Sök i Ratio Lex

Med förslag till brottsbalk

1 203 sidor, varav 581 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 581 av 1 203 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:10, Med förslag till brottsbalk

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

KUNGL. MAJ:TS PROPOSITION

1962:10

MED

FÖRSLAG TILL RROTTSBALK

DEL A

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr iO år 1962

A 1

Nr 10

Kungl Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till brottsbalk;

given Stockholms slott den 15 december 1961.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till brottsbalk.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

På straffrättens område har sedan länge förberetts en genomgripande

lagreform, vars mål är att ersätta 1864 års strafflag och åtskilliga därtill

anknytande författningar med ny lagstiftning. Det förberedande arbetet har

varit uppdelat på två kommittéer, straffrättskommitten som haft till uppgift

att föreslå en reformering av bestämmelserna om de särskilda brotten

och vad därmed äger samband samt strafflagberedningen som har företagit

en översyn av det straffrättsliga påföljdssystemet.

Med hänsyn till lagstiftningsärendets stora omfattning har beredningen

därav inom justitiedepartementet och den därpå följande lagradsgranshnin«en

varit uppdelad på två etapper. Sedan lagrådets yttrande over utarbetade

lagförslag har inhämtats genom beslut åren 1958 och 1%0, framlagges

nu i propositionen förslag till brottsbalk. Denna är avsedd att ersatta den

nuvarande strafflagen samt därutöver bl. a. lagen om ungdomsfängelse, a„en

om förvaring och internering i säkerhetsanstalt, lagen om villkorlig

dom, lagen om villkorlig frigivning och lagen med vissa bestämmelser om

påfölid för brott av underårig.

Brottsbalken innehåller tre huvudavdelningar, av vilka den forsta upptager

vissa allmänna bestämmelser, den andra handlar om brotten och den

tredje om påföljderna.

1 Hihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 10. A.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Den forsta huvudavdelningen omfattar två kapitel. I 1 kap. meddelas vissa

grundläggande bestämmelser om brott och brottspåföljder. Sålunda definieras

dan begreppet brott och anges vad i brottsbalken förslås med påföljd

dis^inlin , ff°f \PafÖIJdel''na ^ bÖt6r’ fän§elS6’ susPens*on. avsättning,

P, träff for krigsman, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängel
i\Uuerelmg

°Ch overlämnande till särskild vård. Straffbegreppet har bibehållits

sasom gemensam beteckning för de påföljder, vilka anges i eller i

anslutning till bestämmelserna om de särskilda brotten, d. v. s. böter fän»,

else, suspension, avsättning och disciplinstraff. I kapitlet regleras även frågan,

huruvida en eller flera påföljder skall ådömas för samma brott, samt

anges vissa omständigheter, som skall beaktas vid val av påföljd.

I 2 kap. upptages bestämmelser om svensk jurisdiktionsrätt i straffrättsligt

avseende. Nuvarande bestämmelser härom har i formellt avseende väsentligt

omarbetats för att underlätta förståelsen av det tämligen komplicerade

regelsystemet. Den svenska jurisdiktionsrätten föreslås utvidgad, när

det galler brott utom riket av dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare.

Denna utvidgning ar ett led i det pågående samarbetet inom Norden för att

möjliggöra verkställighet av ådömda straff m. m. i annat land än domslandet

samt för att oka möjligheterna till ömsesidig rättshjälp i andra hänseenden

inom straffrättens och straffprocessens områden.

Andra huvudavdelningen i balken omfattar 3—24 kap. Strafflagens bef™me!Ser

om de särskilda brotten har reformerats genom lagstiftning år

U4^, såvitt avser förmögenhetsbrotten, och år 1948, såvitt avser brotten

mot staten och allmänheten. I dessa delar innebär det nu framlagda förslaget

icke några större nyheter. Det är endast beträffande brotten mot person

som brottsbalksförslaget innehåller en mera genomgripande revision.

Riktpunkten vid reformeringen av lagstiftningen om brotten har varit att

i görligaste män tillgodose samhällets krav på skydd för skilda allmänna

och enskilda intressen utan att medborgarnas handlingsfrihet inskränkes

mer an som ar oundgängligen nödvändigt. Brottsbeskrivningarna har utformats

pa ett så långt möjligt klart och otvetydigt sätt. De kriminaliserade

garningarna har i större utsträckning än i gällande lag åsatts särskilda

brottsbeteckningar.

De i balken upptagna brotten lägges i princip under allmänt åtal. Konstruktionen

med målsägandebrott bibehålies endast i fråga om ärekränkningsbrotten.

I något större utsträckning föreskrives såsom förutsättning

for allmant åtal, att angivelse sker av målsäganden. Med endast få undantag

har dock i dessa fall inrymts befogenhet för åklagaren att, om målsäganden

ej tar initiativ till brottets beivrande, väcka åtal, såframt detta finnes

pakallat från allmän synpunkt. Liksom för närvarande stadgas särskild

atalsprovning vid vissa brott. Sådan åtalsprövning har dock begränsats till

fall, dar skälen att inskränka allmän åklagares skyldighet att anställa åtal

ager samband med brottstypen som sådan.

I andra huvudavdelningen har kapitlen ordnats så, att först behandlas

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

brotten mot person, 3-7 kap., därefter förmögenhetsbrotten, 8-12kap

brotten mot allmänheten, 13-15 kap., och brotten mot staten, 16-22 kap.

De två sista kapitlen i denna avdelning, 23 och 24 kap., innehaller bestäm

melser om försök m. m. och om gärningar, som begås i nödvärn eller an
^Bestämmelserna

i 3 kap. om brott mot liv och hälsa innebär en avsevard

förenkling av de nuvarande komplicerade och föråldrade reglerna i 14 kap.

strafflagen. När det gäller brottstyperna mord och dråp hanfores icke, såsom

i gällande rätt, till mord alla fall av uppsåtligt dödande, som har skett

med berått mod. Gränsen mellan de båda brottstyperna, av vilka mord ar

den svåraste, dragés i stället med hänsyn till hur grovt brottet framstar vad

beaktande av samtliga föreliggande omständigheter. En viktig fråga, som

möter vid misshandelsbrotten och vissa andra brott, galler de s. k. objev

tiva överskotten. Förslaget innebär i denna del, att ouppsatliga verkningar

av en gärning genomgående frånkännes betydelse, da det galler uppsatliöa

brott. Misshandelsbrotten har uppdelats i tre grader. Avgörande vid gra eringen

skall icke såsom för närvarande vara den skada, som har astadkon - mits genom gärningen, utan hänsyn skall tagas till samtliga uppsatliga omständigheter

vid brottet. I förekommande fall kan adomas ansvar, utom

uppsåtlig misshandel, jämväl för vållande till annans död eller till kroppsskada

eller sjukdom. Som oaktsamhetsbrott upptages aven framkallande

för annan avlivsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjuk
d?4

kap. behandlas brotten mot frihet och frid. Även detta kapitel, som

huvudsakligen motsvarar 15 kap. i strafflagen, innebär en modernisering

av gällande rätt, varvid flera föråldrade regler har utmönstrats De bestämmelser,

som avser frihetsberövanden, har avsevärt förenklats, och i fråga om

mera okvalificerat rättsstridigt tvång har skett en precisering av det straffbara

området. Särskild uppmärksamhet har agnats fragan om skydd för

personer, som blir utsatta för hot om grova brott. Gärning, som innefattar

sådant hot, lägges under allmänt åtal, och brottet har utformats såsom ett

fridsbrott; straff kan följa så snart hotet har skett pa satt, som vård agnat

att hos den hotade framkalla fruktan för hotets förverkligande. I övrigt ma

nämnas att i kapitlet, jämte bestämmelse om hemfridsbrott, stadgas sti a

för den som obehörigen intränger eller kvarstannar i vissa andra lokaliteter

än bostad, exempelvis kontor eller fabrik.

Ärekränkningsbrotten, som regleras i 5 kap., har väsentligt omarbeta s.

I kapitlet skiljes mellan två brottstyper, förtal och förolämpning. För förolämpning

är utmärkande, att det kränkande uttalandet riktar sig till den

berörda personen själv. Vid förtalsbrottet avser kriminaliseringen lämnande

av uppgifter — sanna eller osanna — som är agnade att utsatta nagon

för andras missaktning. Ansvar skall dock ej ådömas, då den som lamnade

uppgiften var skyldig att uttala sig eller då det med hansyn till omständigheterna

var försvarligt att lämna uppgift i saken; i sådant fall skall san
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ningsbevisning få föras. I kapitlet upptages även en bestämmelse om förtal

av avliden.

I 6 kap. behandlas sedlighetsbrotten. Kapitlet innehåller flera nyheter av

principiell natur. Ifrågavarande brott behandlas såsom Övergrepp av en person

mot annan person. För otuktsbrotten medför förslaget vissa strafflindringar;

för de allvarligare fallen bibehålies dock tämligen höga straffminima.

Viss utvidgning föreslås av det kriminaliserade området i syfte att

skydda yngre åldersklasser från att dragas in i prostitution.

Förslaget upptager i 7 kap. bestämmelser om brott mot familj

Beträffande förmögenhetsbrotten kan nämnas, att i 8 kap. om stöld, rån

och andra tillgreppsbrott har införts en ny brottstyp, tillgrepp av motorfor
-

Brotten mot allmänheten har upptagits i huvudsak oförändrade från gällande

lagstiftning. 8

I fråga om brotten mot staten har företagits vissa ändringar av saklig innebord.

Bl. a. föreslås en skärpning av straffet för hets mot folkgrupp De

nuvarande bestämmelserna angående sårande av sedlighet kompletteras med

ett stadgande om spridande av förråande skrifter bland barn och ungdom.

Bland brotten mot rikets säkerhet upptages som ny brottstyp krigsanstiftan,

innebärande att någon framkallar fara för att riket skall invecklas i

krig. I kapillet om ämbetsbrott har bestämmelserna om suspension och avsättning

som bistraff omarbetats.

Av de två avslutande kapitlen i balkens andra huvudavdelning innehåller

endast det sista några väsentligare nyheter. Bestämmelserna om nödvärn

har omarbetats, och regler har införts angående gärningar, som har

begåtts i nöd eller på befallning.

Brottsbalkens tredje avdelning med bestämmelserna om påföljderna innebär

en betydande formell men också saklig omarbetning av det nuvarande

regelsystemet. En systematisering har skett genom att de nu i skilda lagar

spridda bestämmelserna har sammanförts i samma lagverk.

Tredje avdelningen har disponerats så att först i skilda kapitel upptages

bestämmelserna om de olika påföljderna, 25—32 kap. Därefter följer regler

om nedsättning och uteslutning av påföljd, om sammanträffande av brott

och förändring av påföljd, om bortfallande av påföljd, om förverkande av

egendom och annan särskild rättsverkan av brott, om vissa nämnder och

om rättegången, 33—38 kap.

I förhållande till gällande rätt innebär förslaget att vissa påföljder försvinner.

Sålunda sammanslås fängelse och straffarbete till ett enhetligt frihetsstraff,

kallat fängelse. Förvaring och internering i säkerhetsanstalt ersattes

av en påföljd, benämnd internering. Å andra sidan skapas nya påföljder.

Villkorlig dom uppdelas i två påföljder, villkorlig dom och skyddstillsyn.

Nya ar också de olika formerna av överlämnande till särskild vård,

nämligen överlämnande till vård enligt barnavårdslagen, vård enligt la«en

om nylcterhetsvård, vård enligt sinnessjuklagen och öppen psykiatrisk vå^d.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 5

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

. fråga om de yngsta lagöverträdarna

rx." &£ T*. r- *■—

au ådöma denna påföljd är mycket snäva och^ avses ^

f‘ ss s

de yngsta agover ra under 18 år. överlämnande till vård

skall kunna anvandas mot den som ar unuei .... n . i n

enligt barnavärdslagen skall kunna kombineras medagy.bote• ™

... * uutills ankomma på barnavårdsnämnderna och, nar atal sker, ne

omfattning som enligt nuvarande åtalseftergiftslag förslaget

Även när det gäller lagöverträdare i åldern 18-20 år stadga g

vissa beeränsningar beträffande tillämpningen av fängelse. I stallet ifråga

kommer vidgad användning av ungdomsfängelse och tillämpmng av skyddstillsvn

i förening med en kort tids anstaltsbehandling.

Förslaget innehåller icke några bestämmelser om ungdomsarrest.

Beträffande psykiskt abnorma lagöverträdare föreslås betydande förändringar

De nuvarande straffriförklaringarna avskaffas i princip, och de so

har" besått brott under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslohet eller an

"an s tfsHg Inormitet av sä djupgående natur, ätt den måste anses jämställd

med sinnessjukdom, föres in under det av domstol.™

reaktionssystemet. För denna grupp av lagöverträdare skall dock t forsta

hand ifrågakomma överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen eller ti

intrisk vård eller till vård enligt barnavårdslagen eller lagen om

lykterhetsvård^Av^övHga påföljder skaf, endas, böter och skyddstillsyn

kU“räganfm föfslagets innehåll beträffande de skilda påföljderna kan näm
“LTiUeffm

böter innehåller endast smärre nyheter. Den förändring av

penningvärdet, som har skett sedan år 1931 då dagsbotsreformen genomfördes8

har föranlett en ändrad gränsdragning mellan penningböter oc

dagsböter och en höjning av bl. a. dagsbotsbeloppen. I kapitlet har

^Beträffande^det^rihetliga frihetsstraffet fängelse upptages som nämnts

bestämmelser, vhka begräLr tillämpningen i fråga om unga lagöverträdare

Ålerfallsbcstämmelsema har reviderats, varvid tillämpningsområdet för

dess. bestämmelser vidgats samtidigt som de gjorts fakul ativa och alltså

endast innebär en möjlighet till straffskärpning vid återfall, kapitlet om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

fängelse återfinnes även bestämmelser om villkorlig frigivning De båda nu

äää sas urfirir

^et en viss vidgad tillämpning utöver vad som beslöts vid 1§961 års riksdai

,n i:aTt,1S.Utbyggnad aV skyddsk°nsulentorganisationen'' förutses för

f ."na oth i,Z* “ fSrS,ärl;ni"g 8V °vervakningsarbetet »ed

Vi lkorlia h !rTer av la§överträd^e som vårdas i frihet.

Villkorlig dom och skyddstillsyn är enligt förslaget självständiga nåföli

der och mnebar icke såsom den nuvarande villkorliga domen någof aLtånd

4d,a?°mand€ 3V PåfolJd eller med verkställighet av ådömd påfölid Båda

påföljderna skall kunna kombineras med böter ? J

skddlkTligad0m-är aVSGdd fÖF brottslingar med så god prognos, att särulda

åtgärder ej erfordras för deras tillrättaförande Den är icke förenad

^inTtTif °Ch kan närmast sä§as vara ^ villkorlig påföljdseftergift

jämt SS Öref! Sådra la^ÖVerträda-. för Älka ö^ervSng

H L fsarskllda föreskrifter eller enbart övervakning finnes erforderlig

an htry"“ r‘Sär ^ e" prÖTO,id « normalt ^re 4r OvervakåS

Skvjn tmaVeS, aV 0,ervak"ingsnämnd med biträde av skyddskonsulent

Uds an '',"Snbeba"df "“”a «" g°™.ol, kombineras med en Inre

staltsbehandhng, dock endast om den dömde har fvllt is år i

^ nCaSgmo.Vaan„rP5fr h°"°- k“ *»«*"*» a"da"4"

ät -mtam raränd
''7

a"S,a'',SVä"ie" skliTvara^roch to”

tionen fa”r ansvaret hä“™"ak""®s”än''n<1" od. skyddskonsnienlorganisa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

åtgärder, är i förslaget icke — såsom i den nuvarande lagen med vissa bestämmelser

om påföljd för brott av underårig--begränsat till de fall, i vil
ka

den unge bör omhändertagas för samhällsvård; överlämnande skall ske

utan att domstolen preciserar den åtgärd enligt barnavårdslagen, som skall

vidtagas mot den unge.

Överlämnande till vård enligt lagen om nykterhetsvård skall kunna tilllämpas

beträffande den som enligt denna lag bör bli föremål för övervakning

eller för tvångsintagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

Tillämpningen har emellertid i huvudsak begränsats till att avse dem, som

har begått brott av mindre allvarlig beskaffenhet.

För överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen, som innebär att lagöverträdaren

skall vårdas på sinnessjukhus, fordras att rätten finner vårdbehov

föreligga. Förordnande om sådant överlämnande får dock icke meddelas

utan att den medicinska expertisen har förklarat, att lagöverträdaren är i

behov av vård på sinnessjukhus. Avgörande är vårdbehovet vid tidpunkten

för rättens dom. Om gärningen icke har begåtts under inflytande av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur,

att den måste anses jämställd med sinnessjukdom, krävs dock att särskilda

skäl föreligger för att överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen

skall få ske.

Öppen psykiatrisk vård avses främst för sådana sinnessjuka eller sinnesslöa

lagöverträdare, som icke är i behov av vård på sinnessjukhus men bör

komma i åtnjutande av viss psykiatrisk vård eller tillsyn. Vården förutsättes

skola ske genom hjälpverksamheten vid de statliga mentalsjukhusen.

De bestämmelser, som i balkens tredje avdelning upptages om ämbetsstraffen

suspension och avsättning samt disciplinstraffen för krigsmän, innebär

ingen saklig ändring av vad som nu gäller beträffande dessa påföljder.

I 33 kap. meddelas bl. a. bestämmelser om nedsättning och eftergift av

påföljd. Vid sidan av regler om straffnedsättning för unga eller psykiskt abnorma

lagöverträdare öppnas en generell möjlighet till nedsättning eller eftergift

av påföljd i utpräglade undantagsfall.

Vid utformandet av reglerna om sammanträffande av brott och förändring

av påföljd har eftersträvats att vinna en förenkling av nuvarande, till

sina konsekvenser tämligen svåröverskådliga regelsystem.

I kapitlet om bortfallande av påföljd har vidtagits endast mindre jämkningar

av gällande rätts bestämmelser om åtalspreskription och preskription

av ådömd påföljd.

De i strafflagen nu upptagna reglerna om förverkande av egendom har i

sak oförändrade upptagits i balkens 36 kap. Detta kapitel innehåller därutöver

bl. a. bestämmelser om tillämpligheten av regler om förverkande och

om annan särskild rättsverkan, när fråga är om brott av den som är under

15 år eller som har handlat under inflytande av psykisk abnormitet.

För prövning av övervakningsnämnds beslut i frågor angående villkorlig

frigivning föreslås inrättad en central nämnd, kriminalvårdsnämnden. Be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 A

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 är 1962

»U slrski?dgI»g tom u‘«rda: f5resläs *<*«• >** «™Uältas

»gående de f51jdå„d™g„, som VouZ^Ä" ed"

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

A

9

Förslag

till

Brottsbalk

Härigenom förordnas, att i Sveriges rikes lag skall, näst efter handelsbalken,

införas en ny balk, benämnd brottsbalk, av följande lydelse.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna bestämmelser

1 KAP.

Om brott och brottspåföljder

1 §•

Brott är gärning, för vilken i denna balk eller i annan lag eller författning

är stadgat straff som nedan sägs.

2 §•

I denna balk beskriven gärning skall, om ej annat sags, anses som brott

endast då den begås uppsåtligen. _ .

Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var gärningsmännen

eljest genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk. ma darav ,eke

föranledas att gärningen ej anses som brott.

3 §•

Med påföljd för brott förstås i denna balk:

de allmänna straffen böter och fängelse, , , .

ämbetsstraffen suspension och avsättning för innehavare av befattnm0,

varmed ämbetsansvar är förenat, och disciplinstraff för krigsmän, samt

villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering och överlämnande

till särskild vård.

4 §•

Om användningen av straffen gäller i allmänhet vad i bestämmelserna

om de särskilda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad darom

är föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa bestämmelser.

1* Uihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. År 10. A.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 A

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Fängelse, suspension och avsättning äro att anse

an böter och disciplinstraff.

som svårare påföljder

5 §.

Ej må domas till flera påföljder för

stadgat.

samma brott, med mindre annat

är

Suspension och avsättning ådömes vid

den tilltalade finnes böra dömas.

sidan av annan påföljd, vartill

*"* ädÖ”eS •-«— för brotten.

2 KAP.

Om tillämpligheten av svensk lag

domirSeSma gäl^oL^:; ^ ™ svensk

finnes antaga att*det är begångettnom riket* ™ ^ **>

™ srr-“• ■=• sr,...

lag och vid svensk do™ J om it pa,,*ar"''"f dömes etter svensk

medborgare eller tagit hemvist här i riketelbr om ''nt- Svensk

ländsk eller norsk medborgare och finnes här så o n ar dansk, finsk, is
‘

rikCl “b 4 ■“*“ svensk lag ‘Z

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 11

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

3 §•

Utlänning, som utom riket begått brott, dömes även i annat fall än i 2 §

sägs efter svensk lag och vid svensk domstol, .

1 om han förövat brottet å svenskt fartyg eller luftfartyg så ock eljest

om han var befälhavare eller tillhörde besättningen å sådant fartyg och begått

brottet i tjänsten, , , nn

2. om han begått brottet å område där avdelning av krigsmakten befann

sig, dock i fall han ej var krigsman allenast om avdelningen befann sig a

området för annat ändamål än övning,

3. om brottet förövats mot Sverige, svensk medborgare eller svensk menighet,

inrättning eller sammanslutning eller mot utlänning som hade hemvist

i Sverige, eller

4. om brottet är folkrättsbrott.

4 §•

Brott anses begånget där den brottsliga handlingen företogs, så ock dar

brottet fullbordades eller, vid försök, det tilläinnade brottet skulle hava fullbordats.

5 §•

Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg

av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget eller

eljest medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse,

må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av Konungen

eller den Konungen bemyndigat därtill.

Åtal för brott, som förövats utom riket, må väckas allenast efter förordnande

som i första stycket sägs. Utan dylikt förordnande må dock åtal väckas,

om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av

befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg eller

av krigsman å område där avdelning av krigsmakten befann sig eller ock

av svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot svenskt intresse.

6 §•

Ej må, utan förordnande av Konungen eller den Konungen bemyndigat

därtill, någon åtalas för gärning, för vilken han utom riket undergått straff

eller annan ansvarspåföljd. Sker åtal här i riket, skall vid bestämmande av

påföljd skälig hänsyn tagas till vad han undergått utom riket, och må därvid

efter omständigheterna dömas till lindrigare straff än för gärningen är

stadgat eller ock påföljd helt eftergivas.

7 §•

I fråga om svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet skola,

utöver vad i detta kapitel sägs, iakttagas de begränsningar som följa av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

stadig eavköveren°k rättSliga gFl\ndsatser eIIer’ enli§t vad därom är särskilt

stadgat, av överenskommelse med främmande makt.

. ..... 8 §.

m utlämning för brott är särskilt stadgat

S°™ “PPStäHts vid utlämning trän främmande stat till Sverige

skall landa till efterrättelse här i riket. sverige

ANDRA AVDELNINGEN

Om brotten

3 KAP.

Om brott mot liv och hälsa

Den som berövar

livstid.

1 §•

annan livet, dömes för mord till fängelse i tio år eller på

2 §.

År brott som i l § sägs med hänsyn till de omständigheter som föranlett

g ningen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för dråp till fängel

se, lagst sex och högst tio år. P §el

3 §•

Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av

nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt tfångmål

domes for barnadråp till fängelse i högst sex år. trangmul,

4 §•

Den som med hjälp av invärtes eller utvärtes medel olovligen fördriver

år Ff6 JCS dodar foster» dömes för fosterfördrivning till fängelse i högst två

år. Har sädan gärning förövats av kvinnan själv, må påföljden för han«

eftergivas, säframt omständigheterna äro mildrande P J

eller hälsa. inneburit särskild fara för kvinnans liv

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 13

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

5 §''

Den som tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller

försätter honom ! vanmakt eller annat sädant tillständ, dömes ,„r m,sstondel

till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

g §

Är brott som i 5 § sägs att anse som grovt, skall för grov misshandel dömas

111 Vi^bedömsmde huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om garningen

var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svar kroppsskad

eller allvarlig sjukdom eller eljest visat synnerlig hänsynslöshet eller rah .

7 §■

Den som av oaktsamhet orsakar annans död, dömes för vållande till annans

död till fängelse i högst två år eller, om brottet ar ringa,, til.böter*

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex manader och högst fyra år.

g §

Åsamkar någon av oaktsamhet annan person sådan kroppsskada eller

sjukdom som ej är ringa, dömes för vållande till kroppsskada eller sjukdom

till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

9 §•

Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår

kroppsskada eUer allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara for annan

till böter eller fängelse i högst två år.

10 §.

För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel

som ej är ringa eller försök till fosterfördrivning, så ock för stämpling

till mord, dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja sådant

brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

11 §•

För fosterfördrivning eller försök därtill må kvinnan själv ej åtalas av

åklagare, med mindre åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän syn
^Mfcshandel,

som ej är grov och som icke förövats å allmän plats, eller

försök eller förberedelse till sådant brott må åtalas av åklagare allenast om

målsägande angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän

Vållande till kroppsskada eller sjukdom må, om brottet ej är grovt, åtalas

av åklagare endast om målsägande angiver brottet till åtal och åtal finnes

påkallat ur allmän synpunkt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 A

Kungi. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

4 KAP.

Om brott mot frihet och frid

m tä"8else ^ vis, tid.

År brottet mindre grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

2 §

för^llTi! annat ,al‘ in ‘ 1 § Sä«S bCT™ någon friheten, genom att bort
™

-*—«*

År brottet mindre grovt, dömes till böter eller fängelse i högst två år.

^ g

“l” 4 S°m e!''fSt'' “edelSl °la8a lvän8 eller "■“ledande, föranleder att någon

kommer . kr.gs- eller arbetstjänst eller annat dylikt vångstlllsSnd eher

formar någon att begiv, sig till eller kvarstanna å ntrikel ort där han kan

befaras bliva utsatt för förföljelse eller utnyttjad till otnktigt levnadssät”

se,lägsateHlS,högrstkta„Tlage'' «>'' (ängel
Är

brottet mindre grovt, dömes till böter eller fängelse i högst två år.

4 §<

Den som genom misshandel eller eljest med våld eller genom hot om

brottslig gärning tvingar annan att göra, tåla eller underlåtf något dömes

ior olaga tvång till böter eller fängelse i högst två år. Om någon med såTan

verkan ovar vång genom hot att åtala eller angiva annan för brott “ er

tlg™,ri''Sa renl‘gl medde,ande'' °''a8a —* ^

J°“ avtses * första stycket grovt, dömes till fängelse, lägst sex

- , iterh°Cirih0§St Sex år’ Vld bedömande huruvida brottet är grovt skall

Tan “yr''8 '' ^ gärningen innetal‘at pi"a"d'' ™ edert"

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

A 15

6 §•

Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad,

vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.

Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan

byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för

olaga intrång till böter.

År brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i

högst två år.

7 §•

Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning,

oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, dömes för ofredande

till böter eller fängelse i högst sex månader.

8 §•

Om någon olovligen bereder sig tillgång till meddelande, vilket såsom

postförsändelse, telegram eller telefonsamtal är under befordran genom allmän

befordringsanstalt, dömes för brytande av post- eller telehemlighet till

böter eller fängelse i högst två år.

9 §•

Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter brev

eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat

eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till

böter eller fängelse i högst två år.

10 §.

För försök, förberedelse eller stämpling till människorov, frihetsberövande

eller försättande i nödläge, för underlåtenhet att avslöja sådant brott, så

ock för försök eller förberedelse till olaga tvång som är grovt dömes till ansvar

enligt vad i 23 kap. stadgas.

11 §•

Hemfridsbrott eller olaga intrång som ej är grovt, ofredande som icke

förövats å allmän plats eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast

om målsägande angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän

synpunkt. Detsamma skall gälla olaga tvång genom hot att åtala eller

angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande samt

försök eller förberedelse till sådant brott.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 A

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

5 KAP.

Om ärekränkning

Sfi«XTij"ntr„^äs.To™ro-,ls"ge!ler k,ande"ärd 1 sil> >™«*-

missaktning, dömes för förta! till böter* aS”a “ISalla de"”e fÖr andras

digll™ TLte,,e" T de* e,i“‘ "''d “«*» ™ 01,1 stän
1—

“ ^ ^ ÄÄX: 3£

2 g

till böter eller fängelse i högst två år0™ gr°Vt’ SkaH ^ 9r°Vt fÖrM dÖmas

^ g

genom ”^.T, £?£££

lagd med atraff enlig, , etter 2 8. för ££££££?** * " **

År brottet grovt, dömes til, böter etter fängelse i högst sex månader.

4 §.

örtal av avliden skall medföra ansvar enliet 1 piiPP o » „ ...

saom1örfniutitfLrdan denavUdn? ^ ^^‘-^afden Od

anses kränka den frid! 1 k“

ellfrgrovWörtllml doTk ILZ&£ åkiga^ommTl ? ^

ääSSS3säSS?»ä

av särskilda skä, finnes påkatlat nr '''' “ 4''a''

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

A 17

6 KAP.

Om sedlighetsbrott

1 §■

Tvingar man kvinna till samlag genom våld å henne eller genom hot som

innebär trängande fara, dömes för våldtäkt till fängelse, lagst två och högst

tio år. Lika med våld anses att försätta kvinnan i vanmakt eller annat så
d£Är

brottet med hänsyn till kvinnans förhållande till mannen eller eljest

att anse som mindre grovt, dömes för våldförande tdl fängelse i hogs

fyra år.

2 §*

Den som, i annat fall än i 1 § sägs, förmår någon till samlag eller annat

könsligt umgänge medelst olaga tvång eller genom grovt missbruk av dennes

beroende ställning eller övar könsligt umgänge med någon under otillbörligt

utnyttjande av att denne befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst

tillstånd eller är sinnessjuk eller sinnesslo, domes for fnhetskranka - de otukt till fängelse i högst fyra år.

3 §•

Har någon könsligt umgänge med barn under femton år, dömes for otukt

med barn till fängelse i högst fyra år.

Om gärningsmannen förgripit sig särskilt hänsynslöst mot barnet eller

brottet eljest är att anse som grovt, skall dömas till fängelse, lagst två o

högst åtta år.

4 §.

Har någon könsligt umgänge med annan av motsatt kön, som är under

aderton år och som står under hans tillsyn vid skola, anstalt eller annan inrättning

eller som eljest står under hans övervakning, vård eller lydnad,

eller sker det under utnyttjande i annat fall av den underårig** beroende

ställning, dömes för otukt med ungdom till fängelse i högst fyra år.

Detsamma skall gälla, om någon som fyllt aderton år har könsligt umgänge

med annan av samma kön som ej fyllt aderton år eller ock, under

omständigheter som angivas i första stycket, med annan av samma kon som

är under tjugoett år.

5 §•

Har någon samlag med eget barn eller dess avkomling, dömes för otukt

med avkomling till fängelse i högst två år.

Den som har samlag med sitt syskon, dömes för otukt med syskon till

fängelse i högst ett år.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Vad i denna paragraf sägs gäller ej den som förmåtts till gärningen medelst

olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt. 8 °

6 §•

Den som berör barn under femton år på sedlighetssårande sätt dömes

V ärwbdagd med straff enligt ^d förut i detta kapitel är sagt,’

för otuktigt beteende till böter eller fängelse i högst ett år. 8

Detsamma skall gälla om någon blottar sig för annan på sätt som är äg
sårar

tukt och “TU ??? §en°m °rd eller handlinS som uppenbaft

sarar tukt och sedlighet upptrader anstötligt mot annan.

7 §•

Om någon vanemässigt eller för att bereda sig vinning främjar eller ut
d«

ti“B^tTr5niUliHgaf1?Vnadfätt eller 0m någon förIeder den som är un
fyra

år levnadssätt, dömes för koppleri till fängelse i högst

Är brottet grovt skall dömas till fängelse, lägst två och högst sex år. Vid

bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärnings
ry«7a,

frr o,"kug‘ “ 1 -*■" —*—.

deİnn fÖrHaU bereda *ig särskild vinning främjar tillfällig könsförbinhögst

sex månader.’ m 0tukt ™ bÖter eller fängelse 1

8 §•

U“r elIer giva ersättning skaffar eller söker skaffa

g tillfällig konsforbmdelse med någon som är under aderton år eller, om

:\laV,rfma *01\ ander tjUg0ett år’ dÖmeS fÖr förförelse av ungdom

till böter eller fängelse i högst sex månader. y

9 §-

Ansvar som i detta kapitel är stadgat för gärning som begås mot någon

lUedniLV1SSt !tf ådÖmaS äVGn dCn S°m kke insåg men hade skälig In
ledning

antaga att den andre ej uppnått sådan ålder.

10 s.

För försök till våldtäkt, våldförande, otukt med barn eller otukt med ungdom

domes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

11 §•

Våldtäkt eller våldförande eller försök till sådant brott, så ock frihets
tk;an

and? otukt må åtalas av åklagare allenast om målsägande angiver brottet

till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 19

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Sedan eea månader förflutit efter det brottet begicks må åklagare ej väcka

män synpunkt. Efter utgången av nämnda tid må ej heller målsägande vacka

stol för hrottet om ei laga förfall visas hava förelegat.

1 ”d oTnkt med birn eller otukt med ungdom eller vid försök till sådant

brott ringa skillnad i ålder och utveckling mellan gärningsmännen och d

mot vnke8n gärningen förövats, må åtal ej väckas av åklagare, med mmdre

åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

7 KAP.

Om brott mot familj

Ingår den som är gift nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap med den

som är gift, dömes för tvegifte till böter eller fängelse i högst tva ar.

2 §•

Om någon gifter sig med den som till följd av sinnessjukdom eller tillfällig

sinnesförvirring eller av annan sådan orsak ej ager rättslig hand mgsförmåga^ller

om någon ingår äktenskap som på yrkande av andra maken

kan för villfarelse eller svek dömas att återgå, dömes for olaga giftermål till

böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om nagon tvingar

annan till giftermål.

3 §

Den som understicker eller förbyter barn eller eljest genom atl. avgiva

oriktig anmälan till myndighet eller underlåta anmalan tillvallar sig eller

annan falsk familjeställning eller berövar annan hans ratta familjestallnmg,

dömes för förvanskande av familj eställning till böter eller fängelse i hogs

två år.

4 §•

Skiljer någon obehörigen barn under femton år från den som har vårdnaden!

dömes, om det ej är brott mot frihet, för egenmäktighet med barn

böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma skall gälla, om make utan beaktansvärt skal egenmäktigt bortför

under femln år, som står under båda makarnas vårdnad eller om

make eller annan, som skall hava vårdnaden, obehorigen bemaktigar si0

barnet och därigenom själv tager sig ratt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

JUt&SZSZ**** " f“ra§"ies,äl,"1“* «”• «" ansvar eniig,

g §

gäng^v ItteTkap™4 ''J m",dre Br bro,tet “™‘ d-t ™ «er
4la,

as av 4k,aga- — —~ *-■

8 KAP.

Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

=s£2S“S“““=“-S

3 §

fiiiVf1 någon från dödsbo vari han är delägare, eller stjäla makar syskon

omes oek, om någon stjal losöre vari han äger del. Medverka flera till stölri

s? Sirisär r nägon aa dem> dömes i-™4 "Vei

grip^ ■ CJ d“ S°m ha,,dlat med "K*« °« »Hägna sig det afl
4

§.

svssr- Kr -*dd
=r''ÄÄÄirJS
varde

eller inneburit synnerligen kännbar skada. betydande

5 §-

S°mntjäl meddst Våld å Person eller medelst hot som innebär träna

ande fara eller, sedan han begått stöld och anträffats på bar gärning, sätter

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 21

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

si" med sådant våld eller hot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna,

dömes för rån till fängelse, lägst ett och högst sex ar Detsamma

skall gälla, om någon med sådant våld eller hot tvingar annan till handling

eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för

den tvungne eller någon i vars ställe denne ar. Lika med våld anses att fo

sätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

0 g

År brott som i 5 § sägs att anse som grovt, skall för grovi rån dömas till

fängelse, lägst fyra och högst tio år. .

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om väldet

var livsfarligt eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada ellei

allvarlig sjukdom eller om han eljest visat synnerlig råhet eller pa ett hänsynslöst

sätt utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning.

7 §•

Tager och brukar någon olovligen motorfordon eller annat motordrivet

fortskaffningsmedel, som tillhör annan, dömes, om garningen ej ar bdag

med straff enligt vad förut i detta kapitel är sagt, för tillgrepp av fortskaffningsmedel

till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra ar.

8 §•

Den som, i annat fall än särskilt i detta kapitel omförmäles, olovligen

tager och brukar eller eljest tillgriper något, dömes för egenmäktigt förfarande

till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall galla,

om någon utan tillgrepp, genom att anbringa eller bryta las eller annorledes,

olovligen rubbar annans besittning eller ock med våld eller hot om

våld hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller taga något.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

9 §•

Rubbar man olovligen annans besittning för att själv taga sig rätt, dömes

för självtäkt till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 §.

Avleder någon olovligen elektrisk kraft, dömes för olovlig kraftavledning

till böter eller fängelse i högst två år.

11 §•

Tager någon i skog eller mark olovligen sådant som avses i 12 kap. 2 §

andra stycket och är ej brottet enligt vad där sägs att anse som åverkan,

skall vad i detta kapitel är stadgat angående tillgrepp äga tillämpning.

Gör någon intrång i annans besittning av fastighet, såsom genom att olov
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 A

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

ligen anbnnga eller bryta stängsel, bygga, gräva, plöja, upptaga väg eller

rande eller självtäkt mening §8 förfa
12

§

För försök eller förberedelse till stöld, grov slöld, rån, grovt rån tillfinTni*

torlskatfmn8smedel eller olovlig kraftavledning, så ock för stämn
niit

™Ti 2ugt e;haet a,,rslöia rSn el,er «"*• ^ ™ ad

brotfet fnuLrdaK Ph “‘‘"-V '' tillSrepp av ''»rt^affningsmedel, om

ad L “g.s V“r,t a"Se S°m ri"ea- ”ä d~k *

13 §.

• Hafr. annat 1 detta kapitel omförmält brott än grov stöld rån eller erovt

vid brotte^n^ ““k®,®11" tr°lovad tiU gärningsmannen eller till annan

d brottet medverkande eller mot syskon, skyldeman i rätt upp- eller

vilken83"0 ^ ^ dCn S°m 1 fÖrSta svågerlaS lika nära är eller motden till

an§ives tm “

häleri ÄTfLTellf 5ag‘S Ska" SäSOnl —"*» ■— jämväl

9 KAP.

Om bedrägeri och annan oredlighet

1 §•

{pnDhea S°m medej|s.t vilseledande förmår någon till handling eller underlåledde

ln°m ’nnebar vmnmg för gärningsmannen och skada för den vilse

SS5 tvåä"aS°" '' VarS S,äl" denne ar'' ** bedrögeri ,1,1 t get i

-.... .a. äX''=.;: irrc,

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 23

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ringa, för bedrägeri. Detsamma skall gälla, om någon som har att betjäna

allmänheten efter viss taxa tager betalning utöver taxan utan att påvisa

avvikelsen.

3 §■

Är brott som förut i detta kapitel är sagt att anse som grovt, skall för

grovt bedrägeri dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen

missbrukat allmänt förtroende eller begagnat falsk handling

eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig

art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

4 §•

Den som medelst olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet,

som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne

eller någon i vars ställe denne är, dömes, om ej brottet är att anse såsom

rån eller grovt rån, för utpressning till fängelse i högst två år eller, om

brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

5 §.

Den som vid avtal eller annan rättshandling begagnar sig av någons

trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning i förhållande till

honom till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till

vederlaget eller för vilken vederlag icke skall utgå, dömes för ocker till

böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

6 §•

Den som köper något, som är frånhänt annan genom brott, eller tillgodogör

sig det eller eljest därmed tager befattning ägnad att försvåra dess återställande,

dömes för häleri till fängelse i högst två år eller, om gärningen

är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla,

om någon bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv, så

ock om någon genom krav, överlåtelse eller på annat dylikt sätt hävdar

genom brott tillkommen fordran.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

7 §•

Om gärningsmannen i fall som i 6 § sägs icke insåg men hade skälig

anledning antaga att brott förelåg, dömes för häleriförseelse till böter eller

fängelse i högst sex månader.

För häleriförseelse skall ock dömas, om den, som på sätt i 6 § sägs medverkat

vid det brott varigenom egendomen frånhändes annan, ej insåg men

hade skälig anledning antaga att brott förövades.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 A

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

g §

Den som i annat fält än förut i detta kapitel är sagt, förfar oredligt i det

an medelst vilseledande formår någon till handling eller underlåtenhet

L ” dCn vilseledde eller någon i vars ställe denne är,

domes för oredhgt förfarande till böter eller fängelse i högst två år. Ändå

att skada ej uppkommer, skall dömas för oredligt förfarande, om vilseleandet

sker i utövning av yrke eller näring och avser beskaffenhet, myckenhet

eller ursprung av något som tillhandahålles mot vederlag.

9 §•

unnStT °:fenUi§gfr ClIer ClJeSt bland allmänheten sprider vilseledande

uppgift för å t paverka priset på vara, värdepapper eller annan egendom

UnTter” W tä”8eiSe ‘ hÖgSt lVä åF °m brotW 2 "»g"''

medlerkal'' "d Mdande “V aktiebolag eller annat företag

‘ £ grUnd av sin ställning bör äga särskild kännedom om ett företag8

heteif eller^ör T ^ °aktSamhet offentliggör eller eljest bland allmän

heten eller företagets intressenter sprider vilseledande uppgift ägnad att på
fö*askada°Tdel

T Rre,af'' ‘ ek»"»“iskl b»"-e„de oTdärXlled.

lora skada, domes sasom i forsta stycket sägs.

seÅ^™t S°m 1 drna rf8"3'' SägS’ a“ anse SOm »rovt’ dömes till fängelse,

lagst sex manader och högst fyra år. b

1° §.

Mottager någon, för användning såsom påtryckningsmedel vid krav handhng

rom ar falsk, upprättad för skens skull eller eljest oriktig^er^!.

högst tvåaår. ng’ d°meS f°r °ckerPantnin9 till böter eller fängelse i

För försök eller förberedelse till bedrägeri, grovt bedrägeri, utpressning

i 23rkap 3 fsTT annar 7^ Vad 1 23 kap'' Stadgas; dock ska11 val

3 kap. 3 § sags icke galla i fråga om försök till utpressning.

som K? aUbSrtredf!Se-u" Sr°Vt bclMS''" dömes den

som tor att bedraga försäkringsgivare eller eljest med bedrägligt uppsåt

skadar sig eller annan till person eller egendom. Detsamma skall gälla om

någon med uppsät som nyss sagts söker astadkomma sädan skad H™

hh“ r ,riVU,igt gärningen, ska/l

\ad i 8 kap. 13 § sägs om inskränkning i åklagares åtalsrätf cPnii

~b“pnins belräffande a”nai 1 --

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

A 25

10 KAP.

Om förskingring och annan trolöshet

Om någon, som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik

ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utgiva egendomen

eller redovisa för denna, genom att tillägna sig egendomen eller annorledes

åsidosätter vad han har att iakttaga för att kunna fullgöra sin

skyldighet, dömes, om gärningen innebär vinning för honom och skada for

den berättigade, för förskingring till fängelse i högst två ar.

2 §.

Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till det förskingrades värde och Övriga

omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall for undandrakt domas

till böter eller fängelse i högst sex månader.

3 §

Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov förskingring

dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om Barningsmannen

missbrukat ansvarsfull ställning eller begagnat falsk handling

eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest vant av särskilt

farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kannbar skada.

4 §•

Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, med egendom som

han har i besittning men vartill ägande- eller säkerhetsratt ar förbehållen

eller tillförsäkrad eller eljest tillkommer annan, vidtager atgard varigenom

egendomen frånhändes den andre eller denne annorledes berövas sin rätt,

dömes för olovligt förfogande till böter eller fängelse i högst två år. 5

5 §•

Om någon, som på grund av förtroendeställning, vare sig det är i allmän

eller enskild tjänst, såsom syssloman eller eljest, fatt att för annan s o a

ekonomisk angelägenhet eller öva tillsyn å skötseln darav, missbrukar behörighet

att företräda huvudmannen eller eljest sm fortroendestallnmg o

därigenom skadar huvudmannen, dömes, om gärningen icke ar belagd med

straff enligt 1—3 §§, för trolöshet mot huvudman till böter eller fängelse i

högst två år. _ , , . .. ,

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst

sex år Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om

gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller

tillfogat huvudmannen betydande eller synnerligen kännbar skada.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 A

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Missbrukar någon, som fått att sköta rättslig angelägenhet för annan, till

förfång för huvudmannen sin förtroendeställning, dömes enligt vad i första

stycket sägs, ändå att angelägenheten ej är av ekonomisk art.

6 §-

Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, genom missbruk

av behörighet att i annans ställe företaga rättshandling skadar denne eller

med missbruk av behörighet att göra gällande skuldebrev eller dylik handling

kräver vad annan tillkommer, dömes för behörighetsmissbruk till böter

eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon fordrar betalning

jamhkt handling som ej blivit utgiven eller för gäld som redan är gulden

eller ock kräver att utfå gods som han redan bekommit eller mot krav

åberopar kvitto som icke utgivits.

7 §‘

Om någon olovligen brukar annans sak, som han har i besittning, och därigenom

vållar skada eller olägenhet, dömes för olovligt brukande till böter

eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om innehavare

av fastighet brukar denna till men för annans rätt därtill genom att olovligen

bySga> gräva, plöja, upptaga väg, låta kreatur beta eller vidtaga annan dvlik

åtgärd. J

8 §•

Fullgör man ej vad i lag är föreskrivet om skyldighet att tillkännagiva

hittegods eller annans sak som man av misstag eller tillfällighet fått i besittning,

dömes för fgndförseelse till böter. Underlåter man att fullgöra sådan

skyldighet med uppsåt att tillägna sig godset eller förfar man eljest

med godset på sätt i 4 § sägs, skall gälla vad där är stadgat.

9 §.

För försök till förskingring, grov förskingring eller trolöshet

man dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

mot huvud
-

10 §.

Vad i 8 kap. 13 § sägs om inskränkning i åklagares åtalsrätt skall äga

motsvarande tillämpning beträffande annat i detta kapitel omförmält brott

an grov lörskingring och sådan trolöshet mot huvudman som är att anse

som grov.

Olovligt förfogande över egendom, som kommit i gärningsmannens besittning

genom avtal, enligt vilket äganderätten skall övergå först sedan betalning

erlagts, må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal av särskilda skäl finnes

pakallat ur allmän synpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 27

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

11 KAP.

Om gäldenärsbrott

1 §•

Gäldenär, som förstör eller genom gåva eller annan liknande åtgärd1 av‘

händer sig egendom av betydenhet och därigenom försätter sig pa obestånd

eller förvirrar sitt obestånd, dömes för oredlighet mot borgenärer till fang
Cl

Gäldenär, ^m^id konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs

eller i förteckning till utmätningsed förtiger tillgång, uppgiver obefi

h skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, skall ock.om ej uppgiften

rättas innan den beedigas eller eljest lägges till grund for förfarandet,

dömas för oredlighet mot borgenärer. Detsamma skall galla om gäldenär

fTmband med annan exekutiv förrättning åberopar oriktig handling eller

skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom^rättningen

ta«es i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.

Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortfor tillgång av

betydenhet med uppsåt att hålla den undan konkursen, så ock gäldenär,

som i konkurs undandrager eller undanhåller konkursforvaltnmgen tillgång,

dömes likaledes för oredlighet mot borgenärer.

2 §-

Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grov oredlighet mot

borqenärer dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om galdenären

beedigat oriktig uppgift eller begagnat falsk handling eller vilseledande

bokföring eller om brottet varit av betydande omfattning.

3 §•

Gäldenär, som fortsätter rörelse under förbrukande av avsevarda medel

utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på

äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtager annan

sådan åtgärd och som därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framkallar

eller förvärrar obestånd, dömes för vårdslöshet mot borgenärer till

fängelse i högst två år.

Gäldenär, som vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs

eller i förteckning till utmätningsed av grov oaktsamhet förtiger tillgång,

uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift,

dömes likaledes, om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest lägges

till grund för förfarandet, för vårdslöshet mot borgenärer.

4 §•

Gäldenär som, då konkurs är förestående, betalar eller ställer säkerhet

för borgenärs fordran eller vidtager annan sådan åtgärd och därigenom

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 A

Kungi. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

avsevärt förringar Övriga borgenärers rätt, dömes för mannamån mot borgenarcr

till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om bokförings
S*MTg-gäldenar’.

ehurU han enli8t §od köpmanssed uppenbarligen bort inställa

sina betalningar, förfar som nu sagts.

Gäldenär, som för att främja ackord hemligen lämnar eller utlovar betalning

eller annan förmån, dömes ock för mannamån mot borgenärer.

5 §•

Åsidosätter gäldenär uppsåtligen eller av oaktsamhet honom åliggande

bokföringsskyldighet på sådant sätt att ställningen och rörelsens gång ej

kunna i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, dömes för bokföringsbrott

till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Åtal for bokföringsbrott må äga rum allenast såframt gäldenären inom

fem år från det brottet förövades kommit i konkurs, fått eller erbjudit

ackord eller inställt sina betalningar.

6 §.

För försök att, såsom i 1 § tredje stycket sägs, ur riket bortföra tillgång

domes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

7 §•

Begår den som är i gäldenärs ställe gärning som i detta kapitel sägs, skall

han domas såsom vore han själv gäldenär.

Borgenär, som i fall varom förmäles i 4 § lagen eller låter åt sig utlova

betalning, säkerhet eller annan förmån, dömes för medverkan till brottet

endast om han brukar otillbörligt hot eller otillbörligt löfte om förmån eller

handlar i hemligt samförstånd med gäldenären.

12 KAP.

Om skadegörelsebrott

1 §-

Den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, till men för annans

ratt därtill, dömes för skadegörelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

2 §-

År brott som i l § sägs med hänsyn till skadans obetydlighet och Övriga

omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för åverkan dömas till

böter.

Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller,

av vaxande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller

ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant, som ej är berett till bruk,

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 29

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

dömes för åverkan, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och

övriga omständigheter är att anse som ringa.

3 §

Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov skadegörelse

d°VidS bedömandet huruvida*brottet är grovt skall särskilt beaktas, om av

gärningen kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa ell<* skada

drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan eljest

är synnerligen kännbar.

4 §.

Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga,

som kan skadas därav, dömes för tagande av olovlig vag till böter.

5 §-

För försök eller förberedelse till grov skadegörelse, så ock för underlåtenhet

att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

6 §•

Averkan eller tagande av olovlig väg må, om brottet endast förnärmar

enskilds rätt, åtalas av åklagare allenast om åtal av särskilda skal finnes

påkallat ur allmän synpunkt.

13 KAP.

Om allmänfarliga brott

1 §•

Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa

eller för omfattande förstörelse av annans egendom, dömes for mordbrand

till fängelse, lägst två och högst åtta år.

2 §•

År brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grov mordbrand dömas

till fängelse på viss tid, lägst sex och högst tio år, eller på livstid.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om branden

anlagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde sprida sig, eller

eljest inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydenhet.

3 §.

Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott, flygeller

tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 A

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom

domes for allmänfarlig ödeläggelse till fängelse, lägst två och högst åtta år.

År brottet grovt, dömes till fängelse på viss tid, lägst sex och högst tio år,

P or liTTcfirl ö

,,°"1 _nagon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för

rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för uppratthallande

av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åtgärd,

som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning

därtill, allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom,

omes för sabotage till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla, om

nagon eljest, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarigt

stor eller hindrar den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf,

telefon, radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för

allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

5 §•

f,"bro!t som i 4 § sägs att anse som grovt, skall för grovt sabotage dömas

till fangdse pa viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om däriöenom

framkallats fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för

egendom av särskild betydenhet.

Den som av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne

e er annorledes, vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs elle°r

framkallar fara därför, eller vållar skada eller hinder som i 4 § sägs, dömes

tor aUmanfarbg vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader.

År biottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

7 §.

att°ttr^ftSOnnfra“ia,llar aHmän fara fÖr människors eller hälsa genom

C tZuZV H " 1lVSmede1’ Vatten dler annat> På a^at sätt sprida

riift eller dylikt eller överföra eller sprida allvarlig sjukdom, dömes för

spridande av gift eller smitta till fängelse i högst sex år

År brottet grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst fyra och hö«st

Ilo ar, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt

beaktas, om det skett med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa eller

om många människor utsatts för fara. 11

g §

Framkallar någon allmän fara för djur eller växter medelst gift eller ce.

nom att överföra eller sprida elakartad sjukdom eller genom att sprida

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 31

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

skadedjur eller ogräs eller på annat dylikt sätt, domes för /örpörim, till bo
‘''VrbTotÄ:

SKÄlll fängelse, lägst sex månader och högs, sex

år Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om

skett med uppsåt att skada eller om egendom av betydande varde utsatts

för fara.

9 §•

Beoår någon av grov oaktsamhet gärning som i 7 eller 8 § sägs, domes

i * vårdslöshet med gift eller smittämne till böter eller fängelse i liogst

två år.

10 g.

Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel

är sagt, vid handhavande av eld, sprängämne eller gift eller anno - fedes framkallat fara för brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sags eller a - märf fara som avses i 7 eller 8 §, och underlåter han, efter att hava kommit

till insikt därom, att till farans avvärjande gora vad skaligen kan bega ,

dömes för underlåtenhet att avvärja allmänfara till böter eller fängelse i

högst ett år.

11 §•

Om någon, som ådragit sig ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 9 eller 10 §,

frivilligt avvärjt fara som där sägs innan avsevärd olagenhet uppkommit,

må dömas till lindrigare straff än för gärningen ar stadgat; dock ma e

dömas till lindrigare straff än fängelse, om lägsta straffet för brottet eljest

är fängelse i två år eller däröver. Var faran ringa och ar for garningen ej

stadgat svårare straff än fängelse i ett år, skall ej domas till ansvar.

12 §.

För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand

allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage eller spridande av gift

eller smitta eller till förgöring, så ock för underlåtenhet ati avslöja sadant

brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. 14

14 KAP.

Om förfalskningsbrott

1 §•

Den som, genom att skriva annan, verklig eller diktad, persons namn eller

genom att falskeligen förskaffa sig annans underskrift eller annorledes,

framställer falsk urkund eller ock falskeligen ändrar eller utfyller akta

urkund, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning

till fängelse i högst två år.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 A

Kungi. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Såsom urkund anses protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och annan

handling, som upprättats till bevis eller eljest är av betydelse såsom bevis

så ock legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke.

2 §-

År brott som i 1 § sägs att anse som ringa, skall för förvanskning av urkund

dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vid bedömande huruvida brottet är ringa skall särskilt beaktas, om urkunden

ar av mindre vikt, såsom kassakvitto, kontramärke eller dylikt mottagningsbevis,

eller om gärningen skett för att förhjälpa någon till hans rätt.

3 §.

Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov urkundsförfalskning

domas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om föratsknmgen

avsett myndighets arkivhandling av vikt eller urkund som är

särskilt betydelsefull i den allmänna omsättningen, såsom obligation aktiefarlig

al^ inteckningshandling, eller om gärningen eljest var av särskilt

4 §•

h^f^.§Ör obrukbar eller undanskaffar urkund, över vilken

han vid tillfallet ej ager så forfoga, dömes, om åtgärden innebär fara i beanseende,

för undertryckande av urkund till fängelse i högst två år

£ V''" fr;lnga> “U e,,“ i hög?, sex mäSer

År brottet grovt, domes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

o 5 §‘

ninTpi?38011 Ut?n l0I anbring3r dler elJest förfalskar annans namnteckmg

eller signatur pa alster av konst eller konsthantverk eller på annat

ylikt verk och därigenom giver sken av att denne bestyrkt sm vara upp

hovsman till verket, dömes för signaturförfalskning till fängelse^ högst två

ättitåscssa

är e,ler’om brol,et är — S- ä

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst tvä oeh högst ätta är.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 33

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 196‘2

handling eller annat, eller anbringar någon falskt sådant märke eller falskeligen

äkta märke eller förfalskar någon eljest sådant märke eller det markta

dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för markesforfalskning

till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller

fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

8 §•

Om någon falskeligen anbringar märke eller annat föremål som kan

tagas för gällande gränsmärke, vattenmärke, fixpunkt eller annat marke för

plan- eller höjdmätning eller ock flyttar, borttager, skadar eller forstor sådant

märke, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishanseende, for förfalskning

av fast märke till fängelse i högst fyra år eller, om brottet ar

ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

9 §-

Den som åberopar falsk urkund, utbjuder eller håller till salu verk med

falsk signatur, utprånglar falsk sedel eller falskt mynt, begagnar falskt värde-

eller kontrollmärke, åberopar falskt fast märke eller eljest gör bruk av

något, som förfalskats på sätt ovan sägs, dömes, om åtgärden innebar fara

i bevishänseende, för brukande av det förfalskade såsom hade han själv

gjort förfalskningen.

10 §.

Den som, i annat fall än i 9 § sägs, bland allmänheten sprider något, som

lätt kan förväxlas med gällande penningsedel, mynt eller offentligt vardemärke,

dömes för olaga spridande av efterbildning till böter.

n §•

Har någon, som ådragit sig ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt,

innan avsevärd olägenhet uppkommit frivilligt avvärjt den fara i bevishänseende

som gärningen innebar, må dömas till lindrigare straff än för

gärningen är stadgat. Var faran ringa och är för gärningen ej stadgat svårare

straff än fängelse i sex månader, skall ej dömas till ansvar. 12

12 §-

För försök eller förberedelse till urkundsförfalskning, grov urkundsförfalskning,

undertryckande av urkund, signaturförfalskning, penningförfalskning,

märkesförfalskning, förfalskning av fast märke eller brukande

av vad som förfalskats, så ock för underlåtenhet att avslöja penningförfalskning

dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Skulle brottet, om

det fullbordats, hava varit att anse som ringa, må dock ej dömas till ansvar

enligt vad nu sagts.

2 llihang till riksdagens protokoll 1962. i saml. Nr 10. A.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

15 KAP.

Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga

1 §•

Om någon under laga ed eller under försäkran som avgives i eds ställe

iaf^“r f°San° UpPglft eIIer förtiger sanningen, dömes för mened till fängelse

månader^ra ^ ^ ^ br°Uet ** m bÖter eller fänSeIse i högst sex

År brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst två och högst åtta år Vid

bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett

med uppsåt att oskyldig skulle fällas till ansvar för allvarligt brott eUer

eljest synnerlig skada tillfogas annan.

2 §

unoStT^ !?hÖr Under sal\ningsförsäkran i rättegång lämnar osann

• , . fortlger sanningen, dömes för osann partsutsaga till fängelse

‘JZVr ^ °m br0tM “ «“ ir fängelse i höXe“

Begår någon av grov oaktsamhet gärning som i 1 eller 2 § sägs, dömes

or ovarsam utsaga till böter eller fängelse i högst sex månader.

dömas™»iTsvLf" ivses ‘1-3 55 vara u,a" be,yde,se Br skaU ei

Vad nu sagts skall ock gälla, om någon lämnat osann uppgift eller förtigit

sanningen angående sådant varom han ägt vägra att yttra sig och omstäLdigheterna

innebära skälig ursäkt för honom.

5§-

tilIVaanker n^°n åftal “0t 0Skyldig med uPPsåt att denne må bliva fälld

till ansvar, domes for falskt åtal till fängelse i högst två år eller, om brottet

ar ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader

ärr°™ fT’ f™s''U1 lägst sex månader och högst

lyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt h^kttc

Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill r
ote/oga,

mai till böter eller fängelse i högst sex månader “

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 35

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

6 §•

Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till

ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet

är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne

var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst

sex månader.

7 §•

Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan

myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande

omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet,

dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse

till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller

fängelse i högst sex månader.

Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att utsagan var

sanningslös, dömes för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex

månader.

8 §•

Förvanskar eller undanröjer någon bevis med uppsåt att oskyldig må

bliva fälld till ansvar eller åberopar någon med sådant uppsåt falskt bevis,

dömes för bevisförvanskning till fängelse i högst två år eller, om brottet är

ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

År brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

9 §•

Har någon, utan att vara förfallen till ansvar, enligt vad förut i detta kapitel

är sagt, genom åtgärd, varom där förmäles, framkallat fara för att

annan skall bliva utan laga skäl dömd eller eljest lida avsevärt förfång, och

underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvärjande

göra vad skäligen kan begäras, dömes för underlåtenhet att avvärja

rättsfel till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 §.

Om någon i skriftlig utsaga, som jämlikt lag eller författning avgives under

edlig förpliktelse eller på heder och samvete eller under annan dylik försäkran,

lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes, om åtgärden

innebär fara i bevishänseende, för osann försäkran till böter eller fängelse

i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år.

Sker sådan gärning av grov oaktsamhet, dömes för vårdslös försäkran till

böter eller fängelse i högst sex månader.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 A

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

11 §-

elwT1131 nåf n 1 intyS dler annan Urkund osann uPP8ift om vem lian är

eller om annat an egna angelägenheter eller upprättar någon för skens skull

irkund förande rättshandling, dömes, om åtgärden innebär fara i bevis
£!n*rn»iC’

t0r°S“nt inty9ande tU1 böter fängelse i högst sex månader.

eller eHett **“ aU det innefattar missbruk av tjänsteställning

eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år

stv^eiT Cller djeSt bC§agnar °Sann urkund som avses i''första

,°me.S’ °“ atSarden innebär fa™ i bevishänseende, för brukande au

osann urkund enligt vad där sägs.

Pass- be‘y« dylik för viss man utställd urkund genom

att giva sig eller annan ut för honom eller utlämnar han urkunden att

sålunda missbrukas, eller utgiver någon sanningslöst handling, som hhkommit

medelst genomslag eller fotografering eller på annat dylikt sätt, för rikhg

kopia av viss urkund, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende

för missbruk av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader eder’

om brottet är grovt, till fängelse i högst två år. ’

13 §

Fornekar någon sin underskrift på urkund, dömes, om åtgärden innebär

[,a * bevlshanseende, för förnekande av underskrift till böter eller fängelse

ogst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år.

14 §•

Om någon, som ådragit sig ansvar enligt vad förut i detta kapitel är saat

nnan aysevard olagenhet uppkommit frivilligt rättat felet eller på annat

satt awarjt fara for vidare olägenhet, må dömas till lindrigare straff än för

fareTtfaff än^nfl1'' ^ °Ch " fÖr gärnin§en ej stadgat svå
are

straff an fängelse i sex månader, skall ej dömas till ansvar.

gon^söker^ansttfta Xr™?1 *■"“ S*ämPlinS UU »om innebär att nä
anslltla

s,ädan gaming. så ock för försök till bevisförvanskninc

" . '' “Tau f. Vad '' 23 ^ Sl“dgaS- SMa »">«<>*■ « d*t Ä

sagU rl”Sa'' må d0ck eJ d6mas till ansvar som nu

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

A 37

16 KAP.

Om brott mot allmän ordning

1 §■

Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med

förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra

viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, domes foi

upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra ar och annan deltagare

^ folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst två år.

Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning, domes anstifta

och anförare för upplopp till böter eller fängelse i högst två år.

2 §''

Har folksamling, med uppsåt som i 1 § sägs, gått till förenat våld a person

eller egendom, dömes, vare sig myndighet var tillstädes eller ej, fo

våldsamt upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst tio ar och annan

deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst

fyra år.

3 §.

Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att efterkomma

för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller intränger han

på område som blivit för sådant ändamål fridlyst eller avsparrat domes om

ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller

fängelse i högst sex månader.

4 §•

Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stor

eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsovnmg, vigsel

eller begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig

eller kommunal förrättning eller ock allmän sammankomst for överläggning,

undervisning eller åhörande av föredrag, dömes för storande av förrättning

eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex manader. 5

5 §.

Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides

eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar

eller eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig

skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, domes for uppvigling

till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen sokt forleda till allvarligt

brott eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst

fyra år.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

böter eller fängelse i högtt två år >«mhallsfarlig ryktesspridning till

högStf"k°n8d5miw-“i8!° Srrir ,lagga eller VaP“ «»er >"-t rikets

i ’km,and‘ - * W eller fängelse

5£-S»ÄT.iÄ

9 §•

h^™1!^011 °,ffeiltligen skymfar sådant som av svenska kyrkan eller annat

—■ -

10 §•

Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller

avhdens aska, öppnar grav eller eljest gör skaL eller ofog på kTsta urna

sy* *»*«. damtpL to«r;

gnjiejria till böter eller fängelse i högst sex månader.

genom art^aahihåJla^örevisa^ener^anD^rledes^prid^askWft^eUrr^bild^d 0^61^

fentligen, ,*T^17^“ ^ — U- «*-

12 §

sit?inneh?iibi!and k*™*11" Ungdom sPrider skrift eller bild, som genom

sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de

ungas sedliga fostran, dömes för förledande av ungdom till böter eller

fängelse i högst sex månader.

»WM.Ä «£°S-"““"ririingnmg, vanvård eller annorledes

fängelse fhögst två Vr * '' d0,"eS d>nrlMH"‘ li" koler eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 39

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

14 §.

Anordnar någon för allmänheten äventyrligt spel om penningar eller penningvärde

eller tillåter någon sådant spel i lokal som han upplåtit « allma

heten, dömes för dobbleri till böter eller fängelse i högst sex månader D

tager någon i dylikt spel som anordnats för allmänheten eller eljest^ag

rum i lokal vartill allmänheten har tillträde, dömes för dobbleri till böter.

15 §.

Den som på allmän plats, utom- eller inomhus, uppträder berusad av alkoholhaltiga

drycker, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, domes for

fulleri till böter, högst femhundra kronor.

Till böter som nu sagts dömes jämväl, om ruset orsakats av annat a

alkoholhaltiga drycker.

16 §.

Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, för oljud på allmän

plats eller eljest offentligen beter sig på sätt som ar agnat att vacka

förargelse hos allmänheten, dömes för förargelseväckande beteende till böter,

högst femhundra kronor.

17 KAP.

Om brott mot allmän verksamhet

1 §•

Förgriper sig någon med våld eller hot om våld å innehavare av ämbete

eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, i de“neJ

utövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjansteåtgärd

eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot‘ tjänsteman

till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller

fängelse i högst sex månader. Detsamma skall galla, om någon sålunda fo

griper sig mot den som innehaft ämbete eller annan befattning, varmed ambetsansvar

var förenat, för vad denne däri gjort eller underlåtit.

Vad nu sagts om befattning, varmed ämbetsansvar ar förenat, skall ock

gälla befattning, med vilken enligt Konungens förordnande samma skydd

skall vara förenat.

2 §

Den som, annorledes än i 1 § sägs, för att tvinga eller hindranåjgon,

som åtnjuter skydd enligt nämnda paragraf, i utövningen av hans befattm g

eller hämnas för tjänsteåtgärd, otillbörligen företager gärning, som för honom

medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar darmed, dom

för förgripelse mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

g §

r“L» föreriDer Th ^ "äg°n pä Sätt s°“ 1

ei,er — -*-*

rS££re ™ ss: si

fängelse i högst^mäLdér ^ "* ,UI “tef «“«

S‘

ÄrÄr,‘hiUto Sky<id 1 *• ‘ eller Kr hans

i högst sex* månader°r m,“/,rme''*e m°! V™''™- ™ böter eller fängelse

Om någon bland allmänheten sprider falskt rvkte pIW * .

SÄXS^dSfSl fler T “ ■«£

dijhel till böter eller fängelse i högsftvät an

_ 7 §*

nin^r-,ämnar'' d,er erbj''Uder muta eller annan otillbörlig belö
Zti

ZTm&I t?6 T™6'' ambetsansvar är förenat, dömes tr

oesncKmng till böter eller fängelse i högst två år.

g §

rätt?»!?™Vid-Val ^ 3lImän befattninS elIer vid annan utövning av röst
hind^

°mrÖStningen e,ier förvanska dess utgang

eller eljest otillborligen inverka på omröstningen dömes för otillbör
Är

hrnu t6 °ld™Sln\y m Mter eller fängelse i högst sex månader.

humvWa broftTt ärSt fTu ““ fängeISe 1 MgSt fyra år‘ Vid dömande

T™ brottet al 8rovt ska» särskilt beaktas, om det förövats med våld

eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställnTng

Den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig förmån för

ämbetsbrott'' rT ^ På *Mt *“ dler icke rösta> dömes^m def ej är

^ till böter eller

9 §•

Soker någon obehörigen skaffa sig kännedom om vad som angående utövning

av rosträtt i allmänt ärende skall hållas hemligt, dömes för lö /

mot rösthemlighet till böter eller fängelse i högst sex mfnader

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 41

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

10 §.

Den som med våld eller hot om våld angriper någon för det han hos domstol

eller annan myndighet gjort anmälan, fört talan, avlagt Aattnesmål eller

eljest vid förhör avgivit utsaga eller för att hindra honom från sådan åtgärd.

dömes för Övergrepp i rättssak till böter eller fängelse i

Detsamma skall gälla, om man med annan gärning, som medför lidande

skada eller olägenhet, eller med hot om sådan gärning angriper nagon för

det han avlagt vittnesmål eller eljest avgivit utsaga vid forhor hos myndighet

eller för att hindra honom från att avgiva sådan utsaga.

11 §•

Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom att undkomma,

undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt satt motverkar att det

uppdagas eller beivras, dömes för skyddande av brottsling till böter eller

fa I^^soi^ icke ^nsåg men hade skälig anledning antaga att den andre var

^Make8’ troSvad^s^skon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den

som i första svågerlag är lika nära förenad med den brottslige, den sompå

grund av adoption står i motsvarande forhallande till honom, fosterfora d

rar eller fosterbarn må ej fällas till ansvar enligt denna paragraf.

12 §.

Hjälper man den, som är fånge, häktad eller anhållen eller eljest är för

annat än sjukvård eller vård enligt barnavårdslagen eller lagen om nykterhetsvård

berövad friheten, att komma lös eller främjar man, efter det han

avvikit, hans flykt genom att dölja honom eller genom annan sadan åtgärd,

dömes för främjande av flykt till böter eller fängelse i högst två år.

13 §.

Den som bryter mot förbud att sälja eller skingra gods eller att utgiva

annans gods, rubbar gods som blivit satt i kvarstad, utmätt eller beslagtaget,

skadar eller borttager myndighets anslag eller försegling eller eljest

olovligen öppnar vad myndighet tillslutit eller ock överträder annat dylikt

av myndighet meddelat förbud, dömes för överträdelse av myndighets bud

till böter eller fängelse i högst ett år. ,

Vägrar någon inträde som förrättningsman äger fordra, domes for hindrande

av förrättning till böter.

14 §.

Om någon obehörigen utövar som vad hör till befattning, varmed ämbetsansvar

är förenat, dömes för obehörig tjänsteutövning till böter eller fängelse

i högst sex månader. .

Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen ville skaffa sig obehong

2» Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. A.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

vinning eller eljest att anse

fyra år.

som grovt, skall dömas till

fängelse i högst

sieDutnför^’ttUtan hU fall är fÖr handen S°m 1 14 § sags’ obehörigen giver

sig ut för att mnehava dar avsedd befattning, dömes för föregivande av all

man stallmn, till böter eller fängelse i högs? sex månader Deulma ska»

galla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat ti^^tecken

glVer ?.0n0m ?ken av a“ tillhöra krigsmakten eller annan kär T det

mannas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller

allmänhetens Beseende med vatten, ljus, värme eller kraft Samfard“'' e"er

ÄSE f6r adTOkak*- »

u s
an^r

eS vfdrifÖ2?rdelS,eHtil1 Vä''d e"er h°‘ mot dömes till

. I k 8 d 23 kap'' stad§as’ såframt ej brottet, om det fullbordats

skulle hava varit att anse som ringa. För försök till främjande av flvki

domes ock till ansvar enligt vad i 23 kap. sägs. J 5 *

18 KAP.

Om högmålsbrott

1 §‘

mCd UPPSåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljest

ned våWsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av Konungen

ras drSer eller. hogsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hfnd’

las foretager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande dö
tid

él,T dCt fJ ar hogforraderl’ för uppror till fängelse i tio år eller på''livstid

eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år. ?

Om gärning som avses i 3 5 kap. innebär förgripelse mot Konungen eller

annan medlem .v konungahuset eller mot regent som är satlT3ungen

ställe ma domas till fängelse i högst fyra år, om å brottet eljest kan fölia

ange se i högst sex månader, och i högst sex år, om å brottet e/iest kan fölia

fängelse i mer än sex månader men högst fyra år. ^

Den som, med uppsåt att brott skall förövas mot allmän säkerhet eller

re i°rgr fnhet’ Samlar elIer anfÖr Väpnat manskaP eller håller det sani

lat eller forser manskap med vapen, ammunition eller annan dylik u trust-''

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 43

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ning eller övar det i vapens bruk, dömes för väpnat hot mot laglig ordning

till fängelse, lägst sex och högst tio år.

4 §■

Om någon bildar eller deltager i sammanslutning, som måste anses vara

avsedd att utgöra eller med hänsyn till sin beskaffenhet och det andamål

för vilket den är bildad lätt kan utvecklas till ett sådant maktmedel som

militär trupp eller polisstyrka och som icke med vederbörligt tillstånd to - stärker försvaret eller ordningsmakten, eller ock for sådan sammanslutning

ia«er befattning med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning, upplåser

lokal eller mark för dess verksamhet eller understödjer den med penningar

eller på annat sätt, dömes för olovlig kårverksamhet till böter eller

fängelse i högst två år.

5 §•

Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna

åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten mom politisk

organisation eller yrkes- eller näringssammanslutnmg och därigenom satt

yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, domes för brott mo

medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.

6 §

Om någon genom stympning eller annorledes, för längre eller kortare tid,

«ör sig oduglig till tjänstgöring, som det ålegat honom att fullgöra vid krigsmakten

eller eljest för rikets försvar, eller genom att föregiva sjukdom eller

medelst annat vilseledande undandrager sig sadan tjanstgoringsskyldig ,

dömes för svikande av försvarsplikt till böter eller fängelse i högst tva ar

eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst fyra ar.

7 §•

För försök, förberedelse eller stämpling till uppror eller väpnat hot mot

laglig ordning, för underlåtenhet att avslöja sådant brott, sa ock för försök

till brott mot medborgerlig frihet eller svikande av försvarsplikt domes till

ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. 8

8 §■

Gärning som avses i 3—5 kap. och innebär förgripelse mot Konungen eller

annan som är nämnd i 2 § må ej utan Konungens förordnande atalas av

åklagare, med mindre någon avlidit till följd av gärningen. Detsamma skall

gälla i fråga om försök, förberedelse eller stämpling till gärning som nu

sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

19 KAP.

Om brott mot rikets säkerhet

1 §•

so7'' "ed “PP''41 «“ rtl«t eller de] därav skal], med våldsamma eller

makt eui briSaTf b "‘''fdskl bisländ. »äSgas under trämmande

akt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall så
lUnndV°Si?Cka^

foretager handling som innebär fara för uppsåtets förverkande,

domes for högförräderi till fängelse i tio år eller på livstid eller om

faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år.

Om någon med uppsåt att åtgärd eller beslut av Konungen riksdagen

eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd framtvingas efler

tundras, företager handling som innebär fara därför, dömes ock för högför
-

fk,06.11! Samt1"ediivåldsamma medel eller utländskt bistånd framkallar fara

• , U ™ket,skaI1 mvecklas i krig eller andra fientligheter, dömes om det ei

ar högförräderi, för krigsanstiftan till fängelse, lägst två och högst åtta år

3 §.

Om den som fått i uppdrag att för riket förhandla med främmande makt

eller eljest bevaka rikets angelägenheter hos någon som företråder f^- mande mafcts intresse, missbrukar behörighet att företräda riket eller eljest

2 °Ch därigen°m °rSakar riket -sevärt men dömes

" '' l f°rhandlln9 med främmande makt till fängelse på viss lid

lagst tva och högst tio år, eller på livstid. ’

4 §.

Svensk medborgare, som utan tillstånd av Konungen eller den h»n ko

re?" brUka Sig SåS°m °mbud för främmande makt i diplomatisk

öelagenhet som ror nket, så ock envar, som i föregiven egenskap av be
ongt

ombud inlåter sig i underhandling om sådan angelägenhet Led nå§.

. . “ företräder främmande makts intresse, dömes för eqenmåktiahet

Tj7ZTde mak''m ,än8e,se 1 hösst ** är

hålirnd^inT1161 fara/Ör ri,kCtS Självbestämningsrätt eller dess fredliga föreher

nr^ i . i” 6 makt’ dömes tiH ^else, lägst ett och högst sex år

eller PTlivstidVar 1 ^ På ^ «d’ Iägst «* högst tio år,’

T; Up,psåt att gå frammande makt tillhanda, obehörigen anaffar,

befordrar, lamnar eller eljest röjer uppgift rörande försvarsverk,

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 45

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

vapen förråd, import, export eller förhållande i övrigt, vars uppenbarande

för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för o kfor

söriningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden

eller elfest för rikets säkerhet, dömes, vare sig uppgiften ar nktig eller ej,

för spioneri till fängelse i högst sex år. Detsamma skall galla, om nagonmied

uppsåt som nu sagt! obehörigen framställer eller tager befattning med sknft,

teckning eller annat föremål som innefattar sådan uppgitt.

0 §

År brott som i 5 § sägs att anse som grovt, skall domas iorgrovt spioneri

pä viss tidflägst fyra och högst .jo hr, ollar phirvsM.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt ^ ”g

n:n !n var av svnnerligen farlig beskaffenhet med hansyn till pågående

krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige ro] e

fad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom.

Förövas, beträffande uppgift soJ vi förhållande av

ning som i 5 § sägs utan uppsåt att gå främmande makt tillhanda, domes fo

obehörig befattning med hemlig uppgift till böter eller fängelse ^ högst två

år elle/om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst fyra ar.

Den som av grov oaktsamhet befordrar, lämnar eller eljest röjer uppgift

som avse” 5 § och som rör förhållande av hemlig natur, domes för vårdslöshet

med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst sex månader el er,

om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst tva ar.

g §

Om någon bland allmänheten sprider eller till främmande makt framför

eller låter framkomma falskt rykte eller annat osant påstående som ar g

nät att framkalla fara för rikets säkerhet, dömes för ryktesspridning

fara för rikets säkerhet till böter eller fängelse i högst två ar.

9 §•

Den som med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i nket bedriver

verksamhet för anskaffande av uppgifter rörande militära eller and
,

Iörh~, vilkas nppenbarande för d«n f—* ''

föra men för annan främmande makts säkerhet, eller har 1 riket till dylik

verksamhet lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig, omes or o

lig underrättelseverksamhet till böter eller fängelse i högst två år

För olovlig underrättelseverksamhet skall ock domas, om någon, med

uppsåt att gl främmande makt tillhanda, här i riket hemligen eller med

användande^av svikliga medel antingen bedriver verksamhet för anskaffande

av uppgifter om annans personliga förhållande eller till dylik verksamhet

lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

10 §.

nnfkHymfaK-n^SOri offentliSen främmande makts flagga eller vapen eller an
böter

eHe^f-hCtf CCktn’ dÖmCS f°r sk^mfande av utländsk rikssymbol till

böter eller fängelse i högst sex månader. y

_ 11 §-

°mm8Tmg aVSCS 1 3~5 kaP- innebär, att någon genom förgripelse å

rammande makts statsöverhuvud eller representant här i riket kräLke^ den

rammande makten, må dömas till fängelse i högst två år om å brottet

bX^Ä^-Lhi:gs,sex mänad"’Jh 1 “

keasdnenom8attSknåg ^ m°tSVarande tiilämpMng.^mfrL^fritTrän
12

§

Om någon utan Konungens tillstånd här i riket värvar folk till främ

lieen betnSStjanSt ^ därmed jämförlig tjänst eller förmår folk att dov"

13 §

m h5gförrideri’

u-derrättelseverksamTef .4 T°"en- srovl sPio"eri olovlig

befattning ied he^ uppgift d/j Brberedel“ «« obehörig

fs. sJL atÄKÄi^^n^-

3äedSrbP0Uar‘^r* f°r ““ ''*rimd‘- eller underlätta M

:“0nv«ri5ä hög,ö"ideri- ,r°isshei *<■ f»^ng

Ä LÄ zhp™d=

meddelad^varnin^elLeifefjest^bort^nse^at^högförräderLLLrojöshet^vLdLör
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 47

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

handling med främmande makt, spioneri eller grovt spioneri är å farde,

medverkar till gärningen, dömes till ansvar såsom för medhjälp därtill,

dock må ej dömas till svårare straff an fängelse i två år.

16 §.

Olovlig underrättelseverksamhet, skymfande av utländskrikssymbol eller

olovlig värvning eller försök, förberedelse eller stämpling till olov g

underrättelseverksamhet må ej utan Konungens förordnande åtalas av ak

”^Gärning som avses i 3—5 kap. och innebär sådan kränkning av främmande

makt som i 11 § sägs, så ock försök, förbereddse eHer stamphng

till gärning som nu sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning ma

ej heller åtalas av åklagare utan att Konungen förordnat därom.

20 KAP.

Om ämbetsbrott

1 §•

Missbrukar ämbetsman, genom handling eller underlåtenhet, sin ställning

till förfång för det allmänna eller någon enskild, dömes, om ej garningen

utgör förskingring eller annan trolöshet eller eljest är särskilt belagd med

straff, för tjänstemissbruk till suspension eller avsattnmg; om skal aro

därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst två år. I ringa fall skall domas

allenast till böter.

År brottet grovt, dömes till avsättning och fängelse i högst sex ar.

2 §•

Ämbetsman, som mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan

otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes, om ej gärningen

eljest är särskilt belagd med straff, för tagande av muta eller av otillbörlig

belöning såsom stadgas i 1 §. Detsamma skall gälla, om han begått sådan

gärning innan han erhöll befattningen.

Begår den som varit ämbetsman gärning, som i första stycket sägs, dömes

till böter eller fängelse enligt vad i 1 § stadgas.

3 §•

Yppar ämbetsman vad han är pliktig att hemlighålla eller utnyttjar han

olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd

med straff, för brott mot tystnadsplikt till suspension eller avsättning;

om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år. I ringa

fall skall dömas allenast till böter.

Begår den som varit ämbetsman sådan gärning, dömes till böter eller

fängelse enligt vad i första stycket sägs.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

4 §.

Äsid°sätter ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad

SSSSHSS

tinArJaenetfnr,°VVd0meS hll susPension eller avsättning; om skäl äro där,

s all tillika domas till fängelse i högst ett år.

städiTn 7ST 8e,"°m g^"g’ ” bela8d med str*ff annor
1

- -

0 §

d6Ha‘S “ S“d““ -”unTI Ska"

eller avsättning ei ådömes- skull* w „• u j- g 111 att susPension

suspension «L L^s, ““ ^ *"

7 §•

seende innehavaren av den’ ? 1 avsevard män skadat det an
i^ån

innehavaren av den befattningen bör äga, dömes till suspension där
Domes

någon till ansvar jämlikt 2 § andra stvcket e)W qs„ d

ska“vS s°v“e‘

_ . 8 §.

Um ämbetsmän genom annat brott än i i_± rr • . .

ligen icke vara skickad att innliT l V"4 §§ SagS V1Sat Slg uPPeQl>ar
l

,m avsä,inins

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 49

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Dömes ämbetsman ej till avsättning enligt första stycket, skall han domas

till suspension från sin befattning, om han genom brottet i avsevard

mån skadat det anseende innehavaren av befattningen bör aga.

När suspension eller avsättning ådömes jämlikt denna paragraf, skall den

förlust ämbetsmannen därigenom lider beaktas vid bestämmande av annan

påföljd för brottet; och må böter eller disciplinstraff som eljest skolat ådo
mas

helt eftergivas.

9 §.

Om förvaltningsmyndighet för visst brott ålagt ämbetsman disciplinär

bestraffning, har domstol att taga hänsyn därtill vid bestammande av påföljd

för samma brott, och må böter, disciplinstraff eller suspension som

eliest skolat ådömas helt eftergivas. Förvaltningsmyndighetens beslut skall

förfalla, om det ej helt eller delvis verkställts när åtal för brottet vackes.

10 §.

Har ämbetsman utan lov eller tillkännagivet förfall avhållit sig från

tjänstgöring och ej kunnat träffas med kallelse eller inställas, domes, om

han ef kommer innan tre månader förflutit från det kallelse .om domstolen

utfärdat å honom införts i allmänna tidningarna, till avsattnmg från

sin befattning.

n §•

Om någon medverkat till tjänstemissbruk, tagande av muta eller av otillbörlig

belöning eller brott mot tystnadsplikt utan att därigenom åsidosatta

tjänsteplikt, dömes med tillämpning av vad i 23 kap. stadgas till böter el

fängelse enligt vad ovan i 1, 2_eller 3 § sägs. År han sjalv ämbetsmän, skall

därjämte tillämpas vad i 8 § sägs.

För medverkan till tjänstefel må dömas allenast den som därigenom

åsidosatt tjänsteplikt.

12 §.

Med ämbetsman förstås i denna balk domare, annan statens befattmngshavare

som endast medelst dom kan avsättas från sin tjänst, så ock de

som har förtroendesyssla från vilken Konungen må entlediga honom Vad

som sägs om ämbetsmän skall oek gälla om dem, som aro satta att förvalta

städers, menigheters eller allmänna av Konungen stadfastade kassors,

verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om tjänstemän

som lyda under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna och om andra

som förordnats att förrätta ämbete eller tjänsteärende.

Den som är förordnad eller vald till ledamot av beslutande statlig eller

kommunal församling eller sitter i jury eller beskattmngsnamnd skall ock

vara underkastad ämbetsansvar enligt 2, 3 och 5—8 §§; dock må suspen
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 A

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

eller kommimai f ^ "m ^ Va,d tiU ledamot av klutande statlig

eller kommunal forsaml.ng ej enligt 8 § dömas till avsättning i annat fall

För de 8 °U fÖr Vi,ket äF St3dgat fängeIse 1 två år eller däröver

För den som, utan att vara underkastad ämbetsansvar, är anställd i all

man tjänst eller fullgör lagstadgad tjänsteplikt skall ock gälla vad i 3 §

Vad i 2 och 3 §§ sägs om den som varit ämbetsman äger motsvarande

“ de" S°m ™rU '' son, "''

innehaVare av befattaing vid företag för allmän samfärdsel, vilken

åsido,-n°nUngr^ forordnande ska11 åtnjuta skydd som i 17 kap. 1 § sägs

^ - olyckshändelse^ Z\

Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat åtala brott var

bTsTar^^rT,^"08^1 Sin dock skafl gätla Vad i denna

k stadgas att atal ej må ske utan förordnande av Konungen eller den Kn

itX gtZgd‘CaCvseVs1 3 foT "* «"

15 §.

Har den, som dömts för brott, innan domen meddelades eller därefter

°anb°m saspension el,er ersättning därifrån jämlikt 6 7 ellef 8 S mä

om röstsammanräkning efter val sker sed e domen vann laga kraft eller,

tiden för sammanräkningen laga kraft> från

21 KAP.

Om brott av krigsmän

“‘f ‘.T"* RrmanS btfal,ni”S eller uppeatt

befallningen icke anaår M -i n j- ^or®nde’ 0011 ar det ej uppenbart

straff eller fängelse 1 b“|ste«T '' ™ disciplin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 51

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

2 §•

Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt lydnadsbrott

dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande hnrnvida brottet M grov

skall särskilt beaktas, om befallningen avsett tjansteåtgard av storre Mkt

eller om brottet skett inför samlad trupp eller förövats av flera i samrådVar

riket i krig och förövades brottet under strid eller eljest vid tillfälle

då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, dömes till fängelse i högst

tio år eller på livstid.

3 §.

Ådagalägger samling av krigsmän uppsåt att, med förenat våld satta sig

upp mot förman, dömes för myteri, anstiftare och anförare till fängelse i

högst sex år samt annan deltagare till disciplinstraff eller fängelse i högst

‘ Hava deltagare i myteri gått till förenat våld å person eller egendom, domes

anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år eller på livstid och

annan deltagare till fängelse i högst sex år.

Förövas myteri då riket är i krig och sker det under strid eller eljest vid

tillfälle då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, dömes till fängelse

i högst tio år eller på livstid.

4 §.

Efterkommer krigsman icke tillsägelse som av vaktpost eller annan krigsman,

vilken tjänstgör för bevakning eller upprätthållande av ordning, meddelats

för denna tjänst, dömes för ohörsamhet mot vakt till disciplinstraff

eller fängelse i högst ett år.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.

3 §•

Missbrukar förman sin myndighet genom att söka förmå underlydande

till något som det icke ingår i dennes tjänst att göra, tåla eller underlåta,

dömes för missbruk av förmanskap till disciplinstraff eller fängelse i högst

ett år.

Detsamma skall gälla, om förman otillbörligen, med anledning av underlydandes

förhållande i eller utom tjänsten, ålägger honom särskild tjänstgöring

eller vägrar honom förmån, så ock om förman utan skäl utsätter

underlydande för fara till liv eller hälsa.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år. 6

6 §•

Krigsman som, utan att vara behörig därtill, utövar befäl över annan

krigsmän, dömes för obehörig befälstutövning till disciplinstraff eller fängelse

i högst ett år.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 A

Kungi. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

7 §

Förgriper sig krigsman med våld eller hot om våld å krigsman i dennes

elleir for att tvinga honom till eller hindra honom från

hoTmo/f :lrimed aaledning av hans dömes för våld eller

hot mot kngsman till disciplinstraff eller fängelse i högst två år eller om

brottet medn£-a’ tlU disciplinstraff eller fängelse i högft sex månader. Är

ottet med hansyn till att det inneburit fara för krigslydnaden eller eljest

attanse som grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. J

mn.°r°7!r dä riket är i krig, brott som nu sagts mot förman eller

SÄ*, krigsmän s„m tjänst för bevakning

m0, kri8Slyd“d''" —«* särskild

8 §.

.... Kngsjnan. som förolämpar annan krigsman i eller för hans tjänst, dömes

månTder/l Se krig,man tiU disciplinstraff eller fängelseJ i högst sex

9 §•

elwT- kribgtSman’ 1 annat fal1 än förut är sagt, vanvördnad mot förman

UDDföSnd Tf m0t Underlydande eller brister han eljest i anständigt

uppförande mot krigsmän, och sker det i eller för dennes tjänst, dömes för

oskickligt beteende till disciplinstraff.

. . 10 §.

Krigsman som muntligen inför samling av krigsmän eller eljest i meddelande

till krigsmän uppmanar eller annorledes söker förleda till lydnadsrott

eller annan gärning, varigenom krigsman åsidosätter sin tjänsteplikt,

etUir8 fOF UppVl9lm9 aV kri9smän till disciplinstraff eller fängelse i högst

År brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökte förleda till allvarfyra

år** ^ e,JCSt ^ ^ §r°Vt’ SkaH dÖmaS tiU fängelse 1 högst

a 11 §•

Avviker eller utebliver krigsman olovligen från avdelning av krigsmakten

vid vilken han skall tjänstgöra eller vistas eller, om han skall tjänstgöra

annorstädes an vid avdelning av krigsmakten, från tjänstgöringsstället, döna^e/°r

tmdanhallande tlH disciplinstraff eller fängelse i högst sex må
For

undanhållande under beredskapstillstånd eller då riket är i kri«

dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

12 §

°m undanhållande med hänsyn till den tidrymd, under vilken gärningslannen

hållit sig undan eller avsett att hålla sig undan, eller till arten av

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 53

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

hans tjänstgöring medfört eller kunnat medföra väsentligt avbrack i utbildningen

eller annat avsevärt men för tjänsten, dömes för rymning till

disciplinstraff eller fängelse i högst två år. _ .

För rymning under beredskapstillstånd dömes till fängelse i högst tv

år. Var riket i krig, dömes till fängelse i högst tio år.

13 §.

Lämnar krigsman, vilken tjänstgör såsom chef för avdelning av krigsmakten

eller fullgör vakttjänst eller likartad uppgift, obehörigen sm post

eller finnes han hava genom förtäring av alkoholhaltiga drycker eller annorledes

satt sig ur stånd att fullgöra tjänsten, dömes för övergivande av

post till disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

För övergivande av post då riket är i krig dömes till disciplinstraff eller

fängelse i högst fyra år; förövades brottet under strid eller eljest vid tilfälle

då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, dömes till fängelse i

högst tio år eller på livstid.

14 §.

Är krigsman under tjänsteutövning så påverkad av alkoholhaltiga drycker

eller annat berusningsmedel, att hans förmåga att fullgöra tjänsten

måste antagas vara nedsatt, dömes för onykterhet i tjänsten till disciplinstraff

eller fängelse i högst ett år.

15 §.

Krigsman som, inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten,

uppträder berusad av alkoholhaltiga drycker, så att det framgår av hans

åtbörder eller tal, dömes för fylleri till disciplinstraff. _ ....

Till disciplinstraff dömes jämväl, om ruset orsakats av annat an alkobo -

haltiga drycker.

16 §.

Krigsman som, inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten,

för oljud eller eljest beter sig på sätt som är ägnat att vacka allmän förargelse,

dömes för förargelseväckande beteende till disciplinstraff.

17 §.

Missbrukar krigsman, som ej är underkastad ämbetsansvar, genom handling

eller underlåtenhet sin ställning till förfång för krigsmakten eller eljest

för det allmänna eller för någon enskild, dömes, om ej gärningen är särskilt

belagd med straff, för tjänstemissbruk till fängelse i högst två år eller,

om brottet är ringa, till disciplinstraff.

18 §.

Åsidosätter krigsman, som ej är underkastad ämbetsansvar, av försummelse,

oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt reglementen,

instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter el
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Jer tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk

Her eljest ar särskilt belagd med straff, för tjänstefel till disciplinstraff.

År felet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.

19 §•

För förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja mven,

sa ock for försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet

att avslöja rymning under beredskapstillstånd eller krig dömes till ansvar

nligt vad i 23 kap. stadgas. Detsamma skall gälla försök, förberedelse eller

stämpling ti våld eller hot mot krigsman, såframt ej brottet, om det fullbordats,

skulle hava varit att anse som ringa

För medverkan till tjänstefel må dömas allenast den som därigenom

asidosatt tjänsteplikt. 8

20 §•

Krigsmän äro enligt denna balk de vilka såsom officerare, underofficerare,

underbefäl eller meniga äro anställda vid krigsmakten, värnpliktig

samt hemvarnsman och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid de i såan

egenskap aro tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro ock, i den mån

S ge" med hansyn till behovet av befälsföring och Övriga tjänstgörings
föSnnH

t060 Saf °r?rdnar’ de SOm e,J‘est äro ^ställda vid krigsmakten eller

iorbundit sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst, under den tid de i

sådan egenskap aro tjänstgöringsskyldiga. Om någon åtnjuter ledighet som

rin^ kGManS^d- tU1 k°rtare tid än två månader, anses han icke tjänstgö
mefoYdlS''

^armare bestämmelser om vad som avses med krigsmakten

meddelas av Konungen. 8

skvldiTV fÖrSta StyCket Sk°la’ fÖrUtom Under tid då tjänstgöringstfd

våS eh,gtSer’. TT SåS°m krigmän då de 1 anslutning till sådan

inom områd3 mihtar*Jukhus’ då de äro “tagna i militärhäkte samt då de

Ten I Jr6 SOm nyttJas av ^igsmakten eller eljest offent
ligen

upptrada i militär tjanstedräkt ävensom såvitt angår fullgörandet av

dem åliggande anmälningsskyldighet eller annan särskild tjänsteplikt

Krigsmän311'' ^ T bemSTått ÖVer annan krigsmän, är dennes förman.

förhlZde ‘n"an krigS"“n ‘"r befä,Srä"'' är *

§.

Av den personal som avses i 20 § första stycket skola officerare under

lägst furirs grad samt de som i“„Xv, ml

arande tjanstestaUnmg vara underkastade ämbetsansvar, vare sig de äro

tjänstgöringsskyldiga eller icke. g

Vad

22 §.

om brott

,jt2® kH?I 14 S" Stadg3t Ska11 ä§a motsvarande tillämpning i fråga

, varigenom krigsmän åsidosatt sin tjänsteplikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

A 55

22 KAP.

Krigsartiklar

1 §•

Den som, då riket är i krig,

1. hindrar, missleder eller förråder krigsfolk eller andra som aro verksamma

för försvaret av riket eller förleder dem till myteri, trolöshet eller

modlöshet,

2. förråder, fördärvar eller skadar befästning, krigsmateriel, fabrik, förråd,

kraftanläggning, trafikled, fartyg eller annat av betydelse för försvaret

eller folkförsörjningen,

3. genom osann framställning sprider misströstan bland allmänheten,

4. åt fienden anskaffar krigsfolk, tjänstbarheter, förnödenheter eller understöd,

eller

5. begår annan dylik förrädisk gärning,

dömes, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för rikets krigsmakt

eller eljest för försvaret av riket eller för folkförsörjningen eller innefattar

avsevärt bistånd åt fienden, för landsförräderi till fängelse på viss

tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

År gärning som i första stycket sägs endast i mindre mån ägnad att medföra

men för försvaret av riket eller för folkförsörjningen eller innefattar

den ringare bistånd åt fienden än där sägs, dömes för landssvek till fängelse

i högst sex år. Bestod gärningen i anskaffande av tjänstbarheter eller

förnödenheter eller i annan tjänst åt fienden inom område som var besatt

av denne, och kunde gärningen med hänsyn till befolkningens behov, gärningsmannens

försörjning eller andra särskilda förhållanden ej anses otillbörlig,

skall ej dömas till ansvar.

2 §•

Begår någon av oaktsamhet gärning som avses i 1 §, dömes för landsskadlig

vårdslöshet till fängelse i högst fyra år.

3 §•

Krigsman som, då riket är i krig, går över till fienden eller eljest frivilligt

överlämnar sig åt denne, dömes för överlöpande till fienden till fängelse

på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

Detsamma skall gälla, om svensk medborgare, då riket är i krig, bär vapen

mot riket och gärningen ej är att anse som landsförräderi.

4 §.

Krigsman som, då riket är i krig, obehörigen avsänder meddelande till

eller eljest träder i förbindelse med någon som tillhör fiendens krigsmakt

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

eller vistas på fiendens område, dömes för

plinstraff eller fängelse i högst två år.

samröre med fienden till disci
-

Uarest, då riket ar i krig, krigsman under strid eller eljest vid tillfälle

da brott mot krigslydnaden medför särskild fara råder krigsmän att giva

sig åt fienden eller annorledes i krigsmäns närvaro obehörigen företfger

något som ar agnat att framkalla trolöshet eller modlöshet, dömes för ungravande

av stndsviljan till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio

ar, eller pa livstid. Var faran ringa, dömes till fängelse i högst sex år§

6 §•

Krigsman som, då riket är i krig, bland krigsmän sprider falskt rykte

dömelr ,° Påz!tåf;nde’ ägnat att framkalla trolöshet eller modlöshet,

i it t t°å f°rSVarSSkadIl9 ryMe™pridning till disciplinstraff eller fängelse

Hålla krigsmän, under beredskapstillstånd eller då riket är i krig, obehörigen

sammankomst rörande ämne genom vars avhandlande lydnadsbrott

eller rymning latt kan föranledas eller fruktan eller misströstan kan utbreas

hos krigsmannen, dömes för olovlig sammankomst till disciplinstraff

eller fängelse i högst två år. Den som deltagit på tillskyndan eller med tillstånd

av forman skall vara fri från ansvar

8 §.

Underlåter krigsmän, under beredskapstillstånd eller då riket är i krig

uppsåtligen eller av oaktsamhet att i vad på honom ankommer sätta försvarsanstalt

i stridsberedskap, bringa avdelning i stridbart skick, anskaffa

förnödenheter eller eljest förbereda krigsföretag, dömes för försummande

av krigsförberedelse till fängelse i högst sex år.

År uppsåtligen begånget brott som nu sagts med hänsyn till att därigenom

framgången av krigsföretag satts i fara eller eljest att anse som grovt, skall

domas till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

9 §.

Därest, då riket är i krig, krigsman vilken tjänstgör såsom chef för avdelning

av krigsmakten, utan att tillgängliga medel och utvägar till försvar utnyttjats,

föreskrivna förstörelseåtgärder vidtagits eller särskilt anbefallt

motstånd utförts, till fienden överlämnar stridsställning, krigsmateriel eller

annat som har avsevärd betydelse för krigföringen eller giver sig och sin

avdelning åt fienden, dömes för dagtingan till fängelse på viss tid, lägst sex

och högst tio år, eller på livstid. 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 57

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

10 §.

Underläter krigsman, då riket är i krig, uppsåtligen eller av oaktsamhet

under eller i anslutning till strid att till det yttersta uppfylla sin plikt att

främja krigföringen, dömes för stridsförsumlighet till fängelse i högst sex

år.

År uppsåtligen begånget brott som nu sagts med hänsyn till att därigenom

framgången av krigsföretag satts i fara eller att gärningsmannen innehade

ansvarsfull ställning eller ock eljest att anse som grovt, skall domas till

fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

11 §.

Den som vid krigföring, genom att använda stridsmedel ägnat att förorsaka

onödigt lidande eller genom att missbruka kännetecknet röda korset

eller annorledes, förfar på sätt som står i strid mot gällande avtal med främmande

makt eller allmänt erkända folkrättsliga grundsatser, domes för

folkrättsbrott till fängelse i högst fyra år; är brottet ringa, må domas till

böter eller, om han är krigsman, till disciplinstraff. För folkrättsbrott domes

jämväl den som i annat fall än vid krigföring åsidosätter vad som skall

iakttagas enligt sådana avtal eller grundsatser angående skydd för sårade,

sjuka och skeppsbrutna vid stridskrafter i fält eller till sjöss, krigsfångar eller

civilpersoner under krigstid eller eljest angående ockupation, och därigenom

orsakar skada å person, kroppsligt eller själsligt lidande eller ock annan

skada eller olägenhet som ej är ringa. ... u
Är

brottet grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst två och högst

iio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt

beaktas, om det förövats genom ett stort antal skilda handlingar eller

om därigenom eljest många människor dödats eller skadats eller omfattande

egendomsförlust uppkommit.

12 §.

För försök, förberedelse eller stämpling till landsförräderi, landssvek eller

överlöpande till fienden dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

Såsom stämpling skall även anses att träda i förbindelse med fienden för

att förbereda, möjliggöra eller underlätta att brott som nu sagts må förövas.

För förberedelse eller stämpling under tid, då riket hotas av krig,

ockupation eller andra fientligheter, dömes till ansvar ändå att fientligheter

icke utbrutit.

Den som underlåter att avslöja landsförräderi, landssvek eller överlöpande

till fienden, dömes ock till ansvar enligt vad i 23 kap. sägs; och skall till

sådant ansvar dömas jämväl om han icke insett men bort inse att brottet

var å färde.

13 §.

Har under krig brott förövats av någon som därvid icke saknat anledning

antaga att gärningen enligt krigsbruk var tillåten, må dömas till lindrigare

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ä" f°r Ringen är stadgat. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,

skall ej dömas till ansvar. 8 mua

a J"sdef6r«ldSiaPS,inS,ärd °Ch däriket " * kri« 4U såsom krigsman

Siw! ” T- P gr“°d aV 21 lap'' 20 S elIer “ed sl°d därav giv
a

bestämmelser ar krigsmän, jämväl envar annan som är tjänstsörines
Vad

som^säe ngSmakten’ 1 den mån eJ Konungen annorlunda förordnar.

K1" 8Srn Ska,I> då rUiet äF 1 krig’ ä8a motsvarande tillampnmg

å po isman vilken, utan att vara tjänstgöringsskyldig vid krigs
£££*"

åt" g aU d!!taga 1 rikGtS fÖrSVar> å som^ar^tt fuhgöra för

Koniim»p8 Z eg®ndom erforderlig polisverksamhet och därvid enligt

Konungens förordnande tillhör krigsmakten ävensom å den som tillhör sf
ofdnand1!»

“egTi!in0m Cm,försvaret’ vars personal jämlikt Konungens förande

ar skyldig att utova verksamhet som åvilar krigsmakten.

vin T/Z djeSt, UndCr beredskapstillstånd eller då riket är i krig vistas

löAålfandéö8sakanr,Brakte”’»0m " ‘ Wt e“er «J*I“‘88r ™d« liknande

naiianden, skall ock anses såsom krigsman

kaf erik!.f,fa"de kri8sdeItog«ä dom internerats vid krig nnder vil
ket

ar neutralt och utländsk man som vistas bland krigsfångar eller

«. edTgSd-na*are Rr a“ “*ÖVa siutv4rd eller andHg5 "rdg ska,n

llampliga delar galla vad för krigsman är stadgat.

15 §•

Därest, då riket är i krig, gärning som avses i 21 kap. eller i detta kapitel

enerVm förbunden med riket, mot sådan stats krigsmakt

ler mot någon som tillhör denna, skall vad som är stadgat om enahanda

garmng mot riket, dess krigsmakt eller krigsman äga motsvarande tillämp
o*
16

§.

I den män det med hänsyn till krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra

av krig föranledda utomordentliga förhållanden finnes påkallat, äger Konung
aU

V3d 1 19 °Ch 21 kap'' samt 1 detta kaPitel stadgas för det

hrnn ^ ar 1 kng Ska11 1 tillamP]iga delar gälla jämväl beträffande

orott som förövats under annan tid.

Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat av främmande

makt utan att militärt motstånd förekommer, skall likaledes beträffande

r° rDVt0r0VaS UadCr Sådan Ud 1 tiIlämPJiga delar gälla vad i de nämnda

kapitlen tinnes stadgat för det fall att riket är i krig. Därvid skall vad som

sags om rikets försvar aga tillämpning å motståndsverksamheten och vad

som sags om fienden äga tillämpning å ockupationsmakten.

17 §•

_ M<:d *iende likställes i detta kapitel främmande makt med vilken riket ei

ar i krig, om fara är att krig med den makten kan uppkomma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 59

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

18 §.

Om inträde och upphörande av beredskapstillstånd stadgas särskilt.

19 §•

När riket är i krig, må i vissa fall tillämpas dödsstraff. Därom stadgas i

särskild lag.

23 KAP.

Om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott

1 §•

Har någon påbörjat utförandet av visst brott utan att detta kommit till

fullbordan, skall han i de fall särskilt stadgande givits därom dömas för

försök till brottet, såframt fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets

fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter

varit utesluten. i

Straff för försök bestämmes högst till vad som gäller för fullbordat brott

och må ej sättas under fängelse, om lägsta straff för det fullbordade brottet

är fängelse i två år eller däröver.

2 §.

Den som, med uppsåt att utföra eller främja brott, lämnar eller mottager

penningar eller annat såsom förlag eller vederlag för brottet eller ock anskaffar,

förfärdigar, lämnar, mottager, förvarar, fortskaffar eller tager annan

dylik befattning med gift, sprängämne, vapen, dyrk, förfalskningsverktyg

eller annat sådant hjälpmedel, skall i de fall särskilt stadgande givits

därom dömas för förberedelse till brottet, om han ej är förfallen till ansvar

för fullbordat brott eller försök.

I fall som särskilt angivas dömes ock för stämpling till brott. Med stämpling

förstås, att någon i samråd med annan beslutar gärningen, så ock att

någon söker anstifta annan eller åtager eller erbjuder sig att utföra den.

Straff för förberedelse eller stämpling bestämmes under den högsta och

må sättas under den lägsta gräns som gäller för fullbordat brott; ej må dömas

till högre straff än fängelse i två år, med mindre fängelse i åtta år

eller däröver kan följa å det fullbordade brottet. Var faran för brottets fullbordan

ringa, skall ej dömas till ansvar.

3 §•

Ansvar för försök, förberedelse eller stämpling till brott skall ej ådömas

den som frivilligt, genom att avbryta gärningens utförande eller annorledes,

föranlett att brottet ej fullbordats. Ändå att brottet fullbordats må den som

tagit olovlig befattning med hjälpmedel ej på den grund dömas till ansvar,

om han frivilligt förebyggt den brottsliga användningen av hjälpmedlet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

4 §•

Ansvar som i denna balk är stadgat för viss gärning skall ådömas ej blolt

den som utiort garningen utan jämväl annan som främjat denna med råd

ener dad. Den som ej ar att anse såsom gärningsman dömes, om han fördärtill

1,11 Utforandet> for anstiftan av brottet och eljest för medhjälp

Envar medverkande bedömes efter det uppsåt eller den oaktsamhet som

igger honom till last. Ansvar som är stadgat för gärning av syssloman, gäldenär

eller annan i särskild ställning skall ock drabba den som jämte honom

medverkat till gärningen.

J*å j denna Paragraf sägs skall ej gälla, om annat följer av vad för särskilda

fall ar stadgat.

a §•

brnkaLntSOn fÖrmfttS a“ medverka genom tvång, svek eller miss
bruk

av hans ungdom, oforstånd eller beroende ställning eller oek medver
kat

allenast i mindre mån, må straffet för honom sättas under vad för brot
Sn!;

f/tadgat; 1 ringa fal1 Ska11 eJ dömas m ansvar. Detsamma skall

tråga ar att ansvar som är stadgat för någon i särskild ställning

sKall adomas annan medverkande.

6 §•

Underlåter någon att i tid anmäla eller eljest avslöja brott som är å färde,

urnd? kanjSke Utan tara för honom själv eller någon av hans närmaste,

s ali han i de fall särskilt stadgande givits därom dömas för underlåtenhet

att avslöja brottet enligt vad som är stadgat för den som allenast i mindre

mim medverkattlU. Sådant brott: dock må eJ 1 något fall dömas till svårare

„ i!!* tangelse 1 tva år- 1 de fa,l då det är särskilt föreskrivet skall för

nderlåtenhet att avslöja brott ansvar enligt vad nu sagts ådömas jämväl

den som ej insett men bort inse att brottet var å färde.

Om föräldrar eller andra uppfostrare eller förmyndare, i annat fall än

törsta stycket avser, underlåta att från brott hindra den som står under

deras vård eller lydnad, när det kan ske utan fara för dem själva eller deras

narmaste och utan anmälan till myndighet, dömes för underlåtenhet att

hindra brottet enligt vad i första stycket är stadgat.

Ej må för underlåtenhet att avslöja eller hindra brott dömas, med mindre

den gärning som var å färde så fortskridit att straff kan följa därå.

7 §•

Ansvar som i denna balk är stadgat för det fall att någon genom brott

bereder sig vinning eller tillägnar sig något skall jämväl ådömas, då någon

avsiktligen bereder annan vinning eller tillägnar annan något

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

A 61

24 KAP.

Om nödvärn och annan nödhandling

1 §•

Gärning som någon begår i nödvärn skall icke medföra ansvar.

I nödvärn handlar den som söker o

avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp pa person eller

^betvinga den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar

att egendom återtages på bar gärning,

hindra någon att olovligen intränga i rum, hus, gard eller fartyg, elle

från rum, hus, gård eller fartyg avlägsna någon, som inträngt olovligen

eller, om det är bostad, eljest vägrar att på tillsägelse lämna denna,

allt såvitt ej handlingen med hänsyn till angreppets beskaffenhet och det

angripnas betydelse är uppenbart oförsvarlig.

2 §•

Om polisman, som skall verkställa tjänsteåtgärd, mötes eller angnpes

med våld eller hot om våld, må han för åtgärdens genomförande bruka

det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma

gäller sådan vaktpost eller annan krigsman eller civilforsvarspersonal

under civilförsvarsberedskap, som fullgör polisuppgift eller tjänstgör

för bevakning eller för att upprätthålla ordning.

Rymmer fånge eller den som är häktad, anhållen eller eljest berövad friheten

eller sätter han sig med våld eller hot om våld till motvärn eUergor

han på annat sätt motstånd mot någon under vars uppsikt han star, då denne

skall hålla honom till ordningen, må ock till rymningens hindrande e - ler ordningens upprätthållande brukas det våld som med hänsyn till omständigheterna

kan anses försvarligt. Om någon som skall haktas, anhål as

eller eljest berövas friheten söker undkomma eller hindra den som ager

verkställa åtgärden, må jämväl brukas våld enligt vad nu ar sagt. Detsamma

skall gälla därest, i fall som avses i detta stycke, motstånd ovas av annan

än förut nämnts.

Har någon enligt denna paragraf rätt att bruka våld, äger envar som kommer

honom till hjälp samma rätt.

3 §•

Vid myteri eller under strid, så ock eljest vid tillfälle, då brott mot krigslydnaden

medför särskild fara, må krigsman mot underlydande som visar

ohörsamhet bruka det våld som är nödigt för att upprätthålla krigslydna
dCI

fall som nu avses skall vad i 2 § tredje stycket sägs äga motsvarande

tillämpning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 A

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

förDin ST 1U n,Dat fa" “ fÖrut 1 detta kaPitel är sagt, för att avvärja fara

*°nr!V eller kalsa’ rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak

handlar i nod, skall ock vara fri från ansvar, om gärningen med hänsvn’

till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan^ch omständigheterna

i övrigt måste anses försvarlig. 8

5 §•

änHiavanrå§°fnn f-aH "T aVSCS 1 1-4 §§ gj°rt StÖrre våld eller svårare skada

“ I ?/31 ar medSlvet» skall han likväl ej dömas till ansvar, såframt

omständigheterna voro sådana att han svårligen kunde besinna sig

eljes^Sst8adgnatgen br°ttSlig’ straff än ^r brottet

S°m "åg°n begått På ^fällning av den under vars lydnad han

hålLnd^t ^ T 3 anSVa[ fÖr h°n0m’ om han med bänsyn till lydnadsförållandets

art, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade

att efterkomma befallningen. 8

TREDJE AVDELNINGEN

Om påföljderna

25 KAP.

Om böter

1 §-

Böter ådömas i dagsböter.

År för böter utsatt visst högsta belopp ej över femhundra kronor eller

skola böter bestämmas efter särskild beräkningsgrund (normerade böter),

ådömas de dock omedelbart i penningar.

2 §-

Dagsböter ådömas till ett antal av minst en och högst etthundratjugo.

Dagsbot fastställes i penningar till belopp från och med två till och med

femhundra kronor, efter vad som prövas skäligt med hänsyn till den tilltalades

inkomst, förmögenhet, försörj ningsskyldighet och ekonomiska förhållanden

i ovngt. År brottet ringa, må dagsböter belopp därefter jämkas.

3 §.

Minsta bötespåföljd är tio kronor, om ej annat är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 63

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

4 §.

Böter må användas såsom gemensamt straff för flera brott, om böter

kunna följa å vart och ett av brotten.

Gemensamt straff i böter må ej avse brott, för vilket stadgats normerade

böter eller böter som icke må förvandlas till fängelse.

5 §.

Böter såsom gemensamt straff för flera brott ådömas i dagsböter, om

sådana äro stadgade för något av brotten.

Såsom gemensamt straff må dagsböter ådömas till ett antal av etthundraåttio

och böter omedelbart i penningar till ett belopp av ettusen kronor.

Är för något av brotten stadgat visst lägsta bötesstraff, må det straffet ej

underskridas.

6 §•

Böter skola tillfalla kronan, om ej annat är föreskrivet.

Ådömas böter såsom gemensamt straff för flera brott och skola böter för

något av brotten helt eller delvis tillfalla annan än kronan eller användas

för särskilt ändamål, skall efter omständigheterna förordnas huru böterna

skola fördelas.

7 §.

Om indrivning av böter är särskilt stadgat.

Böter som ej gäldas skola, om ej annat är föreskrivet, förvandlas till

fängelse i lägst tio och högst nittio dagar i enlighet med vad därom är särskilt

stadgat.

8 §.

Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut av

domstol eller annan myndighet skola 6 § första stycket och 7 § äga motsvarande

tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel

är stadgat om böter.

26 KAP.

Om fängelse

1 §•

Fängelse ådömes enligt vad för brottet är stadgat på viss tid, ej över tio

år, eller på livstid. Fängelse på viss tid må ej understiga en månad.

Om fängelse såsom förvandlingsstraff för böter är särskilt stadgat.

2 §.

Fängelse må användas såsom gemensamt straff för flera brott, om fängelse

kan följa å något av brotten.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 A Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Fängelse på viss tid må sättas över det svåraste av de högsta straff som

kunna folja å brotten men må ej överskrida detta med mer än två år eller

överstiga de högsta straffen sammanlagda med varandra, därvid bötesstraff

anses svara mot det fängelse som skulle följa vid böternas förvandling

Ej må det svåraste av de lägsta straffen underskridas.

3 §.

Har någon domts till påföljd för sådant i denna balk avsett brott som är

belagt med fängelse och begår han, sedan domen vunnit laga kraft, ånvo

brott som avses i balken och är belagt med fängelse i högst sex månader,

må for återfallet domas till fängelse i högst två år. År för det nya brottet

stadgat fängelse på längre tid än sex månader men högst två år, må för

återfallet domas till fängelse i högst fyra år.

Ej må brott, som någon begått innan han fyllt aderton år, läggas till

grund for förhöjning som i första stycket sägs, ej heller dom å böter eller

disciplinstraff.

Utländsk dom må tillmätas samma verkan som svensk.

4 §.

Den som är under aderton år må ej dömas till fängelse, med mindre särskilda

skäl äro därtill.

Fängelse må ådömas den som fyllt aderton men ej tjugoett år allenast

n**r frihetsberövande är påkallat främst av hänsyn till allmän laglydnad

eller fängelse eljest finnes lämpligare än annan påföljd.

Fängelse på livstid må ej ådömas för brott som någon begått innan han

fyllt aderton år.

5 §.

.De^ som dömts till fängelse skall för verkställighet av straffet intagas i

fångvårdsanstalt. Härom är särskilt stadgat.

6 §.

Den som undergår fängelse på viss tid må, om det kan antagas främja

hans anpassning i samhället, villkorligt frigivas sedan två tredjedelar av

tiden, dock minst fyra månader, avtjänats (fakultativ villkorlig frigivning).

Vid prövning av fråga om fakultativ villkorlig frigivning skall särskilt

beaktas den dömdes uppförande under anstaltstiden och sinnesriktning vid

den tid då frigivning ifrågasättes, hans beredvillighet att ersätta genom

brottet uppkommen skada samt de förhållanden i vilka han skulle komma

att försättas efter frigivningen.

7 §•

Den som undergår fängelse på viss tid, ej under sex månader, skall villkorligt

frigivas när han avtjänat fem sjättedelar av tiden (obligatorisk villkorlig

frigivning).

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 65

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

8 §•

Verkställas samtidigt flera fängelsestraff, skall vid tillämpning av 6 och

7 §§ hänsyn tagas till den sammanlagda fängelsetiden. Som fängelse anses

härvid även förvandlingsstraff för böter.

Om verkställighetstiden, enligt vad därom är stadgat, förlängts genom

disciplinär bestraffning, skall förlängningen icke medtagas vid beräkning

av tid för villkorlig frigivning, och må frigivning ej ske forran bestraffningen

verkställts.

Såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall anses verkställt

på grund av domstols förordnande som i 33 kap. 3 § sägs.

9 §•

Fråga om fakultativ villkorlig frigivning prövas av den övervakningsnämnd

till vars verksamhetsområde fångvårdsanstalten hör.

Beslut om obligatorisk villkorlig frigivning meddelas av styresmannen vid

fångvårdsanstalten.

10 §.

I beslut om villkorlig frigivning skall fastställas en prövotid motsvarande

den tid som vid frigivningen återstår av straffet, dock minst ett år.

11 §•

Under prövotiden skall den frigivne stå under övervakning.

Finnes vid frigivningen eller senare att övervakning ej är erforderlig, må

beslutas att övervakning icke skall äga rum. Så länge prövotiden varar, ma

den frigivne, när skäl äro därtill, ställas under övervakning. Beslut som nu

avses meddelas av övervalcningsnämnd.

12 §.

övervakningen handhaves av övervakningsnämnd. övervakare förordnas

av nämnden. _ ,

Har till övervakare förordnats annan än skyddslconsulent hos overvak
ningsnämnden,

skall övervakningen stå under överinseende av sådan konsulent.

13 §.

Den frigivne skall hålla övervakaren underrättad om sin bostad och arbetsanställning,

på kallelse inställa sig hos honom och i övrigt enligt hans

anvisningar upprätthålla förbindelse med honom.

14 §.

Den frigivne skall under prövotiden föra ett ordentligt och laglydigt leverne,

undvika skadligt sällskap, efter förmåga söka försörja sig samt i

övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger honom enligt denna balk

eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav. Har

han förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad

i hans förmåga slår att fullgöra denna skyldighet.

3 liihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Xr 10. A.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 A

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1,962

15 §.

Nar det provas lämpligt för att främja den frigivnes anpassning i samhället,

skola särskilda föreskrifter, gällande under viss tid eller tills vidare

meddelas rörande vad han har att iakttaga under prövotiden. Sådan föreskrift

ma avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande

over^ arbetsförtjänst eller andra tillgångar, allt under viss tid, högst ett år

åt gängen, utbildning, arbetsanställning eller förbud att använda alkoholaltiga

drycker. Annan liknande föreskrift må ock meddelas

Om det finnes erforderligt, må föreskrivas att den frigivne skall i eller

utom sjukhus eller annan dylik inrättning underkasta sig läkarvård, nykterhetsvård

eller annan vård eller behandling.

Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada,

tädl<SrfndeaS f°reSknfter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens

16 §.

Föreskrift enligt 15 § meddelas av övervakningsnämnden.

Om den frigivnes utveckling och personliga förhållanden i övrigt föranleda

djurhll, må övervakningsnämnden ändra meddelad föreskrift, så ock

meddela ny föreskrift.

17 §.

Övervakaren må meddela anvisningar i fråga om verkställandet av före
sknft

enligt lo §, så ock medgiva tillfällig lättnad och vidtaga omedelbart

erforderlig jämkning.

18 §.

Iakttager den frigivne icke vad som åligger honom enligt denna balk eller

enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, äger

övervakningsnämnden, utom att förordna om övervakning eller meddela

föreskrift enligt 15 §, efter omständigheterna

1. besluta att varning skall meddelas den frigivne,

2. förlänga prövotiden med högst ett år utöver den vid frigivningen bestämda

tiden, 08

3. förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.

19 §.

, K.f^et anta§as att villkorligt frigiven som åsidosatt sina åligganden icke

skall låta sig ratta genom åtgärd som avses i 18 §, må övervakningsnämnden

förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad.

20 §.

Beslut om åtgärd som avses i 18 eller 19 § må meddelas även efter prövotidens

utgång, därest frågan av övervakningsnämnden upptagits dessför
provotldens

utSån8 må ej, utan att prövotiden förlänges enligt

18 beslutas annan åtgärd som där avses.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 67

Kungl. Maj. ts proposition nr tO år 1962

21 §.

Om förverkande av villkorligt medgiven frihet och om vissa andra åtgärder,

när den som dömts till fängelse finnes hava begått annat brott, stadgas

i 34 kap.

22 §.

Uppkommer fråga om att förklara villkorligt medgiven frihet förverkad

eller att vidtaga åtgärd som avses i 18 §, må övervakningsnämnden, såframt

omständigheterna föranleda därtill, förordna att den frigivne skall

på lämpligt sätt omhändertagas i avbidan på vidare förordnande.

Den som sålunda omhändertages må ej kvarhållas längre än en vecka.

Om synnerliga skäl äro därtill, må dock genom nytt beslut förordnas att

han skall kvarhållas ytterligare högst en vecka. Efter prövotidens utgång

må den omhändertagne ej kvarhållas.

23 §.

Förklaras villkorligt medgiven frihet förverkad, skall med avseende å frågan

om ny villkorlig frigivning återstoden av straffet anses såsom nytt

straff. Dömes icke den frigivne samtidigt till fängelse på viss tid, må dock

fakultativ villkorlig frigivning äga rum ändå att tid som i 6 § sägs icke

gått till ända.

24 §.

Kan villkorligt medgiven frihet ej längre förklaras förverkad, skall straffet

anses vara till fullo verkställt vid prövotidens utgång.

27 KAP.

Om villkorlig dom

1 §•

Villkorlig dom må meddelas för brott varå kan följa fängelse, om det

med hänsyn främst till den tilltalades karaktär och personliga förhållanden

i övrigt finnes grundad anledning antaga att övervakning eller annan mera

ingripande åtgärd ej erfordras för att avhålla honom från vidare brottslighet.

Villkorlig dom må ej meddelas, om på grund av brottets svårhet eller

eljest hinder möter av hänsyn till allmän laglydnad. I fråga om brott av

krigsman må villkorlig dom ej brukas, med mindre det finnes kunna ske

utan fara för krigslydnaden och ordningen inom krigsmakten.

2 §•

Om det för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad

finnes påkallat, må jämte villkorlig dom dömas till dagsböter, högst

etthundratjugo, vare-sig böter äro stadgade för brottet eller ej.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 A

Kanyl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

3 §‘

Den som erhåller villkorlig dom skall vara underkastad en prövotid av

tva år.

Provotiden raknas från den dag rättens avgörande i vad angår påföljd för

irottet genom nöjdförklaring eller eljest vinner laga kraft mot den dömde.

4 §‘

Den dömde skall under provotiden föra ett ordentligt och laglydigt leverne,

undvika skadligt sällskap samt efter förmåga söka försörja sig.

5 §•

Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada,

skall han gora vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet. Rätten

ager föreskriva att han under provotiden skall söka fullgöra skadeståndsskyldigheten

eller del därav på tid och sätt som angivas i domen.

öreskrift som avses i forsta stycket må, efter ansökan av åklagare eller

den domde, ändras eller upphävas, när skäl äro därtill.

6 §•

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av den villkorliga

domen, må domstol, om åklagare före prövotidens utgång anhängiggör

talan därom, efter omständigheterna

1. besluta att varning skall meddelas den dömde,

2. meddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare meddelad föreskrift,

3. förlänga provotiden till tre år,

4. undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för

brottet. J

Efter prövotidens utgång må åtgärd som sägs i första stycket 1 och 2 ej

beslutas, med mindre provotiden förlänges.

Undanröjes den villkorliga domen, skall vid påföljdens bestämmande

skälig hansyn tagas till böter som jämlikt 2 § ådömts jämte den villkorliga

7 §•

Om undanröjande av villkorlig dom och om vissa andra åtgärder, när

den dömde finnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.

28 KAP.

Om skyddstillsyn

1 §•

Skyddstillsyn må ådömas för brott varå kan följa fängelse, såframt det

provas erforderligt att den tilltalade ställes under övervakning och mera ingripande

påföljd än skyddstillsyn ej finnes påkallad. *

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Den som är under aderton år må ej dömas till skyddstillsyn, med mindre

denna påföljd finnes lämpligare än vård enligt barnavårdslagen.

Är det lindrigaste straff som är stadgat for brottet fängelse i e

däröver, må dömas till skyddstillsyn allenast om synnerliga skal aro darti .

2 §-

Om det för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad

finnes påkallat, må jämte skyddstillsyn dömas till dagsböter, högst

etthundratjugo, vare sig böter äro stadgade for brottet eller ej.

3 §

Har den tilltalade fyllt aderton år, må rätten, såframt det finnes erforderligt

för hans tillrättaförande eller eljest, i domen förordna att i sky stillsynen

skall ingå behandling i anstalt. Sådan behandling skall, en g

vad därom bestämmes under behandlingens gång, påg “in* ®n m

och högst två månader. Om behandlingen är i ovngt särskilt stadgat.

Har den dömde ej fyllt tjugotre år, äger rätten besluta att £or°rdrlaa

som i första stycket sägs skall gå i verkställighet utan hinder av att domen

å skyddstillsyn icke vunnit laga kraft.

4 §•

Skyddstillsyn fortgår under en prövotid av tre ar. {ör

Prövotid.» räknas från de» dag rättens avgörande ‘ ^‘"ti den dömde

brottet genom nöjdförklaring eller eljest vinner laga kraft mot den domd .

Har rätten meddelat beslut som i 3 § andra stycket sags, raknas prov -

tiden från dagen för domen.

5 §.

Under prövotiden skall den dömde stå under övervakning.

Finnes övervakning icke längre vara erforderlig, skall forordnas om dess

upphörande. Så länge prövotiden varar, må den domde, nar skal aro dart,

ånyo ställas under övervakning. Beslut som nu avses meddelas a^ over
vakningsnämnd.

6 §- .... - Vad i 96 kap. 12—17 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

den som dömts till skyddstillsyn, övervakare må ock forordnas och

föreskrift enligt 26 kap. 15 § meddelas av rätten vid ådömande av skyddstillsyn.

7 §-

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av domen a

skyddstillsyn, äger övervakningsnämnden, utom att förordna om övervakning

eller meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, efter omständigheterna

1. besluta att varning skall meddelas den dömde,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

2. förlänga prövotiden till högst fem år,

3 förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift

z:rasral mä ei av

O S
-

ick” skall låt h Sma åh^anden 0ch kan antagas att han

it! bllå- "5 ratta genom åt§ärd som övervakningsnämnden äger vid

aga, skall nämnden hos åklagare göra framställning att vid domstol föres

gast ™ Umlanro->ande av skyddstillsyn!! eller om behandling varom stadTalan

w™ nu sagts skall anhängiggöras före prövotidens utgång.

9 §.

letUndättj\S villsynen> SkaJ1 rätten stämma annan påföljd för brot
•

Damd skall skälig hansyn tagas till vad den dömde undergått till fölid

av domen å skyddstillsyn samt till böter som enliat 2 Tlf » - H

“lsy”en: och mä fänge,se i Är
Finnas

tillräckhga skäl ej föreligga att undanröja skyddstillsyn^ må rät

T ö “dn, ’ S «><«. oL 6,1 äönäHyM

J’ ° "dna han ska11 undergå behandling enligt 3 §. Föres talan om

eller ^tgärtsom^avses i Sta,1^tbes,utasundanröjande av skyddstillsynen

tiden förlän ges entat 7 8 htl ! prOVOtld*n Utgått må ej, utan att prövoionanges

enligt 7 §, beslutas annan åtgärd som där avses.

- -

n §•

cnlMtTent Itt-V"* Undanröia skyddstillsynen eller om behandling

. ,8 -a S -11 f §ard SOm avses 1 7 §> må Övervakningsnämnden eller dom

*. “veck"-Ef,w ««*■« -

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

A 71

21) KAP.

Om ungdomsfängelse

1 §•

Ungdomsfängelse ma för brott varå kan följa fängelse ådömas den som

fyllt aderton men ej tjugoett år, såframt med hänsyn till hans personliga utveckling,

vandel och levnadsomständigheter i övrigt sådan fostran och utbildning

som avses med ungdomsfängelse prövas lämplig.

Den som ej fyllt aderton år eller som fyllt tjugoett men ej tjugotre år ma

dömas till ungdomsfängelse, om sådan påföljd finnes uppenbart lämpligare

än annan påföljd.

Rätten äger förordna att dom å ungdomsfängelse skall gå i verkställighet

utan hinder av att den ej vunnit laga kraft.

2 §•

Behandlingen av den som dömts till ungdomsfängelse äger rum i och

utom anstalt och må pågå i högst fem år, varav högst tre år i anstalt.

3 §•

Behandlingen skall taga sin böi''jan i anstalt.

Anstaltsvården skall försiggå i ungdomsanstalt eller, om särskilda skäl

äro därtill, i annan fångvårdsanstalt.

Om vården i anstalt är särskilt stadgat.

4 §•

Behandlingen skall fortsätta utom anstalt, när anstaltsvården pågått så

lång tid som med hänsyn till behandlingens syfte finnes erforderligt. Innan

ett år förflutit sedan den dömde intagits i anstalt, må han ej överföras

till vård utom anstalt, med mindre särskilda skäl äro därtill.

5 §•

Beslut om övergång till vård utom anstalt meddelas av ungdomsfängelsenämnden,

som dock äger uppdraga åt den övervakningsnämnd, till vars verksamhetsområde

anstalten hör, att närmare bestämma dag för övergången.

Finner övervakningsnämnden att den dömde bör överföras till vård utom

anstalt eller gör han själv ansökan därom, skall övervakningsnämnden med

eget yttrande hänskjuta frågan till ungdomsfängelsenämndens prövning.

6 §•

Under vården utom anstalt skall den dömde stå under övervakning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

7 §•

I fråga om vården utom anstalt skola bestämmelserna i 26 kap. 12_17 §§

aga motsvarande tillämpning, övervakare må ock förordnas och föreskrift

enligt 26 kap. lo § meddelas av ungdomsfängelsenämnden i beslut om vård

utom anstalt.

8 §.

Iakttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger honom enligt

denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd

(tarav ager overvaknmgsnämnden, utom att meddela föreskrift enligt 26

\ap‘ }5J’ e/!er omständigheterna besluta att varning skall meddelas honom,

sa ock forelagga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.

9 §.

Vlsar den som vårdas utom anstalt tredska att iakttaga vad som åligger

t,16! ff''ineS Påf grund av hans uppförande eller eljest att anstaltsvård

nämni f Z T''bygga aU han begår brott’ mä ungdomsfängelse
nämnden

forordna att han skall återintagas i anstalt.

Den återmtagne skall, nar syftet med behandlingen bäst vinnes därigenom

anyo överföras till vård utom anstalt. g ’

1° §.

finn ps 1 aUualt °Ch °m ViSSa andra åtgärder> "är den dömde

tinnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.

11 §•

åtSr1116" frågao01" att återintaga den dömde i anstalt eller att vidtaga

gard som avses i 8 §, må övervakningsnämnden eller ungdomsfängelse
s—

Så^amt. °mstandigheterna föranleda därtill, förordna atfS han

Den SO ^i8 T omhändertagas i avbidan på vidare förordnande.

Den som sålunda omhandertages må ej kvarhållas längre än en vecka

sdcalfkvarhåflas^H T° dar?-1, må d°Ck gen0m nytt beslut förordnas att han

all kvarhållas ytterligare högst en vecka. Ej må den omhändertagne kvarhållas

efter det den ådömda påföljden upphört. 8

12 §

ni^STSndST de" S°"’ Värdas ut0m “sla,‘ slär ""der övervakmg

skall ungdomsfangelsenamnden förordna att den ådömda påföliden

So dS°ra ^a"l,Br0rdnande mä d0Ct -tf mindre sarsMM, JsS

hängande Mk"“ Värden a"Stal1 päSä‘* ,mder en sa—an
utSMånd.

de''„''aSvedef»rtidd"andK 1°“* npphör påföljden vid

g o n av den tid som behandlingen längst må pågå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

A 73

30 KAP.

Om internering

1 §•

Internering må ådömas, om å brottet eller, när flera brott förövats, å nå«ot

av dem kan följa fängelse i två år eller däröver samt med hänsyn till den

Tilltalades brottslighet, sinnesbeskaffenhet, vandel och levnadsomständigheter

i övrigt ett långvarigt frihetsberövande utan på förhand bestämd tid

finnes vara påkallat för att förebygga fortsatt allvarlig brottslighet från

hans sida.

2 §•

Behandlingen av den som dömts till internering äger rum i och utom

anstalt och skall taga sin början i anstalt.

3 §’

När internering ådömes, skall rätten med hänsyn till brottets beskaffenhet

och omständigheterna i övrigt bestämma viss minsta tid för omhändertagandet

i anstalt, lägst ett och högst tolv år.

4 §■

Anstaltsvården skall försiggå i interneringsanstalt eller, om särskilda

skäl äro därtill, i annan fångvårdsanstalt.

Om vården i anstalt är särskilt stadgat.

5 §•

Behandlingen skall, efter utgången av minsta tiden, fortsätta utom anstalt,

när vård i anstalt finnes icke längre vara påkallad för att avhålla den

dömde från fortsatt brottslighet.

6 §•

Beslut om övergång till vård utom anstalt meddelas av inlerneringsnämnden,

som dock äger uppdraga åt den övervakningsnämnd, till vars verksamhetsområde

anstalten hör, att närmare bestämma dag för övergången.

Före utgången av minsta tiden och därefter minst var sjätte månad skall

övervakningsnämnden pröva frågan om övergång till vård utom anstalt.

Finner övervakningsnämnden att den dömde bör överföras till vård utom

anstalt eller gör han själv ansökan därom, skall övervakningsnämnden med

eget yttrande hänskjuta frågan till interneringsnämndens prövning.

7 §•

Befinnes att den dömde är i varaktigt behov av vård å sinnessjukhus, må

interneringsnämnden efter utgången av minsta tiden förordna om interneringens

upphörande för hans intagning å sådant sjukhus.

4 Uihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. A.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 A

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

8 §•

Vård i anstalt må icke utan medgivande av domstol pågå under längre tid

utöver mmsta tiden an sammanlagt tre år eller, om minsta tiden är tre år

eller darover, sammanlagt fem år.

I-arfa“ aVSCS 1 fÖFSta StyCk6t Ska11 lämnas’ om det f^nes på
kadat

för att torebygga iortsatt allvarlig brottslighet från den dömdes sida

tidef1r ’T 7^ f!rlan§ning mGd tre år; Senom nyft medgivande kan

tiden forlangas med tre år varje gång.

Talan om förlängning föres av riksåklagaren efter framställning av inter
r?HS“T"de7

FÖreS Sädan ,ala"'' mä d“ d°"de kvarhållas f “LlaSt i

avbidan pa att laga kraft ägande beslut av rätten föreligger.

9 §•

Under vården utom anstalt skall den dömde stå under övervakning

ö*

1° §.

I fråga om vården utom anstalt skola bestämmelserna i 26 kap 12_17 68

enLT^^ran^S11115^^118'' Övervakare må ock förordnas och föreskrift

anstalt6 § d * 3V interneringsnämnden i beslut om vård utom

11 §•

^kttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger honom enligt

där™ ä-er ^ ^ " w* f°r?Sknft eller anvisning som meddelats med stö°d

vtn Vf overvaknmgsnamnden, utom att meddela föreskrift enligt 26

nom så L* f °mstandi§heterna besluta att varning skall meddelas honom,

sa ock forelagga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.

12 §■

Visar den som vårdas utom anstalt tredska att iakttaga vad som åligger

ärTäkauid ttr°.U r T"1* /T “Ppfära"de ellep ell“‘ *« anstaltsfrd

bro11''mä in—»

äes ss z,rallsvärd kke iängre finaes *■*«

Om återintagning i anstalt och om vissa andra åtgärder när den dömd.

tinnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.

14 §.

Uppkommer fråga om att återintaga den dömde i anstalt eller att vidt-ea

a gard som avses i 11 §, må övervakningsnämnden eller internerin^ämf

den, safiamt omständigheterna föranleda därtill, förordna att han sk n s

lämpligt sätt omhändertagas i avbidan på vidare förordnande. P&

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 75

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

Den som såluuda omhändertagas må ej kvarhåtlas längre än eu vecka. Om

svnnerliea skäl äro därtill, nrä dock genom n,tt beslut ororduas att han

skall kvarhållas ytterligare högst eu vecka. Ej må den omhändertagne

hållas efter det den ådömda påföljden upphört.

15 §•

Erfordras icke längre att den som vårdas utom anstalt står under övervakning

skall interneringsnämnden förordna att den ådomda påföljden skall

upphöra. Sådant förordnande må dock icke, med mindre särskilda skal aro

därtill, meddelas förrän tre år förflutit efter det den domde senast overfor
Hps

till vård utom anstalt. ..

Har den dömde under eu sammanhängande tid av tre ar statt under over
vakning,

skall nämnden pröva huruvida påföljden ma upphora, har ove

vakningen fortgått under fem år, skall påföljden upphora.

31 KAP.

Om överlämnande till särskild vård

Kan den som begått brottslig gärning bliva föremåt för udrdcn/igbarnavårdslaaen

må rätten, efter hörande av barnavårdsnämnd eller, i fråga om

den som är inskriven såsom elev vid ungdomsvårdsskola, skolans styrelse,

överlämna åt nämnden eller styrelsen att föranstalta om erforderlig vård.

Om det för den dömdes tillrätlaförande eller av hansyn till allmän laglvdnåd

finnes påkallat, må jämle överlämnande till vård enligt barnavardslagen

dömas till dagsböter, högst etthundratjugo, vare sig böter aro stadgade for

brottet eller ej.

2 §

Rån den som begått brottslig gärning bliva föremål för vård enligt lagen

om ngkterhetsvård genom övervakning eller tvångsintagnmg a vardanstalt

må rätten, efter hörande av nykterhetsnamnd eller, x fråga om den so

intagen i sådan anstalt, anstaltens styrelse, overlamna åt nämnden ell

styrelsen att föranstalta om erforderlig vård. , ..

Är för brottet stadgat strängare straff än fängelse i sex manader, må överlämnande

till vård enligt lagen om nykterhetsvård ske allenast om särskilda

skäl äro därtill.

3 §•

Har någon, som begått brottslig gärning, i utlåtande över sinnesundersökning

förklarats vara i behov av vård å sinnessjukhus, må ratten, om den finner

sådant vårdbehov föreligga, förordna att han skall överlämnas till vård

enligt sinnessjuklagen. Om gärningen icke begåtts under inflytande av sin
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

nessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående

natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom, må dock sådant

förordnande meddelas allenast såframt särskilda skäl äro därtill.

4 §•

Är någon, som begått brottslig gärning, i behov av psykiatrisk vård eller

tillsyn, och meddelas ej förordnande enligt 3 §, må rätten, om mera ingripande

åtgärd av särskilda skäl ej finnes påkallad, förordna att han skall

överlämnas till öppen psykiatrisk vård.

32 KAP.

Om ämbetsstraff och om disciplinstraff för krigsmän

1 §•

Suspension innebär mistning av viss befattning för bestämd tid och medtor

under den tid den dömde på grund av domen är skild från befattningens

utövning förlust av de rättigheter och förmåner som åtfölja befattningen,

såframt ej annat är särskilt stadgat i fråga om viss rättighet eller förmån.

2 §•

Tiden för suspension bestämmes till minst en månad och högst ett åt,

vare sig påföljden avser ett eller flera brott.

Såsom gemensamt straff för flera brott må suspension användas, om suspension

kan följa å vart och ett av brotten.

3 §•

,..,^S?ensi°n må e-> verkstäHas medan den dömde för undergående av påioljd

är intagen i fångvårdsanstalt eller militärhäkte.

4 §•

Avsättning från viss befattning innebär förlust av befattningen och av de

rättigheter och förmåner som åtfölja denna, såframt ej annat är särskilt

stadgat i fråga om viss rättighet eller förmån.

5 §-

Såsom gemensamt straff för flera brott å vilka ämbetsstraff kan följa må

avsattmng användas, om avsättning kan följa å något av brotten.

6 §•

Disciplinstraff för krigsmän äro arrest och disciplinbot.

•vf-e?-,ådÖmeS 1 minSt tre OCh högst trettio dagar- Straffet verkställes i

militarhakte.

Disciplinbot utgöres av löneavdrag eller motsvarande betalning i penningar

enligt vad darom är särskilt stadgat samt ådömes för minst en och högst

tjugo dagar. 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 77

Iiungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Om disciplinstraff säsom gemensam/straff för flera brott sf™t. "Sr ^

3r nm hrott av krigsman, om ådömande av disciplinstraff i stallet tor

böter och av böter i stället för disciplinstraff stadgas i särskild lag, van

tillika meddelas bestämmelser om verkställighet av disciplinstraff.

Har någon som ej är krigsman gjort sig förfallen till ansvar för medverkan

Un brott för vilket disciplinstraff är utsatt, skall vid bestammande av

påföljdenså anses som vore dagsböter stadgade i stället for d.scphnstraffet.

33 KAP.

Om nedsättning och uteslutning av påföljd

1 §•

För brott som någon begått innan han fyllt femton år må ej doraas Ull

påföljd. 2

För brott som någon begått under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslohet

eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur, att den måste

anses jämställd med sinnessjukdom, må ej tillämpas annan påfojjd “ ^

lämnande till särskild vård eller, i fall som angivas i andra stycket, böter

ellTill böter n^ dömas, om det finnes ändamålsenligt för att avhålla den

tilltalade från fortsatt brottslighet. Skyddstillsyn må adomas, därest såda

påföljd med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligare an särskild

vård/ej må i sådant fall förordnas om behandling varom stadgas i 28 kap.

3 Finnes påföljd som här sagts icke böra ådömas, skall den tilltalade vara

fri från påföljd.

3 §•

Dömes någon i mål, vari han hållits häktad, till fängelse på viss tid, böter,

suspension eller disciplinstraff, må om med hänsyn till omständigheterna

så prövas skäligt förordnas, att straffet skall anses till viss del elle

i sin helhet verkställt genom att den dömde hållits i häkte.

Ådömes någon som börjat undergå ungdomsfängelse internering el er

efter dom å skyddstillsyn, behandling varom stadgas i 28 kap. 3 § i ställe

straff som i första stycket sägs, må om med hänsyn till omständigheterna

så prövas skäligt förordnas, att straffet skall anses till viss del eller i sin

helhet verkställt genom vården eller behandlingen i anstalt.

Beslut i fråga som avses i denna paragraf må vid provning i högre rat

av klagan angående ådömd påföljd ändras, ändå att talan ej fullföljts mot

beslutet.

4 §•

Har någon begått brott innan han fyllt aderton år, må efter omständigheterna

ådömas lindrigare straff än för brottet är stadgat. Lindrigare straff

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 A Kmigl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

må ock, om särskilda skäl äro därtill, bestämmas för brott som någon begått

under inflytande av själslig abnormitet.

Om synnerliga skäl äro därtill och hinder uppenbarligen ej möter av hänsyn

till allmän laglydnad, må jämväl i annat fall ådömas lindrigare straff

an som stadgats för brottet.

Finnes pa grund av särskilda omständigheter uppenbart, att påföljd för

brottet ej ar erforderlig, må påföljd helt eftergivas.

34 KAP.

Vissa bestämmelser om sammanträffande av brott och förändring av påföljd

1 §•

Finnes den som för brott dömts till fängelse, villkorlig dom, slcyddstillsyn,

ungdomsfängelse eller internering hava begått annat brott före domen

e ler begår han nytt brott efter domen men innan påföljden till fullo verkställts

eller eljest upphört, må rätten, med iakttagande av vad för vissa fall

ar föreskrivet i 2—9 §§, efter omständigheterna

1. förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse jämväl det andra

brottet,

2. döma särskilt till påföljd för detta brott, eller

J:.]dfrest den tidi§are domen vunnit laga kraft, undanröja den ådömda

påföljden och för brotten döma till påföljd av annan art.

2 §•

Undergår den dömde fängelse på livstid, må allenast meddelas förordnande

enligt 1 § 1.

3 §.

År den tidigare ådömda påföljden fängelse på viss tid, må förordnande

enligt 1 § 1 meddelas allenast om det är uppenbart, att det nya brottet i

jämförelse med det förra är med hänsyn till påföljden utan nämnvärd betydelse,

eller eljest synnerliga skäl äro därtill.

Dömes med tillämpning av 1 § 2 till straff för brott som begåtts innan

den tidigare domen börjat verkställas, skall i möjlig mån vid straffets bestämmande

iakttagas, att straffen tillhopa icke överstiga vad som jämlikt

26 kap. 2 § kunnat ådömas för båda brotten, och må därvid dömas till

lindrigare straff än för brottet är stadgat.

Undanröjande av fängelse enligt 1 § 3 må ske endast om dom meddelas

innan straffet till fullo verkställts. 4

4 §■

Tillampas 1 § 1 eller 2 beträffande någon som villkorligt frigivits från

fängelse, må den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad; dömes

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 79

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

enligt 1 § 2 till fängelse pä viss Hd, skall sädan förklaring meddelas, om

e)Ä"afer~"re0n.,g. förslå stycket, äger rätten beslnta ätgärd

För verkande ^eU^r''åtgärd som nyss sagts må ej beslutas, med fr*‘

ga därom uppkommer i mål vari den frigivne häktats eller erhållit del av

åtal före prövotidens utgång.

5 §•

Är den tidigare ådömda påföljden villkorlig dom, må förordnande enligt

1 § 1 meddelas allenast med avseende å brott som begåtts fore provo i ens

b°TUlämpas 1 § 1 eller 2, må rätten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6'' §

1—3, dock endast om fråga därom uppkommer i mål vari den domde a - lats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

''a Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 § 3 må ej ske, med mmdr.i fråga

dä^m uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av atal

inom ett år från prövotidens utgång.

0 g

Är den tidigare ådömda påföljden skyddstillsyn, må rätten^ vid tillämpnin»

av 1 § 1 eller 2 besluta åtgärd eller behandling som avses 28 kap. 9 bDömes

med tillämpning av 1 § 3 till fängelse, skall vid straffets bestäm
mande

sällå vad i 28 kap. 9 § stadgas. ...

Beslut enligt första stycket eller beslut om undanröjande av skyddstillsyn

må ej meddelas, med mindre fråga därom uppkommer i mal van den

dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

7 §•

Är den tidigare ådömda påföljden ungdomsfängelse, må förordnande enligt

1 § 1 meddelas utan hinder av vad i 29 kap. 1 § stadgas om den tilltalades

ålder. . ......

Vårdas den dömde i anstalt, må vad i 1 § 2 sags icke tillamp .

Undanröjande av ungdomsfängelse enligt 1 § ma s -e en as

meddelas innan påföljden upphört. Dömes med tillämpning av § 3 till g

else skall vid straffets bestämmande skälig hansyn tagas till vad den do

de undergått på grund av den tidigare domen, och må därvid fängelse

ådömas på kortare tid än som följer av 26 kap. 2 §.

g §

Tillämpas 1 § 1 eller 2 beträffande den som dömts till ungdomsfängelse,

ä«er rätten förlänga den längsta tid som ungdomsfängelse ma paga till sex

år, varvid behandling i anstalt må äga rum i högst fyra ar. .....

Förordnas jämlikt 1 § 1 att ungdomsfängelse skall avse jamval annat

brott, må rätten besluta att den dömde skall återintagas i anstalt Ratten

ä*er ock, om brottet begåtts efter det verkställigheten av ungdomsfängelse

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 A

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

börjat, föreskriva att den som vårdas i anställ „

■» r-, -

eller ntÄÄt''

^SÄ

j J

fa<i innan n»f-rj _ ^ 1 § 3 må ske endast om dom meddp
:r,

:rrr.;s;x-“ "■«■ “

c—f^ss-s;

Fbines när d^ Yr T '' ^ tldlgare ådömda straffet ändras.

;,.n„ c J ® ’ h framgår eJ av domarna att det andra straffet beaktats

J V den dom, som sist förekommer till verkställighet.

dom rfb«r Ve*S,älli«h*‘ Pä”"§8äng dom ä fängelse pä livstid oeh

sSSSkSä-ää

12 §

dom B4r8 r 4 un8d°msfängelse och

dom, skyddstillsyn £ SJ

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 81

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ende av ungdomsfängelse skall vårdas i anstalt, ungdomsfängelse trada i

stället för den andra påföljden.

Om till verkställighet på en gång förekomma dom å ungdomsfängelse

och dom å fängelse på viss tid över ett år, skall åklagare, sedan domarna

vunnit laga kraft, göra anmälan därom hos domstol. Rätten ager efter omständigheterna

förklara, att den ena påföljden skall träda i stället för den

andra, eller undanröja det ådömda ungdomsfängelset och doma till fängelse

för det eller de brott som avsågos därmed. Dömer rätten till fängelse, skall

7 § tredje stycket äga tillämpning.

13 §.

Förekomma till verkställighet på en gång dom å internering och dom

å böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom,

skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller disciplinstraff, skall, om den domde

för undergående av internering skall vårdas i anstalt, interneringen trada i

stället för den andra påföljden.

Finnes, med hänsyn till beskaffenheten av det brott som interneringen

sålunda ytterligare skall avse, ny minsta tid för anstaltsvården pakallad,

må efter ansökan av åklagare domstol bestämma sådan tid.

14 §.

Har någon dömts till suspension från viss befattning och finnes att han

före domen eller därefter innan straffet börjat verkställas begått annat

brott, för vilket han skall suspenderas från samma befattning, äger rätten

efter omständigheterna .....

1. förklara att den redan ådömda suspensionen skall avse jamval det andra

brottet, eller ...

2. döma till suspension särskilt för detta brott, varvid den sammanrak
nade

tiden för straffen icke må överstiga ett år.

15 §.

Vad i 10 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om suspension;

dock skall i stället för 3 § andra stycket iakttagas vad som stadgas

i 14 § 2.

16 §.

Har någon dömts till avsättning från viss befattning och finnes att han

innan domen vann laga kraft begått annat brott, för vilket han skulle hava

dömts till suspension eller avsättning från samma befattning, skall ratten

förklara att den ådömda avsättningen skall avse jämväl det andra brottet. 17

17 §.

Ej må för brott som i 20 kap. 1—4 §§ sägs dömas till böter eller disciplinstraff,

när för annat brott dömes till suspension eller avsättning och sådant

straff prövas vara tillfyllest.

4* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 10. A.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 A

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

35 KAP.

Om bortfallande av påföljd

1 §•

Påföljd må ej ådömas, med mindre den misstänkte häktats eller erhållit

del av atal for brottet inom

1. tva år, om å brottet ej kan följa svårare straff än fängelse i ett år,

. em ar, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i två år

3. ho ar, om svaraste straffet är högre men icke över fängelse i åtta år,

4. femton ar, om svaraste straffet är fängelse på viss tid över åtta år

o. tjugofem år, om fängelse på livstid kan följa å brottet

f, Te/aattar ''r handHng fIera brott’ må utan hinder vad nu sagts påföljd

ådömas for alla brotten, så länge påföljd kan ådömas för något av

2 g

den mitT11 wmn^2t°.kaP; ^ §§ SägS må påfÖ,jd ej ådömas> med mindre

I rr r, 6 af eller erhålIit deI av åtal för bottet inom fem år eller,

om å brottet kan följa straff som ovan i 1 § 3 sägs, inom tid som där stadgåS.

Fngives häktad utan att hava erhållit del av åtal eller avvisas eller avsknves

mål mot någon sedan han fått del av åtal, skall i fråga om möjlig
eten

att ådoma påföljd sa anses som hade häktningen eller delgivningen

SKGtt.

4 §•

De i 1 och 2 §§ bestämda tiderna skola räknas från den dag brottet begmks

Förutsattes för ådömande av påföljd att viss verkan av handlingen

mtratt, skall tiden raknas från den dag då sådan verkan inträdde.

I tall, som i 7 kap. 2 § sägs, skall tiden räknas från den dag dom om

återgång av äktenskapet vann laga kraft och i det fall, som i 11 kap. 5 S

sags, från den dag då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal

eljest tidigast kunde ske.

5 §•

Har någon begått brott, som i 1 § 3, 4 eller 5 sägs, och har han inom tid

som dar avses ånyo förövat brott varå fängelse över två år kan följa, skola

de i 1§ omformalda tiderna för ådömande av påföljd i fråga om båda brotten

raknas från det senare. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning,

om den brottslige begår ytterligare brott varå fängelse över två år kan följa.

t . ... 6§.

1 1“t®t fal1 må Påföljd ådömas sedan trettio år eller, om å brottet icke

kan folja fängelse över två år, sedan femton år förflutit från dag som i 4 6

sags. ° s

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 83

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

7 §•

Ädömda böter bortfalla när tre år förflutit från det domen vann laga

kraft, om ej dessförinnan ansökan om böternas förvandling delgivits den

dömde. Om bortfallande av böter sedan sådan ansökan delgivits samt av

ålagt förvandlingsstraff är särskilt stadgat.

Dör den dömde, bortfalla ådömda böter. Har under den dömdes livstid

domen vunnit laga kraft och till gäldande av böterna lös egendom tagits i

mät eller satts i allmänt förvar, skola dock böterna utgå av den egendomen.

Vad nu sagts om böter gäller även utdömt vite.

B §•

Ädömt fängelse bortfaller, om domen ej börjat verkställas innan tid som

nedan sägs förflutit från det domen vann laga kraft:

1. fem år, om fängelse på kortare tid än sex månader ådömts,

2. tio år, om fängelse i sex månader eller på längre tid men icke över två

år ådömts,

3. femton år, om fängelse på längre tid än två år men icke över atta år

ådömts,

4. tjugo år, om fängelse på viss tid över åtta år ådömts,

5. trettio år, om fängelse på livstid ådömts.

9 §.

Avbrytes verkställighet av fängelse som ådömts på viss tid, skall vad i 8 §

sägs äga motsvarande tillämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten;

och skall därvid tiden beräknas med hänsyn till vad som återstår av det

ådömda straffet. Tiden skall räknas från den dag avbrottet skedde eller,

när villkorlig frigivning ägt rum men förklarats förverkad, från den dag

beslutet därom vann laga kraft.

10 §.

Ungdomsfängelse bortfaller när fem år och internering när femton år

förflutit från det domen vann laga kraft, såframt verkställighet ej påbörjats

dessförinnan.

Avbrytes verkställigheten av ungdomsfängelse eller internering medan

den dömde vårdas i anstalt eller meddelas när han vårdas utom anstalt

beslut om hans återintagning i anstalt, skall vad i första stycket sägs äga

motsvarande tillämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten; och

skall därvid tiden räknas från det avbrottet skedde eller beslutet om återintagning

vann laga kraft. 11

11 §•

Om bortfallande av disciplinstraff är särskilt stadgat.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 A

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

36 KAP.

Om förverkande av egendom och om annan särskild rättsverkan av brott

1 §•

Muta, så ock för främjande av brott avsett förlag eller vederlag och annat

dyhkt, vars lämnande eller mottagande enligt denna balk utgör brott,

skall förklaras förverkat till kronan, om det ej är uppenbart obilligt; utgjordes

egendomen av annat än penningar och finnes den ej i behåll, må i

stallet värdet förklaras förverkat. Vad nu sagts skall dock ej gälla mot den

som i god tro förvärvat här avsedd egendom eller särskild rätt därtill.

Har någon eljest av brott som avses i denna balk haft vinning som ej

motsvaras av skada for enskild, må han efter vad prövas skäligt förpliktas

att utgiva däremot svarande belopp till kronan.

2 §.

Vad som använts såsom hjälpmedel vid brott som avses i denna balk

eller frambragts genom sådan gärning må, såvitt ägaren eller någon som

var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat därtill, förklaras

helt eller delvis förverkat till kronan, om det är påkallat till förebyggande

av brott eller eljest särskilda skäl föreligga och det ej är uppenbart

obilligt; finnes egendomen ej i behåll, må i stället värdet förklaras förverkat.

Detsamma skall gälla i fråga om hjälpmedel, varmed någon tagit

sådan befattning som innebär brottslig förberedelse enligt denna balk.

Vad i första stycket sägs skall ej äga tillämpning mot den som i god tro

förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill.

3 §•

Andå att fall som i 2 § sägs ej är för handen, må dyrk, falskt mynt eller

annat föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna

i övrigt kan befaras komma till brottslig användning, förklaras förverkat.

4 §''

Förklaras fartyg, som besväras av sjöpanträtt eller inteckning, eller luftfartyg,

besvärat av luftpanträtt eller inteckning, förverkat, må rätten förklara

att panträtten skall upphöra i den förverkade egendomen. Finnes i annat

fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat böra oaktat förklaringen

bestå, skall rätten göra förbehåll därom. 5

5 §.

I stället för förverkande äger rätten föreskriva åtgärd till förebyggande av

missbruk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 85

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

6 §.

Vad i las eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att någon

dömes till straff skall gälla även då annan påföljd som omformales i

Vid tillämpningen av första stycket skola villkorlig dom, skyddstillsyn,

ungdomsfängelse och internering samt, om ej i domen annorlunda foror - nas, överlämnande till särskild vård anses lika med fängelse. Därvid skola

internering samt, om så förordnas, skyddstillsyn, ungdomsfängelse och

överlämnande till särskild vård anses motsvara fängelse i mmst sex manader.

7 §-

Förutsättes för förverkande av egendom eller annan särskild rattsverkan,

som kan följa å brott, att någon dömts till påföljd, må rätten om påföljd för

brottet eftergives, i den mån omständigheterna föranleda därtill forordna, att

sådan rättsverkan skall inträda.

8 §•

Har brott begåtts av någon som ej fyllt femton år eller som handlat under

inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet

av så djupgående natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom,

må rätten förordna om förverkande av egendom eller om annan sarski

rättsverkan, som kan följa å brottet, allenast om och i den män det med

hänsyn till hans sinnesart, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i

övrigt kan anses skäligt.

9 §•

Kan på grund av den brottsliges död eller av annan orsak påföljd ej längre

ådömas, må vad i 1—5 §§ stadgas vinna tillämpning endast såframt i må

därom stämning delgivits inom tio år från det brottet begicks. Talan må i sådant

fall av åklagare väckas allenast om det finnes påkallat ur allmän syn
PTfaU

som nu sagts skall vad i 35 kap. 3 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

10 §.

Beslut om förverkande eller annan åtgärd enligt 1—5 §§ for faller, i den

mån verkställighet ej skett inom tio år från det beslutet vann laga kraft.

37 KAP.

Om nämnderna

1 §•

övervakningsnämnds verksamhetsområde skall omfatta en eller flera allmänna

underrätters domkrets. För handläggning av ärenden rörande personer

som dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering må dock till
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

x;d:Lvagnar- S4dantbesiui skau * »->*

ar^TS11 ägGH frordna att övervakningsnämnd skall arbeta å avdelninggat

adan avdeInmg skaI1 i tillämpliga delar gälla vad om nämnd är stad
-

2 g

vWKrfXKrÖo°rHdr" °rdt°r,”de 1 övervakni„gs„äm„d samt ersättare som

w™ l r “ 1Ja"SlgÖr ‘ hans s,älle- 0«»förandea stall vara

agfaren och erfaren i domarvärv; ersättaren skall vara lagfaren.

vriga e amoter och ersättare utses av länsstyrelsen i det län inom vilket

hetTetr-ff aHSltt havudsakliSa verksamhetsområde. De böra hava erfarenvärv^eluffande

ungdomsvård eller arbetsförmedling eller eljest i allmänna

Ördförande, Övriga ledamöter och ersättare utses för fem år. Avgår ledamot

stendöd °rC tid6nS Utgång’ UtSCS ^ l6dam0t e”er er.äÄfZ
_.

.... . 3 §.

or provning, enligt vad nedan stadgas, av ärenden angående villkorlig

isa;* it rsäraknd ^

som skall val Jwf- /0111 “ Cller VarH innehavare av domarämbete och

sättare uLis Hll d J°rartv namnden samt y^erligare fyra ledamöter. Erare

utses till det antal Konungen bestämmer. Konungen utser ordföran
de

ovnga ledamöter och ersättare. Vid förfall för ordföranden tjänstgör i

“*S''dd leda”“‘ «*-» - ^nna,

Ordförande, Övriga ledamöter och ersättare utses för fem år. Av-år leda“““

UtSCS "y ledamot ersättare för

av e/ledTmot 8 1 “amnden °Ch interneringsnämnden skola vardera bestå

vara oidfZndP " h T* innehavare av domarämbete och som skall

Skilda erltt wunndVl och en Ieda™t som är psykiater, båda med särskilda

ersättare som uppfylla de för ledamoten stadgade behörighetsvillko
bestämme/K

^ tra ledamöter jämte ersättare till det antal Konungen

förfiHT \Tag? ordförande, Övriga ledamöter och ersättare. Vid

forfall för ordföranden tjänstgör i hans ställe av Konungen därtill utsedd

ledamot eller ersättare som kunnat förordnas till ordförande

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 87

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Ordföranden må i brådskande fall. så ock i ärenden av mindre vikt ensam

besluta å nämndens vägnar. Sådant beslut skall anmälas vid nasta samman
tF“nTöZ*

ledamöter och ersättare utses för fem år. Avgår ledamot

eller ersättare före tidens utgång, utses ny ledamot eller ersättare for

återstående tid.

5 §.

Ledamot och ersättare i övervakningsnämnd, kriminalvårdsnämnden, ungdomsfängelsenämnden

och interneringsnämnden skola hava avlagt domared.

Mot ledamot och ersättare skola gälla samma jäv som i fråga om domare,

dock skall vad i 4 kap. 13 § 7 rättegångsbalken sägs icke aga tillämpning i

fråga om ledamot och ersättare i övervakningsnämnd.

I fråga om beslut av nämnd som i första stycket sägs ska va

omröstning i brottmål i överrätt är stadgat i tillämpliga delar landa till efterrättelse.

6 §•

I ärende, som handlägges av övervakningsnämnd och avser annan fråga

än upphörande av övervakning eller av meddelad föreskrift skall den domde

erhålla tillfälle att yttra sig, såframt det lämpligen kan ske och hans

rande ej finnes vara utan gagn. Begär den dömde att bliva muntligen ho

i ärende hos nämnden, skall tillfälle därtill beredas honom.

I ärende hos kriminalvårdsnämnden, ungdomsfängelsenamnden och interneringsnämnden

bör, om det kan antagas vara till gagn och lämpligen kan

ske, tillfälle beredas den dömde att yttra sig eller att bliva muntligen hord.

7 §•

Den som dömts till fängelse äger hos kriminalvårdsnämnden påkalla provning

av övervakningsnämnds beslut i ärende om villkorlig frigivning.^

Åtnöjes villkorligt frigiven icke med övervakningsnämnds beslut angående

ställande under övervakning enligt 26 kap. 11 §, föreskrift enligt 26 kap.

15 § eller åtgärd enligt 26 kap. 18, 19 eller 22 §, äger han hos kriminalvårdsnämnden

påkalla prövning av beslutet.

8 §•

Den som dömts till skyddstillsyn må genom besvär hos hovrätt föra talan

mot övervakningsnämnds beslut angående ställande under övervakning

enligt 28 kap. 5 §, åtgärd enligt 28 kap. 7 eller 11 § eller föreskrift som avses

i 26 kap. 15 §. Besvärstiden räknas från den dag då han erhöll del av beslutet.

9 §‘

Åtnöjes icke den som dömts till ungdomsfängelse eller internering med

övervakningsnämnds beslut enligt 29 kap. 8 eller 11 § eller 30 kap 11 eller

14 § eller angående föreskrift som avses i 26 kap. 15 §, äger han hos ungdomsfängelsenämnden

eller interneringsnämnden påkalla prövning av beslutet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 A

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

10 §.

övervakningsnämnds beslut som avses i 7_9 §§

terrättelse, såvida ej annorlunda förordnas.

länder omedelbart till ef
-

11 §•

Talan må ej foras mot beslut som enligt denna balk meddelas av över
knm!ngrr

a -1 faH än 1 7-9 §§ Sagts’ av hovrätt enligt 8 § eller av

mmaivårdsnamnden, ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämn
-

38 KAP.

Rättegångsbestämmelser m. m.

1 §•

JT ådÖmtS villkor,ig dom elIer skyddstillsyn äger före fullföljdstiåH-S

“tgå°f ®vglva forklaring, att han är nöjd med domen i vad gäller den

ådomda påföljden. Sådan förklaring skall avse jämväl böter, som ådömts

“adgasi 28 ka^'' 8 ^ 2 §’ °Ch inbegriPCT behandling varom

skriver §'' F°rklarmgen av§ives 1 den ordning Konungen före
Förklaring,

som avgivits i föreskriven ordning, må icke återtagas Har

den domde fullföljt talan mot domen, skall hans talan i vad angår påföljd

for brottet anses återkallad genom förklaringen. P J

Angåend^ nöjdförklaring i fråga om dom å fängelse, ungdomsfängelse

och internering ar särskilt stadgat. 8

Har domstol överlämnat någon till vård enligt barnavårdslagen eller lagen

om nykterhetsvård men finnes, vid prövning i därför stadgad ordning,

i ag angivna förutsättningar icke föreligga för sådan vård eller vård av

det slag som barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd i yttrande till domstolen

förklarat sig amna anordna, äger efter ansökan av åklagare den rätt

som forst domt i målet undanröja förordnandet om överlämnande till vård

och doma till annan påföljd för brottet.

0 8-

Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 § upptages av

den rätt som forst avgjort det mål vari meddelats villkorlig dom

Talan enligt 28 kap. 8 § väckes vid allmän underrätt, inom vars område

den overvakningsnämnd som handhar övervakningen över den dömde är

verKsam.

,-Tala"*allgt 30 kap- 8 § väckes vid den rätt som först avgjort det mål vari

domts till internering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 89

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, dar brottmål

mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den domde

mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt

kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

4 §‘

Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12 eller 15 § göres hos första domstol i något

av målen. ... . . , , .

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som forst avgjort det

mål vari dömts till internering.

5 §•

Talan som avses i 27 kap. 6 §, 28 kap. 8 § eUer 30 kap. 8 § skall anses

anhängiggjord, då ansökan om målets upptagande delgavs den domde.

6 §•

Angående rättens sammansättning när den har att avgöra fråga, som avses

i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra

stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tillämpning av 10 § andra stycket,

skall gälla vad i rättegångsbalken är i allmänhet föreskrivet om domforhet

vid huvudförhandling i brottmål. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande

av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet

enligt 34 kap. 4 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt

34 kap. 8 eller 9 §. , _ „ ,

Fråga om annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 § samt

åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 6 § må ej avgöras vid haradsratt utan

nämnd eller i rådhusrätt av allenast en lagfaren domare.

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra stycket eller 28

kap. 11 §, är häradsrätt domför utan nämnd och rådhusrätt med en lagfaren

domare.

7 §■

Uppkommer fråga om ådömande av internering, skall rätten, om det ej av

särskild anledning finnes obehövligt, inhämta yttrande av interneringsnämn
den,

huruvida sådan åtgärd bör vidtagas.

Innan rätten enligt 34 kap. 1 § beslutar angående påföljd beträffande

någon som dömts till ungdomsfängelse eller internering skall, om det finnes

erforderligt, yttrande inhämtas från ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fall som

avses i 34 kap. 12 §.

8 §.

I mål om åtgärd enligt 2 § eller 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §, 28

kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 §

såvitt angår tillämpning av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

StäSfl!6 ? y!!ra Sig- ^ han att bliva muntligen hörd, skall tillÄt.

tf 6of, RattCnS aVgÖrande av saken ^ genom beslut.

de^U yUrTsfg 28 kaP’ U § må beslutas utan tillfälle beredes den döm
-

Rattens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 §

34 %P1 10 j andra stycket- 12 a»er 13 § eller 15 § såvitt angår tfllämpmng

av 10 § andra stycket länder omedelbart till efterrättelse, om ej annornda

forordnas. Detsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap

8 § “«*— ** ™

Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon

som ej y It tjugotre år skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap.

forardna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder

av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga

om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår

ungdomsfängelse.

10 §.

Varning som beslutats av domstol eller övervakningsnämnd skall utan

dröjsmål meddelas den dömde personligen. Kan varningen ej meddelas i

samband med beslutet, må det överlämnas åt annan domstol eller övervakmngsnamnd

att meddela den.

« 7 on r f°reIagts med stöd av 26 kaP- 18 §, 28 kap. 7 eller 9 §, 29 kap.

§, kap. 11 § eller 34 kap. 4 eller 6 § må utdömas allenast om åklagare

efter framställning av övervakningsnämnden anhängiggör talan därom innan

den adomda påföljden till fullo verkställts eller eljest upphört. Sådan

talan skall anses anhängiggjord, då ansökan om utdömande av vite! delgavs

den domde. b

De åligger polismyndighet att lämna domstol, övervakningsnämnd, krimmalyardsnamnden,

ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämnden

handräckning for den dömdes inställande i mål eller ärende enligt denna balk

eller för hans omhändertagande jämlikt 26 kap. 22 §, 28 kap. 11 §,29 kap.

De närmare

serna i 25—38

13 §.

föreskrifter som erfordras för tillämpningen av bestämmelkap.

meddelas av Konungen.

Om denna balks ikraftträdande förordnar Konungen med riksdagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

A 91

översikt över gällande rätts motsvarigheter i förslaget till brottsbalk

Gällande rätt

Propositionen

Gällande rätt

Strafflagen

5: 1

1:1 st. 1

2:1, 2, 5

5: 2

st. 2

2:4

5:4

1: 2

2: 1—3, 5

5:5 st. 1

1:3

2:6

st. 2

1:3 a

2:3, 5

5:6

1:4

2: 7

5:6 a

1:5

2:8

5: 7

2: 1

1: 3, 1: 4 st. 2

5:8

2:2

1: 3, 4

5:9

2:3

26: 1

5: 10

2:4

26: 1

5: 10 a

2:5

26: 5

5:11

2: 8 st. 1

25: 1 st. 1, 25: 2, 3

st. 2

25: 1 st. 2, 25: 3

5:12

st. 3

25: 6 st. 1

5:13

2: 9

25: 7

5: 14

2: 14

—

5: 15

2:15 st. 1

1:3

5:16

st. 2

32:1, 2 st. 1;

5:17

32: 3, 4

5: 18

2: 15 a

1:3

5: 19

2: 16

36: 1

5: 19 a

2: 17

36: 2—5

5: 20 st. 1

2: 18

36: 9

st. 2,3

3: 1

23: 1

5: 21

3:2

23:2

5: 22

3:3

23: 3

5: 23

3: 4

23:4

5: 24

3:5

23: 5

8: 1

3:6

23: 6

8: 2

3: 7

23: 7

8: 3

4: 1

1:6

8: 4

4:2

25: 4 st. 1, 25: 5,

8: 5

26:2

8: 6

4:3

34: 1, 3, 10 st. 1

8: 7

4:4

34:10 st. 2, 38:4, 6,

8:8

8:9

8: 9

4:5 st. 1

34:2, 11

8:10

st. 2

—

8:11

4: 6 st. 1

—

8: 12 st. 1

st. 2

26: 2 st. 2

st. 2

st. 3

—

8: 13

4: 7

1:5, 6, 32: 2, 34: 14-

- 9: 1

17

9: 2

4: 12

33: 3

9: 3

4:14

26: 3

9:4

4: 16

1: 3, 4

9: 5

Propositionen

33: 1

26: 4 st. 3, 33: 4 st. 1

26:3 st. 2

33:2

1:2

33:4 st. 1

1:3, 4

24:1

24: 1

24:5

24: 2, 5

24: 3, 5

24: 2 st. 3, 24: 3 st. 2,

24:5

35: 7 st. 2, 36: 9

35: 1

35: 2

35: 4

35:3

35:5

35: 6

36:9

35:8

35: 7

35: 9

19: 1

19: 3

19:4

19:5

19: 6

19: 7

19: 9

19: 10, 11

19: 12

19: 13

19: 14 st. 1

19: 15

19: 14 st. 2

19: 16

18: 1

18: 2

18: 2

(17:6)

16: 7

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 A

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 dr 1962

Gällande rätt

Propositionen

Gällande rätt

9: 6

9: 7

9:8

9:9

9: 10

10: 1

10: 2

10: 3

10: 4

10: 5

10:6

10: 7

10: 8

10: 9

10: 10

10: 11 st. 1

st. 2

10: 12

10: 13

10: 14

11:1

11:2

3

4

5

6

7

11

11

11

11

11

11:8

11: 9

11: 10

11: 11

11: 12

11:13

12: 1

12: 2

12: 3

12: 4

12:5

12:6

12: 7

12:8

12: 9

12:10

12: 11

12: 12

13: 1

13:2

13:3

13:4

13: 5

13:6

14:3

14: 4

14: 5

14: 6

14: 7

14:8

14: 9

14: 10

14: 11

14: 12

15: 1

15: 2

15: 3

15:4

15: 5 st. 1 och 2

15: 5 st. 3

Propositionen

14: 45

15:1

15: 2

15:3

15:4

15:5—8

15:8 a

15:9, 10

15: 11

15:12, 13

15:15

15:15 a

15:16

15:17

15:18 st. 1

st. 2

18: 3

13: 7 st. 1

15: 6 st.

18:4

st. 2

15: 7 st.

18: 6

st. 3

15: 6 st.

18: 7

13:8

15: 8

18:8

13: 9

15: 9

17: 1

13: 10

15: 10

17:2

13: 11

15: 11

17: 3

13: 12

15: 12

17:4

13: 13

15: 13

17:5

13: 14

15:14

17: 7

13: 15

15: 15

17:8

14:1

3:1, 2

17:9

14: 2

3: 10

17: 10

14: 3 st. 1

3: 1, 2

17: 11

st. 2

3: 2

17: 12

st. 3

3: 10

17: 16

14: 4

3:5—7

17: 13

14:5

3: 5—7

17: 14

14: 7—8

17: 15

14:9

3: 7

16:1

14: 10—13

3:5, 6,

16: 2

14:14

16:3

14:15

3:5, 6,

16:4

14: 17

3:8

16:5

14: 18

3:1, 2,

16:6, 17:6, 19:8

14: 21

16: 8

14: 22

3:3, 10

16: 9

14:23—25

(3: 7—9)

16: 10

14: 26—28 b

3:4, 10,

16: 15

14: 29

3:5, 6

16:16

14: 30—33

3: 7—9

16: 14

14:34

3:3, 10

16: 13

14:35—37

14: 1

14:38—40

3: 1, 2, 5

14: 2

14:42—44

3: 11

4:1, 2, 36: 2

23:4, 5

(23: 2)

36:1, 2

4: 1—3, 3: 7, 8

7:4

4: 1—3

4:4

6: 1, 3: 7, 8

6:2, 3: 7, 8

6: 1, 2

6:11 (3:11)

4: 1—3

4: 1—3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

A 93

Gällande

rätt

Propositionen

Gällande rätt

Propositionen

15: 19

19:8

13: 9

15: 20

—

19: 9

13: 10

15:21 st.

1

7:2

19: 10

13: 11

st.

2

7:6 st. 1

19: 11

13: 12

15: 22

4: 4

20: 1

8:1

15: 23

4: 5

20: 2

8: 2

15:24

4: 11

20: 3

8: 3

15: 25 st.

1

4: 10, 6: 10

20: 4

8: 4

3: 7, 8

2

4:11, 6:11

20: 5

8:5, 6,

15:26, 27

4:6

20: 6

8:8

15:28

4: 7

20: 7

8: 9

15: 29

4: 11

20: 8

8: 11

15: 30

4:8, 9, 11

20: 9

8: 10

15: 31

(3:5, 6)

20: 10

8: 12

16:7, 8

5: 1, 2

20: 12

8: 13

16:9, 11

5:3

21: 1

9:1

16:12

(5:1—3)

21: 2

9: 2

16: 13

5: 1 st. 2

21: 3

9: 3

16: 15

5: 5

21: 4

9: 4

17: 1

17:2 st.

1

7:1

7:2

21: 5

21: 6

9: 5

9: 6, 7

st. 1

st.

2

7: 6 st. 1

21: 7

9: 8

17:3

—

21: 8

9:11

17:4

(7:3)

21:9

9: 9

17:5

7: 3

21:10

9:10

18:1 st.

1

6: 5

21: 11

st.

1

9: 12

st.

2

6: 2, 3, 5

st.

2

—

18: 2 st.

1

—

22: 1

10: 1

st.

2

6:2, 3

22: 2

10:2

18:2 a

6: 5 st. 3

22: 3

10: 3

18:3

6:5 st. 2

22: 4

10:4

18: 6

6: 2—4

22: 5

10:5

18:7 st.

1

6: 3, 3: 7, 8

22:6

10: 6

st.

2

6: 10

22: 7

10: 7

18: 8 st.

1

6: 3

22: 8

10: 8

st.

2

6: 10

22: 9

10: 9

18: 8 a

6:2, 4

22: 10

10:10

18:9

6:2

23: 1

11:1

18: 10 st. 1

6:3

23: 2

11:2

st. 2, 3

6:4 st. 2

23:3

11:3

st. 4

6:10

23:4

11:4

18:10 a

6: 2

23:5

11:5

18: 11. 12

6: 7

23: 6

11: 6

18: 13

6:6, 16: 11

23: 7

11: 7

19: 1

13: 1

24: 1

12: 1

19: 2

13:2

24:2

12: 2

19: 3

13:3

24: 3

12: 3

19: 4

13: 4, 5

24:4

12: 4

19: 5

13: 6

24: 5

12: 5

19: 6

13: 7

24: 6

12: 6

19:7

13: 8

25:1

20: 1

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Gällande rätt

Propositionen

Gällande rätt

Propositionen

20: 2

27: 13

22: 13

27: 14

22: 14

20: 4

27: 15

22: 15

20: 5

27: 16 st.

22: 18

25: 6 st. 1

22: 16 st. 1

st. 2, 3

27: 17

22: 19

20: 10

Särskilda

böteslagen

25: 10

20: 11

25:11 st. 1

20: 12

25: 4 st. 2

st. 3

20: 13

st. 2

25: 6 st. 2

25: 12

20: 14

25: 13

20: 15

Lag 20/i 1951 med

vissa best. om böter

och viten

21:5

Lag 30/12 1952 med

vissa best. om

påföljd för brott

av underårig

1 § st. 1

st. 2

st. 3

21: 6

21: 9

26: 10

21: 10

36: 6

26: 11

21: 11

26: 12

21: 12

26: 4, 30: 1

26: 13

21: 13

26: 14

21: 14

Lagen om villkorlig

frigivning

26: 15

21: 15

26: 16

21: 16

26: 17

21: 17

26: 6,8 st. 1

26: 18

21: 18

26: 9

26: 19

21: 19

26: 10

26: 20 st. 1

26: 14

st. 2

20: 8

32: 7 st. 2

26: 13

26: 21

21: 20

26: 15, 16 st. 1

26: 22

21: 21

26: 17

26: 23

21: 22

26: 16 st. 2

26: 18, 19

22: 2

26: 18—20, 37: 6

22: 4

26: 23

26: 24

26: 22

37:7, 10, 11

(37:3)

27: 10

22: 10

27: 11

22: 11

27: 12

22: 12

38: 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

A 95

Gällande rätt

Propositionen

Gällande rätt

Propositionen

Lagen om

villkorlig dom

1 §

1 a §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 § 1 mom.

13 § 2 mom.

13 § 3 mom.

14 §

14 a §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

22 §

23 §

24 §

24 a §

25 §

26 §

27 §

28 §

Lagen om ungdomsfängelse

1 §

2 §

3 §

5 §

6 §

7 §

12 §

27: 1, 28: 1

27:2, 28: 2

27: 1, 28: 1, 1:6 st. 2

(25:7)

27: 3, 28:4

27: 4, 5, 28: 6

28: 5

27: 5 st. 1, 28: 6

28: 6

28: 6

27: 5 st. 2, 28: 5 st. %

28: 6

27: 6, 28: 7—9

27: 7, 28:10, 34: 1, 5, 6

34: 5, 6

28: 11

27:6, 28:9, 34:1

27:6, 28: 8, 9, 34: 5, 6,

38: 5

38:6

28: 7—9, 11, 38: 3, 6

27: 5 st. 2, 27: 6,

28: 5—8, 11, 37: 6,

38: 8

38: 10

38: 12

37: 8, 11, 38: 8

37:10, 38:9

38: 1

(38:1)

28: 6, 37: 1, 2

1:4, 5 (27: 1, 28: 1)

36: 6

38: 13

29: 1

34: 1

27:6, 28: 9, 34: 1

29: 1 st. 3, 38: 9 st. 2

37: 4, 5, 11

29: 2—4

29: 2—4

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21, 22, 22 a §§

23 §

24 §

26 §

27 §

28 §

Lagen om förvaring

och internering i

säkerhetsanstalt

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14, 15, 16 §§

17 §

18 §

19 §

20 §

Lag 22/4 1927 om

tillsyn över dem,

som utskrivits på

prov från förvaring

eller internering i

säkerhetsanstalt

1—4 §§

5, 6 §§

7 §

8 §

29: 2, 4, 5

29: 6, 7

29: 2, 12

29: 2, 8—11

29: 12

34: 1

34: 1, 7, 8, 38: 7

34:12

35: 10

36: 6

29:1, 1:4, 5

38: 13

30: 1

27: 6, 28: 9, 34:1

30:1 (34:11)

37: 4, 5, 11, 38:13

38: 7

30: 3

30: 2, 4, 5

30: 2, 5—8

30: 6 st. 2

30: 9, 10, 15

30: 11, 12, 14, 37: 4

st. 2

34: 1

34: 1, 9, 38: 7

34: 13, 38: 4, 6, 8, 9

35: 10

36: 6

30:1, 1:4, 5

30: 10

30: 15

38: 13

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 A

Kungi. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

översikt över broitsbalksjörslagets motsvarigheter i gällande rätt

Propositionen

Gällande rätt:

j Proposit

1: 1

_

3: 11

1: 2 st. 1

—

4: 1—3

st. 2

KF 16/11 1841, 3 §;

5:5 st. 2

4:4

1:3

2:1, 2, 15, 15 a, 4:16,

4:5

5:6 a

1 : 4 st. 1

—

4: 6

st. 2

2: 1

4: 7

1:5

(4: 7)

4:8

1:6

4: 1, 7; UfL 1 §;

4:9

FörvL 1, 4 §§; 1952

4: 10

års lag 1 §; VOL 2 §

4: 11

1:7

—

1:8

—

5: 1, 2

2: 1

1: 1, 2

5: 3

2:2

1:1, 2

5:4

2: 3

1:2, 3 a

5:5

2: 4

1:1 st. 2

6: 1

2:5

1: 1, 2, 3 a

6:2

2: 6

1:3

2: 7

1:4

6:3

2:8

1: 5

6:4

3: 1, 2

14:1, 3, 18, 36 st. 1,

6:5

14:38, 40

6:6

3: 3

14: 22, 25, 34

6: 7

3:4

14:26—28, 28 b

6:8

3:5—6

14: 10—13, 14:4, 5, 7,

6: 9

8, 14, 18, 29, 36 st. 2,

6:10

14: 38—41, 42, 44, 15:

6: 11

31

7: 1

3: 7

14: 9, 14: 4, 5, 23, 24,

7: 2

30—33, 15:5, 12, 13,

7:3

15, 20:5

7: 4

3:8

14: 17, 23, 30—33, 15:

7:5

5, 12, 13, 15, 20:5

7: 6

3: 9

14:23—25, 30—34

8: 1

3: 10

14: 2, 3, 10, 18, 22,

8: 2

28 a, 34

8: 3

Gällande rätt*

14: 45

15: 1 3, 5—8, 9, 10,

17, 18

15: 11, 22

14: 15 st. 2, 14: 37, 38,

15: 23

15: 26, 27

15: 28

15: 30 st. 2

15:30 st. 1

15: 25 st. 1

15: 19, 24, 25 st. 2,

15: 29, 30 st. 3

16: 7, 8, 12, 13

16: 9, 11, 12

16: 15

15:12, 13, 15 a

15:15, 15 a, 18: 1, 2,

6, 8 a, 9, 10, 10 a

18: 1, 2, 6, 7, 8, 10

18: 1, 6, 8 a, 10, 10 a

18: 1, 2, 2 a, 3

18: 13

18: 11, 12

15:25, 18:7, 8, 10

15: 16, 25

17: 1

15: 21 st. 1, 17:2 st. 1

17:4, 5

15: 8 a

15:21 st. 2, 17:2 st. 2

20: 1

20: 2

20: 3

1 När i denna kolumn endast anges lagrum avses kapitel och paragraf i strafflagen

UfL = ungdomsfängelselagen * 6 *

FörvL = lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt

VDL = lagen om villkorlig dom

VFL = lagen om villkorlig frigivning

1952 års lag = lagen den 30 dec. 1952 med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig

DxscL = lagen om disciplinstraff för krigsmän 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

A 97

Propositionen

Gällande rätt

Propositionen

Gällande rätt

8:4

20: 4

13: 7

19: 6

8: 5

20: 5 st. 1 och 3

13: 8

19: 7

8:6

20: 5 st. 2 och 3

13: 9

19: 8

8: 7

—

13: 10

19:9

8: 8

20: 6

13: 11

19: 10

8: 9

20: 7

13: 12

19: 11

8:10

20: 9

14: 1

12:1

8: 11

20: 8

14:2

12:2

8: 12

20: 10

14: 3

12: 3

8: 13

20:12

14: 4

12:4

9: 1

21: 1

14:5

12:5

9:2

21:2

14:6

12:6

9: 3

21:3

14:7

12: 7

9:4

21: 4

14:8

12: 8

9: 5

21: 5

14:9

12: 9

9: 6

21: 6 st. 1

14:10

12: 10

9: 7

21: 6 st. 2

14: 11

12: 11

9: 8

21: 7

14: 12

12: 12

9: 9

21: 9

15:1

13: 1

9: 10

21: 10

15:2

13:2

9: 11

21: 8

15:3

13:3

9: 12

21: 11

15: 4

13:4

10: 1

22: 1

15:5

13:5, 6

10: 2

22: 2

15:6

13: 7 st. 1 och 3

10: 3

22: 3

15: 7

13: 7 st. 2 och 3

10: 4

22: 4

15: 8

13:8

10:5

22: 5

15:9

13: 9

10: 6

22: 6

15:10

13: 10

10: 7

22: 7

15: 11

13: 11

10: 8

22: 8

15: 12

13: 12

10: 9

22: 9

15: 13

13: 13

10: 10

22: 10

15:14

13:14

11:1

23: 1

15:15

13: 15

11:2

23: 2

16: 1

11: 1

11:3

23: 3

16: 2

11:2

11: 4

23: 4

16:3

11: 3

11: 5

23: 5

16: 4

11: 4

11:6

23: 6

16:5

11:5

11: 7

23: 7

16:6

11: 6

12: 1

24: 1

16: 7

9:5

12: 2

24: 2

16: 8

11: 7

12: 3

24: 3

16:9

11: 8

12:4

24: 4

16: 10

11:9

12: 5

24: 5

16: 11

18: 13

12: 6

24: 6

16: 12

—

13: 1

19: 1

16: 13

11: 13

13: 2

19: 2

16: 14

11: 12

13: 3

19: 3

16: 15

11 : 10

13: 4

19:4 st. 1

16: 16

11: 11

13: 5

19: 4 st. 2

17: 1

10: 1

13: 6

19:5

17:2

10:2

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 A

Kungl. Ma j:ts proposition nr 10 år 1962

Propositionen

Gällande rätt

Propositionen

| Gällande

17:3

10: 3

20: 14

25: 12

17: 4

10: 4

20: 15

25: 13

17: 5

10:5

21: 1

26: 1

17: 6

11:6

21: 2

26: 2

17: 7

10:6

21: 3

26: 3

17:8

10: 7

21:4

26: 4

17: 9

10: 8

21: 5

26:5

17: 10

10: 9

21: 6

26:6

17: 11

10: 10

21: 7

26: 7

17: 12

10: 11 st. 1

21: 8

26:8

17: 13

10: 12

21: 9

26: 9

17: 14

10:13

21: 10

26: 10

17:15

10: 14

21: 11

26: 11

17: 16

10: 11 st. 2

21: 12

26: 12

18: 1

9: 1

21: 13

26: 13

18: 2

9: 2, 3

21: 14

26: 14

18: 3

9: 6

21: 15

26: 15

18: 4

9:7

21: 16

26: 16

18:5

—

21: 17

26: 17

18: 6

9:8

21: 18

26: 18

18: 7

9:9

21: 19

26: 19

18: 8

9: 10

21: 20

26: 21

19: 1

8: 1

21: 21

26: 22

19: 2

—

21: 22

26: 23

19: 3

3:2

22:1

27: 1

19: 4

8:3

22: 2

27: 2

19:5

8:4

22: 3

27:3

19: 6

8:5

22: 4

27:4

19: 7

8: 6

22:5

27: 5

19:8

11:6

22: 6

27: 6

19: 9

8: 7

22: 7

27: 7

19: 10

8: 8

22: 8

27: 8

19: 11

8:8

22: 9

27: 9

19: 12

8: 9

22: 10

27: 10

19: 13

8: 10

22: 11

27: 11

19: 14

8: 11, 12 st. 2

22: 12

27: 12

19: 15

8: 12 st. 1

22: 13

27: 13

19: 16

8: 13

22: 14

27: 14

20: 1

25: 1

22: 15

27: 15

20: 2

25: 2

22: 16 st. 1

27: 16 st. 2

20: 3

25: 3

st. 2

20: 4

25: 4

22: 17

_

20: 5

25: 5

22: 18

27: 16 st. 1

20: 6

25:6 st. 1

22: 19

27: 17

20: 7

25: 6 st. 2 och 3

23: 1

3: 1

20: 8

25: 7

23: 2

3:2

20: 9

25: 8

23: 3

3:3

20: 10

25: 9

23: 4

3:4

20: 11

25: 10

23: 5

3:5

20: 12

25: 11 st. 1 och 2

23: 6

3: 6

20: 13

25: 11 st. 3

23: 7

3: 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

A 99

Propositionen

Gällande rätt

Propositi

24: 1

5: 7, 8

27: 7

24: 2

5: 10, 11

28: 1

24: 3

5:10 a, 11

28: 2

24: 4

—

28: 3

24: 5

5: 9, 10, 10 a, 11

28: 4

24: 6

—

28: 5

25: 1—3

2:8; 1 § särskilda

28: 6

bötcslagen

28: 7—9

25: 4

4:2; 2 § st. 1 sär- skilda böteslagen

25: 5

4:2

28: 10

25: 6

2:8 st. 3; lag 20/4

1951 med vissa best.

28: 11

om böter och viten;

29: 1

2 § st. 2 särskilda bö- teslagen

29: 2

25: 7

2:9

29: 3

25: 8

Lag 20/4 1951 med

vissa best. om böter

och viten; (1, 2 §§

särskilda böteslagen)

29: 4

26:1

2: 3, 4

29:5

26: 2

4:2, 4:6 st. 2

29: 6

26: 3

4: 14, 5: 4; DiscL 12 §

29: 7

26: 4

5:2; 2 § 1952 års lag

26: 5

2: 5

29: 8

26: 6

VFL 2 §

29: 9

26: 7

VFL 1 §

29: 10

26: 8

VFL 20 § st. 2

26: 9

VFL 3 §

29:11

26: 10

VFL 4 §

29: 12

26:11

VFL 6 § st. 1

30: 1

26: 12

VFL 6 §

30: 2

26: 13

VFL 7 §

26: 14

VFL 5 §

30: 3

26: 15

VFL 8 § st. 1

30: 4

26: 16

VFL 8 § st. 2, 10 §

26: 17

VFL 9 |

26:18—20

VFL 11 §, 12 § st. 1

30: 5

och 3

30: 6

26: 21

(VFL 13 §)

30: 7

26: 22

VFL 16 §

30: 8

26: 23

VFL 14 §

30: 9

26: 24

VFL 15 §

30: 10

27: 1

VDL 1, 2, 3, 26 §§

27:2

VDL 1 a §

27: 3

VDL 5 §

27: 4

VDL 6 §

27:5

VDL 6 §, 8 § st. 2

11 §, 19 § st. 1

27: 6

VDL 12, 15, 16 §§

30:11

19 § st. 1, (1 a § st. 2

30:12

Gällande rätt

(VDL 13, 14 §§)

VDL 1, 2, 3, 26 §§

VDL 1 a §

VDL 5 §

VDL 7, 11 §§

VDL 6, 8—11 §§

VDL 12, 15 §§, 16 §

st. 1, 18 § st. 1 och 2,

19 § st. 1 (1 a § st. 2)

(VDL 13, 14 §§)

VDL 14 a §, 18 § st. 1

och 2

UfL 1, 5 §§

UfL 12 §, 13 § st. 2,

16 §, 17 § st. 3

UfL 7 §; 55 § lagen

om verkställighet av

frihetsstraff m. m.

UfL 12 § st. 2, 13 §

st. 3

UfL 13 § st. 1

UfL 15 §

UfL 15 §; SFS 135/

1938 24, 25, 27, 28 §§

UfL 17 § st. 1

UfL 17 § st. 1 (21, 22,

22 a §§)

UfL 17 § st. 2

UfL 16, 18 §§

FörvL 1, 4 § §

1952 års lag

FörvL 8 §, 9 § st. 1

FörvL 7 §

§;

gen om verkställighet

av frihetsstraff m. m.

FörvL 9 § st. 2.

FörvL 9 § st. 3, 10 §

FörvL 9 § st. 2

FörvL 11 § st. 1

FörvL 11 § st. 1; 1—

4 §§ lag 22/4 1927 om

tillsyn över dem, som

utskrivits på prov

från förvaring eller

internering i säkerhetsanstalt
FörvL

12 § st. 1 och 2

2 §

FörvL 8 §; 61 § la
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 A

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Propositionen

Gällande rätt

30: 13

30: 14

30: 15

31: 1

31: 2

31: 3

31:4

32: 1

32: 2

32: 3

32: 4

32:5

32: 6

32: 7

33: 1

33: 2

33:3

33:4

34: 1

34: 2

34: 3

34: 4

34:5

34: G

34:7, 8

34: 9

34: 10

34: 11

34: 12

34: 13

34: 14—16

34: 17

35:1

35: 2

35: 3

35: 4

35: 5

35: 6

(FörvL 14—16 gg)

FörvL 12 § st. 3

FörvL 11 § st. 2

1 § 1952 års lag

2:15 st. 2

2: 15 st. 2, 4:7 st. 1

2: 15 st. 2

4:7 st. 1

DiscL 1, 4, 6 §§

2:15 a, 26: 20 st. 1

och 3

5: 1

5:5

4:12

5:2, 6

4:3, 4:5 st. 1; VDL

13 § 1 mom., 15 §;

VFL 13 g; UfL 2, 3,

20—22 a §§;

FörvL 2 g, 13—16 gg

4:5 st. 1

4: 3; (UfL 20 g,

FörvL 13 §)

VFL 13 §

VDL 13 § 1 mom.,

14 §, 16 § st. 1 och 2

VDL 13 § 1 mom.,

14 §, 16 § st. 1 och 2

UfL 21, 22, 22 a §§

FörvL 14—16 §§

4:4

4:5 st. 1; FörvL 4 §

st. 2

UfL 23 §

FörvL 17 §

4:7 st. 1

4: 7 st. 2; DiscL 8 §

st. 3

5: 14

5: 15

(5:17)

5: 16

5: 18

5: 19

Propositionen

Gällande rätt

35: 7

35:8

35:9

35: 10

35: 11

36: 1

36: 2

36: 3

36:4

36: 5

36:6

36: 7

36: 8

36: 9

36: 10

37: 1

37:2

37:3

37: 4

37:5

37: 6

37: 7

37:8

37:9

37: 10

37: 11

38: 1

38: 2

38: 3

38:4

38:5

38:6

38: 7

38: 8

38: 9

38: 10

5: 20 st. 2 och 3, 5:13

st. 1

5: 20 st. 1

5:22

UfL 24 §; FörvL 18 §

(DiscL 13 §)

2: 16

2: 17 st. 1

2: 17 st. 2

2:17 st. 1

2: 17 st. 3

VDL 27 §; UfL 26 §;

FörvL 19 §; 1 § st. 2

1952 års lag

2:18, 5:13 st. 2, 5:

19 a

VDL 25 §

VDL 25 §

(VFL 18 §)

UfL 6 § st. 1 ; FörvL

5 § st. 1—3

UfL 6 § st. 2 och 3;

FörvL 5 § st. 4 och 5

VDL 19 § st. 2

VDL 22 §

(VDL 23 g)

UfL 6 § st. 4; FörvL

5 g st. 6; (VFL 17 g

st. 2 och 3)

VDL 24 §

VDL 18 g st. 1 och 2

4: 4 st. 1; FörvL 17 g

4:4 st. 2; VDL 17 §,

18 g st. 3; FörvL 17 g

FörvL 6, 14, 15, 16 gg;

UfL 21, 22 gg

4:4 st. 2; VDL 19 g

st. 2, 22 g; FörvL 17 §

4: 4 st. 2; VDL 23 g;

FörvL 17 g; (UfL 5 g)

VDL 20 g

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

A 101

Propositionen

Gällande rätt

Propositionen

Gällande rätt

38: 11

38: 12

VDL 21 §

38: 13

VDL 28 §; VFL 22 §;

UfL 28 §; FörvL 5 §

st. 7; 8 § lag 22/4

1927 om tillsyn över

dem, som utskrivits

på prov från förva- ring eller internering i

säkerhet sanstalt

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 A

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

Innehållsförteckning

Proposition till riksdagen den 15 december 1961.....A 1

Propositionens huvudsakliga innehåll..........a 1

Första huvudavdelningen..............A 2

Andra huvudavdelningen..............A 2

Tredje huvudavdelningen..............A 4

Förslag till brottsbalk................A 9

1 KAP. Om brott och brottspåföljder........a 9

2 KAP. Om tillämpligheten av svensk lag......a 10

3 KAP. Om brott mot liv och hälsa........a 12

4 KAP. Om brott mot frihet och frid........a 14

5 KAP. Om ärekränkning.............A 16

6 KAP. Om sedlighetsbrott............A 17

7 KAP. Om brott mot familj...........A 19

8 KAP. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott ... A 20

9 KAP. Om bedrägeri och annan oredlighet.....A 22

10 KAP. Om förskingring och annan trolöshet .... A 25

11 KAP. Om gäldenärsbrott............A 27

12 KAP. Om skadegörelsebrott...........A 28

13 KAP. Om allmänfarliga brott..........a 29

14 KAP. Om förfalskningsbrott...........A 31

15 KAP. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga A 34

16 KAP. Om brott mot allmän ordning.......A 37

17 KAP. Om brott mot allmän verksamhet......A 39

18 KAP. Om högmålsbrott ............A 42

19 KAP. Om brott mot rikets säkerhet.......A 44

20 KAP. Om ämbetsbrott.............A 47

21 KAP. Om brott av krigsmän ..........A 50

22 KAP. Krigsartiklar..............A 55

23 KAP. Om försök, förberedelse, stämpling och medver
kan

till brott..............A 59

24 KAP. Om nödvärn och annan nödhandling .... A 61

25 KAP. Om böter................A 62

26 KAP. Om fängelse...............A 63

27 KAP. Om villkorlig dom............A 67

28 KAP. Om skyddstillsyn ............A 68

29 KAP. Om ungdomsfängelse...........A 71

30 KAP. Om internering .............A 73

31 KAP. Om överlämnande till särskild vård.....A 75

opaginerad Kontrollera mot PDF

A 103

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

32 KAP. Om ämbetsstraff och disciplinstraff för krigsmän

33 KAP. Om nedsättning och uteslutning av påföljd . .

34 KAP. Vissa bestämmelser om sammanträffande av

brott och förändring av påföljd.......

35 KAP. Om bortfallande av påföljd ........

36 KAP. Om förverkande av egendom och om annan

särskild rättsverkan av brott........

37 KAP. Om nämnderna.............

38 KAP. Rättegångsbestämmelser m. .........

Översikt över gällande rätts motsvarigheter i förslaget till

brottsbalk................

Översikt över förslagets motsvarigheter i gällande rätt . .

A

76

A

77

A

78

A

82

A

84

A

85

A

SS

A

91

A

96

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Soner

561426

opaginerad Kontrollera mot PDF

KUNGL. MAJ:TS PROPOSITION

1962:10

MED

FÖRSLAG TILL BROTTSBALK

DEL B

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

B 1

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 maj 1958.

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmaler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, förslag till brottsbalk

samt anför därvid följande.

I. Inledning

Det reformarbete som sedan länge pågått inom straffrätten är uppdelat på

två huvudgrenar, av vilka den ena avser bestämmelserna om de särskilda

brotten och vad därmed äger samband, medan den andra gäller utformningen

av reaktionssystemet.

Den förra delen av reformarbetet övertogs, sedan ett omfattande förberedande

arbete utförts av professorn Johan C. W. Thyrén, år 1937 av straffrättskommittén.

På grundval av ett av denna kommitté framlagt förslag

(SOU 1940:20, jfr 1940:25) genomfördes år 1942 ändrad lagstiftning om

förmögenhetsbrotten. Därefter framlade kommittén förslag till lagstiftning

om brott mot staten och allmänheten (SOU 1944:69, jfr 1945:28 och 29).

Den 8 juni 1945 erhöll kommittén uppdrag att verkställa en översyn av

straffbestämmelserna rörande brott mot person jämte därmed sammanhängande

spörsmål samt att framlägga förslag till lagstiftning om de särskilda

brotten och därmed sammanhängande allmänstraffrättsliga frågor, ägna

att efter erforderlig överarbetning med avseende å straffskalornas utformning

inpassas i en ny strafflag eller brottsbalk.

Kommitténs förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten

ledde vid 1948 års riksdag till antagande av lagstiftning i amnet. I samband

härmed begärde riksdagen genom skrivelse den 26 juni 1948, nr 379,

skyndsam utredning i vilken omfattning politisk och militär underrättelseverksamhet,

som utan att rikta sig mot Sverige bedrives har i riket, bör

bestraffas. Tillika framkom inom riksdagen önskemål om en mera detaljerad

avfattning av strafflagens bestämmelser om uppror (se första lagutskottets

utlåtande 1948:39 s. 26—28). Kommittén erhöll den 1 juli 1948

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

uppdrag ati verkställa den av riksdagen begärda utredningen om olovlig

Oktober tQ4SrerrSam et °Ch fUllgj°rde detta UPPdrag gen°m att d«m 21

oktober 194S avlamna promemoria med förslag till ändrad lydelse av 8 kap.

u!iSlÄen,Q ! IafUm därefter erhÖH ny Iydelse 8enom lag den 18

juni 1949. Den 9 september 1948 erhöll kommittén uppdrag att avgiva förslag

i anledning av de inom riksdagen framkomna önskemålen i fråga om

reformering av bestämmelserna om uppror. Utredningen härom har av kommittén

bedrivits jämsides med utredningen om brott mot person och därmed

sammanhängande frågor.

Kommittén har den 27 april 1953 avgivit betänkande med förslag till

Bir^Fk hT0U Betaakandet är undertecknat av riksmarskalken

Birger Ekeberg, ordförande, professorn Folke Wetter, dåvarande rektorn Aid

unds universitet professorn Ragnar Bergendal, justitierådet Nils Beckman

numera justitierådet Hugo Digman samt numera lagbyråchefen Sten Rudholm

sekreterare. Forslaget omfattar jämväl följ dförfattningar samt motiv

Den föreslagna brottsbalken ar avsedd att ersätta strafflagens bestämmelser

om de särskilda brotten och därmed sammanhängande allmänstraffrättsliga

frågor. I fråga om brotten mot person innefattar förslaget en fullständig

revidering av strafflagens bestämmelser, motsvarande den som skett genom

.4- ars lagstiftning beträffande förmögenhetsbrotten samt genom 1948

ars lagstiftning beträffande brotten mot staten och allmänheten. Även straffagens

bestämmelser om de tidigare behandlade brottsgrupperna har emelertui

vid upptagandet i brottsbalken överarbetats genom att nödiga formel
Vldta§its

och smärre ändringar av saklig natur verkställts.

Särskilt har de inom riksdagen uttalade önskemålen i fråga om uppror föranlett

overarbetning av bestämmelserna om brott mot staten

Den del av det straffrättsliga reformarbetet som avser reaktionssystemet

har ankommit pa den år 1938 tillsatta strafflagberedningen. Jämväl strafflagberedningens

arbete har varit inriktat på partiella reformer. På grundval

av förslag som framlagts av beredningen har under årens lopp genomförts

eu råd reformer, bl. a. år 1945 ny lagstiftning om verkställighet av frihetsstraff.

I anslutning till straffrattskommitténs brottsbalksförslag har beredntingre"

den 15 maj 1953 avgivit betänkande med förslag till ändringar i

strafflagen m. fl. författningar (SOU 1953:17). Detta betänkande avser i

huvudsak sadana lagändringar beträffande reaktionssystemet, som ansetts

erforderliga för genomförande av straffrättskommitténs förslag. Ändringarna

avser främst sammanslagning av straffarbete och fängelse till ett enhetigt

rihetsstraff, benämnt fängelse, samt införande av regler om nedsättn''ng

°„ch eftergift av påföljd jämte utvidgning av möjligheterna till åtalseftergift.

Betankandet är undertecknat av f. d. presidenten Karl Schlvter

ordförande, professorn Bergendal, byråchefen Torsten Eriksson, överdirektören

Hardy Goransson, riksåklagaren Maths Heuman, f. d. hovrättsrådet

Bengt Lassen, borgmästaren Lars Gunnar Ohlsson, professorn Ivar Strahl,

professorn Ivar Agge, f. d. häradshövdingen Gösta Siljeström samt hovrättsassessorn

Carl Holmberg, sekreterare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Den 21 december 1956 har strafflagberedningen avgivit sitt slutbetänkande

(SOU 1956: 55). I detta betänkande — som även inbegriper de i 1953 års

betänkande framlagda förslagen — har beredningen i ett och samma lagförslag

med benämningen lag om skydd mot brott (skyddslag) sammanfört

samtliga brottspåföljder, med vilka beredningen haft att taga befattning,

dock utan bestämt ställningstagande till frågan, huruvida bestämmelserna

bör införas i brottsbalken såsom en avdelning av denna. Forslaget innebar

omarbetning av påföljdssystemet väsentligen såvitt angår kriminalvård i

frihet samt ungdoms- och abnormbrottslighet.

Efter remiss har utlåtanden över straffrättskommitténs förslag i dess

helhet eller i vissa delar avgivits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet,

rikets hovrätter, fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicina - stvrelsen, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, skolöverstyrelsen, överbefälhavaren

statens kriminaltekniska anstalt, statens brandinspektion, overståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs Gävleborgs

och Norrbottens län, rådhusrätterna i Stockholm, Goteborg och Malmo,

strafflagberedningen, 1945 års lufträttssakkunniga varumärkes- och firmautredningen,

kommittén för utredning om det psykologiska försvaret, 19

års abortutredning och 1951 års rättegångskommitté.

Riksåklagarämbetet har jämväl överlämnat yttranden från statsåklagare

i Stockholm, Göteborg och Malmö, överbefälhavaren har bifogat yttranden

från cheferna för armén, marinen och flygvapnet samt från marinforva

ningen, cheferna för Sydkustens och för Västkustens marindistrikt chefen

för kustflottan och auditören vid kustflottan, överståthållarämbetet har bifogat

yttranden av t.f. polismästaren i Stockholm och av kriminalpolisintendenten

därstädes. Flertalet länsstyrelser bär overlamnat yttranden från

landsfogden eller t. f. landsfogden i länet samt därutöver, lansstyrelsen i Malmöhus

län yttranden av poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg polisintendenten

i Hälsingborg, stadsfiskalen i Trelleborg, förste provinsialläkaren

i länet förste stadsläkaren i Malmö och Skånes handelskammare, länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län yttranden av poliskammaren i Goteborg

och kriminalpolisintendenten därstädes samt länsstyrelserna i Stockholms,

Kronobergs och Skaraborgs län yttranden av länsavdelningarna av föreningen

Sveriges landsfiskaler.

Tillfälle att avgiva yttrande över förslaget eller over vissa delar av detta

har även beretts militieombudsmannen, föreningen Sveriges häradshövdingar,

föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges stadsfiskaler,

föreningen Sveriges landsfiskaler, föreningen Sveriges polismästare, Sveriges

advokatsamfund, svenska kriminalistföreningen, landsorganisationen

i Sverige, tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,

svenska arbetsgivareföreningen, riksförbundet landsbygdens

folk, svenska droskbilägareförbundet, Fredrika-Bremer-torbundet, yrkeskvinnors

samarbetsförbund, svenska tidningsutgivareföreningen, publicistklubben

svenska journalistförbundet, Sveriges redareförening, Sveriges far
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

tygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet och svenska sjöfolksförbundet.

Från samtliga har yttranden inkommit.

Yttranden har jämväl inkommit från svenska försäkringsbolags riksför’

®Venska bankföreningen, riksförbundet för sexuell upplysning och

riksförbundet för sexuellt likaberättigande.

Utlåtanden över strafflagberedningens år 1953 avgivna förslag i dess helhet

eller i vissa delar har efter remiss avgivits av justitiekanslersämbetet,

riksåklagarämbetet, rikets hovrätter, fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen,

medicinalstyredsen, statens kriminaltekniska anstalt, statspolisintendenten,

statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,

overståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands Kronobergs,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs,

Gävleborgs och Norrbottens län, rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och

i a mö, 1951 års rättegångskommitté, kriminalstatistikutredningen, 1953

ars utredning om sinnesundersökningar m. m. och barnavårdskommittén.

Riksåklagarämbetet har jämväl överlämnat yttranden från statsåklagarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, överståthållarämbetet har bifogat yttranden

av t.f. polismästaren och kriminalpolisintendenten i Stockholm.

Lansstyrelserna utom länsstyrelsen i Stockholms län har envar bifogat yttranden

från landsfogden eller t.f. landsfogden i länet samt därutöver, länsstyrelsen

i Malmöhus län yttranden av poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg,

polisintendenten i Hälsingborg, stadsfiskalen i Trelleborg och Malmö

stads barnavårdsnämnd, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden

av poliskammaren och kriminalpolisintendenten i Göteborg, länsstyrelsen i

Skaraborgs lan yttrande av statens socialvårdskonsulent i nionde distriktet

samt lansstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Skaraborgs län yttranden

av länsavdelningarna av föreningen Sveriges landsfiskaler.

Tillfälle att avgiva yttrande över strafflagberedningens berörda förslag

har aven beretts föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges

stadsdomare, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen Sveriges stadsiskaler,

föreningen Sveriges landsfiskaler, föreningen Sveriges polismästare,

Sveriges advokatsamfund, föreningen direktörer och assistenter vid

angvardsstaten, svenska fångvårdssällskapet, Sveriges fångvårdsmannaförbund,

svenska psykiatriska föreningen, rättspsykiatriska föreningen och

svenska kriminalistföreningen. Från samtliga har yttranden inkommit.

Aven strafflagberedningens slutbetänkande har sänts på remiss till ett

antal myndigheter och organisationer.

Beträffande ordningen för fullföljandet av det reformarbete, som förberetts

genom straffrattskommitténs och strafflagberedningens berörda förslag,

kan olika alternativ övervägas. En möjlighet är att först, på grundval

av straffrattskommitténs brottsbalksförslag, genomföra den nya lagstiftnrngen

om brotten och vad därmed sammanhänger samt därefter, sedan

strafflagberedningens slutbetänkande undergått erforderlig departementsberednmg

på grundval av avgivna remissyttranden, genomföra ny lagstiftning

om reaktionssystemet. Mellan de båda huvudgrenarna av lagarbetet rå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 5

liungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

der ej sådant tekniskt samband, att denna ordning skulle vara utesluten.

Straffrättskommitténs förslag, som bl. a. förutsätter införande av ett enhetligt

frihetsstraff, kan dock icke genomföras utan omfattande ändringar

i lagstiftningen om brottspåföljderna. Dessa ändringar skulle i så fall innebära

ett tämligen kortvarigt provisorium. Starka skal talar sålunda för

att man i stället inriktar sig på att genomföra lagstiftningen inom hela

komplexet på en gång. Detta alternativ har emellertid den nackdelen, att

genomförandet av den önskvärda moderniseringen av lagstiftningen om

brotten nppskjutes ytterligare någon tid. Det torde likväl ej vara nödvändigt

att i detta sammanhang taga slutlig ställning till frågan. Under alla forhållanden

måste en uppdelning av det stora materialet göras under arbetets

oång. Både för departementsberedningen och for lagrådsgranskmngen synes

en uppdelning i etapper vara önskvärd. Det är vid en sådan uppdelning

icke möjligt att taga slutlig ståndpunkt till alla i en tidigare etapp föreliggande

spörsmål innan hela komplexet kommer under bedömande, utan

utrymme måste finnas för en viss omprövning. Denna behöver dock endast

avse detaljfrågor; huvuddelen av de förslag som utarbetas i en första etapp

kräver icke någon ytterligare bearbetning utan kan ingå i ett slutligen

sammanfogat, för riksdagsbehandling ägnat lagförslag.

Lämpligen kan alltså, i avvaktan på erforderlig överarbetning av det i

strafflagberedningens slutbetänkande framlagda förslaget, för lagrådets

granskning framläggas förslag till lagstiftning huvudsakligen avseende det

område som behandlats i straffrättskommitténs brottsbalksforslag, med beaktande

jämväl av de förslag som i anslutning därtill framlagts i straf - lagberedningens år 1953 avgivna betänkande. Jag anhåller nu att få upptaga

denna fråga.

II. Förslagets huvudgrunder

Straffrättskommitténs och strafflagberedningens förslag

I överensstämmelse med vad som förutsatts i direktiven för straffrattskommitténs

arbete har kommittén utgått från att dess förslag måste avse

en fullständig ny lag eller balk, motsvarande strafflagens

hela speciella del. Härvid har uppkommit spörsmålet om förhållandet till

strafflagens allmänna del och särskilt det parti därav, vars reformering ankommit

på strafflagberedningen. Kommittén erinrar om att i dess direktiv

ifrågasatts att, liksom i 1734 års lag de straffrättsliga bestämmelserna var

fördelade på en straffbalk och en missgärningsbalk, föreskrifterna om

straffsystemet och dess utformning, å ena, samt bestämmelserna om de

särskilda brotten jämte därmed sammanhängande allmänstraffrattsliga bestämmelser,

å andra sidan, skulle upptagas i var sin lag eller balk. Departementschefen

hade emellertid tänkt sig, att ett avgörande i detta hänseende

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 är 1962

skulle traffas först sedan reformeringen av straffrättens speciella del slutforts

och ställning tagits jämväl till frågan om straffsystemets utformning

°C? ,Vad darmed sammanhänger. Kommittén - som avslutat sin utredning

beträffande de särskilda brotten och därmed sammanhängande frågor, innan

strafflagberedningens arbete ännu lett till något slutligt förslag’angående

straffsystemets utformning — har sökt att å ena sidan nå en så

slutgiltig reglering som möjligt av de av kommittén behandlade partierna

men a andra sidan icke föregripa den blivande utformningen av straffsystemet.

Kommittén har därför utarbetat förslag till en ny balk, avsedd att ersatta

den nuvarande strafflagen utom såvitt angår straffsystemet och därmed

sammanhängande frågor.

Den av kommittén föreslagna balken upptager bestämmelser om de särskilda

brotten samt darmed sammanhängande allmänna bestämmelser. Den

motsvarar till sitt innehåll ganska nära missgärningsbalken i 1734 års lag.

För den nya balken föreslås benämningen brottsbalk. Förslaget innefattad

intet slutligt ståndpunktstagande till frågan huruvida den nya strafflagstiftningen

bör samlas i en balk eller fördelas på två. Kommittén har uttalat,

att bestämmelserna om påföljdssystemet kan antingen upptagas i en

särskild baHc, motsvarande straffbalken i 1734 års lag, eller ock infogas i

brottsbalken. I samband harmed har kommittén understrukit, att frågorna

om brotten och om deras påföljder visserligen hör nära samman men

aven måste overvagas ur mycket skilda synpunkter. Uppfattningen om vad

som överhuvud bör straffas, om vad som skall vara brottsligt, förändras visserligen

under tidernas lopp på skilda punkter men vilar dock i huvudsak

på obrutna traditioner, vilka kommittén sett som sin uppgift att bevara

Uppfattningen åter om straffens utformning, om hur man bör behandla

brottslingar, ar för närvarande stadd i en utomordentligt snabb utvecklingnya

ideeer arbetar sig oupphörligt fram i strid med äldre föreställningar i

sadan utsträckning, att lagstiftaren nästan kan tycka sig stå inför en fullstand!g

omvandling. Kommittén räknar därför med möjligheten, att endast

sjalva grundstommen i det nya påföljdssystemet befinnes böra upptagas

i en lag med sådan fasthet som bör utmärka en balk, medan de mera föränderliga

delarna av systemet regleras i särskilda författningar vid sidan

darom. Valjes denna väg, anser kommittén det lämpligaste vara att upptaga

de kvantitativt mindre omfattande grundbestämmelserna om påfölidssystemet

i slutet av brottsbalken, möjligen såsom en särskild avdelning Kommittén,

vilken vid upprättandet av sitt förslag enligt meddelade direktiv

borde vara obunden av den gallande strafflagens uppställning och systematik,

har i brottsbalken behandlat de särskilda brotten först och upptamt de

allmänna bestämmelserna sist. Detta avviker från uppställningen av°1864

ars strafflag och flertalet utländska strafflagar men överensstämmer med

missgarningsbalken i 1734 års lag. För kommittén, som haft att reglera de

särskilda brotten vid en tidpunkt då påföljdssystemet ligger i stöpsleven,

har denna uppställning framstått som den lämpligare. Valet har härigenom

uttalar komm^tén. iämnats fritt mellan att lagfästa påföljdssystemet i en

särskild balk eller i kortare form i själva brottsbalken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Innan en närmare redogörelse lämnas för innehållet i kommitténs förslag,

torde i korthet böra angivas vilka huvudsakliga riktlinjer

som i övrigt varit vägledande för kommittén vid dess arbete. Kommittén har

sökt att på grundval av rättsvetenskapens nuvarande ståndpunkt giva mera

upplysande beskrivningar av brottsbegreppens innebörd än i äldre lag, vilken

ofta förutsatt begreppets innebörd som bekant just beträffande de viktigaste

brotten, t. ex. misshandel och (intill 1942) stöld, bedrägeri och förskingring.

För att icke brottsbeskrivningarna skall bli alltför tunga och

läroboksmässiga har de emellertid utformats främst med tanke på de till

varje brottstyp hörande praktiskt betydelsefulla huvudfallen, medan åt

rättsskipningen överlämnats att med ledning även av motiven och lagens

allmänna uppställning tolkningsvis lösa förekommande gränsfall eller uppkommande

oförutsedda spörsmål. Spridda stadganden i äldre lag har sammanförts

till mera omfattande begrepp med vidare latitud for påföljderna.

Härvid har kommittén emellertid sökt iakttaga varsamhet och icke gått så

långt som vissa främmande lagar. För att icke latituderna skall bli alltför

vida har i gällande lag beträffande åtskilliga brottstyper genomförts en

gradindelning av brotten efter brottsfallets svårhet. /Till vilken brottsgrad

— den normala, ringa brott eller grovt brott — ett brott bör hänföras skall

avgöras med hänsyn till samtliga omständigheter vid brottet. I lagen angives

i åtskilliga fall exempel på omständigheter som särskilt skall beaktas vid

bedömande huruvida brottet är grovt eller ringa, men det är varken nödvändigt

att i de angivna exempelfallen alltid döma för grovt brott eller uteslutet

att till grovt brott hänföra andra fall än de angivna. Graderingen skall

ske efter omständigheterna vid brottet, varemot omständigheter som rör

brottslingens person får beaktas vid bestämmande av pålöljden enligt de

därom gällande allmänna reglerna. Det av kommittén framlagda förslaget

innebär ingen saklig ändring i förevarande avseende. Orden »med hänsyn

till omständigheterna vid brottet», vilka tidigare upptagits i vissa men icke

alla beskrivningar på grovt brott, har emellertid borttagits. Av de vid särskilda

brott angivna exemplen på omständigheter som kan föranleda att

ett brott bör hänföras till viss svårhetsgrad har kommittén nämligen ansett

tillräckligt klart framgå, att svårhetsgraden skall bestämmas med hansyn

till omständigheterna vid brottet, gärningsmannens avsikt med brottet därunder

inbegripen.

Fn omständighet rörande brottslingens person, nämligen återfall i brott,

har genom en särskild regel i gällande lag (SL 4: 14) tillerkänts i stort sett

samma skärpande verkan som kan tillkomma omständigheterna vid brottet.

Denna återfallsregel, som tillkom 1942 och utbyggdes 1948, avser blott

förmögenhets- och förfalskningsbrott samt innebär att vid återfall påföljden

vanligen bestämmes enligt stadgandet för närmast högre svårhetsgrad

av brottet. Kommittén anmärker, att vid den slutliga utformningen av återfallsbestämmelserna

måste beaktas behovet av möjligheter till skärpt ingripande

även mot sådana som gång på gång gör sig skyldiga till brott mot

person, särskilt sådan misshandel som utvisar våldsverkarmentalitet. Åter
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 B

Kungl. Maj:Is proposition nr 10 år 1962

tall hor emellertid till de frågor som behandlats av strafflagberedningen.

Denna har efter samråd med kommittén utarbetat mera generella regler om

åte.rfia. : e,nIlgt Vllka Påf°ljden skall vara oberoende av brottsgraderingeni

stallet skaH domstolen vid återfall äga under vissa förutsättningar överskrida

den for det aktuella brottet fastställda straffskalan med visst mått

Liksom i gallande lag upptager förslagets brottsbeskrivningar såsom på
0

J er frånsett ämbetsstraff och disciplinstraff för speciella brott

7 endaS,t, fnhetsstraff och böter, ej andra påföljder. Förslaget förutsät
er

emellertid, såsom redan inledningsvis anmärkts, att straffarbete

och fangeJse skall sammanslås till ett enhetligt frihetsstraff, kallat fängelse.

.*! hlttllls ansetts som ett lindrigare straff än straffarbete har där
vid

beaktats på det sattet, att när den hittillsvarande straffskalan icke upp
-§e,

r.an?-t Straff än fanSelse- kommittén i regel föreslagit införande av ett

särskilt lägre straffmaximum, vanligen sex månader eller ett år. Möiligalt

* Sta"et för de 1 straffskalorna angivna straffen tillämpa andra

påföljder, innebarande frihetsförlust på obestämd tid, övervakning i frihet

ro m;;hfr lcke kommit till uttryck i kommitténs förslag. Bl. a. med hänsyn

1 « „ ,CSSa brUk3de PåfölJ''der alItså överhuvud icke redovisas i

straffskalorna har kommittén icke ansett det påkallat att giva annan ledning

för straffmätningen inom skalorna än som kan utläsas av exemplen

p ringa eller grovt brott. Klart är emellertid, yttrar kommittén, att fängelse

och böter skall utmätas till visst mått huvudsakligen efter brottets

svarhetsgrad meäan val av annan påföljd främst bestämmes med hänsyn

-H den PerS°n- TiU StÖd för att begränsa straffskalorna till

fanaelse och böter kan darfor åberopas, att brottstypens svårhetsgrad därigenom

kommer till uttryck i straffsatsen. I syfte att befordra straffrättsskipningens

allmänpreventiva verkan och även med hänsyn till att utvecklingen

tenderar att ersätta de till visst mått bestämda straffen med åtgärder

av mera obestämt innehåll har kommittén vidare ansett det vara av

V!kt att benämningen på brottet utsättes i domen. I den föreslagna brottsbalken

har darfor flertalet brott erhållit sin särskilda benämning, angiven

ikursiveradshl. Kommittén anmärker, att härigenom underlättas att genom

straffrattsskipmngen i den folkliga uppfattningen inprägla lagstiftarens bedömande

av olika gärningar.

.E"!lkt''S grundsats i förslaget är att alla i brottsbalken avsedda brott

skal! laggas under allmänt åtal med blott några få inskränkningar. Beträf
Kuifel

m w T Statfn.gä,ler den inskränkningen, att förordnande av

gl. Maj .t fordras vid vissa brott som rör medlem av konungahuset eller

uppsSleW åallan?e-hl! främmande raakt‘ Beträffande brotten mot enskild

uppställes två inskränkningar, vilka ersätter de äldre bestämmelserna om

angivelse- och målsägandebrott samt tillika vid vissa brott genombryter

principen om absolut åtalsplikt. Den ena inskränkningen går ut på att heret

förmögenhetsbrott mot närstående åtalas av allmän åklagare endast

ef er angivelse eller om det vid särskild åklagarprövning finnes påkallat ur

allmän synpunkt. Enligt bestämmelserna om den andra inskränkningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 9

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

tillätes allmänt åtal av vissa brott först efter sådan lämplighetsprövning

från åklagarens sida. Regeln om allmänt åtal med blott sådana inskränkningar

infördes år 1942 för förmögenhetsbrottens del och föreslås nu av

kommittén utsträckt till brotten mot person. Den särskilda åklagarprovningen

förlädes år 1942 till statsåklagarna, men kommittén anför att erfarenheten

har visat att dessa onödigt betungats med prövningar av de genomsnittligt

lindriga brott det här gäller. Då åklagarna nu vunnit en viss övning

och erfarenhet i diskretionär prövning av detta slag samt underåklagarnas

allmänna standard avsevärt höjts, skall enligt förslaget den åklagare som enligt

sin åklagarinstruktion har att utföra åtal i målet få även den särskilda

åklagarprövningen sig anförtrodd.

Vad härefter angår det närmare innehållet i kommittéförslaget torde

till en början få redogöras för de kapitel som upptager de allmänna

bestämmelserna. Dessa kapitel har som redan antytts upptagits i

slutet av balken och utgör 21—23 kap. Av dem upptager 21 kap., som svarar

mot SL 3 kap., regler om försök, förberedelse, stämpling och medverkan ti

brott. Förslaget innefattar inga väsentliga ändringar i förhållande till gällande

rätt. Beträffande förberedelse föreslås emellertid den ändringen, att

stämpling icke längre beskrives som en form av förberedelse utan såsom

en därmed sidoordnad typ av brottsligt handlande. I fråga om medverkansbestämmelserna

innebär förslaget tillägg av en regel om deras tillämpningsområde.

Kommittén framhåller, att de allmänna medverkansbestammelserna

brukat anses i princip tillämpliga på alla brott jämväl utanför strafflagen

utom s. k. polisförseelser men att det ej är klart vilka brott som bör räknas

som polisförseelser. Till åstadkommande av klarhet föreslås nu, att medverkansbestämmelserna

skall gälla alla brott utom sådana vilkas straffskala

blott innehåller böter eller disciplinstraff; för sådana brott skall endast

den som själv utfört gärningen ansvara, om ej annat är särskilt föreskrivet.

I 22 kap. har kommittén upptagit allmänna bestämmelser om straffbarhet

och straffrihet. Här har införts den regeln, att straff skall ådömas endast

för gärning som begåtts uppsåtligen eller, där det är särskilt stadgat, av

oaktsamhet. När intet annat sägs är alltså i varje brottsbesknvnmg underförstått,

att de där angivna objektiva förutsättningarna skall täckas av uppsåt.

En konsekvens av denna hittills endast ofullständigt genomförda regel

är en utmönstring ur brottsbeskrivningarna av s. k. objektiva överskott, alltså

moment som medför straff oberoende av uppsåt. Vad oaktsainhetsbrotten

angår, talar brottsbeskrivningarna i regel blott om att gärningsmannen

handlat av oaktsamhet. Enligt en i detta sammanhang upptagen allmän

regel skall emellertid straff ej ådömas, om oaktsamheten var ringa. Denna

regel, som gäller bl. a. vållande till annans död, bottnar i tankegången att

man ej bör inskrida med straff annat än om oaktsamheten är så pass allvarlig,

att en straffsanktion verkligen är påkallad och lämplig, med hänsyn

bl. a. till en rimlig proportion mellan effekten och straffet. Regeln, som

är ny för svensk allmän straffrätt men vunnit tillämpning inom special
)*

ISihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

straffrätten, är ej avsedd att inverka på skadeståndsskyldigheten vilken genom

uttrycklig föreskrift i SL 6: 1 skall bibehållas vid vad tidigare gällt.

Beträffande innebörden av begreppen uppsåt och oaktsamhet ger" den föreslagna

lagtexten inga närmare anvisningar. Dock föreskrives att självförvållat

rus ej skall utesluta ansvar. 22 kap. innehåller vidare bestämmelser

om nödvärn, varvid en enklare gemensam regel satts i stället för den nuvarande

regleringen med uppdelning i absolut och relativt nödvärn, samt

om nod. Därjämte upptager förslaget ett allmänt stadgande om sådana gärningar

som begås på befallning av den under vars lydnad någon står. Det

föreslagna stadgandet innebär, att gärningsmannen skall vara fri från straff

om med hänsyn till lydnadsförhållandets art och gärningens beskaffenhet

lydnaden borde upprätthållas eller ansvar eljest skäligen inte bör åvila honom.

Stadgandet kompletteras av en regel i medverkanskapitlet (21 kap i

kommitténs förslag), som medger straffnedsättning och i vissa fall straffrihet

då fråga ar om någon som handlat på befallning.

23 kap. handlar om strafflags tillämplighet. Allmänna bestämmelser föreslås

om strafflags tillämplighet i tiden, i vilket avseende hittills principerna,

- * ^-:S ,Pr°mUlgatl0nsla§ analo£iskt tillämpats. Huvudprincipen förblir

T f°yS 3get den SOm av ålder ansetts gälla, nämligen att en gärnings

straffbarhet samt straffets art och mått bestämmes efter den lag som gällde

andllngen företogs men att, om annan lag gäller när dom meddelas, den

skall tillampas, såvitt den leder till frihet från straff eller till lindrigare

straff. I fråga om strafflags tillämplighet i rummet innefattar förslaget en

ganska grundlig omarbetning av de hittills gällande bestämmelserna i SL

1 kap. om dem som är underkastade svensk straffrätt. Som slutparagraf

upptager kapitlet en regel om de allmänna bestämmelsernas tillämplighet

inom specialstraffrätten. Enligt denna bestämmelse skall vad i 21_03 ]iap

brottsbalken föreskrives, när ej annat följer av vad för visst fall är stadgat,

galla jämväl beträffande gärningar som är straffbelagda i annan lac

eller författning än brottsbalken.

Härefter torde få lämnas en översiktlig redogörelse för kommittéförslagets

bestämmelser såvitt angår de särskilda brotten. Vid utformningen

av sitt förslag har kommittén utgått från en uppdelning av brotten i grupper

efter arten av det intresse mot vilket ett brott närmast riktar sig. Vid sidan

om brott mot enskildas intressen, fördelade på två grupper allt eftersom

angreppet riktar sig mot person eller mot egendom, samt brott mot staten

raknar kommittén med en mellangrupp, brott mot allmänheten. Den hittills

pa grundval av kommitténs arbete genomförda lagstiftningen har byggt på

denna fyrdelning. Den nya lagstiftningen har i allt väsentligt utformats på

sadant satt, att varje kapitel omfattar endast brott inom en av grupperna

Kapitelordningen har bringats till överensstämmelse med gruppindelningen,

Sa atft.de kaPltel som tillsammans omfattar en brottsgrupp konsekvent sammanförts

och kommit i nummerordning efter varandra. Vad angår ordningen

mellan de olika huvudgrupperna har kommittén funnit det naturligast

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 11

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1902

H-5 lip brotten mot enskild person, i 6-10 kap. färmogenhetsbrolten

11—13 kap brotten mol allmänheten, i 14—20 kap. brotten mot staten, ti

ÄXÄtÄiigSE

brike/för att markera brottsgruppenngen eller for delningen p en spec

"EnUgf^ommUténs mening är systematiken av icke ^ ^ £

låta de genomgående tankarna i en lagstiftning komma till uttryck. Om be

S" XaT,r dä sJernabken

rodafbiyj,8 laardmonen."^ma^Ug? -«

huvudarupperingen av brotten efter de angripna intressenas art. I sjalva

verket8 framhåller kommittén, karakteriseras dock ett särskilt brott generellt

taget mera av sättet för dess förövande än av vilket intresse det kra - ker Brott ”om förövas på ett visst sätt begås också vanligen av brottslingar

av samma psykologiska typ. I fråga om detaljutformningen har

kommittén därför valt sättet för brottets förövande som framsta indelningsgrund.

Exempelvis har inom förmögenhetsbrotten icke brott mo äganderätt

såsom stöld och förskingring, sammanförts till en grupp, utan d

nya lagstiftningen skiljes mellan stöld och andra brott som forovas genom

ett olovligt besittningstagande eller annat liknande angrepp på en främmande

maktsfär, å ena sidan, samt förskingring och andra troloshetsbrott som

innefattar missbruk av egen maktsfär, å andra sidan.

Beträffande brotten mot person innebär förslaget en fullständig revision

av hittills gällande bestämmelser. I fråga om de andra brottsgrupperna ater

innefattar förslaget huvudsakligen blott inordnande i brottsbalken av de pa

grundval av kommitténs tidigare förslag år 1942 och 1948 antagna bestämmelserna.

Åtskilliga detaljändringar, som påkallats av senare tids erfarenheter,

föreslås emellertid beträffande dessa brottsgrupper.

Bestämmelserna om de särskilda brotten inledes alltså med brotten

mot person. Detta avsnitt motsvarar den del av strafflagens sladganden

om de särskilda brotten som ej förut varit föremål för allmän revision,

och brotten mot person har som nyss nämndes genomgående fått en ny gestaltning.

I viss anslutning till gällande lag har bestämmelserna fördelats

på fem kapitel. I förslaget svarar i huvudsak 1 kap. om dråp och misshandel

mot SL 14 kap., 2 kap. om brott mot frihet och frid mot SL 15 kap 3 kap.

om ärekränkning mot SL 16 kap., 4 kap. om sedlighetsbrott mot SL 18

kap. samt 5 kap. om brott mot familj mot SL 17 kap.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

oefniklfrf8 1 ,!<aPn S°f fåU överskriften om dråp och misshandel, upptager

likhet med gallande rätt ett brott med beteckningen mord och ett med

so^^gälfandf^tT SkillnHden mellan dessa är icke densamma

galande rätt. Den nuvarande gränsdragningen efter om gärningen

skett med beratt mod eller av hastigt mod är enligt kommitténs mening icke

mpl.g. Enligt forslaget betecknas uppsåtligt dödande som mord, om brot
er

ITunn åTfT,, ^ fÖreligger dråp. Kommittén framhål
ler,

att uppsåtligt dödande av en människa i vissa fall kan vara av sådan

sträng Detetaatt ^ h" drap bestämda straffskalan framstår såsom alltför

nTf'' • m arstundom fallet när dödandet sker av medlidande såsom

snarrl°det k3" v" ^ pSykiskt mindervärda barn för’ att be
para

det kroppslig eller andlig nöd. En såväl i vårt land som utrikes liv

igt diskuterad fråga är, huruvida en läkare borde vara befogad att förkorta

I"" “f* f™> ••* --.fri» påskynda Se " tir °

Ln d0dshja P'' Aven inom kommittén har den nämnda frågan diskuterats

ommitten har avstatt från en specialreglering. Hur försiktigt en så''

dan an gores, kan den nämligen, anser kommittén, leda till misfförstånd

Ull Hvet o^dv^Kom °ni att pati.enter På sjukhus icke skulle vara säkra

straffharhpt y ’ ? *tten har for de forenämnda fallen bibehållit normal

straffbarhet som huvudregel. De undantagsfall, för vilka huvudregeln icke

passar, anses vara så få att man för deras lösande i stort selt kaf lita till

?ö“slLnaem«mes!Sekr HåtalS- °Ch På^dse«ergift. l“sefnd^

hPträff , dertld särskilda bestämmelser i förevarande kapitel, nämligen

beträffande barnadråp och beträffande verkan av samtycke.?

Vad angår barnadråp anför kommittén, att såväl enligt gällande la* som

f "_hf f0rSlaget. straffbestämmelserna om mord och dråp innefattar skydd

strax eterTde!’3hV. alltlf"ån födelsen‘ Att en ogift moder dödar sitt barn

strax efter födelsen raknas dock enligt gällande lag såsom ett särskilt brott

barnamord vdlcet bestraffas vida lindrigare än vanligt mord eller dråp. Som

sak till denna mildare bedömning har anförts att samhället självt haft

U visst ansvar för brottet; drivkraften till sådant brott har nämligen i re
att

fåT dGn Samhallehfa uppfattningen, att det är en skam för en kvinna

att fa barn utom aktenskap. Sedan den allmänna uppfattningen i detta hän

seende forskjutits, födelsekontroll blivit vanlig och möjlighef till legal abort

inforts samt skilda sociala hjälpformer till stöd för mödrar tillkonfmit ha^arnamorden

blmt mycket färre än tidigare. Med hänsyn till att den till

andren §a!lande.ratt hggaude problemställningen i ganska hög grad förändrats

har kommittén övervägt att hänvisa även denna frågas lösning till

allmänna regler om åtals- och påföljdseftergift. Att nyblivna mödrar förgriper

sig pa små barn kan dock stundom ha i viss mån normala fysiska

mUtSör f°rekommer al,tJämt i en viss utsträckning Kom
,

. foreslar darfor i anslutning till traditionen bibehållande av ett särskdt

privilegierat brott, vilket dock med hänsyn till den nya definitionen

skalMi^ draP-1CkC k3llaS barnamord utan barnadråp. Privilegiationen

skall hksom for narvarande gälla endast för modern men utsträckas även

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 13

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

till gifta kvinnor och gälla dödande ej blott vid födelsen utan överhuvud

å tid då modern på grund av nedkomsten befann sig i uppriven sinnesförfattning

eller i svårt trångmål.

I fråga om det straffrättsliga bedömandet av fosterfördrivning understryker

kommittén betydelsen av att möjligheter till legal abort öppnats genom

den ganska nyligen tillkomna abortlagen, vilken kommittén icke haft uppdrag

att revidera. Förslaget utgår därför liksom gällande lag från att läkare

i vissa angivna fall kan lovligen verkställa abort, men att kvacksalvare

drabbas av strängt straff för fosterfördrivning. En mera svårlöst fråga

avser kvinnans egen straffbarhet eller straffrihet. Abortlagen bygger på

uppfattningen att fosterfördrivning av kvinnan själv principiellt bör vara

straffbar. Även i detta hänseende har kommittén i princip kunnat ansluta

sig till den lagreglering som nyligen skett; abortlagen och de i samband

därmed vidtagna strafflagsändringarna har fått verka alltför kort tid for

att erfarenheterna därav skulle kunna åberopas som stöd för ett andrat

straffrättsligt bedömande. Kommittén har emellertid sökt att klarare bestämma

det straffria området. Reglerna om straffrihet är i förslaget liksom

i gällande rätt fakultativa.

Frågan om samtyckes inverkan på straffbarheten kan sägas vara av allmän

räckvidd men har, liksom vissa andra allmänna frågor, av kommittén

upptagits vid behandlingen av de brott där den först möter, i detta fall

mord, dråp och misshandel. Av intresse är härvid en jämförelse mellan uppsåtligt

dödande med den dödades samtycke och medverkan till självmord.

Försök till självmord är enligt gällande rätt straffritt och bör enligt kommitténs

uppfattning otvivelaktigt så förbli. Kommittén ifrågasätter emellertid,

om härav bör följa att medverkan till självmord liksom hittills lämnas

straffri. I vissa fall bör tydligen ett straffrättsligt ingripande undvikas, i

andra åter kan gärningen framträda såsom ett allvarligt brott, exempelvis

om någon genom vilseledande uppgifter lyckas bibringa en annan en felaktig

uppfattning om att allt hopp är ute för honom så att han — i enlighet

med gärningsmannens onda avsikt — i förtvivlan begår självmord. Det

riktiga har synts kommittén vara att behandla medverkan till självmord

och dödande med samtycke lika. Enligt kommitténs mening är det ingen

avgörande skillnad mellan att medverka till självmord genom att räcka den

andre giftbägaren eller mordvapnet och att på hans begäran föra giftbägaren

till hans läppar eller utdela dödsstöten. I båda fallen ma enligt förslaget,

allt efter gärningens art, bevekelsegrunderna och omständigheterna i

övrigt, straffet nedsättas eller från straff frias. Denna regel gäller ej blott

dödande utan även tillfogande av kroppsskada eller sjukdom som ej är

ringa.

Det har icke av kommittén ansetts påkallat att giva uttryckliga regler

om samtycke vid andra brott än misshandelsbrotten. Kommittén uttalar, att

de i 1 kap. i förslaget givna reglerna kan i viss mån tillämpas analogt vid

andra brott mot person, varemot samtycke vid förmögenhetsbrotten i regel

erhåller en starkare, mera obetingat straffriande verkan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

En viktig vid misshandelsbrotten mötande allmän fråga gäller de s. k.

objektiva överskotten. Dessa är av grundläggande betydelse för det nuvarande

misshandelskapitlet. Straffet växlar främst efter den effekt misshandeln

medfört, oavsett om gärningsmannens uppsåt omfattat denna effekt

eller ej. Har någon misshandlat en annan, blir straffet helt olika allt efter

som denne avlider eller får svår kroppsskada, mindre svår kroppsskada

eller ringare eller ingen skada. En sådan ordning kan, uttalar kommittén,

med hänsyn till svårigheten att bevisa uppsåtet vara naturlig på en primitivare

nivå men är icke försvarlig i ett modernt kultursamhälle. År 1937 vidtogs

den lagändringen att förhöjt straff, som lagen utsätter för det fall att

någon av brottslig gärning får viss kroppsskada eller död, ej skall ådömas,

när sådan utgång timat mera av våda än av vållande. Ouppsåtliga följder av

gärningen skall alltså läggas gärningsmannen till last endast i den mån han

bort räkna med dem och alltså gjort sig skyldig till oaktsamhet. Även efter

1937 års lagändring skall emellertid den som uppsåtligen misshandlar annan

och därigenom av oaktsamhet vållar hans död straffas såsom för dråp

enligt en mycket sträng straffskala. Enligt förslaget skall däremot i sådant

fall på vanligt sätt ådömas straff för misshandel jämte vållande till annans

död, vilket regelmässigt leder till avsevärt lindrigare resultat än om

de båda brotten betraktas som en enhet och bestraffas såsom dråp. Kommittén

har överhuvud tagit steget fullt ut och varken vid misshandel eller

vid andra uppsåtliga brott låtit ouppsåtliga verkningar spela någon roll för

brottsbegreppens utformning. Detta gäller även gradindelningen av uppsåtliga

brott. Om någon genom ett uppsåtligt brott av oaktsamhet vållar större

skada än han åsyftat, får detta beaktas vid straffmätningen inom den grad

till vilken brottet med hänsyn till de uppsåtliga omständigheterna därvid

hör men kan icke flytta brottet upp i en högre svårhetsgrad.

I överensstämmelse med vad nu sagts har misshandelsbrottet i förslaget

indelats i tre grader, icke såsom i gällande lag efter om det medfört svår,

medelsvår eller ringa skada utan, liksom stöld och talrika andra brott, med

hänsyn till samtliga uppsåtliga omständigheter vid brottet. Vad straffet angår

har enligt kommitténs mening våldsbrotten — i den mån de icke medfört

död eller svår kroppsskada — hittills bedömts alltför lindrigt, särskilt

i jämförelse med förmögenhetsbrotten. Förslaget öppnar därför möjlighet

till strängare ingripanden mot våldsverkare.

Förutom de nu beskrivna uppsåtliga brotten upptages i förslagets 1 kap.

även däremot svarande oaktsamhetsbrott. Grundsatsen att icke rätta sig enbart

efter effekten har följts även här, låt vara att den icke helt genomförts.

Kommittén påpekar, att om någon gjort sig skyldig till en oaktsamhet,

är det ofta helt oberoende av hans skuld, om resultatet blir en stor skada,

en liten skada eller ingen skada alls. Förslaget upptager därför straff ej

blott för vållande till annans död och vållande till kroppsskada eller sjukdom

utan även för framkallande av fara för annans liv eller hälsa utan att

någon skada inträffat. I sistnämnda fall, vilket betecknats såsom vårdslöshet

mot person, är straffbarheten begränsad till uppsåtliga eller grovt oakt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 15

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

samma gärningar. Till effekten tages hänsyn, förutom i de redan berörda

avseendena, jämväl så tillvida, att vållande till kroppsskada eller sjukdom

är straffritt om skadan eller sjukdomen är ringa. Kommittén anmarker, a

bestämmelserna om vållande till annans död eller till kroPP^ada samt

om vårdslöshet mot person i viss utsträckning ersätter aven gallande lags

särskilda regler om utsättande av barn och hjälplösa. Om härvid doden folj

och denna utgång enligt allmänna regler täckes av s. k. eventuellt uppsåt,

skall dock ansvar för mord eller dråp ådömas. Och for den handelse upp

såt eljest förelegat att till liv eller hälsa skada nagon som man försatt

nödläge^ föreligger det i förslagets 2 kap. upptagna brottet forsattande i

''”Sa«ets 2 kap., som har överskriften om brott mot frihet och frid, motsvarar

till sitt innehåll ganska nära SL 15 kap., sedan till det a oru en

dast om frihetsbrott handlande kapitel år 1948 överförts bestämmelserna

om hemfridsbrott. I detta kapitel erbjuder förslaget ej sa inånga nyheter

av grundläggande betydelse. Beträffande de totala frihetsberövande^ mnehålfer

gällande lag, delvis på grund av äldre överenskommelser med

mande makter,

vilka numera är föråldrade. Förslaget upptager ett allmant brott under

namnet frihetsberövande, bestående i att bortföra eller insparra annan eller

eS beröva honom friheten, samt vid sidan därav det nyss omnamnda

brottet försättande i nödläge. Sistnämnda brott omfattar dels det reda

rörda fallet att man försätter annan i tvångstillstånd eller eljest i nodlage

med uppsåt att skada honom till liv eller hälsa, dels ock^det narmast for

den s k vita slavhandeln avsedda fallet att någon utan sådant uppsåt forsätter

annan i nödläge genom att medelst tvång eller vilseledande formå

honom att begiva sig till främmande land eller kvarstanna dar.

Medan förslaget beträffande dessa totala frihetsbrott närmast åsyftar en

förenkling, har det beträffande okvalificerat rättsstridigt tvång galit att

precisera det straffbara området. Gällande lag sager blott att tvånget ska

ske utan laga rätt eller med missbruk av ratt. I forslaget har detta bro ,

benämnt olaga tvång, utformats efter samma mönster som utpressning.

Tvånget skall ske medelst våld, medelst hot om brottslig gärning eller medelst

hot att åtala eller angiva annan för brott eller att om » lamna

menligt meddelande. Med tanke särskilt på gärningar som innefattar pinande

till bekännelse eller annan tortyr har grovt olaga tvang upptagits som en

särskild brottsgrad med möjlighet att ådöma längre frihetsstraff.

Kommittén har ägnat särskild uppmärksamhet åt spörsmålet om skydd

för personer som blir utsatta för hot om grova brott. Forslaget åsyftar att

stärka detta skydd i den mån det överhuvud kan ske genom utformningen

av bestämmelserna om olaga hot. Kommittén anmärker, att detta bro t hittills

icke fått åtalas av annan än målsäganden, vilket gjort bestämmelserna

skäligen verkningslösa, eftersom de hotade ofta icke vågar sjalva taga initiativ

till något ingripande. I förslaget är detta, liksom praktiskt taget alla

övriga brott, lagt under allmänt åtal. Vad angår beskrivningen av brottet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 B

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

olaga hot är denna i gällande lag så snäv att straff ansetts kunna ådömas

blott om en överhängande fara för hotets verkställande förelegat. I förslaget

ar brottet utformat som ett fridsbrott. Straff kan följa så snart hotet

skett på satt som ar agnat att hos den hotade framkalla fruktan för hotets

förverkligande. De föreslagna bestämmelserna täcker jämväl de hittills i

samband med misshandel upptagna särskilda reglerna om resande av livsfarligt

vapen.

Vad angår hemfridsbrott har skyddet mot olovligt inträngande eller kvarstannande

uttryckligen utsträckts att gälla ej blott bostad med därtill hörande

gård och trädgård utan även arbetsrum. En annan nyhet är att i förslaget

vid sidan om hemfridsbrott upptagits ett brott betecknat såsom ofredande,

nämligen att handgripligen antasta annan eller ofreda honom genom

f n tl0f,Snmj. stenkastnin8> oljud eller annat hänsynslöst beteende. Vissa

y\Ika tldl§are bedömts som lindrig misshandel eller ärekränkning, bör

enligt kommitténs mening bedömas som fridsbrott av detta slag

I fråga om fridsbrotten innefattar förslaget slutligen nya bestämmelser

om brott mot post-, telegraf- och telefonhemlighet samt om undanhållan

av meddelande och om intrång i förvar.

Beträffande ärekränkning, som behandlas i förslagets 3 kap., bygger för®!f?et

PlCn 3nnan §rundläggande uppfattning än gällande lag. Enligt SL

16 kap. far den som åtalas för ärekränkning ej till sitt fredande föra bevismng

om sanningen av sin beskyllning annat än om beskyllningen avser brott

och han kan visa fällande dom på detta. Mot den nuvarande ordningen anmärker

kommittén, att den å ena sidan är alltför hård mot den som blott

komimt med sanna uppgifter men å andra sidan icke innefattar någon

upprättelse för en orättvist beskylld. Förslaget går därför ut på

sanningsbevisnmg vid det centrala ärekränkningsbrottet, i kommit

eforslaget benämnt förtal. Ansvar härför skall ådömas allenast om beskyllningen

visas vara ogrundad. Detta innebär enligt vad kommittén närmäre

utvecklat att bevisbördan, vid ärekränkning liksom vid andra brott

principiellt skall åvila den som anställer åtal, men att den som åtalats för

en beskyllning icke ager undandraga sig att angiva vilka grunder han har

för sin beskyllning. Han skall enligt förslaget fällas för förtal icke endast i

det fail att han visste att beskyllningen var osann eller eljest saknade tillräckhg

grund att hålla den för sann utan även då han underlåtit att vidaga

skaliga mått och steg för att förvissa sig om uppgiftens sanning. En

fortalsprocess kan efter forslagets uppläggning sägas främst åsyfta att bereda

en med oratt beskylld person upprättelse genom att det fastslås att

beskyllningen är ogrundad.

. am™.eIser kör emellertid enligt kommitténs uppfattning finnas om

traff för lamnande av nedsattande uppgifter om annan, oavsett om de är

sanna eller ej, i fall då någon godtagbar anledning att framställa en beskyllning

ej förelåg. I sådana fall skall frågan om uppgiftens sanning ej

fa göras till föremål för bevisning. Till komplettering av bestämmelserna

om förtal upptager forslaget därför ett särskilt brott benämnt vanrvktande

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 17

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Den som åtalas för vanryktande äger — med visst i lagtexten angivet undantag

— icke föra sanningsbevisning men kan till sitt fredande åberopa

antingen att hans uttalande var påkallat av allmänt eller enskilt väl eller

ock att det fälldes i en förtrolig krets eller eljest under sådana omständigheter

att hans frispråkighet var försvarlig.

Förslaget upptager slutligen ett tredje ärekränkningsbrott, förolämpning,

avseende smädliga yttranden, skymfliga beteenden o. dyl. _

Det straffbara området vid ärekränkningsbrotten föreslås så tillvida utvidgat,

att skydd införes även för avlidna och för juridiska personer, dock

endast mot förtal, icke mot vanryktande eller förolämpning.

Även beträffande sedlighetsbrotten, upptagna i förslagets 4 kap., innefattar

förslaget betydande principiella nyheter. Kommittén anmärker, att

SL 18 kap. rönt inflytande av det ålderdomliga betraktelsesättet att två

personer som tillsammans förövat synd skall straffas därför, låt vara att

betydande modifikationer skett under tidernas lopp. I förslaget behandlas

däremot sedlighetsbrotten såsom brott mot person, alltså såsom förövade av

en person, brottslingen, mot en annan person, offret. Ur kapitlet har därför

borttagits blodskamsbrotten, vilka tidigare spelat en framträdande roll däri.

Koppleri, vilket är straffbelagt även ur en annan synpunkt än såsom brott

mot de till otukt utnyttjade, har dock av praktiska skäl bibehållits i kapitlet.

Förslaget upptar i övrigt två grupper av brott, nämligen sådana i

vilka brottslingen övar otukt med sitt offer och sådana i vilka han annorledes

beter sig sedlighetssårande mot någon. I överensstämmelse med gällande

rätt bedömes otuktsbrotten strängare än den senare gruppen brott,

men förslaget innebär en viss utjämning i detta avseende. För otuktsbrotten

medför förslaget sålunda i flera hänseenden avsevärda strafflindringar,

dock med bibehållande av ganska höga straffminima för de allvarligare

fallen.

Otuktsbrotten är i förslaget fyra, våldtäkt, som hittills behandlats bland

frihetsbrotten i SL 15 kap., samt frihetskränkande otukt, otukt med barn

och otukt med ungdom, vilka sistnämnda tre brott motsvarar de tidigare i

SL 18 kap. upptagna otuktsbrotten. Beträffande straffet för våldtäkt öppnar

förslaget möjlighet att, om brottet med hänsyn till kvinnans förhållande till

mannen eller eljest är att anse som mindre grovt, gå ned till frihetsstraff i

sex månader. Samma straffminimum föreslås för otukt med barn. Åldersgränsen

femton år i fråga om skyddet för barn föreslås bibehållen. Däremot

upptager förslaget icke såsom gällande lag någon strängare straffbestämmelse

för det fall att barnet är under tolv år; den psykiska skadan blir, uttalar

kommittén, ofta större för äldre barn än för små, som icke förstår vad

gärningen innebär. Bestämmelserna om otukt med ungdom avser att skydda

åldersgruppen 15—21 år. Det föreslagna skyddet är här icke absolut utan

gäller i allmänhet blott mot den under vars vård, lydnad eller tillsyn den

unge står. 1 fråga om skyddet för barn och ungdom har kommittén funnit

behov föreligga att kunna ingripa även mot den som icke insett men haft

skälig anledning antaga att den mot vilken gärningen förövats var under

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 B

Kangl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

den föreskrivna åldersgränsen. Att just vid dessa brott jämställa ett sådant

oaktsamhetsfall med det uppsåtliga brottet skulle emellertid enligt kommitténs

mening strida mot vad som är principiellt försvarligt. Förslaget uppager

darfor ett särskilt, lindrigare straffstadgande för detta fall. Straff för

fnhetskrankande otukt slutligen kan enligt förslaget ifrågakomma oberoende

av ålder; i stället förutsättes grovt missbruk av offrets beroende ställning

eller vissa andra dylika omständigheter.

Till våldtäkt hänföres i förslaget blott att en man tvingar en kvinna till

samlag; det förutsättes icke som nu att tvånget är absolut, men det skall

ba skett medelst våld å person eller medelst hot som innebär trängande

fara. Andra fall av tvång till otukt kan enligt förslaget bestraffas såsom frihetskränkande

otukt.

För både frihetskränkande otukt och otukt med barn kan ansvar inträda

oberoende av förövarens och offrets kön. Härunder faller alltså, att en man

tvingar en annan till homosexuellt umgänge, att en kvinna har samlag med

en minderårig gosse o. s. v. Homo- och heterosexuell otukt har likställts, när

icke saklig skiljaktighet ansetts föranleda annat. Beträffande otukt med

ungdom har en olikhet så tillvida ansetts påkallad att skyddet mot homosexuell

otukt liksom enligt gällande lag gjorts något vidsträcktare.

Uttrycket otukt har icke använts i de föreslagna brottsbeskrivningarna.

Kommittén anför, att med detta uttryck ursprungligen torde ha avsetts

utomäktenskapligt könsumgänge, men enligt förslaget gäller skyddet mot

såväl våldtäkt som annan straffbar otukt vare sig den äger rum inom eller

utom äktenskap, beträffande gärningar inom äktenskapet dock med viss begränsning

i åtalshänseende. Numera bär, framhåller kommittén, otukt i ällmänt

språkbruk en mycket obestämd betydelse utom så tillvida att därigenom

uttryckes ett klart ogillande; ordet passar alltså i brottsbeteckningarna

men i allmänhet ej i brottsbeskrivningarna. I beskrivningarna på de brott

som i förslaget benämnes otukt användes i stället för otukt uttrycket könshgt

umgänge. Någon legaldefinition föreslås icke, men meningen är att man

icke sa mycket som hittills skall fästa sig vid om den enas kropp kommit

i direkt beröring med den andras könsdelar utan fastmer vid om gärningen

i sin helhet varit jämförlig med samlag. Ytlig eller tillfällig beröring kan

alltså undantagas från otuktsstraff, men samlagsliknande förfaranden inbegripes

även om de ej inneburit direkt beröring. Kommittén har såsom en

beaktansvärd synpunkt framhållit, att vid brottsutredningen i hithörande

fall, därest det helas straffvärdhet står klar, barn ej bör noga utfrågas om

detaljer så att dessa fixeras i barnets minne. Efter det de föreslagna strafflindringarna

för otuktsbrott genomförts bör, uttalar kommittén, tendensen

att i praxis undvika alltför stränga straff genom en restriktiv tolkning av

brottsbeskrivningarna icke fortsätta vid tillämpning av de nya bestämmelserna.

Straff för otuktigt beteende bör användas endast i lindrigare fall.

Vad angår exhibitionism, som faller under bestämmelserna om otuktigt beteende,

blir straffskyddet genom förslaget utsträckt till att gälla även ensam

vuxen person för vilken gärningsmannen blottar sig. Även mot otuktigt be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 19

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

teende bör man enligt kommitténs uppfattning ofta räkna med ett allvarliaare

ingripande än ett bötesstraff.

”Bestämmelserna om brott mot person avslutas i förslaget med 5 kap., som

har rubriken om brott mot familj. Kommittén har Övervägt huruvida avskiljandet

av en sådan brottsgrupp till självständig behandling överhuvud

Cättigat men stannat vid" att under nämnda rubrik bibehål a de brott som

upptagfts i SL 17 kap., sedan straffet för äktenskapsbrott år 1937 avskaffas

oth vissa omflyttningar år 1942 ägt rum. Förslaget upptager i enlighet

härmed till en början ett stadgande om tvegifte, som i sak nara ansluter

till den nuvarande bestämmelsen i SL 17: 1. Under brottsbenamnmgen olaga

giftermål ansvarsbelägges vidare att ingå äktenskap trots vissa aktJnslf Påbinder

eller att tvinga någon till äktenskap. Stadgandena harom i förslaget

motsvarar SL 17:2 och 15:21. De nuvarande bestämmelserna i SL 17.4

och 17:5, avseende de fall att någon obehörigen bereder sig eller annan

familjerättighet eller »understicker eller förbyter» barn motsvaras i kommittéförslaget

av en bestämmelse om förvanskande av

sådant brott skall enligt förslaget dömas, om man understicker eller foy

barn eller eljest genom att avgiva oriktig anmalan till myndighet eller un

derlåta anmälan tillvällar sig eller annan falsk familjestaUnmg el er berövar

annan hans rätta familjeställning. Från SL 15: 8 a har i kapitlet f a

en bestämmelse om egenmäktigt bortförande av barn. Slutligen skall enligt

förslaget i kapitlet upptagas ett brott kallat blodskam, som icke längre skall

såsom sedlighetsbrott med icke heller låmoas hel. straffr,It man

bedömas såsom ett kvalificerat äktenskapsbrott eller i allt fall ett b

It familj. Kommittén anmärker, att de i praktiken vanligen förekommande

fallen av könsumgänge med barn eller andra underariga anforvantei rege

LemfaMer jäm J under de vida strängare straffbestämmelserna , kap,.le.

om sedlighetsbrott.

Såvitt angår förmögenhetsbrotten svarar förslagets 6—10 kap.

mot SL 20—23 kap. i 1942 års lydelse och SL 24 kap. i 1948 ars lyde se.

Kapitelrubrikerna har i förslaget jämkats för att vinna lampliga sam in0sbeteckningar:

tillgreppsbrott, oredlighetsbrott, trolöshetsbrott, galdenars
brott

och%skadegörelsebrott. Bland andra viktigare detaljändringar märkes

förslaget att för de grova förmögenhetsbrotten grov stöld, §rov‘ bedra§®r ’

crov förskingring, grov trolöshet mot huvudman och grov oredlighet mo

borgenärer höja straff minimum från två till sex månader. Den viktigaste

av de senaste årens erfarenheter föranledda ändringen avser tillgrepp av

motorfordon, vilka hittills i praxis regelmässigt bedömts såsom egenmakt e

förfarande. Då enligt kommitténs mening behov yppat sig av krafhSare d ''

"ärder för stävjande av denna allt vanligare brottslighet, har stolddefin

Tionen så ändrats att dessa brott i regel skall bedömas såsom stöld. Stöld

skall enligt förslaget anses föreligga ej blott, som hittills, aju\en

uppsåt att tillägna sig det tillgripna utan även då hans uppsåt gar u pa

att bruka det utan att återställa det. Vidare har bestämmelserna om grovt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

rån omformats för att passa bättre på det praktiska fallet att en vrkeschaufför

'' sm utsatta ställniug Mir överfallen, varjämte ett nytt o edl"4e sbrrtt be

namn, ekonomisk, förtal, införts med hänsyn till Jformningen Öv de „ya''

bestämmelserna om ärekränkning. S y

Nästa huvudgrupp avser brott mot allmänheten. Dessa brott

som utmarkes av åt, de icke riktar sig mot eu bestämd person eller bals

egendom utan mot vem som helst eller en obestämd krets av personer beandlas

i forslagets 11—13 kap. Nämnda kapitel motsvarar ti/sitt innehåll

nara de i sm nuvarande lydelse genom 1948 års reform tillkomna SL 19

kap om allmänfarliga brott (mordbrand, sabotage o. dyl.), SL 12 kap om

SSÄ-r Sk 13,k“p- » —* i-alllZZ

utsaga. Det nya i det nu framlagda förslaget inskränker sig i stort sett till

I Sr iT ‘ ''61jd ''''T Varand''“'' 1,61 mä d~k anmärkas! It.

SOU i f- 1 p lefX Venens’ Vllket hittills behandlats som brott mot per
SÄÄL*allmänfarlisa

bro,,en undCT

svaFrarSSLe8S b r 0 1 * e n ” 0 '' s ‘ a t e n behandlas, mot
virande

t P” Vllka Samtliga 1 huvu<*sak erhållit sin nu
ten

m t ^ ^''6*“0in 1948 årS Ia§stiftning- Då förslaget behandlar broten

mot enskild forst och därefter brott med allt allmännare inriktning

upptages bland brotten mot staten de perifera angreppen (brotten mot alt

man ordning och allmän verksamhet) före de centrala (högmålsbrott oclx

brott mot rikets säkerhet). Ämbetsbrott, brott av krigsmän och krigsartik
lt

attemeH rt XrP!r<;eratS SiSt HkS°m 1 gälIande lag'' Kommittén har överhet

i \ PlM SiSt 1 brottsbalken behandla vissa folkrättsligt

tonade brott darfor att de icke riktar sig mot svenskar eller Sverige utan

“fen°VerhUVUd'' Kommittén har emellertid icke funnit behov

iorehgga att for narvarande i brottsbalken upptaga en sådan brottsgrupp

Bestämmelser om straff för folkmord, varom Förenta Nationernas generalforsamhng

den 9 december 1948 antagit en konvention, föreslås i en särskild

lag, avsedd att trada i kraft samtidigt med brottsbalken.

Beträffande innehållet i bestämmelserna om brott mot staten innefattar

forslaget på spridda punkter ändringar av saklig betydelse. Dessa har främst

oranletts av det åt kommittén meddelade särskilda uppdraget att avgiva

förslag i anledning av vissa inom riksdagen framförda önskemål om en

mera detaljerad avfattning av strafflagens bestämmelser om uppror. För

att tillgodose behovet av ett skärpt samhällsskydd har bestämmelserna om

uppror överarbetats, varjamte beskrivningarna på högförräderi och krigsorraden

andrats samt ett par nya kriminaliseringar införts, nämligen för

ngsanstiftan och for brott mot medborgerlig frihet, vilket senare brott

främst innefattar vissa förstadier till högförräderi eller uppror Därvid har

kommittén beaktat det lagstiftningsarbete på dessa områden som på grund
Va

av. ^enheter från det senaste kriget och tiden därefter kommit till

stånd i Danmark och Norge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 21

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1902

Såsom anförts i det föregående har slrafflagberedningen i särskilt betänkande

(SOU 1953: 17) föreslagit att straffarbete och fängelse skall sammanslås

till ett enhetligt frihetsstraff med benämningen

fängelse.

Beredningen lämnar till en början en utförlig historik över frihetsstraffets

arter och redogör även för tidigare reformförslag och för utländsk rätt

på området. I samband härmed erinrar beredningen om att beredningen i

princip uttalade sig för införande av ett enhetligt frihetsstraff redan när

den avgav sitt betänkande angående verkställigheten av frihetsstraff m. m.

(SOU 1944:50). Det ansågs emellertid icke möjligt att då genomföra en

sammanslagning, enär straffskalorna för de särskilda brotten samtidigt

måste överses. En sådan översyn har nu verkställts av straffrättskommittén

såvitt angår brott enligt den allmänna strafflagen.

Beredningen framhåller, att de särskilda reaktionsformer som har skapats

i Sverige, numera ungdomsfängelse samt förvaring och internering i

säkerhetsanstalt, skiljer sig till sin legala utformning från vanligt frihetsstraff

främst däri att tiden för frihetsberövandet icke i första hand bestämmes

av domstol. Dessa särskilda reaktionsformer har beredningen icke

granskat i detta sammanhang. Beredningen påpekar emellertid, att tendensen

att differentiera behandlingen med hänsyn mera till brottslingens person

än till brottets art har gjort sig gällande icke bara så att särskilda reaktionsformer

skapats utan även genom differentierad behandling inom de

skilda påföljderna. Delvis har härigenom skiljaktigheterna mellan de egentliga

frihetsstraffen och andra åtgärder utplånats. I särskild grad gäller detta

emellertid de båda formerna av vanligt frihetsstraff, straffarbete och

fängelse. Beredningen har vid revisionen av reaktionssystemet även ställts

inför frågan om frihetsstraff av den traditionella typen är ett lämpligt kriminalpolitiskt

medel i kampen mot brottsligheten. Vid sina diskussioner

härom har beredningen kommit fram till uppfattningen att frihetsstraff

kan ersättas med andra kriminalpolitiska åtgärder när det gäller ungdom

men att det, trots de invändningar som från skilda synpunkter kan göras

mot sådant straff, icke är tänkbart att inom överskådlig framtid beträffande

vuxna ersätta frihetsstraff med andra åtgärder. Härmed är icke sagt att

icke avsevärda förändringar kan komma att göras i fråga om sättet för bestämmande

av frihetsförlustens långvarighet.

I fortsättningen behandlar beredningen frågan, vilka skiljaktigheter som

föreligger mellan fängelse och straffarbete. Enligt gällande rätt skiljer sig

fängelse såsom omedelbart ådömt frihetsstraff från straffarbete huvudsakligen

därigenom att det är avsett att vara en mildare reaktionsform. Visserligen

kan det ådömas för kortare tid än straffarbete, men om man bortser

härifrån, är skalorna för de båda straffen parallella upp till fängelsestraffets

maximum. Med verkställighetslagen 1945 har de kvarstående skiljaktigheterna

i verkställighetshänseende inellan straffarbete och fängelse i avsevärd

mån utjämnats — dock föreligger nu en icke oväsentlig skillnad i

fråga om placering i öppen eller sluten vård. Fortfarande fyller fängelse
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

straffet i sin nuvarande utformning teoretiskt två funktioner, nämligen att

vara det kortvarigaste ordinära frihetsstraffet och att i vissa fall göra tjänst

som en lindrigare särbehandling, som är motiverad av brottets speciella

beskaffenhet, orsakerna till detsamma eller omständigheterna vid dess begående

eller av förhållanden som rör den dömdes person. Vid vissa brotl

ingår endast böter och fängelse i straffskalan, någon gång kan endast

fängelse ådomas och vid andra brott slutligen kan såväl böter och fängelse

som straffarbete eller allenast de sistnämnda två straffarterna användas

I de fall där strängare straff än fängelse ej får ådömas är det tydligen brottets

regelmässigt lindriga karaktär som föranlett lagstiftaren att uppställa

det mildare fängelsestraffet som exklusivt frihetsstraff. När både fängelse

och straffarbete kan ådömas, har avsikten däremot varit att giva domaren

möjlighet att tillämpa en mildare strafform, därest omständigheterna föranleder

därtill.

Beredningen fann vid utarbetandet av förslaget till verkställighetslag

(SOU 1944: 50 s. 128), på grundval av undersökning av fångvårdsklientelets

sammansättning, att de personer som dömdes till fängelse i regel hade strafftider

under tre månader och att de till största delen hade förövat brott av

särskilda typer — företrädesvis rattfylleri, militära brott och våldsbrott

— för vilka fängelse antingen vore det enda frihetsstraff som kunde följa

eller utgjorde normalstraffet. De flesta av dessa personer var förstagångsbrottslmgar

men en hel del hade tidigare visat asocialitet. De fängelsefångar

som dömdes för brott av andra typer företedde icke några betydande skiljaktigheter

i förhållande till straffarbetsklientelet. I de fall där även straffarbete

ingick i den normala straffskalan syntes fängelse i viss utsträckning

användas tämligen slumpvis. Beredningen anförde sammanfattningsvis i

1944 års betänkande, att fängelse antingen till följd av lagens stadganden

eller av andra skäl ofta tillämpades mot brottslingar beträffande vilka det

ur individualpreventionens synpunkt icke förelåg anledning till en behandling

av annan art än den som kom straffångarna till del. —- Sedan denna

undersökning gjordes torde, framhåller beredningen i 1953 års betänkande,

skiljaktigheterna mellan de båda kategorierna ha minskats ytterligare. Genom

ikraftträdande av de nya lagarna om villkorlig dom och om förvaring

och internering i säkerhetsanstalt har tillämpningen av villkorlig dom och

förvaring ökats. Därigenom har från det vanliga frihetsstraffets område

förts dels vissa fall av lindrigare kriminalitet, dels en grupp mer samhällsbesvärliga

än direkt farliga förbrytare. Någon markerad inverkan av den

nya verkställighetslagen på domstolarnas val av straffart kan icke utläsas

ur statistiken.

Skiljaktigheterna i verkställighet mellan straffarbete och fängelse enligt

1945 års verkställighetslag är enligt beredningens redogörelse numera följande.

Fängelsefånge skall i regel undergå straffet i öppen anstalt, medan strafffange

skall börja undergå straffet i sluten anstalt men må efter tre månader

överföras till öppen anstalt. Straffånge under 25 år skall så snart ske kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 23

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

överföras till öppen anstalt om ej särskilda skal ar emot det. Botesfånge

(fånge som undergår förvandlingsstraff för böter) skall undergå straffet

sluten anstalt. Då särskilda skäl föreligger, kan såval straffange som botesfånge

placeras i öppen vård utan hinder av huvudregeln. Fangelsefånge ager

åtnjuta vissa förmåner som icke utan vidare tillkommer annan fånge. Han

äger sålunda utan särskild prövning rätt att inköpa varor, som för andamalet

tillhandahålles vid anstalten, i den utsträckning som högst kan medgivas

straffånge. Straffånges rätt att inköpa varor utöver viss gräns ar beroende

av arbetsflit och gott uppförande. Fängelsefånge ager sjalv skaffa sig eller

mottaga bekvämlighet som låter förena sig med enkelhet och god ordning.

När han arbetar eller tillbringar fritid i enrum må han anvanda egna kläder,

om de är av tillfredsställande beskaffenhet. Dessa förmåner kan enligt anvisningar

av fångvårdsstyrelsen tillerkännas även annan fånge. Fangelsetänge

som arbetar i enrum må själv skaffa sig arbete som styresmannen godkänner.

Någon sådan rätt tillkommer icke straffånge. Fängelsefånge ager fritt

förfoga över intjänt arbetspremie och över inkomsten av arbete han sjalv

skaffat sig, medan straffånges arbetspremiemedel och annan arbetsinkomst

skall fördelas i två delar enligt fångvårdsstyrelsens bestammande, disponibla

medel och besparade medel.

Det visar sig således, framhåller beredningen efter denna översikt, att

skillnaderna i verkställhetshänseende mellan straffarbete och fängelse numera

är obetydliga. I särskilda fall kan behandlingen av straffånge praktiskt

taget utformas såsom för en fängelsefånge. Frihetsstraffets uppgift att

medverka till den dömdes resocialisering är uppenbarligen grunden till att

en sådan nivellering uppstått. En grundläggande princip vid utformningen

av verkställighetsreglerna för straffarbete och fängelse har varit, att utöver

frihetsberövandet annan repressiv åtgärd icke skall vidtagas mot

fångarna än som erfordras för säkerhet och god ordning. Verkställigheten

bör utformas så som i varje särskilt fall är lämpligast för att förebygga återfall

i brott av den dömde.

Beredningen understryker, att problemet om verkställighetsformerna huvudsakligen

gäller brottslingar som undergår straff med strafftider på högst

två år, fängelsestraffets maximum. Till belysning härav återger beredningen

vissa statistiska uppgifter angående användningen av fängelse och straffarbete.

I anslutning härtill framhåller beredningen, att differentiering av

de intagna givetvis bör ske; denna princip är också fastslagen i 26 § i 1945

års verkställighetslag att gälla för alla kategorier intagna, icke bara mellan

olika arter av påföljd utan även bland dem som ådömts samma påföljd.

Från de synpunkter som beredningen har lagt på verkställigheten

av frihetsstraff är det naturligt, att den dömdes person får avgörande betydelse

för verkställighetens utformning. De skiljaktigheter som föreliggei

i fråga om verkställigheten av olika slags påföljder bör därför kunna föras

tillbaka på de dömdas personlighet. Den nyss omtalade utredningen som beredningen

lät verkställa i samband med utarbetandet av förslag till straffverkställighetslag

visar att någon markerad skillnad mellan fangelsefångar

och straffångar icke föreligger. Den differentiering som måste göras

bör därför ske efter andra linjer än den nuvarande schematiska fördel
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ningen. Härom anför beredningen, att en differentiering kan vidtagas antingen

av domstol eller av verkställighetsmyndighet. Genom att till domstolens

förfogande ställa ett flertal straffarter, var och en avpassad för intagna

av en viss personlighetstyp, kan differentieringen göras av domstolen.

Em sädan anordning ar emellertid icke praktiskt genomförbar. Det är icke

möjligt att ha ett sa stort antal straffarter att de kan uttömmande motsvara

alla sorters intagna. Det är vidare uppenbart att svårigheter måste förellgtf

f-?r!6 domstolen med tillräckligt material för bestämmandet av den

ratta påföljden och verkställigheten. Hur noggrant en utredning härom än

gores, kan omplaceringar och ändringar i verkställigheten visa sig erforderliga

med hänsyn till hur verkställigheten utvecklar sig. Sådana ändringar

måste kunna goras av verkställighetsmyndigheten. Ett effektivt genomförande

av en resocialiserande behandling fordrar, att de verkställande organen

har stora mojligheter att lämpa verkställigheten efter de individuella

faUen. Domstolens roll kan inskränkas till att göra en grovsortering av de

domda efter vissa mera utpräglade personlighetstyper, för vilka de frihetsberövande

instituten bör utformas olika för att möta de individuella kraven.

Domstolens roll blir alltså begränsad till att, med beaktande av hänsyn

till den enskildes rättssäkerhet, bestämma vissa gränser för den omfattning

i vilken fnhetsberövandet får fortvara. Genom en sådan grovsorenng

kan domstolen utskilja unga lagöverträdare, psykiskt abnorma brottslingar

och medicinskt vårdbehövande (sinnessjukvård, alkoholistvård) för

vilka grupper gäller att frihetsberövande! är till tiden mer eller mindre obestämt,

från de fall där ett tidsbestämt frihetsberövande anses böra tillämpas.

Accepteras att frihetsberövande! är det väsentliga, saknas emellertid anledning

att har bibehålla uppdelningen i fängelse och straffarbete eller eljest

uppställa skilda straffarter för det tidsbestämda frihetsstraffet. Detta innebar

dock alls icke, att verkställigheten skall vara likformig. Tvärtom synes

verkställighetsorganet böra ha vida möjligheter att inom den av domstol

angivna tidsramen utforma verkställigheten individuellt så långt en

mdividualisenng är möjlig. Beredningen bortser därvid icke från att viss

schematisering kan visa sig nödvändig. Detta gäller särskilt vissa typer av

brottslingar, sådana som icke har gjort sig skyldiga till någon grövre brottslighet

och icke ar i behov av annan fostran än själva avtjänandet av ett frihetsstraff.

Det ar i dessa fall ej främst fråga om särskilda brottslingar utan

om personer som begått vissa särskilda brott, för vilka det av allmänpreventiva

skal har ansetts nödvändigt att döma till frihetsstraff.

Särskild uppmärksamhet ägnar beredningen åt frågan om det ur allmänpreventiv

synpunkt kan vara erforderligt att ha flera arter frihetsstraff.

Harom anför beredningen:

kunna annnr-tlh1iuad ™.elIft faffarterna såsom strängare eller mildare skall

n bo.r det kravet ställas att skillnad föreligger i verkställighetshanseeiKie

eller i något annat avseende. Ty någon allmänpreventiv

aV aV anvanda skllda beteckningar för att markera olika brotts svårhetsgrad,

utan att någon skillnad i övrigt föreligger mellan straffarterna,

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 25

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 är 1902

kan näppeligen påräknas. En utgångspunkt vid verkställighetsreformen vai

emellertid att den allmänpreventiva effekten av ett frihetsstraff ej kunde

tänkas bli nämnvärt större eller mindre allt efter dess mer eller mindre

stränga verkställighet. För den enskilda individen torde det avgörande vara

strafftidens längd. Beredningen har icke funnit anledning att frångå denna

uppfattning.---Någon anledning att bibehålla flera straffarter i

syfte att därigenom kunna åstadkomma ett medvetet strängare eller lindrigare

»strafflidande» finnes därför icke enligt beredningens uppfattning.

De allmänpreventiva synpunkterna torde därför icke leda till att något hinder

skulle föreligga att sammansmälta fängelse och straffarbete i deras

nuvarande form till en straffart.

Beredningen har även övervägt möjligheten att uppdela frihetsstraffet i

två eller flera arter efter andra grunder än dem, på vilka det nuvarande

svenska systemet vilar och anför i detta avseende följande:

Den tanken har framförts, att den gemensamma straffarten borde ha ett

särskilt namn när den ådömes på kortare tider. Syftet härmed skulle vara

att för den mindre brottsligheten undvika att använda en beteckning som

begagnades för grövre brottslighet. Problemet torde göra sig gällande närmast

i fråga om dem som ådömes ovillkorligt frihetsstraff. Meddelas villkorlig

dom erhålles redan genom det villkorliga anståndet med verkställigheten

av det kortare frihetsstraffet ett uttryck för ett mildare bedömande.

Mot införande av en särskild benämning på straffarten när den ådömes för

kortare tid talar beaktansvärda skäl. Ett såsom svårare ansett frihetsstraff

kan befaras komma att verka belastande i socialt hänseende för dem som

dömts därtill. De flesta fängelsefångar dömes nu till straff under tre månader.

Straffångar med straff på sex månader eller därunder utgöres av

nära hälften av hela antalet. Med hänsyn härtill måste man — om icke en

radikal förändring genomföres för användande av frihetsstraffen — för att

nå syftet med en särskild beteckning för de kortare straffen sätta gränsen

mellan det kortare och det längre straffet långt ner i skalan då eljest majoriteten

av brottslingarna kommer att falla inom den lindrigare straffarten. De

personer som huvudsakligen kommer att erhålla ovillkorliga straff med den

särskilda benämningen är sådana vilka begått brott av speciella slag, vid

vilka villkorlig dom eller kriminalvård i frihet över huvud av allmanpreventiva

skäl icke ansetts böra förekomma, vållandebrott, rattfylleribrott,

misshandel, brott mot specialstraffrättsliga författningar. Med hänsyn härtill

måste det synas mindre egentligt att samtidigt som frihetsstraff ådömes

på grund av brottets allvarliga art använda en straffart som markerar att

i själva verket är brottet icke så allvarligt. Hur gränsen än sättes kommer

gränsfall att inträffa där det ter sig mindre tillfredsställande att straffarten

betecknas med olika namn allt efter straffets längd. Behandlingen avbrottslingar

som fått straff med olika beteckning bör kanske ske efter samma

normer. En irrationell faktor skulle införas vid straffmätningen. Det

kan tänkas att domstolarna, på grund av önskan att vilja giva uttryck åt

att gärningen bör särskilt brännmärkas eller icke är förtjänt av strängt bedömande,

vid straffmätningen ådömer ett längre eller kortare frihetsstraff

än vad de skulle ha gjort om endast en benämning funnes på straffarten.

Om sålunda övervägande skäl talar för införande av ett enhetligt frihetsstraff

i stället för straffarbete och fängelse, har beredningen likväl ansett

det böra övervägas om behov finnes att med svensk rätt efter utländska

förebilder införliva ett särskilt straff — custodia honesta — - för vissa brott

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

eller vissa brottslingar. Syftet med straffarten skulle vara dels att tillförsäkra

den domde en mildare behandling än andra brottslingar dels att utmarka

att garningen vore av en särskild typ. Beredningen har ingående

diskuterat denna fråga och kommit till det resultatet, att det icke är erforderligt

att infora ett sådant privilegierat straff för viss brottslighet. Beredningens

förslag utmynnar sålunda i att endast ett ordinärt frihetsstraff

skail ingå i reaktionssystemet. För den nya enhetliga straffarten föreslås

som tidigare anmarkts benämningen fängelse. Detta skall enligt förslaget

kunna ådomas inom samma tidsgränser som för närvarande gäller för

ordinärt frihetsstraff, lägst en månad och högst tio år, vid sammanträffande

av brott högst tolv år, samt på livstid. Förslaget innefattar även erforderliga

andringar i verkställighetslagen. Vad angår straffskalorna i fråga

om de särskilda brotten har dessa, såvitt angår strafflagsbrotten, av straffrattskommittén

i dess förslag anpassats efter det enhetliga frihetsstraffet

För brotten utom strafflagens område har strafflagberedningen föreslagit

T PromuI§at,onsbestämmelse av innebörd, att i stället för straffarbete

skali domas till fängelse på samma tid som för straffarbete är stadgat. För

de fall dar straffskalan innehåller fängelse utan att maximum för fängelsestraffet

angivits, föreslås att fängelse icke får ådömas på längre tid än ett

ar. I några få lagrum, där en annan lösning synts erforderlig, har beredningen

föreslagit ändring direkt i lagen.

Beredningen har i detta sammanhang jämväl föreslagit lagstiftning om

nedsättning och eftergift av påföljd. Förslaget, som grundar

sig på en av beredningen år 1948 företagen utredning (SOU 1948: 40),

innebär att straff må nedsättas under det lägsta straff som för en gärnim’

ar stadgat, om synnerliga skäl föreligger för antagande att den som förövat

gärningen skall avhålla sig från vidare brottslighet och hinder icke möter

av hansyn till allmän laglydnad. Ådömande av påföljd må helt eftergivas

om det är uppenbart att påföljd icke är erforderlig. I den föreslagna lagtexten

har narmare precisering icke lämnats av de skäl som kan föranleda

tillämpning av bestämmelsen. Det har av beredningen funnits vara mest

ändamålsenligt att tillämpningen sker med ledning av den allmänna principen.

I motiven har emellertid angivits ett antal situationer där fråga om

tillämpning av bestämmelsen kan uppkomma; bl. a. nämnes det fall att

gärningsmannen frivilligt gjort vad han kunnat för att förebygga brottets

verkningar eller dess fullbordan. Stadgandets karaktär av undantagsbestämmelse

framhäves. I samband med förslaget om införande av en allmän

regel om nedsättning och eftergift av påföljd föreslår beredningen upphävande

av den i SL 5: 6 intagna bestämmelsen om nedsättning av straff för

den som begår brott under inflytande av annan själslig abnormitet än sådan

som enligt SL 5: 5 leder till straffrihet. De övriga bestämmelser om nedsättning

av eller frihet från straff som förekommer för särskilda fall i strafflagen

har däremot bibehållits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 27

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Vidare har beredningen föreslagit utvidgning av möjligheterna till eftergift

av åtal. Sådan eftergift skall enligt förslaget, utöver vad som

nu gäller, kunna meddelas oberoende av brottets grovhet, om det är uppenbart

att påföljd icke är erforderlig vare sig för att avhålla den misstankte

från vidare brottslighet eller med hänsyn till allmän laglydnad, och det icke

heller eljest ur allmän synpunkt är påkallat att åtal väckes. Prövning av

frågan om eftergift skall i detta fall ankomma på riksåklagaren. Enligt beredningens

mening bör det i allmänhet ankomma på domstol att avgöra om

påföljd är erforderlig eller ej. Någon gång kan emellertid, framhåller beredningen,

omständigheterna vara sådana att själva lagförmgen bör undvikas,

av hänsyn till den enskilde eller därför att ett åtal skulle verka anstötligt.

Eftergift får icke ske om det kan skada tilltron till rättsväsendets

objektivitet.

Såsom redan antytts i redogörelsen för straffrättskommitténs förslag har

strafflagberedningen i samråd med straffrättskommittén jämväl utarbetat

nya regler om återfall i brott. Beredningen föreslår, att tillämpligheten

av återfallsregeln i SL 4: 14 icke såsom för närvarande begränsas till vissa

trupper av brott, förmögenhetsbrott och förfalskningsbrott, utan göres generellt

tillämplig inom hela strafflagens (brottsbalkens) område. Någon begränsning

göres icke heller i det hänseendet att återfallet skall vara av likartat

slag som det tidigare brottet. Bestämmelsen har utformats så, att om

någon som genom lagakraftvunnen dom dömts till fängelse ånyo begår brott

straffet må sättas högst till fängelse i två år, om straffskalans maximum

eljest är sex månader, och högst till fängelse i fyra år, om straffskalans

maximum eljest är ett eller två år. Bestämmelsen är enligt förslaget endast

tillämplig i fråga om brott enligt brottsbalken. Till grund för förhöjning får

icke läggas dom å böter; härigenom göres en inskränkning i forhallande

till gällande rätt. En nyhet i förslaget är vidare upphävandet av den i gällande

lydelse av SL 4: 14 intagna bestämmelsen, att straff skärpning vid

återfall skall ske, om ej särskilda skäl är däremot; enligt beredningens förslag

skall straffet utmätas enligt en strängare skala endast om skal därtill

föreligger.

Det av beredningen i 1953 års betänkande framlagda förslaget innefattar

utöver det anförda vissa ändringar i reglerna om sammantraffande av brott,

avräkning av häktningstid, preskription samt brottsregistrering.

Yttrandena

Till en början torde få redogöras för de synpunkter som i yttrandena

framkommit i fråga om den allmänna uppläggningen av lagstiftningsarbetet

rörande brotts- och reaktion ssystemet.

I några av de yttranden som avgivits över straffrättskommitténs

förslag har diskuterats, huruvida det är lämpligt att genomfora

den föreslagna lagstiftningen beträffande brottssystemet innan översynen av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

det straffrättsliga reaktionssystemet slutförts. Svea hovrätt har i detta hänseende

framhållit, att ett brott i viss mån bestämmes av de påföljder som

lagen knyter vid detsamma. Härtill kommer att det, innan en översyn av

reaktionssystemet skett, möter svårigheter att avgöra huruvida bestämmelserna

om brott och brottspåföljder bör innefattas i en balk eller fördelas

pa tva balkar, den ena avseende brotten och den andra reglerande påföljderna,

eller huruvida någon annan lösning av frågan om bestämmelsernas

fördelning är att föredraga. Eftersom det emellertid icke torde kunna komma

i fråga att i bestämmelser som beskriver de särskilda brotten angiva andra

påföljder än dem som straffrättskommittén begagnat i sitt förslag, nämligen

böter och fängelse samt, i speciella fall, avsättning, suspension och discip

mstraff, ar det icke nödvändigt att för utformningen av straffbestämmelserna

avvakta slutresultatet av strafflagberedningens arbete, vilket kommer

att huvudsakligen vara inriktat på reformering av instituten villkorlig dom,

ungdomsfängelse, förvaring och internering och alltså angå frågor som mera

avser brottslingens person än själva brotten. Genom de påföljder som upptagits

i kommitténs brottsbestämmelser är det möjligt att göra det i samband

med brottsbeskrivningarna erforderliga bedömandet av ett brotts svårhetsgrad

i och för sig och i förhållande till andra brott. Spörsmålet om balkindelningen

på straffrättens område kan som nämnts svårligen lösas innan

hela påföljdssystemet översetts. Det kan emellertid dröja åtskilliga år innan

översynen fullföljts. Att i avbidan därpå uppskjuta reformeringen av brottsbestämmelserna

till en måhända avlägsen framtid synes icke tillrådligt,

även om en lösning av frågan om balkindelningen i och för sig vore önskvärd

i sammanhang med denna reform. För de lagstiftande myndigheterna

torde det för övrigt från arbetssynpunkt vara en fördel att icke på en gång

behandla den omfattande lagstiftningen angående brott och brottspåföljder.

Strafflagberedningen har likaledes i sitt yttrande över straffrättskommitténs

förslag uttalat att brottsbalksförslaget borde upphöjas till lag utan att resulfaten

av beredningens fortsatta arbete avbidas. Självfallet får man räkna

med att mindre ändringar kan behöva vidtagas i balken när den slutliga

systematiseringen skall övervägas; detta förhållande utgör emellertid enligt

beredningens mening intet hinder för att brottsbalken genomföres. Skulle

påföljd sbestämmelserna helt eller delvis komma att införas i brottsbalken,

bör de under alla förhållanden placeras i slutet av denna.

Göta hovrätt har däremot givit uttryck för viss tvekan om lämpligheten

av att genomföra de av straffrättskommittén föreslagna lagstiftningsåtgärderna

utan avbidan på att utredningen om reaktionssystemet blivit slutförd.

Först då så skett kan avgöras, huruvida regler beträffande reaktionssystemet

skall intagas i brottsbalken eller om ännu en balk med straffrättsligt

innehåll skall tillskapas. Det kan starkt ifrågasättas om man, innan klarhet

vunnits i frågan hur balkindelningen på straffrättens område lämpligen bör

vara, skall införa en brottsbalk med det av straffrättskommittén föreslagna

innehållet. Hovrätten anser sig icke böra taga ställning till frågan huruvida

i n eller två balkar med straffrättsligt innehåll skall finnas. Därest alterna
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 29

Kunyl. Maj:ts proposition nr 10 dr 1962

tive t med endast en balk kommer att väljas vore det väl naturligast att, i likhet

med vad fallet är i strafflagen och i flertalet utländska lagar, inleda balken

med allmänstraffrättsliga stadganden. En sådan ordning blir emellertid

i praktiken omöjliggjord om en ny brottsbalk genomföres i enlighet med

kommitténs förslag. Det kan vidare diskuteras, huruvida namnet brottsbalk

är det lämpligaste å en balk som behandlar även straffsystemet. Därest atei

två straffrättsliga balkar skall finnas, är det väl ingalunda givet att just de

i förslaget till brottsbalk reglerade allmänstraffrättsliga frågorna aven framdeles

bör behandlas i brottsbalken. Åtskilliga av de i 23 kap. i förslaget ti

brottsbalk givna reglerna har betydelse huvudsakligen å områden, som ej

omfattas av denna balk. Ett stadgande som 23: 13 i straffrattskommittens

brottsbalksförslag (angående brottsbalkens tillämpning å brott utom dess

område) synes böra äga tillämpning även beträffande åtskilliga till straffsystemet

hörande frågor. Ett nära samband råder mellan vissa av stadgandena

i 21 och 22 kap. i brottsbalksförslaget och de bestämmelser vilka ar

avsedda att kvarstå i SL 5 kap. Sålunda regleras den straffrättsliga verkan

av rus dels i SL 5: 5 och dels i brottsbalksförslaget 22: 2.

Straffrättskommitténs förslag till brottsbalk har i samtliga yttranden,

där det gjorts till föremål för något helhetsomdöme, ansetts val agnat

att läggas till grund för lagstiftning. Riksåklagarämbetet har erinrat

om att förslaget i väsentliga delar bygger på samma principer som varit

vägledande för kommittén i dess tidigare förslag. Den erfarenhet som ämbetet

vunnit av den praktiska tillämpningen av de hittills reviderade delarna

av strafflagen har ej givit ämbetet anledning att i nu forevarande

sammanhang framställa någon invändning mot de barande principerna för

denna lagstiftning. Ämbetet har ej heller några erinringar av storre pnncipiell

räckvidd att framföra mot det nu framlagda forslaget till straffbestämmelser

för brott mot person. Förslaget äger påtagliga förtjänster, bland

vilka ämbetet särskilt fäst sig vid dess enhetlighet ur systematisk synpunkt,

överskådlighet och lättillgänglighet. Förslaget synes i de allra flesta avseenden

vara att föredraga framför gällande rätt och väl agnat att med vissa

jämkningar upphöjas till lag. Ämbetet håller före att straffrättskommitténs

nu avslutade arbete kommer att tillföra svensk rätt ett lagverk a\

bestående värde. Svea hovrätt har som helhetsomdöme uttalat att förslaget

såväl innehållsmässigt som stilistiskt tillfredsställer högt ställda anspråk.

Förslaget är väl genomtänkt och konsekvent utformat. Avgränsmngen av

det straffbara området mot det straffria och avvägningen inom detta område

av brottens svårhetsgrad inbördes har skett i god överensstämmelse

med nu rådande allmän rättsuppfattning. De föreslagna bestämmelserna

torde i många avseenden medgiva en effektivare och smidigare rättsskipning

än gällande regler, överståthållarämbetet har om förslaget allmänt

uttalat, att det i fråga om såväl lagtexten som motiven på ett förnämligt

sätt upprätthåller de traditioner — innefattande stringent behandling av ämnet

på ett klart och enkelt språk — som regelmässigt utmärker de lagstift
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ningsförslag vilka behandlar centrala frågor inom civil-, straff- och processrätten.

Bland övriga remissmyndigheter, som betygat sin uppskattning av

förslagets förtjänster, må nämnas advokatsamfundet som funnit förslaget

vara ägnat att i många betydelsefulla avseenden undanröja ovisshet eller

oklarhet. Vad särskilt angår brotten mot person anser samfundet de föreslagna

bestämmelserna i huvudsak innefatta en ändamålsenlig och i övrigt

lämplig lösning av de stundom ganska komplicerade problemen. En synpunkt,

som enligt samfundets uppfattning är värd synnerligt beaktande vid

all strafflagstiftning, är den att vaga och obestämda brottsrekvisit såvitt

möjligt bör undvikas. Ur denna synpunkt riktade samfundet på sin tid viss

kritik mot kommitténs förslag i fråga om brotten mot staten och allmänheten.

Såvitt samfundet kan finna föreligger icke samma anledning till kritik

mot de nu föreslagna bestämmelserna om brotten mot person.

I några yttranden har emellertid framförts viss kritik mot alltför svävande

brottsbeskrivningar i förslaget. Föreningen Sveriges häradshövdingar

har sagt sig icke utan en viss oro finna, att tendensen att vid angivande av

vissa brottstyper använda mer eller mindre beskrivande och tänjbara uttryckssätt

bestått och att sålunda gränsen mellan det straffbara och det

straffria området icke dragits så skarp, som medborgarnas rättssäkerhet

kraver och som varit ett kännetecken i tidigare strafflagstiftning. I stor utsträckning

överlämnas till domstolarnas omdömesprövning och i vissa fall

åt åklagare att precisera den gränsen.

överståthållarämbetet har yttrat att den övergång från mera kasuistiskt

betonade till allmänt avfattade brottsbeskrivningar, som fullföljes i förslaget,

synes agnad att väcka vissa betänkligheter med hänsyn till det stadium,

da frågan gäller huruvida förundersökning skall inledas eller ej. Ämbetet

har härom anfört:

Då materialet annu inskränker sig till en polisanmälan, kommer sanno~

tJ,b ,°U 1 ^gynHelsen av brottsbalkens tillvaro — till men för enS“ld?

?fw-h|a ^g^PP att ske av den anledningen att frågan huruvida

eu pastatt förfarande kan subsumeras under en viss brottsbeskrivning kan

besvaras forst efter det materialet genom förundersökningen fullständigats.

rinias ma i samband härmed om den betydelse, som numera ofta tillmätes

polis- och åklagarmyndigheternas åtgärder och ställningstaganden, innan

domstol haft tillfälle aU taga ställning till den ifrågavarande saken. Slut4C

f fi b°rtses från att den allmänpreventiva effekten av en allmän

stratt lagstiftning kan befaras minska, därest icke brottsbeskrivningarna

ävensom gransdragningen mellan normalfallen samt grövre och ringare

brott gores tillräckligt tydlig. Brister härutinnan i strafflagstiftningen ha

den med den moderna pressens sätt att behandla brottssaker sammanhangande

betänkliga effekten att domstolarna — om ej medvetet så dock

omedvetet — kunna bil påverkade i en viss juridiskt ej hållbar riktnin" ge
nt°»?v,

^nnl?§aurliaf aV andra motiv betingade ställningstaganden. Enligt överstathållarambetets

mening tala skäl för att i högre grad än enligt straffi

attskommittens förslag de olika brottsbeskrivningarna preciseras.

Även statsåklagaren i Göteborg har funnit att enstaka stadganden i förslaget

— om de betraktas isolerade — förefaller alltför vaga i sin avfatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 31

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ning. Detta är emellertid oundvikligt och knappast ägnat att vålla några

större svårigheter i lagtillämpningen. Att utforma en brottsbeskrivning som

uppfyller långtgående anspråk på klarhet och tydlighet utan att samtidigt

medföra en alltför snäv begränsning av de handlingstyper som böra inbegripas

i straffskyddet torde vara en hart när olöslig uppgift. En viss abstraktion

torde därför ej kunna undvikas. Konsekvensen härav blir att lagstiftningsmotiven

får en väsentligt ökad betydelse; i realiteten måste de betraktas

såsom integrerande delar av lagverket. Kommittén har genom förslaget

till brottsbalk i lagtekniskt hänseende fullföljt samma linje som i tidigare

avgivna förslag. Den revision av strafflagens speciella del som etappvis genomförts

på grundval av de tidigare förslagen har i tillämpningen fungerat

på ett sätt som knappast givit något utrymme för kritik.

Vad angår systematiken i förslaget har som redan i det föregående

anmärkts Göta hovrätt funnit det naturligast, att balken inledes med allmänstraffrättsliga

stadganden. Även hovrätten för Västra Sverige anser att

såväl logiskt sett som från rent praktisk synpunkt de allmänna bestämmelserna

bort placeras före reglerna om de särskilda brotten. Med hänsyn till

de speciella skäl som kommittén anfört för en motsatt ordningsföljd har

hovrätten emellertid icke velat motsätta sig förslaget i detta avseende. Däremot

har hovrätten föreslagit en ändring av ordningsföljden inom de allmänna

bestämmelserna, så att 21—23 kap. skulle upptagas i motsatt ordning.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har särskilt betonat vikten av

att balken får en sådan uppställning, att garantier skapas för att den indelning

i kapitel och paragrafer, som kommer att genomföras, icke blir rubbad

utan får bestå en betydande tid framåt.

Den föreslagna ordningen mellan kapitlen rörande de särskilda brotten

har icke från något håll föranlett anmärkning. I åtskilliga yttranden har

understrukits att den valda ordningen är klar, redig och överskådlig. Svea

hovrätt har uttalat att den ordning som föreslagits otvivelaktigt är att föredraga

framför den ordningsföljd som tillämpats i strafflagen. Mot den ordning

i vilken kapitlen upptagits inom de olika grupperna finnes icke anledning

att göra någon invändning. Den sålunda genomförda systematiken bidrar

väsentligt till att underlätta tolkningen av de särskilda bestämmelserna.

Stockholms rådhusrätt har under hänvisning till metodiken i rättegångsbalken

framhållit såsom önskvärt att i brottsbalken införes avdelningsrubriker

i enlighet med den tillämpade brottsgrupperingen. Härigenom

skulle enligt rådhusrättens mening ökad överskådlighet vinnas och i allt

fall för lekmannen underlättas att orientera sig i balken.

I flera yttranden har uttalats tillfredsställelse över att särskilda b r o 11 sbenämningar

i stor utsträckning upptagits i lagtexten. Svea hovrätt

har yttrat att benämningarna i allmänhet är väl funna och att de synes ha

utsikt att bli accepterade i allmänt språkbruk. Hovrätten har emellertid

ifrågasatt om icke kommittén i vissa fall överdrivit sin strävan att i största

möjliga utsträckning skapa brottsbenämningar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Till skillnad från Svea hovrätt har Stockholms rådhusrätt framfört det

skemalet att metoden med särskilda brottsbenämningar måtte om möjgt

genomforas i storre utsträckning än som skett. Med anledning av att

förslaget brottsbenammngen misshandel föreslagits både för normalfall

b™'',et <1: 5 ‘ tÖrSlaee,) har rådhusrätten

I t / k arlaggeS’ huruvida 1 andra fall> där särskild benämning för

g- °\ 6 Cr ,n.nga br0tt e-* uPPta§its> benämningen för normalfallet skall andas

med tlllagg av bestamningen grov eller ringa. Rådhusrätten upplyser

tt mom denna tillampas den praxis att, där särskilda straffskalor är an
hälenri

ZohT r-SPf ^ bFOtt’ b -d egenmäktigt förfarande och

häleri, brottet i förekommande fall betecknas såsom grovt resp. ringa, oak
bedöm”™

$arSkllda ^rottsbenämning icke är upptagen i lagtexten. Även om

enerTramS" ^ brottets svårhetsgrad regelmässigt angives i domskälen

eller framgår av garnmgsbeskrivningen och ofta kommer till synes i straffmatningen

har man ansett lämpligt att låta den komma till uttryck i brottsbenamnmgen,

detta särskilt vid sammanträffande av brott, då straffmätningen

icke ger nagon ledning. Av de i motiven till 1: 5 i brottsbalksförslaget

redovisade övervägandena beträffande brottsbenämningen framgår

att kommittén avser att for ringa fall av misshandel, varom bestämmelse

pptages i ett särskilt stycke i lagrummet, benämningen ringa misshandel

icke skall anvandas.

Goteborgs rådhusrätt har om brottsbenämningarna uttalat att kommittén

i sin i och för sig berömvärda strävan att åsätta så gott som varje i

orslaget upptaget brott en beteckning synes ha förletts att använda sig av

uttryck, som i åtskilliga fall förefaller vara i språkligt avseende mindre tillfredsställande,

t. ex. brott mot viss hemlighet samt undanhållan av meddelande.

Andra sådana mindre tillfredsställande benämningar är enligt rådhusrättens

formenande uttrycken ekonomiskt förtal samt inbjudan till

otulct. Rådhusrätten har vidare sagt sig vilja fästa uppmärksamheten på

den i forslaget ofta förekommande användningen av presens particip vid

angivande av brottsbenämningen, vilket rådhusrätten funnit vara ur språklg

synpunkt mindre tillfredsställande. Såsom exempel har rådhusrätten

namnt frihetsberövande och vanryktande. Rådhusrätten finner det i viss

mån inkonsekvent att, där en indelning skett efter brottsfallets svårhetsgrad,

i en del lagrum angivits att, för den händelse brottet är att anse såsom

grovt, gärningsmännen skall dömas för grovt brott av det slag, varom är

fråga, under det att så ej skett i åtskilliga fall, t. ex. beträffande vållande till

annans död, otukt med barn, brott mot post-, telegraf- eller telefonhemlighet,

undanhållan av meddelande samt intrång i förvar ävensom ett flertal

av förmögenhetsbrotten, brotten mot allmänheten samt brotten mot staten.

Inkonsekvensen framstår såsom särskilt anmärkningsvärd vid en jämforelse

mellan 11: 6 och 11: 7 i förslaget (spridande av gift eller smitta samt

örgöring). I det förra fallet kan för brottet ådömas fängelse från och med

fyra till och med tio år eller på livstid utan att brottets grovhet kommer till

uttryck i själva brottsbeteckningen. Beträffande åter förgöring förekommei

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 33

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

vid det grova brottet betydligt lägre straffskala, nämligen fängelse från och

med sex månader till och med sex år, men här har brottet betecknats såsom

grov förgöring.

Angående straffsatserna i förslaget har föreningen Sveriges häradshövdingar,

med beaktande av att kommittén beträffande åtskilliga brottstyper

genomfört en gradindelning av brotten efter brottsfallets svårhet, dock

ifrågasatt, om icke de föreslagna skalorna likväl i åtskilliga fall är för vidsträckta.

Föreningen har funnit det tillfredsställande, att den nu bestående

markerade skillnaden mellan straffarbets- och fängelsebrott upprätthålles

genom att kommittén i de fall, där de hittillsvarande skalorna icke upptager

svårare påföljd än fängelse, föreslagit införande av ett särskilt lägre maximum,

vanligen sex månader eller ett år, medan kommittén för brott, varå

för närvarande kan följa straffarbete, angivit ett maximum av lägst två år.

Strafflagberedningen har uttalat att beredningen icke har något att erinra

emot konstruktionen av straffskalorna i förslaget. Enligt beredningens mening

kan man emellertid ifrågasätta värdet av en så riklig differentiering

bland skalorna som skett i förslaget, även om detta innebär en minskning

av antalet typer av skalor jämfört med gällande rätt. Vad särskilt galler de

lindrigare brottsarterna, kan man överväga att slopa maximum av ett års

fängelse och använda en sexmånadersgräns för de lindrigaste av de fall vid

vilka frihetsstraff borde kunna ifrågakomma och sedan låta nästa grans

vara två år.

Överståthållarämbetet, som utgått från att kommittén beträffande vissa

brott upptagit en ringa grad med böter som enda straff främst för att utesluta

medverkansreglernas tillämplighet i sådana fall (jfr 21:4 i kommitténs

förslag), har anfört att detta synes kunna medföra olägenheter i de fall,

där böter ingår i straffskalan även för svårare grad av brottet. En domstol

skulle sålunda, även om det ur straffmätningssynpunkt ter sig likgiltigt om

brottet bedömes som ett normalfall eller ett ringa fall, behöva taga ställning

i sistnämnda hänseende för avgörande av huruvida eventuella medverkande

skall straffas. Ett dylikt avgörande synes vanskligt och kan latt

komma att påverkas av faktorer, som ej har med gärningsmannens brottslighet

att skaffa. Då upptagandet av ringa fall av brott med påföljd, liggande

inom normalbrottets straffskala, med hänsyn till det anförda synes böra såvitt

möjligt undvikas, har ämbetet försökt bilda sig en uppfattning om, huruvida

det vid bortseende från synpunkten av medverkansansvarets reglering

är motiverat att i den omfattning som skett välja denna konstruktion.

Ämbetet vill på grundval av dessa överväganden ifrågasätta, huruvida icke

den ringa graden kan utgå vid vissa brottstyper. Ämbetet kan icke finna, att

den av dessa ändringar följande konsekvensen i fråga om medverkansbestämmelsernas

tillämplighet leder till icke godtagbart resultat. Anses vad

ämbetet sålunda föreslagit icke kunna villfaras, föreslås i andra hand att

de båda graderna så skiljas åt i fråga om straffskalorna att i den svårare

gradens skala ingår endast fängelse och i den lindrigare gradens endast

2 llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

böter. I så fall blir användandet av viss grad städse av betydelse för gärningsmannastraffet,

och till det sålunda gjorda bedömandet blir medvercansbes

ammelsernas tillämpbarhet knuten på ett sätt, som ej lämnar utij-mme

for godtycke.

iJ: !'' lafSf??detnJ Norrhotte™ län har anfört att den nedsättning av

langsta tiden for frihetsstraff som, delvis med hänsyn till förslaget om enhetligt

frihetsstraff, föreslagits beträffande ett icke ringa antal brott i många

fall kan medföra att dessa brott icke skulle kunna beivras på grund av inträdd

atalspresknption. Aven ur arbetssynpunkt kan svårigheter uppstå

om pa grund av utvidgad preskriptionsrisk polisutredningarna i ett stort antal

fall maste forceras. Med hänsyn till risken för en ytterligare nedpressnmg

av »normalstraffet» inom latituden kan också ifrågasättas om det

ar lämpligt att beträffande åtskilliga ringa brott, t. ex. snatteri och andra

Sff hrT°?eilrretSbr0tt’ Vidtaga Cn Så krafti^ sänkning av maximum som

från frihetsstraff i två år till sådant straff i sex månader

Chefen för marinen har ansett att straffsatserna rent allmänt sett svnes

3TwaT8.? ifrå§asatt om icke i sådana fall, där det vore av största

kt att slå vakt om statens och försvarets vitala intressen, maximigränserna

borde något hojas och i vissa fall, för att bättre tillgodose kravet''på krigstukt

och disciplin, de föreslagna lägsta straffen likaledes borde höjas.

Kommitténs förslag att icke låta ouppsåtliga verkningar

spela nagon roll vid utformningen av de uppsåtliga

brotten har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det alldeles

övervägande antalet yttranden.

Riksåklagarämbetet har sålunda uttalat, att till stöd för kommitténs ståndpunkt

kan åberopas juridiskt-systematiska skäl. Beträffande vissa brottstyper

exempelvis mordbrand, har även genom tidigare lagstiftning den i

betankandet föreslagna lösningen av frågan om de objektiva överskottens

bestraffning redan godtagits. Ur lagtekniska synpunkter innebär vidare den

i betankandet föreslagna metoden beträffande de objektiva överskottens behandling

en enklare och elegantare lösning av detta problem än den som givits

i gällande lagstiftning. Även ur andra synpunkter skulle ett accepterande

av förslaget medföra vissa fördelar. Enighet torde sålunda råda därom

att de nuvarande straffskalorna för de objektiva överskotten vid missandelsbrott

i vissa fall måste anses alltför stränga. På grund därav har

deras tillämpande i praktiken ej sällan lett till resultat, som måste betecknas

som otillfredsställande. Genom förslagets genomförande skulle dessa

olägenheter undanröjas. I tillstyrkande riktning har vidare uttalat sig bl. a.

Svea hovratt, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kopparbergs

och Norrbottens län, Stockholms och Göteborgs rådhusrätter, statsåklagarna

i Stockholm och Göteborg, föreningen Sveriges landsfogdar, advokatsamfundet

och yrkeskvinnors samarbetsförbund. Länsstyrelsen i Stockholms

lan, som ansett kommitténs ståndpunkt principiellt riktig, har samtidigt

framhållit, att straffbestämmelser av här avsett slag kan vara djupt

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 35

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

förankrade hos den stora allmänheten, som ofta finner det naturligt att

straff ådömes även med hänsyn till den faktiska skadans storlek.

Vissa betänkligheter mot förslagets ståndpunkt har emellertid kommit

till uttryck i några yttranden. Länsstyrelsen i Malmöhus län har ifrågasatt,

om icke avskaffandet av straff för objektiva överskott under vissa förhållanden

kan medföra att en del brott icke kommer att bedömas så strängt

som det allmänna rättsmedvetandet skulle vilja påfordra. Länsstyrelsen

har därför föreslagit att hithörande frågor skulle undersökas närmare. Länsstyrelsen

i Södermanlands län och poliskammaren i Malmö har uttalat att,

även om förslaget ur systematisk synpunkt innebär en riktig lösning av

ifrågavarande spörsmål, betänkligheter gör sig gällande ur praktisk synpunkt.

Dessa remissmyndigheter har därvid pekat på svårigheter i bevishanseende.

Av samma skäl har kriminalpolisintendenten i Stockholm ställt sig

tveksam till förslaget.

I bestämt avstyrkande riktning har endast t. f. landsfogden i Norrbottens

län uttalat sig. Han anför att ur teoretisk synpunkt någon erinran icke kan

framställas mot kommitténs ståndpunkt. Regler om culpaöverskott finnes

dock endast vid svårare brott, beträffande vilka fortfarande avsevarda bevissvårigheter

förefinnes. Detta förhållande ävensom den omständigheten,

att den alltmer ökade frekvensen av våldsbrotten i rättstillämpningen s tapat

en strängare inställning till dessa brott gör, att han ej kan dela kommitténs

uppfattning om behovet av att utmönstra reglerna om särskilt straft

för objektivt överskott. . ... .

Några av de remissinstanser som i princip anslutit sig till torslagets

ståndpunkt har ifrågasatt eller föreslagit straffskärpning för culpösa överskott

vid vissa särskilda brott, i första hand misshandelsbrotten. De synpunkter

som härvid framförts redovisas i det följande i anslutning till bestämmelserna

angående ifrågavarande brott.

Kommitténs förslag om höjning av straff minimum för vissa

grova brott (grov stöld, grovt bedrägeri, grov förskingring, grov trolöshet

mot huvudman och grov oredlighet mot borgenärer) har föranlett erinringar

i en del yttranden. Föreningen Sveriges stadsdomare instämmer

i kommitténs kritik av nuvarande lagtillämpning och delar kommitténs uppfattning,

att de gärningar, varom nu är fråga, i regel icke bor rubriceras

som grova, därest frihetsstraff å kortare tid än sex månader anses bora

följa. Även om kommitténs förslag, såvitt av motiven framgår, endast åsyftar

ändrad praxis i fråga om brottsrubriceringen, föreligger dock risk för

att höjningen av straffminimum kommer att leda jämväl till en föilängning

av strafftiden. Särskilt torde detta bli fallet i fråga om stöld- och bedrägeribrotten,

där en tämligen fast praxis utbildats i iråga om gränsen

mellan grova och icke grova brott. Föreningen vill därför ifrågasätta om

icke en omarbetning av beskrivningarna på de grova brotten är nödvändig

för att syftet med kommitténs förslag skall kunna nås utan någon förlängning

av strafftiderna. Stockholms rådhusrätt anför, att vid rådhusrätten

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

j ,P, ’ “arJ1®1 ?a er stoId’ den Praxis att sås°m grov stöld betecknas

medelst inbrott forovat tillgrepp, som icke avser ringa värde och ej heller

pa grund av Övriga omständigheter bör uteslutas från den grova brottsbeteckmngen

På motsvarande sätt betraktas bedrägeri förövat medelst begagnande

av falsk handling. Till grund för denna praxis ligger exempliteringarna

i SL 20: 4 och 21: 3. Straffet i angivna fall vid enstaka brottshghet

torde for närvarande icke sällan stanna under sex månader. I förhållancle

härtill innebar de av kommittén föreslagna straffskalorna en

skärpning. Därest det icke är avsett att i här angivna fall använda beteckningen

grovt brott, synes en ändring av exemplifieringen för de grova brottstallen

pakailad. I samma riktning uttalar sig hovrätten för övre Norrland

och radhusratten i Malmö.

Även advokatsamfundet ansluter sig till denna kritik av kommittéförslaget;

samfundet understryker, att felet med de nuvarande bestämmelserna

om straff för grovt brott icke är att minimistraffet är för lågt utan att

lagtextens formulering är sådan att exemplen missförstås och uppfattas

som »exempel på grova brott». För att motarbeta den felaktiga lagtillämpningen

ligger det därför närmast till hands att ändra formuleringen så att

riskerna för missförstånd såvitt möjligt undanröjes. Om uttryckssättet »Vid

bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas .. .» etc. ersättes

med exempelvis »Bland omständigheter, vilka kunna föranleda att brottet

bedomes som grovt, skall beaktas ...» etc., skulle risken för missförstånd

bil väsentligt mindre. Spörsmålet får, framhåller samfundet, efter den föreslagnä

brottsbalkens införande ökad betydelse, eftersom metoden att i la<*en

infora exempel på omständigheter, som särskilt skall beaktas, däri kommit

till användning vid ytterligare ett antal grova brott.

T f. landsfogden i Norrbottens län har uttalat vissa betänkligheter mot

den föreslagna andringen, därför att domstolarna, för att undvika att nödgas

utdöma ett såsom alltför strängt betraktat frihetsstraff, kan tänkas bli

benagna att rubricera jämväl i och för sig grov brottslighet såsom »normalbrott».

Landsfogden i Malmöhus län har icke funnit något att erinra mot

förslaget med hänsyn till den alltför stora mildhet många domstolar visat

i mål av ifrågavarande slag.

De farhågor som uttalats för att den föreslagna ändringen skulle medföra

en icke åsyftad utveckling i ena eller andra riktningen delas icke av

Svea hovrätt, som framhåller, att den föreslagna ändringen synes stå i

överensstämmelse med den tankegång som ligger till grund för gradindelningen

med avseende å förmögenhetsbrotten. Det finns enligt hovrättens

mening icke anledning befara att det föreslagna straffminimum skall i lagskipnmgen

komma att medföra någon omotiverad inverkan på straffmätningen

i skärpande riktning.

De av straffrättskommittén föreslagna åtalsreglerna har föranlett

en ingående diskussion i remissyttrandena, såväl i princip som beträffande

åtskilliga särskilda brott. Detta spörsmål förbigås emellertid i nu förevarande

sammanhang.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 37

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Det av strafflagberedningen framlagda förslaget om sammanslagning

av fängelse och straffarbete till ett enhetligt

f r i li e ts s t r a f f har i det alldeles övervägande antalet av de remissyttranden

som avgivits över beredningens betänkande tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Bland dem som tillstyrkt förslaget märkes Svea hovrätt, som framhåller

att genom 1945 års lag om verkställighet av frihetsstraff m. m. straffarbete

och fängelse närmats till varandra. De skillnader som i verkställighetshänseende

kvarstår mellan dem är från såväl teoretisk som praktisk synpunkt

obetydliga. Varken individual- eller generalpreventiva skäl synes utgöra

hinder för en sammanslagning av straffarterna. Frågan härom torde numera

vara mera ett lagtekniskt än ett kriminalpolitiskt problem.

Hovrätten för Västra Sverige finner förslaget vara en naturlig följd av

1945 års lagstiftning på straffverkställighetens område. Att nu på nytt pröva

de principer, som låg till grund för 1945 års lagstiftning, och därvid överväga

exempelvis ett system med två i verkställighetsavseende skarpt avskilda

former av det allmänna frihetsstraffet bör enligt hovrättens mening

ej ifrågakomma. Svenska fångvårdssällskapet framhåller, att skillnaden mellan

fängelse och straffarbete i olika avseenden berett svårigheter ur verkställighetens

synpunkt. På grund av överbeläggning har det icke kunnat

undvikas att fängelsefångar och straffångar blandats om varandra, såval

på slutna anstalter som på fångkolonier. Sällskapet finner det angeläget, att

det nu tillskapas ett enhetligt frihetsstraff. Länsstyrelsen i Malmöhus lan

finner att ett enhetligt frihetsstraff, utformat på sätt beredningen föreslagit,

skall giva ökad möjlighet att inom straffverkställighetens ram genomföra

en differentierad behandling av fångarna utan att man behöver befara

att detta skulle inverka menligt ur allmänpreventiv synpunkt. Socialstyrelsen

uttalar, att bibehållandet av fängelse och straffarbete såsom två skilda

strafformer icke längre låter sig väl förena med det alltmer erkända kriminalpolitiska

önskemålet att söka bereda varje på straffanstalt intagen

person en till hans ^socialisering anpassad individualpreventiv behandling.

Redan den icke obetydliga utjämning av skillnaden mellan fängelse och

straffarbete, som skedde genom tillkomsten av 1945 års straffverkställighetslag,

utgjorde enligt socialstyrelsens mening ett betydelsefullt steg framåt

på kriminalvårdens område. Förslaget om en sammansmältning av de

båda strafformerna anser socialstyrelsen sålunda följdriktigt ansluta till

strävandena att låta reformerna rörande straffverkställigheten vägledas av

sociala synpunkter. Advokatsamfundet, som finner att beredningen anfört

«oda skäl för sammanslagningen av straffarbete och fängelse och att det

icke är önskvärt att giva den enhetliga straffarten någon särskild benämning

när den ådömes på kortare tid, yttrar att den enda synpunkt, ur vilken

man kunde ifrågasätta den föreslagna reformens lämplighet, skulle

vara rättssäkerhetssynpunkten. Man kan nämligen säga att man genom

denna reform berövar domstolarna den sista resten av inflytande över

straffverkställighetens faktiska gestaltning och lägger denna makt helt i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

administrativa myndigheters händer. Emellertid har lagstiftaren väsentligen

tagit detta steg redan genom att i 1945 års verkställighetslag i det närmaste

utplana skillnaden mellan straffarbete och fängelse. Vid sådant förhållande^

finner styrelsen att icke heller rättssäkerhetssynpunkter nu kan

anses sta hindrande i vägen för reformen. Däremot föreligger anlednin»

att.t,f!eakta sistnamnda synpunkter vid den närmare utformningen av verk”

stallighetsreglerna.

Föreningen Sveriges häradshövdingar anför ungefär samma synpunkter

som advokatsamfundet. Därjämte understryker föreningen angelägenheten

av att de allmänna riktlinjer för fångbehandlingen, som förutsättes skola

lamnas av fångvårdsstyrelsen, delgives domstolarna och utformas så att

icke onodig ovisshet om behandlingen av de dömda behöver inverka förryckande

på domstolarnas straffmätning eller val av reaktionsform.

Tvekan intor förslaget har anmälts endast av några få remissinstanser

Lunssigrclsen i Södermanlands län uttalar, att den nuvarande uppdelnimen

av det ordinara frihetsstraffet i två straffarter, straffarbete och fängelse

val kan tankas innebära en viss belastning i socialt hänseende för den som

domes till straffarbete. Emellertid synes ett upphävande av nämnda differentiering

komma att medföra en avsevärd försämring i berörda avseende

tor den som begått lindrigare brott och därför endast skulle ha erhållit

straff av det mildare slaget. För närvarande är det i varje fall möjligt att

undvdca, att lagöverträdelser, som anses böra sonas med frihetsstraff men

lik val enligt den allmänna rättsuppfattningen betraktas som jämförelsevis

lindriga, belägges med samma slags straff som de allra grövsta förbrytelser.

Särskilt beträffande åtskilliga förseelser utanför den allmänna strafflagen

torde detta vara en fördel. Väl har genom verkställighetslagen 1945

skett eu avsevärd utjämning av de kvarstående skiljaktigheterna mellan

straffarbete och fängelse i fråga om verkställigheten, men denna utveckling

synes i och för sig icke kunna åberopas som stöd för en sammanslagning

av de båda straffarterna. Det kan starkt ifrågasättas, om opinionen är

mogen for införande av ett enhetligt frihetsstraff. Straffrättskommitténs

förslag till brottsbalk bygger emellertid på en sammanslagning av straffarbete

och fängelse till en enhetlig straffart i enlighet med vad strafflagberedningen

förordat. Med hänsyn härtill och då beredningen, vars sammansättning

ju borgar iör den största expertis på området, enhälligt tillstyrkt

införande av det enhetliga frihetsstraffet, anser sig länsstyrelsen _

trots de sålunda uttalade betänkligheterna — icke böra motsätta sig förslaget

härom. Liknande synpunkter framföres av statsåklagaren i Göteborg

och t. f. landsfogden i Norrbottens län, vilka likväl tillstyrker förslaget; i

dessa bada yttranden framhålles att frågan om ett privilegierat frihetsstraff

bör bli föremål för ytterligare övervägande. Föreningen Sveriges stadsfiskaler,

som likaledes godtager förslaget, förklarar att man kan ställa sig tveksam

tlU..°m utvecklin§en inom straffverkställigheten varit lycklig. Beträffande

påföljderna för brott finns en mycket stark tendens till differentiering, uttalar

föreningen, och anser det vara olyckligt att under ett enhetsstraff

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 39

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

hänföra såväl dem som begått relativt lindriga som dem vilka förövat gröv
C]^en

av beredningen föreslagna benämningen »fängelse» för det enhetliga

frihetsstraffet har i allmänhet godtagits. Endast stadsfiskalen i Trelleborg

anser, att ett annat namn än fängelse bör väljas. Då straff lagberedningen

föreslagit endast ett ordinärt frihetsstraff, bör detta såvitt möjligt

erhålla annat namn än fängelse. Eljest torde man på grund av namnl.kheten

med det nuvarande fängelsestraffet riskera vissa ogynnsamma verkningar

av allmänpreventiv art. Skulle det erbjuda svårigheter att finna

något lämpligi namn för det nya frihetsstraffet, synes man kunna lfragasätta,

huruvida det icke vore lämpligare att i stället använda den från alla

värdeomdömen fria termen »frihetsstraff». Härjämte lar det vara tankbart

att markera skillnaden mellan olika långa straff genom att i avkunnade

domar använda benämningen fängelse å straff upp till sex månader men

kalla längre straff för straffarbete. Statsåklcigaren i Goteborg framhåller

att det får anses ställt utom varje tvivel att i den allmänna uppfattningen

straffreaktionens benämning spelar en framträdande roll och att det darfor

ur den enskildes synpunkt måste anses föreligga ett berättigat intresse av

att ett mindre utpräglat socialt ogillande beträffande eu viss brottstyp kommer

till uttryck icke endast i behandlingen på verkstallighetsstadiet utan

även i beslraffningsformens rubricering. Mot en sådan uppfattning uttalar

överståthållarämbetet, att för en större allmänhet någon begreppsmassig

åtskillnad mellan straffarbete och fängelse näppeligen gores. Landsfogden

i Malmöhus lön anser, att för den enskilda individen strafftidens langd och

icke dess benämning torde framstå som det avgörande. Kriminalpohsintendenten

i Stockholm finner för sin del, att man ur allmanpreventiv synpunkt

icke kan förvänta någon effekt av att i stort endast använda skilda

benämningar för att angiva straffens svårhetsgrad.

Mot införande av en särskild straffart för vissa slag av brott eller brottslingar,

en cuslodia honesta, har uttryckligen uttalat sig riksåklagarämbetet,

länsstyrelsen i Norrbottens län, rådhusrätten i Malmo, kriminalpolisintendenlen

i Stockholm, föreningen Sveriges stadsdomare,föreningen Sveriges

landsfoqdar, advokatsamfundet och rättspsykiatriska föreningen.

Beträffande tiderna för det enhetliga frihetsstraffet uttalar sig Svea hovrätt

och Göteborgs rådhusrätt för beredningens förslag att kortaste hd nu

bestämmes till en månad. Föreningen Sveriges stadsdomare framhåller att

förslaget lätt skulle kunna medföra, att korta frihetsstraff, som allmant

anses vara mindre önskvärda, kommer till ökad användning. Tendensen

i nutida kriminalpolitik har ju annars varit den att man velat i största möjliga

omfattning eliminera de korta frihetsstraffen. En möjlighet skulle har

vara att man låter den nuvarande nedre gränsen för straffarbete — tvai månader

— vara nedre gräns för det nya gemensamma frihetsstraffet fängelse.

Emellertid måste det ihågkommas att de korta frihetsstraffen for narvarande

har en ganska stor uppgift att fylla i de fall, då de allmanpreventiva

synpunkterna särskilt kräver beaktande. Detta gäller bl. a. sadana brott

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 B

Kangl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

som rattfylleri och misshandel. Skulle man nu borttaga möjligheten att

LsTet r ^ 1 Skal3n en~tVå månader’ Skulle domstolen°ofta stäl
iän.

elt ''t dl einma:obötesstraff skulle bli för milt men två månaders

an dom t l ^nnolikt är det icke heller någon större risk för

för d°™St0.I.arna framdeles kommer att döma till fängelse i blott en månad

för de brott som nu anses böra sonas med straffarbete. Av dessa skäl tillyrker

föreningen strafflagberedningens förslag om frihetsstraffets grän
hrnH

aIf~!*aet fftsatta reformarbetet leder till en effektivisering av andra

brottspåföljder främst bötesstraffet, synes dock frågan om en höjning av

minimum for fängelsestraffet till förslagsvis två månader böra tagas under

tornyat övervägande. ö

fnrHr7fer för Västra Sverige ifrågasätter en höjning av maximigränsen

or tidsbestämt frihetsstraff, förslagsvis till tolv eller femton år I främmande

lagstiftning är maximum allmänt avsevärt högre än tio år. Bl a

med hansyn till reglerna om den obligatoriska villkorliga frigivningen finner

hovratten avståndet från tio år till livstids fängelse vara väl stort. Det

synes icke heller alltid vara lämpligt att i sådana - säkerligen ej oprak,

’ dar en domstol finner tio års frihetsstraff icke vara tillräck
ligt

långt men hkval ej anser livstidsstraff böra utdömas, i enlighet med

beredningens rekommendation tillgripa förvaring som reaktionsform.

Beredningens försåg ångade nedsättning och eftergift av

pafoljd, eftergift av åtal samt återfall i brott har vid

remissbehandlingen rönt livlig uppmärksamhet. Det närmare innehållet i

yttrandena i dessa delar skall dock icke redovisas i detta sammanhang

Departementschefen

Inledning

Fragorna om brott och straff innefattar en rad svåra problem, som under

arhundraden sysselsatt lagstiftare och vetenskapsmän. Man har frågat sig

varför människor begår brott, vad som är grunden för och syftet med samlallets

reaktion mot brott samt vilka medel som är mest ändamålsenliga såfreff10num0t

°Ch förebyggande av brottslighet. Många teorier, som

sokt förklara brottsbegreppet samt straffets ändamål och innebörd, har sett

dagens ljus. I aldre tider dominerade primitiva föreställningar om straffet

såsom en rattvis vedergällning mot den som överträdde samhällets normer

Sa småningom har man kommit till insikt om det felaktiga och irrationella

i detta betraktelsesätt. Ehuru vedergällningstanken ännu — mer eller mindre

oppe ever klar i folkmedvetandet, är alla som närmare har arbetat med

essa problem, såväl inom olika vetenskapsgrenar som i det praktiska samhaUsarbetet,

numera ense om att samhällsreaktionen mot brott främst fulloljer

det rent praktiska syftet att förebygga och bekämpa den fara för samallets

bestand samt för ordningen och säkerheten i samhället som vissa

handlingstyper utgör.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 41

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1062

När det gäller att bestämma vilka handlingstyper som skall anses som

brottsliga, bör riktpunkten vara att i görligaste män tillgodose samhällets

krav på skydd för skilda allmänna och enskilda intressen utan att medborgarnas

handlingsfrihet inskränkes mer än som är oundgängligen nödvändigt.

Som en viktig synpunkt bör härvid beaktas, att icke alla skyddsvarda

intressen kräver kriminalisering. Erforderligt skydd kan ofta beredas pa

annat sätt, t. ex. genom skadeståndsskyldighet utan förening med brottsansvar,

genom kontrollåtgärder av skilda slag samt genom upplysning. För

att en riktig och ändamålsenlig avvägning av det kriminaliserade området

skall kunna ernås, är det vidare av stor betydelse, att bedömningen — utan

stel bundenhet vid historiskt betingade värderingar eller traditionella tankesätt

— sker med hänsyn till det samhälle i vilket vi nu lever.

Vad angår åtgärderna mot brott visar erfarenheten, att dessa icke genomgående

kan utformas på en ensartad principiell grundval utan att de maste

anpassas efter olika brottsföreteelser och olika slag av brottsklientel. Medan

i det ena fallet tyngdpunkten lägges på den allmänt brottsavhållande effekten,

kan i det andra fallet huvudsyftet med samhällsreaktionen vara att

söka återföra den brottslige till ett normalt samhällsliv. Som en tendens i

utvecklingen under senare tid kan man skönja ett ökat intresse för brottslingens

person och miljöförhållanden. På grundval av en vidgad människokunskap

har man alltmer kommit till insikt om att orsakerna till grövre

brottslighet ofta är att söka i djupgående brister i den brottsliges personliga

och sociala utrustning och att samhällsreaktionen bör inriktas på att i möjligaste

mån avhjälpa dessa brister. Den starkare betoningen av den brottsliges

personliga förhållanden vid bestämmandet av samhällsreaktionens ait

och omfattning överensstämmer med de grundsatser om hänsyn till människovärdet

och respekt för de mänskliga rättigheterna, vilka numera är

allmänt vedertagna inom den västerländska kulturvärlden.

Det är snart hundra år sedan en fullständig nykodifiering av vår straffrätt

ägde rum. 1864 års strafflag, som ersatte missgärnings- och straffbalkarna

i 1734 års lag, fyllde höga anspråk för sin tid, men självfallet har den

icke förblivit oberörd av utvecklingen. Det är också endast rester av lagstiftningen

som alltjämt är oförändrade. Detta gäller såväl reglerna om de

särskilda brotten som reaktionssystemet. I fråga om brottsreglerna har stora

partier efter hand reviderats, så att nu i det väsentliga endast en grupp, avseende

brotten mot person, kvarstår i huvudsakligen samma skick som i 1864

års lag. Beträffande reaktionsformerna har nydaningen varit ännu mera ingripande.

Det ursprungliga, tämligen stela och mekaniskt verkande systemet

har så småningom — i anslutning till den nyss beskrivna utvecklingen —

ersatts med rikt differentierade åtgärder, som möjliggör en anpassning till

skilda omständigheter med avseende å såväl broitets beskaffenhet som

brottslingens person. Den stora reform med sikte på en tullständig ny lagstiftning

om både brotten och reaktionsformerna som vi nu står inför är

således väl förberedd. I själva verket utgör den slutetappen i en reformverksamhet,

som oavbrutet pågått sedan flera decenniet tillbaka.

>>•(• Hihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Den nya lagstiftningens disposition och inordnande i balkindelningen

Den nuvarande strafflagen upptager i de sex första kapitlen regler av

allmän natur och i övriga kapitel bestämmelser om de särskilda brotten Av

de allmänna kapitlen innehåller 2 kap. föreskrifter om reaktionssystemet,

V1Ä1^a.emellertld. är mycket fragmentariska; väsentligen behandlas brottspåföljderna

i särskilda lagar. Dispositionen av regelsystemet är numera,

efter de talrika ändringar och kompletteringar som skett efter strafflagens

tillkomst år 1864, mycket svåröverskådlig.

Då det gäller den nya lagstiftningens formella uppbyggnad föreligger

olika mojligheter. Såsom självklart kan förutsättas, att den på ett eller

annat satt skall inordnas i balksystemet. Valet torde stå mellan att lagfästa

rättskomplexet i två särskilda balkar eller att samla allt i en enda balk.

Straffrättskommittén synes för sin del närmast ha velat giva förord åt det

senare alternativet men har utformat sitt förslag på ett sätt som är avsett

att lamna valet fritt mellan de båda möjligheterna. Vid departementsbehand,

gen bär olika tänkbara alternativ ingående övervägts, liksom frågan om

agmaterialets disposition i övrigt. En uppdelning av lagbestämmelserna på

vå balkar har därvid framstått som mindre lämplig. Ur en balk som reglerar

brotten skulle bestämmelserna om påföljder för brott icke kunna helt

utmönstras. Dessa bestämmelser, särskilt stadgandena om frihetsstraff och

böter, skulle därigenom komma i en konstlad motsättning till övriga påfoljdsstadganden;

de påföljder som regleras av de senare stadgandena skulle

då Iatt framstå som påföljder av särskild valör. Bestämmelserna om brott

och om påföljder får sin rätta belysning, endast om de sammanföres i samma

balk. Härigenom vinnes också i övrigt vissa tekniska förenklingar.

Den lamphgaste ordningen synes därför vara att sammanföra lagstiftningen

om brotten och om brottspåföljderna i en gemensam balk med benämningen

brottsbalk. I balken torde bestämmelserna om brotten böra upptagas såsom

en särskild huvudavdelning före den avdelning som behandlar påföljdssystemet.

For främjande av överskådligheten synes emellertid balken böra inledas

med en avdelning, upptagande vissa grundläggande bestämmelser av

allmän natur och avseende såväl brotten som brottspåföljderna. Eventuellt

kan det visa sig lämpligt att i balken upptaga vissa ytterligare regler, som

ej kan hänföras till någon av de nu nämnda huvudavdelningarna (t. ex. åtalsbestammelser

och andra bestämmelser av processuell natur). Dessa regler

skulle då sammanföras i en fjärde och sista huvudavdelning av balken.

Den första huvudavdelningen av den nya balken bör som nämnts upptaga

vissa allmänna bestämmelser. Denna avdelning kan lämpligen uppdelas

på tvenne kapitel, av vilka det första innehåller grundläggande bestämmelser

om brott och brottspåföljder, medan i det andra uppdrages de lerritonella

granserna för tillämpligheten av den svenska lagstiftningen om brott.

Beträffande dispositionen av den andra huvudavdelningen, vari upptages

regler om de särskilda brotten, synes straffrättskommitténs riktlinjer kunna

följas. Brotten bör således på grundval av den gängse gruppindelningen upplagas

i ordning allt efter som de riktar sig huvudsakligen mot person, mot

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 43

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

förmögenhet, mot allmänheten eller mot staten, varvid till den sista gruppen

bör hänföras jämväl ämbetsbrotten och krigsbrotten. Såsom komplement

till de brottsbeskrivningar som lämnas i kapitlen om de särskilda

brotten bör vidare i avdelningen upptagas två avslutande kapitel, avseen e

försök m. m. samt nödvärn och annan nöd.

Endast de två första huvudavdelningarna ingår i denna forsta etapp av

lagrådsbehandlingen, varför jag ej har anledning att nu gå in på frågan om

uppbvggnaden av återstående partier av den nya balken. Jag vill endast

framhålla såsom givet, att reaktionssystemet icke bor regleras i detalj i

si älva balken och att således närmare föreskrifter om bl. a. verkställighet

av de olika påföljderna bör meddelas i annan ordning. Denna grundsats har

också följts i strafflagberedningens skyddslagsförslag.

Brotten och brottsbeskrivningarna

Den självklara huvuduppgiften vid reformeringen av lagstiftningen om

brotten är att på grundval av nutida samhälls- och rättsuppfattning överväga

i vilken omfattning medborgarnas handlingsfrihet bor mskrankas genom

en kriminalisering av sådana handlingar som icke kan tillåtas. Jag har redan

i det föregående angivit de huvudsakliga synpunkter, som därvid enligt min

uppfattning bör vara vägledande. Av stor vikt är givetvis, att brottsbeskrivningarna

utformas på ett i möjligaste mån klart och otvetydigt satt Under

remissbehandlingen av straffrättskommitténs förslag har i en del fall framförts

kritik mot alltför vaga och tänjbara brottsbeskrivningar. Vid overarbetningen

av förslaget har särskilt eftersträvats att bota de brister som kan

anses ha förefunnits i detta avseende.

Nyordningen av brottssystemet har redan förberetts genom de partiella

straff lagsreformer som genomförts åren 1942 och 1948, omfattande förmögenhetsbrotten

samt brotten mot staten och allmänheten. Då straffrattskommittén

nu framlagt ett fullständigt förslag till brottsbestammelser, avsedda

att ingå i en ny balk, är det därför endast den återstående brottsgruppen,

brotten mot person, som framträder i fullständigt nytt skick Jag

har vid granskningen av kommittéförslaget i denna del funnit riktigt att,

såsom kommittén förordat, i skilda kapitel upptaga bestämmelser om misshandelsbrott,

frihets- och fridsbrott, ärekränkningsbrott samt sedlighetsbrott.

De av kommittén föreslagna kapitlen om misshandels- samt fnhetsoch

fridsbrotten innefattar en avsevärd, enligt mm mening val motiverad

förenkling med utrensning av ett flertal ålderdomliga brottstyper. Ayen till

utformningen av kapitlet om sedlighetsbrotten har jag i det vasenthga kunnat

ansluta mig. I fråga om ärekränkningsbrotten har jag däremot icke kunnat

helt acceptera de principer som följts av kommittén utan forslaget har i

denna del i viss mån omarbetats vid departementsbehandhngen......

Det kapitel med vissa bestämmelser om brott mot familj som kommittén

upptagit på grundval av SL 17 kap. har fått utgå. Såsom framgår av det

följande har jag ansett att ett par av brottstyperna i kapitlet bor såsom foiäldrade

utgå, medan de återstående kan överforas till andra kapitel i balken.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 B

Knngl. Mcij:ts proposition nr 10 år 1962

I övnga delar har straffrättskommittén som jag nyss anmärkte icke nu

toreslagit några genomgripande ändringar. Med vissa undantag har

kommittén begransat sig till den omarbetning som funnits påkallad för att

infoga bestämmelserna i den nya helheten. Jämväl vid departementsbehandhngen

har denna begränsning måst iakttagas, trots att en viss reviderin»

främst pa vissa punkter av förmögenhetsbrotten framstår såsom önskvärd

1 “elysmng ^ de senaste årens erfarenheter från rättstillämpningen. Den

ojämn e i resultatet som härigenom i viss mån uppkommer är beklaglig

men torde ej kunna undvikas med hänsyn till arbetsuppgiftens stora omattning

och den komplicerade beskaffenheten av de mångahanda problem

som maste losas.

Vid straff lagsreformerna under senare år har i allt större utsträckning i

sja va lagtexten inforts särskilda benämningar på de olika brottstyperna

Detta system har vissa påtagliga fördelar; bl. a. bidrar det till att hålla

aBrnanheten underkunnig om vilka förfaranden som är kriminaliserade.

Understundom ^ uPPstått svårigheter att finna lämplig brottsbeteckning.

Hvl n kV1S3t S1§ ~ även 1 sådana fal1 då man tillgripit språki

d t ^ ddmngar att de mforda beteckningarna snart vunnit burskap

i det aUmanna språkbruket. Straffrättskommittén har vid utarbetandet av

Tl Jr8*38 layh^ att ytterligare utbygga detta system genom att

g exten upptaga kursiverade brottsnamn för det stora flertalet brott,

i m nga all jamval for skilda grader av samma gärningstyp. Jag har

för ram del intet att erinra häremot, och enligt min mening bör systemet

genomforas konsekvent. Det synes i viss mån förvirrande att, såT

* mm i 11 e f o rs 1 a g e t skett, den grova graden av en gärningstyp i vissa

all har ett särskilt brottsnamn och i andra fall icke. Vid överarbetningen

av kommitténs förslag har genomgående särskilt brottsnamn upptagits

ior varje brott och även för de skilda grader av en brottstyp som uppkommer

genom differentiering av skaIan för påföljden. Då en Ss skala angives

or noimalfall, medan andra skalor skall komma till användning för svåraie

och för ringa fall, upptages sålunda särskilt brottsnamn även för dessa

glo^a och ringare fall, i allmänhet beteckningen för normalfallet med tillägg

av »grov» resp. »ringa». Jag har däremot ej ansett erforderligt att tillämpa

enna ordmng vid den differentiering av skalan, som i fråga om brotten

mot rikets säkerhet och brotten av krigsmän samt de såsom krigsartiklar

betecknade brotten skett med hänsyn bl. a. till om riket var i krig eller icke.

Utformningen av reaktionssystemet, såvitt det beröres av bestämmelserna

om brotten

Såsom tidigare nämnts förutsätter straffrättskommitténs förslag införande

av ett enhetligt frihetsstraff med beteckningen fängelse. Kommittén

har därvid utgått från det av strafflagberedningen samtidigt avgivna förslaget

i detta avseende (SOU 1953: 17) vilket sistnämnda förslag i det väsentliga

upptagits i beredningens slutbetänkande (SOU 1956: 55). På traditionellt

sätt angives beträffande varje särskilt brott — såsom ett uttryck för

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 45

liungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

lagstiftarens uppfattning om brottets svårhetsgrad — huruvida och inom

vilka gränser fängelse må utdömas. Det är jämväl avsett att böter samt - i fråga om ämbetsbrott och brott av krigsmän — de särskilda påföljderna

avsättning, suspension och disciplinstraff skall få användas i den utsträckning

som framgår av stadgandena om de särskilda brotten. Eif definitivt

ställningstagande till frågan om utformningen av de olika realctionsformerna

kan ej ske förrän i samband med behandlingen av strafflagberedningens

slutbetänkande. Tills vidare anser jag mig emellertid böra utga från

alt fängelse och straffarbete skall sammanslås till en enhetlig pafoljd med

benämningen fängelse, utformad i huvudsak enligt de grunder som straf - lagberedningen föreslagit. Det förutsättes alltså, att fängelse skall kunna

ådömas på viss tid, lägst en månad och högst tio år eller vid sammanträffande

av brott högst tolv år, samt på livstid. Likaså förutsätter jag, att

prövningen av frågan om reaktionssystemets framtida utformning ej kominer

att föranleda sådana ändringar beträffande användningen av böter, avsättning,

suspension samt disciplinstraff för krigsmän som väsentligen kan

påverka utformningen av bestämmelserna om de olika brotten.

Möjligheten att använda andra reaktionsformer än böter, frihetsstraff samt

ämhets- och disciplinstraff kommer i gällande lag ej till uttryck i de särskilda

brottsbestämmelserna. Sålunda saknar dessa varje erinran om att

t. ex. villkorlig dom, ungdomsfängelse eller förvaring kan ifrågakomma,

vilket sammanhänger med att dessa nya reaktionsformer framvuxit efter

tillkomsten av 1864 års strafflag. Det kan ej anses tillfredsställande, att bestämmelserna

om brotten skenbart uttömmande anger vilken reaktion som

skall följa å brottet men i verkligheten lämnar en ofullständig anvisning

härom Därest man vill helt undvika denna bristfällighet i lagen, ar olika

utvägar tänkbara. En möjlighet är att varje brottsparagraf utbygges sa ad

den anger samtliga påföljder. Detta system skulle bil tungt och klumpigt,

och det kan tydligen utan vidare avvisas. En annan utvag ar att helt frigöra

brottsbestämmelserna från varje anvisning om påföljden och samla paföljdsstadgandena

i ett särskilt avsnitt av balken. Det ar en rent praktisk

fråga, om det låter sig göra att gå till väga på detta satt. Visserligen sku e

därigenom vinnas en mera konsekvent uppbyggnad av lagen, men anvisningen

särskilt om den skala, inom vilken fängelse i varje särskilt fall ska 1

bestämmas, skulle bli mera svåröverskådlig. Därför synes det lamphgast att,

liksom hittills, giva anvisning beträffande fängelse och böter i varje brottsparagraf

I de allmänna bestämmelser, varmed det är avsett att den nya

brottsbalken skall inledas, bör emellertid klart komma till uttryck, att påföljd

alltid skall bestämmas med beaktande av samtliga stadganden om påföljderna

och alltså icke enbart enligt anvisningen i brottsparagrafen.

Frågan om användningen av begreppet »straff» har sedan lange uppmärksammats

i den kriminalpolitiska diskussionen såväl i vårt land som utomlands.

Detta terminologiska spörsmål har givetvis nara samband med den

mycket omdiskuterade frågan om grunden för och syftet med samhällets

åtgärder mot brott. Det torde bli anledning att närmare beröra spörsmålet

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

i samband med prövningen av strafflagberedningens förslag. Jag vill här endast

konstatera, att beteckningen straff icke användes och ej heller lämpligen

bor anvandas för alla de olika reaktionsformer som tillämpas och att

den följaktligen icke är användbar såsom samlande benämning för brottsreaktionen.

En sådan sammanfattande benämning för alla reaktionsformerna

måste dock valjas för användning i skilda sammanhang i de båda huvudavdelningar

av den blivande brottsbalken varom nu är fråga. Då sålunda

ordet straff icke lämpar sig härför, måste något annat uttryck väljas. Den

lämpligaste benamningen torde vara »brottspåföljd», »påföljd». Benämningen

ar ej fullt adekvat, då reaktionsformernas syfte att genom ändamålsenlig beandhng

göra den brottslige bättre skickad för ett normalt samhällsliv icke

kommer till uttryck däri. Enligt min mening bör dock uttrycket, åtminstone

tills vidare, kunna godtagas såsom en samlande beteckning.

Såsom framgår av den följande framställningen föreslår jag, att i de allmänna

inledande reglerna i brottsbalken skall intagas vissa allmänna bestammelser

angående de grundsatser som bör följas vid bestämmandet av

påföljden for den brottsliga gärningen. Däremot torde det ej vara anledning

att i samband med de särskilda brottsbeskrivningarna upptaga närmare

anvisningar om hur påföljden skall bestämmas, frånsett vad som framgår

av den skala för påföljden som angives. Denna grundsats har också följts av

straffrättskommittén. Jag har emellertid vid granskningen av kommittéförslaget

uppmärksammat, att i sådana fall, då flera påföljder angives, ordningen

dem emellan växlar; då exempelvis både böter och fängelse angives,

namner man i vissa fall böter först, medan i andra fall ordningen är den

omvanda. Denna växling förekommer även i den gällande strafflagen, och

tanken torde vara att den skall innebära en viss anvisning för bestämmandet

av påföljden. Då en sådan anvisning ej sällan blir tämligen godtycklig

och dess betydelse lätt kan överdrivas, har jag funnit lämpligast att alltid

namna dessa påföljder i samma ordning med böter först. Den omständigheten

att den lindrigare påföljden nämnes först innebär således ej, att denna

är någon »normalpåföljd», utan valet mellan påföljdsarterna skall ske enligt

domstolens bedömande i varje särskilt fall.

Vid utformningen av skalorna för påföljden vid de olika brotten har kommittén

i huvudsak anknutit till de grundsatser som tillämpas i den gällande

strafflagen. Vissa modifikationer har dock påkallats, bl. a. såsom en konsekvens

av sammanslagningen av fängelse och straffarbete. Kommittén har

följt den principen, att i sådana fall, då den nuvarande i strafflagen upptagna

skalan innehåller fängelse utan angivet maximum men ej straffarbete, i

allmänhet föreslås ett särskilt lägre maximum, vanligen sex månader eller i

vissa fall ett år. Vidare må nämnas att kommittén föreslagit höjning av nuvarande

minimum för den grova typen av vissa förmögenhetsbrott från frihetsstraff

i två månader till sex månader. Mot denna ändring, som alltså

innebär en förskjutning av gränsen mellan normalformen och den grova

formen av brottet, synes ej vara något att erinra, men i anslutning till vissa

i cmissuttalanden, bl. a. från advokatsamfundet, bör det starkt understrv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 47

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

kas, att de exempel på omständigheter att beakta vid bedömande huruvida

ett brott är grovt, vilka angives i de särskilda brottsbeskrivnmgarna, icke

uttömmande och att ett brott icke skall schablonmässigt rubriceras som grov

så snart någon sådan särskilt angiven omständighet föreligger. Vad nu sagts

äger motsvarande tillämpning, när det gäller att bedöma huruvida en garnfng

bör hänföras till den ringa graden av visst brott Rubriceringen skall

alltfd ske med hänsyn tagen till samtliga vid brottet föreliggande omstan
^

Straff lagberedningen har i sitt år 1953 avgivna betänkande framlagt förslag

om att domstolen skall få möjlighet att i särskilda fall medgiva nedsättning

eller eftergift av påföljd, vilket förslag jamval upptagits i beredninge

slutbetänkande. Enligt min mening skulle en dylik möjlighet innebara c

viktigt komplement till den åtalsprövning som i stor utsträckning lag s i

åklagarens hand och som enligt ett av strafflagberedningen jamval framlagt

förslag skall ytterligare utvidgas. Ur principiella synpunkter ar det

nämligen icke tillfredsställande, att domstolen har mera begränsade be .

genheter än åklagaren, då det gäller att avgöra om ett brott *>or medföra påföljd.

Ett närmare ställningstagande till detta svara och fnska °™str*dda

spörsmål kan emellertid ej ske i nu förevarande sammanhang. Detta m

för att det är vanskligt att nu bedöma i vad mån föreskrifter om påföljdseftergift

i speciella fall är erforderliga. Om det i den blivande brottsba kens avdelning

angående reaktionsformerna kommer att upptagas en allmän b - stämmelse om nedsättning eller energi» av piteljd är de! mähanda reke

uteslutet att dylika särskilda föreskrifter blir överflödiga. Med hansyn härtill

har jag tills vidare icke upptagit straffrättskommittens förslag om införande

av en regel angående bedömandet av gärning, som toroyas med samtycke

av den mot vilken gärningen riktas (1: 10 första stycket i kommBtens

förslag). Ej heller har nu upptagits någon regel om möjlighet att från p

följd fria kvinna som själv fördrivit sitt foster. Övriga stadganden i kommitténs

förslag som av berörda anledning tills vidare fått utgå ar 11 11,

12- 11 och 13: 14 (angående frivilligt avvärjande av fara i vissa fall) samt

20: 14 (angående förövande under krig av gärning, som enligt gärningsmännens

uppfattning enligt krigsbruk var tillåten).

Å talsregler

Straffrättskommititén har i sitt förslag i slutet av ett flertal kapitel upptagit

regler om begränsningar i den allmänna åtalsrätten. Förslaget innebar b ha.

den nvheten, att den lämplighetsprövning från aklagarnas sida, som år 1942

infördes beträffande en del förmögenhetsbrott, utsträckes att galla vissa

av brotten mot person. Vidare avses att åtalsprövningen icke skall vara bunden

till statsåklagaren utan till den åklagare som enligt sin åk agarinstruktion

har att utföra åtal i målet. Samtidigt föreligger emellertid strafflagberedningens

förslag angående vidgade möjligheter till åtalseftergift. De synes

mig knappast möjligt att taga ställning till straffrättskommittens olika

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 är 1962

förslag i nu berörda avseenden oberoende av hur prövningen av strafflagberednmgen8

nämnda förslag utfaller. Då jag icke nu är beredd att taga

staUnmg till sistnämnda förslag, torde hela frågan om åtalsprövningen få

uppskjulas till ett senare skede. Det synes för övrigt ur systematisk synpunkt

riktigast att i kapitlen om de särskilda brotten upptaga allenast själ
f

eS^,1Vni,ngarna- ÄtaIsre§lerna ^n lämpligen sammanföras i ett

vidSe r rP H 1 f a 7 balken- Med anledning av det sagda kommer tills

vidare följande stadganden i straffrättskommitténs förslag ej att upptagas

wm0S?7 3l7’ 4:9’ 5:7’ 6:12’ 7:12’ 8:10’ 10^11: 1S?Ä

till''W" ; 19: 23‘ Även de särskilda åtalsreglerna i anslutning

ti bestämmelserna om svensk domsrätt (23: 6-10 i kommitténs förslag) har

tills vidare uteslutits.

Översikt av innehållet i departementsfårslaget

dePartementsförslaget upptager av den blivande brottsbalken

tva huvudavdelningar, av vilka den första innehåller inledande all
Frf

bestami"elser och den andra stadgandena om de särskilda brotten,

hrntf a an °rtS äF d6t aVSCtt att ytterligare en avdelning, avseende

frnfo? Jf ""a3’ ^ ! Wlk0mma’ och eventuellt kan det bli påkallat att

tillfoga eu fjärde avdelning med bestämmelser av processuell natur m m

borsta avdelningen upptager endast två kapitel. 1 kap., som erhål
uWkl

, r- °Ch brottsPåföl)der’ ^ledes med ett stadgande, som

uthyckhgen lagfaster den i vår rätt hävdvunna principen, att en gärning icke

författningt f br0tt ^ täcknin§ av stadgande i lag eller annan

författning (»nullum cnmen sine lege»). Vidare upptages på grundval av

22\ * kom™lttens förslag en regel, som anger en annan grundläggande

brottsforutsattnmg, nämligen att gärningen skall ha utförts med uppsåt eller

i vissa fall, av oaktsamhet. I anslutning härtill har införts en bestämmelse’

om hur en gärning begången under inflytande av rus skall bedömas (jfr

22 2 i kommitténs förslag). Härefter följer i kapitlet ett antal stadganden

med geneiella och grundläggande regler om bestämmandet av påföljd för

rott. Aven ett stadgande om var en brottslig gärning skall anses begången

ten,T86 Cn PlatS 1 d6tta inledande kaPitel 0‘fr 23: 11 i kommit
téns

förslag). Slutligen upptager förslaget — på grundval av regler som av

kommittén upptagits i 23: 12 och 23: 13 - eu bestämmelse angående utlåning

f°r br0tt samt ett stadgande om tillämpning av brottsbalkens bestämmelser

inom specialstraffrätten.

2 kap., som jämväl ingår i första avdelningen, avser tillämpligheten av

svensk lag angaende brott och innehåller alltså bestämmelser om svensk jurisdiktionsrätt

i straffrättsligt avseende. Bestämmelserna i kapitlet ansluter

"V Sak,nara t1,!1 motsvarande bestämmelser i straffrättskommitténs förslag

ir r f V 1 tUr 1 PrinciP grundar sig på de gällande reglerna i

SL. I formellt avseende har emellertid bestämmelserna väsentligt omarbetats

i departementsförslaget i syfte att underlätta förståelsen av det tämligen

komplicerade regelsystemet. Kommittén har i anslutning till jurisdiktionsreg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 49

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

lerna jämväl upptagit vissa bestämmelser angående strafflags tillämplighet i

tiden (23: 1—5 i kommitténs förslag). Det kan emellertid ifrågasättas huruvida

icke regler av denna natur hellre bör upptagas i promulgationslagstiftningen.

Jag har i vart fall ej funnit lämpligt att nu införa reglerna i forevarande

kapitel eller eljest i de avsnitt av den nya brottsbalken varom nu

är fråga. De berörda bestämmelserna i kommittéförslaget får alltså tills vidare

utgå. De bestämmelser som av kommittén upptagits i 23: 11 13 ingår

som nyss anmärktes i 1 kap. i departementsförslaget.

I andra huvudavdelningen av departementsförslaget ingår 3

_21 kap., vilka upptager bestämmelser om de särskilda brotten, samt 22

och 23 kap., innehållande de till dessa bestämmelser nära anslutande leglerna

om försök m. m. och om gärningar som begås i nödvärn eller annan

nöd. Ordningen mellan kapitlen om brotten följer kommitténs förslag. I enlighet

härmed behandlas i 3—6 kap. de brott som riktar sig mot person, i

7_it kap. förmögenhetsbrotten, i 12—14 kap. de brott som anses riktade

mot allmänheten samt i 15—21 kap. brotten mot staten, däri inbegripna

ämbets- och krigsbrotten.

3 kap. med bestämmelser om mord och misshandel motsvarar 1 kap. i kommitténs

förslag, som grundar sig på nuvarande SL 14 kap. Den utformning

av kapitlet som föreslagits av kommittén innebär som jag redan tidigare

anmärkt en högst avsevärd och väl motiverad förenkling av de nuvarande

komplicerade och föråldrade reglerna. Departementsförslaget uppvisar inga

mera väsentliga avvikelser från kommitténs förslag. I fråga om de s. k.

objektiva överskotten, vilka är av särskild betydelse för misshandelsbrotten,

har jag liksom det övervägande antalet remissinstanser anslutit mig till

kommitténs förslag att ouppsåtliga verkningar genomgående skall frånkännas

betydelse då det gäller uppsåtliga brott. En reform i denna riktning ar

ägnad att främja klarhet och enkelhet vid brottsbegreppens utformning, och

de farhågor som från några håll framförts för att den skulle medföra ogynnsamma

verkningar i form av stegrad frekvens av vissa brott synes obefogade

Det må erinras om att s. k. eventuellt uppsåt i regel räcker för att kravet

på uppsåt skall vara uppfyllt (jfr vid 1 kap. 2 § i departementsförslaget).

Om vid misshandelsbrott — och motsvarande gäller vid vissa andra

brott_ej ens eventuellt uppsåt förelegat med avseende å den effekt brottet

medfört men gärningsmannen bort räkna med denna effekt, inträder i förekommande

fall ansvar, utom för uppsåtlig misshandel, jämväl för vållande

till annans död eller till kroppsskada eller sjukdom. 1 likhet med kommittén

har jag vidare funnit olämpligt att såsom i gällande rätt skilja mellan

brottstyperna mord och dråp efter om gärningen skett med berått mod eller

av hastigt mod. Gränsen bör i stället dragas med hänsyn till hur grovt brottet

framstår med beaktande av samtliga föreliggande omständigheter. Enligt

kommittéförslaget skall uppsåtligt dödande betecknas som mord, om gärningen

framstår såsom särskilt grov, och eljest som dråp. I departementsförslaget

har detta jämkats så, att gärningen normalt skall anses som mord

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

och att dråp föreligger om gärningen med hänsyn till de omständigheter som

foranJett garningen eller eljest är att anse som mindre grov.

I förevarande kapitel har kommittén föreslagit en bestämmelse om verkan

av samtycke av den mot vilken en gärning riktas (1:10 första stycket i

kommitténs förslag). Den föreslagna bestämmelsen innebär, att i fall av

samtycke straffet må nedsättas eller från straff frias alltefter gärningens

art, bevekelsegrunderna och omständigheterna i övrigt. Såsom förut nämnts

ar det min avsikt att kommitténs förslag i denna del skall behandlas i en

senare etapp i samband med strafflagberedningens förslag om nedsättning

eller eftergift av påföljd. Kommittén har jämväl i anslutning till samtyckesregeln

upptagit en bestämmelse med syfte att medverkan till självmord eller

till eget tillfogande av svår kroppsskada skall behandlas på samma sätt

som dödande resp. misshandel med samtycke (1: 10 andra stycket). Vissa

skal kan anföras för kommitténs ståndpunkt i detta avseende. Jag ställer

mig emellertid tveksam till lämpligheten av att införa en dylik särregel, som

sannolikt kan komma att innefatta förfaranden vilka icke rimligtvis bör

betecknas såsom brottsliga. Även utan en sådan regel torde den som medverkar

till annans självmord i vissa fall kunna fällas till ansvar, nämligen

för vållande till annans död; under vissa förutsättningar kan måhända

också ansvar för mord eller dråp tänkas inträda. Med hänsyn härtill och då

något storre praktiskt behov av den föreslagna regeln icke torde föreligga,

har jag stannat vid att ej upptaga någon motsvarighet till densamma i departementsförslaget.

SL 14: 21 innehåller ett stadgande om framkallande av fara för könssjukdom.

I 1944 års betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten

och allmänheten föreslog kommittén, att detta stadgande skulle överföras

till SL 19 kap. såsom en komplettering till de i SL 19: 6 meddelade bestämmelserna

om överförande eller spridande av smittsamma sjukdomar i allmänhet.

I den proposition som framlades år 1948 uttalade dåvarande departementschefen

emellertid den uppfattningen, att brottet icke hade sin plats

bland de allmänfarliga brotten i SL 19 kap., enär det framstod såsom i

framsta rummet riktat mot den enskilda person som i det särskilda fallet

utsattes för handlingen. Stadgandet fick därför kvarstå i SL 14 kap. för att

upptagas i samband med översynen av detta kapitel i dess helhet. Vid det förnyade

övervägande av frågan som nu ägt rum har kommittén vidhållit den

åsikt som kom till uttryck i 1944 års förslag och upptagit förevarande brottslyP

i kapitlet om allmänfarliga brott (14 kap. i kommitténs förslag). För

egen del ställer jag mig tveksam till denna placering. Frågan synes emellertid

få sin bästa lösning, om stadgandet, vilket är av tämligen speciell natur

och nära anknyter till 1918 års lag angående åtgärder mot utbredning av

könssjukdomar, inrymmes i nämnda lag. Jag har därför icke upptagit någon

bestämmelse i detta ämne i brottsbalksförslaget.

4 kap. i departementsförslaget behandlar brott mot frihet och frid. Kommittén,

som upptagit motsvarande bestämmelser i 2 kap., har utarbetat sitt

förslag i nära anslutning till SL 15 kap. men har utmönstrat vissa föråld
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 51

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

rade regler. Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan om skydd tor personer

som blir utsatta för hot om grova brott. Kommittéförslaget innebar i

övrigt inga mera väsentliga nyheter. I departementsförslaget har icke gjorts

nåra större avvikelser från kommitténs förslag. _ _

l 5 kap. i departementsförslaget upptages bestämmelserna om arekrankninq

motsvarande 3 kap. i kommitténs förslag. Kommittén har föreslagit

en grundlig revidering av de gällande bestämmelserna i SL 16 kap om ärekränkning.

Den väsentliga skillnaden i jämförelse med gallande rätt ar att

möjligheterna till sanningsbevisning väsentligt vidgas. Såsom centralt arekränkningsbrott

har upptagits förtal, avseende ärekränkning genom lämnande

av osanna eller ogrundade uppgifter. Vid sidan darav har upptagit

en annan brottstyp, benämnd vanryktande, vid vilken ansvar i princip s a

kunna ådömas oberoende av uppgiftens sanningshalt. Sanningsbevisning

skall i regel vara förbjuden i mål där åtal väckts för dylikt brott. Vid granskningen

av förslaget har jag kommit till den uppfattningen, att det lägger a - för stor vikt vid det osanna eller ogrundade i en ärekränkande uppgift, horslaget

har vid departementsbehandlingen omarbetats i syfte att vid lagtextens

avfattning kraftigare framhäva det förhållandet, att nedsattande uppgifter

om annan bör — även om de är riktiga — lå lämnas endast om det

är påkallat av ett befogat allmänt eller enskilt intresse. __

6 kap i departementsförslaget behandlar sedlighetsbrotten. Aven i fråga

om dessa brott innebär kommitténs förslag, som upptager motsvarande bestämmelser

i 4 kap., flera nyheter av principiell natur. Kommittén har genomgående

behandlat ifrågavarande brott såsom Övergrepp av en person mot annan

person. Jag har i huvudsak ej funnit anledning till invändningar mo

kommitténs systematik och avgränsningar av de skilda brottstyperna o

de modifikationer på olika punkter som vidtagits under departementsbehandlingen

innebär ej några större avvikelser från kommitténs förslag. D

må dock nämnas, att jag föreslår viss utvidgning av det kriminaliserade området

i syfte att skydda yngre åldersklasser från att dragas in i prostitutio .

Efter kapitlet om sedlighetsbrotten upptager kommittéforslaget ett kapitel

innehållande bestämmelser om brott mot familj. Såsom förut anförts har

kommittén varit i viss mån tveksam huruvida det ar be™«igat att tJl et

särskilt kapitel avskilja en sådan brottsgrupp, men kommittén har slutligen

stannat för att icke frångå den gällande rätten i detta avseende. Det föreslagna

kapitlet omfattar sålunda i huvudsak de brottstyper som upptages _i SL

IT kap , varjämte till kapitlet överförts ett par andra brott som ansetts övervägande

innebära brott mot familj. I den föreslagna lydelsen innehåller kapitlet

bestämmelser om tvegifte, olaga giftermål förvanskande av famdjeställning,

egenmäktigt bortförande av barn samt blodskam. Då de ifråg

varade brottstyperna till stor del är utan praktisk betydelse, har jag komrai

t iH den Uppfattningen, att det ej finns anledning att behålla ett särskilt kapitel

om brott mot familj. Ett par av brottstyperna torde kunna helt utesluta.

och de övriga överföras till andra kapitel.

Den i förslaget upptagna brottstypen olaga giftermål avser sadana fall, då

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

någon gifter sig med en person som på grund av sinnessjukdom el. dyl. ej

äger rättslig handlingsförmåga eller då äktenskap ingås på grund av villfarelse,

svek eller tvång. Den som tvingar annan till äktenskap kan emellertid

åtalas för olaga tvång, och även eljest torde de gärningar som omfattas av

denna brottstyp i de praktiskt tänkbara fallen ingå såsom ett led i annat

kriminellt förfarande (t. ex. bedrägeri). Något praktiskt behov av den föreslagna

kriminaliseringen synes därför ej föreligga, och denna brottstyp

torde utan olägenhet kunna utgå.

Brottet förvanskande av familjeställning avser enligt förslaget till en början

att man »understicker eller förbyter» barn. Denna ålderdomliga gärmngstyp

torde numera få anses betydelselös; vissa av de fall som åsyftas

torde kunna hänföras under brottsbeskrivningen för egenmäktigt bortförande

av barn. Vidare omfattar brottet det fall att man eljest genom att avgiva

oriktig anmälan till myndighet eller underlåta anmälan tillvällar sig

eller annan falsk familj eställning eller berövar annan hans rätta familj eställnmg.

Såsom kommittén närmare utvecklat finns ej anledning att i detta

sammanhang särskilt beakta exempelvis sådana fall, då förvanskande av familj

eställning sker genom att osanna uppgifter lämnas i faderslcapsmål eller

som syftar till att orättmätigt bereda gärningsmannen arv eller underhåll.

I dylika fall inträder regelmässigt ansvar för mened, osann partsutsaga, bedrägeri,

förfalskning etc. Något praktiskt behov att därutöver särskilt kriminalisera

förvanskande av familj eställning kan enligt min mening icke

uppvisas. Även denna brottstyp kan således utgå.

De återstående brotten i förevarande kapitel av förslaget, nämligen tvegifte,

blodskam och egenmäktigt bortförande av barn, bar jag funnit med

fördel kunna upptagas i de kapitel som behandlar resp. brott mot allmän

ordning, sedlighetsbrott samt frihets- och fridsbrott. Departementsförslaget

upptager således icke något särskilt kapitel om brott mot familj.

Förmögenhetsbrotten behandlas i departementsförslaget i 7_11 kap.,

vilka innehåller bestämmelser om stöld, rån och andra tillgreppsbrott (7

kap.), bedrägeri och annan oredlighet (8 kap.), förskingring och annan trolöshet

(9 kap.), gäldenärsbrott (10 kap.) samt skadegörelsebrott (11 kap).

BeLräffande dessa brott har kommitténs arbete huvudsakligen avsett att i

brottsbalken infoga de bestämmelser som antogs genom 1942 års lagstiftning

angående förmögenhetsbrotten. Jag skall här endast beröra ett par

spörsmål. 1

I fråga om tillgreppsbrotten har kommittén med anledning av de senaste

årens erfarenheter av biltillgreppen föreslagit, att stöld skall anses föreligga

ej blott då gärningsmannen har uppsåt att tillägna sig det tillgripna

utan aven då hans uppsåt avser att bruka det utan att återställa det. Då

syftet med denna utvidgning i huvudsak har tillgodosetts genom den ut■\eckling

förslaget föranlett vissa erinringar i yttrandena, har den hittillsvarande

brottsbeskrivningen beträffande stöld bibehållits i departementsförslaget.

En annan nyhet i kommittéförslaget som jag ställt mig tveksam till är

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 53

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

det stadgande om ekonomiskt förtal som upptagits i kapitlet om bedrägeri

och annan oredlighet (7: 9 i kommitténs förslag). Detta stadgande, som i

viss utsträckning''äger motsvarighet i SL 16: 8, är avsett att komplettera de

allmänna reglerna avseende ärekränkning. Tydligt är, att spridande av oriktiga

eller ogrundade uppgifter om en persons yrkesutövning eller ekonomiska

förhållanden ofta kan åtkommas såsom vanlig ärekränkning. I den mån

fråga är om sådana närings- och ekonomiska förhållanden som icke kan sa„as

ha något samband med det personliga anseendet har det föreslagna

stadgandet sin väsentliga betydelse i förhållandet olika näringsidkare eme - lan och berör således spörsmål, som lämpligast bör regleras i lagstiftningen

mot illojal konkurrens. Jag har stannat för att icke upptaga ifrågavarande

bestämmelse i brottsbalksförslaget. Det torde få ankomma på varumarkesoch

firmautredningen att under sitt fortsatta arbete närmare overvaga hur

lagstiftningen på förevarande område bör vara utformad och därvid bl. a.

beakta de förpliktelser som Sverige kan ha åtagit sig genom sin anslutning

till Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten.

Den brottsgrupp som betecknas såsom brott mot allmänheten upptages i

deparlementsförslaget i 12—14 lcap., vilka innehåller bestämmelser om

allmänfarliga brott (12 kap.), förfalskningsbrott (13 kap.) samt mened och

falskt åtal; så ock annan osann utsaga (14 kap.). Jämväl denna brottsgrupp

har av kommittén upptagits i väsentligen oförändrat slcick från strafflagen,

som i berörda delar fått sin nuvarande avfattning genom 1948 års lagändringar.

Det kan ifrågasättas att till kapitlet om allmänfarliga brott överfora

de mycket frekventa brotten rattfylleri och vårdslöshet i trafik, vilka for

närvarande behandlas i 1951 års lag om straff för vissa trafikbrott. Denna

fråga kommer att övervägas av de i slutet av år 1957 tillkallade sakkunniga

för översyn av lagstiftningen om trafikonykterhet m. m.

Brotten mot staten har erhållit sin nuvarande utformning genom 1948

års lagstiftning, men kommittéförslaget innefattar på vissa punkter ändringar

av saklig innebörd. Vad först beträffar brott mot allmän ordning,

som i departementsförslaget upptagits i 15 kap., har kommittén bl. a. reviderat

bestämmelserna om samhällsfarlig ryktesspridning. Vidare må nämnas,

att de nuvarande bestämmelserna om sårande av sedlighet har kompletterats

med ett i anslutning till 6 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen utformat

stadgande om spridande av förråande skrifter bland barn och ungdom.

Jag har för min del kunnat ansluta mig till kommitténs förslag med en del

modifikationer på skilda punkter.

I 16 kap. i departementsförslaget behandlas brott mot allmän verksamhet

på grundval av kommittéförslagets 15 kap. Kommittén har i detta kapitel

föreslagit en bestämmelse om förtal mot myndighet, vilken jag dock

ej ansett mig böra upptaga. Anmärkas må emellertid, att spridande bland

allmänheten av falskt rykte eller annat osant påstående, ägnat att undergräva

aktningen för myndighet, enligt gällande rätt föianleder ansvar jämTikt

SL 11:6. I departementsförslaget bär denna gärningstyp utbrutiis och

bildar i förevarande kapitel eif särskilt brott med benämningen beljugande

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 B

Kungl. Maj.ts proposition nr iO år 1962

av myndighet. Ett av kommittén föreslaget stadgande om brott mot tystnadsplikt

(15: 7 i kommitténs förslag) har överförts till kapitlet om ämbetsbrotten.

Vidare må nämnas, att departementsförslaget innebär en i jämförelse

med gällande rätt och kommittéförslaget ändrad konstruktion av de

brott som gäller våld m. m. mot ämbets- eller tjänsteman.

Beträffande brotten mot rikets inre och yttre säkerhet, vilka i departementsforslaget

upptagits i 17 och 18 kap. med överskrifterna högmålsbrott

och brott mot rikets säkerhet, har kommittén föreslagit en del ändringar

i jämförelse med gällande rätt, främst i bestämmelserna om uppror och högförräderi.

Ändringarna i dessa bestämmelser har emellertid icke upptagits

i departementsförslaget, utan till detta har de nuvarande upprors- och högforradenparagraferna

överförts i huvudsak oförändrade. Vidare må nämnas

att jag — i syfte främst att trygga en fri kritik- och yttranderätt — ej

heller ansett mig böra upptaga vissa av kommittén framlagda förslag innebarande

vidgad kriminalisering av kränkande uttalanden mot riksdagen,

statsrådet, främmande makt m. fl. Ett par av de i kapitlen upptagna brotten

har i departementsförslaget erhållit ändrad konstruktion på samma sätt som

föreslagits beträffande brott mot ämbets- och tjänstemän.

I 19 kap. i departementsförslaget behandlas ämbetsbrott. Förslaget överensstämmer

frånsett vissa modifikationer med kommitténs förslag (18

kap.), som i sin tur nära ansluter till gällande rätt. Såsom nyss antyddes

har till kapitlet överförts ett i 15 kap. i kommitténs förslag upptaget stadgande

om brott mot tystnadsplikt. Genom stadgandet kriminaliseras brott

mot tystnadsplikt för alla som är anställda i allmän tjänst och för dem som

fullgör lagstadgad tjänsteplikt. Vissa bestämmelser i kapitlet vilka äger samband

med påföljdssystemet (18: ^8 och 18: 14 i kommitténs förslag) har

uteslutits för att upptagas i brottsbalkens blivande tredje huvudavdelning.

20 och 21 kap. i departementsförslaget innehåller bestämmelser om brott

av krigsmän samt krigsartiklar. Kommittéförslaget upptager motsvarande

bestämmelser i 19 och 20 kap. och innebär tämligen få avvikelser från gällande^

rätt. Bland nyheterna må nämnas, att bestämmelserna om krigsförräderi

i vissa avseenden omarbetats. En bestämmelse har upptagits angående

tillämpningen, i fall då riket är ockuperat utan att riket formellt är i

krig, av sådana ansvarsbestämmelser som förutsätter krigstillstånd. I departementsförslaget

har denna bestämmelse erhållit en mera generell avfattning

än i kommitténs förslag.

Till komplettering av brottsbeskrivningarna i 3—21 kap. upptages i 22

kap. i departementsförslaget, motsvarande 21 kap. i kommitténs förslag, bestämmelser

om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott

Dessa bestämmelser anknyter till 3 kap. SL med smärre ändringar. En viktig

nyhet är att tillämpningsområdet för medverkansbestämmelserna i princip

uttryckligen begränsas till brott å vilka kan följa strängare påföljd än

endast böter.

23 kap. i departementsförslaget, som är det sista kapitlet i denna huvudavdelning,

innehåller bestämmelser om nödvärn och annan nöd. Detta kapi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 55

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

tel bya<ser på 22 kap. i kommittéförslaget. I huvudsaklig överensstämmelse

med kommitténs förslag upptages regler om nödvärn, om befogenhet för

polismän m. fl. att i vissa situationer utöva våld samt om nodfall i allmänhet

ävensom en bestämmelse om bedömandet av gärning, som begås på befallning

av någon under vars lydnad gärningsmannen står. Vad i SL 3: 7

utsäges därom, att straff ,som lagen utsätter för det fall att någon genom

brott bereder sig vinning eller tillägnar sig något jämväl skall tillampas, då

någon avsiktligen bereder annan vinning eller tillägnar annan något, torde

gälla utan särskilt stadgande (jfr prop. 1942:4 s. 184). Den motsvarighet

till nämnda lagrum som kommittén upptagit i förevarande kapitel (22: 9 i

kommitténs förslag) har jag därför ansett kunna utgå ur förslaget.

Straffrättskommittén har i sitt betänkande med förslag till brottsbalk

även framlagt förslag till ändringar, som brottsbalken föranleder i andra

författningar; bl. a. måste tryckfrihetsförordningens regler om tryckfnhetsbrott

revideras. Dessa ändringar får emellertid upptagas i en senare etapp

av lagstiftningsarbetet.

TTT- De särskilda bestämmelserna i förslaget

Enligt de grunder som jag angivit i det föregående har utarbetats förslag

till de två första huvudavdelningarna i den blivande brottsbalken. Beträftande

de särskilda bestämmelserna i detta förslag får jag, utöver vad som

framgår av den tidigare framställningen, anföra följande.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna bestämmelser

Första huvudavdelningen i den föreslagna nya balken innehåller allmänna

bestämmelser, uppdelade på två kapitel, av vilka det ena ger vissa generella

föreskrifter om brott och brottspåföljder, medan det andra reglerar tillämpligheten

i rummet av svensk lag angående brott.

1 KAP.

Om brott och brottspåföljder

I detta inledande kapitel upptages vissa grundläggande regler angående

brott och brottspåföljder. Såsom 1 § har införts en bestämmelse, som fastslår

principen »nullum crimen sine lege». 2 § ger vissa sammanfattande regler

om vad som kräves i subjektivt avseende för att en gärning skall anses

såsom brottslig. Denna paragraf reglerar även frågan om ansvar för brott

som begås under rus. I 3—5 §§ upptages vissa bestämmelser om brottspåföljder.

Skadestånd, förverkande och andra särskilda åtgärder, vilka i en

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 B Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

del avseenden följer andra regler än de egentliga brottspåföljderna, omnamnes

i 6 §. En bestämmelse om var brott skall anses begånget återfinnes

i 7 §, medan i 8 § meddelas ett stadgande om utlämning för brott. Avslutningsvis

gives i 9 § en bestämmelse om tillämpligheten av brottsbalkens

bestämmelser i fråga om brott inom specialstraffrätten.

1 §•

Denna paragraf saknar motsvarighet såväl i gällande rätt som i straffrättskommitténs

förslag.

Departementschefen. Innan någon kan ådömas ansvar med därtill knutna

påföljder, måste domstolen konstatera att ett brott har blivit förövat.

Beträffande frågan på vilka grunder domstolen i detta avseende har att

bygga sm provning — bortsett från konstaterandet av att vissa faktiska

omständigheter föreligger — råder skiljaktigheter mellan olika rättssystem

Principen att en gärning icke kan betraktas som brott utan ett uttryckligt

stöd i lag (nullum cnmen sine lege) är allmänt omfattad i västerländska

kulturstater. Vad angår den nordiska rätten fastslår den danska strafflagen

denna grundsats genom en uttrycklig bestämmelse i lagen, och i Norge

är den inskriven i grundlagen. Även i Sverige är principen djupt rotad i

rättslivet. Ehuru den hittills ej kommit till synes genom ett uttryckligt lagbud,

kan den indirekt utläsas i särskilda stadganden, exempelvis i regeln i

5 § strafflagens promulgationsförordning om strafflagens tillämplighet å

brott, som förövats före dess ikraftträdande. Med hänsyn till den vikt som i

vår rättsuppfattning tillmätes den nämnda grundsatsen föreligger starka

skäl att inskriva densamma i brottsbalkens inledande kapitel. Jag vill även

erinra om att i Europarådets av Sverige ratificerade konvention angående

skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna stadgas

i art. 7 mom. 1, att ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller

underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott

enligt inhemsk eller internationell rätt, samt att ej heller högre straff får

utdömas än som var tillämpligt vid tidpunkten för den brottsliga gärningens

begående. En motsvarande bestämmelse finnes även i den av Förenta Nationernas

generalförsamling antagna Universal declaration of human rights.

Med hansyn till det anförda har i förevarande paragraf upptagits en bestämmelse

av innebörd att såsom brott skall anses allenast gärning, som inrymmes

under en i brottsbalken eller eljest i lag eller författning given brottsbeskrivning.

Det föreslagna stadgandet innebär icke att det i varje särskilt fall måste

finnas ett direkt stöd i själva bokstavslydelsen av lagen, utan lagen skall

enligt vedertagna grundsatser tolkas så att dess rätta mening utrönes. Åtminstone

inom specialstraffrätten torde även s. k. analogisk tillämpning anses

tillåten, ehuru endast inom mycket snäva gränser. Härutinnan avses

icke att göra någon ändring genom det föreslagna stadgandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1062

B 57

2 §•

Förevarande paragraf saknar motsvarighet i gällande rätt. I kommittéförslaget

motsvaras paragrafen av 22: 1 och 22: 2.

Kommittén. Kommittén har i 22: 1 föreslagit ett stadgande av innehåll, att

straff enligt brottsbalken skall ådömas endast för gärning som begåtts

uppsåtligen eller, där det är särskilt stadgat, av oaktsamhet. Kommittén har

icke i lagtexten upptagit någon definition av uppsåtsbegreppet utan i detta

avseende hänvisat till de normer som utbildats i doktrin och praxis. Uppsåt

anses i första hand föreligga då det brottsliga resultatet är vad gärningsmannen

önskar uppnå med sin handling eller är ett genomgångsled för att

uppnå vad han sålunda önskar (direkt uppsåt även kallat avsikt eller syfte).

Uppsåt är vidare för handen när det brottsliga resultatet av gärningsmannen

uppfattas såsom nödvändigt förbundet med den önskade effekten

utan att likväl vara ett genomgångsled till denna (s. 1c. indirekt uppsåt).

Uppsåt anses ytterligare föreligga i viss utsträckning när gärningsmannen

uppfattar det brottsliga resultatet såsom möjligen förbundet med handlingen.

För att uppsåt i dessa fall skall föreligga lcräves att efter omständigheterna

måste antagas, att gärningsmannen icke av visshet om det brottsliga

resultatets inträdande skulle låtit avhålla sig från handlingen (s. 1c.

eventuellt uppsåt). Det har dock förekommit att ansvar för uppsåtligt brott

i dylika fall ådömts på grundval av vad gärningsmannen insett vara sannolikt.

Med hänsyn till att innebörden av uppsåtsbegreppet ej helt stabiliserats

har kommittén ansett, att tiden ännu ej är inne att i lagtext fixera begreppet.

Kommittén har övervägt att upptaga jämväl en bestämmelse om verkan

av rättsvillfarelse — vilken regel enligt den ståndpunkt svensk rättspraxis

intagit skulle innebära att rättsvillfarelse i princip icke medför straffrihet

— men funnit att denna fråga liksom hittills bör kunna överlåtas åt rättspraxis.

Begreppet oaktsamhet har liksom uppsåtsbegreppet lämnats utan definition

i lagtexten. Oaktsamhet anses enligt kommittén föreligga, om en människa

med normal viljebeskaffenhet skulle ha avhållit sig från handlingen

för att undvika en sådan skadlig eller farlig verkan därav som i det föreliggande

fallet inträtt. I paragrafen har emellertid upptagits en bestämmelse

att, om oaktsamheten var ringa, ej skall dömas till straff. För att denna

regel ej skall rubba förutsättningarna för slcadeståndsskyldighet har kommittén

jämväl föreslagit ett tillägg till SL 6: 1.

Kommittén har understrukit alt de föreslagna bestämmelserna gäller endast

för brott enligt brottsbalken, vilket i förslaget kommit till uttryck genom

orden »enligt denna balk». Inom specialstraffrätten kan, uttalar kommittén,

ej generellt tillämpas den principen att, då annat ej är uttryckligen

stadgat, för straffbarhet kräves att gärningen begåtls uppsåtligen; ej heller

kan regeln om straffrihet vid ringa oaktsamhet generellt tillämpas inom spe
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

cialstraffrätten, där den nedre gränsen för straffbar oaktsamhet ofta ligger

lägre än då fråga är om brott enligt strafflagen.

Bestämmelserna i SL 5: 12, som modifierar de särskilda reglerna om förhöjt

straff vid s. k. objektiva överskott, har ej någon motsvarighet i kommitténs

förslag, vari nämnda regler enligt vad förut anförts icke har upptagits.

I 22: 2 har kommittén upptagit en särskild regel om straffansvar vid rus.

Denna regel innebär, att om någon begår straffbelagd gärning under självförvållat

rus, hans tillstånd ej skall utgöra hinder mot att tillämpa det straff som

eljest är stadgat för gärningen. Den föreslagna bestämmelsen ersätter det

alltjämt gällande stadgandet i förordningen den 16 november 1841 (SFS nr

58) emot fylleri och dryckenskap. Kommittén har i sina motiv utförligt utvecklat

den närmare innebörden av bestämmelsen på grundval av doktrin

och praxis samt därvid betonat, att någon ändring i sak av den svenska

rättens ståndpunkt ej är avsedd.

Kommittén framhåller, att den svenska rättens ståndpunkt är att de vanliga

reglerna om uppsåt eller oaktsamhet såsom förutsättning för straffbarhet

ej gäller, då fråga är om handlingar begångna under inflytande av självtörvållat

rus av alkohol eller annat ämne med liknande verkan, såsom morfin,

kokain och fenedrin. Praxis har vidare iakttagit den största återhållsamhet

i fråga om medgivande av straffrihet eller straffnedsättning med

stöd av SL 5: 5 och 5: 6 beträffande handlingar förövade under rus. Strafffiihet

torde knappast medgivas i andra fall än då gärningsmannen befunnit

sig i patologiskt rus. Ståndpunkten betingas uppenbarligen av kriminalpolitiska

skäl. Frågan om rusets straffrättsliga ställning har i vårt land under

de senaste decennierna upprepade gånger varit föremål för överväganden

av sakkunniga, varvid någon principiell ändring av den ståndpunkt

svensk rätt intager ej ifrågasatts (se bl. a. SOU 1923: 9 och 1942: 59).

Det föreslagna stadgandet är, framhåller kommittén, en konsekvens av

att kommittén i 22: 1 upptagit den allmänna principen om uppsåt eller oaktsamhet

såsom förutsättning för straffbarhet. I förhållande till 22: 1 innebär

sålunda 22: 2 en modifikation. Frågan om frihet från straff för gärning

begången under rus på grund av att gärningsmannen befunnit s^ig i

sinnestillstånd som avses i SL 5: 5, i första hand patologiskt rus, har ej berörts

i den föreslagna lagtexten. Ej heller i detta hänseende torde enligt

kommittén ändring i gällande rätt vara påkallad. Beträffande straffnedsattningsregeln

i SL 5: 6 uttalar kommittén att om — i enlighet med förslag

av strafflagberedningen — detta stadgande skulle upphävas, uppkommer

fragan om tillämpning av en allmän bestämmelse om straffrihet eller straffnedsattning.

Denna fråga, liksom spörsmålet huruvida påföljder av särskilt

slag bör ifrågakomma i stället för straff i fall av förevarande art, har

ej behandlats av straffrättskommittén, utan kommittén har i dessa avseenden

hänvisat till strafflagberedningens arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 59

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Yttrandena Den av kommittén föreslagna regeln om uppsåt eller oaktsa

“ r=frir—

relse Landsorganisationen har beträffande innehållet i en sadan re el

I,a, e„ a“„»n Spfauning äu de,, som kommit Hl. uttryck i ko„m„t,e„s be
tänkande

och anfört: . n

villfarelse i princip tillerkannes verkan sajam förevarande

nedsättningsgrund, aktualiseras på ett sa \fäll*jnt?en av specialstraffstrafflagsrevisionen

liksom_ av d | den enskiide medborgaren

Ä *u„ge, uv

Men lika orimligt s0"’ det att beträffande bedömningen av rätts
ÄeuTÄHta

de” stränga8’ krimiualpolitiskt skäligen meningslösa

stäXunkt"om i denna träga intagits av svensk raltsprav.s.

Flera remissinstanser har uttalat särskild tillfredsställelse över förslaget

att för brottsbalksbrottens del undantaga fall av ringa oaktsamhet. h

''eningen Sveriges stadsdomare har dock uttalat önskemål om att i lag^ten

måtte närmare angivas de fall där straffbarheten är utesluten på g~

alt oaktsamheten är ringa. Göteborgs radhusralt anser att *"“2 ,

blivit alltför kategorisk samt föreslår att regeln utformas som en fakultativ

straffrihetsregel. Enligt rådhusrättens mening bor alltså stadgandet givas

den lydelsen att, om oaktsamheten var ringa, från straff må trias.

Även militieombudsmannen har ansett, att straffnhetsregeln ar tor dsträckt

särskilt med hänsyn till militära förhållanden. Fragan boi en 0

hans mening lösas så, åt, åklagare får möjlighe, åt, underlåta åtal , sadanu

fall där ingripande med straff icke är påkallat ur allmän synpunkt. In

krigsmaktens verksamhetsområde måste för säkerställande av torsvarsanstalternas

effektivitet och härför erforderlig samordning lastas stor vikt

vid att envar på sin plats med all den precision som ar möjlig och aien i

detaljer som i och för sig kanske ter sig mindre betydelsefialla ut or vad

som blivit honom ålagt. Även med aktgivande harpa skulle helt visst vid

tillämpning av den föreslagna straffnhetsregeln ingalunda komma att saknas

fall som måste bedömas som ringa oaktsamhet, ehuru ett ingnpand

skulle vara påkallat ur allmän synpunkt. Militieombudsmannen u veck ai

i sitt yttrande, hurusom den av kommittén föreslagna regeln skulle inncPära

betydande inskränkning i möjligheterna att utnyttja den tUhattavisnin"s-

och bestraffningsrätt, som är tillagd vederbörande militära chefer.

Regeln skulle kunna medföra, att åtskilliga fall av oaktsamhet, som nu be
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 B

Kimgl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

straff bar?)0 rf t^ri[tta!isning eller 1 disciplinär ordning, fölle utanför det

straffbara området, nagot som måste komma att menligt inverka på de betydelsefulla

uppgifter som åligger kompanibefälet ?

hl7lbe/ällTaren,haT lik3ledeS underst™™, att den föreslagna straffri,

ege,ln far.lampl,g med hänsyn till militära förhållanden. Bestämdsen

kan latt misstolkas och föranleda att vissa smärre, av krigsmän begangna

förseelser icke beivras, oaktat så varit påkallat ur allmän synpunkt

Brott som begås av oaktsamhet, där oaktsamheten är ringa, tordfi reael

vara att hanföra till sådana mindre förseelser som avses i 14. s i g

kris-smän °ch Kr

ng tillrättavisning ma anvandas. Med hänsyn härtill bör enligt överbefäl
■nn^kiZTf

*“ttry?? *"!!*** 1 22:1 Utbyt3S mot ^ynnerfigen ringa»,

skillnad från mihtieombudsmannen och överbefälhavaren har audi

toren vid kustflottan, i vars yttrande chefen för kustflottan instämt uttafat

mot ™enmf?en ,att det ur militär synpunkt icke torde vara något att erinra

ZLtenJ°re!älagna straffrihetsregeln, vilken närmast synes innebära ett

lagfastande av nu radande rättspraxis.

5ufrteäsffrd!/di,eniÖreSlagna rege‘n 0m anSV3r Vid rus -ser föreningen

ftt t fl haradshovdll}9ar att uttrycket »vare hans tillstånd ej hinder mot

slagit atTdet skurT 1Cke tlllrackIl§t entydigt. Föreningen har före
i

rrv, L * ersattas med »skall hans tillstånd vara utan verkan nå

straffbarheten» eller ock annat uttryck, som klarare anger va s l i 8

ti lstå°nTe fylkri °Ch dryckenskaP -givits med orden »må hans

. “ tä?d ,CJ laada honom till ursäkt, utan skall han---vara underkas

tad alla de påföljder, som lag och författning i varje fall föreskriva» En lik

nande ermran framföres av hovrätten för övre Norrland ^

Medicinalstyrelsen understryker, att medicinering vid t ex smärttill

stand, orostillstånd, illamående i samband med resor o. s. v. kan giva en o ''

tocknmg av sådan natur, att den bör räknas som ett rustillstånd Styrelsen

sager sig förutsatta att straffrihet under dylika omständigheter skalHfråea

komma savida läkarens ordination följts, så att angiven dos Lke ”Si''

dits och de meddelade föreskrifterna icke heller i övrigt åsidosatts.

atfr^r^V dverenssiämmelse med kommittén vill jag förorda

i In all 3 grrr3 brottsansvar i subjektivt avseende sammanfattas

vid hr h ^ Tf Gfn°m dCnna faStslås endast vad som redan anses gälla

V f imot den allmänna strafflagen. Jag vill emellertid understrvka al‘t

i brottshe k®"3 rCgeln ~ Varigen°m kravet På uPPsåt icke behöver angivas

i brot besknvnmgarna - endast är lagteknisk och att den alltså icke bör

ppfattas såsom något generellt ställningstagande til] de värdering.-

skiSldSbr°tf Iag§aS tiIlgrUnd fÖF bestän—andet av brottsområdet i varje sär
få

nb SParrf- Regeln Synes vara av den centrala karaktär, att den bör

ta sm plats i balkens inledande kapitel.

Ett spörsmål som uppkommer i detta sammanhang gäller verkan av att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962 B 61

gärningsmannen är ovetande om att gärningen är i lag belagd med ansvar,

s. k. rättsvillfarelse. I likhet med de flesta utländska rättssystem har svensk

rättspraxis i princip intagit den ståndpunkten, att uppsåtskravet ej omfattar

kännedom om lagens innehåll och att okunnighet om detta därför är

utan inverkan på ansvaret. Rättsvillfarelse har godtagits såsom straffrihetsgrund

endast i särskilda undantagsfall, då den bedömes såsom ursäktlig. Det

är uppenbart, att medborgarna i gemen icke kan äga närmare kännedom om

de mångahanda lagbestämmelser, som reglerar nutida komplicerade samhällsförhållanden.

Den kritiska hållning mot inställningen i rättspraxis som

kommit till uttryck i landsorganisationens remissyttrande är därför väl förståelig.

Å andra sidan kan icke varje påstående om okunnighet rörande rättsreglernas

innehåll få leda till befrielse från ansvar. I likhet med kommittén

anser jag att någon lagbestämmelse i ämnet ej bör meddelas, utan det bör

få ankomma på rättstillämpningen att bedöma spörsmålet med beaktande

av de förhållanden som föreligger i varje särskilt fall. De av strafflagberedningen

föreslagna reglerna om nedsättning och eftergift av påföljd ger också

möjligheter att undgå stötande resultat.

I kommitténs förslag har upptagits en kompletterande regel med den innebörden

att begreppet oaktsamhet i brottsbalken skall bestämmas så att det

icke omfattar ringa oaktsamhet. Denna regel har lämnats utan erinran i

de flesta remissyttrandena, men den har väckt vissa betänkligheter på militärt

håll, där man hävdat att den skulle kunna inverka menligt på krigsmaktens

möjligheter att upprätthålla effektivitet och disciplin. Jag vill i

detta avseende understryka, att uttrycket »ringa» oaktsamhet icke är någon

absolut bestämning av begreppet. I den mån förhållandena är av den beskaffenhet,

att särskild uppmärksamhet och noggrannhet är påkallad, måste

ett förfarande som under andra omständigheter finnes vara bagatellartat bedömas

såsom mera allvarligt. Enligt min mening är regeln, tolkad på detta

sätt, väl avpassad även för den militära rättsvården. Jag vill alltså tillstyrka

att en bestämmelse i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs

förslag intages i förevarande paragraf.

De nu förordade allmänna reglerna om uppsåt och oaktsamhet är såsom

kommittén närmare utvecklat ej utan vidare tillämpliga inom specialstraffrätten.

Härtill återkommer jag vid 9 § i detta kapitel.

I anslutning till frågan om de allmänna subjektiva brottsförutsättningarna

bör även spörsmålet om verkningarna av abnormitet i gärningsmannens

sinnesförfattning uppmärksammas. Enligt gällande rätt — SL 5: 5

kan den som begått en gärning under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet

eller annan jämställd abnormitet icke fällas till ansvar och dömas till

påföljd för gärningen, även om han anses ha haft uppsåt eller varit oaktsam,

utan domstolen får inskränka sig till att konstatera ett eventuellt föreliggande

behov av vård på sinnessjukhus. Stratflagberedningens förslag

till skyddslag innebär en ändrad ordning i detta avseende (se SOU 1956: 55

s. 266 ff.). Oavsett vilken ståndpunkt som intages till strafflagberedningens

förslag svnes reglerna angående de allmänna subjektiva brottsförutsält
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ningarna böra anses tillämpliga även på gärningar som begås under inflytande

av abnormitet. För att ett brott skall anses föreligga kräves sålunda,

att gärningsmannen haft uppsåt eller varit oaktsam i förhållande till den

brottsliga effekten.

För ett speciellt fall, nämligen då gärningsmannen handlat under rus,

påkallas emellertid en undantagsregel. Straffrättskommittén har i sitt förslag

upptagit en dylik regel, vilken som kommittén påpekar kan sägas innebära

en modifiering av kravet på uppsåt resp. oaktsamhet. Det är givet att

en måttlig berusning ej utesluter förefintligheten av uppsåt eller oaktsamliet,

men vid högre grader av rus kan omdömet vara så fördunklat, att man

icke kan tala om uppsåtligt eller oaktsamt handlande. Den svenska rättens

ståndpunkt att i sådana fall eftergiva det subjektiva rekvisitet — vilken

ståndpunkt hittills kommit till uttryck i 3 § i 1841 års förordning emot fylleri

och dryckenskap (jfr även SL 5: 5 andra stycket) — är såsom kommittén

framhållit betingad av kriminalpolitiska skäl. Jag vill i anslutning

till kommitténs redogörelse betona, att grundsatsen gäller såväl berusning

genom alkoholförtäring som berusning med andra medel. Vidare kräves att

berusningstillståndet skall vara självförvållat. I sådana fall då ruset är av

patologisk art eller då eljest är fråga om helt abnorma verkningar av berusningsmedlet

torde samma grundsatser få gälla som då gärningen eljest begåtts

under inflytande av abnormitet. Detsamma bör gälla i det av medicinalstyrelsen

berörda fallet, att någon blir omtöcknad vid medicinering enligt

läkarordination.

I kommitténs förslag har den ifrågavarande regeln avfattats så, att berusningen

ej skall vara hinder mot att tillämpa det straff som eljest är

stadgat för gärningen. Innebörden av regeln synes emellertid komma till ett

klarare och mera lättförståeligt uttryck, om den anknytes till den allmänna

bestämmelsen om uppsåt och oaktsamhet. I enlighet härmed har, i andra

stycket av förevarande paragraf, stadgats att, om gärningen begåtts under

självförvållat rus, därav icke må föranledas att den ej anses som brott.

3 §•

Paragrafen saknar motsvarighet såväl i gällande rätt som i straffrätlskommitténs

förslag.

Kommittén. Kommittén har icke i sitt förslag upptagit några allmänna

regler angående bestämmande av brottspåföljd. Icke heller i motiven har

kommittén närmare ingått på denna fråga. I den allmänna översikten över

förslaget anför dock kommittén, såsom förut anmärkts, att kommittén icke

ansett det påkallat att giva annan ledning för straffmätningen inom skalorna

än som kan utläsas av exemplen på ringa eller grovt brott. I detta sammanhang

anför kommittén därjämte, att det är klart att fängelse och böter

skall utmatas till visst mått huvudsakligen efteF brottets svårhetsgrad, medan

val av annan påföljd främst bestämmes med hänsyn till den brottsliges

person. c

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 63

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Departementschefen. I 1 och 2 §§ i förevarande kapitel angives två grundförutsättningar

för att ett brott skall anses föreligga, nämligen dds att ga

ningen är i lag beskriven såsom brott och dels att gärningen skett med pp

såt eller, i särskilda fall, av oaktsamhet. Sedan det konstaterats åt n^onbe«ått

ett brott, inträder samhällets reaktion i den formen, att påföljd för brottet

bestämmes. Några generella anvisningar för bestämmandet av påföljden

finnes ei i SL. Det synes emellertid önskvärt att i det inledande kapitlet

brottsbalken införa en regel, som i allmänt sammanfattande form anger de

huvudsynpunkter som bör följas då domstolen i de särskilda fallen skall

bestämma brottspåföljden.

Samhällets reaktion mot brottslingen syftar i främst a rummet till åt - reda samhället skydd mot den fara för dess bestånd och utveckling som lagöverträdelser

medför och att jämväl skydda enskilda medborgare mot angrepp

av olika slag. I diskussionen kring dessa frågor har olika meningar

kommit till uttryck, huruvida ett sådant skydd kan åstadkommas genom

en påverkan på samhällsmedlemmarna i allmänhet eller om huvudvikten

bör läggas vid åtgärder som hänför sig till den brottslige själv. De skarpa

teoretiska motsättningar, som framkommit rörande detta spörsmål, torde

emellertid icke leda till några mera väsentliga skiljaktigheter vid den praktiska

tillämpningen av påföljdssystemet. Tydligt är att några generella normer

icke kan uppställas. Då det gäller att i en sammanfattande lagregel giva

domstolen en anvisning för bestämmandet av brottspåföljden torde det ej

vara möjligt att precisera brottspåföljdens syfte på annat sätt än att den ska

vara ägnad att avhålla gärningsmannen från brott och eljest skydda samhället

mot brottslighet. Därjämte bör emellertid utsägas, att domstolen vid

sin prövning har att taga hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter,

såväl beträffande brottet som i fråga om den brottsliges person. Detta galler

alla brottspåföljder utan åtskillnad. Enligt kommitténs uppfattning skall

fängelse och böter utmätas till visst mått huvudsakligen efter brottets svårhetsgrad,

medan valet av annan påföljd främst bestämmes med hänsyn till

brottslingens person. Det är visserligen riktigt, att brottets svårhetsgrad ar

av väsentlig betydelse vid ådömande av fängelse eller böter. Enligt min mening

bör emellertid även då — åtminstone vid något allvarligare brottslighet

— stort avseende fästas också vid den brottsliges personliga omständigheter.

I förevarande paragraf i förslaget har med hänsyn härtill upptagits

en bestämmelse av innebörd, att rätten enligt de grunder som gäller för tilllämpningen

av olika brottspåföljder skall, med beaktande av brottets beskaffenhet,

gärningsmannens egenskaper och personliga förhållanden samt omständigheterna

i övrigt, bestämma påföljd för brottet efter vad som finnes

bäst ägnat att avhålla gärningsmannen från brott och eljest skydda samhället

mot brottslighet. Med den valda formuleringen gäller regeln icke blott

valet av påföljdsart utan även bestämmandet av påföljdens närmare utformning

i den mån domstolen har att bestämma däröver, exempelvis fastställande

av tiden för fängelse inom den för brottet gällande latituden.

Mot den nu föreslagna regeln kan måhända invändas att den med sin

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

mycket allmänt hållna avfattning icke ger domstolen någon nämnvärd vägledning

vid bedömandet av de särskilda brottsfallen. Det synes likväl vara

av varde att man i en lagregel ger ett uttryck just för grundsatsen att det

- såvitt ej särskilda regler föranleder annat _ icke är några speciella

synpunkter som skall givas företräde utan att domstolen har att beakta

samtliga föreliggande omständigheter. Regeln har därigenom en viktig samordnande

funktion i förhållande till de normer och anvisningar som i olika

sammanhang meddelas beträffande de särskilda brottspåföljderna.

4 §•

o^n.?araSraf ersätter stadganden i SL 2:1, 2: 2, 2:15, 2:15a, 5: 6a samt

.... : i7’ onVoi angår SL 27: 17 finnes motsvarighet i straffrättskommitténs

torslag 20: 20.

Departementschefen. I brottsbalkens inledande kapitel torde sammanfattningsvis

bora angivas de olika slag av brottspåföljder som kan komma till

användning. I den uppräkning som förevarande paragraf innehåller upptages

allmänna brottspåföljder i första stycket. Uppräkningen, som skett i

huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt, är i avvaktan på ett närmare

ställningstagande till strafflagberedningens förslag icke slutgiltig.

De sarskdda påföljderna — suspension och avsättning för ämbets- och

tjänstemän samt disciplinstraff för krigsmän - angives i andra stycket.

som tredje stycke innehåller paragrafen en erinran om möjligheten att,

da riket ar i krig, tillämpa dödsstraff i vissa fall.

v.M,edanledrS aV br0tt kan även inträda skadeståndsskyldighet samt formel

se” 6 § 3nnan dyHk SärSkild rättsverkan- Härom meddelas bestäm
-

5 §•

Paragrafen har ej motsvarighet vare sig i gällande rätt eller i kommittélorslaget.

Departementschefen. Den omständigheten att vissa påföljder angives i bestämmelserna

om de särskilda brotten kan måhända giva anledning till den

uppfattningen, att de Övriga påföljderna skulle vara av undantagskaraktär

0?bk°mma tm användning endast om den i brottsbestämmelsen angivna

påföljden av särskild anledning ej kan tillämpas. Ett sådant betraktelsesätt

har haft sitt berättigande tidigare, då vårt reaktionssystem var mindre differentierät,

men kan numera ej anses riktigt. Som jag understrukit vid 3 §

skull domstolen vid sitt bedömande av ett brottsfall välja mellan de olia

pafoljaerna alltefter de i varje särskilt fall föreliggande omständigheter
,

na; k UJ1uSa,aV PåfölJderna> främst fängelse och böter, nämnes i anslutning

ill brottsbeskrivningarna är betingat av nödvändigheten att allt efter brot
*nASJårh^tS8rad

bestämma olika maximi- och minimigränser för dessa

påföljder. For att klarlagga jämställdheten mellan de olika reaktionsformer
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 65

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

na och sålunda förebygga den nyss antydda misstolkningen har i denna paragraf

uttryckligen fastslagits, att böter och fängelse liksom suspension,

sättning och disciplinstraff skall användas med den begränsning som framoår

av bestämmelserna om de särskilda brotten och att de Övriga i 4 § forsta

stycket angivna påföljderna må tillämpas utan avseende å att de over huvu

ej omnämnes i dessa bestämmelser.

6 §•

Denna bestämmelse har ej direkt motsvarighet i SL och ej heller i kommittéförslaget.

Departementschefen. Såsom antytts i kommentarerna till 4 § är den därstädes

gjorda uppräkningen ej fullständig, i det brott kan föranleda skadestånd

och förverkande; även andra särskilda åtgärder, sasom forvisning,

skyldighet att gälda straffskatt etc., kan ifrågakomma. En erinran harom

har upptagits i förevarande paragraf. Utformningen av dessa åtgärder avviker

i skilda hänseenden, alltefter syftet med åtgärderna, från de egentliga

brottspåföljderna.

7 §-

Stadgandet återfinnes i SL 1: 1 andra stycket och har i straffrattskommitténs

förslag sin plats i 23: 11.

Departementschefen. Frågan var ett brott skall anses begånget har betydelse

i olika avseenden, och en bestämmelse som ger en generell regel harom

svnes lämpligen böra införas i förevarande kapitel. Med denna placering av

bestämmelsen står det klart att den är avsedd att giva ledning i alla fall, da

spörsmålet är av betydelse. Jag vill påpeka, att 19 kap. 1 § rattegangsbalken

upptager ett stadgande i ämnet, såvitt angår forum i brottmål. Detta stadgande,

som i sak överensstämmer med den regel som på grundval av SL 1:1

upptagits i föreliggande förslag, torde bli överflödigt och kunna utgå.

8 §■

Denna paragraf motsvaras i gällande rätt av SL 1:5 första stycket och

i kommitténs förslag av 23: 12 första stycket.

Departementschefen. Paragrafen innehåller en hänvisning till särskild

lagstiftning angående utlämning för brott från Sverige till främmande stat.

Hänvisningen avser lagen den 6 december 1957 om utlämning för brott.

Angående efterkommande av villkor beträffande åtal eller påföljd, som

uppställts då någon för brott utlämnats till Sverige, torde bestämmelser

böra meddelas i samband med de regler angående reaktionssystemet, som

avses skola ingå i en senare avdelning av brottsbalken.

9 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. I kommitténs förslag finnes

motsvarighet till bestämmelsen i 23: 13.

3 liihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Kommittén. Kommittén, som i sitt förslag upptagit allmänna straffrättsliga

regler i 21 23 kap., har såsom avslutande paragraf i 23 kap. infört ett

stadgande, vari föreskrivits, att de allmänna bestämmelserna i nämnda kapitel

skall gälla jämväl beträffande gärning som är belagd med straff i annan

lag eller författning än brottsbalken, där ej annat följer av vad för särskilda

fall är stadgat. I motiven till bestämmelsen har kommittén påpekat,

alt beträffande det i 22: 1 upptagna stadgandet om uppsåt eller oaktsamhet

såsom förutsättning för straffbarhet (vilket stadgande i departementsförslaget

motsvaras av 2 § första stycket i förevarande kapitel) dock skall gälla,

att det ar tillämpligt endast i fråga om de i brottsbalken behandlade

åttrandena. Den ifrågavarande bestämmelsen i kommitténs förslag har icke

oranlett erinran i remissyttrandena i annan mån än att på ett par håll uttalats,

att det av kommitténs formulering av denna bestämmelse och av 22: 1

i kommittéförslaget icke otvetydigt framginge, att sistnämnda paragraf ei

skulle avse specialstraffrätten.

Departementschefen. I en framställning till Kungl. Maj :t har 1953 års

riksdag anhållit om utredning angående de allmänstraffrättsliga problemen

mom specialstraffratten och om en översyn av gällande specialstraffrättsliga

stadganden i förtydligande och förenhetligande syfte. Till grund för

framställningen ligger ett av första lagutskottet avgivet utlåtande (nr 34)

vari namnes flera ämnen inom specialstraffrätten — bl. a. de subjektiva

förutsättningarna för straff — där tvekan råder om bestämmelsernas innebord

dar reglerna är mindre följdriktiga eller där deras sakliga innehåll

an kritiseras eller diskuteras. Med anledning av ifrågavarande framställning

har i slutet av år 1955 inom justitiedepartementet tillkallats en särskild

utredningsman för att verkställa en förberedande undersökning för

reformering av specialstraffrätten.

Innan resultatet av det sålunda påbörjade utredningsarbetet föreligger,

kan nagon mera slutgiltig ställning icke tagas till de allmänstraffrättsliga’

problemen mom specialstraffrätten. Liksom nu anses vara fallet med motsvarande

regler i SL bör emellertid — såsom kommittén föreslagit — de all
“a-^Stämmelserna

1 den n^a brottsbalken äga tillämpning inom specialstiattratten

i den mån ej annan ordning gäller i särskilda fall. Stadgande härom

synes lämpligen böra upptagas i det inledande allmänna kapitlet i brottsbalken.

Kommittén har likväl ansett, att ett uttryckligt undantag bör göras i fråga

om den bestämmelse som fastslår principen om uppsåt eller oaktsamhet

sasom förutsättning för straffbarhet. Denna princip torde väl, anför kommittén,

som regel bora upprätthållas även inom specialstraffrätten. Där kan

emellertid ej generellt tillämpas den principen att, då annat ej är uttryckhgen

stadgat, for straffbarhet kräves att gärningen begåtts uppsåtligen.

Ej neller kan regeln om straffrihet vid ringa oaktsamhet generellt tilläm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 67

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

pas inom specialstraffrätten, där den nedre gränsen för straffbar oaktsamhet

ofta ligger lägre än då fråga är om brott enligt brottsbalken. I vissa fall

torde även s. k. strikt ansvar tillämpas inom specialstraffrätten.

Mot kommitténs förslag i denna del har under remissbehandlingen icke

framförts andra erinringar än att det från ett par håll ifrågasatts, om det

av kommittén avsedda undanlaget på ett tillräckligt tydligt sätt har kommit

till uttryck i den föreslagna lagtexten. Enligt min mening bor emellertid

något sådant undantag icke göras, utan även de i 1 kap. 2 § av departementsförslaget

meddelade reglerna om uppsåt och oaktsamhet^ bör omfattas

av förevarande stadgande. I likhet med vad som gäller i fråga om andra

allmänstraffrättsliga principer får dock inom specialstraffrätten avsteg

från ifrågavarande regler göras dels när undantag uttryckligen har stadgats i

den särskilda författningen och dels när det av brottsbeskrivningen eller

eljest framgår att annat måste anses förutsatt vid kriminaliseringen; den

närmare gränsdragningen beträffande reglernas tillämpningsområde får alltså

med iakttagande av vanliga tolkningsregler göras vid rättstillämpningen.

Enligt förevarande paragraf skall de bestämmelser, som angives däri,

tillämpas inom specialstraffrätten endast såvida ej annat följer av vad

för visst fall är stadgat. Denna inskränkning innebär ej att undantag måste

ha stadgats uttryckligen, utan hänsyn skall även tagas till vad som måste

anses förutsatt vid tillkomsten av stadgandet om brottet; härutinnan må

hänvisas till innebörden av SL 3:4, vari motsvarande inskränkning göres.

Ben föreslagna avfattningen av paragrafen torde därför med erforderlig

tydlighet klargöra de begränsningar i fråga om brottsbalkens regler om uppsåt

och oaktsamhet, som måste iakttagas inom specialstraffrätten.

Jag vill slutligen framhålla att, om bestämmelserna rörande reaktionssystemet

inflyter i brottsbalken, förevarande paragraf torde få utvidgas till

att avse även vissa andra delar av balken än dem, som nu uppräknas i paragrafen.

2

2 KAP.

Om tillämpligheten av svensk lag angående brott

Bestämmelserna i detta kap., som avser tillämpligheten i rummet avsvensk

lagstiftning angående brott, motsvarar SL 1 kap. samt 23:6 9 i

kommitténs förslag. De regler angående tillämplighet i tiden som kommittén

upptagit i 23: 1—5 har såsom anmärkts i den allmänna motiveringen tills

vidare fått utgå.

Kommittén har utförligt redogjort för de olika principer, som tillämpas

beträffande den straffrättsliga kompetensen (territorialprincipen, personalitetsprincipen,

real- eller skyddsprincipen och universalprincipen), och för

de kombinationer av dessa principer, som skilda länders rättssystem giver

uttryck för. I förhållande till gällande svensk rätt innebär förslaget vissa

utvidgningar. Till en del har av kommittén föreslagna utvidgningar redan

opaginerad Kontrollera mot PDF

6S B

Kiingl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

genomförts genom lagstiftning år 1957. Departementsförslaget anknyter eljest

1 huvudsak till vad kommittén föreslagit. I redaktionellt avseende har

skett viss omarbetning i syfte att göra de tämligen komplicerade reglerna

mera överskådliga. °

I departementsförslaget har till skillnad från kommitténs förslag ej upptagits

nagra regler om åtalsprövning. Det är avsett att dessa regler skall

sammanföras med övriga åtalsbestämmelser. Den i kommittéförslaget (23- 1:J..!1Pptagna/e§el11 om hänsynstagande, vid åtal här i landet, till ansvarspatoljd

som for samma gärning ådömts utom riket, har jämväl fått utgå,

da den synes få en naturligare plats bland bestämmelserna om påföljds
Med

den utformning som 2 kap. sålunda har erhållit i departementsförslaget

innehåller det till en början, i 1 §, regler angående behörighet för

svensk domstol att doma över brott som begåtts inom riket. För brott som

• Utum riket medde,as bestämmelser i 2 och 3 §§. Vidare upptages

i 4 § eu bestämmelse angående folkrättsligt betingade undantag från kapitlets

Övriga regler.

1 §•

Denna paragraf, som i gällande rätt i huvudsak har motsvarighet i SL 1 • 1

oo\r;2’ överensstämmer — bortsett från redaktionella jämkningar - med

2ö. 6 törsta stycket i kommitténs förslag.

2 §.

Paragrafen har i gällande rätt delvis motsvarighet i SL 1: 1 och 1: 2. I

kommittéförslaget motsvaras paragrafen av 23: 7 p. 1 och 23: 8.

Gallande ratt. SL 1: 1 och 1: 2 har genom lag den 6 juni 1957 fått ändrad

^deise fr. o. m. den 1 januari 1958. Enligt SL 1: 1 dömes inländsk man

etter Sveriges lag och vid svensk domstol bl. a. för brott, som han begått å

svenskt fartyg eller luftfartyg eller mot Sverige eller svensk man utom

riket, ävensom för annat utom riket förövat brott, där Kungl. Maj :t förordnar

om åtal. Utländsk man, som finnes här i riket, skall enligt SL 1: 2

domas efter Sveriges lag och vid svensk domstol bl. a. för brott, som han

b.‘;Såttt,a svenskt fartyg eller luftfartyg utom riket, så ock för annat utom

riket forovat brott, om brottet begåtts mot Sverige eller svensk man eller

om straffarbete kan följa å gärningen enligt svensk lag och den ej var fri

från straff enligt lag, som gällde på gärningsorten. Även i dessa fall förutsättes

emellertid, att Kungl. Maj :t förordnar om åtal.

Kommittén. Enligt kommitténs förslag skall svensk lag vara tillämplig

och svensk domstol behörig, då brott förövats utom riket av svensk medborgare

eller av utlänning som hade hemvist i Sverige. Frågan om gärningsmannens

nationalitet skall bedömas med hänsyn till tidpunkten för

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 69

Kanyl. Majds proposition nr 10 ur 1962

brottets förövande. Hav en utlänning, som utomlands förövat brott, därefter

flyttat till Sverige och förvärvat svenskt medborgarskap, skulle han

icke utan särskilt stadgande kunna lagforas för brottet i Sverige och ej

heller utlämnas till annat land, eftersom svensk medborgare enligt gällande

utlämningslagstiftning ej utlämnas. Ett sådant särskilt stadgande har föreslagits

av kommittén. Kompetensregeln har gjorts tillämplig även beträffande

brott utom riket av utlänning som efter brottet tagit hemvist i Sverige.

För att brottet skall höra under svensk kompetens kräves, förutom

att gärningen är straffbar enligt svensk lag, att gärningen ej var straffri

enligt å gärningsorten gällande lag.

Vidare har kommittén upptagit en särskild kompetensregel beträffande

vissa utom riket förövade brott av utlänning, som efter brottet begivit sig

till Sverige eller till område utom Sverige där avdelning av krigsmakten

befinner sig för annat ändamål än övning. Stadgandet är avsett att anknyta

till lagstiftningen om utlämning för brott. Enligt förslaget skall utlänningen

i det avsedda fallet dömas efter svensk lag och vid svensk domstol, under

förutsättning dels att gärningen ej är straffri enligt å gärningsorten gällande

lag, dels att å brottet, om det förövats i Sverige under motsvarande förhållanden,

kunnat följa svårare straff än fängelse i två år och dels att begäran

om utlämning icke framställts eller sådan begäran avslagits eller ock

utlämning på grund av krig eller annat hinder ej kan ske.

Departementschefen. I förevarande paragraf har sammanförts vissa regler

om svensk domsrätt i fråga om brott som förövats utom riket.

Kommittéförslaget innebär, i förhållande till gällande rätt, till en början

den ändringen att utlänning som har hemvist här i riket likställes med

svensk medborgare. Det synes rimligt att den anknytning till Sverige, som

en utlänning med hemvist här i landet äger, på detta sätt kommer till uttryck

i jurisdiktionsreglerna. Den närmare innebörden av begreppet hemvist

torde få bestämmas av rättstillämpningen.

En särskild kompetensregel har av kommittén föreslagits för det fall, att

utlänning förövat brott utom riket och därefter blivit svensk medborgare.

De motiv för denna bestämmelse som kommittén anfört synes övertygande.

Någon invändning synes ej heller kunna göras mot att bestämmelsen göres

tillämplig även beträffande brott utom riket av utlänning, som efter brottet

tagit hemvist i Sverige utan att ha blivit svensk medborgare. Visserligen

uppställer utlämningslagstiftningen ej något förbud mot utlämning i

sådant fall, men vid prövning av utlämningsframställning torde, om det icke

föreligger förpliktelse att utlämna på grund av utlämningstraktat, hänsyn

tagas till domicilet, när omständigheterna ger anledning därtill.

Kommittén har föreslagit ytterligare utvidgning av den svenska domsratten

beträffande brott som utom landet förövats av utlänning. Denna utvidgning

äger nära samband med lagstiftningen om utlämning för brott, och

kommitténs förslag i förevarande del har i samband med tillkomsten av

lagen den 6 dec. 1957 om utlämning för brott upptagits till behandling

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

utan avvaktan på genomförandet av brottsbalksförslaget i övrigt. I enlighet

med förslag i en för 1957 års riksdag framlagd proposition, nr 170,

har därvid — såsom jag anmärkt vid redogörelsen för gällande rätt —

SL 1: 2 fått sådan ändrad lydelse, att utländsk man som finnes här i riket

kan för brott som han begått utom riket dömas efter svensk lag och vid

svensk domstol, förutom i vissa fall som tidigare omfattades av detta lagrum,

jämväl eljest om straffarbete kan följa å gärningen enligt svensk

lag och den ej var fri från straff enligt lag, som gällde på gärningsorten. Med

hänvisning till den motivering som anförts i propositionen nr 170 vill jag

foresla, att en motsvarande regel upptages i brottsbalken i förevarande

paragraf. Regeln torde, såvitt angår avgränsningen i fråga om brottets

svårhetsgrad, böra omfatta brott varå enligt svensk lag kan följa fängelse

i mer än sex månader.

I redaktionellt avseende har paragrafen utformats så, att i första stycket

upptages det fall då brott utom riket förövas av svensk medborgare eller av

utlänning med hemvist i Sverige (23: 7 p. 1 i kommitténs förslag), medan

Övriga nu omförmälda fall nämnes i andra stycket (23: 8 i kommitténs förslag).

3 §.

Bestämmelserna i denna paragraf har i gällande rätt motsvarighet i SL

1:2 och 1:3 a. I kommittéförslaget motsvaras paragrafen i huvudsak av

23: 7 p. 2—5.

Gällande rätt. För brott som är begånget utom Sverige är utlänning enligt

SL 1: 2 underkastad svensk domsrätt, utom i de fall som redovisats

under föregående paragraf, även då gärningen utgör folkrättsbrott och

Kungl. Maj:t förordnar om åtal. I SL 1:3 a har meddelats vissa kompletterande

bestämmelser, avseende brott som begåtts utom riket där avdelnino

av krigsmakten befinner sig.

Kommittén. Kommittén har i 23: 7 p. 2—5 upptagit regler om svensk domsrätt

beträffande utomlands förövade brott i följande fall, nämligen då brottet

förövats mot Sverige, svensk medborgare eller svensk sammanslutning

eller mot utlänning som hade hemvist i Sverige, då det begåtts å svenskt

i artyg eller luftfartyg eller i tjänsten av någon som tillhörde fartyget eller

luftfartyget, då det förövats av krigsman å område, där avdelning av krigsmakten

befann sig, samt då det förövats av utlänning å område där avdelning

a\ krigsmakten befann sig för annat ändamål än övning. Någon särskild

bestämmelse motsvarande den i SL 1: 2 upptagna regeln om svensk

domsrätt i fråga om folkrättsbrott har ej upptagits i kommitténs förslag.

Kommittén har uttalat, att det i 1948 års Genévekonventioner uppställda

kravet att vissa överträdelser av konventionerna alltid skall kunna bestraffas

av fordragsslutande part, oavsett gärningsmannens nationalitet och oavsett

om gärningen begåtts inom eller utom partens territorium, tillgodoses

genom den kompetensregel som kommittén föreslagit i 23:8.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 71

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Departementschefen. I denna paragraf torde böra upptagas angå
ende

vissa speciella fall, då svensk domsrätt beträffande brott som ullan »

förövat utom riket föreligger, även om de förutsättningar som angives , §

ej är för handen. I anslutning till kommitténs förslag bor salunda stadgas,

att domsrätt skall föreligga i följande fall: 1) om brottet förövats a svenskt

fartv" eller luftfartyg eller i tjänsten av nagon som tdlhorde fartygets elle

luftfartygete besättnfng; 2) om brottet begåtts å område där avdelmng av

krigsmakten befann sig, med det förbehållet att, om brottet förövats av annan

än krigsman, domsrätt finnes endast om avdelningen befann sig pa om

rådet för annat ändamål än övning; 3) om i annat fall an under 1) eller 2)

avses brottet förövats mot Sverige, svensk medborgare eller svensk sammanslutning

eller mot utlänning med hemvist i Sverige.

I kommitténs förslag har icke upptagits någon särskild regel om svensk

domsrätt i fråga om folkrättsbrott. Enligt vad kommittén uttalat i motiven

skulle det i 1948 års Genévekonventioner angående behandlingen av krigsfångar

m. m. uppställda kravet, att vissa överträdelser av konventionerna

alltid skall kunna bestraffas av fördragsslutande part, oavsett gärningsmännens

nationalitet och oavsett om gärningen begåtts inom eller utom partens

territorium, tillgodoses genom den allmänna kompetensregel som kom

mittén föreslagit i 2!: 8 andra stycket (se 2 § andra stycket i forevarande

kan. i departementsförslaget). Vid genomförandet år 1953 av den särskilda

lagstiftningen om folkrättsbrott uppställdes emellertid — såsom framgar

av SL 1:2 tredje stycket — ej några begränsningar 1 den svenska domskompetensen

med avseende å gärningsmannens uppehållsort och ej heller

beträffande gärningens straffbarhet på gärningsorten. Da det ej torde vara

anledning att frångå den ståndpunkt som i detta avseende kommit till uttryck

i 1953 års lagstiftning, bör i förevarande paragraf, såsom en fjärde

punkt, upptagas eu särskild regel, som lägger folkrättsbrott under svensk

domsrätt utan de i 2 g angivna begränsningarna.

4 §•

Paragrafen har i gällande rätt delvis motsvarighet i SL 1: 4 och svarar 1

kommitténs förslag mot 23: 9 första stycket.

Gällande rätt. I SL 1:4 stadgas, att för främmande makts beskickmn0

skall "älla vad allmänt vedertaget är eller genom fördrag blivit stadgat.

Även andra undantag från de vanliga jurisdiktionsreglerna finnes, men

dessa är ej angivna i lagen utan grundas på allmant erkanda folkrattsliga

principer. Om immunitet för personer som tjänstgör hos Förenta Nationerna

och vissa andra internationella organisationer finnes stadgat 1 lagen den

10 juli 1947 om särskilda förmåner för vissa internationella organisationer.

Kommittén. Kommittén har ansett lämpligt att ersätta det nuvarande städandet

i SL 1 • 4 med en allmän erinran om att överenskommelser med främmande

makt eller allmänt erkända folkrättsliga grundsatser kan föranleda

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

undantag från de allmänna kompetensreglerna. I motiven erinrar kommittén

om att utländska strafflagar ofta anger de folkrättsligt betingade undantagen

genom en allmant hållen hänvisning. I dansk och norsk rätt stadgas

salunda allenast, att användningen av de allmänna kompetensreglerna begränsas

av de i folkrätten erkända undantagsreglerna. Kommittén framhåller

aven, att mellanstatliga överenskommelser och folkrättsliga grundsatser

mke nödvändigtvis behöver innebära en begränsning i kompetensen, utan

att jamval en utsträckning därav kan komma i fråga.

Yttrandena. Paragrafen har föranlett erinran av hovrätten för Västra Svcnge,

som anmarkt, att med den formulering stadgandet erhållit i kommitténs

förslag inneborden av lagtexten, såvitt angår överenskommelser med

främmande makt, synes bli vidsträcktare än en blott erinran om något som

galler redan utan uttryckligt stadgande. Enligt gällande rätt torde nämligen

domstolarna icke undantagslöst vara skyldiga att respektera av Kung! Mai t

genom överenskommelse med främmande makt stadgade undantag från de

allmänna kompetensreglerna. Särskilt i en situation, där påtryckningar från

främmande makt - exempelvis att icke lagfora medlemmar av visst politiskt

parti for omstörtande verksamhet — kan förekomma, synes det föres

agna stadgandet agnat att medföra olägenheter. Hovrätten ifrågasätter om

icke paragrafen bor utgå eller omformuleras med hänsyn till vad nu anförts.

Departementschefen. I likhet med hovrätten för Västra Sverige anser ja«

att denna paragraf i kommitténs förslag fått en alltför vidsträckt avfattning!

i det enligt förslaget varje av Kungl. Maj:t genom överenskommelse med

främmande makt stadgat undantag från de allmänna kompetensreglerna

skulle bh bmdandc för domstolarna. Det synes riktigare att begränsa stadgandet

till en erinran om de undantag som är vedertagna inom folkrätten.

ANDRA AVDELNINGEN

Om brotten

3 KAP.

Om mord och misshandel

Detta kapitel motsvarar 1 kap. i kommitténs förslag. I gällande rätt har

kapitlet i stort sett motsvarighet i SL 14 kap.

Det ma anmarkas att i förslaget icke återfinnes någon motsvarighet till de

nuvarande särskilda bestämmelserna i SL 14: 7, 14: 8 och 14: 14, avseende

det fall att flera deltagit i uppsåtlig misshandel varav följt döden eller kommit

viss kroppsskada, liksom ej heller till de i SL 14:38—41 reglerade

duellbrotten och det i SL 14:42 upptagna fallet att någon vid dråp eller

misshandel träffat annan än den han ville döda eller misshandla. Regeln i

SL 14:35 om ansvar för barnafader, som underlåter att lämna kvinnan

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 73

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

nödig hjälp i anledning av havandeskapet eller födelsen, har likaledes utgått.

Vissa av de nuvarande bestämmelserna i SL 14 kap. ersättes enligt

förslaget av stadganden i andra kapitel än det förevarande. Resande av

livsfarligt vapen såsom självständigt brott (SL 14: 15 andra stycket och

14: 37) täckes sålunda i huvudsak av bestämmelserna om olaga hot (4 kap.

5 § i departementsförslaget). Ansvar för olaga hot kan också i vissa fall lfrå«ak

om ma vid utmaning till envig eller biträde därvid (SL 14: 39, 14: 41). Reglerna

om framkallande av fara för venerisk smitta (SL 14:21) har fatt

utgå för att överföras till 1918 års lag angående åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar. Vissa fall av utsättande (SL 14: 23 25 och 14: 30—33)

kan medföra ansvar enligt bestämmelserna om försättande i nödläge i de
partementsförslagets

4 kap. 2 §. ;

Kommitténs förslag innebär även, att SL 14: 16 angående förhållandet

mellan misshandel och kroppsaga skall utgå. Förslaget har i denna del utbrutits

till särskild behandling, och genom lag den 8 juni 1957 om ändring

i strafflagen (SFS nr 312) har SL 14: 16 upphört att gälla från och med

den 1 juli 1957. Motsvarighet till detta stadgande skall alltså ej ingå i brottsbalken.

. .

Av skäl som framgår av den allmänna motiveringen har jag ej upptagit

bestämmelserna i kommittéförslaget (1: 10) om samtycke till gärning som

avses i förevarande kapitel samt om medverkan till självmord m. m.

I den föreslagna lydelsen omfattar förevarande kapitel följande brottstyper

nämligen mord och dråp (1 §), barnadråp (2 §), fosterfördrivning och

»rov fosterfördrivning (3 §), misshandel (4 §), grov misshandel (5 §), vältande

till annans död och grovt vållande till annans död (6 §), vållande till

kroppsskada eller sjukdom och grovt vållande till kroppsskada eller sjukdom

(7 §) samt vårdslöshet mot person (8 §). Därjämte upptages regler om

försök, förberedelse m. m. (9 §).

1 §•

Denna paragraf motsvarar i huvudsak SL 14: 1 och 14: 3. I kommittéförslaget

finnes motsvarighet till paragrafen i 1: 1 och 1: 2.

Gällande rätt. I gällande lag skiljes mellan två typfall av uppsåtligt dödande,

nämligen att döda annan med berått mod och att döda av hastigt

mod. I det förra fallet föreligger mord enligt SL 14: 1. Skedde dödandet av

hastigt mod, skall enligt SL 14:3 dömas för dråp. För mord dömes till

straffarbete på livstid och för dråp till straffarbete på livstid eller i tio år.

Straffet för dråp kan dock enligt SL 14: 3 andra stycket nedsättas till straffarbete

i sex år, om gärningsmannen utan egen skuld blivit genom svår förolämpning

eller synnerlig misshandel av den dräpte till vrede retad eller om

omständigheterna eljest är synnerligen mildrande. Enligt gällande lag hanföres

till dråp även det fall att någon utan avsikt att dräpa uppsåtligen misshandlat

annan så att döden följt. Effekten har alltså varit avgörande för

bestämmande av brottstypen. I fråga om straffet skiljes även här mellan

ett handlande med berått mod, SL 14: 4, och av hastigt mod, SL 14. 5.

3f LSihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 10. B.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Kommittén Även i kommittéförslaget upptages ett brott med beteckningen

broUhTr iet “ betec^infa dråP> ™en gränsdragningen mellan dessa

rått mo/ n gallande la§ skett efter om gärningen skett med be
ratt

mod eller av hastigt mod. Enligt förslaget betecknas uppsåtligt dödande

som mord, om brottet med hänsyn till samtliga omständigheter^ som omattas

av uppsåtet, framstar som särskilt grovt; eljest föreligger dråp. Kom
till

dT^Ö TV Ti n S°m fÖregåtts av överläggning ingalunda alltid hör

fn! a -81-3 fal 611 °Ch att en lindrig®™ bedömning sålunda kan vara behärnå

"hr na^°Vf lä§gnin§ ske«- I motiven anför kommittén vissa exempel

på, bl. a. att någon under en längre tid utsatts för svårartad fysisk eller

psykisk misshandel med påföljd att han efter övervinnande av långvariga

lTvetV1fs 3 8 T ™d6r SVår SjälSlig preSS bringar sin Plågoande om

din IT eXeTPt Pa omständi§hetor som skall särskilt beaktas vid be
dlnde^

IiSUFfUV1 S1''°Vt angiVeS’ att gärningsmannen genom do
dandet

vrhe framja annat brott eller gärningen ådagalade synnerlig för
drån

t I f- , gry“ eb PåfölJ''den har i kommittéförslaget bestämfs för

till r , anSeiSr 1 gSt Sex 0Ch hÖgSt ti0 år eller På livstid och för mord

till fängelse pa livstid eller i tio år. Såsom ett väsentligt skäl att medtaga

gåi ^emT V'' lahtUden,för dråP har kommittén angivit, att den som begå

flera dråp bor kunna domas till livstids fängelse, även när omständig
fimies

böra^dömas.11 ** ^ * ej * aV a” “träff

1 har d6n 3V kommittén föreslagna uppdelningen

tiUstiktT il l f P’ Samt gränsdragningen mellan dessa i allmänhet

lirnf 1/ T TT Utan erinran‘ Riksåklagarämbetet samt länsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands och Gävleborgs län har emellertid för
T

fni.Jf™kmngen 1 försIa§öt’ aft fängelse på livstid upptages såsom

enda pafoljd för mord. s

.1 Tf- yttranden har ifrågasatts huruvida det är lämpligt att indela ett

sa allvarligt brott som uppsåtligt dödande i två svårhetsgrader. Enligt Svea

k0mmÄeJ den föresIagna mdelningen antagligen att inverka

pa straffmatmngen i sådan riktning att straffen i allmänhet blir lindrigare

an vad som kan anses lämpligt. Uppsåtligt dödande bör enligt hovrättens

, ktfU/f°rmas/om en enda brottstyp. Denna bör betecknas som mord och

straffet bor , forsta hand vara fängelse på livstid och i övrigt, då av särskildä

skal ett mildare bedömande kan anses påkallat, fängelse i lägst sex

oc i högst tio år. I vart fall bör en omkastning av brottskategorierna ske, så

tt mord upptages i forsta hand såsom huvudfallet och dråpet får karaktär

av undantag, beroende av mildrande omständigheter. Hovrätten för Västra

Sverige samt föreningen Sveriges landsfiskaler har givit uttryck åt en liknanae

uppfattning.

Beträffande cle i kommittéförslaget anförda exemplen på omständigheter

som bor särskilt beaktas vid bedömande huruvida brottet är grovt, hlr förenmgen

Sveriges stadsdomare uttalat, att även om det torde vara riktigt att

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 75

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år J9G2

brott som föregåtts av överläggning icke alltid hör till de grövsta fallen, den

omständigheten att gärningsmannen handlat efter överläggning typiskt ar

av sådan art att den gör brottet grovt. Såsom exempel på hithörande omständigheter

bör därför upptagas att dråpet är överlagt. Stockholms radhusratt

har ifrågasatt, om ådagalagd grymhet lämpligen bör exemplifiera vad som

skall beaktas vid bedömningen huruvida grovt brott föreligger.

Departementschefen. I likhet med kommittén anser jag den nuvarande

gränsdragningen mellan mord och dråp efter om gärningen skett med berått

mod eller av hastigt mod såsom mindre lämplig. Avgörande för gränsdragningen

bör i stället vara om brottet med hänsyn till samtliga föreliggande

omständigheter framstår såsom grovt eller ej. Emellertid ar uppsåtligt dödande

i och för sig ett så allvarligt brott att bestämmelsen om den syarare

graden, mord, synes böra i lagen upptagas såsom huvudstadgande. Dråp bor

anses föreligga, när brottet bedömes såsom mindre grovt. Med denna konstruktion

är det ej påkallat att i lagtexten angiva exempel på omständigheter

som vid bedömandet av brottet bör leda till att detta hanföres till den

*rövre formen, d. v. s. mord. Däremot synes det vara lämpligt att angiva, att

det bl. a. är de omständigheter vilka föranlett gärningen som kan giva fog

för en sådan lindrigare bedömning att dråp anses föreligga. Enligt vad kommittén

i sina motiv anfört kan det vara anledning att hänföra gärningen til

den lindrigare graden exempelvis när någon som utsatts för svår fysisk eller

psykisk misshandel bringar sin plågoande om livet, även om det sker efter

övervägande.

Påföljden för mord bör i överensstämmelse med vad kommittén t öreslagit

sättas till fängelse i tio år eller på livstid. För dråp torde skalan böra

upptaga fängelse mellan sex och tio år. Med den gränsdragning mellan mord

och dråp, som jag föreslår, synes det ej vara anledning att låta livstids

fängelse ingå i skalan för dråp.

2 §•

Paragrafen svarar mot bestämmelserna om barnamord och därmed besläktade

brott i SL 14:22—25. 1 kommittéförslaget har paragrafen motsvarighet

i 1: 3.

Gällande rätt. En gemensam förutsättning för tillämpning av bestämmelserna

om barnamord i SL 14:22—25 är att den brottsliga gärningen förövats

av barnets moder och att hon blivit havande med barnet »av olovlig

beblandelse», varmed avses samlag med en man med vilken hon icke var gift.

Barnamord beskrives i SL 14: 22 såsom uppsåtligt dödande av fostret vid

födseln eller därefter genom handaverkan eller underlåtenhet att iakttaga

vad som var nödvändigt för fostrets bibehållande vid liv. Uttrycket foster

användes här i annan betydelse än i stadgandena om fosterfördrivning,

liksom i SL 14: 1 är nämligen objektet för brottet en levande människa. Av

förarbetena till stadgandena om barnamord framgår, att uttrycket foslei

opaginerad Kontrollera mot PDF

7G B

Iiungl. Maj:Is proposition nr 10 år 1962

kornmii till användning för att utmärka att gärningen måste ha skett i nära

anslutning till barnets födelse, medan kvinnan ännu stått under inflytande

av den kroppsliga och andliga kraftnedsättning som föranletts av förlossningen.

Denna tidrymd kan växla något men torde enligt gällande rätt icke

anses omfat a mer än några dagar efter födelsen. Har gärningen skett länge

tid etter födelsen, kan i stallet stadgandet i SL 14: 34 bli tillämpligt En

orutsattnmg härför är emellertid att kvinnan förövat gärningen under in
!

?! rn, a ^ Ja ?vergivna eller ^ställda belägenhet vari hon befunnit sig

c 11 foljd av t odeisen. Straffet är enligt SL 14: 22 straffarbete från och med

sex manader till och med fyra år. Är omständigheterna synnerligen försvå
mi!d6’

,an ,Straffet h°J''as tlU straffarbete i högst sex år; är de synnerligen

mildrande, kan det nedgå till fängelse i lägst sex månader. Enligt SL 14 34

ar påföljden straffarbete i lägst fyra år eller, där omständigheterna är

synnerligen mildrande, straffarbete i lägst två år.

i nfSK 14\22 kehandlas det fal1 a« kvinnan satt ut barnet eller uppsåtligen

s alt barnet från sig och försatt det i hjälplöst tillstånd. Straffet är fängelse

eller stratlarbete i högst ett år. Om barnet fick svår kroppsskada av gärningen

eller avled, inträder straffskärpning

liestämmelserna i SL 14: 22 och 14: 23 kompletteras a» stadgandeno i SL

- -4 och 14: 25. Sistnämnda båda lagrum är presumtionsbestämmelser av

en art som var vanlig i äldre strafflagstiftning. Vissa situationer har ansetts

inneiatta så stor sannolikhet för att kvinnan uppsåtligen orsakat barSa?klI\kraV

På bevisning om dylikt uppsåt eftergivits. Enligt

14. 24 intrader salunda ansvar, om kvinnan sökt enslighet vid födelsen

och iostrets död orsakats av det hjälplösa tillstånd vari hon försatt sig.

Har kvinnan fott barnet i enslighet och förstört eller gömt undan barnet,

intrader ansvar enligt SL 14: 25, om det icke kan utrönas att barnet omcommit

utan moderns vållande eller varit dödfött eller så ofullgånget att det

ej kunnat framfödas med liv.

Kommittén. Såsom anmärkts i anslutning till den allmänna motiveringen

ar kommittén övervägt att icke upptaga särskilda regler om barnamord

an,hanV1Sa losninSen av denna fråga till allmänna regler om åtals- och

pa oljdseltergift. Kommittén har emellertid stannat för att föreslå bibelallandet

av ett privilegierat brott, benämnt barnadråp. Sådant brott skall

enligt torslaget anses föreligga, om kvinna dödar sitt barn vid födelsen

eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten befann sig i uppriven

sinnesförfattning eller i svårt trångmål. Kommittén anför, att den tid uner

vilken kvinnan såsom följd av förlossningen kan befinna sig i uppriven

sinnestortuttmng är växlande. Det är ingalunda ovanligt att tiden uppgår

till nagon månad efter nedkomsten; ej sällan kan tvångsföreställningar av

den art varom här är fråga inträda under den tid kvinnan ammar sitt barn

Det ar avsett att bestämmelsen skall gälla även gift kvinna. Påföljden har

i torslaget satts till fängelse i högst sex år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 77

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1062

Yttrandena. Mot att privilegiationen vid förevarande brott utsträckes även

till gifta kvinnor har föreningen Sveriges stadsfiskaler uttalat erinran. Enligt

föreningens mening kan de skäl som finnes för bibehållande av barnamord

som privilegierat brott, främst kvinnans skamkänsla i förening med

känsla av övergivenhet, icke åberopas för gifta kvinnor.

Beträffande den tidrymd under vilken privilegiationen skall gälla har föreningen

Sveriges häradshövdingar framhållit, att svårigheten att begränsa

denna tid kan vara betydande och ingiva vissa betänkligheter. Det synes

dock riktigt att privilegiationen utsträckes på sätt skett i kommittéförslaget.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i detta hänseende uttalat, att det

knappast är berättigat att låta privilegiationen gälla under hela amningstiden.

Svea hovrätt har betonat att grunden för privilegieringen av förevarande

brott i förhållande till vanligt dråp är att kvinnans belägenhet utgör en

subjektiv ursäkt för brottet. På grund härav bör den i kommittéförslaget angivna

förutsättningen att dödandet skett å tid då kvinnan på grund av nedkomsten

befann sig i svårt trångmål icke bestämmas objektivt utan subjektivt;

såsom förutsättning för tillämpning av paragrafen bör därför upptagas

att kvinnan begått brottet under inflytande av svårt trångmål, vari hon befann

sig på grund av nedkomsten.

Beträffande den föreslagna straffskalan, fängelse i högst sex år, har överståthållarämbetet

uttalat att minimum satts för lågt. Med hänsyn till att det

här dock är fråga om att beröva någon livet bör såsom lägsta straff upptagas

fängelse i sex månader.

Departementschefen. Såsom kommittén anfört har samhällsutvecklingen

medfört att den problemställning som föranlett strafflagens särskilda regler

om barnamord numera i ganska hög grad förlorat sin aktualitet. .lag

anser dock i likhet med kommittén, att det är befogat att bibehålla en särskild

brottstyp såsom ett uttryck för den mildare bedömning som ter sig

naturlig, då en nybliven moder förgriper sig på sitt barn.

Kommitténs förslag innebär att barnadråp — medförande påföljden fängelse

i högst sex år — skall anses föreligga, då en kvinna, gift eller ogift,

dödar sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten

befinner sig i uppriven sinnesförfattning eller i svårt tiångmål.

Svea hovrätt har förordat ändrad avfattning i syfte att trångmålet icke

skall bestämmas objektivt utan subjektivt; enligt hovrättens mening bör

sålunda förutsättningen vara att kvinnan begått brottet under inflytande

av svårt trångmål, vari hon befann sig på grund av nedkomsten. Det är

givet att den mildare bedömningen av barnadråp i jämförelse med vanligt

mord eller dråp bygger på förutsättningen, att gärningen föranletts av den

upprivna sinnesförfattning eller det trångmål vari kvinnan befunnit sig,

men det synes med hänsyn till svårigheten att utreda och föra bevisning om

sådana subjektiva omständigheter ej lämpligt att välja eu så restriktiv för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

•° B Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

muJermg som hovrätten föreslagit. Jag vill därför i detta avseende ansluta

mig till kommitteforslaget. Ej heller i övrigt synes vara anledning till erinran

mot kommitténs förslag.

3 §.

I gällande rätt har förevarande paragraf motsvarighet i SL 14: 26, 14: 27,

14: 28 och 14: 28 b. Kommittén har upptagit motsvarande regler i 1: 4.

Gällande rätt. Enligt bestämmelserna i SL 14: 26—28 b inträder ansvar för

i os ten ordn vning, då någon genom att nyttja invärtes eller utvärtes medel

uppsåthgen dödar foster. Förövas sådan gärning av den havande kvinnan

själv, straffas hon enligt SL 14: 26 med fängelse. Är omständigheterna synnerligen

mildrande, må hon dock frias från straff. Annan som med kvinnans

vilja fordriver hennes foster skall enligt SL 14:27 dömas till straffarbete

från och med sex månader till och med två år eller fängelse i minst

sex månader. Forovar någon fosterfördrivning vanemässigt eller för att därmed

bereda sig vinning, utgör påföljden enligt andra stycket i samma paragraf

straffarbete från och med ett till och med sex år. Har fosterfördrivmng

iorovats utan kvinnans vilja, skall enligt SL 14: 28 dömas till straffarbete

från och med sex till och med tio år. Fick kvinnan av gärningen svår

kroppsskada, utgör påföljden straffarbete på livstid eller i tio år; fick hon av

gärningen doden, skall gärningsmannen dömas till straffarbete på livstid.

i ampningen av ansvarsbestämmelserna för kvinnan själv i SL 14: 26 begransas

genom ett stadgande i samma lagrums andra stycke, att frågan om

äta i dar avsedda fall skall prövas av statsåklagare^ Finner han skäl till

åtal, skall frågan underställas riksåklagarens prövning.

Räckvidden av ansvarsbestämmelserna mot fosterfördrivning begränsas

av lagen den 17 juni 1938 om avbrytande av havandeskap. Härvid gäller ej

blott att mgrepp som företages helt i överensstämmelse med nämnda lag skall

gå fria från ansvar; i vissa fall är ansvar för fosterfördrivning uteslutet, även

om ingrepp skett i strid mot vissa föreskrifter i 1938 års lag. För att havandeskap

skall få avbrytas fordras enligt 1938 års lag till en början, att

sadana omständigheter är för handen som enligt denna lag motiverar en dylik

atgard Dessa omständigheter är: 1) att på grund av sjukdom, kroppsfel

eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara

för hennes liv eller hälsa; 2) att med hänsyn till kvinnans levnadsförhållanden

och omständigheterna i övrigt kan antagas att hennes kroppsliga eller

sjalsliga krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets tillkomst och vården

om barnet; 3) att kvinnan hävdats under förhållanden som medför ansvar

för våldtakts-, blodskams- eller otuktsbrott enligt vissa stadganden i

SL; eller 4) att sjukdom av närmare angivet slag kan genom arvsanslag

vantas bil överförd på barnet. En förutsättning för att havandeskapet må

avbrytas ar vidare att åtgärden, om den ej betingas av sjukdom eller kroppsfel

hos kvinnan, vidtages på ett tidigt stadium, i regel ej efter havande
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 79

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

skåpets tjugonde vecka (1 § andra stycket). Ytterligare gäller som huvudregel

att ingrepp får ske endast om kvinnan begärt atgarden. Provning u

ruvida havandeskap må avbrytas skall verkställas antingen av två läkare

eller av medicinalstyrelsen (4 §). I brådskande sjukdomsfall ager legitime

råd läkare ensam besluta om åtgärden (7 §). Ingreppet skall r allmänhet utföras

å lasarett eller viss annan inrättning av dar anstalld läkare (6 §).

Även i detta hänseende gäller undantagsbestämmelse for bradslcande sjuk
dT938allår(s7

lag intager den ståndpunkten att till straff för fosterfördrivning

eller försök därtill ej må dömas, när någon efter provning som avses

i 4 eller 7 § i lagen avbrutit havandeskap eller gjort försök därtill, om åt

lärden ej skett på ett senare stadium än i 1 § andra stycket sags och kvinnan

då det enligt lagen erfordras, begärt åtgärden. Om dessa föreskrifter

är uppfyllda, skall den omständigheten att andra stadganden i lagen exempelvis^

§, åsidosatts icke medföra att ansvar för fosterfordrnming ådomes

Huruvida ansvar i sådant fall överhuvud skall intrada ar att avgor

de särskilda föreskrifterna i 1938 års lag. Ett fall som härvid lånats

straffritt är om kvinnan själv företager åtgärd för att avbryta havandeskapet

I motiven till lagen framhålles, att en sådan atgard, sedan i behcm

ordning förklarats att förutsättningar för havandeskapets avbrytande forelialr,

har betydelse endast i den riktningen att den utsätter henne sjah för

risk till liv eller hälsa. Vidtages åtgärden av annan an kvinnan skall däremot

dömas till straff, varvid skilda lagrum tillämpas allt eftersom ingreppet

verkställts av legitimerad läkare eller av annan.

Kommittén. Kommittén anser, att fosterfördrivning alltjämt bör i princip

vara kriminaliserad med möjlighet till straffrihet för

omständi-heterna är mildrande. Förutom de synpunkter av huvudsakligen

ånmänpreventiv natur som kan antöras till stöd för denna ståndpunkt

framhåller kommittén särskilt, att ett generellt stadgande om straffrihet för

kvinnan sannolikt skulle medföra, att personer

abortverksamhet kommer att överlåta åt kvinnan att företaga abortmg ep

pet i förhoppning att därigenom undgå straffansvar. Vidare erinras om att

h^iftnTngen under senare tid i andra länder, bortsett från ett kortvarigt

försök i Sovjetunionen, ingenstädes lämnat fosterfördrivning av kvinnan

Sj Enligt k om mitt éförslaget består den brottsliga gärningen i att fördriva

eller eljest döda foster. Illa uppsåtliga former av fostrets dödande omfattas

av brottsbeskrivningen. Foster föreligger alltifrån det en aggceil^befruktats

och till födelsen. Brottet har av kommittén uppdelats på två svaihetsm-ader,

fosterfördrivning och grov fosterfördrivmng. I paragrafens för

!?vV hehandlas den lägre graden. Påföljden är har bestämd till fang1

i Mgst två ir Stadgande.8! »udra stycke, om grov fos.erfördrivnmg

k li - endast i fall då gärningen förövats av annan an den ha

vande kvinnan själv. Som exempel på omständigheter, som skall särskilt

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

beaktas vid bedömande huruvida brottet är prov! bär • *••• i

S£fiSZfS;=Éi=

dvlika foiio • lldrande. Tanken att straffrihet alltid skulle inträda i

dvhka fall avvisas av kommittén med hänvisning särskilt till att straff n t

SV“bara subjektiva

mot , a 0Iftandighete" a« kvinnan frias från straff icke i och för sTg

nina lm ^ m° 3tt annan Person döI*es för medverkan till fosterfördriv
Yttrandena.

I några remissyttranden diskuteras frågan huruvida

dana ,all. Med hänsyn w gällande , S,lf pä d^tmrlde v^U i

“d a“ "■°i''Ugöra några* säkra sjsmt a"gä‘

de dess verkningar har ämbetet emellertid icke velat föreslå nåeon änd

ing i detta hanseende. Yrkeskvinnors samarbetsförbund hav uttalat att fos

teriard.-.vnmg soa. förövats av kvinnan själv i allmänhet bör vaja s“rafM

mTdre™ Lu de h” ZlZf komm" delta “ligt förbundets mening att

medtora att de abortsökande kvinnorna i större utsträckning än nu vän

Val? T6 c1161’ °ffentHgt 0rgan 1 stället för till kvacksalvare.

Yttrat a» brott?11 fo;f |a§na brottsbeskrivningen har överståthållarämbetet

^ ? i n b™tts°mradet - aH« former av fostrets uppsåtliga dödande - blial

obestämt i forslaget, särskilt med tanke på att det inrymmer fall då

a?brvrndetta Inom TT"'' UPPSåt’ * bÖ1''jan *V 6tt havande*kaP söker

^11 u J ? fyS1Ska ansträngningar eller på andra liknande sätt

aU mdtia t *°r0Tåat att den filande brottsbeskrivningen »genom

att nyttja invärtes eller utvärtes medel» bibehålies

pi‘iroft0 bZnV fatens andra stJ''cke upptagna vägledande exemplen

man'' l™„™„, r S‘“dj‘skaUn ''■ Trelleborg yttrat, att fosterfördrivning

kis i Z mTn dJ,°f-r l “ Sä"Sym ,aU aU det ickc b5r särskllt unmär

ndsihandå. Pö f°rekommer- lorde Sä™ngen ktInna bedämas som

sshandel. Föreningen Sveriges häradshövdingar har föreslagit att såsom

y er .gare exempel pä grovt brott skall upptagas den omständigheten å”

nsk for stor fara for kvinnans liv eller hälsa förelåg

Beträffande den föreslagna straffrihetsregeln i paragrafens tredje stvcke

bär Svea hovrätt, av liknande skäl som hovrätte» anfört i fråga om beskrt

mgen av barnadrap, ansett att den angivna objektiva straffrihetsgrunden

att kvmnan på grund av havandeskapet befann sig i svårt7rå„»mäT bTr''

andras så, att kvinnan må frias endast om bo» begitt garn ngen under t

flytande av eu sådan belägenhet. Hovrällen för vl,ro Sverige bär erima

m all motsvarande straff,■,hetsregel i gällande lag uttryckts så, att kvinnan

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 81

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

må frias från straff om omständigheterna är »synnerligen mildrande». Da

omständigheterna i de ifrågavarande fallen mycket ofta är nnldrande, synes

det hovrätten som om bortfallet av ordet »synnerligen» — vars användande

alltid ger vid handen att en restriktiv tillämpning är åsyftad — är

ägnat att medföra straffrihet i alltför stort antal fall. Slutligen har advokatsamfundet

föreslagit att straffrihetsregeln, som i förslaget utformats såsom

en fakultativ regel, i stället skall utformas som en obligatorisk regel.

Med anledning av att i kommittéförslaget icke upptagits någon motsvarighet

till SL 14: 33 — vari stadgas straff för den som efter att genom olovlig

beblandelse ha avlat barn undandrager sig alt giva kvinnan nödig hjalp i

anledning av havandeskapet eller barnet födelse, såvida kvinnan därigenom

kommer i övergiven eller nödställd belägenhet och under inflytande därav

begår brott varigenom fostret eller barnet dödas eller dess liv utsättes för

fara — har länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasatt, om icke en dylik bestämmelse

efter viss omformulering försvarar sin plats i brottsbalken. Länsstyrelsen

har framhållit att det bör åligga varje man att i ekonomiskt och

psykiskt hänseende hjälpa kvinnan, om deras umgänge föranlett att hon

blivit havande. Det väsentliga i straffbudet är, att det påtalar de fall då

mannen undandrager sig sitt ansvar för det väntade barnet. Avgörande

bör sålunda icke vara, att kvinnan dödar barnet eller fördriver fostret. En

bestämmelse av detta innehåll skulle enligt länsstyrelsens mening otvivelaktigt

tjäna som ett lämpligt komplement till reglerna om straff for barnadråp

och fosterfördrivning.

Departementschefen. Enligt kommitténs förslag skall fostei fördi ivningsbrottet

omfatta alla former av uppsåtligt dödande av foster. Såsom framhållits

under remissbehandlingen av förslaget torde emellertid brottsområdet

därigenom bliva alltför obestämt, och jag vill därför förorda att den i

gällande lag uppställda förutsättningen, att gärningen skall ha skett genom

att nyttja utvärtes eller invärtes medel, bibehålies.

Vad angår de av kommittén föreslagna vägledande exemplen på omständigheter,

som skall beaktas vid bedömande huruvida grovt brott föreligger,

torde det fallet att fosterfördrivning skett utan kvinnans samtycke

kunna utelämnas, då det är mycket sällsynt förekommande. I stället torde

böra nämnas att gärningen inneburit särskild fara för kvinnans liv eller

hälsa. . , .

Beträffande fosterfördrivning förövad av kvinnan själv har kommittén i

nära överensstämmelse med gällande rätt föreslagit en regel av innebörd,

att hon må från straff frias, där hon på grund av havandeskapet befann sig

i uppriven sinnesförfattning eller i svårt trångmål eller omständigheterna

eljest är mildrande. Advokatsamfundet har yrkat, att denna fakultativa legel

i stället måtte utformas som en obligatorisk regel om frihet från påföljd.

Såsom kommittén anfört är emellertid den i gällande rätt antagna oidningen

lämpligare med hänsyn främst till att eftergivandet av påföljden är betingat

av svårbestämbara subjektiva omständigheter. Det är emellertid möj
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ligt att — om allmänna bestämmelser om eftergift av åtal samt om nedsättning

eller eftergift av påföljd meddelas — spörsmålet kan regleras inom ramen

för dylika allmänna bestämmelser. Någon särskild regel i detta ämne

torde därför tills vidare ej behöva upptagas i förevarande paragraf.

I likhet med kommittén anser jag att den nuvarande bestämmelsen i SL

14: 35 om ansvar för barnafader, som underlåter att lämna kvinnan nödig

hjälp i anledning av havandeskapet eller födelsen, bör utgå ur lagen. Jag kan

alltså ej bitrada det yrkande om bibehållande av denna bestämmelse som

framförts av länsstyrelsen i Norrbottens län.

4 och 5 §§.

Dessa paragrafer ersätter SL 14: 10—13 och ett flertal andra stadganden

om misshandel i SL 14 kap. samt svarar i kommitténs förslag mot 1 ■ 5

och 1:6.

Gällande rätt. Enligt gällande lag skall misshandel med dödlig utgång hänföras

till dråp även för det fall att gärningsmannens uppsåt omfattat endast

själva misshandeln men ej den dödliga utgången (SL 14:4, 14:5).

Uppsåtlig misshandel som icke medfört den misshandlades död behandlas

främst i SL 14: 10—13. Misshandelsbrotten fördelas på sistnämnda lagrum

med hänsyn till den skada som följt av misshandeln. Sålunda avser SL

14: 10 och 14: 11 svår kroppsskada, SL 14: 12 mindre lyte eller kroppsfel eller

lindrigare sjukdom och SL 14: 13 ringare eller ingen skada som följd av

misshandeln. Uppdelningen mellan SL 14: 10 och 14: 11 har skett så, att i det

lörra lagrummet behandlats de fall där gärningsmannen haft uppsåt att tillfoga

svår kroppsskada, medan Övriga fall då sådan skada uppstått hänförts

till det senare lagrummet. Enligt båda lagrummen gäller skilda straffskalor

allt eftersom gärningen skett med berått mod eller av hastigt mod. Enligt

SL 14: 10 är straffet i förra fallet straffarbete från och med sex till

och med tio år och i senare fallet straffarbete från och med två till och

med sex år. Har gärningsmannen icke åsyftat att tillfoga svår kroppsskada,

skall han enligt SL 14: 11 dömas till straffarbete från och med två till

och med sex år om misshandeln skedde med berått mod, och med straffarbete

i högst två år om den skedde av hastigt mod. I SL 14: 12 och 14: 13

har någon motsvarande uppdelning av straffskalorna icke skett. Straffet

utgör enligt SL 14: 12 fängelse eller straffarbete i högst två år eller, om omständigheterna

är synnerligen mildrande, böter. Straffskalan i 14: 13 upptager

böter eller fängelse i högst ett år.

Utöver de i SL 14: 4 och 14: 5 samt 14: 10—13 upptagna stadgandena om

misshandel innehåller SL 14 kap. åtskilliga särbestämmelser om misshandel.

Sålunda stadgas i 7, 8 och 14 §§ om fall då flera deltagit i misshandel, i

15 § lörsta stycket om resande av livsfarligt vapen såsom försvårande omständighet

vid misshandel, i 18 § om givande av gift, i 29 § om misshandel

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 83

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

, . . • or- r nririra stvcket om misshandel å vissa skyldemän,

”aST55 om''envig, i 42 § om det fall att gärningsmannen vid n.isshan''de,

^fafannan ä„S den han vi,le misshand,a och i 44 § om s. It. ofa„.

-i+pn T kommitténs försias är misshandelsbroltet indelat i tre svårhetsTader

15 ^första stvcket behandlas den medelsvåra graden, i samma

ÄT

ST 14 kan rörande misshandelsbrott. Bestämmelserna ar avsedda att till

Si

till dPen dödliga effekten kan emellertid föranleda att stra lern.1

mas även jämlikt bestämmelsen om vållande till annans död e g 8

mas ave" brott på liknande sätt skall enligt kommittefor
sl^eT

bedömas det fall, att någon genom misshandel orsakat kroPPSs1^^

eller sjukdom Har sådan effekt ej omfattats av gärningsmannens uppsåt men

k^n den Ulkäknas honom såsom oaktsam, skall straff utmata, för misshandel

och vållande till kroppsskada eller till sjukdom enligt e

reglerna för sammanträffande av brott. wPrivits har i

Misshandelsbrottet, som i gällande lag icke narmare > ‘

kommitté förs,aget bestämts så, att misshandel Lorel''f"" Pv blottpsv„ar

annan kroppsskada, sjukdom eller smarta. Framkallande av blott psj

kisk smärta faller enligt kommittén utanför området förf

icke en medicinskt påvisbar effekt t. ex. en psykisk chock, in rader. Enh t

ett särskilt stadgande skall såsom misshandel också anses att försatta namn

; vanmakt eller annat sådant tillstånd.

° Kommittén bär som nämnts icke upptagit någon särskild

ning för den ringa graden av misshandel. I mot,ven här ko™"

att den för den medelsvåra graden upptagna benämningen misshandel lar

tillämpas även för den ringa graden. Kommittén har övervägt .It oresla eu

särskild brottsbenämning för de ringa fallen, t. ex. va d oran e »

misshandel. Mot ordet våldförande kan emellertid enligt kommittén an a - kas att det knappast är lämpligt såsom benämning vid alla tormer av misshandel

samt atfordet i de? allmänna språkbruket snarast anvandes om

ganska allvarliga Övergrepp; understundom har det betydelsen av sexuel t

Övervåld. Uttrycket ringa misshandel är enligt kommitténs mening ic e

ler lämpligt som brottsbenämning med hänsyn till de fall ar ro esserligen

bör bedömas som ringa men där ett betydande objektivt överskott

föreligger, kanske t. o. m. dödlig utgång. ...

Påföljden för den ringa graden av misshandel har av kommittén o - slagits till böter eller fängelse i högst sex månader. För den medelsvara

”radon har föreslagits att påföljden skall utgöra fängelse i högst fyra ar.

Om misshandel är att anse som grov, skall enligt förslaget domas för grov

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

misshandel till fängelse från och med ett till och med tio år. Vid bedömande

huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen var uppenbart

livsfarlig eller adagalade synnerlig förslagenhet eller grymhet eller

0CCrSarninfSmannen tlllfoSade svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom

Med de föreslagna straffskalorna avser kommittén att söka åvägabringa

en vass skärpning vid straffmätningen i förhållande till gällande rätt. Komrmtten

hyser den uppfattningen att våldsbrotten - i den mån de icke medort

död eller svar kroppsskada - i hittillsvarande rättstillämpning icke

brottenb S lindrigt> särskilt i jämförelse med förmögenhets
Yttrandena.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för remissinstansernas

inställning till frågan om straff för s. k. objektiva och

culposa överskott har kommitténs förslag att slopa dylika straff i princip

''“i™11 ansIutning- Vad gäller misshandelsbrotten, särskilt misshan
del

medI dödlig utgång, har dock i flera yttranden yppats tvekan på denna

punkt. Svea hovratt har beträffande misshandel med dödlig utgång uttalat

att konstruktionen av garningen såsom ett enhetligt brottsfall onekligen har

visst pedagogiskt värde genom att på ett pregnant sätt i det allmänna medvetandet

inskarpa risken av allvarliga straff även för ett oavsiktligt dödande

vid misshandel. Vidare ar att märka att misshandel med dödlig ulgang

otvivelaktigt för den folkliga uppfattningen framstår såsom ett särs

vdt brott Betydelsen av det från pedagogisk synpunkt anlagda betraktelsesattet

torde dock icke böra överdrivas, och att misshandel av ifrågavaiande

slag allmant ses såsom ett speciellt brott torde vara en följd av att

en av alder behandlats så i vår lagstiftning. Från straffmätningssynpunkt

toide det icke betyda nämnvärt, om sådan misshandel bestämmes såsom

C. ..elleir lV& ,brott- Den enda skillnaden i detta avseende mellan gällande

latt och förslaget torde vara att, medan det för närvarande är möjlM att

utdöma livstids frihetsstraff, det högsta straffet enligt förslaget är frihetsstraff

i tolv år. Ytterst synes det vara en lämplighetsfråga, om man skall

alja den ena eller den andra konstruktionen av brottet. Eftersom det från

systematisk synpunkt synes tilltalande att icke göra avsteg från den av kommittén

strikt genomförda principen att ouppsåtliga verkningar icke bör

spela någon roll för brottsbegreppens utformning, har hovrätten stannat

ioi att acceptera den föreslagna konstruktionen.

I några yttranden har föreslagits, att gällande lags konstruktion i förevarande

hanseende skall bibehållas. Föreningen Sveriges landsfogdar, som

anse! det vara ett väsentligt framsteg om man kommer bort från de tillkrånglade

bestämmelserna i SL 14:10-13, och stadsfiskalen i Trelleborg

har med hansyn till vikten av att få en tillfredsställande repression vid misshandel

med dödlig utgång förordat att denna gärningstyp skall betraktas

som ett särskilt brott. Stockholms rådhusrätt, länsstyrelsen i Södermanlands

an, . f landsfogden i Norrbottens län och föreningen Sveriges stadsdomare

har uttalat, att forslaget i praktiken medför betydande svårigheter vid grade
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

B 85

rinoen av misshandelsbrotten, närmast i bevishänseende. Länsstyrelsen i

Malmöhus län anser förslagets konstruktion vara ur systematisk synpunkt

lullt logisk och godtagbar men har dock ifrågasatt om den stora allmänheten

kominer att rätt förstå innebörden därav.

Till de remissinstanser som uttalat sig for att vid misshandelsbrotten

behålla den särskilda regleringen beträffande eulposa överskott hor aven

riksåklagarämbetet. Efter att ha inledningsvis yttrat att förslaget ur lag

tekniska synpunkter innebär en enklare och elegantare lösning an den

vållande lag och att det också undanröjer de olagenheter som följer av

de nuvarande straffskalorna i vissa fall måste anses alltför stranga, bär ämbetet

anfört:

Till en början må framhållas, att den eulpösa effekten vid ett misshandelsbrott

härflyter direkt ur det dolösa brottet och utgor en tämligen normal

föld av detta Sambandet mellan den dolösa handlingen och den eu 1- nösa effekten är i själva verket ofta så starkt, att brottet, utifrån betraktat,

framstår som eu enhet. För det allmänna föreställningssättet torde det fal a

sig vida naturligare att uppfatta garningen såsom ett enda brott an att anse

den innebära en kombination av tva olika brott. . .. ••

Vad an°år gärningsmannens subjektiva inställning, maste aven öra"s_en

mellan vad som ur hans synpunkt skall anses utgöra dolost e ler eulpost

handlande bliva mycket flytande. I särskilt hog grad galler det sagda ^

sådana med objektiva överskott förenade misshandelsbrott, som foiovals

affekt eller eljest utgöra utslag av ett impulsivt eller utan f^överläggning

företaget handlande. Det maste salunda for den, som i attekttill

stånd gfovt misshandlat annan med döden som foljd, vara ytterst svart^ att

ens i efterhand göra klart för sig, hur långt hans uppsåt i handlin0so0o

^Onf det^såfunda mången gång för gärningsmannen själv kan vara svårt

att avira vilken omfattning hans Sppsåt haft, måste ^tta uppenbarhgen

ställa sig ändå svårare för de rattstillampande organen Bevisfiaganf o

ffänar därför särskilt beaktande. Det torde vara obestridligt, att bland de

till av misshandel med dödlig utgång, där gärningsmannen fornekar uppsåt

att döda, finnas åtskilliga, som i realiteten aro att anse sasom dråp elle

mord i den mening, förslaget inlägger i dessa begrepp. Möjligheterna att

bevisa förefintligheten av ett sådant uppsåt aro dock, da gärningsmännen

förnekar uppsåtligt handlande, ofta mycket begränsade Vad särskilt angår

det eventuella uppsåtet, är utförandet av det prov, som forutsattes skola ske

för avgörande av om denna form av uppsåt föreligger, i dessa fall förenat

med alldeles särskilda svårigheter. Motsvarande synpunkter torde i viss utsträckning

gälla, även då misshandeln ej förorsakat döden utan det objektiva

överskottet allenast avser en högre grad av kroppsskada än den av uppsåtet

omfattade. Straffbestämmelserna för objektiva överskott torde salunda

i viss omfattning komma till användning, då anledning finnes till antagande,

atl i realiteten uppsåt i förhållande till den brottsliga effekten förelegat.

1 en stor del av de övriga fall, då bestämmelserna tillämpas, torde den handlandes

inställning i subjektivt hänseende ligga uppsåtet mycket nara.

Till det nu anförda måste naturligen hänsyn tagas vid utformningen av

straffskalorna inom de lagbud, som äro avsedda att tillämpas på ifrågavarande

fall av brottslighet. Dessa straffskalor måste ju vara så inrattade, att

de innebära garantier för att nyss anförda synpunkter vinna vederbörligt

beaktande vid straffmätningen. Med den nuvarande konstruktionen av strat
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

len för objektiva överskott torde detta ej ställa sig svårt. Om man däremot

väljer den lösning av problemet, som föreslås i betänkandet, inställa sig vissa

svårigheter vid utformningen av straffsatserna för vållande till annans död

samt för vallande till kroppsskada eller sjukdom. Skalorna för dessa brott

måste nämligen å ena sidan vara tillräckligt höga för att kunna inrvmma

aven den form av brottslighet, varom här är fråga, men få å andra sidan

ej göras sa stränga, att de ej passa för andra mindre straffvärda förfaran
-

.... Ay det anförda torde framgå, att ett ståndpunkttagande till frågan, om

förslaget i nu forevarande delar bör godtagas, i väsentlig mån är beroende

av huruvida forslagets utformning av brotten misshandel och vållande till

annans död resp. vållande till kroppsskada eller sjukdom och därtill anknutna

stratfskalor är sådan, att den erbjuder garantier för ett så kraftigt

7?,V.panrde med straff mot nu förevarande brott, som dessas natur i åtskilliga

fall kräver. En granskning av förslaget ur angivna synpunkt torde

giva vid handen, att brottsbeskrivningarna och straffsatserna i och för sig

™V^ Utl0n??,d<V att de inrymma möjligheter till ett sådant ingripande.

ed hansyn till den i förhållande till gällande lagstiftning påtagliga sänkningen

av mmimisträffen för grövre misshandelsbrott och till den allmänt

omvittnade benägenheten hos domstolarna att i sin straffmätning hålla sig

Ull den undre delen av straffskalan, torde emellertid med fog kunna göras

gallande, att pataghga risker föreligga för att, om förslaget genomföres,

den typ av brottslighet, varom har ar fråga, icke alltid kommer att bestrafias

sa strängt, som är erforderligt.

På grund av det anförda har riksåklagarämbetet funnit att avskaffandet

av de objektiva överskotten är ägnat att försvåra det effektiva beivrande

av våldsbrotten, som med hänsyn till ökningen och brutaliseringen av dessa

brott framstår som påkallat. Ämbetet är därför för sin del närmast benäget

att bibehålla särskilda straffbestämmelser för de objektiva överskotten

vid misshandelsbrott med tillägg av en föreskrift av motsvarande innehåll

som den i SL 5: 12 andra stycket upptagna. Poliskammaren i Malmö och

polisintendenten i Hälsingborg har uttalat sig i samma riktning som riksåklagarämbetet.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att överståthållarämbetet och

kriminalpolisintendenten i Stockholm ifrågasatt lämpligheten av att i förslaget

icke upptagits särskilda bestämmelser för de fall som avses i SL 14: 7,

14: 8 och 14: 14, d. v. s. fleras deltagande i misshandel varav följt döden eller

kommit svårare skada. Om dylika bestämmelser slopas, kan det enligt

dessa remissinstansers mening finnas risk att en kanske allvarligt misshandlad

person kan lida rättsförlust för det fall, att flera deltagit i en uppsåtlig

misshandel men det icke kan bevisas vem eller vilka av deltagarna

som varit verksamma vid misshandelns utförande.

Vad angår den i kommittéförslaget upptagna beskrivningen av misshandel

har hovrätten för Nedre Norrland framhållit att åtskilliga fall av intressekollision

kommit in under det straffbara området. Sålunda bör ett operativt

ingrepp ej bedömas som misshandel, även om patienten icke lämnat sitt

tillstånd till detta. Frågan om ansvar för en läkare som företagit en medicinskt

betogad operation eller annan behandling utan giltigt samtycke bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 87

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

visserligen regleras i läkarinstruktionen och ej i stråtflag, men det bör på

lämpligt sätt komma till uttryck i lagtexten att en gärning, som i och tor

sig innefattas i misshandelsbegreppet, likväl måste jämlikt särskilda grunder

bedömas som rättsenlig. Frågan om förhållandet mellan misshandel

och medicinska ingrepp har berörts även av Göta hovratt och medicinalstyrelsen.

Enligt deras mening hade det varit önskvärt att frågan blivit klarare

belyst i kommitténs motiv. Någon komplettering av lagtexten påyrkas

emellertid icke. Medicinalstyrelsen har i detta sammanhang vidare uttalat,

att någon ändring i gängse betraktelsesätt icke synes ifrågasattas och att

något praktiskt behov av en närmare reglering icke visat sig föreligga.

Med utgångspunkt från att enligt förslaget ett framkallande av blott psykiskt

lidande ävensom en genom psykiska medel framkallad psykisk effekt

icke torde omfattas av straffbestämmelserna mot misshandel har socialstyrelsen

ifrågasatt om icke bestämmelserna bör omfatta psykisk misshandel

i fall då beroendeställning föreligger. Själslig terror, t. ex. från alkoholister

mot närstående, kan medföra skadeverkningar som är mera djupgående,

långvariga och ödesdigra för offret än kroppslig misshandel. Socialstyrelsen

har emellertid sagt sig vara väl medveten om svårigheten att i detta avseende

åstadkomma en tillräckligt avgränsad brottsbeskrivning och har för den

skull icke ansett sig kunna bestämt påyrka, att en straffbestämmelse i den

angivna riktningen införes. Svea hovrätt har framhållit att, eftersom med

ordet »smärta» i den föreslagna lagtexten avses endast fysiskt lidande, denna

innebörd bör komma till direkt uttryck i lagtexten, förslagsvis genom

orden »kroppslig smärta».

I anledning av att det enligt ett särskilt stadgande i kommittéförslaget

skall anses som misshandel att försätta någon i vanmakt eller annat sådant

tillstånd har hovrätten över Skåne och Blekinge yttrat att intet är att erinra

mot detta stadgande såvitt det avser gärning förövad med fysiska medel.

Emellertid omfattar stadgandet åtminstone efter ordalagen även sådana

fall då någon med psykiska medel, t. ex. hypnos, försätter annan i vanmakt

eller annat sådant tillstånd. Genom att beteckna dylika handlingar som

misshandel synes man avlägsna sig väl långt från gängse språkbruk. Även

ur systematisk synpunkt torde enligt hovrättens mening kunna övervägas,

huruvida icke handlingar av denna typ hellre bör hänföras under kapitlet

om brott mot frihet och frid, vari regleras andra fall då någon med psykiska

medel ofredar annan.

Vad angår påföljden för misshandel har flera remissinstanser anslutit

sig till kommitténs uttalande, att våldsbrotten — i den mån de icke medfört

död eller svår kroppsskada — i hittillsvarande rättstillämpning icke sällan

bedömts alltför lindrigt, särskilt i jämförelse med förmögenhetsbrotten.

Sålunda har länsstyrelsen i Malmöhus län yttrat, att den med tillfredsställelse

funnit att kommittén föreslagit en skärpning av straffen för misshandel.

Det finns en tendens som tyder på minskad respekt inom vida kretsar

för andra människors personliga integritet. Det är därför angeläget

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

erVri11fh ^ alI^ tr°ntfr inskrider för att 1 görligaste män skydda den

T V d ax medlen 1 sadant hänseende är straffskärpning.

raga om den ringa graden av misshandel har hovrätten för Övre Norrland

givit uttryck åt den uppfattningen, att skalan bör upptaga endast böter.

Vad angar den medelsvåra graden har Göta hovrätt föreslagit att fängelse

i tia ar skall utgöra maximum, liksom vid stöld, bedrägeri och förskingring

enom att i straffbestämmelsen rörande våld mot tjänsteman i enlighet

straff fö^no'' H iwV»1 UPPtaga fängelSC 1 fyra år Sås0m maximitillärnnaö

t f '' l*gtexten komnia till uttryck den nu allmänt

t llampade straffmatmngsprmcipen att vid sådant brott avsevärt strängare

an Vld misshandel i allmänhet. Hovrätten för Västra Sverige

overstathaUarambetet och föreningen Sveriges häradshövdingar har av samma

skal forordat en sändning av maximum till två år, hovrätten och för
ifXgr

UndCr fber°Pande JämväI av att strängare påföljd knappast torde

örrfi TV !! c misshandeln bedömes som grov. Även hovrätten för

Övre Norrland och Stockholms rådhusrätt har föreslagit sänkning av maximum

till tva ar. Vad angår minimum — enligt förslaget fängelse i en måttl“bar

G°ta h°Vmtt förslagit att böter skall ingå i skalan, gärna med

ett utsatt minimum om 25 eller SO dagsböter. Hovrätten, som delar kommittens

uppfattning att en skärpning av straffet för misshandelsbrott i åtskilliga

fall ar pakallad, har framhållit att flertalet misshandelsbrott torde

vara av sadan beskaffenhet att böter framstår som den lämpligaste reaktionsformen.

För att kunna ådöma bötesstraff måste domstolarna emellertid

enligt kommitténs förslag beteckna brottet som ringa. Om sålunda — vilket

synes hovratten sannolikt — den ringa graden av brottet i praktiken kommer

att bil normalfallet, har i viss mån skett ett avsteg från gradindelningens

prmcip. I manga av de fall, då domstolen anser ett misshandelsbrott böra

endaSt ,med boter’ torde det dessutom vara med hänsyn till den

"lHtalade olämpligt att behöva stämpla brottet som ringa. Även hovrätten

over Skane och Blekinge och hovrätten för övre Norrland, Stockholms rådhvsratt

samt länsstyrelsen och landsfogden i Kronobergs län har förordat

att böter upptjjges i straffskalan för mellangraden av misshandel. Från hovrättens

over Skåne och Blekinge uttalande i denna fråga är presidenten

Wieslander skiljaktig. Om boter upptages i straffskalan, är enligt hans mening

att befara, att den skärpning av straff för misshandel, som avses och

som ar synnerligen önskvärd, ej blir genomförd i praktiken. Kriminalpolisintendenten

i Stockholm har givit uttryck åt samma uppfattning.

Beträffande den föreslagna skalan för grovt misshandelsbrott har riksakagarämbetet

erinrat om att brottet närmast motsvarar det brott som nu

behandlas i SL 14: 10 och vars minimum är straffarbete i två år. I betraktande

av svårhetsgraden hos ifrågavarande brott synes det ämbetet tveksamt,

om den sänkning av straffskalans minimum med ett år som föreslagits

verkligen ar påkallad. Lämpligheten därav synes så mycket mera kunna sättas

i fraga, som domstolarna visar en påtaglig tendens att vid sin straffmatning

halla sig till straffskalans undre del. Med hänsyn till det anförda

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 89

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

liar riksåklagarämbetet föreslagit att minimistraffet för grov misshandel

1''astställes till fängelse i två år. .......

Göta hovrätt har föreslagit att den ringa graden av misshandel skall asattas

ett särskilt namn, i vilket ordet misshandel helst ej bör ingå. I motsats

till kommittén har hovrätten ansett benämningen »våldförande» ej vara

oanvändbar. I paragrafen bör vidare angivas vissa exempel på omständigheter

under vilka paragrafen kan komma till användning.

Med anledning av kommitténs uttalande att ringa misshandel icke ar

en lämplig brottsbenämning på de nu ifrågavarande fallen har kriminalpolisintendenten

i Stockholm ifrågasatt, om icke lagtexten bor fa en lydelse

av innehåll att, där omständigheterna är mildrande, straffet kan nedsattas

till böter eller fängelse i högst sex månader. I annat fall föreligger enhg

kriminalpolisintendentens mening risk att detta lindrigare brott likval kommer

att benämnas ringa misshandel.

Beträffande det i kommittéförslaget såsom exempel på grovt brott upptagna

fallet, att gärningen var uppenbart livsfarlig, har föreningen Sveriges

stads domare uttalat att, då livsfarligheten skall vara täckt av uppsåt, det

icke synes klart vilken betydelse som bör tilläggas ordet uppenbart, öuea

hovrätt har, under framhållande av att varje brottsförutsättmng principiellt

skall vara subjektivt täckt, föreslagit att ordet uppenbart får utgå. Medicinalstyrelsen

har anfört vissa synpunkter på hur »livsfarlig» bor tolkas samt

framhållit att vid bedömande av en gärnings farlighet bör beaktas, att en och

samma skada kan innebära helt olika risker under olika förhållanden. En

efter misshandel svårt blödande person kan bli snabbt omhändertagen och

erhålla blodtransfusion, varigenom tillståndet inom någon eller några timmar

knappast mer är oroande. Bedömningen måste dock bli att uppenbai

livsfara förelegat. Ett slag eller en stöt mot huvudet, resulterande i en

spricka på skallbasen med t. ex. skada på innerörats benkapsel, måste bedömas

på samma sätt, även om behandlingen orsakat att inga alarmerande

symtom framkommit.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har understrukit önskvärdheten av

att det icke råder någon tvekan om att misshandel vid gatuöverfall och liknande

kan hänföras till grov misshandel, även om tillfogande av kroppsskada

varken åsyftats eller följt av gärningen. Enligt föreningens mening

bör därför i förtydligande syfte såsom exempel på grovt brott medtagas,

att gärningen ådagalagt synnerlig hänsynslöshet. I samma riktning har

Svea hovrätt uttalat sig. Det är enligt hovrättens mening bättre att i stället

för »förslagenhet och grymhet» nämna »hänsynslöshet och råhet».

Departementschefen. De nuvarande bestämmelserna i SL 14 kap. angående

misshandelsbrotten är icke särskilt lättöverskådliga, och den omarbetning

i riktning mot större enkelhet och klarhet som kommittén föreslagit måste

hälsas med tillfredsställelse. Av särskild betydelse är bortfallet av de s. k.

objektiva överskotten. Detta spörsmål har jag redan berört i den allmänna

motiveringen. Jag har där uttalat min anslutning till att uppsåtliga brott

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

bor utformas utan avseende å ouppsåtliga verkningar. Vissa remissinstanser,

bi. a. riksåklagarämbetet, har med åberopande särskilt av att svårigheter vid

bevisningen kan föreligga förordat ett avsteg från denna grundsats vid

misshandelsbrotten. De anförda skälen synes emellertid ej vara av den styrka,

att de motiverar ett dylikt avsteg från den angivna, enligt min mening

mycket välgrundade principen. Jag ansluter mig även till kommitténs förslag

att utesluta ett flertal specialbestämmelser om olika slag av misshandel

som nu finnes i SL 14 kap., däribland den särskilda regleringen av fall

då flera deltagit i misshandel. I detta sammanhang vill jag som min mening

uttala, att den omständigheten att flera tillsammans misshandlar

annan ofta torde — oberoende av vilken skada som uppkommit av misshandeln

— böra föranleda att brottet bedömes såsom grovt.

Gallande ratt innehåller ej någon närmare definition på misshandel

Kommittén bär sökt avhjälpa denna brist. Enligt förslaget skall såsom misshandel

anses att tillfoga annan kroppsskada, sjukdom eller smärta ävensom

att försätta honom i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Denna beskrivning

av gärningen synes i huvudsak tillfredsställande, och den har

också i det stora hela accepterats vid remissbehandlingen. Från några håll

har ifrågasatts om det icke av beskrivningen uttryckligen borde framgå, alt

lagrummet icke omfattar befogade medicinska ingrepp och andra åtgärder

som av särskild anledning är tillåtna. Sådana intressekollisioner kan''emellertid

ej anses så typiska vid misshandelsbrotten som exempelvis vid fosterfördrivning

och torde ej behöva särskilt omnämnas vid avfatlningen. Operativa

ingrepp och andra åtgärder av medicinsk natur sker regelmässigt

med uttryckligt eller presumerat samtycke av den sjuke, och fråga om tilllämpning

av misshandelsreglerna torde uppkomma endast i de sällsynta

undantagsfall då sådant samtycke icke föreligger. Det synes klart att ett

ingrepp icke bör göras mot uttryckligt förbud av den sjuke själv, om han

ar vid normal sinnesförfattning. Om det är fråga t. ex. om en vansklig operation

av en medvetslös person, torde det vara brukligt, att samråd äger

mm med de anhöriga i den mån omständigheterna medger det.

Vad angår förhållandet mellan misshandel och kroppsaga vill jag erinra

om att, sedan stadgandet i SL 14: 16 upphävts från och med den 1 juli 1957,

missbruk av äganderätt kan beivras även då endast lindrig misshandel förekommit.

Såsom påpekats i några remissyttranden kan den föreslagna brottsbeskrivningen

giva anledning till viss tvekan med hänsyn till gränsdragningen

mellan fysiskt och psykiskt lidande. Det är, enligt vad kommittén i motiven

utvecklat, avsett att vissa svårare former av psykisk påverkan skall falla

under misshandelsbegreppet. Givetvis är det svårt att vid avfattningen avlagtexten

här draga upp en bestämd gräns, och det närmare ställningstagandet

till detta spörsmål torde få ankomma på rättstillämpningen. I

dessa gränsfall torde, om gärningen ej kan anses såsom misshandel, ofta

föreligga någon form av frihets- eller fridsbrott.

Enligt förslaget skall misshandelsbrottet uppdelas i tre grader med

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 91

Knngl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

broltsbenämmngarna misshandel för de mellansvåra och de ringa fallen

i f .ii___ Vlrl UnoloiYimonfiP^ .1 ^ nrOLLSOlll
-

och

:rov

misshandel för de grova fallen. Vid bestammanaet a

radel för misshandel får emellertid, såsom kommittén åven framhaHn,

beaktas den avgränsning som föranledes av andra stadganden, danbland

bestämmelsen om ofredande (4 kap. 7 § i depanememsforsia etj. Lnam

sistnämnda brott hänföres bl. a. sådana fall då någon handgripligen an - tar annan, och i denna del har bestämmelsen om ofredande icke nagon

r-kt motsvarighet i gällande rätt. Uttrycket .handgripligen antastar» avser

exempelvis att någon avsiktligt knuffar eller sparkar annan eller rycker

eller Eliter i hans kläder, och under ofredande — vara skall kunna o ja

böter eller fängelse i högst sex tnänader - torde rymmas dehrKh.ga

av de misshandelsfall, som omfattas av nuvarande SL 4-13^V"“

förhållande har jag icke funnit anledning att upptaga nagon sarslald grad

för ringa misshandel, utan brottet bör lämpligen uppdelas endast i tva g

der misshandel och grov misshandel. .......

För misshandel, som regleras i 4 § av förevarande kapitel, bor påföljden

sättas till böter eller fängelse i högst två år. Jag vill alltsa fororda en san ininc

av den av kommittén föreslagna högsta gransen, fyra ar vilken synes

cöra latituden för normalfallen av misshandel för vid. Möjlighet att doma

till böter bör finnas bl. a. med hänsyn till sådana fall, dar brottet liöge

på gränsen till ofredande men anses böra bedömas sasom misshande .

1 Bestämmelser om grov misshandel upptages i 5 §.. Den av kommittén föreslagna

latituden för det grova fallet, fängelse mellan ettochtioårhar

föranlett erinran endast av riksåklagarämbetet, som för sm del forordat ho - nino- ov minimum till fängelse i två år. En dylik höjning torde ha va

berättigad med utgångspunkt från kommitténs förslag att fatta maximum

för normalfallet till fyra år. Om den övre gransen for misshandel enligt

vad iag föreslagit sättes till två år, synes emellertid minimum för det grova

fallet böra bibehållas vid ett år i överensstämmelse med kommitténs orslag

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall enligt kommitténs

förslag särskilt beaktas, om gärningen var uppenbart livsfarlig eller adaga

lade synnerlig förslagenhet eller grymhet eller ock gärningsmännen tillfogade

svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom. De valda exemplen synes i

huvudsak lämpliga. Av skäl som Svea hovrätt och stadsdomarforenmgen

anfört torde dock ordet »uppenbart» få utgå. Vidare torde enligt ''a

föreslagits av nämnda hovrätt och häradshövdingeforemngen »forslagenhet

och nrymhet» böra utbytas mot »hänsynslöshet eller råhet».

Kommittén har i sina motiv uttalat, att våldsbrotten i hittillsvarande rättstillämpning

icke sällan bedömts alltför lindrigt, särskilt i jämförelse med

förmöeenhetsbrotten. Jag delar denna kommitténs uppfattning eea vill understryka,

att de ändringar i förhållande till kommitténs förslag som jag

förordat icke är avsedda att giva uttryck för en mildare värdering. Misshandel

som icke är av bagatcllartad natur bär normalt foranlena fängelse

(jfr första lagutskottets utlåtande 1958: 12).

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

6 §•

Paragralen motsvarar SL 14: 9 och kommittéförslaget 1: 7.

Ga lande ratt. I SL 14: 9 meddelas regler om ansvar för ouppsåtligt vållande

tiH annans död genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse. För

sådant vållande skall dömas till fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna

ar mildrande, till böter, dock ej under tio dagsböter. Om vållandet

var synnerligen grovt, må dömas till straffarbete i högst två år.

Kommittén. I fråga om brottsområdet innebär kommittéförslaget in«en

annan ändring av gällande rätt än den som följer av det av kommittén föreslagna

stadgandet i 22: 1 (jfr 1 kap. 2 § i departementsförslaget) att ringa

oaktsamhet ej skall medföra ansvar.

Beträffande påföljden för vållande till annans död innebär kommittéförslaget

en skärpning i jämförelse med gällande lag. Brottet har uppdelats

pa tva svårhetsgrader; den lindrigare graden behandlas i paragrafens försas

tycke och de grova fallen i andra stycket. I de lindrigare fallen skall

enligt forslaget påföljden bli fängelse i högst två år eller böter samt i de

grova fallen fängelse i högst fyra år. Den föreslagna skärpningen i förhållande

till vad som nu gäller är enligt kommittén i främsta rummet motiverad

av att forslaget icke upptager någon motsvarighet till de nuvarande stränga

bestämmelserna i SL 14: 4 och 14:5 om vållande till annans död genom

uppsåtlig misshandel. Enligt kommittéförslaget skall sådan gärning bedömas

enligt förevarande paragraf i förening med bestämmelserna om misshandel

enligt vanliga regler för sammanträffande av brott.

Yttrandena. I remissyttrandena har mot förevarande paragraf framförts

ermrmgar endast beträffande påföljden. Sålunda har hovrätten för Västra

Sverige uttalat, att de båda skalorna lämpligen bör sammanslås till en,

omfattande fängelse i högst fyra år eller, där omständigheterna är mildrande,

böter. Därigenom skulle enligt hovrättens mening starkare markeras

den skillnad som ur straffmätningssynpunkt måste anses föreligga mellan

orevarande paragraf och nästföljande paragraf, som avser vållande till

kroppsskada eller sjukdom.

Länsstyrelsen i Örebro län har ifrågasatt, om skalan i paragrafens första

stycke med hänsyn till brottets allvarliga följd alltjämt bör omfatta böter.

Rådhusrätten i Göteborg, som anser att böter bör upptagas, har föreslagit

att en viss minimigräns stadgas; denna bör sättas icke oväsentligt

högre an den som finns i SL 14:9, tio dagsböter. Riksåklagarämbetet har

uttalat att, om de nu gällande straffbestämmelserna för objektiva överskott

V.ld misshandelsbrott med dödlig utgång ersättes med en kombination av

straff for misshandel och för vållande till annans död, minimistraffet i paragrafens

andra stycke bör höjas till fängelse i sex månader.

En sänkning av maxima har föreslagits av advokatsamfundet. Enligt

advokatsamfundets mening är det visserligen sant att det vid grov vårds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 93

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

löshet någon gång kan vara befogat att tillgripa ett förhållandevis strängt

straff men de föreslagna maximistraffen synes i fråga om bade fors a

andra styckena onödigt långa. Advokatsamfundet har förordat att maximum

i första stycket bestämmes till fängelse i högst ett år och i andra stycket

till fängelse i högst två år. 1951 års rättegångskommitte har ifragasatt sadan

utformning av straffskalan, att nämnd ej behover medverka vid rådhusrätt

i mål om vållande till annans död i andra fall an då fråga ar om groit

vållande.

Departementschefen. Kommitténs förslag beträffande förevarande paragraf

synes i huvudsak ej giva anledning tiU erinran. Jag vill dock toresla

den jämkningen, att minimum för det grova fallet bestämmes till fängelse

i sex månader. Härigenom vinnes enligt min mening en bättre avvagnmg

av förhållandet mellan de båda graderna. Anledning att utforma skalan

med särskild hänsyn till underrätternas sammansättning i mål av forevarande

slag synes ej föreligga. Beträffande det grova fallet torde bora inforas den

särskilda brottsbeteckningen grovt vållande till annans död.

7 §•

Denna paragraf har i gällande rätt motsvarighet i SL 14: 17 och motsvaras

i kommittéförslaget av 1:8.

Gällande rätt. Enligt SL 14: 17 skall den som ouppsåtligen genom vårdslöshet

oförsiktighet eller försummelse vållar annan en så svår kroppsskada

som avses i SL 14: 10 dömas till böter eller fängelse i högst sex månader;

var skadan sådan som avses i SL 14: 12, är påföljden böter. Oaktsamt åstadkommande

av lindrigare kroppsskada, liksom av smärta utan någon kroppsskada,

medför enligt gällande rätt icke ansvar.

Kommittén. Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med gallande

rätt. Brottsbeskrivningen är enligt förslaget, att någon av oaktsamhet åsamkar

annan sådan kroppsskada eller sjukdom som ej är ringa. Påföljden for

brottet — som erhållit den särskilda beteckningen vållande till kroppsskada

eller sjukdom — skall enligt förslaget vara fängelse i högst två år eller

böter.

Yttrandena. Landsfogden i Malmöhus lön har ifrågasatt huruvida icke gro\

oaktsamhet bör fordras för ansvar enligt stadgandet. Enligt landsfogdens

mening torde nämligen annars i ett otal fall, särskilt i trafikmål, inträffa

att personer åtalas för en oaktsamhet som, även om den ej är ringa, likväl

framstår som mindre allvarlig.

Vad angår påföljden har överståthållarämbetet och Sveriges advokatsamfund

föreslagit en mildring; skalan bör enligt dessa remissinstanser upptaga

böter eller fängelse i högst sex månader. Även 1951 års rättegångskommitté

bär ifrågasatt en sänkning av maximum. Föreningen Sveriges stads
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

domare bär förordat att en särskild skala upptagande endast böter stadgas

för ringa fall. °

Riksåklagarämbetet har, liksom vid 7 §, föreslagit en skärpning av påföljden

för grova fall. För att motverka ett alltför lindrigt bedömande av vållande

till kroppsskada genom uppsåtlig misshandel bör enligt ämbetets mening

minimum vid grovt vållande bestämmas till fängelse en månad.

Departementschefen. Det i ett remissyttrande framförda förslaget att grov

oaktsamhet skall krävas för ansvar enligt förevarande stadgande synes alltlor

mycket begränsa tillämpningsområdet för stadgandet Om det såsom

föreslagits av kommittén stadgas, att den åsamkade kroppsskadan eller

sjukdomen ej skall vara ringa, kommer brottsområdet icke att omfatta fall

som framstår som bagatellartade. Jag vill alltså i detta avseende biträda

kommitténs förslag, som nära ansluter till gällande rätt.

Vad angår påföljden torde de synpunkter som från olika håll framförts

\nd remissbehandlingen kunna tillgodoses genom uppdelning av brottet i två

grader, en lindrigare grad med böter eller fängelse i högst sex månader och

en grad för grova fall med fängelse i högst två år.

8 §.

SL har ej någon motsvarighet till denna paragraf, frånsett vissa regler för

speciella fall. I kommittéförslaget motsvaras paragrafen av 1: 9.

Gäliande rätt. Någon allmän bestämmelse om straff för handlingar, som

enbart innebär fara för att annan skall skadas till liv eller hälsa, förekommer

ej i SL 14 kap. Däremot finnes bestämmelser för speciella fall av sådant

slag. Sålunda stadgas i SL 14:23—25 och 30—34 om utsättande, d. v. s.

vissa fall då barn eller annan, om vilken gärningsmannen haft att taga vård,

av denne uppsåtligen försatts eller övergivits i en belägenhet som innebär

fara för att vederbörande skall omkomma eller taga skada. Straff för framkallande

av fara har i övrigt stadgats dels i SL 14: 21 om fara för venerisk

smitta, dels i SL 14: 15 andra stycket om resande av livsfarligt vapen. Oaklsamt

framkallande av fara för människors liv eller hälsa kan i vissa fall ha

karaktären av allmänfarligt brott och straffas då enligt SL 19: 5 eller 19: 8.

Inom specialstraffrätten förekommer ofta bestämmelser mot oaktsamt framkallande

av fara, t. ex. i lagen om straff för vissa trafikbrott.

Kommittén. Kommittén har föreslagit en bestämmelse om vårdslöshet mot

person. Sådant brott skall enligt förslaget anses föreligga, om någon uppså*- “gen eller av grov oaktsamhet framkallar fara för annans liv eller hälsa. I

uttrycket »fara för liv eller hälsa» ligger enligt kommittén, att faran skall

vara av mera allvarligt slag. Straffet föreslås till fängelse i högst två år eller

böter.

De nuvarande utsättandebrotten omfattas i huvudsak av det föreslagna

stadgandet, som dock har eu vidare innebörd än bestämmelserna om dessa

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 95

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

brott. Framkallande av fara för venerisk sjukdom skall enligt kommittéfärslaget

icke falla under förevarande paragraf utan under ett sars u s

-ande i 11: 9; såsom har omtalats under kapitelrubriken har någon motsvarighet

till detta stadgande ej upptagits i departementsförslaget. Resande av

livsfarligt vapen kan enligt förslaget under vissa förutsättningar föranleda

ansvar enligt 2: 5 (4 kap. 5 § i departementsförslaget) Har framkallande

av fara karaktären av allmänfarligt brott skall endast bestämmelserna i 11

kap. av kommitténs förslag (12 kap. i departementsförslaget) tillampas. Motsvarande

bör enligt kommittén gälla om någon ar forfallen till ansvar för

vårdslöshet i trafik jämlikt 1 § lagen om straff for vissa trafikbrott, straf - maximum för grov vårdslöshet i trafik enligt andra stycket i nyssnämnda

paragraf föreslås jämkat till överensstämmelse med straff maximum för

vårdslöshet mot person. -

Kommittén har i anslutning till förevarande stadgande i förlaget oveivägt,

huruvida en allmän bestämmelse om straff för underlåtenhet att bistå

den som befinner sig i fara bör införas, men på anförda skal avstått från att

upptaga någon sådan bestämmelse.

Yttrandena. Av remissinstanserna har två, föreningen Sveriges stadsdomare

och advokatsamfundet, ifrågasatt det praktiska behovet av stadgandet, advokatsamfundet

dock under uttalande att rent teoretiskt tungt ''"ägande ska

kan anföras för förslaget. Båda dessa remissinstanser har särskilt framha - lit, att de viktigaste fallen torde vara reglerade genom bestämmelser i specialstraffrätten

— såsom i giftstadgan, förordningen om explosiva varor, arbetarskyddslagen

o. s. v. - vilka syftar till att skydda annans liv och hälsa.

Man har enligt advokatsamfundet icke anledning att tro att det föreslagna

stadgandet skulle komma att — utöver vad som följer av bestämmelserna

om straff för vållande till annans död och för vållande till kroppsskada eker

sjukdom — märkbart påverka människor till att iakttaga större aktsamhet i

sitt handlande. Advokatsamfundet har vidare mot ett stadgande av föreslaget

innehåll anfört dels den omständigheten att stora bevismngssvarigheter

måste uppstå, när man icke kan åberopa en inträffad effekt såsom bevis

för faran, dels ock det förhållandet att brottsbeskrivningen är så tanjbar,

att det kan befaras att även fall, som icke är straffvärda, kommer att imymmas

under bestämmelsen. Skulle det befinnas önskvärt att i brottsbalken införa

en bestämmelse om vårdslöshet mot person bör enligt advokatsamfundets

mening i varje fall en omarbetning ske i syfte att begränsa bestämmelsens

tillämpningsområde. Siadsdomareföreningen anser att stadgandet i varje

fall bör begränsas till att avse, förutom livsfara, fara för svår kroppsskada

eller allvarlig sjukdom. Föreningen har även ifrågasatt om icke eu bestämmelse

om straffrihet vid frivilligt tillbakaträdande bör införas.

Med utgångspunkt från att stadgandet icke är avsett att tillämpas om

gärningen av annan grund är straffbar, exempelvis som allmänfarlig vårdslöshet

eller vårdslöshet i trafik eller då ansvar jämlikt 1: 7 eller 1: 8 i kommittéförslaget

kan ifrågakomma, har Göta hovrätt förordat att i paragrafen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

i förtydligande syfte införes orden »där ej annat är stadgat» eller något liknande

uttryck. Hovratten har vidare ifrågasatt om benämningen vårdslöshet

mot person ar lämplig å ett brott som även kan begås uppsåtligen.

• .Betraff^“d® straffet bär advokatsamfundet uttalat att, om en bestämmelse

i amnet bibehålies, straffet bör bestämmas till böter eller fängelse i högst

sex manader. Även 1951 års rättegångskommitté har ifrågasatt en sänkning

av maximum, varigenom mål angående vårdslöshet mot person skulle kunna

handlaggas utan namnd i rådhusrätt. För sådant ändamål har stadsdomare
bötlT9™

Pinga faU fÖr°rdat Gn SärSkild straffskala> omfattande endast

1 detta sammanhang bör vidare nämnas att hovrätten över Skåne och

Blekinge ifrågasatt om icke i brottsbalken bör upptagas en allmän bestämmelse

om straff tor den som underlåter att bistå annan vid livsfara.

Departementschefen. De i praktiken viktigaste fallen av framkallande av

ara för annans liv eller halsa är kriminaliserade genom särskilda bestämmelser,

huvudsakligen inom specialstraffrätten. Med hänsyn härtill kan

det vara föremal for tvekan, huruvida något större behov föreligger av förevarande

stadgande i kommitténs förslag. Jag har emellertid stannat vid

att i detta kapitel av brottsbalken upptaga en allmän regel om ansvar för den

som framkaHar allvarlig fara för annans person. Vissa jämkningar har därvid

skett i kommitténs förslag.

Enligt forslaget innebär brottsbeskrivningen, att man uppsåtligen eller

av grov oaktsamhet framkallar fara för annans liv eller hälsa. Att framkalla

fara tor annans hälsa synes emellertid innefatta förfaranden av alltför obestämd

och tänjbar karaktär. För att klart begränsa bestämmelsen till förfaranden

av allvarligare beskaffenhet vill jag förorda att den inskränkes till

att galla endast framkallande av fara för annans liv. Vidare torde, av skäl

som framgar vid 12 kap. 5 § i departementsförslaget, i lagtexten endast böra

upptagas krav på grov oaktsamhet. Därmed kommer också benämningen

vårdslöshet mot person att bättre svara mot brottsbeskrivningen än enlmt

kommittéförslaget. n

åfoljden för de brottsliga gärningar som avses i paragrafen torde böra

bestammas i enlighet med kommitténs förslag. En remissmyndighet har

loreslagit införande av en bestämmelse om frihet från ansvar vid frivilligt

tillbakaträdande. Såsom framgår av den allmänna motiveringen har ia"

emellertid låtit sådana bestämmelser tills vidare utgå för att övervägas i sam”

band med det av strafflagberedningen föreslagna allmänna stadgandet om

möjlighet för domstol att i särskilda fall medgiva nedsättning eller eftergift

av påföljd. ö

Om framkallandet av fara har karaktären av allmänfarligt brott bör —

i enlighet med vad kommittén har anfört — endast bestämmelserna i 12 kan

av departementsförslaget tillämpas. Likaså torde tillämpning av förevarande

stadgande ofta få anses utesluten, då förfarandet täckes av någon specialstraffrättslig

bestämmelse, exempelvis den av kommittén omnämnda be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 97

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

stämmelsen i 1 § lagen om straff för vissa trafikbrott. Att särskilt omnamna

detta förhållande i lagtexten synes icke vara erforderligt.

I likhet med kommittén anser jag det ej lämpligt att upptaga en allmän

bestämmelse, varigenom underlåtenhet att bistå den som på ett eller annat

sätt befinner sig i fara kriminaliseras.

9 §•

Paragrafen motsvarar skilda stadganden i SL 14 kap. om försök in. m.

I kommittéförslaget har paragrafen motsvarighet i 1: 11.

Gällande rätt. Enligt SL 14 kap. inträder ansvar för försök till mord

(14- 1), dråp (14:3), uppsåtlig svår misshandel (14: 10), förgiftning (14:

18), barnamord (14: 22; jfr 14: 34) och fosterfördrivning (14: 28 a). Beträffande

försök till mord och till fosterfördrivning utan kvinnans vilja, varav

kvinnan fått döden, kan enligt särskilt stadgande dömas till straffarbete på

livstid, d. v. s. samma maximum som gäller för det fullbordade brottet. I

fråga om mord, förgiftning och misshandel som avses i SL 14: 10 kriminaliseras

jämväl förberedelse, innefattande även stämpling, samt underlåtenhet

att avslöja sådant brott.

Kommittén. Kommittén föreslår ansvar för försök och förberedelse beträffande

dråp, mord, barnadråp, fosterfördrivning som förövats av annan

än kvinnan själv, grov fosterfördrivning samt misshandel som ej

är ringa. I motsats till vad som nu gäller lämnas alltså försök till fosterlördrivning

av kvinnan själv fritt från ansvar. I fråga om dråp, mord och

grov misshandel föreslår kommittén jämväl ansvar för stämpling till och

underlåtenhet att avslöja brottet. Med hänsyn till att påföljden för försök

enligt 21: 1 i förslaget (jfr 22 kap. 1 § i departementsförslaget) skall kunna

uppgå till det högsta straff som är stadgat för det fullbordade brottet har

i kommittéförslaget icke upptagits någon direkt motsvarighet till det nuvarande

stadgandet att för försök till mord kan dömas till livstidsstraff.

Yttrandena. Svea hovrätt har ifrågasatt, huruvida icke försök och förberedelse

till barnadråp bör lämnas fritt från ansvar med hänsyn till det framtida

förhållandet mellan en kvinna som vidtagit sådana åtgärder och hennes

barn. I fråga om förberelse till barnadråp har även hovrätten for Övre

Norrland uttalat betänkligheter mot förslaget.

Beträffande frågan om ansvar för försök och förberedelse till fosterfördrivning

har hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrkt kommitténs förslag

att försökshandling av kvinnan själv skall lämnas fri. Enligt hovrättens

mening kan fall förekomma då en sådan gärning är i hög grad straffvärd.

Särskilt gäller detta, då fostret tillfogas allvarlig skada. Advokatsamfundet

har däremot ifrågasatt, huruvida stadgandet om ansvar för förberedelse till

4 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 B

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

fosterfördrivning kan anses behövligt ens för det fall att gärningen förövas

av annan an kvinnan själv. Advokatsamfundet betvivlar att stadgandet skall

utgöra nagöt verksamt medel i kampen mot de illegala aborterna. Hovrätten

i or Nedre Norrland har uttalat att det enligt hovrättens mening icke är utan

knmmalpolitiskt värde, att försök till fosterfördrivning där levande foster

saknas gores straffbart. Då en abortör ertappas, är det nämligen mycket

'' f.fg* 3tt han £orsoker med invändningen, att kvinnan ej var havande, eller

att fostret vid hans ingrepp redan var dött, och det är icke alltid lätt att motbevisa

sådana invändningar. Då fosterfördrivningsförsök mot kvinna, som

ej ar havande, enligt förslaget alltid synes kunna bedömas som misshandel,

Kan emellertid kommitténs förslag godtagas.

Föreningen Sveriges stadsdomare har uttalat, att tillräckliga skäl icke kan

anses föreligga att kriminalisera försök och förberedelse till misshandel

mom mellangraden; endast försök eller förberedelse till grov misshandel

bor enligt föreningens åsikt föranleda ansvar.

Departementschefen. I likhet med ett par remissinstanser anser jag det

något tveksamt, huruvida ansvar bör stadgas för försök eller förberedelse

tiH barnadråp. Brottet är dock till sin natur så allvarligt, att det ej torde

j!0ra IalnnaS fntt från ansvar på försöks- och förberedelsestadiet. Jag vill

darfor bitrada kommitténs förslag på denna punkt. Om i enlighet med strafflagberedningens

förslag rätten att meddela åtalseftergift utvidgas och allmänna

bestämmelser om eftergift av påföljd införes, torde möjlighet att

tna från påföljd komma att finnas i särskilt ömmande fall.

f fosterfördrivning har kommittén föreslagit den ändringen i

orhållande till gallande ratt, att försök och förberedelse till fosterfördrivkvinnan

sJälv ska11 lämnas fritt från ansvar. Hovrätten över Skåne

och Blekinge har avstyrkt detta förslag med den motiveringen att det kan

forekomma fall, då en sådan gärning är i hög grad straffvärd, särskilt då

tostret tillfogas allvarlig skada. För det stora flertalet fall då fosterfördrivning

av kvinnan själv stannar på försöks- eller förberedelsestadiet, torde

emellertid anledning till kriminalisering ej föreligga. Under alla förhålanden

synes uppenbart att en sådan kriminalisering i stort sett är utan

praktisk effekt. Aven på denna punkt vill jag således ansluta mig till vad

kommittén föreslagit. &

Vad angår misshandel synes det riktigast att i likhet med vad som gäller

i nuvarande lag stadga ansvar för försök eller förberedelse endast såvitt fråga

ar om grov misshandel. s

I övrigt synes ej vara anledning till erinran mot kommitténs förslag.

Ansvar bor således i förevarande paragraf stadgas för försök eller förberedelse

till mord, dråp, barnadråp, fosterfördrivning förövad av annan än

kvinnan själv, grov fosterfördrivning eller grov misshandel, ävensom för

stämpling till eller underlåtenhet att avslöja mord, dråp eller grov misshandel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

B 99

4 KAP.

Om brott mot frihet och frid

De brott som behandlas i detta kapitel — motsvarande SL 15 kap. och 2

kap. i kommitténs förslag — riktar sig mot annans frihet i skilda hanseenden

eller kränker andra rent personliga intressen, som ej ar av ekonomiskt

slag och som kan sammanfattas under beteckningen frid.

Några väsentliga ändringar i jämförelse med kommitténs förslag har ej

vidtagits i departementsförslaget. Här må endast nämnas, att till förevarande

kapitel har överförts det i kommittéförslaget 5:4 upptagna brottet

egenmäktigt bortförande av barn. _ .... f ■

Följande brottstyper upptages i det föreslagna kapitlet, nämligen frihetsberövande

och grovt frihetsberövande (1 §), försättande i nödläge oc

grovt försättande i nödläge (2 §), egenmäktigt bortförande av barn (3 §),

olaga tvång och grovt olaga tvång (4 §), olaga hot (5 §), hemfridsbrott och

grovt hemfridsbrott (6 §), ofredande (7 §), brytande av post-, telegraf- eller

telefonhemlighet (8 §) och intrång i förvar (9 §). Därjämte meddelas bestämmelser

om ansvar för försök m. in. (10 §).

1 och 2 §§.

Dessa båda paragrafer har i gällande rätt motsvarighet i SL 15:9 och

vissa andra stadganden i SL 15 kap. I kommittéförslaget motsvaras paragraferna

av 2: 1—3.

Gällande rätt. I SL 15:9 finnes ett allmänt stadgande om frihetsberövande.

Enligt detta skall den som olovligen, genom inspärrande eller fängslande

eller annorledes, berövar någon friheten dömas till straffarbete i högst

fyra år eller, där omständigheterna är synnerligen mildrande, till fängelse.

Har den mot vilken brottet förövats varit berövad friheten under mer an

ett år eller blivit utsatt för svår misshandel, inträder straffskärpning. I SL

15: 10 gives en lindrigare bestämmelse för det fall att någon utan argt uppsåt

olagligen gripit annan för förment brott. En förutsättning för denna privilegiering

är därjämte att med den gripne sedan blev lagligen förfaret.

Utöver nu berörda bestämmelser innehåller gällande lag stadganden om

vissa kvalificerade fall av frihetsberövande. Sålunda upptager SL 15: 1—4

vissa ur praktisk synpunkt numera betydelselösa specialstadganden om

slaveri. Dessa paragrafer innehåller också bestämmelser mot slavhandel,

slavtransport och vissa andra former av delaktighet i slaveri ävensom stadganden

om förverkande av slavskepp in. in. Utan större praktisk betydelse

är även bestämmelserna i SL 15: 5—7 om s. k. människorov. I SL 15.5, som

nära ansluter sig till de i SL 14: 30—33 behandlade utsättandebrotten, meddelas

bestämmelse för det fall att någon med våld eller annorledes bemäktigar

sig annan och utsätter honom å öde ort eller annat sådant ställe att

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

3enbM fnra är fÖr I13118 liv- 1 SL 15: 6 stadgas straff för den som olovligen.

ed vald eller annorledes, bemäktigar sig annan och mot hans vilja föÅo
nom

ur riket. \ ar den mot vilken gärningen riktade sig under femton år

intrader enligt samma lagrum ansvar vare sig bortförandet skett med offrets’

ija eller ej sa snart icke föräldrar eller förmyndare givit sitt samtycke.

^r8ringiSmann? eftCr bortförandet tvungit offret till främmande krigseller

skeppstjanst eller eljest försatt honom i tvångstillstånd, inträder straffarpmng

enligt SL 15:7. I sistnämnda lagrum behandlas också det fall

att nagon utrikes försätter annan i tvångstillstånd.

SL 15:8 innehåller ett stadgande om s. k. barnarov. Stadgandet riktar

g m0t den som olovhgen bemäktigar sig och från föräldrars eller annans

ard skiljer barn som ej fyllt femton år. Det är likgiltigt om bemäkligandet

h Ctt IT , ^arnets Vllja eller ej‘ Har bemäktigandet skett i syfte att begagna

barnet till tiggen eller att eljest öva det till vanart, inträder straffskärpning

Gemensamt för enleveringsbrotten, om vilka stadgas i SL 15- 17—20 är

å t nagon bortför kvinna i uppsåt att förmå henne till giftermål eller otukt

Sker sadan garmng mot kvinnans vilja, inträder straff enligt SL 15-17

År kvinnan omyndig och har hennes målsman icke lämnat sitt samtycke

bedomes gärningen enligt SL 15: 18 även om bortförandet skett med kvinnans

vilja; en strängare skala för påföljden gäller för det fall att kvinnan

av hn^ ffmt0n 3r (SL l0: 18 fÖrSta Stycket)‘ SL 15: 20 avser bortförande

otukt ™ fFan hCnneS man’ med hCnneS Vilja’ 1 Uppsåt att förmå henne till

Kommittén. I kommittéförslaget har till en enhetlig brottstyp sammanförts

8 s i-§T’ S°m mnebar att nå§on berövar annan hans rörelsefrihet. Enligt

V f0,r.Sta "tycket 1 förslaSet ska11 den som bortför eller inspärrar annan

eller e jest berövar honom friheten, dömas för frihetsberövande till fängelse

J.°gSt fyra ar; Ar brottet rin§a> ska11 enligt andra stycket i paragrafen påloljden

vara böter eller fängelse i högst sex månader. De föreslagna bestämmelserna

motsvarar narmast stadgandet i SL 15: 1 om försättande i slaveri

samt de allmänna bestämmelserna om frihetsberövande i SL 15- 9 och 15- 10

men de täcker även stadgandena i SL 15: 5-8 och 15: 17-18 om människoiov

och barnarov och om enlevering till den del dessa avser angrepp mot

annans rörelsefrihet. Sistnämnda stadganden avser även vissa fall av an
grepP

.ID0,t annans handlingsfrihet. I sådant hänseende motsvaras de i kommitteforslaget

av 2 § om försättande i nödläge.

Kommittén framhåller, att det kan vara rättsenligt att beröva någon friheten

— t. ex. genom häktning, anhållande, verkställighet av frihetsstraff

m. m. men att det icke ansetts erforderligt att upptaga någon särskild

erinran harom i lagtexten.

Stadgandet om försättande i nödläge, som för sin tillämplighet förutsätter

a garmngCn 1Cke faller under 1 §, avser enligt kommittéförslaget två huvu

yper av fall, nämligen dels att någon försätter annan i tvångstillstånd

eller eljest i nödläge med uppsåt att skada honom till liv eller hälsa (2 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 101

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

första punkten), dels att någon utan sådant uppsåt försätter annan i nödläge

genom att medelst tvång eller vilseledande förmå honom att begiva sig

im främmande land eller kvarstanna där (2 § andra punkten). Med det senare

fallet avses främst handeln med kvinnor och barn, den s. k. vita slavhandeln,

men det avser enligt kommittén även exempelvis att flyktingar ar

i landet eller deras barn tvingas eller genom vilseledande uppgifter av agenter

för främmande stat övertalas att medfölja eller begiva sig dit Under

bestämmelsen kan även hänföras vissa fall av värvning till utländsk krigstjänst

el. dyl. Skalan för påföljden omfattar fängelse i högst fyra ar eller

Grova fall av frihetsberövande och av försättande i nödläge har av kommittén

ansetts kunna sammanföras i ett gemensamt stadgande i en särskild

paragraf, 3 §. Såsom brottsbenämning har kommittén föreslagit grovt

frihetsbrott; påföljden skall vara fängelse i lägst två år och högst tio ar.

Såsom exempel på omständigheter som kan gora frihetsberövande e ei

försättande i nödläge till grovt brott har kommittén upptagit, att intrånget

i friheten varit långvarigt eller inneburit svårt lidande eller grov kränkning

mot barn eller ungdom.

Yttrandena. Den av kommittén föreslagna uppdelningen av hithörande

brott på tre paragrafer har föranlett kritik från ett par håll. För länsstyrelsen

i Norrbottens län har sålunda gränsdragningen mellan frihetsberövande

och försättande i nödläge kommit att framstå som relativt oklar. Enligt

länsstyrelsens mening bör övervägas att behandla hithörande gärningar

i en gemensam bestämmelse, till vilken kan fogas ett särskilt stadgande för

den händelse fallen är grova. Svea hovrätt har uttalat, att det ur systematisk

synpunkt synes olämpligt att i ett gemensamt stadgande om grovt brott sammanföra

grova fall av frihetsberövande och av försättande i nödläge. Enlig

hovrättens mening är det lämpligare att i 1 § upptaga aven ett stadgande

om "rova fall av frihetsberövande, att icke uppdela brottstypen forsattande

i nödläge i skilda svårhetsgrader samt att låta 3 § om grovt frihetsbrott

Vad angår brottsbeskrivningarna har hovrätten för Nedre Norrland föreslagit

en mindre jämkning i 1 §. Den omständigheten att i hithörande fall

frihet från ansvar ofta kan inträda på grund av intressekollision bor enligt

hovrättens mening markeras genom att orden »utan laga skäl» eller annat

liknande uttryck inskjutes i lagtexten.

Beträffande stadgandet i 2 § har hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasatt

en utvidgning av det kriminaliserade området. Då det gäller att kriminalisera

en handling, som innefattar en så allvarlig effekt som att en människa

blir försatt i nödläge, synes det hovrätten vara av underordnad betydelse,

huruvida detta skett i det ena eller andra landet. Det bör darfor

övervägas att utsträcka stadgandets tillämplighetsområde så, att det omfattar

fall då någon utan skadeuppsåt medelst tvång eller vilseledande förmår

annan till handling eller underlåtenhet som medför att denne försättes i

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1062

rÖ9dsäfn HTäT ffJ'' ^ N°rrland har diskuterat innebörden av det

- § anvanda uttrycket nodlage samt framhållit att, då fråga är om någon

de”and1^d^8rt1“ler VllSeledande förmåtts att begiva sig till ett främmande

land med totalitär regim, det ofta är omöjligt att få närmare upplysnin*

om hans ode dar. Enligt hovrättens mening kommer ett sådant fall utan vidare

m under begreppet nödläge, därest vederbörande veterligen är hindrad

att efter egen önskan lämna landet. Skulle denna uppfattning ej vara riktig

brotTsheT n la§tepXten bÖra ändraS Så> att dylikt till''innefattas i

ottsbeskrivnmgen. Rörande utformningen av 2 § har hovrätten vidare

skett i*? 2U t"1 4JJr f definierade begreppet .olaga tvång, skall, så som

''2 1 forslaget (jfr 6 kap. 2 § i departementsförslaget), användas i

mare be°t ^T’'' ^ förekommer 1 2 § andra punkten utan när
tvåntså^H

nmg‘ ? Praktiska yärdet av att stadgandet omfattar andra

tvångsåtgärder an olaga tvang, t. ex. hot om vräkning, indrivning av fordran

eller utesMnmg ur fackförening, är enligt hovrättens mening ringa. Sveriges

advokatsamfund har uttalat, att bestämmelserna i 2 § enligt samfundets meranderi"

Tn formulerade att de måste föranleda ovisshet om vilka förfarådet

hö H - f ,m Un?F Stad§andet- En precisering av det straffbara omligen

överrvtgas°r begränSnin§ av ^adgandets räckvidd bör möj
Vad

angår påföljden för försättande i nödläge har Svea hovrätt, såsom för
somT

’ f ,fa''att °m br°ttet bÖr indelas 1 två §rader- °en skärpning

som för vissa fall ar erforderlig finner hovrätten lämpligen kunna ernå?

genom att skalan vidgas. Hovrätten har vidare, liksom även hovrätten över

Skane och Blekinge, uttalat att detta brott till sin typ är så pass svårt, att

böter icke bor forekomma i straffskalan.

Departementschefen. De gällande bestämmelserna i SL 15 kap. om olika

former av frihetsberövande och försättande i tvångs- eller nödläge är starkt

oraldrade och behover bättre anpassas till nutida förhållanden. Kommittéorslaget

innebar tillskapande av enhetligare och enklare brottstyper. I nu

orevarande paragrafer upptages två särskilda brottstyper, nämligen frihetsberövande

och försättande i nödläge.

Beträffande frihetsberövande synes den av kommittén föreslagna brottsbeskrivnmgen

kunna godtagas. Hovrätten för Nedre Norrland har föreslapt

att det förhållandet att frihet från ansvar för frihetsberövande kan inrada

på grund av intressekollision skall markeras genom att orden .utan

laga skal. eller annat liknande uttryck inskjutes i lagtexten. Detta passar

oc språkligt mindre val med de i brottsbeskrivningen begagnade uttrycken

»bortfor» eller »inspärrar., och det synes ej kunna medföra olägenhet

a t möjligheten av intressekollision ej uttryckligen angives i stadgandet.

a angår den föreslagna brottstypen försättande i nödläge är beskrivnmgen

av brottsområdet såsom advokatsamfundet påpekat ej klart preciserad.

En tydligare avgränsning torde erhållas, om beträffande första punkens

fall angives att det skall vara fråga om kroppsligt tvångstillstånd eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 103

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

annat nödläge som ej är av ekonomisk art. Den särskilda uppsåtsregeln i

denna punkt kan då utgå. I andra punkten - som avser sådana fall då n

gon förmås att begiva sig till främmande land ellerJtv*”t““ ärni

det tydligt framhävas att brottet omfattar aven att offret for S®™

kommer i misär utan att direkt kroppsligt tvångstillstånd eller nodlage kan

anses föreligga. I förtydligande syfte torde vidare i denna punkt uttrycket

.”vingl börafutbytas Imf »olaga tväng»; innebörden av d«t senare begrepnet

är bestämd genom beskrivningen i 4 § i forevarande kapitel. Med de

nämnda jämkningarna av brottsbeskrivningen och de vagledande uttalan

den som finnes i kommitténs motiv torde ej behova uppstå ovisshet om

vilka förfaranden som avses. I anslutning till vad kommittén anfört angående

stadgandets tillämplighet på s. k. vit slavhandel må framhållas att

en kvinna som lockas till främmande land för att utnyttjas såsomi prostUuerad

icke alltid torde komma i sådant nödläge som

likt fall kan emellertid bestämmelsen om koppleri vara tillämplig (se 6 kap.

7 iLTes rndfÄt att, såsom kommittén föreslagit, sammanslå

de båda^brottstyperna frihetsberövande och försättande inodlagesåvitt gal

fer de grova faSn. Något särskilt skäl att i detta avseende franga den ordning

som eljest tillämpas i brottsbalken torde ej föreligga Jag vill föreslå

att i stället var och en av de båda brottstyperna uppdelas i två grader, en för

normalfan och en för grova fall; att beträffande frihetsberövande upptaga

en särskild grad för ringa fall torde ej vara erforderligt. I sa™band harm^

torde även fkalorna för påföljden böra jämkas. For saval frihetsberövande

som försättande i nödläge kan påföljden i normalfallet la™Pb8ea “‘ta. ^

böter eller fängelse i högst två år och i det grova fallet till fängelse mellan

e‘Be^ämmtLrna om frihetsberövande och grovt frihetsberövande bör sammanföras

i 1 §. Till denna bör även överföras de exempel pa omstandigh

som bör beaktas vid bedömande huruvida grovt brott föreligger, vilka kommittén

beträffande grovt fridsbrott upptagit i 3 §.

Försättande i nödläge och grovt försättande i nod age P ,

2 § Några exempel på grova fall torde ej behövas i denna paragraf; erforderlig

vägledning fås av de i 1 § angivna exemplen.

3 §•

Stadgandet i denna paragraf har motsvarighet i den nuvarande bestämmelsen

i SL 15: 8 a. I kommittéförslaget har paragrafen sin plats i 5: 4.

Gällande rätt. I SL 15:8 a stadgas ansvar bl. a. för den som från föräldrars

eller annans vård skiljer barn under femton år for att sjalv taga sig

rätt eller eljest utan argt uppsåt. Påföljden är högst straffarbete i två år.

Bestämmelsen infördes genom 1942 års strafflagstiftning. Egenmakt,gt bortförande

av barn kunde dessförinnan i vissa fall bedömas enligt SL 10. 20

detta lagrums äldre lydelse.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Kommittén. Den brottsliga gärningen beskrives i kommittéförslaget så, att

nagon egenmäktigt bortfor barn under femton år från den som har barnet

i sm vård. Brottsbenamningen är egenmäktigt bortförande av barn och påo

jden skall enligt forslaget vara fängelse i högst två år eller böter För tilllämpligheten

av det föreslagna stadgandet, liksom av den nuvarande bes

ammelsen i SL 15:8 a, är barnets egen vilja eller eget förhållande utan

tydelse. Stadgandet riktar sig mot obehöriga ingrepp i den vårdnad över

barn s°m enligt foräldrarättens regler eller andra bestämmelser utövas av

föräldrar, förmyndare eller andra vårdnadshavare. Däremot avser stadgandet

icke sådana mot barnet självt riktade gärningar som innebär att barnet berövas

sin frihet eller eljest försättes i tvångstillstånd eller nödläge. För dylika

garnmgar blir i stallet bestämmelserna om frihetsberövande eller försättande

i nodlage tillamphga. I förslaget har upptagits en uttrycklig erinran om

att bestämmelsen om egenmäktigt bortförande av barn icke är tillämplig då

garningen utgor fnhetsbrott. Stadgandet avser såväl det fall att någon som

icke bär vardnadsratt över barnet bortför det från den vårdnadsberättigade

°™de /a"att na§on som ar lagligen berättigad att ha vårdnaden om barnet

bortfor barnet utan iakttagande av lagliga former från den som faktiskt

ai det i sin vård. Kommittén betonar, att den omständigheten, att gärningsmännen

handlat av hedervärda motiv, t. ex. för att skydda barnet mot vanvard

eller for att giva det en bättre uppfostran, icke utesluter straffbarhet

men kan komma i betraktande vid straffmätningen.

Yttrandena Hovrätten för Nedre Norrland har anfört, att ifrågavarande

brott borde behandlas i kapitlet om frihetsbrotten. Hovrätten har vidare

föreslagit viss utvidgning av det straffbara området. Härom anföres:

. 1 ™°hven uttalas att stadgandet avser såväl det fall att någon som icke

det ^ndaDdS °Ver barnf k°rtför det från den vårdnadsberättigade som

K tl . g? s.0™ ar la8h§ei1 berättigad att ha vårdnaden om barnet

det /°sin vård Av de»^ttaf ?de,av,lagliga f«rmer från den som faktiskt har

de! Ii \d'' “ ^talande bor man motsättningsvis kunna sluta, att

det ej ar straffbart om nagon, som faktiskt har barnet i sin vård — t ex en

läntc Undfr Ul0Vande, av laSa umgängesrätt till barn, vars vårdnad tillerkänts

modern — hindrar vårdnadshavaren från att få hand om detsamma

n!rit''p>e V1"S Senom att undandölja det inom landet eller genom att föra det

utrikes, sa att svenska myndigheter ej kunna ingripa. Stadgandets avfattning

som narmast tyder på att lagstiftaren haft kränkningar av ett sia4

besittning till barnet i tankarna, ger också stöd åt denna uppfattning. HovstxaffbaraSer

e™eIlertld att de har exemplifierade förfarandena böra vara

Hovratten over Skåne och Blekinge anmärker, att stadgandet enligt motiven

skall motsvara den nuvarande bestämmelsen i SL 15: 8 a om straff för

den som från föräldrars eller annans vård skiljer barn under femton år för

att sjaW taga sig ratt eller eljest utan argt uppsåt. Denna begränsning avstadgandets

tillamplighetsområde är svår att utläsa av själva lagtexten. Om

t. ex. en fader, som är fråntagen vårdnaden om sitt treåriga barn, påträf
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 105

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

far barnet på en gata, medtager det i sin bil och i strid mot moderns-vårdnadshavarens

vilja för barnet till annan ort utan att barnet fastbindes, inspärras

eller eljest utsattes för sämre behandling än som anses tillkomma

barn i sådan ålder, torde kommitténs avsikt vara, att handlingen skall bestraffas

som egenmäktigt bortförande av barn. Såsom stadgandet är utformat,

synes på enahanda sätt komma att bedömas det fall att i stället en

utomstående person på alldeles samma sätt bortför barnet, kanske till

avlägsna, främmande länder för att därigenom hämnas på modern. För sådana

fall är emellertid straffskalan i paragrafen icke avpassad. Mot det sätt

varpå bortförande av barn kriminaliserats i förslaget kan vidare anmärkas,

att det synes leda till en omotiverad privilegiering av sådana fall, då barnet

har ringa ålder. När någon bortför vuxen person, framträder handlingens

karaktär av frihetsbrolt regelmässigt därigenom, att bortförandet sker mot

den bortfördes vilja och att särskilda åtgärder vidtages för att förhindra, att

den bortförde avviker. Detta gäller även bortförande av äldre barn. Då barn

i spädare ålder bortföres, saknas oftast sådana yttre kriterier på frihetsbrott.

Några särskilda åtgärder för att kvarhålla barnet erfordras som regel icke.

Barnets vilja, om det överhuvud har någon, tillmätes ingen straffrättslig

betydelse. Det torde icke vara i överensstämmelse med förslaget att ersätta

barnets vilja med dess vårdnadshavares vilja, så att ett bortförande av barnet

mot vårdnadshavare^ vilja skulle konstituera frihetsbrott. Ett bortförande

av mindre barn synes sålunda ofta icke kunna bestraffas såsom svårare

brott än egenmäktigt bortförande av barn, medan bortförande av äldre

barn i regel blir att bedöma efter de betydligt strängare stadgandena om frihetsbrott.

Detta synes icke vara riktigt.

Advokatsamfundet framhåller, att det synes tveksamt, huruvida bestämmelsen

omfattar även det fall att den ena av två makar, som tillsammans

har vårdnaden om sina gemensamma barn, »egenmäktigt» (kanske i verkligheten

på mycket goda grunder) lämnar hemmet och medtager barnen.

Detta förfarande bör icke vara straffbart. Då det emellertid icke är klart,

att förfarandet faller utanför det straffbara området, hemställer styrelsen

om en omredigering av bestämmelsen i förtydligande syfte.

Departementschefen. Såsom framgår redan av den allmänna motiveringen

vill jag förorda att stadgandet om egenmäktigt bortförande av barn upptages

i förevarande kapitel. Brottet får anses närmast utgöra ett frihetsbrott,

ehuru det karakteristiska för gärningen är att barnets rättmätige vårdnadshavare

mot sin vilja skiljes från vårdnaden. Såsom kommittén framhållit

skall stadgandet emellertid vara subsidiärt i förhållande till de egentliga

frihetsbrotten, d. v. s. frihetsberövande och försättande i nödläge. Det

torde icke möta svårigheter att i tillämpningen draga upp en klar skiljelinje

mellan gärningar, som innebär ett blott och bart skiljande av barnet

från vårdnadshavare^ och sådana fall, då ett egentligt frihetsbrott skall anses

föreligga. Frihetsbrott föreligger uppenbarligen, då barnet bortföres t. ex.

i utpressningssyfte.

4| Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Beträffande brottsbeskrivningen torde kommitténs förslag böra förtydligas

sa, att icke blott bortförande utan jämväl undanhållande nämnes- vidare

bor utsagas, att bortförandet eller undanhållandet skall ske från den

som har eller skall ha barnet i sin vård. Härigenom vinnes klar täckning

for Nedre Norrland berörda fallet, att någon som tillal

ligtvis faktiskt har barnet om hand hindrar vårdnadshavaren att omandertaga

barnet. Med anledning av vad advokatsamfundet anfört torde

jamval bora uttryckligen angivas, att bestämmelsen icke är tillämplig å den

som själv har del i vårdnaden. I redaktionellt avseende torde böra vidtagas

bl a. den ändringen i brottsbeskrivningen, att »egenmäktigt» utbytes mot

»utan laga ratt». J

4 §.

P^agrafen motsvarar i gällande rätt SL 15:22 och i kommittéförsla
get

A. 4.

(vållande ratt. I SL 15:22 stadgas ansvar för den som, utan laga rätt eller

med missbruk av sin rätt, genom våld eller hot tvingar annan att göra, tåla

eller underiåhi något. För gärningen dömes högst till straffarbete i två år i de

fa i dar garnmgen ej är särskilt belagd med svårare straff. Bestämmelsen är

i amplig oavsett beskaffenheten av den handling eller underlåtenhet som

framtvingats; det är själva tvingandet som här utgör grund för ansvaret.

Kommittén. Kommittén har i paragafens första stycke behandlat normalfallen

under brottsbenämningen olaga tvång. I andra stycket stadgas om

grova fall. Brottsbenämningen är där grovt olaga tvång. Liksom i gällande

lag omfattar brottsbeskrivningen i första hand att med våld tvinga annan

att göra, tåla eller underlåta något. Med våld avser kommittén icke blott vad

som annorstädes i förslaget, t. ex. 4: 1 om våldtäkt och 6: 5 om rån, betecknas

som våld å person, d. v. s. misshandel eller annat fysiskt betvingande,

utan även lindrigare former av våldsanvändning mot annan person. Såsom

misshandel kommer i betraktande även att försätta någon i vanmakt eller

annat sådant tillstånd.

Den omständigheten att i SL 15: 22 beskaffenheten av hot såsom tvångsmedel

ej närmare preciserats har, framhåller kommittén, inom rättstillämpningen

lett till tvekan om stadgandets rätta innebörd. Medan enighet

råder om att under stadgandet faller hot om brottslig gärning, har i fråga

om annat hot skilda åsikter framförts. Enligt en mening omfattar stadgandet

hot om varje handling som är rättsstridig, t. ex. underlåten hyresbetalning;

enligt en annan åsikt kräves att handlingen står i strid mot

ett uttryckligt lagbud. Den ovisshet som för närvarande föreligger i berörda

hanseende har kommittén sökt undanröja på det sättet, att första punkten

i paragrafens första stycke avser — förutom tvång medelst våld — tvång

medelst hot om brottslig gärning, medan andra punkten i samma stycke när
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 107

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

mare angiver när eljest tvång medelst hot skall föranleda ansvar. 1 fråga om

tvång genom hot av annat slag än hot om brottslig gärning ansluter kommittéförslaget

sig till vad som stadgats i fråga om utpressmngstvång (se

7: 1 i kommitténs förslag, motsvarande SL 21:4). Såsom tvångsmedel har

sålunda upptagits hot att åtala eller angiva annan för brott samt hot att om

annan lämna menligt meddelande. Liksom vid utpressning har har sasom

ytterligare brottsförutsättning uppställts att tvånget skall vara otillbörligt.

Kommittén har icke ansett nödvändigt att, såsom skett i SL 15: 22, i lagtexten

utsäga att gärningen skall ha skett utan laga rätt eller med missbruk

av sådan rätt. ... . . „

Den av kommittén föreslagna skalan avseende påföljden for olaga tvån„

omfattar fängelse i högst två år eller böter. För de i andra stycket av paragrafen

behandlade grova fallen har kommittén föreslagit påföljden till fängelse

i högst fyra år. Som exempel på omständigheter som kan föranleda att

olaga tvång skall anses som grovt har angivits, att gärningen innefattade

pinande till bekännelse eller annan tortyr.

Yttrandena. Med anledning av kommitténs uttalande om inneborden av begreppet

våld har hovrätten för Nedre Norrland framhållit, att i kommitteförslaget

4: 1 och 6:5 finns i själva lagtexten utsagt att lika med våld å

person skall anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

För att hindra motsättningsslut synes det hovrätten lämpligt att dar ordet

våld avses ha denna innebörd detta överallt anmärkes. Beträffande brottsbeskrivningen

i övrigt har länsstyrelsen i Norrbottens lön uttalat, att det

ofta måste framstå som mycket svårt att tolka det i första stycket andra

punkten använda ordet otillbörligt, som mera har en subjektiv karaktar.

Ett förtydligande är därför önskvärt. Även advokatsamfundet har påtalat

ovissheten i fråga om detta begrepp och hemställt om en precisering.

Svea hovrätt har föreslagit en väsentlig skärpning av påföljden för det

grova brottet. Visserligen kan i de flesta fall av särskilt upprörande tortyr

ansvar ådömas för grovt olaga tvång i konkurrens med grov misshandel,

men fall av omänsklig, själslig tortyr som icke innebär misshandel kan

tänkas förekomma.

Departementschefen. Förevarande paragraf, som innefattar en allmän regel

till skydd för individens handlingsfrihet, torde kunna utformas i huvudsak

på det sätt kommittén föreslagit. I förtydligande syfte bör dock uttrycket

»våld» utbytas mot »misshandel eller eljest med våld». Av beskrivningen

på misshandel i 3 kap. 4 § i departementsförslaget framgår, att misshandel

inbegriper att man försätter någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

I ett par remissyttranden har mot det i förslaget (första stycket andra

punkten) använda uttrycket »otillbörligt» anmärkts, att den närmare innebörden

därav är oviss. Förslaget i denna del ansluter sig emellertid till vad

som i gällande rätt stadgats beträffande utpressning och torde kunna accepteras.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

™“er P4Bliden för brottet torde minimum för det er.,va fallet böra

sattas ,11 fängelse i sex mänader. Även maximum för det grova faU , tord‘

bora hojas, lämpligen till sex år. ° t0rde

-Bh“lTna • fnna Paragraf - motsvarande kommittéförslaget 2: 5

T Vlss motsvarighet i SL 14: 15 andra stycket och 15: 23.

faSSTatfd”1 SL 14: 15 andra StyCket StadgaS “ för isande av livsarhgt

vapen da prnmgen ej innefattar misshandel eller försök därtill. En
rf,

15-23domes den ti» ansvar som hotar annan, muntligen eller

krifthgen, med misshandel eller brottslig gärning. Såsom ytterlieare för

utsättning för ansvar gäller här, att hotet stall ske på sådant s^t elfer under''

Påfölide0mS?ndlShiter att anledning är att befara att det skall verkställas.

eller fän» T g°r 60 lgt Saval SL 14: 15 andra stycket som SL 15: 23 böter

eller fängelse i högst sex månader. Har brott som avses i SL 14: 15 andra

^ y ken f°rOVatsfmot skyldeman i rätt uppstigande led, skall enligt SL 14- 37

påföljden vara fängelse i högst ett år. Riktar sig sådant brott mot annan av

de personer som är nämnda i SL 14: 36, skall den omständigheten anses såsom

synnerligen försvårande.

Kommittén. Den bestämmelse som kommittén föreslagit avser vissa fall

av hot, anvant sasom medel för tvång eller utan sådant syfte, och innebär

viss utvidmng av brottsområdet i förhållande till gällande lag. Bestämmelsen

riktar sig i forsta hand mot den som reser livsfarligt vapen mot någon eller

eljest hotar honom med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den

hotade framkalla fruktan för hans eller annans liv, hälsa eller välfärd (första

punkten). Genom uttrycket »fruktan för hans eller annans liv, hälsa eller

välfärd» angives enligt kommittén, att hotet skall avse antingen våld å person

vilket icke framstår såsom helt lindrigt eller ock åstadkommande av annan

skada å person eller egendom som skulle medföra lidande, kännbar förlust

eller betydande olägenhet för den som drabbas därav. Från det straffbara

området uteslutes sådana fall då för den hotade var uppenbart att hotet

ej kunde vara allvarligt menat, liksom ock fall då hotet eljest ej var ägnat att

stora hans frid, t. ex. därför att det var honom likgiltigt om gärningen kom

till utförande eller därför att han visste sig utan olägenhet kunna avstyra

densamma.

Ansvar skall vidare enligt förslaget drabba den som tillfogar annan lidande

medelst otillbörligt hot att åtala eller angiva någon för brott eller att

om någon lämna meddelande, ägnat att medföra synnerligt men (andra

punkten). I första hand åsyftas härmed s. k. skandaliseringshot. Brottsbenamnmgen

är för båda fallen olaga hot. Även skalan för påföljden är densamma

och omfattar fängelse i högst två år eller böter.

Vad kommittén nu föreslagit ansluter sig nära till ett förslag till ändrad

lydelse av bl. a. SL 15: 23 som kommittén efter samråd med strafflagbered
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 109

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ningen framlade år 1952. Sistnämnda förslag föranleddes av att Kungl.

Mai :t uppdragit åt straffrättskommittén och strafflagberedningen att verkställa

en av 1947 års riksdag begärd utredning av frågan om beredande av

tillfredsställande skydd mot personer som genom hot om grova brott visar

sig farliga för annans säkerhet.

Kommittén uttalar, att ehuru de föreslagna ändringarna rörande straffbestämmelserna

mot olaga hot medför ökade möjligheter att ingripa mot

personer som genom hot ger anledning att befara framtida våldshandlingar,

får förslagets betydelse i sådant hänseende icke överskattas. De som gör sig

skyldiga till hot om grova våldsbrott är ofta alkoholister eller i behov av

vård på grund av psykisk abnormitet. I dylika fall blir bestämmelserna i alkoholistlagen

och sinnessjuklagen av större praktisk betydelse; rätt tillämpade

ger de goda möjligheter till omedelbart ingripande i en farlig situation

och till vidtagande av effektiva skyddsåtgärder på längre sikt.

Yttrandena. Det av kommittén år 1952 framlagda förslaget var föremål för

särskild remissbehandling. I flertalet yttranden tillstyrktes förslaget e ler

lämnades utan erinran. Utvidgningen av brottsområdet föranledde emellertid

vissa delade meningar. Ett i flera yttranden återkommande uttalande

var, att en lagändring i enlighet med förslaget skulle stalla mycket stora

krav på de myndigheter som skulle tillämpa lagen. Trots detta fann man

i allmänhet fördelarna av förslaget överväga.

Även i yttrandena över brottsbalksförslaget har bestämmelserna rörande

olaga hot i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Anmärkningar

i olika hänseenden mot förslaget har dock framförts från en del håll. Sålunda

har den nya bestänming av brottsområdet som följer av brottsbeskrivningen

i första punkten i förslaget kritiserats av överståthållarämbetet. Enligt

ämbetets mening är gällande lags brottsbeskrivning att föredraga. Ämbetet

har framhållit att det mycket oftare än en utomstående torde föreställa

sig förekommer att den manliga parten i ett äktenskap eller i en varaktig

sexualförbindelse mot kvinnan eller barnen riktar hotelser om brottslig

gärning, i allmänhet svår misshandel. Trots det förkastliga i sådana hotelser,

kan det enligt ämbetets åsikt omöjligen vara ett samhällsintresse att de

kriminaliseras över hela linjen. Uppdelningen i straffbara och icke straffbara

hotelser kan för närvarande sägas dragen så, att om hotelsen objektivt sett

framstår såsom allvarligt menad är den straffbar men icke om den — fortfarande

objektivt sett — kan karakteriseras som munväder. Enligt ämbetets mening,

grundad på erfarenheten från praktiska fall som möter snart sagt dagligen,

har man med denna uppdelning nått den bästa möjliga balansen mellan

fall, mot vilka i princip en straffreaktion är berättigad, och fall, i fråga om

vilka man — vid eliminerande av den efterklokhet som gärna gör sig gällande

om hotet efterföljes av en brottslig gärning — måste säga sig, att den uppkomna

konflikten, om parterna ej på egen hand försonas, bor tagas om

hand av sociala organ eller medlare i äktenskap. Det kan givetvis invandas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 19(12

aU det ofta ställer sig svårt att få säker grundval för ett riktigt antagande

om faran för hotets verkställande, men liknande invändningar kan med ei

mindre fog riktas mot den gränsdragning som blir nödvändig enligt den

oreslagna andrade lydelsen. Om brottet lägges under allmänt åtll och

straff maximum hojs, kommer samhället att tillföras helt andra resurser än

tor narvarande mot alla dem, som utgör eu verklig fara för sin omgivning

Föreningen Sveriges stadsdomare har i sitt yttrande över 1952 års förslag - men däremot icke i yttrandet över brottsbalksförslaget — ifrågasatt huruvida

icke hot om grovt brott bör beläggas med ansvar, även om den hotades

tnd ej krankes, t. ex. därför att hotet ej kommit till hans kännedom. En förutsättning

för ansvar bör dock i sådant fall vara att hotet sker på sådant sätt

att det framstår som allvarligt menat.

Justitiekanslersämbetet har erinrat om att det enligt förslaget icke fordras

att den genom hotet framkallade fruktan skall vara allvarlig. Enligt

kommitténs motiv skall med det föreslagna stadgandet uteslutas sådana

tall, då för den hotade är uppenbart, att hotet ej kan vara allvarligt menat.

Aven om allvaret i hotet ej är uppenbart för den hotade, kan enligt ämbetet

förhållandena likväl vara sådana, att något ingripande ej bör ske. En inskränkning

på något sätt av det straffbara området, måhända i enlighet

med den danska lagen enligt vilken krävs att fruktan skall vara allvarlig,

synes därför böra övervägas.

Till skillnad från justitiekanslersämbetet har hovrätten för Nedre Norrland

uttalat att brottsområdet synes ha bestämts för snävt. Enligt hovrättens

mening ställer uttrycken »hälsa» och »välfärd» alltför stora krav på

det hotande ingreppets skadebringande effekt.

Brottsbeskrivningen i första punkten har i vissa speciella hänseenden föranlett

erinringar i några yttranden. Sålunda har polisintendenten i Hälsingborg

uttalat att uttrycket »livsfarligt vapen» icke täcker den mångfald situationer,

där tillhyggen, som kan medföra nog så allvarlig skada, reses

mot annan. Länsstyrelsen i Norrbottens län har förordat att man, för att

undanröja tvekan om tolkningen av orden »livsfarligt» och »vapen», skall

avstå från att i brottsbeskrivningen upptaga resande av livsfarligt vapen

såsom särskilt fall av olaga hot. Svea hovrätt har anmärkt att uttrycket

»hot mot någons välfärd» icke passar riktigt väl för det fall att hotet avser

åstadkommande av skada på egendom. Enligt hovrättens mening bör försök

göias att finna ett lämpligare ord. Liknande uttalanden har gjorts av hovratten

över Skåne och Blekinge samt hovrätten för övre Norrland. Kriminalpolisintendenten

i Stockholm har uttalat, att begreppet välfärd bör begränsas

snävare än vad kommittén åsvftar.

Vad angår den föreslagna skalan för påföljden i första punkten har advokatsamfundet

förordat att påföljden bestämmes till fängelse i högst sex månader

eller böter. Landsfogden i Malmöhus län har ifrågasatt, huruvida

icke skalan bör inskränkas i fall, då påföljden för hot om brottslig gärning

åtminstone teoretiskt kan bli strängare än för det fall att den brottsliga

gärningen som innefattas i hotet blivit fullbordad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

b in

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Beträffande det i andra punkten i förslaget upptagna stadgandet om ansvar

för skandaliseringshot har jnstitiekanslersämbetet ifrågasatt, huruvi a

behovet av skydd här är så starkt, att en bestämmelse i amnet ar påkallad.

Skulle bestämmelsen uppamma anmälningar om hot, vilka val icke kan

avskrivas utan någon utredning men å andra sidan sedermera befinns icke

böra leda till någon åtgärd, är detta en föga tilltalande utveckling, ve sam

förefaller även, om ett brott av förevarande beskaffenhet bor bestraffas lik

strängt som hotet enligt första punkten. Även advokatsamfundet hav ifrågasatt

behovet av stadgande, ehuru samfundet icke velat avstyrka bestämmelsens

införande, då den ger uttryck för en i och för sig til talande tank

Helt har det föreslagna stadgandet i andra punkten avstyrkts av hovrätten

för Västra Sverige (i yttrandet över brottsbalksforslaget) och av /eu - eningen Sveriges stadsfiskaler (i yttrandet över 19o2 ars förslag). Hovrätten

bar därvid yttrat, att i den mån förslaget avser att straffbel_agga hot att åtala

eller angiva någon för brott samt hotelsen ej redan nu ar straffbar som

utpressning eller försök därtill eller undantagsvis av annan anlednm0, nå■mt

straffrättsligt skydd knappast synes påkallat. Att marka ar vidare, a

den som hotat att angiva en brottsling och verkställer sin avsikt darmed

riskerar att som en repressalieåtgärd i sin tur bli angiven for olaga hot.

Följden av det föreslagna stadgandet kan alltså bil att begangna brott, kanske

av allvarlig art, förblir ouppklarade. - Vad angår fall, dar fråga ej ar

om hot att åtala eller angiva någon för brott utan om s. k. skandaliseringshot

svnes det hovrätten redan av hänsyn till den hotade vara lämpligast

att icke redan på detta tidiga stadium genom straffbestämmelse fororsaka

polisutredning med därav lätteligen följande spridning av de ifrågavarande

fakta. Enligt hovrättens mening är det tillräckligt med straffbestämmelser

på andra håll i brottsbalken beträffande utpressning och ärekränkning.

Departementschefen. Det har gjorts gällande, att de nuvarande bestämmelserna

i SL 14: 15 och 15: 23, som kriminaliserar vissa former av hotelser,

icke bereder ett tillräckligt effektivt skydd för dem som utsattes for

hot Bl a. har riksdagen, såsom framgår av den föregående redogörelse ,

framhållit behovet av tillfredsställande skydd mot personer som genom

hot om grova brott visar sig farliga för annans säkerhet. Det ar tveksamt

om något mera väsentligt kan vinnas i detta avseende genom skärpning av

de kriminella ansvarsreglerna. Vanligtvis ar det fråga om personer, so

under inflytande av alkoholmissbruk eller psykisk abnormitet terroriserar

sin omgivning, och vad som framför allt kräves häremot ar åtgärder av

medicinsk ellfr socialvårdande natur. Det kan dock icke uteshitas att vidgade

möjligheter att ålägga kriminellt ansvar i sm mån kan medverka t

förstärkning av skyddet, särskilt genom den befogenhet för polis- och åklagarmyndigheter

att ingripa som skapas genom ett stadgande haro . g

vill därför i likhet med kommittén förorda en skärpning av de nuvarande

06DerT^äserdliga nyheten i kommitténs förslag, såvitt angår hotelser om

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

>sä

siälv till h • f 8 gallande lag beakta hur hotet påverkar den hotade

justUiekanstersämbetet11 pa^atS jäJknTn^att‘Z^LTcIk TrukttTför

att hotet kommer att verkställas skall vara allvarlig.

Hotet besknves i förslaget såsom resande av livsfarligt vapen eller annat

ftoCet aTeV/hT; frUk,an S°m ho,et fr^ka‘''“ ■*■>'' “4

torsiaget avse den hotades liv, hälsa eller välfärd. Det anförda exemplet

inrar om ^et^bT ^t Vafe"’ fyIler knappast annan funktion än att det erinrar

om det bekanta stadgandet i SL 14: 15. Jag har icke något att in

lämtr eXemplet uPPtages i lagtexten, men ordet »livsfarligt» torde

»lvfS §ev-, m84 °Ch dGt ålderdomliga uttrycket »resa» ersäL med

mnf " - ^ ^ * anslutning ti!1 den remisskritik som framkommit

SlfäT^tW ^ °rdet "Välfärds förorda att uttrycket »liv, hälsa eller

välfärd» utbytes mot »säkerhet till person eller egendom».

ommittens förslag innebär att ansvar skall inträda jämväl i vissa fall

da en hotelse avser annat än brottslig gärning. Enligt förslaget stadgas så
hot

aVåtalT lT 6n hand!lse man ^dfogar annan lidande med otillbörligt

Mnde äanit 7 “S? näg°n f& br0tt elIer att °m nåS0n lämna »eddi

ande agnat att medföra synnerligt men. Härmed åsyftar kommittén i

framsta rummet att kriminalisera s. k. skandaliseringshot. I likhet med en

del remissinstanser staller jag mig tveksam till denna utvidgning av det

kriminella ansvaret för hotelser. Stadgandena om utpressning och om ärekianknmg

torde fa anses erbjuda tillräckligt skydd mot hotelser om annat

n brottslig gärning, och jag har därför icke upptagit kommitténs förslag i

forevarande avseende. °

Påföljden for de brottsliga gärningar som avses i paragrafen torde böra

bestammas i enlighet med kommitténs förslag. I ett remissyttrande har

1 omr_lcke Sk3lan f°r PåfölJ''den bör inskränkas till undvikande av

a t påföljden för hot om brottslig gärning blir strängare än för det fall att

hotet blivit fullbordat. Det är givet att vid påföljdens bestämmande bör

beaktas bl. a. vad hotet avsett, men det synes ej påkallat att just ur denna

synpunkt stadga särskild begränsning av själva skalan.

6 §.

Paragrafen motsvarar i gällande rätt närmast SL 15: 26 och 15-27 I kommitténs

förslag har paragrafen motsvarighet i 2: 6.

f.^aUande r7t‘. VSL 15:26 Stadgas ansvar för den som bryter annans hemid

genom att intranga i hans hemvist med våld eller eljest mot hans vilja

eller vagra att begiva sig därifrån trots tillsägelse eller genom att smyga sig

in i hans hemvist eller gömma sig undan där utan att kunna visa skälig an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 113

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ledning därtill. Påföljden är böter eller fängelse i högst sex månader. Om

brottet begås i uppsåt att våldföra annan, kan gärningsmannen — även om

uppsåtet ej fullbordas — dömas till straffarbete i högst två år. I SL 15: 27

stadgas ansvar för brytande av hemfrid genom olaga husrannsakan, d. v. s.

husrannsakan som företagits antingen av obehörig person eller i olaga ordning.

För brottet dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommittén. Enligt kommittéförslaget innebär hemfridsbrott, att någon olovligen

intränger eller kvarstannar i annans bostad eller därtill hörande gård

eller trädgård eller i hans arbetsrum. Påföljden utgör fängelse i högst två

år eller böter. Kommittén har icke ansett behövligt att särskilt beakta sådana

kvalificerade fall, som avses med den särskilda straffskärpningsregeln

i SL 15: 26.

Enligt vad kommittén uttalat i motiven skall det i brottsbeskrivningen

begagnade uttrycket arbetsrum avse en enskild, sluten lokal där arbete bedrives,

t. ex. en läkares mottagningsrum eller en hantverkares arbetslokal,

men däremot icke arbetsplatser som är gemensamma för ett flertal anställda,

såsom fabriker, varuhus, lagerlokaler el. dyl.

Yttrandena. Svea hovrätt och länsstyrelsen i Norrbottens län har uttalat,

att den av kommittén i motiven angivna innebörden av »arbetsrum» icke

framgår av själva uttrycket. Dessa remissinstanser anser därför, att ett förtydligande

av lagtexten är önskvärt. Hovrätten säger sig emellertid betvivla,

att det går att draga en klar gräns mellan de av kommittén åsyftade arbetsplatserna

och andra. I detta sammanhang har hovrätten framkastat frågan

huruvida det icke är lämpligt att skapa en särskild brottstyp som avser störande

av arbetsfrid på arbetsplatser överhuvud. Skolöverstyrelsen har framhållit

att det av ålder ansetts självklart, att ingen utomstående utan medgivande

av skolas styresman eller styrelse äger närvara vid undervisningen

och att skolmyndighet äger förbjuda tillträde för obehöriga till skolanläggningen.

Det är enligt styrelsens åsikt synnerligen angeläget, att denna princip

upprätthålles, så att störningar undvikes samt lärarna och eleverna åtnjuter

tillbörlig arbetsro. Om de av kommittén föreslagna bestämmelserna

eller andra nu gällande stadganden icke anses erbjuda full garanti härvidlag,

anser styrelsen uttryckliga föreskrifter böra meddelas i namnda syfte.

Hovrätten för Nedre Norrland har erinrat om att enligt gällande rätt slutna

föreningslokaler ansetts utgöra »hemvist» och därför omfattats av hemfridsskyddet.

Eftersom sådana lokaler svårligen omfattas av ordet »bostad»

i den föreslagna brottsbeskrivningen men de liksom hittills bör ingå i det

skvddade området, har hovrätten förordat en jämkning av lagtexten.

Advokatsamfundet har påtalat att det icke synes vara straffbart enligt

kommittéförslaget att någon i annans bostad eller arbetsrum utan lov

installerar anordning för avlyssnande av samtal. Ett sådant förfarande innebär

emellertid en svår kränkning av annans frid och en straffbestämmelse

mot förfarandet bör enligt samfundets mening övervägas. Advokatsamfun
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

de! har vidare föreslagit att såsom ett andra stycke i förevarande paragraf

skall upptagas bestämmelsen i 10: 4 i kommitténs förslag, såvitt denna be

of Z aerW„del näS°" ***" °loV,iS Väg överS;„m, e,lt plt

• S'' n m ?''umit anSGr Htt av 10: 4 brottstypen olovligt tagande av väg bör

'' Teträ Lt -eTn *“ tridsbro" “h *™**r.! till förvarandf kap

affande påföljden for hemfridsbrott har föreningen Sveriges stads
rätTaTr^

k’ aU 6n $ärskild skala med endast böter som påföljd inrättas

för nnga hemfridsbrott. I de ringa fallen torde nämligeJgärnin-en

SrerfaoVrderHg” ***"*''« M 1 ^diusratt handläggning med nämnd icke

Jkf/‘trande rÖra",de hC,,ltrid'',''r0lU''t >*ar hovrätten lär Nedre Norrland

f„ r hd.Ven V1SSa av kommitten ej närmare behandlade frågor angående

ashgbetsagares skydd mot intrång på sina enskilda områden. Hovrätten

har därvid anfört att ingen av de paragrafer som i detta avseende är av

intresse, nämligen 2: 6, 6:9 och 10:4 i kommitténs förslag, möjliggör för

innehavare av en fabrik eller liknande företag att hindra obehöriga från att

g omkring i hans lokaler, aven om sådan möjlighet väl behövs för att

hindra insyn i yrkeshemligheter eller för att förebygga olyckshändelser. Det

ar mycket tveksamt om en agare eller vice värd till ett hyreshus kan avvisa

dem som obehörigen uppehåller sig i fastighetens trappuppgångar och vind

eller som soker ta nattkvarter i fastighetens pannrum. Ej heller de som mot

en lantbrukares önskan övernattar i hans hölador torde riskera någon påföljd

harfor, om de kan taga sig in utan att bryta lås. Den som begagnar annans

inhagnade tennisplan eller badplats torde ej heller riskera någonting, även

om ägaren lagt ner stora kostnader på anläggningen. Vad angår allmänhetens

rätt att rora sig i skog och mark, den s. k. allemansrätten, ifrågasätter

Hovrätten ej någon ändring. Däremot synes det hovrätten uppenbart olämpligt

att allemansrätten får sträcka sig så långt som i de angivna exemplen.

Departementschefen. Kommitténs förslag beträffande utformningen av

hemfndsbrottet har vid remissbehandlingen föranlett diskussion såvitt angår

frågan i vad mån olovligt inträngande eller kvarstannande i arbetslokaler

och liknande bör innefattas i brottstypen. Kommittén avser att så i viss

utsträckning skall vara fallet. I förslaget användes uttrycket »arbetsrum»,

och kommittén har i motiven uttalat, att med detta uttryck avses enskild

sluten lokal, där arbete bedrives, men däremot icke arbetsplatser som är

gemensamma för ett flertal anställda. Det synes emellertid tveksamt om en

avgränsning enligt denna grundsats är lämplig. Väl kan motiv anföras för

att man låter hemfridsbegreppet omfatta ej blott den egentliga bostaden

utan i viss utsträckning även arbetslokaler. Såsom Svea hovrätt anfört är

det emellertid knappast möjligt att draga upp en klar gräns enligt den av

kommittén angivna principen. För att man skall kunna undgå de svårigheter

i tillämpningen som kan förutses vid antagande, av kommitténs förslag

i detta avseende synes det riktigast att lämna arbetslokaler — om de

icke samtidigt utgör bostadsrum eller i varje fall ingår som en del av bo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 115

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1062

staden - utanför brottstypens tillämpningsområde. Det sagda gäUei''även

föreningslokaler, skolsalar ete. Hemfridsbrott^ kommer da attonaUaalenast

olovligt inträngande eller kvarstannande i annans bostad eller dartil

hörande gård eller trädgård. Det bör framhållas, att denna avgransnmg ic e

innebär att obehörigt inträngande i arbets- och liknande lokaler lamnas helt

utan kriminellt ansvar, enär sådant inträngande ofta kan bedömas såsom

ofredande eller egenmäktigt förfarande. Att såsom svea hovratt ifragasatt

tillskapa en särskild brottstyp, som avser storande av arbetsfrid pa arbct.

platser överhuvud, synes knappast påkallat. , . , eller

Advokatsamfundet har berört det fallet, att man i annans bostad eller

arbetsrum olovligen installerar anordning för avlyssnande av samtal, och

förestagit att eu ansvarsbestämmelse mot sådant förfarande bor övervakas

Detta förslag är beaktansvärt, men såvitt jag kan finna forehpe^ 1

SJ större praktiskt behov av ett särskilt stadgande i ämnet, då förfarande

vanligen är brottsligt genom att det ingår såsom ett led i eller förberedelse

till spioneri, utpressning eller annat allvarligt ro .

Ett annat, mera allmänt spörsmål har upptagits av hovratten för Nedie

Norrland. Hovrätten påtalar att det icke finns tillräckliga mojlighe er för

fastighetsägare att ingripa mot personer som obehorigen uppehåller sig

inom fastigheten; de stadganden som avser storande av hemfrid, ofredan^’

egenmäktigt förfarande etc. kan sålunda enligt hovrätten icke alltid åberopas

exempelvis då eu person uppehåller sig i trappuppgången tm ett

hvreshus, går omkring i en fabrikslokal eller övernattar i en höladaEnligt

min åsikt bör emellertid sådana gärningar, som hovratten asyftar, of

och särskilt i fall då vederbörande vägrar att avlagsna sig trots tillsagels

härom — kunna bedömas såsom egenmäktigt förfarande varunder aven

hänföres besittningsrubbningar i fråga om fastighet (jfr 7 kap. b

partementsförslaget). Såsom jag tidigare antytt torde aven den föreslag

stämmelsen om ofredande ej sällan kunna tillampas.

Ett par remissinstanser har föreslagit att brottstypen tagande av olovli

vä« - SL 24- 4) skall helt eller till en del överflyttas till förevarande kapitel.

Detta förslag har måhända visst fog för sig, men enligt min mening ar den

nämnda brottstypen främst att betrakta såsom ett skadegörelsebrott och

den synes därför böra få bibehålla sin traditionella plats i det kapitel som

avser dylika gärningar. , , . .

Vad angår påföljden för hemfridsbrott vill jag förorda en uppdelning

två grader, den ena med böter och den andra - under beteckningen grovt

hemfridsbrott — med fängelse i högst två år.

7 §•

Förevarande paragraf har i gällande rätt viss motsvarighet i SL 15: 28 och

svarar mot 2: 7 i kommitténs förslag.

Gällande rätt. Enligt SL 15:28 inträder ansvar, om man bryter hemfrid

"enom att slå in fönster i annans hus eller kasta in sten eller annat i annans

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 B

hungl. Maj.ts proposition nr JO är 7962

ä: Ärsar.r r ,änse,“1 *** - —**

till böter. Till böter sSi rf- ^ ÖV''rdäd’ Ska" <»-■»

basta sten eller anna ä äniaTLslåL0’1?, """" Sl8r hemfr‘d ge"°“ a“

genom åt, östadk„rania oljnd eUer oläseÖde ! InTs JTÄ&T

somra^pU“Ärh.a„r„l„d:nna “*» <*

STTuT^ rer 1 it:

^Ä“.sr&r.“grm hä
raThr“,

,e".ö“"rndbearifridrkrf‘tnine'' “"f A £ ÄÄ

”enom telefon ° • SJa''a la§texten angivna, namner kommittén att någon

^enom telefonparingmngar stör annans nattro eller eljest trakasserar ho

förött r Cdande bÖr °ckså kunna bedömas sådana fall som att nå«on

6 annan Upprörd framför ett falskt meddelande om en n«rståen

spöWr Brrot I,nhg0n ^TJ *'' S“““ a» anordna nallliga

spokerier. Brottet benämnes ofredande, och påföljden utgör enligt förslag

böter eller fängelse i högst sex månader. S iorsia0et

reJseT^Zl'' ^ ;det föresIagna stadgandet har riksåklagarämbetet, länsstyJtlm

H /S lan °ch riksförbundet för sexuell upplysning fram
anV-Vdh-

ennr“ge“ 3tt brottsbeskrivningen, såvitt angår ofredande^genom

andra hansynslosa förfaranden än de i paragrafen särskilt angivna, synes

alltför vagt avfattad. En jämkning av uttrycket .annat hänsjmslöst beteende,

bor ske. Enligt riksförbundets åsikt leder detta uttryck inte i första

band tanken till telefontrakasserier, oriktiga meddelanden^ skrämse,s^te

och andra åtgärder, ägnade att medföra psykisk chock eller skada Det är

r r l °*Skemal att de alltmera vanliga fallen av ofredande med

psykiskt verkande medel måtte komma till uttryck i lagtexten Riksåkla

garambetet har vidare uttalat att straffbestämmelsen på grund av 1 obe
ellT

eRelr Uppamma lusten tdl anmälningar i trakasseringssyfte

derstrukU Z KriminalPolisint™denten i Stockholm har un
för

k^nnof H Ä fS 38113 stadSandet §er större möjligheter till skydd

kalMmvarata? W“ ^‘r “mt Uttalat förhoPP"mgen att domstolarna

stm n fn mnna m0Jh§het att stävJa den allmänna .nedbusning»

m pa senare hd blivit alltmer framträdande. För att möjliggöra ett kraft
t

HåSdePtan n m,0t.busrmentaliteten På gator och allmänna platser, sär
tt

den / kTn°frlden’ har L f- polismästaren i Stockholm föreslagit

den andringen i brottsbeskrivningen att antingen ordet .hänsynslöst,

utbytes mot .olämpligt, eller ock att till paragrafen göres ett tillägg som

bestraffar aha obehöriga närmanden till kvinnor på allmän plats i ord eller

handling. Med anledning av vad t. f. polismästaren sålunda anfört har över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 117

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ståthållarämbetet sagt sig förutsätta, att varje ofredande av kvinna genom

att pocka på hennes sällskap i syfte att nå en sexuell förbindelse är ett hänsynslöst

beteende och därför går in under stadgandet. Ämbetet har vid sådant

förhållande för sin del biträtt kommitténs förslag.

Departementschefen. Kommittén har i denna paragraf upptagit en allmän

bestämmelse om handgripligt antastande eller ofredande av annan. Såsom

jag har framhållit vid 3 kap. 4 och 5 §§ rymmes under handgripligt antastande

de lindrigare fallen av misshandel enligt nuvarande SL 14:13, och

jag har på grund härav icke funnit skäl att — som kommittén föreslagit —

upptaga någon lindrig grad av misshandelsbrottet. Ofredande beskrives i

den föreslagna lagtexten såsom hänsynslöst beteende, varvid som exempel

nämnes skottlossning, stenkastning och oljud. I några remissyttranden har

riktats kritik mot uttrycket »hänsynslöst beteende» såsom alltför vagt. Kritiken

synes i viss mån befogad, men uttrycket skall läsas i förening med

det både i brottsheskrivningen och såsom brottsnamn använda uttrycket

ofredande, varigenom syftet med stadgandet tämligen klart framgår.

Vid remissbehandlingen har den föreslagna bestämmelsens betydelse för

kvinnofriden på gator och allmänna platser särskilt understrukits. Ofredande

av kvinna i syfte att nå sexuell förbindelse bör anses falla under bestämmelsen.

Enligt vad jag anfört vid föregående paragraf bör obehörigt inträngande i

lokaler, som ej omfattas av skyddet mot störande av hemfrid, i vissa fall

kunna bedömas såsom ofredande. Det måste sålunda anses såsom ofredande

att mot uttryckligt förbud gå in i arbetsrum, skolsal, sluten föreningslokal

och andra sådana lokaler, där en eller flera personer uppehåller sig under

sådana förhållanden, att de har berättigat anspråk att lämnas i fred för utomstående.

Om inträngande i arbets- eller annan sådan lokal sker under tid då

någon person som kan anses bli ofredad ej är tillstädes, blir förevaiande

paragraf ej tillämplig, men ansvar torde kunna inträda på andra grunder,

t. ex. för egenmäktigt förfarande eller för försök eller förberedelse till tillgreppsbrott

eller emedan inträngandet skett i lokal som ur försvarssynpunkt

åtnjuter särskilt skydd.

8 §.

Paragrafen, som delvis har motsvarighet i SL 15: 30 andra stycket, svarar

mot kommittéförslaget 2: 8.

Gällande rätt. Genom stadgandena i SL 15: 30 första stycket beredes skydd

för brev, handlingar eller annat, som angår någon enskilt och som är tillslutet

med försegling eller på annat sätt. Ansvar drabbar den som olovligen

bryter eller öppnar vad sålunda tillslutits. I andra stycket av samma paragraf

stadgas ansvar för den som olovligen tager ut annans brev från posten

och uppsåtligen förstör eller undanhåller det. Utom genom dessa bestämmelser

i strafflagen och särskilda stadganden om tystnadsplikt skyddas brev
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 7962

före^LSfteTf^^f1,?''60 °Ch telefonhemliS^ten genom särskilda

knves ri 8 t §$ ^ Vld P°St‘ °Ch teIegr^verken. Sålunda föresknves

i 13 § 1941 ars allmänna poststadga, att postfunktionär icke får i

otiangt mai eller Bil obehörig person meddela upplysning om postförsändelse

eller dess innehall. Jämväl i övrigt har postfunktionär att iakttaga

ortegenhet om vad han under tjänsteutövning möjligen kan erfara rörande

korrespondenters angelagenheter samt att, i vad på honom ankommer tillse

au brevhemlighet icke kränkes. Enligt ,08 § i samma stadda skal, de

peisoner som öppnar obeställbara försändelser ha avlagt tysthetslöfte bea

ande det skriftliga innehållet i försändelserna. I 1926 års telegrafregemente

stadgas i 2 g, att såväl telegrams innehåll som namn å avfändafe

i adressat skall av televerkets personal hemlighållas under avgiven eds<orp

lktelse. En motsvarande bestämmelse finns i 3 § i 1951 års telefonreglemen

e I sistnainnda paragraf stadgas vidare att televerket ej må - i an
“,

.W “ da med stod av la§ förordnats om avlyssning — vidtaga eller

tillata sådana anordningar beträffande telefonnätet, som är avsedda att

bereda person utom televerket möjlighet att avlyssna samtal å nätet, utan

att mmst en av de samtalande äger vetskap därom. Beträffade radiomeddelanden

må namnas, att såsom villkor för rätt att inneha radiomottagnings
SeTl

T /T?* bL ^ 3tt innehavaren ska» hemlighålla innehållet av

telegraf- eller telefonmeddelanden som avlyssnats å apparaten. Denna föreskrift

avser dock icke nodsignaler eller andra meddelanden som uppenbarligen

ar avsedda för allmänheten.

Kommittén. De av kommittén föreslagna bestämmelserna i förevarande

paragraf ersätter stadgandet i SL 15:30 andra stycket och avser därutöver

åt bereda straffrättsligt skydd för telegraf- och telefonhemligheten, såvitt

galler andra meddelanden an sådana som befordras med radio. Beträffande

radiotrafiken har kommittén ansett förhållandena vara av så speciell natur

att bestämmelser därom ej bör upptagas i detta sammanhang. Skulle

utöver de villkor som foreskrives för rätt att inneha radiomottagningsapparat

särskilda ansvarsbestämmelser till skydd för radiotrafiken anses

erforderliga t. ex. angående avlyssning av den kommersiella radiotralken

eller den radiotrafik som äger rum annorledes än genom telegrafverket

(sasom inom försvarsmakten eller polisväsendet) — bör sådana bestammelser

enligt kommitténs mening upptagas i specialförfattning.

I forsta stycket i kommittéförslaget angives det fall, att man olovligen bereder

sig tillgång till meddelande som annorledes än med radio är under

befordran genom allmän befordringsanstalt såsom postförsändelse, telegram

eller telefonsamtal. Brottsbenämningen är, alltefter det objekt mot vilket

gärningen riktar sig, brott mot posthemlighet, brott mot telegrafhemlighet

eller brott mot telefonhemlighet. Skalan för påföljden omfattar böter eller

fängelse i högst sex månader.

Den fria förmedlingstrafiken av meddelanden kan enligt kommittén kränS

aven Pa annat sätt än som avses i det föreslagna första stycket, nämli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 119

Kangl. Maj:is proposition nr 10 år 1062

c^en senom att någon hindrar att ett meddelande kommer den avsedda mottagaren

tillhanda eller föranleder att det kommer fram för sent. För sådana

fall har kommittén i paragrafens andra stycke upptagit en särskild bestämmelse

med brottsbenämningen undanhållan av meddelande. Sasom exempel

på förfarande, som faller under denna bestämmelse, namner kommittén,

att en brevbärare för att undandraga sig besvär eller av annan anledning

förstör eller kastar bort brev som det ålegat honom att utdela. Skalan

för påföljden är densamma som i första stycket, böter eller fängelse i

högst sex månader. De meddelanden som skyddas genom stadgandet i andra

stycket är desamma som avses i första stycket, d. v. s. meddelanden som annorledes

än med radio är under befordran genom allmän befordringsanstalt

såsom postförsändelse, telegram eller telefonsamtal.

I tredje stycket har kommittén upptagit en strängare skala, omfattande

fängelse i högst två år, för grova fall av brott som avses i paragrafens forsta

och andra stycken. Såsom exempel på omständigheter som kan föranleda

att brottet bör anses som grovt angives i kommittéforslaget, att gärningsmännen

åsyftade att bereda sig själv vinning eller tillfoga annan skada eller

lidande eller att förvanska innehållet i meddelande.

Yttrandena. Mot det av kommittén föreslagna stadgandet i forsta stycket

har ei framförts annan erinran än att telestyrelsen betecknat det som olyckligt

att från det straffbara området undantagits de fall då någon bereder sig

tillgång till meddelanden som befordras med radio. Enligt telestyrelsens

åsikt är det synnerligen angeläget, att förhållandena på detta område regleras.

Som det nu är kan kommersiella och aven andra helt privata ra 10- meddelanden som uppfångas av obehörig person av denne straffritt spridas

eller utnyttjas, även i kommersiellt syfte. Den enda möjlighet som för narvarande

står styrelsen till buds att reagera mot en överträdelse av de för

rätt att inneha radiomottagningsapparat fastställda villkoren ar indragning

av vederbörandes radiolicens. Denna reaktion är icke tillräcklig mot ett grovt

missbruk. Styrelsen hemställer därför att på lämpligt sätt utformade straffregler

införes till skydd för radiomeddelanden, som icke ar avsedda att (exempelvis

genom rundradion) mottagas direkt av allmänheten. Enligt styrelsens

mening bör dessa regler lämpligen finnas i samma lagrum som bestämmelserna

till skydd för telegraf- och telefonhemligheten.

Det föreslagna stadgandet i andra stycket om undanhållan av meddelande

har av hovrätten för Övre Norrland ansetts obehövligt. Hovratten har framhållit

att straffbestämmelsen synes få praktisk betydelse endast i fråga om

tjänstemän. Det är därför tillräckligt om disciplinärt ansvar utkraves av den

felande i den mån det oriktiga förfarandet icke medför straff för tjänster

Stockholms rådhusrätt har från språklig synpunkt ställt sig tveksam ti

ordet »undanhållan».

Departementschefen. Såsom kommittén föreslagit torde i förevarande kapitel

böra införas en bestämmelse till skydd för post-, telegraf- och telefon
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

mimn *-rSk.lldaf bfstammelse om undanhållan av meddelande som kom

ÄSJÄ —*—- *

Den av kommittén föreslagna brottsbeskrivningen torde böra något iäm

aVfa“"ingen “V l-““— * ^ ”fÄ

kommméES mT2: 9giUlan,i‘ SL 15: 3° KrSla s*‘k" “h ‘

par^“fd:,XsSfsL \Tw '',‘V‘ UU ''ärende

Stadgasti1 SL 15:30 forsta stycket ansvar för den som, till egen

ytta eHer för att gora skada, olovligen bryter eller öppnar annans förseg

de brev eller handling eller annat, som honom enskilt angår och som är

lllslutet med försegling eller på annat sätt. Påföljden är fängelse i höest

sex månader eller straffarbete i högst två år. Om det sker med vilja utL

ont uppsåt, ar emellertid påföljden endast böter. J 1

riennmmittén‘ brottsbenamningen intrång i förvar har kommittén i

med SLPlöf ”TT ,0tt Stadgande som 1 huvudsak överensstämmer

h r , f u StyCket Enligt fÖrslaget ^äder ansvar för den som

eller el f l, ^ ^ aDden S°m 1 före§ående paragraf sägs, olovligen bryter

till l Jest bereder sig tillgång till brev, telegram eller annat som förvias

" t i UkLf^dt t de‘ 6i Sk,UI ™ra U"gän6llgt Rr

et bär, i likhet med brott som avses i 8 §, uppdelats på två svårhetsgrader

fä°nr dfn Iagre graden foreslår kommittén att påföljden skall vara böter eller

Udgelse , h„gs, sax manader och för den svärare graden fänge.se i hdgsj

™rrder ^gr3 remissinstanser har förordat en begränsning av stadgandets

räckvidd. Salunda har riksåklagarämbetet, hovrätten för Västra

venge, hovratten for övre Norrland, överståthåUaråmbetet och lånssti,

relsen i Norrbottens län uttalat, att även om alla de förfaranden som åvseS i:

p ragmfen maste betecknas som klandervärda eller olämpliga straffskvddet

£ å “li S“nde ,SS b,eeränSaS 11,1 a“ a™ — ni a„n.?sa„“:

3,,®gt eller På annat satt tillslutet eller under lås xwn i

radhusrätt har funnit det kriminaliserade området för vidsträckt och ifS
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 121

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

gasatt en begränsning av straffbarheten när det gäller något som icke är

tillslutet till att avse fall där gärningsmannen åsyftat att bereda sig vinning

eller tillfoga annan skada eller lidande.

Departementschefen. Kommitténs förslag innebär en utvidgning av brottsområdet

i jämförelse med gällande rätt. SL 15: 30 avser endast brev o. dyl

som förvaras förseglat eller på annat sätt tillslutet, medan förslaget jämvä

omfattar sådant som eljest förvaras så att det ej skall vara tillgängligt foi

obehöriga. Liksom ett par remissinstanser vill jag för nnn del fororda att

stadgandet i detta avseende begränsas på det sätt som skett i gallande rätt.

Det bör således krävas att handlingen förvaras tillsluten, och såsom exempel

torde böra nämnas, att den är förseglad eller förvaras under lås. Handlingar

som ligger framme på ett skrivbord eller i en olåst låda skall således

falla under bestämmelsen endast under förutsättning att de på något satt

är tillslutna, t. ex. genom att de förvaras i förseglat kuvert eller genom åt

dörren till lokalen är låst. Vidare vill jag förorda den jämkningen i förslaget,

att den särskilda skalan för grovt brott får utgå. Brottets beskaffenhet torde

ej påkalla någon uppdelning av skalan, som således bör vara enhetlig och

omfatta böter eller fängelse i högst två år.

10 §.

Bestämmelserna i denna paragraf svarar i gällande rätt närmast mot

SL 15: 25 och i kommitténs förslag mot 2: 10.

Gällande rätt. I fråga om frihetsbrotten stadgas för närvarande i SL 15: 25

ansvar för försök och förberedelse till brott som avses i de i SL lo: 5—8

upptagna bestämmelserna om människorov och barnarov. Såsom förberedelse

anses ock stämpling. Beträffande brott som avses i nämnda lagrum intrader

även ansvar för underlåtenhet att avslöja brottet. På försöksstadiet stadgas

vidare ansvar för sådana former av enleveringsbrott som avses i SL 15.

och 15: 18 första stycket.

Kommittén. Enligt kommitténs förslag skall ansvar stadgas för försök eller

förberedelse till frihetsberövande som ej är ringa, försättande i nödläge,

ero vt frihetsbrott eller grovt olaga tvång ävensom stämpling till eller undeilåtenhet

att avslöja grovt frihetsbrott. I förhållande till gallande lag innebär

förslaget en viss utvidgning av det kriminaliserade området, främst genom

att grovt olaga tvång medför ansvar redan på försöks- och förberedelsestadiet

I sistnämnda hänseende överensstämmer kommittéforslaget dock

så till vida med gällande lag, att i SL 15: 11 stadgas ansvar för den som pinar

annan för att tvinga honom till bekännelse i någon sak. For tdlampmng

av SL 15: 11 är det likgiltigt om någon bekännelse avlagts eller icke; stadgandet

innebär alltså straffbeläggande av vissa fall av försök till rattsstridigt

tvång. Försök, förberedelse och stämpling till fridsbrotten har i kommittéförslaget

liksom i gällande lag lämnats fria från ansvar.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Yttrandena. Riksåklagarämbetet har ifrågasatt, huruvida icke försök till

olaga tvang bor medföra ansvar likaväl som försök eller förberedelse till

grovt o^aga tvång. Särskilt gäller detta den form av olaga tvång, som sker

medelst hot att atala eller angiva annan för brott eller att om annan lämna

menligt meddelande. Visserligen torde bestämmelserna om olaga hot i viss

omfattning kunna tjäna såsom ersättning för en bestämmelse om ansvar

för försök till olaga tvång. Enligt ämbetets åsikt är det dock tveksamt om

dessa bestämmelser ävensom bestämmelserna om försök bil utpressning

och grovt olaga tvång är tillräckliga för att garantera erforderligt rättsskydd

i alla de fall, som innefattar försök till olaga tvång och som kan anses straffvarda.

Departementschefen. Det synes ej böra komma i fråga att såsom riksaklagarambetet

ifrågasatt låta bestämmelserna om försök och förberedelse

omfatta normalfallet av olaga tvång. Ansvar bör alltså, i enlighet med vad

kommittén föreslagit, inträda endast vid försök eller förberedelse till grovt

olaga tvång. Även beträffande frihetsberövande och försättande i nödläge

torde endast de grova formerna böra medtagas.

5 KAP.

Om ärekränkning

Detta kapitel, som innehåller bestämmelser om ärekränkningsbrott, motsvarar

SL 16 kap. och 3 kap. i kommitténs förslag. Förslaget innefattar en

fullständig omarbetning av gällande rätt.

I den nu föreslagna lydelsen upptar kapitlet följande brottstyper, nämlgen

förtal (1 §), grovt förtal (2 §), förolämpning och grov förolämpning

(3 §) samt förtal av avliden (4 §).

1 och 2 §§.

Dessa paragrafer motsvarar närmast bestämmelserna i SL 16:7, 16:8,

16: 12 och 16: 13. I kommitténs förslag har paragraferna motsvarighet

i 3: 1—3 och 3:6. &

Gällande rätt. I svensk liksom i regel även i utländsk lagstiftning om ärekränkningsbrott

skiljes mellan förtalsbrott och förolämpningsbrott. Till den

förra gruppen raknas sådana beskyllningar om brott eller andra nedsättande

garningar som meddelas till någon annan än den beskyllde och som

alltså ar agnade att nedsätta den beskylldes anseende hos andra människor.

Forolampningsbrotten omfattar främst smädliga yttranden eller skymfliga

beteenden, som riktas direkt mot den angripne. De grundläggande bestämmelserna

om förtalsbrott finns i SL 16: 7 och 16: 8. Den huvudsakliga skillnaden

mellan dessa båda stadganden ligger däri, att 16: 7 avser beskyllning

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 123

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

om bestämt brott eller visst slag av brott, medan 16:8 gäller utsattande

eller 1''orlspridande av rykte om gärning eller last som ej är straffbar men

som är menlig för någons ära, goda namn och medborgerliga anseende. I

16: 8 ingår vidare beskyllning om gärning, som utan att vara nedsättande

för den beskylldes medborgerliga anseende dock är menlig för hans yrke,

näring eller fortkomst. Både 16: 7 och 16: 8 avser förfaranden som är ägnade

att nedsätta en person i andras ögon; det ärekränkande påståendet skall

sålunda vara riktat till någon annan än den för vilken påståendet är kränkande.

I fråga om möjligheten att föra sanningsbevisning i ärekränkningsmål

intar svensk rätt, i motsats till övriga nordiska lagar och till de flesta

främmande rättssystem, den ståndpunkten att sanningsbevisning i regel icke

får föras. I SL 16: 13 stadgas sålunda, att den som tilltalas for ärekränkning

ej må till sitt fredande framställa bevisning om sanningen av sadant

tillmäle som i SL 16: 8 sägs eller, när fråga är om tillmäle om bestämt brott

eller visst slag av brott, föra sanningsbevisning annorledes an genom lagakraftvunnen

dom på att den beskyllde begått brottet. För att bereda den Ii 1- talade tillfälle att förete sådan dom kan domstolen forelagga honom tid åt

visa att åtal blivit anställt eller påkallat eller att skadeståndstalan anhangig
giorts

samt hur i sådan sak blivit dömt.

Enligt SL 16:7 är påföljden för där avsedda brottsliga handlingar olika

allt eftersom gärningen skett av arghet eller av obetänksamhet I det forra

fallet har skalan differentierats med hänsyn till svårhetsgraden hos det

brott beskyllningen avsett; i svåra fall kan påföljden uppgå till straffarbete

i högst två år. I fall som avses i 16: 8 är påföljden fängelse i högst sex månader

eller böter. Riktas ärekränkning mot vissa närstående, skall detta enligt

SL 16: 12 betraktas såsom försvårande omständighet.

°Även om en handling i ett visst fall uppfyller de i SL 16: 7 eller 16: 8 uppställda

brottsförutsättningarna, kan gärningsmannen enligt rättspraxis ga

fri från ansvar på grund av s. k. intressekollision. Härmed avses sadana

fall, då någon handlat för att främja ett allmänt eller enskilt intresse oc

behovet att tillgodose detta intresse bedömes såsom starkare an behovet av

skvdd mot ärekränkning. .

Ärekränkningsbrott som avses i SL 16 kap. anses kunna rikta sig endast

mot enskilda personer men ej mot juridiska personer eller kollektiva enheter

i övrigt. Detta framgår visserligen ej direkt av bestämmelserna i SL,

16 kap. men enighet därom föreligger i doktrin och rättspraxis. Talan om

ansvar för en ärekränkning som riktats mot en juridisk person eller annan

kollektiv enhet kan enligt gällande rätt föras endast om någon enskild person

inom kollektivet kan anses utpekad genom ärekränkningen; denne kan

då föra talan om ansvar för ärekränkning för egen del. Ärekränkning som

riktar sig mot avliden person är ej straffbar enligt gällande rätt.

Kommittén. Såsom huvudsaklig indelningsgrund för ärekränkningsbrotten

har kommittén bibehållit den nuvarande uppdelningen mellan förtalsbrott

och förolämpningsbrott. Förtalsbrotten har emellertid i viktiga han
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Utf°TatS ann°rlunda än 1 gällande lag. Enligt kommitténs mening

bor bestämmelserna om förtalsbrott utformas så, att de möjliggör att den

om utsatts för en osann beskyllning kan vinna verklig upprättelse. Kommun

bär understrukit, att detta i regel kan ske endast om domstolsprövosanr)11

“ ynnar \ e“ konstaterande av att den framförda beskyllningen är

rörande he uSu En författning härför är emellertid, att bevisning

rörande beskyllningens osanning eller grundlöshet tillätes. Även om sanningsbevisning

skulle i avsevärd utsträckning tillåtas i förtalsmål med hän
om

Tan mtrCSSet T*3 verk!i§ “PPrättelse åt den

som utsatts for en osann beskyllning, har kommittén emellertid icke velat

undantagslöst upprätthålla en sådan princip. Särskilt i fråga om beskyll
eU

blITT famjIje\OCh Privatli-t kan det, yttrar kommittén, föreliggi

t befogat intresse lor den arekränkte att kunna väcka åtal utan att behöva

riskera att den tilltalade till sitt fredande tillätes föra bevisning om bestvH
TfnLSuniTS''

^ kan Sltuati0nen ofla ™ra den, att beskyllningen avsei

förhållanden av sådan natur att den, även om den skulle vara sann,

fi amstår såsom snart sagt lika otillständig som om den varit osann.

Mot bakgrunden av det anförda har kommittén funnit att man icke lämphgen

kan uppstalla en enhetlig regel om sanningsbevisning att gälla för alla

fn f0rta1'' En uPPdelninS bör enligt kommitténs mening ske mellan

fall da sanningsbevisning skall vara tillåten och då sådan bevisning skall

vara förbjuden. Kommittén har sökt lösa spörsmålet på det sättet, att förtalsbrotten

uppdelats på två brottstyper, för vilka olika regler avses skola

galla i fråga om tillåtligheten av sanningsbevisning. Avgörande för frågan

om sanningsbevisning blir enligt kommittéförslaget, hur åklagaren eller

malsaganden bestämmer ansvarsyrkandet. I enlighet med denna tankegång

har kommitteforslaget förtalsbrotten uppdelats mellan å ena sidan förtal

och a andra sidan vanryktande. Den förstnämnda brottstypen avser lämnände

av arekrankande uppgift som är ogrundad, den senare lämnande av

arekrankande uppgift som är obehörig oavsett dess sanning. Väckes talan

om ansvar for förtal, avses att i målet skall utredas huruvida uppgiften var

ogrundad; sanningsbevisning skall alltså förekomma i detta fall. Blir det

i malet icke utrett, att uppgiften var ogrundad, kan domstolen ej döma till

ansvar för förtal. Däremot avses att i sådant fall skall ifrågakomma att

doma till ansvar for vanryktande, under förutsättning att alternativt yrkande

därom framställts. Väckes å andra sidan talan om ansvar för vanlyktande,

utgör enligt förslaget frågan om beskyllningens sanning icke

någon brottsforutsattnmg, och sanningsbevisning är därför i princip icke

lUaten. Endast därest frågan om beskyllningens sanning är av betydelse

för bedömande ay ansvarsfrågan - något som kan förekomma när den

tilltalade till sitt fredande åberopar intressekollision — skall enligt ett särskilt

stadgande i förslaget sanningsbevisning tillåtas.

Frågan huruvida en ärekränkande uppgift är ogrundad eller ej skall enligt

kommitteforslaget utredas och bedömas enligt vanliga regler om bevisning

i brottmål. Detta innebär att det i första hand skall ankomma på

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 125

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 dr 1962

åklagaren eller, då enskilt åtal väckts, målsäganden att styrka att samtliga

de omständigheter föreligger som enligt brottsbeskrivnmgen förutsattes for

ansvar. Den omständigheten att bevisbördan sålunda enligt allmänna regler

åvilar åklagaresidan innebär emellertid enligt kommittén icke, att den

tilltalade utan olägenhet för honom själv kan förhålla sig passiv i rättegången.

Av brottsbeskrivningen för förtal och av allmänna regler följer, att

den tilltalade har att omtala vilka grunder han haft för sitt uttalande samt

att förebringa omständigheter och bevis för att uttalandet för honom framstått

som grundat. Brister han i detta avseende eller befinnes det att de av

honom åberopade grunderna är ohållbara, kan detta enligt kommitténs mening

i regel anses utgöra tillräckligt bevis för att uttalandet ar grundlöst.

Kommittén har diskuterat huruvida bevisning bör förbjudas, då fråga

är om beskyllning för brott och den beskyllde tidigare genom dom frikants

för brottet. Kommittén har emellertid icke funnit något dylikt stadgande

erforderligt. I detta sammanhang har kommittén starkt betonat, att domstolens

processledande verksamhet blir av särskild betydelse i ärekrankningsmålen

framför allt i fråga om vilken bevisning som skall tillåtas.

I viss utsträckning är i kommittéförslaget brottsbeskrivningen densamma

för förtal och för vanryktande. I båda fallen består gärningen i att om

annan lämna uppgift angående gärning eller omständighet, som ar nedsättande

för dennes anseende. Beskyllning som ej är nedsattande for den beskylldes

anseende men som är menlig för hans yrke, näring eller fortkomst

hänföres i förslaget i motsats till i gällande lag ej till ärekränkningsbrotten.

En bestämmelse mot dylika beskyllningar har i kommittéforslaget upptagits

i 7: 9 bland förmögenhetsbrotten.

För att en beskyllning skall medföra ansvar för förtal eller vanryktande

fordras sålunda enligt kommittéförslaget, till en början, att den arekrankande

uppgiften lämnats till någon annan än den beskyllde. Med att en

uppgift lämnas avser kommittén såväl det fall att gärningsmannen sja v

framställer uppgiften i fråga som det fall att han fortsprider en uppgift

som han på ett eller annat sätt fått kännedom om. Framställandet eller tortspridandet

kan ske på olika sätt, vanligen genom yttrande i tal eller skrift

Även insinuationer eller andra former av misstänkliggörande, t. ex. att bland

någons tillhörigheter placera tjuvgods eller andra föremål och därigenom

antyda att denne gjort sig skyldig till brott eller annan nedsattande handling

kan enligt kommittén gå in under brottsbeskrivningen.

Enligt kommittéförslaget skall vidare fordras, att den ärekränkande uppgiften

avser gärning eller omständighet. Härigenom dragés i förslaget gränsen

mellan förtalsbrott å ena sidan och förolämpningsbrott å andra sidan

något annorlunda än i gällande lag. Som förut nämnts hänföres till området

för förtalsbrott enligt gällande rätt beskyllning om bestämt brott eller

visst slag av brott (SL 16: 7) samt om annan vanhederlig gärning eller last

(SL 16: 8). Beskyllningar om andra nedsättande omständigheter faller däremot

utanför området för SL 16:7 och 16:8 men kan medföra ansvar för

förolämpning. Med uttrycket »uppgift angående omständighet» avser kom
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

mitten i första hand allehanda yttre faktiska förhållanden. Som exempel

namnes uppgift om att någon häktats eller att en kvinna våldtagits eller

“”?"? “V e" “i’ beskyllning on, nedsatt,nde egen
iaper

t. ex. att nagon ar homosexuell eller har perversa böjelser skall

enligt kommittén kunna utgöra förtalsbrott. Det skall dock alltid fordras

alt uppgit eu bär ett sådant innehåll och en sådan grad av bestämdhet, att

, . °Cf £°^.Slg kan goras llli foremål för bevisning och ett därpå grundat

objektivt bedömande. Obestämda eller allmänt hållna omdömen eller påståenden

t. ex. uttalanden om en person att han är ohederlig eller utsvävande

fal er enligt kommittén utanför området för förtal. Huruvida ett sådant

ut alande om en person som att han är en tjuv eller eu bedragare kan

utgöra förtal ar beroende av hur stor bestämdhet som i det särskilda fallet

kan anses ligga i uttalandet. Endast om uttalandet kan på grund av omständigheterna

vid dess framförande konkretiseras till att avse viss gärning

eller annan faktisk omständighet kan det bli att bedöma som förtal

Den narmare gransdragningen mellan förtal och förolämpning med hänsyn

ill graden av bestämdhet hos beskyllningen kan enligt kommittén överiamnas

till rättstillämpningen.

Beträffande den i kommittéförslaget upptagna brottsförutsättningen, att

uppgiften ar nedsattande för den beskylldes anseende, har kommittén uttalat

att den nedsattande verkan icke får vara alltför obetydlig. Utgångspunkten

för bedömandet av en persons anseende är den sociala värderingen

Pm *anS,°rt, °-h in°m hanS Cgen samhällsgrupp eller personkrets. Det skall

alltså icke kravas att den ärekränkande uppgiften är nedsättande för den

kränktes medborgerliga anseende enligt den uppfattning som kan sägas vara

f nma?/ådande Cller förhärskande i samhället i dess helhet, utan det är

tillräckligt att uppgiften är nedsättande för den kränktes anseende i de

särskilda kretsar som han tillhör. Denna miljö får emellertid icke bestämmas

tor snavt. En närmare prövning av dessa frågor kan enligt kommittén

överlämnas till domstolarna. Därvid torde rättstillämpningen i huvudsak

kunna anknyta till den praxis som redan utbildats i förevarande hänseende.

Till skillnad från gällande rätt skall enligt kommittéförslaget ej presumeras,

att beskyllning om brott alltid är nedsättande för den beskylldes anseende.

Endast om brottet i det särskilda fallet är av beskaffenhet att i omgivningens

ögon nedsatta den beskylldes anseende kan ansvar för förtal eller

vanryktande ifrågakomma. Enligt kommittén måste visserligen en beskyllning

om brott i regel anses vara nedsättande för den beskylldes anseende

men i vissa fall kan den gärning som beskyllningen avser vara av sådan

ärt att den ej ar agnad att ha dylik verkan, exempelvis ett påstående om

att nagon begått en lindrig trafikförseelse eller annan ordningsförseelse.

I överensstämmelse med gällande rätt uppfattas i kommittéförslaget föra

sbrotten som s. k. farebrott. Det är därför tillräckligt att beskyllningen

ar agnad att nedsätta den beskylldes anseende. Någon bevisning om att

beskyllningen faktiskt medfört sådan verkan skall icke behöva förebringas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 127

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

I nu behandlade hänseenden överensstämmer enligt kommittéforslaget

brottsbeskrivningarna för förtal och vanryktande med varandra. Skillnaden

mellan dessa brottstyper består enligt förslaget i huvudsak dan, att vid

förtal fråga skall vara om lämnande av uppgifter som är ogrundade, medan

vid vanryktande ansvarsfrågan i princip är oberoende av den omständigheten

huruvida uppgiften är riktig eller ej. Med förtal åsyftar kommittén i

första hand lämnande av osanna ärekränkande uppgifter om annan. Med

hänsyn till att det i vissa fall kan vara nära nog omöjligt att visa att en

viss i och för sig oriktig uppgift verkligen är osann — någon har exempelvis

beskyllt annan för att ha tagit mutor eller en gift kvinna för att upprätthålla

en utomäktenskaplig förbindelse eller en person for att vara

homosexuell — har kommittén såsom förtal betecknat att någon om annan

lämnar ogrundad uppgift. Med uttrycket ogrundad uppgift avser kommittén

uppgift för vilkens riktighet tillräckliga grunder ej anförts eller dar de

grunder som åberopats visats vara ohållbara. För att närmare klargöra

denna innebörd har kommittén i lagtexten uttryckligen angivit, att ansvar

skall inträda, vare sig gärningsmannen underlåtit skäliga mått och steg för

att förvissa sig om uppgiftens sanning eller han eljest saknade tillräcklig

grund att hålla den för sann.

Kommittén har uttalat, att frågan om frihet från ansvar på grund av intressekollision

i allmänhet icke torde bli aktuell vid förtal. Har någon om

annan lämnat en medvetet osann uppgift, kan gärningen icke annat än rent

undantagsvis rättfärdigas av att intressekollision förelegat. Vad angår fortalsfall,

som består i att någon eljest om annan lämnar en ogrundad uppgift,

anser kommittén förslaget medgiva att hänsyn tages till förekomsten

av intressekollision; i hithörande situationer får nämligen med hänsyn till

intressekollisionens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt bedömas,

om gärningsmannen iakttagit skäliga mått och steg för att förvissa sig om

uppgiftens sanning eller om han eljest haft tillräcklig grund att hålla uppgiften

för sann. Med hänsyn till att frågan om straffrihet på grund av intressekollision

enligt kommittén blir av betydelse främst i vanryktandefallen

har kommittén funnit lämpligt att i lagtexten rörande vanryktande uttryckligen

angiva såsom en förutsättning för ansvar att gärningen ej var

påkallad av allmänt eller enskilt väl. Att i lagtexten närmare angiva de

olika situationer då hänsynen till allmänt eller enskilt väl påkallat gärningen

är enligt kommittén knappast möjligt. Ehuru i lagtexten således ej

närmare angives vilka särskilda hänsyn som åsyftas med uttrycket allmänt

eller enskilt väl, torde uttrycket enligt kommittén innebära en tillräckligt

klar avgränsning av det straffria området, särskilt därför att det anknyter

till en redan ganska väl utvecklad rättspraxis angående vad som ur nu forevarande

synpunkt skall anses såsom straffritt på skilda levnadsområden.

Till belysning av de riktlinjer som på sedvanerättslig väg utbildats och som

enligt kommittén även för framtiden äger betydelse för att bestämma vad

som i vanryktandeparagrafen avses med uttrycket allmänt eller enskilt väl

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

har kommittén i sina motiv lämnat en utförlig redogörelse för hittillsvarande

rättstillämpning på förevarande område.

Vid sidan av intressekollisionerna begränsas enligt kommittéförslaget

brottsområdet vid vanryktande även i ett annat hänseende. Umgänget mellan

människor kräver enligt kommittén en icke obetydlig frihet att om annan

omtala fakta, aven sådana som är nedsättande för honom. Utrymme

maste finnas för en ganska vidsträckt yttrandefrihet inom familjen eller

andra kretsar av närstående. Enligt kommittén kan en närmare bestämning

av brottsområdet icke med fördel göras i lagtexten. För avgränsningen av

dessa fall har därför i lagtexten angivits den ledande principen för bedömane

, nämligen att för ansvar fordras, att gärningen med hänsyn till de omständigheter

under vilka den skedde ej var försvarlig. Vid bedömande huruvida

det nedsattande uttalandet var försvarligt skall enligt kommittén i första

hand beaktas den omedelbara situationen, d. v. s. när, var och till vem

uttalandet gjordes, men även en sådan omständighet som syftet med utta■andet

är av betydelse. Sett ur den beskylldes synpunkt kan gränsen för

straffbarheten även sökas i svaret på frågan om genom beskyllningen den

naturliga gransen för hans integritet överskridits. Den närmare bestämningen

av det brottsliga området i förevarande hänseende skall sålunda enligt

kommittén överlämnas till rättstillämpningen.

Vid såväl förtal som vanryktande skall enligt kommittéförslaget i subjektivt

hanseende fordras att gärningsmannen haft uppsåt — direkt, indirekt

eller eventuellt — i förhållande till samtliga objektiva brottsförutsättningar.

Beträffande den i förtalsparagrafen upptagna brottsförutsättningen att

uppgiften ar ogrundad skall enligt kommittén detta krav innebära, att gärningsmannens

uppsåt omfattat de faktiska och rättsliga omständigheter som

ildar underlag för domstolens bedömande att uppgiften är ogrundad. Det

är således icke gärningsmannens egen rent personliga åsikt huruvida uppgiften

är grundad eller ej som härvidlag är avgörande.

Brottstypen förtal har i kommittéförslaget uppdelats på tre svårhetsgrader.

Normalfallen och de ringa fallen behandlas i förtalsparagrafens första

stycke. Såsom gemensam brottsbenämning för dessa fall föreslås förtal.

Skalan för påföljden omfattar för normalfallen fängelse i högst ett år eller

böter samt för de ringa fallen böter. I paragrafens andra stycke stadgas om

grova fall. Såsom brottsbenämning föreslås grovt förtal. Skalan omfattar

fängelse i högst två år. Såsom vägledande exempel på omständigheter som

kan föranleda att förtal skall bedömas som grovt angives i lagtexten, att den

ärekränkande uppgiften var ägnad att medföra allvarlig skada eller framfördes

på särskilt försåtligt sätt eller att åt uppgiften gavs stor spridning.

Brottstypen vanryktande har i förslaget uppdelats på två svårhetsgrader, av

vilka normalfallen behandlas i vanryktandeparagrafens första stycke. För

dessa fall, som i förslaget benämnts vanryktande, stadgas endast böter. I

paragrafens andra stycke har upptagits en strängare skala för grova fall,

nämligen fängelse i högst sex månader eller böter. Såsom brottsbenämning

har föreslagits grovt vanryktande. Enligt kommittén bör de i förtalspara
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 129

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

grafen upptagna exemplen på grova fall av förtal anses vägledande även vid

bedömande huruvida vanryktande skall anses som grovt.

Kommittén anser att någon principiell grund ej kan åberopas för den

svenska rättens ståndpunkt att utesluta kollektiva enheter från skydd mot

ärekränkning, ehuru ett kollektiv i allmänhet torde vara mindre känsligt i

ärekränkningshänseende. Vid bedömande av frågan om straffrättsligt skydd

för kollektiva enheter mot ärekränkning är det enligt kommittén huvudsakligen

två omständigheter som bör tillmätas avgörande betydelse. Den ena

är intresset av att en kriminalisering ej obehörigt begränsar den frihet att

utöva allmän kritik som utgör ett viktigt inslag i en demokratisk samhällsordning.

Den andra är frågan om den lämpliga avgränsningen av de kollektiva

enheter som bör omfattas av straffskydd. Med hänsyn främst till vikten

av en fri och obunden kritikrätt har kommittén funnit lämpligt att

begränsa kriminaliseringen till lämnande av ogrundad uppgift angående

gärning eller omständighet som är nedsättande för den kollektiva enhetens

anseende, d. v. s. till sådana fall som i kommittéförslaget benämnes förtal.

Med en sådan begränsning kan enligt kommittén någon invändning mot

kriminaliseringen ej ske ur kritikfrihetens synpunkt, eftersom denna frihet

ej kan förtjäna upprätthållas i fråga om sanningslösa eller ogrundade beskyllningar.

Beträffande frågan om vilka kollektiva enheter som bor avses

med bestämmelsen har kommittén uttalat, att endast sådana enheter bör

ifrågakomma som har en organisation varigenom behörigheten för enskilda

personer att företräda kollektivet bestämmes och det blir möjligt att urskilja

en av denna enhet själv utövad verksamhet. Med hänsyn härtill och

i anslutning till stadgandet i RB 11:2 om vilka kollektiva enheter som äger

att uppträda som part i rättegång har kommittén föreslagit, att ärekränkningsskyddet

för de privata kollektiva enheterna skall begränsas till att galla

bolag, förening eller annat samfund samt stiftelse eller annan sådan inrättning.

Med denna begränsning faller utanför skyddet ärekränkning mot oorganiserade

kollektiva enheter. Hit hör i allmänhet familjer och släkter samt

grupper som sammanhålles allenast av gemensamhet i befattning eller yike.

Straffrättsligt skydd mot ärekränkning gives inte heller åt styrelser eller

andra sådana organ, även om dessa ingår i organiserade kollektiv. Beträffande

de senare fallen har kommittén uttalat att något mera framträdande behov

av ärekränkningsskydd knappast torde föreligga utöver skyddet dels för

det rättsligt organiserade kollektivet självt, dels för de individer som är medlemmar

av kollektivet eller något dess organ. En utvidgning av kriminaliseringen

till att omfatta även styrelser och liknande organ skulle vidare

förutsätta en ändring av bestämmelserna om partsbehörighet i rättegångsbalken,

något som enligt kommittén bör undvikas.

Kommittén framhåller att beträffande ärekränkning mot kollektiva enheter

intressekollision är mera allmänt förekommande och ofta gör sig gällande

med större skärpa än då det gäller enskilda personer.

Påföljden har i kommittéförslaget bestämts genom en hänvisning till den

allmänna förtalsparagrafen. De i denna upptagna skalorna för påföljden

föreslås alltså bli tillämpliga även här.

5 Uilwng till riksdagens protokoll 1062. 1 saml. Nr 10. B.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 B

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

(Jf™ndena; Den vidgade möjligheten till sanningsbe visning och

mittTr VarPabegransn,ng aV sanningsbevisningen föreslås genomförd i kom
nats

utan g • n m’ervägande antalet yttranden tillstyrkts eller lämnats

utan principiella invändningar.

har n5rly,tlrandea h3r krUik m0t årslaget i denna del framförts. Sålunda

ar riksaklagarambetet ifrågasatt, om några mera avsevärda fördelar för

kja" ! ar aU 7mna gen°m den obeSränsade rätten till sanningsbevisall

^cke111^ att ful1 “PP^telse för den kränkte i många

It hä n Da VlnnaS’ med mindre det 1 rättegången blir fullt utrett

att beskyllningen ar osann. Emellertid är det ofta nära nog omöjligt att

bevisa att en uppgift verkligen är osann Om am ■ a S, gt lt

ntt nu,- i r FFfo J . 8 ar osann- Om det i domen endast fastslås,

der SO äb §a §r r eJ anfÖrtS fÖr uPPg*ftens riktighet eller att de grunsom

åberopats visat sig ohållbara, kvarstår lätt tvivel om hur det i själva

verket förlig er sig. Värdet av en sådan dom är därför ofta tvivelaktig Det

ar vidare tydligt, att det - oavsett bevismöjligheterna _ mången gång icke

S? till aU den h^f l.äntreSSe’ ““ sanningsbevisning får föral Denna kan

rfl beskyl des privata förhållanden blir i processen framdragna

mfor offentligheten, vilket ofta kan vålla honom större lidande än det som

liat äTbrtTgS& beSky"ningen orsakade. Mot kommitténs förslag kan enigt

ämbete s mening vidare invändas, att systemet med valrätt för åklaga
ren

och målsaganden mellan att åtala för förtal eller för vanryktande är behaftat

med vmsä svagheter. Därvidlag kan till en början framhållas, att valet

rvHande 1^ °“ åklag3ren eller målsäganden väljer att åtala för van
yktande

kan detta nämligen lätt tagas som ett tecken på att man vill und
1

dagen- VaIet Står därför 1 realiteten ofta mellan

att atala för förtal och att underlåta åtal. Det synes under dessa om
It

ledfti rjHra t111^118*" b6fara’ aU dCt fÖreslagna systemet kommer

att leda till att den kränkte skall föredraga att åtal icke alls anställes. I andra

- f% kaa de; »ntraffa> att icke ens alternativet att underlåta åtal står

Öppet. Trycket från den allmänna opinionen eller från närstående, som

i" f°V,SSa bUrdet/0rhåller sig med skuldfrågan, kan förmå den ant''

,P f°ra a/an f°r fortaI> trots att han vet att han riskerar att denna

1 r aVen °m han ar oskyldig — kommer att bli mera ödeläggande för honom

an den ursprungliga beskyllningen, eftersom den tvingar honom att

under sanningsbevisning prisgiva sitt privatliv. En annan svaghet hos förslag

t ligger dan, att åklagaren, åtminstone teoretiskt sett, har möjlighet att

aven mot målsägande^ vilja yrka ansvar för förtal och sålunda framtvinga

sanningsbevisning. Ehuru de anförda synpunkterna närmast talar för att

det föreslagna stadgandet om förtal bör utgå och förtalsbrotten straffas

enbart enligt stadgandet om vanryktande, kan man emellertid icke bortse

från att fall dock finns, där det skulle vara av värde för den kränkte att

kunna utnyttja den utsträckta möjlighet till sanningsbevisning som förta

sparagrafen erbjuder. Vidare måste det framstå som i viss mån stötande

att hindra medborgarna att föra bevisning om sitt privatliv, när de själva

anser sig betjanta darav. Därtill kommer, att Danmark och Norge i Itort

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 131

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

sett löst frågan om tillåtligheten av sanningsbevisning efter samma linjer

som förslaget och att, såvitt ämbetet har sig bekant, de danska och norska

reglerna fungerat tillfredsställande. Vid övervägande av de olika synpunkter,

som kan läggas på denna fråga, har ämbetet därför — ehuru med stor tvekan

— funnit sig böra godtaga den lösning som förslaget innebär.

I likhet med riksåklagarämbetet har hovrätten för Västra Sverige och hovrätten

för Nedre Norrland, länsstyrelsen i Södermanlands län, föreningen

Sveriges landsfogdar och polisintendenten i Hälsingborg uttalat betänkligheter

mot att sanningsbevisning tillätes i den utsträckning kommittén föieslagit.

Särskilt har man pekat på att ett åtal för vanryktande kan befaras bil

uppfattat som ett medgivande från målsägandens sida att den beskyllning

som föranlett åtalet i själva verket är riktig. I princip har man dock tillstyrkt

vidgad möjlighet till sanningsbevisning. Hovrätten för Nedre Norrland har

uttalat att de olägenheter som är förbundna med förslaget kan minskas om

sanningsbevisning uttryckligen förbjudes rörande sådant som uppenbarligen

faller inom privatlivets helgd. Olägenheten av att den kränkte med en sadan

lösning betages möjligheten att genom rättegång med sanningsbevisning

bli rentvådd synes hovrätten väga mindre tungt än det allmänna intresset

av att förhållanden, som helt tillhör privatlivet, icke blottlägges för offentligheten.

Hovrätten har emellertid tillagt, att i vissa fall ett så stort behov

torde finnas för den kränkte att inför domstol bli rentvådd från förtalet, att

olägenheterna av sanningsbevisning får tagas.

Om kommitténs förslag i princip godtages, har hovratten för Vasira Sverige

föreslagit jämkning på en speciell punkt. Den som frikants genom lagakraftägande

brottmålsdom bör nämligen enligt hovrättens mening icke behöva

finna sig i att frågan huruvida han begått brottet göres till föremal for

bevisning i en ärekränkningsprocess. Beträffande detta spörsmål har hovrätten

över Skåne och Blekinge uttalat annan mening. Enligt denna hovratt

kan det i ärekränkningsmål lika litet som i andra mål anses tillfredsställande,

att den tilltalade — med risk för att bli dömd efter betydligt strängare

straff bud än eljest kan tänkas bli fallet — skall vara bunden av bevisresultat

i en process, på vars gestaltning han saknat möjlighet att inverka.

Utan att framföra några erinringar mot kommitténs standpunkt i frågan

om sanningsbevisning har länsstyrelsen i Örebro län uttalat att, lekmannamässigt

bedömt, skillnaden mellan brottstyperna förtal och vanryktande

synes vara alltför uppkonstruerad. Om i ett ärekränkningsmål yrkats ansvar

för förtal i första hand och för vanryktande subsidiärt, kan det mycket val

inträffa att yrkandet om ansvar för förtal ogillas, enär den kränkande uppgiften

icke visats vara ogrundad, under det att yrkandet om ansvar för

vanryktande bifalles, enär beskyllningens grund i princip är irrelevant vid

detta brott. Detta är en konstruktion som menige man nog skulle finna

vara särdeles svårbegriplig och även stötande. Även svenska tidningsutgivareföreningen

har uttalat, att det för allmänheten kan te sig stötande, om

en tilltalad frias från förtal men i allt fall fälls till ansvar för ett subsidiäit

yrkande om straff för vanryktande.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Enligt kommittén bör, som förut närmare utvecklats, frågan om sanningshalten

i en arekrankande uppgift utredas och bedömas enligt vanliga regler

om bevrsnmg 1 brottmål. Någon särskild regel om bevisbördan Aåt

hanseende har alltsa icke upptagits i kommittéförslaget. I några yttranden

har uttalats, att bevisbördan för en beskyllnings riktighet bör läggas

på den som framfört beskyllningen. Frånvaron av en uttrycklig bevisbörderegel

har vidare ansetts leda till oklarhet.

J“S*ltie*anslersämbetet bar visserligen godtagit förslaget på denna punkt

t Sn , myCkGt t3la fÖr aU lägga bevisbördan på den tilltalade

arekrankmngsmalet. Enligt ämbetets åsikt är det i och för sig ej för

Srnin b831"1’ att_ ^ SOm tiU annan Iämnar uppgift om en nedsättande

fannohdrt att°m § 1 Så äl'' beredd att styrka eller åtminstone göra

sannolikt, att uppgiften ar grundad. För den beskyllde kan det ock mången

gang vara svart eller omöjligt att verkligen visa sin oskuld. Med h«nf“

viand Tf 3 °rt tU1 StÖd fÖF Sin ståndPunkt och särskilt den betydande

modif,enng i den praktiska tillämpningen av den principiella re
ge

n som forslaget innebär, vill det dock synas, som om övervägande skäl

talar för att forslaget på denna punkt godtages.

irATA°T* haF rÖrande Samma sPörsinål en början ifrågasatt, om

eke kommittén genom det i förtalsparagrafen använda begreppet »ogrundad

uppgift» oavsiktligt kommit att i realiteten införa just en sådan bevisborderegel

till den tilltalades nackdel som kommittén icke velat formellt

uppstalla. Da i den föreslagna lagtexten sägs att den tilltalade skall dömas

om den arekrankande uppgiften saknar tillräcklig grund, kan detta enligt

hovrattens mening icke gärna betyda annat än att han blir fälld till ansvar,

om han icke formar gora åtminstone sannolikt att den av honom framställda

es yllmngen ar sann. Icke heller motivuttalandena torde kunna tydas annorlunda

an att kommittén i grund och botten ansett att den tilltalade åtminstone

i viss utsträckning skall ha bevisbördan angående uppgiftens sanmng

eller sannolikhet. Om den tilltalade skall ha bevisbördan, bör detta

emellertid for undvikande av oklarhet uttryckligen fastslås i lagtexten. Hovrätten

hur härefter för egen del tagit ställning till frågan huruvida en bevisborderegel

bor uppställas samt i detta hänseende yttrat:

Såsom påpekats av kommittén kan det för målsäganden i vissa fall vara

nara nog omojhgt att styrka att en i och för sig oriktig uppgift är osann

TsanTmT s‘undom Tara för den tilltalade att visa att en uppgift

det, Såsom kommittén framhållit, icke torde böra komma i fråga

att bestraffa endast bevisligen osanna uppgifter — en ogrundad upp«ift kan

rT'' i,kH Slraf,fTd - mäsl'' "id att såsom^förutsätt
ning

för fallande dom stadga antingen att målsäganden skall ha gjort anta«-

S ! "PPglftCn Var °sann eller att den tilltalade icke förmått göra anta«- så8aHUeneH ''vi tf"11''- VaJft mellan dessa utvägar torde endast kunna utfalla

miu Avtt^V^^^ beyisbörda lägges på den tilltalade. Såsom kom/ttrat

bgger det i sakens natur att den tilltalade bör omtala och

i2a,de grunder han haft för sitt uttalande. Härtill kommer att genom den

S,tadgandct om förtal får större brottsprevenerande

et.ekt an eljest. Den av kommittén påpekade nackdelen för målsäganden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmujl. Maj. ts proposition nr 10 dr 1962

B 133

av en sådan bevisregel torde icke kunna undvikas, om man, såsom liovratten

oiort, godtager grundtankarna i övrigt i kommitteforslaget. Den andra

lösnfngen fv bevisfrågan är ju för övrigt ännu oförmånligare för malsaganden

Med hänsyn till förtalsbrottens speciella natur finner hovratten, mot

JK Ull kommittén, det icke vara principiellt oriktigt att uppstalla en dylik

bevisregel.

På grund av det anförda har hovrätten föreslagit att såsom rekvisit för

förtal skall upptagas att den ärekränkande uppgiften är sanningslos. Vidare

bör en kompletterande bestämmelse införas om att uppgiften skall anses såsom

sanningslös, såvitt det icke göres antagligt att den är sann

Hovrätten över Skåne och Blekinge har funnit kommitténs ståndpunkt till

bevisbördefrågan något oklar. Enligt hovrättens mening boi• bevnsbordeproblemet

lösas efter i huvudsak följande riktlinjer. Om den tilltalade vagrar

att omtala, vilka skäl han haft att hålla uppgiften for sann, bor hans; forhållande

tillmätas så stark bevisverkan mot honom, att förutsättning

att ådöma ansvar för förtal normalt får anses föreligga. Pa samma satt bor

det fall bedömas, att den tilltalade uppger sig ha fått uppgiften från trovärdiga

personer men vägrar att uppgiva, vilka dessa personer ar. Om de av

den tilltalade uppgivna sanningsindicierna ar otillräckliga, blir lesultat

likaledes, att straff för förtal ådömes. Är de av den tilltalade omtalade s

ningsindicierna i och för sig tillräckliga för att hålla uppgiften or s

bör däremot den tilltalade icke fällas till ansvar för förtal, såvitt icke åklagaren

visar, att dessa indicier i verkligheten icke förelegat.

Hovrätten för Nedre Norrland har ifrågasatt en lösning av hithörande

spörsmål efter den linjen, att domstolen skall avgöra vem bevisbördan idet

särskilda fallet skall åvila. Såsom bevisbördan lagts i kommitténs fo

föreligger enligt denna hovrätts mening risk för att den tilltalade lognantigt

påstår en grund för sin ärekränkande uppgift, vilken ej kan motbevisas,

och vilken alltså bär .ill följd att anavar för förtal ej kan adomas. En sadan

risk undvikes om - såsom allmänt synes ha skett . uHandet J»'']*

bördan för det ärekränkande påståendets sanning lagges pa den till alade.

Å andra sidan kan man ej bortse från att det i vissa fall, särskilt vid jn^essekollision,

är naturligt och rimligt, att bevisbördan lagges på satt kommittén

föreslagit. Resultatet blir alltså att bevisbördan då det galler ansvar toi

förtal fördelas olika, beroende på under vilka omständigheter teskyHmngen

framställdes. Frågan skulle förslagsvis kunna losas sa, att tilltalad, som

önskar freda sig från ansvar för förtal, har att styrka den arekrankande

uppgiftens riktighet, för den händelse ej, med hänsyn till de omstan igheter

under vilka han lämnat uppgiften, hans förfarande maste anses fo - svarligt Skulle läget vara det sist sagda, blir det den förfördelades sak å t

bevisa att uppgiften saknar grund. Till domstolens fria bevisprövning skulle

alltså enligt hovrättens förslag komma frihet jämväl att avgöra vem bevisbördan

i det särskilda fallet skall anses åvila. .

Hovrätten för Västra Sverige, som på sall framgatt av det foiegaenm

funnit den utvidgade möjligheten till sanningsbevisning medföra vassa ola
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

genheter, anser att dessa olägenheter skulle i viss män minskas om man

„3jr.ieV n'' f” *? “ h“k;llnl"S är riktig - eller åtminstone väl
félsesättertorH

T ‘ beskJ’II"i”S“'' För det allmänna betrak
sesattet

torde det, yttrar hovrätten, framstå som naturligt att den som

framställer en beskyllning också på anfordran bör kunna giva skäl för den

Enhg hovrattens uppfattning föreligger ej heller några^vgörande prin"

cpiella invändningar mot en sådan reglering av bevisbördan i detta fall

Foremn^en Sveriges häradshövdingar har ifrågasatt om man icke, genom

att såsom kommittén föreslagit fördela bevisbördan enligt vanliga grunder

ottmåJ, lägger en alltför stor tunga på käranden. Förslaget fnnfbär ett

frångående av vad som hittills gällt, då beskyllningen avsett brottslig hand
frikänr)SGr•

^ ^ ^ att käranden 1 tidigare avdömt brottmål blivit

and från ansvar för den gärning, som avses med beskyllningen synes

nåd »tf PT , f°rSl?get int3§er vara onödi§t hård mot käranden och ägnad

att motverka syftet med de nya bestämmelserna. Enligt föreningens

sa nm§ n°r • rå-San °m andamålsen,ig fördelning av bevisbördan i fråga om

sanningsbevisning i ärekränkningsmål underkastas förnyad prövning

I fråga om den systematiska uppställningen av hithörande

bestämmelser har Suea hovrätt ansett det böra övervägas att upptaga stadfallet

°m Vfan?rrle f°re stad8andet om förtal. Vanryktande utgör typfallet

inom fortalsbrotten, och det stämmer därför enligt hovrättens merna

ti ken hT-ff8 * brottsbaIksförslaget i övrigt tillämpade syste
atiken

beträffande ordningsföljden mellan brott av samma slag att upp
ivktand11^

andeafr-St'' Praktiska skäl taIar också därför. Såväf vid vanyktande

som vid förtal ar grundrekvisitet att uppgiften är nedsättande

otillbörhV8 anSeen< 7°Ct 3r 1 fÖrSta hand fråga °m det tihhörliga eller

obUborliga i umgänget människor emellan. Vid förtal tillkommer att uppnår

no 7 Sai\mngslös- SkäI kan därför anföras för att konstruera förtals
har

vi?11 rtS°m -n Utbyggnad av vanryktandeparagrafen. Svea hovrätt

r vidare, liksom aven föreningen Sveriges häradshövdingar föreslagit att

stammdsen om straffnhet på grund av intressekollision upptages i en

särskild paragraf. °

Polisintendenten i Hälsingborg har föreslagit anknytning till den uppdelnmg

mellan olika fall som gjorts i gällande lag. Enligt polisintendentens

mening bor paragraferna uppbyggas på det sättet, att som svåraste brott

benämnt vanryktande, upptages ogrundade påståenden om straffbar «ärnmg,

medan andra ärekränkande påståenden om last, karaktärsegenskap

eller omständighet upptages som ett särskilt brott, kallat förtal En sådan

uppdelning unsluter sig bättre än förslagets till den allmänna uppfattningen

att beskyllningar om vissa brottsliga gärningar är svårare aimrepp

mot en persons ära än annat förklenande tal. ° 11

Beträffande det sätt på vilket brottstypen förtal beskrivits i förslaget

iai i nagra yttranden uttalats att innebörden av uttrycket ogrundad upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 135

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1062

gift är oklar. Justitiekansler sämbetet har sålunda anfört att detta uttryck i

den föreslagna lagtexten begagnas i två betydelser, nämligen dels såsom

lika med osann uppgift dels ock såsom innebärande en uppgitt, möjligen

sann, för vilken tillräcklig grund dock ej visats. Någon erinran i sak mot

att brottsområdet bestämmes på detta sätt har ämbetet icke, tvärtom synes

det vara en fördel att söka stärka skyddet mot ärekränkning genom att införa

straff redan för ogrundad uppgift i mening av uppgift, för vilken tillräcklig

grund ej visats. Men det är av vikt, att lagens rätta innebord utan

svårighet kan utläsas ur brottsbeskrivningen. Enligt ämbetets mening kan

vidare ifrågasättas huruvida den i lagtexten upptagna satsen »evad han

underlåtit skäliga mått och steg för att förvissa sig om uppgiftens sanning

eller eljest saknade tillräcklig grund för att hålla den för sann» ar rent

språkligt sett invändningsfri. Även Göteborgs rådhusrätt har ansett ett förtydligande

av lagtexten önskvärt. Enligt rådhusrättens mening kan detta

åstadkommas genom att i lagtexten införes en definition av uttrycket ogrundad

uppgift.

I det föregående har nämnts att Svea hovrätt, jämte det att hovratten uttalat

sig för en särskild bevisbörderegel, förordat att uttrycket ogrundad

uppgift ersättes med »sanningslös uppgift». Detta brottsrekvisit skall på

vanligt sätt omfattas av gärningsmannens uppsåt. Liksom kommittén anser

emellertid hovrätten att även oaktsamhet beträffande annans heder och ara

bör bestraffas. Hovrätten har därför föreslagit att i förtalsparagrafen intages

ett stadgande om att straff för förtal också skall utdömas, om gärningsmannen

icke insåg att uppgiften var sanningslös men underlåtit skaliga

mått och steg för att förvissa sig om dess sanning. Uppsatligt forta

bör enligt hovrättens uppfattning uppdelas i två svårhetsgrader, den ena

avseende normalfallen och den andra grova fall. Oaktsamhetsbrottet torde

däremot icke böra graderas. Enligt hovrättens mening föreligger icke något

hinder mot att såsom gemensam brottsbeteckning använda uttrycket

förtal. , , . .

Svenska tidningsutgivareföreningen har uttalat att beskrivningen av or
talsbrottet

tvingar domstolarna till mycket svåra avgöranden. Dessa skulle

emellertid avsevärt minska, om förtalsbrottet begränsas till spridande av

osanna uppgifter. Därigenom inskränkes visserligen det straffbara området

för förtalsbrottet och vanryktandebrottet utvidgas i motsvarande grad, men

någon större olägenhet torde detta dock knappast innebära. Till skillnad

från Svea hovrätt har föreningen icke förordat någon bevisbörderegel till

nackdel för den tilltalade. Beträffande den närmare innebörden av att en

uppgift skall vara osann har föreningen framhållit att det måste kravas,

att uppgiften är osann i något väsentligt hänseende. En viss marginal för

ett subjektivt uttryckssätt, som utan att rubba något i det väsentliga dock

objektivt sett gör uppgiften oriktig, måste tolereras.

Svenska journalistförbundet, som icke haft något att invända mot den

föreslagna beskrivningen av förtalsbrottet, har rörande innebörden av uttrycket

ogrundad uppgift framhållit att den tilltalade alltid kan freda sig

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

från ansvar genom att visa, att uppgiften är sann. Dessutom kan han freda

g genom att visa nagot mindre än uppgiftens sanning, nämligen att till

i acldiga grunder förelegat för honom att hålla uppgiften för sann Vad tid.

mngaina elier överhuvud taget journalistens arbete beträffar föreligger sådan

grund, sa snart skäliga mått och steg företagits för att eko . ■

mng om uppgiftens sanning. Journalisten måste alltså företa din kontroll

f uPP§lft> som tillhör god journalistisk sed, utan att det dock alltid kan

han "r ,fUl1 beViSnin§ fÖr UPP§iftenS «X puM
r]ph,

i bb ha,1 fraga om beskrivningen av förtal förklarat sig i stort sett

nalLförlundet '' ^ fnimfÖrtS " «^ingsutgivareföreningen och jour
rv^V°kat™mfundet

särskilt framhållit att på samma sätt som vid van

ryktande bor vid förtal straffrihet kunna inträda om gärningen frlmstår''

som forsvarlig med hansyn till de omständigheter under vilka8den skedde

Sr„,:ran harom b5r en"st samfu"dets “■*■* uppta§as t zzit

m?e‘ndent?n jbe^nad‘ ordet anseende har kriminalpolisintendenten

i Stockholm ifragasatt om detta tillgodoser de krav på fasthet

och pregnans som brukar upprätthållas inom straffrätten. Enligt kriminal
polisintendentens

mening kommer domstolarna att ställas inföf stora s^

ngheter vid rättstillämpningen, särskilt som utgångspunkten för bedöman

det aV en persons anseende av kommittén angirfts vara »den sociala varde
£,

pa 7/nS 0rt*r,h in0m hans egen sambällsgrupp eller personkrets,

seendtt sTulle lrf!T° ^ fÖr6Slagit att ut^ycket »nedsättande för anseendet»

skulle ersattas med »agnad att nedsätta anseendet». Därigenom

brotJe 1 lagtGXten tydllgare markeras att förtalsbrotten uppfattas som fare
Vad

angår avfattningen av förtalsparagrafen bör också nämnas att Stock
de!

T l Crdet >ätgärder» vara att föredraga framför or
svfVT

°Ch 6§*’ SaVlU 1Cke sistnämnda uttryck av kommittén valts i

emellert daSautl SOt ™ >åtgärder>> en sådan avsikt kan

emellertid icke utlasas av motiven. Rådhusrätten har vidare uppmärksam

UW a°Zta ''attUh!aI*“ ** ^ omständigheter skull, kunna

uyra fmtal att bland någons tillhörigheter placera tjuvgods eller andra

föremal och därigenom antyda, att denne gjort sig skyldig till brott eller

annan nedsättande handling. För en sådan tolkning ger enligt TähusrZ

nTuppSft8 ^k fÖreSl3gna brottsbeskrivningen - att någon om annan lämnar

uppgift - knappast utrymme. I det sist berörda hänseendet har justitiekanslersambetet

uttalat samma tveksamhet som Stockholms rådhusrätt

Ämbetet har därvid erinrat om att i gällande lag, SL 16: 7, stadgas ansvar

för den som eljest sa forfar att den som är oskyldig må för skyldig hållas.

I j thandena har icke framförts några erinringar mot de av kommittén

gteicten upptagna exemplen på grova fall av förtal. Däremot har kommitténs

uttalande i motiven, att förtal genom tryckt skrift ofta torde komma

att bedömas som grovt brott — ett uttalande som gjorts i anslutning till

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 137

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

det såsom exempel på grovt brott upptagna fallet att åt den ärekränkande

uppgiften gavs stor spridning — föranlett svenska tidningsutgivareföreningen

till en gensaga. Enligt föreningens mening kan icke det förhållandet att

tryckt skrift kommit till användning vid uppgiftens spridande få föranleda

att brottet mekaniskt blir atl anse såsom grovt. Huruvida ett förtalsbrott, som

förövats genom att en osann uppgift influtit i en periodisk skrift, skall anses

som grovt, bör bedömas under hänsynstagande till samtliga föreliggande

omständigheter, där den publicitet uppgiften erhållit endast är en och

knappast alltid den mest betydelsefulla faktorn. En uppgift, som inflyter i

en tidning med stor upplaga, vinner i och för sig stor spridning. Om mgen

av tidningens läsare känner till vederbörande, synes emellertid den stora

spridningen i och för sig vara utan större betydelse. Viktigare är att vid det

bedömande, varom det här är fråga, de förhållanden, under vilka pressen

arbetar, blir beaktade. Kravet på pressen att giva på en gång riktiga och

snabba uppgifter ställer den mången gång inför stora svårigheter.

Vad härefter angår bestämningen av brottsområdet vid vanryktande

har justitiekansler sämbetet uttalat att vissa fall, som enligt förslaget skall

bedömas såsom förolämpning, enligt ämbetets mening bör straffas såsom

vanryktande. Ämbetet har till en början erinrat om att det för tillämpning

av bestämmelserna rörande förtal och vanryktande enligt kommittéförslaget

förutsattes att uppgift lämnats om annan angående bestämd gärning eller omständighet

som är nedsättande för dennes anseende. I enlighet härmed straffas

icke som förtal eller vanryktande, om någon säger om annan, att han ar

ohederlig eller utsvävande, ej heller alltid om uttalandet går ut på att en

person är en tjuv eller en bedragare. Sådana uttalanden straffas i stället

som förolämpning. Väl synes det ämbetet riktigt, att det typiskt sett är ett

farligare angrepp på någons anseende att om honom lämna uppgift om ett

faktum som i och för sig är nedsättande än att framföra ett allmänt förklenande

omdöme om honom. Men ju mer ett sådant omdöme till innebörden

närmar sig ett faktum — t. ex. beskyllningen att vara en tjuv —

desto tvivelsammare förefaller det att i lagstiftningen behandla fallen olika.

Med den läggning förslaget erhållit är det kanske icke görligt att låta förtalsbrottet

omfatta även uttalanden som här berörts, enär den uppgift som

grundar ansvar för förtalsbrott bör ha »ett sådant innehåll och en sådan

grad av bestämdhet att den i och för sig kan göras till föremål för bevisning

och ett därpå grundat objektivt bedömande». Men det synes kunna ifrågasättas

om icke sådana fall som här avses bör bestraffas som vanryktande.

Visserligen kan det synas vara av mindre väsentlig betydelse, om ett brott

hänföres till den ena eller andra kategorien, särskilt om straffsatserna, såsom

enligt förslaget, är desamma. Men det förefaller dock vara av vikt, att

olikheten i svårhetsgrad kommer till uttryck i samhällets reaktion mot brottet,

och i detta hänseende torde brottets benämning spela en viss roll. Att

kalla en sådan kränkning av en person som att beskylla honom för att vara

ohederlig och utsvävande för en förolämpning förefaller innefatta ett alltför

r,f llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

°gillande- Däremot slculle det passa val in på gärningen

Z™ s ZJS vä.fdä

sta*S]är?h"kT-n aV brottsomrädel "d vanryktande har i övrigt föranlett

har aiör au åär«tSSTmS“tiC,,"erna'' “»>**¥«/»»«)»

ar antort att, därest icke varje lanmande av riktiga uppgifter — även om

de skulle kunna verka nedsättande för någons anseende - som faller inom

"•en ?ormal nyhetsförmedling eller som utgör led i eu behöriåsiktsbildning

skulle vara fullt tillålligt, lagrummet är oantagligt ur pressens

ynpunkt Det kan ej heller accepteras med hänsyn till de livsviktig intres

n som den fria kritikrätten tjänar i en demokrati. KommunharTsina

sl l ^nrande lnne,b°rden aV uttrycket -Påkallat av allmänt eller en
nionsbildare

DeauSpT ^ ^ nyIletsförmedlare och opi
onsbildare.

De uttalanden, som kommittén fällt i anslutning till konsta

siorner''cl<eVfi“„snT" Tr rä"spraxi,‘ detU slags intressekolli
ner

icke finns, har icke omedelbart avseende å pressens nyhetsförmed
presshåS

måltekan .1C.k.e beller anses ägnade att stilla den''oro man på

presshall maste kanna infor den föreslagna brottsbeskrivningen. Därest lagrummet

överhuvud skall kunna godtagas, krävs tydliga moUvuttalanden på

denna punkt under de fortsatta förarbetena. Enligt tidningsutgTareföre

ningens mening bör en omarbetning av paragrafen allvarhgt öve"^

arvid bor undersökas, huruvida icke det straffbara områden då fråga* är

ömkanna uppgifter, kan begränsas till fall, då skadeuppsåt föreligger eller

da arningen eljest framstår som uppenbart otillbörlig. Svenska journalist
Belräfftö

t ''iknande Sy"''1U"kter •Whihg-.givarefCC''.

Beträffande paragrafens avfattning har förbundet föreslagit att såsom för
=«

UDMif, vr SUT-ffbarhal Ska“ utlryckhgen utsägas att fråga icke är om

l rävpPrPF VTf- I^T 6 överensstämmer med vad allmänna intressen

T!,?"- tEnbgt forbundets mening kan paragrafen ha den lydelsen, att straff

vall nitrada om nagon om annan lämnar uppgift angående gärning eller

omständighet .om är nedsättande för dennes anseende och som uteslutande

hanfor sig till det enskilda livets område, under förutsättning att gärningen

P„Tr «S,TTS Td hänSyn m de oms^åndigheter under vilka den skedde.

Publicistklubben har allmänt uttalat att den i stort sett delar de av tid
nmgsutgivareforeningen

och journalistförbundet framförda synpunkterna

h har särskilt betonat att den finner det omöjligt att vanryktandeparagraten

i föreslagen formulering inskrives i lag.

Skoloverstijrdscn har — med anledning av ett uttalande av kommittén

att straffnande intressekollision kan föreligga då någon har att yttra sig

rörande sökande till viss tjänst eller befattning eller då ett vittne bär att

uttala s,g inför domstol - framhållit att på samma sätt bör bedömas utta(anden

av lärare samt elever och deras målsmän m. fl. vid inspektioner och

andra undersökningar som företages av överstyrelsen

Överståthållarämbeiet riktar kritik mot den vid sidan av intressekollisionerna

for straffbarhet uppställda förutsättningen att det med hänsyn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj:is proposition nr 10 år 1962

B 139

till de omständigheter under vilka ärekränkningen skedde ej var försvarligt

att lämna uppgiften. Enligt ämbetets mening ar förutsättningen icke

angiven med tillräcklig klarhet och kommitténs motiv ger icke heller

forderlig ledning. Ämbetet har sig icke bekant att den praktiska erfarenheten

givit vid handen att behov föreligger av en dylik bestämning for att

hindra ärekränkningsprocesser på grund av uttalanden exempelvis inom en

familjekrets om en familjemedlem. Enligt ämbetets mening har kommittén

gått för långt genom sitt uttalande att umgänget människor emellan kraver

en icke obetydlig frihet att meddela sådant som ar nedsattande för annan.

Om ämbetets förslag ej godtages, bör såväl i lagtext som forarbeten preciseras

i vilka fall ett uttalande skall anses försvarligt.

Vad angår själva brottsbenämningen vanryktande har hovratten ovei

Skåne och Blekinge funnit denna mindre lyckad. Enligt hovrättens asik

kan möjligen »vanärande beskyllning, ifrågakomma som beteckning. Polisintendenten

i Hälsingborg har uttalat att vanryktande språkligt sett framstår

som ett avsevärt svårare angrepp an förtal.

I fråga om påföljden för bär ifrågavarande brott har Gota hovratt

ifrågasatt om dessa förhållandevis lindriga brott bör indelas i grader i den

stora utsträckning kommittén föreslagit. I varje fall synes den föreslagna^sär

skilda skalan för ringa fall av förtal utan olägenhet kunna u.ga^

Även överståthållarämbetet har ifrågasatt om icke vid förtal den

graden kan utgå liksom vid vanryktande den grova graden. För normalfallet

av vanryktande bör enligt ämbetets mening straffskalan i så fall upptaga

böter eller fängelse i högst sex månader. Justitiekanslersambetet ha

ifrågasatt om icke fängelse i högst sex månader bor inga 11 skalan för^ vanryktande

och maximum i skalan för grovt vanryktande hojas till ett ars

fängelse. Slutligen har Stockholms rådhusrätt med anledning av att den

föreslagna skalan för grovt vanryktande upptager aven böter ifragasatt

lämpligheten av att såsom grovt beteckna ett brott for vilket påföljden ka

stanna vid böter.

En särskild processuell fråga har berörts i några yttranden. Sålunda

har hovrätten över Skåne och Blekinge samt Stockholms radhusratt

förklarat sig icke kunna acceptera ett uttalande av kommittén att, om ansvar

yrkats för förtal, ansvar för vanryktande skall ifragakomma endas

om alternativt yrkande om sådant ansvar framställts. Hovratten har harom

Yttrat att, då gärningsbeskrivningen vid förtal alltid måste tacka den gärning

som i förslaget benämnes vanryktande, hinder icke torde mota a i

den diskuterade situationen ådöma ansvar för vanryktande, aven om alternativt

ansvarsyrkande icke framställts. Enligt rådhusrättens åsikt kan formuleringen

i vanryktandeparagrafen genom orden »dar han ej stiaffas io

förtal eller grovt förtal, giva anledning till uppfattningen, att talan om a

svar för förtal skall under vissa förutsättningar kunna utan alternativt yrkande

medföra straff för vanryktande.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

tivåT^h115; fÖrS!ag °7 kriminalisering av ärekränkning mot kollekenheter

har i det övervägande antalet yttranden tillstyrkts eller

i mf 7 CVnran'' FörsIa§et har emellertid avstyrkts av poliskammaren

Hälsingborg, föreningen Sveriges stadsfiskaler och Sveriges akademikers

centralorganisation. De båda sistnämnda remissinstanserna har ifrZsaU

om det finns nagot kriminalpolitik! behov som motsvarar den föresla-na

knmmahsermgen. Stadsfiskahföreningen har vidare anfört att föreninlen

rSsakrLrfom mot 7 de" "PPf*«”i»gen att förslaget, trots kommitténs

orsakringar om motsatsen, kan vara till hinder för den fria kritiken En

g pol,skammarens mening kräves icke annat straffrättsligt skydd för

gKVeS med de föreslagna bes“?a It

nde ekonomiskt förtal; dessa bo,- emellertid icke upptagas bland stadsan

dena om förmögenhetsbrott utan flyttas till förevarande kfpitel Av liknande

att dlH r anf0rdf har advokat^mfundet sagt sig vafa böjt att föresi

affört at^eU siaaffSb , gandeHl ^ ,“tgÄ* MOt fÖrslaget har ^mfundet också

“erZtt leder över i n 8fn V™1*'' m0t Privaträttsbga kollektiva enhelil

t i. S u 1 en kriminalisering av förtal jämväl mot offentlmrätts
önskvärd.

ktlV'' dyhk kl''iminal^ering är enligt samfundets åsikt icke

Departementschefen. Bestämmelserna om ärekränkning i SL 16 kap vål!ade

meningsmotsättningar redan vid sin tillkomst, och le har därefter vid

olika tillfallen starkt kritiserats. I vissa hänseenden har lagen icke kunnat

tillampas. Den har därför modifierats i rättstillämpningen, som delvis gått

egna vagar vid sidan om lagen. g

fÖrSl,ag bygger 1 IlUVUdsak På traditionell uppfattning om

ritt i ^k—T"?- av ärekränkning samt ansluter till gälfande

1 /laga °m dfn allmanna omfattningen av brottsbestämmelserna och

brott'' n?gen aV,deSSa På två huvudtyper, förtalsbrott och förolämpnings?orf

;t ya 1 koH^nitteförslaget ligger främst däri att förtalsbrotten ut
formats

pa annat satt än , gällande lag. Kommittén anser att det nu gällande

forbudet mot sanmngsbevisning har medfört att personer som utsatts för

hSfDrafö|n7tg fmnC" ''I8 fÖFanlåtna att avstå från att söka domstols

Jalp för att vinna upprättelse, även då en sådan åtgärd skulle vara i hö«

hr it bef0g3d'' Enhgt kommitténs mening bör bestämmelserna om förtalsUtf0r™as

sa- att de möjliggör för den som har utsatts för en osann

beskyUnmg att vinna verklig upprättelse. Detta kan enligt kommitténs memn

, regel slie endast om domstolsprövningen utmynnar i ett konstateran
h

f am a beskyllningen är osann eller ogrundad. En förutsätting

harfor ar emellertid att bevisning rörande beskyllningens osanning

eller grundloshet tillätes. Å andra sidan framhåller kommittén att förbud

mot sanmngsbevisning i vissa situationer framstår som starkt motiverat.

,.. 177 d?!Sa utgån§sPunkter har kommittén föreslagit en uppdelning av

r“ni! tVå brottstyPer’ förtal och vanryktande. Syftet härmed är

att åklagare eller malsagare genom det sätt på vilket ansvarstalan bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 141

Kunyl. Maj.ts proposition nr 10 år 1062

mes skall ha möjlighet att öva inflytande på frågan, i vad man sannmgsbevisning

skall tillåtas i målet. Förtal skall sålunda enligt förslaget avse

ärekränkande uppgift som är ogrundad, och härom skall bevisning kunna

förekomma. Den föreslagna brottstypen vanryktande skall däremot i princip

vara tillämplig, oavsett om uppgiften är riktig eller ej. Denna brottstyp

bär kommittén uppställt med tanke på att det kan föreligga ett befogat intresse

för den kränkte att kunna väcka åtal utan att behöva riskera att den

tilltalade till sitt fredande tillätes föra bevisning om uppgiftens sanning.

Stadgandet om straff för vanryktande skall dock icke vara tillämpligt, om

lämnandet av uppgiften var »påkallat av allmänt eller enskilt väl» eller eljest

»försvarligt med hänsyn till de omständigheter under vilka det skedde».

Sanningsbevisning skall i mål om vanryktande få förekomma, i den man sådan

bevisning är erforderlig för bedömande huruvida uppgiften var pakallad

av allmänt eller enskilt väl; eljest skall sanningsbevisning i sådant mål vara

Riktigheten av denna principiella uppläggning av kommitteforslaget hai

under remissbehandlingen icke direkt ifrågasatts. I åtskilliga yttranden framkommer

emellertid en stark kritik mot skilda avsnitt av förslaget, och denna

kritik synes indirekt rikta sig mot principerna däri. Enligt min mening har

kommittéförslaget avsevärda förtjänster framför gällande lag men det

nes mig icke innefatta en fullt tillfredsställande lösning av alla hithörande

problem. Kommittén synes sålunda ha fäst för stor vikt vid frågan, i vilka

fall sanningsbevisning skall tillåtas, och härigenom har forslaget blivit alltför

komplicerat för att väl motsvara praktiska krav. Förslaget torde darfor

behöva ytterligare bearbetas, innan det antages såsom lag. ..... .

Människan i ett samhälle, icke minst i ett modernt samhälle, ar hanvisad

att på olika sätt och i olika plan leva i gruppgemenskap med andra. Om därför

någon angriper annan genom att om honom utsprida nedsattande uppojfter

och därigenom försöker inrikta gruppens känslor mot honom, sa kan

detta vara ett farligt angrepp, som för den angripne kan leda till uteslu - ning ur gruppgemenskapen eller försvårade livsbetingelser på olika salt.

Däri ligger förtalsbrottets natur och grunden till dess kriminalisering. Brottet

utgör ett angrepp på annans ställning i samhället som kräver hem an lika

väl som angrepp på annans kroppsliga integritet och rörelsefrihet . U - märkande för förolämpningsbrottet är att det kränkande uttalandet riktar

si» icke till andra medlemmar av gruppen utan till den berörda personen

själv, och kriminaliseringen avser att skydda den enskilde mot direkta angrepp

med smädliga tillmålen.

Det torde emellertid ligga i sakens natur att möjligheterna att genom åtal

vid domstol komma till rätta med ärekränkning oftast ar ringa. Kommittén

menar att detta sammanhänger med förbudet mot sanningsbevisning. De

synes emellertid tveksamt om detta antagande är riktigt annat an i begränsad

utsträckning. Svårigheterna att domstolsvägen ingripa mot ärekränkning

torde vara betydande även i länder där sanningsbevisning i arekrankb

—..... - *—in —i _u ~n ..uranjD i<an vara

ningsmål är tillåten. Det är nämligen tydligt att ett yttrande ofta

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

kränkanäe, oavsett riktigheten av däri ingående faktiska moment och att

nina°r brSnin? °m ett Påståendes oriktighet icke alltid undanröjer kränkKo™mitten

anfor att det typiskt sett är ett farligare angrepp på nå

är nedn-tTnd/ °m h°n°m lämna UpPgift °m ett faktum, som i och för si*

Detta fan vfr;rndaomramfÖra,tett alImänt fÖrklenande -döme om honom.

„ ,Val ®tund1om vara nktigt, men det innebär icke annat än att det

förra uttalandet verkar mera suggestivt än det senare; i båda fallen Wer

£ person^De fltl"* »“ T" Utla,ade °mdöm''1 »■» «» kraft
es

person. De flesta yttranden, som förekommer i det dagliga umgänget

mellan människor, utgör en blandning av fakta och omdömen Kränkan

de och skadebrmgande uttalanden har ofta skenet av fakta men visar st

.in.,611 ,narmare analys tlH övervägande delen bestå av suggestiva värdeS

fnktiTf’ °mdomen och slutledningar. Det kränkande i en uppgift om ett

brott8 ka™ifeaanti rt PerS°n ^ nä§0t tiHfäIle blivit dömd för

bibetydelsen §att harT “ 6 ^ Sagesmannen och åhörarna underförstådda

son Det - ‘ l frn f en m°rallskt mindervärdig, allmänt opålitlig per
on.

Det ar icke alldeles säkert att motbevisning av den lämnade upn^if

ten undanröjer sagesmannens och åhörarnas samförstånd härom En annan

form av krankande uttalande består i det skeva urvalet av fakta. Vissa

3 oc or sig riktiga uppgifter lämnas, medan andra som skulle ställa dessa

i deras ratta belysning förtiges. Fakta är alltså i detta fall riktiga men det

darav skapade helhetsintrycket oriktigt; den kränkte har tydligen svårt att

kommfttln !alti“™ed ?einom sanningsbevisning. Enligt ml„ menlng har

vande ,1-nii *tVerS a „a. nidJ1|gheterna att man med sanningsbevisets frigivande

skall kunna roja i fortalets och bakdanteriets snårskog

oftftrn dCt Prakt!Ska Värd6t aV att ärekränkning är kriminaliserad

formas så fft?t*’ b°r,dock lagbestämmelser härom bibehållas och ut
dånden

f i , S,T det är möjIigt- Sådana b™tt kan skapa svåra li
danden

för den enskilde och förödande sociala skadeverkningar för denne
Letano^kI!1fgHb0adarf"0r

kUnna bdVraS Vid domsto1- Det föreligger naturtfnZ

fS?”de uSVangheter att 1 ^gen klart angiva var gränsen skall

hå ™elIa" tl.llåtet och otillåtet yttrande. Jämväl motstående intressen måste

ea tas. Kriminaliseringen av ärekränkning i syfte att skydda den enskilmot

obehoriga angrepp medför inskränkningar i yttrandefriheten. Det

r T att åstadkomma en avvägning, som tillgodoser kra
i

tP ytlra"defnhet mom ollka samhällsområden. Detta krav gör sig gäl-ande

med sådan styrka att det i rättspraxis blivit tillgodosett vid sidan om

agens stadganden. Det torde knappast vara möjligt att låta denna avvägning

komma till ett fullständigt uttryck i lagen. Den måste bli beroende av

»angse samhallehga värderingar, som kan komma att förskjutas med samhallsutveckhnge11.

Arekränkningsbrotten måste alltså, i högre grad än andra

• muf ,, Sm omfattnin§ beroende på domstolens bedömande i varje

särskilt fall. J

id utformandet av bestämmelser om ärekränkningsbrott torde det vara

motiverat att, liksom i gällande rätt och i kommittéförslaget, skilja mellan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 ur 1062

B 143

förtalsbrott och förolämpningsbrott. Delvis olika synpunkter gor sig namnen

gällande beträffande dessa båda slag av brott. Det kan *al"nd* a

föras skäl för att lagens bestämmelser bör vara vidsträcktare da det galler

att skydda den enskilde mot direkta angrepp med smadliga tillmålen I sådana

fall torde även okvädinsord och helt allmänna omdömen av krankande

inneMU böra kriminaliseras. Då det gäller uttalanden om någon synes däremot

yttrandefriheten kräva att det kriminaliserade området endast omfattar

yttranden, vilkas innehåll ej är alltför vagt. På grund av de nuvarande

ävekränkningsbestämmelsernas otillfredsställande utformning har stadgandena

om förolämpning i SB 16: 9 och 10: 11 kommit att :upphtti»-som

subsidiära till bestämmelserna om förtal i 16: 7 och 16. 8. Det saknas an

ledning att bibehålla en dylik konstruktion av lagbestämmelserna. U markande

för brottstypen förolämpning bör vara att uttalandena riktat siG

den kränkte. Om de samtidigt utgör ett förtalsbrott, synes

sådant brott böra ha företräde. Bestämmelserna om fortalsbrott bor

fatta en uttömmande reglering av denna brottstyp.

Enligt kommitténs förslag beskrives förtalsbrottet såsom uPP§lft

de -ärning eller omständighet som är nedsättande for någons anseende. H

med har kommittén velat framhäva att uppgiften skall ha sådan bestan

het att den kan göras till föremål för bevisning. Denna snava begränsning

sammanhänger med den speciella, dehus av processuella hansyn mo

tiverade konstruktionen av stadgandena. Därest stadgande °™ °ro an P

nino icke uppfattas såsom subsidiärt till bestämmelserna om .ortalsbrott,

tordesenare böra nigot vidga, De, bör dock vara tröga om »ta ™den

med en viss bestämdhet; eljest bör uttalandena — om de riktas til de

kränkte — endast kunna föranleda ansvar for förolämpning. Det utma

kande för uttalandena bör vara att de genom sitt innehall ar agnade att uttatta

nägon för andras missaktning. För att ytterligare klargöra inneborden

av förtalsbrottet torde det vara lämpligt att, såsom exempel, i brottsbesknvningen

angiva att någon utpekar annan såsom brottslig eller klander-v

i sitt levnadssätt. I båda fallen skall det vara sådana uppgifter som kan diaga

med sig andras missaktning; det måste alltså vara fråga om en brottsfiohet

eller ett klandervärt levnadssätt av allvarligare beskaffenhet.

&Något särskilt stadgande om rätten *tt föra sanningsbevisning torde: icke

vara behövligt. Såsom jag redan framhållit anser jag icke denna fråga ha

så stor betydelse som kommittén angivit. Strävandena att förbjuda eller pa

olika sätt begränsa rätten att föra sanningsbevisning i arekranknin små,

torde bero på farhågorna för att därigenom den åtalade skulle fa mojligne

It framföra ytterligare kränkningar och giva dessa stöd av bevisningen.

DessaTarhågor bör emellertid icke överdrivas. Kan det styrkas att den

åtalade mot bättre vetande lämnat oriktiga uppgifter, kan denna

het ofta vara försvårande och i förekommande fall medföra a.t brottet be

dömes såsom grovt. På samma sätt får domstolen, därest omständigheterna

i målet ger anledning därtill, taga hänsyn till en bevisning, vai igenom S *

oaPmges att lämnade faktiska uppgifter är riktiga. Det väsentliga al emel
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 B

hungi Maj:is proposition nr 10 år 10G:

komma att den åtalade tillätes att i f • <-• U 1 k lcke fa fore''

töra rrning om

se att sadant som icke hör till målet icke heller får förebringas däri

il*

Pplllilll

måste fåTntil * Samhälleliga’ kulturella och vetenskapliga frågor

måste fa ventileras, aven om därigenom enskilda personer skulle i

t^Täfden U Vlktigt °mråde’ där yttrandefriheten bör särskilt beak
ligt

intre "e åtfnvTtT Det är ett allmänt samhät

intresse kan^ därfS ft°T ^ * fuIIständi§ och vederhäftig, och detta

ntresse kan darfor ofta fa vaga over den enskildes anspråk på skvdd mot

nSrnoth ‘aSe°'' Ja,?,äSy,t,ar dä™d d“

yheter om händelser av olika slag, men däremot icke sensations- eller skan

en Det ka" i dX ''J ^ i.sanlband “ed *>" *g«tliga nyhetsförmedling
arbetat

påbl coZ^XTJTf ^,7 ut
''

m n y gsregter som i flera viktiga hanseenden ger upplVsnin«

Z n"°kZljZZ“S “ra ;akllae“- Avgivande, av .jänLviÄTrå

oifkaTniésset kan å V Ja" • “ “ Va"liS siluali°"'' konflikt mellan

f fi k-n f k uppkomma. Aven i övrigt torde uppgifter som lämnas

i“n pd " mmaSe,äuI>eräl!iSal "a”"'' e"er enskil1 in,resse fä *»«* ''änmade

lisioner Pri''''''l''S''''™d s,.nation. Med hänsyn till att intressekol
anvivas

! den"a brollslyP i Iagtexlen nttrvckligen

de.%eiSmia“,"SlSrddehmnaS '' dy''i,<a Sil“ati°ner 1 regd

korumittens förslag skall frihet från ansvar inträda, förutom i de

egentliga intressekolhsionsfallen, jämväl om det nedsättande uBalandet

jest vai försvarligt med hänsyn till de omständigheter under vilka det

cedde Av motiven framgår, att kommittén härvid främst åsyftat den vtt

i andefrihet som måste finnas inom familjen eller andra kretsafav närståen

mäntisf nar V*®*18 sammanhan§ gj°rt det uttalandet, att umgän-et

: rs rriCllan T" Cn iCkC °betydli8 frihet att om annan meddela

ende eliesM en r f^ att man 1 gänget med närståde

eller eljest i en fortrolig krets ofta hör kunna vara mindre nogräknad

och lagga mindre band på sin tunga än eljest. Ä andra sidan bör man räkna

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 145

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

med möjligheten att en under sådana förhållanden lämnad ärekränkande

uppgift kan komma att spridas utanför den förtroliga kretsen. Det synes

dock ej påkallat att formulera lagtexten med särskild syftning pa de nu

avsedda situationerna. Frågan hur ett uttalande i dylikt sammanhang skall

bedömas torde få lösas med beaktande av om vederbörande med liansyn

till risken för att uttalandet kunde komma att spridas bort avhålla sig från

alt lämna den nedsättande uppgiften.

I de situationer, då anspråket på skydd mot uttalanden av kränkande innebörd

måste vika för yttrandefriheten, får sanningsfrågan större betydelse

för avgränsningen av brottsområdet än eljest. Det kan nämligen icke havdas.

att yttrandefriheten skall ha större utrymme än att den omfattar uppgifter

som har stöd av de faktiska förhållandena. Som jag förut anfört äi

emellertid sanningen i dessa sammanhang ofta svåråtkomlig. Man kan ej

sträcka anspråken så långt åt t man, för att uttalandet skall falla utanför

det brottsliga området, kräver att det skall vara klart sanningsenligt. Det

bör vara tillfyllest att uttalandet med beaktande av omständigheterna i det

särskilda fallet kan anses försvarligt. I detta sammanhang tilldrar sig frågan

om fördelningen av bevisbördan stort intresse. Kommittén har utförligt

diskuterat denna fråga, och jämväl i yttrandena har frågan uppmärksammats.

Enligt kommitténs motivering bör bevisbördan, då det gäller att bevisa

en ärekränkande uppgifts sanning eller osanning, åvila åklagarsidan,

men kommittén anför att detta icke innebär att den åtalade utan olagenhet

för sig själv kan förhålla sig passiv i rättegången. För egen del anser jag

att det bör komma till uttryck i lagen, att den som lämnat en ärekränkande

uppgift om annan och vill göra gällande, att han på grund av en intressekollision

bör gå fri från ansvar, också får visa att hans uppgift ar sanningsenlig

eller angiva de grunder för uttalandet som kan åberopas för att göra

uttalandet försvarligt. Om man nämligen går den motsatta vägen och ålägger

den kränkte att bevisa osanningen eller oförsvarligheten i den uppgift

som lämnats om honom, skulle man på honom ställa ett krav som han

i regel icke torde kunna fylla. Det är rimligt att den som yttrar sig kränkande

om annan får redovisa grunden för sina uttalanden och att alltså

bevisbördan i detta hänseende åvilar honom. Det bör således i lagen upptagas

stadgande om att lämnandet av en kränkande uppgift icke skall föranleda

ansvar, om den lämnats under omständigheter som enligt vad förut

sagts ger yttrandefriheten företräde och den som lämnat uppgiften kan visa

att den är sann eller med hänsyn till omständigheterna försvarlig. Vid

prövningen av om en uppgift är försvarlig bör hänsyn tagas bl. a. till vad

som var känt då uppgiften lämnades, och även uppgiftens innehåll är givetvis

av stor betydelse. Det är uppenbart att en uppgift om ett mycket allvarligt

och graverande förhållande i regel icke bör lämnas utan att man är klart

förvissad om uppgiftens tillförlitlighet, medan man då det gäller ofarligare

ting kan vara försvarad att gå mera lättvindigt tillväga. I anslutning till

vad nyss anfördes om meddelanden inom en förtrolig krets må jämväl fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

hållas, att kravet på kontroll av tillförlitligheten av vad man säger i allmänhet

torde få anses mindre i en dylik krets än eljest.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts om icke för ett visst fall, nämlgen

da fråga ar om beskyllning för brott och den beskyllde tidigare genom

lagakra tvunnen dom frikänts för brottet, borde gälla en särskild regel; i

detta fall skulle den tilltalade icke få i ärekränkningsprocessen föra bevisning

om beskyllningens riktighet. I likhet med kommittén anser jag dock

att nagon särregel i detta hänseende ej bör gälla. Frågan torde ej ha nämnvärd

praktisk betydelse.

EU speciellt spörsmål som berörts av kommittén och i några remissyttranden

galler frågan huruvida ett misstänkliggörande i exempelvis den formen,

att man bland en persons tillhörigheter placerar tjuvgods, skall anses

alla under arekrankningsreglerna. Åtminstone i vissa situationer torde en

sådan åtgärd få anses jämställd med ett uttryckligt meddelande, och den

synes därvid ingå under den i departementsförslaget använda brottsbeskrivningen.

Nagon anledning att uppdela förtalsbrotten i olika brottstyper för att därigenom

g,va målsäganden en möjlighet att disponera över sanningsbevisningen

föreligger enligt min mening icke. Det är tveksamt om kommitténs

förslag i detta hanseende är hållbart ur processuella synpunkter. Eu sådan

uppdelning leder till en alltför invecklad reglering. Det torde icke finnas

annan utvag an att lita till domstolens processledning, då det gäller att

hmdra den tilltalade att i målet införa kränkande material som är utan

betydelse för den föreliggande rättsfrågan. Emellertid torde — bl. a. av processekonomiska

skäl — understundom vara angeläget att det på ett tidigt

stadmm av rättegången blir klarlagt huruvida det uttalande som åtalet avser

allts i en sadan privilegierad situation, då intressekollision kan anses förehgga,

eftersom frågan härom kan vara av väsentlig betydelse för vilken bevisning

som bör få förebringas. Möjlighet synes därför böra beredas att

gora namnda fråga till föremål för beslut under rättegången, vilket får särskilt

överklagas. Detta processuella spörsmål torde få närmare övervägas i

samband med utarbetandet av följdförfattningar till brottsbalken.

Om således förtalsbrotten sammanföres till en enda brottstyp _ för vil
ken

benämningen förtal synes kunna godtagas, trots att ordet förtal språkligt

torde innebära att den lämnade uppgiften är osann eller ogrundad —

torde likväl en uppdelning böra ske i en normaltyp och en form av grovt brott,

bor normalbrottet bör påföljden begränsas till böter, medan för grovt förtal

bor stadgas böter eller fängelse i högst två år. Enligt min mening är i dessa

fall eu ekonomisk påföljd ofta den mest ändamålsenliga. Genom den möjlighet

domstolen har att kombinera böter med skadestånd torde domstolen

.ainna bestämma en lämplig reaktion. Särskilt då skada och lidande vållats

oen kränkte genom att den kränkande uppgiften fått stor publicitet och ärekrankaren

ekonomiskt utnyttjat sina uttalanden är det påkallat, att den

kränkte erhåller ett skadestånd som sättes tillräckligt högt för att bereda

honom skälig gottgörelse för skada och lidande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Bestämmelserna om brottstypen förtal torde böra upptagas i 1 § i förevarande

kapitel med huvudregeln i ett första stycke och de särskilda bestämmelserna

om de situationer då intressekollision föreligger i ett andra

stycke. Beträffande grovt förtal kan regler lämpligen upptagas som 2 § i

kapitlet. Till frågan om utformningen av förolämpningsbrottet liksom till

de särskilda spörsmål som rör kriminaliseringen av ärekränkning mot avliden

person återkommer jag vid 3 resp. 4 §.

Bestämmelserna om ärekränkning avser enligt sin lydelse uttalanden som

riktar sig mot viss person. Självfallet är de också tillämpliga på sådana yttranden

som formellt avser t. ex. en juridisk person, en kår, invånarna i ett

hus eller annan grupp men som måste så förstås att eu eller flera bestämda

personer därigenom utpekas. Kommittén har emellertid i detta hanseende

velat gå ett steg längre och föreslagit att även ärekränkning mot juridisk person

eller annan kollektiv enhet skall kriminaliseras. Kommittén anför att

någon principiell grund ej kan åberopas för den svenska rättens ståndpunkt

att utesluta kollektiva enheter från skydd mot ärekränkning. I enlighet härmed

har kommittén föreslagit ett stadgande om förtal mot bolag, förening

eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning.

I och för sig är det naturligtvis riktigt att detta ej är någon fråga för

vilken principiella synpunkter behöver vara avgörande. Vad man här bär

att taga ställning till är om en sådan kriminalisering är behövlig. Härvid

måste också beaktas att ur yttrandefrihetens synpunkter starka betänkligheter

anmäler sig mot en kriminalisering. Vid övervägande av dessa frågor

har jag icke funnit mig övertygad om behovet av den utvidgning som kommittén

föreslagit. Någon bestämmelse om ärekränkning av kollektiv har

därför icke medtagits i förslaget.

Kommittén har i kapitlet om bedrägeri och annan oredlighet (7: 9 i kommitténs

förslag) föreslagit ett stadgande om ekonomiskt förtal, vilket ar

avsett att komplettera de allmänna reglerna om ärekränkning. Av skäl, som

jag har angivit i den allmänna motiveringen, har någon motsvarighet till

detta stadgande emellertid icke upptagits i departementsförslaget.

Beträffande ärekränkning genom tryckt skrift kräves särskilda överväganden

med beaktande bl. a. av det speciella ansvarighetssystem som upprätthålles

enligt vår tryckfrihetsförordning. Dessa frågor torde få upptagas i

annat sammanhang.

3 §•

Förevarande paragraf svarar i gällande rätt mot SL 16: 9 och 16: 11 samt

i kommittéförslaget mot 3: 3.

Gällande rätt. I SL 16: 9 och 16: 11 stadgas om förolämpning. Uppdelningen

av brottet på två paragrafer bygger i stort sett endast på brottets svårhetsgrad.

Enligt den förra paragrafen dömes till böter eller fängelse i högst

sex månader, om man förolämpar annan med smädligt yttrande i tal eller

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

skrift eller med hotelser eller annan missfirmlig gärnin* under fö-itsäff

mng att ärekränkningen sker på sådan tid eller ort eller°på sådant sätt att

^mädhl Tt|SynTr“f "fS“"de eMer eljesl är *''■ »v*r besk‘i“„h“ Ft

?6- 1 fl" '' rnieJT '' missfirmliS» gärningar i andra fall skall

■ &t A6/ V ?°maS 11 b0ter‘ 1 förhållande till förtalsbrotten är förolämpmng

att betrakta som en subsidiär brottstyp, så att SL 16:9 och 16- 11 tiUlampas^

pa ärekränkande handlingar som ej medför ansvar enligt SL 16: 7

s^ämd -P?V1S darf°r 3tt krankningen ti” sin innebörd är så obe
d‘-

f U ^ ej n anses sås0m beskyllning om begången gärning eller

^ntTanihet J S " S''“* *>"> «« • I«= 8 Lft al,Las! av It

Kommittén. Enligt kommittéförslaget avses med förolämpning i första

nd det fall, att nagon kränker annans ära genom smädligt^ttrlnde eller

IT, f ,ee"de- LikS°m “Uel ^r i försTage, “r„,ä„^

märkei åråe8, Td S“hSi<il" br,oll5,ä1> 1111 »rtalsbrottön. Kommittén anu”d“">af™a

kan förekomma att en intressekollision föreigger

som kan föranleda att garningen ej skall anses straffbar Det sär,

lda stadgande om tillåtligheten av sanningsbevisning som kommittén föreslagt,

bär avsetts bli tillämpligt även beträffande förolämpning I ,örsl°»et

ar brottet uppdelats på två svårhetsgrader, förolämpning och grov förolämp
för

irgtvaT„1tt°raIfallel Samt fä”gClSe 1 hÖgS* sex m4nader e,1“

Yttrandena. Justitiekanslersämbeiet har uttalat att, om icke till området

ämhtr/^Tr1^11 fÖresla§na brottstypen vanryktande skulle enligt vad

ämbetet yrkat komma att hänföras vissa detta brott närstående förolämpningar,

straffsatsen för förolämpning synes böra innehålla fängelsestraff

om sex månader. I så fall synes maximum i fängelsestraff för grov förolämpning

bora höjas till ett år. Överståthållarämbetet hav föreslagit, att stad
§i

ff VT 8r-V ^ololamPninS ntgår. I samband därmed bör enligt ämbetet

straffskalan för förolämpning utvidgas till att omfatta böter elle/fängelse i

mgst sex manader. Stockholms rådhusrätt har ifrågasatt lämpligheten av att

sasom grovt beteckna ett brott för vilket påföljden kan stanna vid böter

Departementschefen. Utmärkande för förolämpningsbrottet bör som ja«

orut an ort vara, att uttalandet riktar sig till den berörda personen själv. Så!

som brot sbeskrivning vill jag, för att tydligare utmärka detta förhållande

foiesla att ansvar for förolämpning skall inträda, om man smädar annan

genom krankande tillmale eller beskyllning eller genom annat skymfligt be
“

L‘Z‘ , ö"0”; °“ -».tidigt utgöv et. lörtalsbrotf,1 bär

trTnA A k dr S U VCCk,at 1 det före§ående> stadgandena om förtal äga före
H

t 1 1nTr A" °r0lämpning Ska11 aIltså ådöma« endast om gärningen

ej ar belagd med ansvar enligt 1 eller 2 §. 8 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 149

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

I vissa fall kan, såsom kommittén påpekat, förhållandena vara sådana,

att ett förolämpande uttalande på grund av intressekollision ej bör medföra

ansvar. Frågan om frihet från ansvar på grund av intressekollision

har dock uppenbarligen icke i detta fall lika stor betydelse som då det gäller

förtal. Förolämpning torde endast mera sällan få försvaras av hänsyn till

intressekollision. Spörsmålet behöver icke lösas i lagtexten ulan allmänna

"rundsatser om intressekollisioner torde få beaktas i rättstillämpningen.

Jag vill liksom kommittén föreslå, att brottet uppdelas på två svårhets"rader,

förolämpning och grov förolämpning, samt att påföljden bestämmes

till böter för förolämpning och till böter eller fängelse i högst sex månader

för grov förolämpning.

4 §•

Bestämmelsen har ej någon motsvarighet i gällande rätt. Kommittéförslaget

upptar motsvarande bestämmelse i 3: 5.

Gällande rätt. Enligt gällande lag är det icke något brott att kränka avlidens

ära. Före rättegångsreformen år 1948 ägde den avlidnes efterlevande

icke heller anställa åtal eller fullfölja ett väckt åtal för ärekränkning som

förövats mot den avlidne medan denne ännu var i livet. Enligt bestämmelserna

i 20 kap. 13 § rättegångsbalken tillkommer emellertid nu för sådant

fall rätt att angiva brottet eller tala därå den avlidnes efterlevande make,

bröstarvinge, föräldrar, syskon, adoptivföräldrar eller adoptivbarn, under

förutsättning att det icke framgår av omständigheterna att den avlidne ej

velat angiva eller åtala brottet.

Kommittén. Kommittén har framhållit att det länge ansetts som en brist

att den svenska strafflagen, i motsats till vad som gäller i de övriga nordiska

länderna liksom i flertalet främmande länder, icke ger straffrättsligt

skydd ens mot kvalificerade former av ärekränkning mot avliden. Till stöd

för åsikten att straffrättsligt skydd bör givas beträffande ärekränkning

mot avliden kan, yttrar kommittén, åberopas hänsyn av både enskild och

allmän natur. Människor hyser i allmänhet en önskan att åtnjuta ett gott

namn och rykte även efter döden. Intresset att äga vetskap om skydd i detta

hänseende är värt beaktande. Ur samhällets synpunkt är det ett intresse att

den inverkan som en sådan önskan kan ha på en människas handlande

icke försvagas av att hon genast efter döden ostraffat kan göras till föremål

för ärekränkande beskyllningar. Ett ytterligare motiv för kriminalisering är

att ärekränkande beskvllning mot avliden ofta innefattar angrepp även

mot de efterlevandes ära eller i vart fall mot deras pietetskänsla. Kommittén

har vidare erinrat om att även andra hänsyn än de nu nämnda anförts

till stöd för att i viss utsträckning straffbelägga ärekränkning mot avliden.

Det har sålunda framhållits att det är ett renlighetsintresse i samhället att

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 13

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

människor icke har full frihet att utslunga beskyllningar mot den som icke

angre kan försvara sig sjalv. Bestraffning av förtal mot död man har också

uppfattats främst som ett uttryck för aktningen för människovärdet. Mot

en aidealisering har å andra sidan framhållits att en sådan skulle klavbinda

den historiska forskningen och kritikrätten. Vad angår ärekränkande

beskyllning mot personer som avlidit för mycket länge sedan har även an°r,

t.S,aU Ctt straffrat{sligt skydd är ur praktisk synpunkt meningslöst.

Vid övervägande av skälen för och emot en kriminalisering har kommiten

funnit de förra överväga. Det straffrättsliga skyddet har emellertid i

orslaget begränsats till att avse förtal mot avliden. Enligt kommittén kan

visserligen skal anföras för att låta straffbestämmelsen omfatta även vad

som av kommittén benämnes vanryktande, d. v. s. lämnande av ärekränkane

uppgifter som ar obehonga eller oförsvarliga oavsett om de är sanna eller

CJ’ T*,™? htn7n SärSkiU tU1 den offentliga kritikens berättigade ansprak

på yttrandefrihet och den historiska forskningen och kritikrätten har

kommittén begränsat skyddet till alt gälla ogrundade uppgifter. Beträffande

forolampmngsbrotten har kommittén uttalat att något praktiskt behov knappast

föreligger att låta kriminaliseringen omfatta även sådana brott. Med

hansyn särskilt till att ansvar föreslås endast beträffande ogrundade beskyllningar

och till begränsningar i åtalshänseende har kommittén icke anseti

nödvändigt att sasom i vissa främmande lagar föreslå en till vissa år bestamd

skyddstid. En sådan tidsbegränsning blir enligt kommittén i viss mån

godtycklig och foga rationell. Det synes därför vara att föredraga att verkan

av att längre eller kortare tid förflutit efter dödsfallet får beaktas i samband

med atalsprövningen. I fråga om enskilt åtal erhålles en tidsbegränsning därigenom

att i eu särskild paragraf i förslaget den krets av personer som Lillerkannes

målsäganderätt hestämts till att omfatta sådana den avlidne närstående

som avses i 20 kap. 13 § rättegångsbalken om succession i målsaganderatt,

nämligen efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder elkr

syskon eller den som stöd i adoptivförhållande till den avlidne.

Vad angår påföljden har denna angivits endast genom en hänvisning till

förtalsparagrafen.

Yttrandena. Förslaget har icke i något yttrande avstyrkts. Viss tveksamhet

bär uttalats endast av statsåklagnren i Stockholm, som framhållit alt

ett åtal på grund av förtal mot avliden person kan »göra ont värre». Uupenbarhgen

föreligger det emellertid enligt statsåldagaren fall där det kan svnas

ytterligt angeläget att död mans ära skyddas.

Svenska tidningsutgivareföreningen har yttrat, att om förtalsbrottet begränsas

till att avse spridande av osanna uppgifter, en lämplig avgränsmng

av det straffbara området synes erhållas. Skulle däremot även spridandet

av ogrundade uppgifter vara att hänföra till förtal, kan straffbestämmelsen

tankas komma att lägga visst band på historisk forskning, i vart

fall i vissa situationer. Även pressens verksamhet kan möjligen försvåras.

En utvidgning av kriminaliseringen har ifrågasatts av justitiekansler
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 151

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ämbetet, som förordat att även vad som i kommitténs förslag betecknats såsom

vanryktande och med detta brott närstående förolämpningar skall

drabbas av ansvar. Även Göteborgs rådhusrätt har funnit starka skal tala

för att straffbelägga jämväl vanryktande mot avliden eller åtminstone grova

fall av vanryktande. Rådhusrätten har i detta sammanhang erinrat om att

den av kommittén föreslagna formuleringen av vanryktandeparagrafen ger

möjlighet att i fall då intressekollision föreligger lämna gärningen straffri.

I fråga om den av kommittén angivna målsägandekretsen har i några

yttranden ifrågasatts eu utvidgning. Statsåklagaren i Stockholm har sålunda

ansett alt till denna krets bör hänföras även den avlidnes trolovade.

Härjämte har statsåklagaren ifrågasatt huruvida icke förevarande stadgande

bör givas en något annorlunda formulering, så att därav icke kan dragas

den felaktiga slutsatsen att man avsett att genombryta principen om målsägandens

åtalsrätt såsom endast subsidiär. Länsstyrelsen i Norrbottens län

har ifrågasatt om icke en avlidens farföräldrar och morföräldrar bör berättigas

att föra talan om förtal mot den döde. Dessa står i samma släktskapsförhållande

till den avlidne som syskon. Fall föreligger ofta, då aven en

avlidens föräldrar kan vara döda men far- eller morföräldrarna fortfarande

lever. Svenska tidningsutgivareföreningen har särskilt uppmärksammat

det fall att den avlidne icke efterlämnat några anhöriga som stått i sådant

släktskapsförhållande till honom att de blir behöriga att uppträda som

målsägande. Enligt föreningens mening är det icke rimligt att skapa ett

avsevärt effektivare skydd för dens ära, som efterlämnar nära anhöriga, än

för dens som icke vid sin bortgång har sådana. Icke minst ur pressens synpunkt

är det angeläget att lika fall behandlas lika och att alla avlidna viss

tid efter sin död åtnjuter samma skydd mot osanna tillvitelser. Praktiskt

torde frågan kunna lösas så, att åklagaren i fall, då inga arvingar finnes,

ålägges att ägna särskild uppmärksamhet åt angrepp genom osanna uppgifter

å död persons ära. Det kan enligt föreningens mening förtjäna övervägas

om en särskild regel härom bör intagas i lagtexten.

Överståthållarämbetet föreslår en tidsgräns för anhängiggörande av åtal

av sjuttio år efter tidpunkten för dödsfallet. Advokatsamfundet förordar en

tidsgräns av tjugu år.

Departementschefen. Något särskilt starkt behov av straff skydd för avliden

mot ärekränkning torde icke föreligga, men jag finner ej anledning

att motsätta mig denna utvidgning, som praktiskt taget enhälligt tillstyrkts

vid remissbehandlingen.

Brottsområdet torde böra omfatta hela den brottstyp som enligt departementsförslagct

benämnes förtal. De grundsatser som skall gälla för denna

brottstyp bör således bli tillämpliga även när avliden person kränkes. Detta

innebär att den omständigheten, att en kränkande uppgift om eu avliden

är med sanningen överensstämmande eller bär stöd av åberopade grunder,

medför frihet från ansvar allenast om uttalandet gjorts för alt tillgodose

ett berättigat allmänt eller enskilt intresse. Emellertid torde det

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 B

hungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ej vara tillfyllest att generellt hänvisa till reglerna om ärekränknine mot

hJn!*de perS°ner’ “tan en närmai''e bestämning är påkallad främsf med

jr * spörsmålet hur man skall bestämma gränsen bakåt i tiden

Kommittén, tanke att genomföra en tidsbegränsning genom bestämningen

den krets av personer som tillerkännes målsäganderätt synes knappast

lycklig, utan begränsningen bör i klarhetens intresse framgå av si älva S

död!faieietnVnmgen''>7“ däFVid föreskriva en bestämd tidsfrist, räknad från

fattas så atTdet -J T? * fr4ga'' LagrUmmet torde i stället böra av
anses

kränka d 7^ ^ fär bedömas> huruvida uttalandet kan

anses kranka den frid som bor tillkomma den avlidne. Vid detta bedömande

dLe“ll fcktor htS°m fÖ;fiUtit från det den avl*dne var i livet eu bety
digheter

SärskiltTr bTkf Z ***% W ^ föreIig§ande omstängneter

Särskilt far beaktas huruvida uttalandet var sårande för den av
neh

h efterlevande> varvid hänsyn närmast får tagas till efterlevande make

heL T" "T, \ UndantaSsfa” även till senare generationer. 7v väse“Sg

eller mindre -‘ minnet av d<m avlidne inom en störrf

, t jam t kvarstar med levande personlig kraft Läsrum

”Sä'' “*> **“ » avliden ÄK

svar enligt 1 eller 2 §, om garningen är sårande för de efterlevande eller

den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne

bör ti lik Samt,°mstand,§heterna 1 övrigt, kan anses kränka den frid som

bor tillkomma den avlidne. Med en dylik utformning av brottstypen synes

atTdSTh erforderllSt skydd mot obehöriga kränkningar mot avliden utan

att den behover innebara någon hämsko på den historiska forskningen och

pa den fria yttrande- och kritikrätten i övrigt.

defätfvkd^rtT vilke“kret*av P^soner som skall tillerkännas målsäganforde

^ r ^ uPPtaSas i samband med åtalsreglerna och

de därvid fa losas i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs för
-

6 KAP.

Om sedlighetsbrott

lighetshrnHPiteI’ IT motsVarar 4 kaP- 1 kommitténs förslag, behandlar sedhghetsbrotten

och har sin motsvarighet i SL 18 kap. jämte vissa stadganden i

brot mntPf ,dskamsbr?ttet’ S°m aV kommittén upptagits i kapitlet om

kapitef f j’ har 1 dePartementsförslaget överflyttats till förevarande

svnnuSftertv6 ”“?■ ändrin§ar- De särskilda

synpunkter av medlcmsk och psykiatrisk natur som kan anföras beträffan
de

sedlighetsbrotten och förövarna av sådana brott har utförligt behandlats

av fackman i bilagor till straffrättskommitténs betänkande.

, aPMf-- Upptag*r* den nU föresla§na lydelsen brottstyperna våldtäkt

och valdforande (1 §), fnhetskränkande otukt (2 §), otukt med barn och

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 153

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år JV62

grov otukt med barn (3 §), otukt med ungdom (4 §), blodskam (5 §), otuktigt

beteende (6 §) samt koppleri och grovt koppleri (7 §). Vidare upptages

en bestämmelse om försök (8 §).

1 §•

Denna paragraf har i gällande rätt motsvarighet i SL 15: 12 och 15: 13

samt delvis 15: 15 a. I kommitténs förslag har bestämmelsen sin plats i 4: 1.

Gällande rätt. I SL 15: 12 stadgas att, om någon tager kvinna med våld

och mot hennes vilja med henne övar otukt eller tvingar henne därtill genom

hot som innebär trängande fara, han skall dömas till straffarbete från

och med fyra till och med tio år. Är omständigheterna synnerligen mildrande,

må tiden för straffarbetet nedsättas till två år. Fick kvinnan av gärningen

svår kroppsskada, skall gärningsmannen dömas till straffarbete på livstid

eller i tio år, och om hon avled, skall han dömas till straffarbete på livstid.

Enligt SL 15: 15 a skall, om någon förmått kvinna till otukt genom annat

våld eller hot om brottslig gärning än i 15: 12 avses eller medelst hot att

åtala eller angiva någon för brott eller att om någon lämna menligt meddelande,

gärningsmannen dömas till straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Är

omständigheterna synnerligen försvårande, må tiden för straffarbetet höjas till

sex år. .

SL 15:13 och 15:15 utsträcker våldtäktsansvaret till vissa andra tall,

nämligen då någon övar otukt med kvinna som är försatt i yrsel, sömn eller

vanmakt, så att hon saknar bruket av fri vilja eller är ur stånd att värja sig.

Har gärningsmannen själv, med uppsåt att öva otukt med kvinnan, försatt

henne i sådant tillstånd, skall han enligt SL 15: 13 dömas i likhet med vad

som stadgas i SL 15: 12. Har gärningsmannen ej själv försatt kvinnan i medvetslöst

tillstånd men väl utnyttjat en dylik situation, dömes han enligt SL

15: 15 till straffarbete från och med två till och med sex år. Fick kvinnan

svår kroppsskada eller döden, inträder straffskärpning.

Kommittén. Bestämmelserna om våldtäkt i förevarande paragraf i kommitténs

förslag avser liksom stadgandena om våldtäkt i gällande lag att bereda

skydd för kvinnans integritet i sexuellt hänseende mot vissa grövre

angrepp. Medan bestämmelsen om våldtäkt i gällande lag riktar sig mot

framtvingande av otukt, har det i förslaget begränsats till att avse framtvingande

av samlag. Att en kvinna nödgas underkasta sig sexuella övergrepp

av annat slag än samlag behöver visserligen, uttalar kommittén, ej

alltid innebära ett mindre lidande för henne än då gärningsmannen tilltvingar

sig samlag, men det kan i regel dock ej anses i samma grad kiänkande

för henne. Dylika övergrepp har därför i förslaget hänförts till andra

stadganden. Genom kravet på samlag uteslutes vidare från tillämpningsområdet

för förevarande paragraf övergrepp av en person mot en annan av

samma kön. Kravet på samlag innebär icke, att detta skall ha fullbordats;

det är tillräckligt att mannens åtgärder lett till att könsdelarna berört var
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Äfrr äää.sc* la sven “•

r izäs

v"st strTfSsa''1 f°rjfdtäkt kan alltså ifrågakomma våld eller hot av

att det i SL 15 iHör i SaS°m,medel för våldtäkt framhåller kommittén,

och emot henne, , aTan 6 UUryCket Xtager man kvinna våld

och emot hennes vilja, med henne övar otukt» anses innebära krav nå s k

absolut våld Väldet skall ha brutit ett till det yttersta gjort mot»,Ld eller

pa annat satt fullständigt betvingat kvinnan, t. ex. så att hon genom miss

arteulvTåldIrr “"T Slä"d *“ bi“da et,eklivt I fråga om

rten av våld skiljer sig de nuvarande bestämmelserna om våldtäkt fråL vad

““ Tt rZZl n <SL 5> auväudes liksom f“5 avtllla

fysisk kraft f 3 pers0n>- Härmed förstäs> framhåller kommittén en

fysislc kraftan vändning som direkt träffar en person och som utgör an

f -h t ^.1Sshandel eller ett betvingande av den anfallnes kroppsliga rörelse

etl tm deT n1 T Ska11 anses/örelig§a fordras alltså icke att våldet brutit

betvingats ^Und* 3 ™°.tst!nd elIer att nåSon På annat sätt fullständigt

.. tvmgats. Under uttrycket vald å person hänföres vidare såsom direkt

sättesvanmaktenl11 Stadgande 1 rånParagrafen, sådana fall där någon försattes

i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Med »annat sådant tillstånd»

hr, V f°rSta hand aU °ffret försatts 1 sömn eder yrsel eller eljest gjorts

hjälplöst genom anvandande av bedövande medel. J J

Kravet på absolut våld såsom medel för våldtäkt har enligt kommittén vi
larVa

oft JUH3 r*?gheter * rättstillämPningen. Tidigare fann sig domstona

ofta nödsakade att l.llampa stadgandet om rättsstridigt tvång i SL 15-

22 hade garningen stannat vid försök, fanns i sådant fall icke någon straff!

1937?si 1S5 f g!,'' F°ir aU Fåda t0t På d6tta missfbrhållande ilfördes år

mas „! P'' Un 15 3 § dGt stad§ande> enligt vilket ansvar kan ådö
o^ukt

Ko"3 i?-8?01" annat VåM än 1 SL 15: 12 avses förmår kvinna till

tukt. Kommittén har ansett övervägande skäl tala för att i den nya lagstift
utWkef80^,

^61 *°T VåIdtäkt Uppt3§a allt våld av det sla§ som avses med

uttrycket »våld a person». Denna ståndpunkt har i den föreslagna lagtexten

kommit till uttryck genom orden »medelst våld å henne». Lika med våld

d ''T1?? b°r. enb§t kommittén anses att försätta henne i vanmakt eller

annat sadant tillstånd.

Beträffande hot såsom medel för våldtäkt användes i SL 15: 12 uttrycket

.hot som innebär trängande fara». Ehuru denna formulering överensstämmer

med den som användes i SL 20:5 i beskrivningen av råntvång, måste

!!lena °m™ltten antagas att hot som tvångsmedel vid våldtäkt innefattar

ast hot om sadant vald som kan utgöra medel för våldtäkt, d. v. s hot

om absolut vald. I förslaget bibehålies det nuvarande uttrycket »hot som innebar

trängande tara». Därmed avses, uttalar kommittén, hot av det slao

som enligt gal ande lag liksom enligt förslaget kan utgöra råntvång, i främs!

ca rummet hot om vald av sådant slag som enligt förslaget är förutsättning

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 155

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

för våldtäkt. Med trängande fara förstås sålunda fara för ett omedelbart

förestående våld av allvarligare beskaffenhet. Faran måste med andra ord

oälla liv eller hälsa eller något annat mera betydelsefullt intresse.

° Enli°t förslaget skall bestämmelserna om våldtäkt kunna tillampas, da

en eift° man tilltvingat sig samlag med sin hustru. Kommittén framhåller

dock att, då fråga är om makar som sammanlever, stadgandet om våldta i

torde bli utan större praktisk betydelse på grund av att en dylik gärning endast

sällan lärer komma till åklagares kännedom samt med hansyn till de

särskilda bevissvårigheterna i sådant fall.

Med hänsyn till att under det föreslagna lagrummet hanfores ej blott tall

som avses i nuvarande SL 15: 12 utan även vissa fall som ingar under

15: 15 a har en justering av skalan för påföljden ansetts påkallad. Att minimum

likväl satts så högt som till två års fängelse har kommittén ansett försvarligt,

då ett med tvång av ifrågavarande slag framtvingat samlag principiellt

måste bedömas såsom ett väsentligt grövre brott än ett genom sadant

tvång förövat tillgrepp. För sådana fall då brottet är att anse som mindre

<rovt med hänsyn till kvinnans förhållande till mannen ° exempe - vis att de på grund av äktenskap eller av annan orsak tidigare stått i intim

förbindelse med varandra — föreslås en lindrigare skala. Även här bär, med

hänsyn till de i förhållande till gällande lag mindre stränga fordringarna i

fråga om tvångets beskaffenhet, ansetts nödvändigt att väsentligt underskrida

det minimum, straffarbete i två år, som för närvarande galler då omständigheterna

är synnerligen mildrande. Den föreslagna skalan omfattar fängelse

från och med sex månader till och med fyra år. Brottet benämnes enligt

förslaget även i detta fall våldtäkt.

I vållande lag föreskrives förhöjt straff om kvinnan av garningen fatt svar

kroppsskada eller avlidit. Liksom i andra dylika fall utgår förslaget fram

att förhöjning här kan inträda endast enligt reglerna om sammantraHande

av brott. Har gärningsmannen av oaktsamhet vållat kvinnans död eller åsamkat

henne kroppsskada eller sjukdom som ej är ringa, skall han således

dömas för våldtäkt i förening med vållande till annans död eller vållande

till kroppsskada eller sjukdom.

Yttrandena. Föreningen Sveriges stadsfiskaler har uttalat, att framtvingande

av andra sexualhandlingar än samlag kan i lika hög grad som samlag

kränka kvinnans sexuella anständighetskänsla. På grund härav är det enligt

föreningens åsikt lämpligare att beskriva gärningen såsom »konsligt

umgänge». Ett ytterligare skäl för en sådan ändring är att svårigheter

kan uppkomma i bevishänseende om gärningsmannen, vid försök till våldtäkt

invänder att han icke avsett att tilltvinga sig samlag, men väl medger,

att han på annat sätt åsyftat att tillfredsställa sin könsdrift. Länsstyrelsen

i Norrbottens län har i detta hänseende anfört, att om gärning mot hustru

•j dömes som våldtäkt, ordet otukt fortfarande synes kunna användas som

eskrivning på gärningen.

Hovrätten för Nedre Norrland har framfört önskemål om att begreppet

s. 156 Kontrollera mot PDF

156 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1062

samlag definieras i lagtexten. Hovrätten anför, att enligt motiven samla»

skall anses loreligga redan när parternas könsorgan blott kommit i berög

hittliranmTnt aHEntSadtan t0^ning &V begrePPet samla§ t°rde strida mot

Uti Is allmant vedertaget språkbruk. Uttrycket samlag användes också

bLund 1 f°raldrabalken samt 1 la§en den 10 juni 1949 angående

blrn urnm ,ntln§,m- “p-1 °m äktenskaPPg börd eller faderskap till

barn utom äktenskap. Forarbetena till föräldrabalken synes närmast tvda

pa att endast fullbordat samlag där åsyftas. Hovrätten har ej något att er
se:ari

h brotts«m^adet bestämmes såsom kommittén enligt motiven avsei

Med hansyn till det sagda ifrågasättes dock om detta tillräckligt tyd
dinnn°mmi

tlH Ut!r^k 1 la8texten- Även föreningen Sveriges häradshövdingen

anser en definition i lagtexten önskvärd

JfV°kTr/Undet h3r framfÖrt kritik mot försla§et> att s. k. absolut

våld ej skall kravas för att våldtäkt skall anses föreligga. För denna änd
nng,

som torde innebära att våldtäktsbrottet erhåller en med det allmänna

oiestaUmngssattet icke överensstämmande innebörd, har kommittén icke

anfört annan motivering än att kommittén ansett övervägande skäl tala därlor

Kommittén anför visserligen att kravet på absolut våld visat sig erbjuda

svårigheter i rättstillämpningen men erinrar också om att stadgandet

i SL 15: 15 a år 1937 införts just för att råda bot på nämnda missförhallande.

Äna gärningar som går in under den föreslagna paragrafen om

våldtäkt ar givetvis straffvärda; frågan är endast var gränsen mellan våldtalct

och fnhetskrankande otukt skall dragas. Hovrätten över Skåne och

Blekinge har uttalat att av förslaget icke med önskvärd tydlighet framgår

lur våldet skall vara beskaffat. Att döma av vad kommittén anfört skall

våldet vara av det slag, som i gällande rätt liksom i förslaget betecknats som

»våld å person», d. v. s. en fysisk kraftanvändning, som direkt träffar en

person och som utgör antingen misshandel eller ett betvingande av den

anfallnes kroppsliga rörelsefrihet, utan att ett fullständigt betvingande av

Jevinnan behöver föreligga. I enlighet härmed skall exempelvis, då kvinnan

försöker värja sig genom att knipa samman benen, ett våld, som allenast

består däri, att gärningsmannen med sina kroppskrafter skiljer kvinnans

ben åt, vara tillräckligt för ansvar enligt förevarande paragraf. Så bör också

vara fallet. Uttalandena i betänkandet giva emellertid uttryck för uppfattningen,

att våldet skall vara av avsevärt allvarligare karaktär än nu

sagts. Hovrätten framhåller vidare, att begreppet våld enligt förslaget omiattar

bl. a. misshandel och att enligt 1:5 i förslaget såsom misshandel

skall anses alt försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Med

hänsyn härtill kan ifrågasättas, om försättande i vanmakt o. dyl. behöver

särskilt nämnas i förevarande paragraf. Föreningen Sveriges häradshövdingar

föreslår, att uttrycket »(vanmakt eller) annat sådant tillstånd» utbytes

mot det i 2 § i förslaget använda uttrycket »(vanmakt eller) eljest i hjälplöst

tillstånd».

Medicinalstyrelsen anser, att några vägande skäl för att låta våldtäkt:

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 157

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1062

brottet omfatta det fall att parterna är gifta med varandra icke anförts samt

att praktiska skäl talar mot en dylik utvidgning. Den kan komma att spela

roll i skilsmässoprocesser. Ej heller är det uteslutet, att stadgandet kan

komma att användas i utpressningssyfte. Det innebär också en utvidgning

av gällande abortindikationer. Enligt gällande rätt och jämväl enligt den

föreslagna bestämmelsen må nämligen legalt avbrytande av havandeskap

ske, om det tillkommit genom våldtäkt. Förutsättningen är emellertid, att

brottet, där så kunnat ske, åtalats, eller angivits till åtal. Kvinnan kan da,

om icke andra tillräckliga skäl till legalt avbrytande av havandeskapet föreligger,

bli nödsakad att anmäla maken till åtal. Detta synes föga tilltalande.

Kriminalpolisintendenten i Stockholm har likaledes avstyrkt utvidgningen

av våldtäktsbrottet till det fall att parterna är gifta. Han har därvid särskilt

framhållit att den föreslagna bestämmelsen kan förmodas bil utnyttjad i

trakasseringssyfte samt att rättstillämpningen med hänsyn till bevissvårigheterna

och den föreslagna prövningsrätten för åklagarna kan befaras

bli synnerligen ojämn. Kriminalpolisintendenten har också framhållit, att

det ej är ovanligt att hustru i samband med utredning för vidtagande av

åtgärder mot mannen jämlikt alkoholistlagen påstår sig ha blivit tvingad

till samlag av denne under hot om misshandel. Riksåklagarämbetet har uttalat

att vissa skäl otvivelaktigt kan anföras för den föreslagna kriminaliseringen,

såsom angelägenheten att i möjligaste mån motverka brutala övergrepp

under rusets inflytande. Ämbetet ställer sig ändock tveksamt till denna

utvidgning av brottsområdet. Även länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens

lön, t. f. landsfogden i Gävleborgs län med instämmande av länsstyrelsen

i samma län och förste stadsläkaren i Malmö har uttalat tveksam
het

på denna punkt. ,

I fråga om påföljden för våldtäkt har hovratten för Nedre Norrland med

hänsyn till fall där gärningsmannen orsakat kvinnans död ifrågasatt om

icke livstidsstraff borde upptagas i skalan i första stycket. Advokatsamfundet

å sin sida har förordat en sänkning av minimum i denna skala och därvid

erinrat om att minimum enligt SL 15: 15 a utgör en månads fängelse

Vad angår skalan i 1 § andra stycket förordar samfundet, med hansyn till

de icke alltför sällsynta fall, där omständigheterna måste^ anses synnerligen

förmildrande, likaledes en sänkning; maximum synes sålunda icke bora

överstiga fängelse i två år. . , ,

Beträffande gränsdragningen mellan brott som avses i forsta stycket oc

i andra stycket av den föreslagna paragrafen har Fredrika-Bremer-forbiindel

betonat, att omständigheterna bör vara synnerligen mildrande for att

brottet skall betraktas som mindre grovt. Riksförbundet för sexuell upplysning

har i förevarande hänseende anfört, att den omständigheten, att gärningsmannen

på grund av äktenskap eller eljest tidigare stått i intim förbindelse

med kvinnan, ingalunda alltid gör att brottet framstår såsom mindre

cjfovt. Tvärtom förekommer situationer, där mannen trots kvinnans förtvivlade

motstånd genomför sitt uppsåt för att kränka henne, sedan hon a\-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 B

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

brutit förbindelsen med honom. Kommitténs motiv inbjuder till den uppfattningen,

att kvinnans könsfrihet i dessa fall värderas mindre hö°t av

samhället. °

Departementschefen. I överensstämmelse med kommitténs förslag vill jag

oroida att området för våldtäktsbrottet begränsas till att avse framtvingande

av samlag. Detta uttryck innefattar enligt min mening ej något

krav på att samlaget skall ha fullbordats. Uttryckets tolkning i föräldrabalnu6

Va,? yrande för bestämningen i detta sammanhang. För

att fullbordad våldtäkt skall anses föreligga är det sålunda, såsom kornen

anfört, tillfyllest att konsdelarna berört varandra. Någon uttrycklig

regel harom eller närmare definition av begreppet samlag synes dock knappast

kunna meddelas. En sådan definition skulle för övrigt icke få någon

storre praktisk betydelse, då det gäller att avgöra om en gärning utgör brott

eller icke. Dess betydelse skulle i allmänhet begränsa sig till att giva en

viss ledning för garningens hänförande under våldtäkt, försök till våldtäkt

eller det i nastfoljande paragraf upptagna brottet frihetskränkande otukt.

Dessa gransdragnmgar torde få överlämnas till rättstillämpningen.

I fråga om sättet för betvingande av kvinnan innebär kommitténs förslag,

att hon skall ha tvingats till samlag medelst våld å henne eller medelst hot

som innebar trängande fara; lika med våld å kvinnan skall anses att försatta

henne i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Denna avfattning, som

anknyter till vad som galler beträffande rån och vars innebörd närmare utVeC,

kl.aS * kommitténs motiv, synes godtagbar. Det torde emellertid ej vara

tin rfSL3? sarskllt nämna försättande i vanmakt eller annat sådanf

I stånd. Ett dylikt ingrepp i den kroppsliga integriteten inbegripes uttryckhgen

i misshandel (se 3 kap. 4 § i departementsförslaget), som utgör eu

art av vald å person. &

En principiell nyhet i kommitténs förslag är att våldtäktsbrottet skall

omfatta aven det fall att parterna är gifta med varandra. Under remissbe
ZIhT?

ha" V1SSa Sändningar riktats mot denna utvidgning av brottsområdet.

Invändningarna synes ha visst fog för sig, men med hänsyn till

innans sexuella frihet förefaller det i princip oriktigt att från våldtäktsottet

avgransa det fall att make med våld eller hot om våld tilltvingar sig

samlag med sm hustru. Det är för övrigt vanskligt att här uppdraga en

s arp gräns; exempelvis kan det ofta vara anledning att bedöma ett sådant

tall dar parterna sammanbor utan att ha ingått äktenskap på samma sätt

som om parterna hade varit gifta. Den riktigaste lösningen synes vara att

sasom kommittén föreslagit ej göra något undantag i detta avseende men

genom utformningen av skalan för påföljden giva uttryck för ett mildare

edonmnde av brottet, for den händelse detta med hänsyn till kvinnans

toi hallande till mannen framstår såsom mindre grovt.

Den i ett remissyttrande berörda frågan om förutsättningarna för legalt

av rytande av havandeskap som uppkommit genom att äkta make gjort sig

Vntt h „ Va!dtakt torde få övervägas i samband med de ändringar, som

orottsbalken föranleder i andra författningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 159

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

I fråga om påföljden har kommittén föreslagit två särskilda latituder.

Den ena sträcker sig från två till tio år och den andra, som förutsätter att

brottet med hänsyn till kvinnans förhållande till mannen eller eljest är att

anse som mindre grovt, från sex månader till fyra år. Detta förslag synes

mig lämpligt avvägt; med hänsyn till det allvarliga ingrepp i en kvinnas

sexuella frihet som förevarande gärningstyp innebär anser jag ej alt, såsom

advokatsamfundet ifrågasatt, någon sänkning av den föreslagna nedre

eränsen bör komma i fråga. För de fall som ingår under den lindrigare skalan

torde särskild brottsbenämning böra utsättas. Jag vill för dessa fall föreslå

benämningen våldförande.

2 §-

De bestämmelser som upptagits i denna paragraf motsvaras av stadganden

i SL 15:15, 15:15 a, 18:1 andra stycket, 18:2 andra stycket, 18:6

andra stycket, 18:8 a, 18:9 och 18:10. I kommitténs förslag finnes motsvarighet

till paragrafen i 4: 2.

Gällande rätt. Enligt gällande lag kan heterosexuell otukt medföra ansvar

_förutom vid vissa tillfällen som här lämnas åsido — i följande fall:

1) otukt med kvinna under utnyttjande av yrsel, sömn eller vanmakt

vari hon befann sig, så att hon saknade bruket av fri vilja eller var ur

stånd att värja sig (SL 15: 15);

2) otukt med kvinna genom annat våld eller hot om brottslig gärning

än som avses i SL 15: 12 eller medelst hot att åtala eller angiva någon för

brott eller att om någon lämna menligt meddelande (SL 15: 15 a);

3) otukt av släkting i rätt uppstigande led med den som är sinnessjuk

eller sinnesslö eller eljest genom grovt missbruk av den yngres beroende

ställning (SL 18:1 andra stycket);

4) otukt av styvfader eller styvmoder med styvbarn eller styvbarns avkomling

under omständigheter svarande mot de under 3) angivna (SL

18:2 andra stycket);

5) otukt av befattningshavare vid straffinrättning, häkte, sjukhus, fattighus,

barnhus eller annan sådan inrättning med där intagen kvinna (SL

18:6 andra stycket);

6) otukt i annat fall än under 3)—5) sägs med kvinna som fyllt temton

men ej aderton år genom grovt missbruk av överordnad ställning (SL 18:

8 a); samt

7) otukt med kvinna som är sinnessjuk eller sinnesslö (SL 18:9).

Bestämmelserna om homosexuell otukt i gällande lag avser förutom

de vid 3 och 4 §§ i förevarande kapitel i deparlementsförslaget behandlade

fallen av sådan otukt med den som är under femton år eller mellan femton

och tjuguett år (SL 18: 10) — följande fall:

8) otukt med sinnessjuk eller sinnesslö (SL 18: 10 a första stycket);

9) otukt av befattningshavare vid inrättning som omnämnts under 5)

med där intagen person (SL 18: 10 a andra stycket första ledet), samt

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

1°) otukl med annan under grovt missbruk av hans beroende ställning

(bB 18. 10 a andra stycket sista ledet). b

Den brottsliga handlingen beskrives i samtliga nämnda lagrum med orden

.ova otukt* eller .förmå till otukt». Någon definition av begreppet otukt

av do Jt ^ ^ * agteXten Utan lnnebörden därav får bestämmas med ledning

hlter åt? h °? Av fIera rättsfa11 fram§år att rättspraxis haft svårig

heter att bestamma huruvida en viss handling skall anses innebära övande

° U , 6 ,6r ,den såsom annan sedlighetssårande gärning skall hänfölas

under den lindrigare bestämmelsen i SL 18: 13.

1 8''ällande IaS har i förslaget gjorts en uppdelning av

dhghetsbrotten pa två huvudtyper med hänsyn till själva angreppshandmgen.

Huvudsynpunkten har därvid varit, att handlingar som u/den angripnes

synpunkt sett framstår som likvärdiga i svårhetsgrad hänföres till

en och samma huvudtyp. Sålunda har till den svårare huvudtypen — bortinnefT

VaIdt^ktsbrottet som a^er endast samlag — förts handlingar som

svfte Fö" r af G rSSa andra därmed JämförIi§a beröringar i sexuellt

syfte. För att beteckna har avsedda handlingar har i förslaget — i förevaran

e och ett par av de följande paragraferna — använts uttrycket »könshgt

umgänge». Andra sexuella angrepp mot enskild person, vilka icke är av

sa an svarhetsgrad att de bor hänföras under de nämnda strängare straff
(Z

“rna’ hf f°rtS tiU den lindri8are brottstypen otuktigt beteende

(se 6 § i forevarande kapitel).

Med uttrycket könsligt umgänge åsyftas enligt förslaget i första hand norrnalt

könsumgänge mellan man och kvinna, samlag. Till könsligt umgänge

mellan två personer hanföres vidare andra sexualhandlingar av såväl heterosexuell

som homosexuell natur, vilka typiskt sett avser att tillfredsställa

eller uppvacka bådas eller enderas sexuella drift. Vad angår andra hithörande

heterosexueHa handlingar än samlag avses i första hand samlagsförsök

och andra samlagsliknande åtgärder. Enligt kommittén bör icke nödvändigtvjs

kravas att gärningsmannens och offrets könsdelar berör varandra. I de

iall dar garningen forövas av en man mot en kvinna är det t. ex. tillräckigt,

att gärningsmännen med sitt könsorgan berör annan del av kvinnans

°PP an hennes könsorgan. I regel måste fordras att direkt kroppslig beröring

föreligger. Stundom bör emellertid könsligt umgänge anses äga rum

aven utan direkt kroppslig beröring mellan den enas könsorgan och den

andras kropp. Såsom könsligt umgänge bör vidare anses att gärningsmannen

med munnen eller tungan berör den andras könsorgan eller denna företager

motsvarande åtgärd med gärningsmannens könsorgan. Utanför det område

som avses med begreppet könsligt umgänge bör däremot i regel falla att

gärningsmännen fingrar på eller eljest flyktigt berör den andras yttre könsorgan.

or att anses såsom könsligt umgänge torde beröringen i regel böra

vara inriktad på en viss varaktighet. I fråga om homosexuella handlingar

far, enligt kommittén, gransen mellan vad som skall hänföras till könslmt

umgänge och vad som skall anses såsom sedlighetssårande gärning dragas

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 161

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

på likartat sätt som beträffande handlingar av heterosexuell natur. Såsom

könsligt umgänge bör anses sådana förfaranden som motsvarar normalt

könsumgänge i heterosexuella förhållanden.

Kommittén har övervägt att låta den avsedda innebörden av uttrycket

könsligt umgänge komma till synes i lagtexten genom att upptaga en lormH„

definition, av innehåll exempelvis att med könsligt umgänge torstas en

handling som innefattar samlag eller därmed jämförlig beröring. Da emellertid

en dylik definition ej skulle giva någon egentlig vägledning for domstolarna

utöver vad som framgår redan av själva uttrycket könsligt umgänge,

har kommittén avstått från att i lagtexten upptaga någon sådan definition.

Kommittén har vid den lagtekniska utformningen av de skilda brottstyperna

i princip sett heterosexuella och homosexuella handlingar från samma

synpunkt. I förevarande paragraf i förslaget har under brottsbenamningen

frihetskränkande otukt sammanförts huvuddelen av de gärningar som avses

i de förut omnämnda bestämmelserna i gällande lag om heterosexuell

och homosexuell otukt. Därvid har kommittén sökt beskriva de brottsliga

gärningarna utan att använda den detaljerade kasuistik som kännetecknar

de gällande bestämmelserna och som i ej ringa grad bidragit ti a

göra dessa svåröverskådliga. Förslaget innebär i förhållande till gällande

lag en utvidgning av brottsområdet i vissa hänseenden.

Följande huvudgrupper av fall omfattas enligt kommittéförslaget av bestämmelserna

i förevarande paragraf.

a) tvång av annat slag än i 1 § avses till könsligt umgänge,

b) könsligt umgänge med någon genom att grovt missbruka dennes beroende

ställning; ,. , .

c) könsligt umgänge med någon som befinner sig i vanmakt eller eljest i

hjälplöst tillstånd; samt

d) könsligt umgänge med någon genom att utnyttja nedsättning ellei

rubbning av dennes själsverksamhet.

Vad angår tvång till könsligt umgänge motsvarar forslaget narmast de bestämmelser

som i gällande lag upptagits i SL 15: 15 a. I motsats till de gällande

bestämmelserna avser förevarande stadgande i forslaget även sadana

fall där gärningen förövas av kvinna samt könsligt umgänge av homosexuell

natur. Under bestämmelsen kommer vidare sådana fall där tvångsmedlet

i och för sig är av det slag som avses i stadgandet om våldtäkt men dar

tvånget ej utmynnat i samlag utan endast i handling som ar att betrakta

som könsligt umgänge av annat slag än samlag.

Såvitt angår det fall att någon förmår annan till könsligt umgänge genom

att grovt missbruka dennes beroende ställning har lorslaget motsvarighet i

gällande rätt i de förut omnämnda bestämmelserna i SL 18: 1 andra stycket,

18:2 andra stycket, 18:8 a och 18: 10 a andra stycket sista ledel. Såsom

exempel på stadgandets tillämpningsområde nämner kommittén, alt eu arbetsgivare

eller eu arbetsledare med grovt missbruk av eu underordnads beroende

ställning, t. ex. genom att hota med avsked, förmår den underordnade

till könsligt umgänge.

(J Itihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Den tredje huvudgruppen av fall - att någon har könsligt umgänge med

annan som befinner sig i vanmakt eller eljest i hjälplöst tillstånd — motsva
f"

omnamnda stadgandet i SL 15:15. Med uttrycket hjälplöst

tillstånd asyftas bl. a. sådana fall som att den angripne på grund av sjukdom

eller kroppsskada ar oformögen att bjuda motstånd eller ej förmår

upptatta gärningens innebörd.

Med den sista huvudgruppen - att någon för könsligt umgänge med annan

utnyttjar nedsättning eller rubbning av dennes själsverksamhet — bör

jamforas bestämmelserna i SL 18:1 andra stycket, 18:2 andra stycket,

18: 9 och 18: 10 a första stycket.

Bestämmelserna i paragrafen kan enligt förslaget tillämpas jämväl då

garningen forovas mot make. Att det i sådana fall måste vara fråga om en

mycket påtaglig kränkning ligger emellertid, framhåller kommittén, i sakens

natur, liksom ock att dylika fall mera sällan torde komma till utomståendes

kännedom.

Enligt forslaget skall för frihetskränkande otukt dömas till fängelse i högst

fyra ar Försök, förberedelse och stämpling till frihetskränkande otukt

ar enligt forslaget icke belagda med ansvar.

Yttrandena. Göteborgs rådhusrätt har föreslagit att brottsbeskrivningen

ortydligas genom att före orden »könsligt umgänge» insättes orden »samlag

eller annat».

Riksåklagarämbetet framhåller, att kommittén i sina motiv icke berört

ett jämförelsevis vanligt fall av heterosexuella otuktshandlingar mot barn,

vars klassificering synes giva anledning till viss tvekan. Ämbetet syftar på

det tall att gärningsmannen låter offret röra vid lians manslem. Ofta giver

utredningen i sådana fall icke belägg för annat än att en jämförelsevis flyktig

sådan beröring skett. I homosexuella förhållanden synes en sådan handling

enligt förslaget liksom enligt gällande rätt vara att hänföra till den

grövre gärningstypen. Beträffande heterosexuella otuktshandlingar av nyss

angivet slag är förslagets ståndpunkt däremot icke klar. Visserligen uttalas

att såsom könsligt umgänge skall anses fall, då gärningsmannen med sitt

könsorgan berör annan del av kvinnans kropp än hennes könsorgan, men

med detta uttalande torde icke avses nu ifrågavarande fall. I praxis torde

fallen bedömas såsom otukt (se NJA 1951 not B 22 samt 1953 not C 645).

Även med tillämpning av de synpunkter, som ligger till grund för förslagets

typindelning, synes de närmast vara att hänföra till den kvalificerade gärningstypen,

således till könsligt umgänge. Den omständigheten att det motsatta

fallet, alltså det då gärningsmannen i heterosexuella förhållanden fingrar

på eller eljest flyktigt berör offrets könsorgan, uttryckligen hänförts

till otuktigt beteende giver dock anledning till tvekan om förslagets ståndpunkt

i förevarande del. Ämbetet har kunnat konstatera att domstolarnas

praxis när det gäller att uppdraga gränsen mellan otukt samt tukt och sedlighet

sårande gärning är vacklande. Med hänsyn till den bristande enhetlighet,

som råder vid rättstillämpningen inom detta område, är varje klar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 163

Kungl. Maj:ts proposition, nr i0 år 1962

läggande uttalande i fråga om gränsdragningen av betydelse. Riksförbundet

för sexuell upplysning har framhållit, att uttrycket könsligt umgänge

innefattar sexualhandlingar av mycket olika slag och vådlighetsgrad sam

förordat en restriktiv tolkning av uttrycket. I tveksamma gransfall bor sta - gandet om oluktigt beteende utnyttjas. Skolöverstyrelsen har uttalat betänkligheter

i den mån sådana gärningar mot barn och ungdom som nu

betraktas som otukt enligt förslaget skulle bli att bedöma som otukhgt be
teCrr

landsfogden i Norrbottens län har förordat, att begreppet otukt, med

den innebörd detta nu fått i rättstillämpningen, bibehålies i lagstiftningen

Länsstyrelsen i samma län har anslutit sig till landsfogdens uppfa^

samt framhåller, att termen könsligt umgänge annu icke vunnit burskap

och torde kunna förväxlas med könsumgänge, som val narmast motsvar

“h''oLllen för Västra Sverige gör beträffande brottsbeskrivmngen ii förevarande

paragraf det allmänna uttalandet, att utvidgmngen av brnttsområdet

synes kunna medföra att fall som knappast kan anses straf varda

likväl blir straffbara. Även om domstolarna genom en restriktiv tillämpning

kan komma till rätta med dessa frågor, kvarstår genom st«dgand®ts

utformning en möjlighet att utnyttja såväl straffvärda som icke strafivarda

hamk^åklagaräänbetet och advokatsamfundet har uttalat, att det knappast

förefaller motiverat att låta det straffbara området avse aven sadana tall,

där »ärningen förövas av kvinna mot man. .

Rtäsåklaqarämbetet, medicinalstyrelsen, överståthållarambetet och advokatsamfundet

har vidare avstyrkt att bestämmelserna i forevarande paragraf

göres tillämpliga i förhållandet mellan äkta makar. Medicinalstyrelsen

År i detta hänseende erinrat om att såväl sinnesslöa som sl™ess^a

enligt giltermålsbalken kan erhålla tillstånd att ingå äktenskap. Aclv°katsaJfundct

har anfört, att i den mån sexuella Övergrepp av ifragavarande

art förekommer i ett äktenskap, det naturliga korrektivet synes vara åt

andra maken*1 begär skilsmässa och - eventuellt - skadestånd. Samfundet

har vidare uttalad farhågor för att det föreslagna stadgandet kunde komma

att i samband med skilsmässor utnyttjas i syfte att framtvinga obehonga

åtasanden eller eftergifter särskilt i ekonomiskt avseende.

vid angå"den första huvudgruppen av fall som avses -ed bestamme 1- serna i denna paragraf, nämligen tvång till könsligt umgänge, har advokat

samfundet erinrat om vad samfundet anfört beträffande ovissheten av de

Tsladgandet om olaga tvång (2: 4 i kommitténs förslag) begagnade uttrycket

^Somå/s/fre/sen har beträffande den andra gruppen av fall, nämligen grovt

missbruk^ av beroende ställning, ifrågasatt om behovet-av skydd11lor en ov r

vakad mot sexuella handlingar från övervakarens sida f1™}e te

erforderlig mån. Med hänsyn till det personliga förhållande, som måste

fö e igga mellan övervakaren och den övervakade för att den forre val skall

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

kunna fylla sin grannlaga uppgift, framstår av övervakaren vidtagna sexu
utrrde

av hans stäiini-g»*»<- särskilt?^

e \ ad betraffar övervakad person över tjuguett år anser styrelsen straff
li-er

deH r då UtnytlJande av dennes beroende ställning före
hr.

t u forevarande paragraf uppställda allmänna kravet på grovt missbruk

av beroende ställning är alltså enligt styrelsens mening i ett fall sådant

som det forevarande alltför snävt.

Advokatsamfundet å sin sida har förordat att, såvitt gäller handlingar av

måtTeTbeIål]natUv’ ^ W: 8 a stad§ade åldersgränsen aderton år

matte bibehållas. Nar man tar del av de exempel på stadgandets tillämpningsområde

som kommittén anfört, har man svårt att undgå den reflexionen

att stadgandet kan bil ett ganska verksamt medel till trakasseri eller

rentav utpressning. Risken härför blir mindre om åldersgränsen bibehål
hanifru

i31'''' 1 V,SS mån betecknande att kommittén i detta sammanhang

endast talar om övergrepp mot kvinna. Enligt förslaget skulle ju emellertid

bestämmelsen bil tillämplig även vid kvinnas »Övergrepp, mot man.

Vill man anföra ett exempel på de resultat till vilka kommitténs förslag

kan leda, synes man kunna nämna det fall att en kvinnlig godsägare under

hot om avsked formår sin tjugufemårige förvaltare till könsligt umgänge,

i sjalva verket kan ifrågasättas huruvida icke en åldersgräns vore befogad

aven beträffande gärningar av homosexuell natur, men detta spörsmål är

mera diskutabelt. Även förste provinsialläkaren i Malmöhus län anser att

åldersgränsen aderton år bör bibehållas i hithörande fall.

Beträffande den tredje gruppen av fall, könsligt umgänge med den som

befinner sig i vanmakt eller eljest i hjälplöst tillstånd, har medicinalslurelsen

uttalat, att det ej synes fullt klart, om uttrycket »hjälplöst tillstånd»

omfattar även det fallet, att kvinnan frivilligt förtärt rusdrycker i sådan

omtattning att hon blivit redlös. Är detta avsikten, kan ifrågasättas om annat

könsligt umgänge än samlag (t. ex. »petting») är att betrakta som ett

så allvarligt brott att det bör omfattas av bestämmelserna i förevarande

paragraf.

Stadgandet mot utnyttjande av nedsättning eller rubbning av någons

själsverksamhet, den fjärde och sista huvudgruppen av fall, har föranlett

uttalanden från några håll. Hovrätten över Skåne och Blekinge har uttryckt

farhågor för alt brottsområdet bestämts för snävt. Vid otukt med sinnessjuk

eller sinnesslö erfordras icke för straffbarhet i gällande rätt, att kausalsammanhang

föreligger mellan sinnessjukdomen eller sinnesslöheten och

otukten. I förslaget kräves däremot, att nedsättningen eller rubbningen av

själsveiksamheten är avgörande orsak till att det sexuella umgänget kommit

till stånd. I sakens natur ligger, att på ett område, där fråga är om

drittsmässigt bestämda handlingar, svårigheter möter, när det gäller att

bedöma, hur en människa skulle ha betett sig under andra psykiska betingelser.

Dessa svårigheter är enligt hovrättens mening så betydande, att

man med tog kan befara, att det skydd mot sexuella övergrepp, som förslaget

bereder personer med nedsatt eller rubbad själsverksamhet, skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 165

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

komma att visa sig otillräckligt. Även föreningen Sveriges stadsdomare har

betonat, att kravet på insikt från gärningsmannens sida om kausalsammanhan<*

mellan rubbningen och samtycket till handlingen skulle kunna medföra0

avsevärda bevissvårigheter och förringa stadgandets praktiska betydelse

för de allvarliga fallen. Föreningen har dock framhållit att, om rubbningen

av själ sverksamheten är av lindrig natur, övervägande skal synes

tala för att gärningen lämnas straffri.

Riksåklagarämbetet har uttalat att bestämmelsen synes kunna leda till

kriminalisering av förbindelser med prostituerade, då ju prostitutionen i stor

omfattning rekryteras av intellektuellt efterblivna eller eljest psykiskt abnorma

På grund därav har ämbetet förordat bibehållande i denna del av

lydelsen i det gällande stadgandet i SL 18:9 (»kvinna som ar sinnessjuk

eller sinnesslö»). Advokatsamfundet har på samma grunder som riksåklagarämbetet

funnit försiktigheten bjuda att stadgandet i denna del begransas

till fall av sinnessjukdom och sinnesslöhet. I den mån en sådan begränsning

icke genomföres har samfundet ifrågasatt, om icke straffbarheten bor inskränkas

till det fall att någon med utnyttjande av nedsättning eller rubbning

av den andres själsverksamhet förmår denne till könsligt umgänge

Beträffande påföljden har föreningen Sveriges stadsdomare yttrat åt ,

om paragrafen bibehålies i den föreslagna utformningen, böter bor upptags

i skalan. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i fråga om brottsbenämningen

anmärkt, att ordet »otukt» lämpar sig mindre val for sådana

fall, då det könsliga umgänget ägt rum mellan makar.

Departementschefen. I denna paragraf har kommittén sammanfört åtskilliga

sinsemellan ganska olikartade fall av sexuella Övergrepp. Till skillnad från

våldstäktsbrottet avses såväl heterosexuella som homosexuella handlingar.

I gärningsbeskrivningen har kommittén undvikit det oklara uttrycket otu .

I stället användes — i denna liksom i ett par av de följande paragraferna

uttrycket könsligt umgänge, vilket avser att täcka dels samlag och dels

vissa andra handlingar som kan anses jämförliga med samlag Ehuru

uttrycket är en nybildning och icke kan fullt klart förstås utan vagledande

motivuttalanden anser jag det kunna godtagas. Vid tillämpningen synes

kommentarerna i kommittébetänkandet kunna i huvudsak tjana till ledning.

Riksåklagarämbetet har påpekat att förslagets ståndpunkt icke ar

otvetydig i fråga om sådana fall, då gärningsmannen i ett heterosexuellt forhållande

låter offret röra vid sitt könsorgan, i det sådant förfarande enligt

kommitténs uttalanden synes kunna hänföras såväl till könsligt umgänge

som till otuktigt beteende (jfr 6 § i departementsförslaget). Såsom kommittén

anfört kan emellertid en skarp gräns icke uppdragas, utan hansyn far

tagas till den föreliggande situationen i dess helhet med beaktande bl. a. av

handlingens varaktighet. Till förtydligande av lagtexten torde i förevarande

paragraf, såsom föreslagits av Göteborgs rådhusrätt, före orden »könsligt

umgänge» böra insättas orden »samlag eller annat».

Enligt förslaget omfattar denna paragraf jämväl sådana fall, då gärning

förövas av kvinna mot man. Det är givet, att det praktiska behovet härav är

opaginerad Kontrollera mot PDF

166 11

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ringa, men då det i princip ej synes vara anledning att göra någon skillnad i

a avseende, vill jag bitrada förslaget på denna punkt. Vid remissbehandm.

g.en fhar fVen framforts invändningar mot att stadgandet, såsom kommittén

föreslagit, göres tillämpligt i förhållandet mellan äkta makar. Jämväl

på denna punkt synes förslagets ståndpunkt i princip riktig, då part i ett

aktenskap icke bär frånkännas skydd mot sexuella Övergrepp. Uppenbart är

dock, att stadgandet i sådana fall måste tillämpas med beaktande av förhållandena

i sexuellt avseende mellan makarna.

Kommittéförslaget upptager fyra olika former av Övergrepp: 1) att förmå

någon till konsligt umgänge medelst olaga tvång; 2) att förmå någon till

s dant umgänge genom att grovt missbruka dennes beroende ställning; 3)

*-,h?-dfy!1.St “mgange med ^gon som befinner sig i vanmakt eller eljest i

hjälplöst tillstånd; samt 4) att för sådant umgänge med någon utnyttja nedsättning

eller rubbning av dennes själsverksamhet. Beträffande den under

) angivna formen, som direkt hänför sig till den särskilda brottstypen olaga

vång, synes ej vara anledning till erinran. Vad angår det förfarande

som avses under 2), har socialstyrelsen givit uttryck åt den åsikten att kravet

pa »grovt» utnyttjande av beroende ställning gör bestämmelsen alltför

snav medan a andra sidan advokatsamfundet m. fl. anser bestämmelsen för

vidsträckt och forordar en övre åldersgräns, åtminstone beträffande handlingar

av heterosexuell natur. Då det torde föreligga ett behov av skydd, oberoende

av åldern, mot intrång i den sexuella friheten genom ett sådant obehörigt

utnyttjande av beroende ställning som kan betecknas som grovt, vill iag

för egen del biträda kommitténs förslag. Såvitt angår den grupp av fall som

avses under 3) — att ha könsligt umgänge med någon som befinner si" i

vanmakt eller eljest i hjälplöst tillstånd - synes den ändringen i förslaget

bora vidtagas, att ansvar skall inträda endast om man förmår någon till umgänget

genom att utnyttja att denne befinner sig i sådant tillstånd Även i

fråga om det under 4) avsedda fallet, då föremålet för gärningen lider av

nedsättning eller rubbning av själsverksamheten, torde en riktigare avvägning

ernas, om det kravet uppställes, att gärningsmannen skall ha förmått

den andre till umgänget genom utnyttjande av nedsättningen eller rubbmngen.

Utan uttryckligt stadgande torde det vara klart, att rubbningen eller

nedsättningen skall vara av sådan grad, att den verkligen inverkar på vederborandes

förmåga att själv bestämma över sitt handlande.

Den föreslagna brottsbenämningen frihetskränkande otukt synes kunna

godtagas, och skalan för påföljden torde enligt kommitténs förslag böra bestammas

till fängelse i högst fyra år.

3 §.

Denna paragraf har motsvarighet i SL 18: 1 andra stycket, 18:2 andra

stycket, 18: 7, 18: 8 samt 18: 10 första stycket. I kommittéförslaget motsvaras

paragrafen av 4: 3 och delvis 4: 5.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 167

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Gällande rätt. För närvarande gives bestämmelser om heterosexuell otukt

med barn i följande fall:

1) otukt med kvinna som ej fyllt tolv ar (SL 18:/); , .

2) otukt i annat fall än under 1) avses med barn som ej fyllt femto

(S3)1 * * *otukt’av släkting i rätt uppstigande led med barn som ej fyllt femton

år (SL 18: 1 andra stycket); samt

4) otukt av styvfader eller styvmoder med styvbarn eller styvbarns avkomling

som ej fyllt femton år (SL 18: 2 andra stycket).

För homosexuell otukt med barn under femton ar domes enligt SL 1 .

fÖSSkalornakför påföljden varierar för de olika brotten. Beträffande otukt

med kvinna som ej fyllt tolv år upptages en särskild skala, straffai e e

mellan älta och tio Sr eller på livstid, för det tall att barnet av gaminge. tår

svår kroppsskada eller avlider.

Kommittén. I fråga om könsligt umgänge av heterosexuell natur med barn

har kommittén övervägt om man efter förebild av t. ex. norsk, sc weizi

engelsk rätt bör höja åldersgränsen från femton till sexton ar En dylik generell

höjning har emellertid icke ansetts tillrådlig. I likhet med vad som framhölls

i ^samband med 1937 års ändringar i SL 18 kap. anser kommittén att e

sådan höjning bör avböjas framför allt på den grund att man dangeno

skulle riskera att gripa om fall, där man ej längre kan uppra a

presumtion om förförelse som till väsentlig ddutgor grundeni för »tafW «

förevarande fall. Liksom i gällande lag gives salunda , förslag! ett ovillko

h«t skydd för barn under femton år. Såvitt angar homosexuella handlingar

föreslås genom stadgandet i 4 § andra stycket att, liksom i gallande rätt,

ett ovillkorligt skydd skall gälla även för ungdom mellan femton och ader
l°

Den brottsliga gärningen beskrives så, att någon har könsligt umgänge

med barn under femton år. Rörande den närmare inneborden av begieppet

könsligt umgänge hänvisas till vad som anförts vid 2 §. Brottsbenamnmgen

är, såväl då gärningen är av heterosexuell natur som då den ar av homosexuell

natur, otukt med barn. _ . , .

Kommittén anser, att de nu gällande skilda straffsatserna i vissa fall binder

domstolarna för hårt och hindrar dem att vid straff matningen taga i - börlig hänsyn till samtliga omständigheter vid brottet. Särskilt galler detta

i fråga om straffsatserna för heterosexuell otukt med flicka, dar den omständigheten

huruvida flickan var under eller över tolv år tillagts avgörande

betydelse för straffet. Med hänsyn till att de brott om vilka nu ar fråga kan

avse gärningar av mycket olikartad beskaffenhet — alltifrån svara övergrepp

som närmar sig våldtäktsfallen och till relativt lindriga fall som står

på gränsen till att allenast utgöra otuktigt beteende — måsU; enhgt kommitténs

mening skalorna göras förhållandevis vida. För normalfall foreslai

kommittén fängelse från och med sex månader till och med fyra år samt

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 £5

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

för grova fall fängelse från och med två till och med åtta år Vid fördelnine
tet

m r? g ,?r har tiU dCn Svårare Sraden hänförts de fall därbrofmot

s tt offert, *™ingsmannen särskilt hänsynslöst förgrip sig

eller elilst t ''ljeSt 3F 3tt anse som Srovt- Att barnet ej fylft tolv är

exempel6 på ''att ^brottet b" ^ ^ särskilt -givits sålom

I , P P.3 U broltet bor bedömas som grovt. Visserligen utgör framhål

kvddTsTf ‘*ttAet barns SärS,dlda VärnIÖShet °ch ^oförmåga “v

skydda sig omständigheter som ofta bör föranleda att ett sexuellt Övergrepp

mot barnet bor bedömas som grovt brott. Det bör emellertid beaktas åt!

kiskT ämhgenrer ^7 tidi§are åldF3F Cj $älIan lämnar barnen W''

si i elW n oberorda, medan liknande gärningar mot barn som befinner

1.^ ‘T SIg Pubertetsåldem kan innebära större fara för barnets

psykiska hälsa. Med hänsyn härtill har det icke ansetts lämpligt att uttrvck

IedaVu broatteatrbedS nnSa åld6r ^ °mständi§het soni 1 4el bör föran7n/„

bedomes som grovt. Frågan huruvida den strängare skalan

a tillampas far bedömas av domstolarna med hänsyn till den aktuella

brotte^r S 3rt °ch beskaffenhet samt Övriga omständigheter vid brottet Att

roel Kr35 tVång Cller innebär grovt missbruk av barnets be
roende

stal ning eller eljest innefattar förfarande som avses i stadgandet om

rnde °tUkt bÖF °fta medföra att brottet bedömes som grovt Fö
jämfktr2

8 Stod°hStan?,ghater’ Ska11 bF°ttet tydHgen icke bestraffa* även

JL ^ t 2 f 0 h'''' UndCr §arningsmannens vård eller lydnad eller var

ntaget på anstalt och stod där under gärningsmannens tillsvn — i vilka

a ansvar jämlikt 4 § forsta stycket i kommitténs förslag föreligger även om

garningen riktas mot den som fyllt femton men ej tjuguett är - kan en IT

dan omständighet likaledes utgöra skäl för tillämpning av stadgandet om

grov brott. Har barnet tillfogats kroppsskada som ej är ringa eller har

garnmgen medfört barnets död, kan straff skärpning med hänsyn häHilUnada

enligt vanliga regler för sammanträffande av brott.

För tillämpning av bestämmelserna i förevarande paragraf kräves att gär
mméTlramMuT81

Sh" ''örgripil *ig m°l *»” »j femton år. Komten

framhåller, att bevissvarigheter stundom kan föreligga i detta hän
ende;

särskilt vanskligt är att avgöra i vad män, när verklig in^kt om

H,nansieJ, ZjX j; ”''i”"1 “kViU Ska" läggas gärningsmannen

praxis har i sådana fall framträtt vissa svårigheter vid tillämn

kommun SaIlaHd,e- bestämmelser 1 de«a ämne. Med anledning härav har

kommittén ansett lämpligt att i en särskild paragraf (5 § i förLget) upp

taga en bestämmelse för sådana fall, då gärningsmanen väl icke kan anses

övertygad om att ha insett att den mot vilken brottet förövades icke uppnått

den ifrågavarande åldersgränsen men dock haft skälig anlednin^ antaga att

efscThStåt1- ** ^ ^ skall utgÄ

sial:randena:. So/alstyrels^ och t. f. landsfogden i Norrbottens län har föreg

,ådan ändring av stadgandet om grovt brott, att det uttryckligen an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 169

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

cives att barnets ringa ålder skall beaktas vid bedömandet huruvida brottet

är att anse som grovt. Yrkeskvinnors samarbetsforbund har icke haft

rå°''ot alt erinra mot förslaget på denna punkt men har kraftigt betonat att

sexualbrott mot mindre barn som regel bör bedömas som grova. Enligt

förbundets åsikt vore det beklagligt, om sådana brott icke skulle komma

dt bedömas lika strängt som hittills.

Beträffande skalan för påföljden framhåller hovratten for Nedre N - land att en gräns mellan det straffbara och icke straffbara, som bestar i

att barnet fy fl t femton år, måste vara konstlad och att skillnaden i farlighet

hos gärningar på ömse sidor om gränsen icke garna kan motsvaia s

nåden mellan fängelse i minst sex månader och full slraffnhet. konshg

umgänge med personer strax under 15-årsgränsen ar förmodligen mycket

ZnZ i våld land, trots att endast omkring 75 straffdomar för sadana

brott årligen meddelas. I ungdomsvårdskommitténs slutbetänkande (SOU

1951- 41 s 160 ff, särskilt s. 180) finns intaget resultatet av en intervjuundersökning

med bl. a. 377 värnpliktiga i 20-årsåldern (studenter ej medtagna)

från mellersta Sverige, vilken visar att av dessa 12 socken

samlag före fyllda 15 år. Någon undersökning, som visar att liknande för31

råder b,and kvinnorna finns ej. n,.n särskdt med hans;y„ b

dessas tidigare könsmognad måste man nog antaga att sa ar fallet. V I

man med strafflagstiftningen bekämpa detta, synes det vara nödvändigt

att av hänsyn till den allmänna laglydnaden undvika att ge villkorlig dom

för de brott varom här är fråga. Ett så högt minimum som fängelse sex

månader synes därför olämpligt. Före 1938 var minimum för dessa brott

en månads fängelse. I ungdomsvårdsutredningens nyss omformalda betan“„de

„7m„es,”att könsmognaden i vår tid sannolik, inträffar omknng e,

år tidigare än för några decennier sedan. Detta ar givetvis ett skal som ta

Hr mot att nu ha ett högre minimum an da.

‘ Beträffande den av kommittén föreslagna särskilda bestämmelsen om

ansvar vid bristande insikt om åldern hos barnet framhåller bl. a. Svea

hovrätt att bestämmelsen är ett välbehövligt komplement; i tveksamma

fall där gärningsmannen åtminstone får anses ha visat oaktsamhet beträffande

frågan om den angripnas ålder, är det onekligen mera tillfredsställande

att han fälles för ett oaktsamhetsbrott än att, såsom hittills kunna

förekomma, eventuellt uppsåt i en eller annan form anses föreligga. T. f.

landsfogden i Norrbottens län uttrycker farhågor for att bestämmelsen i

praktiken skulle medföra att ifrågavarande brott kommer att bedömas m - dare än för närvarande. Motiven till lagrummet ar agnade att medfoia en

viss tvekan, huruvida för tillämpningen av stadgandena om otukt med barn

och otukt med ungdom eventuellt uppsåt skall anses vara tillfyllest. De

synes uppenbart, att skäl saknas att frångå nuvarande rättspraxis, enligt

''pUen is eventualis kan konstituera dylik brottslighet. Om kommittén

ej är av samma inställning, skulle detta medföra eu genom forevarande

bestämmelse i förslaget införd omotiverad betydande straffminskning vid

dessa brott. För undvikande av missförstånd av denna art hade det varit

C.t llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

aV .Varde’ dtä[,eS/ ^ motiven utförligt och klart redogjorts för kommitténs

inställning till frågan om del eventuella uppsåtet vid otukt med barn och

ungdom.

Föreningen Sveriges stadsdomare har föreslagit att böter skulle upptagas

i straffskalan samt till stöd härför framhållit dels att understundom synnerligen

mildrande omständigheter kan föreligga, dels att, då den allmänna

regeln om frihet från ansvar vid ringa oaktsamhet torde vara tillämplig

det ter sig oegentligt att för fall som i svårhetsgrad föga höjer sig över

straffrihetsgransen stadga fängelsestraff som minimum.

Endast advokatsamfundet riktar principiell kritik mot bestämmelsen. Enligt

samfundets åsikt är bestämmelsen icke förenlig med kravet på rättssäkerhet.

Samfundet har utvecklat sin kritik på följande sätt:

Forslaget innebar att den som blir åtalad för otukt med barn eller ungdom

skail kunna domas till fängelse i upp till två år, oaktat han icke insett

i 3 eller ™8 FöruKäfr01"8^ icke uPPnåft den ålder som sägs

haft 7skllLFnni 1 U gei! Ska 1 GndaSt Vara att domstolen finner att han

TWölk ig anledumg» antaga att den andre icke uppnått sagda ålder,

f i.tamnlelsen mnebar med andra ord en kriminalisering av oaktsamhetsfall

icke ens begransad till fall av grov oaktsamhet. Såsom motivering för

wirf* h" k°mmmen.hänvisat till de bevissvårigheter som stundom förehgger

praxis, särskilt vid avgörandet huruvida eventuellt uppsåt föreligger

Samfundet anser icke detta förhållande utgöra något bärande skäl förden

mini a&na kriminalls.enngen- Det ar visserligen även enligt samfundets

mening önskvärt att ingen som är »straffvärd» undgår påföljd, men samundet

anser det vara an mer angeläget att ingen oskyldig fälles till straff

Då domstolens provning av frågan huruvida »skälig anledning» förefunnits

icke inne attar nagon garanti i detta hänseende, hemställer samfundet att

den foieslagna bestämmelsen icke upptages i lagen. Skulle så ändock skp

ett år.nl^Undel ‘°Imda M stotte‘ «mL. tillåter eller KngeUe i hogsl

Departementschefen. De gällande bestämmelserna i SL om otukt med barn

ar uppdeläde på ett flertal stadganden med skilda brottsförutsättningar och

psifoljder. Såsom kommittén föreslagit torde dessa bestämmelser böra sammanföras

i en allmän regel med åldersgränsen femton år. Det fall då barnet

ar under tolv ar utskiljes alltså ej såsom ett särskilt brott, utan barnets mer

eller mindre framskridna ålder intill femtonårsgränsen får beaktas vid bestammande

av påföljden. Givet är att sexuellt övergrepp mot ett litet barn ofta

framstår somen grov förgripelse, men det synes ej erforderligt att uttryckligen

namna det forhållandet, att barnet har ringa ålder, såsom exempel på omständigheter

som skall beaktas vid bedömande huruvida brottet är grovt.

Detta torde så mycket mindre vara lämpligt som ett sexuellt övergrepp mot

ett känsligt barn i pubertetsåren också kan framstå som särskilt grovt. Såsom

lvommittén anfört bör åldern icke vara enbart avgörande, utan frågan

tar bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter vid brottet.

I gallande ratt är otukt med barn ett uppsåtligt brott, vilket bl. a. innebär

att gärningsmannen för att kunna fällas till ansvar skall ha haft insikt om

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 171

Kungi. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

barnets ålder. För rättsuppfattningen torde det emellertid framstå såsom

rimligt att gärningar av den allvarliga beskaffenhet, varom har kan vara

fråga, föranleder ansvar även då gärningsmannen icke haft full insikt om

åldern men haft anledning att räkna med möjligheten att barnets alder ligger

under den i lagen stadgade gränsen. I enlighet med denna uppfattning

har domstolarna i vissa fall dömt till ansvar med en något pressad tolkning

av uppsåtsbegreppet. Kommittén har med anledning härav upptagit en särskild

bestämmelse för det fall att gärningsmannen icke insett men hatt

skälig anledning antaga att barnet icke uppnått den i lagen angivna åldern,

jury anser i likhet med kommittén, att en särskild bestämmelse ar erforderlig

men den torde icke lämpligen böra upptagas som en särskild brottstyp

utan insättas såsom komplement till brotlsbeskrivningen i förevarande paragraf.

I ett andra stycke av paragrafen bör sålunda stadgas, att gärningsmannen

skall dömas till ansvar för otukt med barn, om han icke insåg

men hade skälig anledning antaga att barnet ej fyllt femton ar. Detta innebär

alltså att kravet på fullt uppsåt vid detta brott i ett visst hanseende,

nämligen såvitt angår insikt om barnets ålder, uttryckligen frånfalles. Med

anledning av vad advokatsamfundet anfört vill jag framhålla, att den valda

formuleringen får anses innefatta krav på en tämligen hög grad av oaktsamhet.

Ansvar enligt förevarande bestämmelse skall icke ådömas, om barnet

hade en kroppsutveckling som normalt förekommer hos t. ex. en

sjutton- eller adertonåring och omständigheterna i övrigt ej gav gärningsmannen

anledning att vara på sin vakt. Det är i gränsfallen som han ej skall

undgå ansvar genom att hänvisa till att han icke haft säker kännedom om

barnets verkliga ålder.

I fråga om påföljden vill jag för normalfallet förorda en sänkning av minimum

från sex månader, som föreslagits av kommittén, till lägsta tiden

för fängelse. Maximum bör enligt kommitténs förslag sättas till fyra år.

För de grova fallen, vilka torde böra åsättas den särskilda brottsbenämningen

grov otukt med barn, torde skalan böra bestämmas till fängelse mellan

två och åtta år. Jag anser det icke lämpligt att böter skall kunna förekomma.

Såsom påpekats under remissbehandlingen kan väl stundom omständigheterna

vara synnerligen mildrande. Detta gäller framför allt då

även gärningsmannen är mycket ung och det alltså är fråga om ett sexuellt

förhållande mellan tämligen jämnåriga ungdomar. De spörsmål som i sådant

hänseende kan uppkomma torde höra samman med frågor som bör

upptagas vid behandlingen av påföljdssystemet. Detsamma gäller vad en

remissinstans anfört om användningen av villkorlig dom.

4 §•

Förevarande paragraf motsvarar bestämmelser i SL 18:6, 18:10 andra

och tredje styckena samt 18: 10 a andra stycket; viss motsvarighet till stadgandet

finnes jämväl i SL 18: 1 första stycket och 18: 2 första stycket. 1

kommitténs förslag återfinnes paragrafen i 4: 4.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 B

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

rätt DC berörda stadgandena i SL avser otukt bl. a. i följande

1) heterosexuell otukt av lärare med ungdom som de har till undervisning

dier uppfostran eller av adoptivföräldrar med adoptivbarn, fosterföräldrar

ed fosterbarn eller förmyndare med myndling (SL 18:6 första stycket);

2) hetero- och homosexuell otukt av befattningshavare vid anstalt med

ar mtagen person (SL 18: 6 andra stycket och 18: 10a andra stycket)-

3) heterosexuell otukt med släkting i rätt upp- eller nedstigande led''eller

med person som ar gift med släkting i rätt upp- eller nedstigande led (SL

18. 1 forsta stycket och 18: 2 första stycket);

^ homosexuell otukt med den som är mellan femton och aderton år (SL

18: 10 andra stycket); samt

5) homosexuell otukt med den som är mellan aderton och tjuguett år

mep-fUrJttjande aV hans ber°ende ställning (SL 18: 10 tredje stycket).

hö^tf°fJ n-ar 1„Sad^na faU SOm avses 1 18: 6 första stycket straffarbete i

högst fyra ar eller fängelse, vid synnerligen försvårande omständigheter

ra ar e e upp tdl sex år. Enligt 18:6 andra stycket liksom enligt 18: 10

andra och tredje styckena kan dömas till straffarbete i högst två år eller

ange se. et fall som behandlas i 18: 10 a andra stycket är skalan fängelse

eller straffarbete i högst två år. Blodskamsbrottet enligt 18:1 första

stycket medför för den äldre straffarbete mellan ett och sex år samt för den

yngre straffarbete i högst två år eller fängelse. 18: 2 första stycket stadgar

såsom påföljd högst straffarbete i två år.

Kommittén. Liksom enligt gällande lag har kommittén ansett påkallat att

till skydd för ungdom mellan femton och tjuguett år i vissa fall kriminalisera

sexualhandlingar mot dem även om de i 1 eller 2 § angivna förutsättningarna

för ansvar icke föreligger. Bestämmelserna härom har samman
or

s i förevarande paragraf. Såsom brottsbenämning föreslås otukt med

ungdom.

I första stycket i förslaget stadgas ansvar för det fall att någon har könshgt

umgänge med den som fyllt femton men ej tjuguett år och som står under

hans vård eller lydnad eller är intagen på anstalt och där står under

hans tillsyn. Stadgandet, som avser gärningar av såväl heterosexuell som

homosexuell natur, motsvarar närmast de fall som avses i SL 18: 1 första

stycket och 18:2 första stycket (vissa okvalificerade blodskamsbrott), SL

18:6 forsta stycket (heterosexuell otukt av lärare m. fl.) samt SL 18:6

andra stycket och 18: 10 a andra stycket första ledet (hetero- och homosexuell

otukt av befattningshavare vid anstalt med där intagen person).

Vad betraffar det fall att den underårige står under gärningsmannens

vård eller lydnad motsvarar det föreslagna stadgandet i första stycket närmast

bestämmelserna i SL 18: 6 första stycket. I vissa där avsedda fall kan

dock omständigheterna vara sådana, att det ej kan bli tal om »vård eller

lydnad», exempelvis stundom i förhållandet mellan förmyndare och myndling.

I detta avseende innebär förslaget sålunda någon begränsning i för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 173

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

hållande till gällande rätt. Ä andra sidan ingår under det föreslagna stadgandet

vissa andra kategorier än de i SL 18:6 första stycket omnämnda,

t ex. militärbefäl, övervakare eller tillsynsmän i vissa fall.

Vad angår ansvar för könsligt umgänge med någon som är intagen på anstalt

och där står under gärningsmannens tillsyn föreligger i fråga om heterosexuella

handlingar den skillnaden mellan förslaget och de nuvarande bestämmelserna,

att förslaget icke begränsats till att avse otukt med kvinna.

Med det föreslagna stadgandet kan sålunda ansvar inträda även för en

kvinnlig befattningshavare, som har könsligt umgänge med en å anstalten

intagen man, såvida denne är under tjuguett år och han kan sägas stå under

hennes tillsyn. För att en på anstalt intagen person skall anses stå under

gärningsmannens tillsyn fordras, framhåller kommittén, att gärningsmannen

intager en auktoritativ ställning i förhållande till den intagne. I forsta

hand kommer därvid i fråga sådana befattningshavare, som omnamnes i

SL 18: 6 andra stycket, d. v. s. styresman, föreståndare eller annan tjänsteman,

läkare, uppsyningsman eller vaktbetjänt. Vid ett barnhem torde anstaltens

samtliga befattningshavare i regel få anses intaga en auktoritativ

ställning i förhållande till barnen. Begreppet anstalt omfattar inrättningar

av sådant slag som avses i SL 18: 6, d. v. s. fångvårdsanstalter, häkten, sjukhus,

ålderdomshem, barnhem och andra sådana inrättningar. Även privata

inrättningar, såsom sjukhem, konvalescenthem och andra vårdinrättningar,

faller under anstaltsbegreppet.

Påföljden för brott som avses i första stycket av det föreslagna stadgandet

har satts till fängelse i högst fyra år.

Till grund för det genom gällande lagstiftning givna skyddet för ungdom

mellan femton och tjuguett år mot förgripelser av homosexuell natur ligger

enligt kommittén den uppfattningen, att sådana förgripelser ofta innebär

större risker för skador av psykisk och social natur än vad som är fallet vid

heterosexuella handlingar mot ungdom i samma ålder. Kommittén har anslutit

sig till denna uppfattning. Beträffande det ovillkorliga skyddet för

ungdom bör enligt kommitténs mening någon sänkning av den nuvarande

åldersgränsen aderton år icke komma i fråga. Kommittén har övervägt att

föreslå en höjning av åldersgränsen till tjugu eller tjuguett år. Yrkanden i

sådan riktning har också framförts i skilda sammanhang. En höjning av

åldersgränsen synes emellertid enligt kommittén ej böra komma i fråga

förrän ytterligare erfarenheter av lagstiftningen vunnits. Kommittén har

därför stannat vid att föreslå att den nuvarande åldersgränsen av aderton

år för närvarande bibehålies.

Även i fråga om det relativa skyddet för viss ungdom i ålder över aderton

år mot homosexuella förgripelser har kommittén ansett övervägande skäl

tala för att icke utan ytterligare erfarenheter av de nuvarande lagbestämmelserna

vidtaga några väsentliga sakliga ändringar i dessa.

I enlighet med det anförda föreslås i andra stycket av förevarande paragraf

ansvar för den som i annat fall än i första stycket sägs har könsligt

umgänge med annan av samma kön som fyllt femton men ej aderton år, eller

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

°?k "led ^nnan av samma kön som fyllt aderton men ej tjuguett år under

utnyttjande av dennes oerfarenhet eller beroende ställning. En förutsättning

för ansvar ar liksom enligt gällande lag att gärningsmannen själv uppnått

aderton ar. Påföljden föreslås till fängelse i högst två år. PP

Kommittén understryker vikten av att vederbörande myndigheter icke

underlåter att med all kraft ingripa mot sedlighetsbrott av det slag varom

har ar fråga De missförhållanden som yppats på detta område torde, som

forsta lagutskottet anförde i sitt utlåtande nr 35 till 1951 års riksdag, till ej

däri^HH k3 t1" °rS,ak kke 1 avsaknad av nödiga lagbestämmelser utan

dan att de bestämmelser som finns ej blivit tillämpade i erforderlig omfatt
ng.

n väsentlig orsak till denna utveckling synes vara bristande tillgång

pa personal hos polis- och barnavårdsmyndigheterna i de största städerna

I gnpanden bor ske icke endast mot homosexuella personer som utnyttjar

ungdom utan aven mot ungdomar som hemfallit åt homosexuell prostitution.

1 sistnamnda hanseende erbjuder lagstiftningen om samhällets barnavård

. m y vidsträckta möjligheter. Med hänsyn härtill och då ett

straffbeläggande av prostitution såsom sådan icke synes tillrådligt har

kommittén mke upptagit några särskilda ansvarsbestämmelser mot den som

mot betalning utbjuder sig till könsligt umgänge.

Yttrandena. Den i första stycket i den föreslagna bestämmelsen angivna

åldersgränsen tjuguett år har i yttrandena icke föranlett några erinringar

såvitt angar homosexuella förhållanden. Riksåklagarämbetet har uttalat att

det ar särskilt tillfredsställande att homosexuella förgripelser av övervakare

och tillsynsman mot ungdom i deras vård blir straffbara. Utvidgningen av

brottsomradet till homosexuella handlingar av militärbefäl synes också moti

verad.

I några yttranden har emellertid betänkligheter anförts mot att åldersgransen

satts vid tjuguett år även såvitt angår heterosexuella handlingar.

Riksaldagarambctet har i detta hänseende uttalat att skadeverkningarna av

sådana handlingar mot ungdom i de högre åldrarna i många fall ter sig i

hog grad omtvistliga. Med hänsyn härtill och då lagbudet för att ansvar

skall intrada icke fordrar bevisligt missbruk av personlig ställning och ej

heller uppställer krav på förförelse bör gränsen för brottsområdet dragas

ganska snavt. Ämbetet framhåller, att betänkligheterna mot en kriminalisering

i den med förslaget avsedda omfattningen gör sig särskilt gällande

beträffande heterosexuella handlingar mot manlig ungdom. Väl synes befogat

att giva manlig ungdom skydd mot heterosexuell förförelse under de

omtåliga overgångsåren. Utifrån denna synpunkt kan emellertid icke anses

motiverat att draga gränsen för det straffbara området vid högre ålder än

aderton år. Beträffande heterosexuella handlingar mot kvinnlig ungdom

staller sig spörsmålet av naturliga skäl i viss mån annorlunda. Emellertid

synes den föreslagna regeln även i denna del i sin tillämpning kunna leda

till mindre tillfredsställande resultat. Nämnas må ett sådant fall, där en

kvinnlig lotta eller bilkårist under tjuguett år, medan hon tillfälligt är av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 175

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

delad för tjänstgöring vid militärt förband och är underkastad lydnadsplikt,

inlåter sig på en sexuell förbindelse med ett militarbefal. Att mai ka ar vidare

att utom det föreslagna stadgandets räckvidd i allt fall kommer a

ligaa ett vidsträckt område, inom vilket faran for heterosexuella forgnpe - ser mot kvinnlig ungdom genom missbruk av personlig ställning ar mycket

betydande. Ämbetet syftar härvid på förhållandet mellan överordnad och

underordnad, särskilt i privata tjänsteförhållanden. övervägande skal synes

tala för att även beträffande heterosexuella handlingar mot kvinnlig ungdom

i de fall varom här är fråga gränsen förlägges vid åldern aderlon ar.

Ämbetet erinrar även om att heterosexuella handlingar med ungdom i åldern

18_91 år av dem, vilka handhar undervisning av sadan ungdom eller

gentemot denna intager överordnad ställning, i viss omfattning synes vara

straffbara såsom tjänstefel. Det kan även sägas vara mer i överensstäm

melse med ett naturligt betraktelsesätt att dylika handlingar, darsåi ar pakallat,

såsom exempelvis vid läroverk och vid laroanstalter för ^kunder

visningen, blir beivrade icke såsom sedlighetsbrott utan såsom åsidosättande

§av tjänsteplikt. Alternativt föreslår ämbetet att det enligt för

stycket straffbara området, såvitt angår heterosexuella handlingar med ungdom

i åldern 18-21 år, i allt fall inskränkes genom att det sasom ytterligare

rekvisit föreskrives, att det könsliga umgänget bevisligen skall ha agt

rum under utnyttjande av den underåriges oerfarenhet eller beroende stall
mIÄven

länsstyrelsen i Södermanlands län har, såvitt gäller heterosexuella

handlingar mot manlig ungdom, förordat eu åldersgräns vid aderton ar

Socialstyrelsen har funnit det tveksamt, huruvida ett lydnadsforhallande

alltid föreligger mellan en övervakad och övervakaren.Vad

navården beträffar, framhålles, att barnavårdsnämnd enligt 13 § andra

stycket kungörelsen den 30 november 1934 med vissa föreskrifter i an e

ning av barnavårdslagen i det enskilda fallet må ålägga den övervakade

lydnadsplikt gentemot övervakaren genom att förklara den övervakade s ry

dig att efterkomma föreskrift och foga sig i anordning, som övervakaren

finner erforderlig för hans rättelse. Frågan huruvida ett lydnadsforhållande

föreligger endast på grund av den övervakades allmänna plikter mo

övervakaren — sådana dessa bestämts i 13 § första stycket namnda kungörelse

eller i andra författningar rörande övervakning tor e aremo

kunna vara föremål för delade meningar. Till undanröjande av tveksamheten

på denna punkt anser styrelsen en sådan ändring i forslaget vara erforderlig,

att övervakning likställes med vård eller lydnad eller tillsynsforhållande

å anstalt.

Även överståihållarämbetet har uttalat, att det icke av lagtext och motiv

klart framgår vad som avses med »lydnad». I motiven upptages som exempel

förhållandena inom krigsmakten mellan över- och underordnade. Därest

kravet på särskilt stark disciplin skall anses vara det i sammanhanget avgörande,

torde även vissa civila anställningsförhållanden komma i fråga

t. ex. inom sjukhusväsendet. Den föreliggande oklarheten okas av att tor
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

skgets 22: 8 upptager eu allmän regel om lydnadspliktens inverkan på

ra"Tf t "T ^ m°tiVen tiH dCnna Para§raf kan utläsas, att

s raffrattskommitten raknar med ett mycket stort område, där lydnadsplikt

föreligger saväl inom offentlig som enskild tjänst. Vid eu motsvarande

o''*!!!? ur 1ydn_adsbegreppet i förevaraude paragraf synes det straffbara

området bil alltför vidsträckt.

Föreningen Sveriges sladsdomare har påpekat, att i lagtexten icke särskilt

givits det fall att nagon har könsligt umgänge med den som han har till

undervismng. I regel torde i dessa fall lydnadsplikt föreligga. I vissa fall

för tf f m * na bh fÖremå'' fÖr tvekan- Övervägande skäl synes tala

för att straffbestämmelsen bör gälla den som övar könsligt umgänge med

den, som han har till undervisning.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund har föreslagit alt -jämte det att andra

sty.ket utgar - könsligt umgänge med den som är under tjuguett år under

utnyttjande av hans beroende ställning skulle kriminaliseras.

I fråga om anstaltsfallen har hovrätten för Nedre Norrland framhållit, att

enligt kommitténs förslag i det straffbara området alltjämt kommer att inga

t. ex det fall, att en läkare på ett sanatorium har samlag med sin där

intagna fastnio som ännu ej fyllt tjuguett år. Det synes tillräckligt alt vederbörande

i dylikt och liknande fall kan straffas för tjänstefel.

Vädangar andra stycket i det föreslagna stadgandet har föreningen Sveriges

stadsfiskaler anfört att det, måhända med visst fog, gjorts gällande att

den homosexuella aktivitet som kommit till uttryck mot ungdom åtminstone

1 o/, a ? Staderna har sin Srund 1 det förhållandet, att samhället genom

1944 års lagstiftning inskränkt det straffbara området för det homosexuella

beteendet. I detta sammanhang har anförts, att det förhållandet, att samhället

icke med straff inskrider mot vissa homosexuella gärningar, icke kan

tagas till intakt för påståendet att samhället därmed moraliskt skulle godaga

dessa handlingar. Med denna utgångspunkt kan man ifrågasätta lämpligheten

av att sammanföra så olikartade gärningar, som här är i fråga i

en brottsbeskriyning. Med hänsyn till önskvärdheten av att även i brottets

rubricering erhålla en allmänt preventiv uppfostrande innebörd, hade synts

önskvärt, att den kriminella homosexualiteten särskilts från de heterosexuella

brotten.

• Jtl^s^rbundet f°r sexuell upplysning har ifrågasatt lämpligheten av att

i full utsträckning bibehålla det särskilda straffskyddet för ungdom under

tjuguett ar mot homosexuella handlingar. Att döma av uttalanden i motiven

har kommittén grundat sin uppfattning på överläkaren med. dr Bo Gerles

sasom bilaga i betänkandet tryckta redogörelse. Enligt Gerle skulle det särskilda

straffskyddet för ungdom mot homosexuella sexualhandlingar be*!"?as

darav’ att homosexuella män i betydlig utsträckning söker sin tilltalhge

eller mera stadigvarande partner bland ungdom med exogent homosexueUa

drag. Denna ännu icke sexuellt stabiliserade ungdom skulle genom

orforelse bringas till permanent homosexualitet. Enligt förbundets mening

finnes det näppeligen stöd för denna ofta i litteraturen framställda tanke
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 177

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

gång. De personer, som blir homosexuella genom förförelse, är det i själva

verket redan, ehuru de icke är fullt medvetna därom. Förbundet förordar,

att man överväger att med hänsyn till gärningarnas straffbarhet jämställa

heterosexuell och homosexuell otukt med ungdom.

Riksförbundet för sexuellt likaberättigande beklagar att kommittén har

kommit till den enligt förbundets övertygelse oriktiga uppfattningen, att

homosexuella »förgripelser» mot ungdom mellan femton och tjuguett år ofta

innebär större risker för skador av psykisk eller social natur än vad som är

fallet vid heterosexuella handlingar mot ungdom i samma ålder.

I flera yttranden har emellertid en utvidgning av brottsområdet för homosexuella

handlingar ifrågasatts eller förordats. Riksåklagarämbetet står sålunda

i princip icke främmande för en höjning av åldersgränsen för det

ovillkorliga straffskyddet från aderton till tjuguett år. Att en höjning till

tjuguett år skulle medföra vissa fördelar synes otvivelaktigt. Emellertid

torde erfarenheten ha visat att de svåra skadeverkningarna av homosexuella

förgripelser i övervägande grad drabbar aldrarna under aderton år. Eäget

torde vidare alltjämt vara det — åtminstone i Stockholm — att polisens

personella resurser icke ens räcker till för att spaningen och utredningsarbetet

beträffande den nu straffbara homosexuella otukten skall kunna bedrivas

med önskvärd intensitet. Under sadana förhallanden biträdei ämbetet

i dagens läge i denna del kommitténs ståndpunkt. Socialstgrelsen har

uttryckligen föreslagit en höjning av åldersgränsen till tjuguett år. I likhet

med kommittén anser socialstyrelsen, att det icke kan ifrågakomma åt! begränsa

straffbarheten för homosexuella handlingar mot ungdom till sådana

fall, där handlingar av heterosexuell natur kriminaliserats. Däremot finner

styrelsen — i motsats mot kommittén och i överensstämmelse med vad styrelsen

anfört i anledning av en år 1951 i riksdagens första kammare väckt

motion (nr 4) om ändrad lydelse av SL 18: 10 andra och tredje styckena —

starka skäl tala för en utsträckning av det ovillkorliga skyddet till att avse

ungdom upp till tjuguett år. Även förste provinsialläkaren i Malmöhus län

föreslår höjning av gränsen till tjuguett år. Överståthållarämbetet har likaledes

förordat en höjning av åldersgränsen, dock icke till mer än nitton år.

Man kommer, uttalar ämbetet, ej förbi det faktum, att de konstitutionellt homosexuella

i stor utsträckning känner sig dragna till yngre personer. Avskäres

de från de tre åldersgrupperna 18—20 år, är att befara att de vid sitt utväljande

av partners ej kan bringas att rätta sig efter en sålunda utvidgad kriminalisering,

och denna får då ej någon egentlig effekt. Samtidigt är att beakta att

en 20-åring normalt nått så pass stor grad av mognad att han äger en viss

kraft att motstå eventuella förförelseförsök och att han i våra dagar i allmänhet

ej är i okunnighet om förekomsten av homosexualitet och alltså kan

vara på sin vakt mot dess yttringar. En höjning av åldersgränsen med tre år

synes därför knappast tillrådlig. Vad nu sagts har emellertid enligt ämbetets

mening icke sin tillämpning i fråga om ett höjande av åldersgränsen med

endast ett år. Skillnaden i utvecklingen mellan en 20-åring och en 18-åring

torde i allmänhet — ur de synpunkter som här är relevanta — vara be
-

s. 178 Kontrollera mot PDF

178 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

tydande. Det villkorliga straffskyddet har enligt ämbetets erfarenhet haft

ringa praktisk effekt. Överståthållarämbetet föreslår därför dess borttagande.

Vad angår det av kommittén föreslagna villkorliga skyddet för ungdom

1 åldersgruppen 18—20 år har Svea hovrätt påpekat, att också utnyttjande

av annat avhängighetsförhållande än beroende ställning synes vara straffvärt.

Departementschefen. I denna paragraf har kommittén sammanfört vissa

former av sexuella Övergrepp mot ungdom i åldern mellan femton och tjuguett

år utöver vad som avses i 1 och 2 §§ i förevarande kapitel.

Vad först angår heterosexuella handlingar avser det föreslagna stadgandet

sådana fall, då någon har könsligt umgänge med person i åldern mellan

femton och tjuguett år som står under hans vård eller lydnad eller är

intagen på anstalt och där står under hans tillsyn. I likhet med flera remissinstanser

anser jag att mot detta förslag kan riktas den anmärkningen, att

åldersgränsen satts för hög. Åldersgruppen aderton till tjuguett år torde

i fråga om heterosexuella övergrepp åtnjuta erforderligt skydd med de i 1

och 2 §§ upptagna brottstyperna våldtäkt, våldförande och frihetskränkande

otukt. Gränsen synes därför böra sättas vid aderton år. Jag vill däremot

töreslå, att stadgandet utvidgas i ett par andra avseenden.

Kommittéförslaget anger vissa särskilda fall, där ett beroendeförhållande

regelmässigt antages föreligga. Såsom framgår av uttalandena vid remissbehandlingen

täcker de uppräknade fallen icke alla situationer, då skydd

kan anses påkallat med hänsyn till dylikt förhållande. En mera ändamålsenlig

lösning synes vara att uppställa det allmänna rekvisitet, att handlingen

skall ske under utnyttjande av den andres beroende ställning; att i detta

sammanhang även särskilt nämna utnyttjande av den andres oerfarenhet torde

icke vara erforderligt och synes för övrigt kunna medföra risk för en

alltför vidsträckt tillämpning. Emellertid torde därjämte några typfall böra

angivas i lagtexten. Härvid bör, såsom kommittén föreslagit, upptagas de

tall, då den mot vilken handlingen företages är intagen på anstalt och där

står under gärningsmannens tillsyn, samt då gärningsmannen har den andre

under sin vård eller lydnad. Till förebyggande av tvekan torde även övervakning

böra nämnas. I de angivna fallen behöver det icke särskilt styrkas, att

gärningen skett under utnyttjande av beroende ställning. Men då det i tilllampningen

gäller att tolka de använda uttryckssätten — att en på anstalt

intagen person står under gärningsmannens tillsyn eller att någon står under

hans övervakning, vård eller lydnad — bör riktmärket vara, att det skall

vara fråga om en situation då ett beroendeförhållande, som inverkar på ställningstagandet

till ett sexuellt närmande, typiskt sett kan antagas föreligga.

Gärningsmannen skall sålunda ha sådan ställning och sådana arbetsuppgifter,

som är ägnade att skapa ett beroendeförhållande.

I fråga om homosexuella handlingar vill jag förorda att det absoluta

skyddet for åldern femton till aderton år bibehålies. Vid remissbehandlingen

av kommittéförslaget har höjts röster för en högre åldersgräns, men det

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 179

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

torde ei vara anledning att i detta avseende frångå den gällande lagstiftningÄ

F5r åldern ader.on ti.l .JngueU år hör gä^ e|t vrU^g

Skvdd av väsentligen samma innebörd som ! gallande rätt, dai homosexuell

otukt med person i åldern aderton till tjuguett år under utnyttjande av dennes

oerfarenhet eller beroende ställning straffbelägges. I hkhet med vad jag

föreslagit beträffande heterosexuell otukt i åldersgruppen femton till aderton

år bör dock »oerfarenhet» icke särskilt nämnas. De exempel pa beroendeförhållande

som angives beträffande heterosexuell otukt Jord*. vara t,- iänmli«a även bär. Skyddet för åldersgruppen aderton till tjuguett ar

det gäller homosexuella handlingar torde alltså böra konstrueras pa samma

sätt som för åldersgruppen femton till aderton år i heterosexuella förhållanden

För de handlingar av homosexuell natur som avses i forevarande paragraf

bör emellertid ansvar aldrig inträda, om gärningsmannen sjalv ar un
deViddd1°överläggningar

för översyn och samordning av åtgärderna mot

ungdomsbrottsligheten, som sedan 1957 pågår i justitiedepartementets rep,

bär bl a. uppmärksammats det allvarliga samhällsproblem som prostitutionen

utgör. Detta problem har nyligen behandlats aven av riksdagen (se allmänna8

beredningsutskottets utlåtande 1958: 17). Särskilt allvarligt ar åt

prostitutionen tenderar att sprida sig till lägre åldersgrupper Tecken tydei

på att det blir allt vanligare, att ungdomar även i de yngsta aldei sklasserna

_under 18 år — prostituerar sig. __ ..

För att minska prostitutionens skadeverkningar bör motatgarder sattas

in på flera områden, bl. a. inom olika grenar av socialvården och inom den

polisiära verksamheten. Möjligheterna att genom strafflagstiftning komma

till rätta med prostitutionsproblemet bör visserligen ej overskattas \ issa

åtgärder torde dock lämpligen böra vidtagas även inom detta område. De

i 7 s av förevarande kapitel föreslagna stadgandet innebar i jämförelse med

gällande rätt ökade möjligheter att ingripa mot sutenörer och andra, som

förleder underåriga till prostitution, och i 15 kap. 12 § av departementsfoi - slaget föreslås en bestämmelse, som bl. a. tager sikte på vissa yttringar av

gatuprostitutionen; bestämmelsen skall kunna tillämpas mot både den piostituerade

och den andra parten och vid såväl heterosexuell som homosexuel.

^Nyssnämnda bestämmelse i 7 § av detta kapitel är icke tillämplig å den:

som mot betalning bereder sig könsligt umgänge med en underårig prostituerad.

För att giva de åldersgrupper, som avses i törevarande paragraf, o ca

skydd mot att dragas in i heterosexuell eller homosexuell prostitution, vill

jag emellertid föreslå att brottstypen otukt med ungdom skall omfatta aven

fall, då någon mot vederlag — varmed i regel åsyftas kontant betalning —

övar heterosexuell otukt med den som har fyllt femton men ej aderton år

eller homosexuell otukt med den som bär fyllt aderton men icke tjuguett år.

Frågan om krav på uppsåt hos gärningsmannen i avseende å åldern hos

föremålet för gärningen bör bedömas på samma sätt som beträffande otukt

med barn. En hänvisning bör således ske till det särskilda stadgande härom

som upptagits i 3 §.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

er“r “n.atJ.brottet utsträckes att avse även dem, som mot särskild

mSlilhPt§h ar f °nShgt umgän§e med någon i ifrågavarande ålder, synes

mojhghet bora fmnas att döma till böter. Påföljden för otukt med ungdom

bor darfor bestammas till böter eller fängelse i högst fyra år 8

I formellt avseende synes ökad klarhet vinnas, om heterosexuella handmgar

regleras for sig i paragrafens första stycke och homosexuella handmgar

i andra stycket. Den nyssberörda hänvisningen till 3 § torde få upptagas

i ett särskilt tredje stycke. "

5 §.

Paragrafen motsvaras i gällande rätt av bestämmelser i SL 18: 1 18:2

18: 2 a och 18: 3 samt i kommitténs förslag av 5: 5.

Gallande rätt. Strafflagens bestämmelser om blodskamsbrott har erhållit

Tst TsT fndCf ly?elf huvudsakli§en genom 1937 års strafflagsändringar.

och ned r/ S.‘adgaS Straff fÖF °tukt melIan ^äktingar i rätt upp
viL

H g l°Ch 1 SL 18: 2 fÖrSta St^Cket för otukt mellan dem av

led ^örp11*047al" g''ft ,mted.den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande

'' Fo^ 19“J7 avsåg det sistnämnda stadgandet även det fall att otukt övades

mellan dem av vilka den ena varit gift med den andras släkting i rätt

upp- eller nedstigande led. I samband med att det tidigare absoluta äkten
etnom

7 '' i UPP'' °Ch nedstigande svågerlag gjordes dispensabelt

f®n°“ e" la§andring namnda år (se 2 kap. 9 § giftermålsbalken) ändrades

straffbestämmelsen i SL 18:2 på sådant sätt, att otukt mellan personer i

svagerlag upphörde att vara straffbart om det svågerlagsgrundande äktenskapet

upphört. I SL 18: 1 andra stycket och 18: 2 andra smycket finnes regler

om blodskam i tall da ena parten ar minderårig, sinnessjuk etc. Såsom blodskamsbrott

straffas vidare otukt mellan syskon. Därom stadgas i SL 18: 3 1

SL 18: 2 a finnes ett stadgande om straffrihet för den som i fall som avses i

ClIer 18:2 formatts till otukt genom grovt missbruk av beroende

ställning eller som vid otuktens övande var under aderton år.

Kommittén. Kommittén har övervägt om icke särskilda straffbestämmelser

kunde undvaras beträffande sådana fall av sexuellt umgänge mellan anorvanter

som icke omfattas av bestämmelserna om sedlighetsbrott i förslagets

4 kap. I detta sammanhang har särskilt beaktats, att sexuellt umgänge

mellan nara anförvanter i det alldeles övervägande antalet fall sker under

sådana omständigheter att straffbestämmelserna om frihetskränkande otukt

elJer otukt med barn eller med ungdom är omedelbart tillämpliga. Det är

emellertid uppenbart, framhåller kommittén, att sexuella förbindelser melan

nara anförvanter i regel utgör hinder för en sund och naturlig sammanlevnad

mellan medlemmarna i en familj eller annan krets av närstående,

forblndelsen lcke ager rum under omständigheter som nyss sagts.

Därtill kommer att sådana förbindelser, som i stor utsträckning ingås ifel
sHldnr,

esk f n moraliskt undermåliga personer, torde medföra särsvild

risk för att ogynnsamma arvsanlag överföres på avkomlingarna. På

grund av det anförda och då sexuella förbindelser mellan nära anförvanter

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 181

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

oavsett omständigheterna därvid allmänt uppfattas såsom stötande, har

kommittén i förslaget upptagit en straffbestämmelse rörande dylika förbindelser.

Det har icke ansetts påkallat att låta bestämmelsen avse andra

former av sexuellt umgänge mellan anförvanter än samlag. I fråga om

kretsen av de anförvanter mellan vilka samlag sålunda straflbelägges öveiensstämmer

förslaget med gällande lag.

Såsom brottsbenämning föreslås blodskam. Straffskalan omfattar fängelse

i högst två år eller böter. I jämförelse med gällande lag innebar den föreslagna

skalan en sänkning av såväl maximum som minimum. Enligt gällande

lag är nämligen straffet vid otukt mellan släktingar i rätt upp- och

nedstigande led straffarbete från och med ett till och med sex år för den

äldre samt straffarbete i högst två år eller fängelse för den yngre. Vid otukt

mellan dem av vilka den ena är gift med den andras släkting i rätt upp- eller

nedstigande led är straffet nu högst straffarbete i två år samt vid otukt

mellan syskon straffarbete i högst två år eller fängelse. I motsats till gällande

lag upptager förslaget icke någon strängare straffskala för sådana tall

att gärningen förövas mot någon som ej fyllt femton år eller är sinnessjuk

eller sinnesslö eller äger rum genom grovt missbruk av den yngres beroende

ställning. Föreligger sådana omständigheter, skall gärningen bestrafias jämväl

som vanligt sedlighetsbrott enligt vanliga regler för sammanträffande

avbrott. .

I andra stycket av paragrafen stadgas i förslaget, att straff ej må adömas

den som förmåtts till samlag under omständigheter som avses med bestämmelserna

om våldtäkt, frihetskränkande otukt eller heterosexuell otukt med

ungdom eller som vid samlaget var under aderton år. Stadgandet motsvarar

den nuvarande straffrihetsregeln i SL 18: 2 a men har en något större räckvidd.

Straff rihetsregeln i gällande lag avser endast den som förmå tis till

otukt varom i SL 18: 1 eller 18: 2 sägs genom grovt missbruk av beroende

ställning eller som vid otuktens övande var under aderton år. Enligt det föreslagna

stadgandet inträder däremot straffrihet för den som förmåtts till

samlag under omständigheter som avses med bestämmelserna om våldtäkt,

frihetskränkande otukt eller heterosexuell otukt med ungdom. I motsats till

den gällande straffrihetsregeln är den föreslagna bestämmelsen tillämplig

även vid samlag mellan syskon.

Yttrandena. Riksförbundet för sexuell upplysning har förordat att stadgandet

såsom obehövligt skall utgå. Det av kommittén understrukna förhållandet,

att blodskam förhindrar ett sunt familjeliv eller eljest enligt allmän

uppfattning är grovt stötande, kan i tillräcklig omfattning beaktas inom

ramen för övriga sedlighetsbrott.

I fråga om brottsbeskrivningen har överstålhållarämbetet föreslagit att

uttrycket »samlag» skulle uthytas mot »könsligt umgänge». Enligt ämbetets

mening kan nämligen till samlag icke hänförliga former av könsligt umgänge

i lika hög grad som samlag utgöra hinder för ett sunt och naturligt

familjeliv.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Vad angår påföljden har Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge

och föreningen Sveriges landsfogdar uttalat att brottet är av sådan beskaffenhet

att böter borde uteslutas ur skalan. Föreningen Sveriges häradshövdingar

har förordat ett stadgande att böter får ådömas allenast om brottet

är ringa. En höjning av maximum med hänsyn till brottets art har ifrågasatts

av länsstyrelserna i Örebro och Norrbottens län samt av t. f. landsfogden

i sistnämnda län, de båda senare remissmyudigheterna under framhållande

även av att den förlängning av preskriptionstiden som följer med en

straffhöjning är i hög grad påkallad. Länsstyrelsen i Örebro län har vttrat

att länsstyrelsen som polismyndighet har sig bekant att blodskamsbrott är

alltför vanliga samt framhållit att dessa brotts skadeverkningar ei borde

underskattas.

Beträffande stratfrihetsregeln i andra stycket har en majoritet av Göteborgs

rådhusrätt funnit det utgöra ett betänkligt avsteg från nu gällande

rätt att regeln enligt förslaget avser även syskon i åldersgruppen 15_17 år.

Riksåklagarämbetet föreslår jämkning av regeln i anslutning till det ändringsförslag

som ämbetet framlagt beträffande åldersgränsen vid otukt med

ungdom.

Departementschefen. Blodskamsbrottet torde böra bibehållas såsom en

särskild brottstyp för att giva uttryck åt samhällets ogillande av förfarandet

aven nar det sker fullt frivilligt mellan vuxna rättskapabla personer.

Brottstypen torde emellertid kunna begränsas till förbindelser mellan

släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller syskon. När fråga är om förbindelse

mellan personer, av vilka den ena är gift med den andras släkting i

ratt upp- eller nedstigande led, och något verkligt blodsband alltså ej föreligger

torde det tå anses tillfyllest med de möjligheter till ingripande som

beredes genom andra stadganden i förevarande kapitel.

Blodskamsbrott bör i överensstämmelse med vad kommittén föreslagit

anses föreligga endast om samlag ägt rum. Beträffande avgränsningen av

begreppet samlag mot andra former av könsligt umgänge vill jag hänvisa

till vad som anförts vid 1 § i förevarande kapitel.

Kommittén föreslår att frihet från ansvar enligt förevarande paragraf

skall inträda för den som förmåtts till samlaget under omständigheter som

avses med bestämmelserna angående våldtäkt, frihetskränkande otukt eller

heterosexuell otukt med ungdom (4:2, 4:3 och 4:5 första stycket i kommitténs

förslag) eller som vid samlaget var under aderton år. Mot denna

straffrihetsregel, som anknyter till den nuvarande regeln i SL 18: 2 a men

går något längre än denna, synes ej vara anledning till erinran, men enär

högsta åldersgränsen i bestämmelsen om heterosexuell otukt med ungdom

enligt departementsförslaget satts till aderton år, kan hänvisningen till nämnda

brott utgå i detta sammanhang.

Vad angår påföljden för brottet vill jag ansluta mig till det av några remissinstanser

framförda förslaget att böter bör uteslutas ur skalan. Påföljden

bör sålunda sättas till fängelse i högst två år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

B 133

6 §•

Paragrafen har motsvarighet i SL 18: 13 andra punkten och är i kommitténs

förslag upptagen i 4: 6.

Gällande rätt. SL 18: 13 omfattar ganska olikartade handlingar som dock

alla har det gemensamt att de är sårande för den sexuella anstandig

känslan I SL 18: 13 första punkten stadgas ansvar for den som spridei ut

eller håller till salu eller utbjuder skrift, målning, teckning eller bild som

sårar tukt och sedlighet. I lagrummets andra punkt avses det fall att man

genom annan gärning sårar tukt och sedlighet, så att aHman forargeise eller

fara för andras förförelse därav kommer. Påföljden ar i bada fallen bo.

eller fängelse.

Kommittén. Förevarande paragraf i kommitténs förslag, som har motsvarighet

i andra punkten i SL 18: 13, innebär ingen storre andra > förhalande

till gällande lag, men den har mera konsekvent utformats till att

avse angrepp mot person. Den brottsliga handlingen besknves sa, att nagon

i annat faU än förut i kapitlet är sagt på sedlighetssårande satt beror annan

eller blottar sig själv eller annorledes i ord eller handling upptrader sed g

hetssårande. Gärningen skall vara riktad mot barn under femton ar eller

vara ägnad att kränka annan. Huruvida en handling ar att anse som se - lighetssårande eller icke, har liksom enligt gällande lag overlamnals till domstolarnas

bedömande. För frågan om en viss handlings egenskap av sed lighetssårande

kan det, framhåller kommittén, vara av betydelse mot vem den

företages. Fn och samma handling kan t. ex. anses sedlighetssårande om

den ägt rum inför en minderårig, medan så icke behöver vara fallet om den

ägt rum inför en vuxen. Uppfattningen om vad som ar sedlighetssårande kan

naturligen också växla med tids- och miljöförhållanden. De ur praktisk synpunkt

mest betydelsefulla av de fall som avses med förevarande stadgande

är exhibitiva åtgärder samt sedlighetssårande beröring av minderårig.

Kommittén har som nämnts ansett det tillräckligt för straffbarhet att garningen

är ägnad att kränka annan, eller att den riktar sig mot barn under

femton år. Det kräves sålunda ej att den väckt allmän förargelse. Härigenom

blir det möjligt att inskrida exempelvis mot en exhibitiomst som betett

sig sedlighetssårande inför en enda person. Ett särskilt skal för att oka

möjligheterna att ingripa mot de personer varom här ar fråga ar, uttalar

kommittén att de stundom visat sig kunna under andra situationer begå

andra och ''svårare sexualbrott, såsom våldtäkt eller förgripelser mot barn.

Kommittén understryker, att det i uttrycket »ägnad att kranka annan» begagnade

ordet kränka i och för sig innefattar en viss begränsning av det

straffbara området. För att ett angrepp mot någons anslandighetskansla

skall anses innefatta ett kränkande, måste fordras att handlingen är av viss

svårare beskaffenhet. Särskilt gäller detta i fråga om yttranden.

Kommittéförslaget innebär vidare, att det i gällande rätt upptagna rekvi
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

att" sådan far fått ut§å- Kommittén framhåller att det för

fara skall anses föreligga regelmässigt fordras att gärningen rika

s mot personer som äger en relativt svag motståndskraft motTeTeste - “ ^“"8“ lnilebär- d. v. s. i främsta rummet barn. För att vinna en

ra bestämd avgransnmg mellan det straffbara och straffria området än

ligt gallande lag har i förslaget såsom alternativ grund för straffbarhet

opptagits att gärningen är riktad mot barn under femton år ‘

h,r av

Yttrandena. Med anledning av kommitténs uttalande, att en handling för

det torde kunna få «1 ingripande, kan läget ändras, och

torde kunna leda till olagenhet om det återhållande moment som et,

gärnings straffbarhet innebär, skulle upphöra. En inskränkning av det nu

varande straffbara området kan fä en icke önskvärd åte^erkl/pä Up„,a,T

1,4:13 kom”,“4ntah«“ ”»“

råga om exhibitiva åtgärder, riktade mot kvinnor, dessa mera sällan torde

anseTrldhusr"»3 ^ ^ if.rägavarande gärningen. I likhet med kommittén

rande jfl ,1“ V1SS begransninS av det straffbara området i förevarande

fa 1 bora galla, men vill med hänsyn till nyss angivna förhållande

rågasatta lämpligheten av uttrycket .kränka annan., L synes ta

SnLT »° h "VäCka anStÖt h°S annan»’ Höften över Skåne och

... , 9 lagasatter om stadgandet jämte föreslagna bestämmelser i kap

et om brott mot allmän ordning omfattar alla slraffvärda handlingar

som nu hanfores under SL 18:13. Att homosexuella personer övar köns

um ange a allmän plats synes t. ex. icke kunna bestraffas jämlikt föreva

utsätlefauf * f0ISlaget’ eftersom detta stadgande för sin tillämplighet föriJf

’ gaF!!mgen har en bestämd inriktning mot viss enskild person

.0 eborgs radhusratt ifrågasätter, huruvida icke med hänsyn tilfmedver

ska]®V naT 1 radhusratt iämplighetsskäl talar för införande av två straffböter

samt drenndarf£,llet ^ * hÖgSt sex månader eller

s£LsorieLut:;~tS°åva brott> med allenast frihetsstraff *

av\r''m™l*”l;sinten<!*nten i Stockholm framhåller särskilt angelägenheten

av att domstolarna vid sin bedömning av fall av otuktist het1

ssasMp^ssatiBSS

brott av detta slag vara av den lindriga natur att det kan anses för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 185

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1062

skylla endast böter. Sådana särskilda skäl till sinnesundersökning, varom

förmäles i 41 § andra stycket sinnessjuklagen, torde föreligga så snart man

har anledning antaga risk för återfall. Erfarenheten visar att sådan risk är

särskilt stor vid ifrågavarande brott. Yrkeskvinnors samarbetsförbund har

uttalat, att de skador som nu ifrågavarande brott åstadkommer hos barn och

ungdom ofta är av allvarlig art, samt understrukit vikten av sträng samhällsreaktion.

Riksförbundet för sexuell upplysning anför, att enligt en dansk undersökning

minst var femte kvinna haft upplevelser av sedlighetssårande handlingar

under barnaåren och att dessa upplevelser ofta satt varaktiga och

djupa spår, som utan tvivel spelar en roll i hennes psykiska utveckling. Förbundet

vill emellertid icke härav draga slutsatsen, att man måste inskrida

strängare mot exhibitionister och »fula gubbar». Det är av stor betydelse

vid en rättegång med exhibitionister, att de psykiatriskt undersökes redan

på ett mycket tidigt stadium av processen. Beträffande tvångsneurotiska

exhibitionister är det önskvärt att de överhuvud taget icke ställes inför domstol.

Förbundet är av den meningen, att man framför allt bör kunna komma

till rätta med dessa olyckliga människor med andra medel än straff.

Departementschefen. Kommitténs förslag innebär, att de sinsemellan olikartade

handlingar som avses i SL 18: 13 skall uppdelas, så att vissa av dem

hänföres till förevarande kapitel, medan de i övrigt upptages i kapitlet om

brott mot allmän ordning. Principen för uppdelningen är, att sådana handlingar,

som kan anses innefatta angrepp i sexuellt hänseende mot en enskild

person, skall utskiljas och upptagas i förevarande kapitel. Enligt förslaget

skall dessa handlingar sammanföras under brottsbeteckningen otuktigt beteende,

och de beskrives så, att man på sedlighetssårande sätt berör någon

eller blottar sig själv eller annorledes i ord eller handling uppträder sedlighetssårande.

Såsom förutsättning för straffbarhet skall enligt förslaget

vidare gälla att gärningen är riktad mot barn under femton år eller är ägnad

att kränka annan.

Del föreslagna stadgandet synes i viss mån svåröverskådligt, och det kan

ifrågasättas om icke gärningsbeskrivningen blir alltför vidsträckt för att

försvara en plats i kapitlet om sedlighetsbrott. För att klart avgränsa stadgandets

tillämpningsområde torde i detsamma böra upptagas endast de praktiskt

mest betydelsefulla fallen av sådana otuktiga handlingar som riktas

mot enskild person och som innebär typiska avarter av sexuellt beteende.

Dessa handlingar är, som kommittén själv understryker, dels exhibitiva åtgärder

och dels sedlighetssårande beröring av minderårig. Övriga fall av angrepp

med sexuell inriktning mot enskild person, såsom sedlighetssåiande

beröring av vuxen person, oanständiga åtbörder och yttranden etc., torde i

den mån de icke faller under andra bestämmelser i förevarande kapitel

täckas i främsta rummet av stadgandet om ofredande (se 4 kap. 7 § i departementsförslaget).

Sådana situationer då handlingen icke inriktar sig mot

en bestämd person utan karakteriseras av att den väcker anstöt hos en

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 B Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

storre eller mindre krets av utomstående, exempelvis då två personer idkar

könsumgänge på allmän plats, bör behandlas i kapitlet om brott mot allmän

ordning.

För sedlighetssårande beröring av minderårig torde kunna sättas en åldersgräns

av femton år. Något behov av motsvarighet till den bestämmelse

som upptagits i 3 § andra stycket synes ej föreligga i detta fall.

Vad angår åtgärder av exhibitiv natur torde gärningen kunna beskrivas

sa, att nagon pa satt som är ägnat att väcka anstöt blottar sig för annan.

Det i kommittéforslaget begagnade uttrycket »kränka» synes något för restriktivt

i detta sammanhang. Åtgärden faller under bestämmelsen även om

den vidtages i enrum inför en enda person. Givetvis måste dock därvid hänsyn

tagas till situationen i dess helhet, bl. a. om den mot vilken åtgärden

riktas frivilligt deltagit i sexuellt närmande mellan parterna.

PåföJjden för de handlingar som här avses torde lämpligast kunna sättas

till böter eller fängelse i högst sex månader.

7 §•

Denna paragraf svarar mot SL 18: 11 och 18: 12 samt har motsvarighet i

kommittéförslaget 4: 7.

Gällande ratt. I SL 18: 11 och 18: 12 stadgas om koppleribrott. Dessa lagrum

fick sin nuvarande lydelse genom lagstiftning år 1918, vilken grundades

på den s. k. reglementeringskommitténs förslag av år 1910 angående åtgärder

för motarbetande av de smittosamma könssjukdomarnas spridning. I SL

18. 11 första stycket stadgas ansvar för den som vanemässigt eller för att

därmed bereda sig vinning förleder till, förmedlar eller på annat sätt främjar

otukt mellan andra. Brottet benämnes koppleri. I andra stycket av samma

paragraf behandlas s. k. sutenörskap. Enligt detta lagrum inträder ansvar

för den som, utan att ha gjort sig skyldig till sådant förfarande som i

första stycket sägs, för egen vinning stadigvarande utnyttjar annans otuktiga

levnadssätt. Påföljden enligt SL 18: 11 är straffarbete i högst fyra år

eller fängelse i högst sex månader. I SL 18: 12 behandlas ett särskilt fall

av främjande av otukt mellan andra, även om gärningen varken skett vanemässigt

eller för att bereda gärningsmannen vinning. Stadgandet är tillämpligt

på föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller

andra som till otukt med annan förleder barn eller dem som är ställda under

deras lydnad eller uppsikt. Påföljden är normalt straffarbete från och med

två till och med sex år men kan vid synnerligen förmildrande omständigheter

nedsättas till straffarbete i sex månader eller till fängelse.

Kommittén. I kommitténs förslag har de nuvarande bestämmelserna i SL

18. 11 och 18: 12 sammanförts till en gemensam brottstyp med benämningen

koppleri.

I paragrafens första punkt föreslås ansvar för det fall att någon vanemässigt

främjar eller utnyttjar annans otuktiga levnadssätt. Vad angår åtgärder

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 187

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

som innefattar främjande av sådant levnadssätt innebär förslaget en viss

begränsning av brottsområdet i förhållande till vad som nu gäller. Medan i

SL 18:11 stadgas ansvar för den som främjar »otukt mellan andra», straffas

enligt förslaget främjande av »annans otuktiga levnadssätt». Med uttrycket

otuktigt levnadssätt åsyftas enligt kommittén vanemässiga utomäktenskapliga

förbindelser av tillfällig natur, i främsta rummet den mer eller

mindre yrkesmässiga, kvinnliga eller manliga prostitutionen. I fiåga om

utnyttjande av annans otuktiga levnadssätt innebär förslaget, att ansvar inträder

i och med att någon på annans otuktiga levnadssätt förskaffar sig

fördelar utan vederlag eller mot ett vederlag som står i missförhållande till

vad han å sin sida presterat. Det har icke ansetts nödvändigt att såsom i

gällande lag uttryckligen uppställa krav på att utnyttjandet skall ske »för

egen vinning». Bestämmelsen om utnyttjande av annans otuktiga levnadssätt

tar, enligt kommittén, främst sikte på sutenörer men den är tillämplig

även i vissa andra fall som innebär att någon ekonomiskt ockrar eller eljest

profiterar på annans otuktiga levnadssätt. Såsom komplettering till det föreslagna

stadgandet om vanemässigt främjande av annans otuktiga levnadssätt

föreslås i andra punkten första ledet ansvar för den som för att bereda

sig särskild vinning främjar tillfällig könslig förbindelse mellan andra. I detta

fall kräves sålunda varken vanemässighet eller att främjandet avsett annans

otuktiga levnadssätt, utan det är tillräckligt att gärningsmannen i

vinningssyfte främjat en tillfällig könslig förbindelse, t. ex. ett s. k. nattparti.

Medan den nuvarande bestämmelsen i SL 18: 11 första stycket avser

varje främjande av otukt mellan andra som sker i vinningssyfte, inträder

enligt förslaget ansvar först då gärningsmannen åsyftat att bereda sig särskild

vinning. Härmed avser kommittén, att han tagit eller betingat sig ett

oskäligt vederlag för den prestation varigenom han främjat den könsliga

förbindelsen.

I paragrafen föreslås även ansvar för den som till otuktigt levnadssätt förleder

någon som är under tjuguett år. Stadgandet motsvarar det kvalificerade

fall av koppleri som för närvarande behandlas i SL 18: 12, men det är

något mera omfattande än detta. Genom den föreslagna utvidgningen avses

att bereda ökade möjligheter att ingripa mot sutenörer och prostituerade,

kvinnliga eller manliga, som förleder underåriga till prostitution. Det föreslagna

stadgandet överensstämmer med den gällande bestämmelsen däri att

varken vanemässighet eller vinningssyfte kräves samt att endast sådana

fall som har karaktär av förledande inbegripes. I förslaget har emellertid

brottsomådet icke begränsats till vissa särskilt angivna personkategorier och

icke heller har såsom brottsförutsättning uppställts att den mot vilken gärningen

riktats skall stå under gärningsmannens lydnad eller uppsikt. Den

nödvändiga begränsningen ligger enligt förslaget däri att handlingen skall

rikta sig mot någon som är under tjuguett år och att den skall innebära förledande

till otuktigt levnadssätt.

Påföljden för koppleri föreslås till fängelse i högst fyra år.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Yttrandena. Socialstyrelsen har ifrågasatt, huruvida önskemålet om en ut
tThlT8

T iydde/.. T* kopplare och sutenörer blivit i erforderlig mån

td godosett genom forslaget. Möjlighet att ingripa med straffrättsliga medel

bor föreligga vid främjande av annans otuktiga levnadssätt, då det föreligger

avsikt att bereda sig vinning därpå utan att vanemäsrighet är för

handen eller denna kan bevisas. Enligt gällande rätt bestraffas också en dvi

gärning, och straffrattskommittén bär icke anfört något skäl för den före
komna

h § rnsn,insen härvidla§- I fråga om de egentliga sutenörerna har

kommittén föreslagit en icke obetydlig utvidgning av det straffbara området

genom att upphava vinningsrekvisitet och samtidigt ersätta kravet på

stadigvarande utnyttjande av annans otuktiga levnadssätt med det mindre

^ utnyltjandet ska11 ha skett vanemässigt. Med hänsyn

till brottets utomordentlig stora samhällsfarlighet bör det övervägas, om

icke en storre utvidgning är möjlig att genomföra. Även kravet på vanemassighet

forefaUer således styrelsen väl rigoröst; ett ingripande i straffrattsbg

ordning bor kunna ske redan då ett även icke bevisligen vanemässigt

u nyttjande av annans otuktiga levnadssätt föreligger. Villkoret synes kunna

utgå, särskilt om man beaktar att med annans otuktiga levnadssätt, vars

utnyttjande det har gäller, förstås vanemässiga utomäktenskapliga förbindelser

av tillfällig natur.

Riksförbundet för sexuell upplysning har sagt sig ej ha något att erinra

mot de föreslagna bestämmelserna men uttalat att lagtexten och motiven

fått eu alltför vag utformning.

Hovratten over Skåne och Blekinge anser att en motsvarighet till det stadgande

angående oaktsamhet hos gärningsmannen i fråga om föremålets ålder,

som föreslagits vid otukt med barn och otukt med ungdom, är påkallad

vid förevarande brottstyp.

Departementschefen. Det av kommittén föreslagna stadgandet om koppen

synes bora något jämkas, innan det upphöjes till lag. Med anledning av

vad socialstyrelsen anfört torde ansvar för främjande eller utnyttjande av

annans otuktiga levnadssätt böra inträda ej blott vid vanemässighet utan

aven om vinningssyfte utan vanemässighet föreligger. Att såsom socialstyrelsen

llragasatt kriminalisera sådana fall av utnyttjande av annans otuktiga

levnadssätt, då varken vinningssyfte eller vanemässighet förefinnes,

torde däremot tora alltför långt och synes icke heller påkallat.

Koppleribrottet bör såsom kommittén föreslagit omfatta även fall, då

någon för att bereda sig särskild vinning främjar tillfällig könslig förbindelse

mellan andra. Kommittén nämner som exempel främjande av s. k

nattparti och torde därvid åsyfta särskilt det fallet att en portier på ett

hotell mot särskilt vederlag, d. v. s. vederlag som överstiger ordinär taxa,

upplåter rum åt personer som tillfälligt träffats för att idka könsumgänge.

enlighet med kommitténs förslag bör i koppleribrottet vidare in^å att

man till otuktigt levnadssätt förleder den som är under tjuguett år, utan

att vare sig vanemässighet eller vinningssyfte kräves. För tillämpning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 189

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

denna strängare regel bör krävas vanligt uppsåt i fråga om vederbörandes

ålder. Jag vill alltså ej tillstyrka det av en hovrätt framförda förslaget att

regeln skall vara tillämplig jämväl vid oaktsamhet i avseende å åldersgrän
sen.

Den latitud för påföljden som upptagits i kommittéförslaget, fängelse i

högst fyra år, synes något för snäv. Möjlighet att ådöma längre tids fängelse

"än fyra år bör föreligga i grova fall, exempelvis då gärningsmannen särskilt

brutalt och hänsynslöst utnyttjat sitt offer eller då han i större omfattning

främjat otuktigt levnadssätt. För nu avsedda och liknande grova

fall torde böra stadgas en särskild latitud, upptagande fängelse i lägst två och

högst sex år.

8 §.

Paragrafen har motsvarighet i stadganden i SL 15:25, 18:7, 18:8 och

18: 10. I kommitténs förslag svarar paragrafen mot 4: 8.

Gällande rätt. Gällande lag upptager i SL 15: 25 bestämmelse om ansvar

för försök till våldtäktsbrott (SL 15: 12, 15: 13, 15: 15 och 15: 15 a). På försöksstadiet

inträder vidare ansvar i fråga om otukt med barn under femton

år (SL 18: 7, 18: 8) samt homosexuell otukt som avses i SL 18: 10. Försök

till brott enligt andra lagrum i SL 18 kap. är icke belagt med ansvar. Icke

heller är förberedelse till brott av de slag som är upptagna i förevarande kapitel

i något fall kriminaliserat i gällande rätt.

Kommittén. Kommittén föreslår kriminalisering av försök till våldtäkt,

otukt med barn samt otukt med ungdom. I fråga om våldtäkt föreslås att

straff skall inträda jämväl vid förberedelse och stämpling.

Yttrandena. Advokatsamfundet har ifrågasatt, huruvida ett stadgande om

straff för förberedelse eller stämpling till våldtäkt har någon uppgift att

fylla.

Departementschefen. I likhet med advokatsamfundet anser jag det nagot

tveksamt, om det finns anledning att stadga ansvar för våldtäkt på förberedelsestadiet.

Det praktiska behovet av en kriminalisering på detta stadium

torde vara i huvudsak täckt av de regler som upptages i kapitlet om brott

mot frihet och frid. Vid övervägande av frågan har jag stannat för att låta

stadgandet om ansvar för förberedelse och stämpling till våldtäkt få utgå.

Försöksregeln beträffande våldtäkt torde böra omfatta även den lindrigare

graden, i departementsförslaget benämnd våldförande. Vidare bör i

anslutning till kommitténs förslag ansvar stadgas för försök till otukt med

barn, grov otukt med barn samt olukt med ungdom.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190 B

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

7 KAP.

Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

Med detta kap. inledes den del av brottsbalken som behandlar förmö«enhetsbrotten.

Kapitlet omfattar tillgreppsbrotten och motsvarar i gällande rätt

SL 20 kap. I kommitteforslaget har kapitlet motsvarighet i 6 kap. Några

väsentliga andringar i förhållande till gällande rätt föreslås icke. §

Kapitlet innehaller i det föreliggande förslaget följande brottstyper nämligen

stöld (1 §), snatteri (2 §), bodräkt (3 §), grov stöld (4 8) rån’(5 8)

oersjrälvtäkt§)(90l8°)VlDkrafttaVledninS (? §)’ egenmfikti«t förf«™“ de (Sfi)

och ^sjalvtakt (9 §). Dessutom upptages bestämmelser om försök m. m.

Denna paragraf svarar mot SL 20: 1 och mot 6: 1 i kommittéförslaget.

stök^Sådanfh lnL 2°: 1 behandlas det ^dinära tillgreppsbrottet, nämligen

- före^l ~ som medför straffarbete i högst två år eller fängelse

föreligger, om man olovhgen tager vad annan tillhör med uppsåt att till
tiflerenn

H! t.lllgreppet ti,lika innebär skada. Det förutsattes alltså dels

g pp, dels tillagnelseuppsåt och dels förmögenhetsöverföring. I rättstillämpningen

har särskilt spörsmålet om tillägnelseuppsåtet tilldragit sig inesse.

Fragan har sin största betydelse då det gäller tillgrepp av cyklar,

motoi cyklar och bilar. Vid sådana tillgrepp förekommer det ofta att gärmngsmannen

efter att ha färdats ett stycke med fortskaffningsmedlet över
?

, e-“ ri-^CThoa dyllka fal1 1 re§el bedömts såsom egenmäktigt förfa
ande

jämlikt SL 20: 6. Till grund för denna praxis torde ha legat vissa

i ST Tn Ti1 * *'',.0 it,!1 1942 åFS la8stiftning- Det må även anmlrkas att

SL 20: 6 tillgrepp av fortskaffningsmedel under vissa omständigheter uttryckligen

angives såsom exempel på grovt fall av egenmäktigt förfarande I

dt par av högsta domstolen nyligen avgjorda mål har emellertid tillgrepp

av bil under nu berörda omständigheter bedömts såsom grov stöld, när det

mast antagas såval att det vid tillgreppet av bilen stått klart för gärnin«s
återTh-I

1 f°!jd 3V hanS handlin§ vore “öjligt, att ägaren icke skulle

ha v! S°m °Ck aU V1S8het därom’ att så eJ komme att ske, icke skulle

ha avhållit gärningsmännen från att tillgripa bilen (se N. J. A. 1954 s. 240).

Kommittén. Kommittén framhåller att den starka stegring av antalet till
??;r:irtor{ord°n

som under de senaste åren ^rum ^ land med
f

« u J°m lampll§a åtgärder mot detta slags brottslighet tilldragit

sig ett betydande allmän! intresse. Av den debatt som förts har framgått

att domstolarnas praxis - härvid åsyftas praxis före nyssnämnda avgöranden

i högsta domstolen, vilka icke förelåg då kommittén framlade sitt

betänkande - strider mot vad en allmänt utbredd opinion anser naturligt.

For gemene man har, framhåller kommittén, framstått som särskilt svår
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 191

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

förståeligt att en person, som under färd genom landet i en tillgripen bil

skaffat sig bensin, tobak och mat genom inbrott och stölder, dömes fölegenmäktigt

förfarande beträffande tillgreppet av bilen men för stöld eller

grov stöld beträffande tillgreppen i övrigt. För att undanröja denna klyfta

mellan rättspraxis och allmän rättsuppfattning har kommittén föreslagit att

stöldbegreppet skall bestämmas så, att det omfattar, förutom tillgrepp med

tillägnelseuppsåt, även tillgrepp med uppsåt att bruka det tillgripna utan

att återställa det.

1 övrigt innebär kommittéförslaget ej några ändringar i förhållande till

gällande rätt.

Yttrandena. Den av kommittén föreslagna utvidgningen av stöldbegreppet

har tillstyrkts av bl. a. överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Kronobergs, Malmöhus, Skaraborgs, Kopparbergs och Norrbottens

län, föreningen Sveriges häradshövdingar och advokatsamfundet.

Kriminalpolisintendenten i Stockholm, som likaledes tillstyrkt förslaget,

anför bl. a. följande.

Det svar den utredande kriminalpolismannen får på sin fråga om vederbörandes

tidigare brottslighet blir ofta, att denne »bara lånat» en eller annan

bil tidigare. Det är heller icke ovanligt att den många gånger unge lagöverträdaren,

sedan han upplysts om arten av brottet och det allvarliga

däri, förklarar sig icke ha känt till detta. Talesättet torde tyvärr i manga

fall ha fog för sig. . . ...

Till en början synes härav framgå att den inställningen blivit vanlig

bland det brottsklientel det här är fråga om att betrakta nämnda tillgrepp

endast såsom ett »lån». Ett sådant betraktelsesätt måste vara främmande

för det allmänna rättsmedvetandet. Jag ansluter mig sålunda helt till vad

kommittén i denna del anfört. Att tolkningen av kravet på tillagnelseuppsåt,

på sätt framgår av 1 § i förslaget, slutligen bragts till en andainalsenlig

lösning måste ur samhällets synpunkt vara lyckligt och ägnat att underlätta

de rättsvårdande myndigheternas ansträngningar att stävja denna

kriminalitet. . . , ,.

Det förefaller vidare som de individualpreventiva synpunkterna i detta

sammanhang så till den grad satts i förgrunden att allt tal om allmänpreventionens

betydelse tolkats såsom bevis för en reaktionär ståndpunkt. Jag anser

mig dock erfarenhetsmässigt kunna påstå att åsidosättandet av de allmanpreventiva

synpunkterna i betydande omfattning medverkat till att har berörda

brottslighet på senare tid ökat i så oroväckande grad.

I några yttranden har emellertid uttalats, att stöldbegreppet genom den

föreslagna ändringen blir för vidsträckt. Landsfogden i Malmöhus län har

anfört, att många egenmäktiga förfaranden som icke förtjänar att behandlas

som grövre brott, t. ex. »lån av en eka», skulle vid ett genomförande av

förslaget komma att bedömas som stöld. Enligt landsfogdens mening är det

därför riktigare att skapa en ny brottstyp, tillgrepp av motorfordon, vilken

bör straffas såsom stöld. Polisintendenten i Hälsingborg har uttalat en liknande

uppfattning samt framhållit att det är oklart vilka omständigheter

som i praktiken skall anses innefatta återställande av tillgripen egendom.

Polisintendenten har föreslagit att i den nuvarande stöldparagrafen uppta
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ges en bestämmelse av innehåll, alt för stöld skall dömas, där någon olovligen

tager och brukar annans fortskaffningsmedel. Statsäklagaren i Malmö

med h™8Ct 0Ver,luvud finnes anledning att ändra stöldbegreppet

med hansyn till att en ändring icke skulle ha någon betydelse ur straffmätmngssynpunkt.

Enligt statsåklagarens mening är det måhända mera lillredsstallande

afl 1 § andras förslagsvis sålunda: »Tillgrepp med uppsåt att

bruka det t.ltgripaa utan att älerslälla det strattes säsom för stöld?

Aven riksåklagarämbetet har ställt sig tveksamt till eu ändring av stöldbegieppet.

Enligt ämbetets mening är det lyckligare om bil tillgreppen kan

i an sadan ändring inordnas bland stöldbrotten genom en ändrad rättstill
«g,

''hirVrTtT"'' SO“ tr°“ SiS fi"na ““ omsvänSn‘ne i praxis är pä

Syftet med den föreslagna utvidgningen av stöldbegrennet har i första

hft?illVarit att åvägabringa, att de s. k. billånen, vilka enligt gällande praxis

hithl s regelmässigt bedömts såsom egenmäktigt förfarande i störfe ut

sträckning behandlas såsom stöld. De skäl, som i betänkandet anföfts

de1 hrinladant .standPl,flktstagande — nämligen att brottsrubriceringen borde

brmöas i överensstämmelse med vad som enligt allmän rättsunnfatt

Amletérv? fdZ" tikitiB,-°,?h ”mligt - vård. alu bealftandé.

mbetet vill dock ifrågasatta, om den föreslagna ändringen i stöldnaraara
ien

ar ratta sattet att uppnå nyss angivna syfte. Med den utformning Sdet

ioreslagna tillagget i 1 § fått, kommer sålunda att till tjuvnadsbrott hänföras

exempelvis sadana fall, där en person tillgriper en roddbåt för färd

fida ehe^dä 6 mSJ° °]C?tefter anvandandet lämnar båten på sjöns andra

!d/’ er ,da ,ea v.arnPhktlS> som k«rt före permissionstidens utgång med

tåg anlander till sin forlaggmngsort i en mindre stad, »lånar» en vid stationshuset

stående cykel och på denna färdas till det i närheten liggande

<aneidn°tTådet “t311 aU dä!efter återställa cykeln. Enligt ämbetets mlning

Imn det knappast anses sta i överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen

att beteckna dylika förfaranden såsom tjuvnad. Det torde möta

afl formulera tillägget i 1 § så, att nu angivna fall uteslutas

ÄfbegrTäsld Sck^d “det Sam''idiSl f4r ‘ a"dra hä"see"de"

Föreningen Sveriges landsfogdar har betonat, att frågan om det straffrättsliga

bedömandet av biltillgreppen oftast torde inskränka sig till en

rubricerings!råga, samt i likhet med riksåklagarämbetet uttalat, att det saklgt

sett är mest tillfredsställande om rättspraxis kan ledas in på den linjen,

»It det skall bedömas som stöld om någon tillgriper en sak med uppsåt

att tillfälligt tillgodogöra sig den men utan uppsåt att återställa den.

Departementschefen. Frågan om rubriceringen av sådana tillgrepp, vid vilka

gärningsmannen ej haft klart tillägnelseuppsåt utan allenast uppsåt att bruka

det tillgripna utan att återställa det, har vållat viss tvekan i rättstillämpningen.

Spörsmålet har praktisk betydelse med hänsyn till att tillgrepp av

fortskaffningsmedel med sådant begränsat uppsåt är en mycket vanlig

brottstyp. Kommittén har velat lösa detta problem genom ett tillägg till definitionen

på stöld, så att därunder skulle ingå ej endast tillgrepp med klart

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 193

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

tillägnelseuppsåt utan jämväl tillgrepp som sker med uppsåt att bruka det

tillgripna utan att återställa det. Jag anser goda skal tala för en vidgad

tillämpning av stöldbegreppet, då det gäller tillgrepp av motorfordon, men

såsom bl. a. riksåklagarämbetet framhållit kommer stoldparagrafen med

den föreslagna lydelsen att få en så vidsträckt omfattning, att därunder

skulle ingå även en rad andra fall av olovligt begagnande forutom dem

som egentligen åsyftats. Detta synes knappast vara förenligt med den

allmänna rättsuppfattningen i hithörande frågor. Efter de vagledande avgöranden

från högsta instans som numera föreligger synes fragan ha fått

en tillfredsställande lösning utan ändring av lagstiftningen. Jag har darfor

stannat för att förorda bibehållande tills vidare av stadgandets lydelse i detta

avseende.

I övrigt sammanfaller kommitténs förslag med gällande rätt och synes

ej i sak giva anledning till erinran.

2 §•

Paragrafen motsvarar SL 20: 2 och 6: 2 i kommittéförslaget.

3 §.

Förevarande paragraf motsvaras i gällande rätt av SL 20:3 och i kommitténs

förslag av 6:3.

Departementschefen. I kommittéförslaget har den av kommittén förordade

ändrade beskrivningen av stöldbegreppet i 1 § föranlett en komplettering

av det särskilda stadgandet om ansvar för medverkan till bodrakt. Med hansyn

till den ståndpunkt jag intagit i fråga om formuleringen av 1 § torde

emellertid detta tillägg böra uteslutas.

4 §.

Paragrafen motsvarar SL 20:4 och 6: 4 i kommittéförslaget.

Departementschefen. I enlighet med kommitténs förslag har minimum

för den grova typen av vissa förmögenhetsbrott, däribland stöld, höjts

från frihetsstraff i två månader till sex månader. Denna ändring innebar en

förskjutning av gränsen mellan normalformen och den grova formen av

brottet, och syftet är alltså icke att åstadkomma en allmän straffskärpning

vid ifrågavarande brott. Jag vill i detta sammanhang erinra om att rubriceringen

alltid skall ske med hänsyn tagen till samtliga vid brottet föreliggande

omständigheter. De i vissa brottsbeskrivningar angivna exemplen på omständigheter,

som skall särskilt beaktas vid bedömande huruvida ett brott

är grovt, är sålunda varken uttömmande eller i och för sig avgörande. Även

om exempelvis ett olovligt tillgrepp har skett medelst inbrott, kan det därför

med hänsyn till omständigheterna i övrigt bli att bedöma såsom stöld och

icke som grov stöld.

7 Hihanq Ull riksdagens protokoll 1962. t samt. Nr 10. B.

s. 194 Kontrollera mot PDF

194 B

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år J962

5 och 6 §§.

Dessa båda paragrafer motsvarar SL 20:5 och har i kommitténs förslag

motsvarighet i 6: 5 och 6: 6. sla&

Gallande rätt. Enligt SL 20: 5 föreligger rån, om man stjäl medelst våld

öåTsTT T medt S<lh0t S°m innebär hängande fara eller, sedan man begatt

stöld och antraffats å bar gärning, sätter sig med sådant våld eller

ot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna. Rån föreligger

men om man med sådant våld eller hot tvingar någon till handling eller

tvune 0 ’ ''°m mnebar VinninS fÖF Särnin§smannen och skada för den

ungne eller nagon i vars ställe denne är. Lika med våld skall anses åtgärd

^angenom någon försättes i vanmakt eller annat sådant tillstånd. FörTån

vid rån h 5*! °Ch mCd Ctt tU1 °ch med åtta år- Om någon

d rån blir sa våldförd, att han därav får döden eller svår kroppsskada eller

ranet eljest ar att anse som grovt, skall gärningsmannen dömas till straff
aibete

pa livstid eller från och med sex till och med tio år.

Jl»Zmittén/-{rå^~°m rånbrottet skiIJ''er kommitténs förslag från

MiS H T danfnom att de s- k. culpösa överskotten borttagit.

<het med vad som skett vid misshandels- och andra liknande brott

Aven i vissa andra avseenden innebär förslaget ändringar i förhållande till

StTrde y dT- SåS°m exemPel På omständigheter som skall särskdt

beaktas vid bedömande huruvida rån skall anses som grovt angives i

toista hand, att gärningsmännen tillfogade svår kroppsskada eller gär
ansfufer

8 a Sy"Trl,lg förslagenhet eller grymhet. Exemplifieringen

sluter sig i denna del till den av kommittén föreslagna beskrivningen av

grov misshandel. Att rånaren uppsåtligen berövar sitt offer livet har i för
tin8»fVhkettU?Pif?.

tlbi“nd eXemplen På omständigheter som bör föranleda

till att brottet skall bedömas som grovt. Dödande i rånsyfte bör enligt kom
mitten

regelmässigt bedömas såsom mord. Såsom exempel på grovt brott angives

i forslaget ytterligare att gärningen innefattade ett hänsynslöst utyttjande

av den ranades skyddslöshet eller utsatta ställning. Det må nämnas

att kommittén haft att överväga en framställning från svenska droskbilagareforbundet

om utvidgning av ämbetsskyddet till att avse även drosk
7rk,

e:-tÖVni"g’ Det med framstäHningen åsyftade ökade straff3

ddet for droskforare blir enligt kommitténs uppfattning i huvudsak tillgodosett

genom att enligt förslaget rån mot sådana och andra yrkesutövare

str ff -tt r 7!gel SkaH bedömas som grovt rån- Ett ytterligare ökat

straffrättsligt skydd for droskforare genom en utvidgning av ämbetsskyddet

skidle en igt kommitténs mening bli av föga praktisk betydelse. Straffet för

rån föreslås till fängelse mellan ett och åtta år och för grovt rån till fängelse

/ Tf fy? °cb 7 ar'' Att lcke’ såsom 1 gallande lag, livstidsstraff upptagits

. raffskaIan for det grova brottet sammanhänger med att de fall där sådant

stiaff narmast kan ifrågakomma, d. v. s. rånmord, enligt förslaget skall bedömas

sasom mord. Vad angår den föreslagna sänkningen av frihetsstraffets

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 195

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

minimum från nuvarande sex. år till fyra år har denna föranletts av att giänsen

mellan rån och grovt rån något förskjutits i jämförelse med gällande lag,

vissa fall som nu bedömes som rån jämlikt SL 20: 5 första stycket skall enligt

förslaget bedömas som grovt rån.

Yttrandena. Några remissinstanser har anfört betänkligheter mot att borttaga

straffskärpningen för culpösa överskott. Riksåklagarämbetet anför, att

de skäl som föranlett ämbetet att föreslå bibehållandet av särskilda straffbestämmelser

för de culpösa överskotten vid misshandelsbrotten icke gör

sig med fullt samma styrka gällande vid rånbrotten. Det ar sålunda icke

för rånbrotten typiskt, att de företages i affekttillstånd, utan snarare ar för

dem utmärkande, att de sker efter föregående överläggning; ofta vittnar

rånbrotten om stor kallblodighet hos gärningsmannen. Att bedöma frågan,

om uppsåt eller oaktsamhet förelegat i förhållande till den större effekten,

blir därför ej vid rån förenat med sådana särskilda svårigheter som vid

misshandelsbrotten. Å andra sidan överensstämmer rånbrotten, i den mån

de förövas medelst våld å person, i förevarande hänseende så lillvida med

misshandelsbrotten, att den större effekten ofta framstår såsom en tämligen

normal följd av våldet; de båda brotten bildar jämväl här ur broltsbedömningssynpunkt

en naturlig enhet. Även med hänsyn till svårigheterna

att avpassa straffskalorna för det okvalificerade rånet och det därmed konkurrerande

brottet vållande till annans död eller kroppsskada, så att de

även lämpar sig för de objektiva överskotten, föreligger likheter mellan rån

och misshandel. Föreningen Sveriges landsfogdar har uttalat sig i samma

riktning. Länsstyrelserna i Malmöhus och Södermanlands lön hav uttryckt

farhågor för att borttagandet av straffskärpning för culpöst överskott kan

medföra fara för att rånbrott icke kommer att beivras med sådan skarpa

som ur allmänpreventiv synpunkt måste anses erforderligt.

Hovrätten för Nedre Norrland har förordat att livstidsstraff skall upptagas

såsom påföljd för grovt rån. Hovrätten anmärker att, såvitt hovrätten

har sig bekant, interneringsnämnden ej brukat förorda förvaring, då livstids

straffarbete varit alternativet till förvaringen, enär nämnden i sådant

fall ansett straffarbetet vara den lämpligare reaktionsformen. I flera fall

under senare år, där rånare dödat sina offer, har de invänt, att de ej avsett

att döda. Har någon misshandlat en annan människa till döds, fordras det

alltid starka skäl för att man mot gärningsmannens nekande skall våga

antaga, att han skulle ha misshandlat den andre så svårt, som han gjort,

även om han vetat att denne skulle do därav. Såvitt angår rån, varav

döden följt, skulle avgörandet av denna vanskliga uppsåtsfråga ej få så stoi

betydelse om livstids straffarbete inginge redan i straffskalan för rån i

samband med livsfarlig misshandel. Uttalanden i samma riktning bär

gjorts av hovrätten för Västra Sverige och landsfogden i Malmöhus län.

Svea hovrätt har, i anslutning till vad hovrätten föreslagit beträffande

grov misshandel, hemställt att orden »förslagenhet och grymhet» måtte utbytas

mot »råhet».

opaginerad Kontrollera mot PDF

196 ö Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Departementschefen. Beträffande frågan om de cuipösa överskotten vid

rånbrottet kan jag inskränka mig till att hänvisa till vad jag anfört i den

allmänna motiveringen och i den särskilda motiveringen till misshandelsbrotten.

Anledning att i detta avseende reglera rånbrottet på annat sätt än

misshandel synes ej föreligga. Jag anser mig ej heller kunna acceptera det

från några håll framförda förslaget att upptaga livstids fängelse såsom påföljd

för grovt rån. Kommitténs förslag torde även i övrigt kunna godtagas

med vissa jämkningar. Latituden för rån torde sålunda lämpligast böra bestammas

till fängelse mellan sex månader och sex år. Avfattningen av

exemplen på omständigheter, som särskilt skall beaktas vid bedömande huruvida

brottet är grovt, bör jämkas i anslutning till vad jag föreslagit i fråga

om misshandelsbrotten. Av skäl som framgår vid 6 kap. 1 § i departementsforslaget

torde vidare den särskilda regeln angående försättande i vanmakt

eller dylikt kunna utgå.

7 §•

Paragrafen har motsvarighet i SL 20: 9 och i kommittéförslaget 6: 10.

Departementschefen. Kommitténs förslag beträffande denna paragraf, som

avser olovlig kraftavledning, innebär ingen ändring i förhållande till vad

som nu galler. Något praktiskt behov av den i gällande rätt upptagna regeln

om förhöjt maximum för grova fall synes emellertid ej föreligga

Lagbestämmelsen torde fylla sitt ändamål, därest påföljden sättes till böter

eller fängelse i högst två år.

8 och 9 §§.

Dessa paragrafer motsvarar SL 20:6, 20:7 och 20:8 andra stycket. 1

vomnnttens förslag har paragraferna motsvarighet i 6: 7, 6: 8 och 6’ 9 andra

stycket.

Gällande rätt. I SL 20:6 återfinnes brottstypen egenmäktigt förfarande,

hor egenmäktigt förfarande dömes, om man olovligen tager och brukar eller

eljest tillgriper något och ej fall är för handen som särskilt i kapitlet omformales.

Likaså dömes för egenmäktigt förfarande, om någon utan tillgrepp,

genom att anbringa eller bryta lås eller annorledes, olovligen rubbar

annans besittning eller ock genom motvärn eller på annat dylikt sätt hindrar

annan i utövning av rätt att kvarhålla eller taga något. Påföljden för

egenmäktigt förfarande är böter eller fängelse. Om brottet är grovt, skall

dock domas till straffarbete i två år eller fängelse. Vid bedömande huruvida

brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld eller hot

eller innefattat tillgrepp av annans fortskaffningsmedel, som brukats vårdslöst,

eljest vanvårdats eller icke återställts.

Om man olovligen rubbar annans besittning för att själv taga sig rätt

domes enligt SL 20: 7 för självtäkt till böter eller fängelse. Enligt det förslag

av straffrättskommittén, som låg till grund för 1942 års lagstiftning

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 197

Kungl. Mci j:ts proposition nr 10 år 1962

om förmögenhetsbrotten, skulle även självtäktsfall bedömas såsom egenmäktigt

förfarande. Självtäkt utbröts till ett självständigt brott pa förslag

av första lagutskottet (uti. 1942: 18 s. 28).

Bestämmelserna om egenmäktigt förfarande och sjähtakt ai enig

20:8 andra stycket tillämpliga även på intrång eller rubbning av annans

liesittning av fastighet.

Kommittén. Den av kommittén föreslagna beskrivningen av egenmäktigt

förfarande överensstämmer i fråga om typfallen olovliga tillgrepp och olovliga

besitlningsrubbningar med den i SL 20: 6 givna. Vad beträffar det tredje

tvpfallet av egenmäktiga förfaranden, motvärn mot laga självtäkt, uttalai

kommittén, att den närmare innebörden av begreppet motvärn ar oklar.

Enighet råder visserligen i doktrin och praxis om att motvärn omfattar

motstånd såväl medelst våld som genom hot samt att våldet icke behover

ha antagit karaktär av våld å person, men beträffande inneborden av hot

som medel för motvärn är läget mera oklart. Enligt en tolkning avses har

med hot allenast hot om våld å person, medan enligt en annan tolkning

även hot om ringare våld innefattas i uttrycket. Den praktiska betydelsen

av att noggrant fastställa innebörden av uttrycket motvärn i SL 20:6 förminskas

emellertid väsentligt genom att ansvar inträder även vid hindrande

av laga självtäkt »på annat dylikt sätt». Sistnämnda uttryck försvarar

dock ytterligare att klarlägga gränsen mellan det straffbara och det strafffria

området. Med hänsyn till den oklarhet som sålunda råder angaende

innebörden av begreppet motvärn anser kommittén att ordet motvärn ej

bör utan närmare bestämning användas i lagtext. I varje särskilt fall boi

angivas vari motvärnet skall bestå. Denna ståndpunkt har föranlett kommittén

att föreslå ändring även i bestämmelserna om våldsamt motstånd,

nödvärn och s. k. laga befogenhet. I förevarande paragraf har orden »genom

motvärn eller på annat dylikt sätt» ersatts med orden »med våld eller hot

om våld». Med våld avses enligt vad kommittén uttalar icke endast vak

mot den angripnes person; det är tillräckligt att gärningsmannen rycker

till sig eller försöker rycka till sig ett föremål från den som har ratt att

kvarhålla eller taga det. Utanför området för våld faller däremot ett rent

passivt motstånd som icke innefattar en fysisk kraftutveckling. För att

motvärn mot laga självtäkt skall vara straffbart kräves att gärningsmannen

med våld eller hot om våld hindrat annan. Bestämmelsen omfattar icke ett

våld som är så obetydligt att icke någon hindras därigenom, än mindre ett

hot om sådant våld. — I förslaget har den nuvarande särskilda straffskalan

för grova fall av egenmäktigt förfarande, frihetsstraff i högst två år,

bibehållits. Det har emellertid icke ansetts nödvändigt att i lagtexten upptaga

några exempel på omständigheter som i allmänhet skall föranleda

att egenmäktigt förfarande skall bedömas som grovt. Vad särskilt angår det

i gällande lag upptagna exemplet att gärningen förövats med våld eller hot

har kommittén ansett detta exempel mindre lämpligt med hänsyn till att

såsom normalfall av egenmäktigt förfarande skall anses hl. a. att genom

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

våld eller hot därom hindra annan i utövning av rätt att kvarhålla eller

taga nagot. Vad beträffar det andra exemplet, att gärningen innefattat tillgrepp

av annans fortskaffningsmedel som brukats vårdslöst, eljest vanvardats

eller icke återställts, framhåller kommittén, att i dylikt fall omständigheterna

ofta är sådana, att brottet enligt den av kommittén föreslagna

utformningen av stöldbegreppet i 1 § bör bedömas som stöld och

icke som egenmäktigt förfarande. Även utan särskilt stadgande torde vara

klart att den strängare straffskalan i regel bör tillämpas om gärningen

innefattat vårdslöst brukande av annans egendom av icke alltför obetydligt

varde. Likaså bor, framhåller kommittén, den strängare straffskalan i regel

lllampas, om sådant egenmäktigt förfarande som består i olovligt tillgrepp

eller olovlig besittningsrubbning förövas med våld eller hot om våld eller

om nagon genom grovt våld eller hot därom hindrar annan i utövning av

rätt att kvarhålla eller taga något.

Stadgandet om självtäkt i SL 20: 7 har av kommittén upptagits i oförändrat

skick i 6: 8, och bestämmelsen i SL 20: 8 andra stycket återfinnes i

kommittéförslaget 6: 9 andra stycket.

.. ®ePartementschefen. Mot förslaget att i brottsbeskrivningen å egenmäktigt

förfarande undvika ordet »motvärn» synes ej vara något att erinra. 1

departementsförslaget har därför det nu begagnade uttrycket »genom mot''a™

eller på annat dylikt sätt» såsom kommittén föreslagit utbytts mot

orden »med våld eller hot om våld».

Den brottstyp som under benämningen självtäkt behandlas i SL 20- 7 avser

i huvudsak samma gärningar som egenmäktigt förfarande. Skillnaden är

att ett egenmäktigt förfarande bedömes som självtäkt, om gärningsmannens

avsikt varit att sjalv taga sig rätt. Det kan emellertid ifrågasättas, om denna

omständighet ar tillräcklig motivering för att bibehålla självtäkt som en särs

a rottstyp. I praxis synes också ha uppkommit vissa svårigheter att uppdraga

en klar gräns mellan detta brott och egenmäktigt förfarande. Så till

vida kan dock sjalvtäktsfallen sägas utgöra en enhetlig grupp, att de i regel

aL-!-janSe S°m Iindri§a brott och Praktiskt taget aldrig föranleder annan

Pfi - , ä.nwÖ!en På §rUnd aV dCt anfÖFda har 1*8 funnit mig böra föreslå,

att sjalvtäktsfallen val hanfores under brottsbeskrivningen å egenmäktigt

förfarande i 8 § av förevarande kapitel men att en gradindelning av brottet

sker på det sattet, att påföljden för sådana fall, där brottet med hänsyn till

att gärningsmännen själv tagit sig rätt eller eljest är att anse som ringa, regleras

i 9 §. Såsom brottsbenämning för de ringa fallen föreslås självtäkt

som därigenom visserligen får en vidare innebörd än i SL 20: 7 men synes

vara att föredraga framför benämningen ringa egenmäktigt förfarande.

.... nh^ k°™mittens förslag skall påföljden för egenmäktigt förfarande vara

böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt fängelse

i högst två år; bortsett från sådana jämkningar som föranledes av införandet

av ett enhetligt frihetsstraff överensstämmer förslaget härutinnan med

gallande ratt. Jag vall for ram del i anslutning till den uppdelning av brottet

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 199

Kungl. Mcij:ts proposition nr 10 år 1962

i normalfall och ringa fall, som har skett i departementsförslaget, föreslå

såsom påföljd för egenmäktigt förfarande böter eller fängelse i högst tva

år och för självtäkt endast böter.

Det i SL 20:8 andra stycket upptagna stadgandet angaende besittmngsrubbningar

i fråga om fastighet torde kunna inarbetas i brottsbeskrivmngen

å egenmäktigt förfarande.

10 §.

Förevarande paragraf motsvarar SL 20: 8 första stycket och 20: 10 första

stycket. I kommittéförslaget har paragrafen motsvarighet i 6: 9 forsta stycket

och 6:11.

Gällande rätt. Enligt SL 20: 10 första stycket är ett flertal av tillgreppsbrotten

belagda med ansvar på försöks- och förberedelsestadiet. Detta galler

stöld, grov stöld, rån och olovlig kraftavledning. Beträffande rån straffas aven

underlåtenhet att avslöja brottet. Därjämte är försök till sådant tillgrepp av

fortskaffningsmedel, som ingår under egenmäktigt förfarande, belagt med

SL 20:8 första stycket innehåller stadgande att, om nagon i skog eller

mark olovligen tager sådant som avses i SL 24: 2 andra stycket, d. v. s.

växande träd, gräs etc., och brottet ej enligt vad där sägs ar att anse som

åverkan, vad i SL 20 kap. är stadgat angående tillgrepp skall aga tillämpning.

Kommittén. Kommittén har föreslagit ändring beträffande regeln att försök

till egenmäktigt förfarande är straffbart, då fråga ar om försök att tillgripa

fortskaffningsmedel. Förslaget har motiverats med att, enligt den av

kommittén föreslagna ändringen i 1 §, försök till sådant tillgrepp i rege

bleve straffbart såsom försök till stöld. Med hänsyn härtill och da det nuvarande

stadgandet om straff i visst fall för försök till egenmäktigt förfarande

ur lagteknisk synpunkt är mindre tillfredsställande, anser kommittén att

stadgandet kan upphävas.

Yttrandena, överståthållarämbetet förklarar sig ej kunna biträda forslaget

att försök till egenmäktigt förfarande, avseende tillgrepp av fortskaffningsmedel,

icke skall vara straffbart. Lagföring skulle därmed icke kunna

ske i exempelvis de fall, då någon ertappas med att försöka tillgripa en bil

och gör gällande, att han sedermera tänkt återställa den. Beaktas bör, att

det på försöksstadiet ur bevissynpunkt torde vara mycket vanskligt att avgöra

vilket uppsåt som föreligger. Det synes uppenbart, att vid genomforande

av förslaget de flesta försök att tillgripa motorfordon skulle lamnas

straffria. Med hänsyn härtill bör de lagtekniska synpunkter, som kommittén

anfört som skäl för förslaget att upphäva det nuvarande stadgandet om försöksstraff

vid egenmäktigt förfarande, få vika. Liknande åsikt har uttalats

av hovrätten för Nedre Norrland, kriminalpolisintendenten i Stockholm,

s. 200 Kontrollera mot PDF

200 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

poliskammaren i Malmö, stadsfiskalen i Trelleborg och t. f. landsfogden i

Norrbottens lön. Lansstyrelsen i Malmöhus län har sagt sig kunna godkänna

forslaget till straffnhet for försök till egenmäktigt förfarande endast under

den förutsättningen, att det vid försök till biltillgrepp som regel skulle presumeras

att gärningsmannen icke haft för avsikt att efter gärningens fullbordan

återställa fordonet. 6 8

Departementschefen. Det synes ej vara anledning att borttaga möjligheten

att straffa försök till sådant tillgrepp av fortskaffningsmedel, som är att

hanfora till egenmäktigt förfarande. En försöksregel beträffande egenmäktigt

förfarande bor därför upptagas. Jag anser dock att regeln ej bör begränsas

till tillgrepp av fortskaffningsmedel utan gälla egenmäktigt förfarande

överhuvud. Å andra sidan torde den ej böra omfatta sådana fall då

det fullbordade brottet skulle vara att hänföra under den ringa graden av

egenmäktigt förfarande, självtäkt.

Motsvarighet till bestämmelsen i SL 20: 8 första stycket angående tillgrepp

av naturprodukter torde kunna upptagas i förevarande paragraf i

orm av en erinran om att tillgrepp i vissa fall enligt 11 kap. 2 § skall bedömas

såsom åverkan.

8 KAP.

Om bedrägeri och annan oredlighet

Detta kapitel motsvarar nära SL 21 kap. Kommittéförslaget upptager motsvarande

regler i 7 kap. Några väsentliga olikheter i förhållande till gällande

rätt föreslås ej. En av kommittén föreslagen brottstyp med benämningen

ekonomiskt förtal har ej införts i departementsförslaget. Brottstvpen avser

till väsentlig del forhållandet olika näringsidkare emellan, och spörsmålen

arom bör såsom jag framhållit i den allmänna motiveringen upptagas i

samband med den revidering av lagstiftningen mot illojal konkurrens, varom

utredning pågår.

Kapitlet upptager i den föreslagna lydelsen brottstyperna bedrägeri (1 8)

bedrägligt beteende (2 §), grovt bedrägeri (3 §), utpressning och grov utpressmng

(4 §), ocker och grovt ocker (5 §), häleri, ringa häleri och grovt

häleri (6 §), häleriförseelse (7 §), oredligt förfarande (8 §), svindleri och

grovt svindleri (9 §) samt ockerpantning (10 §) ävensom regler om försök

m.m. (11 §).

1 §•

Denna paragraf svarar i gällande rätt mot SL 21: 1 och i kommittéförslaget

mot 7: 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 201

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Gällande rätt och kommittén. I SL 21: 1 upptages huvudtypen av bedrägeri.

Sådant brott föreligger enligt lagrummet, om man medelst vilseledande formår

någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmännen

och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne ar.

För bedrägeri dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse.

Kommittéförslaget innebär ej någon ändring i gällande rätt.

Yttrandena. Statsåklagaren i Stockholm har anfört, att bedrägeriansvar

kan ifrågakomma, då vittne i brottmål lämnar osanna uppgifter om sina utgifter

i samband med vittnesmålet och därigenom föranleder att för hög

vittnesersättning utgår av allmänna medel. Samma är förhållandet, då vittnesersättning

utgår jämlikt lagen om fri rättegång. EU vittne, som tillerkannes

ersättning att gäldas eller förskotteras av enskild part, torde emellertid

icke i motsvarande fall drabbas av ansvar (jfr Ekeberg—Strahl—Beckman,

Förmögenhetsbrotten, 1952, s. 182). Det är icke helt ovanligt att denna situation

föreligger. Statsåklagaren vill ifrågasätta, om icke denna gärning bor på

något sätt straffbeläggas. Riksåklagarämbetet har föreslagit att det angivna

förfarandet kriminaliseras i förevarande kap. såsom ett särskilt brott. Enligt

ämbetets mening bör förfarandet kriminaliseras även på försöksstadiet.

Departementschefen. Riksåklagarämbetet och statsåklagaren i Stockholm

har föreslagit en uttrycklig regel om bedrägeriansvar för vittne, som genom

oriktiga uppgifter tillskansar sig för hög ersättning. Förslaget torde grundas

på uppfattningen att det i sådant fall icke föreligger ett vilseledande av aen

som skall utbetala ersättningen utan av domstolen och att till följd darav

bedrägeriansvar enligt nu gällande regler ej skulle kunna inträda. Det har

gjorts gällande, att när fråga är om ersättning av allmänna medel åt vittnen

i brottmål, jämlikt lagen om fri rättegång eller åt häktads rättegångsbiträde

bedrägeriansvar kan ifrågakomma, därför att domstolen där får anses företräda

det allmänna. Däremot skulle nuvarande bestämmelser ej medgiva att

för bedrägeri döma den som genom oriktiga uppgifter tilldömes för hog

ersättning i fall då ersättningen skall gäldas av enskild part. Enligt min

mening är emellertid den angivna skillnaden mellan olika vittnesfall varken

motiverad eller nödvändig med hänsyn till bedrägeribestämmelsernas utformning.

Det är visserligen sant alt, såvitt avser förhållandet parterna

emellan, ett vilseledande av domstolen från den ena partens sida icke kan

föranleda ansvar för bedrägeri. Domstolen, som har till uppgift att skilja

mellan parterna, kan nämligen icke sägas vara i den förlorande partens

ställe, och för bedrägeri förutsättes att skada har uppkommit antingen för

den vilseledde själv eller för någon i vars ställe denne är. När det gäller

att fastställa ersättningen till ett vittne, som har hörts i målet, är emellertid

läget — även om vittnet har åberopats av enskild part som ej åtnjuter fri

rättegång — ett annat. Det är då genom uttryckliga lagregler klart både i

vilka hänseenden vittnet är berättigat till ersättning och av vem ersättningen

skall utgivas. På grund härav förefaller det mig naturligt att dom
Hihang

till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202 B Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 10 år 1962

stolen, när den av vittnet inhämtar de uppgifter som erfordras för att fasts

.la ersättningens storlek, anses företräda den som har att utgiva ersättningen,

vare sig detta är statsverket eller enskild part. Jag vill för övrigt

erinra om att vittnesersättningar, som skall gäldas av enskild part, i regel

utdomes på grundval av partens uttryckliga eller underförstådda medgivande,

och detta torde, om ej särskilda omständigheter föranleder till annat,

fa anses grundat på de uppgifter i ifrågavarande avseende, som vittnet i

partens narvaro har lämnat inför domstolen. Med hänsyn till det anförda

har jag icke funnit det behövligt med någon särskild regel om bedrägeriansvar

for vittne, som genom oriktiga uppgifter tillskansar sig för hög ersättning.

° °

2 och 3 §§.

Dessa båda paragrafer, som avser bedrägligt beteende och grovt bedrägeri

överensstämmer i sak med SL 21: 2 och 21: 3 samt med kommittéförslaget

/: 2 och 7:3.

4 §.

Denna paragraf motsvarar SL 21: 4 och kommittéförslaget 7: 4.

Gallande rätt. Enligt SL 21: 4 dömes för utpressning, om man medelst hot

om brottslig gärning tvingar någon till handling eller underlåtenhet, som

innebar vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon

i vars ställe denne är. Detsamma gäller, om man övar sådant tvång medelst

hot att åtala eller angiva annan för brott eller om annan lämna menligt meddelande

samt tvånget är otillbörligt. Utpressningsbrottet är subsidiärt till

rån. För brottet dömes till straffarbete i högst sex år eller fängelse eller, om

brottet är ringa, till böter.

Kommittén. Kommittéförslaget överensstämmer med gällande rätt med den

andringen, att såsom påföljd för ringa fall av utpressning upptagits förutom

böter jämväl fängelse i högst sex månader.

Yttrandena. Paragrafen har vid remissbehandlingen icke föranlett något

uttalande i annan mån än att advokatsamfundet anfört, att det i paragrafen

använda uttrycket »otillbörligt» föranleder samma erinringar som beträffande

olaga tvång (se vid 4 kap. 4 § i departementsförslaget).

Departementschefen. Utpressningsbrottet är liksom rån att betrakta som

en kvalificerad form av den i 4 kap. 4 § av departementsförslaget upptagna

brottstypen olaga tvång. Till förenkling av lagtexten torde medlet för utpressningen

böra angivas såsom olaga tvång. I förhållande till gällande rätt

innebär detta en utvidgning så tillvida, som utpressningsbrottet jämväl kommer

att omfatta det fall då utpressning sker genom sådant våld som ej kan

betecknas såsom våld å person. Denna utvidgning har knappast någon prak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 203

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år J962

tisk betydelse, och den föreslagna förenklingen av lagtexten innebar alltså

i sak ingen större förändring.

Kommittén har i sitt förslag såsom påföljd för ringa fall av utpressning

infört fängelse i högst sex månader utöver böter. Med hänsyn till karaktaren

av utpressningsbrottet synes emellertid ej lämpligt att överhuvud taget

upptaga någon särskild latitud för ringa fall. Jag vill i stället förorda att

såsom normaltyp upptages ett brott, benämnt utpressning, som medför böter

eller fängelse i högst två år. För grova fall bör gälla en särskild skala, fängelse

i lägst sex månader och högst sex år.

Beträffande advokatsamfundets invändning mot uttrycket »otillbörligt»

hänvisas till vad jag anfört i anslutning till olaga tvång.

5 §•

Paragrafen, som handlar om ocker, svarar mot SL 21: 5 och kommittéförslaget

7: 5.

Departementschefen. Kommittén har upptagit bestämmelsen angående

ocker i ett i sak oförändrat skick. Jag har ingen annan erinran mot förslaget

än att det grova fallet synes böra upptagas såsom en särskild brottstyp med

benämningen grovt ocker, varjämte minimum för detta fall bör sättas till

sex månader.

6 och 7 §§.

Förevarande paragrafer motsvarar SL 21:6 och kommittéförslaget 7.6.

Gällande rätt. Enligt SL 21: 6 dömes för häleri den som köper sak, som är

frånhänd någon genom brott, eller tillgodogör sig saken eller eljest darmed

tager befattning ägnad att försvåra sakens återställande. För sådant brott

dömes vidare den som bereder sig otillbörlig vinning av någons brottsliga

förvärv eller som genom krav, överlåtelse eller på annat dylikt sätt hävdar

genom brott tillkommen fordran. Straffet för häleri är straffarbete i högst

två år eller fängelse eller, om brottet är grovt, straffarbete i högst fyra år,

i ringa fall böter eller fängelse. Om gärningsmannen icke insåg men hade

skälig anledning antaga att brott förelåg, dömes till böter eller fängelse.

Kommittén. Kommittén anför, att det förhållandet att det i gällande rätt

icke finnes någon brottsbenämning för oaktsamhetsbrottet har visat sig innebära

en viss olägenhet för domstolarna, när de haft att rubricera brottet.

För att undanröja denna olägenhet har den på sina håll redan brukade benämningen

häleriförseelse i förslaget upptagits såsom beteckning för oaktsamhetsbrottet.

I övrigt innebär förslaget ej några ändringar i sak i förhållande

till gällande rätt.

Yttrandena. Hovrätten för Nedre Norrland har uttalat, att erfarenheten

från senare år synes ha visat, att det grova häleribrottets samhällsfarlighet

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

mohvcrar en straffskala med samma maximum som Övriga grova förmögenhetsbrott.

Hovratten förordar därför att straffmaximum bestämmes till fängelse

i sex år. Svea hovrätt har funnit brottsbeteckningen »häleriförseelse»

vara mindre tillfredsställande.

Departementschefen. Kommitténs förslag beträffande häleribrottet innebär

endast den nyheten, att det fall då oaktsamhet föreligger fått den särskilda

brottsbenämningen häleriförseelse. Denna benämning synes kunna accepteras

Jag vill emellertid jämväl föreslå vissa ändringar beträffande påföljdsskalorna.

Såsom normalskala med brottsbenämningen häleri torde böra upptagas

fängelse i högst två år. För ringa fall bör påföljden vara böter, medan

s alan för de grova fallen torde få sättas till fängelse mellan sex månader

och fyra år För överskådlighetens skull torde de olika brottsfallen böra upp
aS.

P..a tva Paragrafer med häleri, ringa häleri och grovt häleri i 6 § samt

halenforseelse i 7 §.

8 §■

Paragrafen svarar mot SL 21: 7 och kommittéförslaget 7: 7.

Departementschefen. Denna paragraf, som handlar om oredligt förfarande,

torde fa upptagas i överensstämmelse med gällande rätt. Någon uppdelning

av brottet i normalfall och grova fall synes dock ej vara påkallad, utan i

departementsforslaget har införts en enhetlig skala för påföljden, böter eller

fängelse i högst två år.

9 §•

Förevarande paragraf svarar mot SL 21: 9 och kommittéförslaget 7: 8.

Gallande rätt. I SL 21: 9 stadgas ansvar för svindleri. När brottet är uppsatligt,

ar påföljden fängelse eller straffarbete i högst fyra år eller, där brottet

är ringa, böter. Ansvar stadgas även för vissa fall av grov oaktsamhet,

varvid påföljden är fängelse eller böter.

Kommittén. Kommitténs förslag överensstämmer i sak med gällande rätt,

bortsett från att påföljden för ringa fall av svindleri bestämts till böter eller

fängelse i högst sex månader.

Departementschefen. I nära överensstämmelse med vad jag föreslagit beträffande

utpressning vill jag förorda att någon särskild påföljdslatitud för

ringa fall ej upptages. I stället bör skalan för normalbrottet sättas till böter

eller fängelse i högst två år. För grova fall bör skalan vara fängelse i lägst

sex månader och högst fyra år. Jag vill också förorda den förenklingen, att

den särskilda skalan för oaktsamhetsfallet får utgå. För detta fall kommer

alltså att gälla samma latituder som för det uppsåtliga brottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 205

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

10 §.

Paragrafen motsvarar SL 21: 10 och kommittéförslaget 7: 10.

11 §•

Denna paragraf motsvarar SL 21: 8 och kommittéförslaget 7: 11. De ändringar

som vidtagits i förhållande till kommitténs förslag är av formell natur.

9 KAP.

Om förskingring och annan trolöshet

Förevarande kapitel, som i kommittéförslaget motsvaras av 8 kap., överensstämmer

praktiskt taget helt med SL 22 kap. Följande brottstyper upptages

i kapitlet, nämligen förskingring (1 §), undandräkt (2 §), grov förskingring

(3 §), olovligt förfogande (4 §), trolöshet mot huvudman och grov

trolöshet mot huvudman (5 §), behörighetsmissbruk (6 §), olovligt brukande

(7 §) och fyndförseelse (8 §). Dessutom innehåller kapitlet en bestämmelse

om ansvar för försök (9 §).

1 §•

Denna paragraf motsvarar SL 22: 1 och kommittéförslaget 8:1.

Gällande rätt och kommittén. I SL 22:1 behandlas förskingringsbrottet.

Förskingring innebär att någon, som på grund av avtal, allmän eller enskild

tjänst eller dylik ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet

att utgiva egendomen eller redovisa för denna, genom att tillägna sig

egendomen eller annorledes åsidosätter vad han har att iakttaga för att

kunna fullgöra sin skyldighet. För att ansvar skall inträda kräves tillika, att

gärningen innebär vinning för gärningsmannen och skada för den berättigade.

Straffet för förskingring är enligt gällande rätt fängelse eller straffarbete

i högst två år.

Kommittéförslaget innebär ingen ändring i den gällande lydelsen.

Yttrandena. Paragrafen har föranlett vissa erinringar av advokatsamfundet,

som uttalat, att erfarenheten visat att brottsbeskrivningen, såvitt angår

s. k. penningförskingring, i praxis förorsakar avsevärda svårigheter. De uttalanden

som gjorts i motiv och kommentarer ger icke tillräcklig vägledning

för bedömandet av frågan när förskingring skall anses föreligga. Vissa uttalanden

tyder på att, då den redovisningsskyldige förbrukat pengarna eller

sammanblandat dem med sina egna, fullbordat förskingringsbrott skall anses

föreligga så snart den redovisningsskyldige icke varit kontinuerligt likvid

och solvent (vilka tillgångar som skall anses vara »likvida» är i och för sig

ett hrydsamt problem), medan andra uttalanden ger vid handen att skade
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

rekvisitet förutsätter ett slags uppskattning av redovisningsfordringens värde.

Strafflagens brottsbeskrivning synes då och då föranleda till att förfaranden,

som enligt allmän rättsuppfattning icke innefattar förskingring,

straffrättsligt hänföres under denna brottskategori. På sätt kommittén i annat

sammanhang anfört är det emellertid ur flera synpunkter icke oväsentligt

att brottsrubriceringen överensstämmer med vad som enligt allmän

rattsuppfattning framstår som riktigt och rimligt. Då det enligt samfundets

mening ar otillfredsställande att brottsbeskrivningen i fråga om förskingring

skall vara så väg som den enligt gällande rätt är, hemställer samfundet om

en utredning i syfte att undersöka möjligheterna av en mera fast gränsdragning

kring förskingringsbrottet.

Departementschefen. Såsom jag anfört i den allmänna motiveringen föreligger

ett visst behov av en översyn av förmögenhetsbrotten, vilken dock ej

kunnat göras i nu förevarande sammanhang. Förskingringsbrottet hör till

de brott, som vid en sådan översyn måhända skulle visa sig påkalla jämkningar.

Brottstypen torde emellertid nu böra upptagas i brottsbalken i

överensstämmelse med gällande rätt.

2-4 §§.

Dessa paragrafer motsvarar SL 22:2—4 och kommittéförslaget 8:2—4.

Beträffande olovligt förfogande har vidtagits den ändringen i förhållande

till gallande rätt och kommitténs förslag, att en enhetlig skala för påföljden

införts.

5 §•

Paragrafen motsvarar SL 22: 5 och kommittéförslaget 8: 5.

Gällande rätt. I SL 22: 5 stadgas om trolöshet mot huvudman. Brottsbeskrivningen

i paragrafens första stycke innebär, att någon som på grund av

förtroendeställning, vare sig det är i allmän eller enskild tjänst, såsom syssloman

eller eljest, fått att för annan sköta ekonomisk angelägenhet eller

ova tillsyn å skötseln därav, missbrukar behörighet att företräda huvudmannen

eller eljest sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen.

Denna beskrivning kompletteras i andra stycket med en regel att,

om någon som fått att sköta rättslig anglägenhet för annan missbrukar sin

fortroendeställning till förfång för huvudmannen, ansvar för trolöshet mot

huvudman inträder, även om angelägenheten ej är av ekonomisk art. Sistnämnda

regel ersätter det före 1942 års strafflagsreform i SL 22: 14 upptagna

brottet trolöshet av rättegångsfullmäktig.

Kommittén. Kommittén föreslår att SL 22:5 upptages i brottsbalken i

väsentligen oförändrat skick. Kommittén har övervägt att flytta stadgandet

i nuvarande andra stycket om trolöshet i rättsliga angelägenheter, som egentligen

avser brott av annan natur än förmögenhetsbrotten, till annan plats i

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 207

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

brottsbalken eller att låta stadgandet med hänsyn till dess ringa praktiska

betydelse helt utgå men har slutligen stannat vid att låta det kvarstå i troloshetsparagrafen.

Departementschefen. Kommittén har uttalat viss tvekan huruvida bestämmelsen

i SL 22: 5 andra stycket om missbruk av förtroendeställning i rättsliga

angelägenheter bör upptagas i förevarande kapitel och har övervägt att

låta bestämmelsen helt utgå. I likhet med kommittén anser jag bestämmelsen

vara av ringa praktisk betydelse, och det synes ej uppkomma nagon olagenhet

av att den helt slopas. Jag har därför ej i förslaget upptagit motsvarighet

till ifrågavarande bestämmelse.

6—9 §§.

Paragraferna äger motsvarighet i SL 22:6—9 och i kommittéförslaget

8: 6—9. Beträffande behörighetsmissbruk har införts en enhetlig skala for

påföljden.

10 KAP.

Om gäldenärsbrott

Bestämmelserna om gäldenärsbrott i SL 23 kap. har upptagits i förevarande

kapitel, vilket i kommittéförslaget motsvaras av 9 kap. Förslaget överensstämmer

praktiskt taget helt med gällande rätt.

Kapitlet upptager följande brottstyper, nämligen oredlighet mot borgenärer

och grov oredlighet mot borgenärer (1 och 2 §§), vårdslöshet mot

borgenärer (3 §), mannamån mot borgenärer (4 §) samt bokföringsbrott

(5 §). Därjämte finnes i kapitlet regler om försök och medverkan (6 och

7 §§)•

1—3 §§.

Dessa paragrafer, som motsvarar kommittéförslaget 9: 1—3, har överförts

från SL 23: 1—3 utan väsentliga ändringar.

4 §•

Förevarande paragraf motsvarar SL 23: 4 och kommittéförslaget 9: 4.

Gällande rätt och kommittén. I SL 23:4 finnes regler om mannamån mot

borgenärer. Ansvar för sådant brott drabbar den som, då konkurs är förestående,

betalar eller ställer säkerhet för borgenärs fordran eller vidtager

annan sådan åtgärd och därigenom avsevärt förringar övriga borgenärers

rätt. Detsamma gäller bokföringsskyldig gäldenär som, ehuru han enligt

god köpmannased uppenbarligen bort inställa sina betalningar, förfar på det

an«ivna sättet. För mannamån mot borgenärer dömes även gäldenär, som

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

föraiåliframja aCk°rd hemHgen lämnar eller utlovar betalning eller annan

Kommitténs förslag innefattar ingen saklig ändring i paragrafen.

Yttrandena. Denna paragraf har föranlett erinran av advokatsamfundet

Militär mfy -a1 tf611 UPPfattningCn’ att stadgandet i gällande rätt er''

hålht en alltför vid u formning. Om gäldenärens gärning icke består i annat

an att lian med vanliga betalningsmedel betalt förfallen skuld, svnes det

icke rimligt att han skall kunna fällas till ansvar. I förhållande till borgenären

ar han civilrättsligt skyldig att betala. Det är obilligt att fordra att

E anatreffUn/?r °m Straff Vid eventue11 felbedömning skall vara plikhnr

, H f ra, av§örandet 1 den stundom mycket tveksamma frågan

uruvida konkurs kan anses .förestående, eller, såvitt angår köpmän, han

or, installa små betalningar. Mången gång händer det att gäldenären ge"0°“_f

dy};k situati°n betala en förfallen gäld kan vinna en tidsfrist,

som gor det möjligt for honom att klara upp sina affärer så att ingen borf

drabfaas av förlust. Det ar visserligen sant att det, om konkurs i allt

fall icke kan undvikas, hade varit bättre att betalning icke erlagts, men

konkurslagens återvmningsregler synes här utgöra det naturliga korrektivet

SpecieUt egendomhgt ter det sig att gäldenären icke ens skall kunna utan risk

oi straff betala sin skuld, nar han genom dom förpliktats att betala Om bor
Sen:r?,

d^efter.begär utmätninS och gäldenären låter förfarandet ha sin gång

med påföljd att borgenaren genom utmätningen erhåller betalning för sin fordran

kan gäldenären icke fällas till ansvar, men om han i denna situation

i stallet erlagger betalning, kan straffstadgandet bli tillämpligt. Ett skäl mot

det vidsträckta straffansvaret för mannamån ligger vidare däri att hot om

a al f°i sådant brott latteligen kan begagnas för att förmå gäldenärens anonga

att betala hans skulder. Erfarenheten ger icke belägg för att straffhotet

skulle i nämnvärd mån förmå beträngda gäldenärer att inrätta sitt

handlande efter de riktlinjer som strafflagstiftaren funnit önskvärda; straffagen

har i sjalva verket en ganska begränsad förmåga att påverka gäldenärer

! detta hanseende. Samfundet hemställer på anförda skäl om en in
mr-nknIn§

aV Paragrafens tillamPligbetsområde. Skulle det anses möta

allttor stora betänkligheter att låta betalning av förfallen gäld under alla

omständigheter falla utanför det straffbara området, synes andra möjligheter

att begransa stadgandets räckvidd böra undersökas. Måhända kunde en

lämplig begränsning ernås genom att i subjektivt avseende uppställa krav

pa avsikt att skada övriga borgenärer.

Departementschefen. I likhet med advokatsamfundet anser jag att bestäm1

forevarande kapitel om mannamån mot borgenärer icke är fullt

tillfredsställande avfattad. Jag är emellertid med hänsyn till ämnets komplicerade

beskaffenhet icke beredd att framlägga något ändringsförslag utan

"armare utredning. Bestämmelsen torde därför nu få upptagas i brottsbalken

i överensstämmelse med den gällande lydelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1902

B 209

5 §.

Denna paragraf svarar mot SL 23: 5 samt kommittéförslaget 9: 5 och 9: 8.

Departementschefen. I denna paragraf behandlas bokföringsbrott. Enligt

gällande lag begränsas åtalsmöjligheten genom en föreskrift, att brottet icke

må åtalas, där ej gäldenären kommit i konkurs, fått eller erbjudit ackord

eller inställt sina betalningar inom fem år från det brottet förövades. Kommittén

har icke föreslagit någon ändring i detta avseende men upptagit stadgandet

i ämnet i en särskild paragraf sist i kapitlet. Icke heller jag vill föieslå

någon ändring i sak, men det synes lämpligare att sammanföra regeln

med brottsförutsättningarna i övrigt i stället för att konstruera den såsom

en åtalsregel.

6 och 7 §§.

Paragraferna svarar mot SL 23: 6 och 23: 7 samt mot 9: 6 och 9: 7 i kommitténs

förslag.

11 KAP.

Om skadegörelsebrott

Kapitlet motsvarar SL 24 kap. och kommittéförslaget 10 kap. I nära överensstämmelse

med gällande rätt innehåller kapitlet bestämmelser om skadegörelse

(1 §), åverkan (2 §), grov skadegörelse (3 §) och tagande av

olovlig väg (4 §) samt regler om försök m. m. (5 §).

12 KAP.

Om allmänfarliga brott

Bestämmelserna i detta kapitel motsvarar nära SL 19 kap. om allmänfarliga

brott. Kommittéförslaget upptager motsvarande bestämmelser i 11

kap. Några mera väsentliga ändringar i jämförelse med gällande rätt föreslås

ej. Det av kommittén i 11: 9 upptagna brottet utsättande för venerisk

smitta (motsvarande SL 14: 21) har såsom anförts i den allmänna motiveringen

fått utgå för att upptagas i 1918 års lag angående åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar. Ej heller upptages någon motsvarighet till

SL 19: 10 angående frivilligt avvärjande av fara i vissa fall.

I den nu föreslagna lydelsen ingår följande brottstyper i kapitlet, nämligen

mordbrand (1 §), grov mordbrand (2 §), allmänfarlig ödeläggelse

och grov allmänfarlig ödeläggelse (3 §), sabotage och grovt sabotage (4 §),

allmänfarlig vårdslöshet och grov allmänfarlig vårdslöshet (5 §), spridande

av gift eller smitta och grovt spridande av gift eller smitta (6 §), förgöring

s. 210 Kontrollera mot PDF

210 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

och grov torgöring (7 §), vårdslöshet med gift eller smittämne (8 §) samt

underlåtenhet att avvärja allmänfara (9 §). En avslutande paragraf innehåller

regler om ansvar för försök m. m. (10 §).

1-4 §§.

Dessa paragrafer motsvarar SL 19: 1—4 och kommittéförslaget 11:1—4.

5 §.

Forevarande paragraf motsvarar bestämmelsen i SL 19: 5 och har i kommitténs

förslag motsvarighet i 11: 5.

G vilande rätt. I SL 19: 5 stadgas om allmänfarlig vårdslöshet. Detta brott

mnebar att någon av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller

sprängämne eller annorledes, vållar brand eller ofärd som avses i 1— 3 §§ i

VaPf1!let1,(m°rsdbrand eller allmänfarlig ödeläggelse) eller framkallar fara

darfor eller vållar skada eller hinder som avses i 4 § (sabotage). Straffet är

angelse eller böter eller, om brottet är grovt, straffarbete i högst två år

PIIAT* °

Kommittén. Kommittén framhåller, att bestämmelsen i SL 19: 5 kompletterar

SL 19: 1—3 på sådant sätt att där stadgas straff för den som av

oaktsamhet vållar sådan brand eller ofärd som i 19: 1—3 sägs. Dessutom omiattar

brottsbeskrivningen i SL 19:5 dels framkallande av fara för sådan

eAnkti°m nySS nämnts> ehuru denna icke kommer till stånd, dels oaktsamt

vållande av skada eller hinder som omförmäles i SL 19: 4 om sabotage. Faran

för brand eller ofärd som avses i SL 19: 1—3 kan framkallas uppsåtligen

eller av oaktsamhet. Båda dessa fall omfattas av straffbudet om allmänfarlig

vårdslöshet. I motsats till vad som eljest är vanligt har alltså här vissa

uppsåtliga fall sammanförts med oaktsamhetsfall. Detta sammanhänger

med att garningen består icke i åstadkommande av den skadliga effekt

som straffbudet avser att förebygga utan blott i framkallande av fara

for denna. I kommitténs betänkande år 1944 användes beträffande förevarande

stadganden uttryckssättet »där någon uppsåtligen eller av oaktsamhet

framkallar fara». Departementschefen framhöll i prop. 1948: 80 s.

291, att ett uppsåtligt framkallande av fara i förhållande till den effekt som

paragrafen ytterst vore avsedd att förebygga icke innefattade uppsåt utan

endast oaktsamhet i förhållande till denna effekt. Från denna synpunkt

bleve såval uppsåtligt som oaktsamt framkallande av fara att betrakta som

oaktsamhetsfall. I enlighet med detta betraktelsesätt omnämndes i lagtexten

endast oaktsamt framkallande av fara. Kommittén anför nu, att även

om ett uppsåtligt framkallande av fara i regel innefattar oaktsamhet i förha

ande till effekten, bör direkt av lagtexten framgå att uppsåtligt framkallande

av fara faller under straffbudet. I förslaget har stadgandet om allmänfarlig

vårdslöshet omformulerats i överensstämmelse härmed. Kommit
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 211

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

tén anmärker, att en formulering liknande den som sålunda föreslås att

uppsåtligen eller av oaktsamhet framkalla fara — förekommer i det av

kommittén föreslagna stadgandet om vårdslöshet mot person (1:9); dock

kräves för straffbarhet enligt sistnämnda stadgande, som avser framkallande

av fara för en enstaka persons liv eller hälsa, att oaktsamheten varit

grov.

I förslaget har den nuvarande uppdelningen på två skilda straffskalor

icke bibehållits. I stället föreslås en för brottet enhetlig skala omfattande

fängelse i högst två år eller böter.

Yttrandena. Kommitténs förslag att slopa den nuvarande uppdelningen av

strafflatituden på normalfall och grova fall har i några yttranden föranlett

gensagor. Göteborgs rådhusrätt föreslår bibehållande av två skalor, en for

normalfallet med skalan fängelse i högst sex månader eller böter, samt den

andra, avseende grova brott, med allenast frihetsstraff i skalan och med

ett maximum av två år; härigenom kan bagatellfall handläggas utan namnd

i rådhusrätt. Samma önskemål har uttalats av föreningen Sveriges stadsdomare

och advokatsamfundet.

Även svenska försäkringsbolags riksförbund har, ehuru ur andra synpunkter,

hemställt att skilda skalor måtte bibehållas. Förbundet erinrar

om att försäkringsavtalslagen skiljer mellan vårdslöshet av grövre och av

lindrigare art för bedömandet av frågan i vilken utsträckning försäkringsgivaren

bör fritagas från fullgörandet av försäkringsavtalet gentemot den,

som genom vårdslöshet framkallat försäkringsfallet. Även regressrätten ar

enligt försäkringsavtalslagen knuten till konstaterandet av grov vårdslöshet.

Om kommitténs förslag genomföres, skulle det samband som hittills

funnits mellan försäkringsavtalslagens bestämmelser och straffbestämmelsen

om påföljd för vårdslöshet med eld avlägsnas och försäkringsavtalsla<*ens

regler så att säga komma att hänga i luften. För tillämpning av försäkringsavtalslagen

eller de däremot svarande försäkringsvillkoren skulle

bolagen bli tvingade att föra en självständig talan, eventuellt i särskild rättegång,

om att vårdslösheten varit grov. Detta kan uppenbarligen ej ha

varit kommitténs mening. Förbundet har vidare framhållit, att man inom

svenska brandskyddsföreningen ansett sig kunna konstatera, att de s. k.

vårdslöshetsbränderna tagit en allt större omfattning. Det anses nödvändigt

att allvarliga fall av vårdslöshet med eld blir påtalade i större utsträckning

än som för närvarande är fallet. För att få ett begrepp om huru olika fall

av allmänfarlig vårdslöshet bedömes av domstolarna bär brandskyddsföreningen

verkställt en utredning på grundval av ett stort antal domsakter.

Utredningen synes giva vid handen, att i rättspraxis föreligger en benägenhet

att utmäta påfallande låga straff för sådan uppenbar vårdslöshet som

leder till brand liksom även en tydlig obenägenhet att ådöma ansvar för grov

vårdslöshet. Detta förhållande inverkar menligt på brandskyddsforenmgens

och brandförsäkringsbolagens arbete i skadeförebyggande syfte. Uppenbart

in- alt effekten av sådant arbete minskas i den mån den uppfattningen blir

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 B

A ungl. Ma j. ts proposition nr 10 år 1962

allmän, att även allvarliga fall av vårdslöshet med eld icke blir påtalade eller

också mycket milt bedömda av domstolarna. Enligt vad praxis utvisar synes

domstolarna vara obenägna att beteckna vårdslöshet med eld såsom grov

aven i sådana fall där det enligt allmän uppfattning torde vara uppenbart att

( dan vårdslöshet föreligger. Det undandrager sig förbundets bedömande,

u.u^da praktiska mojligheter föreligger att inom ramen för jämförbara

^tratfsatser astadkomma den önskade skärpningen vid tillämpning av ifrågaarande

lagbud genom en längre gående straff differentiering än den nuvarande.

Om sa ej skulle vara fallet, hemställer förbundet, att lagmotiven till

måleTJT Tb tC Så Utf0rmas’ att det av riksförbundet angivna önskeålet

likval kan komma att bil uppmärksammat vid domstolstillämpningen

Statens brandinspektion hav uttalat sig i samma riktning och har i detta

åteT^^^T8^? bf°rt frågan 0m skyldi§het att till stat eller kommun

a eigalda kostnader för släckning av brand. I rättspraxis har konstaterats,

att statens och kommunernas skyldighet alt ansvara för brandsläckning

maste anses vara av sådan natur, att kostnaden för dess fullgörande icke

hln m r, 8 ^an återkrävas av den som vållat branden. Från åtskilliga

blA 3 flansstyrelser, har denna fråga förts på tal. Därvid har gjorts

g ande att det ar otillfredsställande att — hur grovt uppsåtet eller vållandet

an ar — ingen möjlighet föreligger att utkräva kostnader av bär angi^et

slag. Inspektionen anser för sin del, att en föreskrift av här antytt slag

skulle yerka i avskrackande riktning och sannolikt i sin mån medverka till

okad försiktighet vid handhavandet av eld.

,.Betr,f,ande t,roittsbenämningen »allmänfarlig vårdslöshet, har rådhusröt
unnsåH

å/m°fU !at„V1Sr tVCkan’ eftersom Pa™grafen gäller även den som

ppsatligen framkallat fara för brand eller ofärd. Med hänsyn till svårig
heten

att finna annan lämplig brottsbenämning och kommitténs uttalande,

att uppsåthgt f^mkallande av fara i regel omfattar oaktsamhet i förhållande

till effekten, anser rådhusrätten emellertid, att den föreslagna brottsbenamningen

bör godtagas.

Departementschefen. Kommittén har vid avfattningen av denna paragraf

a erkommit till sitt ar 1944 avgivna förslag, där det angavs att framkallandet

av fara som avses i stadgandet skall ske uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Sasom min företrädare i ämbetet framhöll i samband med 1948 års lagstiftning

ar om man faster avseende främst vid den effekt, branden, som

paragrafen ytterst är avsedd att förebygga - såväl uppsåtlig! som oaktsamt

ramkallande av den situation, som bedömes såsom fara, att betrakta som

oaktsamlietstall. Det torde icke föreligga tillräckliga skäl att nu frångå denna

av lagrådet och riksdagen år 1948 godtagna ståndpunkt. En komplettenng

aV stadgandet enligt kommitténs förslag skulle kunna föranleda det

missförståndet, att stadgandet skulle omfatta fall, där uppsåtet avser uppkomsten

av brand eller ofärd. Sådana fall är självfallet att bedöma enligt

bestämmelserna om försök.

Med hänsyn till de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 213

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

torde den nuvarande uppdelningen av påföljden i två skalor bora bibehållas.

Jag vill alltså förorda att såsom påföljd i normalfall stadgas böter eller

fängelse i högst sex månader, medan påföljden för de grövre fallen — vilka

torde få utgöra en särskild brottstyp med benämningen grov allmänfarlig

vårdslöshet — sättes till fängelse i högst två åi.

Spörsmålet om skyldighet för den som uppsåtligen eller av oaktsamliet

orsakar brand att ersätta staten eller kommunen kostnaderna for brandsläckning

är jag ej beredd att pröva i detta sammanhang.

6—8 §§.

Dessa paragrafer motsvarar SL 19:6—8 och konunittéförslaget 11:6—8.

Gällande rätt. I SL 19:6—8 har upptagits två brottstyper med benämningarna

spridande av gift eller smitta samt förgöring. 19:6 avser uppsåtligt

spridande av gift eller smitta, 19: 7 uppsåtlig förgöring samt 19: 8 grov

oaktsamhet i avseende å gärningar tillhörande båda kategorierna.

Kommittén. I jämförelse med gällande lag har i kommittéförslaget skett

en höjning av minimum för grov förgöring från nuvarande frihetsstraff i

två månader, d. v. s. det legala minimum för straffarbete, till fängelse i sex

månader eller samma minimum som i förslaget stadgats för flertalet av de

«rova förmögenhetsbrotten. För denna höjning anser kommittén att man

kan anföra i huvudsak samma skäl som åberopats för höjningen av straffminimum

för de nämnda förmögenhetsbrotten.

Yttrandena. Förste stadsläkaren i Malmö framhåller att gifter i många

fall användes fullt legalt i livsmedel i konserverande syfte eller för fargnmg

av livsmedlen. Bestämmelser härom är, liksom även straffbestämmelser,

lämnade i giftstadgan och livsmedelsstadgan. Det kan ifrågasättas, om 6 §

(spridande av gift eller smitta) längre har någon uppgift att fylla. På liknande

sätt användes numera i stor skala vissa gifter vid bekampande av

skadeinsekter och parasitsvampar hos växande gröda. Ibland bär som eu

följd härav uppkommit stor dödlighet bland bin, utan att åtgärden ansetts

straffbar enligt strafflagen. Även bestämmelserna i 7 § om förgöring och

grov förgöring kan diskuteras, allrahelst som giftstadgan gäller även inom

detta område. Motsvarande gäller beträffande stadgandet i 8 §.

Advokatsamfundet har avstyrkt den föreslagna höjningen av minimistraffet

för grov förgöring.

Angående brottsbenämningarna i 6 och 7 §§ må hänvisas till Göteborgs

rådhusrätts i anslutning till den allmänna motiveringen redovisade yttrande.

Departementschefen. Bestämmelser till skydd mot skada genom gift, smittämnen,

insekter etc. finns i åtskilliga specialförfattningar, men för gärningar

av allvarligare natur torde förevarande stadganden i SL 19 kap. ej

s. 214 Kontrollera mot PDF

214 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Bil h tt hT35’ dG b°r darfÖr SåS°m kommittén föreslagit överföras

till brottsbalken. Den av kommittén föreslagna skärpningen av påföljden

för grov forgonng synes befogad. Vad angår avfattningen i övrigt torde ett

P,ar, ,Jal?’kn''nigair ff vldtaSas‘ För det grova fallet i 6 § bör införas den särskilda

brottsbeteckmngen grovt spridande av gift eller smitta. Vidare torde

brottsbeteeknmg bora införas för oaktsamt brott enligt 8 §. Härvid kan

Jamphgen användas uttrycket vårdslöshet med gift eller smittämne.

9 §•

Paiagrafen motsvarar SL 19: 9 och kommittéförslaget 11: 10.

Departementschefen. I denna paragraf stadgas ansvar i vissa fall för den

som underlåter att avvärja fara som han själv framkallat. Maximum för påtoljden

torde kunna begränsas till sex månader. Då de gärningar varom

har ar fråga bildar eu särskild brottstyp, torde vidare en särskild brottsbe
nammng

bora inforas. Såsom benämning föreslås underlåtenhet att avvärja

alimanfara. J

10 §.

Denna paragraf motsvarar SL 19: 11 och kommittéförslaget 11: 12.

Departementschefen. Kommitténs förslag innebär i jämförelse med gäliande

rätt viss utvidgning av stämplingsbegreppet. Av skäl som redovisas

vi 21 kap 12 § i departementsförslaget anser jag mig ej kunna tillstyrka

denna utvidgning. I övrigt torde förevarande paragraf böra utformas i överensstämmelse

med kommitténs förslag, frånsett jämkningar av formell

13 KAP.

Om förfalskningsbrott

Till detta kapitel har överförts bestämmelserna i SL 12 kap. om förfalskningsbrott.

Kommittéförslaget upptager motsvarande regler i 12 kap. Departementsförslaget

överensstämmer i huvudsak med gällande rätt. Stadgandet

i SL 12: 11 angående frivilligt avvärjande av fara i bevishänseende

ar enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen fått utgå.

I kapitlet ingår enligt den nu föreslagna lydelsen följande °brottstyper,

nämligen urkundsförfalskning (1 §), ringa urkundsförfalskning (2 §), grov

urkundsförfalskning (3 §), undertryckande av urkund och ringa undertryckande

av urkund (4 §), signaturförfalskning och ringa signaturförfalskning

(ö §), penningförfalskning, ringa penningförfalskning och grov pen
1<17nfif°f-alSknin^

(6 märkesförfalskning och ringa märkesförfalskning

(7 S)> förfalskning av fast märke och ringa förfalskning av fast märke (8 §),

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 215

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

bruk av förfalskning (9 §) och olaga spridande av efterbildning (10 §). Kapitlet

avslutas med regler om ansvar för försök m. m. (11 §).

1 och 2 §§.

Dessa båda paragrafer motsvarar SL 12: 1 och 12: 2 och överensstämmer

i huvudsak med kommittéförslaget 12: 1 och 12. 2.

3 g.

Förevarande paragraf har motsvarighet i SL 12: 3 och kommittéförslagel

12: 3.

Gällande rätt. I SL 12:3 behandlas grov urkundsförfalskning. För detta

brott dömes enligt gällande rätt till straffarbete från och med ett till och

med sex år.

Kommittén. Enligt kommitténs förslag skall minimum för grov urkundsförfalskning

sänkas från frihetsstraff i ett år till sex månader, d. v. s. samma

minimum som i förslaget stadgas för flertalet av de grova förmögenhetsbrotten.

Även oip grov urkundsförfalskning icke sällan framstår som ett

svårare brott än de grova förmögenhetsbrotten, har kommittén icke funnit

anledning föreligga att i fråga om minimum göra någon skillnad mellan

brotten.

Yttrandena. Den av kommittén föreslagna sänkningen av minimum har

uttryckligen tillstyrkts bl. a. av Stockholms rådhusrätt, som framhållit att

den nuvarande skillnaden mellan minimum för förevarande brott och för

de grova förmögenhetsbrotten framstått som anmärkningsvärd med hänsyn

särskilt till återfallsreglerna i SL 4: 14. Däremot har förslaget avstyrkts

av Göteborgs rådhusrätt, som uttalat att grov urkundsförfalskning är ett så

allvarligt brott, att minimum icke bör sättas lägre än ett år.

Departementschefen. Jag vill ansluta mig till kommitténs förslag i fråga

om minimum för grov urkundsförfalskning. Påföljden för detta brott bör

alltså sättas till fängelse mellan sex månader och sex år.

4 §.

Paragrafen motsvarar SL 12:4 och kommittéförslaget 12:4.

Departementschefen. I denna paragraf behandlas det brott som benämnes

undertryckande av urkund. Kommittéförslaget innefattar inga ändringar i

paragrafen, bortsett från den jämkning som betingas av införandet av enhetligt

frihetsstraff. Jag vill emellertid för min del förorda en förenkling av

stadgandet på så sätt, att påföljden liksom beträffande det i 5 g upptagna

brottet signaturförfalskning uppdelas på två skalor i stället för de nuvaran
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

d4 Pätöliden ***• 1 M**t (pa år, medan

ringa fall vilka bor upptagas som en särskild brottstyp med bensinningen

ringa undertryckande av urkund — dömes till böter eller fängelse i

högst sex månader. °

5 §•

Denna paragraf har motsvarighet i SL 12:5 och överensstämmer i huvudsak

med kommitttéförslaget 12:5.

6 §.

Paragrafen svarar mot SL 12: 6 och kommittéförslaget 12: 6.

Departementschefen. Denna paragraf, som avser penningförfalskning, torde

såsom kommittén föreslagit böra upptagas i överensstämmelse med gällande

ratt. Jag vid endast, utom införande av särskilda brottsbenämningar

or ringa och grova fall, föreslå den jämkningen, att minimum för grova

tall sattes till fängelse i två år. 5

7 §•

Förevarande paragraf motsvarar SL 12: 7 och kommittéförslaget 12: 7.

Departementschefen. I denna paragraf behandlas s. k. märkesförfalskmng.

Kommitteforslaget innebär i jämförelse med gällande rätt allenast

ändring beträffande minimum för grovt brott, motsvarande den ändring som

föreslagits i fråga om grov urkundsförfalskning. För undvikande av alltför

många olikheter vid konstruktionen av latituderna i förevarande kapitel

vi 1 jag emellertid förorda att påföljdsbestämmelserna för detta brott utiormas

i överensstämmelse med vad som skett beträffande undertryckande

av urkund och signaturförfalskning liksom även förfalskning av fast märke

(4, 5 och 8 §§). För normalbrottet bör således skalan vara fängelse i

högst fyra år, medan i ringa fall — för vilka användes brottsbenämningen

ringa markesförfalskning — dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

8—10 §§.

19Praignafernahar motsvari8het 5 SL 12:8-10 och i kommittéförslaget

12:8—10. Särskilda brottsbenämningar har införts för den ringa graden i

'' § samt för de i 9 och 10 §§ avsedda brottstyperna.

11 §.

Denna paragraf motsvarar SL 12: 12 och kommittéförslaget 12: 12.

Departementschefen. Paragrafen uppräknar vissa fall, då brott varom i

detta kapitel är fråga skall vara belagda med ansvar på försöks- och förberedelsestadiet.

Även underlåtenhet att avslöja brott är i visst fall belagt

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 217

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

med ansvar. I paragrafens andra punkt i den gällande lydelsen göres det

förbehållet, att ansvar ej skall inträda, för den händelse brottet, om det

fullbordats, skulle ha varit att anse som ringa. Då de ringa fallen av de

brottstyper varom här är fråga i departementsförslaget erhållit särskilda

brottsbenämningar, kan emellertid detta tillägg utgå utan att den sakliga

innebörden av paragrafen ändras. Beträffande försök eller förberedelse till

bruk av förfalskning (9 §) torde emellertid en särskild regel vara erforderlig.

Denna regel torde kunna utformas så, att till ansvar för försök eller

förberedelse till bruk av förfalskning skall dömas, där gärningsmannen,

om han själv gjort försök eller förberedelse till förfalskningen, skulle vara

förfallen till ansvar enligt vad i förevarande paragraf är stadgat.

I övrigt bör uppräkningen i paragrafen kompletteras med anledning av

att i vissa fall införts särskilda brottsbenämningar för grova fall.

14 KAP.

Om mened och falskt åtal; så ock om annan osann utsaga

I detta kapitel, som motsvarar kommittéförslaget 13 kap., återfinnes de

nuvarande bestämmelserna i SL 13 kap. Stadgandet i SL 13:14 har av

skäl som redovisas i den allmänna motiveringen — fått utgå, men i övrigt

överensstämmer kapitlet i sak nära med gällande rätt.

Följande brottstyper behandlas i kapitlet, nämligen mened, oriktig utsaga

och grov mened (1 §), osann partsutsaga (2 §), ovarsam utsaga (3 §),

falskt åtal, grovt falskt åtal och obefogat åtal (5 §), falsk angivelse och

obefogad angivelse (6 §), falsk tillvitelse och vårdslös tillvitelse (7 §), bevisförvanskning

och grov bevisförvanskning (8 §), underlåtenhet att avvärja

rättsfel (9 §), osann försäkran och vårdslös försäkran (10 §), osant intygande

och bruk av osann urkund (11 §), missbruk av urkund (12 §) samt

förnekande av underskrift (13 §). Dessutom upptages regler om ansvar för

förberedelse in. m. i vissa fall (14 §).

1 §•

Paragrafen motsvarar SL 13: 1 och 13:4 första stycket samt kommittéförslaget

13: 1 och 13: 4 första stycket.

Departementschefen. Förevarande paragraf behandlar menedsbrottet, vilket

av kommittén upptagits i nära överensstämmelse med gällande rätt. För

min del vill jag föreslå den ändringen, att vad som stadgas i SL 13: 4 första

stycket — angående utsaga som är utan betydelse för saken — inarbetas i

brottsbeskrivningen. Detta synes böra ske i den formen, att såsom en broltsförutsättning

angives, att utsagan är av betydelse för saken. För att ansvar

skall kunna ådömas bör det vara ådagalagt att så är förhållandet. And
-

s. 218 Kontrollera mot PDF

218 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ringen medför vidare krav på att även ifrågavarande omständighet omfattas

av gärningsmannens uppsåt.

Den nuvarande uppdelningen av brottstypen i tre grader bör markeras

genom att de ringa och grova fallen åsättes särskilda brottsbenämningar.

For det ringa fallet vill jag föreslå uttrycket oriktig utsaga, medan det grova

tallet bör benämnas grov mened.

Även i latituderna för påföljden torde vissa jämkningar böra vidtagas. För

normalfallet torde sålunda påföljden böra sättas till fängelse i högst fyra

år, i fråga om oriktig utsaga till böter eller fängelse i högst sex månader

samt beträffande grov mened till fängelse i lägst två och högst åtta år.

Såsom exempel på omständigheter som särskilt skall beaktas vid bedömande

huruvida brottet är grovt nämnes i den gällande lydelsen, att gärningen

sker med uppsåt att oskyldig må fällas till urbota straff eller eljest

synnerlig skada tillfogas annan. Dessa exempel torde kunna bibehållas, men

jag vill förorda den jämkningen, att »urbota straff» utbytes mot »ansvar

för allvarligt brott».

2 §•

Förevarande paragraf har motsvarighet i SL 13: 2 och 13: 4 första stycket

samt i kommittéförslaget 13:2 och 13:4 första stycket.

Departementschefen. I denna paragraf upptages stadgande om ansvar för

osann partsutsaga, d. v. s. lämnande av osann uppgift eller förtigande av

sanningen vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång. Enligt kommitténs

förslag, som nära överensstämmer med den gällande lydelsen, skall för

brottet dömas till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter

eller fängelse i högst sex månader. Brottet synes emellertid ej vara av sådan

beskaffenhet, att det finns behov av att uppdela latituden. Jag föreslår därlör,

att såsom påföljd angives böter eller fängelse i högst två år.

Vad som stadgas i SL 13:4 första stycket torde böra inarbetas i brottsbeskrivningen

på samma sätt som föreslagits i fråga om 1 §.

3 §•

Denna paragraf motsvaras av SL 13:3 och kommittéförslaget 13:3.

4 §.

Förevarande paragraf har i SL motsvarighet i 13: 4 andra stycket och i

kommitténs förslag likaledes i 13:4 andra stycket.

5-7 §§.

De bestämmelser som upptagits i dessa paragrafer äger motsvarighet i

SL 13:5—7 och i kommitténs förslag 13:5—7.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 219

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Gällande rätt. I SL 13:5—7 finnes regler om falskt åtal och annat tillvitande

av brottslig gärning m. m. Bestämmelserna är så uppdelade, att i o b

behandlas falskt åtal, i 6 § obefogat åtal, d. v. s. väckande av a al utan att

man har sannolika skäl därtill, samt i 7 § falsk angivelse och falsk tillvitelse.

Vad angår sistnämnda båda brott behandlas i första stycket av 7 § falsk

angivelse och i andra stycket falsk tillvitelse. För falsk angivelse kraves åt

oärningsmannen har uppsåt att oskyldig må bil salcfalld, medan sadan

uppsåt ej behöver föreligga för falsk tillvitelse. Båda gärningstyperna ar

enligt tredje stycket belagda med ansvar jämväl vid grov oaktsamhet.

Kommittén. I överensstämmelse med de grunder som följts beträffande

andra brott har kommittén föreslagit höjning av minimum for grova fält av

falskt åtal från nuvarande frihetsstraff i två månader till sex manader.

Vidare har kommittén föreslagit en jämkning beträffande oaktsamhetsbrottet

i 7 § tredje stycket. Med hänsyn till att oaktsamheten bor avse angivelsens

eller tillvitelsens osanning men icke det i paragrafens forsta stycke

angivna särskilda uppsåtet att oskyldig må bli sakfälld har hanvisningen i

tredje stycket inskränkts till att avse endast gärning som omtalas » paragrafens

andra stycke. För oaktsamhetsbrottet har införts den särskilda benämningen

vårdslös tillvitelse.

Yttrandena. I remissyttrandena har ingen annan erinran framställts an

att advokatsamfundet avstyrkt den föreslagna höjningen till fängelse i

högst sex månader av minimum för grova fall av falskt åtal.

Departementschefen. Brottstypen falskt åtal, som behandlas i SL 13:5,

är för närvarande uppdelad i tre grader med särskilda latituder för normalfall

samt ringa och grova fall. Det synes emellertid ej erforderligt med

särskild skala för ringa fall. Jag vill föreslå att såsom normalskala sattes

böter eller fängelse i högst två år. För det grova fallet torde såsom kommittén

föreslagit minimum böra höjas till fängelse i sex månader. Därjämte vill

jag emellertid förorda att maximum sänkes till fyra år. Det grova fallet bor

erhålla den särskilda brottsbeteckningen grovt falskt åtal.

Bestämmelsen i nuvarande SL 13: 6 om obefogat åtal då någon väc er

åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill — har så nära anknytning

till reglerna om falskt åtal, att den synes kunna fogas såsom ett tredje

stycke till 5 §.

De i nuvarande SL 13: 7 upptagna reglerna om falsk angivelse och falsk

tillvitelse är i viss mån oklara med hänsyn till oaktsamhetsfallet. Den jämkning

som kommittén föreslagit synes icke ägnad att skapa full ^larh^’

utan en mera genomgripande ändring torde vara påkallad. Jag vill föreslå,

att stadgandet om falsk angivelse kompletteras med en bestämmelse, upptagande

såsom särskild brottstyp en motsvarighet till obefogat åtal. Det syne^

dock föra för långt att kriminalisera en oriktig angivelse, så snart angivaren

saknar sannolika skäl för sin angivelse, utan förutsättningen för straffbar
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

het bor vara, att angivaren icke insåg men hade skälig anledning antaga, alt

en angivne var oskyldig. Brottstypen bör benämnas obefogad angivelse

°hf_ Srr,T tT el!T, fKängeIse 1 högst sex månader. För falsk angivelse

skalaPåff° Jd6n Sa r n .“V*0*® eller fängelse i högst två år. Den särskilda

an för ringa fall torde således även i fråga om detta brott kunna utgå

förasT 6 T6''113 °m falSk °Ch °bef°Sad an§h’elSe k3R lämPligen »mman.

De stadganden som avser falsk och vårdslös tillvitelse (nuvarande SL 13- 7

andra och tredje styckena) torde få upptagas i 7 § efter vissa jämkningar.

SfjT?!.8?1, ST 1 fråga °m °bef0gad anSiveIse torde straffbarhet för

Aårdsl°s tillvitelse bora inträda, om gärningsmannen icke insåg men hade

skälig anledning antaga, att tillvitelsen var sanningslös

8 §•

Paragrafen motsvarar SL 13: 8 och kommittéförslaget 13:8.

Departementschef611. Detta stadgande om bevisförvanskning hänvisar i den

gnUaniie .lydelsen till bestämmelserna om falskt åtal. Stadgandet synes

Lt f r7mfrleraS tUI Cn självständig Paragraf. Det bör således

stadgas att för bevisforvanskning skall dömas till böter eller fängelse i högst

gr°V? fallGt’ med brottsbeteckningen grov bevisförvanskning,

bor patoljden vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

9 §.

^Förevarande paragraf har motsvarighet i SL 13: 9 och kommitténs förslag

Departementschefen. I denna paragraf behandlas det fall, då någon — utan

att vara forfallen till ansvar för mened etc. — genom åtgärd som avses

i kapitlets tidigare bestämmelser framkallat fara för att annan skall bli

oriktigt domd eller eljest lida avsevärt förfång och underlåter att vidtaga

åtgärder till farans avvärjande, sedan han kommit till insikt om densammaI

har i sitt förslag upptagit den gällande bestämmelsen i oför
ändrat

skick, bortsett från den jämkning som påkallas av införandet av

enhetligt frihetsstraff. Jag har ingen annan erinran mot förslaget än att det

synes önskvärt att införa en särskild brottsbeteckning. Såsom beteckning

torde kunna användas underlåtenhet att avvärja rättsfel.

10 §.

Paragrafen motsvaras av SL 13: 10 och kommittéförslaget 13: 10.

Departementschefen. Kommittén har i huvudsakligen oförändrat skick

upptagit bestämmelserna i SL 13: 10 om osann försäkran samt om osann försäkran

som lämnas av grov oaktsamhet. Jag vill endast förorda den jämk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 221

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ningen, att någon särskild påföljdslatitud för osann försäkran ej utsattes

för det fall att brottet är grovt. Det blir sålunda en enhetlig skala, böter eller

1 ängelse i högst två år.

11 §.

Förevarande bestämmelse motsvaras i gällande rätt av SL 13: 11 och i

kommitténs förslag likaledes av 13: 11.

Gällande rätt. I SL 13: 11 stadgas ansvar för osant intygande. Om någon

i intyg eller annan urkund lämnar osann uppgift om vem han är eller om

annat än egna angelägenheter eller för skens skull upprättar urkund rörande

rättshandling, skall han dömas för osant intygande, såframt åtgärden

innebär fara i bevishänseende. Påföljden är böter eller fängelse. Är brottet

med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller eljest

att anse som grovt, skall dömas till fängelse eller straffarbete i högst två

år. Ansvar stadgas även för den som åberopar eller eljest begagnar osann

urkund som avses i lagrummet.

Kommittén. Det av kommittén framlagda förslaget innefattar i sak ingen

ändring av gällande rätt, bortsett från den jämkning som påkallas av införandet

av enhetligt frihetsstraff.

Yttrandena. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i sitt yttrande påpekat,

att gränsdragningen mellan förfalskning och osant intygande vållat

avsevärda svårigheter i rättstillämpningen. Om någon undertecknar en urkund

med annat namn än sitt eget, kan detta i undantagsfall vara helt

straffritt men är eljest att bedöma antingen som förfalskning eller som

osant intygande. Vissa uttalanden under förarbetena ger uttryck för uppfattningen,

att förfarandet skall bedömas som förfalskning, om urkunden

genom underskriften är ägnad att vilseleda angående undertecknarens person,

och i annat fall som osant intygande. Hur denna ståndpunkt låter sig

förena med det för osant intygande uppställda rekvisitet, att åtgärden skall

innebära fara i bevishänseende, är oklart. Det kan vidare ifrågasättas om

icke en urkund, som någon undertecknat med annat namn än sitt eget, alltid

är ägnad att vilseleda angående undertecknarens person. Den omständigheten,

att undertecknandet skett i närvaro av andra personer, som kan

lämna identifierande uppgifter om den verklige undertecknaren, synes icke

kunna betaga urkunden såsom sådan dess sken av att vara utställd av annan

än den verklige utställaren (jfr Svensk Juristtidning 1949 s. 171). Skulle

meningen likväl vara, att som osant intygande skall bedömas t. ex. det fall

att en anhållen, som uppgivit falskt namn, vid frigivandet kvitterar sina

tillhörigheter i det falska namnet inför vederbörande polistjänstemän, synes

konsekvensen fordra, att man på enahanda sätt bedömer det fall, att någon,

som obehörigen fått en till annan ställd postanvisning i sin besittning,

inför vederbörande postfunktionär påstår sig vara adressaten och i post
-

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

tjänstemannens närvaro kvitterar postanvisningen i adressatens namn. Det

senare fallet har emellertid av ålder bedömts och torde alltjämt bedömas som

förfalskning. Tankbart är, att gränsdragningen skall ske efter andra kriterier

än som nu berörts. Sålunda kan avfattningen av SL 13:11 möjligen

anses tyda på att stadgandet, såvitt det nu är i fråga, endast tager sikte på

sådana fall, då urkunden icke har annan bevisfunktion än att lämna upplysning

om undertecknarens person (jfr dock Svensk Juristtidning 1949

s. 171). Någon gång har antytts (Beckman-Bergendal-Strahl, Brott mot

staten och allmänheten s. 362), att bestämmelsen om osant intygande skulle

vara avsedd för fall, då gärningsmannens enda syfte med åtgärden varit att

olja sin identitet. Om en person, som är efterspanad och därför tillfälligt

upptrader under falskt namn, köper varor på kredit och kvitterar varorna

eller utfardar en växel å köpeskillingen i det falska namnet, skulle han i

enlighet harmed dömas för osant intygande, om hans syfte med åtgärden

att skriva oriktigt namn uteslutande varit att dölja identiteten. Har gärningsmannens

syfte däremot innefattat att undandraga sig betalning, skulle

tallet vara att bedöma som förfalskning utgörande led i ett bedrägeri. Att

skillnaden mellan förfalskning och osant intygande skulle vara att hänföra

till gärningsmännens syfte, är heller icke lätt att utvinna ur lagtexten (jfr

Svensk Juristtidning 1949 s. 171).

Skolöverstyrelsen har framhållit att beträffande ansökningshandlingar till

tjänster fråga lätt kan uppkomma huruvida förfalskningsbrott eller osann

utsaga föreligger. Det har förekommit, att avskrifter av intyg eller betyg,

vilka avskrifter varit till riktigheten bestyrkta, upptagit annat vitsord i något

ämne än originalhandlingen. Har detta vitsord angivits i avskriften, sedan

denna bevittnats, och åberopas handlingen vid ansökan till tjänst, kan

pa grund av SL 12:9 sökanden straffas för urkundsförfalskning. Har det

felaktiga vitsordet upptagits i avskriften före bevittnande av denna och

åberopas avskriften vid ansökan, kan sökanden likaledes straffas för urkundsförfalskning;

den som bevittnat handlingen synes jämlikt SL 13: 11

kunna forskylla straff för osant intygande. Oavsett huruvida denna uppfattning

angående förslaget är riktig, vore ett uttalande av värde till klargörande

av innebörden i lagstiftningen. Frekvensen av avskrifter är nämligen

synnerligen stor inom överstyrelsens verksamhetsområde, vilket omfattar

aven det vittutgrenade kommunala skolväsendet, där det i första

hand ankommer på en mångfald kommunala myndigheter att bedöma ansökningshandlingar

— och eventuellt att agera även på grund av stadgandet

i SL 3: 6 angående underlåtenhet att avslöja brott.

Statsåklagaren i Stockholm har framhållit, att man nu icke har möjlighet

att straffrättsligt åtkomma den som utan uppsåt men också utan att förvissa

sig om eller ens göra försök att förvissa sig om annans identitet bevittnar

dennes namnteckning å uttagningsblankett hos postverket m. fl. liknande

inrättningar. Riksåklagarämbetet har jämväl upptagit detta spörsmål

och uttalat, att dylika fall ingalunda är ovanliga. Ämbetet har vid flera tillfallen

mottagit framställningar från åklagare om fullföljd till högsta dom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 223

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

stolen av mål, där åtal för ifrågavarande förfarande ogillats, men har, da

ämbetet ansett det osanna intygandet ha skett av oaktsamhet, icke kunnat

bifalla framställningarna. Enligt ämbetets uppfattning föreligger har ett behov

av att utvidga det straffbara området till att avse även culpösa fall. De

oaktsamhetshandlingar, varom här är fråga, är emellertid, med hansyn ti 1

graden av deras straffvärdhet, av ganska skiftande natur. I atskilhga fall,

exempelvis då någon med åsidosättande av alla försiktighetsmått på begaran

av en okänd person bevittnat en falsk namnteckning på uttagningsblanketter

el. dyl-, framstår sålunda oaktsamheten såsom klart straffvärd; i andra fall

åter, såsom då man på framställning av en bekant, på vilkens vederhäftighet

och noggrannhet man anser sig kunna lita, utan närmare kontroll bestyrker

en av denne upprättad meritförteckning, vari ett fel råkat insmyga

sig, synes däremot oaktsamheten ej böra föranleda straff. Med hänsyn härtill’

synes endast grov oaktsamhet böra kriminaliseras. Härigenom uppnäs

överensstämmelse med det sätt, varpå osann försäkran straffbelagts i såval

gällande rätt som enligt förslaget. Ämbetet föreslår sålunda, att osant in ygande

kriminaliseras även vid grov oaktsamhet. Det nya brottet, varom

bestämmelser synes böra intagas i ett särskilt stycke i 11 §, torde bora benämnas

vårdslöst intygande. Även Stockholms rådhusrätt föreslår en dylik

utvidgning av kriminaliseringen.

Föreningen Sveriges landsfiskaler har anfört att ifrågavarande oaktsamma

gärningar i och för sig icke torde rikta sig mot några viktigare samhälleliga

intressen, men med hänsyn till att sådana förfaranden ofta ingår som

ett led i annan persons bedrägeribrott är det önskvärt att fästa allmänhetens

uppmärksamhet på att den bör iakttaga större försiktighet vid bevittnande

av namnteckningar.

I detta sammanhang torde jämväl få upptagas en framställning av riksåklagarämbetet

den 20 augusti 1954, i vilken beröres spörsmålet om ansvar

för den som med sitt eget namn signerar ett konstverk med annan upphovsman.

Ämbetet erinrar om att under remissbehandlingen av kommitténs år

1944 avgivna betänkande (SOU 1944:69) från vissa håll påfordrades, att

straffbudet för signaturförfalskning — vilket sedermera upptogs i SL 12. 5

— skulle göras tillämpligt även på dylika fall. Vid lagrådsremissen anförde

emellertid departementschefen (prop. 1948: 80 s. 235), att han i likhet med

kommittén ansåg att under signaturförfalskning borde ingå endast sådana

fall, då någon olovligen förfalskar annans signatur. En konstnär måste, yttrade

departementschefen, anses ha rätt att signera ett verk även om han i

viss omfattning anlitat medarbetare. Om någon helt oberättigat signerat en

annans verk med sitt namn, kunde enligt departementschefen ansvar ifrågakomma

för osant intygande (SL 13: 11). Ämbetet påpekar att högsta domstolen

i en år 1954 meddelad dom (N. J. A. 1954 s. 364) haft att taga ställning

till den sålunda i förarbetena behandlade frågan. Högsta domstolen har

därvid funnit att det åsyftade förfarandet icke är hänförligt under SL 13: 11.

Väl torde, anför ämbetet, i åtskilliga praktiska fall ett förfarande av nu

ifrågavarande slag kunna föranleda ansvar enligt bestämmelserna om be
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 B

A ungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

drägeri eller oredligt förfarande. Emellertid torde fall återstå, dår med hän
•y

■ 1 ,fa,Vd allmanhetens som konstnärskårens intressen ett straffskydd

ar pakaHat men dar enligt gällande rätt något straffrättsligt inskridande ej

kan ske. Ämbetet hemställer därför, att frågan om lagändring ä förevarande

område upptages till övervägande. 5

Vidare torde i detta sammanhang få anmälas en framställning den 19

• , S61 redaref°remn3’ vari anförts vissa synpunkter beträf
tfL

a3'' ,°Ch den m0m rederinaringen förekommande seden att i vissa

tati utfarda s. k. rena konossement mot avlastarens garantiförbindelse. I

tramstallmngen anföres:

jnJastningen av gods är det ofta svårt för bortfraktaren att tillfredsställande

kontrollera avlastarens uppgifter om godsmängd m. m. eller avS

^rkhgen är skadat eller om förpackningen är bristfällig

.a,, ä siÄr

ST-SS. ipsft; x eo Sä si

ofta senare vid lossningen att så varit fallet. ^

attLHpfCdeS äntrÄffar de* månSa gånger. att gods är skadat i så ringa «rad

I en^ pappersrulle''kSi'' StÖ™ta ?annolikhet icke förminskats!

en pappersrulle kan finnas nagra mindre mtryckningar, en cellulosabal

kantsVtöttanåg nedsmutsad> nåSra hardboardskivor kunna vara en smidJ

, oekså handa, att emballaget är skadat under det att godset icke

tycks ha tagit skada. Därest bortfraktaren alltid i dylika fall genom besiklmng

eller pa annat satt skulle förvissa sig om huruvida godset är skadat

avliästm?ngenTlånSa mnebära en kostsam tidsförlust genom försening

nir^ds mfånga tillfällen ar det även svårt att avgöra, huruvida en anmärkb^tfllstån^T^1101

ari athhf?fÖra UU §odsets kvalitet eller till dess syn
är

blånat Avlt ftyrmlnsk,Vltt0t kan L ex- vara angivet, att ett parti timmer

XÄ '' Avlastaren havdar emellertid, att partiet är sålt såsom utskottsvirke

och att denna timmerkvalitet får visa blånad

I dessa och många liknande fall, då osäkerhet råder, huruvida en anmärkning

a konossementet är berättigad eller icke, är det vanligt att bortaktaren

underlåter att till konossementet överföra anteckningen å styr—

J01- det. .faU att anmärkningen trots allt skulle visa sig vara

befogad, vid bortfraktaren naturligtvis skydda sig. Såsom villkor för att

tv?" Vld Gn av nn angivet slag skall utfärda rent konossement, av
tordrai

han darfor avlastaren en garantiförbindelse, d. v. s. en skriftlig förklaring

att denne skall hålla bortfraktaren skadeslös för vad den senare

kan nodgas utgiva till mottagaren på grund av sitt ansvar för godsbeskriv
Orsaken

till detta förfaringssätt står att söka i den ytterst snäva gränsdragning,

som de flesta banker folja vad gäller frågan om vilka marginal
effekT

Tb/Ti f°ra etK ko,no,ssement orent- och vilka som icke ha denna

, Llka htet 80m bortfraktaren genom en oriktig eller uraktlåten upp
onL1iCTk^tSSienientetÄV1J

,miSSleda en köPare> vin han genom en eventuellt

onodig påteckmng på dokumentet minska dettas värde för avlastaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 225

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Föreningen hävdar såsom sin bestämda uppfattning, att vid dispyter av

samma och liknande art som de exemplifierade det relaterade förfaringssättet

är hävdvunnet och nödvändigt för att möjliggöra normala kommersiella

transaktioner och icke under några förhållanden bor falla under nagon

brottsbeskrivning i strafflagen. Föreningen hemställer, att denna fråga

måtte klarläggas i ett uttalande i förarbetena till den nya lagstiftningen.

Departementschefen. Kommittén har icke nu ingått på någon närmare

prövning av stadgandet om osant intygande utan — i likhet med vad som

skett beträffande Övriga brott i detta kapitel — overf°1''tn/Qtafgan.det. !.

brottsbalken väsentligen i det skick som det erhöll vid 1948 års lagstiftning.

Vid remissbehandlingen har emellertid, såsom framgar av den oregående

redogörelsen, framförts vissa önskemål om ändringar och fortyd
§Dessa

önskemål rör till en början frågan om gränsdragningen mellan

osant intygande, å ena, samt andra brottstyper, främst urkundsförfalskning

å andra sidan. Några remissinstanser har fäst uppmärksamheten på

att denna gränsdragning i rättstillämpningen föranlett svårigheter. En mera

preciserad avfattning vore tydligen önskvärd till undvikande av tvekan om

lagstiftningens innebörd. Spörsmålet är emellertid alltför komplicerat för

att det skall vara möjligt att utan närmare utredning lösa det i forevarande

sammanhang. Det torde därför tills vidare få ankomma på rättstillämpningen

att lösa de gränsproblem som kan uppkomma i ifrågavarande avseende.

I en särskild framställning har Sveriges redareförening fäst uppmärksamheten

på det inom rederinäringen praktiserade förfarandet, att bortfraktare

i vissa fall — mot garantiförbindelse av avlastaren — utfardar s. k.

rent konossement, ehuru osäkerhet råder om godset verkligen är helt anmärkningsfritt.

Föreningen har uttalat att förfarandet är hävdvunnet och

nödvändigt för att möjliggöra normala kommersiella transaktioner och att

det enligt föreningens mening icke är brottsligt. Jag vill för min del endast

i anslutning till de i föreningens framställning anförda exemplen betona,

att man vid bedömandet av det åsyftade förfarandet har att beakta det ändamål

för vilket handlingen är upprättad och att ansvar för osant intygande

kan inträda endast om uppsåt enligt vanliga grunder föreligger beträffande

såväl uppgiftens osanning som därutinnan att uppgiften innebär fara i bevishänseende.

Riksåklagarämbetet har upptagit frågan om införande av en ansvarsbestämmelse

för det fall, att någon med sitt eget namn signerar ett konstverk

som har annan upphovsman. Ett sådant förfarande ingår icke under

stadgandet om signaturförfalskning. I samband med 1948 års lagstiftning

antydde föredragande departementschefen möjligheten av att bestämmelsen

om osant intygande i vissa fall kunde vara tillämplig, men denna tanke har

avvisats av högsta domstolen i en senare meddelad dom. Jag anser emellertid

icke att något mera trängande behov föreligger att upptaga en bestämmelse

i ämnet i brottsbalken. Såsom riksåklagarämbetet framhållit brukar det av
S

Hihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 10. B.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

sedda förfarandet i praktiken ofta ingå såsom led i ett förmögenhetsbrott,

t. ex. bedrägeri. Eljest synes det väsentliga i detta sammanhang vara, att

konstnärens, den verklige upphovsmannens, intresse beredes tillräckligt

skydd. Spörsmålet härom torde få prövas i samband med behandlingen av

det av auktorrättskommittén avgivna betänkandet angående upphovsmannarätt

till litterära och konstnärliga verk (SOU 1956: 25).

I ett par remissyttranden har ifrågasatts om icke stadgandet om ansvar

för osant intygande borde utsträckas att omfatta jämväl oaktsamt förfarande.

Härvid åsyftas exempelvis sådana i det praktiska livet vanligen förekommande

fall, då någon bevittnar en namnteckning utan att förvissa sig

om dess äkthet eller bevittnar en avskrift utan att kontrollera att den överensstämmer

med originalhandlingen. Visserligen kan skäl anföras för att

sådana förfaranden bör vara belagda med ansvar. Det synes dock kunna

ifrågasättas, om det icke — även om man begränsar sig till grov oaktsamhet

— skulle föra för långt att kriminalisera dylik obetänksamhet, som ofta

blott är ett uttryck för godtrogenhet eller förtroende gentemot den person

som begär vidimeringen. Vidare bör beaktas, att oaktsamt förfarande i förevarande

hänseende kan medföra skadeståndsskyldighet i den mån ekonomisk

skada har inträtt. Vid övervägande av frågan har jag stannat för att

osant intygande såsom i gällande rätt bör medföra ansvar blott i den mån

gärningen är uppsåtlig.

_ Det synes eJ Påkallat att i fråga om osant intygande stadga särskild skala

för påföljden, då brottet är grovt. En enhetlig skala, böter eller fängelse i

högst två år, torde vara tillfyllest.

12 och 13 §§.

Paragraferna motsvarar SL 13:12 och 13:13 samt kommittéförslaget

13:12 och 13: 13.

14 §.

Denna bestämmelse motsvarar SL 13: 15 och kommitténs förslag 13: 15. I

jämförelse med kommitténs förslag har paragrafen redaktionellt jämkats

med anledning av att i fråga om vissa av brotten i kapitlet införts särskilda

brottsbeteckningar för ringa och grova fall.

15 KAP.

Om brott mot allmän ordning

Detta kap. motsvarar SL 11 kap. och har i kommittéförslaget motsvarighet

i 14 kap. 8

På åtskilliga punkter har ändringar i jämförelse med gällande rätt vidtagits.

Stadgandet om samhällsfarlig ryktesspridning (SL 11:6) har delvis

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 227

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

överförts till andra kapitel. Från SL 9: 5 har upptagits bestämmelsen om

skymfande av rikssymbol. Vidare har, med anknytning till SL 18: ld, i torevarande

kap. införts ett stadgande om sårande av sedlighet. I anslutning

till 6 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen har därjämte upptagits en ansvarsbestämmelse

mot spridande av olämpliga tryckalster bland barn och ungdom.

Denna brottstyp har erhållit benämningen förledande av ungdom.

I den avfattning av förevarande kap. som nu föreslås innehåller det®a™''

ma följande brottstyper, nämligen upplopp (1 §), våldsamt upplopp (2 §),

ohörsamhet mot ordningsmakten (3 §), störande av förrättning eller av

allmän sammankomst (4 §), uppvigling och grov uppvigling (5 §), samhällsfarlie

ryktesspridning (6 §), skymfande av rikssymbol (7 §), hets mot

folkgrupp (8 §), brott mot trosfrid (9 §), brott mot griftefrid (10 §), tvegifte

(11 8), sårande av sedlighet (12 §), förledande av ungdom (13 §), djurplågeri

(14 §), dobbleri (15 §), fylleri (16 §) samt förargelseväckande beteende

(17 §).

1—4 §§.

Dessa paragrafer motsvarar SL 11: 1—4 och överensstämmer i huvudsak

med 14: 1—4 i kommitténs förslag.

5 §•

Förevarande paragraf svarar mot SL 11:5 och mot kommittéförslaget

14: 5.

Departementschefen. I paragrafen stadgas ansvar för uppvigling genom

försök att förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet

eller ohörsamhet mot myndighet. Enligt den nuvarande lydelsen, till vilken

kommittéförslaget med viss jämkning ansluter sig, galler särskild skala

med förhöjt maximum, om gärningsmannen sökte förleda till brott, vara

straffarbete kan följa. Jag vill emellertid föreslå, att stadgandet härom ersättes

med en regel — upptagande särskild brottsbenämning — for det fall,

att brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökte förleda till allvarlig

brottslig gärning eller eljest är att anse såsom grovt.

6 §.

Denna paragraf motsvarar i gällande rätt viss del av SL 11:6. I kommittéförslaget

har paragrafen motsvarighet i 14: 6.

Departementschefen. Den del av SL 11:6, som avser spridande av osant

påstående ägnat att undergräva aktningen för myndighet eller annat allmänt

organ, bör enligt min mening ha sin plats i kapitlet om brott mot allmän

verksamhet. Denna del av stadgandet har därför utbrutits och återfinnes

i departementsförslaget i 16 kap. 5 § med brottsbeteckningen beljugande

av myndighet.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Kommittén har föreslagit en komplettering av SL 11: 6 med en bestämmelse

om ansvar for den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till

främmande makt framför eller eljest låter framkomma osant påstående,

som ar agnat att framkalla fara för rikets säkerhet. Detta av kommittén

föreslagna stadgande synes dock hellre böra placeras i kapitlet om brott

mot rikets säkerhet. Det har sålunda upptagits i 18 kap. 8 §, där det jämte

den del av SL 11:6 som avser åtgärder ägnade att hota rikets säkerhet

lldar en särskild brottstyp med benämningen ryktesspridning till fara för

I nu förevarande paragraf kvarstår således SL 11:6 allenast såvitt stad^VfGr

Sådan ryktesspridning, som är ägnad att framkalla fara för

folkforsorjningen eller allmän ordning och säkerhet. Brottsbeteckningen

förfarandet 8 rykteSSpridnin§ har ^behållits för det i paragrafen avsedda

7 §.

Denna paragraf äger motsvarighet i SL 9: 5 och svarar i kommittéförslaget

mot 14: 7.

CäHande rätt. Enligt SL 9: 5 straffas för skymfande av rikssymbol den

som offentligen skymfar Sveriges flagga eller vapen eller annat rikets höghetstecken.

Straffet ar böter eller fängelse. Detta stadgande infördes i samband

med 1948 års straff lagsändringar och hade icke någon direkt motsvarighet

i för ut gällande rätt. Då 1948 års riksdag behandlade propositionen

i amnet (nr 80), framhöll första lagutskottet i sitt av riksdagen i denna del

godkanda utlåtande (nr 39), att ordet »höghetstecken», som uppenbarligen

vore ett lån från utlandet, icke torde ingiva den svenska allmänheten någon

bestämd föreställning om vad därmed avsåges. Enligt vad utskottet hade

trott sig kunna förstå skulle under uttrycket i fråga utom rikets flagga och

vapen kunna hänföras riksregalierna samt tre kronor och möjligen även

andra beståndsdelar av riksvapnet. För att paragrafen icke skulle giva anledning

till tveksamhet vid tillämpningen vore det likväl enligt utskottets

mening önskvärt att genom en särskild författning klarlades vilka rikets

höghetstecken är. Någon sådan författning har ännu ej utfärdats.

Kommittén. Kommittén har ansett att brott av detta slag typiskt sett ej

ar av den allvarliga natur, att ett stadgande därom bör ha sin plats bland

högmålsbrott^, och har därför överfört stadgandet till förevarande kapitel

Påföljden har i förslaget satts till böter eller fängelse i högst sex månader.

Yttrandena. Svea hovrätt har föreslagit att maximum skall sättas till fängelse

i två år. T. f. landsfogden i Norrbottens län ger uttryck åt den uppfattningen,

att brottet liksom för närvarande bör behandlas bland höemålsbrotten.

°

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 229

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Departementschefen. I likhet med kommittén anser jag att detta brott bör

flyttas från högmålskapitlet, och det synes lämpligt att brottet placeras i

förevarande kap.

Såsom framhölls av första lagutskottet vid behandlingen av 1948 års

strafflagsändringar är innebörden av uttrycket »höghetstecken» icke fullt

klar. Det må nämnas att även andra närliggande spörsmål är i behov av

utredning. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 mars 1949 (nr 82) har riksdagen

hemställt om översyn av lagstiftningen angående rikets vapen, och

riksdagen har jämväl i skrivelse den 16 maj 1949 (nr 248) upptagit frågan

om en enhetlig ordning för rikets allmänna flaggdagar. Det har varit avsett

att upptaga de berörda frågorna till utredning i ett sammanhang, men

tills vidare har mera angelägna arbetsuppgifter fått gå i förtur.

Påföljden för brottet torde enligt vad kommittén föreslagit böra sättas

till böter eller fängelse i högst sex månader.

8 §•

Paragrafen svarar mot SL 11:7 och kommittéförslaget 14:8.

Gällande rätt. I SL 11:7 stadgas ansvar för den som offentligen hotar,

förtalar eller smädar folkgrupp med viss härstamning eller trosbekännelse.

För sådant brott — benämnt hets mot folkgrupp — dömes till böter eller

fängelse. Stadgandet tillkom i samband med 1948 års ändringar i strafflagstiftningen.

Kommittén. Kommittén har framhållit att, på grund av det i jämförelse

med gällande rätt något ändrade förtalsbegrepp som upptagits i 3 kap. i

kommitténs förslag, ordet förtalar ej får alldeles samma innebörd som det

nu har. Det i SL 11: 7 begagnade ordet smädar har i förslaget utbytts mot

ordet skymfar för att klargöra att endast uttalanden med grovt kränkande

form avses. Påföljden för brottet skall enligt förslaget vara böter eller

fängelse i högst sex månader.

Yttrandena. Justitiekansler sämbetet ifrågasätter, om icke genom den av

kommittén vidtagna ändringen brottsområdet begränsats i förhållande till

vad nu gäller; i varje fall bör man räkna med att svårigheterna att vinna

bifall till en ansvarstalan för anstötliga uttalanden av förevarande art, exempelvis

i tryckt skrift, genom ändringen faktiskt kommer att ökas. Enligt

ämbetets mening bör möjligheter finnas att med straff åtkomma angrepp,

även om de icke sker i grovt kränkande form. Svea hovrätt har även i fråga

om denna paragraf föreslagit höjning av maximum för påföljden till två

år.

Departementschefen. Jag vill för min del tillstyrka kommitténs förslag

att i förevarande bestämmelse utbyta ordet »smädar* mot »skymfar*. Det

senare uttrycket synes vara att föredraga, när det som här gäller angrepp

s. 230 Kontrollera mot PDF

230 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

mot ett kollektiv. Någon väsentlig ändring i sak av stadgandets innebörd

kan denna jämkning icke anses innebära.

Beträffande påföljden för förevarande brott vill jag ansluta mig till kommitténs

förslag.

9 och 10 §§.

Dessa båda paragrafer äger motsvarighet i SL 11: 8 och 11:9 samt i koinmittéförslaget

14: 9 och 14: 10.

Gällande rätt. Brott mot trosfrid innebär enligt SL 11: 8, att man offentligen

skymfar sådant som av svenska kyrkan eller annat här i riket verksamt

trossamfund hålles heligt. För brott mot griftefrid dömes enligt SL

11:9, om man obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik

eller avlidens aska, öppnar grav eller eljest gör skada eller ofog på kista,

urna, grav eller annat de dödas vilorum eller på gravvård. Straffet för brott

mot trosfrid är böter eller fängelse, medan för brott mot griftefrid stadgas

straff med fängelse eller böter.

Kommittén. Kommittén har föreslagit ändring allenast i fråga om påföljden.

För brott mot trosfrid föreslås böter eller fängelse i högst sex månader,

för brott mot griftefrid fängelse i högst sex månader eller böter.

Yttrandena. Dessa båda brottstyper har ej föranlett erinringar i remissyttrandena

i annan mån än att Svea hovrätt liksom beträffande skymfande

av nkssymbol och hets mot folkgrupp yrkat höjning av maximum till två år.

Departementschefen. Jag anser mig ej kunna tillstyrka Svea hovrätts förslag

om höjning av maximum för förevarande båda brott. I fråga om brott

mot griftefrid bör vidtagas den jämkningen, att böter nämnes först i skalan.

11 §-

Paragrafen svarar i gällande rätt mot SL 17: 1 och i kommitténs förslå?

mot 5:1.

Gällande rätt. Enligt SL 17: 1 första stycket skall gift man eller kvinna

som ingår nytt äktenskap straffas för tvegifte med straffarbete i högst fyra

år eller fängelse. I andra stycket stadgas, att om ogift ingår äktenskap med

den som är gift, han skall dömas till straffarbete i högst två år eller fängelse.

Brottsbenämningen tvegifte är tillämplig endast i fall som avses i första

stycket, d. v. s. för den giftes brott. För den ogiftes brott saknas särskild

benämning.

Kommittén. Enligt kommitténs förslag skall en enhetlig straffskala, fängelse

i högst två år eller böter, gälla för såväl den giftes som den ogiftes brott.

Vidare har brottsbenämningen tvegifte gjorts tillämplig även för den ogiftes

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 231

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

brott. I anslutning till förslaget att införa böter i skalan har kommittén anfört,

att tvegifte stundom kan böra uppfattas som en ganska lindrig förseelse!

t. ex. om makarna sedan lång tid saknat förbindelse med varandra. Det

kan ofta vara befogat att bedöma den giftes brott strängare an den ogiftes.

Bl a bör beaktas att den som ingår nytt äkenskap oaktat att han redan

är gift därigenom gör sig skyldig till ett trohetsbrott mot sin make i det

tidigare äktenskapet.

Yttrandena. Landsfogden i Malmöhus län och Göteborgs rådhusrätt har

beträffande brottsbenämningen uttalat att det knappast överensstämmer

med allmänt språkbruk att såsom tvegifte beteckna det fall då en ogift person

ingår äktenskap med den som är gift. Överståthållarämbetet har ställt

sig tveksamt till den straffsänkning som förslaget innebär och ansett att

i varje fall böter ej bör ingå i skalan. Ämbetet ifrågasätter även om icke

en skillnad i straffskalan mellan den giftes och den ogiftes brott bör bibehållas

T f. landsfogden i Norrbottens län har framhållit att den föreslagna

sänkningen medför en icke önskvärd förkortning av preskriptionstiden.

Riksförbundet för sexuell upplysning har med anledning av kommitténs

uttalande om att tvegifte är ett trohetsbrott mot maken i det första äktenskapet

yttrat, att det näppeligen är förenligt med våra dagars uppfattning att

bibehålla ett straffansvar för trohetsbrott.

Departementschefen. Tvegifte är en gärningstyp som i äldre tid bedömdes

mycket strängt. Detta bedömande sammanhängde med den religiöst betingade

uppfattningen om äktenskapet såsom ett oupplösligt förbund. Numera har

man en liberalare syn på denna fråga, och äktenskapslagstiftningen i vårt

land hindrar ej upplösning av ett äktenskap som på grund av inbördes söndring

mellan makarna ej har förutsättningar att tjäna som grundval för sammanlevnad

och familjebildning. Under sådana förhållanden har tvegifte blivit

en företeelse som man i praktiken sällan behöver räkna med. Det försvåras

dessutom genom den kontroll i form av lysning m. m. som äger rum i samband

med äktenskaps ingående. Då tvegifte i enstaka fall förekommer torde

det ofta sammanhänga med att komplikationer uppkommit till följd av att

parterna i det bestående äktenskapet eller den ena av dem har anknytning

till ett främmande land. Med hänsyn till den oklarhet, som kan råda om erkännande

i ett land av äktenskaps ingående eller upplösning i annat land, bör

endast uppsåtligt tvegifte anses som brott. Ett misstag att det tidigare äktenskapet

upphört bör, såsom kommittén anfört, fritaga från ansvar, oavsett om

misstaget kan anses ursäktligt eller ej.

Enligt nutida betraktelsesätt bör tvegifte såsom självständig gärningstyp

— ofta torde samtidigt jämväl annan brottslighet föreligga — närmast anses

såsom ett brott mot god ordning. Brottsbenämningen tvegifte synes kunna

användas genomgående, även om den är något missvisande i fråga om de fall

då brottet begås av ogift person. Påföljden bör i enlighet med kommitténs

förslag bestämmas till böter eller fängelse i högst två år.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232 B

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

12 §.

Denna paragraf har i gällande rätt motsvarighet i SL 18:13. 1 kommittéförslaget

finnes motsvarighet till paragrafen i 14: 12 och i första punkten

av 14: 13.

Gällande rätt. Enligt SL 18: 13 straff belägges utspridande eller saluhållande

av skrift, målning, teckning eller bild, som sårar tukt och sedlighet,

ävensom annan tukt och sedlighet sårande gärning, varigenom allmän förargelse

eller fara för andras förförelse kommer. Straffet för brottet är böter

eller fängelse.

Kommittén. I kommitténs förslag har bestämmelse om straff för den som

sårar tukt och sedlighet genom framställning i skrift eller bild eller genom

att saluhålla, förevisa eller annorledes sprida skrift eller bild upptagits i

första punkten av 14: 13. I 14: 12 har kommittén, i anslutning till ett förslag

av 1948 års lösdriveriutredning (SOU 1949:4), upptagit en regel om straff

för den som på allmän plats eller eljest offentligen inbjuder eller uppmanar

till könsligt umgänge på sätt som är ägnat att väcka anstöt. Beskrivningen

omfattar både heterosexuella och homosexuella förhållanden.

Såsom brottsbenämning har föreslagits inbjudan till otukt. Straffskalan har

i förslaget bestämts till böter eller fängelse i högst sex månader. Kommittén

har uttalat att, i fall då gärningen begås av ungdomar, påföljder enligt barnavårdslagen

ofta torde vara lämpligare än straff, och understrukit vikten

av att barnavårdsnämnderna har tillräckliga personella och andra resurser

för sina uppgifter.

Yttrandena. Justitiekanslersämbetet har ifrågasatt, huruvida icke kommitténs

förslag beträffande sedlighetssårande skrift eller bild innebär en

försvagning av straffhotet mot spridande av pornografiska skrifter. Ämbetet

gör i detta sammanhang en jämförelse med kommittéförslaget 4:6 (otuktigt

beteende), som enligt vad ämbetet i anslutning till nämnda stadgande

anfört (se vid 6 kap. 6 § i departementsförslaget) möjligen kunde medföra

minskat skydd mot sedlighetssårande muntlig framställning, samt anför

därvid följande:

Den inskränkning av det nuvarande straffbara området, som må anses

ha skett genom 4: 6, har justitiekanslersämbetet uppmärksammat särskilt

på grund av den återverkan, som detta förhållande till äventyrs kan öva

på uppfattningen av begreppet sårande av sedlighet i 14: 13. Framför allt

synes en dylik återverkan möjlig vid en jurys ställningstagande, om en tryckt

skrift skall anses sedlighetssårande eller icke. Möjligt är, att härigenom

faran för ytterligare utbredning av pornografiska skrifter ökas.

I samma riktning kan också verka den sänkning av maximum för straffskalan

i sistnämnda lagrum, som ägt rum, från två års fängelse till fängelse

i sex månader. Det torde kunna ifrågasättas, om tillräckliga skäl för en

sådan sänkning äro för handen. Pornografiska skrifter förekomma, som

aro grovt anstötliga och inbringa sina tillskyndare betydande vinster Det

är ett samhällsintresse av vikt, att ett effektivt straffhot upprätthålles mot

sadana företeelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 233

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

T. f. landsfogden i Norrbottens län bär uttalat att paragrafen borde utformas

så att det klart framgår att man ej avser att träffa konstnärliga värden

samt yppat tvivelsmål huruvida framställning i »skrift eller bild» kan jämväl

anses omfatta skulpturala arbeten.

Vad angår den av kommittén föreslagna bestämmelsen om straff för

inbjudan till otukt har flertalet remissinstanser ej haft några erinringar

att framställa. Bland dem som uttryckligen tillstyrkt den nya kriminaliseringen

märkes riksåklagarämbetet och kriminalpolisintendenten i Stockholm,

vilka emellertid starkt betonat att förevarande problem icke löses

enbart genom lagstiftningsåtgärder utan att barnavårdsnämnderna och polismyndigheterna

måste få ökade personella resurser.

En avvisande hållning till förslaget har intagits av överståthållarämbclet,

som betonat, att åtgärderna mot prostitutionen måste utformas som ett

ingripande icke mot individuella fall av inbjudan till otukt utan mot den

asociala livsföring som ådagalägges av de prostituerade och deras beskyddare.

Ämbetet riktar till en början den erinringen mot förslaget, att brottsbeskrivningen

icke är tillräckligt klar. Gränsdragningen mellan straffbara

beteenden och sådana kontakter mellan olika individer — av samma eller

olika kön — på gator och allmänna platser, vilka skulle ligga utanför det

straffbara området, bleve uppenbarligen ytterst vansklig. Ämbetet utvecklar

närmare vissa synpunkter på denna fråga och framhåller därvid bl. a., att

det anstötliga tydligen skulle bestå dels i att syftet med kontakten komme

till utomståendes kännedom och dels i att kontakten skedde på allmän plats.

Det synes emellertid kunna betvivlas att något skulle vara att vinna på att

vid straff hot hänvisa de prostituerade till andra kontaktmöjligheter än dem

som gatorna erbjuder. Beträffande sådana fall, där den till vilken inbjudan

till otukt riktas ej visat några tecken till intresse av att stifta tillfälliga

bekantskaper, får den föreslagna kriminaliseringen ses i samband med stadgandet

i 2: 7 i kommittéförslaget om ofredande, vilket stadgande ämbetet

ansett böra erhålla en vidsträckt tillämpning. Ämbetet erinrar i detta sammanhang

om att ämbetet motsatt sig den av 1948 års lösdriveriutredning

förordade kriminaliseringen av vissa yttringar av prostitutionen. I den mån

bakom straffrättskommitténs förevarande förslag ligger överväganden av

samma slag som de av lösdriveriutredningen redovisade — att genom kriminalisering

skapa ett underlag för ingripande av socialvårdande natur — anser

ämbetet sig alltjämt böra bestämt avråda från en dylik lösning. Grunden

för ett ingripande bör vara de ifrågavarande individernas konstaterade

asociala levnadssätt, med utgångspunkt från vådorna därav för dem själva

och för uppkomsten av allehanda parasiterande element, icke möjligheten

att i ett visst fall leda i bevis att vederbörande uppträtt på sätt, som — enligt

en med nödvändighet tämligen godtycklig bedömning — anses ägnat

att väcka anstöt. Ämbetet har även i anslutning till de anförda synpunkterna

betonat nödvändigheten av att en lösdriverilagstiftning av generell natur

bibehålies.

Hovrätten för Västra Sverige har ifrågasatt om det icke vore lämpligare

S| llihmui till riksdagens protokoll 1062. 1 samt. Nr 10. B.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

att föra de i 14: 12 i kommitténs förslag avsedda fallen antingen under

brottstypen sårande av sedlighet eller ock under förargelseväckande beteen
.

Aven statsaklagaren i Stockholm, polisintendenten i Hälsingborg och

. f. andsfogden i Norrbottens län har ifrågasatt om icke hithörande förfaranden

kunde i erforderlig utsträckning bemästras med tillämpning av stadgandet

om förargelseväckande beteende; möjligen kan, enligt statsåklagaren

i Stockholm, ifragakomma att beteckna det förargelseväckande beteendet

som grovt dar det sårar tukt och anständighet, och för sådana fall iniora

den stralfskala, som kommittén föreslagit i 14: 12.

Vad angar brottsbeskrivningen har advokatsamfundet föreslagit att straffbestämmelsen

skulle till undvikande av alltför vidsträckt kriminalisering begränsas

till att gälla allenast inbjudan till homosexuell otukt. Något behov

av särskild bestämmelse om straff för inbjudan till heterosexuell otukt föreligger

icke, då stadgandet om straff för förargelseväckande beteende synes

ereda tillräckliga möjligheter för ingripande mot direkt anstötliga former

av inbjudan. Polisintendenten i Hälsingborg har ifrågasatt om icke sWfbarheten

borde begränsas till de fall då gärningen är direkt sårande för

tukt och sedlighet, i vart fall om i straffskalan skall ingå frihetsstraff. Svea

ovratt bär beträffande den föreslagna brottsbenämningen uttalat, att denna

icke kan frankannas ett drag av löje. Om man icke kan finna någon annan

lamphgare benämning, bör man avstå från särskild beteckning

Forste stadsläkaren i Malmö har yttrat att det är en brist i den svenska

lagstiftnmgen att den lämnar helt obeivrad den otukt som bedrives på ett

för närboende eller grannar stötande eller störande sätt. Det föreligger beov

av en bestämmelse av ungefär samma innehåll som § 233 i den danska

strafflagen, vari stadgas straff för den som »opfordrer eller indbyder till

Utugt paa saadan Maade eller stiller osaedelig Levevis saaledes till Skue åt

Blufaerdigheden kraenkes, offentlig Förargelse gives, eller omboende foruiempes».

Departementschefen. Beträffande handlingar av beskaffenhet att såra tukt

och sedlighet innehåller SL 18: 13 bestämmelser, vilka avser dels utspridande

eller saluhållande av skrift, målning, teckning eller bild, som sårar

tukt och sedlighet (första punkten) och dels annan tukt och sedlighet

sarande gärning, varigenom allmän förargelse eller fara för andras förförelse

uppkommer (andra punkten). Lagtexten preciserar ej närmare vad

som avses med begreppet sårande av tukt och sedlighet, utan rättstillämpningen

ar har hänvisad till en värdering på grundval av rådande samhällsuppfattning.

Enligt den praxis som nu tillämpas sker ingripanden särskilt

da framställningen har en grovt sadistisk eller på annat sätt abnorm eller

mrTndf karaktar- Huvudvikten vid tillämpningen av lagrummet lägges

alltså vid motarbetande av råhet och brutalitet.

Motsvarighet till SL 18: 13 första punkten torde få upptagas såsom första

stycke i forevarande paragraf. Avfattningen torde därvid få jämkas på det

satt som föreslagits av kommittén och ansvar således stadgas för sårande

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 235

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

av tukt och sedlighet genom framställning i skrift eller bild eller genom att

saluhålla, förevisa eller annorledes sprida skrift eller bild. Den anvanda

formuleringen måste anses inbegripa även skulpturala arbeten; något förtvdligande

av lagtexten i detta avseende, vilket påkallats i ett remissyttrande,

torde sålunda ej vara erforderligt. Som jag nyss nämnde utnyttjas

det ifrågavarande stadgandet främst för att motarbeta framställningar av

förråande och brutal karaktär. Jag har övervägt att föreslå en utvidgning

av förevarande straffbud, så att ingripande åtalsvägen kan ske även mot

framställningar av denna karaktär, vilka icke har samband med sexuella

förhållanden, något som knappast torde vara möjligt för narvarande. Det

kan emellertid befaras, att en dylik utvidgning skulle kunna föranleda alltför

starka inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten, och jag har därför

ej ansett mig kunna fullfölja denna tanke i vidare mån än såvitt angår

spridning av olämpliga alster bland barn och ungdom. Denna fråga ar föremål

för särskild reglering i nästföljande paragraf.

Frå°an om lösdriverilagstiftningen har under senare tid vant föremål tor

övervägande i flera olika sammanhang. Därvid har bl. a. livligt diskuterats

i vad mån olika former av lösdriveri, bl. a. prostitution, borde kriminaliseras

(se utlåtande 1958:17 av riksdagens allmänna beredningsutskott).

Jag anser för min del, att lösdriveriet främst bör bekampas med

andra medel än kriminalisering och att därför återhållsamhet bör iakttagas

i detta avseende. Möjlighet bör dock finnas till ingripande genom åtal

mot sådana former av inbjudan till otukt som sker offentligen och i anstotliga

former. Det synes emellertid ej påkallat att upptaga en särskild ansvarsbestämmelse

i detta avseende. I stället bör finnas en allmän regel, som

förutom nu avsedda handlingar inbegriper jämväl andra former av sedlighetssårande

uppträdande på offentlig plats. Denna regel, som ager motsvarighet

i andra punkten av SL 18: 13 och torde kunna upptagas såsom

andra stycke i förevarande paragraf, bör avfattas att gälla den som, pa allmän

plats eller eljest offentligen, i ord eller handling upptrader pa satt

som sårar tukt och sedlighet. Bestämmelsen bör anses tillämplig, då någon

inbjuder till könsumgänge på ett för omgivningen störande och anstöthgt

sätt; detta bör i fråga om ga tuprostitution gälla såväl den prostituerade som

den andra parten samt både vid heterosexuell och homosexuell prostitution.

Såsom exempel på annat sedlighetssårande uppträdande, som överskrider vad

som kan anses som blott förargelseväckande beteende och därför bör omfattas

av stadgandet, må nämnas att två personer i en park har könsumgänge

som kan iakttagas av förbipasserande. Den närmare avgränsningen torde

få ske i rättstillämpningen med ledning av gängse uppfattning i samhället

om vad som ur allmän ordningssynpunkt kan tolereras på området. Vissa

typer av åtgärder med direkt sexuell inriktning mot enskild person behandlas

i kapitlet om sedlighetsbrott.

Påföljden för de gärningar som avses i denna paragraf torde få bestämmas

till böter eller fängelse i högst sex månader. Med anledning av vad

juslitiekanslersämbelet anfört vill jag framhålla, att sänkningen i förhål
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236 JK

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

lande till nuvarande SL 18: 13 av maximum från två års fängelse till fängelse

i sex månader endast är en tillämpning av den grundsats som regelmässigt

använts i fråga om brott, vilka i gällande lag är belagda med fängelse

utan angivande av maximum, och ej torde behöva innebära någon

minskning av bestämmelsens effektivitet.

Såsom gemensam brottsbenämning för de handlingar som här avses synes

kunna användas uttrycket sårande av sedlighet.

13 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande rätt, i den män den ej

täckes av SL 18: 13. I kommitténs förslag har paragrafen motsvarighet i

andra punkten av 14: 13.

Kommittén. Vid revisionen av tryckfrihetslagstiftningen förutsattes, att en

bestämmelse mot spridande av olämpliga tryckalster bland barn och ungdom

skulle införas i strafflagen. I 6 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen infördes

sålunda ett stadgande att — utan hinder av tryckfrihetsförordningen -—

om spridning bland barn och ungdom av tryckt skrift, som genom sitt innehåll

kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas

sedliga fostran, skall gälla vad i lag är stadgat (se SOU 1947: 60 s. 112 ff

och prop. 1948:230 s. 164 f). I anslutning till den berörda bestämmelsen

i den nya tryckfrihetsförordningen har kommittén föreslagit en regel om

ansvar för den som bland barn eller ungdom sprider skrift eller bild som

genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara

för de ungas sedliga fostran. Kommittén har framhållit, att begreppet barn

eller ungdom ej lämpligen torde böra bestämmas genom att någon viss

åldersgräns angives. Huruvida ett spridande skall anses ha skett bland barn

eller ungdom får bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt

fall. Vägledning i detta hänseende erhålles därav att gärningen skall

innebära fara för de ungas sedliga fostran.

Yttrandena. Justitiekanslersämbetet har icke funnit något att erinra emot

att begreppet »barn eller ungdom» ej närmare bestämts i lagtexten. Enligt

ämbetets mening kan dock ifrågasättas, om icke några ytterligare vägledande

uttalanden om innebörden av begreppet utöver det i motiven lämnade

borde göras till upplysning om vad lagstiftaren avsett med uttrycket, särskilt

i gränsfall. Att till ungdom kan vara att hänföra även de högsta klasserna

i den allmänna skol- och läroverksorganisationen får väl anses vara

avsett. Däremot lärer den akademiska ungdomen icke höra hit, även om

ett stort antal av de yngsta årsgrupperna bland den är lika gamla som

exempelvis många av eleverna i de högsta ringarna i läroverken. Vad angår

värnpliktiga kanske med fog kan hävdas, att med den nu ytterligare sänkta

värnpliktsåldern ett utspridande av hithörande skrifter bland nyinr}''ckta i

en militärförläggning bör kunna vara straffbart.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 237

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Till skillnad från justitiekanslersämbetet har landsfogden i Malmöhus län

ansett praktiska skäl tala för att i brottsbeskrivningen en åldersgräns aneives

för begreppen barn och ungdom. Gränserna kan enligt hans mening

lämpligen sättas i överensstämmelse med vad som skett i kapitlet om sedlighetsbrotten.

Departementschefen. Under senare år har frågan om åtgärder mot spridning

av tryckalster, som är olämpliga för barn och ungdom, varit föremål

för en mycket livlig diskussion. Beträffande barn och ungdom föreligger ett

särskilt behov av skydd mot sådana tryckalster som är av förråande och

neddragande karaktär. Som förut nämnts uppmärksammades detta spörsmål

vid tillkomsten av nya tryckfrihetsförordningen. I 6 kap. 2 § tryck t nhetsförordningen

har införts vissa undantag från den i 6 kap. 1 § fastslagna

rätten för varje svensk medborgare eller svensk juridisk person att till salu

hålla, försända eller annorledes sprida tryckt skrift. Ett av dessa avser

spridning bland barn och ungdom av tryckt skrift, som genom sitt innehåll

kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas

sedliga fostran; beträffande sådan spridning skall gälla vad i lag ar stadgat

Straffrättskommittén har nu i anslutning till denna undantagsregel i

tryckfrihetsförordningen föreslagit en ansvarsbestämmelse för den som

bland barn eller ungdom sprider skrift eller bild, som genom sitt innehall

kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga

fostran. Bestämmelsen har i princip icke föranlett några erinringar i remissyttrandena,

och jag vill även för egen del förorda att en bestämmelse

i ämnet upptages i brottsbalken. Kommittén har uttalat, att frågan huruvida

ett spridande skall anses ha skett bland barn eller ungdom får bedömas

med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall och att vagledning i

detta hänseende erhålles därav att gärningen skall innebära allvarlig fara

för de ungas sedliga fostran. Jag anser i likhet med kommittén, att det icke

är lämpligt att angiva någon viss åldersgräns och att stadgandets syfte bor

kunna giva tillräcklig ledning för praxis. För att anknyta till de av justitiekanslersämbetet

anförda exemplen torde den akademiska ungdomen få anses

ha nått sådan mognad, att den icke är i behov av något särskilt skydd

mot skrifter av här avsedd beskaffenhet. Enligt min mening bör även värnpliktiga

anses falla utanför bestämmelsen.

Såsom kommittén understrukit är förfarande som avses i ifrågavarande

bestämmelse på grund av stadgandet i 6 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen

belagt med ansvar även då fråga är om tryckt skrift. .lag vill aven i anslutning

till vad föredragande departementschefen uttalade vid tillkomsten av

detta stadgande (prop. 1948: 230 s. 164 f) framhålla, att den föreslagna bestämmelsen

avser yrkesmässig eller eljest mera planenlig spridning just till

barn och ungdom, t. ex. genom utsändande av reklambroschyrer till sko - ungdom eller distribution i närheten av en skola eller annan samlingsplats

för ungdom. Bestämmelsen gäller ej försäljning genom den vanliga bokhandeln

och ej heller enstaka försäljning eller överlämnande till person under

viss ålder.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

kommitténs förslag har det förfarande som här avses sammanförts med

nuvarande SL 18: 13 första punkten under brottsbenämningen sårande av

sedlighet. I departementsförslaget ingår emellertid motsvarighet till SL 18- 13 forsta punkten i föregående paragraf, vilken inbegriper jämväl en allmän

regel efter förebild av SL 18: 13 andra punkten. Spridande av olämpliga

framställningar bland barn och ungdom synes böra bilda en särskild

brottstyp. Såsom benämning föreslås förledande av ungdom. Påföljden torde

böra sättas till böter eller fängelse i högst sex månader.

14 §.

Paragrafen svarar mot SL 11: 13 och kommittéförslaget 14: 16.

Departementschefen. Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 5 juni

1953 har tillkallats en särskild utredningsman för att utreda frågan om ett

forbattrat djurskydd. Enligt direktiven för utredningen skall bl. a. övervagas,

huruvida jämkning bör ske i strafflagens bestämmelse om ansvar

för djurplågeri. I avbidan på denna utredning torde nämnda bestämmelse

bora upptagas i väsentligen oförändrat skick i brottsbalken. Påföljden torde

såsom kommittén föreslagit böra sättas till böter eller fängelse i högst två år.

15 §.

Denna paragraf, som motsvarar 14: 15 i kommittéförslaget, överensstämmer

— bortsett från den jämkning som påkallas av införandet av enhetligt

frihetsstraff — i sak med SL 11: 12. I enlighet med kommitténs förslag har

dock de brott som avses i paragrafen åsatts benämningen dobbleri, varjämte

i förtydligande syfte föreslagits ett tillägg av innehåll att om lotteri skall

gälla vad Konungen därom förordnar.

16 och 17 §§.

Dessa båda paragrafer, som avser fylleri och förargelseväckande beteende

och i gällande rätt motsvarar SL 11: 10 och 11: 11, har kommittén utan saklig

ändring upptagit i 14: 11 och 14: 14 i sitt förslag.

Yttrandena. Enligt strafflagberedningens åsikt bör berusning kriminaliseras

endast i sådana kvalificerade fall, då den berusade gör sig skyldig till

förargelseväckande beteende å allmän plats. Bestämmelsen mot sådant beteende

bör enligt beredningen bibehållas men, då den avser en ren polisförseelse,

efter erforderlig omredigering placeras i annan författning än

brottsbalken. För en sådan omplacering av båda de ifrågavarande bestämmelserna

har riksåklagarämbetet och polisintendenten i Hälsingborg uttalat

sig, och enligt Svea hovrätts mening bör det undersökas huruvida icke

stadgandet rörande fylleri borde överföras till annan lagstiftning.

Departementschefen. Även om kampen mot alkoholmissbruket främst bör

foras med andra medel, föreligger enligt min mening alltjämt ett behov av

att kunna bestraffa fylleri å allmän plats. Jag är därför icke beredd att

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 239

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

föreslå ett slopande av denna kriminalisering. Ej heller har jag funnit tillräckliga

skäl för att flytta bestämmelserna mot fylleri och förargelseväckande

beteende till annan författning än brottsbalken.

Enligt den lydelse stadgandet om fylleri erhållit i gällande rätt anvandes

brottsbeteckningen fylleri allenast i fall då berusningen orsakats av starka

drycker. När berusningen föranletts av annat än starka drycker ager paragrafen

visserligen tillämpning, men nämnda brottsbeteckning skall då icke

användas (jfr första lagutskottets uti. 1948:39 s. 35 och 48). Det synes

emellertid något oformligt att för en del av paragrafens tillämpningsområde

men icke i övrigt begagna särskild brottsbeteckning. Då det knappast kan

komma i fråga att använda ett särskilt uttryck för det fall, att berusningen

föranletts av annat än starka drycker, vill jag föreslå att beteckningen fylleri

får täcka paragrafens hela tillämpningsområde.

16 KAP.

Om brott mot allmän verksamhet

Detta kap. motsvarar i huvudsak SL 10 kap. och kommittéförslaget 15

kap. Några mera väsentliga ändringar i förhållande till gällande rätt har ej

vidtagits. Bland de ändringar som skett kan nämnas, att bestämmelserna i

SL 10: 1 och 10: 5 om våld eller hot samt missfirmelse mot tjänsteman konstruerats

på annat sätt. Vidare har i kapitlet upptagits ett brott med beteckningen

beljugande av myndighet, vilket hämtats från SL 11:6, såvitt

detta stadgande avser spridande av falskt rykte eller annat osant påstående

som är ägnat att undergräva aktningen för myndighet eller annat allmänt

organ. Ett av kommittén föreslaget stadgande om brott mot tystnadsplikt

(kommittéförslaget 15:7) har överförts till 19 kap., som i departementsförslaget

innehåller reglerna om ämbetsbrotten.

16 kap. upptar enligt det nu föreliggande förslaget till en början ett stadgande,

avseende gärning som är belagd med ansvar enligt 3—5 kap. och

som riktar sig mot ämbets- eller tjänsteman (1 §). Vidare upptages följande

brottstyper, nämligen förgripelse mot tjänsteman och grov förgnpelse

mot tjänsteman (2 §), våldsamt motstånd (4 §), beljugande av myndighet

(5 §), bestickning (6 §), otillbörligt verkande vid röstning, grovt

otillbörligt verkande vid röstning och tagande av otillbörlig förmån vid röstning

(7 §), brott mot rösthemlighet (8 §), övergrepp i rättssak (9 §), skyddande

av brottsling (10 §), främjande av flykt (11 och 15 §§), överträdelse

av myndighets bud och hindrande av förrättning (12 §), obehörig tjänsteutövning

och grov obehörig tjänsteutövning (13 §) samt föregivande av allmän

ställning och föregivande av ställning såsom advokat (14 §).

1 §•

Paragrafen svarar i gällande rätt mot SL 10: 1 och 10: 5 samt i kommittéförslaget

mot 15: 1 och delvis 15: 5.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Gällande rätt. Enligt SL 10: 1 skall den som förgriper sig med våld eller

hot därom å innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar

är förenat, då denne är i tjänsteutövning, eller för att tvinga honom

till tjänsteåtgärd, hindra honom därifrån eller hämnas därför, dömas för

våld eller hot mot tjänsteman till straffarbete i högst fyra år eller fängelse.

Om brottet är ringa, dömes endast till böter. Bestämmelsen gäller jämväl,

om någon på sådant sätt förgriper sig mot den som innehaft ämbete eller

annan befattning, varmed ämbetsansvar var förenat, för vad denne däri

gjort eller låtit. Kungl. Maj :t äger enligt paragrafen befogenhet att förordna,

att samma skydd skall vara förenat med annan befattning än sådan

varmed ämbetsansvar är förenat.

I SL 10: 5 stadgas om missfirmelse mot ämbets- eller tjänsteman. Brottsbeskrivningen

innefattar, att man förgriper sig med smädelse eller annan

missfirmlig gärning mot någon, som åtnjuter skydd enligt 1 §, och att det

sker i eller för hans befattning. För brottet dömes till böter eller fängelse.

Kommittén. Kommittén har i 15: 1 i sitt förslag upptagit SL 10:1 i huvudsakligen

oförändrat skick. Förutom redaktionell jämkning av lagtexten

har föreslagits att i skalan för ringa brott skall jämte böter ingå fängelse

i högst sex månader. Denna ändring motiveras med att enligt förslaget skall

ingå fängelse i skalan för misshandel, när brottet är ringa.

SL 10:5 har i kommittéförslaget upptagits som en del av 15:5, vilket

stadgande i förslaget jämväl avser ärekränkning mot myndighet. Uttrycket

»smädelse eller annan missfirmlig gärning» har ersatts med »ärekränkning»,

vilket senare uttryck avses innefatta alla former av detta brott.

Kommittén framhåller, med hänvisning till att det förra uttrycket anses innefatta

såväl förtal enligt SL 16: 7 eller 16: 8 som förolämpning enligt SL

16:9 eller 16: 11, att detta utbyte icke innebär annan ändring i sak än den

som följer av den ändrade gestaltningen av ärekränkningsbrotten. Vidare

understryker kommittén, att vid ärekränkning mot tjänsteman i eller för

hans befattning frihet från ansvar ofta kan inträda på grund av intressekollision.

Yttrandena. Beträffande den föreslagna skalan för ringa brott i fråga om

våld eller hot mot ämbets- eller tjänsteman har föreningen Sveriges häradshövdingar

hemställt att minimum skulle höjas till förslagsvis tjugufem

dagsböter. Därigenom skulle i lagtexten givas uttryck åt den hittills alltid

tillämpade straffmätningsprincipen, att våld å polisman bedömes strängare

än misshandel mot enskild person. Advokatsamfundet har föreslagit att den

nuvarande påföljden för ringa brott, böter, måtte bibehållas. Enligt samfundets

mening är det tvivelaktigt, om kommitténs motivering för den föreslagna

ändringen är hållbar, eftersom våld är ett vidsträcktare begrepp än

misshandel. Skulle gärningen innefatta misshandel, lärer bestämmelser i

misshandelskapitlet bli tillämpliga i konkurrens med förevarande paragraf.

Men om detta antagande är riktigt, torde den omständigheten att fängelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 241

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ingår i skalan för ringa fall av misshandel, knappast utgöra något skäl att

införa frihetsstraff även för ringa brott mot tjänsteman.

Svenska tidningsutgivareföreningen har föreslagit att, då fråga är om

ärekränkning mot tjänsteman, straffbarheten begränsas till fall då skadeuppsåt

föreligger. Föreningen påpekar, att skyddet i förslaget utsträckts

att gälla alla slag av ärekränkning. Vad föreningen i anslutning till ärekränkningsbrotten

anfört om önskvärdheten av att icke i princip generellt

straffbelägga spridandet av sanna uppgifter, som kan verka nedsättande

för någons anseende, torde i hög grad äga tillämplighet såvitt avser uppgift

angående tjänsteman. Vad gäller denna kategori gör sig behovet av en fri

kritikrätt i alldeles särskilt hög grad gällande. Spridandet av sanna uppgifter

rörande tjänstemans beteende i eller för tjänsten, vilka kan verka

nedsättande för dennes anseende, torde därför icke böra bestraffas i andra

fall än då skadeuppsåt föreligger. Det bör icke i detta läge vara nödvändigt

för den tilltalade att göra invändning om intressekollision för att

freda sig.

Departementschefen. De gärningar varom här är fråga — våld eller hot

samt ärekränkning mot ämbets- eller tjänsteman — är redan såsom allmänna

brottstyper belagda med ansvar i andra kapitel. Vad som föranlett

tillskapandet av särskilda brottstyper för dessa fall är att gärningarna riktas

mot ämbets- eller tjänsteman och fördenskull anses böra bli strängare

bedömda. Denna konstruktion är knappast systematiskt tillfredsställande.

En riktigare och enklare ordning synes vara, att på ifrågavarande brott

tillämpa de lagrum som i allmänhet är tillämpliga på det brottsliga förfarandet

men vid bestämmande av påföljden beakta det förhållandet att

brottet begåtts mot ämbets- eller tjänsteman; vid brott som är indelade i

olika svårhetsgrader kan detta förhållande bl. a. leda till att gärningen hänföres

under en svårare grad än som eljest skulle ha skett. Det må erinras om

att en liknande metod användes i fråga om sådant brott av ämbets- eller

tjänsteman, vilket innefattar åsidosättande av tjänsteplikt utan att vara

särskilt belagt med ansvar i 25 kap. SL. Stadgande härom återfinnes i SL

25:5 (19 kap. 5 § i departementsförslaget). Detta stadgande, som ger en

särregel av innebörd att i sådana fall fängelse intill två år må ådömas, även

om så sträng påföljd eljest ej kunnat följa, synes kunna tjäna såsom ledning

även vid regleringen av nu förevarande fråga.

De brottsliga förfaranden av allmän typ som här är aktuella är de som

avses i kapitlen om mord och misshandel, om brott mot frihet och frid

samt om ärekränkning, d. v. s. 3—5 kap. i departementsförslaget. Det synes

ej vara anledning att, såsom ifrågasatts av svenska tidningsutgivareföreningen,

beträffande ärekränkning mot tjänsteman införa en särbestämmelse

med krav på skadeuppsåt. Den fria kritikrätten synes i tillräcklig grad

tillgodosedd genom den bestämmelse om intressekollision som ingår i ärekränkningslcapitlet.

Den regel motsvarande SL 25:5, som bör upptagas i

förevarande kapitel, torde sålunda böra utan begränsning omfatta gärningar

s. 242 Kontrollera mot PDF

242 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

som är belagda med ansvar i 3—5 kap. Regeln torde kunna utformas så, att

i de åsyftade fallen må ådömas fängelse intill två år, om gärningen ej är

belagd med svårare påföljd än fängelse i högst sex månader, och intill fyra

år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst två år. Någon uttrycklig

regel i själva lagtexten om att vid påföljdens bestämmande skall beaktas,

att gärningen riktats mot ämbets- eller tjänsteman, är ej erforderlig; angående

detta spörsmål må närmare hänvisas till vad som anföres vid 19 kap.

5 § i departementsförslaget. I domen skall givetvis citeras tillämpligt lagrum

i 3, 4 eller 5 kap., medan nu ifrågavarande stadgande behöver citeras endast

om eljest tillämpligt maximum i det särskilda fallet överskrides. Brottsbenämningen

i det tillämpliga lagrummet skall användas, men det torde vara

lämpligt att i domslutet i samband med brottsbenämningen särskilt angiva

att det är fråga om brott mot ämbets- eller tjänsteman.

2 §.

Denna paragraf motsvarar SL 10: 2 och kommittéförslaget 15: 2. I jämförelse

med kommittéförslaget har vidtagits i huvudsak blott den ändringen,

att särskild brottsbenämning — grov förgripelse mot tjänsteman — upptagits

för de grova fallen.

3 §.

Denna paragraf svarar mot SL 10:3 och kommittéförslaget 15:3.

Departementschefen. Genom förevarande paragraf utvidgas den krets av

personer som skyddas enligt 1 och 2 §§ till sådana som är eller varit kallade

att biträda där avsedd befattningshavare vid förrättning. Jag vill framhålla,

att sådana biträden icke åtnjuter skydd enligt nuvarande SL 10:5.

Om 1 § i kapitlet utformas på sätt jag föreslagit kommer den emellertid att

omfatta jämväl sådan gärning som avses i SL 10: 5. Det torde ej vara anledning

att beträffande biträden göra undantag för dylik gärning. Jag vill

alltså föreslå att förevarande bestämmelse får generellt hänvisa till 1 och

2 §§, varigenom den kommer att innebära en utvidgning av skyddet för biträden

i förhållande till gällande rätt.

4 §■

Förevarande paragraf, som svarar mot 15:4 i kommitténs förslag, har i

gällande rätt motsvarighet i SL 10: 4.

Gällande rätt. I SL 10:4 stadgas ansvar för våldsamt motstånd, vilket

enligt lagrummet innebär att man, utan att fall är för handen som förut

i kapitlet är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld

söker hindra utövningen av tjänstebefattning. Påföljden är fängelse eller

böter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 243

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Kommittén. I kommitténs förslag har orden »genom att sätta sig till motvärn

eller eljest» fått utgå. Brottsbeskrivningen innebär alltså endast, att

någon med våld söker hindra utövningen av tjänstebefattning. Uteslutandet

av de angivna orden syftar enligt motiven icke till någon saklig ändring av

stadgandet. Kommittén anser att begreppet motvärn här liksom vid egenmäktigt

förfarande bör utgå med hänsyn till den oklarhet som råder angående

innebörden av detta begrepp. I anslutning härtill framhåller kommittén,

att kommittén i sitt förslag genomgående använder uttrycket vald i stort

sett i samma betydelse som i SL 10: 4 enligt departementschefens uttalanden

i samband med 1948 års lagstiftning (se prop. 1948:80 s. 14 och 160). Det

är enligt dessa uttalanden ej avsett, att stadgandet skall omfatta rent passivt

motstånd, t. ex. att någon lägger sig på marken, utan stadgandet asyftar

sådana fall då motstånd sker genom fysisk kraftutveckling utan att denna

riktar sig mot befattningshavaren eller hans biträden; de mest typiska

fallen är att en anhållen vid bortförandet spjärnar emot eller klänger sig fast

vid något föremål.

Yttrandena. Landsfogden i Malmöhus län gör gällande att genom den föreslagna

omformuleringen gränsen mot 1 § blivit mindre klar. Den nuvarande

lydelsen »motvärn eller eljest med våld» ger en tydlig fingervisning,

hur våldet här i förhållande till brottstypen våld mot tjänsteman skall vara

beskaffat. Stockholms rådhusrätt anser, att genom den föreslagna lydelsen

oklarhet kan komma att råda i sådana fall där, såsom omnämnes i motiven,

motståndet endast innebär, att en anhållen spjärnar emot eller klänger sig

fast vid något föremål. Om begreppet motvärn av de i motiven angivna

skälen icke anses böra användas, synes med hänsyn till stadgandets stora

praktiska betydelse önskvärt, att ett förtydligande göres i lagtexten i annan

form. Även föreningen Sveriges häradshövdingar och föreningen Sveriges

stadsdomare har funnit den av kommittén föreslagna ändringen mindre

lyckad.

Departementschefen. Uttrycket »motvärn» ger, såsom landsfogden i Malmöhus

län framhållit, en lämplig anvisning om vilka situationer som ar typiska

för den här ifrågavarande brottstypen. Någon oklarhet om innebörden

behöver icke råda då erforderlig bestämning erhålles genom orden »eller

eljest med våld». Jag vill därför föreslå, att stadgandet får ingå i brottsbalken

med den nuvarande, år 1948 antagna avfattningen.

5 §.

Paragrafen har i gällande rätt motsvarighet i SL 11: 6, vilket stadgande, i

den del varom nu är i fråga, av kommittén med viss utvidgning upptagits

i 15: 5.

Gällande rätt. I gällande lag finnes intet generellt stadgande om ärekränkning

mot myndighet eller annat allmänt organ. I SL 11:6 stadgas emellertid

under brottsbenänmingen samhällsfarlig ryktesspridning ansvar bl. a.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

för den som bland allmänheten sprider falskt rykte eller annat osant påstående

agnat att undergrava aktningen för myndighet eller annat allmänt

organ vilket ager besluta i allmänna angelägenheter. För brottet skall dömas

högst till straffarbete i två år. Vidare finns i SL 9: 4 stadgande om miss1™e.

1Se,m°t ”^styrelse eller mot riksdagen. Denna gärning beskrives som

offentligt skymfande av riksstyrelse, som är satt i Konungens ställe, eller

riksdagen, dess avdelning eller utskott, och påföljden är fängelse eller böter.

Komnutten. I kommitténs förslag har såsom en särskild brottstyp sammanförts

missfirmelse mot tjänsteman i SL 10: 5 samt samhällsfarlig ryktesspn

ning i SL 11: 6, såvitt sistnämnda brott avser gärning som är ägnad att

undergrava aktningen för myndighet eller annat allmänt organ, varvid

ock brottet fått den utvidgade formen att det avser förtal mot sådant

organ, ommittén som redogör för tidigare överväganden angående kriminalisering

av ärekränkning mot myndighet (se SOU 1944: 69 s. 176 samt

prop 1948:80 s. 160 och 441) — framhåller att den utvidgning av det kriminaliserade

området som skulle ske genom förslaget huvudsakligen består

dan, att enligt forslaget en om myndighet eller annat allmänt organ lämnad

ogrundad uppgift blir straffbar även om den ej sprides bland allmänhelen.

Förutsättning för straffbarhet skulle alltså ej vara att uppgiften lämnas i

offentlig handling eller eljest riktar sig till allmänheten utan det skulle

vara tiUrackhgt att den lämnas till annan. Den i SL 11:6 stadgade förutsättningen

för straffbarhet, att påståendet skall vara ägnat att undergräva

aktningen för organet, innefattar, framhåller kommittén, i sak icke någon

mera väsentlig skillnad i jämförelse med beskrivningen på förtal. Kommittén

har övervägt att upptaga även svårare fall av förolämpning av tvpen

skymfande mot myndighet, men har — på samma sätt som i fråga om förolämpning

mot enskilda kollektiv - funnit att eu sådan kriminalisering

skulle ha ganska begransad betydelse såsom medel att skydda myndighets

anseende. ö

Skalan för påföljden för det nya brottet skall enligt förslaget vara fängelse

i högst tva år eller böter, vid ringa brott endast böter.

I aetta sammanhang torde jämväl böra behandlas ett av kommittén i 16: 4

upptaget stadgande, motsvarande bestämmelsen i SL 9: 4 om missfirmelse

mot riksstyrelse eller mot riksdagen. Enligt förslaget stadgas i denna bes

ammelse ansvar dels för förtal och dels för offentligt skymfande av riksSÄyr-7r-’

statsradet och riksdagen. I dessa fall har kommittén således ansett

såval förtal som offentligt skymfande böra kriminaliseras.

. Y!t/fIldena’ Justitiekanslersämbetet anför att enligt ämbetets mening

straff bor inträda icke blott för förtal av myndighet eller allmänt organ utan

också for vanryktande av dem samt för förolämpningar, som står vanrykandet

nara. Dessa senare till förtal icke hänförliga gärningar synes nu

kunna föranleda ansvar, och förslaget torde följaktligen i så måtto innebara

en viss begränsning av det straffbara området. Om på tal om vissa

myndigheter ordas om ruttenhet inom förvaltningen eller om korruption

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 245

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

SOU! alltmer breder ut sig bland det allmännas organ, torde förtal icke föreligga

men däremot påstående som är ägnat att undergräva aktningen for

åsyftade myndigheter och som alltjämt synes böra föranleda straff. Enligt

ämbetets mening har erfarenheten under senare år ådagalagt, att skyddet

mot allsköns neddragande av myndigheterna behöver förstarkas. Att kritikrätten

härigenom skulle sättas i verklig fara synes icke med fog kunna göras

»ällande. Även hovrätten över Skåne och Blekinge önskar en utvidgning

av kriminaliseringen och hänvisar därvid till förslagets bestämmelser om

hets mot folkgrupp, ärekränkning mot riksstyrelse in. m. och kränkning

mot främmande makt.

Advokatsamfundet avstyrker införande av en bestämmelse om förtal mot

myndighet. Samfundet åberopar vad samfundet anfört i sitt yttrande över

kommitténs förlag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten

(prop. 1948: 80 s. 161) och hemställer, att den i förevarande sammanhang

aktuella bestämmelsen i SL 11: 6 i varje fall icke vidgas.

Svenska journalistförbundet har en starkt kritisk inställning till förslaget

och anser att ansvar bör kunna ådömas endast för bevisligen osanna

uppgifter. Förbundet framhåller, att det särskilda straffskyddet for myndigheterna

i SL 11: 6 — som rimmar ganska illa med kritikratten tidigare

enligt lagens utformning, om också icke alltid i praxis, var begiänsat

till fall, då åklagaren styrkt, att ett påstående var osant. Det ar utan tvivel

rimligt i frågor, som rör förhållandet mellan den demokratiska folkopinionen

och dess tjänare (myndigheterna), att åklagaren har full bevisbörda

för en uppgifts osanning. Den kan icke vara särskilt svår för honom att fullgöra.

På området för myndigheternas verksamhet kan sanningen alltid utfinnas

av åklagaren såsom offentlig tjänsteman; kan han eller vill han

icke förebringa bevisning, utgör detta skäl nog att frikänna den åtalade. Enlicrt

förslaget skall nu »förtal mot myndighet» kunna straffas utan att bevisning

behöver presteras i större omfattning än att lämnad uppgift visas

vara »ogrundad». Det föreligger icke särskilda skäl att till myndigheterna

utsträcka det extra straffskydd, som lindringen i bevisskyldigheten innebär.

Å andra sidan är det med hänsyn till myndighetsverksamhetens natur,

sekretessregler (och sekretessreglers kringgående) synnerligen svårt for en

tidning eller en fritt verkande journalist att skaffa sig bevisning om en

uppgifts sanning eller att ens verkställa en kontroll, varom bevis kan framlä^as

för domstol till styrkande av att uppgiften haft »tillräcklig grund for

att°kunna hållas för sann». I fall av detta slag torde nämligen journalisten

i mycket stor omfattning ha att bygga på källor, som han icke kan eller pa

»rund av anonymitetsskyddet icke ens har laglig rätt att åberopa. — Sammanfattningsvis

uttalar journalistförbundet, att lagförslaget ger uttryck åt

en stingslig byråkratisk önskan att genom hot om åtal för »förtal mot

myndighet» skydda myndigheterna mot kritik och att på en bakvag satta

anonymitetsskyddet och skyddet av pressens källor ur funktion. År det

kommitténs mening att angripa pressens kritikrätt, har riksdagen, som för

icke så många år sedan antog förslaget till den nya tryckfrihetsförordningen,

s. 246 Kontrollera mot PDF

246 B

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

anledning att i konsekvent vidhållande av sin inställning till tryckfriheten

tillse, att förslaget i denna del icke blir lag.

Överståthållarämbetet föreslår, att den särskilda skalan för ringa brott

skall utgå. Kriminalpolisintendenten i Stockholm å sin sida anser att i skalan

för ringa brott bör ingå även fängelse i högst sex månader.

I fråga om det av kommittén framlagda förslaget till komplettering av

SL 9:4 (16: 4 i kommitténs förslag) anser Svea hovrätt att bestämmelserna

bor begränsas till att avse förtal. Samma skäl som föranlett kommittén

att avstå från att kriminalisera skymfande av myndighet gör sig gällande även

har. Advokatsamfundet å sin sida anser kriminaliseringen böra begränsas

till att avse offentligt skymfande och har till stöd för sin uppfattning åberopat

hänsyn till den fria kritikrätten. Samfundet har vidare uttalat, att

tillräcklig anledning ej föreligger att i denna paragraf upptaga statsrådet

sasom objekt for brottet. I detta hänseende är samfundets ställningstagande

i främsta rummet en konsekvens av dess uppfattning i fråga om ärekränkning

mot kollektiv överhuvud taget. Om stadgandet i SL 11:6 rörande

straff för den som bland allmänheten sprider falskt rykte eller annat osant

påstående, som är ägnat att undergräva aktningen för myndighet etc., upptages

i brottsbalken, synes häri ligga ett fullt tillräckligt skydd för’ regeringen

som sådan.

Justitiekanslersämbetet har yttrat, att om ändring sker i kommittéförslaget

15: 5 i den riktning ämbetet ifrågasatt, det straffbara området i kommittéförslaget

16: 4 synes böra utsträckas på motsvarande sätt.

Departementschefen. Frågan om kriminalisering av ärekränkning mot

myndighet övervägdes i samband med 1948 års lagstiftning. Någon bestämmelse

i ämnet — bortsett från stadgandet i SL 11: 6 — upptogs då ej i lagen,

utan det ansågs lämpligast att frågan behandlades i samband med den allmänna

revisionen av bestämmelserna om ärekränkning. Föredragande departementschefen

framhöll därvid att behovet av skydd mot sådana otillbörliga

framställningar som här avses mycket noga måste vägas mot intresset

att garantera en fri och ohämmad kritik. Såvitt jag kan finna har

den nu verkställda utredningen icke ådagalagt, att behovet av en allmän

kriminalisering av ärekränkning mot myndighet är så starkt, att det motiverar

den begränsning av den fria kritikrätten som en dylik kriminalisering

torde kunna innebära. Det synes i huvudsak tillfyllest med det skydd

mot nedsättande uttalanden som den enskilde tjänstemannen åtnjuter.

Kriminaliseringen av ärekränkning mot myndighet bör därför kunna inskränkas

till att avse offentligt spridande av falska uppgifter. I detta avseende

finnes redan i gällande rätt ett tillämpligt stadgande, nämligen SL

11:6 angående samhällsfarlig ryktesspridning. Detta stadgande torde såvitt

det avser påstående som är ägnat att undergräva aktningen för myndighet

eiler annat allmänt organ böra överflyttas till förevarande kapitel. Jag vill

dariör föreslå att den del av 15: 5 i kommittéförslaget som avser förtal mot

myndighet utbytes mot en bestämmelse om ansvar för den som bland all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 247

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

mänheten sprider falskt rykte eller annat osant påstående, som är ägnat

att undergräva aktningen för myndighet eller annat organ vilket ager besluta

i allmänna angelägenheter. Skalan för påföljden för denna särskilda

brottstyp, vilken lämpligen kan kallas beljugande av myndighet, torde böra

bestämmas till böter eller fängelse i högst två år. I den del 15:5 i kommittéförslaget

avser ärekränkning mot tjänsteman har stadgandet i departementsförslaget

motsvarighet i 1 § i förevarande kapitel.

Om någon bestämmelse om förtal mot myndighet ej införes, finns det icke

anledning att upptaga kommitténs förslag om en särskild ansvarsbestämmelse

avseende förtal mot riksstyrelse, statsrådet och riksdagen. Ej heller

torde det finnas något särskilt trängande behov av att kriminalisera skymfande

av dessa organ. Departementsförslaget upptager således ej någon

motsvarighet till SL 9: 4 och kommittéförslaget 16:4.

6 §•

Denna paragraf svarar i gällande rätt mot SL 10: 6 och överensstämmei

i huvudsak med kommittéförslaget 15: 6.

7 §■

Paragrafen har i gällande rätt motsvarighet i SL 10: 7 och återfinnes i

kommittéförslaget i 15: 8.

Gällande rätt. I SL 10: 7 stadgas om otillbörligt verkande vid röstning.

Straffskalan för de normala fallen innefattar fängelse och böter. Är brottet

med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller eljest

att anse som grovt, skall dömas till fängelse eller straffarbete i högst två

år. I ett andra stycke stadgas ansvar för den som mottager, låter åt sig utlova

eller begär otillbörlig förmån för att rösta på visst sätt eller icke rösta

i allmänt ärende. Påföljden är böter eller fängelse.

Kommittén. I samband med överarbetningen av bestämmelserna om uppror

och högförräderi har kommittén övervägt att till kapitlet om högmålsbrott

överföra bl. a. SL 10: 7. Brott av detta slag kan nämligen tänkas ingå

i en brottsplan för uppror eller högförräderi. Normalfallet har emellertid

ej ansetts ha den karaktär att ett sådant överförande bör ske, och stadgandet

har därför upptagits i förevarande kap. Med hänsyn särskilt till berörda

speciella fall föreslås dock viss höjning av skalan för påföljden. Vid

angivande av de omständigheter som särskilt skall beaktas vid bedömande

av huruvida brottet är grovt har upptagits, förutom att brottet innefattat

missbruk av tjänsteställning, att det förövats med våld eller hot om våld.

Nuvarande SL 10: 7 andra stycket har med vissa redaktionella jämkningar

upptagits såsom tredje stycke i 8 §. Här har vidare föreslagits en uttrycklig

undantagsbestämmelse för ämbetsbrott.

Yttrandena. Riksåklagarämbetet erinrar om att, enligt uttalande i förarbetena

till SL 10: 7 (SOU 1944: 69 s. 184) paragrafens syfte är att skydda

utövning av allmänna medborgerliga rättigheter. I paragrafen avses därför

s. 248 Kontrollera mot PDF

248 B

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

endast politiska och kommunala val och omröstningar. Berörda uttalande

synes föranleda den tolkning av lagbudet, att detsamma icke är tillämpligt

vid val, som foretages av vissa korporationer, såsom val av universitetskansler,

biskop och universitetsrektor. Med hänsyn till det sätt, på vilket

det straffbelagda förfarandet beskrivits i lagrummet, torde det visserligen

icke kunna betecknas såsom ett praktiskt fall, att ett sådant förfarande skall

forekomma vid val av sist angivna beskaffenhet. Ä andra sidan intar de befattningshavare,

vilkas tillsättande valet avser, en så ledande ställning

mom små verksamhetsområden, att det ur denna synpunkt framstår som

motiverat, att aven dessa val skall vara kringgärdade med samma straffskydd

som gäller beträffande allmänna val. Ämbetet föreslår därför, att till

overvagande upptages frågan, om icke en omarbetning av lagbudet i nu angiven

riktning bör vidtagas.

Departementschefen. Med anledning av vad riksåklagarämbetet anfört vill

jag framhålla, att lagrummets avfattning icke torde utesluta tillämpning

av lagrummet i de av ämbetet åsyftade fallen och att de uttalanden i förarbetena

till 1948 års lagstiftning som ämbetet åberopar enligt min mening

icke kan anses förbindande till den antydda restriktiva tolkningen. En omarbetning

av lagrummet i den av ämbetet angivna riktningen kan därför ei

anses påkallad. J

För det i andra stycket av stadgandet avsedda grova fallet av otillbörligt

verkande vid röstning torde böra införas särskild brottsbenämning. Detsamma

gäller den särskilda brottstyp som omförmäles i tredje stycket. För

denna föreslås benämningen tagande av otillbörlig förmån vid röstning.

8 och 9 §§.

Dessa paragrafer motsvarar SL 10: 8 och 9 samt kommittéförslaget 15- 9

och 10.

10 §.

Paragrafen motsvarar i gällande rätt SL 10: 10 och har i kommittéförslaget

upptagits i 15: 11.

Gällande rätt. Enligt SL 10:10 do mes för skyddande av brottsling, där

någon döljer den som förövat straffbelagd gärning, hjälper honom att undkomma,

undanröjer bevis om gärningen eller på annat dylikt sätt motverkar

hans befordran till straff eller annan påföljd. För uppsåtlig gärning

dömes högst till straffarbete i två år, medan påföljden är böter, om han

icke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre var brottslig.

Make, trolovad, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den

som i forsta svågerlag är lika nära förenad med den brottslige, adoptivföräldrar

eller adoptivbarn, fosterföräldrar eller fosterbarn må dock ej fällas

till ansvar efter denna paragraf.

Kommittén. Kommittén har föreslagit den jämkningen av lagrummet, att

uppräkningen »make, trolovad» etc. ersättes med orden »någon av den

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 249

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

brottsliges närmaste». Härvid har kommittén hänvisat till SL 3. 6 (jfr 22

kap. 6 § i departementsförslaget), där det stadgas ansvar för den som

underlåter att i tid anmäla eller eljest avslöja straffbelagd gärning som är å

färde, när det kan ske utan fara för honom själv eller »någon av hans

närmaste». Kommittén framhåller, att viss ledning för tolkningen av uttrycket

»någon av hans närmaste» har ansetts böra hämtas från uppräkningen

i SL 10: 10 men att även en där ej avsedd närstående kan, om förhållandena

i det särskilda fallet ger anledning därtill, anses inbegripen under

uttrycket. Sålunda kan exempelvis ett par samboende oskylda damer

under vissa förhållanden vara att anse som varandras närmaste. Enligt

kommitténs åsikt finnes ej anledning att i nu förevarande paragraf använda

en snävare och stelare regel än i SL 3: 6 och det synes motiverat att de båda

paragraferna i förevarande avseende överensstämmer.

Yttrandena. Mot kommitténs förslag att ersätta uppräkningen i SL 10: 10

med uttrycket »den brottsliges närmaste» har erinringar framförts från

några håll. Landsfogden i Malmöhus län uttalar, att den föreslagna ändringen

kan medföra en viss osäkerhet vid bedömningen. Länsstyrelsen i Norrbottens

län framhåller, att det ofta är svårt att avgöra om en person är att

räkna till en annans närmaste. Skulle i något fall en person, som ej ingår

bland de nu uppräknade straffria fallen men likväl står brottslingen nära,

göra sig skyldig till den i paragrafen avhandlade gärningen, synes det ändamålsenligare

att tillämpa eftergift av påföljd och eftergift av åtal. Polisintendenten

i Hälsingborg påpekar, att många andra exempel än det av

kommittén valda med ett par samboende oskylda damer kan anföras, som

synes starkt tala mot den föreslagna utvidgningen, t. ex. en prostituerad

som bestjäl sina kunder och hjälpes av sin »holdingman» med vilken hon

sammanbor, eller två yrkesbrottslingar som sammanbor etc. Tolkningen

av begreppet »närstående» måste jämväl i praktiken komma att erbjuda

stora svårigheter. »Närstående» synes i och för sig ha mycket litet att göra

med samboende och i vart fall kan samboende icke vara avgörande för att

betrakta personer som närstående. Varje människa har väl för övrigt någon,

som är honom särskilt närstående. Oavsett detta måste de skiftande situationerna

mellan människorna komma att bjuda på svårbedömliga gränsfall.

Departementschefen. Kommitténs tanke att vidga den snävt avgränsade

krets av personer som går fria från ansvar för skyddande av brottsling synes

i och för sig rimlig och välbefogad. Såsom framhållits av ett par remissmyndigheter

kan emellertid den föreslagna ändringen medföra osäkerhet

vid bedömningen. Det synes för övrigt knappast möjligt att på det

av kommittén föreslagna något obestämda sättet vidga kresten utan att

man även beaktar beskaffenheten av det brott varom fråga är. Såsom

brottsförutsättning skulle i så fall införas, att åtgärden icke med hänsyn

till förhållandet mellan de håda personerna och brottets beskaffenhet framstår

såsom försvarlig och ursäktlig. Även en dylik avfattning av lagrummet

ger dock rum för erinran med hänsyn till att tolkningssvårigheter kan upp
-

s. 250 Kontrollera mot PDF

250 JO

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

komina. Det synes därför riktigare att bibehålla den nuvarande lydelsen

med dess strikta uppräkning, som gör stadgandet klart och otvetydigt. Såsom

länsstyrelsen i Norrbottens län framhållit kan i särskilt fall, då den

som skyddar den brottslige står honom nära utan att formellt ingå under

den i lagrummet privilegierade kretsen, möjligheten till åtals- och påföljdseftergift

eventuellt utnyttjas.

Paragrafen torde i övrigt böra upptagas i överensstämmelse med kommitténs

förslag, frånsett vissa jämkningar. Uttrycket straffbelagd gärning torde

bora utbytas mot brottslig gärning. Med denna avfattning uteslutes sådana

fall, då den gärning som begåtts icke enligt de grunder som angives

i 1 kap. 2*§ är att anse som brott. Stadgandet torde jämväl böra jämkas

så, att i stället för att döljandet skall motverka gärningsmannens befordran

till straff eller annan påföljd föreskrives, att det skall motverka att gärniugen

uppdagas eller beivras. Genom ändring i paragrafens andra stycke bör

därjämte angivas, att brottsbenämningen skyddande av brottsling är tilllamplig

jämväl å det i sagda stycke avsedda fallet.

11 §•

Paragrafen motsvarar SL 10:11. I kommittéförslaget har bestämmelsen

fått sin plats i 15: 12.

Gällande rätt. Enligt SL 10: 11 dömes för främjande av flykt, om man tar

los den som är anhållen, häktad eller fånge eller eljest för annat än sjukvård

eller skyddsuppfostran berövad friheten eller om man annorledes främjar

hans flykt. Påföljden är fängelse eller också straffarbete i högst fyra år.

År brottet att anse såsom ringa, dömes till böter eller fängelse. Jämlikt stadgande

i paragrafens andra stycke skall försök medföra ansvar enligt SL

3 kap. °

Kommittén. Kommittén har i sitt förslag upptagit ifrågavarande bestämmelse

med allenast en mindre redaktionell jämkning. Försöksbestämmelsen

har upptagits i slutet av kapitlet, och straffbarheten har utsträckts till att

gälla även förberedelse.

Yttrandena. Stockholms rådhusrätt framhåller, att till domstols bedömande

ofta förekommer fall att, när någon skall av polisman omhändertagas

for fylleri, förargelseväckande beteende eller misshandel, kamrater till denne

eller andra åskådare ingripit till hans förmån. Det har då med hänsyn

till att i den nuvarande bestämmelsen i SL 10: 11 talas om löstagande av

»anhållen» stundom uppkommit tvekan, huruvida fallet är att bedöma såsom

främjande av flykt. En jämförelse med begreppet anhållen i 24 kap.

rättegångsbalken ger vid handen, att så icke skulle vara fallet. Enligt Kungl.

Maj :ts proposition nr 80 till 1948 års riksdag, s. 175, torde emellertid med

anhållen i den mening, vari ordet här tagits, böra jämställas även den

som »anhållits för fylleri». Rådhusrätten föreslår, att i förtydligande syfte i

lagtexten angives att stadgandet avser löstagande även av den som är gri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 251

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1062

pen eller eljest omhändertagen för brott. Jämväl statsåklagaren i Stockholm

ifrågasätter ett förtydligande av begreppet »anhållen».

Fångvårdsstyrelsen har erinrat om att i 85 § straffverkställighetslagen

finnes bestämmelser om straff för den som olovligen till intagen överlämnar

eller försöker överlämna vapen eller annat, varmed denne latteligen kan

skada sig själv eller annan. Enligt samma paragraf inträder straffansvar,

om någon lämnar intagen alkoholhaltiga drycker eller eljest hjälper denne

att åtkomma dylika drycker. Motsvarande ansvarsbestämmelser finnes i sinnessjuklagen

och lagen om nykterhetsvård samt torde också vara erforderliga

beträffande andra vårdområden. Då ansvarsbestämmelser av ifrågavarande

art icke så mycket riktar sig till de verkställande organen som till

allmänheten, synes de böra intagas i brottsbalken. Fångvårdsstyrelsen föreslår

därför att ansvarsbestämmelser av det innehåll, som nu angivits, upptages

bland brott mot allmän verksamhet.

Departementschefen. Förevarande bestämmelse om främjande av flykt avser

sådana fall, då någon är anhållen, häktad eller fånge eller eljest for annat

än sjukvård eller skyddsuppfostran berövad friheten. Tydligt är att bestämmelsen

bör omfatta icke blott den som är anhållen eller häktad i rättegångsbalkens

mening utan jämväl den som eljest är gripen eller omhändertagen

för brott. Att det är enskild person som gripit vederbörande (jfr 24

kap. 7 § rättegångsbalken) torde icke böra utesluta tillämpligheten av stadgandet.

Något förtydligande av lagtexten synes ej påkallat, då sådant omhändertagande

för brott, som med en strikt tolkning ej kan anses ingå under

uttrycken anhållen, häktad eller fånge, faller under det i brottsbeskrivningen

använda allmänna uttrycket »eljest är ... berövad friheten». Jag vill i detta

sammanhang föreslå endast den jämkningen, att uttrycket skyddsuppfostran

ersättes med vård enligt barnavårdslagen. Genom det gjorda undantaget

för den som är berövad friheten för sjukvård eller vård enligt barnavårdslagen

uteslutes från paragrafens tillämpningsområde rymningshjälp åt bl. a.

sinnessjuka samt elever i ungdomsvårdsskolor. För dessa båda kategorier

finnes specialstraffrättsliga bestämmelser om främjande av flykt, for sinnessjuka

i 54 § sinnessjuklagen och för ungdomsvårdsskoleelever i 74 § barnavårdslagen.

Den handling som belägges med ansvar i paragrafen, såsom denna är

utformad i gällande rätt, är att man »tager lös» en fånge eller likställd eller

»annorledes främjar hans flykt». Denna allmänna handlingsbeskrivning synes

i praxis ha lett till en vidsträckt tillämpning av stadgandet. Det anses

sålunda såsom främjande av flykt att man upplåter bostad åt den flyktade.

Ett vanligt fall är att en förrymd fånge får vistas hos sin hustru eller annan

närstående. Emellertid föreligger icke någon allmän skyldighet för medborgarna

att bistå myndigheterna vid efterspaning av förrymda personer, exempelvis

genom att lämna upplysning om den förrymdes vistelseort om man

av någon anledning fått kännedom om denna, och det synes då leda för

långt att ett bispringande blott och bart genom att låta den flyktade få

s. 252 Kontrollera mot PDF

252 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

usrum och uppehälle skall vara kriminaliserat såsom främjande av flykt.

* kravas att man verkligen är aktivt verksam för att hjälpa rymlingen

att haHa sig undan t. ex. i bil transporterar honom till en ort där han lättare

ndgår upptäckt eller, om man mottagit honom i sin bostad, vid husrannsakan

vidtager särskilda anstalter för att hålla honom dold. Lagtexten torde

“fn ™3tt anSV3r Ska11 inträda - förutom om man hjälper en

nge eller likställd att komma los — om man efter avvikandet främjar hans

ykt genom att dölja honom eller genom annan sådan åtgärd

De i straffverkställighetslagen m. fl. lagar upptagna ansvarsbestämmel
1

fraga °m overlamnande av vapen m. m. till intagen synes vara av

alltför speciell natur för att böra upptagas i brottsbalken. Jag anser mig

darfor ej kunna tillmötesgå det förslag som fångvårdsstyrelsen framfört i

detta avseende.

Vad angår påföljden för nu ifrågavarande brott torde böra upptagas en

enhetlig skala med samma omfattning som för skyddande av brottsling

eller alltså böter eller fängelse i högst två år.

12 §.

Denna paragraf motsvarar SL 10: 12 och kommittéförslaget 15: 13.

Departementschefen. Såsom kommittén föreslagit torde förevarande bestämmelse

i SL, avseende vissa åtgärder till hinder för myndighets verksamhet,

kunna i huvudsakligen oförändrat skick upptagas i brottsbalken

Jag vill emellertid föreslå, att särskild brottsbenämning införes för det i

paragrafens andra stycke avsedda fallet. Såsom benämning kan lämpligen

anvandas hindrande av förrättning. Det ålderdomliga uttrycket insegel torde

tå utbytas mot försegling.

13 §.

Paragrafen har motsvarighet i SL 10: 13 och i kommittéförslaget 15: 14

Särskild brottsbeteckning har införts för det fall att brottet är grovt.

14 §.

Paragrafen svarar i gällande rätt mot SL 10: 14 och i

mot 15: 15.

kommittéförslagei

Gällande rätt. Enligt SL 10: 14 skall ansvar ådömas för föregivande av

allmän ställning, om någon, utan att fråga är om obehörig tjänsteutövning

enligt SL 10: 13 (13 § i förevarande kap. i departementsförslaget), obehöJigen

giver sig ut för att inneha där avsedd befattning. Detsamma gäller,

dar någon obehörigen bär uniform eller tjänstetecken för att giva sig sken

av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår

vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med

vatten, ljus, värme eller kraft. För brottet dömes till böter eller fängelse.

Den som obehörigen giver sig ut för advokat dömes till böter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 253

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Kommittén m. m. I straffrättskommitténs förslag har denna paragraf

upptagits utan några sakliga ändringar, bortsett från att påföljden för föregivande

av allmän ställning satts till böter eller fängelse i högst sex månader
I

detta sammanhang torde jag emellertid få anmäla, att i ett av särskilt

tillkallade utredningsmän den 12 juli 1949 avgivet förslag till polisutrustningsreglemente

m. m.1 föreslagits vissa ändringar i SL 10: 14, såvitt angår

obehörigt bärande av uniform m. m. Enligt förslaget, som syftar till att

åstadkomma ett effektivare skydd särskilt för polisuniformen, skall ansvar

ådömas, så snart någon obehörigen bär uniform, märke eller tecken, som

lätt kan giva honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det

allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller

allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft. Vidare skall enligt

detta förslag bestämmelsen uttryckligen göras tillämplig ej blott på den

som under de angivna omständigheterna bär uniform, märke eller tecken,

utan även på den som obehörigen låter någon i sin tjänst bära uniform,

märke eller tecken.

Yttrandena. Det nyssberörda, år 1949 avgivna förslaget har varit föremål

för särskild remissbehandling. Därvid har länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus och

Jämtlands län samt riksåklagarämbetet sagt sig icke ha något att erinra mot

förslaget. Civilförvarsstyrelsen har hemställt att skyddet måtte utsträckas

att gälla jämväl civilförsvaret.

Straffrättskommittén har i remissyttrande över förslaget uttalat, att varken

straffsatsen i SL 10: 14 eller brottsbenämningen är väl lämpad för de fall

som avses med den föreslagna utvidgningen. Om ett utvidgat straffskydd

anses påkallat, bör detta givas i form av en särskild bestämmelse med allenast

böter i straffskalan. En dylik bestämmelse kan intagas såsom ett nytt

andra stycke i paragrafen samt begränsas till att avse fall, där någon utan

avsikt som i första stycket sägs obehörigen bär uniform, märke eller tecken,

som lätt kan giva honom sken av att tillhöra sådan kår som där avses.

Förslagets bestämmelse om straff för den som låter någon i sin tjänst

bära uniform, märke eller tecken har avstyrkts av kommittén, som anfört

att syftet med förslaget i denna del torde kunna tillgodoses enligt reglerna

om ansvar för medverkan till brott utan det föreslagna tillägget beträffande

husbondeansvar.

1948 års polisutredning har, då brott av även ringa svårhetsgrad skulle

komma att omfattas av lagrummet i dess föreslagna lydelse, ifrågasatt om

icke straffskalan borde utformas så att institutet strafföreläggande skulle

kunna tillämpas i dylika fall.

överståthällarämbetet har avstyrkt den föreslagna utvidgningen samt

framhållit, att exempelvis en i enskild tjänst anställd befattningshavare,

1 Förslaget är undertecknat av polismästaren Erik Ros. statspolisintendenten Georg Thulin

och ombudsmannen Malte Lindell.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

som av praktiska skäl förses med uniformsliknande klädedräkt, lätt kan

riskera att oavsiktligt komma i konflikt med stadgandet.

I yttrande över brottsbalksförslaget har föreningen Sveriges polismästare

föreslagit, att paragrafen utformas i enlighet med 1949 års förslag. Vad angår

påföljden har föreningen uttalat att fängelse borde liksom för närvarande

kunna ådömas upp till två år.

Beträffande förevarande paragraf har vidare i yttranden över brottsbalksförslaget

statsåklagaren i Stockholm, kriminalpolisintendenten i Stockholm

och overståthållarämbetet påtalat svårigheter som yppat sig att komma till

rätta med vissa ej sällsynta fall, då åt narkotikamissbruk hemfallna personer

tillnarrar sig narkotika, samt föreslagit att det skydd som givits

advokat utsträckes till att avse även legitimerade läkare, tandläkare och

veterinärer. Riksåklagarämbetet har yttrat att de åsyftade förfarandena

bör kriminaliseras men att fallen dock synes vara av alltför speciell natur

för att motivera ett straffbeläggande i brottsbalken.

Departementschefen. Den nuvarande regeln i SL 10: 14 om obehörigt bärande

av uniform m. m. kräver för att ansvar skall inträda, att gärningsmannen

har avsikt att giva sig sken av att tillhöra allmän kår. Det kan med

visst fog göras gällande, att detta krav alltför restriktivt begränsar lagrummets

tillämplighet. Det av särskilda utredningsmän år 1949 avgivna förslaget,

att ansvar skall inträda så snart det obehöriga bärandet lätt kan giva

honom sken av att tillhöra kåren, synes å andra sidan gå för långt. Såsom

överståthållarämbetet anfört skulle med den föreslagna utvidgningen lätt

kunna inträffa, att i enskild tjänst anställda befattningshavare oavsiktligt

kommer i konflikt med stadgandet. Jag vill därför i stället föreslå en modifierad

utvidgning på så sätt, att såsom förutsättning för ansvar uppställes

— utan krav på direkt uppsåt hos gärningsmannen — att det obehöriga

bärandet ger honom sken av att tillhöra kåren. Denna avfattning innebär i

jämförelse med gällande rätt den utvidgningen, att det blir tillfyllest att

vanligt uppsåt föreligger. Det räcker alltså med att gärningsmannen inser

att den brottsliga effekten inträder. Å andra sidan blir kravet i fråga om

den brottsliga effekten något mera restriktivt än enligt det av utredningsmännen

framlagda förslaget; det fordras nämligen att det obehöriga bärandet

verkligen ger honom sken av att tillhöra kåren.

I likhet med straffrättskommittén avstyrker jag förslaget om införande

av en särskild ansvarsbestämmelse för den som låter någon i sin tjänst

bära uniform m. m.

Brottsbeskrivningen torde för tydlighets skull böra kompletteras till att

avse bärande av »uniform, märke eller annat tjänstetecken».

Någon omarbetning av lagrummet för att det skall omfatta civilförsvaret

erfordras ej, då civilförsvaret tydligtvis faller under lagrummet redan i

dess nuvarande avfattning.

I några remissyttranden har föreslagits, att det skydd som i förevarande

lagrum gives advokattiteln skall utsträckas jämväl till legitimerade läkare

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 255

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

in. fl. Spörsmålet härom torde emellertid ej böra behandlas i detta sammanhang.

Jag vill erinra om att frågan om skydd för läkartiteln uppmärksammats

i kvacksalveriutredningens betänkande (SOU 1956:29).

I fråga om skalan för påföljden biträder jag kommitténs förslag. För det

fall som avses i paragrafens andra stycke torde böra införas särskild hrottsbenämning,

föregivande av ställning såsom advokat.

15 §.

Denna paragraf svarar i gällande rätt mot stadgandet i SL 10: 11 andia

stycket och har i kommitténs förslag motsvarighet i 15: 16.

Gällande rätt. Enligt SL 10: 11 andra stycket skall försök till främjande

av flykt straffas enligt 3 kap. I övrigt innehåller SL 10 kap. icke några regler

om försök eller förberedelse. Enligt nu gällande bestämmelser är således

försök och förberedelse till brott som avses i SL 10: 1 ej straffbara.

Försök eller förberedelse till våld mot tjänsteman kan ej straffas, med

mindre gärningen har formen av hot. I prop. 1948: 80 anfördes av departementschefen

(s. 156), att goda skäl kunde anföras för att straffa även sådana

försök till våld å tjänsteman som icke hade formen av hot, t. ex. att

någon ur bakhåll sköt på eller bakifrån sökte slå till en tjänsteman. Frågan

om straff för försök i dylika fall ansågs emellertid böra övervägas i

samband med revisionen av bestämmelserna om misshandelsbrotten.

Kommittén. Kommittén erinrar om de nyss återgivna uttalandena i 1948 års

proposition ävensom om de överväganden som legat till grund för försöksbestämmelsen

i SL 26:7 (prop. 1948:144 s. 88). Genom bestämmelserna i

SL 10: 1 om våld eller hot mot tjänsteman avses, framhåller kommittén, i

första hand att bereda skydd mot rubbningar i den offentliga tjänstens

funktioner. Detta intresse kräver, att ingripande med straff kan ske även på

försöks- och förberedelsestadierna. Huruvida sådant ingripande bör kunna

följa icke endast då fråga är om våld utan även vid hot kan väl vara tveksamt.

Eftersom emellertid tvånget mot ämbets- eller tjänstemannen är det

väsentliga och icke den omständigheten huruvida detta övas med våld eller

hot, finner kommittén anledning knappast föreligga att utesluta hotet från

försöks- eller förberedelsestraff. Såsom exempel på förberedelse till hot

nämnes, att någon skaffat sig vapen för att därmed hota eu ämbets- eller

tjänsteman och att uppsåt att fullfölja hotet med våld icke kan bevisas. Begränsning

bör emellertid ske så, att straffbarhet för försök eller förberedelse

till våld eller hot mot tjänsteman ej skall föreligga därest brottet, om det

fullbordats, skulle ha varit att anse som ringa. Straffbarheten har ej ansetts

böra utsträckas till stämpling.

Beträffande främjande av flykt föreslår kommittén att försöksbestämmelsen

utsträckes att gälla även förberedelse. Undantag från försöks- eller

förberedelsebrott har dock även beträffande detta brott gjorts för fall då

brottet, om det fullbordats, varit att anse som ringa. Kommittén har ansett,

s. 256 Kontrollera mot PDF

256 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

att sådan förberedelseåtgärd som exempelvis att tillhandahålla en fånge redskap

att bryta sig ut med bör vara straffbelagd. I detta sammanhang erinrar

kommittén om stadgandet i 85 § straffverkställighetslagen om straff för den

som olovligen till intagen överlämnar eller försöker överlämna vapen eller

annat, varmed denne lätteligen kan skada sig själv eller annan. Vidare

erinrar kommittén om 74 § barnavårdslagen, där straff stadgas bl. a. för

den som hjälper den som omhändertagits för skyddsuppfostran att avvika

från hem, skola eller anstalt dit han överlämnats.

Yttrandena. Kriminalpolisintendenten i Hälsingborg har anfört, att begränsningen

av straffbarheten för försök eller förberedelse till våld eller

hot mot tjänsteman i praktiken torde komma att bjuda på så stora bevissvårigheter,

att stadgandets tillämpningsområde icke komme att bli vad

kommittén avsett.

Advokatsamfundet har icke kunnat finna att det vid nämnda brott och

särskilt icke vid hot vore påkallat med en straffbestämmelse för försök eller

förberedelse. Samfundet har i detta sammanhang erinrat om att försök eller

förberedelse till misshandel enligt kommitténs förslag föranleder straff

(utom vid ringa misshandel).

Stadsfiskalen i Trelleborg anser, att det ur polisens synpunkt icke är

lämpligt att borttaga straffet för försök till främjande av flykt vid ringa

brott, med mindre det enligt förslaget eljest straffria beteendet kan rubriceras

som våldsamt motstånd.

Departementschefen. Reglerna om brott mot ämbets- och tjänstemän i SL

10: 1 och 10: 5 har i departementsförslaget konstruerats på ett annat sätt än

i den gällande lydelsen; härom hänvisas till 1 § i förevarande kapitel. Med

den ändrade konstruktion av reglerna som j2g föreslagit torde det ej vara

anledning att införa någon särskild bestämmelse angående försök och förberedelse,

utan i detta avseende bör de regler som finns beträffande de i

3—5 kap. upptagna brotten vara tillämpliga.

Vad angår främjande av flykt vill jag förorda bibehållande av den gällande

ordningen, innebärande att försök — men icke förberedelse — föranleder

ansvar oavsett det fullbordade brottets svårhetsgrad. Det av kommittén

anförda exemplet på förberedelse — att tillhandahålla en fånge redskap

att bryta sig ut med — synes snarast vara att hänföra till försök.

17 KAP.

Om högmålsbrott

I detta kap., som motsvarar SL 9 kap. samt 16 kap. i kommitténs förslag,

behandlas högmålsbrotten, d. v. s. brotten mot rikets inre säkerhet. Bestämmelserna

om högmålsbrott har liksom de regler som gäller brott mot

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 257

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

rikets yttre säkerhet fått ny lydelse genom 1948 års lagstiftning, och någon

mera genomgripande omarbetning har därför nu ej varit aktuell. Beträffande

upprorsparagrafen (1 §) har dock kommittén haft särskilt uppdrag

med anledning av en av 1948 års riksdag begärd utredning om viss omarbetning

av bestämmelserna om uppror och högförräderi. Bestämmelserna

om majestätsbrott och missfirmelse mot kunglig person i SL 9: 2 och 9: 3

har erhållit ändrad utformning i likhet med vad i departementsförslaget

skett i fråga om brott mot ämbets- och tjänstemän. Någon motsvarighet till

SL 9: 4 om missfirmelse mot riksstyrelse eller mot riksdagen ingår ej i departementsförslaget;

beträffande skälen härför hänvisas till vad som anföres

vid 16 kap. 5 § i departementsförslaget. Stadgandet i SL 9; 5 om skymfande

av rikssymbol ingår i 15 kap. I fråga om det i SL 9: 7 avsedda brottet olovlig

kårverksamhet föreslås viss komplettering av brottsbeskrivningen. Slutligen

må nämnas att i kapitlet enligt kommitténs förslag införts en brottstyp, som

saknar motsvarighet i gällande rätt, nämligen brott mot medborgerlig frihet.

Stadgandet härom (5 §) är avsett såsom ett skydd mot angrepp, som

riktas mot de grundläggande demokratiska fri- och rättigheterna.

Med den utformning förevarande kapitel nu erhållit upptager det följande

brottstyper, nämligen uppror (1 §), väpnat hot mot laglig ordning

(3 §), olovlig kårverksamhet (4 §), brott mot medborgerlig frihet (5 §)

samt svikande av försvarsplikt (6 §). Vidare upptages en särskild rege! om

gärning som innebär förgripelse mot Konungen m. fl. (2 §) samt bestämmelser

om försök m. m. (7 §).

1 §•

Förevarande paragraf motsvarar SL 9: 1 och kommittéförslaget 16; 1.

Gällande rätt. I SL 9: 1 behandlas upprorsbrottet, som innebär angrepp

mot statsskicket eller mot rikets högsta organ. Enligt lagrummet föreligger

uppror, om någon — med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller

eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av

Konungen, riksdagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas

eller hindras — företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande

och handlingen ej är att bedöma som högförräderi. Brottet bestämmes

alltså väsentligen genom det särskilda uppsåt som skall utmärka detsamma.

För gärningen dömes till straffarbete på livstid; var faran ringa

gäller dock en lägre straffskala, straffarbete från och med fyra till och

med tio år.

Kommittén. I anslutning till första lagutskottets uttalanden i dess utlåtande

1948: 39 har kommittén upptagit till övervägande, i vad mån såsom

medel för uppror bör upptagas icke blott angrepp med vapenmakt eller eljest

med våldsamma medel utan jämväl andra slag av angrepp. Kommittén

har funnit, att den nuvarande beskrivningen, som endast tager sikte på upprorshandlingar

med vapenmakt eller eljest med våldsamma medel, icke

!) llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

motsvarar de krav man måste uppställa på skydd mot omstörtning av statsskicket

eller på skydd för de högsta statsorganens frihet. Erfarenheterna

från andra länder under senare tid visar, att uppror numera förberedes

och genomtores även på annat sätt än såsom väpnat angrepp från upprorsmännens

sida.

Med hänsyn härtill har kommittén funnit angeläget, att i vissa fall ett

ingripande kan ske redan på ett stadium då uppsåt att använda våldsamma

medel ännu ej kommit till uttryck. Vidare anser kommittén, att det i

SL 8: 1 använda uttrycket lagstridiga medel bör undvikas såväl i upprorssom

i högförräderiparagrafen. Med lagstridiga medel avses varje tillvägagångssätt

som utgör eller innefattar en straffbelagd eller eljest i lag förbjuden

gärning. Särskilt för upprorsfallens del kan ett sådant begrepp som

» agstridiga medel» föra för långt. Å andra sidan täcker det ej alltid gärningar

av uppenbar upprorskaraktär. Huruvida exempelvis en ekonomisk

stridsåtgärd är lagstridig är att bedöma enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen.

De arbetsrättsliga föreskrifterna rörande t. ex. fredsförpliktelse bör

emellertid ej ha någon avgörande betydelse för frågan om handlingen skall

anses brottslig såsom uppror eller högförräderi. Beträffande sabotage såsom

medel för upprorisk verksamhet framhåller kommittén, att den moderna

tekniken gör att ett lands motståndskraft är i hög grad beroende

av att exempelvis samfärdsmedlen fungerar. Faran av sabotogehandlingar mot

rikets försvar ligger i öppen dag. Vidare kan exempelvis försörj ningsapparaten

sättas ur funktion genom sabotage mot betydelsefulla anläggningar

och förråd. Sabotage bör därför enligt kommittén upptagas i upprors- och

högförräderiparagraferna såsom medel för förverkligande av brottsligt uppsåt

av sådant slag som där avses. Vidare kan i en förrädisk eller upprorisk

brottsplan ingå företagande av andra åtgärder som hindrar eller allvarligt

stor viktiga samhällsfunktioner, t. ex. olaga tvång, olaga hot, spioneri, förtal

eller skymfande av de högsta statsorganen, bestickning, samhällsfarlig ryktesspridning,

otillbörligt verkande vid röstning m. m. Även åtgärder som ej

ar i och för sig lagstridiga kan komma till användning. Av särskild betydelse

är i detta sammanhang de fall då uppsåtet är att med åtgärder på det

ekonomiska området åstadkomma sådan effekt som avses i upprors- eller

högförräderiparagrafen. I första hand kan ekonomiska stridsåtgärder,

lockout, strejk, blockad, bojkott och liknande, komma i fråga. Därjämte kan

emellertid en betydelsefull produktionsinskränkning av annat slag tänkas

ingå som ett led i en upprors- eller högförräderihandling. Såsom exempel

namner kommittén det fall att ett rederi eller en grupp av rederier, som

beharskar en väsentlig del av landets tonnage, med upproriskt eller förrädiskt

uppsåt utövar tvång mot statsmakterna genom hot att låta fartygen

stanna i främmande land.

Vid en utvidgning av det brottsliga området för uppror och högförräderi

till handlingar av senast berörda slag är det enligt kommittén av vikt att

klarlägga förutsättningarna för att handlingarna skall betraktas såsom

upprors- eller högförräderihandlingar. Det har ej någon avgörande betydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 259

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

om en ekonomisk stridsåtgärd är laglig eller olaglig enligt den arbetsrättsliga

lagstiftningen. Förutsättning för straffbarhet är att gärningsmannen

avser att med åtgärden uppnå omstörtande av statsskicket etc. Beträffande

framtvingande eller hindrande av åtgärd eller beslut av de högsta statsorganen

föreslår kommittén, att upprorshandlingar med sådant syfte särskiljes

med hänsyn till deras betydelse. Utvidgning i fråga om upprorsmedlen kan

då lämpligen begränsas till fall då med gärningen åsyftas att något av de

högsta statsorganen skall berövas utövning av sin myndighet eller tvingas till

åtgärd eller beslut som medför begränsning av dess eller annat sådant organs

handlingsfrihet. Såvitt fråga är om åtgärder eller beslut av de högsta statsorganen

av annat slag anser kommittén den nuvarande bestämningen av

upprorsmedlen kunna bibehållas, nämligen att åtgärden eller beslutet skall

framtvingas med vapenmakt eller eljest våldsamma medel.

I fråga om åtgärder på det ekonomiska området och i övrigt andra medel

än våld bör enligt kommitténs mening straffbarheten begränsas till åtgärder

som hindrar eller allvarligt stör verksamhet av synnerlig vikt för samhällslivet.

Såsom exempel på sådan verksamhet nämnes rikets styrelse, förvaltning

och försvar, folkförsörjningen, allmän samfärdsel samt upprätthållande

av allmän ordning och säkerhet. Endast mycket omfattande eller eljest särskilt

betydelsefulla ekonomiska stridsåtgärder kan i allmänhet komma i

fråga såsom upprors- eller högförräderihandlingar; begränsade aktioner bör

endast under speciella omständigheter stämplas såsom sådana handlingar.

Av den föreslagna brottsbeskrivningen framgår att en åtgärd som endast har

karaktär av opinionsyttring icke faller inom det straffbara området.

Utvidgningen av det straffbara området i upprorsparagrafen har ansetts

böra föranleda att såsom förutsättning för straffbarhet uppställes krav på

direkt uppsåt, avsikt. Genom denna begränsning uteslutes sålunda upprorsstraff

i de fall då endast s. k. indirekt uppsåt eller eventuellt uppsåt

föreligger med avseende på den enligt upprorsbestämmelserna brottsliga

effekten. Begränsningen av straffbarheten vid uppror till fall då direkt uppsåt

föreligger är enligt kommitténs uppfattning motiverad av att de brottsliga

åtgärderna vid uppror till det yttre kan framträda såsom lovliga och därför

i vissa fall endast genom uppsåtets art erhåller en upprorisk karaktär. Betänkligheter

kan väl anföras mot en sådan begränsning av den subjektiva förutsättningen

vid uppror, i synnerhet som lagreglerna i detta hänseende torde

böra vara enhetliga för olika slag av upprorshandlingar. I de klassiska upprorsfallen,

då handlingen är avsedd att genomföras med vapenmakt eller

eljest med våldsamma medel, behöver man emellertid, anför kommittén,

knappast räkna med indirekt uppsåt eller eventuellt uppsåt såsom praktiska

fall. Vad särskilt angår sabotage är detta ett självständigt brott vid vilket

även indirekt uppsåt och eventuellt uppsåt är straffbelagda. Straffskalan för

detta brott är så hög att den ifrågasatta begränsningen i upprorsparagrafen

med avseende på upprorsuppsåtet knappast kan medföra att samhällsskyddet

äventyras i fall då sabotage kommer till användning.

Kommittén framhåller, att det genom den begränsning i fråga om den

s. 260 Kontrollera mot PDF

260 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

subjektiva brottsförutsättningen som sålunda skett blir fullt klart, att upprorsbestämmelserna

ej omfattar sådana fall där en ekonomisk stridsåtgärd

endast har ekonomiskt syfte, låt vara att den faktiskt kan snedvrida den

politiska händelseutvecklingen under en kritisk tid.

I enlighet med det anförda har i kommitténs förslag brottsbeskrivningen

kompletterats på så sätt, att jämte vapenmakt eller eljest; våldsamma medel

upptagits »sabotage eller andra åtgärder som hindra eller allvarligt störa

verksamhet av synnerlig vikt för samhällslivet». Denna utvidgning har emellertid

enligt vad förut nämnts begränsats till typiska upprorsfall, då fråga

är om angrepp mot själva statsskicket eller då upprorshandlingen avser begränsning

i de högsta statsorganens allmänna handlingsfrihet. De fall då

upprorshandling avser omstörtning av statsskicket har kompletterats med

lamslående av statsskicket, varigenom brottsbeskrivningen kommer att omfatta

aven de fall där gärningsmännen ej direkt avser att åvägabringa ändring

av författningen utan i stället åsyftar att med sådana medel som nngives

i paragrafen sätta det bestående statsskicket ur funktion. Såsom exempel

angives i motiven angrepp mot valproceduren eller andra åtgärder

för att hindra att en fri och handlingsduglig riksdag skall finnas. Kommiten

framhåller, att statsskicket i detta sammanhang innefattar icke endast

statsformen utan även fundamentala statliga funktioner. Utvidgningen av

det kriminaliserade området har vidare, såsom framgår av det föregående,

ansetts böra föranleda, att såsom subjektiv förutsättning för ansvar uppställes

krav på direkt uppsåt, d. v. s. avsikt. I samband härmed har kommittén

i små motiv anmärkt att, då fråga är om en aktion, där många är

inblandade, de subjektiva förutsättningarna merendels ej torde föreligga

hos den stora massan av deltagare. I allmänhet torde därför endast anförare

och anstiftare eller de som eljest tillhör en inre krets bli straffbara.

Utvidgningen av brottsområdet i upprorsparagrafen har därjämte ansetts

böra föranleda sådan jämkning i straffsatserna i paragrafen, att för de

normala fallen vid sidan av fängelse på livstid införes fängelse från och

med åtta till och med tio år samt för de fall då faran för riket var ringa

straffskalan bestämmes från och med två till och med åtta år.

Yttrandena. Den av kommittén föreslagna utvidgningen av det kriminaliserade

området i fråga om uppror har i allmänhet i yttrandena tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Svea hovrätt har funnit utvidgningen

starkt motiverad av erfarenheterna från den politiska utvecklingen inom

vissa andra länder under de senaste decennierna, överbefälhavaren har

framhållit att utvidgningen måste bedömas vara av synnerlig betydelse med

ansyn till rikets säkerhet. Landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation

har förklarat sig ej vilja motsätta sig den föreslagna utvidgningen

i och för sig. Sveriges akademikers centralorganisation och riksförbundet

landsbygdens folk har yttrat att det, med hänsyn till de erfarenheter

som gjorts under och efter andra världskriget, står klart för organisationerna

att det är berättigat och av praktiska skäl påkallat att genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 261

Kirngl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

straffhot ingripa mot ekonomiska stridsåtgärder, vilka syftar mot ett rubbande

av grundvalarna för den bestående samhällsordningen. Svenska arbetsgivareföreningen

har sagt sig icke vilja motsätta sig att förslaget lägges

till grund för lagstiftning men samtidigt framhållit, att brottsbestämmngarna

såvitt gäller uppror (och jämväl högförräderi) är så vidsträckta som

föreningen rimligen kan acceptera.

Bland de remissinstanser som underkastat förslaget en närmare granskning

märkes särskilt landsorganisationen. Beträffande brottsbeskrivningen

för uppror har organisationen uttalat det allmänna omdömet, att denna icke

kan anses uppfylla de fordringar som måste uppställas i syfte att förhindra,

att under lagen inrymmes aktioner som under alla förhållanden måste anses

legitima. Det synes ogörligt att enbart med ledning av det subjektiva

rekvisitet på ett betryggande sätt avgränsa området för det brottsliga handlande

som här är i fråga. Svårigheten att på ett betryggande sätt avgränsa

det straffbara området är så mycket mera beaktansvärd som beskrivningen

av upprorsbrottet är påfallande vag och allmän. Detta framstår som särskilt

betänkligt i betraktande av att fullbordanspunkten för brottet icke är —

och väl icke heller kan vara — upprorsuppsåtets fulla förverkligande utan

redan en situation som av domstolen bedömes innebära »fara» för sådant

förverkligande. Och slutligen bör bemärkas att inte endast ett sålunda fullbordat

brott är straffbart utan också försök och förberedelse till brottet.

Om nu överhuvud en utvidgning av avsett innehåll skall ske, är det måhända

i regel icke möjligt att närmare än som skett konkretisera de brottsliga

förfarandena resp. de subjektiva brottsförutsättningarna. Men i så fall

kan man enligt landsorganisationens mening inte inskränka sig till skärpningen

av det subjektiva rekvisitet, utan det blir ofrånkomligt att uttryckligen

undantaga de normala ekonomiska stridsåtgärder^ från det straffbara

området. Landsorganisationen framhåller vidare, att en undantagsbestämmelse

sådan som den i samband med sabotagelagens utskottsbehandling

år 1940 reservationsvis föreslagna (se tredje särskilda utskottets utlåtande

nr 20 vid 1940 års urtima riksdag) visserligen täcker de normala

fallen av stridsåtgärder, i vilka åtgärdens syfte är att öva påtryckning i

ekonomiska intressekonflikter. Ehuru numera sällsynta kan emellertid kollektiva

fackliga aktioner — i princip rättsenliga — också komma till användning

såsom politisk demonstration eller opinionsyttring. Kommittén

ingår inte på denna fråga i vidare mån än som framgår av det allmänna

uttalandet att en åtgärd som »endast har karaktär av opinionsyttring» inte

faller inom det straffbara området. Detta uttalande torde få tolkas så att

t. ex. en strejk, som endast avser att påverka riksdagen eller något av de

övriga högsta statsorganen, icke omfattas av straffbuden. Uppenbarligen

skulle det emellertid kunna vara risk för att en dylik avsikt uttolkades

som åtminstone ett eventuellt uppsåt att tvinga vederbörande statsorgan till

åtgärd eller beslut som medför begränsning av organets handlingsfrihet;

och objektivt skulle det för straffansvar vara nog med att åtgärden inneburit

»fara» för uppsåtets förverkligande. Med hänsyn särskilt härtill —

s. 262 Kontrollera mot PDF

262 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

men också till att inte heller ett undantag för de »rent» ekonomiska stridsgarderna

kan givas en klar avgränsning — finner landsorganisationen

det vara påkallat att oavsett undantagsbestämmelsen upptaga krav på direkt

uppsåt. Lika nödvändigt vore detta inte, om undantaget kunnat <uvas

samma innehåll som motsvarande undantag från sabotageansvaret i SL 19: 4

e ler om det utformades t. ex. i överensstämmelse med 8 § i sakkunnigförslaget

till 1940 års sabotagelag (se SOU 1940:3). — Landsorganisationen

har vidare bestämt avstyrkt att med avsikt att omstörta statsskicket skall

likställas att lamslå statsskicket. Utvidningen är i denna del, anför landsorganisationen,

ett exempel på hur kommittén i sin i och för sig lovvärda

stravan att genomföra principen »intet straff utan strafflag» kommit fram

till brottsbeskrivningar, som i sin oklarhet och tänjbarhet måste lämna

medborgarna villrådiga om vad det egentligen är för gärningar som straffelagts.

Den av kommittén angivna bestämningen av subjektskretsen har

landsorganisationen funnit betänklig och ägnad att leda till godtycklighet.

Bortsett från att — med hänsyn till det vidare uppsåtsbegreppet — kretsen

vid högförräderi kommer att omsluta ett relativt långt större antal människor

an vid uppror, måste man fråga sig, hur det överhuvud skall vara

möjligt för en domstol att, utöver gruppen anförare och anstiftare, fastställa

och gradera uppsåtet hos de kanske många tusen deltagarna i större

kollektiva aktioner. Ett så svävande uttalande som det av kommittén gjorda

ger ingen ledning. Ansvar bör enligt landsorganisationens mening överhuvud

icke ifrågasättas för andra än anförare och anstiftare.

De av landsorganisationen anförda synpunkterna har understrukits även

av tjänstemännens centralorganisation.

Sveriges akademikers centralorganisation har ansett, att den föreslagna

skärpningen av det subjektiva rekvisitet från uppsåt till avsikt i huvudsak

åstadkommer en ändamålsenlig begränsning av det straffbara området men

att detta icke synes helt vara fallet. Organisationen har pekat på två punkter

beträffande vilka tvivelsmål kan uppstå i nämnda hänseende. För det

första kan enligt förslaget upprorsavsikten gå ut på icke blott omstörtande

utan även lamslående av statsskicket. Enligt kommitténs motiv innefattar

statsskicket i detta sammanhang ej endast statsformen utan också fundamentala

statliga funktioner. En löneaktion bland befattningshavarna i ett

centralt verk kan gå ut på att förmå statsmakterna till medgörlighet genom

att man berövar verket arbetskraft i sådan utsträckning att det icke kan

fungera. Det förefaller icke uteslutet, att denna aktion, som utan tvivel

skulle »allvarligt störa verksamhet av synnerlig vikt för samhällslivet»,

tillika under vissa omständigheter av de rättstillämpande myndigheterna

skulle kunna betraktas såsom lamslående av statsskicket. Eftersom detta

brottsliga resultat för upphovsmännen till aktionsplanen och deltagarna i

dess utförande skulle framstå som ett genomgångsled för en överenskommelse

om högre löner, skulle i ett dylikt fall avsikt föreligga. Detta innebar,

att planeringsverksamheten vore straffbar såsom stämpling till uppror

och att straff för fullbordat uppror skulle följa, så snart en handling

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 263

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

företagits, vilken innebar fara för avsiktens förverkligande. Det synes icke

rimligt att bedöma en sådan löneaktion såsom uppror. En utväg vore att

underlåta kriminalisering av avsikt att lamslå statsskicket och att — såsom

i gällande rätt — blott straffbelägga avsikt att omstörta detsamma. För

det andra framhåller centralorganisationen, att det beträffande förslaget om

straff för handling i avsikt att tvinga något av de högsta statsorganen till

åtgärd eller beslut, som medför begränsning av någonderas handlingsfrihet,

icke framstår såsom fullt klart att icke under ordalagen faller situationer,

då statstjänstemän genom strejk eller andra ekonomiska stridsåtgärder

tvingar regeringen till en löneuppgörelse, vilken riksdagen de facto blir

nödsakad att godtaga. Centralorganisationen understryker starkt, att det

måste göras höjt över allt tvivel, att en dylik stridsåtgärd icke ar att bedöma

såsom uppror. — Om icke genom ändringar i den föreslagna lagtexten

eller eljest garantier skapas mot sådan rättstillämpning, som centra - organisationen sålunda avvisat, förklarar sig centralorganisationen — trots

sin principiella anslutning till kommitténs uppfattning — avstyrka, att

ekonomiska stridsåtgärder upptages såsom medel för uppror. Enligt centralorganisationens

mening bör upprorsstadgandet i så fall forses med en

reservation av samma lydelse som i sabotageparagrafen (SL 19:4)

Även riksförbundet landsbygdens folk har föreslagit, att brottsbeskrivningen

omarbetas på sådant sätt att därav klart framgår, att ansvar icke

skall inträda, därest bakgrunden till eu stridsåtgärd endast varit ett ekonomiskt

intresse.

Advokatsamfundet — som framhållit att frågan om beskrivningen av

uppror väsentligen förutsätter en bedömning ur politiska synpunkter på

vilken samfundet funnit sig icke böra ingå — har ifrågasatt om icke brottsbeskrivningen

blivit alltför vid.

Svea hovrätt har beträffande den av kommittén föreslagna skärpningen

av uppsåtsrekvisitet ansett det tveksamt, om det är tillrådligt att göra en

sådan begränsning, vilken utesluter straff för uppror i de fall då endast indirekt

uppsåt eller eventuellt uppsåt föreligger med avseende på den enligt

upprorsbestämmelserna brottsliga effekten. Den utomordentliga vikten av

de intressen som upprorsparagrafen avser att skydda talar emot en dylik

begränsning. Frågan kompliceras emellertid därigenom att staten på grund

av samhällsutvecklingen blivit i stor omfattning mer eller mindre direkt

engagerad på arbetsmarknaden och att arbetsmarknadsparterna icke betagits

möjligheten att genom ekonomiska stridsåtgärder hävda rena näringsoch

yrkesintressen gentemot staten såsom arbetsgivare. Med hänsyn härtill

och då bestraffning av dylika åtgärder såsom uppror torde sakna stöd i

allmän rättsuppfattning, anser hovrätten sig böra godtaga den av kommittén

föreslagna inskränkningen beträffande de subjektiva förutsättningarna

för bestraffning av uppror.

Departementschefen. Enligt gällande lag kräves i fråga om upprorsbrottet,

alt gärningsmannen bär uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt ellei

s. 264 Kontrollera mot PDF

264 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av de

högsta statsorganen — Konungen, riksdagen eller högsta domarmakten —

skall sålunda framtvingas eller hindras. Såsom uppror betecknas varje

gärning som innebär fara för detta uppsåts förverkligande. Den omarbetning

av upprorsparagrafen som kommittén nu har verkställt syftar i främsta

rummet till att möjliggöra ett ingripande redan på ett tidigt stadium, då

uppsåt att använda våldsamma medel ännu ej kommit till uttryck. Enligt

förslaget skall såsom medel för upprorsuppsåtets förverkligande i de typiska

upprorsfallen angivas ej blott vapenmakt och eljest våldsamma medel utan

jämväl sabotage samt andra åtgärder, som hindrar eller allvarligt stör verksamhet

av synnerlig vikt för samhällslivet. Motivet för denna utvidgning

är att upprorsmän enligt senare tids erfarenheter från andra länder ofta

icke tillgriper vapenmakt eller andra våldsamma medel förrän i ett sent

skede av utvecklingen, då omvälvningen ej längre kan förhindras.

Den av kommittén sålunda föreslagna utvidgningen av brottsbeskrivningen

har vid remissbehandlingen av förslaget i allmänhet tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Från flera håll har emellertid ifrågasatts huruvida

icke brottsbeskrivningen blivit alltför vid och oklar. Kritik i detta hänseende

har särskilt framförts av de stora arbetstagarorganisationerna på arbetsmarknaden,

varvid de i första hand riktat uppmärksamheten på avgränsningen

av det kriminaliserade området i fråga om ekonomiska stridsåtgärder

såsom medel för uppror. Icke heller enligt min mening är brottsbeskrivningen

— vare sig beträffande ekonomiska stridsåtgärder eller andra handlingar,

som är avsedda att omfattas av den föreslagna bestämmelsen — tillräckligt

klar och entydig. Med hänsyn härtill är jag icke beredd att nu föreslå

någon ändring av upprorsparagrafen, såvitt avser medlen för uppror,

utan anser att detta spörsmål, som rymmer många svårlösta problem, bör

göras till föremål för ytterligare överväganden.

När det gäller möjligheterna att med ekonomiska stridsåtgärder hindra

eller allvarligt störa verksamhet av synnerlig vikt för samhällslivet, intager

statstjänstemännen en nyckelställning på arbetsmarknaden. Frågan om rätt

för dessa tjänstemän att tillgripa sådana åtgärder i fackligt syfte utredes av

1956 års förhandlingsrättsutredning. Det resultat, vartill denna utredning leder,

torde böra beaktas vid de fortsatta övervägandena rörande upprorsparagrafens

framtida utformning.

På grund av det anförda har det nuvarande stadgandet i SL 9: 1 överförts

med oförändrat innehåll till förevarande paragraf. I fråga om påföljden har

det emellertid synts mig alltför stelt att för sådana fall, som ej är ringa,

upptaga endast livstids fängelse, och såsom påföljd för dessa fall föreslås

därför fängelse i tio år eller på livstid. 2

2 §•

Paragrafen motsvarar SL 9: 2 och 9: 3 samt har i kommitténs förslag

motsvarighet i 16: 2 och 16: 3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 265

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Departementschefen. Beträffande de i SL 9: 2 och 9:3 upptagna brottstyperna

majestätsbrott och missfirmelse mot kunglig person talar samma

skäl, som anförts i fråga om brott mot ämbets- och tjänstemän i allmänhet,

för en ändrad konstruktion, innebärande att man tillämpar de lagrum i 3--5

kap. som avser det brottsliga förfarandet men vid bestämmande av påföljden

beaktar det förhållandet att brottet begåtts mot en kunglig person.

Med hänvisning till vad jag anfört vid 16 kap. 1 § i departementsförslaget

vill jag alltså föreslå en regel om att förhöjd påföljd i dylika fall kan bestämmas.

Det torde böra stadgas att fängelse må ådömas intill fyra år, om

gärningen ej är belagd med svårare påföljd än fängelse i sex månader, och

intill sex år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst två år.

3 §.

Paragrafen motsvarar SL 9:6 och kommittéförslaget 16: 5.

4 §.

Denna paragraf svarar mot SL 9:7. I kommitténs förslag har bestämmelsen

sin plats i 16:6.

Gällande rätt och kommittén. Enligt SL 9: 7 föreligger olovlig kårverksamhet,

om någon bildar eller deltager i sammanslutning, som måste anses vara

avsedd att utgöra ett sådant maktmedel som militär trupp eller polisstyrka

och som icke med vederbörligt tillstånd förstärker försvaret eller ordningsmakten,

eller ock för sådan sammanslutning tager befattning med vapen,

ammunition eller annan dylik utrustning, upplåter lokal eller mark för

sammanslutningens verksamhet eller understödjer sammanslutningen med

penningar eller på annat sätt. Påföljden för detta brott är högst straffarbete

i två år.

Det av kommittén framlagda förslaget överensstämmer i sak med den gällande

lydelsen.

Framställning av riksåklagarämbetet. I särskild framställning den 31 december

1953 har riksåklagarämbetet uttalat, att frågan om räckvidden av

förevarande bestämmelse borde övervägas ytterligare. Till stöd för framställningen

har ämbetet åberopat en hovrättsdom, vari åtal för olovlig kårverksamhet

ogillats i ett fall, då en organisation varit verksam för att förbereda

åtgärder, som borde vidtagas> för att i görligaste mån skydda befolkningen i

Sverige i händelse att landet ockuperades av främmande makt. Hovrätten

hade i sin dom funnit att det — även om sammanslutningen lätteligen kunde

komma i motsatsställning till statligt ledd verksamhet och därför icke

vore önskvärd, ur allmän synpunkt — icke framginge, att sammanslutningen

måste anses vara avsedd att utgöra sådant maktmedel som militär trupp

eller polisstyrka. Ämbetet har anfört, att det är tveksamt huruvida det bör

tillåtas att sådan verksamhet som den i målet avsedda bedrives okontrolle
Uihang

till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26G B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

rat. Man har att väga mot varandra intresset av att den enskildes motståndsvilja

icke törkvaves eller hämmas och del samhälleliga intresset att hindra

sådan verksamhet, som kan komma i motsatsställning till statligt ledd verksamhet

eller utvecklas i eu ur synpunkten av statens inre säkerhet icke

önskvärd riktning.

Över riksåklagarämbetets framställning har yttranden avgivits av överbefälhavaren

och statspolisintendenten.

Överbefälhavaren har ansett, att en ändring av straffbestämmelsen mot

olovlig kårverksamhet är påkallad, och har anfört:

Om en statligt ledd organisation av här ifrågavarande art skulle skapas

samtidigt med en eller flera på enskilt initiativ bildade sådana, föreligger

risk lor konkurrens om bl. a. personal, tjänster, förnödenheter och verksamhetsområden.

I gynnsammaste fall kunna verkningarna av en sådan konkurrens

inskränka sig till en viss irritation och ett mindre effektivt utnyttjande

av lesurser och tillfällen, men man torde icke kunna bortse från att

den angivna konkurrensen — i synnerhet om den kombineras med markerad

olikhet i politisk uppfattning m. m. — kan leda till rivalitet och öppen

kontlikt. Risken härför torde bli avsevärd därest initiativtagaren till en icke

statligt ledd verksamhet hyser planer på att utnyttja situationen för att

Irämja sina egna, en viss grupps eller en politisk riktnings intressen.

Förhållandena i de under andra världskriget ockuperade länderna äro icke

helt jämförbara med våra. Det må emellertid framhållas, att konflikter

mellan sammanslutningar av nämnda karaktär, s. k. motståndsrörelser, förekommo

under andra världskriget, vilket i en del fall reducerade motståndsrörelsernas

militära betydelse, förorsakade regeringsmakten politiska svårigheter

och vållade befolkningen onödiga lidanden. Utvecklingen i Grekland

under och efter andra världskriget utgör ett varnande exempel.

Valet av tidpunkt för att igångsätta en verksamhet av förevarande slag är

av stor betydelse. Fn privatperson torde sakna det underlag som kräves för

att kunna avgöra, när verksamheten bör sättas igång. Olämplig tidpunkt

kan sålunda komma att väljas, därför att vederbörande — till följd av oriktiga

underrättelser eller bristande överblick — felbedömer läget. Stora skadeverkningar

måste beräknas uppstå om initiativtagaren i en för försvaret

kritisk situation, t. ex. under mobilisering, ger order om verksamhetens

igångsättande och medlemmarna — i god tro — lämna sina befattningar.

Särskilt allvarligt blir läget om initiativtagaren härvid lyckats värva medlemmar

i befattningar av betydelse för försvaret och folkförsörjningen, t. ex.

befäl vid krigsmakten eller viktig personal vid kommunikationsverken.

en sammanslutning av ifrågavarande art böra naturligen personer som

tjäna främmande makts syften hindras att bli medlemmar. Skulle sådana personer

bli enrollerade, kan en motståndare få ytterst värdefulla underrättelser,

varjämte delar av organisationen kunna komma att arbeta för främmande

makt. Genom en infiltration av detta slag drabbades bl. a. den norska

motståndsrörelsen av svåra motgångar. För att kunna hindra en dylik företeelse

erfordras resurser att kontrollera blivande medlemmar. Sådana resurser

torde sällan föreligga för sammanslutningar bildade på enskilt initiativ

och utan medverkan av statliga myndigheter.

Ovan har konstaterats att verksamhet av här ifrågavarande slag kan bli

till men även om initiativtagaren icke direkt avser detta. Det är vidare genom

målet klarlagt att bildandet av en sådan sammanslutning icke kan beivras

med nuvarande lagstiftning. Härav följer emellertid att även personej

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 267

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

r av nämnda art utan att ingripande sker. Det bör nämligen obserflertalet

medlemmar icke behöva känna till initiativtagarens egent

eter med verksamheten. Denna skulle sålunda i själva verket kun
-

arbeta för främmande makt synes ha möjligheter att bilda samman

na ha ett rent meg;

ha ett rent illegalt syfte utan att detta uppdagades och ledde till rättslig

Det svnes vara av vikt att ovan påtalade förhållanden beaktas i samband

med behandlingen av förslaget till brottsbalk. Bildandet av en sammanslutnjn"

av ifrågavarande art som icke har auktorisation av statlig myndighet

eller underkastar sig kontroll av sådan myndighet måste kunna beivras.

Härvid bör dock — såsom riksåklagarämbetet framhalht — beaktas intresset

av att den enskildes motståndsvilja icke förkväves eller hammas. Lagstiftningen

synes alltså böra så utformas, att en dylik sammanslutning som

självmant bildas av befolkningen och som uppenbarligen icke utgör.ett hot

mot statens säkerhet icke göres rättsstridig. En förutsättning harfor bor

dock vara att förhållandena äro sådana, att auktorisation av statlig myndighet

icke kan inhämtas och att motsatsförhållande till statligt ledd verksam
-

het icke riskeras.

Stats polisintendenten har uttalat att förevarande spörsmål är av stor vikt.

Skilda samhällsintressen beröres av frågan, och ett slutligt ståndpunktstagande

till problemet kan knappast ske utan eu utredning av hela frågekom
-

Departementschefen. Riksåklagarämbetet har genom sin framställning

aktualiserat spörsmålet, huruvida en organisation, som syftar till att förbereda

åtgärder till skydd för befolkningen i händelse av ockupation, bor kriminaliseras.

I rättstillämpningen har en organisation med sådant syfte ansetts

falla utanför brottsbestämningen i stadgandet om olovlig kårverksamhet.

Denna bedömning torde i det aktuella fallet ha föranletts av att organisationen

ej var avsedd att träda i funktion förrän ockupationen inträffat och

svensk statsmakt upphört att fungera. I den mån en organisation verkligen

begränsar sin verksamhet på detta sätt synes det ej heller finnas anledning

aitt kriminalisera densamma. Men för att en sammanslutning med det aAsedda,

ändamålet i ett kritiskt läge skall kunna fylla sin uppgift kan den redan

under fredstid behöva vara fast sammansvetsad, och man kan under sådana

förhållanden icke bortse från risken för att den före inträffandet av

det läge, då den är avsedd att träda i funktion, utvecklar sig på sådant sätt

att den kommer i motsatsställning till statligt ledd verksamhet. För att förebygga

bildandet av organisationer som på detta sätt kan komma att utöva

en icke önskvärd makt i samhället, torde brottsbeskrivningen beträffande

förevarande paragraf böra vidgas så, att den omfattar förutom sammanslutning

vilken måste amses vara avsedd att utgöra maktmedel som avses

i paragrafen — jämväl organisation som med hänsyn till sin beskaffenhet

och det ändamål för vilket den är bildad lätteligen kan utvecklas till sådant

maktmedel.

Med den sålunda förordade utsträckningen av brottsområdet synes det

i riksåklagarämbetets framställning väckta spörsmålet bli löst på ett i hu
-

plexet.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268 B Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

vudsak tillfredsställande sätt. Några ytterligare ändringar i paragrafen har

Jag ej funnit anledning vidtaga. Paragrafen har alltså, med erforderlig

jämkning av regeln om påföljden, upptagits i den av kommittén föreslagna

lydelsen, kompletterad på sätt nyss angivits.

5 §.

Paragrafen har ej någon direkt motsvarighet i SL. I kommitténs förslag

svarar stadgandet mot 16: 7.

Kommittén. I förevarande paragraf föreslår kommittén efter mönster av

dansk och norsk lagstiftning ansvar för den som med våldsamma medel eller

med utländskt bistånd övar tvång eller hot i avsikt att påverka den allmänna

åsiktsbildningen eller att inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation

eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter

yttrandefriheten eller föreningsfriheten i fara.

I motiven till det föreslagna stadgandet framhåller kommittén, att de

möjligheter som gällande lagstiftning erbjuder till ingripande mot angrepp

mot medborgerliga fri- och rättigheter är bristfälliga och att komplettering

av lagstiftningen därför är påkallad. En sådan komplettering ligger även väl

i linje med Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande friheterna. Gärningar som har karaktär av

brott mot medborgerlig frihet kan innefatta förberedande åtgärder till uppror

eller högförräderi, ehuru gärningarna ännu ej riktats mot riket, statsskicket

eller de högsta statsorganen på sådant sätt att bestämmelserna om

straff för förberedelse eller stämpling till nämnda brott kan tillämpas. Det

kan i en viss situation vara av avgörande betydelse att möjlighet finnes att i

straffrättslig ordning effektivt ingripa mot angrepp gentemot de i den föreslagna

paragrafen omnämnda medborgerliga fri- och rättigheterna, innan

upprors- eller högförräderiuppsåt kommit till klart uttryck. Därtill kommer

att dessa fri- och rättigheter utgör sådana värden att det framstår såsom väl

motiverat att i brottsbalken upptaga en bestämmelse till skydd för dem mot

angrepp av svårartat slag även när upprors- eller högförräderiuppsåt ej föreligger.

Kommittén framhåller, att någon bestämning i lag av vad som i vårt land

avses med medborgerlig frihet ej finnes. I § 16 regeringsformen talas om

personlig frihet, frihet att välja vistelseort samt religions- eller samvetsfrihet.

Däremot upptages ej, såsom i vissa främmande författningar och i Europarådets

konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna, förenings- och församlingsfrihet samt yttrandefrihet.

I § S6 regeringsformen nämnes tryckfrihet, varmed emellertid i detta

lagrum förstås varje svensk mans rättighet att, utan några av den offentliga

makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter och att sedermera endast inför

domstol kunna tilltalas och dömas för deras innehåll. I ett år 1941

avgivet betänkande (SOU 1941: 20) har inom justitiedepartementet tillkalla
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 269

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år J962

de sakkunniga framlagt förslag till ändrad lydelse av § 16 regeringsformen

Ehuru detta förslag ej lett till lagstiftning, är det dock i dettasammanhan

av intresse Sålunda föreslog de sakkunniga att i ett nytt andra moment

paragrafen de arter av medborgerlig frihet som tillförsäkrades medborgarna

skulle uppräknas. Dessa arter var religionsfrihet, yttrandefrihet, tryck

frihet, församlingsfrihet och föreningsfrihet. Det av kommittén nu föreslagna

stadgandet har begränsats till fall då yttrandefriheten eller föreningsfriheten

sättes i fara. Dessa båda former av frihet är av grundläggande betydelse

för den demokratiska samhällsordningen och med skyddet i dessa

hänseenden uppnår man också i väsentlig mån skydd för forsamlingsfn eten

och religionsfriheten. Vad angår tryckfriheten, som ar ett viktigt le

yttrandefriheten, kommer dennas betydelse till direkt uttryck i kap.4

tryckfrihetsförordningen där det sägs, att den som domer i tryckfrihetsmål

skall ha i åtanke att tryckfriheten utgör grundval for ett fritt samhällsskick

Vidare stadgas i 1 kap. 1 § samma förordning att det, i overensstamme

med de i regeringsformen fastställda grunderna för en a lman tryckfrihet

och till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning,

skall stå varje svensk medborgare fritt bland annat att, med vissa angivna

inskränkningar, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter.

Då i den föreslagna lagtexten talas om att yttrandefriheten eller föreningsfriheten

sättes i fara avses, uttalar kommittén, att fara genom angreppet

uppstår icke endast för vissa enskilda personers yttrandefrihet eller föreningsfrihet

utan för dessa rättigheter hos en vidare krets av medborgare. Sa

dan fara kan uppkomma genom att angreppet riktas mot vissa ledande eller

tongivande personer eller sammanslutningar eller mot ett stort antal personer

i mindre framskjuten ställning. Det kan sålunda i forsta hand vara fråga

om angrepp mot en myndighet, sammanslutning eller enskild person som

har stor opinionsbildande betydelse, men yttrandefriheten kan aven sattas

i fara exempelvis genom en åtgärd som riktas mot hela eller en stor del av

personalen vid en eller flera mera betydande tidningar. Då i paragrafen talas

om att gärningsmannen skall ha avsikt att påverka den allmänna åsiktsbildningen

och att yttrandefriheten skall sättas i fara, ar det i forsta han

angrepp mot pressen som åsyftas, eftersom denna i vår tid har särskilt stor

betydelse för åsiktsbildningen. Angrepp mot andra organ för yttrandefriheten,

såsom radio-, televisions- och filmföretag, omfattas emellertid även

av bestämmelserna. Vad som avses med föreningsfrihet framgår enligt kommittén

i första hand av att i paragrafen straffbelägges handlingar som sker

med avsikt att inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller

yrkes- eller näringssammanslutning. Med föreningsfrihet avses emellertid

_förutom en förenings frihet att verka ohindrad även den enskildes

rätt att tillhöra eller icke tillhöra förening, utnyttja medlemskap i förening

eller verka för förening eller bildandet av sådan. Begreppet är å ena sidan

vidsträcktare än i lagen om förenings- och förhandlingsrätt, bl. a. såtillvida

att i nämnda lag endast avses förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

A andra sidan begränsas emellertid paragrafens tillämplighet dels av

s. 270 Kontrollera mot PDF

270 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

^ånget eller hotet är begränsade till våldsamma medel och

utländskt bistånd, dels av de förutsättningar som i paragrafen uppställts

J f!"å?a °m aVS*kten och d€ls genom att fara skall uppkomma för föreningsfriheten

over huvud. Uttrycket yrkes- eller näringssammanslutning syftar

forsta hand på de stora arbetsgivar-, arbetar- och tjänstemannaorganisa
hanHrr

rmt a°KVnf fntrala sammanslutningar inom industri, hantverk,

del och jordbruk. Avgörande är om sammanslutningen har sådan betydelse

att angrepp av ifrågavarande slag mot den måste sägas sätta förenings
^''kttT

T‘ L''" kSS fU3ti0n kan det tänkaS att an§rePP av lokal ka
,

. • rf Sad,an fCtydelse- Vad nu sa§ts gälIer 1 tillämpliga delar även

beträffande de politiska organisationerna.

slnI,rSUibjefV»!VtihinSeunde har’ Iiksom 1 uPProrsparagrafen i kommitténs förslag,

straffbarheten begränsats till direkt uppsåt eller avsikt

f,fr“be*amning har kommiUén föreslagit brott mot medborgerlig

fvra år J br0tt SkaH 6nHgt försIa§et vara fängelse i högst

Yttrandena. Förevarande paragraf har icke i något yttrande blivit föremai

för någon principiell erinran. Den har uttryckligen tillstyrkts av bl. a.

o mi en för utredning om det psykologiska försvaret, som framhållit att

kommittén hade särskild anledning att beakta betydelsen av en fri press och

önskemål om en precisering av bestämmelsens räckvidd har emellertid

utta ats a v riksåklagarämbetet och av landsorganisationen. Riksåklagarämetet,

som icke anser det klart, huruvida förslaget avses skola omfatta även

andra kränkningar av yttrande- och föreningsfriheten än de som sker i

statsfienthgt syfte, har anfört:

ninApVt”1 stadgandet framgår, att detsamma i huvudsak avser gärningar,

som ha karaktar av förberedelse till uppror eller högförräderi ehuru

upprors- eller hogforraderiuppsåtet ännu ej kommit till så tydligt uttryck

kan eSe/tid en^äH kan ifrågakomma- Ur stadgandet formulering

en av^t rand. n f- begr“ng med hänsyn tiH syftet med kränkningd»iaItttrfnae''

i er ior?nmgsfriheten icke utläsas. Enligt stadgandets ordalydelse

torde salunda aven en sådan kränkning av i paragrafen anrivna

intressen som icke ingår som ett led i en statsfientlig verksamhet utan°fullfoljer

andra syften, vara straffbar. Visserligen innebär härvidlag såväl beskrivningen

pa de medel, med vilka kränkningen skall genomföras som

kravet pa att yttrande- eller föreningsfriheten skall sättas ifara, en begränsnmg

av stadgandets räckvidd. Åtminstone såvitt angår kränkningens ge
sTuU

lrasnvft T d tIändSkt biStånd’ Synes dock fal1 kunna tänkas,§där let

!iatbg iSyftet- mfd Sarr,mgen icke riktar sig mot staten utan är av annan,

exempelvis privatekonomisk natur. Om sålunda, för att taga ett exempel en

Skc :Ur, l dnl^iiVl11 k,°rTaf ÖVer ett konkurrerande8 svenskt företags

_Jdetta andamål formår ett med trusten samarbetande större

utländskt foretag att verka härför genom att med utnyttjande av ekono
skrivn

™a ifi -Ut°V* PjtFfCkningar på ledande svenska^ pressorgan att

kunna ?rfde f°rutsättningar för straffbudets tillämplighet

kunna föreligga. Ämbetet finner det för sin del icke uteslutet, att behol av

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 271

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

straffskvdd även kan förefinnas för sådana kränkningar av den medborger
fe

E SBC
ÄSÄSÄ

mmäwä

komma till uttryck i motiven och i samband darmed en narmare precisen g

av stadgandets innebörd i detta avseende om möjligt genomforas.

Landsorganisationen har yttrat att brottstypen onekligen är diffus. Särskilt

gäller detta om uppsåtets innehåll, fullbordanspunkten .fara, samt

innebörden av »tvång eller hot». Landsorganisationen har dock intet att er

inra mot en kriminalisering av ifrågavarande angrepp, då kriminaliseringen

är begränsad till angrepp som begås med våldsamma medel eller med utländskt

bistånd. Oklart är huruvida skyddet omfattar endast centrala o g

nisationer; man får uppfattningen att detta närmast ar avsett Det kriterium,

som motiven anger för avgränsningen av kretsen av skyddade orga

nisationer är föga vägledande, något som också sammanhanger med den

svårbestämbara fullbordanspunkten: för föreningsfriheten uppkommen .fara»

Med hänsyn till att yttrandefriheten eller föreningsfriheten val

utan vidare kan anses omfatta även församlingsfriheten, anser landsorganisationen

denna senare böra upptagas såsom särskilt angreppsobjekt Med föreningsfrihet

avses enligt förslaget dels en förenings frihet att verka ohindrad,

dels den enskildes rätt att tillhöra eller icke tillhora förening och var

verksam för denna. Det torde knappast överensstämma med gallande språkbruk

att inrymma sistnämnda s. k. föreningsrätt under begreppet orenings

frihet- med detta avses väl i regel föreningens egen frihet i avseende å konstitution

och verksamhet. Kommitténs begrepp föreningsfrihet sages vara vidsträcktare

än i lagen om förenings- och förhandlingsrätt, »bland annat» såtillvida

att i denna lag endast avses förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Däremot säges ingenting om att begreppet i ett annat, väsentligt

avseende är vidsträcktare än den lagstadgade föreningsrättens begrepp. I detta

senare ingår icke den s. k. negativa föreningsrätten eller rätten att icke tillhöra

förening, i vilket avseende för övrigt den svenska lagen överensstämmer

med 1949 års internationella föreningsrättskonvention.

Departementschefen. Kommittén har med förevarande paragraf, efter

mönster från nyare dansk och norsk strafflagstiftning, velat kriminalisera

vissa angrepp på grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter. Harvi

avses gärningar, som i huvudsak har karaktär av förberedande åtgärder ti 1

uppror eller högförräderi, ehuru gärningarna ännu ej riktats mot riket,

statsskicket eller de högsta statsorganen på ett sådant satt, att bestamme - serna om förberedelse eller stämpling till nämnda brott kan tillampas. Paragrafen

har emellertid i förslaget utformats utan att upprors- eller hogförräderiuppsåtet

direkt antydes. Kommittén har i sina motiv understrukit,

att de i paragrafen avsedda medborgerliga fri- och rättigheterna utgor sådana

värden, att de bör straffrättsligt skyddas mot svårartade angrepp,

även när upprors- eller högförräderiuppsåt ej föreligger.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

remlXh^ f"Slag ^ ‘Cke ,6ranlelt ”äS™ principiella erinringar vid

remissbehandlingen, och det synes stå klart att denna komplettering av

iUnPvPr°HS~ °Chf for.radenbestämmelserna har g°da skäl för sig. Vad som kan

hrottnha\m0t avfattnin§en av den föreslagna nya straffbestämmelsen är att

he? atCt n när 0beStämd- Det «W a" ** bereder^svärig!

Fmellf f? 1 \ [ 3V denna beskaffenhet fullt klara och fasta konturer

mellertid torde okad klarhet kunna vinnas genom att brottet uttrvckli’

TellerT^T I"”1 Gn f°rm ^ °laga tVång ''ller olaga hot “ nhgf/kap

tén sitt första erifTSlaget) med dCt särskilda aPP^t som komm£

handlandet f^ dr^H1- S°m gäller beträffande själva

na Om brottet a fl?™* enhgt stadSandena om de nämnda brottstyper“

• °a br0t,tet P* detta satt anknytes till de särskilda brottstyperna olaga

ång och olaga hot, kan det knappast anses erforderligt att begränsa till^mpningsområdet

för den nya bestämmelsen till de fal? di gärningen sk"r

med våldsamma medel eller med utländskt bistånd. Detta rfkvisAör så

den eljesM brottmål!? he-er ^ anledning att 1 förevarande fall frångå

den eljest i brottsbalken gängse konstruktionen av uppsåtsbegreppet genom

att krava direkt uppsåt (avsikt), utan det bör anses tillfyllest uppsåM

vanlig bemärkelse föreligger. uppsåt i

Enligt det anförda bör såsom brott mot medborgerlig frihet anses att

<>.''»** hot med uppsät af. p/verka den Små "

• .. ningen eller att inkräkta på handlingsfriheten inom politisk

organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning. Därjämte bör i överensstämmelse

med kommitténs förslag uppställas det objektiva kravet att

raSI kommitté1111?13?311''16 allmänna medborgerliga friheterna sättes 1 fa1

k°mmittens förslag namnes i detta avseende yttrandefriheten och föreningsfnheten.

Såsom kommittén anfört uppnås härigenom i väsentlig mån

skydd aven for församlingsfriheten liksom för religionsfriheten. Jag§anser

mig emeUerhd böra tillmötesgå landsorganisationens önskemål om ftt församlingsfriheten

uttryckligen skall omnämnas. I föreningsfriheten får enligt

Vad kommittén uttalat anses ingå ej blott frihet för en förening att verka

o mdrad utan aven frihet för medborgarna att tillhöra eller icke tillhöra

danTI*8, ??tja medlemsskaP i förening eller verka för förening eller bildandet

av sadan (jfr SOU 1941:20 s. 25); jämväl den s. k. negativa föreningsrätten

inrymmes alltså under begreppet föreningsfrihet.

Ehuru det väsentliga syftet med denna bestämmelse är att komma åt gärnin

ar som i sjalva verket innefattar förberedande åtgärder till uppror eller

b0gf0arrader1’ har ParaSrafen som förut nämnts utformats utan någon divän

ditt r °m UPP,TOrS'' dIer högförräderiuppsåt. Det är alltså icke nöd
?!

för ansvar enligt paragrafen, att det kan påvisas att gärningen ingår

som ett led i eu rent statsfientlig verksamhet. Emellertid bör det betona” att

arntårm S"1 T ^ har understrukit — det bland brottsförutsättningsTtas?fPara

ck " ’ “!! medborgerIiSa och rättigheter skaSl

av medborgare!^ aVSCr ^ en>kilda perS°ner Utan en vidare krets

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 273

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Påföljden för brott mot medborgerlig frihet har i kommitténs förslag

beslämts till fängelse i högst fyra år. Med hänsyn till den mycket allvarliga

karaktären hos de där avsedda angreppen mot medborgarnas grundläggande

fri- och rättigheter och då det bör komma till klart uttryck, att det är fråga

om en särskilt kvalificerad form av olaga tvång och olaga hot, synes mig

_såsom ock förordats av Svea hovrätt — maximum i skalan för brott mot

medborgerlig frihet böra höjas till sex år.

6 §.

Paragrafen motsvarar SL 9:8 och kommittéförslaget 16: 8.

7 §•

Förevarande paragraf har motsvarighet i SL 9:9 och i kommittéförslaget

16: 9.

Departementschefen. I denna paragraf upptages regler om försök m. m.

Några sakliga ändringar i förhållande till gällande rätt föreslås ej, bortsett

från att någon särskild regel om försök till och underlåtenhet att avslöja

majestätsbrott ansetts ej behöva upptagas efter den ändring av konstruktionen

av ifrågavarande brottstyp som vidtagits i depaxtementsförslaget.

18 KAP.

Om brott mot rikets säkerhet.

Detta kap. motsvarar SL 8 kap., vilket liksom SL 9 kap. erhöll ny lydelse

genom 1948 års lagstiftning. I kommittéförslaget har kapitlet motsvarighet

i 17 kap. Vissa ändringar i förhållande till gällande rätt har vidtagits. Bl. a.

har vissa nya brottstyper införts.

Kapitlet innehåller i den nu föreslagna lydelsen följande brottstyper,

nämligen högförräderi (1 §), krigsanstiftan (2 §), trolöshet vid förhandling

med främmande makt (3 §), egenmäktighet vid förhandling med främmande

makt (4 §), spioneri (5 §), grovt spioneri (6 §), obehörig befattning med

hemlig uppgift och vårdslöshet med hemlig uppgift (7 §), ryktesspridning

till fara för rikets säkerhet (8 §), olovlig underrättelseverksamhet (9 §),

skymfande av utländsk rikssymbol (10 §), olovlig värvning (12 §) och tagande

av utländskt understöd (13 §). Därjämte upptar kapitlet en särskild

regel om vissa gärningar innebärande kränkning mot främmande makt

(11 §) samt bestämmelser om försök m. m. (14 §).

1 §•

Paragrafen motsvarar i gällande rätt SL 8:1 och i kommittéförslaget

17: 1.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274 JfcS

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

(Vilande rätt. Enligt SL 8: 1 föreligger högförräderi då någon — med

uppsåt att riket eller del därav skall med våldsamma eller eljest lagstridiga

medel eller med utländskt bistånd läggas under främmande makt eller

bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas

foretager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande.

Som en anordnad form av brottet har upptagits den händelse att någon

med uppsåt att åtgärd eller beslut av Konungen, riksdagen eller högsta

domarmakten skall med utländskt bistånd framtvingas eller hindras —

oretager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande. För högförräderi

dömes till straffarbete på livstid. Var faran ringa, skall döma°s

ill straffarbete från och med fyra till och med tio år.

Kommittén. I kommitténs förslag har SL:s konstruktion av högförräderiparagrafen

bibehållits i stort sett oförändrad. I anslutning till omarbetningen

av upprorsparagrafen har dock uttrycket »eljest lagstridiga medel» ersatts

med »sabotage eller andra åtgärder som hindra eller allvarligt störa

verksamhet av synnerlig vikt för samhällslivet». Vidare har några redaktionella

andTingar vidtagits. Kommittén har ansett, att straffbarheten i

subjektivt hänseende icke såsom vid uppror bör begränsas till fall då gärningsmannen

handlat med direkt uppsåt. Här är enligt kommitténs mening

fråga om brott mot rikets säkerhet av sådan natur, att även vid indirekt eller

eventuellt uppsåt i förhållande till den förrädiska effekten ingripande med

straff för högförräderi bör kunna ifrågakomma.

Yttrandena. Bestämmelserna angående högförräderi har föranlett särskilda

yttranden endast från landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation.

u

Landsorganisationen har yrkat, att de normala fackliga stridsåtgärderna

skall här liksom i fråga om uppror uttryckligen undantagas och att det subjektiva

rekvisitet skall bestämmas till direkt uppsåt, en skärpning som enligt

organisationens mening är påkallad av samma skäl som av organisationen

utvecklats beträffande uppror. Då kommittén avvisar tanken på en

dylik skärpning synes detta, anför landsorganisationen, knappast kunna

bero på annat än att det vidare uppsåtsbegreppet (omfattande även indirekt

och eventuellt uppsåt) tillagts särskild betydelse just i fråga om de ekonomiska

stridsåtgärderna. Då en högförräderihandling företages med utländskt

bistånd eller med vapenmakt eller andra våldsamma medel, föreligger

väl i praktiken alltid direkt uppsåt. Detsamma torde som regel gälla

där brottet förövas genom sabotage, vilket brott för övrigt — såsom kommittén

anmärker i upprorskapitlet — är självständigt straffbelagt även vid

de svagare uppsåtsformerna, och i fråga om vilket straffskalan är så hög

att en begränsning till direkt uppsåt knappast kan medföra någon försvagning

av samhällsskyddet. Om man nu för dessa fall likväl inte anser sig

kunna giva avkall på det vidare uppsåtsvillkoret, finns ju möjligheten att

begränsa skärpningen av detta villkor till att gälla de ekonomiska strids
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 275

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

åtgärderna (och ev. de åtgärder därutöver, som må anses som samhallsfarliga

i förslagets mening). En skärpning av uppsåtsvillkoret ar sålunda enligt

landsorganisationens mening påkallad av alldeles samma skal som beträffande

uppror. Ett särskilt skäl tillkommer, hänförande sig till det nara

objektiva sambandet mellan brotten. Man kan inte undgå att beakta den risk,

som bibehållandet av de svagare uppsåtsformerna vid högförräderi — men

med slopande av dem vid uppror — skulle kunna innebära for att aktioner,

som objektivt men inte subjektivt fyller rekvisitet för upprorsansvar, sa att

säga manövreras in under högförräderiparagrafen genom mer eller mindre

lösligt indicerade påståenden om att den påtalade gärningen inneburit fara

för att riket skulle bringas i beroende av främmande makt. Ett sådant

brottsresultat skulle inte behöva vara åsyftat av den anklagade; det skulle

vara till fyllest att det enligt domstolens bedömning kunnat antagas vara

möjligen förbundet med den åtalade handlingen.

Liksom vid upprorsparagrafen har landsorganisationen vidare uttalat, a

ansvar icke borde ifrågasättas för andra än anförare och anstiftare.

Tjänstemännens centralorganisation har instämt i vad landsorganisationen

anfört.

Departementschefen. För att högförräderi skall föreligga kräves enligt

gällande lag, i huvudfallet, att gärningsmannen har uppsåt att riket eller

del därav skall med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt

bistånd läggas under främmande makt eller bringas i beroende av

sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas. I likhet med vad

som gäller beträffande uppror är brottet fullbordat, så snart gärningsmannen

företager handling — likgiltigt vilken — som innebär fara för uppsåtets

förverkligande. Kommittén har i anslutning till omarbetningen av bestämmelserna

om uppror även föreslagit ny avfattning av högförräderiparagrafen.

Omarbetningen avser i huvudsak uppräkningen av medlen för

högförräderiuppsåtets förverkligande. I kommitténs förslag innehåller denna

uppräkning — bortsett från utländskt bistånd — vapenmakt eller eljest

våldsamma medel, sabotage samt andra åtgärder som hindrar eller allvarligt

stör verksamhet av synnerlig vikt för samhällslivet. På skäl, som anförts

vid 17 kap. 1 § i departementsförslaget, har jag funnit den av kommittén

föreslagna ändringen av upprorsparagrafen, såvitt avser medlen

för uppror, böra ytterligare övervägas. Av samma skäl är jag ej heller beredd

att nu föreslå någon motsvarande ändring av bestämmelserna om

högförräderi, utan dessa bestämmelser bör tills vidare upptagas i överensstämmelse

med gällande rätt. I departementsförslaget har, bortsett från

redaktionella jämkningar, endast skett den ändringen att — liksom vid uppror

— påföljden för normalfallen av brottet föreslås till fängelse i tio år

eller på livstid.

2 §■

Denna bestämmelse, som svarar mot 17: 2 i kommitténs förslag, har ej

någon direkt motsvarighet i SL.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Kommittén. Kommittén har uppmärksammat att krigsanstiftan i och för

sig ej är något brott enligt SL. Om exempelvis någon i ett spänt läge, med

uppsåt att föra riket ut i krig men utan uppsåt att riket skall bli underkuvat

av främmande makt, iscensätter ett gränsintermezzo eller en bombfällning

från flygplan, hemfaller han sålunda ej under något straffbud som tager

sikte på sådan handlings speciella karaktär av krigsanstiftan. Kommittén

har ansett, att denna lucka bör utfyllas. I förslaget har — efter mönster av

dansk och norsk rätt — upptagits ett stadgande av innehåll att den skall

dömas till ansvar för krigsanstiftan som, med uppsåt att riket skall invecklas

i krig eller andra fientligheter, åstadkommer fara därför med utländskt

bistånd eller med våldsamma eller svikliga medel, såvida gärningen ej är

att anse som högförräderi. Med uttrycket »andra fientligheter» avses åtgärder

av militär natur, i första hand ockupation. Vidare faller härunder

enligt kommittén blockad och andra tvångsåtgärder från främmande makts

sida, när åtgärderna utföres med eller direkt stödjes på militära maktmedel.

Påföljden för detta brott har i förslaget bestämts till minst ett och högst åtta

års fängelse.

Yttrandena. Beträffande brottsbeskrivningen har överståthållaråmbetet anfört,

att uttrycket »med svikliga medel», torde få anses göra det straffbara

området alltför obestämt, särskilt med tanke på att vad här avses jämväl

kan innefatta tryckfrihetsbrott. Med hänsyn till att stadgandet huvudsakligen

skall tillämpas under orostider, då ett känslomässigt tänkande lätt tager

överhand, synes till undvikande av att ett tendentiöst skrivsätt beivras

såsom innebärande användande av svikliga medel orden »eller svikliga» böra

utgå. I andra hand har ämbetet förordat, att uttrycket måtte ändras till

»med våldsamma eller uppenbart svikliga medel». Svea hovrätt har ansett

det böra övervägas, huruvida icke maximum för påföljden med hänsyn till

brottets allvarliga natur borde sättas högre än åtta år.

Departementschefen. I överensstämmelse med kommitténs förslag, som har

mönster i såväl dansk som norsk strafflag, torde ett stadgande som kriminaliserar

krigsanstiftan böra upptagas i förevarande paragraf. Jag anser

emellertid i likhet med överståthållarämbetet, att det i kommitténs brottsbeskrivning

använda uttrycket »svikliga medel» är alltför obestämt. Sådana

fall då någon sprider lögnaktiga uppgifter om främmande makt i syfte att

provocera fram fientligheter kan hänföras under 8 § i förevarande kapitel.

Det synes icke vara tillräckligt motiverat att i övrigt kriminalisera användande

av svikliga medel i angivet syfte. Jag vill därför föreslå, att stadgandet

begränsas till sådana fall då fara för krig eller andra fientligheter

åstadkommes med utländskt bistånd eller med våldsamma medel.

Den av kommittén föreslagna skalan för påföljden torde böra jämkas så

att minimum höjes till två år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 277

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

3 och 4 §§.

Dessa paragrafer motsvarar SL 8: 2 och 8: 3 samt 17: 3 och 17: 4 i kom

mittéförslaget.

5 och 6 §§.

Paragraferna svarar mot SL 8: 4 och 8: 5 samt mot 17: 5 och 17: 6 i kommittéförslaget.

Departementschefen. Bestämmelserna om spioneri torde kunna upptagas

i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag, som nara ansluter

till gällande rätt. Jag vill i sak allenast föreslå den jämkningen att uppdelningen

av latituden i 5 § slopas; en enhetlig skala, omfattande fängelse i

högst sex år, bör i stället upptagas.

7 §.

Denna paragraf svarar i gällande rätt mot SL 8: 6 och i kommitténs förslag

mot 17:7.

Gällande rätt och kommittén. I SL 8:6 första stycket stadgas ansvar för

obehörig befattning med hemlig uppgift, medan andra stycket stadgar ansvar

för vårdslöshet med hemlig uppgift. Det senare brottet innebar att

någon av grov oaktsamhet befordrar eller lämnar uppgift rörande försvaret

m. m. av hemlig natur.

Det av kommittén framlagda förslaget innefattar såvitt angår denna paragraf

ingen ändring av saklig innebörd.

Yttrandena, överbefälhavaren anför, att i kommentaren av BeckmanBeraendal-Strahl

till lagstiftningen om brott mot staten och allmänheten såsom

exempel på oaktsamma gärningar, som drabbas av ansvar enligt paragrafens

andra stycke, nämnes att någon förvarar en handling innehållande

hemlig uppgift ovarsamt så att obehörig får del av innehållet. Enligt allmänt

språkbruk innebär ordet »lämnar» — även om det såsom har sammanställes

med ordet »befordrar» — ett aktivt handlande och ej jämväl underlåtenhet

att taga något i förvar. Det har även i praktiken framkommit

tveksamhet huru lagrummet på denna punkt borde tolkas, överbefälhavaren

ifrågasätter om icke ett förtydligande bör göras.

Departementschefen. Med anledning av överbefälhavarens yttrande vill

jag erinra om att det till lagrådet remitterade förslaget till motsvarande

stadgande i SL innehöll formuleringen »röjer någon av grov oaktsamhet

uppgift» etc. Vid anmälan av förslaget framhöll föredragande departementschefen,

att det straffbara området alltså vore begränsat till »avsändande, offentliggörande,

utlämnande eller annat röjande», vilka uttryck förekom i

kommittéförslaget (prop. 1948: 80 s. 127). Den gällande lydelsen tillkom på

opaginerad Kontrollera mot PDF

-''78 13 Kungi. Maj:ts proposition nr 10 är 1962

hemställan inom lagrådet, varvid påpekades att det syntes mindre val förenligt

med det allmänna språkbruket att tala om att någon »röjer uppgift»,

saframt därunder skall inbegripas lämnande av oriktig uppgift avseende

visst sakförhållande (prop. s. 408). Lagrådsledamöternas hemställan avsåg

alltså icke någon ändring i sak utan endast en språklig jämkning. Härav torde

framgå, att stadgandet icke alltid förutsätter ett direkt utlämnande; grov

oaktsamhet vid handhavandet av de hemliga uppgifterna torde även eljest

i tillräcklig omfattning kunna hänföras under stadgandet. Vad överbefälhavaren

anfört torde alltså icke behöva föranleda någon omredigering av

lagtexten. o o

8 §•

Förevarande paragraf har i gällande rätt delvis motsvarighet i SL 11: 6. I

kommittéförslaget ingår stadgandet i 14:6.

Gallande rätt. Enligt SL 11:6 skall, såvitt nu är i fråga, den som bland

allmänheten sprider falskt rykte eller annat osant påstående som är ägnat

att framkalla fara för rikets säkerhet dömas för samhällsfarlig ryktesspridning.

Påföljden är högst straffarbete i två år. Bestämmelsen tillkom år 1948

på grundval av vissa stadganden, som enligt lagstiftning år 1936 infördes i

äldre 8 och 10 kap. i SL.

Kommittén. Kommittén redogör för de bestämmelser som för närvarande

finnes till skydd mot osann propaganda och konstaterar att detta skydd ej

är helt tillfredsställande tillgodosett. Enligt gällande bestämmelser kan man

ej straffa den som, utan uppsåt att gå främmande makt tillhanda, uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet bringar till den främmande maktens kännedom

falskt rykte eller annat osant påstående, som är ägnat att framkalla

fara för rikets säkerhet men ej är av hemlig natur; i SL 11: 6 avses endast

utspridande av sådant rykte eller påstående bland allmänheten. För att fylla

denna brist föreslår kommittén med mönster från dansk och norsk rätt en

bestämmelse om ansvar för den som gör sig skyldig till sådan gärning. I

detta syfte har i kommittéförslaget till paragrafen fogats ett andra och ett

tredje stycke, av vilka andra stycket upptager det uppsåtliga brottet och

tredje stycket oaktsamhetsbrottet. För andra styckets fall skall enligt förslaget

gälla samma skala som enligt nuvarande SL 11: 6, medan för oaktsamhetsfallet

föreslås böter eller fängelse i högst sex månader. Någon särskild

brottsbenämning har ej föreslagits för oaktsamhetsfallet.

Yttrandena. Kommittén för utredning om det psykologiska försvaret understryker

starkt behovet av att man effektivt ingriper mot den samhällsfarliga

propagandan, bl. a. i form av straffbud. Enligt kommitténs mening

skulle det kunna vara motiverat att giva straffbudet en vidare formulering,

sa att det avser ej endast osanna påståenden. En sådan utvidgning kan vara

påkallad med hänsyn till att en skicklig förledande propaganda mera sällan

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 279

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

använder direkta lögner. Genom ensidiga, ofta starkt affektbetonade framställningar

kan det eftersträvade syftet nås lika väl, kanske rent av bättre

än om direkta osanningar användes. Emellertid kan den invändningen göras,

att en dylik utvidgning ej skulle stå i god överensstämmelse med yttrandefriheten

och rätten till fri åsiktsbildning. Vilseledande propaganda far

i stället mötas genom saklig upplysning. Kommittén vill därför ej föreslå

någon ändring i förslaget i denna del.

Beträffande det av kommittén föreslagna nya stadgandet har överbefälhavaren

betonat, att stadgandet måste bedömas vara synnerligen betydelsefullt

med hänsyn till rikets säkerhet. Polisintendenten i Hälsingborg anser,

att den i motiven till stadgandet redovisade lydelsen av ett liknande straffstadgande

i norska strafflagen är avgjort bättre än förslaget. I varje fall

bör enligt hans mening andra stycket kompletteras i förtydligande syfte,

förslagsvis med orden »eller där ryktesspridning som avses i första stycket

i förhållande till främmande makt är ägnad att medföra samma fara».

Advokatsamfundet har ansett försiktigheten bjuda att oaktsamhetsfallen

vid den nya gärningstypen lämnas fria från ansvar. Å andra sidan har ett

par remissinstanser, nämligen Göteborgs rådhusrätt, överbefälhavaren och

kommittén för utredning om det psykologiska försvaret ansett att ansvar

vid grov oaktsamhet bör kunna inträda även i fall som avses i nuvarande

SL 11: 6. överbefälhavaren har därvid framhållit, att sådan ryktesspridning

kan vara i hög grad straffvärd, även om det icke kan bevisas att den skett

uppsåtligen. Bevisning i nämnda hänseende torde ofta vara svår att förebringa.

Samma synpunkt understrykes av kommittén för utredning om det

psykologiska försvaret, som framhåller att, om kravet på dolus i förhållande

till det osanna i de lämnade uppgifterna skulle vidhållas, stadgandets

praktiska användbarhet reduceras och dess betydelse torde bli mycket liten.

Kommittén anser att i fråga om påståenden som är ägnade att framkalla

fara för rikets säkerhet några betänkligheter icke föreligger för en kriminalisering

av grov oaktsamhet. Utvidgningen bör dock inskränkas till att

avse oaktsamhet i förhållande till det osanna påståendet. Kommitténs ståndpunkt

i denna del står i överensstämmelse med straffrättskommitténs förslag

år 1944 till SL 11: 6. I likhet med vad där föreslogs bör straff följa när

gärningsmannen väl ej insåg påståendets osanning men underlåtit skäliga

mått och steg för att förvissa sig om dess sanning.

Beträffande placeringen av det nytillkomna stadgandet har landsfogden

i Malmöhus lån, kommittén för utredning om det psykologiska försvaret

samt advokatsamfundet ifrågasatt huruvida icke detta rätteligen bör beredas

plats som självständig brottstyp bland brotten mot rikets säkerhet.

Departementschefen. I likhet med ett par remissinstanser anser jag lämpligast

att det av kommittén föreslagna tillägget till SL 11: 6 placeras i förevarande

kapitel om brotten mot rikets säkerhet. I samband härmed torde

jämväl den del av SL 11:6 som avser åtgärder ägnade att hota rikets säkerhet

böra överföras till detta kap. De förfaranden varom här är fråga torde

s. 280 Kontrollera mot PDF

280 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

kunna sammanföras till en särskild brottstyp med benämningen ryktesspridning

till fara för rikets säkerhet. V

I samband med 1948 års lagstiftning övervägdes huruvida ansvarsbestämmelsen

i SL 11:6 borde omfatta jämväl oaktsamhet. En sådan utvidgning

ade avstyrkts av advokatsamfundet, och jämväl föredragande departementschefen

fann den betänklig (prop. 1948: 80 s. 193). SL 11: 6 utformades också

i den slutliga lydelsen enbart som ett uppsåtligt brott. Frågan har nu åter

blivit vackt, i det straffrättskommittén föreslagit att ansvar för grov oaktsamhet

skall mtrada när det gäller de förfaranden, som är avsedda att krimmahseras

utöver nuvarande SL 11:6, varjämte bland remissinstanserna

böjts flera roster for komplettering jämväl av nuvarande SL 11: 6 i detta avseende.

Jag vill emellertid ansluta mig till advokatsamfundets avvisande

ståndpunkt. Det bor alltså krävas uppsåt såväl i fråga om att påståendet är

osant som att det ar agnat att framkalla fara för rikets säkerhet. Det må

framhållas att kravet på uppsåt enligt allmänna grunder icke innebär fordran

att gärningsmännen skall ha handlat med avsikt. Det är tillfyllest att han insett

att påståendet är osant och att det är ägnat att framkalla fara för rikets

säkerhet, varjamte ansvar inträder jämväl om s. k. eventuellt uppsåt före
-

9 §•

Paragrafen motsvarar i gällande rätt SL 8: 7 och i kommittéförslaget 17: 8.

10 och 11 §§.

Dessa båda paragrafer har i gällande rätt motsvarighet i SL 8: 8 och i

kommitténs förslag i 17: 9.

GäHande rätt. I SL 8:8 upptages under brottsbenämningen kränkande

av främmande makt följande fall: a) att någon offentligen skymfar främmande

makts flagga eller vapen eller annat dess höghetstecken; b) att någon

med våld, hot därom, smädelse eller annan missfirmlig gärning förgriper

sig mot främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riketsamt

c) att någon gör intrång i lokal som innehaves av främmande makts

representation eller gör skada därå eller å egendom som där finnes. För

rottet domes till fängelse eller till straffarbete i högst fyra år eller, om brottet

ar ringa, till böter.

Kommittén. Kommittén, som erinrat om vad som förekom beträffande detta

brott vid 1948 års strafflagsrevision (jfr SOU 1944: 69 s. 14 och 144 samt

prop. 1948: 80 s. 135 och 441) har i sitt förslag kompletterat brottsbeskrivmngen

i olika avseenden. Såvitt angår det under a) berörda fallet upptages

i förslaget offentligt skymfande ej blott av flagga, vapen eller annat höghetstecken

utan jamval av den främmande makten såsom sådan och dess

regermg. Kommittén har uttalat, att det visat sig att behov av en sådan bestämmelse

föreligger och att den ej inkräktar på den fria kritikrätten. Den
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 281

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

na utvidgning anknyter nära till det förslag som kommittén framlade i 1944

års betänkande och äger visst samband med det i 16: 4 i kommittéförslaget

upptagna stadgandet om förtal mot riksstyrelse m. m. I det fall som avses

under b) har uttrycket »smädelse eller annan missfirmlig gärning» utbytts

mot »ärekränkning», vilket icke är avsett att innebära annan ändring än den

som skulle följa av den av kommittén föreslagna nya gestaltningen av ärekränkningsbrottet.

I fråga om fallet c) har bestämningen »gör intrång i

lokal som innehaves av främmande makts representation eller gör skada

därå eller å egendom som där finnes» ersatts med att den främmande makten

kränkes »genom intrång i lokal eller skadegörelse å egendom som innehaves

av dess representation». — Såsom en allmän begränsning av brottsområdet

har i förslaget uppställts den förutsättningen, att den främmande

makten kränkes. Brottsbestämningen har av språkliga skäl ändrats till

»kränkning mot främmande makt».

Yttrandena. Denna paragraf i förslaget har föranlett kritiska uttalanden

av svenska journalistförbundet, som funnit motiven för en kriminalisering

av offentligt skymfande mot främmande makts regering alltför knapphändiga.

Förbundet har framhållit att krigsårens tryckfrihetsformer måhända

borde innehålla bättre argumentation för en reform, enligt vilken den, som

uttalar sig kritiskt om en Hitlers sentida efterföljare, skall riskera att åtalas

för att han skymfat främmande regering. Måhända kunde också från utrikesdepartementets

fond av erfarenhet hämtas belägg på värdet för ett land

av att i sin strafflagstiftning icke ha ett stadgande, som ger främmande makt

anledning att blanda sig i vad dess press skriver. Skäl torde föreligga att

upplysa folkrepresentationen om den bevisning som säges föreligga om ett

»behov» av det föreslagna straffstadgandet.

Departementschefen. Frågan om ärekränkning mot främmande stat eller

dess organ hörde till de spörsmål som övervägdes i samband med 1948 års

lagstiftning men då ej fick en slutgiltig lösning. Denna fråga är av grannlaga

och ömtålig natur, och starkt motstridiga synpunkter gör sig gällande. Det

förslag som kommittén nu framlagt innebär att den nuvarande bestämmelsen

i SL 8: 8, som kriminaliserar bl. a. smädelse eller annan missfirmlig gärning

mot främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riket, skall kompletteras

med ansvar för offentligt skymfande av främmande makt eller dess

regering. Det föreslagna tillägget synes emellertid alltför obestämt för att

lämpligen kunna införas i lagen. Uppfattningen om vad som skall anses som

skymfande för ett land eller dess regering är i hög grad subjektiv och beroende

på från vilken sida man ser saken. En saklig kritik, framförd i mycket

skarpa och hårda ordalag, kan av företrädarna för det land mot vilket

kritiken riktas uppfattas som skymfande, medan den i vårt land anses som

ett fullt tillåtligt uttryck för den fria yttrande- och kritikrätten. Om en ansvarsregel

med den av kommittén föreslagna innebörden införes i lagen, kan

svårigheter uppkomma för den svenska statsledningen att i politiskt oroliga

s. 282 Kontrollera mot PDF

282 B Kungl. Maj:ts proposition, nr 10 år 1962

tider värja sig för utländska påtryckningar med syfte att hämma pressfriheten.

Med hänsyn härtill har jag icke ansett mig böra upptaga någon regel

om offentligt skymfande av främmande makt eller dess regering.

Den del av SL 8: 8 som avser offentligt skymfande av främmande makts

flagga eller vapen eller annat dess höghetstecken torde böra utbrytas till en

särskild paragraf, som således blir motsvarighet till den i 15 kap. 7 § i departementsförslaget

upptagna bestämmelsen om skymfande av rikssymbol.

Påföljden bör bli densamma som enligt nämnda bestämmelse eller alltså

böter eller fängelse i högst sex månader, och såsom brottsbeteckning kan

användas skymfande av utländsk rikssymbol.

Av innehållet i SL 8:8 återstår därefter — med den av kommittén företagna

omredigeringen — att man kränker främmande makt genom våld, hot

om våld eller ärekränkning mot dess statsöverhuvud eller representant här i

riket eller genom intrång i lokal eller skadegörelse å egendom som innehaves

av dess representation. Dessa förfaranden synes ej böra bibehållas såsom

en självständig brottstyp, utan de bör hellre upptagas i samma form

som i departementsförslaget skett beträffande brott mot ämbets- och tjänstemän

m. fl. (se 16 kap. 1 § och 17 kap. 2 § i departementsförslaget). Det bör

således stadgas att, om gärning som är belagd med ansvar i 3—5 kap. innebär

att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud eller

representant här i riket kränker den främmande makten, fängelse må ådömas

intill två år, om gärningen ej är belagd med svårare påföljd än fängelse

i högst sex månader, och intill fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse

i högst två år. Vad sålunda stadgas bör äga motsvarande tillämpning, om

främmande makt kränkes genom brott innebärande intrång i lokal eller

skadegörelse å egendom som innehaves av dess representation här i riket.

12 och 13 §§.

Paragraferna motsvarar SL 8: 9 och 8: 10 samt kommittéförslaget 17: 10

och 17: 11.

14 §.

Bestämmelserna i denna paragraf har motsvarighet i SL 8:11 och 8: 12

samt i kommittéförslaget 17: 12 och 17: 13.

Departementschefen. Kommittén har föreslagit viss utvidgning av stämplingsbegreppet

såvitt angår högförräderi. Jag har ej ansett mig böra upptaga

detta förslag och vill beträffande skälen härför hänvisa till vad som anföres

vid 21 kap. 12 § i departementsförslaget.

Enligt SL 8: 12 andra stycket — vilken bestämmelse av kommittén införts

i 17: 13 andra stycket — skall den som bort inse att högförräderi, trolöshet

vid förhandling med främmande makt, spioneri eller grovt spioneri

är å färde men underlåter att avslöja vad som är honom kunnigt, ehuru det

kan ske utan fara för honom själv eller någon av hans närmaste, dömas till

fängelse i högst två år eller böter. Det synes mig systematiskt riktigare och

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 283

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

klarare att utforma denna regel med anknytning till de allmänna reglerna

om underlåtenhet att avslöja brott i stället för att bilda en särskild brottstyp.

Förutsättningen för att ansvar skall inträda bör vidare jämkas till att vederbörande

icke insett men haft skälig anledning antaga att brottet var å farde

(jfr 8 kap. 7 § i departementsförslaget). Någon särskild begränsning i fråga

om påföljdens bestämmande utöver vad som följer av de allmänna reglerna

är ej erforderlig. Jag vill därför föreslå den avfattningen av regeln, att den

som underlåter att avslöja brott av angivet slag skall dömas till ansvar

jämväl om han icke insett men haft skälig anledning antaga att brottet var

å färde.

Även beträffande det stadgande som nu finnes i SL 8: 12 första stycket

torde avfattningen böra anknytas till de allmänna bestämmelserna om medverkan.

I detta fall bör dock den särskilda regeln om påföljdens bestämmande

bibehållas. Det bör således stadgas att strängare påföljd än fängelse

i två år ej må ådömas.

19 KAP.

Om ämbetsbrott

I detta kap. upptages reglerna om ämbetsbrott, vilka för närvarande har

sin plats i SL 25 kap. I kommittéförslaget finnes reglerna i 18 kap._

De i kapitlet upptagna brottstyperna är desamma som i gällande rätt. Beträffande

brott mot tystnadsplikt (SL 25: 3) har ämbetsansvaret utsträckts

till vissa kategorier, som för närvarande ej är underkastade sådant ansvar.

Flera paragrafer i nuvarande SL 25 kap., vilka behandlar vissa detaljfrågor

rörande bestämmandet av påföljderna, har såsom anmärkts i den allmänna

motiveringen fått utgå för att införas i lagstiftningen om påföljderna.

Enligt den nu föreslagna lydelsen innehåller kapitlet regler om tjanstemissbruk

och grovt tjänstemissbruk (1 §), tagande av muta och g^vt mutbrott

(2 §) brott mot tystnadsplikt och ringa brott mot tystnadsplikt (.3 SL

tjänstefel och grovt tjänstefel (4 §), s. k. osjälvständigt ämbetsbrott (5 §) och

övergivande av tjänst (6 §). Därjämte finnes en bestämmelse om medverkan

(7 §) samt stadganden angående ämbetsansvarets omfattning (8 och 9 SSL 1

1 och 2 §§.

Dessa paragrafer motsvarar SL 25: 1 och 25:2 samt kommittéförslaget

18:1 och 18: 2.

Gällande rätt och kommittén. Missbrukar ämbetsman, genom handling

eller underlåtenhet, sin ställning till förfång för det allmänna eller någon

enskild, skall han, där gärningen ej utgör förskingring eller annan trolöshet

eller eljest är särskilt belagd med straff, enligt SL 25: 1 dömas för tjanste
-

s. 284 Kontrollera mot PDF

284 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

“1 nb*Uiri 1 *vsattmng eller suspension från tjänsten; om skäl är därtill,

skaH tilhka domas till fängelse eller straffarbete i högst två år. 1 ringa

fal! skall straffet allenast vara böter. Är tjänstemissbruk med hänsyn till omständigheterna

vid brottet att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstemissbruk

till avsättning och straffarbete i högst sex år. J

i 1 SV5i2 föreskrives bL a- att ämbetsman, som mottager, låter åt sig utlova

eller begar muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning,

skall domas dar ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för ta0ande

av muta såsom i SL 25: 1 stadgas.

oförändradeténS fÖrSla§ ^ ifl''ågaVaiande b^tämmelser upptagits i sak

Departementschefen. Av de s. k. självständiga ämbetsbrotten i SL 25: 1—4

ar tjänstemissbruk (1 §) och tagande av muta (2 §) de svåraste. Allvaret

t m garTgar> S°m åSyftas med dessa båda br«tt, framgår - förutom av

s rafflatituderna — av brottsbeskrivningarna och brottsbenämningarna. Det

ar också ett samhällsintresse av stor vikt, att förkastligheten hos ifrågavarande

brott inskarpes i det allmänna medvetandet. Enligt min mening är

det emeUerhd ur denna synpunkt mindre lämpligt, att gärningar som är av

sa lindrig art, att böter anses tillfyllest såsom påföljd, betecknas såsom

tjänstemissbruk eller tagande av muta. I förevarande paragrafer av departementsforsJaget

har med hänsyn härtill ej upptagits någon böteslatitud för

ringa fall. Sådana fall får i stallet hänföras till tjänstefel (4 §), vilket brott

ar subsidiart i förhållande till de Övriga självständiga ämbetsbrotten.

Den sälunda fore-dagna ändrade gränsdragningen mellan tagande av muta

och tjänstefel kommer att medföra viss begränsning av ansvaret för ledamöter

av beslutande församlingar m. fl., som avses i 8 § andra stycket av

departementsförslaget, och f. d. befattningshavare. Dessa är nämligen ej underkastade

ansvar för tjänstefel men väl för tagande av muta. Begränsningen

torde dock icke vara av någon större praktisk betydelse.

Lagshftningen om mutor har på senare tid varit föremål för intresse i den

offentliga debatten i samband med att i ett antal fall väckts åtal mot tjänsteman

för att de mottagit otillbörliga förmåner av leverantörer in. fl. I frams

a lnmg bil Kungl. Maj :t den 17 maj 1957 har statens sakrevision hemstaUt

om åtgärder i syfte att få till stånd bättre förhållanden på detta område,

bl. a. föreslås vissa rekommendationer till myndigheterna rörande förhållandet

mellan leverantörer till statsverket m. fl. och vissa statstjänstemän.

Aven riksdagen har nyligen uppmärksammat denna fråga (se allmänna beredningsutskottets

uti. 1957:15). Ärendet är beroende på Kungl Mai ds

prövning. ° J''

3 och 4 §§.

Dessa paragrafer, som återfinnes i 18: 3 och 18: 4 i kommitténs förslag,

svarar , gällande rätt mot SL 25: 3 och 25: 4. I departementsförslaget har

stadgandena underkastats viss omarbetning i redaktionellt avseende, varvid

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 285

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

jämväl införts särskilda brottsbenämningar, i 3 § för ringa och i 4 § för grova

fall. Beträffande det i 3 § upptagna brottet mot tystnadsplikt föreslås utsträckning

av ansvaret till vissa nya kategorier. Härom hänvisas till 8 §.

5 §•

Denna paragraf svarar i gällande rätt mot SL 25: 5 och i kommitténs förslag

mot 18: 5.

Gällande rätt och kommittén. I SL 25: 5, som fick sin nuvarande lydelse

vid 1948 års lagstiftning, stadgas att, om ämbetsman finnes ha genom gärning

som är annorstädes än i 1—4 §§ nämnda kap. belagd med straff åsidosatt

sin tjänsteplikt, denna omständighet skall beaktas vid bestämmande av

straffet, varjämte föreskrives att fängelse intill två år må ådömas, ändå att så

högt straff eljest ej kunnat följa. I det till lagrådet remitterade förslaget saknades

föreskriften, att det förhållandet att tjänsteplikten åsidosatts skulle beaktas

vid bestämmande av straffet. Föreskriften tillkom på hemställan av

lagrådet, som bl. a. framhöll att skillnaden i behandlingssättet i fråga om

de°självständiga ämbetsbrotten och de i förevarande paragraf avsedda brotten

skulle starkare framhävas genom en föreskrift av denna innebörd. Vidare

skulle man enligt lagrådet vinna den fördelen att innebörden av de i

andra lagrum förekommande hänvisningarna till paragrafen (exempelvis

SL 5: 15) bleve tydligare (se prop. 1948: 80 s. 428).

Kommitténs förslag innebär ej någon ändring i förevarande paragraf.

Yttrandena. Två remissmyndigheter, Svea hovrätt och militieombudsmannen.

har ifrågasatt, huruvida icke den i paragrafen upptagna föreskriften

om att åsidosättande av tjänsteplikt skall beaktas vid bestämmande av straffet

borde utmönstras. Svea hovrätt har därvid hänvisat till en i Svensk Juristtidning

intagen redogörelse för rättspraxis av professorn I. Strahl (årg.

1953 s. 577), vilken redogörelse utmynnar i ett förslag i nämnda riktning.

Militieombudsmannen framhåller, att ifrågavarande på lagrådets föranledande

intagna föreskrift närmast tillkommit av lagtekniska skäl och icke

därför att det ansetts i och för sig erforderligt att genom en uttrycklig föreskrift

fastslå, att det genom brottet skedda åsidosättandet av tjänsteplikt

skall beaktas redan vid tillämpning av de allmänna straffbestämmelserna

för brottet. Vad lagrådet i övrigt uttalat i förevarande sammanhang synes

giva anledning till antagande, att det avsetts att lagrummet ej skall behöva

åberopas i andra fall än då åsidosättandet av tjänsteplikten bedömes i mera

nämnvärd män inverka i försvårande riktning. Denna inställning har även

kommit till uttryck i rättspraxis och doktrin. Enligt erfarenheterna beträffande

rättstillämpningen i militära mål har likväl osäkerhet givit sig tillkänna

i det hänseende varom nu är fråga, och förekommande avgöranden

har till följd därav utmärkts av en föga tillfredsställande brist på enhetlighet.

Sålunda har exempelvis förekommit att, då en krigsman, som ar

s. 286 Kontrollera mot PDF

286 JtS

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

underkastad ämbetsansvar, under fullgörande av dagbefälstjänst lämnat det

för honom anvisade tjänstgöringsområdet och således förskyllt ansvar jämlikt

SL 26: 13 för övergivande av post, straff ådömts med åberopande jämväl

av SL 25:5, ehuru omständigheterna till synes icke varit mera försvårande

än vid ett normalt fall där en person utan ämbetsansvar gör sig skyldig

till sådant brott som nu nämnts. Vid påpekande från militieombudsmannens

sida, att vid sådant förhållande SL 25: 5 icke borde ha åberopats, har

invänts, att den ifrågavarande brottstypens svårhetsgrad i och för sig i jämförelse

med andra brottskategorier inom SL 26 kap. ansetts böra föranleda

tillämpning av 25:5. För att i möjligaste män söka förebygga sådana och

liknande missuppfattningar, som förekommit i betydande utsträckning, har

militieombudsmannen vid sitt granskningsarbete ägnat särskild uppmärksamhet

åt hithörande frågor. Ett åberopande av lagrummet i fall då så icke

bort ske kan ha föranlett en av lagstiftaren icke avsedd extraordinär straffskärpning.

Den i rättstillämpningen rådande osäkerheten är uppenbarligen

att tillskriva det förhållandet, att vid den slutliga utformningen av SL 25: 5

däri infördes den allmänt avfattade föreskriften att tjänstepliktens åsidosättande

skall beaktas vid bestämmandet av straffet. Om lagrummet bibehållits

i den ursprungligen föreslagna avfattningen, enligt vilken där icke

stadgades annat än att maximum i den vanliga straffskalan fick överskridas

intill två års fängelse, hade det varit klart att, såsom departementschefen

också underströk i det till lagrådet remitterade förslaget, lagrummet

skall citeras endast i fall där sådant överskridande sker.

Det må i detta sammanhang jämväl anmärkas, att justitiekanslersämbetet

i sitt remissyttrande ifrågasatt, huruvida icke ändring borde vidtagas i syfte

att, i den mån ämbetshandling innefattar åsidosättande av tjänsteplikt, för

vilket straff finnes stadgat annorstädes än i 1—4 §§ i förevarande kap., sådan

gärning skall behandlas som om den till övervägande del framstår som

självständigt ämbetsbrott.

Departementschefen. Förevarande lagrum, som avser s. k. osjälvständiga

ämbetsbrott, utsäger i sin gällande lydelse — förutom att eljest tillämpligt

maximum kan överskridas intill två år — att den omständigheten att

tjänsteplikt åsidosatts skall beaktas vid påföljdens bestämmande. Enligt

erfarenheter från rättspraxis efter det stadgandet år 1948 tillkom synes tilllämpningen

därav kunna vålla vissa svårigheter, och då regeln icke fyller

något oavvisligt behov, anser jag mig böra tillmötesgå de från några håll

framförda yrkandena, att den skall utgå. Paragrafen bör sålunda begränsas

till en regel om att eljest tillämpligt maximum må överskridas. Såsom föredragande

departementschefen framhöll vid den lagrådsremiss som ledde till

1948 års lagstiftning behöver paragrafen citeras endast då den vanliga skalans

maximum överskrides.

Justitiekanslersämbetet har väckt frågan, huruvida icke de osjälvständiga

ämbetsbrotten borde reformeras så att de i övervägande grad behandlas såsom

självständiga ämbetsbrott. Vad ämbetet anfört synes mig ej giva anled
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 287

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ning till någon omprövning av brottsbeskrivningarna i förevarande kapitel,

men spörsmålet torde sedermera få övervägas i anslutning till åtalsreglerna.

6 §•

Paragrafen har i gällande rätt motsvarighet i SL 25: 9 och i kommitténs

förslag i 18: 9.

7 §•

Denna bestämmelse svarar i gällande rätt mot SL 25: 10 och i kommitténs

förslag mot 18: 10.

Departementschefen. Enligt den grundsats som kommer till uttryck i 22

kap. 4 § i departementsförslaget bör annan medverkande än gärningsmannen

ej ådömas ansvar i de fall då endast böter ingår i latituden för brottet.

Med anledning härav bör den ringa graden av brott mot tystnadsplikt uteslutas

från tillämpningsområdet för förevarande paragraf.

Andra punkten i första stycket av SL 25: 10 i den gällande lydelsen bör

utgå för att i likhet med vad som är avsett beträffande de därstädes åberopade

bestämmelserna i SL 25: 7 upptagas i lagstiftningen om påföljderna.

8 §•

Förevarande paragraf har i gällande rätt motsvarighet i SL 25: 11 första och

andra styckena. I kommittéförslaget motsvaras bestämmelserna i paragrafen

av 18: 11 ävensom av 15: 7.

Gällande rätt. SL 25: 11 innehåller regler om ämbetsansvarets omfattning.

Enligt första stycket skall med ämbetsman förstås domare, annan statens

befattningshavare, som endast medelst rannsakning och dom kan avsättas

från sin tjänst, samt den som har förtroendesyssla från vilken Konungen

må entlediga honom. Vad som sägs om ämbetsman skall även gälla om dem

som är satta att förvalta städers, menigheters eller allmänna av Konungen

stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter,

om de tjänstemän som lyder under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna

samt om andra som förordnats att förrätta ämbete eller tjänsteärende.

Därjämte skall, enligt andra stycket, den som är förordnad eller vald

till ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling eller sitter i

jury eller beskattningsnämnd vara underkastad ämbetsansvar enligt vissa

av stadgandena i kapitlet. Vissa begränsningar gäller i fråga om möjligheterna

att döma sådana personer till suspension och avsättning.

Kommittén. Beträffande SL 25: 11 har kommittén föreslagit viss ändring i

fråga om möjligheterna att döma ledamot av beslutande statlig eller kommunal

församling till avsättning. Då denna del av stadgandet skall överföras

till lagstiftningen om påföljderna, kommer förslaget i det avseendet att

s. 288 Kontrollera mot PDF

288 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

behandlas i annat sammanhang. Vidare har kommittén i förtydligande syfte

mfort en regel om att bestämmelserna i 2 och 3 §§ angående ansvar för dem

som vant ämbetsmän skall äga motsvarande tillämpning på de kategorier

som ej ar ämbetsmän men som innehaft annan befattning, vilken enligt

lorevarande paragraf är underkastad ämbetsansvar. Denna regel har upptagits

som ett nytt tredje stycke, medan nuvarande tredje stycket upptagits

som en särskild paragraf (se 9 § i departementsförslaget).

Kommittéförslaget innehåller vidare förslag om utsträckning av ämbetsansvaret

i visst avseende till nya kategorier, nämligen såvitt angår brott mot

tystnadsplikt, vilket behandlas i 3 § i förevarande kapitel. Bestämmelsen

harom har emellertid i kommitténs förslag ej upptagits i kapitlet om ämbetsbrott

utan i det kapitel som avser brott mot allmän verksamhet (15: 7 i

iommittens förslag). Av kommitténs redogörelse framgår, att den svenska

lagstiftningen om brott mot tystnadsplikt innefattar dels den allmänna bestämmelsen

i SL 25:3, som riktar sig mot ämbetsmän eller förutvarande

ämbetsmän eller med dem jämställda och dels ett stort antal stadganden i

skilda lagar och författningar om tystnadsplikt i särskilda fall för olika

personkategorier, såväl befattningshavare som enskilda. Enligt förslaget

skall stadgandet i SL 25:3 utsträckas att gälla vissa kategorier som ej är

underkastade ämbetsansvar men som likväl intar en sådan ställning att de

har tystnadsplikt på liknande sätt som ämbetsmän och med dem likställda.

De kategorier som avses med förslaget är följande: 1) den som utan att

vara underkastad ämbetsansvar är eller varit anställd i allmän tjänst (maskinskriverskor,

vaktmästare och annan underordnad personal som ej har

självständig tjänsteutövning); 2) den som av myndighet tillkallats för överläggning

eller medverkan i dess verksamhet (såsom exempel nämnes personer

som kallats att såsom experter tillfälligt deltaga i handelsförhandlingar

i statlig regi); 3) den som fullgör eller fullgjort lagstadgad tjänsteplikt

(värnplikt, civilförsvarsplikt). Ansvarsregeln skall enligt förslaget vara subsidiär,

så att ansvar inträder endast om gärningen eljest ej är särskilt belagd

med straff. Skalan för påföljden beträffande brottet, vilket i likhet med

det i SL 25: 3 avsedda brottet erhållit benämningen brott mot tystnadsplikt,

har i förslaget satts till fängelse i högst ett år eller böter, i ringa fall

endast böter.

Yttrandena. Spörsmålet om ämbetsansvarets omfattning i allmänhet har

berörts av tjänstemännens centralorganisation, som funnit det läge som uppkommit

i detta avseende synnerligen beklagligt. Den nuvarande bestämmelsen

om ämbetsansvarets omfattning är till sin ordalydelse icke särdeles klar

och skapar en påtaglig rättsosäkerhet, men ämbetsansvarets nuvarande samband

med förhandlingsrätten gör, att en översyn av detsammas omfattning

får mycket vittgående konsekvenser ur arbetsrättslig synpunkt. Ur denna

speciella synpunkt finner organisationen det angeläget, att förhandlingsrätten

för de i offentlig tjänst anställda i varje fall kan få en sådan lösning, afl

man fristående kan överväga frågan om ämbetsansvarets omfattning eller i

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 289

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

varje fall skapar lagregler, som ger ett klarare uttryck för det nuvarande

rattsläget. Landsorganisationen har erinrat bl. a. om sitt yttrande över straffrättskommitténs

år 1944 avgivna förslag till lagstiftning om brott mot staten

och allmänheten (se prop. 1948:80 s. 61), varvid landsorganisationen

uttalat, att en ny bestämning av subjektkretsen för ämbetsmannaansvaret

kunde anstå i avvaktan på den allmänna utredning rörande tjänstemannarätten,

vilken aktualiserats från olika håll.

Stockholms rådhusrätt har uttalat, att den i SL 25: 11 använda termen

rannsakning, som visserligen anknyter till regeringsformens ordalag men

som icke förekommer i den nya processlagstiftningen, torde böra utgå ur

lagtexten.

Det av kommittén föreslagna särskilda stadgandet om brott mot tystnadsplikt

har lämnats utan erinran eller i princip tillstyrkts av samtliga remissinstanser

med undantag av tjänstemännens centralorganisation, som

framhåller att genom förslaget på visst sätt ämbetsansvar i begränsad utsträckning

införes för samtliga i offentlig tjänst anställda jämte vissa andra

personer, som får beröring med den offentliga verksamheten. I 1948 års förhandlingsrättskommittés

betänkande har föreslagits ett förenhetligande av

de disciplinära bestraffningsformerna. Utgångspunkten inom denna kommitté

var, att dessa straff mera skulle få karaktären av privaträttsliga avlalsstraff

än av allmänna offentligrättsliga straff. Härigenom har man ansett,

att en större överensstämmelse med den privata arbetsmarknadens reaktionsformer

mot olämpligt uppträdande i tjänsten skulle skapas. Det förslag

straffrättskommittén här framlagt går i rakt motsatt riktning mot förhandlingsrättskommitténs.

Enligt organisationens uppfattning är det lämpligare

att den straffrättsliga reaktionen liksom på den privata arbetsmarknaden

sker i disciplinär väg eller i särskilda fall genom specialstraffrätten.

Av de remissinstanser som framfört erinringar mot särskilda punkter i

det ifrågavarande förslaget må först nämnas justitiekanslersämbetet, som

finner den andra i stadgandet upptagna personkategorien (den som av myndighet

tillkallats för överläggning eller medverkan i dess verksamhet) ganska

obestämd. Sålunda kan man fråga sig, om en industriledare som levererar

krigsmateriel till försvaret skall anses medverka i myndighets verksamhet.

Vad angår det av kommittén anförda exemplet, experter vid handelsförhandlingar

i statlig regi, torde kunna sättas i fråga, om dessa icke är underkastade

ämbetsansvar och att straffbudet såvitt angår dem följaktligen

icke är påkallat. Ämbetet har för sin del varit av den uppfattningen, att

ledamöter i de vanliga statliga kommittéerna vid fullgörandet av sitt uppdrag

handlar under ämbetsansvar, detta emedan de förordnats att förrätta

tjänsteärende. Är nämnda uppfattning riktig, synes kunna hävdas, att den

som av Kungl. Maj:t förordnats att som expert biträda en handelsdelegation

och i denna egenskap exempelvis lämnar upplysningar av avgörande

betydelse för bestämmandet av vilka varor, som skall importeras eller exporteras,

deras kvalitet, kvantitet och pris m. m. intager en så likartad ställning

i jämförelse med kommittéledamoten, att anledning saknas att i an
10

llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

svarshanseende behandla honom annorlunda än denne. Ämbetet ifrågasätter

darfor att, om en fastare avgränsning av personkretsen för den här

berörda kategorien icke kan ernås, kategorien får utgå.

Varumärkes- och firmautredningen påpekar i sitt yttrande att, enligt

3 § i 1931 års lag mot illojal konkurrens, anställd som yppar yrkeshemlighet

straffas endast om det sker under den tid tjänsteavtalet är gällande. I

det föreslagna stadgandet bestraffas brott mot tystnadsplikt även om det begåtts

efter det dan avsedd anställning, överläggning, medverkan eller tjänstgöring

upphört. Paragrafen är för sin tillämpning beroende av att särskild

tystnadsplikt finnes föreskriven. Det kan emellertid icke uteslutas, att i särskild

författning stadgas tystnadsplikt för de i paragrafen åsyftade personalkategorierna

även beträffande yrkes- eller affärshemligheter som det

anställande organet kan använda i sin verksamhet. I den mån sådana yppas

under anställningstiden synes enligt förslagets särskilda regel härom

förfarandet vara att bedöma enligt konkurrenslagen. Men sker det sedan

anställningen upphört, skulle gärningen falla under det föreslagna stadgandet

i brottsbalken. I och för sig kan skäl anföras för att utsträcka den tid

under vilken yppande av yrkeshemlighet är otillåten. Det kan tänkas ske

genom att 3 § första stycket konkurrenslagen vidgas till att omfatta även

viss tid efter anställningens slut eller genom att den nämnda bestämmelsen

suppleras genom en s. k. generalklausul mot illojal konkurrens. Varumärkes-

och firmautredningen är emellertid icke för närvarande beredd att närmare

angiva hur skyddet för yrkeshemligheter bör utformas i en reviderad

lag mot illojal konkurrens. Då det icke synes önskvärt att, i sådana fall då

staten eller det allmänna driver rörelse i konkurrens med enskild företagsamhet,

skyddet för yrkeshemligheter skall på en omväg kunna göras längre

gående för offentlig företagsamhet än för den enskilda, föreslår varumärkes-

och firmautredningen, att man överväger möjligheten att från det

föreslagna lagrummets tillämpningsområde undantaga yrkeshemlighet, tillhörande

en av det allmänna bedriven rörelse i vilken vederbörande varit

verksam.

Polisintendenten i Hälsingborg har föreslagit förtydligande av lagtexten

på så sätt att det angives, att tystnadsplikt skall föreligga jämlikt instruktion,

tjänsteföreskrift, order eller särskild anvisning.

Svenska tidningsutgivareföreningen uttalar, att lagrummet särskilt i orostider

kan inbjuda till betänkliga åtgärder. Har någon av myndighet tillkallats

för överläggning — t. ex. en pressman till en konferens rörande någon

ömtålig fråga — och bestämmelser om hemlighållande av vad vid sådana

överläggningar förekommit blivit meddelade, har man på ganska effektivt

sätt lyckats lägga munkavle på en person, vars frispråkighet myndigheterna

tror sig ha anledning frukta. Lagrummet bör formuleras så, att det icke

lämnar någon som helst möjlighet för dylika anordningar. Svenska journalistförbundet

har erinrat om bestämmelserna i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen

samt anfört att det är i hög grad påkallat, att den föreslagna paragrafen

omformuleras i syfte att undanröja varje tvivel om att paragrafen

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 291

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

innefattar en sådan enligt lag föreskriven tystnadsplikt, som avses i 7 kap.

3 § tryckfrihetsförordningen.

Auditören vid kustflottan har med instämmande av chefen för kustflottan

framhållit, att med den formulering stadgandet erhållit straff för samma

brott skulle komma att stadgas såväl i detta stadgande som i 3 § i kapitlet

om ämbetsbrotten såvitt gäller sådana värnpliktiga som under militärtjänstgöringen

är underkastade ämbetsansvar, t. ex. furirer.

Övers tåt hållarämbetet har föreslagit att det särskilda stadgandet om bötesstraff

för ringa brott skall utgå.

Departementschefen. Det synes icke möjligt att i detta sammanhang upptaga

frågan om ämbetsansvarets omfattning till en allmän omprövning. Såsom

straffrättskommittén framhållit är denna fråga beroende av den fortsatta

behandlingen av problemet om tjänstemännens förhandlingsrätt och

därmed sammanhängande spörsmål.

Kommittén har föreslagit en bestämmelse om ansvar för brytande av tystnadsplikt,

avseende vissa kategorier som ej för närvarande är underkastade

ämbetsansvar och därför ej faller under den nuvarande regeln i SL 25:3

(19 kap. 3 § i departementsförslaget). Det synes befogat att ett sådant stadgande

upptages i brottsbalken. Att såsom tjänstemännens centralorganisation

ifrågasatt beivra dessa brott huvudsakligen på disciplinär väg kan icke

anses lämpligt med hänsyn till att det här rör sig om brott som understundom

kan vara av ganska allvarlig karaktär.

De kategorier som enligt förslaget skall omfattas av stadgandet är dels

den som utan att vara underkastad ämbetsansvar är eller varit anställd i allmän

tjänst, dels den som är eller varit av statlig myndighet tillkallad för

överläggning eller medverkan i dess verksamhet och dels den som fullgör

eller fullgjort lagstadgad tjänsteplikt. Såvitt angår den första och tredje av

dessa kategorier synes ej föreligga anledning till erinran. Däremot ställer

jag mig i likhet med justitiekanslersämbetet tveksam beträffande den kategori

som avser personer tillkallade av myndighet för överläggning eller medverkan

i dess verksamhet. Såsom ämbetet framhållit torde de som tillhör

denna kategori i stor utsträckning vara underkastade ämbetsansvar enligt

gällande regler, och i den mån de faller utanför det nu stadgade ämbetsansvaret

är det mycket vanskligt att klart avgränsa den krets som bör anses

ingå i kategorien. Med hänsyn härtill synes denna grupp böra utgå.

Varumärkes- och firmautredningen har i sitt remissyttrande ifrågasatt

huruvida icke undantag bör göras beträffande den som varit anställd i en

av det allmänna bedriven rörelse. Såsom motiv för denna begränsning har

anförts, att enligt motsvarande regel i lagen mot illojal konkurrens yppande

av yrkeshemlighet är belagt med ansvar endast om det sker under den

Hd anställningsavtalet är gällande. Vad utredningen anfört har visst fog för

sig. Det bör emellertid bemärkas, att sådana befattningshavare, vilka är

verksamma inom rörelse som bedrives av det allmänna och vilka enligt

nuvarande regler faller under SL 25 kap., är underkastade ämbetsansvar

s. 292 Kontrollera mot PDF

292 B

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

även då tystnadsplikten brytes efter anställningens upphörande. Då personkretsen

vidgas synes det ej vara skäl att följa en annan grundsats. Jag

är därför icke beredd att tillstyrka utredningens förslag.

I kommitténs förslag har den nya ansvarsregeln placerats i det kap. som

avser brott mot allmän verksamhet. Då det emellertid här i själva verket

gäller en utsträckning i visst avseende av ämbetsansvaret och det ej finnes

anledning att i den mån det utsträckta ansvaret drabbar anställda i allmän

tjänst utesluta möjligheten att såsom påföljd tillämpa suspension och

avsättning på samma sätt som eljest, vill jag förorda att regeln i ämnet

upptages i förevarande paragraf i form av ett stadgande som utsträcker

ämbetsansvaret enligt 3 § i kapitlet till de nyss omförmälda båda kategorierna.

Vid avfattningen av lagtexten torde få beaktas, att suspension och

avsättning icke kan ådömas den som är underkastad ansvar därför att han

fullgör lagstadgad tjänsteplikt, vare sig gärningen begås under tjänstgöringen

eller efter dess slut.

Med anledning av vad tidningsutgivareföreningen och journalistförbundet

anfört vill jag understryka, att regeln i 3 § i detta kapitel (nuvarande

SL 25:3) ej innebär sådan i lag stadgad tystnadsplikt, som avses i 7 kap.

3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen, och att detsamma uppenbarligen

gäller den nya regel varom nu är fråga.

På sätt Stockholms rådhusrätt föreslagit torde uttrycket »rannsakning

och dom» böra ersättas med »dom».

9 §.

Denna paragraf svarar i gällande rätt mot tredje stycket i SL 25: 11 och

mot 18: 12 i kommitténs förslag. Hänvisningen i paragrafen avser nu endast

5 §, eftersom nuvarande SL 25: 7 skall utgå ur kapitlet.

20 KAP.

Om brott av krigsmän

Bestämmelserna i SL 26 kap. om brott av krigsmän har upptagits i detta

kapitel, som motsvarar 19 kap. i kommitténs förslag. Några väsentliga ändringar

i jämförelse med gällande rätt innefattas ej i kommittéförslaget, och

ej heller vid departementsbehandlingen har det funnits påkallat att i större

utsträckning avvika från gällande regler. Bestämmelserna i SL 26:7 och

26: 8 (19: 7 och 19: 8 i kommitténs förslag), avseende våld eller hot mot

krigsman och missfirmelse av krigsman, har sammanförts i en paragraf, 7 §,

och omredigerats i överensstämmelse med vad som skett med motsvarande

bestämmelser om brott mot tjänstemän (16 kap. 1 § i departementsförslaget).

Första och andra styckena i SL 26: 20 (19: 20 i kommitténs förslag) har

fått utgå för att upptagas i samband med lagstiftningen om påföljderna

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 293

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Med den utformning förevarande kapitel erhållit i departementsförslaget

innehåller det följande brottstyper, nämligen lydnadsbrott (1 §), grovt lydnadsbrott

(2 §), myteri (3 §), ohörsamhet mot vakt och grov ohörsamhet

mot vakt (4 §), missbruk av förmanskap och grovt missbruk av förmanskap

(5 §), obehörig befälsutövning och grov obehörig befälsutövning (6 §),

oskickligt beteende (8 §), uppvigling av krigsmän och grov uppvigling av

krigsmän (9 §), undanhållande (10 §), rymning (11 §), övergivande av post

(12 §), onykterhet i tjänsten (13 §), fylleri (14 §), förargelseväckande beteende

(15 §), tjänstemissbruk och ringa tjänstemissbruk (16 §) samt tjänstefel

och grovt tjänstefel (17 §). Därjämte innehåller kapitlet den nyssnämnda

regeln angående våld eller hot m. m. mot krigsman (7 §) ävensom

bestämmelser om ansvar för försök m. m. (18 §), om vilka som är krigsmän

(19 §) samt om ämbetsansvar i vissa fall för krigsmän (20 §).

1 och 2 §§.

Dessa båda paragrafer äger motsvarighet i SL 26: 1 och 2 samt i kommittéförslaget

19: 1 och 2.

3 §•

Paragrafen motsvarar SL 26: 3 och kommittéförslaget 19: 3,

Gällande rätt. I SL 19: 3 stadgas ansvar för myteri. Påföljden är för anstiftare

och anförare straffarbete i högst sex år eller fängelse samt för annan

deltagare liögst straffarbete i fyra år. I vissa angivna kvalificerade fall kan

strängare påföljd ådömas.

Kommittén. Kommitténs förslag innebär inga andra ändringar än som föranledes

av införandet av enhetligt frihetsstraff. Enligt förslaget utgör påföljden

för annan deltagare än anstiftare och anförare i normalfallet fängelse

i högst fyra år eller disciplinstraff.

Yttrandena. Chefen för flygvapnet och chefen för Göteborgs örlogsstation

anser, att lägsta påföljden för myteri bör vara fängelse även då fråga är om

annan deltagare än anstiftare och anförare.

Departementschefen. Det synes ej vara anledning att, såsom chefen för flygvapnet

och chefen för Göteborgs örlogsstation ifrågasatt, höja minimum för

annan deltagare än anstiftare och anförare. Paragrafen bör således upptagas

i överensstämmelse med kommitténs förslag, dock med den jämkningen att

disciplinstraff nämnes före fängelse.

4—6 §§.

Förevarande paragrafer svarar mot SL 26:4—6 och kommittéförslaget

19: 4—6. Särskilda brottsbenämningar har införts för de grova fallen.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

7 §•

Denna paragraf äger motsvarighet i SL 26: 7 och 26: 8. I kommitténs förslag

motsvaras paragrafen av 19: 7 och 19: 8.

Gällande rätt. Det i SL 26: 7 behandlade brottet våld eller hot mot krigsman

är en motsvarighet till våld eller hot mot tjänsteman enligt SL 10- 1

Enligt särskilt stadgande i paragrafen skall lika med våld anses sådan gärning

som innefattar försök varom i SL 14: 2, 14: 3 eller 14: 10 förmäles. Motivet

till denna bestämmelse har varit att i en försöksbestämmelse rörande

ifrågavarande brott hot och lindrigare våld borde uteslutas samt att tillhakaträdande

från försök till grövre våld ej borde föranleda straffrihet i de fall

som här avses (se prop. 1948: 144 s. 88). För brott enligt SL 26: 7 skall dömas

till fängelse eller disciplinstraff; om brottet med hänsyn till att det innebär

fara för krigslydnaden eller eljest är att anse som grovt, är påföljden

fängelse eller straffarbete i högst fyra år. Därjämte kan strängare påföljd

ådömas, då brottet under vissa kvalificerade förhållanden förövas under

krig.

I SL 26: 8 stadgas ansvar för missfirmelse mot krigsman i nära överensstämmelse

med bestämmelsen i SL 10: 5 om missfirmelse mot tjänsteman.

Kommittén. Kommittén har ansett att de vanliga reglerna om frihet från

ansvar vid tillbakaträdande från försök bör gälla även i fall som avses i

19: 7 i förslaget. Den nuvarande regeln, att försök till vissa brott i SL 14

kap. skall likställas med våld, har därför fått utgå och försöksregeln har

i vanlig ordning upptagits i slutet av kapitlet. Vidare har kommittén föreslagit

viss jämkning av påföljdslatituden för det fall då brottet förövas under

krig.

Stadgandet om missfirmelse mot krigsman har upptagits av kommittén

med de jämkningar som påkallats av kommitténs förslag i fråga om ärekränkningsbrotten.

Departementschefen. I likhet med vad som förordats beträffande brott mot

tjänsteman och vissa likartade brott (se departementsförslaget 16 kap. 1 §,

17 kap. 2 § och 18 kap. 11 §) torde de brott varom här är fråga icke böra

konstrueras såsom en självständig brottstyp utan bedömas enligt de allmänna

reglerna i 3 5 kap. Bestämmelserna i paragrafen bör sålunda inskränkas

till stadganden som möjliggör ådömande av strängare påföljd än som följer

av de nämnda kapitlen. Såsom en allmän regel i detta avseende torde böra

gälla, att fängelse må ådömas intill två år, om gärningen ej är belagd med

svårare påföljd än fängelse i sex månader, och intill fyra år, om å brottet

eljest kan följa fängelse i högst två år. Vidare bör, i nära överensstämmelse

med de nuvarande reglerna i SL 26: 7, skärpning av påföljden kunna inträda

i vissa kvalificerade fall. Den särskilda regeln i andra punkten av 7 § första

stycket — innebärande att lika med våld skall anses gärning innefattande

försök till vissa brott i SL 14 kap. — torde såsom jämväl kommittén föreslagit

få utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 295

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

8 §.

Denna paragraf motsvarar SL 26:9 och kommittéförslaget 19:9.

9 §•

Till denna paragraf, som äger motsvarighet i kommittéförslaget 19: 10

har överförts stadgandet om uppvigling av krigsmän i SL 26: 10. Paragrafen

har omformulerats i överensstämmelse med bestämmelsen om uppvigling

i 15 kap. 5 § i departementsförslaget.

10 g.

Förevarande paragraf motsvarar SL 26: 11 och kommittéförslaget 19: 11,

Gällande rätt, I SL 26:11 stadgas ansvar för undanhållande. Gärningen

innebär att krigsman olovligen avviker eller uteblir från avdelning av

krigsmakten, vid vilken han skall tjänstgöra eller vistas,^ eller eljest från

tjänstgöringsställe som är bestämt för honom. Påföljden är disciplinstraff,

den som förut begått sådant brott må dock dömas till fängelse. För undanhållande

under beredskapstillstånd är påföljden disciplinstraff eller fängelse;

var riket i krig dömes högst till straffarbete i två år.

Kommittén. För att undvika den speciella återfallsregeln i förevarande pasagraf

och med hänsyn tagen även till innebörden av de nya medverkan6- reglerna har kommittén föreslagit en enhetlig skala för normalfallet av

disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. Införandet av enhetligt

frihetsstraff har vidare föranlett att för beredskapstillstånd och krig

upptagits en enhetlig skala, disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

Yttrandena. Militieombudsmannen har riktat viss anmärkning mot brottsfceskrivningen

i fråga om detta brott. Undanhållande föreligger förutom

då krigsman avviker eller uteblir från avdelning av krigsmakten vid vilken

han skall tjänstgöra eller vistas — även då krigsman »eljest» avviker eller

uteblir »från tjänstgöringsställe som är bestämt för honom». Enligt förarbetena

(SOU 1946:83 s. 100) har sistnämnda del av stadgandet tillkommit

med tanke på att krigsman uteblir från för honom bestämt tjänstgöringsställe

i fall då krigsmannen på grund av tjänstgöringens art överhuvud icke

tillhör avdelning av krigsmakten. Den avfattning SL 26: 11 i denna del erhållit

har i flera fall givit upphov till missförstånd och feltolkning. Sålunda

har uteblivandet från tjänstgöringsställe inom ett regementes förläggnings©mråde

(t. ex. kompanis övningsplats eller annan särskild för tjänstgöring

anvisad uppeliållsplats inom förläggningsområdet) bedömts såsom undanhållande

även i fall då vederbörande därvid icke lämnat förläggningsområdet.

Stöd för ett sådant bedömande har ansetts vara att finna i lagtextens

uttryck »eller eljest från tjänstgöringsställe som är bestämt för honom». I

dylika fall har sålunda i yttranden som till militieombudsmannen avgivits

s. 296 Kontrollera mot PDF

296 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

over anmarkningar mot straffbesluten vanligen framhållits att det låge betydligt

narmare till hands att i uttrycket .eller eljest, lägga in meningen

»eller utan att avvika från avdelningen, än att såsom lagstiftaren avsett i

gSn fn|fg-ga bCtydelsen »eller från tjänstgöringsställe som, om tjänstgonngen

fullgores aHnorstäde8 än vid avdelning av krigsmakten, är för ho
183

f) 0 F miIitieombudsmannens ämbetsberättelse 1951 s.

Chefen för sydkustens marindistrikt har ansett det önskvärt att den nu
ZSZZSSZ?*-**1SL

26:11 ™

vt^rm"en- ^Gd an''edning av vad militieombudsmannen i siU

“ Vl11 Jag1f°rorda''att uttrycket »eljest, ersättes med »om han

hk . h\ avdelning». Det framgår då klart, att det senare ledet av

brottsbesknvningen avser sådana fall, då krigsmannen icke tillhör avdelning

av krigsmakten.

I överensstämmelse med vad kommittén föreslagit vill jag tillstvrka att

den sarsldMa torfalUregeln i paragrafen fär utgl och jag^lr If heli.r !

övrigt funnit anledning till erinran mot kommitténs förslag.

11 §•

igDetta stadgande äger motsvarighet i SL 26: 12 och kommitténs förslag

12 §.

Paragrafen svarar mot SL 26: 13 och kommittéförslaget 19: 13.

_ Departementschefen. Till denna paragraf har överförts bestämmelserna om

övergivande av post _i SL 26: 13. Kommittéförslaget innebär allenast den

n ringen, att den särskilda regeln om övergivande av post under beredapstillstånd

fått utgå. Jag vill för min del jämväl förorda den förenklingen,

att någon särskild regel för ringa fall av övergivande av post under krig

ej upptages. r 1 5

j^Förevarande paragraf motsvaras av SL 26:14 och kommitténs förslag

14 §.

Stadgandet motsvaras av SL 26: 15 och kommittéförslaget 19: 15.

Departementschefen. Av skäl som jag har anfört vid stadgandet rörande

fylleri å allmän plats (15 kap. 16 § i departementsförslaget) bör även i förevarande

paragraf brottsbenämningen fylleri användas i fråga om samtliga

tall som omfattas av paragrafen. ö

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

B 297

15 §.

Denna paragraf äger motsvarighet i SL 26; 16 och kommittéförslaget

19: 16.

Departementschefen. Paragrafen innehåller i gällande rätt bestämmelser

dels om förargelseväckande beteende och dels om deltagande i demonstrationståg

i militär tjänstedräkt. Beträffande den senare brottstypen torde det

vara tillfyllest, att förbud stadgas i tjänstereglementet för krigsmakten och

att överträdelse bestraffas som vanligt tjänstefel. Denna del av paragrafen

synes därför kunna utgå.

16 och 17 §§.

Dessa båda paragrafer motsvarar SL 26: 17 och 26: 18. I kommittéförslaget

svarar paragraferna mot 19: 17 och 19: 18.

Departementschefen. De båda stadganden varom här är fråga avser tjänstemissbruk

och tjänstefel. Beträffande tjänstemissbruk finnes en särskild regel

om påföljden för ringa fall. För detta fall torde böra införas beteckningen

ringa tjänstemissbruk. Motsvarande komplettering torde få göras i fråga

om grovt fall av tjänstefel.

18 §.

Denna paragraf motsvarar SL 26: 19 och 26: 20 tredje stycket samt kommittéförslaget

19: 19 och 19: 20 tredje stycket.

Departementschefen. I förevarande paragraf upptages regler om ansvar för

försök m. m., såvitt angår brott varom i detta kapitel är fråga. Någon regel

om ansvar för försök till sådana brott som avses i 7 § torde icke böra upptagas.

Försök blir sålunda i dessa fall belagt med ansvar allenast i den mån

det följer av reglerna i 3—5 kap.

19 §.

Motsvarighet till denna bestämmelse finnes i SL 26:21 och kommitténs

förslag 19: 21.

Departementschefen. Förevarande paragraf, som definierar begreppet

krigsman, torde böra upptagas i överensstämmelse med gällande rätt; enligt

numera använd terminologi torde dock uttrycket »manskap» böra utbytas

mot »underbefäl eller meniga».

20 §.

Paragrafen svarar mot SL 26:22 och kommittéförslaget 19:22.

10j Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

21 KAP.

Krigsartiklar

!VaraT m0t nuvarande SL 27 kap. med rubriken »Särskilda

bestämmelser for krig, beredskapstillstånd m. m.> och som i kom
ZTZ

in har “otsvari8het 1 20 kap., har i förslaget fått den förkortade

överskriften »Krigsartiklar». Huvudbestämmelsen i 1 § om krigsförrä
“

1, årslaget med den ändrade brottsbeteckningen landsförräderi och

landssvek — har i vissa avseenden omarbetats. Vidare har upptagits eu

^arskdd regel om likställande av ockupationstillstånd utan militärt motständ

med det fall att krigstillstånd föreligger. Denna regel som i kommmé
vwS

fUPPtag,tsf]såsom 2 § i kapitlet har i departementsförslaget med

dgad avfattmng flyttats till kapitlets slut. Den i SL 27: 13 upptagna regeln

f™ npe. a n‘ng a^, e”er befrielse från påföljd i visst fall har av skäl fom

framgår av den allmänna motiveringen fått utgå ur kapitlet. I övrigt har

piUetV3Sent lga ändrin8ar i förhållande till gällande rätt vidtagits i ka
1

den nu föreslagna lydelsen upptager kapitlet följande brottstyper, nämhgen

kndsfor^den och landssvek (1 §), landssviklig vårdslöshet (2 §),

overlopande till fienden (3 §), samröre med fienden (4 §), undergrävande

rnankömsT ’ fÖrSVa"sskadli8 ryktesspridning (6 §), olovlig sam
mankomst

(7 §), försummande av krigsförberedelse och grovt försumman
d.

® av ^‘gsforberedelse (8 §), dagtingan (9 §), stridsförsumlighet och grov

stridsförsumlighet (10 §) samt folkrättsbrott och grovt folkrättsbrott (U S).

Vidare upptages bestämmelser om försök m. m. (12 g), definition av begreppet

krigsmän (13 §), bestämmelse om jämställande i visst avseende med

riket av stat som ar förbunden med riket i krig (14 §), definition av begreppet

beredskapstillstånd (15 §), bestämmelser om vidgad tillämpning i

vissa fall av stadganden som förutsätter att riket är i krig (16 §) samt slutligen

en regel om innebörden i visst avseende av begreppet fiende (17 §).

1 §■

Denna paragraf motsvarar i gällande rätt SL 27: 1 och i kommitténs förslag

20: 1.

Gallande rätt I SL 27:1 meddelas bestämmelser om krigsförräderi. I första

stycket angives olika krigsförräderifall i två skilda grupper. Den första

gruppen avser fall, då någon begår gärning som är till avsevärt men för det

egna försvaret eller för motståndsverksamheten. Såsom exempel nämnes

i lagtexten att man hindrar, missleder eller förråder rikets krigsmakt eller

del darav, forleder därtill hörande krigsfolk till modlöshet eller myteri fördärvar

eller forråder försvarsverk eller fabrik, bro, fartyg eller annat’som

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 299

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

har avsevärd betydelse för försvaret, eller att man genom osann framställning

sprider sådan misströstan bland allmänheten att försvaret kan avsevärt

försvåras. Den andra gruppen gäller biståndshandlingar åt fienden

till avsevärt men för riket, såsom anskaffande av krigsfolk, tjänstbarheter,

förnödenheter eller understöd.

För krigsförräderi dömes enligt första stycket i SL 27: 1 till straffarbete

på livstid eller, om faran för rikets säkerhet var ringa, straffarbete mellan

fyra och tio år. Enligt andra stycket dömes jämväl för krigsförräderi svensk

medborgare som, då riket är i krig, bär vapen mot riket, även om hans insats

på fiendesidan icke skulle ha medfört avsevärt men för riket. På samma satt

bedömes enligt detta stadgande, om svensk medborgare annorledes gör

tjänst åt fienden i verksamhet eller uppgift av avsevärd betydelse för fiendens

krigföring. I tredje stycket upptages en lindrigare bestämmelse, som

avser bistånd åt fienden genom gärningar av i första stycket beskrivet slag,

vilka emellertid icke medfört avsevärt men för riket. Påföljden är i dessa

fall straffarbete i högst sex år eller fängelse. Om gärningen bestod i anskaffande

av tjänstbarheter eller förnödenheter eller annan tjänst åt fienden

inom ockuperat område, och gärningen särskilt med hänsyn till befolkningens

behov eller gärningsmannens försörjning ej kunde anses otillbörlig,

skall ej till straff dömas.

Kommittén. Enligt kommitténs förslag skall förevarande brott få benämningen

landsförräderi (första stycket) eller, då fråga är om lindrigare fall,

landssvek (andra stycket). För att göra lagtexten tydligare och mera lättläst

bar typfallen upptagits i särskilda punkter, varefter de båda i gällande

rätt förekommande generella klausulerna upptagits såsom sista punkt i uppräkningen

av typfall och tillsammans med själva ansvarsbestämmelsen.

Den första generella klausulen i SL 27: 1 som uttryckes med orden »annan

dylik förrädisk gärning som är till avsevärt men för försvaret eller för

motståndsverksamhet inom ockuperad del av riket», bar i förslaget ersatts

med »annan dylik förrädisk gärning», där den »är ägnad att medföra betydande

men för rikets krigsmakt eller eljest för försvaret av riket».

Beträffande innebörden av ordet försvaret uttalar kommittén, att tillämpningen

av lagstiftningen om förräderi under krig numera torde, när kriget

har total karaktär, icke böra vara begränsad till det militära försvaret, d. v. s.

det försvar som uppbäres av den militära försvarsorganisationen. Även det

civila försvaret bör åtnjuta samma skydd mot förrädiska handlingar. Att

under ordet försvaret inbegripa civilförsvaret överensstämmer för övrigt

med terminologien i civilförsvarslagen, där det heter att civilförsvaret hai

till uppgift att utöva sådan verksamhet för rikets försvar som icke åvilar

krigsmakten. Härutöver bör emellertid enligt kommitténs mening även

i förevarande bestämmelse inläggas en allmännare betydelse, nämligen att

såsom förräderi mot försvaret anses även handlingar som överhuvud är ägnade

att avsevärt försvåra möjligheterna att försvara riket. De principer som

sålunda legat till grund för en viss omformnlering av den första av de gene
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

300 ii

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

rella klausulerna i 1 § forsta stycket har även föranlett jämkning av ordalagen

r de exempel i punkterna 1-3 som i anslutning till denna klausul

överförts från SL 27: 1. Uttrycken »hindrar, missleder eller förråder rikets

krigsmakt eller del därav» samt »förleder därtill hörande krigsfolk till modoshet

eHer myteri» föreslås bli ersatta med orden »hindrar, missleder

eller forråder krigsfolk eller andra som äro verksamma för försvaret av

riket eller forleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet». Att ordet

trolöshet upptagits i lagtexten beror på att myteri avser endast gärnin-ar

av krigsmän (jfr SL 26:3). Krigsfolk är ett kortare uttryck för »rikets

krigsmakt eller del därav». Liksom det i gällande rätt använda uttrycket anses

tillämpligt då en enda person inom krigsmakten hindras, missledes eller

forrådes såvitt det kan sägas inverka på funktionsdugligheten hos någon

krigsmaktens avdelning, utesluter enligt kommittén ej det i förslaget använda

uttrycket samma tolkning, i synnerhet som de i paragrafen angivna fallen

endast ar vagledande exempel. Såsom fall av materiell skadegörelse antores

i SL 27: 1 att någon »fördärvar eller förråder försvarsverk eller ock

_fbri_„’ bro’ fartyg eller annat, som har avsevärd betydelse för försvaret»,

et föreslås att i uppräkningen i stället upptages »befästning, krigsmateriel,

abrik, förråd, kraftanläggning, trafikled, fartyg eller annat av betydelse för

försvaret».

Med den allmänna formulering som användes i förslaget har kommittén

ej ansett nödvändigt att i lagtexten särskilt angiva motståndsverksamhet

inom ockuperad del av riket. En motståndsverksamhet under tid då riket är

i krig ingår, uttalar kommittén, i försvaret av riket i den betvdelse som försvaret

av riket har i förevarande paragraf.

Den andra generella klausulen i SL 27: 1, att någon till avsevärt men för

nket »eljest gör tjänst åt» främmande makt, har i förslaget ersatts med

»annan dylik förrädisk gärning», där gärningen »innefattar betydande bistånd

åt fienden».

Kommittén föreslår att andra stycket i SL 27: 1 får utgå och att stadgandet,

i vad det avser svensk medborgare som bär vapen mot riket, överföres

till den paragraf som avser överlöpande till fienden (3 § i departements»örslaget).

Beträffande det fall att svensk medborgare »annorledes gör tjänst

åt fienden i verksamhet eller uppgift av avsevärd betydelse för fiendens

krigföring» anser kommittén att bestämmelserna om landsförräderi eller

landssvek kan tillämpas, bestämmelserna om landssvek när den enskildes

insats ej i och för sig har större betydelse.

Vad angår den i SL 27: 1 tredje stycket upptagna, särskilt med tanke

på ockupationsfallet tillkomna lindrigare bestämmelsen har förslaget konstruerats

så, att det avser lindrigare fall av båda de gärningstyper som behandlas

i första stycket. Till ansvar skall sålunda enligt 1 § andra stycket i

förslaget dömas, ändå att gärning som i första stycket avses endast i mindre

mån är ägnad att medföra men för försvaret av riket eller innefattar ringare

bistånd åt fienden än där sägs. Den endast för ockupationsfallen gällande

klausulen om straffrihet i vissa fall för gärning som ej kan anses otill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 301

Kungl. Maj:ts proposition, nr 10 år 1962

börlig har genom den nya konstruktionen av bestämmelserna gjorts tillämplig

även på fall då ett område mera kortvarigt hålles av fientliga trupper

under fientligheternas gång. Även om stadgandet har sin ojämförligt största

betydelse under ockupation, torde enligt kommittén fall kunna tänkas

förekomma, då ett område är besatt av fienden. Förutsättningarna för

straffrihet har genom omformulering av klausulen något vidgats. Sålunda

har, jämte befolkningens behov och gärningsmannens försörjning, i lagtexten

angivits även »andra särskilda förhållanden».

I förslaget användes ordet fienden genomgående i stället för det i SL 27: 1

första stycket begagnade uttrycket främmande makt. Enligt kommitténs

förslag skall såsom en särskild paragraf i kapitlet (se 17 § i departementsförslaget)

införas ett stadgande av innehåll att med fiende i kapitlet likställes

främmande makt, med vilken riket ej är i krig, om fara hotar att krig

med den främmande makten kan uppkomma.

Skalorna för påföljden i SL 27: 1 bibehålies i förslaget oförändrade frånsett

den ändring som följer av övergången till enhetligt frihetsstraff. Den

lindrigare skalan i första stycket skall dock enligt förslaget tillämpas, när

brottet är mindre grovt, medan enligt SL 27: 1 förutsättning härför är att

av brottet endast kom ringa fara för rikets säkerhet. Det av kommittén

valda uttryckssättet innebär, att vid bestämmande av tillämplig skala samtliga

omständigheter vid brottet skall beaktas.

Yttrandena. Vid remissbehandlingen har förevarande paragraf i förslaget

i huvudsak lämnats utan erinran.

Chefen för armén har dock funnit, att den föreslagna regeln i paragrafens

andra stycke om frihet från ansvar är för vidsträckt. Den utvidgning som

kommittén föreslagit i detta avseende kan enligt hans mening icke anses

stå i god överensstämmelse med de paroller om motstånd till det yttersta

som utfärdats i olika sammanhang, bl. a. i broschyren »När kriget kommer».

Särskilt tveksamt ter sig förslaget, att den nuvarande bestämmelsen

i SL 27: 1 tredje stycket skall gälla även i fall då ett område mera kortvarigt

hålles av fientliga trupper under fientligheternas gång. Chefen för flygvapnet

är av samma uppfattning som arméchefen.

Departementschefen. Kommitténs förslag i fråga om denna paragraf innefattar

inga mera väsentliga sakliga ändringar i förhållande till det gällande

stadgandet i SL 27: 1. Den enda ändring som föranlett invändningar vid remissbehandlingen

avser den regel om frihet från ansvar under vissa omständigheter

som meddelas i SL 27: 1 tredje stycket andra punkten och som i

förslaget upptagits i andra punkten av andra stycket. Enligt förslaget skall

denna regel vara tillämplig ej blott, såsom i gällande rätt, vid ockupation

utan även vid ett mera kortvarigt besättande. I likhet med kommittén anser

jag denna utvidgning rimlig, och jag vill med anledning av de invändningar

som framförts från militärt håll endast betona, att innebörden av regeln är

att det skall prövas, huruvida gärningsmannens handlande på grund av sär
-

s. 302 Kontrollera mot PDF

302 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

skilda förhållanden är att bedöma såsom ej otillbörligt. En regel av denna

innebord synes mig ej, även om den göres tillämplig på ett mera kortvarigt

besättande, stå i motsats till principen om motstånd till det yttersta

Ej heller eljest har jag funnit anledning till erinran mot kommitténs förs

ag, bortsett från att det ej synes erforderligt att beträffande landsförräderi

angiva, att fängelse mellan fyra och tio år skall följa i sådana fall då

brottet ar mindre grovt. En gemensam skala, omfattande fängelse mellan

fyra och tio år eller på livstid torde i stället höra upptagas.

2 §.

^Denna paragraf har motsvarighet i SL 27:2 och i kommitténs förslag

Departementschefen. I likhet med vad fallet är i gällande rätt torde böra

upptagas ett särskilt stadgande avseende landsförrädisk gärning som förövas

av oaktsamhet. Såsom brottsbenämning torde kunna användas uttrycket

landssviklig vårdslöshet. Någon uppdelning av skalan för påföljden synes

ej erforderlig, utan en enhetlig skala, fängelse i högst fVra år, torde

kunna upptagas.

3 §.

Denna paragraf, som i kommittéförslaget återfinnes i 20: 4, svarar i gällande

rätt såvitt angår första stycket mot SL 27: 3 och såvitt angår andra

stycket mot viss del av SL 27: 1 andra stycket.

4-11 §§.

Dessa paragrafer överensstämmer i huvudsak med SL 27: 4_11 och kom
mittéförslaget

20:5—12.

Kommittén. I kommitténs förslag har ifrågavarande stadganden upptagits

utan vasenthga andringar i förhållande till gällande rätt. Av de ändringar

3V kommittén må allenast anmärkas, att brottsbenämningen

bnstfallig krigsförberedelse i SL 27:8 utbytts mot försummande av krigsförberedelse.

°

• 7ran.de“; Chefen f°r Göteborgs örlogsstation har ansett, att minimum

i 4, 6 och 7 §§ (5, 7 och 8 §§ i kommittéförslaget) icke borde sättas lägre än

fängelse. Chefen for flygvapnet har uttalat samma mening såvitt gäller 4 §.

Departementschefen. Förevarande stadganden i SL 27:4—11 torde kunna

utan väsentliga ändringar upptagas i brottsbalken. Kommittén har föreslagit

vissa smärre jämkningar, och jag vill därutöver endast på ett par

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 303

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år J962

punkter förorda ändringar, vilka i huvudsak är av rent formell natur. Några

ändringar i de olika skalorna för påföljden synes ej vara påkallade. I

stadgandet om försummande av krigsförberedelse torde böra införas särskild

brottsbenämning för det grova fallet. Bestämmelserna om folkrättsbrott

bör avfattas i enlighet med den lydelse som bestämmelserna erhållit

enligt lag den 30 december 1953. Även i fråga om denna brottstyp torde

emellertid böra införas särskilt brottsnamn för sådana fall då brottet ar

grovt.

12 §.

Detta stadgande motsvarar i gällande rätt SL 27: 12; i kommitténs förslag

svarar det mot 20: 13.

Gällande rätt. Enligt SL 27: 12 första stycket skall försök eller förberedelse

till kri«sförräderi och överlöpande till fienden ävensom underlåtenhet åt

avslöja^ådant brott medföra ansvar enligt vad i SL 3 kap. stadgas. Såsom

förberedelse skall även anses stämpling.

Andra stycket ger en kompletterande regel i fråga om underlåtenhet att

avslöja krigsförräderi eller över löpande till fienden. Den som bort inse, att

sådant brott är å färde och underlåter att avslöja vad som är honom kunnigt,

när det kan ske utan fara för honom själv eller någon av hans närmaste,

skall dömas högst till straffarbete i två år.

Kommittén. I nära överensstämmelse med gällande rätt har kommittén

föreslagit att försök, förberedelse och stämpling till samt underlåtenhet att

avslöja landsförräderi, landssvek och överlöpande till fienden skall medföra

ansvar. Kommittén har emellertid föreslagit komplettering av de gällande

bestämmelserna i två hänseenden.

Enligt förslaget skall sålunda åt begreppet stämpling givas ett vidsträcktare

innehåll än enligt de allmänna reglerna (jfr 22 kap. 2 § i departementsförslaget).

Denna utvidgning av stämplingsbegreppet har skett efter mönster

av SL 8: 25 enligt den lydelse som detta stadgande erhöll genom lagstiftning

år 1940. I lagrummet stadgades då straff för den som i annat fall än

förut i kapitlet sagts trädde i samverkan med andra eller i förbindelse med

främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta krigsförräderi,

vilket framdeles kunde bli av honom själv eller annan företaget. Stadgandet

utgick i samband med 1948 års strafflagsändringar. Straffrättskommittén

hade föreslagit viss motsvarighet i SL 3: 2, men i stället tillkom den

nu gällande bestämmelsen i SL 3:2 om stämpling. Såsom stämpling skall

nu enligt kommitténs förslag anses, förutom de handlingar som i allmänhet

ingår i detta begrepp, att träda i samverkan med andra eller i förbindelse

med fienden för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att brott

s. 304 Kontrollera mot PDF

304 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

av ifrågavarande slag må förövas. En liknande utvidgning av stämplingsbegreppet

har av kommittén förordats beträffande vissa allmänfarliga brott

(sabotage m. fl.) samt högförräderi.

Vidare har i förslaget upptagits en regel om ansvar för förberedelse och

stämpling även om gärningen förövas innan fientligheter utbrutit. För att

denna regel ej skall medföra att ansvar för sådan gärning kan ifrågakomma

då den företagits under rena fredsförhållanden, föreslås — efter mönster av

dansk rätt — den begränsningen att åtgärden skall ha vidtagits under tid

då riket hotas av krig, ockupation eller andra fientligheter.

SL 27: 12 andra stycket har i kommitténs förslag upptagits utan ändringar

i sak.

Yttrandena. Svea hovrätt förklarar sig vara ense med kommittén om att

förberedelse och stämpling till landsförräderi, landssvek och överlöpande

till fienden bör vara kriminaliserade även då åtgärderna företagits å tid,

då riket icke är i krig. Enligt hovrättens mening är dock bestämningen av

den kritiska perioden till tid då riket hotas av krig, ockupation eller andra

fientligheter alltför snäv. Härtill kommer att frågan huruvida sådant hot

verkligen föreligger stundom är undandragen säkrare bedömande. Hovrätten

erinrar om att kommittén under förarbetena till 1948 års lagstiftning

angående krigsförräderi (SOU 1944:69 s. 120) hyste samma uppfattning

och då avvisade bestämningen »då krig hotar riket» under motivering dels

att bestämningen torde förutsätta ett alltför akut stadium av krigsfara, dels

att ofta icke någon utanför de högsta centrala myndigheterna och alltså

icke heller domstolarna är i stånd att avgöra huruvida krig hotat riket vid

en viss tidpunkt och att en bevisföring härom inför domstol ofta måste möta

allvarliga betänkligheter av utrikespolitisk art. På grund härav föreslår hovrätten,

att förberedelse och stämpling till ifrågavarande brott, i likhet med

vad som är fallet i dansk och norsk lagstiftning, kriminaliseras — förutom

då åtgärderna företagits när riket är i krig — då den som vidtagit åtgärderna

haft krig, ockupation eller andra fientligheter för ögonen. Marinförvaltningen

framhåller, att överväganden huruvida riket hotas av krig, ockupation

eller andra fientligheter i stor utsträckning är en politisk fråga, samt

ifrågasätter möjligheten för domstol att konstatera dessa förhållanden. Vidare

erinrar marinförvaltningen om att för ikraftträdandet av andra bestämmelser,

exempelvis administrativa fullmaktslagen, erfordras särskilt

förordnande av Kungl. Maj:t.

Länsstyrelsen i Norrbottens lån har ifrågasatt, huruvida uttrycket »samverkan

med andra» bör ersätta de gängse ordalagen, enligt vilka det för

straffbarhet skulle vara tillräckligt att förbindelse upptages allenast med eu

person.

Chefen för flygvapnet har föreslagit att böter skall utgå ur den i andra

stycket upptagna skalan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 305

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Departementschefen. Den utvidgning av stäinplingsbegreppet^ i fråga om

vissa i förevarande kapitel upptagna brott som kommittén föreslagit har

viss motsvarighet i de allmänna bestämmelser om förberedelse som kommittén

föreslog i sitt år 1944 avgivna betänkande. Vid avfattningen av

nämnda förslag hade kommittén haft vissa regler i 8 kap. SL i dess lydelse

enligt 1940 års lagstiftning såsom mönster. Förslaget modifierades emellertid

vid den överarbetning som ledde till proposition vid 1948 års riksdag.

Med anledning av kommitténs nu föreliggande förslag vill jag betona, att det

självfallet är angeläget att möjlighet förefinnes till ingripande på ett tidigt

stadium mot verksamhet av den för samhället utomordentligt allvarliga

karaktär varom här är fråga. Men det kan ifrågasättas, om det rätta

medlet är en kriminalisering av den typ som kommittén förordat. En dylik

kriminalisering torde knappast medföra något effektivt skydd, och såsom

anmärktes i samband med 1948 års lagstiftning (se prop. 1948: 80 s. 86) ger

en kriminalisering av handlingar på detta mycket tidiga stadium anledning

till erinran även ur andra synpunkter; bl. a. blir beskrivningen vag och ägnad

att skapa osäkerhet. Det mest effektiva skyddet mot opålitliga element

vid krig eller krigsfara torde i stället vara en noggrann övervakning i

förebyggande syfte (jfr uttalande av första lagutskottet vid 1940 års lagtima

"riksdag, uti. nr 52). På grund av det anförda anser jag mig ej kunna

biträda kommitténs förslag i detta avseende. Såsom framgår av det föregående

har jag ej heller upptagit motsvarande förslag i fråga om sabotage

och vissa därmed jämförliga brottstyper samt högförräderi.

Däremot vill jag i likhet med kommittén förorda en regel om ansvar för

förberedelse och stämpling till landsförräderi, landssvek och överlöpande

till fienden även om gärningen förövas innan fientligheter utbrutit. Såsom

kommittén framhållit måste det anses angeläget att lagens innebörd på

denna punkt kommer till klart uttryck. Det bör således stadgas, att ansvar

för förberedelse eller stämpling till nämnda brott skall inträda, om gärningen

sker under tid då riket hotas av krig, ockupation eller andra fientligheter,

oavsett att fientligheter icke utbrutit. Den av Svea hovrätt ifrågasatta

formuleringen — att gärningsmannen haft krig, ockupation eller andra

fientligheter för ögonen — synes gå för långt, då den tydligen ej innefattar

krav på att hot mot riket verkligen objektivt sett förelåg. Givet är att

i fall, då något krigstillstånd sedermera icke inträtt, svårigheter kan föreligga

att konstatera huruvida ett hot verkligen funnits. Frågan torde dock kunna

av domstolen bedömas bl. a. med ledning av den omfattning i vilken beredskapsåtgärder

av olika slag företagits i riket.

Andra stycket i förevarande paragraf torde böra avfattas i överensstämmelse

med 18 kap. 14 § andra stycket i departementsförslaget.

s. 306 Kontrollera mot PDF

306 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

13—15 §§.

Dessa paragrafer motsvarar SL 27:14, 27:15 och 27:16 första stycket

samt kommittéförslaget 20: 15—17. Vid avfattningen av 13 § i departementsförslaget

har beaktats den lydelse som SL 27: 14 erhållit enligt las den

30 december 1953.

16 §.

Första stycket i paragrafen motsvarar SL 27: 16 andra stycket och kommittéförslaget

20: 18. Andra stycket har ej någon motsvarighet i gällande

rätt men svarar i kommitténs förslag delvis mot 20: 2.

Kommittén. Kommittén erinrar om departementschefens uttalande i prop.

1948: 144 (s. 145), att uttrycket i SL 27: 1 »då riket är i krig» täcker även

det fall, att riket är ockuperat, eftersom en ockupation av Sverige eller någon

del därav icke synes kunna tänkas utan att krigstillstånd föreligger och

detta icke upphäves enbart genom att det militära motståndet upphör. I

anslutning härtill framhåller kommittén, att erfarenheterna från det senaste

världskriget visar att en ockupation kan komma till stånd utan att möta

något militärt motstånd eller med den ockuperades framtvungna samtycke.

Situationen kan alltså vara sådan, att frågan huruvida krigstillstånd inträtt

kan vara vansklig att besvara eller måste besvaras nekande. Med hänsyn

härtill har, anmärker kommittén, i såväl dansk som norsk lag ockupation

upptagits som ett självständigt fall då bestämmelser av nu ifrågavarande

slag skall gälla. De danska krigsförräderibestämmelserna (§§ 101

—104) gäller sålunda under krig eller ockupation (besaettelse). I den norska

lagen har, vid sidan av § 86 som stadgar straff för den som begår vissa

gärningar »i krigstid eller med krigstid for 0ye», införts ett särskilt stadgande,

§ 86 b, för fall av påtvungen ockupation av norskt område. Bestämmelser

om ockupation finnes även i den norska lagens § 97. I motiven till

de norska bestämmelserna anföres (ÖL prp. nr 79/1950 s. 12) att erfarenheterna

visat att det är nödvändigt att ha straffbestämmelser för brott mot

plikterna mot fäderneslandet också under en ockupation utanför krigstid.

I samband därmed åberopas situationen i Danmark under senaste kriget, då

landets regering fann att den måste böja sig för krav på ockupation utan

att gå i krig. Det framhålles vidare i den norska propositionen, under erinran

om de tyska planerna 1940 att taga konungen, stortinget och regeringan

till fånga, att det också kunde tänkas att det genom överrumpling lyckades

att sätta landets lagliga myndigheter helt ur spel så att det varken bleve

tal om motstånd eller mobilisering. Slutligen uttalas att det vore synnerligen

olyckligt om bestämmelser för en dylik situation saknades, eftersom

lagstiftningsmakten antingen vore helt satt ur funktion eller stode under

ockupationsmaktens kontroll, samt att det vore angeläget att man ej skulle

bli tvungen att genomföra strafflagstiftning med tillbakaverkande kraft.

I detta sammanhang erinrar kommittén vidare om Genévekonventionen

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 307

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid. Enligt

art. 2 i konventionen skall den tillämpas, förutom i krig, vid ockupation

av hela eller en del av ett lands territorium även om ockupationen icke

möter något militärt motstånd. Det vill alltsa synas, uttalar kommittén,

som om i konventionen förutsättes att fall förekommer då ett land är ockuperat

utan att krig har utbrutit.

Kommittén anser det vara angeläget att de lagstiftande myndigheterna

tar ståndpunkt till frågan, så att ovisshet därom ej föreligger i den, låt vara

föga sannolika situationen att landet utan krig bleve påtvunget en ockupation.

Man bör räkna med den möjligheten att regeringen i ett sådant läge

är förhindrad att meddela förordnande jämlikt SL 27: 16 andra stycket eller

att den måhända kan tvingas att upphäva ett redan meddelat sådant förordnande.

Kommittén föreslår därför att i en ny paragraf meddelas särskilda

bestämmelser för det fall att riket helt eller delvis är ockuperat ändå att det

ej är i krig. Innebörden av det stadgande som kommittén föreslagit är, att

ansvar för gärning som avses i 1 §, d. v. s. landsförräderi eller landssvek,

skall inträda, om gärningen begås då riket är helt eller delvis ockuperat,

ändå att riket ej är i krig. Vad i 1 § sägs om försvaret skall därvid äga tilllämpning

å motståndsverksamheten och vad i denna paragraf är stadgat

om fienden skall äga tillämpning å ockupationsmakten. I fråga om innebörden

av ordet ockupation hänvisar kommittén till art. 42 i reglemente

angående lagar och bruk i lantkrig av den 18 oktober 1907, det s. k. lantkrigsreglementet,

vilket ingår såsom bilaga i IV Haagkonventionen (SFS

1910: 153). Ett område anses vara ockuperat, då detsamma faktiskt befinner

sig under den fientliga arméns herravälde. Ockupationen omfattar endast

de områden å vilka detta herravälde upprättats och kan utövas. Kommittén

hänvisar jämväl till definitionen i den danska strafflagens § 99 stk.

2. Med ockupation förstås enligt denna bestämmelse främmande »besaettelse»

av danskt statsområde när och så länge den påtvingas landet genom

maktanvändning eller hot därom. Liknande uppfattning om innebörden av

ockupation föreligger enligt norsk rätt.

Genom att motståndsverksamheten i förslaget angivits i bestämd form

har kommittén avsett att giva uttryck åt att icke vilken som helst mot ockupationsmakten

riktad verksamhet åtnjuter skydd enligt paragrafen. Häri

ligger dock ej något krav på att verksamheten skall vara organiserad på

visst sätt eller ingå i en enhetlig rörelse, men den skall kunna sägas ingå

såsom ett led i motståndsverksamheten i landet.

Kommittén anmärker, att i dansk och norsk lagstiftning upptages i lagtexten

åtskilliga fall av typiska ockupationsbrott, exempelvis angiveri, propaganda

till förmån för ockupationsmakten och vissa former av parti- eller

organisationsarbete i samverkan med denna. Kommittén anser att bedömandet

av gärningar av ifrågavarande slag är i så hög grad beroende av de

särskilda omständigheterna vid deras begående, att det knappast är lämpligt

att i lagtexten angiva vissa typer av handlingar såsom under alla förhållanden

brottsliga. Man måste också, såsom departementschefen framhöll i

s. 308 Kontrollera mot PDF

308 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

samband med 1948 års lagstiftning, hålla i minnet att det med hänsyn till

folkrättens innehåll överhuvud är mycket vanskligt att giva detaljerade regler

på förevarande område.

Yttrandena. Kommitténs förslag har föranlett uttalande endast av överbefälhavaren,

som anfört, att ett läge då riket helt eller delvis är ockuperat

u an att riket är i krig enligt hans mening är uteslutet. Skulle det likväl

anses påkallat att medtaga ifrågavarande stadganden för att undanröja

oklarhet om straffbarhet vid förräderi eller landssvek i en viss situation,

har överbefälhavaren ingenting att erinra mot paragrafen.

Departementschefen. I överensstämmelse med den uppfattning åt vilken

dåvarande departementschefen gav uttryck i samband med 1948 års lagstiftning

bor vid tillämpningen av de regler, som förutsätter att riket är°i

krig, ett ockupationstillstånd utan att militärt motstånd förekommer anses

likställt med krigstillstånd. Några delade meningar torde icke råda på

denna punkt. Den tveksamhet som föreligger gäller det rent terminologiska

spörsmålet huruvida ett ockupationstillstånd under alla förhållanden har

full täckning i uttrycket »då riket är i krig». Så ansågs vara fallet vid genomförandet

av 1948 års lagstiftning, men vad kommittén nu anfört torde

motivera att ett stadgande upptages som undanröjer all tvekan om lagens

tolkning i detta avseende. Om ett sådant stadgande skall upptagas, finns

det dock enligt min mening ej anledning att begränsa dess tillämplighet

till brott som avses i 1 § i förevarande kapitel, utan bestämmelsen bör generellt

gälla för sådana fall då det förutsättes att riket är i krig Den kommer

då att bli tillämplig icke blott å de olika brotten i förevarande kapitel

utan jämväl å vissa stadganden i kapitlen om brott mot rikets säkerhet och

om brott av krigsmän. Bestämmelsen torde böra avfattas så att, om riket

skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat av främmande makt utan

att militärt motstånd förekommer, beträffande brott som förövas under

nämnda tid skall i tillämpliga delar gälla vad i de nyssnämnda kapitlen finnes

stadgat för det fall att riket är i krig. Såsom kommittén föreslagit bör

jämväl utsägas, att vad som sägs om rikets försvar skall äga tillämpning å

motståndsverksamheten och att vad som sägs om fienden skall äga tillämpning

å ockupationsmakten.

Den föreslagna bestämmelsen torde lämpligast böra upptagas såsom ett

andra stycke av förevarande paragraf. Såsom första stycke av paragrafen

torde få upptagas motsvarighet till det stadgande som nu återfinnes i andra

stycket av SL 27: 16.

17 §.

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande rätt, återfinnes i

kommitténs förslag i 20:19. Stadgandets syfte är endast att klarlägga en

terminologisk fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

B 309

22 KAP.

Om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott

Detta kapitel motsvarar i gällande rätt SL 3 kap. — som fått sin nuvarande

lydelse genom 1948 års straff lagsändringar — och i kommitténs förslag

21 kap. Några väsentliga ändringar i förhållande till den gällande lagstiftningen

föreslås icke.

I den nu föreslagna lydelsen upptager kapitlet bestämmelser om försök

(1 §), förberedelse och stämpling (2 §), tillbakaträdande från försök, förberedelse

eller stämpling (3 §), medverkan till brott (4 och 5 §§) samt den

särskilda form av medverkan som sker genom underlåtenhet att avslöja eller

hindra brott (6 §).

1 §•

Paragrafen motsvarar SL 3: 1 och återfinnes i kommitténs förslag i 21.1.

Gällande rätt. I SL 3: 1 angives, i första stycket, vad som förstås med försök

och när försök är belagt med ansvar. Har någon påbörjat utförandet

av visst brott utan att detta kommit till fullbordan, skall han i de fall lagen

utsätter straffas för försök till brottet, såframt fara förelegat att handlingen

skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga

omständigheter varit utesluten.

I andra stycket upptages regler om vilka påföljder försök medför. I första

hand gäller, att påföljden skall sättas under vad som bort följa å det

fullbordade brottet. Latituden för påföljden sträcker sig således från det

allmänna bötesminimum till ett maximum som ligger närmast under maximum

för det fullbordade brottet. Från denna huvudregel har emellertid undantag

gjorts i två hänseenden. I vissa fall som i lagen särskilt utsättes kan

sålunda för försök dömas till straffarbete på livstid. Detta undantagsstadgande

gäller beträffande flertalet av de på försöksstadiet kriminaliserade

gärningar för vilka livstids straffarbete kan komma i fråga vid fullbordat

brott, nämligen högförräderi, trolöshet i förhandling med främmande makt

och grovt spioneri (SL 8: 11), uppror, majestätsbrott och annat brott som

avses i SL 9: 2 (SL 9:9), mord samt fosterfördrivning utan kvinnans vilja

varvid kvinnan avlidit (SL 14: 2 och 28 a), våldtäkt med dödlig utgång (SL

15:25), rån med dödlig utgång (SL 20:10), brott som avses i SL 26:7

andra stycket samt krigsförräderi och överlöpande till fienden (SL 27: 12).

Vidare gäller det undantaget från huvudregeln, att om brottet är av sådan

svårhetsgrad att minimum för det fullbordade brottet är straffarbete

i två år eller däröver, minimum för försök skall vara straffarbete i två månader.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

u*n0ITittéll‘ Kommittén har i sitt förslag vidtagit den ändringen i förhållande

till gallande rätt, att möjlighet alltid skall finnas att ådöma lika

strang påföljd för försöket som för det fullbordade brottet. Visserligen utgör

den omständigheten att ett brott icke fullbordats ofta ett indicium på°en

mindre samhallsfarlighet hos gärningsmannen — han har t. ex. saknat det

forutseende eller den kallblodighet som krävts för att kunna genomföra

brottsplanen — men å andra sidan kan omständigheterna i ett visst fall vara

sadana, att försökshandlingen framstår såsom lika allvarlig som det fullbordade

brottet. Den föreslagna ändringen får egentlig betydelse i fråga om

sådana med livstidsstraff belagda brott, vid vilka nu särskilt stadgande ej

mnes, att försöket må bedömas lika strängt som fullbordat brott (dråp

grov mordbrand, grov allmänfarlig ödeläggelse, grovt sabotage och grovt

spridande av gift eller smitta). Med den föreslagna ändringen beträffande

skalan for försök bortfaller, framhåller kommittén, behovet att — såsom

i gallande lag — vid vissa brott särskilt angiva att för försök må dömas till

frihetsstraff på livstid. Härigenom vinnes sålunda en viss förenkling och en

storre enhetlighet i lagtexten. Huvudregeln angående påföljden för försök

har salunda i förslaget utformats så, att den skall bestämmas inom latituden

för det fullbordade brottet eller sättas därunder.

Vad angår det i gällande rätt upptagna undantagsstadgandet beträffande

minimum for försök vid vissa grövre brott har införandet av enhetligt frihetsstraff

föranlett en jämkning av den nuvarande föreskriften, att lägre

straff än straffarbete ej må ådömas, där minsta straff för det fullbordade

brottet ar straffarbete i två år eller däröver. Stadgandet skall enligt kommitténs

förslag ändras så, att lägre straff än fängelse ej må ådömas, där

det lagsta straffet för det fullbordade brottet är fängelse i två år eller däröver.

Kommittén understryker att grundsatsen, att påföljden för försök i allmänhet

skall sättas under vad som i det särskilda fallet bort följa å det

fullbordade brottet, alltjämt bör upprätthållas. Med den föreslagna utformningen

av försöksreglerna kommer denna huvudprincip ej till uttryck i

lagtexten på annat sätt än att straffsatsen sträcker sig ända ned till det

allmänna bötesminimum eller, i fall där straffminimum för det fullbordade

brottet ar fängelse i två år eller däröver, till en månads fängelse. Enligt

kommitténs uppfattning är det knappast erforderligt att på än tydligare

sätt angiva nämnda huvudprincip. Skulle principen anses böra komma till

uttryck genom en särskild lagbestämmelse, synes denna böra upptagas i anslutning

till allmänna regler om val av påföljd för brott och om straffmätning.

Yttrandena.^ Advokatsamfundet understryker kommitténs uttalande, att

straffet for försök i allmänhet borde sättas lägre än vad som skulle ha

foljt å den fullbordade gärningen, men finner det mindre tillfredsställande,

att principen icke kommit till uttryck i den föreslagna lagtexten. Att straffet

tor försök kan nedsättas under straffsatsen för det fullbordade brottet

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 311

Kungi. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

är icke något uttryck för principen att straffet i regel skall sättas lägre än

straffet för fullbordat brott. Hovrätten för övre Norrland ger uttryck åt

samma uppfattning.

Advokatsamfundet har vidare förordat att det i lagen skall särskilt angivas

i vilka fall livstidsstraff kan ifrågakomma vid försök till brott. Om

det i fråga om vissa med livstidsstraff belagda brott kan anses erforderligt

att lagen ger domstolarna möjlighet att även för försök döma till livstids

fängelse — en sak som kanske icke är höjd över varje tvivel synes lagen

böra uttryckligen angiva de brott där så får ske, antingen — såsom nu

vid de särskilda brotten eller ock genom en till vissa uppräknade brott begränsad

undantagsbestämmelse i anslutning till försöksparagrafen. Det är

visserligen sant, såsom kommittén yttrat, att man genom dess förslag vinner

en viss förenkling och en större enhetlighet i lagtexten, men denna synpunkt

bör icke få föranleda att huvudregeln i lagen formuleras så att domstolarna

får frihet att vid alla brott som är straffbara på försöksstadiet

sätta straffet lika högt som straffet för fullbordat brott.

Kriminalpolisintendenten i Stockholm har framhållit att möjligheten att

i undantagsfall döma till lika strängt straff för försök som för fullbordat

brott torde få praktisk betydelse för sådana försök till grov stöld medelst

inbrott, vid vilka sprängning av kassaskåp och liknande kommit till utförande.

I dylika fall beror det nämligen ofta på omständigheter som gärningsmannen

ej förutsett, om ett fullbordat brott kommit till stånd eller ej.

Departementschefen. På de av kommittén anförda skälen vill jag tillstyrka

den ändringen i de gällande för söksreglerna, att påföljden för försök må vid

alla brott, som är belagda med ansvar redan på försöksstadiet, kunna bestämmas

högst till vad som är stadgat för det fullbordade brottet. Såsom

kommittén understrukit bör påföljden i regel sättas under vad som bort

följa å den fullbordade gärningen. Detta torde få anses komma till uttryck

tillräckligt klart genom att domstolen beredes möjlighet att gå under den

lägsta gränsen för det fullbordade brottet.

Vidare torde föreskriften om visst minimum vid försök till grova brott

få jämkas i enlighet med vad kommittén föreslagit.

2 §.

Denna paragraf motsvarar i gällande lag SL 3: 2 och i kommittéförslaget

21: 2.

Gällande rätt. I SL 3: 2 stadgas att den, som med uppsåt att utföra eller

främja straffbelagd gärning lämnar eller mottager penningar eller annat

såsom förlag eller vederlag för brottet eller ock anskaffar, förfärdigar, lämnar,

mottager, förvarar, fortskaffar eller tager annan dylik befattning med

gift, sprängämne, vapen, dyrk, förfalskningsverktyg eller annat sådant

hjälpmedel, i de fall lagen utsätter skall straffas för förberedelse till brottet,

där han ej förskyllt straff för fullbordat brott eller försök.

s. 312 Kontrollera mot PDF

312 13

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

I vissa fall som särskilt angives i resp. kapitel skall även stämpling anses

som förberedelse. Med stämpling förstås enligt SL 3: 2, att någon i samråd

med annan beslutar gärningen, så ock att någon söker anstifta annan

eller åtager eller erbjuder sig att utföra den. Till straff för förberedelse skall

ej domas, om faran för brott var ringa. Beträffande straffet för förberedelse

stadgas, att det skall sättas under vad som bort följa å den fullbordade gärningen

och att det ej får sättas högre än till straffarbete i två år, såvida ej å det

fullbordade brottet kunnat följa straffarbete i åtta år eller däröver.

Kommittén. Kommitténs förslag innefattar i förhållande till gällande rätt

endast vissa smärre ändringar, huvudsakligen av redaktionell natur. Stämpling

har — för att lagtexten skall bli mera lättillgänglig — utformats som

en självständig form av brottsligt handlande. Beträffande vissa grova brott

mot staten eller allmänheten har kommittén, såsom framgår av det föregående,

föreslagit en utvidgning av stämplingsbegreppet. Vad angår bestämmandet

av påföljden för förberedelse eller stämpling anger kommittéförslaget

såsom huvudregel, att denna skatt sättas under den högsta gräns

och må sättas under den lägsta gräns som är stadgad för det fullbordade

brottet. I förslaget angives sålunda endast den tillämpliga latituden utan att

några direkta anvisningar för straffmätningen lämnas.

Yttrandena. Advokatsamfundet har anfört, att det enligt samfundets mening

saknas tillräcklig anledning att ändra den nuvarande regeln i SL 3:2

tredje stycket, att straffet skall sättas under vad som bort följa å den fullbordade

gärningen. En så formulerad regel synes nämligen i högre grad

an den av kommittén föreslagna giva uttryck för den grundläggande huvudprincipen.

Departementschefen. Beträffande de allmänna reglerna om förberedelse och

stämpling innebär kommitténs förslag, i det väsentliga, dels att stämpling

utformas som en självständig form av brottsligt handlande och dels att den

nuvarande bestämmelsen om att straffet för förberedelse och stämpling skall

sättas under vad som bort följa å den fullbordade gärningen ersättes med

en regel om de gränser inom vilka påföljden må bestämmas. Det synes ej

vara anledning till erinran mot dessa jämkningar i de gällande reglerna.

Principen att påföljden för förberedelse eller stämpling i regel bör sättas

under vad som bort följa å den fullbordade gärningen torde tillräckligt klart

framgå av att domstolen får möjlighet att gå under den lägsta gränsen för

det fullbordade brottet; därjämte framhäves grundsatsen av regeln att påföljden

alltid skall sättas under den högsta gränsen.

Beträffande mitt ställningstagande till kommitténs förslag att i vissa fall

giva stämplingsbegreppet en vidgad omfattning hänvisas till 21 kap. 12 § i

departementsförslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962 B 3X3

3 §.

Paragrafen motsvaras i gällande lag av SL 3: 3 och i kommitténs förslag

av 21:3.

Gällande rätt och kommittén. I SL 3: 3 stadgas om straffrihet vid frivilligt

tillbakaträdande från försök, förberedelse eller stämpling till brott.

Straff för försök eller förberedelse till brott skall sålunda ej ådömas den

som frivilligt, genom att avbryta gärningens utförande eller annorledes,

föranlett att brottet ej fullbordats. Den som tagit olovlig befattning med

hjälpmedel må ej dömas till straff för förberedelse, om han frivilligt förebyggt

den brottsliga användningen av hjälpmedlet.

Det av kommittén framlagda förslaget överensstämmer i sak med motsvarande

stadganden i SL 3:3.

Yttrandena. Förevarande paragraf har vid remissbehandlingen icke föranlett

annat yttrande än att föreningen Sveriges stadsdomare påpekat, att

beträffande vissa brott, som är byggda på fara, förekommer bestämmelser

om straffnedsättning eller straffrihet för den som, innan avsevärd olägenhet

uppkommit, avvärjt den fara gärningen innebar (kommittéförslaget

11:11, 12:11 och 13:14). De skäl som föranlett straffrihet eller straffnedsättning

vid frivilligt tillbakaträdande i dessa fall äger tillämpning även

vid andra brott byggda på fara. En allmän bestämmelse om straffrihet eller

straf fnedsättning i sådana fall synes böra övervägas. Möjligen kan det vara

erforderligt att härvid göra undantag beträffande vissa svårare brott.

Departementschefen. Vad stadsdomarföreningen anfört om önskvärdheten

av en generell regel om straffrihet eller straffnedsättning vid frivilligt tillbakaträdande

från brott, som är byggda på fara, synes beaktansvärt, men

jag är icke beredd att i detta sammanhang föreslå en generell regel med

den av föreningen antydda innebörden. Spörsmålet torde få uppmärksammas

i anslutning till frågan om införande av allmänna regler om nedsättning

eller eftergift av påföljd.

4 §.

Motsvarighet till förevarande paragraf finnes i gällande rätt i SL 3:4

och i kommitténs förslag i 21: 4.

Gällande rätt. SL 3: 4 innehåller de grundläggande reglerna om medverkan

till brott. I lagrummet stadgas, att straff som är stadgat för viss gärning

skall tillämpas ej blott å den som utfört gärningen utan jämväl å annan

som främjat denna med råd eller dåd. Den som ej är att anse såsom

gärningsman dömes, om han förmått annan till utförandet, för anstiftan

till brottet och eljest för medhjälp därtill. Lagrummet innehåller även den

viktiga regeln, att envar medverkande skall bedömas efter det uppsåt eller

s. 314 Kontrollera mot PDF

314 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

den oaktsamhet som ligger honom till last. Straff som är stadgat för gärning

av syssloman, gäldenär eller annan i särskild ställning skall även

drabba den som jämte honom medverkat till gärningen. Undantag från de

i paragrafen upptagna allmänna medverkansreglerna gäller emellertid i åtskilliga

särskilda fall. En erinran härom finnes i tredje stycket av paragrafen.

Enligt gällande rätt är bestämmelserna om medverkan i viss utsträckning

tillämpliga även på specialstraffrättens område. I ett antal författningar

finns sålunda regler som uttryckligen föreskriver, att SL 3 kap. är tilllämpligt.

I andra författningar finns regler om ansvar för medverkan, vilka

mer eller mindre avviker från SL:s reglering. Det förekommer även i enstaka

fall, att det uttryckligen stadgas att anstiftan av eller medhjälp till visst

brott icke är belagt med ansvar. Där en författning icke ger någon antydan

em hur medverkan skall behandlas, ådömes i praxis i viss utsträckning straff

för anstiftan och medhjälp med analogisk tillämpning av SL. Ofta finner en

sådan analogi stöd i författningens förarbeten, medan i andra fall rättspraxis

antagit medverkansansvar utan stöd av uttryckliga regler eller motivuttalanden.

I fråga om ett stort antal författningar har emellertid SL:s regler

•m medverkan icke tillämpats. Här råder i praxis viss osäkerhet. Lagrådet

har vid ett tillfälle yttrat, att SL:s delaktighetsregler får analogiskt tillämpas,

därest det kriminaliserade förfarande varom fråga är kan anses som ett

vanligt brott, i huvudsak likställt med flertalet i SL behandlade förfaranden,

och icke allenast som en s. k. polisförseelse (prop. 1939: 284). I vissa fall är

det emellertid av den ena eller andra anledningen klart, att medverkansansvar

är uteslutet även beträffande sådana brott, exempelvis då fråga är om

lagöverträdelser i en juridisk persons eller eljest ett företags verksamhet.

Kommittén. Den utformning av medverkansreglerna som kommittén förordat

överensstämmer i sak med gällande rätt utom i ett hänseende. Avvikelsen

hänför sig till stadgandet i paragrafens tredje stycke och innebär

att, om gärningen icke är belagd med svårare straff än böter eller disciplinstraff,

vad i paragrafen sägs skall tillämpas endast där det är särskilt stadgat.

Detta tillägg betingas huvudsakligen av att medverkansreglerna genom

stadgandet i 23:13 i kommittéförslaget (jfr 1 kap. 9 § i departementsförslaget)

föreslås bli direkt tillämpliga även utanför brottsbalkens område.

Kommittén framhåller att det för närvarande i många fall råder en icke

unga osäkerhet i fråga om medverkansreglernas tillämplighet inom specialstiaffrätten

och att det är angeläget att genom direkta lagbestämmelser söka

undanröja den nuvarande ovissheten på detta område. En förutsättning för

en reglering i lag är emellertid att reglerna kan göras enkla. Vid utformningen

av bestämmelserna synes man vidare böra eftersträva att så långt möjligt

lagfästa den praxis som utbildats. Från medverkansreglernas tillämpningsområde

torde då i första hand de s. k. polisförseelserna böra undantagas.

Härvid synes strafflatitudens höjd kunna användas för gränsdragningen.

Något behov av att för specialstraffrättens del utsträcka medverkansregler
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 315

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

na till att avse även förseelser som icke kan förskylla strängare straff an

böter torde i regel icke föreligga. Kommittén bär darfor föreslagit eu bestämmelse

av innebörd att, där en gärning icke ar belagd med svårare straff a

böter eller disciplinstraff, medverkansreglerna skall tillampas allenast dar

det är särskilt föreskrivet. Bestämmelsen avser enligt kommittén saval de

fall där det uttryckligen föreskrivits, att medverkansreglerna icke ar tillämpliga,

som de fall där det av brottsbeskrivningen indirektjframgar, att sa ej ar

fallet. Uttrycket »där gärningen icke är belagd med svårare straff an böter

eller disciplinstraff» bör enligt vad kommittén framhåller tolkas pa samma

sätt som motsvarande uttryck i de gällande bestämmelserna om atalspreskription

i SL 5: 14. En förseelse skall således anses vara belagd med svarare

straff än böter eller disciplinstraff även då fängelse därför föreskrives blott

för de fall »där omständigheterna äro (synnerligen) försvårande». Detsamma

gäller vid uttryck av typen »om synnerlig skada kommit av ganingen

eller denna eljest är förenad med särdeles försvårande omständigheter»

(12 § lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken). Till straffskalan

skall däremot icke räknas straff som får användas blott for svårare grad av

brottet. 1 de fall där frihetsstraff är knutet till någon särskilt angiven straffskärpningsgrund,

kan förseelsen ej anses vara belagd med sådant straff annat

än då sådan straffskärpningsgrund föreligger i det särskilda fallet

I fråga om verkningarna av det föreslagna undantagsstadgandet pa det

hittills rådande rättstillståndet framhåller kommittén, att från medverkansreglernas

tillämpningsområde undantages icke endast bötesbrott inom specialstraffrätten

utan även sådana i brottsbalken upptagna brott vara ej kan

följa svårare straff än böter eller disciplinstraff. Beträffande flera av sistnämnda

brott stadgas strängare straff än böter eller disciplinstraff för det

fall att brottet är av högre svårhetsgrad. Huruvida i sadant fall en ansti ares

eller medhjälpares medverkan skall anses innefatta medverkan till brot

av lägre eller högre svårhetsgrad får bedömas med hänsyn till det uppsåt

eller den oaktsamhet som i det särskilda fallet kan läggas honom till last.

Kan i ett visst fall en gärningsman på grund av omständigheter av objektiv

betydelse ej dömas till svårare straff än böter eller disciplinstraff, är enlig

förslaget ansvar för anstiftan eller medhjälp uteslutet. Att de ifrågavarande

brottsbalksbrotten kommer att i stor utsträckning undantagas från medverkansreglernas

tillämpningsområde bör enligt kommitténs mening icke vara

ägnat att väcka några egentliga betänkligheter. Samma skal av huvudsa

ligen praktisk natur som åberopats för alt undantaga medverkansreglerna

från att tillämpas beträffande bötesbrott inom specialstraffrätten kan anfö
-

ras även här. _ _ ...

Beträffande förslagets verkningar inom specialstraffrätten framhåller

kommittén, att någon förändring givetvis icke inträffar i de fall dar en

författning ger en allmän hänvisning till SL 3 kap. I de fall där det stadgas,

att medhjälp eller anstiftan icke är straffbar, skall denna regel tillampas

även i fortsättningen. Icke heller i sådana fall där analogisk tillämpning av

SI. nu av särskild anledning icke anses möjlig inträder någon ändring. I de

s. 316 Kontrollera mot PDF

316 B

Iiungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

fall dar SL:s medverkansregler tillämpats analogiskt med eller utan stöd av

mohvuttalanden blir medverkansreglerna i allmänhet även i fortsättningen

tdlamphga. Da det galler lagöverträdelser i näringsverksamhet kan underordnad

befattningshavare principiellt bli ansvarig för medverkan, men här

kan nedsättning eller befrielse från straff inträda med tillämpning av regeln

i SL 3: o (21: 5 i kommitténs förslag). Vad angår sådana förseelser för vilka

strangare straff an böter visserligen kan följa men där för närvarande någon

ast praxis i fråga om analogisk tillämplighet av SL:s medverkansregler icke

can pavisas eller tvekan eljest råder huruvida reglerna är tillämpliga, torde

forslaget medföra att ansvar för anstiftan och medhjälp kommer att ådömas

i storre utsträckning an nu. Sådana specialstraffrättsliga brott, på vilka medverkansreglerna

enligt förslaget torde bli tillämpliga, har förtecknats i en

särskild bilaga till kommitténs betänkande.

Kommittén anfor, att den nuvarande ovissheten angående medverkansreglernas

tillämpning genom det föreslagna stadgandet undanröjes genom eu

enkel regel och att hari ligger den väsentliga betydelsen av förslaget. Ur

kriminalpolitik synpunkt kan, anser kommittén, några vägande skäl icke

antoras mot att medverkansreglerna uttryckligen utsträckes till att avse sådana

inom specialstraffrätten straffbelagda förseelser på vilka kan följa frihetsstraff

Till foljd av den godtycklighet som i viss utsträckning präglat

utformandet av straffbestämmelserna inom specialstraffrätten kan det visserligen

i nagra fall icke undgås att anstiftan och medhjälp till reellt sett

obetydliga förseelser blir straffbara. Denna olägenhet kommer dock att minskas

allt eftersom den nu bestående specialstraffrättsliga lagstiftningen upphaves

eller reformeras. Vid ny lagstiftning torde hänsyn komma att tagas till

straffsatsens inverkan på medverkansansvaret.

i ™r“dena'' Kommitténs förslag att medverkansreglerna i allmänhet icke

skall tillampas beträffande bötesbrott har vållat viss tvekan hos rådhusrätten

i Malmo, som framhåller att förslaget innebär ett avsteg från den nuvarande

huvudregeln beträffande fleras medverkan till brott, att varje medverkande

ådrager sig självständigt straffansvar och att ingen form av medverkan

längre ar accessorisk. En viljekraftig anstiftare kan vara mer straffar

an gärningsmannen med svag vilja. Skulle gärningsmannen på grund

av alder eller sinnessjukdom vara straffri, innebär det föreslagna stadgandet,

att aven om en anstiftare finnes ingen kan straffas för gärningen,

såvida ej det s. k. medelbara gärningsmannaskapet skall återupplivas. Efter

anmarkande härav förklarar emellertid rådhusrätten, om än med tvekan

att forslaget i denna del kan godtagas, eftersom fråga är om ringare

brott och praktiska synpunkter talar för förslaget.

Poremngen Sveriges häradshövdingar har yttrat, att föreningen med hänsyn

till de av kommittén anförda kriminalpolitiska och processekonomiska

synpunkterna icke funnit det ägnat att väcka några betänkligheter att de i

brottsbalken upptagna rena böteshrotten undantages från medverkansreglernas

tillämpningsområde. I fråga om de i 19: 9 och 19: 15-18 (20 kap. 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 317

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

och 14—17 §§ i departementsförslaget) upptagna brotten, för vilka allenast

disciplinstraff kan ådömas, förefaller det emellertid föreningen som om

hänsynen till upprätthållande av disciplinen inom krigsmakten kräver, att

en anstiftare eller medhjälpare vid dessa brott, i enlighet med vad nu är

fallet, borde kunna bestraffas. I likhet med häradshövdingeföreningen har

överbefälhavaren, chefen för flygvapnet och chefen för kustflottan ansett

det vara ur disciplinär synpunkt otillfredsställande, om icke medverkan

skulle kunna bestraffas vid de i 19 kap. (20 kap. i departementsförslaget)

upptagna brotten, å vilka endast disciplinstraff kan följa, överbefälhavaren

har föreslagit att i nämnda kap. införes en bestämmelse, att straff för medverkan

skall följa beträffande samtliga i kapitlet upptagna brott.

Föreningen Sveriges häradshövdingar finner i likhet med kommittén, att

den genom förslaget enkelt och klart uttryckta principiella begränsningen

av medverkansreglerna, varigenom dessa icke göres tillämpliga vid bagatellförseelser,

ur såväl kriminalpolitisk som processekonomisk synpunkt

är riktig. Att de å andra sidan genom stadgandet uttryckligen göres tilllämpliga

å sådana inom specialstraffrätten straffbelagda förseelser, på vilka

kan följa frihetsstraff, vill föreningen icke motsätta sig, varvid föreningen

utgår från att man vid fortsatt lagstiftningsarbete på specialstraffrättens

område i görligaste mån söker utsöndra de rena bagatellförseelserna

till särskilda brottstyper med allenast böter i strafflatituden.

Landsfogden i Malmöhus län har uttryckt farhågor för att medverkan till

specialstraff rättsliga brott skulle genom förslaget i alltför stor utsträckning

bli straffri. Han yttrar, att genom förslaget skapas en tidigare saknad

klarhet i fråga om medverkansbestämmelsernas tillämplighet inom specialstraffrätten.

I denna återfinnes emellertid flera med enbart böter straffbelagda

gärningar, beträffande vilka således medverkansbestämmelserna icke

skulle bli tillämpliga, oaktat detta med hänsyn till dessa gärningars art

måste anses stötande. Det torde därför vara nödvändigt att de stadganden,

som behandlar sådana gärningar, kompletteras antingen med uttryckliga

bestämmelser om att medverkansreglerna är tillämpliga eller ock med

utvidgade straffskalor, som jämväl omfattar frihetsstraff.

Vad angår den redaktionella avfattningen av tredje stycket har hovrätten

över Skåne och Blekinge ansett, att stadgandet ej är fullt tydligt. I sista

punkten stadgas i förslaget, att medverkansansvar, där gärningen icke är

belagd med svårare straff än böter eller disciplinstraff, skall följa allenast

där det är särskilt föreskrivet. Om det i en specialförfattning ej är särskilt

föreskrivet men indirekt framgår att medverkansansvar skall tillämpas

synes det tveksamt, huruvida sådant ansvar med stöd av 23: 13 i kommittéförslaget

kan ådömas eller om sista punkten i förevarande stadgande

utesluter detta. Även hovrätten för Västra Sverige har uttalat önskemål

om en tydligare avfattning. Hovrättens anmärkning hänför sig till stadgandet,

att vad i paragrafen sägs ej skall gälla, såvitt annat följer av vad

för särskilda fall är stadgat. Av motiven framgår, att denna begränsning

åsyftar icke blott uttryckliga stadganden av annat innehåll än huvudregeln

s. 318 Kontrollera mot PDF

318 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

i paragrafen utan även sådana bestämmelser, från vilka man tolkningsvis

kan sluta sig till att nämnda huvudregel icke bör anses tillämplig. Även om

vad kommittén åsyftat antytts genom formuleringen »såvitt annat följer

av» o. s. v., är det enligt hovrättens mening önskvärt att stadgandets åsyftade

innehåll uttryckes tydligare.

Departementschefen. Genom den regel som upptagits i 1 kap. 9 § departementsförslaget,

motsvarande 23: 13 i kommitténs förslag, har fastslagits, att

bl. a. reglerna i förevarande kapitel i princip är tillämpliga inom specialstraffrätten.

Undantag skall sålunda gälla endast i den mån så följer av de

specialstraffrättsliga reglerna själva. Denna generella regel leder emellertid

för långt, då det gäller tillämpningen av medverkansansvaret. Kommittén

har därför föreslagit den begränsningen att, då fråga är om gärning som

icke är belagd med svårare påföljd än böter eller disciplinstraff, medverkansreglernas

tillämpning skall vara beroende av särskild föreskrift. Den

utredning som kommittén i detta sammanhang verkställt angående medverkansansvaret

inom specialstraffrätten synes visa, att det innebär en lämplig

avgränsning att utesluta bötesbrotten. I stort sett anknyter förslaget till vad

som nu gäller inom specialstraffrätten enligt lagstiftning och praxis. Uteslutet

är dock ej att regeln kan påkalla justeringar i en eller annan specialstraffrättslig

författning. Frågan härom torde komma att uppmärksammas

vid den utredning för översyn av specialstraffrätten som för närvarande

pågår.

Även för de i brottsbalken upptagna brotten kommer den föreslagna regeln

att bli tillämplig. Om ej särskild föreskrift meddelas kommer sålunda —

med utgångspunkt från departementsförslagets utformning av brottstyperna

— medverkansansvar att uteslutas beträffande hemfridsbrott (4 kap.

6 § första stycket), förtal (5 kap. 1 §), förolämpning (5 kap. 3 § första

stycket), självtäkt (7 kap. 9 §), ringa häleri (8 kap. 6 § andra stycket),

fyndförseelse (9 kap. 8 §), åverkan (11 kap. 2 §), tagande av olovlig väg

(11 kap. 4 §), olaga spridande av efterbildning (13 kap. 10 §), fylleri (15

kap. 16 §), förargelseväckande beteende (15 kap. 17 §), hindrande av förrättning

(16 kap. 12 § andra stycket), föregivande av ställning såsom advokat

(16 kap. 14 § andra stycket) och ringa brott mot tystnadsplikt (19 kap.

3 § andra stycket). De angivna brottstyperna synes ej vara av sådan art,

att det finnes anledning att kriminalisera annan medverkan än själva utförandet

av gärningen. Däremot synes det tveksamt om — såsom kommitténs

förslag innebär — brott å vilka endast kan följa disciplinstraff bör

uteslutas. Visserligen torde medverkansansvar beträffande de brott varom

har ar fråga — oskickligt beteende (20 kap. 8 §), fylleri (20 kap. 14 §), förargelseväckande

beteende (20 kap. 15 §), ringa tjänstemissbruk (20 kap.

16 § andra stycket) samt tjänstefel (20 kap. 17 § första stycket) — icke

vara av någon större praktisk betydelse, men det synes ej vara anledning att

för dessa brott tillämpa andra grunder än för övriga brott av krigsmän. Regeln

bör därför begränsas till att gälla brott som endast är belagt med böter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Vad angår avfattningen av förevarande paragraf i redaktionellt avsee

synes kommittéförslaget, såsom påpekats vid remissbehandlingen, i

mån oklart. Innebörden av paragrafen torde bli klarare, om det i ett

skilt stycke stadgas, att annan medverkande än den som utfört gärning,»,

icke må ådömas ansvar enligt paragrafen såvitt angår gärning som icke ar

belagd med annan påföljd än böter, samt paragrafen såsom i den gallande

lydelsen avslutas med ett stycke, som utsäger att vad i paragrafen sägs ej

skall gälla, om annat följer av vad för särskilda fall är stadgat. I sistnämnda

hänseende kräves icke att undantag har stadgats uttryckligen. Såsom jag

framhållit i anslutning till en motsvarande formulering i 1 kap. 9 § av departementsförslaget

skall hänsyn nämligen tagas även till vad som måste anaes

förutsatt vid tillkomsten av stadgandet om det ifrågavarande brottet.

5 §.

Paragrafen motsvarar i gällande rätt SL 3: 5 och svarar i kommittéförslaget

mot 21: 5.

Departementschefen. Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om

nedsättning eller befrielse från påföljd i vissa fall av medverkan. Utövei

vad som stadgats i paragrafens gällande lydelse har kommittén såsom

grund för nedsättning eller befrielse från påföljd upptagit, att gärningsmannen

handlat påjaefallning. Av skäl som framgår vid 23^ kap. 6 § i departementsförslaget

torde emellertid detta tillägg böra utgå.

Regeln om nedsättning av påföljden är i gällande lag avfattad så, att nedsättning

må ske »under vad eljest bort följa å gärningen». Denna formulering

synes missvisande och bör ändras till ett medgivande att bestämma påföljden

lindrigare än vad för brottet eljest är stadgat.

6 §.

Paragrafen motsvaras i gällande rätt av SL 3: 6 och i kommitténs förslag

av 21: 6.

Gällande rätt och kommittén. SI*4^: 6 innehåller bestämmelser om underlåtenhet

att avslöja eller hindra/brotfr Underlåtenhet att avslöja brott föranleder

— i de fall då det är särskilt föreskrivet — ansvar, om avslöjandet

kunnat ske utan fara för vederbörande själv eller någon av hans närmaste.

Ansvar för underlåtenhet att hindra brott drabbar föräldrar eller andra

uppfostrare eller förmyndare och är likaledes betingat av att hindrandet kan

ske utan fara för dem själva eller deras närmaste.

Kommittéförslaget överensstämmer med gällande rätt, frånsett formella

ändringar.

Yttrandena. Länsstyrelsen i Norrbottens län har, liksom vid 15: 11 i kommitténs

förslag (16 kap. 10 § i departementsförslaget), ifrågasatt huruvida

icke uttrycket »närmaste» vore väl obestämt för att användas inom straff
-

s. 320 Kontrollera mot PDF

320 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

laptiftnmga,. Sedan förslag framförts om åtalseftergift och eftergift av

påfo jd han det enligt länsstyrelsens mening ifrågasättas, om icke dessa

institut borde tillämpas i det undantagsfall då en närstående person ej upptagits

i en uppräkning men skäl för straffrihet föreligger.

Departementschefen. Ehuru uttrycket .närmaste» ej ger alldeles säker ledning

vid tillämpningen av förevarande stadgande, synes det icke påkallat

att frångå den gällande rättens ståndpunkt på här ifrågavarande punkt. Ej

heller i övrigt finner jag anledning till erinran mot kommittéförslaget, bortsett

från att ett par redaktionella jämkningar synes påkallade. Bl. a.’ torde

i förtydligande syfte böra införas en erinran om att i vissa fall kan ådömas

ansvar för underlåtenhet att avslöja brott jämväl då man ej insett men haft

skälig anledning antaga att brottet var å färde (se 18 kap. 14 § och 21 kap.

12 § i departementsförslaget). y

23 KAP.

Om nödvärn och annan nöd

Bestämmelserna i detta kapitel har delvis motsvarighet i vissa stadganden

i SL 5 kap. Kommittéförslaget upptager motsvarande bestämmelser i 23 kap.

Kapitlet innehåller, i huvudsaklig överensstämmelse med gällande bestämmelser

i SL, regler om nödvärn och om befogenhet för polismän m. fl. att öva

våld. Därutöver upptages bestämmelser om gärningar som begås på grund

av nöd och på grund av lydnadsplikt. Kommittén har i förevarande kapitel

även upptagit allmänna bestämmelser om uppsåt och oaktsamhet samt om

straffansvar vid rus, vilka emellertid i departementsförslaget ingår i 1 kap.

En i kommittéförslaget upptagen regel om »vinning för annan», motsvarande

SL 3.7, har av skäl som redan angivits i den allmänna motiveringen fått

utgå.

I den nu föreslagna lydelsen innehåller kapitlet regler om nödvärn (1 §),

befogenhet för polisman m. fl. att öva våld (2 §), befogenhet för krigsman

att öva våld mot underordnad (3 §), gärning som begås i nöd (4 §), nödvärns-

eller nödexcess (5 §) samt gärning som begås på grund av lydnadsplikt

(6 §).

1 §•

Denna paragraf har i gällande rätt motsvarighet i SL 5: 7, 5: 8 och 5:11.

I kommitténs förslag återfinnes motsvarande bestämmelser i 22:3.

Gallande rätt. Reglerna om nödvärn har i huvudsak fått sin nuvarande

utformning genom lagstiftning år 1890. Vissa ändringar har genomförts år

1937 på grundval av ett år 1934 avgivet betänkande (SOU 1934:56), varjämte

lagstiftningen i formellt avseende reviderats år 1945.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 321

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

En allmän regel om nödvärn upptages i SL 5:8. Denna regel innebär

straffrihet för den som brukat våld till avvärjande av ett påbörjat eller omedelbart

förestående orättmätigl angrepp på person eller egendom eller som

övat våld mot den som medelst inbrott eller eljest olovligen inträngt i annans

rum, hus, gård eller fartyg eller mot den som vägrat att efter tillsägelse begiva

sig från annans hemvist. Förutsättning för straffrihet är dels att våldet

ej var större än nöden krävde och dels att det ej stod i uppenbart missförhållande

till den skada som var att befara av angreppet; saknades någon

av dessa förutsättningar, skall enligt reglerna om nödvärnsexcess i

SL 5: 9 domstolen efter omständigheterna pröva om och i vad mån straffet

bör nedsättas under vad i allmänhet bort följa på gärningen. Var omständigheterna

sådana att gärningsmannen svårligen kunnat besinna sig, skall ej

till straff dömas.

I SL 5: 7 stadgas om det s. k. större eller absoluta nödvärnet. Om man av

annan överfalles med våld eller hot som innebär trängande fara, har man

rätt att använda allt det våld som påkallas för att avvärja faran. Har man

gjort större våld än nöden krävde, blir reglerna om excess i SL 5:9 tilllämpliga;

däremot kommer i detta fall ej i fråga att tillämpa regeln i SL 5: 9

om våld som stått i uppenbart missförhållande till den skada som var att

befara av angreppet. Enligt SL 5: 7 andra stycket föreligger rätt att använda

det större nödvärnet även mot den som begår inbrott eller eljest tränger

sig olovligen in i annans rum, hus, gård eller fartyg nattetid eller mot den

som sätter sig till motvärn, vare sig det är natt eller dag, mot den som vill

värja eller på bar gärning återtaga vad som tillhör honom.

Slutligen må anmärkas, att i SL 5: 11 stadgas att, om någon kommer den

till hjälp som är stadd i nöd, för honom skall gälla samma regler som om

han själv befunnit sig i nödtillståndet.

Kommittén. Kommittén har lämnat en redogörelse för utvecklingen av

nödvärnsrätten i den svenska lagstiftningen och därvid konstaterat, att det

sakliga innehållet i nödvärnsrätten sådan den gestaltar sig efter de senaste

årens ändringar i lagstiftningen och med den tolkning bestämmelserna fått i

praxis torde få anses tillfredsställande. Kvar står emellertid, att bestämmelserna

är svåröverskådliga och att de ej ger uttryck för enkla och klara principer.

Kommittén anser det vara av särskild betydelse på detta område, att

lagens innehåll är sådant att gemene man lätt kan tillägna sig detsamma och

få en klar uppfattning om de grundsatser som gäller.

I första hand har kommittén upptagit spörsmålet, huruvida uppdelningen

av nödvärn i två olika grader bör bibehållas. Kommittén framhåller i

detta avseende, att en avgränsning som den i SL 5: 7 måste komma att innefatta

även mindre svåra fall, såvida den ej göres alltför snäv. Och en för

snäv avgränsning av de fall då det större nödvärnet är tillåtet leder lätt till

obefogade motsättningsslut då det gäller fall som icke omfattas av beskrivningen.

I detta sammanhang påpekar kommittén, att det större nödvärnet

enligt SL 5: 7 endast medgives då fråga är om ett redan påbörjat angrepp,

II Hihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 322 Kontrollera mot PDF

322 B

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

medan enligt SL 5: 8 nödvärn är tillåtet redan då angreppet är omedelbart

förestående. Det kan vara tveksamt huruvida det är lämpligt att animera

den angripne att dröja med nödvärnsåtgärder till dess angreppet påbörjats

för att han då skall ha rätt till det större nödvärnet. I ett visst fall kan det

förhålla sig så att det både från den angripnes och från allmän synpunkt

är önskvärt att nödvärnet sättes in på ett tidigare stadium, då situationen

likväl är sådan att det kan tagas för visst att angreppet icke kommer att utebli.

Att marka ar också att en avvägning, huruvida det angripna intresset

står i rimlig proportion till den försvarsåtgärd man ämnar företaga, knappast

är svårare än att bedöma huruvida en viss åtgärd innebär större våld

än nöden kräver. Särskilt då den angripne går till den ytterlighetsåtgärden

att taga angriparens liv bör man kunna fordra, att hänsyn tages till betydelsen

av det intresse som står på spel. Det är naturligtvis riktigt, som strafflagskommissionen

framhöll i sitt betänkande, att då en viss bestämning av

nödvärnsrätten ingått i folkets rättsmedvetande den icke utan synnerliga

skäl bör ändras. Det är därför angeläget att nödvärnsreglerna får en sådan

utformning att konflikt icke ånyo uppkommer mellan detta rättsmedvetande

och lagens bestämmelser. Detta torde emellertid vara möjligt utan att uppdelningen

i två grader bibehålies. Visserligen måste nödvärnsreglerna då vara

relativt allmänt hållna, men det är på förevarande område under alla förhållanden

nödvändigt att låta en avvägning av vad som är försvarligt bli avgörande.

I själva verket torde den enskildes omdöme i detta hänseende ej ställas

på de svåraste proven då fråga är om svåra fall av angrepp. Kommittén

erinrar om att i ett interpellationssvar vid 1929 års riksdag dåvarande justitieministern

beträffande den allmänna nödvärnsrätten enligt nuvarande SL

5: 8 uttalade, att vad lagen velat utesluta från området för tillåtet nödvärn

allenast vore sådana fall, då på grund av disproportionen mellan det använda

och det hotande våldet enligt den inom samhället härskande uppfattningen

handlingen alldeles otvetydigt framstode såsom otillbörlig (SOU 1934:56

s. 50). 1934 års sakkunniga uttalade för egen del en liknande uppfattning

om nödvärnsrättens innebörd (s. 26). Med en sådan uppfattning om den allmänna

nödvärnsrätten är enligt kommitténs mening regler om en längre

gående rätt i vissa angivna fall knappast nödvändiga.

Kommitténs förslag går sålunda ut på att en gemensam regel sättes i stället

för den nuvarande uppdelningen i absolut och relativt nödvärn. I förslaget

stadgas till en början att nödvärn är straffritt. Nödvärnsbegreppet definieras

med att någon för att avvärja ett påbörjat eller överhängande straffbelagt

angrepp på person eller egendom företager en gärning, som med hänsyn

till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna

i övrigt ej är uppenbart oförsvarlig. Med angrepp likställes, att någon

sätter sig med våld eller hot om våld till motvärn mot den som vill värja

eller på bar gärning återtaga tillgripen egendom eller att någon olovligen

intränger eller kvarstannar i annans bostad eller därtill hörande gård eller

trädgård eller i hans arbetsrum.

Kommittén framhåller att angrepp mot det allmännas intressen såväl en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 323

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ligt förslaget som enligt gällande rätt är uteslutna från nödvärnsområdet.

Handlingar som företages för att avvärja dylika angrepp får enligt kommittén

bedömas enligt reglerna om offentligrättslig befogenhet att öva våld

eller om nöd.

Vad angår frågan huruvida nödvärnsrätten bör omfatta angrepp av underåriga

eller otillräkneliga framhåller kommittén, att meningarna om den

gällande rättens innebörd i detta avseende är delade. Kommittén erinrar bl. a.

om ett uttalande av 1934 års sakkunniga, att man i fråga om otillräknelig

angrepp i större utsträckning än som gällde vid nödvärnssituationer borde

vara skyldig att genom uppoffring av egna intressen söka förebygga faran,

men för egen del anser kommittén, att betänkligheter i princip ej möter mot

att låta nödvärnsrätt föreligga vid alla sådana angrepp på person eller egendom

som i objektivt hänseende uppfyller betingelserna för straffbarhet. Angrepp

från minderåriga kan i allmänhet avvärjas med allenast ringa våld

och vid angrepp från verkligt farliga sinnessjuka behöver den angripne samma

rätt till nödvärn som mot andra angripare. Den särskilda hänsyn som i

fall av nu ifrågavarande slag bör tagas till angriparens person kan enligt

kommitténs mening beaktas inom reglerna för nödvärn om, på sätt förslaget

innebär, nödvärnsrätten städse göres beroende av en avvägning av vad

som är försvarligt. Företages angrepp under inflytande av villfarelse rörande

den föreliggande faktiska situationen, räcker det för angreppets avvärjande

i regel med att upplysa angriparen om verkliga förhållandet, och en sådan

upplysning måste den angripne, därest han har skälig anledning antaga att

en dylik villfarelse föreligger hos angriparen, alltid anses skyldig att lämna.

Med det i förslaget använda uttrycket »straffbelagt» angrepp avses även angrepp

av person som på grund av ungdom eller otillräknelighet ej kan straffas

för gärningen.

Ärekränkning faller enligt förslaget utanför nödvärnsområdet utom i de

fall då den innefattar kroppslig förnärmelse. I detta avseende innebär förslaget

ej någon ändring i gällande rätt.

Vad beträffar nödvärnshandlingens beskaffenhet anför kommittén, att

den gällande rättens regel beträffande det mindre nödvärnet att det våld

som den angripne använder ej får stå i uppenbart missförhållande till den

skada som var att befara av angreppet — innebär relativt stor stränghet mot

den angripne. Verkningarna är dock givetvis i hög grad beroende av de krav

som man i praxis uppställer på den angripnes omdöme i det särskilda fallet

och de bevisregler som tillämpas. Den formulering som kommittén valt innebär,

uttalar kommittén, formellt en viss uppmjukning av kravet på den angripne

och torde bättre överensstämma med den tolkning och tillämpning

som givits de nu gällande nödvärnsreglerna. Även om den angripne använt

större våld än nöden krävt, bör han kunna frikännas om den handling han

företagit med hänsyn till de i lagtexten angivna omständigheterna ej är

uppenbart oförsvarlig. Kommittén erinrar om att frågan om en uppmjukning

i sådan riktning väcktes genom motion II: 284 vid 1934 års riksdag. Med

hänsyn till svårigheten för den angripne att rätt bedöma vad som kunde vara

s. 324 Kontrollera mot PDF

324 B

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

erforderligt till avvärjande av faran borde, enligt vad som anfördes i motionen,

en marginal finnas. Denna marginal borde ej vara för smal Nödvarnsutovaren

borde ej anses handla rättsstridigt om han fullföljde motangreppet

Sa långt som erfordrades för att han skulle vara på den säkra

Mdan Tanken han kunde på ett ungefär uttryckas så att straffrihet borde

mtrada, därest nodvärnsutövaren icke gjorde avsevärt större våld än nöden

krävde. Vederbörande utskott avstyrkte eu ändring i den av motionärerna

antydda riktningen och stödde sig därvid på strafflagskommissionens uttaande

att den skada som tillfogades icke finge vara större än som fordrades

tor att bringa angriparen att upphöra med angreppet eller eljest att komma

detsamma att misslyckas. Nodvärnsutövaren borde dock på subjektiva

grunder frias från straff i så gott som alla fall där det icke vore uppenbart

att han anvant avsevärt större våld än nöden krävde. Frågan togs upp i samband

med 1937 års lagstiftning. Departementschefen framhöll att man genom

en sådan utvidgning av nödvärnsrättens innehåll skulle vinna att nödvarnsutovarens

straffrihet icke skulle bli beroende av domstolens prövning

av de alltid svårbedömda subjektiva omständigheterna, utan straffrihet

skulle inträda redan på grund av att handlingen objektivt sett vore rättsenhg

Nagon ändring i praktiken av det straffbara området skulle genom

en sadan lagandrmg knappast komma till stånd. Departementschefen ansåg

emellerhd, under åberopande av att lagutskottet vid 1934 års riksdag avstyrkt

ändringsförslaget av principiella skäl och jämväl 1934 års sakkunmga

ställt sig avvisande till en sådan utvidgning av nödvärnsrättens innehall,

att med fragans upptagande till förnyat skärskådande borde anstå till

dess en mera omfattande reformering av nödvärnsrätten komme till stånd

Kommittén har för sin del ansett, att en viss utvidgning av försvarsrätten

ar pakallad. Darfor föreslås, såsom förut nämnts, att den angripne skali

aga företaga en handling som ej är uppenbart oförsvarlig. Häri ligger enligt

kommittén, att en försvarsåtgärd kan vara lovlig även om den ej är nödvändig

men av den angripne med skäl kunnat anses som nödvändig. Den avvagmng

som har måste ske får göras med hänsyn till angreppets beskafenhet,

det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt, och det ligger

i uttrycket uppenbart oförsvarlig att man bör räkna med''en relativt bröd

marginal till formån för den angripne vid bedömande huruvida han hållit

S1§ g?nSema fÖF nödvämsrätten. I det för alla nödvärnshandlingar

uppställda kravet att handlingen ej får vara uppenbart oförsvarlig lmger

emellertid, framhåller kommittén, även en begränsning i förhållande till

gallande rätt, nämligen i de fall där nu rätt till det större nödvärnet föreligger

Enligt forslaget kräves även i dessa fall en viss avvägning, och det är

ej utan vidare tillåtet att tillgripa den åtgärd, som är nödvändig för att avvarja

ett angrepp av det slag, som avses med det större nödvärnet

Någon motsvarighet till SL 5: 11 har ej upptagits i kommittéför''slaget, då

särskilt stadgande beträffande den som kommer till den angripnes hjälp

icke ansetts erforderligt med den utformning som förslaget fått.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 325

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Yttrandena. Kommitténs förslag att sammanföra de nuvarande reglerna

om absolut och relativt nödvärn till enhetlig reglering har nästan undantagslöst

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remissyttrandena. Länsstyrelsen

i Örebro län har emellertid uttalat tvekan beträffande avskaffandet

av det absoluta nödvärnet. Länsstyrelsen anser det i varje fall vara otillfredsställande,

att skyddets omfattning göres beroende av en under lugna

förhållanden och efter grundlig utredning verkställd avvägning i efterhand

av frågan, huruvida det mot våldsverkaren eller tjuven utövade självförsvaret

varit »uppenbart oförsvarligt» eller ej. Även ur annan synpunkt kan en

inskränkning i nödvärnsrätten te sig diskutabel — en dylik kan nämligen

lätt resultera i osäkerhet angående nödvärnsrättens omfattning. T. f. landsfogden

i Norrbottens län anser att de föreslagna nödvärnsreglerna icke helt

fyller kravet på lättillgänglighet; uttrycken »straffbelagt angrepp» och

»uppenbart oförsvarligt» synes ägnade att föranleda tvivelsmål hos den

enskilde medborgaren beträffande reglernas omfattning. Kriminalpolisintendenten

i Stockholm har sagt sig dela kommitténs uppfattning, att i uttrycket

»uppenbart oförsvarlig» skulle ligga en relativt bred marginal till

förmån för den angripne. Den föreslagna utvidgningen av nödvärnsrätten

kan emellertid enligt hans mening medföra vissa mindre lämpliga praktiska

konsekvenser. Vid fall av misshandel enligt SL 14: 13 åberopas nämligen i

mycket stor utsträckning att nödvärnsrätt förelegat, ehuru omständigheterna

i själva verket ej inneburit rätt att bruka våld. Bevissvårigheterna är

här av naturliga skäl mycket stora. På grund härav är frikännanden ej ovanliga,

ehuru ansvar eljest bort utdömas. Om nödvärnet medför straffansvar

endast då det är uppenbart oförsvarligt, finnes risk för att mindre nogräknade

individer i större utsträckning än för närvarande begagnar sig av

denna möjlighet för att undgå straff för framför allt misshandel.

Beträffande nödvärnsrätten vid återtagande på bar gärning av tillgripen

egendom har Stockholms rådhusrätt ifrågasatt viss utvidgning. Rådhusrätten

framhåller, att den föreslagna texten bygger på förefintligheten av laga

självtäkt. Bestämmelser härom återfinnes i strafflagens proinulgationslag

16: 6 med ändring och tillägg enligt lag den 12 juni 1942. Enligt förslagets

promulgationslag skulle sistnämnda bestämmelser fortfarande bli gällande.

I de nämnda lagrummen har icke närmare reglerats beskaffenheten av de

åtgärder, som får vidtagas för det kränkta besittningsförhållandets återställande.

Den lovliga självtäkten innefattar visserligen icke — såsom kommittén

också framhållit — i och för sig en nödvärnsåtgärd. Det kan dock

enligt rådhusrättens mening ifrågasättas, huruvida icke varje åtgärd från

angriparens sida till förhindrande av återtagandet -— och sålunda icke blott

det i förslaget närmare beskrivna och i annat sammanhang såsom till innebörden

oklart betecknade »motvärnet» — bör medföra, att nödvärnsrätten

aktualiseras. Våld mot en angripare, som fullbordat besittningskränkningen,

kan tänkas vara försvarligt utan att denne hotar med eller övar våld. Såsom

exempel kan anföras, att en villatjuv, som upptäckes när han med stulet

gods klättrar ned för brandstegen, vägrar att stanna på tillrop. Det kan tän
-

s. 326 Kontrollera mot PDF

326 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

kas vara försvarligt, att man med våld, medförande kroppsskada, får söka

hindra hans flykt och därmed möjliggöra återtagandet av det stulna. Med

hänsyn till det anförda finner rådhusrätten, att man hör överväga att i

tredje stycket i kommitténs förslag efter ordet »emot» införa orden »eller

eljest söker hindra».

Hovratten för Västra Sverige har hävdat att nödvärnsrätt horde föreligga

icke endast vid angrepp mot person eller mot enskilds egendom utan även

vid angrepp mot allmän egendom. Enligt kommitténs motiv är nödvärnssituationerna

begränsade till fall, där angrepp sker på person eller egendom;

nödvärnsrätt skall sålunda ej föreligga till skydd för allmänna intressen]

vilka i stället i viss utsträckning skyddas av nödrätt. Under förutsättning att

angrepp på egendom, tillhörig staten eller eljest det allmänna, icke räknas

till angrepp mot »allmänna intressen» utan omfattas av nödvärnssituationen,

har hovrätten intet att erinra mot den angivna gränsdragningen; i motsatt

fall bor genom ett särskilt stadgande angrepp på allmän egendom hänföras

under nödvärnsreglerna.

Svea hovrätt har anmärkt att, om uttrycket arbetsrum i beskrivningen av

hemfridsbrottet i enlighet med hovrättens förslag ersättes med något annat

uttryck, motsvarande ändring bör göras i förevarande paragraf.

Beträffande den redaktionella utformningen av paragrafen har i flera remissyttranden

ur språklig synpunkt gjorts anmärkning mot det i tredje

stycket av kommittéförslaget använda uttrycket »den som vill värja eller

på bar gärning återtaga tillgripen egendom».

Departementschefen. Kommitténs förslag att sammanföra de nuvarande

bestämmelserna om absolut och relativt nödvärn till en gemensam regel av

relativ karaktär har genomgående godtagits vid remissbehandlingen, och jag

anser även för min del att denna reform är ändamålsenlig. Den medför

bl. a. en avsevärd förenkling och underlättar därigenom för gemene man

att tillägna sig lagens innehåll. Jag vill även i övrigt i huvudsak ansluta mig

till de riktlinjer för utformningen av nödvärnsrätten som kommittén udddragit.

Enligt gällande rätt har nödvärnsrätten den begränsningen, att den angripne

ej får använda större våld än nöden kräver. Beträffande de fall som

omfattar den s. k. relativa nödvärnsrätten gäller därjämte, att våldet ej får

stå i uppenbart missförhållande till den skada som var att befara av angreppet.

Frågan om en modifikation av sistberörda regel var, såsom framgår av

kommitténs redogörelse, föremål för övervägande vid 1934 och 1937 års

riksdagar. Vid 1934 års riksdag förelåg en motion, vari yrkades lagändring

i syfte att göra marginalen för den angripne bredare; straffrihet borde enligt

motionen inträda, därest nödvärnsutövaren icke gjort avsevärt större

våld än nöden krävde. Motionen avstyrktes av vederbörande utskott, som

emellertid framhöll, att nödvärnsutövaren borde på subjektiva grunder

frias från straff i så gott som alla fall där det icke vore uppenbart att han

använt avsevart större våld än nöden krävde. I samband med 1937 års änd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 327

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1902

ringar i nödvärnsrätten uttalade dåvarande departementschefen viss sympati

för den i nyssberörda motion väckta tanken, enär man genom en sådan utvidgning

av nödvärnsrättens innehåll skulle vinna att nödvärnsutövarens

straffrihet icke skulle bli beroende av domstolens prövning av de alltid

svårbedömda subjektiva omständigheterna utan straffrihet skulle inträda

redan på grund av att handlingen objektivt sett vore rättsenlig; något ändringsförslag

framlades emellertid icke på denna punkt.

Straffrättskommittén har nu föreslagit en avfattning, som är avsedd att

innebära en viss utvidgning av försvarsrätten. Den angripne skall enligt

förslaget få företaga en handling, som med hänsyn till angreppets beskaffenhet,

det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt ej är uppenbart

oförsvarlig. I detta uttryckssätt ligger, enligt vad som uttalas i kommitténs

motiv, att en försvarsåtgärd kan vara lovlig även om den ej ar

nödvändig men av den angripne med skäl kunnat anses som nödvändig.

Kommittén tillägger, att det ligger i uttrycket »uppenbart oförsvarlig» att

man bör räkna med en relativt bred marginal till förmån för den angripne

vid bedömande huruvida han hållit sig inom gränserna för nödvärnsrätten.

Det synes icke i och för sig vara något att invända mot uppfattningen,

att en försvarsåtgärd som objektivt finnes icke vara nödvändig, likväl bör

vara tillåten om den angripne haft skälig anledning att anse den såsom

nödvändig. En nödvärnssituation inträder ju i regel plötsligt och oväntat,

så att den angripne har föga tid till övervägande. Emellertid synes det önskvärt

att i lagtexten klart avgränsa det område inom vilket en nödvärnshandling

rent objektivt sett skall vara tillåten. Vid en sådan avgränsning bör såväl

angreppets art som betydelsen av det intresse som angripes beaktas. Det

synes innebära en riktig avvägning att såsom kommittén föreslagit tillåta

nödvärnsutövaren att vidtaga åtgärder, som ej är uppenbart oförsvarliga

med hänsyn till angreppets beskaffenhet och det angripnas betydelse. Häri

ligger att det våld som användes icke får stå i klar disproportion till vad

som erfordras för att avvärja den hotande faran, och vidare får det ej föreligga

ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnshandlingen och den

skada som hotar genom angreppet. Den i kommitténs förslag upptagna föreskriften

att hänsyn därjämte skall tagas till omständigheterna i övrigt torde

däremot få utgå, då den väsentligen avser beaktande av rent subjektiva

förhållanden. Sådana omständigheter som hänför sig till den angripnes

möjligheter att i en hastigt inträdande situation överväga hur han skall skydda

sig får beaktas i anslutning till reglerna om nödvärnsexcess.

Med anledning av vad Stockholms rådhusrätt anfört torde rätten till nödvärn

i det fall då egendom skall på bar gärning återtagas böra utvidgas till

att gälla ej blott då angriparen med våld eller hot om våld sätter sig till motvärn

utan även då han på annat sätt söker hindra återtagandet.

Såsom kommittén framhållit är angrepp mot allmänna intressen uteslutna

från nödvärnsområdet; dessa intressen skyddas enligt reglerna om

offentligrättslig befogenhet att öva våld eller om nöd. Med anledning av vad

hovrätten för Västra Sverige i sitt yttrande anfört vill jag emellertid under
-

s. 328 Kontrollera mot PDF

328 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

stryka att angrepp på sådan egendom som tillhör stat eller kommun eller

annat allmant organ bor anses falla under nödvärnsreglerna. En statstjänsteen*endo7

«llhörig egendom under sin vård äger sålunda. om

—n r8"^8’ .t1lllgnpa nödvärn enligt nu förevarande bestämmelse.

Kommittén har jamval upptagit spörsmålet om nödvärnsreglerna bör omfatta

aven angrepp av minderåriga och otillräkneliga. Om innebörden på

denna punkt av den gallande rätten — som använder uttrycket »orättmätigt

angrepp» _ rader ej full klarhet. Enligt kommitténs förslag skall dylia

angrepp inbegripas under nödvärnsreglerna, vilket i förslaget utmärkts

genom uttrycket »straffbelagt angrepp». Mot kommitténs ståndpunkt synes

.eke vara nägot att invända, sävift fräga är om angrepp av peLner, som

* . smne8b«skaffenheten i så hög grad avviker från det normala, att

uppsåt , vanlig mening är uteslutet. Om emellertid angreppet till följd av

sinnessjukdom eller annan rubbning av själsverksamheten eller på grund

av minderårighet icke kan tillräknas angriparen enligt de grunder som

angives i 1 kap 2 §, synes det riktigast att bedöma angreppe/efter slmm”

grunder som vid nodsituationer. De regler om sådana situationer, som meddelas

i 4 § i förevarande kapitel, tar icke i samma grad som nödvärnsreglerna

sikte på den angripnes försvarsintresse utan förutsätter ett mera nyanserat

bedömande. Såsom framhållits i samband med tidigare överväganden

angående nödvärnsreglerna (SOU 1934:56 s. 24) synes det önskvärt

att man i fråga om angrepp av minderåriga och otillräkneliga i större utsträckning

an som gäller vid nödvärnssituationer i allmänhet söker förebygga

faran genom uppoffring av egna intressen. I stället för det av kommittén

begagnade uttrycket »straffbelagt» angrepp torde i lagtexten kunna

anvandas »brottsligt» angrepp.

Kommitténs förslag torde jämväl böra i vissa delar omarbetas i redaktionellt

avseende.

^ S
Paragrafen

har i gällande rätt motsvarighet i SL 5: 10 och återfinnes i

kommitteförslaget i 22:4.

Gallande rätt. I SL 5: 10 upptages dels ett allmänt stadgande om rätt föipolisman

eller vaktpost eller annan krigsman i vissa fall att använda våld

nar han motes av våld eller hot i tjänsten och dels tre speciella fall då våld

lär anvandas i samband med rymning eller oordning på anstalt eller vid

gripande. Vald får enligt paragrafen brukas i följande fall: 1) då någon

sätter sig med våld eller hot mot polisman eller vaktpost eller annan för

evakning eller upprätthållande av ordning tjänstgörande krigsman som

s a verkställa tjänsteåtgärd; 2) då fånge, häktad eller för brott anhållen

rymmer; 3) då fånge, häktad eller anhållen sätter sig till motvärn i samand

med rymning eller oordning på anstalt; samt 4) då någon som skall

T n aS7-nhållas Cller CljeSt gHpaS söker undkomma den som äger verkställa

åtgärden. Våldet får enligt andra stycket i paragrafen riktas ej blott

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 329

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

mot den som sålunda ger anledning till tjänsteåtgärd, utan jämväl mot annan

som för att hjälpa honom sätter sig med våld eller hot mot den som

skall verkställa åtgärden. ... ..o

Reglerna i SL 5: 9 om s. k. nödvärnsexcess är tillämpliga aven nar någon

i fall°som avses i SL 5: 10 brukat större våld än som är medgivet. Likaså

„äHer SL 5: 11, varför övande av våld sålunda är medgivet ej blott för den

som skall verkställa åtgärd av det slag som avses i SL 5: 10 utan även för

annan som kommer honom till hjälp.

Kommittén. Kommittén har i sitt betänkande lämnat en utförlig redogörelse

för tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna i SL 5: 10 och i anslutning

därtill framhållit, att med bestämmelserna avses icke endast att

de skall reglera graden av våld utan även att de skall betraktas som grund

för befogenheten att utöva våld i de fall som angives i paragrafen. Vidare

har kommittén påpekat, att med bestämmelserna ej avsetts att uppnå en

fullständig reglering av de fall då polisman äger befogenhet att anvanda

våld i tjänsteutövning samt att våldsbefogenheter stundom tillkommer även

andra ämbets- och tjänstemän, ehuru de ej omnämnes i detta sammanhang.

Paragrafen är avsedd att omfatta allenast de fall som är av den största

praktiska betydelsen och som ansetts mest angelägna att reglera. Kommittén

har undersökt möjligheterna att giva paragrafen en sådan utformning,

att den kan utgöra en allmän grund för ämbets- och tjänstemäns befogenhet

att utöva våld vid verkställande av tjänsteåtgärd eller i varje fall

för polisens befogenheter i nämnda hänseende. Då detta skulle förutsätta

en vidlyftig utredning inom områden, som legat utanför kommitténs uppdrag,

har emellertid kommittén fått avstå härifrån. De sakliga ändringar

i paragrafen som kommittén föreslagit är därför av mera begränsad natur.

Till en början har kommittén, såvitt angår det allmänna stadgandet om

rätt för polisman m. fl. att använda våld, föreslagit sådan ändring av paragrafen,

att den förutom polisman skall avse vaktpost eller annan krigsman,

som fullgör polisuppgift eller tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla

ordning. Ändringen anknyter till förordningen den 31 december 1915

(nr 585) angående användande av militär personal till upprätthållande av

allmän ordning samt för eldsläckning och andra dylika ändamål i dess lydelse

enligt kungörelse den 30 december 1948 (nr 796). Vidare innebär kommitténs

förslag, att begreppet anhållen ej skall begränsas till den som är

anhållen såsom misstänkt för brott utan jämväl avse andra anhållna personer,

exempelvis sådana som anhållits enligt lösdrivarlagen. Den närmare

innebörden av uttrycket fånge har preciserats i kommitténs motiv.

Såsom förutsättning för polismans eller krigsmans rätt att bruka våld bibehålies

i förslaget den nuvarande bestämningen med vissa mindre jämkningar.

Även beträffande den grad av våld som får användas bygger förslaget

på gällande rätt. Vidare må nämnas att i paragrafen upptagits en bestämmelse

angående hjälp åt den som utövar befogenhet enligt vad i paragrafen

stadgas. Denna bestämmelse motsvarar SL 5: 11, dock med den be
11-f

Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. 13.

s. 330 Kontrollera mot PDF

330 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

gränsningen, att en förutsättning för att den hjälpande skall få utöva våld

påkallad a PCn be§äXtS dler CljeSt m6d hänSyn tiH omständigheterna varit

Kommittén har övervägt att i avbidan på särskild lagstiftning om rätt

för myndigheter och tjänstemän att utöva våld eller tvång upptaga bestämmelserna

i SL 5: 10 i brottsbalkens promulgationslag. Med hänsyn till ovisse

en rörande sadan lagstiftning och olägenheterna av att dessa betydelsefulla

stadganden måhända under lång tid skulle vara placerade i en promulgationslag,

föreslås dock att paragrafen får den plats i brottsbalken som

motsvarar dess nuvarande placering i strafflagen.

yttrandena. Polismästaren i Stockholm och kriminalpolisintendenten i

Stockholm har understrukit behovet av allmängiltiga lagstadganden rörande^

polismans befogenhet att öva våld eller annat tvång vid verkställande av

tjansteåtgard. Likaså har polismästaren i Hälsingborg hemställt, att paragrafen

omredigeras, så att den täcker alla offentligrättsliga tvångsfall.

Lansstyrelsen i Norrbottens län anmärker att vaktpost ofta torde kunna

vara annan person än krigsman, varför uttrycket »annan» bör utgå ur lagtexten.

Vidare framhåller överbefälhavaren, att uttrycket »fånge» med hänsyn

till att ordet sammanställts med de enligt rättegångsbalken fastställda

begreppen »häktad eller anhållen» lätt kan missförstås. Uttrycket torde sålunda

kunna uppfattas att avse allenast en person som ådömts frihetsstraff.

Lnhgt kommitténs motiv är emellertid uttrycket tillämpligt även på den

som tagits i förvarsarrest enligt 30 § militära rättegångslagen och den som

enligt 36 § namnda lag tagits i förvar för fylleri. Det torde även böra åsyfta

person som omhändertagits med stöd av andra författningar, t. ex. lagen

den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. Vid

sådant förhållande synes det vara lämpligt att förtydliga uttryckssättet, t. ex.

på följande satt: »Rymmer fånge, häktad eller anhållen eller den som eljest

gripits ». Även Stockholms rådhusrätt har ifrågasatt ett dylikt för
tydligande.

Hovratten for Västra Sverige har föreslagit viss utvidgning av den föreslagna

ratten att öva våld för den som kommer polisman till hjälp. Denna

rätt ar enligt förslaget mera begränsad än enligt nu gällande stadgande (SL

5: 11). En ändring av sådan innebörd kan hovrätten icke finna lämplig. Särskilt

med hänsyn till allmänhetens ofta omvittnade obenägenhet att ingripa

för att hjälpa en polisman, som befinner sig i en trängd situation, samt svårigheten

för en utomstående att snabbt bedöma, om hjälpen varit påkallad

eller ej, bor man undvika att införa regler, som kan ytterligare öka allmänhetens

obenägenhet att ingripa. Det torde vara tillräckligt att kräva, att ingripandet

ej framstår som uppenbart oförsvarligt.

Departementschefen. Frågan om ämbets- och tjänstemäns befogenhet att

utöva våld vid verkställande av tjänsteåtgärd spänner över ett vidlyftigt och

komplicerat rättsområde, som det hittills ej varit möjligt att reglera syste
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 331

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

matiskt och fullständigt. Straffrättskommittén har haft frågan under övervägande

i anslutning till revisionen av SL 5: 10 men har nödgats avstå från

en sådan reglering. Det förslag till motsvarighet till SL 5: 10 som kommiltén

framlagt innebär därför ingen utbyggnad utan har samma begränsade

innehåll som för närvarande. Det är en kännbar olägenhet att stora delar

av detta betydelsefulla rättsområde alltjämt måste regleras av de vanliga

nödvärnsreglerna eller på sedvanerättslig väg, men i rådande läge torde enda

möjligheten vara att i brottsbalken införa en bestämmelse med den relativt

snäva ram som kommittén föreslagit.

Gentemot den utformning som kommittén givit paragrafen synes i huvudsak

intet vara att erinra. En remissmyndighet har anmärkt, att vaktpost ofta

kan vara annan person än krigsman och att därför det i förslaget använda

uttrycket »vaktpost eller annan krigsman» borde ändras. Om emellertid i

paragrafen skulle inbegripas även vaktposter som ej är krigsmän eller polismän,

torde kretsen bli alltför vid och obestämd. Däremot synes uppräkningen

»fånge, häktad eller anhållen» i paragrafens andra stycke böra

kompletteras. Den befogenhet att utöva våld varom här är fråga bör nämligen

gälla även personer som omhändertagits på annat sätt än genom häktning

eller anhållande. Såsom exempel kan nämnas person som tagits i förvar

med stöd av 1940 års lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret

eller som blivit omhändertagen efter att ha gripits enligt 24 kap. 7 §

rättegångsbalken. Även den som enligt sinnessjuklagen eller lagen om nykterhetsvård

omhändertagits på grund av sinnessjukdom eller alkoholmissbruk

bör vara inbegripen under förevarande bestämmelse. Den nyssberörda

uppräkningen i lagtexten torde böra ändras till »fånge eller den som är

häktad, anhållen eller eljest omhändertagen». I anslutning härtill torde det

i samma stycke av paragrafen förekommande uttrycket »gripas» böra ersättas

med »omhändertagas» för att markera att det här ej blott är fråga

om gripande enligt reglerna i rättegångsbalken.

I likhet med gällande rätt stadgas i förslaget, att det våld får användas

som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Som kommitlén

framhållit tar denna bestämning i första hand sikte på graden av det

våld som får användas, men den får även ligga till grund för bedömandet

huruvida våld överhuvud får tillgripas. Det må anmärkas, att befogenheten

att i vissa fall bruka våld mot fånge eller mot den, som är häktad, anhållen

eller eljest omhändertagen, enligt förslaget föreligger även vid passivt motstånd

från dennes sida.

I kommittéförslaget har såsom ett sista stycke i paragrafen införts ett

stadgande av innehåll att, om någon enligt paragrafen har rätt att öva våld,

samma rätt tillkommer envar som biträder honom, såvitt hjälpen begärts

eller eljest med hänsyn till omständigheterna varit påkallad. Den föreslagna

formuleringen innebär en begränsning i förhållande till den nuvarande regeln

i SL 5:11, som utan inskränkning likställer medhjälparen med polismannen,

vaktaren etc. Kommittéförslaget har vid remissbehandlingen föranlett

erinran av hovrätten för Västra Sverige, som hänvisat till behovet att

s. 332 Kontrollera mot PDF

332 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

icke göra allmänheten obenägen att bistå ordningsmakten i en trängd situation.

Den anförda synpunkten synes beaktansvärd, men det är även av

vikt att förhindra opåkallade ingripanden från allmänhetens sida. Dessa

båda synpunkter synes genom kommitténs förslag bli på ett lämpligt sätt

awagda mot varandra, och jag vill biträda förslaget på denna punkt.

3 §.

Denna paragraf har i gällande rätt motsvarighet i SL 5: 10 a och i kommittéförslaget

i 22:5.

_ fällande rätt. Enligt SL 5:10 a, som tillkom i samband med 1948 års

andringar i strafflagen, äger krigsman vid myteri, under strid samt eljest

vid tillfälle då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, mot underlydande

bruka det våld som är nödigt för lydnadens upprätthållande. Göres

storre våld an nöden kräver, gäller bestämmelserna om nödvärnsexcess i

Kommittén. Kommittéförslaget överensstämmer i huvudsak med gällande

rätt. Stadgandet om excess har dock utgått med hänsyn till att en gemensam

bestämmelse härom upptagits senare i kapitlet. I stället har såsom

andra punkt upptagits ett stadgande med hänvisning till den av kommittén

föreslagna regeln om medhjälp vid utövning av offentligrättslig befogenhet

att utöva våld.

Yttrandena. Paragrafen har vid remissbehandlingen icke föranlett erinringar

i annan mån än att den av hovrätten för Västra Sverige vid föregående

paragraf gjorda anmärkningen gentemot stadgandet om medhjälp avser

även förevarande paragraf.

Departementschefen. Beträffande frågan om medhjälp får jag hänvisa till

vad som anförts vid 2 §. Kommitténs förslag synes i övrigt ej giva anledning

i erinran, bortsett från att en redaktionell jämkning torde böra vidtagas.

4 §.

Förevarande bestämmelse, som ej har motsvarighet i gällande rätt, svarar

mot 22: 6 i kommitténs förslag.

Kommittén. Kommittén framhåller att, utan uttryckligt stöd av lag, vid

sidan av nodvarnsrätten accepterats en nödrätt, vilken innebär att ingen kan

straffas for handling som varit oundgängligen nödvändig för att rädda hans

eget eller annan persons liv eller hälsa eller egendom av betydande värde

från en pa annat sätt ofrånkomlig fara. Alla moderna utländska strafflagar

och straff lagsförslag torde innehålla bestämmelser om nödfall, och enligt

k.0m”11..tteiJS menin.g bör 1 brottsbalken ej saknas en reglering av nödfallets

straffrättsliga bedömande. Den bestämmelse i ämnet som kommittén före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 333

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

slagit innebär att vid nödfall eu gärning, som företages för att avvärja faran,

är straffri, när faran icke kunde avvärjas på annat sätt samt gärningen

var försvarlig med hänsyn till att den skada som hotade var väsentligt allvarligare

än den som kunde beräknas följa av gärningen och till omständigheterna

i övrigt. I sina kommentarer till förslaget betonar kommittén bl. a.,

att en förutsättning för straffrihet på grund av nödrätt är att den företagna

handlingen var nödvändig för farans avvärjande men att detta uttryck bor

tolkas så, att även om faran kunnat avvärjas utan nödhandlingen, denna

kan vara rättsenlig om det skulle krävt oproportionerlig ansträngning eller

uppoffring för den handlande att avvärja faran på annat sätt. Hänsyn maste

tagas till om faran kunde avvärjas genom uppoffring av egen rättighet, som

icke var väsentligt mera värdefull än annans. Vidare får större skada ej ha

gjorts än som var erforderlig för att avvärja faran. Det är emellertid också,

framhåller kommittén, tydligt att en begränsning måste göras med avseende

på proportionerna mellan det ingrepp som göres och den skada som hotar.

Grunden till att vid nödvärn tillåta ett i förhållande till den hotande faran

mycket kraftigt ingrepp är, att det vid nödvärn är fråga om avvärjande av

ett straffbelagt angrepp genom åtgärder mot den person varifrån kränkningen

hotar. I regel är förhållandet ett annat vid nödsituationer. Det är

sålunda uppenbart att tredje mans intresse ej får uppoffras, om den skada

man därigenom åstadkommer är större än den som avvärjes. Med hänsyn

till vikten av det orubbade beståndet av erkända rättigheter måste emellertid

för straffrihet på grund av nödsituation i sådana fall göras en avsevärt

snävare begränsning.

Kommittén framhåller vidare, att avvägandet i en nödsituation av de

kolliderande intressena skall ske efter objektiva grunder och med hansyn

till de omständigheter vilka förelåg i handlingsögonblicket. Då det gäller

att rädda egendom genom uppoffring av annan egendom ar det de olika föremålens

marknadspris eller eljest allmänt gällande värde som skall tagas i

betraktande; ett föremåls värde ur affektionssypunkt kan i regel ej tillmätas

betydelse. Svårigheterna vid avvägningen blir givetvis större då man

å ena sidan eller å båda har att göra med andra intressen än ekonomiska,

såsom kroppslig integritet eller viktiga allmänna intressen.

Med uttrycket »omständigheterna i övrigt» avses enligt kommitténs uttalanden

exempelvis huruvida gärningsmannen haft tid till övervägande samt

de anspråk på sinnesnärvaro och kallblodighet som man med hänsyn till

situationens beskaffenhet kunde uppställa.

Det av kommittén framlagda förslaget avser även handlingar som företages

för att avvärja fara för allmänna intressen. Straffrihet för handlingar

som företagits för att skydda allmänna intressen bör väl, uttalar kommittén,

ifrågakomma endast i sällsynta fall, men möjligheten till straffrihet

bör äga stöd i lagtexten. En allmän nödregel berättigar dock ej den enskilde

att göra ingripanden som det tillkommer myndigheterna att verkställa

annat än när särskilt starka skäl därtill föreligger. I regel kan så anses

vara förhållandet endast då fråga är om allmänna intressen av synner
-

s. 334 Kontrollera mot PDF

334 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Hg vikt, t. ex. om det gäller att hindra en spion från att till främmande

amna uppgift om hemliga förhållanden rörande rikets försvar. Vid

exempelvis svårartade former av djurplågeri bör dock en nödrätt kunna

föreligga, ehuru det hotade intresset icke uppfyller detta krav.

En avvärjande åtgärd som riktas mot den egendom från vilken skada hoHktL°r

Gn1 lgkommittén få vara betydligt mera ingripande än om åtgärden

omsr TVf n.eutralt intresse- Den avvärjande åtgärden bör under vissa

omständigheter kunna få medföra större skada än den avvärjda. Här är

ga om fall som till sm karaktar närmar sig nödvärnet. Om exempelvis en

hund angnpes av en annan hund, bör den angripna hundens ägare ej straffas

for att han dödar den angripande om det är nödvändigt för att rädda den

angripnas liv, aven om därigenom ett större värde gives till spillo än det

h° aS: kommittén har därför såsom en andra punkt i paragrafen upptagit

ett stadgande av innehåll, att egendom varifrån skada hotar må unpo

ras anda att skadan icke är allvarligare än den som kan beräknas följa

ounkTr.fV-IVrimSka11 äVGn fÖF dGtta faI1 re°,erna 1 P^g^ens första

p kt galla. Nodhandlingen måste sålunda även här framstå som försvarlig

med hansyn till de föreliggande omständigheterna.

T/1*4/1 undfrstryker> att reglerna om nöd avses skola tillämpas restrikHvt.

Detta framgår framför allt av att den situation som föreligger skall

kunna betecknas som nödfall. Då fråga ej är om fara för liv eller hälsa

Wmnl-T* T1"1 Värden’ kan förutsättningarna för paragrafens tilllämplighet

sallan anses uppfyllda.

Beträffande nödhandlingens karaktär uppställes i lagtexten ingen begränsng.

Den kan sålunda innebara ingrepp i annans egendom, åstadkommande

v kroppsskada, frihetsberövande, ärekränkning eller kränkning av offent
kfmm

neSSentf SÅm exempel på Ärekränkning såsom nödhandling nämner

mitten att någon i en hotande situation skyller på annan för att därige
aVVanda

a"griParens tillfälliga besinningslöshet. Frågan om kränkning

av offentliga intressen , en nödsituation uppkommer exempelvis då någon

överträder myndighets förbud att beträda visst område för att rädda eu

It!m! bryler m°l Parker,nÉ>sbestämmelser för .«

FörsJaget innebär, att eu nödhandling för avvärjande av fara kan företa
fnnan

Nji ^ i ^ befinner si§ 1 nöd “tan jämväl av envar

annan. Någon motsvarighet till SL 5: 11 har därför lika litet här som i frå«a

om nödvärn ansetts erforderlig. °

Stadgandet om nödvärnsexcess skall enligt förslaget utsträckas att gälla

jamval nodsituationer (se 5 § i departementsförslaget).

Yttrandena Svea hovrätt är tveksam huruvida behov föreligger att i lag

upptaga särskilda bestämmelser om nödfall. Därmed sammanhängande

spörsmål torde liksom hittills kunna på ett tillfredsställande sätt lösts av

rättsskipningen utan lagregler. Såsom framgår av kommitténs motiv möter

det aven stora svårigheter att reglera nödfallsrätten. Det föreslagna stadgan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 335

Kungi. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

det är ganska generellt avfattat, och trots att det är avsett att tillämpas

endast i undantagsfall erbjuder dess ordalydelse måhända mojligheter till

en vidare tillämpning. Om det anses att i brottsbalken ej bör saknas en reglering

av nödfallets straffrättsliga bedömande, föreslår hovrätten att stadgandet

begränsas till att avse endast angrepp på person eller egendom och

sålunda icke får omfatta angrepp på allmänna intressen. Vad angår uttrycket

»nödfall» har innebörden därav uttunnats i det allmänna språkbruket,

och större pregnans skulle måhända ernås, om i stället användes uttrycket

»fall av nöd». , .

Hovrätten för Västra Sverige har givit uttryck för en motsatt uppfattning.

Kommitténs uttalande, att straffrihet för handlingar som företagits for att

skydda allmänna intressen bör ifrågakomma endast i sällsynta fall, samt vad

av kommittén anföres till utveckling härav synes väl snävt begränsa nodfallssituationen

vid angrepp på allmänna intressen. Då lagtexten emellertid

icke torde nödvändiggöra en så restriktiv tillämpning som kommitténs uttalande

antyder, har hovrätten intet yrkande om ändring av lagtexten i detta

avseende. .

Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att det i paragrafen upptagna

kravet på »försvarlighet» borde avse endast andra punktens men icke

första punktens fall. För alt en gärning, som företagits i syfte att avvärja

fara för skada, skall anses rättsenlig, bör i de i första punkten avsedda fallen

icke fordras annat än att en nödsituation förelegat, att faran icke kunnat avvärjas

på annat sätt än som skett samt att den hotande skadan varit väsentligt

allvarligare än den skada, som kunde beräknas följa av den awarjande

handlingen. Däremot bör i dessa fall icke, såsom i forslaget skett,

därutöver för handlingens rättsenlighet krävas, att handlingen var försvarlig

med hänsyn till omständigheterna i övrigt. Med detta uttryck har enligt

motiven avsetts exempelvis huruvida gärningsmannen haft tid till övervakande

samt de anspråk på sinnesnärvaro och kallblodigliet, som man med

hänsyn till situationens beskaffenhet kunde uppställa. Omständigheter av

denna art kan enligt hovrättens uppfattning först bli av betydelse, då något

av de förut nämnda straffrihetsrekvisiten brister (jfr bestämmelsen om

excess i 22:7 i kommittéförslaget). I de nödfallssituationer, som regleras

i andra punkten, gäller icke den i första punkten upptagna proportionalitetsregeln.

Med hänsyn härtill är däremot i dessa fall den begränsningen

i straffrihetsregeln erforderlig, att handlingen i betraktande av samtliga

föreliggande omständigheter skall vara försvarlig.

T. f. landsfogden i Norrbottens län anser det vara mindre tillfredsställande

att frågan rörande djurangrepp i detta sammanhang ej uttryckligen och

otvetydigt behandlas i lagen. De i förslaget upptagna reglerna om rätt att

uppoffra den »egendom» från vilken skada hotar, synes språkligt sett icke

klart täcka även djur.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att uttrycket »när faran icke kunde

avvärjas på annat sätt» synes giva vid handen, att för stratfrihetens intiäde

kräves, att faran objektivt sett icke kunnat avvärjas på annat sätt än genom

s. 336 Kontrollera mot PDF

336 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

vidtagande av den ifrågakomna, eljest rättsstridiga handlingen. Det vore

rimhgare att giva ifrågavarande rekvisit en subjektiv karaktär och sålunda

s adga straffrihet for det fall, att vederbörande haft skälig anledning antaga,

att faran icke kunnat avvarjas på annat sätt. Även hovrätterna för Västra

Sverige och för Ovre Norrland, föreningen Sveriges stadsdomare, rådhusratten

i Malmo och advokatsamfundet har hemställt, att uttrycket »när faran

icke kunde avvärjas på annat sätt» måtte formuleras på ett mindre kategoriskt

satt Advokatsamfundet erinrar om att kommittén i motiven gjort

det uttalandet, att stadgandet bör tolkas så, att även om faran kunnat avvarjas

utan nodhandhngen, denna kan vara rättsenlig om det skulle krävt

oproportionerlig ansträngning eller uppoffring för den handlande att avvarja

faran pa annat satt. Samfundet ansluter sig helt till denna uppfattning.

Da denna tolkning kanske icke är alldeles självklar, hemställer samfundet

om det icke vore lämpligt att förtydliga stadgandet så att den av

kommittén angivna innebörden kommer till klart uttryck även i lagtexten.

oreningen Sveriges stadsdomare och rådhusrätten i Malmö har föreslagit

sadan omredigering av lagtexten, att denna kommer att innehålla att

»faran icke rimligen kunde avvärjas på annat sätt». Hovrätten för övre

Norrland har förordat att ordet »icke» utbytes mot »svårligen».

Departementschefen. I likhet med kommittén anser jag att i brottsbalken

bor mga en allmän bestämmelse om det straffrättsliga bedömandet av gärning

som begås i nod. Även om det icke med fog kan göras gällande att i

praxis uppkommit några påtagliga svårigheter genom lagens tystnad, synes

• lc^ tlllfredsstallande- att denna ingalunda oviktiga fråga måste lösas

i rättstillämpningen utan stöd av lagregel.

Beträffande avfattningen av bestämmelsen synes det till en början angeläget,

att lagtexten ger ett klart uttryck för att det skall vara fråga om utpräglade

nödsituationer. Kommittéförslaget synes kunna giva anledning

till en alltför vidsträckt tillämpning av nödrätten, då i den föreslagna lagtexten

talas blott och bart om »annat nödfall» än som i kapitlet i övrigt är

avsett. För att giva klart uttryck åt den avsedda snäva gränsdragningen torde

fara for liv eller hälsa böra särskilt omnämnas, varjämte det bör angivas, att

bestämmelsen är tillämplig, då det eljest gäller att avhjälpa svår nöd.

Såsom förutsättning för att en nödsituation skall medföra att en eljest

s raffbar handling ej blir brottslig har i kommittéförslaget stadgats, att faran

icke kunde avvärjas på annat sätt samt att gärningen var försvarlig

med hansyn till att den skada som hotade var väsentligt allvarligare än den

som kunde beräknas följa av gärningen och till omständigheterna i övrigt.

I hkhet med flera remissinstanser anser jag att uttrycket »faran icke kunde

avvarjas pa annat satt» bör modifieras så att det kommer i närmare samklang

med den tankegång som utvecklats i motiven, nämligen att en nödlandhng

kan även om faran kunnat avvärjas utan nödhandlingen —

vara rättsenlig, om det skulle ha krävt oproportionerlig ansträngning eller

uppoffring för den handlande att avvärja faran på annat sätt. Stadgandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 337

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

torde i detta avseende i stället böra uppställa den förutsättningen, att syftet

med gärningen icke skäligen kan vinnas på annat sätt. Vidare torde villkoret

att gärningen skall vara försvarlig med hänsyn till omständigheterna

i övrigt kunna utgå. Genom de övriga i lagtexten upptagna förutsättningarna

för att nödhandlingen skall anses tillåten får denna anses tillräckligt

bestämd i objektivt avseende. Med uttrycket »omständigheterna i övrigt»

har kommittén enligt motiven syftat främst på subjektiva förhållanden,

exempelvis huruvida gärningsmannen haft nödig tid till övervägande. Utrymme

för beaktande av omständigheter av denna beskaffenhet finnes emellertid

i paragrafen om excess vid nödvärn och nöd.

I kommittéförslaget har upptagits en särskild regel för sådana fall då den

avvärjande åtgärden riktas mot egendom från vilken skada hotar. Regeln

innebär att sådan egendom må uppoffras, ändå att skadan icke är allvarligare

än den som kan beräknas följa av gärningen. Denna grundsats synes

riktig. Med den omarbetning av paragrafen i övrigt som jag förordat torde

det dock vara erforderligt att införa en viss begränsning. Denna synes kunna

utformas så, att egendom varifrån nöden härrör må uppoffras i sådan omfattning

som ej står i uppenbart missförhållande till den skada som hotar.

Om gränsen överskrides, kan subjektiva omständigheter beaktas enligt bestämmelserna

om excess vid nödvärn och nöd.

Något undantag för nödsituationer där allmänna intressen är hotade anser

jag ej böra göras. Jag ansluter mig alltså till kommitténs ståndpunkt i detta

avseende. Vad angår frågan om djurangrepp synes det ej vara föremål för

tvekan, att uttrycket »egendom» omfattar även djur. Den särskilda regeln

om uppoffring av egendom varifrån skada hotar har tydligtvis sin väsentliga

tillämpning beträffande angrepp av djur.

Utöver de sakliga ändringar som påkallas av vad jag i det föregående anfört

torde kommittéförslaget böra något jämkas i formellt avseende. Bl. a.

torde bestämmelsen om uppoffring av egendom från vilken skada hotar upptagas

såsom ett särskilt andra stycke. Bestämmelsen bör avfattas så, att det

klart framgår att reglerna i paragrafen i övrigt är tillämpliga i fall som i

bestämmelsen avses.

5 §•

Den här upptagna bestämmelsen har i gällande rätt motsvarighet i SL 5: 9.

I kommittéförslaget finnes regeln upptagen i 22: 7.

Gällande rätt. Bestämmelserna i SL 5: 9 om nödvärnsexcess har fått sin

utformning med hänsyn till den skillnad som i gällande rätt föreligger mellan

det större eller absoluta nödvärnet enligt SL 5: 7 och nödvärn i allmänhet

enligt SL 5:8. För allt nödvärn gäller att om någon gjort större våld

än nöden krävde, domstolen skall efter omständigheterna pröva om och i vad

mån straffet må nedsättas under vad i allmänhet bort följa å gärningen.

För annat nödvärn än det större gäller därjämte samma regel för det fall alt

s. 338 Kontrollera mot PDF

338 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

våldet stod i uppenbart missförhållande till den skada som av angreppet var

att befara. Straffrihet föreligger i samtliga fall, därest omständigheterna

var sådana att gärningsmannen svårligen kunnat besinna sig. Till SL 5:9

förekommer hänvisningar i SL 5: 10 för det fall att »någon brukat större

våld än medgivet är» och i SL 5: 10 a om det »göres större våld än nöden

kräver».

Kommittén. I kommitténs förslag har bestämmelsen om excess vid nödvärn

och annan nöd utformats så, att om någon har gjort större våld eller

svårare skada än i varje fall är medgivet, straffet må nedsättas under det

lagsta straff som är stadgat för gärningen samt att till straff ej skall dömas,

nar omständigheterna var sådana att gärningsmannen svårligen kunnat besinna

sig. Såväl med den nuvarande som med den föreslagna formuleringen

är straffminskningen fakultativ. Regeln att till straff ej skall dömas, när

omständigheterna var sådana att gärningsmannen svårligen kunnat besinna

sig, är däremot avsedd som en obligatorisk straffrihetsregel.

Departementschefen. Med hänsyn till att nödvärns- och andra nödsituationer

vanligtvis inträder plötsligt och oväntat och ger den som skall avvärja

den hotande faran föga tid till övervägande kan man icke undvara en

särskild regel för sådana fall då denne utövat större våld än som egentligen

var tillåtet. Det förslag i detta ämne som kommittén framlagt på grundval

av den gällande regeln i SL 5: 9 ger ej i sak anledning till anmärkning. I

redaktionellt avseende torde kommittéförslaget böra jämkas så att de fall

då gärningen ej bör medföra ansvar och följaktligen överhuvud taget ej föranleder

brottspåföljd nämnes först, medan nedsättningsregeln upptages såsom

ett andra stycke i paragrafen.

6 §.

Paragrafen svarar mot 22: 8 i kommitténs förslag men saknar motsvarighet

i gällande rätt.

Kommittén. Kommittén framhåller, att i strafflagen ej finnes något ällmänt

stadgande om lydnadspliktens inverkan på straffbarheten. Frågan

har emellertid uppmärksammats i lagstiftningen särskilt på det militära

området. Kommittén erinrar i detta sammanhang bl. a. om stadgandet i

SL 26: 1 om lydnadsbrott och vissa uttalanden i förarbetena till detta stadgande

(SOU 1946: 83 s. 71). Beträffande den statliga verksamheten i övrigt

hanvisas till 6 § i 1948 års allmänna polisinstruktion, vari föreskrives att

polisman är skyldig att åtlyda förmans order, såvida det ej är uppenbart alt

den icke angår tjänsten eller att den strider mot lag eller författning. Kommittén

framhåller, att som regel torde för verksamheten inom statsförvaltningen

liksom inom kommunalförvaltningen gälla, att om överordnad inom

sin kompetens i föreskriven form meddelat en befallning, den underlydande

har att efterkomma denna befallning utan att pröva om den anbefallda åt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 339

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

»ärden var befogad. Den underlydandes handling blir för hans egen del

straffri och ansvaret för handlingen drabbar uteslutande förmannen som

njvit befallningen. Intresset av lydnadspliktens upprätthållande, vilket framträder

med olika styrka inom skilda verksamhetsområden, kan dock komma

i konflikt med det intresse som genom handlingen angnpes. I ett sådant

fall blir straffriheten på grund av lydnadsplikt beroende av en awagmng

mellan de båda intressena. Beträffande frågan om lydnadspliktens straffrättsliga

betydelse inom privata tjänsleförhållanden uttalar kommittén, att

någon klar linje i praxis är svår att fastställa. I allmänhet anses i svensk

doktrin att även i privata tjänsteförhållanden straffrihet i vissa fall bör

inträda på grund av förmans befallning, men enligt vissa författare kan

straffrihet grundas endast på subjektiva skäl. Särskilt då fråga är om mindre

betydande förseelser inom ramen för sådan verksamhet som typiskt bedrives

med anlitande av osjälvständiga biträden, torde emellertid svensk ratts

ståndpunkt vara att biträdena i regel icke kan göras ansvariga när de handlat

på överordnads befallning.

Kommittén erinrar om att strafflagskommissionen, som ansåg att det fortfarande

borde överlämnas åt rättsskipningen att i förekommande fall avföra

huruvida en ovillkorlig lydnadsplikt förelegat och den lydnadspliktiges

handling således varit rättsenlig och straffri, i sitt förslag upptog bestämmelser

av innehåll att, om någon som vore underkastad lydnadsplikt begått

brott på tillskyndan av den under vars lydnad han stod, straffet för den

Ivdnadspliktige kunde efter omständigheterna nedsättas under vad i allmänhet

bort följa å gärningen, om brottet icke vore i lag belagt med straffarbete;

vore brottet ej i lag belagt med högre straff än böter, skulle den lydnadspliktige

kunna frias från straff. Därjämte föreslog kommissionen att bland

de allmänna bestämmelserna i förslaget angående omständigheter vilka

skulle anses såsom förmildrande skulle upptagas det fall att den tilltalade

begått brottet på tillskyndan av den under vars lydnad han stod.

Kommittén har ansett det önskvärt att i brottsbalken i princip angiva i

vilka fall en lydnadsplikt kan åberopas såsom grund för straffrihet. Tillämpningsområdet

för ett stadgande härom bör ej helt sammanfalla med den

i lag stadgade lydnadsplikten. Straff för underlydande för att han utfört viss

av överordnad anbefalld handling bör aldrig komma i fråga, där straff för

lydnadsbrott skulle ha följt på underlåtenhet att efterkomma befallningen.

Därutöver bör emellertid straffrihet föreligga även i vissa fall då den lydnadspliktige

kunnat, utan att det medfört straff för lydnadsbrott, underlåta

att utföra den anbefallda handlingen, ehuru ett lydnadsförhållande

faktiskt förelåg. Sådana situationer kan föreligga i såväl offentliga som

enskilda tjänsteförhållanden. Formuleringen av det stadgande som kommittén

föreslår medger därför en viss marginal till förmån för den lydnadspliktige,

där det överlåtes åt domstolen att efter skälighet bedöma, huruvida

straffrihet skall medgivas med hänsyn till lydnadsförhållandets art och gärningens

beskaffenhet. Den lydnadspliktige bör vara straffri, när det framstår

såsom naturligt att ansvaret helt lägges på annan, i första hand den

s. 340 Kontrollera mot PDF

340 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

som anbefallt gärningen. Straffrihet bör i allmänhet, uttalar kommittén,

lfrågakomma endast beträffande gärningar som anbefallts inom området

för den Jydnadsjphktiges tjänst, men den marginal till förmån för den lydnadsphktige

som stadgandet medger bör dock räknas honom till godo även

beträffande frågan huruvida den befallande gått utanför sin kompetens.

Kommittén anser, i likhet med strafflagskommissionen, att beträffande lyd
n>a<!!P!-kten

nå§011 skillnad i princip ej bör göras mellan offentlig och enS.

i d tjänst. Forhållandet mellan befälhavare och besättning på ett fartyg

visar att någon sådan principiell skillnad ej föreligger. Området för lydnadsplikt

ar dock i regel avsevärt mera vidsträckt i offentlig än i enskild

janst. I enskilda tjansteförhållanden bör lydnadsplikt som objektiv straffrihetsgrund

aga en tämligen begränsad omfattning. Straffrihet bör sålunda

Slt1)rf,g“k0mma. fÖr befattnin8shavare i mera självständig ställning eller

da befaUmngen gatt ut på en lagöverträdelse som icke är relativt obetydlig.

Knhgt SL 3: 5 kan, framhåller kommittén, straffnedsättning eller straffrihet

mtrada av subjektiva skäl, i det att en underordnad, då hans förman

förmatt honom att medverka till gärning genom missbruk av hans beroende

s allning, kan få straffet nedsatt eller, i ringa fall, undgå straff. Tillämplighetsområdet

for detta stadgande föreslås i samband med dess överförande

ti 1 21: 5 i kommittéförslaget (jfr 22 kap. 5 § i departementsförslaget) bli

utsträckt genom ett tillagg av innebörd att samma regel om straffnedsättning

eller straffnhet skall gälla då fråga är om att straffa den som handlat på

befallning. Kommittén uttalar, att det genom detta stadgande, som avser

saval offentligrätt^ som enskilda förhållanden, blir möjligt att tillämpa

straffnedsättning eller straffrihet på såväl objektiva som subjektiva grunder,

och stadgandet innebär sålunda ett komplement till nu förevarande bestämmelser

Beträffande frågan, huruvida i övrigt i fall av nu förevarande slag

nagon bestämmelse bör meddelas rörande straffnedsättning eller straffrihet

pa subjektiva grunder hänvisar kommittén till strafflagberedningens arbete.

Yttrandena. Svea hovrätt hyser en viss tvekan om lämpligheten av att i

brottsbalken upptaga en bestämmelse om lydnadspliktens inverkan på

straffbarheten. I hkhet med vad hovrätten anfört i fråga om nöd anser hovratten

att det icke torde föreligga något påtagligt behov av ett sådant stadgande,

vilket på grund av ämnets natur endast kan erhålla en ytterst allmänt

hallen avfattmng. Hovrätten anmärker därjämte, att det föreslagna stadgandet

avser att objektivt bestämma lydnadspliktens verkan. Emellertid

har ett subjektivt moment insmugit sig i sista ledet av paragrafen, då däri

sags att gärningsmännen skall vara fri från straff, om ansvar skäligen icke

bor a vila honom. Därest stadgandet skall bibehållas, torde därför i allt fall

det sista ledet böra utgå, emedan straffrihet på subjektiva skäl regleras i

, o i kommitténs förslag. Även länsstyrelsen i Norrbottens län har ifrågasatt

behovet av paragrafen under framhållande, att paragrafen icke reglerar

or ållandena utan endast omtalar de ting som vid varje förundersökning

maste beaktas av forundersökaren eller åklagaren i de fall, då lydnadsplikten

mellan en anställd och hans överordnade är aktuell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 341

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

I likhet med Svea hovrätt har hovrätten för Västra Sverige uttalat att

gränsdragningen mellan förevarande stadgande och 21:5 i forslaget icke

skett fullt konsekvent. Det förefaller enligt hovrätten ur systematisk synpunkt

naturligt att i nu ifrågavarande bestämmelse endast behandla straffrihet

på objektiva grunder. I den mån straffrihet grundas på att »ansvar eljest

skäligen icke bör åvila» vederbörande synes det emellertid närmast vara

fråga om omständigheter av subjektiv natur. Enligt hovrättens mening vore

det därför önskvärt att antingen göra gränsdragningen mellan berörda

lagrum mera konsekvent eller ock slopa bestämmelsen i 21: 5, såvitt angår

handlande på befallning, samt i stället låta bestämmelsen i förevarande kapitel

avse såväl objektiva som subjektiva grunder och i sammanhang darmed

komplettera den med möjlighet jämväl till straffnedsättning.

Auditören vid kustflottan har — med instämmande av chefen för kust
flottan

_uttalat, att det torde kunna förutsättas att man genom förevarande

paragraf icke velat göra någon ändring i vad redan gäller i fråga om handlande

i militärt lydnadsförhållande. Vad som emellertid kan verka förvillande

är att man här utgår från att den som är underkastad lydnadsplikt begår

en straffbelagd gärning, medan man under förarbetena till den nya militära

strafflagstiftningen (SOU 1946:83 s. 71) förklarade att lydnadsplikt

icke alls förelåg då en militär fick order om att begå lagbrott, åtminstone

sådana av svårare art. Större tydlighet skulle väl kunna uppnås om orden

»någon som är underkastad lydnadsplikt» utbyttes mot t. ex. »någon som

står i lydnadsförhållande till annan». Därmed skulle också det i motiven

omnämnda fallet om straffrihet eller straffnedsättning även vid utförande

av befallningar utom tjänsten (då ju ej heller någon lydnadsplikt föreligger)

lättare omfattas av den föreslagna lagtexten.

Departementschefen. Beträffande det straffrättsliga bedömandet av sådan

brottslig gärning, som begås på befallning av överordnad, finnes ej några generella

regler i svensk rätt. De principer som gäller på detta område får alltså

utläsas av allmänna grundsatser. Att i en koncentrerad lagregel sammanfatta

dessa grundsatser bereder uppenbarligen stora svårigheter. Det förslag

i detta hänseende som kommittén framlagt ger icke heller mer än några

mycket allmänna och obestämda anvisningar. I likhet med ett par remissmyndigheter

är jag tveksam om lämpligheten av att i brottsbalken intaga

en dylik bestämmelse, som självfallet ger mycket ringa vägledning för rättstillämpningen.

Det torde emellertid vara av visst värde att genom en uttrycklig

lagregel fästa uppmärksamheten på att förekomsten av ett lydnadsförhållande

i vissa fall kan påverka bedömandet av en lagöverträdelse, och

kommitténs tanke att upptaga en bestämmelse i ämnet i brottsbalken synes

därför icke böra avvisas.

Jämsides med att kommittén upptagit ett generellt stadgande om strafffrihet

för den som handlar på befallning — sådan straffrihet skulle inträda

under förutsättning att med hänsyn till lydnadsförhållandets art och

gärningens beskaffenhet lydnaden borde upprätthållas eller ansvar eljest

s. 342 Kontrollera mot PDF

342 B

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

skaligen icke bör åvila den underordnade — har kommittén föreslagit att

bestämmelsen i SL 3:5 vid upptagandet i brottsbalken skall kompletteras

med en regel av innebörd, att vad i bestämmelsen stadgas om straffnedsättmng

eller straffrihet skall gälla även då fråga är om att straffa den som

handlat på befallning. Enligt kommitténs motiv skulle det genom nämnda

tdlagg bil möjligt att tillämpa straffnedsättning eller straffrihet på såväl

objektiva som subjektiva grunder. Avfattningen av huvudstadgandet i förslaget

— vilket endast talar om straffrihet — ger emellertid också möjligheter

att beakta såväl objektiva som subjektiva grunder. Gränsdragningen mellan

de båda reglerna synes alltså inkonsekvent och oklar, vilket även medför

att själva innebörden av bestämmelserna fördunklas.

Den självklara utgångspunkten då det gäller bedömandet av lydnadsförhållandets

inverkan i straffrättsliga sammanhang synes vara, att en befallning

till underordnad att begå brottslig handling icke bör åtlydas. De avsteg

från grundsatsen som likväl måste accepteras är betingade av att man i

vissa fall antingen av hänsyn till disciplinens upprätthållande eller av annat

viktigt skäl anser, att den underordnade har att avstå från att hävda sin egen

vilja, eller eljest icke ställer samma krav på denne i fråga om förtänksamhet

och försiktighet som på en person som handlar utan order från en överordnad.

EU belysande exempel gives i allmänna polisinstruktionen, som

ålägger polisman skyldighet att lyda förmans order, såvida det ej är uppenbart

att den strider mot lag eller författning; i straffrättsligt hänseende bör

detta medföra, att polismannen vid fullgörande av en order icke är pliktig att

i samma mån som kräves vid självständigt handlande hålla sig förvissad

om att åtgärderna icke överskrider gränsen för vad som lagligen är tillåtet

Det torde här ej vara möjligt att strikt skilja mellan objektiva och subjektiva

omständigheter. Det väsentliga är att den underordnade icke kan göras

straffrättsligt ansvarig för handlingen, om situationen var sådan, att han

\ar skyldig att efterkomma befallningen. Om en generell lagregel i ämnet

skall upptagas, torde denna böra begränsas till ett konstaterande härav och

således innehålla att den beordrade handlingen ej skall medföra ansvar, om

den underordnade hade att efterkomma befallningen. Beträffande grunderna

för bedömandet, huruvida befallningen skulle ha efterkommits eller ej, torde

endast böra angivas, att hänsyn skall tagas till lydnadsförhållandets art,

garningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt. Vid prövningen blir

givetvis, i förekommande fall, föreskrifter som meddelats beträffande det

aktuella tjänsteförhållandet vägledande; jfr exempelvis det nyss omnämnda

stadgandet i allmänna polisinstruktionen.

Genom den av mig förordade lagbestämmelsen utsäges sålunda, att ansvar

icke skall åvila den underordnade, om situationen finnes ha varit sådan,

att han haft att åtlyda befallningen. Även om förhållandena var sådana, att

den underordnade bort vägra, kan det emellertid i vissa fall förekomma anledning

till ett mildare bedömande av gärningen än eljest. Detta kan givetvis

beaktas vid bestämmande av påföljden inom tillämplig latitud, men i undantagsfall

kan det måhända vara önskvärt att kunna gå under tillämpligt mi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 343

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

nimura eller eventuellt helt fria från påföljd. I detta avseende har kommittén

som nämnts upptagit ett tillägg till den bestämmelse i brottsbalken, som

motsvarar SL 3: 5. Det är dock att märka, att SL 3: 5 även utan det föreslagna

tillägget ger möjlighet till sådan nedsättning eller befrielse, då någon

förmåtts medverka till brott genom missbruk av beroendeställning. Om den

underordnade på grund av otillräckligt rådrum eller eljest till följd av bristande

förmåga att bedöma saken felbedömt läget, föreligger en situation liknande

den då någon begår en brottslig gärning på grund av rättsvillfarelse.

Om på grundval av strafflagberedningens förslag — vilket avses skola behandlas

i nästa etapp av förevarande lagstiftningsärende — införes regler

om nedsättning och eftergift av påföljd, synes någon särskild bestämmelse

för dylika fall ej vara behövlig. Det av kommittén föreslagna tillägget till

SL 3: 5 torde därför få utgå.

I enlighet med vad i det föregående anförts föreligger förslag till brottsbalk.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Chr. af Winklerfelt

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Bilaga

Förslag

Ull

Brottsbalk

Härigenom förordnas, att i Sveriges rikes lag skall, näst efter handelsbalken,

införas en ny balk, benämnd brottsbalk, av följande lydelse.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna bestämmelser

1 KAP.

Om brott och brottspåföljder

1 §•

Såsom brott skall anses allenast gärning, som inrymmes under en i denna

balk eller eljest i lag eller författning given brottsbeslcrivning.

2 §.

o 1 denna balk beskriven gärning är att anse som brott, då den begås uppsåtbgen

eller, om det särskilt stadgas, av oaktsamhet; med oaktsamhet skall

därvid förstås oaktsamhet, som ej är ringa.

Har gärningen begåtts under självförvållat rus, må därav icke föranledas

att den ej anses som brott.

3 §.

Enligt de grunder som i denna balk eller eljest föreskrivas för tillämpningen

av olika brottspåföljder skall rätten, med beaktande av brottets beskaffenhet,

gärningsmannens egenskaper och personliga förhållanden samt

omständigheterna i övrigt, bestämma påföljd för brottet efter vad som finnes

bäst ägnat att avhålla gärningsmannen från brott och eljest skydda samhället

mot brottslighet.

4 §-

Allmänna påföljder för brott äro böter, fängelse, villkorlig dom, ungdomsfängelse,

förvaring och internering samt överlämnande till särskild vård.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 345

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Särskilda brottspåföljder äro, för innehavare av befattning varmed ämbetsansvar

är förenat suspension och avsättning samt för krigsmän disciplinstraff.

När riket är i krig, kan i vissa fall dödsstraff tillämpas.

5 §.

Böter, fängelse, suspension, avsättning och disciplinstraff skola användas

med den begränsning som framgår av bestämmelserna om de särskilda

brotten. De övriga i 4 § första stycket angivna påföljderna må, enligt vad

därom är stadgat, tillämpas utan avseende å att de ej omnämnas i dessa

bestämmelser.

6 §•

Förutom de i 4 § nämnda påföljderna kan brottslig gärning, enligt vad

därom finnes stadgat, medföra skyldighet att gälda skadestånd eller ock

föranleda förverkande av egendom eller annan särskild åtgärd.

7 §•

Brott anses begånget där den brottsliga handlingen företogs, så ock där

brottet fullbordades eller, vid försök, det tillämnade brottet skulle hava fullbordats.

8 §.

Om utlämning för brott från Sverige till främmande stat är särskilt stadgat.

9 §.

Vad i detta kapitel samt i 2, 22 och 23 kap. föreskrives skall, om ej annat

följer av vad för visst fall är stadgat, tillämpas jämväl beträffande annat

brott än sådant som avses i denna balk.

2 KAP.

Om tillämpligheten av svensk lag angående brott

1 §.

över brott som är begånget inom riket dömes efter svensk lag och vid

svensk domstol. Vad nu sagts skall ock gälla, om det är ovisst var brottet

förövats men skäl finnes antaga att det är begånget inom riket. 2

2 §•

År brott begånget utom riket av svensk medborgare eller av utlänning med

hemvist i Sverige, dömes efter svensk lag och vid svensk domstol.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3^6 B Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Har annan utlänning än i första stycket avses utom riket förövat brottslig

garnmg, vilken ej var fri från ansvar enligt lag som gällde på gärningsorten

domes jamval efter svensk lag och vid svensk domstol, om gärningsmannen

efter brottets begående blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här i riket,

så ock eljest om gärningsmannen finnes i riket samt å brottet enligt

svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

3 §.

Över brott som utom riket begåtts av utlänning dömes, ändå att fall som i

2. & sags ej ar for handen, efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av

någon som tillhörde fartygets eller luftfartygets besättning;

2. om brottet begåtts å område där avdelning av krigsmakten befann sig,

dock, såvitt angår brott som förövats av annan än krigsman, allenast såframt

avdelningen befann sig å området för annat ändamål än övning;

3. om i annat fall än i 1 eller 2 avses brottet förövats mot Sverige, svensk

medborgare eller svensk sammanslutning eller mot utlänning med hemvist

i Sverige; samt

4. om brottet är folkrättsbrott.

4 §.

Utan hinder av vad i detta kapitel är stadgat skall om tillämpligheten av

svensk lag angående brott och om svensk domstols behörighet gälla vad som

ar vedertaget enligt folkrättsliga grundsatser.

ANDRA AVDELNINGEN

Om brotten

3 KAP.

Om mord och misshandel

1 §•

Den som dödar annan, dömes för mord till fängelse i tio år eller på livstid.

År brottet med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller

eljest att anse som mindre grovt, skall för dråp dömas till fängelse, lägst

sex och högst tio år. ° 6

2 §.

Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund

av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål

domes for barnadråp till fängelse i högst sex år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 347

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

3 §.

Om någon, utan tillstånd enligt vad därom är stadgat, genom att nyttja

invärtes eller utvärtes medel fördriver eller eljest dödar foster, dömes för

fosterfördrivning till fängelse i högst två år.

Är fosterfördrivning som förövas av annan än kvinnan själv att anse som

grov, skall för grov fosterfördrivning dömas till fängelse, lägst ett och högst

sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om

gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull eller ock inneburit särskild

fara för kvinnans liv eller hälsa.

4 §•

Den som tillfogar annan kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter

honom i vanmakt eller annat sådant tillstånd, dömes för misshandel

till böter eller fängelse i högst två år.

5 §•

Är brott som i 4 § sägs att anse som grovt, skall för grov misshandel

dömas till fängelse, lägst ett och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om garningen

var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogade svår kroppsskada

eller allvarlig sjukdom eller eljest visade synnerlig hänsynslöshet eller råhet.

6 §•

Den som av oaktsamhet orsakar annans död, dömes för vållande till annans

död till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, dömes för grovt vållande till annans död till fängelse,

lägst sex månader och högst fyra år.

7 §•

Åsamkar man annan av oaktsamhet sådan kroppsskada eller sjukdom

som ej är ringa, dömes för vållande till kroppsskada eller sjukdom till böter

eller fängelse i högst sex månader.

Om brottet är grovt, dömes för grovt vållande till kroppsskada eller sjukdom

till fängelse i högst två år.

8 §•

Framkallar någon av grov oaktsamhet fara för annans liv, dömes för

vårdslöshet mot person till böter eller fängelse i högst två år. 9

9 §•

För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp, fosterfördrivning

förövad av annan än kvinnan själv, grov fosterfördrivning eller grov misshandel,

så ock för stämpling till eller underlåtenhet att avslöja mord, dråp

eller grov misshandel dömes till ansvar enligt vad i 22 kap. stadgas.

s. 348 Kontrollera mot PDF

348 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

4 KAP.

Om brott mot frihet och frid

1 §•

*T bo_rtför eller inspärrar annan eller eljest berövar honom friheten,

domes för frihetsberövande till böter eller fängelse i högst två år.

, - “ |).r° t®t af ska11 för 9rovt frihetsberövande dömas till fängelse,

"8 L-wV06? h°SSt h0 ^ Vld bedömande huruvida brottet är grovt skall

dandklHbeak aSK°m mtrånget 1 friheten varit långvarigt, medfört svårt lidande

eller inneburit allvarlig kränkning mot barn eller ungdom.

2 §•

Forsätter man annan i kroppsligt tvångstillstånd eller eljest i nödläge

eniJYs Zr f0n°Z frt’ d°TS’ °m Särningen eJ är heiagd med ansvar

enligt 1§, för forsattande i nodläge till böter eller fängelse i högst två år.

er det genom att någon, medelst olaga tvång eller vilseledande, förmås att

begiva sig till främmande land eller kvarstanna där, dömes som nu är sagt

Jamval om nodlaget är av sådan art att han lider brist på livets nödtorft.

ett och 9r0Vt ,ÖrsmanJe 1 «“ fängelse, lägst

3 §

Bortför eder undanbåHer någon utan laga rätt barn under femton år från

den som har eller skall hava barnet i sin vård, och har han ej själv del i

årdnaden om barnet, domes, såframt gärningen ej medför ansvar enligt

,d°7 V i PdeI aF Sagt’ fÖr e9enmäktigt bortförande av barn till

böter eller fängelse i högst två år.

4 S.

Den som genom misshandel eller eljest med våld eller genom hot om

tu-ottshg gärning tvingar annan att göra, tåla eller underlåta något, dömes

^ olaga tvång till böter eller fängelse i högst två år. Om någon med sådan

verkan ovar tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brott eller att

otillbörligt amna menhgt meddelande’ vare lag samma, såframt tvånget är

måAnrair0ttelg^Skall/Ör 9r°Vt 0la9a tvång dÖmas tiU fängelse, lägst sex

s"r u-u K°Ciih°8 SCX år'' Vld bedömande huruvida brottet är grovt skall

annan to^ ’ °m gärningCn innefattade Pinande till bekännelse eller

5 §.

man vap!n mot annan eller bofar man eljest med brottslig gärg

på satt som ar agnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan

hZ tm böter" rr Tkerket tiU perSOn eller egendom, dömes för olaga

hot till böter eller fängelse i högst två år. J

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 349

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

6 §•

Intränger eller kvarstannar någon olovligen i annans bostad eller därtill

hörande gård eller trädgård, dömes för hemfridsbrott till böter.

Är brottet grovt, dömes för grovt hemfridsbrott till fängelse i högst två år,

7 §•

Den som handgripligen antastar annan eller ofredar honom genom skottlossning,

stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende, dömes för

ofredande till böter eller fängelse i högst sex månader.

8 §•

Om någon olovligen bereder sig tillgång till meddelande, vilket såsom

postförsändelse, telegram eller telefonsamtal är annorledes än med radio

under befordran genom allmän befordringsanstalt, dömes för brytande av

post-, telegraf- eller telefonhemlighet till böter eller fängelse i högst två år.

9 §•

Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter

eller eljest bereder sig tillgång till brev, telegram eller annat som förvaras

förseglat eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till

böter eller fängelse i högst två år.

10 §.

För försök eller förberedelse till grovt frihetsberövande, grovt försättande

i nödläge eller grovt olaga tvång, så ock för stämpling till eller underlåtenhet

att avslöja grovt frihetsberövande eller grovt försättande i nödläge dömes

till ansvar enligt vad i 22 kap. stadgas. 5

5 KAP.

Om ärekränkning

1 §•

Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt

eller eljest lämnar uppgift som genom sitt innehåll är ägnad att utsätta

honom för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om uppgiften lämnas för att tillgodose

ett berättigat allmänt eller enskilt intresse samt den som lämnat uppgiften

visar, att den är sann, eller åberopar sådana grunder för uppgiften,

att den kan anses vara försvarlig.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

2 §''

År brott som avses i 1 § att anse som grovt, dömes för grovt förtal till

böter eller fängelse i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften

genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd

eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

3 §•

Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller

genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ei är belagd

med ansvar enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter.

År brottet grovt, dömes för grov förolämpning till böter eller fängelse i

högst sex manader. ö

4 §•

Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen

ar sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid

som forflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt,

kan anses kränka den frid som bör tillkomma den avlidne.

6 KAP.

Om sedlighetsbrott

1 §•

Tvingar man kvinna till samlag genom våld å henne eller ock genom hot

som innebar trängande fara, dömes för våldtäkt till fängelse, lägst två och

högst tio år. °

Är brottet med hänsyn till kvinnans förhållande till mannen eller eljest

att anse som mindre grovt, dömes för våldförande till fängelse, lägst sex

månader och högst fyra år.

2 §-

Den som formår någon till samlag eller annat könsligt umgänge genom

o aga tvång eller genom att grovt missbruka dennes beroende ställning eller

genom att utnyttja att denne befinner sig i vanmakt eller eljest i hjälplöst

tillstånd eller lider av nedsättning eller rubbning av sin själsverksamhet,

domes, om gärningen ej är belagd med ansvar enligt 1 §, för frihetskränkande

otukt till fängelse i högst fyra år. 3

3 §.

Har någon könsligt umgänge med barn under femton år, dömes för otukt

med barn till fängelse i högst fyra år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 351

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Om gärningsmannen icke insåg men hade skälig anledning antaga att

barnet ej fyllt femton år, dömes ock såsom i första stycket sägs.

Är brott som avses i denna paragraf med hänsyn till att gärningsmannen

särskilt hänsynslöst förgripit sig mot barnet eller eljest att anse som grovt,

skall för grov otukt med barn dömas till fängelse, lägst två och högst åtta år.

4 §.

Har någon könsligt umgänge med annan av motsatt kön, som fyllt femton

men ej aderton år och som står under hans övervakning, vård eller lydnad

eller är intagen på anstalt och där står under hans tillsyn, eller eljest

med annan av motsatt kön i sådan ålder under utnyttjande av dennes

beroende ställning eller mot vederlag, dömes för otukt med ungdom till

böter eller fängelse i högst fyra år.

Till ansvar som i första stycket sägs skall jämväl dömas, om någon som

fyllt aderton år har könsligt umgänge med annan av samma kön som fyllt

femton men ej aderton år eller ock, under omständigheter svarande mot

de i nämnda stycke angivna, med annan av samma kön som fyllt aderton

men ej tjuguett år.

Beträffande gärning som avses i denna paragraf skall vad i 3 § andra stycket

stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §.

Om släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller syskon hava samlag

med varandra, dömes för blodskam till fängelse i högst två år.

Ej må den som förmåtts till samlag under omständigheter varom i 1 eller

2 § sägs eller som var under aderton år dömas till ansvar enligt denna paragraf.

6 §.

Om någon blottar sig för annan på sätt, som är ägnat att väcka anstöt,

eller berör barn under femton år på sedlighetssårande sätt, dömes, om gärningen

ej är belagd med ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, för

otuktigt beteende till böter eller fängelse i högst sex månader.

7 §•

Den som vanemässigt eller för att bereda sig vinning främjar eller utnyttjar

annans otuktiga levnadssätt eller som förleder någon som är under tjuguett

år till sådant levnadssätt, dömes för koppleri till fängelse i högst

fyra år. Samma lag vare, om någon för att bereda sig särskild vinning främjar

tillfällig könslig förbindelse mellan andra.

År koppleri att anse som grovt, skall för grovt koppleri dömas till fängelse,

lägst två och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt

skall särskilt beaktas, om gärningsmannen främjat otuktigt levnadssätt i

större omfattning eller hänsynslöst utnyttjat annan.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

8 §.

För försök till våldtäkt, våldförande, otukt med barn, grov otukt med barn

eller otukt med ungdom dömes till ansvar enligt vad i 22 kap. stadgas.

7 KAP.

Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

1 1

Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig

det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst

två år. °

2 §•

År brott som avses i 1 § med hänsyn till det tillgripnas värde och Övriga

omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för snatteri dömas till

böter eller fängelse i högst sex månader.

3 §.

Stjäl någon från dödsbo vari han är delägare, eller stjäla makar, syskon,

föräldrar och barn, adoptivföräldrar och adoptivbarn eller fosterföräldrar

och fosterbarn från varandra medan de sammanbo, dömes för bodräkt till

böter eller fängelse i högst sex månader. Samma lag vare, om någon stjäl

lösöre vari han äger del. Medverka flera till stöld och gäller vad nu är sagt

någon av dem, dömes jämväl envar av de övriga för bodräkt, dock ej den

som handlat med uppsåt att tillägna sig det tillgripna.

4 §.

Är brott som i 1 eller 3 § sägs att anse som grovt, skall för grov stöld dömas

till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det

förövats medelst inbrott eller avsett sak som någon bär på sig, om gärningsmannen

varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel

eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde

eller inneburit synnerligen kännbar skada.

5 §.

Den som stjäl genom våld å person eller hot som innebär trängande fara

eller, sedan han begått stöld och anträffats å bär gärning, sätter sig med

sådant våld eller hot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna,

dömes för rån till fängelse, lägst ett och högst sex år. Samma lag vare om

någon med sådant våld eller hot tvingar annan till handling eller underlåtenhet,

som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne

eller någon i vars ställe denne är.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j. ts proposition nr 10 år 1962 B 353

6 §•

Är bro It som avses i 5 § att anse som grovt, skall för grovt rån dömas

till fängelse, lägst fyra och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen

var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogade svår kroppsskada

eller allvarlig sjukdom eller eljest visade synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst

sätt utnyttjade den rånades skyddslösa eller utsatta ställning.

7 §•

Avleder någon olovligen elektrisk kraft, dömes för olovlig kraftavledning

till böter eller fängelse i högst två år.

8 §•

Den som olovligen tager och brukar eller eljest tillgriper något, dömes,

om ej fall är för handen som särskilt i detta kapitel omförmäles, för egenmäktigt

förfarande till böter eller fängelse i högst två år. Samma lag vare,

om någon utan tillgrepp, genom att anbringa eller bryta lås eller annorledes,

olovligen rubbar annans besittning eller ock med våld eller hot om våld

hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller taga något.

För egenmäktigt förfarande skall jämväl dömas, om någon gör intrång

i annans besittning av fastighet, såsom genom att olovligen anbringa eller

bryta stängsel, bygga, gräva, plöja, upptaga väg eller låta kreatur beta, eller

obehörigen skiljer annan från besittning av fastighet eller del därav.

9 §•

Är brott som avses i 8 § med hänsyn till att gärningsmannen själv tagit

sig rätt eller eljest att anse som ringa, dömes för självtäkt till böter.

10 §.

För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån eller

olovlig kraftavledning, för försök till egenmäktigt förfarande samt för stämpling

till eller underlåtenhet att avslöja rån eller grovt rån dömes till ansvar

enligt vad i 22 kap. stadgas.

Att tillgrepp i vissa fall skall bedömas såsom åverkan, därom stadgas i

11 kap. 2 §.

11 liihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 354 Kontrollera mot PDF

354 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

8 KAP.

Om bedrägeri och annan oredlighet

1 §•

Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet,

som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde

eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i

högst två år.

2 §.

Är brott som avses i 1 § med hänsyn till skadans omfattning och övriga

omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för bedrägligt beteende

dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Begagnar sig någon av husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning

eller annat dylikt, som tillhandahålles under förutsättning av kontant

betalning, och gör han ej rätt för sig, dömes, vare sig han vilseleder

någon eller ej, för bedrägligt beteende eller, om brottet ej är att anse som

ringa, för bedrägeri. Samma lag vare, om någon som har att betjäna allmänheten

efter viss taxa tager betalning utöver taxan utan att påvisa avvikelsen.

3 §.

Om brott som förut i detta kapitel är sagt är att anse som grovt, skall

för grovt bedrägeri dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen

missbrukat allmänt förtroende eller begagnat falsk handling

eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig

art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

4 §.

Den som genom olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet,

som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne

eller någon i vars ställe denne är, dömes, om ej brottet är att anse såsom

rån eller grovt rån, för utpressning till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, dömes för grov utpressning till fängelse, lägst sex månader

och högst sex år.

5 §•

Den som vid avtal eller annan rättshandling begagnar sig av någons trångmål,

oförstånd, lättsinne eller beroende ställning i förhållande till honom

till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till veder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 355

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

laget eller för vilken vederlag icke skall utgå, dömes för ocker till böter eller

fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, dömes för grovt ocker till fängelse, lägst sex månader

och högst fyra år.

6 §.

Den som köper sak, som är frånhänd någon genom brott, eller tillgodogör

sig saken eller eljest därmed tager befattning ägnad att försvåra sakens återställande,

dömes för häleri till fängelse i högst två år. Samma lag vare om

den som bereder sig otillbörlig vinning av någons brottsliga förvärv, så ock

om den som genom krav, överlåtelse eller på annat dylikt sätt hävdar genom

brott tillkommen fordran.

Om brottet är ringa, skall för ringa häleri dömas till böter.

Är brottet grovt, dömes för grovt häleri till fängelse, lägst sex månader

och högst fyra år.

7 §•

Om gärningsmannen i fall som avses i 6 § icke insåg men hade skälig

anledning antaga att brott förelåg, dömes för häleriförseelse till böter eller

fängelse i högst sex månader.

8 §•

Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, förfar oredligt i det

han medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet och

därigenom skadar den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes

för oredligt förfarande till böter eller fängelse i högst två år. Sker vilseledandet

i utövning av yrke eller näring och avser det beskaffenhet, myckenhet

eller ursprung av vad mot vederlag tillhandahålles, vare lag samma, ändå

att skada ej uppkommer. 9

9 §.

Den som offentliggör eller eljest bland allmänheten sprider vilseledande

uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller annan egendom, dömes

för svindleri till böter eller fängelse i högst två år.

Om någon, som medverkar vid bildande av aktiebolag eller annat företag

eller på grund av sin ställning bör äga särskild kännedom om ett företag,

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentliggör eller eljest bland allmänheten

eller företagets intressenter sprider vilseledande uppgift ägnad att påverka

bedömandet av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra

skada, dömes såsom i första stycket sägs.

Är brott som avses i denna paragraf att anse som grovt, dömes för grovt

svindleri till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

10 §.

Mottager någon, för användning såsom påtryckningsmedel vid krav, handling

som är falsk, upprättad för skens skull eller eljest oriktig eller ock

check utan täckning, dömes för ockerpantning till böter eller fängelse i

högst två år.

11 §•

För försök eller förberedelse till bedrägeri, grovt bedrägeri, utpressning,

grov utpressning, ocker eller grovt ocker dömes till ansvar enligt vad i 22

kap. stadgas; dock skall vad i 22 kap. 3 § sägs icke gälla i fråga om försök

till utpressning eller grov utpressning.

Såsom för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri dömes den som

för att bedraga försäkringsgivare eller eljest med bedrägligt uppsåt skadar

sig eller annan till person eller egendom. Samma lag vare, om någon med

uppsåt som nyss sagts söker åstadkomma sådan skada. Har han innan skadan

inträtt frivilligt avstått från att fullfölja gärningen, skall han vara fri

från ansvar.

9 KAP.

Om förskingring och annan trolöshet

1 §•

Om någon, som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik

ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utgiva

egendomen eller redovisa för denna, genom att tillägna sig egendomen eller

annorledes åsidosätter vad han har att iakttaga för att kunna fullgöra

sin skyldighet, dömes, om gärningen innebär vinning för honom och skada

för den berättigade, för förskingring till fängelse i högst två år.

2 §.

Är brott som avses i 1 § med hänsyn till det förskingrades värde och övriga

omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för undandräkt

dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. 3

3 §.

Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov förskingring

dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen

missbrukat ansvarsfull ställning eller begagnat falsk handling

eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig

art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 357

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

4 §■

Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, med egendom, som

han har i besittning men vartill ägande- eller säkerhetsrätt är förbehållen

eller tillförsäkrad eller eljest tillkommer annan, vidtager åtgärd varigenom

egendomen frånhändes den andre eller denne annorledes berövas sin rätt,

dömes för olovligt förfogande till böter eller fängelse i högst två år.

5 §•

Om någon, som på grund av förtroendeställning, vare sig det är i allmän

eller enskild tjänst, såsom syssloman eller eljest, fått att för annan sköta

ekonomisk angelägenhet eller öva tillsyn å skötseln därav, missbrukar behörighet

att företräda huvudmannen eller eljest sin förtroendeställning och

därigenom skadar huvudmannen, dömes, om gärningen icke är belagd med

ansvar enligt 1—3 §§, för trolöshet mot huvudman till böter eller fängelse

i högst två år.

Är brottet grovt, skall för grov trolöshet mot huvudman dömas till fängelse,

lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är

grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen begagnat falsk handling

eller vilseledande bokföring eller tillfogat huvudmannen betydande eller synnerligen

kännbar skada.

6 §■

Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, genom missbruk

av behörighet att i annans ställe företaga rättshandling skadar denne eller

med missbruk av behörighet att göra gällande skuldebrev eller dylik handling

kräver vad annan tillkommer, dömes för behörighetsmissbruk till böter

eller fängelse i högst två år. Samma lag vare, om någon fordrar betalning

jämlikt handling som ej blivit utgiven eller för gäld som redan är gulden

eller ock kräver att utfå gods som han redan bekommit eller mot krav åberopar

kvitto som icke utgivits.

7 §•

Om någon olovligen brukar annans sak som han har i besittning och därigenom

vållar skada eller olägenhet, dömes för olovligt brukande till böter

eller fängelse i högst sex månader. Samma lag vare, om innehavare av fastighet

brukar denna till men för annans rätt därtill genom att olovligen

bygga, gräva, plöja, upptaga väg, låta kreatur beta eller vidtaga annan dylik

åtgärd.

8 §•

Fullgör man ej vad i lag är föreskrivet om skyldighet att tillkännagiva

hittegods eller annans sak som man av misstag eller tillfällighet fått i besittning,

dömes för fgndförseelsc till böter. Underlåter man att fullgöra sådan

skyldighet med uppsåt att tillägna sig godset eller förfar man eljest

med godset på sätt i 4 § sägs, gälle vad där är stadgat.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

9 §.

För försök till förskingring, grov förskingring, trolöshet mot huvudman

eller grov trolöshet mot huvudman dömes till ansvar enligt vad i 22 kap.

stadgas.

10 KAP.

Om gäldenärsbrott

1 §•

Gäldenär, som förstör eller genom gåva eller annan liknande åtgärd avhänder

sig egendom av betydenhet och därigenom försätter sig på obestånd

eller förvärrar sitt obestånd, dömes för oredlighet mot borqenärer till fängelse

i högst två år. 8

Gäldenär, som vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs

eller i förteckning till utmätningsed förtiger tillgång, uppgiver obefintlig

skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, skall, om ej uppgiften

rättas innan den beedigas eller eljest lägges till grund för förfarandet,

dömas såsom i första stycket sägs. Samma lag vare, om gäldenär i samband

med annan exekutiv förrättning åberopar oriktig handling eller skenavtal

och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättningen

t ages i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.

Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av betydenhet

med uppsåt att hålla den undan konkursen, så ock gäldenär, som

i konkurs undandrager eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång, dömes

likaledes för oredlighet mot borgenärer enligt vad nu är sagt.

2 §.

Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, skall för grov oredlighet

mot borgenärer dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gäldenär

beedigat oriktig uppgift eller begagnat falsk handling eller vilseledande

bokföring eller om brottet varit av betydande omfattning. 3

3 §.

Gäldenär, som fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel

utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig

på äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtager annan

sådan åtgärd och som därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

framkallar eller förvärrar obestånd, dömes för vårdslöshet mot borgenärer

till fängelse i högst två år.

Gäldenär, som vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs

eller i förteckning till utmätningsed av grov oaktsamhet förtiger till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 359

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

gång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift,

skall'', om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest lägges till grund

för förfarandet, dömas enligt vad i första stycket sägs.

4 §.

Gäldenär som, då konkurs är förestående, betalar eller ställer säkerhet

för borgenärs fordran eller vidtager annan sådan åtgärd och därigenom avsevärt

förringar övriga borgenärers rätt, dömes för mannamån mot borgenärer

till fängelse i högst två år. Samma lag vare, om bokföringsskyldig gäldenär,

ehuru han enligt god köpmanssed uppenbarligen bort mställa små

betalningar, förfar som nu sagts.

Gäldenär, som för att främja ackord hemligen lämnar eller utlovar betalning

eller annan förmån, dömes ock för mannamån mot borgenärer enligt

vad nu är sagt.

5 §•

Åsidosätter gäldenär uppsåtligen eller av oaktsamhet honom åliggande

bokföringsskyldighet på sådant sätt att ställningen och rörelsens gång ej

kunna i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, dömes för bokforingsbrott

till böter eller fängelse i högst två år; dock må ej till ansvar domas,

med mindre gäldenären inom fem år från det åsidosättandet skedde

kommit i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar.

6 §.

För försök att, såsom i 1 § tredje stycket sägs, ur riket bortföra tillgång

dömes till ansvar enligt vad i 22 kap. stadgas.

7 §•

Begår den som är i gäldenärs ställe gärning som i detta kapitel sägs, skall

han dömas såsom vore han själv gäldenär.

Borgenär, som i fall varom i 4 § förmäles tager eller låter åt sig utlova

betalning, säkerhet eller annan förmån, dömes för medverkan till brottet

endast om han brukar otillbörligt hot eller otillbörligt löfte om förmån eller

handlar i hemligt samförstånd med gäldenären.

11 KAP.

Om skadegörelsebrott

1 §•

Den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, till men för annans

rätt därtill, dömes för skadegörelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360 B

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

2 §•

Är ijrott s°m avses i 1 § med hänsyn till skadans obetydlighet och Övriga

omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för åverkan dömas till

böter.

Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller,

av vaxande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda

eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant, som ej är berett till

bruk, domes för åverkan, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde

och Övriga omständigheter är att anse som ringa.

3 §•

Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov skadegörelse

domas till fängelse i högst fyra år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om av gärningen

kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller skadan drabbat

sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan eljest är

synnerligen kännbar.

4 §•

Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga

som kan skadas därav, dömes för tagande av olovlig väg till böter.

5 §.

För försök eller förberedelse till grov skadegörelse, så ock för underlåtenhet

att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 22 kap. stadgas.

12 KAP.

Om allmänfarliga brott

1 §•

_ nögon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa eller

för omfattande förstörelse av annans egendom, dömes för mordbrand till

fängelse, lägst två och högst åtta år.

2 §•

Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, skall för grov mordbrand

domas till fängelse på viss tid, lägst sex och högst tio år, eller på livstid

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om branden

anlagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde sprida sig, eller eljest

inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 361

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

3 §•

Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott, flygeller

tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för

annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom,

dömes för allmänfarlig ödeläggelse till fängelse från och med två till och

med åtta år. .....

Är brottet grovt, dömes för grov allmänfarlig ödeläggelse till fängelse pa

vass tid, lägst sex och högst tio år, eller på livstid.

4 §•

Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för

rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande

av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åtgärd,

som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning

därtill, hindrar eller allvarligt stör användningen av sådan egendom,

dömes för sabotage till fängelse i högst fyra år. Samma lag vare, om någon

eliest, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, hindrar eller

allvarligt stör den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon,

radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmänhetens

förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Är brottet grovt, dömes för grovt sabotage till fängelse på viss tid, lägst

två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är

grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för rikets säkerhet,

för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet.

5 §.

Den som av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne

eller annorledes, vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs

eller framkallar fara därför, eller vållar skada eller hinder som i 4 § sägs,

dömes för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om brott som i första stycket sägs är grovt, dömes för grov allmänfarlig

vårdslöshet till fängelse i högst två år.

6 §.

Om någon framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa genom

att förgifta eller infektera livsmedel, vatten eller annat, på annat sätt sprida

gift eller dylikt eller överföra eller sprida allvarlig sjukdom, dömes för

spridande av gift eller smitta till fängelse i högst sex år.

Är brottet grovt, dömes för grovt spridande av gift eller smitta till fängelse

på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida

brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att skada

annan till liv eller hälsa eller om många människor utsatts för fara.

12* Uihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 362 Kontrollera mot PDF

362 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

7 §•

Framkallar man allmän fara för djur eller växter medelst gift eller genom

att överföra eller sprida elakartad sjukdom eller genom alt sprida skadedjur

eller ogräs eller på annat dylikt sätt, dömes för förgöring till böter

eller fängelse i högst två år.

År brottet grovt, dömes för grov förgöring till fängelse, lägst sex månader

och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt

beaktas, om det skett med uppsåt att skada eller om egendom av betydande

värde utsatts för fara.

o S
-

Begår någon av grov oaktsamhet gärning som i 6 eller 7 § sägs, dömes

för vårdslöshet med gift eller smittämne till böter eller fängelse i högst

tva år. ö

9 §.

n^0D’ atan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel

ar sagt, vid handhavande av eld, sprängämne eller gift eller annorledes

framkallat fara för brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller allmän

fara som avses i 6 eller 7 §, och underlåter han, efter att hava kommit till

insikt darom, att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras,

domes for underlåtenhet att avvärja allmänfara till böter eller fängelse i

högst sex månader.

10 §.

För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand,

allmänfarlig ödeläggelse, grov allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage,

spridande av gift eller smitta, grovt spridande av gift eller smitta, förgoring

eller grov förgöring, så ock för underlåtenhet att avslöja sådant brott

domes till ansvar enligt vad i 22 kap. stadgas.

13 KAP.

Om förfalskningsbrott

1 §•

Den som, genom att skriva annan, verklig eller diktad, persons namn

eller genom att falskeligen förskaffa sig annans underskrift eller annorledes,

framställer falsk urkund eller ock falskeligen ändrar eller utfyller

akta urkund, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning

till fängelse i högst två år.

Såsom urkund anses protokoll, kontrakt, skuldebrev, intvg och annan

handling, som upprättats till bevis eller eljest är av betydelses såsom bevis

sa ock legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 363

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

2 §•

Är brott som avses i 1 § att anse som ringa, skall för ringa urkundsförfalskning

dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vid bedömande huruvida brottet är ringa skall särskilt beaktas, om urkunden

är av mindre vikt, såsom kassakvitto, kontramärke eller dylikt mottagningsbevis,

eller om gärningen skett för att hjälpa någon till hans rätt.

3 §.

Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov urkundsförfalskning

dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om förfalskningen

avser myndighets arkivhandling av vikt eller urkund som är

särskilt betydelsefull i den allmänna omsättningen, såsom obligation, aktiebrev

eller inteckningshandling, eller om gärningen eljest är av särskilt farlig

art.

4 §•

Den som förstör, gör obrukbar eller undanskaffar urkund, över vilken

han vid tillfället ej äger så förfoga, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende,

för undertryckande av urkund till fängelse i högst fyra år.

Är brottet ringa, skall för ringa undertryckande av urkund dömas till

böter eller fängelse i högst sex månader.

5 §.

Om någon utan lov anbringar eller eljest förfalskar annans namnteckning

eller signatur på alster av konst eller konsthantverk eller på annat

dylikt verk och därigenom giver sken av att denne bestyrkt sig vara upphovsman

till verket, dömes för signaturförfalskning till fängelse i högst

fyra år.

Är brottet ringa, skall för ringa signaturförfalskning dömas till böter eller

fängelse i högst sex månader.

6 §.

Den som eftergör inom eller utom riket gällande penningsedel eller mynt

eller annorledes förfalskar sedel eller mynt, dömes för penningförfalskning

till fängelse i högst fyra år.

Är brottet ringa, skall för ringa penningförfalskning dömas till böter eller

fängelse i högst sex månader.

Om brottet är grovt, dömes för grov penningförfalskning till fängelse,

lägst två och högst åtta år.

7 §•

Eftergör någon gällande frimärke, beläggningsstämpel eller annat offentligt

eller för allmänheten avsett inländskt eller utländskt värdemärke eller

s. 364 Kontrollera mot PDF

364 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ock offentlig inländsk eller utländsk kontrollmärkning på mått, vikt, vara,

handling eller annat, eller anbringar någon falskt sådant märke eller falskeligen

akta märke eller förfalskar någon eljest sådant märke eller det

markta, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för märkesförfalskning

till fängelse i högst fyra år.

Är brottet ringa, skall för ringa märkesförfalskning dömas till böter eller

fängelse i högst sex månader.

8 §.

Om någon falskeligen anbringar märke eller annat föremål som kan

tagas for gällande gränsmärke, vattenmärke, fixpunkt eller annat märke

tor plan- eller höjdmätning eller ock flyttar, borttager, skadar eller förstör

sådant märke, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för

förfalskning av fast märke till fängelse i högst fyra år.

Är brottet ringa, skall för ringa förfalskning av fast märke dömas till

böter eller fängelse i högst sex månader.

9 §.

Den som åberopar falsk urkund, utbjuder eller håller till salu verk med

falsk signatur, utprånglar falsk sedel eller falskt mynt, begagnar falskt

varde- eller konlrollmärke, åberopar falskt fast märke eller eljest gör bruk

av något, som förfalskats på sätt ovan sägs, dömes, om åtgärden innebär

fara i bevishänseende, för bruk av förfalskning såsom hade han själv gjort

förfalskningen.

10 §.

Den som i annat fall än i 9 § sägs bland allmänheten sprider något, som

latt kan förväxlas med gällande penningsedel, mynt eller offentligt värdemärke,

dömes för olaga spridande av efterbildning till böter.

11 §.

För försök eller förberedelse till urkundsförfalskning, grov urkundsförfalskning,

undertryckande av urkund, signaturförfalskning, penningförfalskning,

grov penningförfalskning, märkesförfalskning eller förfalskning

av fast märke, så ock för underlåtenhet att avslöja penningförfalskning eller

grov penningförfalskning dömes till ansvar enligt vad i 22 kap. stadgas.

För försök eller förberedelse till bruk av förfalskning dömes ock till ansvar,

om gärningsmannen, såframt han själv gjort försök eller förberedelse till

förfalskningen, skulle hava varit förfallen till ansvar enligt vad nu sagts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

B 365

14 KAP.

Om mened och falskt åtal; så ock om annan osann utsaga

1 §•

Om någon under laga ed eller under försäkran som avgives i eds ställe

lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes, såframt utsagan är

av betydelse för saken, för mened till fängelse i högst fyra år.

Är brottet ringa, skall för oriktig utsaga dömas till böter eller fängelse i

högst sex månader.

Om brottet är grovt, dömes för grov mened till fängelse, lägst två och högst

åtta år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om

det skedde med uppsåt att oskyldig skulle fällas till ansvar för allvarligt brott

eller eljest synnerlig skada tillfogas annan.

2 §.

Den som vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång lämnar osann

uppgift eller förtiger sanningen, dömes, om utsagan är av betydelse för

saken, för osann partsutsaga till böter eller fängelse i högst två år.

3 §•

Begår någon av grov oaktsamhet gärning som i 1 eller 2 § sägs, dömes

för ovarsam utsaga till böter eller fängelse i högst sex månader.

4 §■

Ej må någon dömas till ansvar enligt 1—3 §§, om utsagan avsett sådant

varom han ägt vägra att yttra sig och omständigheterna innebära skälig

ursäkt för honom.

5 §.

Väcker någon åtal mot oskyldig med uppsåt att denne må bliva fälld till

ansvar, dömes för falskt åtal till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, skall för grovt falskt åtal dömas till fängelse, lägst sex

månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall

särskilt beaktas, om åtalet avsåg allvarligt brott eller innefattade missbruk

av tjänsteställning.

Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för

obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.

6 §•

Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne ma bliva fälld till

ansvar, dömes för falsk angivelse till böter eller fängelse i högst två år.

Om gärningsmannen icke insåg men hade skälig anledning antaga, att

den angivne var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter ellei

fängelse i högst sex månader.

s. 366 Kontrollera mot PDF

366 JB

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

7 §.

Den som, i annat fält än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller

annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver

besvarande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet,

domes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk

tillvitelse till böter eller fängelse i högst två år.

Om gärningsmannen icke insåg men hade skälig anledning antaga att tillvitelsen

var sanningslös, dömes för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse

i högst sex månader.

8 §.

J°"Tkar eller undanröJer någon bevis med uppsåt att oskyldig må

bliva falld till ansvar eller åberopar någon med sådant uppsåt falskt bevis,

domes for bevisförvanskning till böter eller fängelse i högst två år.

År brottet grovt, skall för grov bevisförvanskning dömas till fängelse, läest

sex månader och högst fyra år.

9 §.

Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel

ar sagt, genom åtgärd, varom där förmäles, framkallat fara för att

anjani*SkaI1 bliVa Ut3n laga skal dömd el,er eljest lida avsevärt förfång, och

underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvarjande

göra vad skäligen kan begäras, dömes för underlåtenhet att avvar

ja rättsfel till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 §.

Om någon i skriftlig utsaga, som jämlikt lag eller författning avgives under

edlig förpliktelse eller på heder och samvete eller under annan dylik försäkran,

lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes, om åtgärden

innebär fara i bevishänseende, för osann försäkran till böter eller fängelse i

högst två år.

Förövas gärning, varom i första stycket förmäles, av grov oaktsamhet, dömes

för vårdslös försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader.

11 §.

hamnar någon i intyg eller annan urkund osann uppgift om vem han är

eller om annat än egna angelägenheter eller upprättar någon för skens skull

urkund rörande rättshandling, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende,

för osant intygande till böter eller fängelse i högst två år.

Den som åberopar eller eljest begagnar osann urkund som avses i första

stycket, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för bruk av

osann urkund enligt vad i nämnda stycke sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 367

Kangl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

12 §.

Missbrukar någon pass, betyg eller dylik för viss man utställd urkund

genom att giva sig eller annan ut för lionom eller utlamnar han urkunden

att sålunda missbrukas, eller utgiver någon sanningslost handling, som tillkommit

medelst genomslag eller fotografering eller pa annat dylikt satt, för

riktig kopia av viss urkund, dömes, om åtgärden innebar fara i bevishanseende,

för missbruk av urkund till böter eller fängelse i liogst sex månader.

13 §.

Förnekar någon sin underskrift på urkund, dömes, om åtgärden innebär

fara i bevishänseende, för förnekande av underskrift till böter eller fängelse

i högst sex månader.

14 §.

För förberedelse till mened eller grov mened, för sådan stämpling till mened

eller grov mened, som innebär att någon söker anstifta annan till garningen,

samt för försök till bevisförvanskning eller grov bevisförvanskning

dömes till ansvar enligt vad i 22 kap. stadgas.

15 KAP.

Om brott mot allmän ordning

1 §•

Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med

förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller

hindra viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, domes

för upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra år och annan

deltagare till böter eller fängelse i högst två år.

Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning, dömes anstiftare

och anförare för upplopp till böter eller fängelse i högst två år.

2 §•

Har folksamling, med uppsåt som i 1 § sägs, gått till förenat våld å person

eller egendom, dömes, vare sig myndighet var tillstädes eller ej, för våldsamt

upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år och annan

deltagare till böter eller fängelse i högst fyra år. 3

3 §■

Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att efterkomma

för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller intränger han

s. 368 Kontrollera mot PDF

368 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

om p“råd? S°?~ bl,Mt fÖF SådaDt ändamål fridlyst eller avspärrat, dömes.

om ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller

fängelse i högst sex månader.

Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt

s or eler soker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning "g

sel e er begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statUiLn

" k°™mUnal. forrättning eller ock allmän sammankomst för över
Snto

-1,er åhÖrande 3V fÖredraS> dÖmes för ärande av

månader ^ s™™ankomst till böter eller fängelse i högst sex

eller utlämna r 8611;,11 dler folks^nling, i skrift som sprides

manar X -1 T eller 1 annat meddelande till allmänheten upp
sl

vidiS? n ! da m br0ttSlig gärning* SVikande av medborUll

bier.n r eller Ohörsamhet mot myndighet, dömes för uppvigling

till böter eller fängelse i högst sex månader. ““ “ "

hrntt rr°ttet Died hänsyn tiU att gärningsmannen sökte förleda till allvarlig

“KTÄ"s°"6rov1’skaU

Om någon bland allmänheten sprider falskt rykte eller annat osant nåstående

som ar agnat att framkalla fara för folkförsörjningen eller för all
Ur

t5r ryMM!pMng till bö
-

höST/alnåga°-n °ffeatligeD Sveriges flagga eller vapen eller annat rikets

höjt sextSadår *km''ande a° rikSSSmb°'' 1111 bö‘“ i

ö S
-

Hotar, förtalar eller skymfar någon offentligen folkgrupp med viss här

IinXVhC«T.fXder.d5m''S ^ **« —

, °m "äfn »«enMigen skymfar sådant som av svenska kyrkan eller annat

.m^mlUrfr1, ,rT-mt“Dd häl''eS ^ f°n ^

uu noter eller fängelse i högst sex månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

B 369

10 §.

Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller

avlidens aska, öppnar grav eller eljest gör skada eller ofog på kista, urna,

grav eller annat de dödas vilorum eller på gravvård, dömes för brott mot

griftefrid till böter eller fängelse i högst sex månader.

11 §-

Om gift man eller kvinna ingår nytt äktenskap, så ock om ogift ingår äktenskap

med den som är gift, dömes för tvegifte till böter eller fängelse i

högst två år.

12 §.

Sårar någon tukt och sedlighet genom framställning i skrift eller bild eller

genom att saluhålla, förevisa eller annorledes sprida skrift eller bild, dömes

för sårande av sedlighet till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vad i första stycket stadgas skall jämväl gälla, om någon, på allmän plats

eller eljest offentligen, i ord eller handling uppträder på sätt som sårar tukt

och sedlighet.

13 §.

Den som bland barn eller ungdom sprider skrift eller bild, som genom sitt

innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas

sedliga fostran, dömes för förledande av ungdom till böter eller fängelse i

högst sex månader.

14 §.

Om någon genom misshandel, överansträngning, vanvård eller annorledes

utsätter djur för otillbörligt lidande, dömes för djurplågeri till böter

eller fängelse i högst två år.

15 §.

Anordnar någon för allmänheten äventyrligt spel om penningar eller penningvärde

eller tillåter någon sådant spel i lokal som han upplåtit åt allmänheten,

dömes för dobbleri till böter eller fängelse i högst sex månader.

Deltager någon i dylikt spel som anordnats för allmänheten eller eljest äger

rum i lokal vartill allmänheten har tillträde, dömes ock för dobbleri till böter.

Om lotteri gäller vad Konungen förordnar.

16 §.

Den som på allmän plats, vare sig utom- eller inomhus, uppträder så berusad

av starka drycker eller annat berusningsmedel, att det framgår av

hans åtbörder eller tal, dömes för fylleri till böter, högst femhundra kronor.

s. 370 Kontrollera mot PDF

370 Jö

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

17 §.

Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, för oljud på allmän

plats eller eljest offentligen beter sig på sätt som är ägnat att väcka förargelse

hos allmänheten, dömes för förargelseväckande beteende till böter, högst

femhundra kronor.

16 KAP.

Om brott mot allmän verksamhet

1 §.

Om gärning som är belagd med ansvar i 3—5 kap. innebär att någon förgriper

sig mot innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar

är förenat, i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till

•eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller hämnas för sådan åtgärd, må

ådömas fängelse intill två år, om gärningen ej är belagd med svårare påföljd

än fängelse i sex månader, och intill fyra år, om å brottet eljest kan följa

fängelse i högst två år. Samma lag vare, om någon sålunda förgriper sig mot

<len som innehaft ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar var

förenat, för vad denne däri gjort eller underlåtit.

Vad nu sagts om befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, skall ock

gälla befattning, med vilken enligt Konungens förordnande samma skydd

skall vara förenat.

2 §•

Den som, annorledes än i 1 § avses, för att tvinga eller hindra någon, som

åtnjuter skydd enligt nämnda paragraf, i utövningen av hans befattning eller

hämnas för tjänsteåtgärd, otillbörligen företager gärning, som för honom

medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar därmed, dömes för

förgripelse mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst sex månader.

År brottet grovt, skall för grov förgripelse mot tjänsteman dömas till fängelse

i högst fyra år. 3 4

3 §•

Vad i 1 och 2 §§ stadgas skall ock gälla, om någon på sätt som i nämnda

paragrafer sägs förgriper sig mot den som är eller varit kallad att biträda

•där avsedd befattningshavare vid förrättning.

4 §•

Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom

att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra utövningen

av befattning som avses i 1 §, dömes för våldsamt motstånd till böter eller

fängelse i högst sex månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 371

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

5 §.

Om någon bland allmänheten sprider falskt rykte eller annat osant påstående,

ägnat att undergräva aktningen för myndighet eller annat organ som

äger besluta i allmänna angelägenheter, dömes för beljugande av myndighet

till böter eller fängelse i högst två år.

6 §•

Den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig föimån

för utövning av befattning varmed ämbetsansvar är förenat, dömes för

bestickning till böter eller fängelse i högst två år.

7 §•

Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt

i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång

eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, dömes för otillbörligt

verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall för grovt otillbörligt verkande vid röstning dömas

till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall

särskilt beaktas, om det förövades med våld eller hot om våld eller innefattade

missbruk av tjänsteställning.

Den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig förmån för att

i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dömes, om det ej är

ämbetsbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller

fängelse i högst sex månader.

8 §■

Söker någon obehörigen skaffa sig kännedom om vad som angående utövning

av rösträtt i allmänt ärende skall hållas hemligt, dömes för brott mot

rösthemlighet till böter eller fängelse i högst sex månader.

9 §•

Den som med våld eller hot om våld angriper någon för det han hos domstol

eller annan myndighet gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller

eljest vid förhör avgivit utsaga eller för att hindra honom från sådan åtgärd,

dömes för övergrepp i rättssak till böter eller fängelse i högst två år. Samma

lag vare, om någon eljest med gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet,

eller med hot om sådan gärning angriper annan för det han avlagt

vittnesmål eller eljest avgivit utsaga vid förhör hos myndighet eller för att

hindra honom från att avgiva sådan utsaga.

10 §.

Om någon döljer den som förövat brottslig gärning, hjälper honom att

undkomma, undanröjer bevis om gärningen eller på annat dylikt sätt mot
-

s. 372 Kontrollera mot PDF

372 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

att den uppdagas eller beivras, dömes för skyddande av brottsling

till böter eller fängelse i högst två år. J

hrnftnrS°^-iCke men hade Skäli8 anledning antaga att den andre var

brottslig, domes ock för skyddande av brottsling till böter.

Make, trolovad, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den

som , forsta svågerlag är lika nära förenad med den brottslige, adoptivföräldrar

eller adoptivbarn, fosterföräldrar eller fosterbarn må ej fällas till

ansvar efter denna paragraf. J

aa S
-

Hjälper man den som ar fånge, häktad eller anhållen eller eljest är för annat

an sjukvård eller vård enligt barnavårdslagen berövad friheten att komma

los eller framjar man efter avvikandet hans flykt genom att dölja ho
i

mii e^ gen?m 31111311 sådan åtgärd, dömes för främjande av flykt till böter

eller fängelse i högst två år. '' a

it s
-

Den som bryter mot förbud att sälja eller skingra gods eller att utgiva annans

gods, rubbar gods som blivit satt i kvarstad, utmätt eller beslagtaget,

skadar eller borttager myndighets anslag eller försegling eller eljest olovligen

öppnar vad myndighet tillslutit eller ock överträder annat dylikt av

myndighet meddelat förbud, dömes för överträdelse av myndighets bud till

böter eller fängelse i högst sex månader.

Vagrar någon inträde som förrättningsman äger fordra, dömes för hindrande

av förrättning till böter.

13 §.

Om någon obehörigen utövar vad som hör till befattning varmed ämbetsansvar

ar förenat, dömes för obehörig tjänsteutövning till böter eller fängelse

i högst sex månader. ö

Är brottet med hansyn till att gärningsmannen ville skaffa sig obehörig

vmning eller eljest att anse som grovt, skall för grov obehörig tjänsteutövning

domas till fängelse i högst fyra år.

14 §.

Den som, utan att fall är för handen som i 13 § sägs, obehörigen giver sig

att innehava d®r avsedd befattning, dömes för föregivande av allmän

ställning till böter eller fängelse i högst sex månader. Samma lag vare, om

nagon obehongen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken som giver

honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas

tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens

forseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Giver någon sig obehörigen ut för advokat, dömes för föregivande av ställning

såsom advokat till böter.

s. 373 Kontrollera mot PDF

B

373

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

15 §.

För försök till främjande av flykt dömes till ansvar enligt vad i 22 kap.

stadgas.

17 KAP.

Om högmålsbrott

1 §•

Den som, med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljest

med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av Konungen,

riksdagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hindras,

företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes,

om det ej är högförräderi, för uppror till fängelse i tio år eller på livstid

eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år.

2 §.

Om gärning som är belagd med ansvar i 3—5 kap. innebär förgripelse

mot Konungen eller annan medlem av konungahuset eller mot regent som

är satt i Konungens ställe, må ådömas fängelse intill fyra år, om gärningen

ej är belagd med svårare påföljd än fängelse i sex månader, och intill sex

år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst två år.

3 §•

Den som, med uppsåt att brott skall förövas mot allmän säkerhet eller

medborgares frihet, samlar eller anför väpnat manskap eller håller det

samlat eller förser manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning

eller övar det i vapens bruk, dömes för väpnat hot mot laglig ordning

till fängelse, lägst sex och högst tio år.

4 §•

Om någon bildar eller deltager i sammanslutning, som måste anses vara

avsedd att utgöra eller med hänsyn till sin beskaffenhet och det ändamål

för vilket den är bildad lätteligen kan utvecklas till ett sådant maktmedel

som militär trupp eller polisstyrka och som icke med vederbörligt tillstånd

förstärker försvaret eller ordningsmakten, eller ock tager befattning

med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning för sådan sammanslutning,

upplåter lokal eller mark för dess verksamhet eller understödjer

den med penningar eller på annat sätt, dömes för olovlig kårverksamhet till

böter eller fängelse i högst två år. 5

5 §.

Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den

allmänna åsiktsbildningen eller att inkräkta på handlingsfriheten inom

s. 374 Kontrollera mot PDF

374 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom

sätter yttrande-, förenings- eller församlingsfriheten i fara, dömes för

brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.

6 §.

Om någon för längre eller kortare tid, genom stympning eller annorledes

gor sig oduglig till tjänstgöring, som det ålegat honom att fullgöra vid krigsmakten

eller eljest för rikets försvar, eller genom att föregiva sjukdom eller

medelst annat vilseledande undandrager sig sådan tjänstgöringsskyldighet,

domes for svikande av försvarsplikt till böter eller fängelse i högst två år

eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst fyra år.

7 §.

För försök, förberedelse eller stämpling till uppror eller väpnat hot mot

laglig ordning, för underlåtenhet att avslöja sådant brott samt för försök

till svikande av försvarsplikt dömes till ansvar enligt vad i 22 kap. stadgas.

18 KAP.

Om brott mot rikets säkerhet

1 §•

Den som, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma eller

eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande

makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall

sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande,

dömes för högförräderi till fängelse i tio år eller på livstid

eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år.

Om någon, med uppsåt att åtgärd eller beslut av Konungen, riksdagen eller

högsta domarmakten skall med utländskt bistånd framtvingas eller

hindras, företager handling som innebär fara därför, dömes ock för högförräderi

som i första stycket sägs.

2 §.

Om någon, med uppsåt att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter,

åstadkommer fara därför med utländskt bistånd eller med våldsamma

medel, dömes, såframt det ej är högförräderi, för krigsanstiftan till

fängelse, lägst två och högst åtta år. 3

3 §.

Om den, som fått i uppdrag att för riket förhandla med främmande makt

eller eljest bevaka rikets angelägenheter hos någon som företräder främ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 375

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

mande makts intresse, missbrukar behörighet att företräda riket eller eljest

sin förtroendeställning och därigenom orsakar riket betydande men, dömes

för trolöshet vid förhandling med främmande makt till fängelse på viss tid,

lägst två och högst tio år, eller på livstid.

4 §•

Svensk medborgare, som utan tillstånd av Konungen eller den han bemyndigat

låter bruka sig såsom ombud för främmande makt i diplomatisk

angelägenhet som rör riket, så ock envar, som i föregiven egenskap av behörigt

ombud inlåter sig i underhandling om sådan angelägenhet med någon

som företräder främmande makts intresse, dömes för egenmäktighet vid

förhandling med främmande makt till fängelse i högst två år. Var riket i

krig, skall till fängelse i högst fyra år dömas.

Innebar brottet fara för rikets självbestämningsrätt eller dess fredliga

förhållande till främmande makt, dömes till fängelse, lägst ett och högst

sex år eller, om riket var i krig, till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst

tio år, eller på livstid.

5 §.

Den som, med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar,

befordrar eller lämnar uppgift rörande försvarsverk, vapen, förråd,

import, export eller förhållande i övrigt, vars uppenbarande för främmande

makt kan medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjning

vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden eller eljest

för rikets säkerhet, dömes, vare sig uppgiften är riktig eller ej, för spioneri

till fängelse i högst sex år. Samma lag vare, om någon med uppsåt som nu

sagts obehörigen framställer eller tager befattning med skrift, teckning eller

annat föremål som innefattar sådan uppgift.

6 §•

Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, dömes för grovt spioneri till

fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen

var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig

eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som

på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom.

7 §•

Förövas, beträffande uppgift som rör förhållande av hemlig natur, gärning

som i 5 § sägs utan uppsåt att gå främmande makt tillhanda, dömes

för obehörig befattning med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst

två år eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst fyra år.

Befordrar eller lämnar någon av grov oaktsamhel uppgift som avses i

s. 376 Kontrollera mot PDF

376 B Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

o § och som ror förhållande av hemlig natur, dömes för vårdslöshet med

hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om riket

var i krig, till böter eller fängelse i högst två år.

8 §.

Om någon bland allmänheten sprider eller till främmande makt framlor

eller låter framkomma osant påstående, som är ägnat att framkalla

fara för rikets säkerhet, dömes för ryktesspridning till fara för rikets säkerhet

till böter eller fängelse i högst två år.

9 §.

Den som, med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i riket bedriver

verksamhet för anskaffande av uppgifter rörande militära eller andra

forhållanden, vilkas uppenbarande för den främmande makten kan medföra

men för annan främmande makts säkerhet, eller här i riket till dylik

verksamhet lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig, dömes för olovlig

underrättelseverksamhet till böter eller fängelse i högst två år.

* *°rsta stycket stadgas skall ock gälla, om någon, med uppsåt att

gå främmande makt tillhanda, här i riket hemligen eller med användande

av svikliga medel antingen bedriver verksamhet för anskaffande av uppgifter

om annans personliga förhållande eller till dylik verksamhet lämnar medverkan

som ej är allenast tillfällig.

10 §.

Skymfar någon offentligen främmande makts flagga eller vapen eller annat

dess höghetstecken, dömes för skymfande av utländsk rikssymbol till

böter eller fängelse i högst sex månader.

11 §•

Om gärning som är belagd med ansvar i 3—5 kap. innebär att någon «enom

förgripelse å främmande makts statsöverhuvud eller representant här

i riket kränker den främmande makten, må ådömas fängelse intill två år, om

garningen ej är belagd med svårare påföljd än fängelse i sex månader,’och

intill fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst två år Vad nu

sagts skall äga motsvarande tillämpning, om främmande makt kränkes genom

brott innebärande intrång i lokal eller skadegörelse å egendom som

innehaves av dess representation här i riket.

12 §.

Om någon utan Konungens tillstånd här i riket värvar folk till främmande

krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst eller förmår folk att olovligen

begiva sig ur riket för att taga sådan tjänst, dömes för olovlig värvning till

böter eller fängelse i högst sex månader eller, om riket var i krig till fängelse

i högst två år. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 377

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

13 §.

Den som av främmande makt eller av någon som handlar i dess intresse

mottager penningar eller annan egendom för att genom utgivande eller spridande

av skrifter eller annorledes påverka den allmänna meningen om statsskicket

eller om åtgärder i rikets inre eller yttre styrelse, dömes för tagande

av utländskt understöd till fängelse i högst två år.

14 §.

För försök, förberedelse eller stämpling till högförräderi, trolöshet vid

förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri eller olovlig

underrättelseverksamhet, så ock för försök eller förberedelse till obehörig

befattning med hemlig uppgift dömes till ansvar enligt vad i 22 kap. stadgas.

Den som underlåter att avslöja högförräderi, trolöshet vid förhandling med

främmande makt, spioneri eller grovt spioneri skall ock dömas till ansvar

enligt vad i 22 kap. sägs; och skall till sådant ansvar dömas jämväl om

han icke insett men haft skälig anledning antaga att brottet var å färde.

Om någon, som med hänsyn till vad honom är veterligt, på grund a\

meddelad varning eller eljest bort inse, att brott som i andra stycket sägsär

å färde, medverkar till gärningen, dömes till ansvar för medhjälp däitill;

dock må ej dömas till strängare påföljd än fängelse i högst två år.

19 KAP.

Om ämbetsbrott

1 §-

Missbrukar ämbetsman, genom handling eller underlåtenhet, sin ställning

till förfång för det allmänna eller någon enskild, dömes, om ej gärningen

utgör förskingring eller annan trolöshet eller eljest är särskilt belagd med

ansvar, för tjänstemissbruk till suspension eller avsättning; om skäl ärodärtill,

skall tillika dömas till fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, dömes för grovt tjänstemissbruk till avsättning och fängelse

i högst sex år.

2 §.

Ämbetsman, som mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan

otillbörlig förmån för sin tjänsteutövning, dömes, om ej gärningen eljest

är särskilt belagd med ansvar, för tagande av muta till suspension eller avsättning;

om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst två åi.

Samma lag vare, om han begått sådan gärning innan han erhöll befattningen.

Är brottet grovt, dömes för grovt mutbrott till avsättning och fängelse i

högst sex år.

Begår den som varit ämbetsman gärning, varom i denna paragraf är fråga,,

dömes till allmän påföljd som förut sagts.

s. 378 Kontrollera mot PDF

378 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

3 §•

Yppar ämbetsman vad han är pliktig att hemlighålla eller utnyttjar han

o ovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt beagd

med ansvar, för brott mot tystnadsplikt till suspension eller avsättningom

skäl äro därtill, skall han tillika dömas till fängelse i högst ett år.

År brottet ringa, skall för ringa brott mot tystnadsplikt dömas till böter.

Begår den som varit ämbetsman gärning, varom i denna paragraf är

fråga, dömes till allmän påföljd som förut sagts.

4 §.

Åsidosätter ämbetsmän uppsåtligen eller av försummelse, oförstånd eller

oskicklighet vad honom åligger enligt lag, instruktion eller annan författning,

särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen

utgor tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med ansvar, för

tjänstefel till böter eller suspension.

År felet grovt, dömes för grovt tjänstefel till suspension eller avsättning;

om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år.

5 §•

Finnes ämbetsman hava genom gärning, som är annorstädes än i 1—4 §§

belagd med ansvar, åsidosatt sin tjänsteplikt, må fängelse intill två år ådömas,

andå att så sträng påföljd eljest ej kunnat bestämmas.

6 §.

Har ämbetsman utan lov eller tillkännagivet förfall avhållit sig från tjänstgöring

och ej kunnat träffas med kallelse eller inställas, dömes, om han ej

kommer innan tre månader förflutit från det kallelse som domstolen utfärdat

å honom införts i allmänna tidningarna, till avsättning från tjänsten.

7 §•

Om någon medverkat till tjänstemissbruk, grovt tjänstemissbruk, tagande

av muta, grovt mutbrott eller brott mot tystnadsplikt utan att därigenom

åsidosätta tjänsteplikt, dömes till allmän påföljd med tillämpning av vad

i 22 kap. stadgas.

För medverkan till tjänstefel eller grovt tjänstefel må allenast den som

därigenom åsidosatt tjänsteplikt dömas.

8 §•

Med ämbetsman förstås i denna balk domare, annan statens befattningshavare

som endast medelst dom kan avsättas från sin tjänst, så ock den som

har förtroendesyssla från vilken Konungen må entlediga honom. Vad som

sägs om ämbetsmän skall ock gälla om dem, som äro satta att förvalta ständers,

menigheters eller allmänna av Konungen stadfästade kassors, verks

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 379

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om tjänstemän som

lyda under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna och om andra som forordnats

att förrätta ämbete eller tjänsteärende.

Den som eljest är anställd i allmän tjänst eller som fullgör lagstadgad

tjänsteplikt skall ock vara underkastad ämbetsansvar efter 3 §. Tillika skall

ämbetsansvar efter 2, 3 och 5 §§ åvila den som är förordnad eller våld till

ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling eller sitter i jury

eller beskattningsnämnd.

Vad i 2 § tredje stycket och 3 § tredje stycket stadgas skall aga motsvarande

tillämpning å den som ej varit ämbetsman men eljest innehaft befattning

som i denna paragraf sägs. Såvitt angår den som fullgör eller fullgjort

lagstadgad tjänsteplikt skall påföljd som i 3 § tredje_stycket sägs ådömas,

vare sig gärningen begåtts under tjänstepliktens fullgörande eller å tid därefter.

9 §.

Om innehavare av befattning vid företag för allmän samfärdsel, vilken

enligt Konungens förordnande skall åtnjuta skydd som i 16 kap. 1 § sags,

åsidosätter vad honom åligger till förekommande av olyckshändelse, skall

gälla vad i 5 § stadgas.

20 KAP.

Om brott av krigsmän

1 §•

Vägrar eller underlåter krigsman att lyda förmans befallning eller uppehåller

han otillbörligen befallningens fullgörande, och är det ej uppenbart

att befallningen icke angår tjänsten, dömes för lydnadsbrott till disciplinstraff

eller fängelse i högst två år. 2 3

2 §•

År brott som avses i 1 § att anse som grovt, skall för grovt lydnadsbrott

dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt

skall särskilt beaktas, om befallningen avsett tjänsteåtgärd av större vikt

eller om brottet skett inför samlad trupp eller förövats av flera i samråd.

Var riket i krig och förövades brottet under strid eller eljest vid tillfälle

då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, dömes till fängelse i

högst tio år eller på livstid.

3 §.

Ådagalägger samling av krigsmän uppsåt att, med förenat våld, sätta sig

upp mot förman, dömes för myteri, anstiftare och anförare till fängelse i

s. 380 Kontrollera mot PDF

380 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

tyra år” är S3mt annan deltagare tiJ1 disciplinstraff eller fängelse i högst

Hava deltagare i myteri gått till förenat våld å person eller egendom

annjui aast,ftare ?«h anforare till fängelse i högst tio år eller på livstid och

annan deltagare till fängelse i högst sex år.

ti,ST ™yt®ri ***** ä!; 1 kri8 och sker det under strid eller eljest vid

i höest t „ krigslydnaden medför särskild fara, dömes till fängelse

i högst tio ar eller på livstid. 8

4 §.

Efterkommer krigsman icke tillsägelse som av vaktpost eller annan krigsan

vilken tjänstgör for bevakning eller upprätthållande av ordning, med
d

tSf.f°r fenna tJanst’ domes för ohörsamhet mot vakt till disciplinstraff

eller fängelse i högst två år. v

■ ^ bl?ttet grovt’ ska11 för 9rov ohörsamhet mot vakt dömas till fängelse

i högst fyra ar. °

5 §.

Missbrukar förman sin myndighet genom att söka förmå underlvdande

tiH något som det icke ingår i dennes tjänst att göra, tåla eller underlåta,

tvåTr f°r mlSSbrUk °V f°rnmnskaP till disciplinstraff eller fängelse i högst

Samma lag vare, om förman otillbörligen, såsom påföljd för underlydandes

forhållande i eller utom tjänsten, ålägger honom särskild tjänstgöring

eller vagrar honom förmån, så ock om förman utan skä, utsätter underlydande

for fara till liv eller hälsa.

Om brott som avses i denna paragraf är grovt, skall för grovt missbruk av

formanskap domas till fängelse i högst fyra år.

6 5-

Krigsmän som, utan att vara behörig därtill, utövar befäl över annan

krigsmän, domes for obehörig befålsutövning till disciplinstraff eller fängelse

i högst två år. 8

Är brottet grovt, skall för grov obehörig bef ålsutövning dömas till fängelse

i högst fyra år. 8

7 §•

Om gärning som är belagd med ansvar i 3—5 kap. innebär att krigsman

torgnper sig mot annan krigsman i dennes tjänsteutövning eller för att

tvinga honom till eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller eljest med anledning

av hans tjänst, må ådömas fängelse intill två år, om gärningen ej

ar belagd med svårare påföljd än fängelse i sex månader, och intill fyra

ar, om a brottet eljest kan följa fängelse i högst två år. Förövas brottet, då

riket ar i krig, mot förman eller mot vaktpost eller annan krigsman som

tjänstgör for bevakning eller upprätthållande av ordning, må dömas till

langelse i högst tio år; sker det under strid eller eljest vid tillfälle då brott

mot krigslydnaden medför särskild fara, må dömas till fängelse på livstid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 381

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

B §•

Visar krigsman, i annat fall än förut är sagt, vanvördnad mot förman eller

missaktning mot underlydande eller brister han eljest i anständigt uppförande

mot krigsman, och sker det i eller för dennes tjänst, dömes för

oskickligt beteende till disciplinstraff.

9 §•

Krigsman som muntligen inför samling av krigsmän eller eljest i meddelande

till krigsmän uppmanar eller annorledes söker förleda till lydnadsbrott

eller annan gärning, varigenom krigsman åsidosätter sin tjänsteplikt,

dömes för uppvigling av krigsmän till disciplinstraff eller fängelse i högst

sex månader.

Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökte förleda till allvarlig

brottslig gärning eller eljest att anse som grovt, skall för grov uppvigling

av krigsmän dömas till fängelse i högst fyra år.

10 §.

Avviker eller utebliver krigsman olovligen från avdelning av krigsmakten,

vid vilken han skall tjänstgöra eller vistas, eller, om han icke tillhör sådan

avdelning, från tjänstgöringsställe som är bestämt för honom, dömes för

undanhållande till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader.

För undanhållande under beredskapstillstånd eller då riket är i krig

dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

11 §•

Om undanhållande med hänsyn till den tidrymd, under vilken gärningsmannen

hållit sig undan eller avsett att halla sig undan, eller till arten av

hans tjänstgöring medfört eller kunnat medföra väsentligt avbräck i utbildningen

eller annat avsevärt men för tjänsten, dömes för rymning till

disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

För rymning under beredskapstillstånd dömes till fängelse i högst två

år. Var riket i krig, dömes till fängelse i högst tio år.

12 §.

Lämnar krigsman, vilken tjänstgör såsom chef för avdelning av krigsmakten

eller fullgör vakttjänst eller likartad uppgift, obehörigen sin post

eller finnes han hava genom förtäring av starka drycker eller annorledes

satt sig ur stånd att fullgöra tjänsten, dömes för övergivande av post till

disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

För övergivande av post då riket är i krig dömes till disciplinstraff eller

fängelse i högst fyra år; förövades brottet under strid eller eljest vid tillfälle

då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, dömes till fängelse

i högst tio år eller på livstid.

s. 382 Kontrollera mot PDF

382 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

13 §.

Är krigsmän under tjänsteutövning så påverkad av starka drycker eller

annat berusningsmedel, att hans förmåga att fullgöra tjänsten måste anagas

vara nedsatt, dömes för onykterhet i tjänsten till disciplinstraff eller

fängelse i högst ett år.

14 §.

Krigsman som, inom område eller utrymme som nvttjas av krigsmakten,

upptrader så berusad av starka drycker eller annat berusningsmedel,

att det framgår av hans åtbörder eller tal, dömes för fylleri till disciplin
-

15 §.

Krigsmän som, inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten,

for oljud eller eljest beter sig på sätt som är ägnat att väcka allmän förargelse,

domes for förargelseväckande beteende till disciplinstraff.

16 §.

Missbrukar krigsman, som ej är underkastad ämbetsansvar, genom handling

eller underlåtenhet sin ställning till förfång för krigsmakten eller eljest

för det allmänna eller för någon enskild, dömes, om ej gärningen är

särskilt belagd med ansvar, för tjänstemissbruk till fängelse i högst två år.

År brottet ringa, skall för ringa tjänstemissbruk dömas till disciplin
-

§•

Åsidosätter krigsman, som ej är underkastad ämbetsansvar, uppsåtligen

eller av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt

reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda

föreskrifter eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör

tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med ansvar, för tjänstefel till

disciplinstraff. ''

År felet grovt, skall för grovt tjänstefel dömas till fängelse i högst ett år.

18 §.

För förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja myteri,

så ock for försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet

att avslöja rymning under beredskapstillstånd eller krig dömes till ansvar

enligt vad i 22 kap. stadgas.

För medverkan till tjänstefel eller grovt tjänstefel må allenast den som

därigenom åsidosatt tjänsteplikt dömas.

Har någon som ej är krigsman gjort sig förfallen till ansvar för medverkan

till brott för vilket disciplinstraff är utsatt, dömes i stället, om

han ej forskyllt svårare påföljd, till böter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 383

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

19 §.

Krigsmän äro enligt denna balk de vilka såsom officerare, underofficerare,

underbefäl eller meniga äro anställda vid krigsmakten, värnpliktiga samt

hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid de i sådan

egenskap äro tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro ock, i den män Konungen

med hänsyn till behovet av befälsföring och Övriga tjänstgöringsförhållanden

så förordnar, de som eljest äro anställda vid krigsmakten eller

förbundit sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst, under den tid de i

sådan egenskap äro tjänstgöringsskyldiga. Åtnjuter någon ledighet som ej

är begränsad till kortare tid än två månader, anses han icke tjänstgonngsskyldig.

Närmare bestämmelser om vad som avses med krigsmakten meddelas

av Konungen.

De som avses i första stycket skola, förutom under tid då tjänstgöringsskyldighet

föreligger, anses såsom krigsmän då de i anslutning till sådan

tid vårdas å militärsjukhus, då de äro intagna i militärhäkte samt då de

inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten eller eljest offentligen

uppträda i militär tjänstedräkt ävensom såvitt angår fullgörandet av

dem åliggande anmälningsskyldighet eller annan särskild tjänsteplikt.

Krigsman som har befälsrätt över annan krigsman är dennes förman.

Krigsman, över vilken annan krigsman har befälsrätt, är underlydande i

förhållande till denne.

20 §.

Av den personal som i 19 § första stycket avses skola officerare, underofficerare

och annat befäl av lägst furirs grad samt de som innehava motsvarande

tjänsteställning vara underkastade ämbetsansvar, vare sig de äro

tjänstgöringsskyldiga eller icke.

21 KAP.

Krigsartiklar

1 §•

Den som, då riket är i krig,

1. hindrar, missleder eller förråder krigsfolk eller andra som aro verksamma

för försvaret av riket eller förleder dem till myteri, trolöshet eller

modlöshet,

2. förråder, fördärvar eller skadar befästning, krigsmateriel, fabrik, förråd,

kraftanläggning, trafikled, fartyg eller annat av betydelse för försvaret,

3. genom osann framställning sprider misströstan bland allmänheten,

4. åt fienden anskaffar krigsfolk, tjänstbarheter, förnödenheter eller understöd

eller

5. begår annan dylik förrädisk gärning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

.384 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

dömes, om gärningen är ägnad att medföra betydande men för rikets

kngsmakt eller eljest för försvaret av riket eller innefattar betydande bistånd

lio är e7:r pi Ztm"a‘,", På ‘ä8S‘ fyr> “h h6«st

k™ ST 1 fÖrSta Stycket avses endast 1 mindre mån äsnad att med
föra

men för försvaret av riket eller innefattar den ringare bistånd åt

fienden an dar sags, dömes för landssvek till fängelse i högst sex år. Bestod

gärningen i anskaffande av tjänstbarheter eller förnödenheter eller i annan

janst åt fienden mom område som var besatt av denne och kunde säreTefand

IZ ™ "^ningens behov, gärningsmannens försörjning

dömas d S3rSkl da forhållanden ej anses otillbörlig, skall ej till ansvar

.w6 * 08 T V- § Sä§S aV °aktsamhet> dömes för landssviklig

vårdslöshet till fängelse i högst fyra år. J

3 §.

Krigsmän som, då riket är i krig, går över till fienden eller eljest frivilligt

overlamnar sig åt denne, dömes för överlöpande till fienden till fängelse på

viss hd, lagst fyra och högst tio år, eller på livstid. F

Samma lag vare, om svensk medborgare, då riket är i krig, bär vapen mot

riket och garningen ej är att anse som landsförräderi.

4 §I

Krigsmän som, då riket är i krig, obehörigen avsänder meddelande till

e er eljest trader i förbindelse med någon, som tillhör fiendens krigsmakt

eller vistas på fiendens område, dömes för samröre med fienden till disciplinstraff

eller fängelse i högst två år.

Om krigsmän, da riket är i krig, under strid eller eljest vid tillfälle då

brott mot krigslydnaden medför särskild fara råder krigsmän att giva sig

a fienden eller annorledes i krigsmäns närvaro obehörigen företager något

som ar agnat att framkalla trolöshet eller modlöshet, dömes för underqra
m-nve

av st*ldsvilian tlU fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller

pa livstid. Var faran ringa, dömes till fängelse i högst sex år.

6 §•

Krigsmän som, då riket är i krig, bland krigsmän sprider falskt rykte eller

annat osant påstående, ägnat att framkalla trolöshet eller modlöshet, dömes

två f°™VarSSkadUg rykte™P"dning till disciplinstraff eller fängelse i högst

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 385

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

7 §•

Hålla krigsmän, under beredskapstillstånd eller då riket är i krig, obehörigen

sammankomst rörande ämne genom vars avhandlande lydnadsbrott

eller rymning lätt kan föranledas eller fruktan eller misströstan kan utbredas

hos krigsmännen, dömes för olovlig sammankomst till disciplinstraf

eller fängelse i högst två år. Den som deltagit på tillskyndan eller med tillsänd

av förman skall vara fri från ansvar.

8 §•

Underlåter krigsman, under beredskapstillstånd eller då riket ar i krig,

uppsåtligen eller av oaktsamhet att i vad på honom ankommer sätta försvarsanstalt

i stridsberedskap, bringa avdelning i stridbart skick, anskaffa ornödenheter

eller eljest förbereda krigsföretag, dömes för försummande av

kriqsfförberedelse till fängelse i högst sex år. ,

Är uppsåtligen begånget brott som nu sagts med hänsyn till att därigenom

framgången av krigsföretag satts i fara eller eljest att anse som grovt, dömes

för grovt försummande av krigsförberedelse till fängelse på viss tid, lagst

fyra och högst tio år, eller på livstid.

9 §-

Därest, då riket är i krig, krigsman vilken tjänstgör såsom chef för avdelning

av krigsmakten, utan att tillgängliga medel och utvägar till försvar utnyttjats,

föreskrivna förstörelseåtgärder vidtagits eller särskilt anbefallt motstånd

utförts, till fienden överlämnar stridsställning, krigsmateriel eller annat

som har avsevärd betydelse för krigföringen eller giver sig och sin avdelning

åt fienden, dömes för dagtingan till fängelse på viss tid, lägst sex och

högst tio år, eller på livstid.

10 §.

Underlåter krigsman, då riket är i krig, uppsåtligen eller av oaktsamhet

under eller i anslutning till strid att till det yttersta uppfylla sin plikt att

främja krigföringen, dömes för stridsförsumlighet till fängelse i högst

sex år. ...

Är uppsåtligen begånget brott som nu sagts att anse som grovt, domes tor

grov stridsförsumlighet till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år,

eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas,

om därigenom framgången av krigsföretag satts i fara eller om gärningsmannen

innehade ansvarsfull ställning. 11 * 13

11 §■

Den som vid krigföring, genom att använda stridsmedel ägnat att förorsaka

onödigt lidande, genom att missbruka kännetecknet röda korset eller

annorledes, förfar på sätt som står i strid mot gällande avtal med främmande

makt eller allmänt erkända folkrättsliga grundsatser, dömes för folkrättsbrott

till böter eller fängelse i högst fyra år. Samma lag vare i fråga om

13 tliliang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 10. B.

s. 386 Kontrollera mot PDF

386 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ocn som i annat fall an vid krigföring åsidosätter vad som skall iakttagas

enligt sadana avtal eller grundsatser angående skydd för sårade, sjuka och

skeppsbrutna vid stridskrafter i fält eller till sjöss, krigsfångar eller civilpersoner

under krigstid eller eljest angående ockupation, och därigenom

orsakar skada a person, kroppsligt eller själsligt lidande eller ock annan

skada eller olagenhet som ej är ringa.

Ar brottet grovt, dömes för grovt folkrättsbrott till fängelse på viss tid,

,frf tVf °ch h°f * ll° år> eIler På livstid- Vid bedömande huruvida brottet är

p „.Sia l Sarskllt beaktas, om det förövats genom ett stort antal skilda

handlingar eller om därigenom eljest många människor dödats eller skadats

eller omfattande egendomsförlust uppkommit.

För försök, förberedelse eller stämpling till landsförräderi, landssvek eller

overlopande till fienden, så ock för underlåtenhet att avslöja sådant brott

domes till ansvar enligt vad i 22 kap. stadgas. För förberedelse eller stämpmg

under hd då riket hotas av krig, ockupation eller andra fientligheter

domes till ansvar ändå att fientligheter icke utbrutit.

..1ID.en S°m underIåter att avslöja landsförräderi, landssvek eller överlöpande

till fienden skall domas till ansvar jämväl om han icke insett men haft skälig

anledning antaga att brottet var å färde.

13 §.

Under beredskapstillstånd och då riket är i krig skall såsom krigsman anses

forutom den som på grund av 20 kap. 19 § eller med stöd därav givna

estammelser ar krigsmän, jämväl envar annan som är tjänstgöringsskyldig

vid krigsmakten, i den mån ej Konungen annorlunda förordnar. Vad som

sags om krigsmän skall, då riket är i krig, äga motsvarande tillämpning å

polisman vilken, utan att vara tjänstgöringsskyldig vid krigsmakten, är

skyldig att deltaga i rikets försvar, å den som har att fullgöra för bevakning

av viss egendom erforderlig polisverksamhet och därvid enligt Konungens

förordnande tillhör krigsmakten ävensom å den som tillhör sådan tjänstegren

inom civilförsvaret, vars personal jämlikt Konungens förordnande är

skyldig att utöva verksamhet som åvilar krigsmakten.

Den som eljest under beredskapstillstånd eller då riket är i krig vistas

vid ayddning av krigsmakten, som är i fält eller tjänstgör under liknande

förhållanden, skall ock anses såsom krigsman.

Beträffande krigsfånge, krigsdeltagare som internerats vid krig under

vi ket riket är neutralt och utländsk man som vistas bland krigsfångar eller

internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård skall i

tillämpliga delar gälla vad för krigsman är stadgat. 14 * *

14 §.

Därest, då riket är i krig, gärning som avses i 20 kap. eller i detta kapitel

forovas mot stat, vilken är förbunden med riket, mot sådan stats krigsmakt

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 387

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

eller mot någon som tillhör denna, skall vad som är stadgat om enahanda

gärning mot riket, dess krigsmakt eller krigsman äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Beredskapstillstånd föreligger sedan Konungen meddelat förordnande om

värnpliktigas inkallande till tjänstgöring för rikets försvar eller säkerhet

och varar intill dess enligt Konungens förordnande sådana inkallelser icke

vidare skola äga rum.

16 §.

I den mån det med hänsyn till krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra

av krig föranledda utomordentliga förhållanden finnes påkallat, äger Konungen

förordna, att vad i 18 och 20 kap. samt i detta kapitel stadgas för det fall att

riket är i krig jämväl skall i tillämpliga delar gälla beträffande brott som

förövas under annan tid.

Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat a\ främmande

makt utan att militärt motstånd förekommer, skall likaledes beträffande

brott som förövas under sådan tid i tillämpliga delar gälla vad i de

nämnda kapitlen finnes stadgat för det fall att riket är i krig. Därvid skall

vad som sägs om rikets försvar äga tillämpning å motståndsverksamheten

och vad som sägs om fienden äga tillämpning å ockupationsmakten.

17 §.

Med fiende likställes i detta kapitel främmande makt med vilken riket ej

är i krig, om fara hotar att krig med den främmande makten kan uppkomma. 22

22 KAP.

Om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott

1 §•

Har någon påbörjat utförandet av visst brott utan att detta kommit till

fullbordan, skall han då det är särskilt stadgat dömas till ansvar för försök

till brottet, såframt fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets

fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter

varit utesluten.

Påföljden för försök bestämmes inom de gränser som gälla för det fullbordade

brottet. Den må jämväl sättas under lägsta gränsen, dock att lindrigare

påföljd än fängelse ej må ådömas, om lägsta gränsen för det fullbordade

brottet är fängelse i två år eller däröver.

s. 388 Kontrollera mot PDF

388 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

2 §•

Den som, med uppsåt att utföra eller främja brottslig gärning, lämnar

e er mottager penningar eller annat såsom förlag eller vederlag för brottet

e er ock anskaffar, förfärdigar, lämnar, mottager, förvarar, fortskaffar

e er ager annan dylik befattning med gift, sprängämne, vapen, dyrk, förfalskmngsverktyg

eller annat sådant hjälpmedel, skall då det är särskilt

stadgat domas till ansvar för förberedelse till brottet, om han ej är förfallen

till ansvar för fullbordat brott eller försök.

! fall som särskilt angivas dömes ock till ansvar för stämpling till brott

Med stämpling förstås, att någon i samråd med annan beslutar gärningen,

föraren11 ansHfta annan eller åta§er eIler erbjuder sig att m
Pafoljden

för förberedelse eller stämpling bestämmes under den högsta

oeh ma sattas under den lägsta gräns som är stadgad för det fullbordade

lottet. Ej må till strangare påföljd än fängelse i två år dömas, med mindre

tangelse i åtta år eller darover kan följa å brottet. Var faran för att brottet

skulle fullbordas ringa, skall ej till ansvar dömas

nsvar för försök, förberedelse eller stämpling till brott skall ej ådömas

den som frivilligt, genom att avbryta gärningens utförande eller annorledes,

föranlett att brottet ej fullbordats. Ändå att brottet fullbordats må den som

tagit olovlig befattning med hjälpmedel ej på den grund dömas till ansvar, om

an frivilligt förebyggt den brottsliga användningen av hjälpmedlet.

4 §.

Ansvar för viss gärning skall åvila, förutom den som utfört gärningen,

Ja™Va at!J”ain of™ medverkat tm gärningen genom att främja denna med

låd eller dåd. Sadan medverkande dömes, om han förmått annan till utförandet

för anstiftan av brottet och eljest för medhjälp därtill. Envar medverkande

bedomes efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till

last. Ansvar som ar stadgat för gärning av syssloman, gäldenär eller annan

i särskild ställning skall ock åvila den som jämte honom medverkat till

garningen.

År gärningen icke belagd med annan påföljd än böter, må annan medverkande

an den som utfört gärningen ej ådömas ansvar enligt första

stycket. °

Vad i denna paragraf sägs skall ej gälla, om annat följer av vad för särskilda

fall är stadgat.

5 §.

Har någon förmåtts att medverka till brott genom tvång, svek eller missruk

av hans ungdom, oforstånd eller beroende ställning eller ock medver
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 389

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

kat allenast i mindre mån, må påföljden bestämmas lindrigare än vad för

brottet eljest är stadgat; i ringa fall skall ej till ansvar dömas. Samma lag

vare, då fråga är att ansvar som är stadgat för någon i särskild ställning skall

tillämpas å annan medverkande.

6 §.

Underlåter någon att i tid anmäla eller eljest avslöja brottslig gärning

som är å färde, när det kan ske utan fara för honom själv eller någon av

hans närmaste, skall han, såframt det är särskilt föreskrivet, dömas till ansvar

för underlåtenhet att avslöja brottet enligt vad som är stadgat för den

som allenast i mindre mån medverkat till sådan gärning; dock må ej i något

fall dömas till strängare påföljd än fängelse i två år. I de fall då det är särskilt

föreskrivet skall för underlåtenhet att avslöja brott ansvar enligt vad

nu sagts ådömas jämväl den som ej insett men haft skälig anledning antaga

att brottet var å färde.

Om i annat fall än första stycket avser föräldrar eller andra uppfostx-are

eller förmyndare underlåta att från brottslig gärning hindra den som står

under deras vård eller lydnad, när det kan ske utan fara för dem själva

eller deras närmaste och utan anmälan till myndighet, dömes för underlåtenhet

att hindra brottet enligt vad i första stycket är stadgat.

Ej må för underlåtenhet att avslöja eller hindra brott dömas, med mindre

den gärning som var å färde så fortskridit att ansvar kan följa därå.

23 KAP.

Om nödvärn och annan nöd

1 §•

Gärning som någon begått i nödvärn skall icke medföra ansvar.

Det är nödvärn, då den handling som gärningen innefattar företages för

att avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person

eller egendom, eller för att betvinga den som, då egendom skall på bar gärning

återtagas, med våld eller hot om våld sätter sig till motvärn eller på

annat sätt söker hindra återtagandet, eller för att förmå någon som olovligen

intränger eller kvarstannar i annans bostad eller därtill hörande gård

eller trädgård att avlägsna sig, allt såvitt ej handlingen med hänsyn till angreppets

beskaffenhet och det angripnas betydelse är uppenbart oförsvarlig.

2 §•

Om polisman, som skall verkställa tjänsteåtgärd, mötes eller angripes med

våld eller hot om våld, må för åtgärdens genomförande det våld brukas,

som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Samma lag

vare beträffande vaktpost eller annan krigsman som fullgör polisuppgift

eller tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning.

s. 390 Kontrollera mot PDF

390 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Rymmer fånge eller den som är häktad, anhållen eller eljest omhändertagen

eller sätter han sig med våld eller hot om våld till motvärn eller gör

han eljest motstånd emot någon under vars uppsikt han står, då denne skall

hålla honom till ordningen, må ock till rymningens hindrande eller ordningens

upprätthållande det våld brukas, som med hänsyn till omständigheterna

kan anses försvarligt. Om någon som skall häktas, anhållas eller

eljest omhändertagas söker undkomma eller hindra den som äger verkställa

åtgärder må ock våld brukas enligt vad nu är sagt. Samma lag vare, om

i dessa fall våld, hot om våld eller motstånd övas av annan än förut nämnts.

Har någon enligt denna paragraf rätt att öva våld, tillkommer samma rätt

envar som biträder honom, såvitt hjälpen begärts eller eljest med hänsyn

till omständigheterna varit påkallad.

3 §•

Vid myteri, under strid, så ock eljest vid tillfälle, då brott mot krigslydnaden

medför särskild fara, må krigsman mot underlydande som visar ohör
V

^- O oFUka det VåId SOm är nÖdigt för att upprätthålla krigslydnaden,

fan 1 2 § tredje Stycket sags ska11 äga motsvarande tillämpning i nu avsett

4 §•

Handling som någon, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, företager

i syfte att avvärja fara för någons liv eller hälsa eller eljest avhjälpa

svår nod skall icke medföra ansvar, såframt syftet ej skäligen kan vinnas

pa annat satt samt den skada som hotar är väsentligt allvarligare än den som

kan beräknas följa av handlingen.

Om handlingen riktar sig mot egendom varifrån nöden härrör skall, med

tillämpning i övrigt av vad i första stycket stadgas, gälla att egendomen

ma uppoffras i sådan omfattning som ej står i uppenbart missförhållande

till den skada som hotar.

5 §‘

Har någon i fall som i 1—4 §§ avses gjort större våld eller svårare skada

an i varje fall är medgivet, skall gärningen likväl ej anses såsom brott, såframt

omständigheterna voro sådana att han svårligen kunnat besinna si«

Finnes gärningen brottslig, må för brottet bestämmas påföljd, som är

lindrigare än vad för brottet eljest är stadgat.

6 §.

Gärning som någon begått på befallning av den under vars lydnad han

står skall ej medföra ansvar, om han med hänsyn till lydnadsförhållandets

ait, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade att efterkomma

befallningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

B 391

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 20 december

1958.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 19 juni 1958 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 2 maj 1958, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till brottsbalk.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet B. Hult.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Såsom föredragande departementschefen framhållit har sedan lång tid

tillbaka pågått ett genomgripande reformarbete på straffrättens område.

Arbetsuppgiften har varit fördelad på straffrättskommittén och strafflagberedningen,

därvid utformningen av brottsbeskrivningarna ankommit på

kommittén medan beredningen haft att framlägga förslag rörande reaktionsformerna.

Med det nu remitterade förslaget har för lagrådets granskning

framlagts den sista etappen i kommitténs arbete. Strafflagberedningens

förslag har däremot ännu icke blivit slutbehandlat inom departementet.

Med hänsyn till sambandet mellan de båda förslagen äro förutsättningarna

icke klara för bedömning av de konsekvenser som olika alternativ

vid utformningen av bestämmelserna i det nu föreliggande förslaget kunna

medföra. Det torde vara självfallet, att lagrådets granskning av förslaget

ej bör avse att bygga på gällande lag i de hänseenden som strafflagberedningen

haft till behandling. Å andra sidan kan lagrådet icke heller utgå

från att den reglering som beredningen förordat kommer att oförändrad lagfästas.

Det blir därför nödvändigt att vid en senare lagrådsgranskning ånyo

genomgå det nu aktuella förslaget i de avseenden som höra samman

med strafflagberedningens arbetsområde. Lagrådet vill som exempel på

fall då sådant samband råder nämna frågan om enhetligt frihetsstraff samt

strafflatituderna. De senares närmare utformning kan bland annat förmodas

bli avgörande för preskriptionstiderna vid olika slags brott. I görlig

mån har lagrådet dock vid sin granskning sökt beakta även sådana syn

s. 392 Kontrollera mot PDF

392 B

Iiungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

punkter i syfte att så stor del av granskningsarbetet som möjligt skall vara

utfört i och med den nu föreliggande etappen. Vidare må till belysning av

sambandet mellan förslagen särskilt erinras om straffrihets- och straffminskningsgrunderna

samt reglerna om åtalseftergift.

Beträffande den nya lagstiftningens disposition har departementschefen

föreslagit, att brottsbalken inledes med en avdelning för vissa allmänna bestämmelser

och att härefter upptages en andra huvudavdelning som innehåller

brottsbeskrivningarna. Inom denna avdelning ha de olika kapitlen

i forslaget fått en väsentligt ändrad ordningsföljd jämfört med gällande lag.

Såsom tredje huvudavdelning skulle införas regler om påföljdssystemet.

Slutligen kunde det eventuellt visa sig lämpligt att i balken upptaga exempelvis

åtalsregler och andra bestämmelser av processuell natur i en fjärde

och sista huvudavdelning.

Den föreslagna dispositionen av brottsbalken avviker från vad som tilllampats

i andra länders strafflagar. Enligt lagrådets mening är det beklagligt,

att den svenska kriminallagstiftningen på det sättet kommer att skilja

sig bland annat från den disposition som tillämpas i samtliga våra nordiska

grannländer. Betydelsen av likartade strafflagar torde bli alltmer

uppenbar med den livligare kommunikationen och omflyttningen mellan

de nordiska länderna. Även värdet av formell likhet inom lagstiftningen

har på senare tid understrukits av Nordiska rådet. Ju mindre olikheterna

äro desto lättare är det också att kunna tillgodogöra sig litteratur och rättsfall

från grannländerna. I nu föreliggande situation har lagrådet likväl icke

ansett något annat praktiskt alternativ föreligga än att godtaga den disposition

som departementsförslaget använt. Lagrådet har därvid tagit fasta

på uttalandet, att reaktionssystemet icke bör i detalj regleras i brottsbalken.

Tveksamt synes vara, huruvida det är lämpligt att införa en särskild avdelning

för processuella regler.

Såsom nyss nämnts upptar departementsförslaget en inledande avdelnmg

med allmänna bestämmelser. Detta är enligt lagrådets mening en avgjord

förbättring i förhållande till kommittéförslaget. Beträffande särskilt det

forsta kapitlet, som i förslaget har rubriken Om brott och brottspåföljder,

har emellertid lagrådets granskning givit anledning till ändringsförslag i

vissa frågor av principiell betydelse, bland annat beträffande kriminaliseringen

av oaktsamhetsbrott och tillämpligheten inom specialstraffrätten av

vissa kapitel i brottsbalken.

Omdaningen av brottssystemet har, som departementschefen framhållit,

förberetts genom partiella strafflagsreformer som genomförts åren 1942

och 1948. Det är endast beträffande gruppen brott mot person som förslaget

nu innehåller en mera genomgripande revision. Därvid har man helt

naturligt använt samma metod för kriminaliseringen som tillämpats i tidigare

reviderade delar. Vid sin granskning har lagrådet icke funnit anledning

till några mera omfattande ändringsförslag annat än beträffande ärekränkningsbrotten

och vissa brott mot familj som i gällande lag upptagas i

ett särskilt kapitel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 393

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Departementsförslaget innebär i fråga om ärekränkningsbrotten en väsentlig

omarbetning av kommittéförslaget. Lagrådet har för sin del funnit

att departementsförslaget kriminaliserar sanna uppgifter om andra människor

i alltför vid omfattning och därför ansett sig böra förorda en omläggning

av förslaget. Det kapitel med rubriken Om brott mot familj som kommittén

i sitt förslag upptagit i anslutning till 1942 års lagstiftning har i departementsförslaget

fått utgå. Departementschefen har ansett, att ett par

av brottstyperna i kapitlet borde som föråldrade uteslutas medan de åter

stående kunde överföras till andra kapitel i balken. Det är visserligen obestridligt,

att de brottstyper som ansetts föråldrade ha ringa frekvens. Möjligen

kan dock detta till någon del bero på straffbestämmelserna. Brotten

i fråga höra även till dem som klart ogillas av den allmänna uppfattningen.

Att gärningarna i viss utsträckning kunna beivras enligt andra lagrum

synes icke utgöra tillräcklig anledning att upphäva en i och för sig

ändamålsenlig kriminalisering. Det nuvarande kapitlet om brott mot

familj har också sin motsvarighet i de nordiska grannländerna. Lagrådet

anser för sin del, att brottsbalken bör upptaga ett kapitel i ämnet som

i huvudsak ansluter sig till gällande lag, och förordar, att ett sådant kapitel

införes näst efter kapitlet om sedlighetsbrott.

I straffrättskommitténs förslag har i anslutning till de tidigare genomförda

reformerna eftersträvats att ge de kriminaliserade gärningarna särskilda

brottsbeteckningar. Departementsförslaget går betydligt längre i

nämnda riktning. Det synes lagrådet tydligt, att denna strävan mött ganska

stora redaktionella svårigheter. Lämpliga beteckningar ha icke alltid stått

att finna. Det framgår också av förslaget, att en eljest naturlig indelning

i straffskalor ibland rubbats därför att frågan om namngivningen inverkat.

Man skulle därigenom bland annat komma att utan sakliga skäl inverka på

preskriptionstiderna för åtal, såframt vedertagen metod för bestämmande

av dessa tider bibehålies.

Under lagärendets behandling har i ett par remissyttranden framhållits,

att gällande lag, i den mån gradindelning där förekommer, liksom kommittéförslaget

icke är fullt konsekvent, såtillvida som det ej alltid framgår

huruvida domstolen i ett givet fall skall vid brottsangivningen utsätta att

brottet varit grovt respektive ringa. Denna anmärkning synes ha varit av

betydelse för den lagtekniska utformningen av departementsförslaget.

Med anledning härav må till en början framhållas, att det, såvitt lagrådet

kan bedöma, i regel måste i tillämpningen vara psykologiskt mindre lämpligt

att genom brottsbeteckningen särskilt understryka att brottet skall anses

ringa — och detta även om brottet förskyller frihetsstraff. Ofta är det

fråga om brott av allvarligare art än vid brottstyper, där icke någon sådan

reducerande beteckning användes. Bedömningen att brottsligheten icke är

av svårare beskaffenhet kommer ju ändock till synes i domskälen eller genom

straffmätningen. Lagrådet vill därför förorda, att ur förslaget så långt

möjligt uteslutas de brottsbeteckningar som innehålla attributet ringa. Härigenom

skulle också försvinna sådana redaktionellt otillfredsställande brotls
liihang

till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 394 Kontrollera mot PDF

394 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

beteckningar som ringa undertryckande av urkund, ringa förfalskning av

ast marke, ringa tjänstemissbruk m. fl. En sådan jämkning som nu nämnts

torde utan svårighet låta sig göra.

Vad härefter angår beteckningen för de grova brottsfallen kan anföras,

alt nar redan den ordinära straffskalan avser att träffa i och för sig svårartad

brottslighet, det ej är helt lämpligt att förbehålla beteckningen grov

tor de allra grövsta fallen. Lagrådet anser emellertid, att man i detta hänseende

ej bor frångå den metod som valts och som i fråga om åtskilliga

brottstyper är både sakligt och språkligt naturlig. Det synes dock icke

önskvärt att anvanda särskild beteckning för de grova fallen i sådan omfattning

som skett i departementsförslaget. Lagrådet har efter sin genomgång

av forslaget funnit sig böra förorda, att särskilda brottsbeteckningar

tor de grova fallen icke utsättas annat än när sådana fall behandlas i en

särskild paragraf. Det kan där vara praktiskt, att man genom brottsbeteckningen

genast ser vad paragrafen rör för slags brott. Genom en sådan ändring

som nu nämnts undvikas även här åtskilliga språkligt otillfredsstälande

brottsbeteckningar, såsom grov fosterfördrivning, grovt försättande

i nodlage, grov obehörig tjänsteutövning, grov obehörig befälsutövning.

xakttages vad lagrådet nu hemställt, kvarstår givetvis den anmärkning

som riktats mot kommitténs förslag, att tvekan liksom enligt gällande lag

kunde råda huruvida domstolarna skola i sina domslut beteckna en gärning

som grov eller ringa även i fall då någon särskild brottsbeteckning

for de grova eller ringa fallen icke angivits i lagtexten. Enligt lagrådets mening

påkallar emellertid detta spörsmål icke någon vidgad användning i lagtexten

av särskilda brottsbeteckningar för grova eller ringa fall. En anvisning

i motiven om hur domstolarna böra förfara torde vara tillräcklig I

fråga om de ringa fallen framgår redan av vad lagrådet nyss anfört, °alt

man enligt lagrådets mening icke bör i domslutet till brottsbeteckningen

toga ordet ringa därför att skalan för ringa fall funnits tillämplig. Om domstolen

sett milt på brottet, framgår detta som förut antytts regelmässigt av

slraffmätningen, liksom av motiveringen till domen. När åter visst brott anses

hora under en skala för grova fall som icke innehåller särskild brottsbeteckning,

ar det mången gång av språkliga skäl mindre lämpligt att till

brottsbeteckningen lägga attributet grov. Man synes böra iakttaga den regeln

att i domslutet icke använda detta tillägg annat än när det ingår i brottsbeteckningen.

Vad domsmotiveringen innehåller om gärningen torde vara

tillfyllest i andra fall.

} <fe^a sammanhang må nämnas, att departementsförslaget liksom kommittéforslaget

i många fall, företrädesvis vid straffbeläggande av försök och

förberedelse m. in., vid uppräkning av olika brott i lagtexten nämner olika

grader av samma brottstyp vid sidan av varandra. Full konsekvens har dock

icke iakttagits. Denna tyngande metod synes icke behövlig. Det måste anses

fullt klart, att i dylika sammanhang exempelvis orden stöld, rån och bedragen

omfatta både de fall som höra under den ordinära straffskalan och

de grova fallen. Å andra sidan gå även ringa fall in under den allmänna

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 395

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1062

broUsbeteckningen i den män de i enlighet med lagrådets förslag ej få särskild

beteckning. När ringa fall, exempelvis vid kriminalisering av försök,

ej skola inbegripas, torde detta böra, såsom i gällande lag och kommitteforslaget,

direkt utsägas.

Lagrådet vill i anslutning till frågan om brottsbeteckningarna upptaga

ett spörsmål som icke särskilt behandlats i förslaget men som ager samband

med brottstypernas indelning i grader. Denna indelning innebar i sak

ingenting annat än att man utsatt särskilda straffskalor for grova respektive

ringa fall. Det har likväl varit avsett, att de olika graderna i de avseenden

där straffskalan spelar en roll — såsom i fråga om preskriptionstider

_ skulle behandlas som särskilda brott. I speciallagstiftningen finnas

emellertid alltjämt i stor utsträckning skalor som innehålla straff skärpning

vid försvårande omständigheter eller strafflindring vid mildrande omständigheter.

Mellan den metod som användes i brottsbalken och den äldre metod

som i allmänhet kvarstår i speciallagstiftningen föreligger icke någon

större saklig skillnad. Det hävdas likväl i anslutning till äldre doktrin, att

man, när den äldre metoden använts, trots de särskilda skalorna har att

göra med allenast ett slags brott. Vid bedömande av frågan om preskription

skall man därför rätta sig efter maximum i straffskalan för försvårande

omständigheter. Lagrådet anser, att det bör närmare undersökas huruvida

man icke kan vid brottsbalkens införande i preskriptionshänseende m. m.

likställa den äldre och ofta praktiska typen av straffskalor med den nya

gradindelningen.

Beträffande härefter frågan om utformningen av reaktionssystemel, såvitt

det beröres av bestämmelserna om brotten, har departementschefen, utan

att taga slutlig ståndpunkt, ansett sig tills vidare böra utgå från att fängelse

och straffarbete skola sammanslås till en enhetlig påföljd. Denna påföljd

benämnes i förslaget fängelse. I de särskilda brottsparagraferna utsättas

som påföljder allenast fängelse och böter. Där nämnas sålunda icke andra

påföljder som kunna ifrågakomma. Departementschefen har emellertid i

de allmänna bestämmelser, vilka avses skola inleda nya balken, velat ge

uttryck åt att påföljd alltid skall bestämmas med beaktande av samtliga

stadganden om påföljderna och alltså icke enbart enligt anvisningen i brottsparagraferna.

Den metod som kommit till användning i de särskilda lagrummen synes

lagrådet ofrånkomlig. Ej heller torde den vara lagtekniskt särskilt otillfredsställande.

Att straffhotet markeras genom angivande av det vanliga frihetsstraffet

respektive böter torde vara lämpligt. Så har regelmässigt skett

i specialstraffrätten liksom i utländska strafflagar. Nu nämnda påföljder äro

ju också de som tillgripas, när någon annan reaktionsform ej är indicerad,

och utgöra rent statistiskt det alldeles övervägande flertalet.

I hittillsvarande svensk strafflagstiftning har man sökt att inom straffslcalorna

ge domstolarna viss vägledning angående lagstiftarens bedömning

av brottstypen genom att utsätta tillämpliga straff i viss ordning, t. ex.

s. 396 Kontrollera mot PDF

396 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

fängelse före straffarbete eller före böter. I och med att straffarbete utmönstras

minskas i viss mån utrymmet för sådana anvisningar. Departementsförslaget

förkastar helt hjälpmedlet i fråga.

Det bor erkännas, att den nu berörda metoden varit ganska ofullkomlig.

Nyanseringen ar svår att genomföra och valet kan ibland förefalla alltför

skonsmassigt. I stora drag har dock metoden haft sitt värde. När den nu

övergivits i departementsförslaget och det lindrigaste straffet konsekvent

nämnts forst, har följden bland annat blivit, att även i fråga om brott, som

kunna vara relativt svåra, böter kommit att i första hand nämnas som

straff. Givet är, att den lagtillämpare som lärt sig den i förslaget använda

tekniken icke i fortsättningen låter sig missledas. Han får å andra sidan

icke någon som helst anvisning om användningen av strafflatituden.

Ur praktisk synpunkt har måhända frågan om vägledning för domaren

i allmänhet mindre betydelse inom brottsbalkens område, där man i stor

utsträckning ansluter sig till en rådande allmän uppfattning om brottens

svarhetsgrad. Inom specialstraffrätten torde det emellertid vara ganska

praktiskt att kunna antyda lagstiftarens bedömning genom ett så enkelt mede!

SOm ,en viss ordning mellan straffen, exempelvis vid kriminalisering av

kristidsförseelser eller brott mot rusdrycks- eller trafiklagstiftningen.

Givetvis får betydelsen av straffbudens avfattning ur avskräckningssynpunkt

icke överdrivas. Utan intresse är det emellertid icke — t. ex. vid trafikbrott

— hur straffskalan är utformad. Motorfordonsförare taga i stor

utsträckning del av trafikförfattningama, direkt eller genom organisationernas

publikationer, och få i allt fall eu del lärdomar om lagstiftningen

vid genomgående av körskola. På åtskilliga andra områden förhåller det

sig på motsvarande sätt. För att den äldre metoden lämpligen skall kunna

tillampas inom specialstraffrätten bör den emellertid ha stöd i den centrala

brottsbalken. Lagrådet förordar därför, att man återgår till sagda metod.

I samba i d med att straffarbete utmönstrats som straffart ha i förslaget

delvis av logtekniska skäl sådana latituder som tidigare upptagit fängelse

utan särskild begränsning (d. v. s. i högst två år) i flertalet fall ändrats så

att maximum bestämts till fängelse i sex månader och i ett mindre antal

tall till 1 ängelse i ett år. I flera av de fall som hänförts till den förra gruppen

synes, även med beaktande av den återfallsregel som strafflagberedningen

föreslagit, maximum i strafflatituden ha blivit alltför lågt. Med

hänsyn till en naturlig obenägenhet hos domstolarna att använda den översta

delen av straffskalan kan det antagas, att även vid relativt allvarlig

brottslighet endast ett helt kortvarigt frihetsstraff blir följden. Vidare må

erinras om att det enligt strafflagberedningens förslag för tillämpning av

villkorlig frigivning i allmänhet förutsättes fängelse i minst sex månader

Denna förutsättning kommer säkert nästan aldrig att föreligga, om straffet

skall utmatas mom en skala med ett maximum av sex månaders fängelse.

Lagrådet forordar, att man i större utsträckning än enligt förslaget använder

sig av ett ars fängelse som maximum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 397

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

I remissprotokollet beröres frågan, huruvida i den blivande brottsbalkens

avdelning angående reaktionsformerna skall upptagas en allmän bestämmelse

om nedsättning eller eftergift av påföljd. Om så sker, vore det icke

uteslutet att sådana föreskrifter om påföljdseftergift i speciella fall som

straffrättskommittén föreslagit bleve överflödiga. Med hänsyn härtill har

i departementsförslaget tills vidare icke upptagits kommitténs förslag om

införande av en regel angående bedömandet av gärning som förövas med

samtycke av den mot vilken gärningen riktas, ej heller någon regel om möjlighet

att från påföljd fria kvinna som själv fördrivit sitt foster. Av samma

anledning ha tills vidare fått utgå föreslagna regler angående frivilligt avvärjande

av fara i vissa fall och angående förövande under krig av gärning

som enligt gärningsmannens uppfattning enligt krigsbruk var tillåten.

Vid lagrådets granskning bär det i flera fall framstått som en brist att

sådana bestämmelser icke, såsom kommittén föreslagit, återfinnas i anslutning

till brottsbeskrivningarna. De framträda sakligt sett som en viktig begränsning

av kriminaliseringen i de särskilda kapitlen. Enligt lagrådets mening

är det sålunda mindre lämpligt att rycka ut bestämmelserna ur sitt

samband med brottsparagraferna. Lagtexten ger därigenom en skev bild av

den kriminalpolitiska syftningen. Om frihet från straff kommer att stadgas

av skäl som hänföra sig endast till vissa lagrum, måste det också rent praktiskt

sett vara bättre att upptaga bestämmelser därom i de särskilda kapitlen

än att införa en katalog över sådana speciella fall i någon senare avdelning

av brottsbalken.

Departementschefen erinrar vidare om att straffrättskommitténs förslag

i slutet av ett flertal kapitel upptar regler om begränsningar i den allmänna

åtalsrätten, samtidigt som strafflagberedningen föreslagit vidgade möjligheter

till åtalseftergift. Hela frågan om åtalsprövningen har uppskjutits till

ett senare skede. Härtill har fogats uttalandet, att det ur systematisk synpunkt

syntes vara riktigast att i kapitlen om de särskilda brotten upptaga

allenast själva brottsbeskrivningarna under det att åtalsreglerna lämpligen

kunde sammanföras i ett särskilt kapitel i slutet av balken.

En sådan uppdelning som departementschefen angivit är naturligtvis

teoretiskt försvarlig. Av väsentligen samma skäl som lagrådet nyss angivit

beträffande straffrihetsgrunder vid speciella brott håller lagrådet dock före,

att den praktiska fördelen av det system som införts redan genom 1942 och

1948 års reformer är så stor att man icke bör bryta däremot utan mera vägande

skäl. Vilka motiv som slutligen kunna tala för en omplacering låter

sig för närvarande icke bedömas.

Vad lagrådet här förut anfört om brottsbeteckningarna föranleder i detta

sammanhang hemställan, att i departementsförslaget upptagna särskilda

brottsbeteckningar för ringa fall få utgå i 8: 6: 2, 13: 4: 2, 13: 5:2, 13: 6: 2,

13:7:2, 13: 8: 2, 19: 3: 2 och 20: 16: 2 samt att föreslagna särskilda brottsbeteckningar

för grova fall få utgå i 3:3:2, 3: 6: 2, 3: 7:2, 4:1:2, 4:2:2,

4: 4: 2, 4:6: 2, 5: 3: 2, 6: 3: 3, 6: 7: 2, 8:4: 2, 8:5: 2, 8: 6: 3, 8: 9: 3, 9: 5: 2,

12:3:2, 12:4:2, 12:5:2, 12:6:2, 12:7:2, 13:6:3, 14:1:3, 14:5:2, 14:

s. 398 Kontrollera mot PDF

398 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

8:2, 15: 5:2, 16:2:2, 16: 7: 2, 16: 13: 2, 19: 1:2, 19:2: 2, 19: 4- 2 20-4- o

20:5:3, 20:6:2, 20:9:2,20:17:2, 21:8:2, 21:10:2 och 21:11:2. ''

I fråga om straffskalorna hemställes, att fängelse på livstid nämnes först

i de tall som avses i 3: 1:1, 12: 2 : 1, 12:3: 2, 17: 1, 18: 1, 21: 1: 1, 21: 3, 21: 5

och 21:9 av departementsförslaget samt att, i den mån böter eller disciplinstraff

beliålles i latituderna, fängelse nämnes först i de fall som avses

i 3: 4, 3: 6: 1, 3: 8, 4: 1:1, 4: 2: 1, 4: 4: 1, 4: 5, 5: 2, 6: 4: 1, 7: 7, 8: 4: 1,

8: 5:1, 8: 8, 8: 9: 1, 8: 10, 9: 5: 1, 10:5, 11: 1, 12: 5: l! 12: 7: 1, 12: 8, 12: 9^

13: 2: 1, 13: 4: 2, 13: 5: 2, 13: 6: 2, 13: 7: 2, 13: 8: 2, 14: 1:2, 14: 2 14: 5: 1

!1’14n:l:1’ 14:8:1’ 14: 10: 14:12, 14:13, 15:1:1 och’2, 15:2,

15: 11, 16:2:1, 16: 4, 16: 6, 16: 7: 1, 16: 9, 16: 10: 1, 16: 11 16: 13:1, 17-4

21 7* ^ 2’ 18:8’ 18’ 9, 18:12’ 20:3:1> 20: li: 1, 21:4, 21! 6,’

ovngt kommer lagrådet i det följande att vid behandlingen av de särskilda

kapitlen angiva de ändringar som skulle föranledas av vad bär inledningsvis

anförts, i den mån den slutliga prövningen ej bör äga rum vid

senare lagrådsgranskning. Det må nämnas, att lagrådet beträffande några

av de förut angivna lagrummen föreslår ändringar som inverka på strafflatituderna.

Att redan här gå närmare in på dessa ändringar torde icke vara

påkallat.

Jnstitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Departementsförslaget undviker, utom beträffande disciplinstraff och

dödsstraff, termen straff. Härmed avses dock icke att nu taga ståndpunkt till

t rågan om lämpligheten att använda denna term. Föredragande departementschefen

har uttalat, att det torde bli anledning att närmare beröra

spörsmålet i samband med prövningen av strafflagberedningens förslag. Såsom

sammanfattande benämning för alla reaktionsformer användes i departementsförslaget,

liksom i strafflagberedningens förslag, uttrycket brottspå

oljd eller ibland det kortare påföljd. Beredningens förslag har emellertid

1 fråga om terminologin blivit föremål för kritik i åtskilliga av de däröver

avgivna yttrandena. Det måste därför anses ovisst, hur detta spörsmål slutligen

kommer att bedömas.

För den föreliggande lagtekniska granskningen har det synts erforderligt

att taga ståndpunkt till terminologin i förslaget, oaktat det i sakens nuvarande

läge från lagrådets sida måste ske med reservation för vad den fortsatta

behandlingen av strafflagberedningens förslag kan leda till Såvitt

vi kunna bedöma kan frågan ur kriminalpolitisk synpunkt icke gärna tillmatas

nagon storre betydelse. Att avskaffande av termen straff skulle vara

önskvärt for att motarbeta vedergällningsföreställningar kan sålunda icke

med fog påstås och ändrad terminologi är, enligt vad erfarenheten redan visat,

icke behövlig for genomförande av en human kriminalvård

Det skall icke bestridas, att termen straff i hittills använd bemärkelse kan

synas markera for stor motsättning i förhållande till vissa av de reaktionsiormer

som brukat betecknas såsom skyddsåtgärder. Detta synes emellertid

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 399

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

vara utan betydelse för den praktiska tillämpningen. För allmänheten är det

ett fast rotat språkbruk att beteckna — förutom straffarbete — fängelse och

böter såsom straff. Att den till äventyrs även betraktar exempelvis förvaring

eller internering som straff behöver icke hindra lagstiftaren att, om

det finnes vara praktiskt, använda delta ord endast för forstnamnda formel

och vad som eljest traditionellt benämnts straff. I fråga om det praktis ra

värdet ur språklig synpunkt må framhållas, att terminologin inom straffrätten

i vidsträckt omfattning bygger på ordet straff (såsom i uttrycken

strafflagstiftning, specialstraffrätt, straffbestämmelse, straffbarhet straffmyndighetsålder,

straffskala, straffmätning, strafföreläggande o. s. v.). iSagon

ersättning för denna terminologi har icke givits, och det synes knappast

möjligt att åstadkomma någon ens tillnärmelsevis lika anvandbar sådan.

Redan det föreliggande departemenlsförslaget visar, att de terminologiska

nyheterna medföra lagtekniska olägenheter. Från det nya begreppet påföljd

bär man exempelvis uteslutit vad som nu och i enlighet med naturligt språkbruk

benämnts påföljder av brott, såsom straffskatt, förverkande och dylikt.

Ordet påföljd utesluter icke heller, såsom avsetts, med någon tydlighet eu

sådan rättsverkan av brott som skadestånd.

Förslaget avviker också i terminologiskt hänseende från vad som sa gott

som undantagslöst är brukligt i främmande länder. Vi ha särskilt fast oss

vid att förslaget icke synes baserat på gemensamma nordiska överväganden

och vilja ifrågasätta lämpligheten av att i vårt land söka i princip avskaffa

benämningen straff och därmed sammanhängande terminologi, medan våra

nordiska grannländer behålla hittillsvarande uttryck.

Vid den bedömning av förslagets terminologi som lagrådet i detta skede

liaft att utföra ha vi enligt det anförda funnit, att ingenting är att vinna genom

ändringen medan praktiska olägenheter otvivelaktigt uppstå. Vi förorda

därför, att man i lagtext använder benämningen straff i första hand för

fängelse och böter. Vidare kunna — förutom disciplinstraff och dödsstraff

_även suspension och avsättning betecknas sasom straff. Denna ståndpunkt

medför naturligen ej något hinder att inbegripa alla dessa reaktionsformer

under uttrycket påföljd, om det i något sammanhang skulle vara behövligt.

Ståndpunkten innebär ej heller, att sådana påföljder som förvaring och internering

skola uppfattas som mindre repressiva än fängelse. Ur terminologisk

synpunkt kan det emellertid vara en fördel att ej beteckna dem som

straff, eftersom tiden för frihetsberövandet endast i begränsad omfattning

bestämmes enligt grunderna för den vanliga straffmätningen. Om beteckningen

straff i enlighet med vår hemställan återinföres för fängelse och böter

m. m., böra uttryckssätten i ett flertal paragrafer anpassas därefter.

Beträffande andra reaktionsformer än de som brukat betecknas som straff

har termen skyddsåtgärd vunnit burskap hos oss. Termen är kanske icke

fullt lyckad men det är svårt att finna någon bättre. Vi ha därför i fortsättningen

ansett oss böra använda den på hävdvunnet sätt.

s. 400 Kontrollera mot PDF

400 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Regeringsrådet Klackenberg:

Fragan om användningen av ordel straff i brottsbalken är främst ett terminologiskt

spörsmål, vars räckvidd inte bör överdrivas, även om man kan

anlagga mera vittgående aspekter därpå. Det gäller väsentligen att i la<dex
loeik

och San&'' hlleU JUndiskt begrePP> som med vedertagna anspråk på

logik och menmg kan anses täcka den därmed åsyftade verkligheten.

ja vfallet ar det alls icke fråga om att göra något våld på gängse juridiskt

språkbruk genom att utrota ordkombinationer, där straff ingår o d

Nagra sadana konsekvenser räknar jag i vart fält icke med för egen dä, när

giska°sTåndD3rf ”'' i l1 f SO<HaSil ^Paelementsförslagetf terminolo
gxska

standpunkt, och kommer inte att vid lagrådets motivskrivning ha några

ansprak pa avvikelser från gängse språkbruk. Min skiljaktiga mening kom
tens

utformntr ^ " “V SärSldld betyde,Se fÖrW

frå^aPadlTtnt''ämfe?thrr b6rÖrt SPörsmålet endast såsom en terminologisk

rp f ’ dåfdet gdllt att flnna en sammanfattande benämning för de olika

reaktionsformer, som samhället använder vid bekämpandet av brott I viss

vL^ h-H n strafflagberedningens uttalanden konstateras, att ordet straff

arken hittills anvants eller lämpligen bör användas för att beteckna ett par

^ deSS,a ^ktionsformer. .Brottspåföljd, har i stället föreslagits såsom en

termin^6 e,namning- For min del finner jag det svårt att icke godtaga detta

terminologiska resonemang, även om det utmönstrar en traditionell beteck
försSlageetsTkaUDUt4e6Utet-att

begreppsmässigt tiJ1 träffen hänföra hela den i

ring och Vf P‘ § anglVna grUPpen skyddsåtgärder (villkorlig dom förvaring

och internering samt överlämnande till särskild vård- sistnämnda ut

formerTom sLddCn ^ brottslingar använda behandlings
Om

str.Tf m ?S- FP - ’ nykterhetsvård och sinnessjukvård).

fnr°V f, Sä 1CkC ^ mÖj,igt att använda som en samlande beteckning

för alla samhaHets reaktionsformer vid brott, hindrar det givetvis lnte aU

an kunde ha behållit den traditionella beteckningen för åtminstone de åter

taende allmänna påföljderna, böter och fängelse! ifall det inneburit större''

r r “.iLss-Är

v br„°Zecn, ar:ng ‘”f b,and sPyadsåtgärderna. Vid e„ ,itaä„ 8v.™™

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 401

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

Det är svårt att inse, att man i detta sammanhang skulle ha något behov

att från de övriga reaktionsformerna särskilja gruppen böter och fängelse.

Båda grupperna av åtgärder måste numera anses i det väsentliga tjana

samma syfte, att skydda samhället mot brott. Remissförslagets ståndpunkt

att jämställa de olika allmänna reaktionsformerna synes mig i sak vara

principiellt riktig och praktiskt ändamålsenlig. Därigenom markeras att

domstolen icke i första hand har att träffa ett val om lämpligt straff, visst

antal dagsböter eller fängelse av viss längd, för att sedan pröva om något annat

»i stället» eventuellt bör ådömas. Dylika formella nödkonstruktioner hai

man fått finna sig i, när de nya behandlingsformerna skulle kombineras

med den gamla strafflagen, men de synas icke godtagbara i en ny brottsbalk.

Av lagtexten bör klart framgå att domstolen omedelbart ställes inför valet

vilken av de allmänna brottspåföljderna som i det enskilda fallet är lämpligast

för samhällets skydd mot brott. (Jfr nedan under 1: 3 och 5.)

Den terminologiska diskussionen kring användningen av ordet straff i

brottsbalken har ej sällan vidgats att gälla principiella spörsmål om grunden

för samhäll sreaktionerna vid brott. Även språksociologiska synpunkter

ha åberopats. Här är inte platsen att beröra annat än en fråga om ordvalets

betydelse i moralpsykologiskt hänseende. Att i brottsbalken använda ett sa

starkt associationsladdat ord som straff har tillmätts ett särskilt värde för

lagens moralbildande verkan. Man synes nu frukta att en känslomässig neutralisering

av benämningen på det allmännas vanligaste reaktioner mot brott

skulle verka upplösande på de moraliska värderingarna.

Ordets makt över tanken är förvisso många gånger stor, och den bör väl

icke föraktas inom lagstiftningsarbetet heller. Men det är enligt min mening

föga vunnet med att i lagen använda kraftfulla, färgade ord, om de icke ha

god täckning i verkligheten. Både allmänhet och brottslingar komma säkert

underfund med det faktiska innehållet av böter och fängelse, vare sig de kallas

straff eller brottspåföljder, och taga den hänsyn till dessa reaktioner som

motsvarar deras innehåll. Den brottspreventiva verkan beror förvisso i högre

grad av risken för upptäckt, d. v. s. av den regelmässighet varmed samhällsreaktionen

följer på brottet, än av reaktionens art. Det torde vara att alltför

mycket hemfalla åt ordmagi, om man tror att det allmänna moraliska ogillandet

av brottsliga gärningar skulle äventyras av en neutralisering av lagens

beteckning för en viss reaktionsform.

Personligen är jag mera benägen alt fästa större avseende vid en annan

aspekt på den språkligt associativa förankringen hos ordet straff, utan att

för den skull vilja överdriva dess betydelse. Det förefaller mig vara en fördel

att i modern lagtext undvika ett uttryck som straff, eftersom detta har starka

associationer till uråldriga, primitiva åskådningssätt, till vedergällning och

hämnd, vilka ingen ansvarig numera riktigt vill kännas vid. Om man genom

ett annat ordval kan bidraga till en rationell frånsilning av dylika affektiva

grumligheter i ett föreställningskomplex, är det icke att förakta.

Obenägenheten att i lagen använda det traditionella uttrycket ökas, när

man konstaterar att beteckningen straff sakligt sett i ganska ringa mån täcker

s. 402 Kontrollera mot PDF

402 B Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

den därmed åsyftade aktuella verkligheten i vårt samhälle, där socialvårdande

åtgärder infogats bland reaktionsformerna mot brott och fångbehandlingen

allt mer präglats av socialvårdens människosyn. För en lagstiftare,

som under decennier starkt drivit på humaniseringen av fångvården och

medvetet sökt inrikta behandlingsformerna vid frihetsberövanden på att

trämja den brottsliges återanpassning i samhällsgemenskapen, måste det te

sig olustigt — för att inte säga orimligt — att i ny lag välja en beteckning

för dessa åtgärder, som leder tanken till att samhället därmed skulle avsiktligt

tillfoga fångarna lidande. För min del är jag icke beredd att taga avstånd

från den samhällssynen.

1 KAP.

Justilieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Med utgångspunkt från att kapitlet får i huvudsak det innehåll som av

oss angives i det följande förorda vi, att rubriken till kapitlet får lyda »Om

straff och andra påföljder».

1 §•

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Enligt denna paragraf skall såsom brott anses allenast gärning som inrymmes

under en i brottsbalken eller eljest i lag eller författning given

broltsbeskrivning. I remissprotokollet anföres härom, att stadgand°et icke

innebär att det i varje särskilt fall måste finnas ett direkt stöd i själva

bokstavslydelsen av lagen. Departementschefen har sålunda framhållit, att

lagen enligt vedertagna grundsatser borde tolkas så att dess rätta mening

utrönes. Åtminstone inom specialstraffrätten syntes även analogisk tilllampning

tillåten, ehuru endast inom mycket snäva gränser, och härutinnan

avsåges icke att göra någon ändring genom det föreslagna stadgandet.

Det synes välmotiverat, att brottsbalken inledes med en bestämmelse som

bringar i erinran principen nullum crimen sine lege. Enligt vår mening har

emellertid i den föreslagna lagtexten betydelsen av själva brottsbeskrivningarna

understrukits så starkt att något utrymme för analogisk tillämpning

i enlighet med nyssnämnda uttalande knappast erbjudes. Vi ha icke

anledning att här närmare inlåta oss på frågan i vilken utsträckning analogi

är tillåtlig. Såsom även departementschefen antytt har 3 kap. strafflagen

vunnit analogisk tillämpning inom större delen av specialstraffrätten.

Ej heller inom strafflagens ram har analogi ansetts helt utesluten (jfr

exempelvis Agge: Den svenska straffrättens allmänna del i huvuddrag s. 43 f

och Andenaes: Alminnelig strafferett s. 104). Såsom exempel på fall, då även

departementsförslaget förutsätter analogi, kan nämnas tillämpningen av

vinningsrekvisitet i vissa lagrum. Det föreslås sålunda, att någon motsva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 403

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ri-hel till SL 3: 7 icke skall upptagas i brottsbalken. När brottsbalken talar

om a t någon bereder »sig» vinning - eller att handlingen innebar vinning

Z »närnin «smannen» - avses likväl att därmed skall, utan hinder av den

begränsning som ordalagen otvivelaktigt innehålla, jamstallas att någon

bereder annan person vinning. Ehuru analogisk tillämpning aven enligt var

mening måste L med stor återhållsamhet, kan det icke vara lämpligt att

uteslufa den i sådana fall som nu nämnts eller därmed jamstallda.

Vi välja vidare framhålla, att vad som erfarenhetsmässigt kan vara anledning

understryka genom en allmän principiell bestämmelse i förut a

lydd riktning är att en kriminallag ej bör tillämpas retroaktivt. I den av

departementschefen åberopade konventionen angående skydd lov derna kli„a

rättigheterna och de grundläggande friheterna har i art. 7 mom. just

inledande

får ta«a sikte på att straff ej må ådömas när kriminalisering skett fo

efter gärningens begående. Härigenom skulle stadgandet ej frams a enbart

såsom en teoretisk definition utan få eu mera konkret karaktar med

tydligt angiven funktion. Och om bestämmelsen far den nu namnda inriktningen

torde den icke gärna kunna uppfattas som om den direk g

avstånd från all analogisk tillämpning av straffbuden. Vi hemställa, att

paragrafen får innehålla att straff ej må ådömas för annan gärning an som

var belagd med straff när den begicks. Beträffande tillämpning av denna

princip, såvitt angår skyddsåtgärd som påföljd av brott, vilja vi hanvisa

till vad som anföres under 4 och 5 §§.

Departementsförslaget innehåller i övrigt inga bestämmelser om verkan

av att lagstiftningen ändrats i skärpande eller mildrande riktning efter det

att brott begåtts. Straffrättskommittén har däremot upptagit relativt utförliga

stadganden i ämnet under 23 kap. i sitt förslag. I remissprotokollet

har ifrågasatts huruvida icke regler av denna natur hellre borde upptagas

i promulgationslagstiftningen. Det har i vart fall icke funnits lämpligt att

nu införa reglerna i förevarande kapitel eller eljest i de avsnitt av den n>a

brottsbalken varom nu är fråga.

Enligt vår mening böra bestämmelser av ifrågavarande natur icke saknas

i brottsbalken, i den mån spörsmålen kunna anses vara av principiell

betvdelse. Vi hemställa därför, att i kapitlet upptagas bestämmelser motsvarande

23:1:1 andra punkten och 23:1:2 i straffrättskommittens oislag.

Härigenom skulle en motsvarighet vinnas till andra punkten i art. /

mom. 1 av den nyss nämnda konventionen.

Förslaget till brottsbalk innehåller vidare icke någon bestämmelse om

straffmyndighetsålder. Däremot har strafflagberedningen i sitt förslag till

skyddslag upptagit stadgande därom under 1 § i 10 kap. Denna fråga har

enligt vår mening icke blivit tillbörligt framhävd genom en sadan placerin"

Vi förorda, att i 1 kap. av brottsbalken upptages stadgande, att gärning

som någon begår innan han fyllt femton år ej straffas. Härigenom

s. 404 Kontrollera mot PDF

404 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

kommer omedelbart till synes att vad brottsbalken innehåller över huvud

icke har avseende å dem som ej fyllt femton år.

Varken kommitténs eller beredningens förslag upptar någon direkt motsvarighet

till de nuvarande tillräknelighetsbestämmelserna i SL 5:5 Om

bestämmelser av denna natur komma att bibehållas, torde även de lämpligen

kunna införas i lörevarande kap. av brottsbalken.

I anslutning till nu behandlade frågor vilja vi erinra om ett terminologiskt

spörsmål. Det har brukat eftersträvas att ej såsom brott beteckna

gärning som begås av otillräknelig eller minderårig person. I stället har

man talat om straffbelagd gärning. Konsekvens har dock ej iakttagits. I

departementsförslaget användas omväxlande uttrycken brott och brottslig

garmng. Enligt vår mening böra uttrycken brott och brottslig gärning

kunna fortsättningsvis användas synonymt med uttrycket straffbelagd gärning,

allteftersom det lämpar sig bäst i sammanhanget.

Regeringsrådet Klackenberg:

I sak ar jag ense med lagrådets övriga ledamöter om den alltför snäva

avfattningen av 1 § departementsförslaget och om den principiella inriktning,

som de inledande stadgandena i brottsbalken lämpligen böra erhålla

Det synes mig emellertid påkallat, att dessa stadganden formuleras något

annorlunda än som föreslagits.

Att såsom portalstadgande i brottsbalken möta den gängse svenska formuleringen

för principen nullum crimen sine lege kan givetvis kännas tilltalande.

Men mot bakgrunden av den begränsade innebörd, som avsetts

skola inläggas i begreppet straff om detta bibehålies i lagtexten, framträda

onekligen de terminologiska olägenheterna på ett besvärande sätt i detta

sammanhang. Man undrar varför ett uttryckligt förbud mot retroaktiv tilllampnmg

inte också skall gälla sådana påföljder som de strax efteråt nämnda

internering och förvaring (jfr 1 § andra punkten i danska strafflagen).

För egen del har jag, såsom framgår av mitt särskilda yttrande i inledningen

om användningen av termen straff, icke funnit skäl att frångå departementsförslagets

ståndpunkt i detta hänseende. Jag håller före att en

godtagbar formulering av stadgandet kan erhållas i närmare anslutning till

avfaltnmgen i förslaget och förordar, att i 1 § stadgas, att ingen må dömas

tor garmng, vilken ej var brott enligt lagen vid den tidpunkt, när gärningen

begicks.

Härtill bör, såsom 2 §, fogas den kompletterande bestämmelsen, att om annan

lag gäller när dom meddelas, den lagen skall tillämpas, om den är mildare,

dock att om gärning varit brott under viss tid på grund av då rådande

särskilda forhållanden, gärningen skall bedömas efter den lag som millde

när den företogs, ändå att mildare lag senare införts.

Mlåga om den s. k. tillräkneligheten i åldershänseende synes mi« böra

stacigas, att ansvar ej må ådömas för gärning, som begåtts av person innan

han fyllt femton ar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 405

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

2 §■

Lagrådet:

Förslaget upptar såsom första stycke under 2 § bestämmelser om att i

balken beskriven gärning är att anse som brott, då den begas “PP8^*"

eller, om det särskilt stadgas, av oaktsamhet och att därvid med oaktsamhet

skall förstås oaktsamhet som ej är ringa. Oaktat full klarhet icke föreligger

om vad som skall avses med uppsåt, vill lagrådet ej motsatta sig, att c

uttryckligen angives att i brottsbalken avses allenast uppsåtlig gärning om

ej annat särskilt stadgas. Däremot kan lagrådet icke ge sin anslutning till

förslaget, att det skall uttryckligen angivas att ringa oaktsamhet ej ar straffbar

Såsom departementschefen framhållit avser uttrycket ringa oaktsamhet

icke att vara någon absolut bestämning. Huruvida oaktsamhet bor anses

föreligga enligt visst straffbud, måste sålunda städse bedömas med hansyn

till arten och vikten av det intresse som skyddas. Lagrådet vill erinra

om att man exempelvis i dansk doktrin (se Hurwitz: Den danske knminalret

almindelig del s. 346) ansett det kunna utan stod av lag antagas, att ej

varje gärning eller underlåtenhet som innebär avvikelse från eftersträvad

norm kan föranleda straffansvar för oaktsamhet. Enligt lagrådets mening

möta vissa betänkligheter att söka åskådliggöra denna tanke genom att generellt

utesluta »ringa» oaktsamhet från straff. Det kan lätt vid en jämförelse

med gradindelningen för uppsåtliga brott bli missvisande, om man beträffande

oaktsamhetsbrotten från straffbarhet undantar »ringa» fall, eftersom

det tydligen ej är avsett att detta undantag här skall föra åt sidan mer

än en mycket liten sektor, ungefär motsvarande de fall då man enligt dansk

doktrin över huvud ej skulle tala om oaktsamhet vid tillämpning av straff
-

bestämmelsen.

För brottsbalkens del torde regeln som straffrihetsgrund få en ganska begränsad

betydelse. Oaktsamhet kriminaliseras där mera sällan och i åtskilliga

fall endast om den är grov. Inom brottsbalken torde oaktsamhetsfallen

ha sin största betydelse i fråga om civila och militära tjänstefel, och vid dessa

torde under alla förhållanden få iakttagas relativt stor stränghet för att

uppehålla tjänstens integritet.

Enligt lagrådets mening bör det nu aktuella spörsmålet lämpligen, liksom

hittills, överlämnas åt rättstillämpningen. Lagrådet — som anser att en bestämmelse

i ämnet i allt fall icke kan upptagas utan att den relativa karaktären

av begreppet ringa oaktsamhet särskilt framhäves i lagtexten förordar

med hänsyn till det anförda, att bestämmelsen får utgå. I sådan händelse

förfaller även det förslag om tillägg till bestämmelserna i SL 6: 1 som

straffrättskommittén framlagt. Enligt detta förslag skall, om den som vållat

skada är fri från straff allenast på den grund att hans oaktsamhet var ringa,

han likväl gälda skadan. Det torde även sakligt vara en fördel att detta förslag

förfaller, då det är synnerligen tveksamt, om de nu berörda förslagen

för alla oaktsamhetsfall riktigt ange den relation som bör råda mellan straff

och skadeståndspåföljd. Det kan sålunda vara ändamålsenligt att kunna

döma till bötesstraff för att söka inlära och upprätthålla en viss regel, sam
-

s. 406 Kontrollera mot PDF

406 B Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

tidigt som det under föreliggande omständigheter kan vara oskäligt att

med anledning av förseelsen döma ut skadestånd (jfr exempelvis 7 § i promulgationslagen

till 1948 års ändringar i strafflagen). Möjlighet att jämka

skadeståndet, eventuellt till noll, har också efter hand i flera viktiga speciallagar

införts för fall då endast mindre allvarlig försummelse föreligger.

Å andra sidan förekommer som bekant, att skadestånd i stor utsträckning

utdömes med anledning av handlingar som över huvud ej äro kriminalisede

eller också bestraffas allenast vid uppsåt eller viss kvalificerad srad av

oaktsamhet.

Såsom andra stycke i 2 § upptar det remitterade förslaget stadgande, att

om gärning begåtts under självförvållat rus, därav icke må föranledas att den

ej anses som brott. Stadgandet har nära beröring med slraffrihetsregeln för

tillfällig sinnesförvirring i andra stycket av nuvarande SL 5:5, vilken bestämmelse

föranleder motsvarande spörsmål rörande de subjektiva rekvisiten.

Dessa frågor torde böra bedömas i ett sammanhang och lagrådet vill

därför avstå från att nu uttala sig om den föreslagna regeln rörande självförvållat

rus.

3 §•

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Jämlikt denna paragraf skall rätten enligt de grunder som i brottsbalken

eller eljest föreskrivas för tillämpningen av olika brottspåföljder, med beaktande

av brottets beskaffenhet, gärningsmannens egenskaper och personliga

förhållanden samt omständigheterna i övrigt, bestämma påföljd för brottet

efter vad som finnes bäst ägnat att avhålla gärningsmannen från brott och

eljest skydda samhället mot brottslighet. Med regeln avses att framhålla såväl

allmänpreventiva som individualpreventiva synpunkter och att understryka

olika påföljders jämställdhet, men den syftar därjämte till att ge en

anvisning för utmätningen av straff inom straffskalorna.

I fråga om valet av påföljd har enligt vår mening den allmänpreventiva

synpunkten icke tillräckligt betonats i den föreslagna avfattningen. Det torde

därför vara önskvärt, att en omredigering sker varigenom denna synpunkt

kommer bättre till sin rätt.

Beträffande åter tillämpningen av straff inom straffskalorna har straffrättskommittén

uttalat den uppfattningen, att straffmätningen borde ske

med beaktande främst av brottets svårhetsgrad, gärningsmannens avsikt

med brottet därunder inbegripen. För närvarande har det utan stöd av lag

ansetts, att man bör göra en sådan utmätning av straff som kommittén för*

utsatt. Enligt uttalande i remissprotokollet borde däremot jämväl vid tillämpning

av straffskalorna, d. v. s. av påföljderna fängelse och böter, åtminstone

vid något allvarligare brottslighet stort avseende fästas också vid den brottsliges

personliga omständigheter.

Departementsförslaget synes något oklart till sin räckvidd. Om de personliga

omständigheterna framhävas för mycket, kommer regeln i strid mot den

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 407

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

grundläggande teknik som i förslaget tillämpats genom indelningen av brottstyperna

i olika grader, med uttryckligt angivande av att brottets grovhet

är bestämmande för indelningen. Det framstår som inkonsekvent att i tall,

när det bara finnes en enda straffskala för viss brottstyp, straffmätningen

inom denna skala skall ske från en annan utgångspunkt an nar det gäller

att välja rätt skala i fall då brottstypen av lagstiftaren indelats i två eller tre

»rader. Likaså förefaller det inkonsekvent att domstolen, efter att i den senare

situationen ha valt tillämplig straffskala med hänsyn till brottets svårhetsgrad,

skall vid utmätandet av straff inom denna skala anlägga väsentligt

andra synpunkter än vid valet av skala. Å andra sidan bör erkännas, att

omständigheterna vid brotten äro så rikt skiftande att kravet på konsekvens

vid straffmätningen icke bör drivas för långt.

Med hänsyn till det anförda vilja vi förorda, att förevarande paragraf i

förslaget ersättes av en bestämmelse med innehåll att straff eller skyddsåtgärd

som här är i fråga skall, om ej hänsyn till den allmänna laglydnaden kraver

annat, tillämpas efter vad som finnes bäst ägnat att framdeles avhålla

den dömde från brott. Sedermera lärer beträffande varje slag av skyddsåtgärd

komma att närmare angivas de särskilda förutsättningarna för dess

tillämpning.

Regeringsrådet Klackenberg:

Jag instämmer i huvudsak i vad lagrådets övriga ledamöter yttrat om

den föreslagna 3 §. Mot syftet med stadgandet har jag inga egentliga erinringar

att göra och är benägen att understryka tanken på olika brottspåföljders

jämställdhet. Men uppräkningen i stadgandet av alla tänkbara

omständigheter, som domstolen skall beakta, utan att någon inbördes avvägning

göres mellan dessa, synes i sak knappast kunna ge någon ledning

för bedömandet. Åtminstone bör avvägningen mellan de båda huvudsynpunkterna

på samhällets skydd mot brott komma till klarare uttryck, och

där delar jag övriga ledamöters önskemål om en sådan omredigering att

den allmänpreventiva synpunkten mera betonas. En förenklad, omredigerad

regel i enlighet med nämnda ledamöters förslag ter sig för mig tillräcklig,

om den får avse bestämmandet i dess helhet av brottspåföljden

och icke endast valet mellan »straff» och skyddsåtgärd. Stadgandet bör

följa efter departementsförslagets 5 §, vilken kan anses ge i övrigt erforderlig

anvisning om påföljdernas jämställdhet i och med föreskriften att

även påföljder, som ej äro upptagna i de särskilda brottsbestämmelseina,

likafullt äro tillämpliga.

Jag förordar sålunda att 3 § utbytes mot ett stadgande av innehall, att

påföljd för brott skall, där ej hänsyn till den allmänna laglydnaden kräver

annat, bestämmas efter vad som finnes bäst ägnat att framdeles avhålla

den som dömes från brott.

s. 408 Kontrollera mot PDF

408 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

4 och 5 §§.

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Inledningsvis ha vi uttalat oss om användningen av termen straff och

bland annat framhållit de lagtekniska fördelarna av att bibehålla denna

beteckning. Iakttages detta, torde i stället för första och andra styckena i 4 §

i forslaget bora stadgas, att allmänna straff, som i brottsbalken utsättas vid

de särskilda brotten, äro fängelse och böter och att särskilda straff äro för

innehavare av befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, avsättning och

suspension samt för krigsmän disciplinstraff.

Enligt 5 § första punkten i förslaget skola böter, fängelse, suspension,

avsattmng och disciplinstraff användas med den begränsning som framgår

av bestämmelserna om de särskilda brotten. Denna regel är självklar såvitt

den allenast avser att utsäga att strafflatituderna i och för sig äro bindande

for domstolen. Ä andra sidan är bestämmelsen icke fullständig, eftersom

det förutsättes att straffskärpnings- och straffnedsättningsregler

skola finnas på annat håll. En erinran om dessa avsteg synes erforderlig,

om stadgandet upptages. Vi anse emellertid, att bestämmelsen såsom överflödig

bör utgå.

Såsom andra punkt i 5 § upptages föreskrift, att övriga i 4 § första stycket

av departementsförslaget angivna påföljder må, enligt vad därom är

stadgat, tillämpas utan avseende å att de ej omnämnas i bestämmelserna

om de särskilda brotten. Även detta stadgande måste anses obehövligt. Vi

iörorda, att bestämmelsen ersättes med en föreskrift om att i stället för

till straff må, enligt vad därom stadgas, dömas till skyddsåtgärd och att

därvid uppräknas de olika åtgärder som komma att lagfästas. Härav följer

bland annat, att den regel som vi förordat under 1 § blir tillämplig även

i fråga om skyddsåtgärd som påföljd av brott.

Om tillräknelighetsbestämmelser skulle komma att bibehållas och det

anses att domstol, även om vederbörande frias från ansvar, bör få förordna

om psykiatrisk eller annan särskild vård, kan en erinran om sådan befogenhet

upptagas i samma paragraf.

Iakttages vad vi förordat under förevarande 4 och 5 §§, torde det av oss

under 3 § föreslagna stadgandet böra flyttas till en senare paragraf.

Regeringsrådet Klackenberg:

Mot 4 § departementsförslaget har jag ej annan erinran att göra än att omnämnandet

av dödsstraff för vissa fall under krig lämpligen bör flyttas till

krigsartiklarna.

I fråga om den föreslagna 5 § har jag endast funnit viss jämkning i avfattningen

påkallad. I första punkten bör undvikas att särskilt poängtera

den begränsning av böter och fängelse, som framgår av de särskilda brottsbestämmelserna,

om man ej tillika vill göra förbehåll för annorstädes givna

stadganden om skärpning eller mildring av påföljderna. Stadgandet i andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 409

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

punkten synes mig erforderligt för att understryka den principiella jämställdheten

mellan å ena sidan de vid de särskilda brotten angivna påföljderna

och å andra sidan övriga påföljder, oavsett var de finnas reglerade.

Jag föreslår att stadgandet ges innehållet, att i bestämmelserna om de

särskilda brotten stadgas om användning av böter, fängelse, suspension,

avsättning och disciplinstraff, samt att övriga i första stycket av föregående

paragraf angivna påföljder skola, enligt vad därom är stadgat, tillämpas

ändå att de ej äro nämnda i de särskilda brottsbestämmelserna.

6 §•

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Denna paragraf upptar stadgande, att — förutom de i 4 § av departementsförslaget

nämnda påföljderna — brottslig gärning kan enligt vad

därom finnes stadgat medföra skyldighet att gälda skadestånd eller ock

föranleda förverkande av egendom eller annan särskild åtgärd. Det torde

ur skadeståndsrättslig synpunkt vara ett önskemål, att förutsättningarna

för straff och skadestånd ej sammankopplas. I allt fall är det onödigt att

här antyda ett mer eller mindre starkt samband i fråga om förutsättningarna

för inträde av straff- och skadeståndsansvar. Vidare anse vi, att ordet

»åtgärd» icke kan användas som beteckning för förverkandepåföljd, straffskatt

o. d. Vi förorda, att bestämmelsen får innehålla att brott kan enligt

vad därom stadgas föranleda, förutom straff eller skyddsåtgärd, förverkande

eller annan särskild rättsverkan.

Regeringsrådet Klackenberg:

Jag har ej funnit annan ändring önskvärd än att uttrycket »särskild åtgärd»

jämkas till »särskild rättsverkan».

Lagrådet:

7 §.

Departementsförslaget upptager under 7 § stadgande om var brott skall

anses begånget. Lagrådet förordar, att bestämmelsen intages i 2 kap., där

den har en funktion att fylla för tillämpningen av kapitlet. Iakttages detta,

bör icke, såsom förutsättes i remissprotokollet, motsvarande bestämmelse i

19 kap. 1 § rättegångsbalken upphävas. Tydligen är det en viss fördel, att

rättegångsbalken innehåller ett stadgande i ämnet med hänsyn till bestämmelsens

grundläggande betydelse för reglerna om forum i brottmål, även

om bestämmelsen är likalydande med den som införes i brottsbalken.

8 §.

Här föreslagen erinran om utlämningslagen torde lämpligen böra upplagas

sist i 2 kap.

s. 410 Kontrollera mot PDF

410 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

9 §•

Med nu gällande lagstiftning är man i regel hänvisad till att lösa frågor om

allmanstraffrättsliga reglers tillämpning inom specialstraffrätten med analogins

hjälp. Man torde därvidlag ha kommit fram till en ganska säker

ståndpunkt utom möjligen såvitt angår medverkan till mera bagatellartade

iörseelser, beträffande vilka inom doktrinen någon osäkerhet råder om

gransdragningen. Straffrättskommittén har önskat slå fast de allmänna reglernas

tillämplighet inom specialstraffrätten genom bestämmelsen i 23: 13°i

dess förslag. Av motiven till stadgandet framgår emellertid, att den av kommittén

föreslagna regeln icke är avsedd att tillämpas å föreskrifterna i 22- 1

i kommittéförslaget, enligt vilka i brottsbalken endast uppsåtliga gärningar

straffas, om ej annat är särskilt stadgat, samt straff ej må ådömas för ringa

oaktsamhet. 6

I departementsförslaget har kommitténs praktiskt mycket väsentliga undantag

slopats. Lagrådet kan icke finna välbetänkt, att en sådan ändring vidtages

utan närmare undersökning. Visserligen uttalar departementschefen,

att undantag från tillämpningen skall göras dels när undantag uttryckligen

har stadgats^ i särskild författning dels när det av brottsbeskrivningen eller

eljest framgår att annat måste anses förutsatt vid kriminaliseringen. I den

föreslagna lagtexten är detta ej uttryckt på annat sätt än med orden »om ej

annat följer av vad för visst fall är stadgat». Även motiven till specialstraffrattsliga

bestämmelser skulle liksom andra tolkningsdata kunna föranleda

sådant undantag. Departementschefen har som stöd för denna lagtekniska

metod aberopat stadgandet i sista stycket av SL 3:4. Lagrådet kan icke

mna, att sistnämnda lagrum — där motsvarande tolkningsfråga har väsentligt

mindre betydelse och bestämmelsen för övrigt direkt syftar endast på

strafflagen — är något efterföljansvärt exempel, när det gäller att ge en

regel för specialstraffrätten. I sakligt hänseende må framhållas, att det inom

specialstraffrätten, i motsats till strafflagen och brottsbalksförslaget, icke

torde vara huvudregel att endast uppsåtliga brott straffas. I stället spela de

culposa förseelserna en betydande roll, och en mängd bestämmelser, där

ingenting sags om de subjektiva rekvisiten, böra tolkas så att de inkludera

a7en„CUIpa‘ Det förtiänar särskilt erinras om att underlåtenhet inom specialS

7a;7atten bestraffas 1 en utsträckning som saknar motsvarighet inom

strafflagens ram och att culpa då i vid omfattning, kanske regelmässigt,

torde vara tillfyllest i subjektivt hänseende (jfr norska strafflagen § 40

afraSty/ket °Ch Andenaes s- 192 samt danska strafflagen § 19, enligt vilken

straffbuden inom specialstraffrätten äro tillämpliga även vid oaktsamhet såtramt

icke motsatsen har »saerlig hjemmel»).

Många författningar inom specialstraffrätten tillkomma utan att motiven

fixerats i tryck eller i allt fall utan att straffbestämmelserna särskilt kommenterats.

I fråga om äldre specialstraffrättsliga stadganden torde — även

om de blivit föremål för riksdagsbehandling - vara regel, att något uttamnde

icke gjorts om de subjektiva rekvisiten. Likafullt torde straffbudpn i

stor utsträckning tolkas så, att culpa anses tillfyllest, där ej undantagsvis

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 411

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

rentav strikt ansvar tillämpas. Ej heller i fråga om nyare med riksdagens

medverkan tillkomna författningar torde det ha varit vanligt att lagstiftaren

utlåtit sig om de subjektiva rekvisiten. Någon gång har dock på senare

lid särskilt understrukits, att även culpa avsetts skola vara straffbar.

Man torde därför icke kunna i någon större utsträckning av vare sig

brottsbeskrivningarna eller motiven inom specialstraffrätten få någon ledning

för bedömning av de subjektiva kraven. I stället bär man hittills provat

lrågan med hänsvn till straffskalans utformning och straffbudets praktiska

funktion samt därvid sökt fastställa, huruvida straffbudet skall anses omfatta

även culpa. Därest den i departementsförslaget upptagna huvudregeln

i 2 §, enligt vilken oaktsamhet bestraffas allenast när det särskilt stadgas,

uisträckes till att gälla även inom specialstraffrätten, kan det i 9 § föreslagna

undantaget svårligen anses ge stöd för en dylik tillämpning. Huvudregeln

måste i stället skapa en presumlion till förmån för att endast uppsåt avses,

eu presumtion som icke kan brytas utan relativt tydliga uttryck, direkta eller

indirekta, i lagtext eller motiv. En sådan presumtion skulle emellertid ej

vara realistiskt grundad eller ändamålsenlig.

Tydligt är, att om förslaget skulle genomföras på förevarande punkt, ej

blott uppstå svårigheter vid tillämpning av nu gällande specialstraffrättsliga

bestämmelser utan även tekniska besvärligheter vid framtida utformning av

nya specialstraffrättsliga lagrum. Om lagstiftaren vill vara tydlig, måste han

i Varje särskilt fall i lagen angiva, huruvida även oaktsamhet åsyftas. Att

enbart motivuttalanden till olika lagar skulle leda till olika tillämpning av

likalydande straffbestämmelser kan däremot icke vara tillfredsställande. I

fråga om s. k. blandade subjektiva rekvisit uppkomma särskilda problem.

Att inveckla sig i dessa svårigheter synes icke påkallat av några vägande

praktiska skäl. Det torde vara att förorda, att man i tveksamma fall liksom

hittills får tolka sig fram till vad som med hänsyn till straffbudets funktion

och övriga omständigheter får anses vara den riktiga tillämpningen av straffbudet.

Lagrådet avstyrker därför, att den föreslagna bestämmelsen om att in

dubio endast uppsåtliga gärningar skola bestraffas göres tillämplig även inom

specialstraffrätten. Till stöd för att lämna detta spörsmål å sido talar självfallet

också, att specialstraffrätten är föremål för särskild utredning som

torde komma att uppmärksamma frågan.

Som förut nämnts skulle enligt straffrättskommitténs förslag icke heller

den tidigare behandlade regeln om att straff ej skall inträda vid allenast

ringa oaktsamhet göras tillämplig inom specialstraffrätten. Departementsförslaget

har däremot låtit regeln få en sådan omfattande tillämpning.

Lagrådet har vid behandlingen av 2 § avstyrkt, att över huvud någon bestämmelse

i nämnd riktning införes i brottsbalken. Om denna likväl skulle

komma att innehålla ett dylikt stadgande, anser lagrådet i likhet med straffrättskommittén,

att bestämmelsen icke kan utan vidare göras tillämplig inom

specialstraffrätten. Såsom förut framhållits måste beträffande varje särskilt

lagrum som straffbelägger oaktsamhet prövas, vilken grad av oakt
-

s. 412 Kontrollera mot PDF

412 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

samhel som förutsättes för att vederbörande skall anses ha brutit mot

straffbudet. Detta galler i all synnerhet specialstraffrätten, där underlåtenhetsforseelser

av de mest skiftande slag kriminaliseras. Ur lagteknisk synpunkt

må framhållas, att det med departementsförslagets system skulle vara

nödvändigt att i specialstraffrätten särskilt utmärka, när straff anses

bora tillampas även vid ringa oaktsamhet. En sådan ordning synes olämp
-

Lagrådet hemställer därför, att om en regel angående straffrihet vid al
e»aS-ifin*a

oaktsamhet infl.Vter i brottsbalken, den i allt fall ej utsträckes

att galla inom specialstraffrätten. Till stöd härför talar naturligtvis även

proble^nen^3 f°rhallande’ att utrednin§ pågår om de specialstraffrättsliga

Enligt departementsförslaget skola icke blott nu behandlade bestämmelser

i 1 kap utan jämväl Övriga stadganden i samma kap. liksom bestäm!- melsernä i 2, 22 och 23 kap. äga tillämpning inom specialstraffrätten. Ehuru

gallande lag saknar bestämmelse i detta ämne, torde för närvarande ej

forekomma nagra^ tillampningssvårigheter i praktiken, frånsett att som

°!Ut ,an.tyttS betraffande medverkansreglerna viss tvekan föreligger i vad

man de aro tillämpliga på mera bagatellartade förseelser. Lagrådet återkommer

till fragan om medverkansreglerna vid behandlingen av 22 kap 4 § i departementsförslaget.

Godtages vad lagrådet där anför, torde nu förevarande

paragraf i 1 kap. kunna i avbidan på resultatet av den förut nämnda utredningen

rörande specialstraffrätten helt utgå ur förslaget.

2 KAP.

Lagrådet:

1—3 §§.

Innebörden av bestämmelserna i 1—3 §§ torde lättare uppfattas, om det

i dem mera konsekvent framhäves att fråga är, huruvida viss brottslig person

- svensk eller utlänning - skall dömas efter svensk lag och vid svensk

domstol.

Enligt förstä ledet i andra stycket av 2 tf skall såsom förutsättning för

tillämpningen av svensk lag bland annat gälla, att gärningsmannen efter

brottets begående blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här i riket.

Aven i andra ledet anvandes beteckningen gärningsmannen. Då det kan förTmissförstånd

att här tala om gärningsmannen ehuru bestämmelserna

skola tillampas i fråga om envar medverkande, hemställer lagrådet, att lydelsen

jamkas. J

13 § ha under punkt 3 bland annat angivits vissa fall, då brott utomlands

förövats mot svenska intressen. Detta har uttryckts med att brott begåtts

mot Sverige, svensk medborgare eller svensk sammanslutning. I uttrycket

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 413

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

svensk sammanslutning har straffrättskommittén avsett att innefatta sådana

kollektiva enheter som enligt rådande uppfattning vid tillämpning av

SL 1:1 och 2 likställas med »svensk man». Däri skulle ingå svenskt bolag,

svensk förening och annan dylik sammanslutning ävensom svensk stiftelse

och annan sådan inrättning. En komplettering av det föreslagna stadgandet

är enligt lagrådets mening erforderlig. Uttrycket svensk sammanslutning tacker

till en början icke svenska kommuner och andra menigheter. Även vissa

inrättningar som avses i 19 kap. 8 § i departementsförslaget torde falla

utanför beteckningen sammanslutningar. Ej heller lärer brott mot dem bora

anses som brott mot Sverige. Såsom även kommittén framhållit avses härmed

allenast brott som omedelbart riktar sig mot ett straffskyddat intresse,

beträffande vilket svenska staten uppfattas som bärare. Det är även tveksamt,

om stiftelser och likartade privaträttsliga juridiska personer täckas

av uttrycket sammanslutning (jfr RB 11:2). Lagrådet hemställer därför,

att i lagtexten uttryckligen angives att lagrummet är tillämpligt även vid

brott mot svensk menighet eller inrättning.

Efter 3 g i förslaget torde lämpligen såsom 4 § kunna följa det stadgande

om varest brott anses begånget som i departementsförslaget upptagits som

1 kap. 7 g.

Straffrättskommitténs förslag till 23 kap. innehåller ej allenast materiella

regler om svensk lags och svensk domstols kompetens utan även regler

om åtals prövning. Dessa bestämmelser ha vid departementsbehandlingen ansetts

böra upptagas till behandling i samband med påföljdssystemet. Om de

ej få sin plats i förevarande kap., skulle emellertid den därmed åsyftade

stora praktiska begränsningen av de svenska straffanspråken försvinna ur

bilden och kapitlet ge en felaktig föreställning av vad som i verkligheten är

avsett. Enligt lagrådets mening är det även av andra skäl ändamålsenligt

att införa åtalsbegränsningar i deras praktiska sammanhang med kompelensreglerna.

De bestämmelser som förordats i kommittéförslaget synas

emellertid mer än nödvändigt detaljerade för att behöva inskrivas i lagen.

Det torde i huvudsak vara tillfyllest, att lagen innehåller en regel om att för

atal av brott som begåtts utom riket kräves förordnande av Konungen eller

den Konungen bemyndigat. Genom administrativ författning eller särskilda

bemyndiganden kan i så fall prövningen av de enskilda fallen i erforderlig

utsträckning överlämnas till lämpliga organ, såsom riksåklagaren, militär

chef för avdelning vid krigsmakten m. fl. Särskilda föreskrifter kunna också

utfärdas om åtal beträffande brott i riket angränsande zoner, på utlandsfärjor

och dylikt, liksom om åtal för brott som förövats å svenska fartyg eller

luftfartyg. Beträffande sistnämnda kategori kan dock övervägas att regleringen

göres i lagen (jfr 23:7:2 sista punkten i kommittéförslaget). Då

departementschefen uppskjutit sitt ställningstagande till utformningen av

åtalsreglerna, har lagrådet emellertid icke ansett sig böra ingå på en närmare

bedömning av frågan.

s. 414 Kontrollera mot PDF

414 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

EnliSt straffrättskommitténs förslag skulle vidare ej någon utan Konungens

förordnande få åtalas för gärning, för vilken han utom riket undergått

straff eller annan dylik påföljd. Därjämte skulle domstolen vid ådömande

av fängelse på viss tid eller böter äga förordna om skälig avräkning för påföljd

som vederbörande undergått utomlands. Enligt lagrådets mening har

detta stadgande sin plats i förevarande kap. och lagrådet hemställer att det

upptages där. Lagrådet anser emellertid lämpligt, att bestämmelsen om åtalsprovning

får innehålla, att åtal må äga rum ej endast efter Konungens förordnande

utan även efter beslut av annan som Konungen bemyndigat därtill.

Bestämmelser i de hänseenden som här berörts torde kunna upptagas som

5 och 6 §§.

4 §.

Enligt vad departementschefen anfört avser denna paragraf att erinra om

de avsteg från föregående bestämmelser i kapitlet som äro vedertagna inom

folkrätten. Stadgandet ger möjlighet till avsteg både i form av tillägg till

reglerna om svensk lags och svensk domstols kompetens och i form av inskränkningar

i denna kompetens. Det synes strida mot vad som eljest varit

brukligt hos oss, att straffrättslig kompetens skall kunna grundas enbart på

vad som är vedertaget enligt folkrättsliga grundsatser, vare sig dessa tagit

sig uttryck i konvention eller ej. Lagrådet kan ej heller finna något praktiskt

behov av en sådan utvidgning och hemställer därför, att stadgandet inskränkes

till en erinran om att vissa begränsningar i svensk lags och svensk

domstols kompetens, såsom i fråga om utländska sändebuds immunitet,

följa av folkrätten.

Efter förevarande paragraf kan lämpligen som avslutande bestämmelse

upptagas den erinran om utlämningslagen som i departementsförslaget upptagits

såsom 1 kap. 8 §. Paragrafen torde emellertid även böra i anslutning

till 23. 12: 2 i kommitténs förslag innehålla en bestämmelse om att villkor

som uppställts vid utlämning från främmande stat till Sverige skola lända

till efterrättelse här i riket.

3 KAP.

Lagrådet:

Den föreslagna rubriken »Om mord och misshandel» täcker allenast 1 §

första stycket samt 4 och 5 §§ i kapitlet. En mera omfattande rubrik bör

därför användas, förslagsvis »Brott mot liv och hälsa».

1 §•

Att, såsom i departementsförslaget, behandla mord och dråp i en och samma

paragraf synes icke fullt tillfredsställande. Lagrådet förordar därför, att

paragrafen uppdelas i två.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 415

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Vad angår dråp kan det föreslagna minimistraffet, fängelse i sex ar, synas

förhållandevis högt. I särskilda fall kan det tänkas föreligga starka skal

att bestämma lägre straff. Möjlighet härtill skulle emellertid finnas, om i

enlighet med strafflagberedningens förslag i lagstiftningen införes en a

män bestämmelse om att under vissa betingelser må bestammas lindrigare

påföljd än som är stadgad för brottet.

3 §•

Den begränsning av kriminaliseringen av fosterfördrivning som följer av

föreskrifterna i 1938 års lag om avbrytande av havandeskap utmarkes i

första stycket av förevar ande paragraf genom uttrycket »utan tillstånd

enligt vad därom är stadgat». Denna formulering synes icke fullt lämplig

med hänsyn till att abort må äga rum bland annat efter två lakares skriftliga

förklaring att förutsättningar för åtgärden äro för handen. Uttrycke

torde därför böra utbytas mot »olovligen». I detta sammanhang ma namnas,

att om abort prövats få äga rum enligt nämnda lag men ingreppet å kvinnan

företages av någon som ej är behörig därtill, ansvar icke larer skola

ådömas för fosterfördrivning utan jämlikt 11 § i sagda lag.

Det remitterade förslaget upptar i motsats till straffrättskommittens förslag

icke någon straffrihetsregel för det fall att fosterfördrivning utfores av

kvinnan själv. Anledningen härtill angives vara, att spörsmålet kan regleras

inom ramen för allmänna bestämmelser om eftergift av åtal samt om

nedsättning eller eftergift av påföljd. Lagrådet vill ifrågasätta, om utformningen

av någon allmän bestämmelse lämpligen kan goras sa vidsträckt att

därunder rymmas de fall av fosterfördrivning av kvinnan själv som ej bora

föranleda ansvar. Det synes även eljest påkallat, att den återhållsam e

som man åsyftar i fråga om åtal mot och straff för kvinnan kommer till

synes i samband med brottsbeskrivningen. Lagrådet forordar fördenskull,

att i en andra punkt av första stycket av förevarande paragraf införes ett

stadgande av innehåll att, om omständigheterna äro mildrande, kvinnan

själv skall vara fri från straff.

Justitierådet Hagbergh och regeringsrådet Klackenberg:

Stadgandet om fosterfördrivning har fått en mindre tillfredsställande placering

när det i förslaget infogats mellan bestämmelserna om mord och

dråp, å ena, samt misshandel, å andra sidan. Den föreslagna ordningen synes

sämre än placeringen av motsvarande stadganden i gällande strafflag.

Vi förorda, att bestämmelsen om fosterfördrivning upptages efter stadgandet

i 8 § av departementsförslaget som handlar om framkallande av fara for

annans liv.

Lagrådet:

Beträffande misshandelsbrottet innehöll straffrättskommittens förslag en

särskild strafflatilud för ringa brott. Departementsförslaget upptar ej någon

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:16 B Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

sådan särskild latitud. I remissprotokollet har emellertid uttalats, att under

brottsbeskrivningen för ofredande i 4 kap. 7 § av departementsförslaget

skulle falla de lindrigare av de misshandelsfall som omfattas av nuvarande

SL 14: 13. Lagrådet vill framhålla, att tolkningen av brottsbeskrivningen

för misshandel icke bör påverkas av vad som kan anses falla under det

mera allmänna stadgandet om ofredande. En särskild skala för ringa misshandelsfall

torde dessutom även av processuella skäl vara önskvärd. Enligt

lagrådets mening bör straffskalan utformas så, att straffet för misshandel

sättes till fängelse i högst två år eller, i ringa fall, böter.

8 §•

Denna paragraf stadgar straff för den som av grov oaktsamhet framkallar

faia för annans liv. Enligt kommittéförslaget skulle även framkallande

av fara för annans hälsa straffbeläggas. Enligt lagrådets mening har stadgandet

begränsats alltför mycket i departementsförslaget. Det må exempelvis

erinras om oförsiktighet med farliga smittämnen, läkemedel eller radioaktiva

ämnen, som måhända ej innebär någon akut fara för annans liv men

kan föranleda svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom. Dylik oförsiktighet

bör kunna straffas, även om den ej innebär sådan allmän fara som avses

i 12 kap. Lagrådet hemställer därför, att här straffbelägges även framkallande

av fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom när det sker genom

grov oaktsamhet.

Brottsbeteckningen »vårdslöshet mot person» synes kunna med fördel utbytas

mot »framkallande av fara för annan».

9 §•

Därest lagrådets hemställan vid 3 §, att en straffrihetsregel införes i fråga

om fosterfördrivning förövad av kvinnan själv, vinner beaktande, torde man

kunna i förevarande paragraf generellt straffbelägga försök till fosterfördrivning

utan förbehåll för det fall att kvinnan själv gör sig skyldig därtill.

Det må framhållas, att förslaget på denna punkt är redaktionellt mindre

tillfredsställande, eftersom det ej lärer vara avsett att den som medverkar

till försök till fosterfördrivning, vartill kvinnan själv gör sig skyldig, skall

vara fri från straff för försök. Enligt departementsförslaget skulle i övrigt

det straffbelagda området i förhållande till gällande lag vidgas att omfatta

förberedelse till fosterfördrivning av annan än kvinnan själv. Att kriminalisera

sådan förberedelse synes knappast kunna medföra någon fördel vid

bekämpandet av illegala aborter (jfr även 1938 års förordning med vissa bestämmelser

angående fosterfördrivande medel). — Vad härefter angår misshandel

synes det alltför restriktivt att bestraffa försök eller förberedelse

allenast om misshandeln skulle som fullbordat brott bedömts som grov. Lagrådet

förordar, att i enlighet med straffrättskommitténs förslag straffbelägges

försök eller förberedelse till misshandel som ej är ringa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

B 417

4 KAP.

Lagrådet:

Därest brottsbalken i enlighet med vad lagrådet inledningsvis förordat

kommer att upptaga ett kapitel om brott mot familj, hemställer lagrådet,

att 3 § i förevarande kap. överföres dit med de jämkningar som i det följande

angivas.

1 och 2 §§.

Gällande lag behandlar i skilda paragrafer åtskilliga fall av människorov

eller annat frihetsberövande. Det synes välmotiverat att söka i ett mindre

antal paragrafer sammanföra det område som här bör kriminaliseras,

om detta låter sig göra på ett tydligt och i övrigt lämpligt sätt. I

förslaget synes man emellertid ha drivit denna strävan något för långt.

Enligt lagrådets mening är det sålunda önskvärt, att bestämmelserna

om frihetsberövande och försättande i nödläge få en mera konkret utformning.

Härvid torde särskilt böra framhävas, att bortförande av barn

(kidnapping), som kan ske i otuktssyfte, för utpressning eller eventuellt

för att taga livet av barnet, är ett utomordentligt allvarligt brott. Uppmärksammas

bör även, att bortförande av barn eller annan i syfte att döda icke

i förslaget är kriminaliserat som förberedelse till mord eller dråp. Icke heller

är bortförande i syfte att öva otukt i förslaget kriminaliserat såsom förberedelse

till våldtäkt eller till annan otukt. Möjligen kan handlingen under

särskilda omständigheter ibland betecknas som försök. Enligt exempelvis

dansk rätt torde det vara klart att bortförandet i och för sig straffas som

försök, om det föreligger uppsåt att begå mord eller våldtäkt.

Även om människoroven hos oss lyckligtvis varit sällsynta synes nämnda

brist i kriminaliseringen böra botas. Det är icke uteslutet, att bland

annat såsom en följd av kommunikationsmedlens utveckling en viss ökning

av sådana brott kan inträda. Möjligen förtjänar det också påpekas, att de

vidsträckta straffanspråk som inrymts i 2 kap. av förslaget kunna medföra

att det här blir aktuellt att döma även över människorov som begåtts i

främmande land.

De mycket allvarliga frihetsbrott som nu nämnts synas lämpligen böra

behandlas i en särskild paragraf, före andra fall av frihetsberövande. Lagrådet

vill sålunda förorda, att 1 § i departementsförslaget uppdelas på två

lagrum. Såsom beskrivning på de grövsta fallen av frihetsberövande torde i

1 § kunna upptagas, att någon bemäktigar sig och bortför eller inspäirar

barn eller annan med uppsåt att skada till liv eller hälsa, öva utpressning eller

tvinga till tjänst. Grova sexualbrott mot barn torde regelmässigt innebära

skada för barnet till liv eller hälsa. Det är tjdligt att den som på gatan tar

upp ett litet barn i sin bil för att bortföra det skall anses ha bemäldigat sig

barnet, även om barnet ej förstår något av vad som sker eller eljest medföljer

frivilligt. Iakttages vad lagrådet nu förordat, torde även den fördelen

vinnas, att det tydligare än i departementsförslaget utmärkes, att de allvar
14

llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 418 Kontrollera mot PDF

418 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

liga fallen av barnarov icke höra under vad som i förslaget betecknats som

egenmäktigt bortförande av barn. Vad beträffar Övriga exempel i den av

lagrådet föreslagna bestämmelsen vill lagrådet nämna, att bortrövande med

uppsåt att tvinga till tjänst kan föreligga exempelvis om någon flytt från

ockuperat land och infångas för att återföras och sättas i arbetsläger.

Brottet kan benämnas människorov (eventuellt bortrövande) och straffet

torde kunna bestämmas till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år,

eller med hänsyn främst till sådana fall då uppsåt föreligger att döda __

till fängelse på livstid. Enär det icke är uteslutet att sådan gärning som

faller under stadgandet emellanåt kan vara mindre grov, synes en skala

for sådana fall icke böra saknas, förslagsvis fängelse i högst sex år.

För andra fall av frihetsberövande synes såsom 2 § böra upptagas en straffbestämmelse

som nära ansluter till 1 § i departementsförslaget. Bestämmelsen

torde kunna innehålla, att den som i annat fall än i 1 § sägs berövar

någon friheten, genom att bortföra eller inspärra honom eller på annat

sätt, skall dömas för frihetsberövande till fängelse i högst två år eller böter.

Om brottet är grovt, torde den i departementsförslaget förordade skalan

för sådana fall vara lämplig. Exemplifikationen av grova fall kan med hänsyn

till den av lagrådet föreslagna 1 § utgå.

Vad härefter angår 2 § i departementsförslaget synes det angeläget, att

innebörden kommer att framstå klarare än i den föreslagna lydelsen, varjämte

viss saklig jämkning av innehållet torde vara påkallad. I straffrättskommitténs

förslag innehöll paragrafen såsom första punkt stadgande om

straff för den som försätter annan i tvångstillstånd eller eljest i nödläge

med uppsåt att skada honom till liv eller hälsa. Såsom andra punkt föreslog

kommittén stadgande om straff för den som utan sådant uppsåt försätter

annan i nödläge genom att medelst tvång eller vilseledande förmå

honom att begiva sig till främmande land eller kvarstanna där. Sedan det

under remissbehandlingen anmärkts att brottsområdet ej vore tillräckligt

klart preciserat, har föredragande departementschefen ansett, att en tydligare

avgränsning kunde erhållas om det i första punkten angåves att det

skulle vara fråga om kroppsligt tvångstillstånd eller annat nödläge som ej

ar av ekonomisk art. Departementschefen har vidare uteslutit kravet på

uppsåt att skada till liv eller hälsa.

Kriminaliseringen synes även enligt departementsförslaget oklar till sin

omfattning. Uttrycket »kroppsligt tvångstillstånd» i första punkten torde

också vara alltför svårförståeligt för att lämpligen användas i lagtexten.

Lagrådet vill — i viss anslutning till SL 15: 7 — förorda att det nödläge

som i första hand åsyftas konkretiseras genom att det beskrives som

»krigs- eller arbetstjänst eller annat dylikt tvångstillstånd». Som medel att

försätta någon i tvångstillstånd torde böra angivas olaga tvång eller vilseledande.

Till olaga tvång höra naturligen även olagliga medel som från en

ockupationsmakts sida användas för att tvinga till arbete.

Departementsförslaget bestraffar i första punkten vidare helt generellt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 419

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

att man försätter någon i »nödläge som ej är av ekonomisk art». De praktiska

fall som här främst kunna komma i fråga — t. ex. att en fjallförare

över°er sitt sällskap i en kritisk situation — torde falla under 3 kap. 8 §, om

detta lagrum kompletteras så som lagrådet förordat. I övrigt är det oklart om

något behov föreligger av bestämmelsen. Lagrådet hemställer, att den nu

nämnda kriminaliseringen får utgå ur förslaget.

Vad härefter angår det i departementsförslaget som andra punkt upptagna

fallet, att någon medelst olaga tvång eller vilseledande förmår annan

aU begiva sig till eller kvarstanna i främmande land, vill lagrådet erinra,

att uttrycket främmande land synes otydligt i detta sammanhang och även

kan visa sig för snävt. Stadgandet bör omfatta jämväl att någon, som flytt

från sitt hemland när det är ockuperat, lockas i en fälla för att återföras

dit. Lagrådet vill förorda, att orden »främmande land» ersättas med »utrikes

ort», varmed lagrådet åsyftar ort utom Sverige oavsett offrets nationalitet.

Straffbudet blir i så fall i första hand tillämpligt, om någon formås

att lämna Sverige men därjämte även om någon förmås att lämna

viss utrikes ort för att bege sig till annan utrikes ort, där nödläge hotar

honom. Såsom exempel på nödläge kan lämpligen angivas att vederbörande

kan befaras bli utsatt för förföljelse. Iakttages vad lagrådet förordat beträffande

första punkten i departementsförslaget, torde det vara överflödigt

att i förevarande fall uttala sig om att nödläget kan bestå i brist på

livets nödtorft.

I enlighet med det anförda hemställer lagrådet, att paragrafen får innehålla

stadgande om straff för den som, medelst olaga tvång eller vilseledande,

föranleder att någon kommer i krigs- eller arbetstjänst eller annat

dylikt tvångstillstånd eller förmår någon att begiva sig till eller kvarstanna

å utrikes ort, varest han kan befaras bli utsatt för förföljelse eller eljest

råka i nödläge. Straffskalorna torde böra vara desamma som för frihetsberövande.

Iakttages vad lagrådet hemställt om uppdelning av 1 §, bör straffbudet

för försättande i nödläge upptagas som 3 §. 3

3 §•

I straffrättskommitténs förslag hade såsom 4 § i det kapitel som handlade

om brott mot familj upptagits stadgande om egenmäktigt bortförande

av barn. Föredragande departementschefen har anfört, att detta brott närmast

finge anses utgöra ett frihetsbrott, ehuru det karakteristiska för gärningen

vore att barnets rättmätiga vårdnadshavare mot sin vilja skildes

från vårdnaden. Enligt lagrådets mening bör det karakteristiska draget såvitt

möjligt komma till bättre uttryck i brottsbeskrivning och brottsbeteckning.

Lagtexten synes, såsom även anmärkts under remissförfarandet, närmast

leda tanken på fall av verkligt frihetsberövande. Lagrådet vill beträffande

tillämpligheten i fråga om barn av stadgandet om frihetsberövande

understryka, att gärningsmannens motiv i detta fall måste tillmätas betydelse

för bestämmande av vad som är frihetsberövande, något som även

s. 420 Kontrollera mot PDF

420 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

departementschefen framhävt. Till frihetsberövande torde i fråga om barn

salunda böra hänföras icke blott fall, då barnet nått viss mognad samt självt

motsätter sig att det bortföres eller kvarhålles, utan även andra fall då barnet

tages ur sin miljö för att på ett för dess vård onaturligt sätt kvarhållas

på avlagsen ort eller undangömt i hus eller liknande.

För att stadgandet skall leda tanken på rätt spår förordar lagrådet, att

det far ävse den som egenmäktigt skiljer barn under femton år från den

som har vårdnaden, utan att det är frihetsbrott. Som här åsyftas intrång i

den rättsliga vårdnaden lärer det icke vara fullt riktigt att såsom i kommitté-

och departementsförslagen skett använda ordet vård. Intrång i vårdnaden

ar naturligen för handen även när barnet av vårdnadshavaren antortrotts

fosterföräldrar och någon utomstående tar barnet från dessa.

Det nu forordade stadgandet kommer att drabba de fall, då någon helt

utomstående eller fader eller moder som icke har vårdnaden egenmäktigt

tar till sig barnet eller efter besök av barnet håller det kvar så länge och

under sadana former att man verkligen kan tala om att barnet skilts från

vårdnadshavare^

nader3^61 SynGS beStämmas tiU böter eller fängelse i högst sex må
Enligt

departementsförslaget skall straff icke inträda, om den som själv

har del i vardnaden bortför eller undanhåller barnet. Denna undantagsregel

synes fora for långt. Visserligen kan ena maken emellanåt ha anledning

att taga makarnas barn med sig för att skydda dem mot Övergrepp eller

bespara dem skadliga intryck; motivet har även här betydelse och straff

bor icke intrada, om skälig anledning fanns för åtgärden. Därvid bör tydligen

bedömningen ske efter situationen sådan den tedde sig för maken

i fråga. Det kan emellertid även inträffa, att ena maken vid en äktenskapig

kris egenmäktigt och utan rimlig anledning tar ett makarnas barn

med sig, kanske utomlands, och att det därefter blir förenat med stora svårigheter

att återföra barnet, även om det är uppenbart att den här i riket

kvarvarande maken bör ha vårdnaden. Dylika förfaranden kunna i hög

grad inverka på barnets psykiska hälsa. Även om det så långt möjligt bör

undvikas att inskrida med straff mot en make som i upprört tillstånd reser

sm väg med makarnas barn, bör en sådan egenmäktighet kunna i flagranta

fall beivras. Ofta anlitas advokat på ett tidigt stadium, och denne kan då

varna för egenmäktiga åtgärder och påföljden därav.

Lagrådet vill vidare framhålla, att departementsförslaget till skillnad från

gal ande lag (SL 15: 8 a) icke innehåller något straff för den som efter domstols

beslut att vårdnaden skall tillkomma honom hämtar barnet — kanske

under uppslitande scener — utan att anlita laga former för beslutets

verkstaltande. Det ar uppenbarligen av vikt, att barnet överföres till den

Uf rr K-Vårdnadshavaren på ett lämPHgt sätt. Lagrådet anser därför, att

straff bor stadgas for make eller annan som enligt rättens beslut skall hava

vardnaden, om han obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv

tager sig ratt. Vad nu sagts innebär ej, att det skulle vara otillåtet att

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 421

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

själv hämta ett barn i fall då någon oenighet därom ej föreligger. En viss

nödrätt till barnets bästa torde också böra erkännas. Den av lagrådet förordade

bestämmelsen träffar endast sådana fall, då det måste anses vara

fråga om egenmäktighet.

I enlighet med det anförda hemställer lagrådet, att såsom andra stycke

upptages stadgande, att till straff som förut nämnts skall dömas, om make

utan skälig anledning egenmäktigt bortför barn under femton år, som står

under båda makarnas vårdnad, eller om make eller annan, som skall hava

vårdnaden, obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tager sig

rätt.

Brottet torde i samtliga fall som avses i paragrafen kunna betecknas

»egenmäktighet med barn». Då det här gäller ömtåliga fall och åtalsfrågan

måste handhas med synnerlig försiktighet, torde det vara nödvändigt

att upptaga en särskild bestämmelse om åtalsprövningen.

6 §.

Det straffbara området för hemfridsbrott har i departementsförslaget begränsats

väsentligt jämfört med gällande lag. Under det att för närvarande

hemfridsbrottet i SL 15:26 beskrives som olovligt inträngande eller kvarstannande

i annans »hemvist, vare sig gård, hus eller fartyg», straffbelägges

i departementsförslaget allenast olovligt inträngande eller kvarstannande i

annans bostad eller därtill hörande gård eller trädgård. I praxis har under

det nu gällande straffbudet hänförts även olovligt inträngande i föreningslokal

under slutet möte. Om den skyddade lokaliteten såsom i departementsförslaget

betecknas som bostad, kan föreningslokal eller liknande

svårligen hänföras därunder.

Departementsförslaget är också snävare än straffrättskommitténs förslag,

som jämte bostad och därtill hörande gård eller trädgård upptog arbetsrum.

Detta förslag har avböjts av departementschefen under hänvisning

till svårigheten att tillämpa av kommittén åsyftad begränsning till enskild

sluten lokal, där arbete bedrives, i motsats till sådana arbetsplatser som

äro gemensamma för ett flertal anställda. Departementschefen har emellerLid

hänvisat till att straff i viss utsträckning kunde inträda enligt de i

departementsförslaget upptagna bestämmelserna om ofredande och egenmäktigt

förfarande.

Enligt lagrådets mening är det önskvärt, att det skapas ett mera konsekvent

utformat skydd för lokaliteter där människor arbeta eller eljest bruka

vistas. Bestämmelserna böra vara sådana, att det tydligt framgår att

olovligt intrång kan straffas. Ett praktiskt samband föreligger vidare med

bestämmelserna om nödvärn, även om det icke är nödvändigt att kräva

full korrespondens. Enligt lagrådets mening är det tydligt, att våld måste

få brukas för att föra ut intränglingar även i andra fall än när de olovligen

inkommit eller kvarstanna i någons bostad.

Flera remissmyndigheter ha också hävdat, att behov av bättre fridsskydd

föreligger för olika lokaliteter. Lagrådet vill som exempel på lokaler som

s. 422 Kontrollera mot PDF

422 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

bora komma i åtanke nämna — förutom enskilt arbetsrum — andra arbetsplatser,

föreningslokaler och skolsalar liksom trappuppgångar och

andra gemensamma utrymmen i hyresfastigheter. Även myndigheternas

HafnS ?rUm t0Fde b°ra hänföras hit Att nattetid olovligen intränga i en

offentlig, stängd byggnad o. 1. bör också kunna åtkommas med straff, oavsett

att byggnaden på dagen står öppen för allmänheten, liksom våld bör

kunna brukas för att avlägsna intränglingen därifrån.

Bnligt lagrådets mening kan lämpligen i ett första stycke av paragrafen

som hemfridsbrott bestraffas, att man olovligen intränger eller kvarstannar

dar annan har sm bostad, vare sig det är hus, rum, gård eller fartyg.

Under »gard» far har anses falla även vanlig villaträdgård o. d. Såsom

andra stycke kan utan särskild brottsbeteckning — eller eventuellt med

eteckningen olaga intrång — upptagas stadgande om straff för den som

c jest (dovhgen intränger eller kvarstannar i kontor, fabrik, annan byggnad

el er fartyg, på upplagsplats eller i annan dylik lokal. Med uttrycket »dvlik

okal» avses att inbegripa exempelvis inhägnad byggnadsplats eller annan

lknande, for visst andamål inrättad plats som det är angeläget att kunna

treda mot obehöriga.

7 §•

Lagrådet erinrar om vad lagrådet under 3 kap. 4 § anfört beträffande

gränsdragningen mellan misshandel och ofredande. Sparkar som åsamka

skada eller smärta torde exempelvis böra bedömas som misshandel.

Det under denna paragraf föreslagna stadgandet har erhållit en lydelse

som inrymmer ganska olikartade handlingar. Bland annat kriminaliseras

generellt, att man ofredar annan genom hänsynslöst beteende. Lagrådet vill

understryka, att under lagrummet ej bör hänföras annat än sådant som

karakteriseras av att det innebär personligt ofredande, såsom telefonförföljelse

o. d.

Ä andra sidan bör det enligt lagrådets mening varken i fråga om oljud

eller annat hänsynslöst beteende krävas, att ofredandet riktar sig mot en

viss eller vissa personer, med uppsåt att störa just dem. Starkt buller

på en gård nattetid, vilket stör dem som bo i fastigheten, bör exempelvis,

om det kan betecknas som hänsynslöst, bestraffas enligt förevarande paragraf

aven om gärningsmannen icke närmare tänkt på vilka personer

som kunde störas därav.

8 §.

I förslaget har skett undantag för det fall att telegram eller telefonsamtal

ar under befordran med radio. Enligt lagrådets mening är något sådant

undantag icke erforderligt. Visserligen är det ej klarlagt, hur skydd

skall kunna vinnas för meddelanden per radio. I paragrafen förutsättes

emellertid, att någon olovligen bereder sig tillgång till meddelandet i fråga,

och straffbudet kan sålunda icke tillämpas i fråga om befordran medelst

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 423

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

radio om det ej är förbjudet att lyssna på meddelanden i radio. Å andra

k,n undai.age, möjligen missförstås så, a,t det anjes mbegnpa aven

sädana tall som att någon på telegrafstation bereder s*» » *,“ där_

gram som skall avsändas eder ankommit med radio. Lagrådet forordar da

f° De^n1 förestagna brottsbeleckningen torde kunna förkortas till »brytande

av post- eller telehemlighet».

10 g.

Enligt lagrådets mening kan i denna paragraf lämpligen straffbeläggas

försök, förberedelse eller stämpling till människorov fnhetsberovan,de, för
sättande

i nödläge eller grovt olaga tvang samt underlåtenhet att a ]

människorov, grovt frihetsberövande eller grovt forsattande i no ag .

5 KAP.

Lagrådet:

Svårigheterna att på lämpligt sätt avgränsa de former av förtal och annan

ärekränkning som böra straffbeläggas äro uppenbara. Det ar manga_ ingressen

som bryfas mot varandra och någon fast reglering som ger klar

vägledning för bedömningen i olika fall eller fullt ut tillgodoser alla berattigade

synpunkter torde icke kunna vinnas. Skonsmassig avvagmng m

lan motsatta intressen måste godtagas i större utsträcknmg an eljest.

I remissprotokollet betonas främst den enskildes intresse att vara s y

dad mot nedsättande uppgifter om honom. Föredragande departementschefen

framhåller, att människorna äro hänvisade till att leva i gruppgemenskap

och att det kan vara ett farligt angrepp, om någon genom nedsattande

uppgifter riktar gruppens känslor mot en medlem av gruppen. 1_ detta förhållande

låge grunden till förtalsbrottets kriminalisering. Beträffande forolämpningsbrottet

anser departementschefen det utmarkande vara, a e

kränkande uttalandet riktar sig icke till andra medlemmar av gruppen utan

till den berörda personen själv. Kriminaliseringen avsåge i detta tall att

skvdda den enskilde mot direkta angrepp med smädliga tillmålen.

Den av departementschefen framhållna synpunkten på gruppgemenskanen

är otvivelaktigt betydelsefull. Såsom skäl till kriminalisering av förtal

torde emellertid kunna åberopas även hänsynen till den angripnes egna

känslor. Hans psykiska balans och välbefinnande kan otillbörligt skadas^

Från denna synpunkt sett föreligger icke så stor skillnad mellan förtal och

förolämpning.

Den i remissprotokollet framhävda synpunkten synes ha lett till att sanna

uppgifter enligt förslaget kriminaliserats i för stor omfattning Det ar

i vart fall svårt att i den föreslagna lagtexten finna stod för den begränsning

i detta hänseende som enligt lagrådets mening är önskvärd.

s. 424 Kontrollera mot PDF

424 B

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

uålllZr:: fSrde.nSk""- att “ o™lägg„i„g av förslaget är påh»h-I-\

yll f UPpna Sadan be8ränsning. Ä andra sidan anser lagrådet

°VhS att !_kapit et uPPtaga jämväl ett straffbud mot ekonomiskt förtal

Tet jTmki '' kommittéförslaget. Om så sker, bör rubriken till kapit
-

1 och 2 §§.

Enligt 1 § i departementsförslaget skall dömas för förtal, om någon utpekar

annan såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest

lamnar uppgift som genom sitt innehåll är ägnad att utsätta honom för

lisioT iSmbl 8'' Straff fska11 dock icke inträda i vissa fall av intressekolon,

nämligen om uppgiften lämnas för att tillgodose ett berättigat all

Z1 *'' !förutsättning tiMika åt,

att den kan T- Sann elIer åberopar sådana grunder för uppgiften

att den kan anses vara forsvarlig.

’ r“:e;Zen ,tr,aml:ä"es SärSkilt'' a“ de" ^ för ärekränkning

sv r8 genom aTS Se'' SäS°m a"män reSeI icke kan “a si8

l ” .8 , , “ sa"mn8« '' si"« uppgifter. Endast i en sådan .privi
legierad

situation», då intressekollision kan anses föreligga, göres undantag

d^XfaTg “‘""v84'' KrS,aget a*f-urt ieke sktnän^8

i kHml 8 8 Gn Synnerll§en vid tolkning, enligt lagrådets mening längre

i kriminalisering an som kan vara lämpligt 8

framhållit kräver umgänget människor emellan en

nedsatt a r ^ 3 * * °m 3011311 °mtaIa fakta’ jämväl sådana som äro

attande för honom. Aven departementschefen framhåller, att man i

gsnget med närstående eller eljest i en förtrolig krets ofta bör kunna

vara mindre nograknad och lägga mindre band på sin tunga än eljest Å

andra sidan borde man räkna med möjligheten, att en und§er sådana för^

hallanden lamnad ärekränkande uppgift kunde komma att spridas utanför

den fortroliga kretsen. Det syntes dock ej påkallat att formulera lagtexten

med särskild syftning på de nu avsedda situationerna. Frågan hur ett uttalande

i dylikt sammanhang skulle bedömas finge, enligt vad departe
Srrisken

förUt tf aVraa beaktande av om vederbörande med hänsyn

till risken för att uttalandet kunde komma att spridas bort avhålla sig från

att lamna den nedsättande uppgiften. 8

i andr/ffff^ ^ ^ §C utrymme ^ en sådan bedömning

i andra fall an da en verklig intressekollision är för handen. Att utan någon

antydan i lagtexten medge straffrihet även när man ej kan tala om intressekollision

i vanlig bemärkelse torde sålunda knappast vara möjligt.

nrDte? n6?1?31;!00 beträffande förtroliga meddelanden som enligt remiss
L

mr llfr * ?rSlag6t är Cnligt laSrådcts bedömande icke hel
ler

tillräckligt omfattande. Sanna uppgifter om andra måste helt visst, även

m ?e"° nedsattande, i vid omfattning lämnas straffria vare sig de lämnas

i fortroende eller ej. Lagrådet delar den uppfattninge^, att det icke bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

B 425

vara envars ovillkorliga rätt att hur långt efteråt som helst och oavsett omständigheterna

erinra om vad andra människor förbrutit. Det torde eme lertid

ej vara lämpligt att mer än undantagsvis kriminalisera meddelanden

som riktigt återge vad som förekommit. Redan kommitténs förslag föranledde

befogade erinringar i remissyttrandena pa denna pun^. i y

nin" av frågan kan erinras om att tidningarna, med vissa förbehåll, sprida

upprifter till läsekretsen om dem som åtalas för brott. Det kan icke begåvas

att läsarna skola underlåta att diskutera sådana meddelanden eller att

ae andra del av dem eller att, sedan det dagsaktuella förflyktigats, lata saken

falla i glömska. Det må också erinras om offentlighetsprincipen i domstolsförfarandet

som gör att envar i regel kan åhöra rättegångar och ta del

av domarna. Det kan svårligen vara avsett att mer än undantagsvis kriminalisera

vad någon uppger i fall som nu nämnts. Att hanfora dem till fal

av intressekollision låter sig emellertid enligt lagrådets mening i allmänhet

icke göra.

Straffrättskommittén skilde i sitt förslag mellan två slags förtalsbrott,

nämligen förtal i inskränkt mening och vanryktande. I mai om förtal !

inskränkt mening skulle ej gälla några särskilda begränsningar beträffande

sanningsbevisningen. För straffbarhet förutsattes nämligen att uppgiften

var ogrundad, och det skulle åligga åklagaren eller malsaganden

att styrka detta förhållande. 1 fråga om vanryktande och förolämpning upptog

däremot kommittéförslaget ett stadgande, att bevisning, huruvida ärekränkande

uppgift var sann eller av gärningsmannen holls eller med skal

kunde hållas för sann, finge föras allenast i den mån sådan bevisning vore

erforderlig för bedömande, huruvida uppgiften var pakallad av allmant

eller enskilt väl. Departementschefen har för sin del ansett, att kommittén

tillmätt frågan om rätten att föra sanningsbevisning för stor betydelse, och

i departementsförslaget upptages icke någon regel darom.

Enligt lagrådets mening bör sanningsbevisning i princip vara tilläten i

mål om ansvar för förtal. Visst undantag torde emellertid vara påkallat.

Lagrådet vill här erinra om att enligt norska strafflagen, § 249 punkt 4 b),

bevisning med vissa undantag ej må förekomma, om rätten enhälligt finner

otvivelak igt, att beskyllningen i fråga är otillbörlig oavsett om den

är sann samt önskvärt att hindra bevisning av hänsyn till den som utsatts

för beskyllningen. En bestämmelse i denna riktning synes böra upptagas.

Enligt lagrådets mening bör förbud mot bevisning uppställas i fall da

den skulle röra vederbörandes enskilda liv, en begränsning i bevisnmgsmöjligheterna

som också antytts under remissbehandlingen av kommitteförslaget.

Härunder bör inbegripas allt sådant som med fog kan anses

vara en personlig angelägenhet, med vilken andra ej böra ha att skaffa. Det

torde vara självfallet, att brottslig gärning i regel icke bor, vare sig den

kränker allmänt eller enskilt intresse, anses höra till det enskilda livet. I

fråga om exempelvis mindre allvarligt brott mot familjemedlem, som själv

är angelägen om att det ej bringas till offentligheten, får man dock rakna

med att hänsynen till privatlivets helgd bör föranleda att bevisning ej må

14» llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 426 Kontrollera mot PDF

426 13

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

foras. Bestämmelsen bör gälla även för käranden i ärekränkningsprocessen.

enne bör sålunda, i eget intresse, icke ha någon ovillkorlig rätt att föra

bevisning om sitt enskilda liv.

Om ur allmän eller enskild synpunkt synnerliga skäl föreligga, torde dock

bevisning böra vara tillåten även om sådant som hör till det enskilda livet.

Detta kan vara påkallat för svaranden vid vissa intressekollisioner eller för

käranden, om det är av särskild vikt för honom att kunna rentvå sig- han

kan exempelvis vara utesluten från att erhålla en viss tjänst, därest misstanke

om viss gärning eller omständighet kvarstår. Denna möjlighet måste

emellertid tillämpas restriktivt, om ej värdet av regeln skall förflyktigas.

Med hansyn till möjligheten att göra undantag från regeln torde några

större praktiska olägenheter icke följa av att gränserna för vad som skall

hanforas till privatlivet enligt sakens natur ej kunna närmare fixeras.

I fråga om bevisbördan innehåller kommittéförslaget av skäl som ingående

behandlats ingen bestämmelse, medan departementsförslaget, som tillmäter

sanningsbevisning betydelse företrädesvis i fall av intressekollision,

lägger bevisbördan på den som framställt beskyllningen. Även lagrådet anser,

att bevisbördan i princip bör åvila denne.

Om det enligt den nu förordade ordningen styrkes att uppgiften är riktig,

bör ansvar för förtal ej ifrågakomma. Det är emellertid uppenbart,

att straff för förtal bör vara uteslutet icke blott när uppgiftens riktighet

styrkes utan även i ett flertal situationer, när vissa skäl förelegat till uttalandet

utan att uppgiften kan sägas vara styrkt. De krav som få ställas på

svaranden i ärekränkningsmålet måste, såsom även departementschefen

förutsätter, anpassas efter omständigheterna. Ytterlighetsfallen äro å ena

sidan, att någon vid straffansvar är pliktig att uttala sig, och å andra sidan,

att en ärekränkande uppgift lämnas utan att det är påkallat av något som

helst allmänt eller enskilt intresse. Om någon är pliktig uttala sig, kan ej

fordras att han skall vara beredd att i en senare ärekränkningsprocess förebringa

några bevis för riktigheten av en ärekränkande uppgift som hör till

saken. Han har endast att törklara vad han stöder uppgiften på. Även om

någon höres av nykterhetsnämnd, av annan socialvårdsmyndighet e. 1., är

det naturligt, att han öppet meddelar myndigheten vad han iakttagit. I andra

fall av intressekollision kan situationen vara den att vederbörande bör vara

beredd att kunna anföra plausibla skäl för uppgiften samt iakttaga viss försiktighet

vid användningen av vad han tror sig veta. Såsom framhållits under

lagstiftningsäi endets behandling måste vidare i fråga om tidningarnas

verksamhet för nyhetsförmedling hänsyn tagas till de förhållanden under

vilka tidningsmännen arbeta. Beträffande meddelande som lämnas i förtroende

måste beaktas, om det kan vara av betydelse att mottagaren varnas

eller om annat giltigt skäl till meddelandet föreligger, men även i övrigt

måste förtroliga meddelanden anhöriga eller vänner emellan lämnas strafffria,

om rimliga anspråk på försiktighet iakttagits. Vad särskilt angår det

fall att någon misstänkes för ett grovt brott kan det ur allmän eller enskild

synpunkt vara särskilt angeläget att misstanken framföres exempelvis till

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 427

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

en överordnad, även om några bevis ej äro kända. Man kan sålunda icke

generellt fordra, att större försiktighet iakttages när uppgiften innefattar

en allvarligare beskyllning, på annat sätt än att vederbörande ej får uttala

sig mera bestämt än han har rimligt fog för att göra samt maste valja ti

och rum på lämpligt sätt. ......

Att i lagtexten närmare angiva de krav som sålunda i skilda fall bora

ställas på vederbörande låter sig svårligen göra. Enligt lagrådets mening

får man nöja sig med en bestämmelse som allmänt uttrycker, att straff or

förtal ej skall ådömas om vederbörande styrker uppgiften eller eljest haft

sådana skäl att uttalandet med hänsyn till omständigheterna var försvarligt.

Den utformning som departementsförslaget erhållit har föranlett departementschefen

att ifrågasätta en särskild ny regel beträffande det processuella

förfarandet i rättegång om ärekränkning. Det komme enligt förslage

att understundom vara angeläget att på ett tidigt stadium av rättegången

klarlägga, huruvida det uttalande som åtalet avsåge fällts i en sadan privilegierad

situation då intressekollision kunde anses föreligga, eftersom frågan

härom kunde vara av väsentlig betydelse för vilken bevisning som borde

få förebringas. Möjlighet syntes därför böra beredas att göra namnda fråga

till föremål för beslut under rättegången, vilket finge särskilt överklagas.

Lagrådet finner vissa svårigheter och olägenheter förenade med en sadan

uppdelning av processen. Frågan om intressekollisionens mverkan hör i 10g

grad till de materiella förutsättningarna för domen och kan knappast slutligt

avgöras förrän i samband med huvudsaken.

I detta sammanhang vill lagrådet också beröra ett annat processuellt

spörsmål. Departementschefen har uttalat, att en ärekränkning i allmanhet

består i det kränkande omdöme som ligger i yttrandet eller ar avsett att

framgå av detta. Det kunde icke få förekomma, att den åtalade tillätes att

i målet införa nya, mera preciserade kränkningar och föra bevisning om

dem. Lagrådet instämmer i önskemålet om en fast processledning i ärekränkningsmålen.

Men om någon exempelvis uppgivit om annan person

att denne stulit, måste den som lämnat uppgiften anses berättigad att styrka

den eller de stölder som han må ha åsyftat med uttalandet. Däremot

får svaranden icke gå utanför ramen för det första uttalandet.

Vad angår utformningen i övrigt av straffbudet mot förtal vill lagrådet

erinra om att enligt straffrättskommitténs förslag förutsattes, att den lämnade

uppgiften hade sådan bestämdhet att den kunde göras till föremål

för bevisning. Härmed sammanhänger, att enligt kommittöförslaget liksom

enligt gällande rätt förolämpningsbrottet skulle omfatta aven sadana fall

då någon om annan utsprider ärekränkande påståenden utan att de avse

bestämd gärning eller omständighet. I departementsförslaget har man tagit

avstånd från denna metod och i stället vidgat kriminaliseringen av förtal

till att innesluta även mera allmänna ärekränkande omdomen. Enligt lagrådets

mening är kommittéförslaget, även om dylika omdömen måhända en
-

s. 428 Kontrollera mot PDF

428 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ligt språkbruket i viss omfattning hänföras till förtal, på denna punkt att

föredraga med hänsyn till sambandet med sanningsbevisningen. I huvudsaklig

anslutning till kommittéförslaget förordar därför lagrådet, att till

or al hanfores att man om någon uppgiver gärning eller omständighet som

ar agnad att utsatta honom för missaktning. Lydelsen avser icke8att utesluta,

att uppgiften x fråga kan lämnas på annat sätt än genom ord, exempelvis

genom framställning i bild eller genom konkludenta handlingar.

epartementsforslaget stadgar i 1 § som normalt straff för förtal böter.

• 01 f «?.Va Upptar 2 § 1 årslaget med viss exemplifiering en skala som

innehåller böter eller fängelse i högst två år. Lagrådet vill förorda, att skalan

oi grova fall far innehalla allenast fängelse. Även straffskalan för de grova

fallen synes vidare lämpligen kunna upptagas i 1 §, därvid exemplifieringen,

som ej ger mycken ledning, torde kunna utgå.

a'' dCt anförda hemställer lagrådet, att 1 § får innehålla

f°rsta stycke> alt den som om annan uppgiver gärning eller omstänghet

som ar agnad att utsatta honom för missaktning, skall — om ej annat

följer av vad som stadgas i andra stycket — dömas för förtal till böter eller

om brottet ar grovt, till fängelse i högst två år, såsom andra stycke, att vad

i orsta stycket stadgas ej ar tillämpligt å den som styrker uppgiften eller

eljest haft sadana skäl att uttalandet med hänsyn till omständigheterna var

försvarligt, samt såsom tredje stycke, att i fråga om någons enskilda liv be
v^ning

ej ma föras, med mindre ur allmän eller enskild synpunkt synnerliga

skal aro därtill. J

Ehuru enligt lagrådets mening straff för förtal icke bör inträda därest

den lamnade uppgiften visas vara riktig, torde det såsom förut antytts icke

under alla omständigheter böra vara straffritt att erinra om vad andra mänms

cor ma ha forbrutit. Straff bör kunna ifrågakomma, om uppgiften lämnas

\ chikanerande syfte eller eljest under särskilt stötande omständigheter

Lagrådet har uppmärksammat stadgandet i § 249 punkt 2 i norska strafflagen,

enligt vilket straff skall inträda även om en beskyllning är sann, såvida

den framställts utan aktningsvärt skäl eller om den eljest är otillbörlig

pa grund av formen eller det sätt varpå den framställts eller av andra skäl

anf , g W1 Vad svenska »dningsutgivarföreningen föreslagit vill lagrådet

för sin del förorda, att efter straffbudet mot förtal i en särskild paragraf

upptages stadgande, att därest någon, utan att det är förtal, om annan

person lämnat uppgift som i 1 § sägs och uttalandet med hänsyn till

f * ,d * !edde for att skada e,Ier tm omständigheterna i övrigt var uppenart

otillbörligt, han skall för otillbörligt uttalande dömas till böter eller

om brottet ar grovt, till fängelse i högst sex månader. Av vad lagrådet tidigare

anfört framgår, att stadgandet bör tillämpas restriktivt. När fråga är

om en uppgift som är sann, bör sålunda krävas att alldeles särskilda omständigheter

föreligga som göra att uttalandet framstår som otillåtligt.

Det ma tillfogas, att ett uttalande ingalunda alltid är att anse som uppenbart

otillborhgt därför att den som gjort uttalandet kan sägas ha handlat

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 429

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

med uppsåt att skada den andre. Den av lagrådet förordade lagtexten innebär,

att hänsyn skall tagas till situationen i dess helhet.

Förevarande kap. i departementsförslaget upptar allenast bestämmelser

om brott som rikta sig mot det personliga anseendet, äran. Straffrattskommittén

hade i sitt betänkande i kapitlet om bedrägeri och annan oredlighet

upptagit även stadgande om straff för den som om annan lämnar ogrundad

uppgift angående gärning eller omständighet som är ägnad att skada denne

i utövning av yrke eller näring eller eljest i ekonomiskt hanseende. Om ej

»ärningen var straffbar som förtal enligt ärekränknmgskapitlet, skulle enligt

förslaget dömas för ekonomiskt förtal till fängelse i högst två ar eller

böter. I ringa fall skulle straffet vara böter.

I remissprotokollet anföres, i den allmänna översikten, att spridande av

oriktiga eller ogrundade uppgifter om en persons yrkesutövning eller ekonomiska

förhållanden ofta kunde åtkommas såsom vanlig ärekränkning.

I den mån det vore fråga om sådana närings- och ekonomiska forhållanden

som icke kunde sägas ha något samband med det personliga anseendet hade

det föreslagna stadgandet sin väsentliga betydelse i förhållandet olika näringsidkare

emellan och berörde således spörsmål som lämpligast borde

regleras i lagstiftningen mot illojal konkurrens. Departementschefen har

därför stannat för att icke upptaga någon bestämmelse i amnet. _

Beskyllningar som äro skadliga för någons yrke eller näring aro för narvarande,

såvitt angår kränkning som riktar sig mot fysisk person, kriminaliserade

i SL 16: 8. Enligt lagrådets mening bör det icke i brottsbalken saknas

en bestämmelse i detta ämne. Sådan ryktesspridning som här är i fråga

synes knappast, typiskt sett, höra hemma i lagstiftningen mot illojal konkurrens.

Att konkurrenter sprida osanna uppgifter om varandra förekommer

visserligen men även andra — såsom kunder, klienter, patienter, f. d. anställda

m fl. — kunna om yrkesutövare sprida oriktiga uppgifter som ej

äro ärekränkande i vanlig mening men mycket skadliga för vederbörande.

Frågan kan få en mera konsekvent behandling, därest ett stadgande harom

meddelas i brottsbalken. _

Enligt lagrådets mening bör i huvudsaklig anslutning till kommitténs förslag

upptagas en bestämmelse, att den som om annans verksamhet utsprider

oriktig uppgift, som är ägnad att ekonomiskt skada denne, skall domas for

ekonomiskt förtal. I fall som här avses förutsättes, att uppgiften ar osann

liksom att den som väcker åtal visar detta. Man får naturligen rakna med

att den som lämnat en oriktig uppgift kan gå fri från straff av subjektiva

skäl; han har trott på uppgiftens riktighet. Möjligheten till ingripande mot

falska rykten kan emellertid i och för sig verka avskräckande och tvingar

åtminstone till försiktighet, ehuru något fullständigt skydd icke kan astad
kommas.

Den sakliga grunden till att vanlig ärekränkning ansetts kunna riktas endast

mot fysisk person har naturligen varit, att juridiska personer ej ansetts

s. 430 Kontrollera mot PDF

430 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Beträff«nrt !nftr6SSe S°m ^»bestämmelserna avsett att skydda.

ekonomiskt förtal är uppenbart, att i sakens natur ej ligger nå
fntressén

Juridiska Persoaer äro bärare av ekonomiska

brot^het • SyneS 1 behovligt att 1 Iagtexten särskilt utmärka, att

brottsbeskrivningen avser alt täcka även det fallet att förtalshandlingen gäller

en juridisk persons verksamhet. Som här icke avses allenast ekonomisk

SST3X d *Tidee,la rörenlngar skyddade —

skt skada dem t. ex. genom att medlemmar föranledas lämna föreningen

eller annat avbrack uppstår. °

Straffet torde kunna bestämmas till böter eller, om brottet är grovt, till

fängelse i högst sex månader. 8

Ehuru bestämmelsen avser att skydda mot ekonomisk skada, torde den

ofTLT SaS 1 arekrä"kningskaPitlet. Vanliga ärekränkningar medföra

ofta skada av samma beskaffenhet. Framför allt är själva gärningstypen - i rege muntligt eller skriftligt meddelande om annan — så likartad i båda

fallen, att det ar val försvarligt att även straffbudet mot ekonomiskt förtal

får sin plats i forevarande sammanhang, lämpligen i slutet av kapitlet

Av vad lagrådet anfört under 1 och 2 §§ framgår, att lagrådet anser straffbudet

mot förolämpning böra gälla även när någon uttalar sig ärekränkande

om annan i hans frånvaro och det ej är fråga om beskyllning för viss

gärning eller omständighet. Ett dylikt uttalande som sker i tidning bör

exempelvis kunna bestraffas såsom förolämpning även om tidningen icke

brukar lasas av den kränkte.

Om lagrummet skall kunna få den vidare innebörd som nu förordats,

or brottsbeskrivningen utformas i närmare anslutning till straffrättskommittens

förslag 3:3. Bestämmelsen torde sålunda böra upptaga straff

för den som, i annat fall än tidigare i kapitlet sagts, förolämpar någon genom

krankande beskyllning, smädligt yttrande eller skymfligt beteende.

Med en sadan utformning torde stadgandet komma att svara mot föroampmngsbrotten

i SL 16: 9 och It, vilka i första rummet gälla smädliga

yttranden eller skymfligt beteende som riktas direkt mot den angripne men

dessutom anses subsidiärt tillämpliga när man förolämpar någon i hans

frånvaro. Beträffande sistnämnda fall vill lagrådet framhålla, att det enligt

sakens natur kan fordras betydligt mera för att ett visst yttrande skall

anses förolämpande när det fälles i den andres frånvaro än när det riktas

direkt till denne.

Aven beskyllning för viss gärning eller omständighet kan bli att bedöma

som förolämpning, om den riktas direkt mot den andre. För sådana fall

5*.°ra de bestammeiser om bevisningen som lagrådet förordat beträffande

förtal aga motsvarande tillämpning. Beträffande andra förolämpningar torde

ligga i sakens natur att sanningsbevisning ej kan tillåtas.

Lagrådet hemställer sålunda, att lagrummet får innehålla såsom första

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 431

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

stycke att den som i annat fall än tidigare i kapitlet sagts förolämpar någon

genom kränkande beskyllning, smädligt yttrande eller skymfligt beteende

skall dömas för förolämpning till böter eller, om brottet

fängelse i högst sex månader, samt såsom andra stycke, att vad i 1 § andra

och^ tredje styckena sägs skall, såvitt angår beskyllning för viss garnmg

eller omständighet, äga motsvarande tillämpning.

4 §•

I denna paragraf av departementsförslaget straffas förtal som rör avliden

person Lagrådet anser motiverat, att ett dylikt stadgande upptages för att

kunna anvlndas i mera stötande fall. Enligt lagrådets mening bor man dock

icke särskilt nämna den frid som bör tillkomma den avlidne utan sti affbestämmelsen

synes böra inskränkas till fall, då uttalandet om vederbörande

är uppenbart sårande för den dödes närmaste. Stadgandet torde bora galla i

frågaPom sådana typer av ärekränkning som enligt lagrådets förslag betecknats

förtal och otillbörligt uttalande.

6 KAP.

Lagrådet:

Mot den avgränsning av det straffbara området som i departementsforslaget

skett i fråga om sedlighetsbrotten har lagrådet i stort sett icke någon

erinran. Vissa sakliga jämkningar ha dock funnits önskvärda Eai de bestämmelser

synas vidare alltför svårtillgängliga, bland annat darfor att de

avses skola drabba både homosexuell och heterosexuell otukt. For att gora

kapitlet mera lättläst hemställer lagrådet, att man skiljer ut homosexuell

otukt ur 2—4 §§ och behandlar den i en senare paragraf så som torhallandet

är i gällande lag (jfr § 225 i den danska strafflagen).

Den straffbelagda otukten är enligt 1 och 5 §§ av förslaget samlag, och

enligt 2—4 §§ samlag eller annat »könsligt umgänge». Beträffande ordet

samlag har i remissprotokollet uttalats, att det ej innefattar något krav pa

att samlaget skall ha fullbordats; det vore tillfyllest att könsdelarna berört

varandra. Denna avvikelse från språkbruket bör enligt lagrådets mening

undvikas. Om den homosexuella otukten utbrytes till särskild behandling,

torde i brottsbeskrivningarna i 1—5 §§, som i så fall skulle galla allenast

heterosexuell otukt, kunna genomgående användas termen könsumgänge,

som närmast torde syfta på normalt samlag mellan man och kvinna men

icke är så skarpt avgränsad som termen samlag. I en särskild paragraf

efter 5 § _ kan därefter klargöras, i vad mån de föregående lagrummen

skola vara tillämpliga på andra former av könsligt umgänge än samlag (jfr

§ 224 i den danska strafflagen).

I subjektivt hänseende föreslås under 3 och 4 §§ i departementsförslaget,

att även den skall straffas som ej insåg men hade skälig anledning antaga

s. 432 Kontrollera mot PDF

432 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

att df!n’mot Vilken brottet riktas. ej uppnått där angiven ålder. Åldersgränser

^rek0mma emelIertld även i 6 och 7 §§. Som egendomliga konsekven]

frL uPPkomma därest olika regler i subjektivt hänseende skola gälla

J" S om åldersgränserna i skilda paragrafer, hemställer lagrådet, att en

gemensam bestämmelse i ämnet upptages i slutet av kapitlet (jfr § 2“>6 i

den danska strafflagen). Lagrådet vill emellertid understryka, att en bestämmelse

av denna karaktär bör tillämpas med stor försiktighet. Vidare

dörrT ^11 IT .ampllSt’ att under mildrande omständigheter må kunna

domas till böter aven om eljest endast fängelse ingår i latituden.

1 §•

våldk*TmittéfÖI?anet UtSägCS UndCr motsvarande Paragraf, att lika med

SkalltanSeS att försätta benne i vanmakt eller annat sådant

dvS f'' bestämmelse har uteslutits i departementsförslaget, enär

dylikt ingrepp i den kroppsliga integriteten enligt 3 kap. 4 § i förslaget

inbegripes under misshandel, som enligt uttalande i remissprotokollet utgjorde

en art av våld å person. Nämnda form av misshandel synes emeller
Ifr

StrI;rrkUrna hanforas under våId å person. Lagrådet hemställer där
0

, att till forsta stycket i forevarande paragraf fogas en bestämmelse att

ka med våld anses att försatta kvinnan i vanmakt eller annat sådant tillstand.

Härigenom vinnes även bättre korrespondens med 2 §.

Som forut nämnts skall 1 § enligt departementsförslaget gälla allenast

samiag. Straffbestämmelsen för våldtäkt bör enligt lagrådets mening kunna

illampas aven när någon med grovt våld eller andra medel som i paragran

TTT h Uvingar sig sådant könsligt umgänge som introitus per os

rur'' ^OJ,-f,en kUnna aVGn förekomma andra fall då någon på så grovt sätt

1 redsstaller sin sexualdrift att kränkningen bör jämställas med samlag.

Lagrådet, som förut hemställt att otuktshandlingen i lagrummet betecknas

som könsumgänge, återkommer till frågan om gränsdragningen efter be,

de lindrigare fall som avses i paragrafen innehåller andra stycket en

straffslia^ som upptager fängelse, lägst sex månader och högst fyra år

Med hansyn till att lagrummet drabbar även tvingande till könsumgänge

mom aktenskap eller då parterna äro trolovade anser lagrådet, att högre

minimum an fängelse i en månad icke bör stadgas.

Brottet har i andra styckets fall erhållit beteckningen våldförande. Som

detta ord narmast för tanken på misshandel torde den särskilda brottsbeteckningen

lämpligen böra utgå.

Regeringsrådet Klackenberg tilläde:

Jag har icke kunnat undgå att känna stor tveksamhet inför förslaget att

i begreppet våldtäkt hänföra även gärningar av väsentligt annan karaktär

an som darmed tidigare avsetts.

I departementsförslaget ha brottsförutsättningarna i anslutning till straffrattskommittens

förslag vidgats i två hänseenden. Kravet på fysiskt betvingande

har reducerats från absolut våld till våld å person samtidigt som stad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 433

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

gandet utsträckts att gälla även äkta makar. De praktiska skäl som. föranlett

vidgningen i förstnämnda hänseende synas mig dock tillräckliga och

ändringen anser jag vara godtagbar, därest man får förutsatta att praxis

icke kommer att nöja sig med sådan ringa fysisk kraftu ovmng, som av

hovrätten över Skåne och Blekinge exemplifierats såsom enligt dess mening

tillräcklig. I kombination med utsträckningen av stadgandet till akta makar

skulle en dylik tillämpning eljest leda till orimliga konsekvenser.

Vidgningen till äkta makar synes närmast ha tillkommit av formella

skäl och vara en följd av att gärningen icke längre betecknas såsom »ovande

av otukt», något som ansetts icke kunna förekomma inom äktenskapet.

Straffrättskommittén ursäktar förslaget med att, då fråga ar om akta makar

som sammanleva, stadgandet om våldtäkt torde bli utan praktisk betydelse

på grund av att en dylik gärning endast sallan lar komma till aklagares

kännedom samt med hänsyn till de särskilda bevissvårigheterna. Vid remissbehandlingen

har förslaget emellertid mött åtskilliga invändningar, från

både polisiärt och medicinskt håll. Departementschefen har funnit dessa

invändningar icke kunna frånkännas visst fog, men han har med hansyn ti 1

kvinnans sexuella frihet ansett det vara principiellt oriktigt att utsöndra

äktamakefallet från våldtäktsbrottet och även åberopat svårigheterna att nå

en riktig gränsdragning, eftersom även andra än äkta makar borde sättas i

särställning. Vidare har hänvisats till den mildare straffskala som skulle

gälla, när brottet med hänsyn till kvinnans förhållande till mannen eller

eljest vore att anse som mindre grovt.

Frågan gäller här icke om dylika kränkningar av en hustrus sexuella frihet

från makens sida skola vara kriminaliserade eller icke. De kunna

beivras såsom misshandel, olaga tvång eller hot och eventuellt även ingå

under stadgandet i 2 § om frihetskränkande otukt. Frågan gäller enbart,

huruvida rubriceringen våldtäkt och påföljden för detta brott äro på sin

plats. Hänsynen till kvinnans sexuella frihet bör knappast åberopas som

motiv för att giva sådana gärningar en grövre brottsrubricering än tillbörligt.

Än mindre synes avseende böra fästas vid att dylika brott mellan äkta

makar sällan skulle komma till åklagarnas kännedom och i varje fall vara

svåra att bevisa.

Det synes mig orimligt att vid brottsrubriceringen bortse från att en gärning,

som består i att tvinga en kvinna till samlag, har en annan karaktär,

om den riktas mot den, med vilken mannen sammanlever i äktenskap eller

under äktenskapsliknande förhållanden, än om den riktas mot en utomstående.

Hur otillbörligt tvånget i förstnämnda fall än är, avser det dock

närmast den lämpliga tidpunkten av ett handlande som båda parter eljest

varit ense om eller åtminstone i princip godtagit genom iakttagande av konkludenta

yttre former. Utan att på något sätt ömma för den manliga brutalitet,

som tager sig uttryck i dylikt tvingande, bär jag icke velat underlåta

att framhålla det otillfredsställande i att våldtäktsbegreppet urlakas genom

att _ i strid mot vad som är vanligt i utländsk lagstiftning och hittills

även gällt hos oss — dit hänföras dylika gärningar.

s. 434 Kontrollera mot PDF

434 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

De av departementschefen framhållna svårigheterna att i lagen uppdraga

en fast granslmjc aro obestridliga, men det torde icke böra hindra, att man

från valdtaktsbrottet avskiljer åtminstone sådana fall, som typiskt sett inneatta

en ringare kränkning av kvinnan. Äktenskapen torde, såsom departementschefen

antytt, därvid icke kunna sättas i särställning. Det synes mig

bora overvagas att i gärningsbeskrivningen göra en begränsning till kvinna,

med vilken mannen ej ar sammanlevande. Däremot finns det enligt min

mening icke någon anledning att göra undantag för fall, där kvinnan tidigare

varit gift med mannen eller lever under hemskillnad. Uppenbarligen

kan kränkningen även i andra fall än där parterna äro sammanlevande

vara mindre grov an eljest vid våldtäktsbrott. För dessa fall torde den av

lagrådet föreslagna mildare straffskalan i andra stycket böra gälla.

2 §•

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

I enlighet med vad förut uttalats förorda vi, att straffbudet i 2 § begränsas

till att avse heterosexuell otukt. I första hand bör därvid regleras det

fallet att en man förgriper sig mot kvinna. Departementsförslaget inbegriper

aven det fallet att kvinna förgriper sig mot en man. Det synes tvivelaktigt,

om något praktiskt behov finnes att upptaga detta fall. Därest en bestämmelse

harom anses böra finnas, torde den lämpligen kunna upptagas som

andra stycke i paragrafen.

Som exempel på straffbara handlingar upptar departementsförslaget bland

annat det fallet, att man »förmår» någon till könsligt umgänge genom att

utnyttja att denne befinner sig i vanmakt eller eljest i hjälplöst tillstånd

eller lider av nedsättning eller rubbning av sin själsverksamhet. Det synes

emellertid mindre tillfredsställande att tala om att någon förmås till könsumgänge

i vissa av de angivna fallen. Vi förorda den jämkningen, att gärningen

beskrives med att någon övar könsumgänge med kvinna under otill7>.

?.rl,1ft utnyttjande av att hon befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst

tillstånd eller att hon är sinnessjuk eller sinnesslö.

Regeringsrådet Klackenberg:

Med hänsyn till den likställighet med mannen, som kvinnan numera äger

i vårt samhällsliv, synes det principiellt önskvärt att ett stadgande om frietskrankande

otukt som begås av kvinna icke saknas i kapitlet, även om

stadgandet av biologiska skäl får turneras något annorlunda än motsvarande

bestämmelse om män. Praktiskt behov av ett dylikt stadgande kan

narmast tankas föreligga på sjukhus eller vid anstalter, där det icke är

uteslutet att kvinnliga befattningshavare kunna missbruka sin tjänsteställ
förh''

^ ^.:ntagna män‘ Det må erinras om att jämväl homosexuella

förbindelser i dylika sammanhang ansetts påkalla särskild reglering. På

grund harav forordar jag, att såsom andra stycke i 2 § upptages en bestämmelse

av innehåll, att vad i första stycket stadgas även skall gälla om kvinna,

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 435

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

som, genom grovt missbruk av tjänsteställning eller eljest, otillbörligt utnyttjar

man på sätt där sägs. _ .

I övrigt är jag beträffande denna paragraf ense med lagradets ovriaa

ledamöter.

Lagrådet:

3 §■

Paragrafen torde, såsom lagrådet förut angivit, lämpligen böra begränsas

till heterosexuell otukt. . . .

Beträffande det subjektiva rekvisitet upptar departementsforslaget såsom

andra stycke i paragrafen en bestämmelse, enligt vilken straff skall intrada

även om gärningsmannen icke insåg men hade skälig anledning antaga att

barnet ej fyllt femton år. Lagrådet har tidigare förordat, att en gemensam

bestämmelse i ämnet upptages mot slutet av kapitlet.

4 §•

Enligt vad lagrådet tidigare förordat torde jämväl denna paragraf böra begränsas

till att avse heterosexuell otukt.

I första stycket torde vidare, under nu angiven förutsättning, orden »konsligt

umgänge med annan av motsatt kön som fyllt femton men ej aderton

år» böra utbytas mot »könsumgänge med den som är under aderton ar».

Att särskilt angiva, att vederbörande skall ha fyllt femton år, torde ic e

vara behövligt. Paragrafen skall för övrigt vara tillämplig aven om könsumgänget

äger rum med någon som ej fyllt femton år, därest gärningsmännen

ej insåg och ej heller hade skälig anledning att antaga detta.

Som det synes tvivelsamt huruvida den föreslagna lydelsen omfattar

även förgripelser från lärares sida vid skolor och andra inrättningar som

icke vanligen kallas anstalter, torde jämte anstalt böra nämnas skola och

annan inrättning.

Under departementsbehandlingen har i paragrafen aven upptagits det fallet,

att någon har otukt med ungdom som där avses »mot vederlag». Bestämmelsen

är språkligt mindre tillfredsställande utformad. Lagrådet håller vidare

före, att nu ifrågavarande fall bör utbrytas så att kriminaliseringen

framträder tydligare. Den gemensamma straffskalan i paragrafen måste

också anses för sträng för den nya brottstypen. Enligt lagrådets mening

kan bestämmelsen lämpligen upptagas efter straffbudet mot koppleri och

få innehålla, att den som genom att utlova eller giva ersättning skaffar

eller söker skaffa sig tillfällig könsförbindelse med någon som är under

aderton år — eller, såvitt angår homosexuell otukt, under tjuguett år —

skall straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. För att ej stadgandet

skall få en för vidsträckt tillämpning måste faslhållas vid att det allenast

avser att vända sig mot utnyttjandet av ungdom i gatuprostitutionen

eller under liknande förhållanden.

Tredje stycket i paragrafen torde böra utgå och ersättas av den gemen
-

s. 436 Kontrollera mot PDF

436 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

kapitletbestämmelse 1 ämnet som lagrådet förordat skola införas i slutet av

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Under denna paragraf i förslaget ha införts bestämmelser om straff för

sondag menan släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller mellan syskon

straff skall dock ej inträda för den som förmåtts till samlag under

omständigheter varom i 1 eller 2 § sägs eller som var under aderton år.

, f?r.S-fa-n§ar-»tUkt mell3n släktin§ar 1 rätt upp- och nedstigande led

starkt ifragasattas, om det over huvud finnes något behov av att kriminalisera

mer an ascendentens handlande. Ofta är det fråga om ett förhållande

mellan far och dotter som tagit sin början medan dottern var vid unga

ar. Aven i andra fall torde, om förhållandet kommer i dagen, detta inneara

en sa sior belastning för den yngre parten att straff ej därutöver bör

v°area tmfvI]es^erStrat^attf83 ingripande som kan ä§a ™m mot fadern bör

vara tillfyllest för att hindra att förhållandet fortsätter. I flera främmande

länder bestraffas också allenast ascendenten. Vi förorda, att en sådan begränsning

ager rum.

emtlleHH^V upptar fän8else i högst två år. Förslaget torde

, ,. . d, frå,§a om otukt med avkomling utgå från att 3 § i kapitlet kan

“l 7 Th nkUrrenS med ifrågavarande Paragraf, exempelvis om bro"

tet begas mot dotter som ar under femton år. Enligt vår mening ligger detta

van iga fall så nära till hands, att man icke kan underlåta att beakta det

orevarande paragraf. Vidare märkes, att i andra fall — såsom då fader har

mS 4gS ofi S^xt°nån8 dotter som står under hans vårdnad — konkurrens

- J* f §,I f aS.kulle uppkomma, eftersom straffmaximum där enligt förslaget

ar betydhgt högre an i 5 §. Straffskalan torde därför böra omarbetas med beaktande

av latituderna i 3 och 4 §§. Beträffande slutligen brottsbeteckningen

synes uttrycket blodskam böra undvikas, såsom i alltför höj grad S

av aldre tiders åskådning. 8 8 ga

På grund av det anförda hemställa vi att, såsom första stycke i paragraen,

upp ages stadgande, att om någon har könsumgänge med eget barn eller

dess avkomling han skall dömas för otukt med avkomling till fängelse "

högst fyra ar eller om brottet begåtts mot den som ej fyllt femton fr och

med hansyn jamva1 till Övriga omständigheter är grovt, till fängelse i högst

mld t n !gfS ta’ k°mma 3 och 4 §§ icke att bli tillämpliga samtidfgt

med stadgandet om straff för otukt med avkomling i vidare män än att dS

minimum som stadgas i 3 § andra stycket ej får underskridas i fall som där

Beträffande otukt mellan syskon synes det oss vanskligt att, på sätt förslaget

innebar, förklara gärningen fri från straff för båda, medan de ännu

Z°™ aGr "i i°n är’- ClIer ^ dCn 3V dem SOm eJ uppnått sa§da ålder.

Visserligen torde ingripande mot otukt mellan unga syskon böra ske så

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 437

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

skonsamt som möjligt och med lämpliga sociala åtgärder, men angelägenheten

av att syskonen under uppväxten icke inleda sexuell förbindelse med

varandra synes vara så stor att kriminaliseringen bör vara förbehållslös.

Här må anmärkas, att om något av syskonen är under femton år, 3 § i forslaget

blir tillämplig på den andre även om han ej fyllt aderton år. Det torde

kunna förutsättas att blivande åtalsregler komma att ge erforderligt utrymme

för åtalseftergift. I huvudsaklig anslutning till departementsförslaget

synes i övrigt böra gälla, att straffbudet ej skall tillämpas på den som förmåtls

till gärningen medelst olaga tvång eller utnyttjats på annat otillbörligt

sätt.

I enlighet med det anförda torde såsom andra stycke i paragrafen böra

stadgas, att den som har könsumgänge med syskon skall dömas för otukt

med syskon till fängelse i högst två år. Beträffande konkurrens med 3 och

4 §§ torde böra gälla allmänna regler.

Nyssnämnda straffrihetsregel kan upptagas såsom tredje stycke och bör

gälla även första styckets fall, ehuru den där lärer sakna nämnvärd praktisk

betydelse.

Regeringsrådet Klackenberg:

I de fall, där s. k. blodskamsbrott avslöjas i vårt samhälle, äro socialvårdsingripanden

eller psykiatrisk vård erfarenhetsmässigt mera påkallade

än straffrättsliga åtgärder, och man kan tveka, om behov över huvud taget

föreligger av en särskild kriminalisering. Det mest angelägna samhällsintresset,

skyddet mot sexuella övergrepp gentemot barn och mot ungdom i

beroende ställning, är ju tillgodosett genom de stränga stadgandena om otukt

med barn och otukt med ungdom. Av skäl som framgår av vad lagrådet

inledningsvis anfört om nackdelen av att borttaga kriminaliseringen av vissa

mera sällsynta gärningar, som äro föremål för starkt moraliskt ogillande,

anser jag mig dock böra godtaga att brottsbalken innehåller ett stadgande i

ämnet av i huvudsak den karaktär som angives i departementsförslaget.

Det må emellertid ifrågasättas om stadgandet icke erhåller en naturligare

placering i kapitlet om brott mot familj, därest ett sådant kapitel upptages

i enlighet med lagrådets förslag. För en sådan placering tala även andra

skäl. Om stadgandet skall stå kvar i kapitlet om sedlighetsbrott, synes kanske

svårt att undvika den utbyggnad av stadgandet med hänsyn till konkurrenssituationer,

som föreslagits av lagrådets övriga ledamöter. Denna

har emellertid lett till att brottspåföljden skärpts från föreslagna två års

fängelse till högst fyra års fängelse i fall när brottet begås av ascendent

mot vuxen avkomling. En dylik skärpning i sak utöver vad straffrättskommittén

och departementschefen funnit lämpligt kan jag icke finna motiverad,

och utbyggnaden av stadgandet förefaller ge saken större proportioner än

den förtjänar. Om stadgandet överflyttas till kapitlet om brott mot familj,

där det var placerat i straffrättskommitténs förslag, undvikas de sist antydda

olägenheterna. Jag vill förorda en sådan lösning.

I övrigt är jag ense med lagrådets övriga ledamöter om att descendenten

s. 438 Kontrollera mot PDF

438 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

bor vara fri från påföljd och att den antikverade beteckningen blodskam

bor utbytas mot en mera neutral benämning. Den straffbara handlingen bör

ampligen, med anvandande av den terminologi som av lagrådet förordats

beträffande osedlighetsbrotten, angivas såsom könsumgänge.

Den i andra stycket av paragrafen föreslagna friheten från ansvar för

den som formåtts till samlag i samband med våldtäkt eller frihetskränkande

o ukt torde, därest den föreslagna begränsningen av stadgandet i fråga om

descendent godtages, bli av ringa praktisk betydelse. Att offret ej skall

drabbas av brottspåföljd, kan i övrigt anses ligga i sakens natur.

Med åberopande av det anförda förordar jag, att i det av lagrådet föreslagna

nya kapitlet om brott mot familj införes ett stadgande av innehåll

att om någon har könsumgänge med eget barn eller dess avkomling eller

med syskon, han skall dömas för otukt med avkomling eller syskon till

fängelse i högst två år, samt att den som var under aderton år ej må dömas

till ansvar enligt denna paragraf.

Justilieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Som förut nämnts förutsätter departementsförslaget i 1 och 5 §§ att den

otuktiga garningen innefattar samlag, medan det i 2—4 §§ kan vara fråga

aven om andra former av känsligt umgänge. Lagrådet har hemställt, att i

brottsbesknvningarna i 1-5 §§ genomgående användes termen könsumgänge

som språkligt narmast torde syfta på normalt samlag men icke är så

skarpt avgran säd som termen samlag. I en senare paragraf borde emelleri

klargöras, i vad mån de föregående lagrummen skulle vara tillämpliga

htrTä nrmer/Z ^°nshgt um8änge än samlag. I fråga om våldtäkt har

agrådet redan vid behandlingen av 1 § nämnt ett förfarande som synts jäm
or

igt med samlag. Aven i fråga om otukt med avkomling eller mellan

syskon synes en dylik utvidgning påkallad. Vi hålla sålunda före, att straffbuden

i samtliga 1—5 §§ böra utsträckas till att gälla även andra former av

konsligt umgänge än samlag.

Enligt motiven till 2-4 §§ i förslaget avses emellertid ej att under könsinbegripa

varje slags handling som innebär ett sätt att till
är

Säd vTSf I'',8"8?™8 ^ mera Påtag,igt otukti§a handlingar

iämvJl ; T f mna W- onskvart’ att en begränsning kommer till uttryck

J a i lagtexten, och fororda, att med samlag skola jämställas allenast för
“

Tm aT jämfÖrliga därmed eIler eljest innebära allvarlig kränkti]lfvli°T

konsde a^na kommit i beröring med varandra, bör det i regel vara

allvarlif J°r T ™ Sa§tS Ska11 V3ra tillämPligt- FråSan vad som innebär

aBvailig kränkning maste i viss mån bedömas med hänsyn till det aktuella

straffbudets syftning. Beträffande otukt med barn kunna andra handlingar

komma i fråga än när det gäller otukt med den som är 15-18 år eller vuxen

Bestämmelsen lamnet torde böra upptagas som 6 § och i enlighet med det

anforda innehalla att vad förut i kapitlet sägs om könsumgänge skall vara

amphgt aven i fråga om annat konsligt umgänge med någon av motsatt kön

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 439

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

än samlag, om handlingen är jämförlig eller eljest innefattar allvarlig kränkning.

Regeringsrådet Klackenberg:

I huvudsak instämmer jag med lagrådets övriga ledamöter. Av vad jag

förut anfört under 5 § följer dock, att vid brottet otukt med avkomling eller

syskon någon vidgning utöver könsumgänge enligt min mening icke bor

ifrågakomma. Skulle fråga vara om gärning mot underårig, blir det vidsträcktare

skyddet på grund av 3 och 4 §§ ändock tillämpligt.

Lagrådet:

Vad angår könsligt umgänge av homosexuell natur vill lagrådet förorda,

att bestämmelser härom upptagas i en följande paragraf. Lagrådet anser, att

förslaget för dessa fall kan i sakligt och formellt hänseende med fordel jamkas

till närmare överensstämmelse med gällande lag. Såsom första stycke

torde kunna stadgas, att om någon har könsligt umgänge med annan av

samma kön som ej fyllt femton år, han skall dömas för homosexuell otukt

med barn till fängelse i högst fyra år. Därefter kan såsom andra stycke upptagas

stadgande, att den som har sådant könsligt umgänge med någon som ej

fyllt aderton år skall, om han ej själv var under aderton år, domas for homosexuell

otukt med ungdom till fängelse i högst två år eller böter samt att

detsamma skall gälla, om någon under omständigheter som angivas i 4 §

har könsligt umgänge med annan av samma kön som ej fyllt tjuguett ar.

Slutligen torde såsom tredje stycke kunna föreskrivas, att vad i 2 § sägs om

fribetskränkande otukt även skall gälla, om man eller kvinna under omständigheter

som där angivas har könsligt umgänge med nagon av samma

kön. Denna hänvisning skall givetvis innefatta även fall, då sådant grövre

våld eller hot användes som avses i 1 §•

Något praktiskt behov torde ej föreligga att beträffande homosexuell otukt

uttryckligen begränsa nu förordade straffbud till sådana fall då gärningen

innefattar allvarlig kränkning. Det kan enligt sakens natur ej komma i fråga

att straffa andra fall än sådana som avse att på ett för homosexuell otukt

karakteristiskt sätt och med viss intensitet tillfredsställa könsdriften.

6 §•

Enligt straffrättskommitténs förslag skulle paragrafen kunna, forutom i

fall som avses i departementsförslaget, tillämpas jämväl om någon, annorledes

än genom att blotta sig, i ord eller handling uppträder sedlighetssarande

och gärningen är riktad mot barn under femton år eller agnad att

kränka annan. I syfte att klart avgränsa lagrummets tillämplighet har denna

bestämmelse fått utgå vid departementsbehandlingen. Departementsforslaget

omfattar alltså ej obscena uttalanden eller gester. Aven om det ofta ai

otjänligt att söka ingripa med straff när någon sårar annans kansla for tukt

och sedlighet på dylikt sätt, torde det vara lämpligt, att stadgandet ger utrymme

för ingripande däremot. I viss utsträckning kunna visserligen bestäm
-

s. 440 Kontrollera mot PDF

440 B Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

melserna i 4 kap. 7 § och 15 kap. 12 § om straff för ofredande eller sårande

av sedlighet tillämpas. Det synes emellertid ligga närmare till hands att låta

tjpiska sedlighetssårande kränkningar falla under förevarande paragraf.

Stadgandet torde dock böra göras något snävare än i kommittéförslaget.

Lagrådet vill förorda, att straff stadgas jämväl för den som, på annat sätt

än genom att blotta sig, genom ord eller handling som uppenbart sårar tukt

och sedlighet uppträder anstötligt mot annan. Beaktas detta, torde bestämmelsen

om otuktig beröring av barn böra upptagas som första stycke och

stadgande om straff för övriga fall upptagas som andra stycke i paragrafen.

Maximum i strafflatituden, som i departementsförslaget är sex månader,

synes lämpligen böra höjas till fängelse ett år.

7 §-

Enligt andra punkten i första stycket skall den som för att bereda sig

särskild vinning främjar tillfällig könslig förbindelse mellan andra straffas

för koppleri med fängelse i högst fyra år. Enligt lagrådets mening är

straffskalan icke avpassad för nu nämnt fall. Böter böra kunna ifrågakomma

och maximum kan sättas lägre. Lagrådet förordar, att bestämmelsen

överföres till den paragraf som enligt lagrådets tidigare hemställan bör

upptaga straff — böter eller fängelse i högst sex månader — för den som

genom att utlova eller giva ersättning skaffar eller söker skaffa sig tillfällig

könsförbindelse med ungdom.

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Iakttages vad vi tidigare förordat, böra 6 och 7 §§ i departementsförslaget

betecknas respektive 8 och 9 §§. Såsom 10 § kan lämpligen i anslutning till

vad lagrådet tidigare anfört upptagas stadgande, i ett första stycke, att den

som genom att utlova eller giva ersättning skaffar eller söker skaffa sig

tillfällig könsförbindelse med någon som är under aderton år eller, om han

är av samma kön, under tjuguett år, skall dömas till böter eller fängelse

i högst sex månader, och i ett andra stycke, att detsamma skall gälla, om

någon för att bereda sig särskild vinning främjar tillfällig könsförbindelse

mellan andra.

Under 11 § torde kunna upptagas stadgande, att straff som enligt vad

förut sagts skall inträda för brott som begås mot någon under viss ålder

ar tillämpligt även på den som icke insåg men hade skälig anledning antaga

att den andre ej uppnått sådan ålder. Därvid bör emellertid som förut nämnts

tillika stadgas, att det må dömas till böter ändå att fängelse eljest skolat

tillämpas.

Regeringsrådet Klackenberg erinrade, att om brottet otukt med avkomling

eller syskon i enlighet med vad han förordat komme att behandlas i ett kapitel

avseende brott mot familj, detta komme att medföra en förskjutning

beträffande paragraferingen i nu förevarande kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

B 441

Lagrådet:

8 §•

Enligt lagrådets mening böra även förberedelse och stämpling till ett så

grovt brott som våldtäkt vara straffbara. Vad angår övriga brott som avses

i kapitlet torde — om det beaktas vad lagrådet tidigare förordat böra

straffbeläggas försök till otukt med barn eller ungdom och till homosexuell

otukt med barn eller ungdom.

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh tilläde, att enligt deras mening

även försök till otukt med avkomling borde straffbeläggas.

Lagrådet:

Som lagrådet inledningsvis nämnt har i departementsförslaget fått utgå

det kapitel om brott mot familj som straffrättskommittén upptagit i anslutning

till 1942 års lagstiftning. Lagrådet har för sin del förordat, att i brottsbalken

införes ett kapitel i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med

gällande lag. Detta kapitel torde kunna införas efter kapitlet om sedlighetsbrott.

Såsom 1 § synes därvid böra införas motsvarighet till departementsforslagets

stadgande i 15 kap. 11 § om straff för tvegifte.

Såsom 2 § torde böra upptagas det stadgande i 5: 2 i straffrättskommitténs

förslag, som bestraffar olaga giftermål. Liknande bestämmelser finnas

i norska strafflagen §§ 220 och 221 och finska strafflagen 18 kap. 1 §. Enligt

lagrådets uppfattning saknas tillräcklig anledning att upphäva ifrågavarande

kriminalisering som utgör ett komplement till giftermål sbalkens bestämmelser.

Straffrättskommittén har vidare som 5: 3 upptagit en straffbestämmelse

om förvanskande av familjeställning, som skulle ersätta bestämmelserna i

SL 17: 4 och 5 om straff för den som genom antagande av falskt namn eller

stånd bereder sig arv eller annan familj erättighet samt för den som understicker

eller förbyter barn. Under remissbehandlingen har ingen annan erinran

framställts än att en remissmyndighet förordat, att det straffbara

området borde utvidgas till vissa oaktsamhetsfall. Föredragande departementschefen

har uttalat, att gärningstypen understickande eller förbytande

av barn numera finge anses betydelselös och att något praktiskt behov av

att särskilt kriminalisera de brott som kommittén avsåge icke torde kunna

uppvisas.

Såväl den danska som den norska strafflagen, § 214 resp. § 215, liksom

finska strafflagen 18 kap. 2 och 3 §§ upptar bestämmelser angående förvanskande

av familjeställning. Lagrådet anser, att bestämmelser härom alltjämt

böra finnas även hos oss, och hemställer därför att, med viss jämkning av

straffrättskommitténs förslag, såsom 3 § upptages stadgande av innehåll, att

den som understicker eller förbyter barn eller eljest svikligen tillvällar sig

s. 442 Kontrollera mot PDF

442 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

eller annan falsk familjeställning eller berövar annan hans rätta familjpställning

skall för förvanskande av familjeställning dömas till fängelse i

högst två år eller böter.

Såsom förut nämnts förordar lagrådet, att den i departementsförslaget

under 4 kap. 3 § upptagna straffbestämmelsen mot egenmäktigt bortförande

av barn med vissa jämkningar flyttas till kapitlet om brott mot familj

och erhåller brottsbeteckningen egenmäktighet med barn. Bestämmelsen kan

upptagas som 4 §.

I kapitlet torde vidare böra införas motsvarighet till 5: 6 i straffrättskommitténs

förslag som bestraffar försök till förvanskande av familjeställning.

Regeringsrådet Klackenberg erinrade om att jämväl stadgande om otukt

med avkomling eller syskon enligt hans mening borde upptagas i ett kapitel

om brott mot familj.

7 KAP.

Lagrådet:

1 §•

I fiåga om den straffrättsliga behandlingen av tillgreppen av motorfordon

har straffrättskommittén övervägt två alternativ, nämligen att antingen

utforma en särskild straffbestämmelse för dylika brott eller ock utvidga

det allmänna stöldbegreppet så att det komme att uttryckligen omfatta

icke endast tillgrepp med tillägnelseuppsåt utan även tillgrepp med

uppsåt att bruka det tillgripna utan att återställa det. Kommittén stannade

för den senare lösningen, då denna syntes vara att föredraga ur systematisk

synpunkt och bäst överensstämma med den allmänna uppfattningen

om hur ifrågavarande brott borde beivras.

Föredragande departementschefen har emellertid avböjt den föreslagna

utvidgningen av stöldparagrafen; stöldbegreppet skulle därigenom komma

att inbegripa en råd andra fall av olovligt begagnande än de egentligen

åsyftade, något som icke syntes vara förenligt med den allmänna rättsuppfattningen

i hithörande frågor. Enligt departementschefens mening talade

visserligen goda skäl för en vidgad tillämpning av stöldbegreppet såvitt gällde

tillgrepp av motorfordon, men frågan syntes ha fått en tillfredsställande

lösning utan lagändring genom ett par vägledande avgöranden i högsta instans.

I de åsyftade rättsfallen har tillgrepp av bil under där föreliggande

omständigheter bedömts såsom grov stöld.

Enligt lagrådets mening erbjuder detta tillämpningsspörsmål alltjämt

praktiska svårigheter. Svårbedömda gränsfall kvarstå, och den frekventa

kriminella företeelse som tillgrepp av motorfordon utgör hos oss har icke

fått en adekvat behandling. Prövningen huruvida sådant eventuellt uppsåt

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 443

Kungl. Maj:ts proposition nr tO år 1962

som kan föranleda straff för stöld kan anses föreligga ter sig i hithörande

fall ofta verklighetsfrämmande och inverkar föga på den bild som man redan

förut har av brottet. Lagrådet anser övervägande skäl tala for det andra

av straffrättskommitténs alternativ, nämligen att efter monster av bland

annat den norska strafflagen upptaga en särskild straffbestämmelse med

tanke på sådana fall, då någon olovligen tager och brukar annans motorfordon

utan att gärningen kan anses som stöld. Om en sadan bestämmelse

införes, torde den dock icke böra inskränkas till enbart motorfordon. Kommittén

tänkte sig, att stadgandet av praktiska skäl borde avse tillgrepp av

cyklar samt motorcyklar, bilar och andra motordrivna fordon, t. ex. motorbåtar

och flygplan. Lagrådet anser för sin del, att man kan låta bestämmelsen

omfatta tillgrepp av fortskaffningsmedel över huvud.

Om stölduppsåt styrkes, bör gärningen bedömas enligt vad som ar stadgat

om stöld. Lagrådet utgår emellertid från att en sådan bestämmelse om tillgrepp

av fordon m. in. som här förordats kommer att tillämpas i alla fall,

då det icke är naturligt att tala om tillägnelseuppsåt. Brottet kan betecknas

»tillgrepp av fortskaffningsmedel», en benämning som för dessa fall givet är

att föredraga framför benämningen »egenmäktigt förfarande».

Lagrådet hemställer, att i förevarande kap. upptages ett stadgande, förslagsvis

såsom 6 § (jfr nedan under 5 och 6 §§), av innehåll, att om någon

olovligen tager och brukar annans motorfordon, båt eller annat fortskaffningsmedel,

han skall, om gärningen ej straffas enligt någon av de tidigare

paragraferna i kapitlet, dömas för tillgrepp av fortskaffningsmedel.

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Beträffande straffet för brottet tillgrepp av fortskaffningsmedel förorda

vi, att skalan bestämmes för normala fall till fängelse i högst två år och för

ringa fall till böter.

Vi anse även att till paragrafen bör fogas ett andra stycke, som upptar en

särskild straffskala för grova fall, förslagsvis fängelse lägst sex månader

och högst fyra år. Ledning för bedömande, när gärningen skall anses grov,

torde med beaktande av föreliggande skiljaktigheter kunna hämtas från de

lagrum som ange när grov stöld eller rån skall anses föreligga. Vi vilja särskilt

framhålla, att lagrummet skall avse även fall vilka, om stölduppsåt

förelegat, skulle ha bedömts som rån, liksom att brottet kan avse mycket

värdefull egendom.

Regeringsrådet Klackenberg:

I gällande lag nämnes såsom exempel på grovt egenmäktigt förfarande —

där straffskalan är densamma som för vanlig stöld — att brottet innefattat

tillgrepp av annans fortskaffningsmedel, som brukats vårdslöst, eljest vanvårdats

eller icke återställts. När tillgrepp av fortskaffningsmedel upptages

såsom särskild brottstyp synes det rimligt att utforma straffskalan med

denna utgångspunkt. Tillika bör beaktas å ena sidan de allmänpreventiva

s. 444 Kontrollera mot PDF

444 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

synpunkter, som göra sig gällande inför den ökade brottsligheten på förevarande

område, och å andra sidan att dessa brott vanligen ha karaktären av

ungdomsbrott samt att, i kvalificerade fall där stölduppsåt styrkes, alltfort

skall domas för stöld eller grov stöld. Vid denna avvägning har jag funnit

ett maximum av två års fängelse liksom i 1 § godtagbart; detta innefattar

en viss skärpning i fråga om de i gällande lag icke särskilt nämnda fallen

hr^ttT83 It bor..Påföljden vara böter. Vid detta synnerligen frekventa

brott framstår en särskild skala för de ringa fallen såsom önskvärd även av

processuella skal.

Jag hemställer sålunda, att straffskalan får omfatta fängelse i hö-st två

år eller, i ringa fall, böter. 8 °

3 Ö.

Justitieraden Walin och Sjöwall samt regeringsrådet Klackenberg:

I förslaget har straffmaximum, som i gällande lag är fängelse i två år

UaiP m8 l!n SGX månaders fängelse. Vi anse att en höjning till ett år är

påkallad, så att nödigt utrymme erhålles att döma för bodräkt och det ei

blir nödvändigt att enligt 4 § döma för grov stöld, när straffet anses böra

överstiga sex månaders fängelse.

Justitierådet Hagbergh:

I 1942 års lagstiftning om förmögenhetsbrotten bibehölls i SL 20:3 _ i

anslutning till äldre rätt — en bodräktsprivilegiation vid stöldbrottet, nämligen

om någon stjäl från dödsbo vari han är delägare, om -vassa nära anonga

stjäla från varandra medan de sammanbo och om någon stjäl lösöre

vari han äger del. Straffet för bodräkt bestämdes till detsamma som för

snatteri. Vidare upptogs en särskild medverkansregel av innehåll, att om

lera medverka till stöld och någon medverkande tillhör ifrågavarande krets

av delägare eller anhöriga, jämväl envar av de Övriga skall dömas för bodrakt,

dock ej den som handlat med uppsåt att tillägna sig det tillgripna

Att bestämmelser om bodräkt alltjämt kvarstå i lagen betingas enligt motiven

till de nuvarande reglerna huvudsakligen av traditionella skäl. Vidare

ähe™Pats att det icke är lämPHSt att beteckna hithörande fall såsom

stöld eller snatteri. Vad angår den särskilda medverkansregeln må anmarkas,

att dess innebörd är att utsträcka bodräktsprivilegiationen till utomstående

medverkande som handlat med uppsåt att tillägna det tillgripna

någon av den angivna kretsen delägare eller anhöriga. En utomstående som

haft uppsåt att tillagna sig sjalv eller annan utomstående (jfr SL 3:7) det

tillgripna skall däremot dömas för stöld (ev. snatteri eller grov stöld)

Forevarande brott beivras relativt sällan. En bidragande orsak härtill är

sannolikt att tillgreppsbrott, som förövats mot vissa anhöriga, för närva
rti

K* när° fn§iveIsebrott ^L 20:12). Det torde kunna förutsättas,

åt i brot sba ken kommer att inflyta en motsvarande åtalsbegränsningsregel

(jfr straffrattskommitténs förslag 6: 12).

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 445

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

På grund av det anförda och då de tidigare åberopade skälen for bibehållande

av särskilda bestämmelser om bodräkt synas tämligen svaga kan

ifrågasättas att låta förevarande paragraf utgå ur forslaget Har för talar

även den möjlighet som i så fall föreligger att hänföra bodraktsbrott till

snatteri.

Därest paragrafen bibehålies, instämmer jag

med lagrådets övriga ledamöter.

beträffande

utformningen

5 och 6 §§.

Lagrådet:

Enligt förslaget skulle i 5 § bestraffas rån och i 6 § grovt rån. Lagrådet

anser det icke behövligt att i denna del avvika från gallande lag, som behandlar

samtliga fall i en paragraf utan särskild beteckning for grova fall.

Därest lagrådets förslag om tillgrepp av fortskaffningsmedel beaktas, bor det

särskilda stadgandet härom, såsom tidigare förordats, i stället upptagas som

0 §

I första punkten av den föreslagna 5 § beskrives brottet med att någon

stjäl »genom våld å person eller hot som innebär trängande fara». Lagrådet

anser den i gällande lag använda formuleringen »medelst våld å person

eller medelst hot som innebär trängande fara» vara att föredraga. I varje

fall bör prepositionen upprepas framför »hot», så att lagtexten icke ger

anledning till missförståndet att även våldet å person måste innebära trängande

fara för att rån skall föreligga.

Beträffande utformningen av lagrummet i övrigt vill lagrådet av skäl som

anförts under 6 kap. 1 § hemställa, att i första stycket såsom sista punkt

tillfogas att lika med våld skall anses att försätta någon i vanmakt eller

annat sådant tillstånd.

7 §•

Justitieråden Walin och Sjöwall:

Straffet för olovlig kraftavledning är enligt gällande lag högst straffarbete

i två år eller, i grova fall, fyra år. Departementsförslaget upptar böter eller

fängelse i högst två år i straffskalan och saknar särskild skala för de grova

fallen. Vi anse att, då här kan vara fråga om fall jämförliga med grov stöld

och grovt bedrägeri, det alltjämt bör finnas en särskild straffskala för grova

fall och att den bör upptaga fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Regeringsrådet Klackenberg:

En placering av stadgandet om olovlig kraftavledning mellan egenmäktigt

förfarande och det härur utbrutna specialbrottet tillgrepp av fortskaffningsmedel

synes systematiskt otillfredsställande. Jag förordar, att stadgandet

flyttas, förslagsvis till den plats omedelbart före försöksparagrafen,

där det står i gällande lag.

s. 446 Kontrollera mot PDF

446 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Lagrådet:

8 och 9 §§.

T egf,Täktigt förfarande och självtäkt ha i departements?

Jj8 * ^ 1Vlt foremal for betydande formella ändringar i förhållande till

straffrattskomimttens förslag och gällande lag. Omläggningen synes huvudsakligen

ha foranletts av strävan efter förenkling.

Stadgandet i 6: 9 i kommittéförslaget, som motsvarar SL 20: 8, har i departementsforsLaget

uppdelats. Andra stycket, som avser olovligt intrång i

astighetsbesittning, har sålunda införts som andra stycke i 8 §, vilken till

oljd darav skulle reglera egenmäktigt förfarande beträffande både lös och

‘ ;gCn °(m''fF°rSta StyCk6t aV 6:9 1 bommitléförslaget - enligt vilket

,° apit etS föreskrifter om tillgrepp skola vara tillämpliga, där någon i

g eller mark olovligen tar vissa naturalster, såvida gärningen icke är att

anse sasom åverkan enligt vad i skadegörelsekapitlet stadga! — har i de
M

ä?entt h°H §Ct bhVlt erSa“ med Cnbart 6n eHnran’ att felgrepp i vissa

fall ar att bedöma sasom averkan enligt vad därom stadgas i kapitlet om

ratS iSförsttk(11: 2 * ffÖrSliget)- Denna erinian har placerats som andra

stycke i forsoksparagrafen. Enligt det åsyftade stadgandet i kapitlet om

adegorelsebrott skall, oavsett om tillägnelseuppsåt föreligger elkr ej, dö
as

för åverkan därest någon i skog eller mark olovligen tager växande träd

e er gras eller vissa delar av växande träd eller vindfälle,Ssten, grus torv

t Hal tDt T1" ^ b6rett tU1 bFUk Samt brottet med hänsyn till det

1 r “I1P a 7rde °Ch °Vriga omständigheter är att anse som ringa

Cal ande ag utgår liksom äldre lag från att rena naturalster ej kunna vara

hPJektM°r Sl° ! (-i r.Thyren: Kommentar till SL 20 kap., s. 30 ff, och Stjernrg.

Minnesskrift agnad 1734 års lag II, s. 864 ff). Tillgrepp därav med

i agnelseuppsat har sålunda principiellt ansetts vara åverkan Ej heller äro

reglerna om egenmäktigt förfarande utan vidare tillämpliga i fråga om nar

alster. I terminologiskt hanseende har gränslinjen i viss mån utsuddats

SrC tefr c3 andringar som rd^dagen år 1942 vidtog i förslaget

ol S 7S foymögenhetsbrotten. Det finnes emellertid ingenting

m tyder pa en andrad uppfattning om nämnda gränsdragning. Det är från

*"?" l följdriktigt, när lagen för närvlande först i SL

det fall tr„bramreSer”a.i,Sam"’a kap''tel °m lilISrePP tillämpliga pä

24 -2 -2 och brottef0 C’V.lge” 1 skog eller mark lager sådant som avses i SL

,h brottet eJ ar nnga, samt vidare i SL 20: 8: 2 förklarar att be

stammelserna . SL 20: 6 och 7 skola äga tillämpning i fråga om irträng i

annans besittning av fastighet m. m. intrång i

En konsekvens av gällande lags ståndpunkt är alt till a™™ ,

km stmffas“” S4d.ana'' som avses 1 SL 2: 2, icke är stöld och^'' hehér

dir”ckffå« LTglerint"'' ^ " a"“Sräll“ "ar P* detta ''sätt in
fr.

Rnedakl7eIlt mäs,e 10 S a"dra stycket i departementsförslaget sägas ntgå

från att t.llgrepp av naturalster är stöld, om ej annat följer av den dS gjorda

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 447

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

hänvisningen till bestämmelsen om åverkan; i övrigt skulle alla slag av tillTrepp

straffas enligt förevarande kap. Detta kan icke vara avsett. Enligt lagrådets

mening bör den nuvarande indirekta regleringen av allemansrätten

lämpligen tills vidare lämnas orubbad. Det må erinras om att frågan om

allemansrätten vid 1942 års riksdagsbehandling av förslaget till lagstiftning

om förmögenhetsbrotten blev föremål för särskild uppmärksamhet och att

riksdagen, i avbidan på ny jordabalk, ändrade förslaget för att ej föranleda

rubbning i fråga om allemansrätten. Förslag till ny jordabalk har ännu icke

avgivits och frågan om allemansrätten har sålunda alltjamt icke reglerats

senom civillag. . ,

Under åberopande av det anförda och då övriga konsekvenser av depar
tementsförslaget

icke heller äro utredda måste lagrådet avstyrka den företagna

omredigeringen av förevarande stadganden. Lagrådet hemställer därför,

att andra stycket i 8 § flyttas till en senare paragraf — 10 § — efter

stadgandet om självtäkt. I 10 § bör även, som första stycke, upptagas motsvarighet

till SL 20: 8: 1.

Departementsförslaget innebär även andra ändringar. Från den i 8 g behandlade

brottsgruppen egenmäktigt förfarande ha de ringa fallen uteslutits

och hänförts till 9 g, där de fått ingå under brottsbeteckningen »självtäkt».

Sistnämnda brott har sålunda bestämts såsom ett sådant i 8 § avsett

brott, som med hänsyn till att gärningsmannen själv tagit sig rätt eller

eljest är att anse som ringa. Enligt lagrådets mening är det icke lämpligt

att som självtäkt beteckna gärningar som enligt det allmänna språkbruket

ej höra dit. De ringa fall av egenmäktigt förfarande som ej äro självtäkt i

hävdvunnen mening torde därför såsom i gällande lag böra behandlas i den

paragraf som handlar om egenmäktigt förfarande. Lagrådet förordar salunda

dels att 8 § får innehålla en straffskala för normala fall, omfattande

böter eller fängelse i högst sex månader, och en skala för grova fall, som

upptager fängelse i högst två år, dels att brottsbeskrivningen i 9 § ändras

till överensstämmelse med motsvarande stadgande i gällande lag och att

straffskalan bestämmes till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 §.

Enligt departementsförslaget har försök till egenmäktigt förfarande straffbelagts

närmast i syfte att man skulle bibehalla gällande lags möjlighet

att straffa försök till sådant tillgrepp av fortskaffningsmedel som är straffbart

såsom egenmäktigt förfarande. Därest lagrådets förslag om införande

av den särskilda brottstypen tillgrepp av fortskaffningsmedel godtages, bör

försök ävensom förberedelse till sådant brott straffbeläggas, om det ej är

ringa fall, medan egenmäktigt förfarande kan utgå ur uppräkningen.

Beaktas vad lagrådet anfört ovan under 8 och 9 §§, skall det föreslagna

andra stycket i förevarande paragraf utgå.

s. 448 Kontrollera mot PDF

448 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Lagrådet:

8 KAP.

6 §.

Bestämmelserna om det uppsåtliga häleribrottet ha, utan ändring av

brottsbeshnvmngen, överflyttats till förevarande paragraf från SL 21: 6: 1.

... lgt f°rsta Punkten drabbas den av ansvar som köper sak, som är från
,

fg?r -gen.°m ^r0tt’ e,Ier ting°d°gör sig saken eller eljest därmed

tager befattning agnad att forsvåra sakens återställande

Vid behandlingen år 1942 av förslaget om förmögenhetsbrotten framsläll
stra^fh^t"6115

forsta !agutskott anmärkning mot den föreslagna lydelsen av

affbestammelsen for stöld, som innehöll uttrycket »tager annans sak»

oc uttalade, att ordet sak i där använd juridisk bemärkelse, omfattande

derättT,rSar’ V7 ™mdre lättfattligt. Då varje föremål för annans ägan
skottet

and0 h \ ? ta§aS’ kUndC Vara fÖremål för stöld> föresl°S utskottet

andrad avfattning av lagrummet. Utskottet föreslog också motsva
god,

„g„)satnr,"kSs(i:ge„S“S‘“ndel ^ eSe"”äk“8‘ ^dnngarna

även ur ™

Beträffande straffskalan förordar lagrådet, att straffet för ringa fall av

alen bestämmes till böter eller fängelse i högst sex månader.

7 §.

bZtfZ f.Öregåe7ndRe paragraf i departementsförslaget behandlar uppsåtliga

melsen fsL IT- 6- “ ™d b™ttsbeteckningen häleriförseelse -Tstäm
1M

brotsLJ °m oaktsamt förfarande. Ansvar inträder en
inV!

bf! I”^§en’ °m »gärningsmannen i fall som avses i 6 § icke

insåg men hade skälig anledning antaga att brott förelåg»

7 SG? !5rUlsättes enli§t ordalagen för straffbarhet i såväl 6 som

Lpi ft fr ''68 5 aV annat br0tt> det s- k- förbrottet. Detta medför

r h . godtyckligt olikartade bedömanden, allteftersom hälaren

som ° h t mer, elIer mindre nära. När det gäller tillämpningen av 6 §

som ror det uppsatliga häleribrottet, torde visserligen icke några prak

tiska olagenheter uppkomma. Om exempelvis förskingring fullbordas genom

fö e^P,erS°n/aljer a""308 egend°m tiJ1 tredie man som insåg att brott

förelåg, kan den sistnämnde dömas för medverkan till förskingring Till!

lampning av halenparagrafen blir sålunda ej aktuell. Om den rom8köper

egendomen däremot ej insåg att det var fråga om brott, blir läget ett an

nät. I sådant fall kan han icke dömas för medverkan till förskingring eftersom

detta förutsätter att han medverkat uppsåtligen.

I litteraturen har tidigare uttalats, att straff för häleriförseelse borde anaogivis

tillampas å culpos medverkan till förbrottet. Det har emellertid, på

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 449

Kungl. May.ts proposition nr 10 är 1062

"rund av ordalagen i SL 21: 6, i ett rättsfall från senare tid ansetts att ansvar

för häleriförseelse då ej kunde ifrågakomma, även om köparen haft skälig

anledning antaga att brott förelåg (NJA 1957 s. 44, jfr SvJT 1958 s. 426 ff).

Lagrådet, som anser att straff bör inträda i nu berörda situationer torordar

därför att 7 § kompletteras. I ett första stycket torde, med en redaktionell

jämkning av stadgandet i departementsförslaget, bora föreskrivas

att den som i fall varom i 6 § sägs icke insåg men hade skälig anledning

antaga att brott förelåg skall dömas för häleriförseelse till böter eller fängelse

i högst sex månader. Såsom ett andra stycke bör införas, att detsamma

skall gälla i fråga om den som, på sätt i 6 § sägs, medverkat vid det brott

varigenom egendomen frånhändes annan, om han ej insåg men hade skälig

anledning antaga att brott förelåg.

9 KAP.

1 §•

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Den beskrivning av förskingringsbrottet som SL 22: 1 innehåller återfinnes

oförändrad i såväl kommittéförslaget som departementsförslaget. Under

remissbehandlingen har advokatsamfundet uttalat, att brottsbeskrivningen,

såvitt angår s. k. penningförskingring, i praxis förorsakat avsevärda svårigheter

samt att de uttalanden som gjorts i motiv och kommentarer icke gåve

tillräcklig vägledning för bedömandet av frågan när förskingring skall

anses föreligga.

Det rekvisit i beskrivningen av förskingringsbrottet som här avses är, att

gärningen skall innebära skada för den berättigade, d. v. s. att hans föimögenhetsställning

skall ha försämrats. Enligt ett uttalande i straffrättskommitténs

betänkande angående förmögenhetsbrotten (SOU 1940: 20 s. 48)

föreligger en dylik försämring redan då den berättigades förmögenhet utsättes

för en enligt ekonomiskt bedömande beaktansvärd fara för slutlig förlust.

I betänkandet (s. 176 f) framhölls beträffande penningförskingring, att den

som mottagit penningar med skyldighet att redovisa därför hade att kontinuerligt

handha den anförtrodda egendomen såsom ett främmande värde

och att han icke ägde att vid någon tidpunkt under rättsförhållandets bestånd

sätta den berättigades rätt i fara. Den redovisningsskyldige borde sålunda

i fråga om skötseln av sin ekonomi upprätthålla kontinuerlig likviditet

för sina redovisningsskulder eller, om hans ekonomi icke fyllde detta

anspråk, säkerställa den berättigade genom att hålla anförtrodda medel avskilda

från den egna förmögenheten.

Advokatsamfundet har i sitt yttrande gjort gällande, att strafflagens brottsbeskrivning

emellanåt syntes föranleda att förfaranden, vilka enligt allmän

rättsuppfattning icke innefattade förskingring, straffrättsligt hänfördes under

denna brottskategori, samt har hemställt om en utredning i syfte att

15 Biluing till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 450 Kontrollera mot PDF

450 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år W62

undersöka möjligheterna av en mera fast gränsdragning kring förskingnngsbrottet.

I anledning härav har departementschefen anfört, att förskingnngsbrottet

hörde till de brott som vid en översyn av förmögenhetsbrotten

mahanda skulle visa sig påkalla jämkningar men att brottstypen nu syntes

bora upptagas i brottsbalken i överensstämmelse med gällande rätt.

Enligt vår mening är del av vikt, att motivuttalandena icke föranleda att

orevarande lagrum får en alltför vidsträckt tillämpning. Det bör till en

början erinras, att det i fall, då skyldighet att hålla egendomen avskild icke

.a-ii utt1ITkh8en stad8ad 1 la8 elIer författning, bör noga prövas huruvida

tillräckliga förutsättningar föreligga för antagande att vederbörande likväl

vant skyldig att »redovisa» för egendomen som anförtrott gods. Det kräves

vidare enligt lagrummet såväl att gärningen innebär »vinning» för gärningsmannen

eller annan (jfr SL 3: 7) som att den innebär »skada» för den berattigade.

Den omständigheten att gärningsmannen icke är eller under viss

tid icke vant likvid för beloppet måste tydligen ofta anses tyda på att den

erattigade blivit utsatt för en beaktansvärd ekonomisk risk. För sådana

risker far den redovisningsskyldige icke utsätta den andre. Å andra sidan

maste bestämt fasthållas vid att gärningen verkligen inneburit — förutom

vinning a gärningsmännens sida — ekonomisk skada för den andre, ehuru

skadan icke behover vara definitiv utan en övergående ekonomisk risk kan

vara tillfyllest.

ö §•

Lagrådet:

■ Kf°reSl°S SåS°m tredje Stycke 1 denna Paragraf en bestämmelse

innehållande, att om någon, som fått att sköta rättslig angelägenhet för an
nan

tdl forfang for huvudmannen missbrukade sin förtroendeställning, han

skulle domas efter vad i första stycket är sagt, ändå att angelägenheten ej

vore av ekonomisk art. Förslaget överensstämde härutinnan med SL 22 - 5 - 2

utom såtillvida, att för närvarande även latituden för grovt brott kan till

lampas, medan enligt kommittén endast normallatituden borde komma i

fråga I anslutning till att kommittén sagt sig ha övervägt att med hänsyn

till stadgandets ringa praktiska betydelse låta det utgå ur brottsbalken har

departementschefen uttaJat, att det ej syntes uppkomma någon olägenhet

slajet hClt S °Pa bestammelsen’ varfor den icke upptagits i departementsför
Lagrådet

anser för sin del lämpligt, att lagen inskärper vikten av att den

som skall skota annans rättsliga angelägenheter icke handlar till förfång för

»ni"'' uTDeu ? “°5 -Cke OVanliSt att L ex- klienter i skilsmässomål

anse, a deras ombud avvikit från givna instruktioner och därigenom skadat

dem. Att styrka detta ar ofta svårt, men en bestämmelse i ämnet kan ha

sitt varde. Lagrådet förordar därför, att den av kommittén föreslagna bestämmelsen

far inflyta såsom tredje stycke i paragrafen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:is proposition nr 10 år 1962

B 451

10 KAP.

Lagrådet:

5 §•

Motsvarande paragraf i gällande lag, SL 23:5, innehåller såsom andra

stycke en bestämmelse av innehåll, att bokföringsbrott icke ma åtalas, dar

ej gäldenär inom fem år från det brottet förövades kommit i konkurs fått

eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar. Kommittén hade harutinnan

icke föreslagit annan ändring än att denna åtalsregel flyttats till en

särskild paragraf sist i kapitlet om gäldenärsbrott. I departementsforsl g

har bestämmelsen icke konstruerats som en åtalsregel, utan det har syn .

lämpligare att sammanföra regeln med brottsförutsattmngarna i övrigt.

Enligt lagrådets mening är det mindre tillfredsställande att upptaga ifrågavarande

bestämmelse i brottsbeskrivningen, eftersom det uppenbarligen ej

kan krävas att ett sådant rekvisit som framtida konkurs m. m. skall vara

täckt av uppsåt eller oaktsamhet. Den vidtagna andringen kan också medföra

oklarhet i preskriptionshänseende. Såsom bestämmelsen i gallande lag

och kommitténs förslag är avfattad korresponderar den med lydelsen av

stadgandet om beräkning av preskriptionstider i SL 5:16- ^enna överensstämmelse

torde böra bibehållas. Lagrådet förordar darfor att bestämmelsen

i fråga får behålla karaktären av åtalsregel och intages såsom andra stycke

i paragrafen. 12

12 KAP.

Lagrådet:

9 §•

Lagrådet förordar, att straffmaximum i 9 § liöjes till fängelse i ett ar, eftersom

det här kan vara fråga om ytterst allvarlig och omfattande fara som

bör avvärjas, exempelvis risk för radioaktiv strålning som beror stora områden.

10 §•

Jnstitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh.

Departementsförslaget innehåller i 22 kap. 2 § andra stycket bestämmelse,

att i fall som särskilt angivas skall dömas till ansvar for stämpling till bro

ävensom att med stämpling förstås, att någon i samråd med annan beslutar

gärningen, så ock att någon söker anstifta annan eller åtager eller erbjuder

sig att utföra den. Motsvarande bestämmelse har föreslagits av kommittén

(21: 2: 2 i dess förslag), och denna avgränsning av stämplingsbegreppet återfinnes

även i gällande lag, SL 3:2:1 tredje punkten.

s. 452 Kontrollera mot PDF

452 B

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

Därjämte föreslog kommittén, att i paragrafen om straff för försök föreredelse

eller stämpling till de allmänfarliga brotten (11: 12 i dess förslag)

s cnHe inforas bestämmelse om utvidgning av det allmänna stämplingsbe?

eppet Såsom stämpling till vissa av dessa brott skulle sålunda anses

TnaTt fö taf r1,,SaTerkan andra Gller 1 förbindelse med främmande

nakt för att forbereda, möjliggöra eller underlätta att sådant brott må för
ovas

under krig eller då riket hotas av krig. Liknande utvidgning föreslogs

C stämPIinS tiu högförräderi och till landsförräderi,

Kommln °f °VerJ°P^de tiH fiend^ (17: 12 och 20: 13 i dess förslag).

UrZrl ?rKUna 20: 13 1 Si“ fÖFSla§ utför»gt motiverat, varför stämp
farlfv

borde''«tvidgas såvitt anginge de för rikets säkerhet särskilt

t arliga brott varom här är fråga.

stänfnr3^6!!116111^01^5!3861 haF dCn aV liominittén förordade utvidgningen av

^ ingSbT?PCt 1 uPPta8its- Motiveringen till denna ståndpunkt har

lamnats i anslutning till 21 kap. 12 § i departementsförslaget. Av skäl som

läirr6/ S1Sftn^mnda la8rum förorda vi, att till förevarande paragraf

lagges ett andra stycke av innehåll, att såsom stämpling till de i paragrafens

Uer i Ä-TTJ ?r°''ten a"SeS iVe" a“ * -mverkanP3ran“a

eller i förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller

derlatta att sadant brott må förövas under krig eller då riket hotas av krig.

Lagrådet:

13 KAP.

2 §.

stänTnlle^t^Tr "1''10,83 "^^förfalskning, synes mindre tillfreds!

a“ande- Lagradet forordar. att beteckningen får utgå, oaktat frågan om

ehandhngen av ringa fall har behandlats i en särskild paragraf.

4, 5 och 7 §§.

Envar av dessa paragrafer i departementsförslaget upptar två straffskaor

nämligen eu som innehåller fängelse i högst fyra år och en för ringa

all som stadgar böter eller fängelse i högst sex månader. 4 och 7 §§ i gälande

lag innehålla särskilda skalor för grova fall. Enligt departements
iTl

^ r preskriPtionstiderna för de fall som nu omfattas av nor
malskalan

forlangas. Särskilt i fråga om 4 § skulle egendomliga verkning
såvälT

ochPP7 S^1113 V,diämfÖrelSe 1 §- EnHgt lagrådets mening böra

1 s t »a SOm 5 § innehålIa en normalskala, motsvarande skalan i

mfs Ä“Tdär aU StraffCt 1 6nVar aV ParaSraferna bestämhöit

- a 3 n § 6 1 hÖgSt tYå år> fÖr rin§a fal1 ti» fängelse i

der wtT högst* fyra 4r " "" gr°V> ““ f‘"*else’ s«

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 453

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

9 §•

De handlingar som avses i förevarande paragraf ha i departements förslaget

erhållit beteckningen »bruk av förfalskning». Att använda gemensamt

brottsnamn för förfaranden som skola bestraffas enligt de skilda

straffskalorna för olika typer av förfalskning synes emellertid icke lämpligt.

Lagrådet finner också brottsbeteckningen språkligt mindre tillfredsställande,

bland annat därför att ordet förfalskning i tidigare paragrafer

användes som beteckning å den brottsliga handlingen, ej det förfalskade

objektet.

I gällande lag sägs, att den skyldige skall straffas för »brukande av det

förfalskade». Enligt vad föredragande departementschefen uttalade vid lagrummets

tillkomst finge brottet efter omständigheterna betecknas såsom

brukande av falsk urkund, falsk signatur, falsk sedel o. s. v. Lagrådet

finner denna metod vara att föredraga.

11 §.

Iakttages vad lagrådet i det föregående förordat, bör nu förevarande paragraf

upptaga stadgande som straffbelägger försök eller förberedelse till

urkundsförfalskning, undertryckande av urkund, signaturförfalskmng,

penningförfalskning, märkesförfalskning, förfalskning av fast märke eller

brukande av vad som förfalskats så ock underlåtenhet att avslöja penningförfalskning.

Vidare bör angivas, att det dock ej skall dömas till straff

i ringa fall. I sak överensstämmer detta med departementsförslaget.

14 KAP.

Lagrådet:

1 §•

Enligt första stycket i SL 13: 4 skall ej dömas till straff, om utsaga som

avses i 1—3 §§ prövas vara utan betydelse för saken. Föredragande departementschefen

uttalade vid lagrummets tillkomst, att bestämmelsen fått

den angivna lydelsen för att understryka att vittnets eller partens egen

uppfattning om vad som är av betydelse för saken icke vore avgörande.

I departementsförslaget har i 1 §, liksom i 2 §, sasom brottsrekvisit införts

krav, att utsagan är av betydelse för saken. I remissprotokollet anföres

i anslutning härtill, att det bör vara ådagalagt att så är förhållandet

för att ansvar skall kunna ådömas samt att även ifrågavarande omständighet

skall omfattas av gärningsmannens uppsåt.

Lagrådet vill framhålla, att vittnen ofta icke äro insatta i vad som är av

betydelse i det mål, vari de skola avlägga sin berättelse, och att det ej heller

torde vara lämpligt att de närmare informeras därom. Något krav på

uppsåt från vittnets sida i fråga om den oriktiga uppgiftens relevans bör

s. 454 Kontrollera mot PDF

454 13

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

därför icke uppställas. Ej heller bör det tillkomma part att vid avgivande

av utsaga under sanningsförsäkran bedöma vad som är av betydelse och

darfor skulle omfattas av sanningsplikten. Det sagda gäller såväl positivt

oriktiga uppgifter som, förtigande. I sakens natur ligger i fråga om förtigande,

att ansvar för underlåtenhet att spontant lämna viss relevant upp“k*

kan ådomas ett vittne utan att det är fråga om uppenbara fall.

aDrådet hemställer salunda, att förslaget i förevarande avseende ändras

till överensstämmelse med gällande lag.

Den föreslagna särskilda brottsbeteckningen för ringa fall synes ei fullt

lamplig (jfr 2 §) och torde böra utgå. ‘ J

2 §•

skflltrvaQtfande de‘ l departementsförslaget upptagna rekvisitet, att utsagan

der 1 § aV betyddse for saken’ åberopar lagrådet vad som anförts un
I

förlaget har gäHande iags särskilda latitud för ringa fall fått utgå.

Med hansyn bland annat till preskriptionstiderna anser lagrådet, att paragrafen

bor innehalla en sådan skala och att denna bör såsom i kommittéors

aget 13: 2 upptaga böter eller fängelse i högst sex månader. Normalskalan

bor i sa fall vara fängelse i högst två år.

4 §•

Lagrådet erinrar om vad som anförts under 1 och 2 §§ och hemställer,

att forevarande paragraf får upptaga motsvarighet till första stycket i SL

§•

Gärningen beskrives i gällande lag med att någon väcker åtal med uppsat

att oskyldig ma bliva sakfälld. Bestämmelsen har i departementsförslaget

utan motivering ändrats till att avse, att någon väcker åtal mot oskylig

med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar. Härigenom uteslutes

b.„ a"nf| atal mot den som man tror vara sinnessjuk och antar skola bli

s ra nforklarad, enligt nu gällande terminologi. Någon anledning att ändra

omfattningen av det kriminaliserade området torde icke föreligga, och lagrådet

hemställer att stadgandet avfattas i enlighet med gällande lag.

I departementsförslaget har vidare uteslutits den i gällande lag upptagna

s calan för ringa fall. Lagrådet förordar — med hänsyn bland annat till

preskriptionstiderna — att bestämmelsen återinföres och att straffskalan för

nnga fall i enlighet med kommiltéförslaget bestämmes till fängelse i högst

sex månader eller böter. Normalskalan bör i så fall vara fängelse i högst två

6 §-

Forsta stycket i förevarande paragraf torde beträffande brottsbeskrivning

och strafflatitud böra jämkas i enlighet med vad lagrådet förordat i fråga

om 5 g. °

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 455

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Såsom andra stycke i paragrafen har i departementsförslaget upptagits

stadgande om straff för det fall att gärningsmannen icke insåg men hade

skälig anledning antaga att den som angivits till åtal var oskyldig. Enligt

gällande lag straffas däremot den som av grov oaktsamhet begår gärningen.

Förslagets brottsbeskrivning synes mindre väl återge det föreställningsläge

hos gärningsmannen som man torde ha avsett att träffa. Lagrådet förordar

därför, att bestämmelsen avfattas i enlighet med gällande lag.

7 §•

Lagrådet förordar, att första stycket i fråga om strafflalitud och andra

stycket beträffande brottsbeskrivningen jämkas i enlighet med vad lagrådet

hemställt angående 6 §.

8 §.

Brottsbeskrivningen torde, i enlighet med vad lagrådet förordat beträffande

5 och 6 §§, böra avse, att någon förvanskar eller undanröjer bevis med

uppsåt att oskyldig må bliva sakfälld eller med sådant uppsåt åberopar

falskt bevis. I överensstämmelse med gällande lag och kommittéförslaget torde

också en särskild skala för ringa fall böra upptagas och bestämmas till

fängelse i högst sex månader eller böter. Normalskalan bör i så fall vara

fängelse i högst två år.

10 §.

Även beträffande första stycket i denna paragraf vill lagrådet förorda, att

i anslutning till gällande lag och kommittéförslaget två straffskalor angivas,

nämligen en omfattande fängelse i högst sex månader och böter och en för

grova fall som upptar fängelse i högst två år.

11 §.

Lagrådet förordar att, i anslutning till gällande lag och i överensstämmelse

med kommittéförslaget, skalan uppdelas i två, nämligen en omfattande

böter och fängelse i högst sex månader samt en för de fall, då brottet med

hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller eljest är

alt anse som grovt, upptagande fängelse i högst två år.

I remissprotokollet har vid paragrafen redogjorts för en framställning av

Sveriges redareförening, däri uppmärksamheten fästs på det inom rederinäringen

praktiserade förfarandet att bortfraktaren i vissa fall utfärdar s. k.

rent konossement å inlastat gods, ehuru osäkerhet råder om godset verkligen

är helt anmärkningsfritt. Han erhåller därvid ofta en garantiförbindelse av

avlastaren, att denne skall hålla honom skadeslös för vad han kan nödgas

utge till mottagaren på grund av sitt ansvar för godsbeskrivningen. Föreningen

har uttalat, att förfarandet är hävdvunnet och nödvändigt för att

möjliggöra normala kommersiella transaktioner och att det icke borde falla

under någon brottsbeskrivning i strafflagen.

s. 456 Kontrollera mot PDF

456 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Föredragande departementschefen har för sin de], i anslutning till exempel

s°m anföras i framställningen, betonat att man vid bedömande av det

asyftade förfarandet har att beakta det ändamål för vilket konossementet är

ppiattat och att ansvar for osant intygande kan inträda endast om uppsåt

££ be“ffande **’" —"“S som

Problemet angående giltigheten av förbindelser av förut nämnt slag och

fiagan huru utfärdandet, mot erhållande av dylik förbindelse, av veterligen

oriktigt konossement borde straffrättsligt bedömas ha sedan länge varit föremal

or uppmärksamhet mom det internationellt sjörättsliga arbetet. Den

svenska sjölagen har såtillvida tagit ställning till det förra problemet som

föreskrift i lagen upptagits av innehåll, att om godset finnes icke motsvara

vad konossementet därom innehåller, bortfraktaren är pliktig att på mottagarens

begaran meddela, huruvida avlastaren avgivit förbindelse att hålla

bort raktaren skadeslös för oriktig eller ofullständig uppgift (indemnitets
WA

m°“agaren de''av sädan rörk,arlns 1,63 •

Den omförmälda bestämmelsen i sjölagen lärer icke ge någon vägledning

för det straffrättsliga bedömandet av utställande av konossement, som innehåller

medvetet oriktiga uppgifter. Vid den straffrättsliga bedömningen bör,

såsom departementschefen antytt, självfallet beaktas konossementets särs

lida natur. Det torde finnas fog för den uppfattningen, att konossementet

har en dubbel uppgift, nämligen att dels utgöra bevis av bortfraktaren om

mottagande av gods dels vara en utfästelse av honom att avlämna godset till

mottagaren. Vidare bör ej förbises, att konossementets rättsverkan ej är helt

densamma enligt de nordiska sjölagarna (se särskilt 160—162 §§) som enligt

en anglosaxiska rätten och den därpå grundade internationella konossementskonventionen

(se den svenska konossementslagen 3 § 4 mom )

Av det sagda framgår, att den straffrättsliga fråga som berörts i’förenamnda

framställning knappast kan besvaras så entydigt som man önskat

De speciella problem som här uppstå torde kunna uppmärksammas i samband

med den sjorättsliga lagstiftningen; åtskilliga förslag i ämnet ha framommit

och under senare tid varit föremål för diskussion inom Comité Maritime

International bl. a. vid 1955 års förhandlingar (se även Svensk sjöfartstidning

årg. 1955 s. 1521 ff, 1956 s. 994 f och 1957 s. 1129 f).

12 och 13 §§.

I förslaget har maximum för straffet i dessa paragrafer angivits till fängelse

i sex månader. I gällande lag är maximum fängelse i två år. Lagrådet

anser det föreslagna maximum för lågt med hänsyn till de ganska svåra fall

som kunna ingå under brottsbeskrivningarna. Det förtjänar också framhållas,

att preskriptionstiden enligt strafflagberedningens förslag kan bli väl

kort i svårare fall, om ej ett högre maximum bestämmes. Lagrådet förordar

en särskild straffskala för grova fall, omfattande fängelse i högst två år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 457

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Regeringsrådet Klackenberg.

14 §.

Beträffande förberedelse och försök till brott som här avses torde, för

sådana fall då brottet, om det fullbordats, skulle hava varit att anse som

ringa, böra införas en särskild undantagsbestämmelse, och denna bor enligt

min mening gälla även i fråga om försök till bevisforvansKmng.

15 KAP.

Lagrådet:

1 och 2 §§.

Enligt första stycket av SL 11: 1 straffas dels anstiftare och anförare dels

annan deltagare i folksamlingens förehavande. I departementsforslaget

orden »i folksamlingens förehavande» uteslutits. Då de uttalanden som vi

laarummets tillkomst gjorts angående innebörden av stadgandet utgå frå

angivande av bro.tssnbjekten, hemställer lagrä
det,

at/förslaget jämkas till överensstämmelse med den nuvarande besta

melsen.

Även 2 § torde böra jämkas på motsvarande satt.

8 §-

Enligt SL 11: 7 straffas den som offentligen hotar, förtalar eller smadar

folkgrupp med viss härstamning eller trosbekännelse. Ordet »smadar» har

kommitté-''och departementsförslagen utbytts mot »skymfar». Enligt kommitténs

motivering bär det skett för att klargöra, att endast uttalanden med

^Lagrådet^^^rar^at^de^ straffbelagda området skulle bli alltför snävt, om

denna ändring vidtages. Även en systematisk förföljelse medl smaddser i

tryckta skrifter skulle enligt förslaget gå fri från påföljd. Lagrådet hems a - ler därför att förslaget jämkas till överensstämmelse med gallande lag.

Vad angår uttrycket »förtalar» vill lagrådet med anledning av ett motivuttalande

hos kommittén framhålla, att det får uppfattas enligt sin vanliga

språkliga innebörd utan de inskränkningar som enligt ärekrankmngskapitlet

gälla beträffande förtal.

11 §•

Såsom lagrådet förut framhållit synes förevarande paragraf om tvegifte

böra flyttas till ett särskilt kapitel om brott mot familj. Om ett sådant kapi e

icke skulle komma att upptagas, torde stadgandet om tvegifte amphgen hora

införas i kapitlet om sedlighetsbrott, näst före den bestämmelse som uppta

stadgande om straff för försök m. m.

IG Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 458 Kontrollera mot PDF

458 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

12 §.

* fråtf °m brottsbeteckningen förordar lagrådet, att förslaget jämkas så

att brottet i narmare överensstämmelse med gärningsbeskrivningen betecknas

»sårande av tukt och sedlighet».

15 §.

I stallet for brottsbeteckningen dobbleri vill lagrådet förorda benämningen

äventyrligt spel (jfr 1 § lotteriförordningen). Straffskalan torde kunna vara

densamma i forsta och andra punkterna, d. v. s. böter eller fängelse i högst

sex månader. &

16 §.

Justitieraden Sjowall och Hagbergh samt regeringsrådet Klackenberg:

Vid tillkomsten av gällande bestämmelser om straff för fylleri ansåg riksdagen

önskvärt, att berusning som framkallats av andra medel än starka

drycker skulle behandlas för sig och icke hänföras under beteckningen fylen.

En sådan åtskillnad är även av praktisk betydelse bland annat för tilllampmngen

av lagen om nykterhetsvård och för domstolarnas skyldighet att

till kontrollstyrelsen meddela uppgifter om alkoholbrott. Vi förorda därför

att forevarande paragraf i förslaget i nämnda hänseende jämkas till överensstämmelse

med gällande lag.

Vad beträffar uttrycket »starka drycker» vilja vi erinra om att i 1 § av den

nya lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. på lagrådets förslag

använts uttrycket alkoholhaltiga drycker i motsättning till andra berusningsmedel.

Därvid har åberopats den terminologi som användes i nykterhetsvårdslagen.

Vi förorda, att uttrycket alkoholhaltiga drycker användes

aven i forevarande stadgande, vilket icke lärer innebära någon saklig ändring.

ö 5

16 KAP.

Lagrådet:

1 och 5 §§.

I SL 10: 1 och 5 kriminaliseras nu såsom självständiga brott dels att någon

förgriper sig med våld eller hot om våld å innehavare av ämbete eller

annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, då denne är i tjänsteutövning

eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjänsteåtgard

eller hämnas för sådan åtgärd, dels att någon förgriper sig med smädelse

eller annan missfirmlig gärning mot sådan person, om det sker i eller

för hans befattning.

I remissprotokollet anföres, att de gärningar varom här är fråga redan

vore såsom allmänna brottstyper belagda med ansvar i andra kapitel. Vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 459

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

som föranlett tillskapandet av särskilda brottstyper vore, att galningarna

riktades mot ämbets- och tjänstemän och fördenskull ansetts bora »

strängare bedömda. Denna konstruktion har enligt uttalande i protokol

icke synts systematiskt tillfredsställande. Det har därför föreslagits att beträffande

ifrågavarande brott de lagrum som i allmanhet aro tillämpliga

på det brottsliga förfarandet skola tillämpas men att vid bestammandet av

påföljden skall beaktas det förhållandet att brottet begåtts mot ambets- eller

tjänsteman. Till stöd för en sådan metod har åberopats den teknik som använts

i SL 25: 5.

Även om man med den metod som förordats i departementsförslaget kan

i tillräcklig mån straffbelägga de gärningar som här avses, aro enligt lagrådets

mening olägenheter förenade därmed ur andra synpunkter. Lagrådet,

som icke finner parallellen med SL 25:5 bärande, vill till en början

framhålla att departementsförslaget innebär straffskärpning för samtliga

gärningar’ som falla under 3—5 kap. i förslaget och som ej redan därstädes

belagts med strängare straff än fängelse i två år. Alla dessa brott ha sålunda

utan åtskillnad kommit att falla under en strängare strafflatitud an den

vanliga, när den angivna straffskärpningsgrunden tillkommer. Något behov

av eu sådan utvidgning i förhållande till gällande lag har icke uppgivits föreligga.

En följd bland andra av ändringen är, att preskriptionstiderna forlängas.

Vad särskilt angår ärekränkning synes det lagrådet, med hansyn

till den kritikrätt som måste tillkomma allmänheten, betänkligt att generellt

stadga straffskärpning därför att brottet riktas mot en ämbets- eller

tjänsteman. . ...

Lagrådet vill i övrigt nämna, att departementsförslaget i redaktionellt

hänseende ej är fullt tillfredsställande. Hänvisningen i 1 § till 3—5 kap. avser

att omfatta även bestämmelserna om försök m. m. i 3 och 4 kap. I 15 §

av nu förevarande kap. upptages en bestämmelse som straffbelägger försök

endast i visst annat fall, vilket kan verka missledande. Vidare märkes, att

straffbeläggandet av försök m. m. i 3 och 4 kap. skett med utgångspunkt

från de värderingar av brottens svårhetsgrad som där ägt rum men utan

beaktande av uppsåtet att angripa ämbets- eller tjänsteman.

På grund av det anförda och då enligt lagrådets mening den nuvarande

ordningen icke föranleder någon befogad erinran ur systematisk synpunkt

hemställer lagrådet, att 1 § i förevarande kap. avfattas i överensstämmelse

med 1 § i kommitténs förslag, som upptar de nödvändiga jämkningarna av

gällande lags bestämmelser i där avsett ämne.

Beträffande härefter ärekränkning av ämbets- eller tjänsteman, varom

nu stadgas i SL 10: 5, anser lagrådet, att någon särbestämmelse icke tarvas

för andra fall av ärekränkning än då man förolämpar vederbörande i eller

för lians befattning (jfr § 121 i danska strafflagen). Sådan förolämpning

innebär ofta ett störande av tjänsteförrätlning som bör beivras såsom brott

mot allmän verksamhet. Enligt 15: 5 i kommitténs förslag skulle helt generellt

straffbeläggas, att någon förgriper sig med ärekränkning mot den som

åtnjuter skydd enligt 1 §, i eller för hans befattning. Härunder inbegripes

s. 460 Kontrollera mot PDF

460 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Det Syne,S, iCke Påkallat 0ch kan även föranleda missförstånd

att vid sidan av straff stadgandet mot beljugande av myndighet i departe
mentsforslaget

upptaga jämväl straff för förtal av tjänsteman i förevaran
de^mriretf/ÖK-idari.

SålUr-da’ SåS°m andra stycke i 5 § införes stadgande

om straff, böter eller fängelse i högst sex månader, för den som föroläm
harttntgh°ni

''r atnJUte/ Skydd enHgt 1 § 1 eller för hans befattning och att

brottet betecknas missfirmelse av tjänsteman. 8

6 §•

^ld tlllkomsten av motsvarande lagrum i gällande lag uttalade departementschefen,

att den i då föreliggande kommittéförslag använda formuleannan

otillb5rliS förmån» kunde tänkas misstolkad på

föLåner H f TZ™ åsyfta före tjänsteutövningen lämnade

ormåner. Han foreslog darfor en återgång till då gällande lags uttryck »mulen

T °k" ?, g belönings- Denna lydelse antogs också av riksda
gen.

I det nu aktuella kommittéförslaget har ordet belöning ersatts med

ormån. Lagrådet hemställer, att förslaget, för undvikande av den otydlantte

lag1 SånSen Påtalades> jämkas till överensstämmelse med gäl
11

§•

Regeringsrådet Klackenberg:

Under stadgandet om främjande av flykt kunna uppenbarligen ingå gärnmgar,

som aro långt mindre allvarliga än vissa av de i 10 § såsom skyddande

av brottsling kriminaliserade gärningarna. Hur svåra dessa än må

vara, t. ex. undanröjande av bevis om mord eller högförräderi, är likväl hela

raden av de anhonga som uppräknas i tredje stycket av 10 §, fri från ansvar.

Det ar då svårt att forstå, varför icke samma mänskliga intressekollisioner

borde i viss utsträckning kräva beaktande vid de i förevarande paragraf avsedda

handlingarna. Att ett frihetsberövande av myndighet kommit emellan

synes icke vara tillräcklig grund för denna påtagliga ojämnhet i bedömningen.

Samhällsintresset att avslöja brott torde enligt nutida bedömnmg

icke vara av lagre valör än intresset att »straffet» till fullo utkräves

For undvikande av att ett blott och bart bispringande av den förrymde,''

exempelvis genom att låta honom få mat och husrum, må falla inom det

kriminaliserade området har departementschefen föreslagit den modifikationen

av brottsbeskrivningen, att i fråga om den som främjar flykt efter avvikandet

skall kravas att han gjort det genom att dölja den flyende eller

genom annan sadan åtgärd. Att kriminaliseringen sålunda begränsas till

dem, som varit aktivt verksamma för att hjälpa rymlingen att hålla sig

U°da"’.. SynetS Tara en PäfcgKg förbättring. Men jag ifrågasätter om man

icke därjämte bor tillgodose kravet på en med 10 § mera likartad bedömning

av brottssubjekten. Det är föga rimligt att såsom brottslig döma exempelvis

en moder eller hustru, som mottagit den förrymde sonen eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 461

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

maken i sin bostad och, när polisen kommer, hjälper honom att hålla sig

dold eller att försvinna från platsen.

En privilegiering av de anhöriga i samma utsträckning som i 10 § kan

å andra sidan icke ifrågakomma, eftersom under 11 § inrymmas mot myndighet

aggressiva gärningar, som uppenbarligen måste beivras av samhället,

även när de begås av närstående. En lämplig utväg torde vara att fullfölja

den uppdelning av gärningsbeskrivningen, som departementsförslaget antyder,

till två olika brott, nämligen ett mera kvalificerat, avseende den som

hjälper någon som berövats friheten att komma lös, och en lindrigare

brottstyp, avseende den som efter avvikandet aktivt främjar flykten. Vid

den senare brottsgruppen synas betänkligheter ej möta mot att stadga frihet

från ansvar för de i 10 § tredje stycket uppräknade anhöriga. Straffskalan

vid det grövre brottet, lämpligen benämnt rymningshjälp, torde i

anslutning härtill böra bli fängelse i högst två år eller, i ringa fall, böter,

medan skalan vid det lindrigare brottet — med beteckningen främjande av

flykt — synes böra stanna vid böter eller fängelse i högst sex månader.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att i 11 § stadgas, i ett

första stycke, att den som hjälper fånge, häktad eller anhållen eller någon

som eljest är för annat än sjukvård eller vård enligt barnavårdslagen berövad

friheten att komma lös skall dömas för rymningshjälp till fängelse

i högst två år eller, i ringa fall, till böter och, i ett andra stycke, att om någon

efter avvikandet främjar rymlingens flykt genom att dölja honom eller

genom annan liknande åtgärd skall dömas för främjande av flykt till böter

eller fängelse i högst sex månader, dock att till ansvar ej må fällas anhörig

som i 10 § tredje stycket sägs.

Lagrådet:

12 §.

Enär första stycket av denna paragraf inbegriper även grova fall — såsom

då någon med flygplan eller fartyg som belagts med kvarstad avviker för att

föra det utom räckhåll utanför riket — synes maximum i straffskalan icke

böra understiga fängelse i ett år. Det må erinras om att enligt gällande lag

två års fängelse är maximum.

15 §.

Iakttages vad lagrådet förordat under 1 och 5 §§, bör i förevarande paragraf,

såsom straffrättskommittén föreslagit, med undantag för ringa fall

straffbeläggas försök eller förberedelse till våld eller hot mot tjänsteman.

Regeringsrådet Klackenberg:

Om 11 § uppdelas på sätt jag föreslagit, bör i nu förevarande paragraf,

i stället för försök till främjande av flykt, kriminaliseras försök till rymningshjälp,

om det ej är ringa fall.

Därest uppdelning ej sker, bör i vart fall försök till främjande av flykt

— i konsekvens med vad som skall gälla vid försök till våld eller hot mot

tjänsteman — i ringa fall undantagas från kriminalisering.

s. 462 Kontrollera mot PDF

462 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

17 KAP.

Lagrådet:

2 §.

"Kommittéförslaget upptar i överensstämmelse med SL 9: 2 och 3 såsom

sjalvstandiga brott dels majestätsbrott, som bland annat omfattar misshandel

å Konungens person, m. m. dels ärekränkning mot Konungen eller

annan medlem av konungahuset. I departementsförslaget stadgas i stället

skärpning av de straff som eljest gälla för gärningar som avses i 3—5 kap.

v huvudsakligen samma skäl som lagrådet anfört under 16 kap. 1 och 5 §§

synes den metod som använts i gällande lag vara att föredraga och lagrådet

hemställer, att bestämmelserna i fråga avfattas i överensstämmelse med

kommittéforslaget. I fråga om ärekränkning torde brottsbeteckningen kunna

vara ärekränkning mot kunglig person och straffet bestämmas till fängelse

i högst två år eller böter.

* SL 9:4 stadgas nu straff för den som offentligen skymfar riksstyrelse,

vilken är satt i Konungens ställe, eller riksdagen, dess avdelning eller utskott.

Kommittén har föreslagit, att även förtal skulle straffbeläggas ävensom

att kretsen av skyddade organ skulle utökas med statsrådet. I departementsförslaget

har, av skäl som anförts under 16 kap. 5 §, icke upptagits

någon motsvarande bestämmelse.

Enligt lagrådets mening bör kapitlet lämpligen innehålla en sådan bestämmelse

om offentligt skymfande som gällande lag i nyssnämnda hänseende

upptar, och lagrådet hemställer att förslaget kompletteras därmed. Bestämmelsen

synes också böra inbegripa skymfande av statsrådet. Straffskalan

torde böra omfatta fängelse i högst två år eller böter.

5 §•

Detta stadgande saknar motsvarighet i gällande lag. Enligt kommittéförslaget,

som utformats med ledning av liknande bestämmelser i dansk och

norsk rätt, skulle stadgandet gälla den som med våldsamma medel eller

med utländskt bistånd övar tvång eller hot i avsikt att påverka den allmänna

åsiktsbildningen eller att inkräkta på handlingsfriheten inom politisk

organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom

sätter yttrandefriheten eller föreningsfriheten i fara. I departementsförslaget

föreslås bland annat den ändringen att handlingen beskrives som olaga

tvång eller olaga hot, varvid förutsättningen att den skett med våldsamma

medel eller utländskt bistånd fått utgå.

Genom att sistnämnda bestämning ersatts med att gärningen skall ha

skett medelst olaga tvång eller olaga hot har kriminaliseringen fått en annan

karaktär och vidare omfattning än i kommitténs förslag. Lagrådet kan

ej finna lämpligt att här medtaga alla former av olaga tvång eller hot som

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 463

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

inbegripas i 4 kap. 4 och 5 §§. Ä andra sidan märkes, att begränsningen till

-förutom olaga hot - olaga tvång är mindre lämplig aveni«■***

att den innefattar krav på att någon verkligen formåtts att gora,. W*

underlåta något, medan det i fråga om brott mot medborgerlig frihet gal

ler att kunna ingripa med straff på ett tidigare stadium.

Lagrådet hemställer därför, att gärningen liksom i

beskrives med att någon med våldsamma medel eller utländskt bistånd

övar tvång eller hot med det i paragrafen angivna uppsåtet.

7 §•

Därest lagrådets förslag under 2 § beaktas, böra även försök, förberedelse

och stämpling till majestätsbrott och annat brott som nu avses

9: 2 liksom underlåtenhet att avslöja sådant brott straffbeläggas.

18 KAP.

2 §•

Justiiieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Enligt straffrättskommitténs förslag skulle som krigsanstiftan straffas, att

någon, utan att det är högförräderi, med uppsåt att riket skatt 1

krig eller andra fientligheter åstadkommer fara därför med utländskt 1bistånd

eller med våldsamma eller svikliga medel. I departementsforslaget har

med anledning av anmärkning i ett remissvar uteslutits det fallet att garningen

skett med svikliga medel. ,, _ , .

Anmärkningen, som går ut på att uttrycket svikliga medel, skulle gora det

straffbara området alltför obestämt, synes oss knappast tillräckligt grundad.

Genom den begränsning som skett i departementsforslaget ha uteslutits sådana

fall som att någon uppsåtligen lämnar direkt osanna uppgifter till främmande

makt rörande svenska regeringens avsikter i en uppkommen kritisk

situation eller att någon söker framprovocera fientligheter genom att låta

flygplan göra överflygning av främmande makts område med falska kännetecken

o. d. Sådana åtgärder böra enligt vår mening kunna straffas enligt

lagrummet. I övrigt vilja vi framhålla, att ett tendentiöst skrivsätt, annan

ensidig tidningspolemik eller liknande uppenbarligen icke hör hit. Vi fororda

sålunda, att även svikliga medel nämnas i stadgandet.

Vad angår det fallet att gärningen sker med utländskt bistånd anse vi oss

böra nämna, att enligt vår mening ej därunder kan inbegripas att nagon

t. ex. i samverkan med likatänkande i ett nordiskt grannland i eljest laga

former söker påverka regering och riksdag att ingripa till hjälp åt samma

land. Att statsmakterna kunna taga intryck av en dylik meningsyttring kan

ej anses innebära, att den som givit sin mening till känna skapat »fara» för

att riket skall invecklas i krig. Den omständigheten att beslutet ankommer

på de ansvariga organen måste anses medföra, att kausalsammanhang mel
-

s. 464 Kontrollera mot PDF

464 B

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

lan meningsyttringen och sådan fara som förutsättes i lagrummet ej föreligger.

° J

Regeringsrådet Klackenberg:

Enligt min mening är en redaktionell jämkning av det föreslagna stadgandet

önskvärd för att det kriminaliserade området skall säkrare avgränsas.

Uttrycket att »riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter» kan tolkas

mer eller mindre vidsträckt. I första hand faller därunder, att riket skall

bil utsatt for fientlig åtgärd från främmande makts sida. Men det torde jämväl

omfatta, att svenska staten skall förmås att vidtaga sådan åtgärd mot

rammande makt. Även om skillnaden mellan angrepp och försvar stundom

an vara ganska formell, har frågan här avsevärd betydelse för omfattningen

av det kriminaliserade området.

Av straffrättskommitténs motiv kan icke med full säkerhet utläsas, huruV!da

den vidsträcktare tolkningen skulle vara avsedd. De mönster i dansk och

norsk ratt som kommittén åberopar syfta närmast på åtgärder utifrån mot

den egna staten. Måhanda har kommittén icke varit observant på den vidf

t°lkn*ng®“‘ E1Jest skulle den icke gärna ha återgivit innehållet

§ * norska strafflagen — där det talas om ett rättsstridigt föranledande

ilÄÄe,ler rlend,,lghele" - med au Norse

Det nya stadgandet synes böra formuleras så, att därunder icke kan falla

exempelvis den fara for krig, som en inom landet driven propaganda för

direkt militär hjälp åt ett av främmande makt överfallet nordiskt grannland

lihid wg£at* T m/Cket labilt läge’ ifa11 denna ProPaganda åtnjuter »ut!

ffrannl f,",- * m *V ^rsonli^ eller ekonomiskt stöd av medborgare

i grannlandet. För mera elakartade fall av påverkan av den allmänna opinio
en,

medelst subsidier från främmande makt eller från någon som handlar

i dess intresse, föreligga redan tillräckliga ingreppsmöjligheter (jfr tagande

dL“a rf Shk'',rderStÖd 1 13 S de,la 1 ~ ™ df“dr!

diska förebilderna synes i tydlighetens intresse böra åt stadgandet ges en

ormuienng, som begransar dess tillämplighet till gärningar vilka med

utländskt bistånd eller våldsamma medel åstadkomma fara för ätt krig eller

anstmannh-lg DCn dubbeItydi8a brottsbeteckningen krigs
heter»

* Samma $yfte UtbytaS mot beteckningen »anstiftan av fienthg
Jag

föreslår att 2 § får det innehållet, att den som med våldsamma medel

eller utländskt bistånd framkallar fara för att krig eller andra fientligheter

neXheVer tih f ^V^ ^ ” bögför-deri, för anstiftan av

iientligheter till fängelse, lagst två och högst åtta år.

Lagrådet:

För att trolöshet vid förhandling med främmande makt skall föreligga

ordras enligt gallande lag, att missbruket av förtroendeställningen orsaklt

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 465

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

riket »avsevärt men». I förslaget har detta utan motivering ändrats till» betydande

men». Då ändringen utan att det torde vara avsett kan medföra att

i uttrycket inlägges ett krav på större skada an hittills fordrats, forordar lagrådet

att formuleringen i gällande lag bibehålies (jfr under 21: 1).

5 och 7 §§.

Gärningsbeskrivningen för brottet vårdslöshet med hemlig uppgift i 7 §

andra stycket innehåller, att någon av grov oaktsamhet »befordrar eller

lämnar» vissa uppgifter av hemlig natur, överbefälhavaren har erinrat om

det fallet att någon förvarar hemlig handling ovarsamt och ifrågasa , om

icke ett förtydligande av stadgandet borde göras, enär ordalagen gåve ett intryck

att fråga vore endast om ett aktivt handlande och icke om underlåtenhet

att taga något i förvar. Departementschefen har understrukit, att även

oaktsamhet vid handhavande av hemliga uppgifter i tillräcklig omfattning

kunde hänföras under stadgandet. Lagrådet anser ett förtydligande önskvärt

och föreslår, att stadgandet får avse den som av grov oaktsamhet befordrar,

lämnar eller eljest röjer uppgift som avses i 5 § och som rör förhållande

av hemlig natur. Motsvarande ändring bör, om detta beaktas, vidtagas i 5 §.

8 §-

I stadgandet talas endast om »osant påstående», som är ägnat att framkalla

fara för rikets säkerhet. Den i 15 kap. 6 § i departementsförslaget använda

beskrivningen som även nämner falskt rykte synes lämpligen böra

nyttjas även här.

10 och 11 §§.

Förevarande paragrafer avse att ersätta SL 8:8, vilket lagrum i departementsförslaget

uppdelats så att 10 § i förslaget skall gälla skymfande av utländsk

rikssymbol och 11 § vissa andra kränkningar av främmande makt.

Den senare paragrafen har utformats såsom en allmän straffskärpningsgrund

vid brott som avses i 3—5 kap. i förslaget. Av huvudsakligen samma

skäl som anförts under 16 kap. 1 och 5 §§ anser lagrådet, att de brott som i

SL 8: 8 hänföras till kränkande av främmande makt böra bibehållas såsom

självständiga brottstyper. Det må även påpekas, att 11 § sista punkten i departementsförslaget

avviker från gällande lag beträffande skadegörelse å

egendom. I förslaget avses »egendom som innehaves» av främmande makts

representation här i riket, medan skyddet enligt gällande lag avser egendom

som finnes i lokal vilken innehaves av sådan representation. Med hänsyn till

svårigheten att avgöra, vilken egendom som bör hänföras till sådan som

innehaves av främmande makts representation, torde gällande lags gränsdragning

vara att föredraga.

Straffskalan vid kränkande av främmande makt, som enligt gällande rätt

är fängelse eller straffarbete i högst fyra år eller, om brottet är ringa, böter,

lorde böra bestämmas till fängelse i högst fyra år eller, i ringa fall, böter.

K»* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. B.

s. 466 Kontrollera mot PDF

466 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

14 §.

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh:

Av skäl som angivas under 21 kap. 12 § anse vi den av straffrättskommittén

föreslagna utvidgningen av stämplingsbegreppet böra godtagas vid

högförräderibrottet. I första stycket bör sålunda enligt vår mening upptagas

ett stadgande av innehåll, att såsom stämpling till högförräderi även

anses att träda i samverkan med andra eller i förbindelse med främmande

makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att sådant brott må förövas.

Regeringsrådet Klackenberg:

Av skäl som angivas under 21 kap. 12 § tillstyrker jag straffrättskommittens

förslag om vidgning av stämplingsbegreppet vid högförräderi, dock endast

såtillvida att såsom stämpling skall anses att träda i förbindelse med

främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att högförräderi

må förövas.

Lagrådet:

I sista ledet av andra stycket och i tredje stycket av departementsförslaget

straffbeläggas vissa culpösa fall, nämligen underlåtenhet att avslöja

vissa av de grövre brotten, när vederbörande icke insett men »haft skälig

anledning antaga» att sådant brott var å färde, samt medverkan till samma

grövre brott, då den medverkande »bort inse» att sådant brott var å färde.

I SL 8: 12 liksom i 17: 13 i kommittéförslaget är det subjektiva rekvisitet

ett och detsamma för båda nyssnämnda fall. Lagrådet anser det icke lämpligt

att här söka göra en distinktion mellan att någon haft skälig anledning

antaga, att brott var å färde, och att han bort inse detta. I kommittéförslaget

äro vidare båda bestämmelserna utformade som självständiga brott, medan

enligt departementsförslaget förutsattes att bestämmelserna i 22 kap. skola

tillämpas. Vad särskilt angår tredje stycket i förevarande 14 § vill lagrådet

framhålla, att det strider mot terminologin i 22 kap. att här tala om att någon

på grund av oaktsamhet dömes för »medhjälp» till brott som förutsätter

uppsåt.

Lagrådet hemställer på grund av det anförda, att såsom en särskild paragraf

upptages stadgande av innehåll, i ett första stycke, att om någon, som

med hänsyn till vad honom är veterligt, på grund av meddelad varning eller

eljest bort inse att högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande

makt eller spioneri är å färde, medverkar till gärningen, han skall dömas

till fängelse i högst två år eller böter, och i ett andra stycke, att detsamma

skall gälla, om någon, som bort inse att högförräderi, trolöshet vid förhandling

med främmande makt eller spioneri är å färde, underlåter att avslöja

vad som är honom kunnigt, när det kan ske utan fara för honom själv eller

någon av hans närmaste.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

B 467

19 KAP.

Lagrådet:

1 och 2 §§.

I förevarande paragrafer behandlas ämbetsbrotten tjänstemissbruk och

tagande av muta. Straffet för dessa brott föreslås skola vara suspension eller

avsättning. Om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst

två år. För grovt brott föreslås, att påföljden skall utgöra avsattnmg och

fängelse i högst sex år.

Såväl gällande lag som straffrättskommitténs förslag upptar for ifrågavarande

brott stadgande om att i ringa fall straffet skall vara allenast böter

Föredragande departementschefen har understrukit angelagenheten av att

det förkastliga hos brotten inskärpes i det allmänna medvetandet oc ur

denna synpunkt ansett det mindre lämpligt, att gärningar av så lindrig art

att böter vore tillfyllest som påföljd betecknades såsom tjänstemissbruk eller

tagande av muta. Med hänsyn härtill har i departementsforslaget ej

upptagits någon böteslatitud för ringa fall; sådana borde i stallet hanforas

till tjänstefel (4 §), vilket brott vore subsidiärt i förhållande till Övriga

självständiga ämbetsbrott.

Den omständigheten att en gärning anses ringa kan enligt lagrådets mening

svårligen inverka på tolkningen av brottsbeskrivningarna i 1 och 2 §§.

Även ringa brott måste sålunda hänföras dit, om rekvisiten i ovngt aro

uppfyllda. Den i departementsforslaget åsyftade ändrade gränsdragningen

mellan tagande av muta och tjänstefel skulle vidare, såsom påpekas i remissprotokollet,

innebära viss begränsning av ansvaret för sådana personer

(ledamöter av beslutande församlingar m. fl.) som ej kunna dömas för

tjänstefel enligt 4 § men väl för tagande av muta (jfr departementsförslaget

8 § andra stycket). Denna konsekvens synes icke önskvärd och bötesstraff

kan ibland vara det lämpliga i dylika fall. Även i övrigt kan särskilt

beträffande lägre befattningshavare böter i vissa fall vara en lämplig reak
-

På grund av det anförda hemställer lagrådet, att i 1 § första stycket i

överensstämmelse med gällande lag upptages bestämmelse, att i ringa fall

straffet skall vara allenast böter. Avsättning torde vidare i straffskalan för

normala fall böra nämnas före suspension.

Beträffande 2 § förordar lagrådet dels att ordet förmån, av skäl som anförts

vid 16 kap. 6 §, ersättes med ordet belöning, dels att strafflatituderna

ersättas med en hänvisning till 1 §. Brottsbeteckningen synes lämpligen

böra jämkas till »tagande av muta eller av otillbörlig belöning». Den alternativa

beteckningen tagande av otillbörlig belöning bör användas, när förmånen

ej kan antagas ha haft någon inverkan på tjänsteutövningen.

s. 468 Kontrollera mot PDF

468 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

3 §•

Justitieråden Walin, Sjöwuil och Hagbergh:

Enligt förevarande paragraf första stycket skall, om skäl äro därtill, för

brott mot tystnadsplikt dömas, förutom till suspension eller avsättning till

fängelse i högst ett år. Frihetsstraffet är nu i SL 25:3 fängelse, d. v.’s. i

högst två år. I 5 § av departementsförslaget upptages två års maximum i

fråga om de s. k. osjälvständiga ämbetsbrotten. Det synes följdriktigt, att

jämväl nu förevarande lagrum som längsta tid för fängelsestraffet får upplaga

två år. Att brott mot tystnadsplikt emellanåt kan vara ett mycket allvarligt

brott är tydligt.

4 §.

Lagrådet:

Enligt gällande lag bestraffas som tjänstefel, att ämbetsman åsidosätter

något åliggande av »försummelse, oförstånd eller oskicklighet». Departementsförslaget

nämner vid sidan härav, att ämbetsman »uppsåtligen» åsidosätter

vad honom åligger. Vid tillkomsten av den gällande bestämmelsen

forutsattes, att under det nuvarande uttrycket, som vunnit hävd, även rymdes

uppsåtliga fall, t. ex. då någon medvetet försummar att utföra viss uppgift

(jfr prop. till 1948 års riksdag nr 80 s. 320 ff). Samma uttryck användes

i 23 § allmänna verksstadgan och det synes förenat med vissa olägenheter

att där och i liknande sammanhang tillfoga uppsåtliga brott, utan den

karakteristik som följer av den nuvarande beskrivningen. Lagrådet anser

övervägande skäl tala för att icke rubba den gällande lydelsen av lagrummet.

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh tilläde, att straff maximum i

andra stycket för grova brott enligt deras mening borde vara fängelse i

två år.

Lagrådet:

5 §.

I anslutning till denna paragraf må påpekas, att straffrättskommittén i

sitt förslag upptog även vissa viktiga kompletterande bestämmelser om påföljderna

för ämbets- och tjänstemän. Bestämmelserna, som införts under

18: 6—8 och 14 i kommitténs förslag och i huvudsak motsvara SL 25: 6_8

och 13, ha på grund av sambandet med påföljdssystemet fått utgå för att

upptagas i brottsbalkens blivande tredje huvudavdelning.

Enligt lagrådets mening är det en given fördel att i förevarande kap.

kunna överblicka vad som skall gälla i de avseenden som reglerats i nämnda

bestämmelser. Lagrådet hemställer därför, att bestämmelserna upptagas

i kapitlet på sätt kommittén föreslagit.

7 §•

I paragrafen torde böra beaktas den brottsbeteckning som lagrådet förordat

beträffande 2 §. En komplettering erfordras vidare, om i kapitlet in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

B 469

föres stadgande motsvarande 18: 7 i straffrättskommitténs förslag och SL

25:7‘ g §.

Departementsförslaget npptar i 8 § stadganden om vilka

skola vara underkastade ämbetsansvar. Första stycket anger vilka som skola

vara underkastade ämbetsansvar fullt ut, medan andra ecb tredje styckena

stadga att vissa personer skola vara underkastade ambetsansvar enligt

vissa särskilt angivna bestämmelser i kapitlet.

Partiellt ämbetsansvar gäller nu enligt SL 25: 11: 2 för den som a

ordnad eller vald till ledamot av beslutande statlig eller kommunal forsa

ling eller sitter i jury eller beskattningsnämnd. Ansvaret galler i forsta han

beträffande ,ägande av muta oeh brott mot tystnadsplikt men aven bestam
melsen

om s. k. osjälvständiga ämbetsbrott i SL 25: 5 och påfoljdsreglem

i SL 25: 6 och 7 äro tillämpliga. . . . n

Kommittéförslaget upptog i förevarande hänseende ej några principiella

nvheter i jämförelse med gällande rätt. Förslaget innehöll däremot i 15.7

eu nytt stadgande om brott mot tystnadsplikt, vilket skulle galla för vissa

kategorier som ej falla under det nuvarande ambetsansvareh Stadgande

avsåg bland annat det fallet att någon, som utan ambetsansvar ar eller vant

anställd i allmän tjänst eller som fullgör eller fullgjort lagstadgad tjänsteplikt,

obehörigen yppar något som han därvid erfarit och ar pliktig att hemlighålla

eller olovligen utnyttjar sådan hemlighet.

Departementschefen har funnit befogat att i brottsbalken upptaga ett

stadgande om ansvar för brytande av tystnadsplikt, vilket aysåge vissa kategorier

som eljest ej äro underkastade ämbetsansvar och darfor ej omfattas

av 19 kap. 3 § i departementsförslaget. Detta har skett i den formen att

bestämmelse i ämnet har införts i nu förevarande paragraf. Som stöd för

denna placering har departementschefen anfört, att det har galide en utsträckning

i visst avseende av ämbetsansvaret och att det ej funnes anledning

att i den mån det utsträckta ansvaret drabbade anstallda i allmän

tjänst, utesluta möjligheten att såsom påföljd tillämpa suspension och avsättning

på samma sätt som eljest. I andra stycket av paragrafen har darfor

upptagits föreskrift, att den som, utan att vara underkastad fullt ambet - ansvar på grund av första stycket, är anställd i allmän tjänst eller som

fullgör lagstadgad tjänsteplikt skall vara underkastad ämbetsansvar efter

3 §.

Lagrådet har i och för sig ej något att erinra mot att i brottsbalken stadgas

ansvar för åsidosättande av tystnadsplikt jämväl för vissa kategorier

som ej omfattas av de nuvarande reglerna i strafflagen. Trots vissa betänkligheter

mot att ytterligare bygga ut de ålderdomliga stadgandena i SL

25- It anser lagrådet också frågan kunna regleras i förevarande paragraf.

Härvid torde emellertid böra undvikas att vid kriminaliseringen beteckna

ansvaret som en form av ämbetsansvar. En sådan konstruktion kan möjligen

få icke förutsedda återverkningar i arbetsrättsliga hanseenden. Lag
-

s. 470 Kontrollera mot PDF

470 B

Iiungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

rådet erinrar om att 1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt anknyter

till ämbetsansvaret och att enligt rättstillämpningen hinder i princip

ansetts föreligga mot att anställningsvillkoren för statliga och kommunala

tjänstemän med ämbetsansvar regleras genom kollektivavtal (jfr SOU

1944: 69 s. 434 ff). Vidare må framhållas, att 16 kap. i departementsförslaget

anvander termen ämbetsansvar för att bestämma vilka personkategorier

som skola åtnjuta där avsett skydd i eller för sin tjänst. Departementsförslaget

torde icke åsyfta att under ämbetsskyddet enligt 16 kap. inbegripa

även de befattningshavare som omfattas av den nya bestämmelsen om tystnadsplikt.

(Jfr även 20: 16 och 17 i förslaget.) På grund av det anförda

torde andra och tredje styckena i förevarande paragraf böra omredigeras.

Lagrådet vill här tillika framhålla, att gällande lags förbud mot att döma

ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling m. fl. till suspension

på grund av brott mot 2 eller 3 § bör bibehållas i förevarande paragraf,

aven om man i enlighet med departementsförslaget överför stadgandena i*

SL 25: 6 och 7 till avdelningen om påföljderna.

Lagrådet hemställer, att andra stycket av paragrafen får som första punkt

upptaga bestämmelsen, att den som är förordnad eller vald till ledamot av

beslutande statlig eller kommunal församling eller sitter i jury eller beskattningsnämnd

skall vara underkastad ämbetsansvar enligt 2, 3 och 5 §§

ävensom enligt de paragrafer som i kapitlet kunna upptagas som motsvarighet

till SL 25 : 6 och 7. Vidare bör föreskrivas, att suspension ej må ådömas.

Om i kapitlet upptages en bestämmelse motsvarande SL 25:7, bör

tillfogas,^ att den som är vald till ledamot av beslutande statlig eller kommuna1

församling^ ej må enligt bestämmelsen dömas till avsättning i annat

fall än då han dömes till fängelse. Som andra punkt i samma stycke bör

därefter upptagas föreskrift, att även för den som, utan att vara underkastad

ambetsansvar, är anställd i allmän tjänst eller fullgör lagstadgad tjänsteplikt

skall galla vad i 3 § sägs. Därest andra stycket erhåller denna avfattning,

synes tredje stycket kunna få innehålla, att vad i 2 och 3 §§ sägs om

den som varit ämbetsmän skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

den som varit underkastad ansvar varom i andra stycket sägs (jfr departementsforslaget

tredje stycket första punkten).

1 tredje stycket andra punkten i departementsförslaget har upptagits en

särskild bestämmelse om dem som fullgöra eller fullgjort lagstadgad tjänstep

lkt Bestämmelsen innebär, att de vid brott mot tystnadsplikt skola dömas

till allmän påföljd enligt 3 § tredje stycket, d. v. s. fängelse eller böter.

\issa

aro emellertid underkastade fullt ämbetsansvar (jfr 20: 20) och måste följakthgen

kunna i vanlig ordning dömas till avsättning eller suspension från

befattningen. Beträffande tjänstepliktiga som ej inneha befattning 1igger

i sakens natur, att avsättning eller suspension ej kan komma i fråga

och att sålunda enbart böter (resp. disciplinstraff) eller fängelse kan tilllampas.

medför dom å avsättning eller suspension/när utrymme

darfor finnes, ej att vederbörande befrias från själva åliggandet att full
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962 B 471

göra tjänsteplikt. Nyssnämnda bestämmelse torde på grund av det anförda

böra utgå.

Lagrådet vill i detta sammanhang slutligen fästa uppmärksamheten vid

att 5 och 7 §§ i förevarande kap. liksom 9 och 18 §§ i 20 kap. av departementsförslaget,

i överensstämmelse med SL 25: 5 och 10 och 26: 10 och 19,

använda uttrycket tjänsteplikt som sammanfattande beteckning för vad som

åligger vederbörande på grund av tjänsten. I departementsförslaget har nu i

förevarande paragraf införts uttrycket lagstadgad tjänsteplikt som beteckning

för åliggande enligt lag att utföra viss tjänst åt det allmänna. Denna

terminologi kan synas mindre tillfredsställande, men som uttrycket tjänsteplikt

i den senare betydelsen förekommer allenast i kombination med ordet

lagstadgad anser lagrådet, att något missförstånd svårligen kan uppkomma

och att förslaget därför i nu nämnt hänseende kan godtagas.

9 §•

Paragrafen bör kompletteras i enlighet med SL 25: 11: 3, om i förevarande

kap. intages stadgande motsvarande SL 25:7.

20 KAP.

Lagrådet:

1, 4, 5 och 6 §§.

Enligt det remitterade förslaget utgör påföljden för vissa i förevarande

kap. angivna brott, frånsett grova fall, disciplinstraff eller fängelse i högst

två år. I gällande lag är straffet i motsvarande fall disciplinstraff eller

fängelse (d. v. s. i högst två år). Förslaget avviker här i skärpande riktning

från den norm som eljest i allmänhet tillämpats när gällande straffskalor

av ifrågavarande typ ersatts med nya sådana. Då så högt straffmaximum

som fängelse i två år icke kan vara påkallat i normallatituderna för följande

brott, nämligen lydnadsbrott, ohörsamhet mot vakt, missbruk av förmanskap

och obehörig befälsutövning, hemställer lagrådet, att maximum

nedsättes till ett års fängelse i 1 §, 4 § första stycket, 5 § första stycket och

6 § första stycket. 1

1 §•

Bestämmelserna i SL 26: 7 och 8 om våld eller hot som utövas av krigsman

mot annan krigsman och missfirmelse av krigsman mot annan krigsman

ha i departementsförslaget, i överensstämmelse med den metod som

törslaget använt i 16 kap. 1 §, ersatts med regler om straffskärpning i fråga

om brott som eljest skola bedömas enligt 3-—5 kap.

Av huvudsakligen samma skäl som anförts vid 16 kap. 1 § anser lagrådet,

att den metod som använts i gällande lag och kommittéförslaget är att töre
-

s. 472 Kontrollera mot PDF

472 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

draga även här. I anledning härav hemställer lagrådet, att 7 § i förevarande

k n S * anslutninS tiU 19 = 7 i kommitténs förslag.

Beträffande härefter det fallet att krigsman ärekränker annan krigsman

förts^ ~.Under åberopande av vad under 16 kap. 1 och 5 §§ an
förts

rörande ärekränkning av tjänsteman — att i en särskild paragraf

man fene?rea"h* al1 kriS™an »om förolämpar annan krigs
disciplinstraff

eltr”f- JaT‘ c'' d6mas f” av krigsman till

disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. Förtal skulle sålunda i

311568 gälIa SL 26: * bedömas enligt reglera

9 §•

fängelse fförsm Jtl" norma,latilu<ien uppvigling disciplinstraff eller

det anser II ™ sänk,s tin fängelse ser månader. Lagrå
fängelse

i''e“, är " ‘ n0rma"alit“‘l“ bestämmas lägre in®,ill

10 §•

ÄäsäSsS;

12—14 §§.

A “m^SLrid S

“å stTetel “ra U‘bjtM

Lagrådet:

17 §.

Av samma skäl som anförts vid 19 kar» i s frw-rf •

icke böra särskilt nämnas, åt, tjänstefel kan L

18 §.

i ,orde förs,a ^k«

försök, förberedelse eller stämpl,”g m lä d dl"“hm m |7-'' S,raffbelS88''s

Mga ej är om ringa fa],

de^öriiålundel^mellan^öterllcii disciplinstraff^ b''slärmm:lscr angåen»cb

2 (jfr lagen den 30 jnn, ,948

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 473

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

melserna ha fått utgå ur departementsförslaget för att upptagas i samband

med lagstiftningen om påföljderna. Lagrådet anser, att bestämmelserna ha

så nära samband med strafflatituderna att de bora inforas i forevarande

kap., efter stadgandet om straff för försök m. m.

21 KAP.

Lagrådet:

1 §•

Enligt första stycket i förevarande paragraf ar en förutsättning för stra

barhet för landsförräderi, att gärningen varit ägnad att medföra betydande

men för rikets krigsmakt eller eljest för försvaret av nket eller innefattat

betydande bistånd åt fienden. Avsikten lärer icke vara att genom anvandande

av ordet .betydande», i stället för gällande lags bestämning »avsevärt»,

inskränka det straffbara området. Lagrådet förordar pa denna punkt

en återgång till gällande lag. Vidare synes, i såval namnda stadgande sou

bestämmelsen i paragrafens andra stycke angående landssvek, bora med försvaret

uttryckligen jämställas folkförsörjningen (jfr brottsbeskrivningar

i 12:4 och 18:5 av departementsförslaget). En motsvarande ändring torde

i så fall böra vidtagas under punkt 2 i paragrafen.

11 §‘

Straffet för folkrättsbrott är, frånsett grova fall, för närvarande högst

straffarbete i fvra år. Det remitterade förslaget anger straffet till böter eller

fängelse i högst fyra år. Lagrådet förordar, att fängelse upptages sasom

det normala straffet samt att i ringa fall må domas till böter eller, o

gärningsmannen är krigsman, till disciplinstraff. Att disciplinstraff kan

komma i fråga för krigsmän, i stället för böter, bör sålunda uttryckligen

nämnas.

12 §.

Justitieråden Walin, Sjöwall och Hagbergh.

Första stycket i paragrafen kriminaliserar försök, förberedelse eller

stämpling till landsförräderi, landssvek eller överlöpande till fienden ävensom

underlåtenhet att avslöja sådant brott. Straff inträder for förberedelse

eller stämpling under tid då riket hotas av krig, ockupation eller andra

fientligheter, ändå att fientligheter icke utbrutit. I andra stycket stadgas

straff för den som underlåter att avslöja landsförräderi, landssvek eller

överlöpande till fienden, jämväl om han icke insett men haft skälig anledning

antaga att brottet var å färde. ......

Det må erinras om att de bestämmelser om försök in. m. som i forslaget

upptagits i 18 kap. 14 § ha utformats efter samma system som de nu refe
-

s. 474 Kontrollera mot PDF

474 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

rerade föreskrifterna. Såvitt angår underlåtenhet att avslöja brottslig gärnmg

kompletteras bestämmelserna av 22 kap. 6 § första stycket i departementsforsläget

Av detta stadgande framgår bl. a., att sådan underlåtenhet

för straffbarhet förutsätter att avslöjandet av brottet kan ske utan fara för

vederbörande själv eller någon av hans närmaste

Straffrättskommittén hade i 20: 13, liksom i bestämmelserna om vissa

an farliga brott i 11: 12 och högförräderi i 17: 12, givit begreppet stämpmg

ett vidsträcktare innehåll än enligt de allmänna reglerna (jfr 22-2?i

departementsforsJagetj. Såsom stämpling till nu ifrågavarande brott skulle

enligt dess förslag anses även att träda i samverkan med andra eller i för
Sto.

lÄ “ Brbereda'' m5i"6S5ra e"W <“ *

Departementsförslaget upptar ej kommitténs förslag om utvidgning av

tamphngsbegreppet. Föredragande departementschefen har som skäl härtill

åberopat bland annat, att det kunde ifrågasättas om det rätta medlet

vid ingripande på ett tidigt stadium mot verksamhet av förevarande sam
^

^°re Cn kriminalisering den typ kommittén för*“

dyllk kriminalisering knappast torde medföra något efktivt

skydd. Departementschefen har vidare uttalat, att det mest effektiva

skyddet mot opålitliga element vid krig eller krigsfara i stället torde vara

en noggrann övervakning i förebyggande syfte.

En övervakning av misstänkta svenska medborgare, flyktingar och andra

utlänningar i syfte att hindra dem från brottslig verksamhet av ifrågava1

ande art måste tydligen kunna följas av erforderliga ingripanden. Om det

avses att vederbörande skall i administrativ ordning omhändertagas som

opålitlig, synes medlet principiellt mera betänkligt än om ingripande må

ske genom åtal för stämpling enligt den tilläggsbestämmelse som kommittén

oror åt. Hur stor praktisk betydelse som i övrigt bör tillmätas en sådan

knminahsenng är naturligen svårt att säga, men den torde dock ge viss

möjlighet att efterspana och avslöja komplotter på ett tidigare stadium än

eljest kunnat ske. Att förfarandet i fråga stämplas som straffbart bör va!

också ha sm betydelse, även om de mest aggressiva icke låta sig avskräckas.

Jnhe-Stfa darfor. till förevarande paragraf lägges en punkt av inneäll

att såsom stämpling till de i paragrafens första punkt upptagna brotten

?.! an^!s aven att trada 1 samverkan med andra eller i förbindelse med

lienden för att forbereda, möjliggöra eller underlätta att dylikt brott må

1orovas.

Regeringsrådet Klackenberg:

Den av straffrättskommittén föreslagna utvidgningen av stämplingsbegreppet

vid för rikets säkerhet särskilt farliga brott torde ha sin väsentliga

e J e se i e möjligheter, som kriminalpolisen därigenom skulle erhålla

a pa ett tidigt stadium sätta in effektiv spaningsverksamhet mot personcr

som misstankas för opålitlighet i dylikt hänseende. Denna obestridliga

fordel hos forslaget måste emellertid vägas mot nackdelarna av vaga och

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 475

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

starkt tänjbara gränser för det kriminaliserade området vid brott med mycket

allvarliga påföljder. Under politiska orostider, nå spanningen mellan

olika folkgrupper och motsättningarna exempelvis mellan dem, som i ett

konfliktläge finna ett militärt ingripande av värt land nödvändigt och dem,

som lika bestämt vilja bevara freden, kunna vara oerhörda, ar de or rättssäkerhetens

bevarande erfarenhetsmässigt av betydelse att domstolarna åtnjuta

stödet av klara gränser. Vid lagstiftarens avvägning maste självfallet,

såsom ock framgår av brottsbalksförslaget, även denna ra«»“J

punkt tillgodoses med viss måtta. Jag hyser hkval betänkligheter mot att

kriminalisera en handlingstyp som består i >att träda i samverkan med

andra för att förbereda, möjliggöra eller underlätta» att landsforraden

m fl allvarliga brott må förövas under krig eller då krig hotar. Om exempelvis

det åsyftade landsförräderiet skulle bestå i att man »genom osann

framställning sprider misströstan bland allmänheten» eller begår »annan

dylik förrädisk gärning», ägnad att medföra avsevärt men för krigsmakten

eller försvaret av riket (21: 1 p. 3 och 5), lärer det for den enskilde vara

omöjligt att på förhand bedöma, när grovt brottslig stämpling ^nses inträda,

för den händelse han, kanske av omtanke om landets basta på langr

sikt börjar arbeta för att förbereda eller underlätta spridandet bland allmänheten

av andra uppgifter än sådana som av militärledning eller officiella

informationsorgan anses för sanna och nyttiga. Icke ens under «

riket allvarliga tider böra, enligt min mening, gränserna för den medborgerliga

säkerheten göras så ovissa och tänjbara i ett demokratiskt samhälle.

Mot förslaget att vidga stämplingsbegreppet till att omfatta att någon i

angivet syfte träder »i förbindelse med främmande makt» eller »i förbindelse

med fienden» synas invändningarna mindre, eftersom dar föreligger

ett påtagligt handlingsmoment, som även gärningsmannen sjalv måste ha

insett betydelsen av. I denna del är jag beredd att tillstyrka straffrattskommitténs

förslag om vidgning av stämplingsbegreppet, såvitt angar hog orräderi,

landsförräderi, landssvek och överlöpande till fienden.

Lagrådet:

Vad angår stadgandet i paragrafens andra stycke om ansvar for den som

underlåter att avslöja vissa brott jämväl om han icke insett men haft ska\i„

anledning antaga att brott var å färde, synas övervägande skal tala för

att stadgandet, på sätt skett i kommittéförslaget, utformas som en självständig

brottsbestämmelse. Straffet torde böra angivas till fängelse i högst

två år för normala fall, med tillfogande att i ringa fall må domas till böter

resp. disciplinstraff (jfr ovan vid 11 §). Stadgandet kan i enlighet harmed

få det innehållet, att om den som bort inse att landsförräderi, landssvek eller

överlöpande till fienden är å färde underlåter att avslöja vad som ar honom

kunnigt, när det kan ske utan fara för honom själv eller någon av

hans närmaste, han skall dömas till fängelse i högst två år samt att i ringa

fall må dömas till böter eller, om han är krigsman, till disciplinstiaff.

s. 476 Kontrollera mot PDF

476 B

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Straffrättskommitténs förslag upptog, i överensstämmelse med SL 27: 13,

ett stadgande om möjlighet för domstol att nedsätta eller fria från straff

om straffbar gärning, då riket är i krig, förövats av någon som därvid icke

saknat anledning antaga att den enligt krigsbruk var tillåten. Departementstorslaget

upptar icke någon sådan bestämmelse, med hänsyn till att framdeles

kunde komma att i brottsbalken inarbetas allmänna bestämmelser om

nedsättning eller eftergift av påföljd vilka eventuellt gjorde särskilda föreskrifter

i ämnet överflödiga.

Lagrådet håller före, att en regel av den natur som kommittén förordat

lämpligen bör intagas i förevarande kap.

17 §.

Lagrådet förordar, att efter nu ifrågavarande paragraf, som redaktionellt

torde böra jamkas något, i enlighet med kommittéförslaget upptages en

ermran om att dödsstraff kan tillämpas i vissa fall enligt vad särskilt är

stadgat.

Iakttages detta, torde motsvarande hänvisning i 1 kap. 4 § böra utgå.

22 KAP.

Lagrådet:

De i detta kap. föreslagna bestämmelserna om försök, förberedelse,

stämpling och medverkan till brott äro i första hand tillämpliga inom brottsbalken.

Som förut nämnts skulle de emellertid enligt 1 kap. 9 § i departementsförslaget

tillämpas jämväl inom specialstraffrätten. Lagrådet erinrar

om vad som anförts vid behandlingen av nämnda paragraf. Därvid uttalade

lagrådet sig för att paragrafen skulle utgå ur förslaget men avsåg att såvitt

angår medverkansreglerna, återkomma till frågan vid behandlingen av 4 §

i förevarande kap.

4 §•

Departementsförslaget upptar som andra stycke i paragrafen en ny regel

av innehåll att i fråga om gärning, som icke är belagd med annan påföljd

an böter, ansvar enligt första stycket ej må ådömas annan medverkande

an den som utfört gärningen. Bestämmelsen skulle på grund av 1 kap. 9 §

i förslaget bli tillämplig även inom specialstraffrätten, där den skulle få sin

huvudsakliga praktiska betydelse. Regeln blir dock enligt förslaget ej ovillkorlig.

I sista stycket av förevarande paragraf angives nämligen, liksom i 1

Kap. 9 fc, att det sagda ej skall gälla, om annat följer av vad för särskilda

tall ar stadgat. Detta undantag anses ej förutsätta, att avvikelse från regeln

ar uttryckhgen stadgad, utan skall inbegripa även sådana fall som att motivuttalanden

till viss bestämmelse ge stöd för dylik avvikelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 477

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Vad först angår tillämpningen av nämnda bestämmelse inom brottsbalkens

område i fall då straffskalan endast upptar böter vill lagrådet framhålla,

att stadgandet innebär ett principiellt avsteg från huvudrege n

träffande fleras medverkan till brott. Enligt det system som genomfördes

„enom 1948 års lagstiftning ådrar sig var medverkande självständigt st

ansvar, och ingen form av medverkan är accessorisk. Denna reglering har

medfört den betydande fördelen att det icke, såsom tidigare, ar behövligt a ,

om gärningen begåtts av anställd i arbetsgivarens intresse eller av minderSg

eller sinnessjuk, använda sig av begreppet medelbart garnmgsmannaskap

eller liknande för att kunna döma anstiftare till ansvar. Aven andra

fördelar ha vunnits, såsom att den medverkande som står narmast brottet

kan, om gärningen är straffbelagd även vid oaktsamhet, domas för culpos

medverkan medan annan medverkande kan domas for dolos medverkan i

samma brottsliga effekt eller omvänt. f

Enligt förslaget skulle de tidigare svårigheterna återkomma, nar -

latituden för brottet eller för ringa fall av gärningstypen innehåller endas

böter. Detta synes innebära en avsevärd olägenhet. Det bor framhållas, att

även om gärningsmannen dömes till ett kanske betydande fange sestraff,

annan medverkande skulle gå fri, om dennes medverkan anses falla mom

en latitud för ringa fall som innehåller endast böter, alldeles oavsett om

ett högt bötesstraff skulle framstå som motiverat för hans del. Vidare vill

lagrådet framhålla, att även anstiftan till brott skulle bil straffn enligt den

föreslagna regeln oaktat anstiftan av gammalt ansetts likvärdig med garningsmannaskap,

en bedömning som alltjämt synes i huvudsak välgrundad.

Det bör även påpekas, att latituderna för ringa fall i förslaget icke synas

ha avfattats med tanke på nu ifrågavarande återverkan på tillämpligheten

av medverkansreglerna samt att det kan vara lagtekniska skäl som

föranlett att en handling kriminaliserats som medverkan och icke som ett

självständigt brott. , „ .

I departementsförslaget har med fog under regeln ej medtagits det fallet

att brottet är belagt allenast med disciplinstraff. En sådan distinktion mellan

böter och disciplinstraff medför emellertid vissa speciella svårigheter,

eftersom disciplinstraff och böter äro alternativa i fråga om vissa brott.

Med det sagda vill lagrådet ej bestrida, att det kunde vara önskvärt att

genom en lämplig regel förekomma att åtal för medverkan till brott utsträckes

alltför långt i periferin, t. ex. genom lämplig begränsning av den

s. k. legalitetsprincipen i fråga om allmän åklagares åtalsplikt.

Av remissprotokollet framgår, att bestämmelsen avsetts skola få sin

huvudsakliga betydelse inom specialstraffrätten. Såsom lagrådet tidigare

uttalat har man kommit fram till en ganska säker ståndpunkt om tillämpligheten

av medverkansreglerna utanför strafflagens område, utom möjligen

såvitt angår mera bagatellartade förseelser. Straffrättskommittén har

understrukit att viss tvekan kan föreligga i sistnämnda hänseende och —

efter genomgång av ett stort antal specialstraffrättsliga bestämmelser —

s. 478 Kontrollera mot PDF

478 B

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

ansett sig bora fororda, att medverkansreglerna uttryckligen utsträckas till

att avse sådana brott inom specialstraffrätten som icke äro belagda med alenast

böter eller disciplinstraff. Den nuvarande ovissheten angående medverkansreglemas

tillämpning skulle undanröjas genom nu ifrågavarande

regel och dan låge den väsentliga betydelsen av förslaget på denna punkt.

Föredragande departementschefen har för sin del uttalat bland annat, att

kommitténs utredning syntes visa, att det vore en lämplig avgränsning av

medverkansansvarets tillämpning inom specialstraffrätten att utesluta bötesbrotten

samt att departementsförslaget i stort sett anknöte till vad som

nu galler enligt lagstiftning och praxis. Departementschefen har tillagt, att

det dock ej vore uteslutet att regeln kunde påkalla justeringar i en eller annan

specialstraff rättslig författning och att frågan därom torde komma att

uppmarksammas vid den översyn av specialstraffrätten som för närvarande

pagar. Som forut nämnts skall enligt departementsförslaget, i motsats

till kommittéförslaget, straff för medverkan kunna inträda, om endast

disciplinstraff kan följa å brottet.

, E" !etgal re8lerin8 av medverkansreglemas tillämplighet inom specialstraffratten

ar i och for sig önskvärd. Enligt lagrådets uppfattning kan det

emellertid befaras, att det föreslagna principiella avsteget från vad som nu

galler i denna del kan vålla kännbara olägenheter. Bötesstraff förekommer

efta inom narmgslagstiftningen o. 1. beträffande förseelser, som kunna begås

av en anstalld efter anstiftan av arbetsgivaren eller med annan medverkan

av denne. I praxis torde åtal i stor utsträckning riktas mot arbetsgivaren.

Det ar också säkerligen i många fall naturligt att betrakta denne

som gärningsmän, när den anställde varit ett osjälvständigt redskap. I andra

fan ar det icke möjligt eller lika naturligt att betrakta arbetsgivaren

som gärningsmän och han skulle då enligt förslaget kunna gå fri, om ej

strangare straff an böter finnes stadgat. Detta synes icke lämpligt. Det är

i ovngt att marka, att specialstraffrättens strafflatituder icke äro utformade

efter något enhetligt system och därför ej väl lämpa sig för en gränsdragning

av den art varom här är fråga. Brott av ungefär samma svårhetsgrad

torde i den specialstraffrättsliga lagstiftningen vara belagda än med

u eslutande bötesstraff än med böter eller fängelse på kortare tid, och detta

utan att författningen ger någon som helst antydan om hur straffbuden

skola tillampas i fråga om medverkan till brotten. Den klarhet som åsyftas

med den nu ifrågasatta regeln skulle dessutom grumlas genom bestämmelsen

i paragrafens sista stycke, att vad i lagrummet sägs ej skall gälla om

annat fdjer av vad for särskilda fall är stadgat. Denna bestämmelse avser

som forut nämnts ej allenast uttryckliga undantag i de särskilda lagarna.

Lagrådet måste med hänsyn till det anförda avstyrka den föreslagna bestämmelsen

i andra stycket av förevarande paragraf. Vad särskilt angår

önskemålet att vinna klarhet om medverkansreglemas tillämplighet inom

specialstraffrätten anser lagrådet, att som några praktiska svårigheter för

narvarande knappast föreligga det i allt fall icke bör ifrågakomma att av

namnda skal föregripa resultatet av pågående utredning för översyn av spe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 479

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

cialstraffrätten. Vid denna torde böra eftersträvas att finna en iamFligare

metod för frågans praktiska lösning än att göra ett principiellt betydelsefullt

avsteg från regleringen av medverkansansvaret.

6 §•

Sista punkten i första stycket innehåller en erinran om att i vissa fall

straff inträder för underlåtenhet att avslöja brott, aven om vederbörande

ej insett men haft skälig anledning antaga att brottet var å farde. Därest bestämmelserna

i 18 kap. 14 § och 21 kap. 12 § i departementsforslaget kompletteras

på sätt lagrådet vid dessa lagrum hemställt, blir sagda punkt

förevarande paragraf överflödig.

Straffrättskommitténs förslag upptog i 22:9 den nuvarande bestämmelsen

i SL 3: 7, att straff som lagen utsätter för det fall att man genom brott

bereder sig vinning eller tillägnar sig något jämväl skall tillämpas, då man

avsiktligen bereder annan vinning eller tillägnar annan något. Bestämmelsen

har fått utgå ur departementsforslaget, under motivering att vad dar

utsäges syntes gälla utan särskilt stadgande.

I tydlighetens intresse finner lagrådet önskvärt, att regeln får kvarstå

(jfr departementschefens uttalande i samband med 1942 års strafflagstiftning,

prop. nr 4 s. 202). Bestämmelsen synes kunna placeras sist i förevarande

kap.

23 KAP.

Lagrådet:

1 §•

Beträffande de nödvärnsfall som först nämnas i paragrafen synes uttrycket

»orättmätigt angrepp» i gällande lag vara att föredraga framför uttrycket

»brottsligt angrepp» i departementsforslaget. Angrepp från minderårig eller

sinnessjuk torde rymmas under den nu gällande lydelsen.

Vad härefter angår rätten att bruka våld mot olovligt inträngande eller

kvarstannande anser lagrådet, att denna rätt är alltför begränsad i departementsförslaget,

då den må brukas endast för att skydda bostad och därtill

hörande gård eller trädgård. Lagrådet vill erinra om att det nuvarande

stadgandet i SL 5:8 ger rätt till nödvärn, då någon olovligen inträngt i

rum, hus, gård eller fartyg — oavsett om det är någons hemvist — och

tillika ger sådan rätt mot den som vägrat att efter tillsägelse bege sig från

annans hemvist. Det må anmärkas, att till »gård» lärer vara att hänföra

s. 480 Kontrollera mot PDF

480 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

även upplagsplats, byggnadsplats o. 1. (jfr SOU 1934:56, s. 21). Enligt

lagrådets mening bör det icke komma i fråga att göra någon inskränkning i

ratten till nödvärn i fall som omfattas av nämnda bestämmelse, ehuru våldet

har liksom eljest måste anpassas efter omständigheterna. Ä andra sidan

lar agrådet icke funnit tillrådligt att utan närmare utredning förorda

att nodvarnsrätten utsträckes så att den komme att täcka alla fall av olovlgt

kvarstannande som skulle kunna bestraffas enligt lagrådets förslag vid

kap. 6 §. För vissa fall torde nödrätt enligt 4 § i förevarande kap. subsidiärt

stå till buds. r

Lydelsen av den föreslagna paragrafen torde även i övrigt böra jämkas

nagot, därvid andra stycket lärer kunna med fördel uppdelas på två punkter.

Lagrådet forordar, att första punkten får innehålla att det är nödvärn, då

nagon soker avvärja ett påbörjat eller överhängande orättmätigt angrepp på

person eller egendom eller betvinga den som hindrar att egendom återtages

på bar gärning, såvitt ej handlingen med hänsyn till angreppets beskaffenhet

och vad som skall värjas är uppenbart oförsvarlig. I en andra

1 ?f,nes bÖra 1 nära anslutning till gällande lag stadgas att detsamma

skail galla, da man soker hindra annan att olovligen intränga i hus, rum,

gård eller fartyg eller vill därifrån avlägsna någon, som inträngt olovligen

eller, om det ar bostad, eljest vägrar att på tillsägelse lämna denna.

z ocn a

Andra stycket första punkten i 2 § upptar även rymning av den som

ej ar fange, haktad eller anhållen men är omhändertagen på annan grund.

Enhgt denna lydelse skulle våld få användas även mot alla dem som av

slu dä anlednmgar omhändertagits enligt sociallagstiftningen, t. ex. för samhaUsvurd

enligt barnavårdslagen. Enligt lagrådets mening kan detta måhanda

fora for långt, även om våldet förutsättes skola vara »försvarligt».

agradet forordar därför, att uttrycket »omhändertagen» utbytes mot »berövad

friheten». Härunder inbegripes den som intagits på anstalt såsom sinnessjuk

eller för skyddsuppfostran. I enlighet med det sagda bör i andra

PU„ e" 01''det »omhändertagas* utbytas mot »gripas», som därvid förutsattes

bibehålla samma betydelse som i gällande lag. I övrigt må erinras

att paragrafen icke avser att fullständigt ange offentliga organs befogenheter

att använda våld. °

Enligt sista punkten i samma stycke må i stycket angiven våldsanvändning

aga rum jämväl om »i dessa fall våld, hot om våld eller motstånd övas

av annan an förut nämnts». Det är ej tydligt, på vilka fall stadgandet syftar

Lagrådet forordar, att bestämmelsen efter erforderlig jämkning av lydelsen

liksom motsvarande stadgande i gällande lag, upptages som ett särskilt stycke

i paragrafen och får avse alla fall som angivas i andra stycket.

I tredje stycket av 2 § föreskrives, att om någon enligt paragrafen har

rat att ova våld, samma rätt tillkommer envar som biträder honom, såvitt

hjälpen begärts eller eljest med hänsyn till omständigheterna varit påkallad

Nu angiven begränsning saknas i gällande lag och något praktiskt behov

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 481

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

därav har icke veterligen yppats. Begränsningen kan möjligen i sin män

avskräcka allmänheten från att lämna hjälp, och den torde därför hora utgå.

Om någon av hämndbegär eller liknande skulle vilja, under sken av att hjalpa

polisen, begagna tillfället att ingripa i fall då det icke är påkallat, 1 arer ett

sådant handlande, om det medför skada, icke bil straffritt, även om den

nämnda begränsningen ej upptages i lagtexten.

Enligt andra punkten i 3 § skall tredje stycket i 2 § äga tillämpning jämväl

i fall som avses i 3 §. Även här torde nyssnämnda begränsning vara ono
dig.

Lagrådet anser vidare att, vare sig 1 § erhåller sådan lydelse som departementsförslaget

innehåller eller den jämkade avfattning som lagrådet föreslagit,

det lätt kan vålla missförstånd, om endast 2 och 3 §§ men däremot

icke 1 § får innehålla någon uttrycklig regel om straffrihet för den som kommer

den nödställde till hjälp. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att

efter 3 §, såsom en särskild paragraf, upptaga ett gemensamt stadgande,

motsvarande SL 5:11. Bestämmelsen torde kunna innehålla, att om någon

kommer den till hjälp som äger bruka våld enligt vad förut sagts, skall även

för honom gälla vad där stadgas.

Det kunde förtjäna övervägas att låta den nu föreslagna bestämmelsen

omsluta även de fall av nöd som avses med 4 § i departementsförslaget. Eftersom

sistnämnda stadgande framstår som subsidiärt torde emellertid något

missförstånd icke kunna uppstå, om bestämmelsen begränsas till att

avse 1—3 §§.

4 §■

Såsom i ett remissyttrande framhållits möter det avsevärda svårigheter att

i lag ge uttryck åt en allmän nödregel för fall som ej omfattas av bestämmelserna

om nödvärn. En bestämmelse i ämnet är dock även enligt lagrådets

mening önskvärd. I departementsförslaget har sasom sammanfattande beskrivning

av de situationer som här avses angivits, att vederbörande skall

befinna sig i »svår nöd». Man har härigenom avvikit från den hittills gängse

terminologin för de s. k. nödfallen. Någon kvalifikation av uttrycket nöd är

enligt lagrådets mening icke erforderlig. Ordet nöd torde utan tillägg vara

tillräckligt expressivt för att kunna behållas som beteckning på ett tvångsläge,

då det på grund av intressekollision är tillåtet att kränka allmänt eller

enskilt intresse.

Departementsförslaget söker även göra en närmare avvägning mellan den

skada som hotar, å ena, och det intresse som må uppoffras, å andra sidan. I

första stycket av paragrafen angives sålunda, att den skada som hotar skall

vara väsentligt allvarligare än den som kan beräknas följa av nödhandlingen.

I andra stycket tillfogas, att om nödhandlingen riktar sig mot egendom,

varifrån nöden härrör, skall i nu nämnt hänseende gälla, att egendomen må

uppoffras i sådan omfattning som ej står i uppenbart missförhållande till

den skada som hotar. Enligt lagrådets mening är det vanskligt att på sätt

som här angivits söka precisera avvägningen för olika fall. Den förra regeln

s. 482 Kontrollera mot PDF

482 B

Kungi. Maj.ts proposition nr JO år 1962

skulle omfatta fall av vitt skilda slag och kan måhända föranleda missförstånd,

om det ej enbart är fråga om att offra egendom för att rädda annan

egendom. Även den andra regeln kan tänkas föra för långt exempelvis när

nöden är till viss grad självförvållad. Det må också erinras om att paragrafen

är avsedd även för sådana fall, då något allmänt intresse må trädas

för när för att något viktigare allmänt eller enskilt intresse skall kunna tillgodoses,

och att den föreslagna lydelsen av första stycket ej passar så väl

för dylika fall, eftersom någon skada i vanlig bemärkelse ej behöver uppstå.

Lagrådet anser, att man får nöja sig med en mera allmän formulering,

som dock inskärper att befogenheten att på grund av nöd offra annans

intresse hänför sig till undantagsfall. Att alltför skarpt fixera förutsättningarna

kan vara olägligt även av det skälet att nödreglerna brukat anses

subsidiärt tillämpliga i situationer som stå nödvärn nära.

Från nu angivna utgångspunkter synes lagrummet böra till en början angiva,

att det gäller den som, för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda

värdefull egendom eller av annan sådan orsak, handlar i nöd. Om det på

detta satt angives att handlingen förutsättes vara begången i »nöd», torde

detta också ge tillräckligt stöd för kravet, att handlingen verkligen skall vara

framtvungen av situationen. Att utöver det starka framhävande av tvångslaget

som nämnda uttryck språkligt innebär särskilt ange, att syftet ej sliäligen

kunde vinnas på annat sätt, synes knappast behövligt. Ett krav att

handlingen skall vara framtvungen av nöden behöver naturligen ej innebära,

att den skall motsvara det allra bästa alternativet bland de olika möjligheter

som eventuellt stodo till buds; det bör, såsom även departementsförslaget

förutsätter, vara tillfyllest att situationen kan anses ha rimligen motiverat

att vederbörande handlade så som han gjorde. De krav som må ställas på

vederbörandes omdöme måste anpassas efter situationen.

Beträffande härefter relationen mellan det intresse som skall skyddas och

det intresse som offras vill lagrådet förorda en regel, enligt vilken straffrihet

skall aga rum om den framtvungna nödhandlingen med hänsyn till farans

beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt

måste anses försvarlig. En sådan lydelse torde i sin mån — jämte uttrycket

nöd bidraga till att framhäva, att det är fråga om ett avsteg från eljest

gällande regler och att avsteget måste vara tillräckligt grundat med hänsyn

till samtliga föreliggande omständigheter.

På grund av det anförda hemställer lagrådet, att ifrågavarande stadgande

tår innehålla, att den som i annat fall än förut sagts, för att avvärja fara för

liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak, handlar

i nöd, skall vara fri från straff, om gärningen med hänsyn till farans beskaffenhet,

den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt

måste anses försvarlig.

6 §.

I paragrafen synes böra tydligare framhävas, att den som handlar skall

vara underkastad lydnadsplikt för att straffrihet skall kunna komma i fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 483

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Härvid åsyftas i första hand lydnadsplikt i offentligrättsliga förhållanden

men även sådana fall som då någon eljest enligt särskilt stadgande är skyldig

lyda överordnad. I övrigt torde det icke vara möjligt att klart angiva,

när lydnadsplikt skall anses föreligga. Enligt lagrådets mening kan man numera

ej ulan vidare enbart på grund av anställning i enskild tjänst tala om

att den anställde är pliktig att lyda överordnads »befallning». Vikten av att

lydnaden upprätthålles i enskild tjänst kan i regel icke heller ur allmän

synpunkt anses vara så stor att den underlydande skall gå fri från straff.

Frågan om straffrihet enligt förslaget måste sålunda bedömas bland annat

med hänsyn till lydnadsförhållandets art i varje särskilt fall. Härvid

ifrågakomma exempelvis sådana fall då kravet på lydnad är särskilt

inskärpt, såsom beträffande personal vid järnväg, kraftstation eller

liknande inrättning, där säkerhetssynpunkterna äro mera framträdande.

Även eljest lärer mycket underordnad personal i fråga om förseelser inom

specialstraffrätten få anses i viss utsträckning befriad från eget ansvar för

vad den ålägges att utföra.

Departementsförslaget upptar vidare som villkor för straffrihet, att gärningsmannen

med hänsyn till — förutom lydnadsförhållandets art gärningens

beskaffenhet och omständigheterna i övrigt »hade att efterkomma

befallningen». Att straffrihet skall äga rum om det verkligen ålåg den handlande

att efterkomma befallningen, synes för självfallet för att behöva utsägas.

Lagrådet förordar, att såsom villkor för straffrihet i stället upptages

att med hänsyn till lydnadsförhållandets art och omständigheterna i övrigt

lydnaden borde upprätthållas, t. ex. därför att det skulle vara för riskabelt

för verksamheten om effektuerandet av givna order fördröjdes. Uttrycket

»lydnaden borde upprätthållas» som hämtats från kommitténs förslag leder

något bättre tanken på den allmänna synpunkten att det för verksamhetens

gilla gång är nödvändigt att upprätthålla lydnaden och antyder likaledes något

bättre, att i första hand en objektiv bedömning bör äga rum. Av subjektiva

skäl kan likväl straffrihet ifrågakomma, även om omständigheterna

objektivt sett ej motiverade att lydnaden skulle upprätthållas.

Förslaget upptar i förevarande paragraf endast en straffrihetsregel men

icke någon straffnedsättningsregel. Däremot innehåller 5 § i förevarande kap.

såväl en straffrihets- som en straffnedsättningsregel. Lagrådet anser, att 6 §

bör i ett andra stycke ange, att då någon i annat fall än första stycket avser

handlat på befallning, stadgandet i 22 kap. 5 § i departementsförslaget skall

äga motsvarande tillämpning. Sistnämnda paragraf nämner bland annat

det fallet att någon förmåtts att medverka till brott genom missbruk av

hans beroende ställning. Befallning kan emellertid föreligga utan att det är

fråga om något som helst missbruk av sådan art. Den av lagrådet förordade

bestämmelsen avser att medge straffnedsätlning, även om man ej kan tala

om missbruk av beroende ställning. I ringa fall kan också straffet komma

att helt bortfalla.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 484 Kontrollera mot PDF

484 B

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Innehållsförteckning

Remiss till lagrådet den 2 maj 1958 .........

I. Inledning.............

II. Förslagets huvudgrunder...........

Straffrättskommitténs och strafllagberedningens förslag

.....................

Yttrandena.............

Departementschefen..........

Inledning.............

Brotten och brottsbeskrivningarna........

Utformningen av reaktionssystemet, såvitt det berö
res

av bestämmelserna om brotten.......

Åtalsregler..............

Översikt av innehållet i departementsförslaget . . .

III. De särskilda bestämmelserna i förslaget ......

B

B

B

B

B

B

B

B

B

B

B

B

1

1

5

5

27

40

40

43

44

47

48

55

Första avdelningen. Allmänna bestämmelser

1 KAP. Om brott och brottspåföljder ......

2 KAP. Om tillämpligheten av svensk lag angående

brott ................

Andra avdelningen. Om brotten

3 KAP. Om mord och misshandel........

4 KAP. Om brott mot frihet och frid.......

5 KAP. Om ärekränkning...........

6 KAP. Om sedlighetsbrott...........

7 (8)1 KAP. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

8 (9) KAP. Om bedrägeri och annan oredlighet .

9 (10) KAP. Om förskingring och annan trolöshet .

10 (11) KAP. Om gäldenärsbrott........

11 (12) KAP. Om skadegörelsebrott.......

12 (13) KAP. Om allmänfarliga brott ......

13 (14) KAP. Om förfalskningsbrott.......

14 (15) KAP. Om mened och falskt åtal; så ock om

annan osann utsaga..........

15 (16) KAP. Om brott mot allmän ordning ....

16 (17) KAP. Om brott mot allmän verksamhet. . .

17 (18) KAP. Om högmålsbrott.........

18 (19) KAP. Om brott mot rikets säkerhet ....

B 55, 344

B 67, 345

B 72, 346

B 99, 348

B 122, 349

B 152, 350

B 190, 352

B 200, 354

B 205, 356

B 207, 358

B 209, 359

B 209, 360

B 214, 362

B 217, 365

B 226, 367

B 239, 370

B 256, 373

B 273, 374

1 Inom parentes anges kapitlets nummer

till brottsbalk.

i det vid propositionen fogade förslaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

B 485

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1062

19 (20) KAP. Om ämbetsbrott .........

20 (21) KAP. Om brott av krigsmän.......

21 (22) KAP. Krigsartiklar...........

22 (23) KAP. Om försök, förberedelse, stämpling och

medverkan till brott.............

23 (24) KAP. Om nödvärn och annan nöd ....

Förslag till brottsbalk................

B 283, 377

B 292, 379

B 298, 383

B 309, 387

B 320, 389

B 344

Lagrådets utlåtande den 20 december 10SS

Allmänt............

1 KAP.............

2 KAP.............

3 KAP.............

4 KAP.............

5 KAP.............

6 KAP.............

7 (8)1 KAP...........

8 (9) KAP...........

9 (10) KAP..........

10 (11) KAP...........

12 (13) KAP...........

13 (14) KAP...........

14 (15) KAP...........

15 (16) KAP...........

16 (17) KAP...........

17 (18) KAP...........

18 (19) KAP...........

19 (20) KAP...........

20 (21) KAP...........

21 (22) KAP...........

22 (23) KAP...........

23 (24) KAP...........

B 391

B 391

B 402

B 412

B 414

B 417

B 423

B 431

B 442

B 448

B 449

B 451

B 451

B 452

B 453

B 457

B 458

B 462

B 463

B 467

B 471

B 473

B 476

B 479

1 Sc not å föregående sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KUNGL. MAJ:TS PROPOSITION

1962:10

MED

förslag till brottsbalk

del c

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

C 1

Utdrag av

protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 augusti 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Unden,

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling,

Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

statsråden

Edenman,

Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, förslag till brottsbalk samt

anför därvid följande.

I. Inledning

På straffrättens område har sedan länge förberetts en genomgripande lagreform,

vars syfte är att ersätta 1864 års allmänna strafflag och åtskilliga

därtill anknytande författningar med ny lagstiftning. Det förberedande u - redningsarbetet har varit uppdelat på två kommittéer, straffrattskommilten

och strafflagberedningen. . ...

Straffrättskommittén hade till uppgift att föreslå en reformering av strafflagens

bestämmelser om de särskilda brotten och att överse därmed sammanhängande

allmänstraff rättsliga bestämmelser. På grundval av kommitténs

arbete har tidigare genomförts vissa partiella reformer, främst 1942 ars

lagstiftning om förmögenhetsbrott och 1948 års lagstiftning om brott mo

staten och allmänheten. Kommittén avslutade sitt arbete med ett år 1958

framlagt betänkande med förslag till brottsbalk (SOU 1953:14). Sedan

med detta betänkande och däröver avgivna remissyttranden såsom underlag

inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag till brottsbalk, beslöt Kungl.

Maj :t den 2 maj 1958 att inhämta lagrådets utlåtande däröver. Lagrådet har

därefter den 20 december 1958 avgivit utlåtande över förslaget.

Strafflagberedningens uppdrag var att företa en allmän översyn av det

straffrättsliga påföljdssystemet och en kodifiering av de till detta system

hörande lagbestämmelserna. Även beredningens arbete var till en början

inriktat på partiella reformer, och på grundval av förslag som beredningen

framlagt har under årens lopp en rad sådana reformer genomförts, bl. a.

år 1945 ny lagstiftning om verkställighet av frihetsstraff och om strafflagens

tillräknelighetsbestämmelser. I nära anslutning till straffrättskommitténs

slutbetänkande framlade beredningen år 1953 ett betänkande med förslag

till ändringar i strafflagen m. fl. författningar (SOU 1953:17). Detta be
1

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

tänkande tog i huvudsak sikte på sådana lagändringar beträffande påföljdssystemet,

som ansågs erforderliga för att genomföra slraffrättskommitténs

förslag till brottsbalk. Ändringarna avsåg främst sammanslagning av fängelse

och straffarbete till ett enhetligt frihetsstraff, benämnt fängelse, införande

av allmänna regler om nedsättning och eftergift av påföljd samt utvidgning

av möjligheterna till åtalseftergift.

Den 21 december 1956 avgav strafflagberedningen sitt slutbetänkande

(SOU 1956: 55). I detta, som även inbegriper beredningens i 1953 års betänkande

framlagda förslag, har beredningen i ett och samma lagförslag —

lag om skydd mot brott (skyddslag) — sammanfört de grundläggande bestämmelserna

rörande påföljdssystemet. Förslaget innebär en mera genomgripande

reformering av detta system främst såvitt avser s. k. kriminalvård

i frihet och åtgärder mot ungdoms- och abnormbrottslighet.

Strafflagberedningens slutbetänkande har liksom beredningens år 1953

avgivna betänkande varit föremål för en omfattande remissbehandling. Jag

återkommer härtill i det följande.

I samband med den tidigare omnämnda remissen till lagrådet av det år

1958 föreliggande förslaget till brottsbalk uttalade dåvarande chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Lindell, att i fråga om ordningen för fullföljandet

av det reformarbete, som förberetts genom straffrättskommitténs

och strafflagberedningens förslag, olika alternativ kunde tänkas, och anförde

därom följande.

löjlighet är att först, på grundval av straffrättskommitténs brottsbalksforslag,

genomföra den nya lagstiftningen om brotten och vad därmed

sammanhänger samt därefter, sedan strafflagberedningens slutbetänkande

undergått erforderlig departementsberedning på grundval av avgivna

remissyttranden, genomföra ny lagstiftning om reaktionssystemet. Mellan de

båda huvudgrenarna av lagarbetet råder ej sådant tekniskt samband, att

denna ordning skulle vara utesluten. Straffrättskommitténs förslag, som

bl. a. förutsätter införande av ett enhetligt frihetsstraff, kan dock icke genomföras

ulan omfattande ändringar i lagstiftningen om brottspåföljderna.

Dessa ändringar skulle i så fall innebära ett tämligen kortvarigt provisorium.

Starka skäl talar salunda för att man i stället inriktar sig på att genomföra

lagstiftningen inom hela komplexet på en gång. Detta alternativ har emellertid

den nackdelen, att genomförandet av den önskvärda moderniseringen

av lagstiftningen om brotten uppskjutes ytterligare någon tid. Det torde likväl

ej vara nödvändigt att i detta sammanhang taga slutlig ställning till frågan.

Under alla förhållanden måste en uppdelning av det stora materialet

göras under arbetets gång. Både för departementsberedningen och för lagrådsgranskningen

synes en uppdelning i etapper vara önskvärd. Det är vid

en sådan uppdelning icke möjligt att taga slutlig ståndpunkt till alla i en

tidigare etapp föreliggande spörsmål innan hela komplexet kommer under

bedömande, utan utrymme måste finnas för en viss omprövning. Denna behöver

dock endast avse detaljfrågor; huvuddelen av de förslag som utarbetas

i en första etapp kräver icke någon ytterligare bearbetning utan kan ingå

i ett slutligen sammanfogat, för riksdagsbehandling ägnat lagförslag.

Sedan lagrådet, såsom jag förut omtalat, yttrat sig över det till lagrådet

år 1958 remitterade förslaget och det av strafflagberedningen framlagda

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

förslag till skyddslag bearbetats i departementet, synes^ tiden vara inne

för ett slutligt ställningstagande i ett sammanhang till fragan om utfoimningen

av lagstiftningen inom det område, som har omfattats av straffra iskommitténs

och strafflagberedningens arbetsuppgifter. Jag anhaller nu att

få upptaga denna fråga, varvid jag samtidigt torde få anmäla lagradets utlåtande

över det tidigare remitterade förslaget. ... .

I det följande framlägges ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag

till brottsbalk med tre huvudavdelningar, av vilka den forsta upptar vissa

allmänna bestämmelser, den andra handlar om brotten och den tredje om

påföljderna. Det förslag som år 1958 remitterades till lagrådet omfattade

de båda första huvudavdelningarna. Dessa bygger på straffrättskommittens

slutbetänkande, för vars innehåll redogörelse har lämnats i statsrådsprotokollet

den 2 maj 1958. I det nu föreliggande förslaget har forsta och andra

huvudavdelningarna i huvudsak samma utformning som i den tidigare lagrådsremissen.

Vissa ändringar har emellertid skett med anledning av erinringar

som lagrådet framfört i sitt utlåtande. Därjämte har de båda forsta

huvudavdelningarna nu kompletterats med vissa bestämmelser, av vilka

flertalet återfanns redan i straffrättskommittens förslag men till vilka slutlig

ställning icke har kunnat tagas förrän i samband med behandlingen av

strafflagberedningens slutbetänkande. På den däri föreslagna skyddslagen

bygger den nya tredje huvudavdelningen i det inom justitiedepartementet

utarbetade brottsbalksförslaget. Men även vissa stadganden i den nu föreliggande

utformningen av brottsbalkens inledande kapitel, som innehåller allmänna

bestämmelser om brott och brottspåföljder, har utarbetats på grundval

av beredningens förslag.

I den följande framställningen kommer jag först att redovisa huvudgrunderna

för utformningen av påföljdssystemet, vilket behandlas i den nu föreslagna

brottsbalkens tredje huvudavdelning. I detta avsnitt uppdelas framställningen

på allmänna synpunkter, kriminalvård i frihet, påföljdssystemet

för unga lagöverträdare, påföljdssystemet för psykiskt abnorma lagöverträdare

samt vissa organisationsfrågor. I det därpå följande avsnittet lämnas

en redogörelse för grunderna för åtalsreglernas utformning. Därefter

redovisas det fullständiga förslaget till brottsbalk, varvid först lämnas en

översikt av förslaget i dess helhet och sedan specialmotivering till förslagets

bestämmelser. I fråga om första och andra avdelningarna kan framställningen

i detta avsnitt i huvudsak begränsas till en redovisning av mitt

ställningstagande till de ändringsförslag, som lagrådet framfört i sitt den

20 december 1958 avgivna utlåtande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 C

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

II. Huvudgrunderna för utformningen av påföljdssystemet

Allmänna synpunkter

Strafflagberedningens förslag. I utarbetandet av beredningens slutbetänkande

har såsom ledamöter av beredningen deltagit f. d. hovrättspresidenen

vari Schlyter, ordförande, professorn Ragnar Bergendal, professorn Ivar

Agge, numera generaldirektören Torsten Eriksson, direktören Sven Ersman,

'' '' overdirektoren Hardy Göransson, numera hovrättspresidenten Maths

euman, ovrattsassessorn Carl Holmberg, numera lagbyråchefen Bengt

Hult, f. d. hovrättsrådet direktören Bengt Lassen, advokaten Hugo Lindberg,

borgmästaren Lars Gunnar Ohlsson, f. d. häradshövdingen Gösta Siljestrom

och professorn Ivar Strahl. Borgmästaren Ohlsson har i enlighet

edl det honom meddelade förordnandet deltagit allenast i frågor om behandlingen

av psykiskt abnorma brottslingar.

I beredningens handläggning av de i slutbetänkandet upptagna frågorna

har aven sasom tillkallade sakkunniga deltagit ledamoten av riksdagens försa

kammare cementgjutaren Emil Ahlkvist, ledamoten av riksdagens andra

ammare professorn Gunnar Heckscher, chefläkaren Gustav Jansson, förste

byrasekreteraren Torgny Lindberg, statsåklagaren Martin Lundqvist, fångvårdsdirektoren

Gunnar Marnell, överläkaren Elsa-Brita Nordlund, ledamoten

av riksdagens andra kammare redaktören Olaus Nyberg, fångvårdsdirektoren

Gunnar Thurén och dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare

hemmansagaren Oscar Werner. De sakkunniga har förenat sig i beredningens

förslag och uttalanden, varvid dock enskilda sakkunniga i några frågor

anmalt avvikande mening. Vidare har professorn Olof Kinberg deltagit

sasom sakkunnig i förberedande överläggningar angående psykiatrisk vård

och andra åtgärder beträffande psykiskt abnorma brottslingar.

De bestämmelser som konstituerar vårt nuvarande straffrättsliga påföljdssystem

ar splittrade på ett stort antal i skilda sammanhang tillkomna lagar.

Berednmgcn framhåller, att denna splittring försvårar överblicken över påfoljdssystemet

och därigenom är ägnad att motverka en ändamålsenlig tillämpning

darav. Härtill bidrar enligt beredningen, att likartade spörsmål har

kommit att lösas på delvis skilda sätt i olika lagar. I den av beredningen föreslagna

skyddslagen har en k o d i f i e r i n g skett av de till påföljdssystemet

horande lagbestämmelserna. Skyddslagen avses sålunda skola ersätta ej

blott de delar av den allmänna strafflagen som icke har upptagits i straffrattskommitténs

förslag till brottsbalk — med undantag likväl för de i 6 kap.

strafflagen meddelade bestämmelserna om skadestånd — utan även lagarna

om villkorlig dom, om villkorlig frigivning, om ungdomsfängelse och om förvaring

och internering i säkerhetsanstalt samt lagen med vissa bestämmelser

om påföljd för brott av underårig. Vidare är bestämmelserna i skyddslagen

avsedda att träda i stället för lagarna om eftergift av åtal mot vissa underåriga,

om personundersökning i brottmål och om verkställighet av bötesstraff

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 5

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ävensom lagen med vissa bestämmelser om tillsyn över dem, som utskrmts

på prov från förvaring eller internering i säkerhetsanstalt, särskilda bötesla*en

och lagen med vissa bestämmelser om böter och viten. Utanför skyddslagen

skall enligt förslaget regleras de ämnen som nu behandlas i lagen om

verkställighet av frihetsstraff m. m. Skyddslagen har icke heller annat an

delvis gjorts tillämplig å disciplinstraffen för krigsmän. Dessa påföljder har

beredningen ansett vara av så speciell karaktär att detaljregleringen av dem

även i fortsättningen bör ske i särskild lag. Beredningen föreslår därför att

lagen om disciplinstraff för krigsmän bibehålies med vissa jamkmngar.

Den översyn av de olika reaktionsformerna mot brott som beredningen

verkställt i enlighet med sitt uppdrag har föranlett beredningen att föreslå

åtskilliga ändringar i det nuvarande påföljdssystemet i syfte att göra pato jderna

effektivare såsom medel i kampen mot brottsligheten.

Såsom bilagor till beredningens slutbetänkande har fogats ett antal utredningar

av särskilda författare i frågor av betydelse för beredningens förslag.

Dessa bilagor avser uppgifter om brottsligheten och dess bekampande, återfall

i brott bland unga lagöverträdare, recidivrisken vid olika brottstyper

med särskild hänsyn till inflytandet av alkoholmissbruk, det svenska knminalvårdsklientelet,

skyddskonsulentens arbetsuppgifter, ungdomsfängelseinstitutets

utveckling och förvaringsinstitutets utveckling. Beträffande innehållet

i bilagorna får jag hänvisa till beredningens betänkande. Jag vill i detta

sammanhang endast återge några uppgifter därur rörande brottslighetens

utveckling. .

Med ledning av domstols- och åklagarstatistiken har gjorts en sammanställning

beträffande dem som under åren fr. o. in. 1913 t. o. m. 19o3 fällts

till ansvar eller erhållit åtalseftergift enligt 1944 års lag för straff lagsbrott

utom fylleri, förargelseväckande beteende och krigsmannabrott. Antalet av

ifrågavarande personer har för varje år satts i förhållande till medelfolkmängden

i åldern över 15 år, Och på grundvalen av de sålunda erhållna talen

har uträknats en indexserie i vilken år 1913 utgör basår med jämförelsetalet

100. Enligt denna sammanställning steg brottsligheten under första världskriget

till en höjdpunkt år 1918 av 117,1. Den sjönk därefter snabbt till ett

bottenläge år 1922 med talet 53,8. Sedermera steg brottsligheten på det hela

taget men långsamt. Under andra världskriget nåddes en ny toppunkt år

1943 med talet 114,3. Den följande utvecklingen visade under några år en

mindre nedgång, men år 1950 var brottsligheten åter uppe i en nivå något

överstigande 1913 års och ökades därefter så att jämförelsetalet for år 1952

kom att bli 116,4 eller nästan lika högt som för maximiåret 1918. För år 1953

är motsvarande tal något lägre, nämligen 112,6. Under båda världskrigen

sköt brottsligheten alltså i höjden, men den starka och hastiga nedgången av

brottsligheten efter första världskriget fick allenast en svag motsvarighet

efter andra världskriget, och brottslighetskurvan har efter en mindre nedgång

vänt uppåt. ,

En fördelning av uppgifterna i nyssnämnda sammanställning betraliande

straff lagsbrottslingarna allt efter som brottet begåtts före eller efter fyllda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

liLåenhförrkMrtnalifn0MfÖraS fÖr tiden L °* m‘ år 1950‘ Den visar’ att utvcckZZ

båda åldersklasserna följt huvuddragen av den kurva som här be
ä

Z lren atlVaX m§arna varit ojämförligt mycket starkare för den yngre

åldersklassen. Topparen 1918, 1943 och 1950 visar sålunda för denna ålders
let

år 1922SdåJrnrer61!1 ”” 38M’ 4744 och 446’4’ medan jämförelsetah

ro tf l ’ da.b0tte(ldaget nåddes> var 53,7 eller nästan detsamma som för

brottslingarna over 18 år.

. D^.ar formogenhetsbrotten och bland dem särskilt brotten enligt 20 kap

m f agieV0m,gTm Sitt antal 0Ch Sina starka växlingar medfört, att

Lien r t V rda Utvecklats enliSt den beskrivna kurvan. Jämförelseför

1m 7 k? T §t 20 kap‘ straffIagen’ vilka utgör den numerärt ojämvärlöL11165!

betydande brottsgruppen, steg mycket kraftigt under första

skriget för att därefter snabbt sjunka. Inom åldersklassen under 18 år

steg de åter redan i mitten av 1920-talet till 1913 års nivå, och därefter fortsatte

stegnngen nastan oavbrutet så att, efter en mindre nedgång efter andra

världskriget jämförelsetalet för år 1950 var så högt som 564,8. Även för den

3 dr>e. ak^rsklasosen ste§ talen för dessa brott från mitten av 1920-talet, då de

eme er i var låga. 1913 års nivå nåddes under andra världskriget, och efter

en mindre nedgång slutar serien med talet 194,2 för år 1950.

Innan jag narmare ingår på beredningens förslag i fråga om påföljdssystemet,

vill jag nagot redogöra för den grundsyn i fråga om samhällets krim

in a 1 p° 1 j t1 k som har varit vagiedande för beredningen i dess arbete.

Samhällets kriminalpolitiska åtgärder har, framhåller beredningen, till

UpPglft att skydda samhället dch dess medlemmar mot brottslighet genom

att förebygga brott. Vid lagstiftning på området bör därför i första hand eftersträvas

att åstadkomma såvitt möjligt effektiva medel för brottsprevenlon.

Beredningen har vid upprättandet av sina lagförslag sökt tillgodose

detta krav under hänsynstagande till de praktiska förhållandena och med beaktande

av rättssäkerhetens och humanitetens fordringar.

Det måste emellertid framhållas, uttalar beredningen, att kriminalpolitiens

mojligheter att förebygga brott är på många sätt begränsade och att förekomsten

av brott icke endast eller ens väsentligen beror av brister i kriminallagstiftningen

eller dess tillämpning. Det synes uppenbart att den omfattning

i vilken människor begår brott är beroende av ett samspel mellan ett

stort antal faktorer som inbördes är mycket olikartade. Vissa av dem främjar

brottslighet, andra är ägnade att avhålla från brott. Det är därför icke rim
att.

antaga att det skulle kunna lyckas att genom en enda faktor, det kriminalrattsliga

ingripandet, dirigera människorna till fullständig laglydnad

utan kampen mot brottsligheten måste föras med användande av mångahanda

medel. Till de åtgärder från samhällets sida, som i främsta rummet

°r k°m™a 1 f7§a’ hör enligt beredningen skapande av lämpliga uppväxtorhallanden

för ungdomen och ingripanden mot alkoholmissbruk.

, Kr™ina,rattsklpningen verkar genom åtgärder i sådana fall där ett brott

har förövats, och dessa åtgärder har karaktären av ett mer eller mindre

energiskt ingripande mot den individ som har förövat brottet. Dess effekti
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

C 7

vitet beror, säger beredningen, av i vad mån det är möjligt att medelst sådana

åtgärder förebygga brott, av denne eller andra personer.

Sär dlt gäller att flrmå den som har begått brott att i fortsättningen leva

ett laglydigt liv, erinrar beredningen om att samhällets barnavård, nyktei hetsvård

och sinnessjukvård under vissa förutsättningar kan kommahd anvan^

ning med anledning av begången brottslig gärning. De sociala ag

barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen och ''sinnessjuklagen - forultsat.te

emellertid i olikhet mot kriminallagstiftningen, icke for sin tillampmn0 att e

brottslig gärning har ägt rum, ehuruväl det ofta händer att en persons vårdbehov

uppmärksammas i samband med att han har begått en sadan gärning.

De förutsätter å andra sidan, att ett vårdbehov prövas forehgga i det särskilda

fallet. Kriminallagstiftningen åter förutsätter för sin tl“a“[ning ^ ’

att ett vårdbehov prövas föreligga, men väl att ett brott har blivit begå g .

Liksom vård beredes enligt de sociala vårdlagarna kan vård beredas^e g

kriminallagstiftningen. Även genom att placera den brottslige så att han bl

mer eller mindre förhindrad att begå brott eller genom att hota honom med

ingripande kan denna lagstiftning verka för sitt syfte att förebygga ornja

brottslighet. I den mån det kriminalrättsliga ingripandet ar verksamt pa

något av nu nämnda sätt för att avhålla från återfall, brukar dess veikan

kahas mdmdimlprevenrednin^ens ^betänkande redovisad redogörelse för

det svenska kriminalvårdsklientelet utvisar att en stor dd av^detta^kh

behov av vårhåtgärder av skilda slag, såsom att avlagsna en kJ-oppsl''8 dl“

själsliv svaghet,^att skaffa den brottslige arbetsanstallmng och Ullhål a honom

att sköta den, att placera honom i en lämplig omgivning och att ov er

huvud ordna hans levnadsförhållanden. I princip ar detta ocksåt sedan^lange

erkänt av lagstiftningen. Beredningen understryker emellertid att man a

lagöverträdare icke företer något egentligt vårdbehov eller i allt fall icke et

vå°rdbenov som kan tillgodoses med de i praktiken tiUgangi^a resurserna

Det kan i många fall vara det för lagöverträdarens framtida välförhållande

mest utsiktsrilfa, att några vårdåtgärder icke vidtages utan att han far undslippa

med den varning som ligger i att myndigheterna har mskr dit och

tagit upp saken. Det förhåller sig alltså icke sa, att förövandet av ett brott

låt vara ett allvarligt sådant, alltid ådagalägger ett vårdbehov som i och för

sig är anledning till tvångsingripande med vardatgarder Ln ren ja p

gärd sådan som arbetsanskaffning är visserligen myckel ofta pakallad, men

i många fall är ett ingripande som går därutöver icke tillräckligt motiverat

från ren vårdsynpunkt. , .

De kriminalrättsliga ingripandena kan dock, understryker beredning ,

icke begränsas till de fall där ett ingripande är motiverat från vårdsynpunkt,

och det är icke möjligt att låta formen för ingripande helt beslammas från

denna synpunkt. Hur angeläget det än må vara att i det särskilda fallet valjes

det tillvägagångssätt som synes vara det för lagöverträdarens anpassning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

till samhällslivet mest ändamålsenliga, måste också beaktas vad som är

ändamålsenligt med hänsyn till kriminallagstiftningens uppgift i det hela.

Det kan därför vara nödvändigt att ingripa i större utsträckning och ofta på

mera kannbart sätt än som är påkallat enbart av förhållandena i det särskilda

fallet. Och även i sådana fall där det kan synas som om det för lagöverträdarens

anpassning bäst ägnade skulle vara att lämna honom utan ingripande

förhåller det sig ofta så, att det behövs ett hot om ingripande i händelse

av återfall för att han skall beflita sig om laglydnad. Hotet skulle emellertid

vara verkningslöst, om det alltför ofta hände att ett ingripande ute
Den

gällande kriminalrätten tager hänsyn till dessa synpunkter genom att

föreskriva såsom huvudregel, att brott skall följas av en brottspåföljd, och

att medge undantag från denna regel endast när förhållandena efter prövning

befinnes ge anledning därtill. Att rubba på denna principiella inställning

kan enligt beredningen icke ifrågasättas.

Hotet om brottspåföljd påverkar icke blott den som själv har fått känna

på vad det innebar, utan även andra. 1 vad mån och på vad sätt de kriminalrattsliga

atgarderna utövar en sådan allmänpreventiv verkan är visserligen

omstritt, men att denna verkan är eller kan vara betydande låter sig knappast

pa allvar betvivla. Rättsordningen påverkar på lång sikt många, förmodligen

de flesta samhällsmedlemmars uppfattning om rätt och orätt och

deras vilja att leva rättsenligt. Detta sker, säger beredningen, både direkt

och indirekt, det senare genom uppfostran och annan påverkan av enskilda

på andra enskilda.

Över huvud får enligt beredningen kriminalrättskipningens inverkan på

det allmänna tankesattet icke underskattas. Det är angeläget, att det är en

utbredd uppfattning att brott är ett ont som skall undvikas. Redan för uppostran

spelar detta en roll. Barnen bör lära sig, att det är orätt att begå

brott och denna inställning till brottslighet bör underhållas hos de vuxna.

Om den uppfattningen vinner insteg, att brott är något som betraktas med

överseende, bortfaller ett viktigt avhållande moment

Beredningen drar av de överväganden, som jag nu i korthet har återgivit,

or det forsta den slutsatsen, att det är viktigt att samhällets åtgärder med

anledning av begångna brott såvitt möjligt sker på sådant sätt att de icke

försvarar den brottsliges återanpassning till samhällslivet utan tvärtom stöder

och hjälper honom att leva ett laglydigt liv. Sedan brottet förövats, bör

man med andra ord gora det bästa av den situation som då föreligger. Men

ra ar d,et enhgt berednin§en också angeläget, att i den allmänna

uppfattmngen mskarpes att myndigheterna med allvar reagerar mot brott.

Det far icke bil en utbredd uppfattning, att brott kan begås riskfritt eller

rent av att samhället tolererar brott. Att förena dessa slutsatser möter vissa

lainf r f allS iCke Säkert’ att det fÖr den brottsliges återanpassning

“P gaSle " att, l''nderkasta honom ett ingripande som tillika ä^ sådant

att det för allmänheten framstår såsom en kännbar påföljd för brottet Den

av ifragakommande åtgärder som i sistnämnda avseende i regel ter sig så

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 9

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

som mest verkningsfull är att beröva honom friheten, men en sådan åtgärd

är ofta förenad med påtagliga olägenheter från individualpreventiv

synpunkt. Lagstiftaren står därför, säger beredningen,^ infor ett dilemma.

Det gäller att vid formandet av de kriminalrättsliga påföljderna väga ordelar

och nackdelar i olika hänseenden mot varandra för att komma fram till

en ordning som i det hela synes så tillfredsställande som möjligt.

Enligt beredningen står i stort sett följande möjligheter till buds vid agstiftning

på kriminalrättens område. Det kan ifrågakomma att, såsom

enligt gällande rätt i viss utsträckning sker i de fall där åtalseftergift eller

villkorlig dom meddelas, låta den brottslige undslippa med den varning som

ligger i att åklagarmyndighet eller domstol konstaterar att han har begått

brott. För fall där ett ingripande anses påkallat ifrågakommer i huvudsak

tre typer av kriminalrättsliga påföljder, nämligen böter, vård i frihet och

vård i anstalt. Bötespåföljden innefattar icke någon behandling av den domde;

dess innebörd är att en näpst tillfogas honom i form av en mer eller

mindre kännbar ekonomisk förlust. Vid kriminalvård däremot kan, såsom

ordet ger vid handen, en behandling äga rum. Ofta kan denna med största

utsikt till framgång ske, om den dömde får kvarstanna i frihet, men det

förekommer självfallet ett icke ringa antal fall i vilka en behandling för att

vara effektiv måste äga rum i anstalt. Regelmässigt uppfattas av de dömda

och av allmänheten kriminalvård i anstalt såsom ett mera kännbart ingripande

än kriminalvård i frihet, men även den senare kan medföra sådana

frihetsinskränkningar eller tvång av annat slag att den ter sig såsom ett allvarligt

ingripande. Det ankommer på lagstiftningen att forma dessa påföljder

på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Kombinationer av dem kan

komina i fråga. Enligt gällande rätt är sålunda i stor utsträckning kriminalvård

i anstalt och kriminalvård i frihet kombinerade på det sättet, att vård

av det förra slaget efterföljes av det senare slagets vård. Såsom tidigare

nämnts kan enligt gällande rätt brottslig gärning föranleda åtgärder som

företages icke i kriminalvårdens regi utan enligt någon av de sociala vårdlagarna.

Vid lagstiftningen på kriminalrättens område måste, framhåller

beredningen, uppmärksamhet ägnas också åt möjligheterna att på detta

sätt taga socialvårdens resurser i anspråk.

Det påföljdssystem som upptogs i 1864 års strafflag innehöll — bortsett

från skadestånd, förverkande och liknande — icke några andra reaktionsformer

än straff, i huvudsak böter, fängelse och straffarbete. Lagen var i

detta hänseende ett uttryck för den straffrättsliga åskådning som senare

har kallats den klassiska. Enligt denna skulle på varje brott följa ett straff

och straffet skulle utmätas i proportion till brottets svårhet. Straff skulle

dock endast drabba den som var tillräknelig; den otillräknelige ansågs icke

ansvarig för sina gärningar och skulle därför vara straffri.

Efter strafflagens tillkomst har genom partiella lagstiftningsreformer

skett betydande förändringar i påföljdssystemet. Ett karakteristiskt drag i

utvecklingen har därvid varit, att undantag i allt större utsträckning har

gjorts från regeln att på brott skall följa straff i vedertagen mening. Det har,

Bihang till riksdagens protokoll 1962. i saml. Nr 10. C.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 c

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

framhåller beredningen, efterhand framstått allt klarare, att det lämpligaste

medlet att skydda samhälle! mot brottslighet ingalunda alltid är ett ingri
Etr

°!f mtenfltet bestämmes huvudsakligen efter brottets bei

Isl t Vid sidan av de ursprungliga straffen har inom kriminalvården

skapats reaktionsformer, dar behandlingen i stället rättar sig efter brottslingens

personliga egenskaper och behov. Till dessa reaktionsformer — för

vilka benämningen skyddsåtgärd hittills har använts - är att räkna villkorlig

dom med övervakning och särskilda föreskrifter, ungdomsfängelse

förvaring och internering. Avsteg från ifrågavarande regel har även skett

därigenom att möjlighet införts att medelst åtalseftergift eller villkorlig

dom utan övervakning och föreskrifter befria från såväl straff som påföljd

vilken kan trada i stället för straff. 1 J

Utvecklingen har emellertid icke stannat vid att nya reaktionsformer har

tillskapats inom kriminalvårdens ram. Vissa möjligheter har även införts

att såsom pafoljd for brott åvägabringa vård enligt barnavårdslagen, lagen

om nykterhetsvård eller sinnessjuklagen. En sådan utveckling är enligt bere

nmgens mening desto naturligare som även dessa lagar — liksom kriminallagstiftningen

— är led i samhällets skydd mot brottsligheten. Syftet

med de sociala vårdlagarna är nämligen att ge vård åt den vårdbehövande

ej allenast for hans eget bästa utan också för att skydda samhället mot de

olagenheter, danbland risken för brott, som skulle följa av att han lämnades

utan behandling.

Den nu antydda utvecklingen har, uttalar beredningen, brutit sönder

sti afflagens systematik. Regeln att på brott skall följa ett i proportion

till brottets svårhet utmätt straff har efter hand satts ur spel. Bortsett

från sadan ringa brottslighet, för vilken allenast ådömes böter, tillämpas

numera mot brottslingar andra behandlingsformer i samma utsträckning

som straff i vedertagen mening. Den omständigheten att i bestämmelserna

om de särskilda brotten böter, fängelse och straffarbete anges såsom påföljder

utgör icke något hinder häremot. De andra behandlingsformerna

skyddsåtgärderna, träder i stället för straff som är utsatt för brottet. Enligt

beredningens åsikt föreligger ej heller någon principiell skillnad mellan

dessa åtgärder och straffen; även de senare är åtgärder till skydd mot brott,

från den dömdes och från andras sida. Den skillnad som för närvarande

uppratthålles mellan skyddsåtgärder och straff är därför, säger beredningen,

rent formell och har, när reaktionssystemet utvidgats genom partiella reformer,

betingats av lagtekniska skäl.

I förslaget till skyddslag göres icke någon åtskillnad mellan vissa som

straff betecknade åtgärder och andra påföljder för brott. Benämningen

straff har över huvud icke använts såsom samlande beteckning för vissa

påföljder. Forslaget utgår i stället från en uppdelning av brottspåföljderna

i allmänna påföljder samt särskilda påföljder för ämbetsmän och krigsman.

De allmänna påföljderna är böter, fängelse, villkorlig dom, skyddstiUsyn,

skyddsfostran och skyddsinternering ävensom överlämnande till

särskild vård, varunder inbegripes vård enligt barnavårdslagen, lagen om

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 11

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

nykterhetsvård och sinnessjuklagen samt öppen psykiatrisk vård Särskilda

påföljder är för dem som är underkastade ämbetsansvar avsättning och

suspension samt för krigsmän disciplinstraffen arrest och dlsclPh^0 .

Bland de allmänna brottspåföljderna ges icke nagot principiellt loietrad

åt de påföljder - böter och fängelse - som är utsatta i bestamme serna

om de särskilda brotten. Att i envar av dessa bestämmelser ange samtliga de

påföljder som står till buds i det särskilda fallet kan, understryker beredningen,

icke gärna komma i fråga, utan man får av praktiska skal begransa

sig Bil att där uppta böter och fängelse, vilka — i motsats till Övriga a

männa brottspåföljder - kan anges i olika sinsemellan jamforbara matt

och därigenom möjliggör för lagstiftaren att företaga en viss gradenng a

de skilda brottstypernas svårhet. När det vid rättstillämpningen galler att

bestämma påföljd för visst brott, intar dock böter och fängelse i sa ma do

en särställning i förhållande till de Övriga påföljderna att om ej nagon av

dessa senare ådömes, påföljd som är utsatt for brottet skall tiHampas^

Ordet brottspåföljd eller enbart påföljd anvandes i beredn ngens forsla0

som ett tekniskt begrepp. Utanför detta faller - förutom skadeståndsansvar

— även förverkande av egendom eller annan dylik rattsveikan p

^EU framträdande drag i beredningens förslag är att åt domstolarna lamnas

stort utrymme vid valet av påfölj d. Beredningen bär , stor utsträckning

undvikit att binda domstolarnas tillämpning av de skilda påföljderna

genom formella regler, och skyddslagen innehaller lika litet som

gällande lag några allmänna bestämmelser om hur namnda val skall ssk .

Förslaget bygger dock på den nuvarande huvudregeln, att vid bestamm

av påföljd för brott endast en allmän påföljd får ådömas, men medger mera

vittgående undantag därifrån än som nu kan ske.

Beredningen framhåller, att genom den stora handlingsfrihet vid valet

av påföljd som skyddslagen tillägger domstolarna deras ansvar okas for åt

detta viktiga val sker omsorgsfullt och med insikt om de mojligheter som

påföljdssystemet erbjuder. Å andra sidan flyttas i betydande utsträckning

beslutanderätten angående brottsreaktionens närmare utformning från

domstolarna till andra organ, som har befunnits mer lampade att bestamma

i fråga om verkställighetsåtgärder.

Skyddslagen, som omfattar 14 kapitel, inledes med bestämmelser om de

allmänna brottspåföljderna. Beredningen har funnit det vara en naturlig

ordning att därvid först reglera de påföljder - böter och fängelse - som

utsättes i bestämmelserna om de särskilda brotten. Efter böter i 1 kap^och

fängelse i 2 kap. behandlas i de därpå följande fem kapitlen villkorlig dom,

skyddstillsyn, skyddsfostran, skyddsinternering och överlämnande till särskild

vård i nu nämnd ordning. De särskilda påföljderna för ämbetsmän

och krigsmän behandlas i 8 kap. Därefter upptages i 9 kap. stadganden om

förverkande av egendom, i 10 kap. bestämmelser om nedsättning och ute
-

slutning av v

dv t''DC11UU''1 ’ r ■ , .. f

issa påföljder in. in., i 11 kap. bestämmelser om sammantrat
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Innan jag något berör innehållet i de särskild

åldern isi,Tå n™h&n ansetts önskvärt, dels att lagöverträdare i

ningsförseelser ÄHÄdÄI °Td''

iehtSkuLba7ä\Mdfrta11 Ulredas "d d»™t°''. Intresset avatTrid

Kunna tå skuldfrågan provad av domstol har för övrict föranlett he

SÄ ZEt?W *~**V«*n* dven "lr Ä

f »sy"TS Z7Skt ‘Urn “*»“* del «— SSL. uraiT

styrelse!1^1111 ‘ “ framsl51|ning av barnavårdsnämnd eller läns
Kriminell

ungdom i åldern 15-17 år skall dock i princip ei omhänder

gas inom kriminalvården utan bli föremål för barnavårdande åtgärder

gå^gXl^bfrföremåff"06 yngsta lagöverträdarna i allmänhet utan rättemotsvar!

n ^gripande av barnavårdsnämnderna. I förslaget

T n bXämm ^ ^ eftergift aV åtaI mot underårig

rätt aU åta^T ’ ^ 1 1° ^ 2 §’ S°m inskränker allmän åklagares

Rätt t garmng som någon misstänkes ha begått före fyllda 18 år

åkla''™ Z 7“* *** ^ ^ har beSrän^ts till fall, dä

akla0aien finner antingen att handläggning vid domstol erfordras för utredning

om brottet eller att den misstänkte bör dömas till böter eller oekså

å t med hansyn till brottets grova beskaffenhet eller eljest särskild anled.

. *? föreligger att draga saken under domstols prövning. Åklagarens beslut

åt icke vanka åtal mot den unge kallas ej åtalseftergift i förslaget; denna

beteckning har i dessa fall ansetts vara mindre lämplig.

Aven när åtal sker avses, bortsett från bötesfallen, barnavård i regel skola

omma till stånd. Som den normala påföljden för lagöverträdare länder 18

r tanker sig beredningen nämligen vid sidan av böter överlämnande till

vård enligt barnavårdslagen. Om sådant överlämnande skall domstolen

enlkTh å Sh rart den S°m övertygas om br°tt kan bli föremål för vård

nJF/ VaFdSltf"■ Beslutet innebär, att domstolen överlämnar åt bar
avardsnamnden

eller, i fråga om den som är intagen i ungdomsvårdsskola

åt skolans styrelse att föranstalta om erforderlig vård. I förslaget förutsättes

icke, såsom enligt 1952 års lag med vissa bestämmelser om påföljd för brott

av underårig, att barnavården har formen av skyddsuppfostran. Beredning

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 13

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1062

en anser att domstolen bör äga hänskjuta ett fall till barnavård oberoende

av vilken form av sådan vård som kan vara motiverad. Att domstolen överlämnar

fallet till barnavårdsnämnden innebär, att därmed är avgjort att den

dömde icke med anledning av ifrågavarande brott kommer att underkastas

någon behandling inom kriminalvården och att ansvaret för att erforderliga

åtgärder vidtages lägges på barnavårdsmyndigheterna.

Domstolarnas handlingsfrihet vid bestämmandet av allmän påföljd lör

lagöverträdare i åldern 15—17 år skall enligt beredningens förslag icke begränsas

enbart till ett val mellan böter och överlämnande till vård enligt

barnavårdslagen. I fråga om tillämpningen av villkorlig dom samt överlämnande

till vård enligt lagen om nykterhetsvård, vård enligt sinnessjuklagen

eller öppen psykiatrisk vård har icke föreslagits några till den tilltalades ålder

knutna begränsningar; beredningen synes dock utgå från att dessa påföljder

endast i ringa omfattning kommer att tillämpas å de yngsta lagöverträdarna.

Skyddstillsyn, som i princip innebär kriminalvård i frihet,

skall däremot ej få användas i fråga om den som är under 18 år, med

mindre denna påföljd av särskilda skäl finnes lämpligare än vård enligt

barnavårdslagen. Detta sammanhänger med beredningens uppfattning att,

om tilltalad under 18 år finnes böra underkastas vårdåtgärder genom samhällets

försorg, detta regelmässigt bör ske inom barnavårdens ram genom

att domstolen överlämnar åt barnavårdens organ att föranstalta om erforderlig

vård. Beredningen erinrar i sina motiv om barnavårdskommitténs

då pågående utredning rörande förslag till en ny barnavårdslag och framhåller,

att barnavårdsnämnderna i den nya lagen torde komma att tilläggas

större befogenheter och mera nyanserade möjligheter att ingripa mot unga

lagöverträdare än vad 1924 års barnavårdslag erbjuder. Enligt beredningens

mening kommer därför i allmänhet ej att föreligga behov av att förordna

om vård i frihet i kriminalvårdens regi.

Möjligheterna att förordna om anstaltsvård inom kriminalvårdens ram

är enligt förslaget mycket snäva när fråga är om lagöverträdare under 18

år. Genom 1952 års lag med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig

har stadgats förbud att döma den som ej fyllt 18 år till frihetsstraff,

om ej ''särskilda skäl är därtill. Därigenom har i princip fastslagits, att ungdom

i åldern under 18 år, som begått brott och därför behöver intagas på

anstalt, skall omhändertagas inom socialvården och ej erhålla frihetsstraff.

Vid lagens tillkomst ansågs det likväl icke lämpligt att genom en provisorisk

lagstiftning helt förbjuda frihetsstraff för lagöverträdare i ifrågavarande

ålder. I avbidan på att socialvården, närmast ungdomsvårdsskoleorganisationen,

tillfördes erforderliga resurser var det för övrigt, uttalar

beredningen, nödvändigt att under en övergångstid medge ådömande av lrihetsstraff

i undantagsfall. Sedan 1952 års lag antogs har en upprustning av

ungdomsvårdsskolorna påbörjats och beredningen räknar med att den erforderliga

utbyggnaden av resurserna kommer att avslutas, innan skyddslagen

kan träda i kraft. Beredningen har därför i skyddslagen föreslagit

ett undantagslöst förbud mot att döma den som ej har fyllt 18 år till fängelse.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 C

Kungl. Maj:Is proposition nr 10 år 1962

Under forarbetena till 1952 års lag lämnades Öppet, om det vid den slutJiga

utformningen av principen, att socialvården skall omhändertaga lagöverträdare

under 18 år som är i behov av anstaltsvård, kunde visa sig ändamålsenligt

att göra undantag för vissa extrema och sällsynta fall. Vid sina

överväganden liärutinnan har beredningen funnit, att möjligheterna till

omhändertagande inom kriminalvården icke bör helt avskäras. Undantagen

från ifrågavarande princip hänför sig till skyddsfostran och skyddsinternering.

Skyddsfostran motsvarar i förslaget det nuvarande ungdomsfängelset

och är i första hand avsedd för ungdom i åldern 18_20 år. För
ordnande

om skyddsfostran föreslås emellertid kunna meddelas även i fråga

om den som icke har fyllt 18 år, om med hänsyn till den tilltalades tidiga

utveckling och personliga förhållanden i övrigt skyddsfostran finnes

uppenbart lämpligare än annan åtgärd. Denna möjlighet är endast avsedd

för fall, där den tilltalade har nått en sådan fysisk och psykisk mognad

att han hör hemma i den äldre åldersgruppen. Beredningen avser icke att

till denna grupp hänföra vissa i åldern 15—17 år enbart med brottslighetens

art som gi und. För ådömande av skyddsinternering — som närmast motsvarar

den nuvarande förvaringen i säkerhetsanstalt — har icke uppställts

krav på viss minimiålder hos den tilltalade, men beredningen betonar att

denna påföljd likväl blir att betrakta som en helt extraordinär åtgärd för

ungdomar under 18 år.

Åtgärder mot unga lagöverträdare i åldern 18 — 20 år

skall enligt beredningens förslag i regel vidtagas inom kriminalvårdens ram.

överlämnande till vård enligt barnavårdslagen skall visserligen — liksom

överlämnande till andra former av särskild vård — kunna ske även om den

tilltalade har fyllt 18 år, under förutsättning att han kan bli föremål för

vård enligt denna lag. Möjligheterna att med stöd av barnavårdslagen ingripa

mot den som har uppnått nämnda ålder är dock tämligen begränsade.

Skälet till att i skyddslagen har öppnats möjlighet att överlämna även den

som har fyllt 18 år till vård enligt barnavårdslagen är främst, att en pågående

behandling inom socialvården i regel icke bör avbrytas på den grund

att den unge efter fyllda 18 år begår brott; ungdomsvårdsskolorna bör enligt

beredningens mening i största möjliga utsträckning få slutföra behandlingen

av de ungdomar som har omhändertagits i skolorna. Beträffande en

grupp lagöverträdare, nämligen unga kvinnor som har begått brott, föreslås

emellertid, att överlämnande till vård enligt barnavårdslagen regelmässigt

bör ske även i andra fall. Beredningen uttalar, att allvarligare kriminalitet

hos kvinnliga 18—20-åringar torde vara ovanlig utan förening med sådan

asocial livsföring som kan föranleda omhändertagande enligt barnavårdslagen

och att de vårdmöjligheter som kriminalvården kan erbjuda detta

klientel icke är och ej heller med hänsyn till att klientelet är så fåtaligt

inom överskådlig tid kan väntas bli tillfredsställande, medan däremot ungdomsvårdsskoleorganisationen

förfogar över betydligt bättre resurser för

behandling av unga kvinnor.

För närvarande finnes för 18—20-åringarna två parallella former av fri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år W(>2

C 15

hetsberövande inom kriminalvården, nämligen det tidsbestämda straffet

och det inom vissa gränser tidsobestämda ungdomsfängelset. Denna parallellism

har beredningen funnit vara behäftad med allvarliga olagenheter.

Beredningen pekar bl. a. på svårigheten att i lag ange en klar g^nshnje

mellan de fall, som skall hänföras till den tidsbestämda iormen och de,

som skall dömas till det tidsobestämda frihetsberövandet. Av detta folier

en viss Godtycklighet och ojämnhet i rättstillämpningen. En allvarligare olägenhet

av parallellismen mellan tidsbestämt straff och det tidsobestämda

ungdomsfängelset är dock enligt beredningen att den har inverkat menligt

på behandlingen vid ungdomsanstalterna. Eleverna vid ungdomsanstalterna

har visat benägenhet att jämföra den tid som de får vistas pa ungdomsanstalten

med den anstaltslid som de tror att de skulle ha kommit undan med

om de hade dömts till tidsbestämt straff. Detta har lett till att de har ansett

sig orättvist behandlade och trott att de i regel hade kunnat rakna med en

kortare anstaltstid, om de i stället dömts till fängelse eller straffare te

Dessa jämförelser har skapat olust bland eleverna, vilket inverkat mei hat

på resultatet av behandlingen. En annan olagenhet av valfriheten mel.an

tidsbestämt straff och ungdomsfängelse är, säger beredningen, att den lios

allmänheten lätt frammanar den uppfattningen, att det tidsbestämda stra e

är en till arten allvarligare reaktion än ungdomsfängelse. Ur allmanpreventiv

synpunkt kan en sådan uppfattning vara skadlig och medföra olägenheter

vid påföljdssystemets tillämpning. De nackdelar, som forefintligheten av

tidsbestämt frihetsstraff för ifrågavarande ålderskategori har medfört för

ungdomsfängelsets del, motsvaras enligt beredningens åsikt ej av några fordelar

i fråga om behandlingen av dem som har dömts till fängelse eller

straffarbete. Beredningen pekar framför allt på olägenheten av de korta uhetsstraffen,

vilka icke är förenade med någon eftervård eller någon som

helst tillsyn efter frigivningen. Det bör icke få förekomma, framhåller eredninGen,

att den unge efter anstaltsbehandlingen släppes vind för våg

och utan kontroll över att han får ett lämpligt arbete och även i övrigt kommer

in i ordnade förhållanden.

Dessa överväganden har lett till att beredningen föreslår, att den nuvarande

valfriheten mellan tidsbestämt straff och tidsobeslamt ingripande

skall avskaffas. Enligt förslaget skall tilltalad i åldern 18—20 år, som anses

böra omhändertagas på anstalt under någon längre tid, dömas till skyddsfostran,

som liksom ungdomsfängelset är en inom vissa gränser tidsobestämd

påföljd. Fängelse skall i denna åldersgrupp endast kunna tillämpas

förutom vid förvandling av böter, när av särskilda skäl fängelse på viss tid

överstigande tre år finnes böra ådömas. Förbud skall alltså galla for fängelse

på tre år eller kortare tid samt för fängelse på livstid.

Innebörden av förslaget är dock icke att alla lagöverträdare mellan 18 och

20 år som är i behov av anstaltsvård och som ej bör dömas till fängelse på

längre tid än tre år, skall dömas till skyddsfostran. De dyrbara bchandlingsplatserna

på ungdomsanstalterna, där skyddsfostran i regel skall verkställas,

hör i första hand reserveras för ungdomar som bör tagas om hand un
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

der Jängre tid. Den undervisning och utbildning som meddelas på dessa an
.

.. atskl,ll§a fal1 räcker det emellertid enligt beredningen med en kortare

tids omhändertagande på anstalt. Ibland är ett frihetsberövande av ungdomar

i ifragavarande ålder påkallat icke så mycket för att under anstflts
fö/att

7 ^ r bKr°ttsh§e en uPPfostrande och utbildande behandling som

för att bry a den brottsliga aktiviteten och förmå den unge att besinna sS

““ Härför räcker de, i alhuäLe, »ed en reS

het ™ ,n!fS ThT''T^ 50m dock bör fö,Jas “v kriminalvård i frihet

varunder den domde ar underkastad övervakning och skyldig att ställa

sig till efterrättelse sådana föreskrifter som finnes erfordeS för hans

“-T'' b0'' dCtta ändamål fÖrCSlår beredninSen> att skyddstillsyn

kunna kombineras med en kort tids behandling i anstalt Domstolen

JTfSnS A“ ''kyddstill.,» akall. under förutsättning åt, den tilltalade

undp t ° 8 ^ ^ .1 d°men förordna a« han skall undergå behandling

, r va manader i tillsynsanstalt. Beredningens tanke är, att i de fall så
sbdtsbehåndlbig16

meddClaS’ sk^''tiU*““ skab ^ledas med denna an
en^ort11^?hT

1 denna del innebär ^Sger i kombinationen av

u2handlmg 1 anstalt ock en därpå följande kvalificerad vård i

f.. ..’ °r ^ kea aastaltsbehandbngen tjänar såsom en förberedelse. Några

SPecifika metoder för de intagnas behandling har ifke

Ä UttiIar’ ^ dGn k°rta behandImgstiden främst bör

utnyttjas till en psykologisk-pedagogisk påverkan på den intagne för att

lerTfTT °m angeläSenheten av att han för framtiden avhål
er

sig från brott. Det understrykes särskilt, att förslaget icke åsyftar att vid

n lifis,San; ! rna SkUde infÖraS behandHng 3V den a* som 1 d« kriminalpobtiska

diskussionen har åsatts beteckningen »sliort, sharp shock» och som

märkes darav, att en järnhård disciplin upprätthålles bland de intagna

sam att rutinen å anstalten följer ett noggrant fastställt schema. Åtminstone

ad aa™are erfarenhet bar vunnits torde redan befintliga eller pla
emei?6

S fr / användas som tillsynsanstalter. Dessa anstalter skall

emellertid skilja sig från Övriga anstalter däri att de intagna icke blandas

Sdfgt ber d1Sbr0ttSlingar'' FÖr0rdnande om behandling i tillsynsanstalt skall

enhst beredningens mening i regel meddelas endast i fråga om lagöverträdare

anstab lgart .ej har Varit lnta§na 1 anstalt i kriminalvårdens regi. Tillsynsanstalterna

bor utrustas med väl kvalificerad personal som kan tillvarafaga

den korta anstaltstiden på ett ur behandlingssynpunkt lämpligt sätt Det

ä? mSHmk ,"Se,,S “''T bI'' S‘°r "kt P4 *« Hllsynsanstalteri»

tär tillgång till kuratorer som kan förbereda vården i frihet.

öveTtrl gäHer brott av sinnessjuka och sinnesslöa lagl

c re, y beredningens förslag i viss utsträckning med dft

g ande systemet. Straffnforklaring enligt nuvarande 5 kap 5 § straff
fö?estrTff

°r TI1 Straff Utan ^ PåföIJder som träder i stället

för straff ar uteslutna från tillämpning. Frågan om de straffriförklarades

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 17

Kungi. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

behandling faller därför helt utanför domstolarnas kompetensområde. Avgörande

härvidlag är i stället vad det läkarutlåtande, varå straffriförklaringen

grundats, innehåller rörande den tilltalades behov av vård. Den behandling

som kommer i fråga är i allmänhet vård å sinnessjukhus; även

tillsyn av hjälpverksamhetsläkare eller nykterhetsvård kan dock under

vissa förutsättningar åvägabringas. Enligt beredningens förslag hänföres

jämväl de psykiskt abnorma lagöverträdarna under det av domstolarna

tillämpade reaktionssystemet. Liksom för närvarande skall de sinnessjuka

och sinnesslöa lagöverträdarna emellertid, om behov därav föreligger, beredas

vård å sinnessjukhus eller annan särskild vård. Detta åstadkommes

enligt förslaget genom att domstolen förordnar om överlämnande till vård

enligt sinnessjuklagen, lagen om nykterhetsvård eller barnavårdslagen eller

till öppen psykiatrisk vård. Vård i frihet skall dock kunna ske även i form

av skyddstillsyn, under förutsättning att denna påföljd av särskilda skäl

finnes lämpligare än överlämnande till särskild vård. Av övriga påföljder

skall villkorlig dom och böter kunna användas mot sinnessjuka och sinnesslöa

lagöverträdare; sådan påföljd skall dock få ådömas endast när det

finnes ändamålsenligt för att avhalla den tilltalade från fortsatt brottslighet.

Uteslutna från tillämpning skall, när brottsligheten har begåtts under

inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet, vara — förutom de särskilda

påföljderna för ämbetsmän och krigsmän — de reaktionsformer som innebär

anstaltsbehandling inom kriminalvården, nämligen fängelse, skyddsfostran

och skyddsinternering samt behandling i tillsynsanstalt. Ej heller

skall böter för gärning, som har begåtts under inflytande av sinnessjukdom

eller sinnesslöhet, kunna vid bristande betalning förvandlas till fängelse.

Om tilltalad som har begått brott under inflytande av sinnessjukdom eller

sinnesslöhet ej är i behov av särskild vård och skyddstillsyn eller böter icke

finnes böra ådömas eller villkorlig dom meddelas, skall den tilltalade enligt

skyddslagen vara fri från påföljd. Påföljd får ej heller ådömas den som

utan eget vållande tillfälligt har råkat i sådant tillstånd, att han är från

sina sinnens bruk, och i det tillståndet begår brott.

I förslaget har begreppen sinnessjukdom och sinnesslöhet givits samma

innebörd som i 5 kap. 5 § strafflagen. De bestämmelser i förslaget, för vilka

nyss bär redogjorts, är därför icke tillämpliga å dem som har begått brottslig

gärning under inflytande av »annan själslig abnormitet av så djupgående

natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom», med vilket

uttryck främst har åsyftats grava fall av s. k. psykopati. Beredningen avser

dock icke att åstadkomma någon ändrad behandling av dessa lagöverträdare.

Formellt skall visserligen icke beträffande dem gälla något undantag

i fråga om det föreslagna reaktionssystemets användbarhet. I de åsyftade

fallen, där den psykiska abnormiteten är av den art att — såsom uttalades

under förarbetena till den nuvarande avfattningen av 5 kap. 5 § strafflagen

_ den tilltalade saknar förmåga alt tillnärmelsevis fylla en plats i arbets
och

samhällslivet, torde dock enligt beredningen städse föreligga behov av

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

psykiatrisk vård. Med hänsyn härtill och då enligt fast praxis sinnessjuklagen

hHampas a, forutom sinnessjuka och sinnesslöa, även andra psykiskt

defekta s°m anses vara i behov av vård å sinnessjukhus, bör ifrågavarande

lagöverträdare i fortsättningen liksom hittills beredas sådan vård Beredningen

förutsätter därför att de vid behov av sjukhusvård överlämnas till

vård enligt sinnessjuklagen. Något uttryckligt förbud att underkasta dem

frihetsberövande inom kriminalvården har beredningen icke funnit erforderligt

da det har endast är fråga om personer, vilkas abnormitet är så uttalad,

att de måste jämställas med de obestridligt sinnessjuka Om det till

äventyrs skulle kunna tänkas något fall, där vårdbehov icke längre föreligger

vid tiden for lagföringen, har domstolen enligt förslaget möjlighet att

med stod av en föreslagen allmän bestämmelse efterge påföljd för brottsligheten.

När det galler andra psykiskt abnorma än dem som omfattas av den nuvarande

bestämmelsen i 5 kap. 5 § strafflagen får domstolarna enligt förslaget

liksom for närvarande välja mellan reaktionssystemets olika påföljder

och därvid taga tillbörlig hänsyn till den tilltalades abnormitet. I förhallande

till gallande rätt innebär förslaget emellertid en viss utvidgning

av möjligheterna att åvagabringa en för dessa brottslingar lämpad behandhng.

Forslaget medger sålunda överlämnande till psykiatrisk vård även av

lagöverträdare som icke har begått brottet under inflytande av sådan psykisk

abnormitet som nu föranleder straffriförklaring. Överlämnande till

vård enligt sinnessjuklagen skall exempelvis kunna ske, om ett psykiskt

sjukdomstillstånd som medför behov av vård å sinnessjukhus har inträtt

hos lagöverträdaren först efter brottets begående. Denna möjlighet kommer

dock enligt beredningens åsikt att få mycket begränsad betydelse. I undantagsfall

bör visserligen beträffande sådana tilltalade som nu åsyftas överlämnande

till vård enligt sinnessjuklagen kunna användas i stället för påföljd

som innebär frihetsberövande inom kriminalvården. Detta bör dock

endast ske, när det medicinska vårdbehovet framträder med sådan styrka,

att det icke lämpligen kan tillgodoses inom kriminalvårdens ram. Hänsvn

maste emellertid, framhåller beredningen, också tagas till den beräknade

varaktigheten av vårdbehovet och därmed av omhändertagandet å sinnessjukhus.

I de avsedda fallen — där brottet ej är begånget under inflytande

av sinnessjukdom eller sinnesslöhet — måste domstolen nämligen liksom

eljest vid valet av påföljd för brott jämväl tillse att samhällsreaktionen blir

tillräcklig ur allmänpreventiv synpunkt.

Beträffande de olika påföljderna innehåller förslaget i huvudsak

följande.

I fråga om böter har beredningen icke funnit skäl att föreslå några

mera genomgripande ändringar. Såsom en nyhet föreslås dock, att dagsböter

skall kunna ådömas i kombination med fängelse, villkorlig dom eller

skyddstillsyn oberoende av om brottet eller vid flera sammanträffande

brott något av dem är belagt med böter. Jag vill i detta sammanhang erinra

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 19

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 ur 1002

om att ''enom en år 1959 beslutad ändring av lagen om villkorlig dom möjlighet

har införts att vid sidan om villkorlig dom ådöma ovillkorliga dagsböter

för samma brott som den villkorliga domen avser fprop. 1959: Ilo,

första lagutsk. uti. 1959: 25). .. ... , ,

Till l kap i skyddslagen har i huvudsak oförändrade överförts de föreskrifter

om betalning och indrivning av böter samt om förvandling av böter

som nu är intagna i lagen om verkställighet av bötesstraff I kapitlet

har även meddelats bestämmelser om anstånd med verkställigheten av

fängelse vartill böter förvandlats. Dylikt anstånd kan för närvarande beviljas0!

form av villkorlig dom. Någon ändring i fråga om förutsättningarna

för anstånd med verkställigheten föreslås ej, men beteckningen villkorlig

dom har i beredningens förslag reserverats for den pafoljd som behandlas

i 3 kap. skyddslagen. ... . .

Redan i sitt tidigare omnämnda år 1953 avgivna betänkande Reslog beredningen,

att straffarbete och fängelse skulle sammanslas till ett enhetligt

frihetsstraff med benämningen fängelse; redogörelse harfor har lamna s i

statsrådsprotokollet den 2 maj 1958 under avd. II. I enlighet harmed har

beredningen i förslaget till skyddslag upptagit endast en tidsbestämd frihetsberövande

påföljd, kallad fängelse. Utöver sammanslagningen av

fängelse och straffarbete har beredningen icke nu funnit skal att foresla

större ändringar i de grundläggande bestämmelserna; beredningen uttalar

emellertid att lagstiftningen om fängelse utgor ett område dar reformar

tet snart nog kan behöva fullföljas. De i 2 kap. skyddslagen givna reglerna

om tidsgränserna för fängelse som ådömes omedelbart for brott överensstämmer

med vad som föreslogs år 1953. Fängelse skall salunda kunna ådomas

på viss tid, lägst eu månad och högst tio år eller vid sammantraffande

av brott högst tolv år, samt på livstid. Erforderliga ändringar i straffskalor

utom brottsbalkens område har beredningen föreslagit i 1953 års betänkande.

Enligt detta skall såsom allmän regel galla, att i staliet för straf - arbete skall dömas till fängelse på samma tid som för straffarbete ar stadgat

och att, om straffskalan nu innehåller fängelse utan angivet maximum,

fängelse ei skall kunna ådömas på längre tid än ett år.

I kapitlet om fängelse har utan ändring i sak upptagits de nya regler om

återfall i brott som beredningen föreslog år 1953. För dessa regler har re oaiorts

i statsrådsprotokollet den 2 maj 1958 under avd. II.

Som jag redan har nämnt öppnar förslaget möjlighet att jamte fängelse

som ådömes omedelbart för brott döma till dagsböter, vare sig böter ar

stadgade för brottet eller ej. Denna kombinationsmöjlighet ar narmast avsedd0

för sådana fall, då domstolen av allmänpreventiva skäl ser sig nödsakad

att döma till fängelse, ehuru en mindre ingripande åtgärd individualpreventivt

skulle vara tillfyllest. Genom att därvid även ådoma böter skulle

domstolen stundom kunna nöja sig med ett kortare frihetsberövande an

om hela reaktionen mot brottet skulle bestämmas i fängelse.

För de begränsningar som beredningen har föreslagit i fråga om mojhg
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 C Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

heterna att döma unga lagöverträdare till fängelse har jag tidigare redogjort.

I kapitlet om fängelse meddelas även bestämmelser om villkorlig frigivning.

Förslaget bibehåller de båda nuvarande formerna av sådan frigivning,

den obligatoriska och den fakultativa. Obligatorisk villkorlig frigivning

skall i likhet med vad nu gäller ske, när den som undergår fängelse på

viss tid, ej under sex månader, har avtjänat fem sjättedelar av påföljden, och

beslut härom skall meddelas av styresmannen för den anstalt där den dömde

är intagen. Fakultativ villkorlig frigivning skall liksom nu kunna ske,

när två tredjedelar av påföljden har verkställts. Användningsområdet för

sådan frigivning vidgas emellertid genom att den intagne skall kunna friges

redan när han har avtjänat fyra månader i stället för såsom för närvarande

åtta månader. Vidare bibehålies ej kravet på att den intagne för att komma

i åtnjutande av fakultativ villkorlig frigivning måste ansöka därom. Det

skall i stället åligga anstaltsledningen att beträffande varje intagen, som

undergår fängelse på minst sex månader, i god tid upptaga frågan, huruvida

han kan friges innan fem sjättedelar av påföljden har verkställts. Beslutanderätten

i fråga om fakultativ villkorlig frigivning föreslås decentraliserad

från fångvårdsstyrelsen till anstaltsnämnden vid den anstalt, där

den dömde är intagen.

Beredningen uttalar, att tillsynen över de villkorligt frigivna allmänt sett

är mycket bristfällig. För att råda bot härpå föreslår beredningen, att den

frigivne skall stå under tillsyn av sådan lokal tillsynsnämnd, som enligt

förslaget skall handha vården av dem som dömes till skyddstillsyn. Beträffande

den villkorligt frigivne och tillsynen över honom skall även i övrigt

vad som stadgas om skyddstillsyn i stort sett äga motsvarande tillämpning.

I fråga om villkorlig dom redogöres i beredningens slutbetänkande

för den utveckling detta institut har undergått sedan den första lagen

om villkorlig dom tillkom år 1906. Beredningen pekar på hur villkorlig

dom har kommit att bli ett rikt nyanserat reaktionsmedel, varigenom möjlighet

har skapats till en verklig kriminalvård i frihet. I vissa fall är en

villkorlig dom ingenting annat än en villkorlig påföljdseftergift, avsedd lör

tilltalade med god prognos vilka anses kunna undslippa med den varning

som den villkorliga domen utgör. I andra fall åter är den villkorliga domen

förenad med övervakning och i vissa av dessa fall meddelas föreskrifter som

kan innebära avsevärda inskränkningar i den dömdes frihet; sådan villkorlig

dom användes också i fall där prognosen icke kan anses vara god. Den

villkorliga domen användes vidare i viss utsträckning, och ofta i fall där

prognosen är långtifrån god, såsom ett medel för domstolen att åvägabringa

att den tilltalade omhändertas för vård enligt någon social vårdlag.

Att inom ramen för villkorlig dom har sammanförts till sin innebörd vitt

skilda åtgärder är enligt beredningens åsikt förenat med vissa olägenheter.

Beredningen erinrar om de psykologiskt ogynnsamma verkningar som varit

förbundna med att benämningen villkorlig dom, vilken tidigare i allmänhetens

medvetande har vunnit hävd som beteckning för den villkorliga på
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 21

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

följdseftergiflen, kommil alt användas även i sådana fall där en ingripande

behandling har kommit till stånd. Det är ej heller tillfredsställande att,

såsom sker i den nuvarande lagen om villkorlig dom, förutsättningarna

för tillämpning av villkorlig dom anges lika för alla som rymmes under

lagen.

Beredningen föreslår därför nu att den villkorliga domen delas upp på

flera institut. Ett led i denna strävan är att överlämnande till barnavård,

nykterhetsvård och psykiatrisk vård har upptagits som självständiga påföljder;

överlämnande till sådan vård, som för närvarande i viss utsträckning

sker i samband med villkorlig dom, har därigenom lösts från de förutsättningar

som uppställes för meddelande av villkorlig dom. Men vidaie

föreslår beredningen att den nuvarande villkorliga domen uppdelas i två

väsentligt olika påföljder, kallade villkorlig dom och skyddstillsyn.

Den nya villkorliga domen är avsedd för det klientel som åsyftades, när

villkorlig dom infördes i svensk rätt, nämligen tillfällighetsbrottslingar, vilkas

prognos är så god att särskilda åtgärder — utöver den varning som domen

innebär — ej erfordras för deras tillrättaförande. Villkorlig dom har

utformats som en brottspåföljd i teknisk mening men kan enligt beredningen

till sin egentliga innebörd sägas vara en villkorlig eftergift av annan påföljd;

den innebär i huvudsak, att sådan påföljd efterges under förutsättning

att den dömde ej begår nytt brott under en prövotid av två år. Den

villkorliga domen kan enligt förslaget icke förenas med övervakning och ej

heller med några särskilda föreskrifter för den dömde under prövotiden,

bortsett från föreskrifter om tid och sätt för fullgörande av skadeståndsskyldighet

på grund av brottet.

Till skyddstillsyn har från den nuvarande villkorliga domen

hänförts sådana fall i vilka övervakning jämte särskilda föreskrifter eller

enbart övervakning finnes erforderlig för den dömdes tillrättaförande.

Skyddstillsynen har liksom den nya villkorliga domen utformats som en

självständig påföljd och innebär alltså icke något anstånd med ådömande

av påföljd eller med verkställighet av ådömd påföljd. Om skyddstillsynen

misslyckas, skall den emellertid under vissa förutsättningar kunna utbytas

mot annan påföljd som kan följa å brottet.

Den som dömes till skyddstillsyn skall vara underkastad en prövotid

av normalt tre år och under denna skall han stå under övervakning, intill

dess sådan ej längre prövas erforderlig, övervakningen skall utövas av

skyddskonsulent eller av annan fackutbildad person, nämligen skyddsassistent

eller tjänsteman hos skyddsförening, barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd.

Vid sin sida skall övervakaren kunna ha en s. k. tillitsman

som skall vara den dömde till stöd och hjälp. Såsom tillitsmän skall anlitas

därtill lämpade och villiga privatpersoner. Under prövotiden skall den dömde

vara skyldig att iakttaga sådana föreskrifter rörande hans livsföring,

som prövas ägnade att främja hans anpassning i samhället. Föreskrifterna

skall emellertid icke såsom nu vid villkorlig dom meddelas av domstolen;

enligt beredningens förslag befrias domstolarna från sin befattning med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1062

kriminalvården i frihet. Skyddstillsynen skail handhas av en lokal tillsynsnamnd

och det ankommer på denna att i det enskilda fallet närmare utlorma

behandlingen. Tillsynsnämnden, vars ordförande skall vara innehavare

av domarämbete och vars ledamöter hör ha erfarenhet beträffande

vård av ungdom, arbetsförmedling eller eljest i allmänna värv, skall under

skyddstillsynens fortgång vidtaga de ändringar i fråga om föreskrifterna

som foranledes av den dömdes utveckling och personliga förhållanden i

övrigt. Åsidosätter den dömde sina skyldigheter, kan tillsynsnämnden meddela

honom varning, förlänga prövotiden till högst fem år eller förelägga

honom vid vite att iakttaga viss meddelad föreskrift.

Skyddstillsyn bygger i princip på den dömdes frivilliga medverkan till

de vårdåtgärder som finnes påkallade. Visst tvång kan dock komma att utövas

mot den dömde. Som jag redan har nämnt skall tillsynsnämnden kunna

ge vitesföreläggande. Nämnden skall också, om det med hänsyn till den

dömdes sinnesförfattning eller eljest finnes erforderligt för hans tillrättalorande,

kunna på lämpligt sätt tvångsvis omhändertaga honom under kortare

tid, högst två veckor. Men redan i samband med domen skall kunna

beslutas vissa åtgärder, för vilkas genomförande exekutivt tvång står till

buds. Sålunda skall, som tidigare antytts, domstolen kunna döma till böter

jämte skyddstillsyn, varigenom öppnas möjlighet att vid behov skärpa

reaktionen mot den dömde. Som även nämnts i det föregående skall domstolen

vidare kunna förordna, att i skyddstillsyn skall ingå behandling under

två månader i tillsynsanstalt. Denna form av frihetsberövande har visserligen

främst föreslagits med tanke på unga lagöverträdare i åldern 18_

20 år. Beredningen har emellertid ansett att, om de skäl som nödvändiggör

ett frihetsberövande kan tillgodoses genom den ifrågavarande kombinationen

av vård i och utom anstalt, den bör stå öppen även för brottslingar som

har uppnått 21 års ålder. Däremot skall förordnande om behandling i tillsynsanstalt

icke kunna meddelas i fråga om den som är under 18 år och ej

heller beträffande den som har begått den åtalade gärningen under inflytande

av sinnessjukdom eller sinnesslöhet.

Skyddstillsyn skall kunna undanröjas och utbytas mot annan påföljd

som kan tölja å brottet, om den dömde finnes ha begått annat brott före

prövotidens utgång eller om han på annat sätt än genom brott åsidosätter

sina skyldigheter. Undanröjande kan endast beslutas av domstol. Finner

domstolen ej tillräckliga skäl till sådant beslut, kan den i stället vidtaga

mindre ingripande åtgärder, bl. a. förordna att den dömde skall intagas i

tillsynsanstalt under två månader.

Den påföljd som i förslaget kallas skyddsfostran motsvarar det

nuvarande ungdomsfängelset och är som jag tidigare har nämnt i första

hand avsedd för kriminell ungdom i åldern 18—20 år som anses böra underkastas

längre tids anstaltsvård. Om särskilda skäl är därtill, skall skyddsfostran

kunna ådömas den som har fyllt 21 men ej 23 år, och i undantagsfall

skall även den som är under 18 år få dömas till skyddsfostran.

Den som dömes till skyddsfostran skall erhålla en efter hans förutsätt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 23

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ningar individualiserad behandling, ägnad att framja hans anpassning i

samhället. På en central nämnd, kallad skyddsvärdens ungdomsnämnd

och motsvarande den nuvarande ungdomsfängelsenämnden, skall ankomma

att inom vida gränser bestämma hur behandlingen skall tillgå. Behandlingen

skall dock alltid börja i anstalt. Efter anstaltsbehandlingen skall under

en av nämnden fastställd prövotid följa vård i frihet och för denna skall

i huvudsak gälla samma regler som för skyddstillsyn. Beredningen fiamliåller,

att denna del av behandlingen icke är den minst viktiga och att anstaltsvården

bör betraktas såsom en förberedelse för vården i frihet och

som ett hjälpmedel för att denna skall kunna genomföras så framgångsrikt

som möjligt. Vården utom anstalt skall handhavas av ungdomsnämnden,

som dock skall kunna överlämna denna vård åt sådan lokal tillsynsnamnd

som ombesörier behandlingen av dem som har dömts till skyddstillsyn. Sa

länge prövotiden — som efter hand kan förlängas — fortgår, skall ungdomsnämnden,

när skäl är därtill, kunna förordna att den domde skall

återintagas i anstalt. För hela behandlingen, i och utom anstalt, har föreslagits

en längsta tid av fem år, varav högst tre år i anstalt; någon minsta

tid för anstaltsvården har icke föreskrivits. Behandlingstiden skall dock i

samband med lagföring för nytt eller nyupptäckt brott av domstol kunna

förlängas till sex år, varvid även maximitiden för anstaltsvården blir forlängd

med ett år.

De nuvarande påföljderna förvaring och internering i sakerhetsanstalt

skall enligt beredningens förslag ersättas med en enhetlig påföljd,

s k v d d s i n t e r n e r i n g. Med den utformning rekvisiten för ådömande

av förvaring och internering har erhållit i gällande lagstiftning synes det

enligt beredningen svårt att påvisa någon klar skillnad mellan de klientelgrupper

för vilka dessa reaktionsformer är avsedda. Beträffande förvaring

uppställes krav på att den brottsliges sinnesbeskaffenhet skall avvika från

det normala; någon sådan förutsättning finnes icke för tillämpning av internering.

Å andra sidan krävs för internering att den brottslige tidigare

har dömts för brott och undergått straff, medan förvaring kan ådömas en

förstagångsbrottsling. Rekvisitet »sinnesbeskaffenhet som avviker från det

normala» har, säger beredningen, visat sig icke vara ägnat att skilja ut

klientelet i två grupper, och det synes vara så att samtliga de, som numera

ifrågakommer till tidsobestämt omhändertagande på grund av flerfaldig tidigare

brottslighet, kunnat anses vara av sådan sinnesbeskaffenhet. Utvecklingen

har nämligen gått därhän att efter den 1 januari 1948 icke någon

person har dömts till internering, bortsett från dem som etter dom

återintagits för fortsatt internering. Bestämmelserna om verkställigheten

är lika för förvaring och internering, och placeringen på de olika sakerhetsanstalterna

sker efter en bedömning av den dömdes sinnesbeskaffenhet,

karaktär, vandel m. m. utan hänsynstagande till om han har dömts

till förvaring eller till internering. Den i beredningens direktiv nämnda frågan,

huruvida icke förvaringen omsluter så olikartade brottslingsgrupper att

någon form av uppdelning efter vederbörandes vådlighet borde genomföras,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

besvarar beredningen så, att det för närvarande icke synes vara lämpligt att

gora någon sadan uppdelning; erforderlig åtskillnad mellan olika grupper

intagna bor ske pa verkställighetsstadiet. 8 P

.Eer.ednmg.en

pa l stort sett samma klientel som förvaring och internering. För att skydds^

m ernenng skall kunna ådömas, måste den tilltalade ha gjort s g skytdig

till grövre brottslighet; å brottet eller, när flera brott har förövats å någof

av dem skall kunna folja fängelse i två år eller däröver. Vidare skall ett fådant

långvarigt omhändertagande utan på förhand bestämd tid som skvdds
Sto

påkaiiat för att förebygga f°rtsatt b^s
g

an den tilltalades sida. Vid bedömande härav skall hänsvn ta«as

forutom till hans brottslighet, till hans sinnesbeskaffenhet, vandel och levnadsomständigheter

i övrigt. Om behov därav visar sig föreligga kan dom

XsUtnf:r Vlssa förutsättningar förordna, att fängelse, som hfrådömts på

minst sex manader, eller skyddsfostran skall övergå till skyddsinternering

Den som domes till skyddsinternering skall enligt förslaget erhålla en

lingr äenad S1I|nesbeska^fenhet och övriSa förutsättningar lämpad behandg’.

.S* ! l^amJa ^nS anPassninS 1 samhället, och behandlingen skall

omfatta vård bade i och utom anstalt. Liksom vid skyddsfostran skall det

ankomma pa en central nämnd, interneringsnämnden, att inom vida grän
JmenertiöT^

““ behaudiinSens närmare utformning. Förslaget behåller

emellertid det nuvarande systemet med en av domstolen fastställd minsta

hd för omhändertagandet i anstalt. Minsta tiden, som endast får bestämmas

i helt år eller i helt år jämte sex månader, skall fastställas till lägst

ett och högst tolv år. Om vårdens fortsättande utom anstalt skall interneringsnamnden

forordna, när — efter minsta tidens utgång — anstaltsvisteise

ej längre finnes påkallad för att avhålla den dömde från fortsatt

rottshghet. I motsats till vad nu gäller skall dock den dömde, om särskilda

skal ar därtill, kunna överföras till vård utom anstalt redan före minsta tidens

utgång. Forslaget innehåller även en maximitid för anstaltsvården.

Denna får nämligen icke pågå under längre tid än sammanlagt tre år utöver

minsta tiden. Möjlighet skall emellertid finnas att hos domstol utverka

förlängning av maximitiden.

Bestämmelserna om vården utom anstalt har utformats i nära anslutning

till vad som har föreslagits i fråga om skyddstillsyn, övervakningen över

den som vårdas utom anstalt skall kunna upphöra, när tillsvn icke längre

erfordras. Bryter den som vårdas i frihet mot sina skyldigheter eller finnes

pa grund av hans uppförande eller eljest att anstaltsvård är påkallad för att

orebygga att han begår brott, får interneringsnämnden besluta att han skall

återintagas i anstalt. Har vården utom anstalt pågått under en sammanhangande

tid av fem år, skall skyddsinterneringen upphöra.

Barnavårdslagen, lagen om nykterhetsvård och sinnessjuklagen är, uttalar

beredningen, liksom kriminallagstiftningen led i brottsbekämpandet.

Syftet med dessa lagar är nämligen att ge vård åt den vårdbehövande ej

allenast for hans eget bästa utan även för att skydda samhället mot de

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 25

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

olägenheter, däribland risken för brott, som skulle följa av att han lämnades

utan behandling. Ådagalagd brottslighet kan också utgöra grund för ingripande

med tvångsåtgärder enligt de sociala vårdlagarna. Ofta ar den

vård, som därvid kan åvägabringas, ur olika synpunkter att föredraga

framför behandling inom kriminalvården. Gällande lagstiftning erbjuder

även vissa möjligheter att låta sådan behandling stå tillbaka för socialvård.

Dessa möjligheter utvidgas enligt beredningens förslag genom att i

skyddslagen såsom allmän brottspåföljd har upptagits överlämnande

till särskild vård. Som jag förut antytt inbegripes härunaer

vård enligt barnavårdslagen, lagen om nykterhetsvård och sinnessjuklagen

samt öppen psykiatrisk vård.

För den reaktionsform som skall bestå i överlämnande till vård enligt

barnavårdslagen har redan redogjorts i samband med det föreslagna paföljdssystemet

för unga lagöverträdare.

I fråga om förhållandet mellan spritmissbruk och kriminalitet framballer

beredningen, att alkoholismen är starkt utbredd bland brottslingarna

och att alkoholmissbruket är en viktig orsak till brottslighet. Åtgärder genom

vilka brottsliga alkoholmissbrukare på ett tidigt stadium av sin kriminalitet

bringas att upphöra med spritmissbruk är därför ägnade att medföra

betydande verkningar i kampen mot brottsligheten och det är ett kriminalpolitiskt

intresse av synnerlig vikt att bereda alkoholbrottslingar en

så beskaffad behandling. Detta kan dock endast i begränsad omfattning ske

genom att de göres till föremål för nykterhetsvård i stället för kriminalvård.

För huvudparten av dessa brottslingar får behovet av nykterhetsvård

tillgodoses inom kriminalvårdens ram.

Överlämnande till vård enligt lagen om nykterhetsvård kan emellertid

enligt beredningen vara en lämplig åtgärd när eljest fängelse på kort hd

skulle ådömas. I det senare fallet är frihetsförlusten ofta otillräcklig för

ett effektivt avvänjande från alkoholmissbruk och dessutom följes anstaltsbehandlingen

ej av någon vård i frihet. Om tvångsåtgärder kan vidtagas

enligt lagen om nykterhetsvård, erbjuder denna långt bättre möjligheter

både ur ren behandlingssynpunkt och med hänsyn till samhällsskyddet.

Beredningen anser också, att överlämnande till nykterhetsvård kan vara

ett lämpligt alternativ till skyddstillsyn i fall, då den tilltalade kan antagas

ej komma att frivilligt underkasta sig av tillsynsnämnden meddelade föreskrifter

om sådan vård. Även i andra fall finnes utrymme för tillämpning

av ifrågavarande påföljd, bl. a. när den som har begått brottslig gärning

under inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet ej är i behov av psykiatrisk

vård men väl av nykterhetsvårdande behandling.

Lika litet som vid överlämnande till barnavård tillkommer det domstolen

att avgöra hur behandlingen skall närmare utformas, utan domstolen

skall överlämna åt nykterhelsnämnd eller, om den tilltalade är intagen å

allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, åt anstaltens styrelse att föranstalta

om erforderlig vård; innan överlämnande sker skall domstolen

höra nämnden eller styrelsen. Enligt en av beredningen föreslagen ändring

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

|ien om nykterhetsvård skall emellertid, när domstol förordnar om överamnande

till sadan vård, vederbörande länsstyrelse kunna utan att nykterhetsnamnden

ansöker darom förordna om tvångsintagning av den till
ö

n"11 rdanStalt- SkCr inta§nin§ i denna ordning-, skall vissa

säl skilda rättsverkningar vara förbundna därmed, bl. a. skall den inta<me

kunna kvarhållas längre tid på anstalten än eljest. §

skS-etiI1 vård enligt sinnessjuklagen innebär att den tilltalade

om vårH ^ sinnessjukhus; i denna lag meddelas endast bestämmelser

Tfö?s i °Ch °m vårdätSärder i samband med utskrivning

«ör? f- SJU S- S°m jag har omtalat 1 samband med redo*

^orelsen för det toreslagna påföljdssystemet för psykiskt abnorma lagöverträdare

ar det domstolen som skall förordna om vård enligt sinnessjuklagen.

Förordnande härom skall få meddelas endast om den tilltalade i uthus

namnda lag har förklarats vara i behov av vård å sinnessjuk
hus,

i fråga om annan psykiskt abnorm än den som är sinnessjuk eller

sinnesslo skall medicinalstyrelsen alltid höras, innan överlämnande till ifrå
vårdTkall

(T*1 tT* ^ Llks0m vid överlämnande till annan särskild

a ard skall domstolen icke aga meddela några föreskrifter rörande den närmare

utfoimningen av behandlingen.

si,^h„«°mStflea k°mmer tiH den »PPfattningen, att intagning å sinnes6J

7 °rd?u samhällsskyddets synpunkt, och om det medicinska

a dbehovet kan tillgodoses på annat sätt, står det i domstolens makt att

valja nagon annan vårdform, även om den läkare som har utfört sinnesundersökningen

ansett vård å sinnessjukhus vara påkallad.

Överlämnande till öppen psykiatrisk vård är avsett att tillämpas i såana

fall dar nagot mera framträdande vårdbehov icke föreligger men

dar den tilltalade med hänsyn till sin psykiska abnormitet likväl ej bör

lamnas helt utan kontroll. Intill dess i fråga om den öppna psykiatriska

värden i allmanhet en upprustning har skett av vårdens organisatoriska utormmng

och resurser, föreslår beredningen, att den öppna psykiatriska

värden av lagöverträdare skall handhavas av den till de statliga sinnessjukhusen

animutna hjälpverksamheten. Den närmare regleringen härav bör

enligt beredningen ske i administrativ väg.

Nar den tilltalade i utlåtande enligt sinnessjuklagen har förklarats vara

i behov av psykiatrisk vård — å sinnessjukhus eller i frihet — bör enligt

forslaget domstolen utan att höra det organ som skall handha vården kunna

forordna, att han skall överlämnas till öppen psykiatrisk vård, om domstolen

finner sådan vara tillfyllest. Så bör ock alltid, oberoende av om dyikt

_uHatande har mhamtats eller ej, kunna ske när den tilltalade är sinnessjuk

eUer^ sinnesstö. I andra fall har beredningen med hänsvn till de

bristfälliga vårdresurserna ansett, att tillstyrkande bör krävas antingen av

vederbörande hjälpverksamhetsläkare eller av medicinalstyrelsen

Beträffande de särskilda påföljderna för ämbetsmän och

l\gSn) V\ innebar ^redningens förslag icke några mera väsentliga

nyheter. I 8 kap. skyddslagen, där bestämmelserna om dessa påföljder in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 27

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

föris, har beredningen även inarbetat vissa stadganden som ager samband

med påföljdssystemet och i gällande strafflag återfinnes i kapitlet om ämbetsbrotten;

i det den 2 maj 1958 till lagrådet remitterade forslaget till

brottsbalk har dessa stadganden uteslutits för att upptagas i brottsbalkens

blivande tredje huvudavdelning. Vid överflyttningen till skyddslagen har

ifrågavarande stadganden i vissa avseenden ändrats med hansyn till utformningen

i övrigt av det föreslagna påfölj dssystemet. Ändringarna avser

främst förutsättningarna för alt använda avsättning och suspension som bistraff
Till

9 kap. skyddslagen har med oförändrat innehåll överförts strafflagens

regler om förverkande av egendom. Beredningen erinrar om att

inom justitiedepartementet tillkallats en utredningsman med uppdrag att

verkställa en förberedande undersökning för reformering av specialstraf - rätten. Denna undersökning kommer att avse bl. a. ekonomiska påföljder

för brott, särskilt förverkande. Med hänsyn härtill har beredningen icke

ansett sig böra upptaga förverkandebestämmelserna i strafflagen till sa -

lie granskning. ,

I 10 kap. skyddslagen har beredningen under rubriken »Nedsättning och

uteslutning av vissa påföljder m. m.» upptagit vissa bestämmelser som redan

har berörts i det föregående, nämligen om den lagsta åldersgränsen

för ådömande av påföljd, om allmänt åtal för gärning begången i åldern

15—17 år och om påföljdssystemets tillämplighet å sinnessjuka och sinnesslöa

lagöverträdare. Vidare har i detta kapitel föreslagits ett stadgande angående

den utsträckning i vilken förordnande om förverkande av egendom

eller annan dylik rättsverkan får meddelas på grund av brottslig gärning

av någon som ej fyllt 15 år eller som handlat under inflytande av psykisk

abnormitet. Kapitlet innehåller även bestämmelser om avraknmg av

häktningstid och om befogenhet för domstol att nedsätta eller helt efterge

påföljd för brott. . .

De föreslagna bestämmelserna om nedsättning och energi

av påföljd överensstämmer till sitt sakliga innehåll med de föreskrifter

i detta ämne som beredningen föreslog redan i sitt år 1953 avgivna betänkande.

Enligt det i skyddslagen intagna stadgandet får för brott bestammas

lindrigare påföljd än därför stadgats, såframt synnerliga skäl föreligger

för antagande, att den lindrigare påföljden är tillfyllest för den brottsliges

tillrättaförande, och hinder ej möter ur allmän synpunkt; finnes uppenbart

att påföljd för brottet ej är erforderlig, får den efterges. I den föreslagna

lagtexten har således någon närmare precisering icke lämnats av

de skäl som kan föranleda tillämpning av stadgandet. Beredningen har

emellertid i sina motiv angivit vissa situationer där fråga kan uppkomma

om att nedsätta eller efterge påföljd. Ifrågavarande stadgande är, understryker

beredningen, avsett att tillämpas blott i speciella undantagsfall, dar

nå"on särskild omständighet föreligger som gör att domstolen kan frångå

vad som är stadgat som påföljd för brottet; påföljdseftergiften åsyftar narmast

sådana fall, där det skulle te sig stötande att den tilltalade över huvud

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

domeS till påföljd. Det må i detta sammanhang nämnas, att beredningen

^enom ändring av 20 kap. 7 § rättegångsbalken även har föreslagit vidgade

mojligheter att efterge åtal. b

1 förslagets n kap. har meddelats bestämmelser om sammanträ fnde

av brott m. m. Vid utformandet av dessa bestämmelser har

L "B««rm1lerS''räVat “ l>e‘5"ia"d'' förenkling jämfört med nuvarande

lag. Bestämmelserna avser hur det skall förfaras dels när någon samtidigt

tiliabrottsDåfl-HPfåf°ljd u°r/lera br0tt’ dels när den som har blivit dömd

till brottspåfoJjd fmnes ha begått annat brott före domen eller begår nytt

brott innan behandlings- eller prövotid för den ådömda påföljden har gitt

mardräff • påföljder som har ådömts samma person sam
antraffar

pa verkstallighetsstadiet. I det förstnämnda hänseendet upp
stalles

- i överensstämmelse med vad som nu gäller _ såsom huvudregel

t en gemensam pafoljd skall ådömas för brotten. Liksom för närvarande

brott k°Ck’ °™ Sarskllda skäl föranleder därtill, böter för visst eller vissa

brott kunna adomas vid sidan av påföljd för brottsligheten i övrigt. Under

iämtma trU Satt!!mg SkaH äVCn fängelse för visst brott kunna ådömas

V °°aIlS ^ f0P ÖVriga br0tt- Denna Påföljdskombination är avsedd

for sadana fall, där den tilltalade uppfyller de personliga förutsättningarna

för villkorlig dom men där bland de av honom begångna brotten

ingår nagot, t. ex. rattfylleri, för vilket domstolen av allmänpreventiva skäl

anser sig böra ådöma fängelse.

Beträffande de fall, i vilka den som har dömts till påföljd lagföres för

nytt eller nyupptäckt brott, innehåller kapitlet gemensamma bestämmelser

1 k . fangelse på viss tid> villkorlig dom, skyddstillsyn, skyddsfostran

och skyddsinternering. Någon regel för det fall att den tidigare domen avser

o er upptages icke i förslaget, lika litet som i nuvarande lag. Ej heller har

nagon reglering ansetts erforderlig, när den första domen har inneburit

överlämnande till särskild vård. De bestämmelser som meddelas i förevarande

avseende lämnar domstolen i stort sett valfrihet mellan att antingen

ata dea reodan ådömda påföljden avse även det nya brottet eller döma särSkllt

tlb Pafoljd for detta brott eller också undanröja beslutet om den tidi8a^

pafol-iden och döma ti!1 påföljd av annan art för brotten. Väljes någon

av de bada forsta vägarna, kan domstolen besluta vissa åtgärder beträffande

en forst ådomda påföljden, såsom återintagning i anstalt, förlängning av

prövotid och liknande. b °

*tadgandena rörande konkurrens på verkställighetsstadiet mellan olika

påföljder åsyftar att, när påföljderna ej är avsedda att verkställas vid sidan

av varandra, nå en ändamålsenlig lösning.

Utöver de nu nämnda konkurrensreglerna innehåller förslaget föreskrifhUF

boter> fanSeIse och suspension skall bestämmas när sådan oåfo

jd ar gemensam för flera brott; föreskrifterna härom har upptagits i kapitlen

om dessa påföljder. ^ b

I sitt ar 1953 avgivna betänkande upptog beredningen till granskning

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 29

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

även de kriminalrättsliga preskriptionsbestämmelserna.

Därvid föreslogs vissa ändringar i syfte att ge bestämmelserna ett sadant

sakligt innehåll att de, i huvudsak oförändrade, kunde ingå i beredningens

slutliga förslag om påföljdssystemcts utformning. De regler om preskription

som har införts i 12 kap. skyddslagen överensstämmer också x

huvudsak med beredningens tidigare förslag.

I fråga om preskription av möjligheten att ådöma påföljd har beiedningen

upptagit ett av processlagberedningen tidigare framfört förslag angående

de omständigheter som bör tilläggas preskriptionsavbrytande verkan.

För närvarande avbrytes sådan preskription genom att den misstänkte

häktas eller erhåller del av åtal inom viss tid från det brottet begicks.

Strafflagberedningen föreslår, att preskriptionsavbrott skall intrada genom

att den misstänkte inom den angivna tiden erhåller del av åtal for brottet

eller vid förundersökning som leder till allmänt åtal underrättas om den

mot honom riktade misstanken. Förslaget innehåller härutöver en ny bestämmelse,

innebärande att om en handling innefattar flera brott, den preskriptionstid

som är stadgad för det svåraste brottet skall galla för samtliga

brotten. Enligt en av beredningen föreslagen bestämmelse — vars innebörd

torde överensstämma med gällande rätt — skall, om mål avskrives

eller avvisas sedan åtal väckts, preskriptionsavbrott icke anses ha agt rum.

Preskriptionstiden skall då räknas från det brottet begicks. Brott skall enligt

förslaget anses begånget den dag den brottsliga handlingen avslutades,

om handlingens straffbarhet beror av att viss verkan inträtt, skall dock

preskriptionstiden räknas från den dag sådan verkan inträdde.

Beträffande preskription av ådömd påföljd föreslår beredningen en helt

ny ordning när det gäller frihetsberövande påföljder. Har verkställighet

icke påbörjats inom tre år från domen, skall verkställighet ej få ske utan

medgivande av domstol. En motsvarande domstolsprövning skall äga rum,

om påbörjad verkställighet har avbrutits och sedan efter mer an tre år

skall upptagas på nytt.

I 13 kap. skyddslagen behandlas personundersökning, och

förslaget innebär i denna del vissa nyheter, som bl. a. syftar till att sådan

undersökning i regel skall företagas på ett tidigare stadium än nu. Det av

beredningen föreslagna påföljdssystemet innebär en utökning av de kriminalpolitiska

behandlingsformerna och lämnar domstolarna större frihet

i valet av påföljd än de nu har. Behovet av noggrant och sakkunnigt utförda

personundersökningar till ledning vid detta val kommer därför,

framhåller beredningen, att framträda med större styrka än för narvarande.

I det sista kapitlet av den föreslagna skyddslagen har upptagits torutom

bestämmelser om den processuella nyhet som kallas bevistalan och

som redan i annat sammanhang har berörts — vissa andra processueda

föreskrifter ävensom bl. a. bestämmelser om tillsynsnämnds, skyddsvärdens

ungdomsnämnds och interneringsnämndens sammansättning, beslut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

KapitlCt avslutas med ett bemyndigande för Kungl Mai-t att

"CinS narm"e beSt5“‘"elS“ ““ «*«*•. skyddslagens ''tUI
En

ovillkorlig förutsättning för att skyddslagen skall kunna bringas i

lampmng ar, framhåller beredningen, att tillräckliga r e s u r s e r§ för

de dömdas behandlmg finnes. Härvidlag kräves en upprustning i olika hän

seendem Denna är dock enligt beredningen i det väsentliga fcL betingad

1 • h a^ a fors,aSet lltan erfordras oberoende därav Beredningen

Sttaias att såv-l“ d" “PP8i''1 ““ '',ärmare l"reda dessa ^mål. Det

las. att saval inom den egentliga kriminalvården som inom barnavår

den nykterhets,ården och den psykiatriska värden pågar e7er ptoneras

en utbyggnad av resurserna. Vad kriminalvården beträffar kommer en!i«t

bå a k‘r"af "nå fors.åge, ™ ^ydds.ag i och för sig icke att tnt

fry a a påa åg 0kning av antalet anstaltsplatser utöver den som err

rades redan i det läge som rådde då beredningen avgav sitt slutbe

tankande Geaom den effektivisering av kriminalvården i frihet och de

in a bCä“°J lgheter att utnyUja ohka former av socialvård som skyddslagen

innebar ar forslaget tvärtom ägnat att medföra en begränsning av krimi

nalvardens anstaltsklientel och av behandlingen i anstalt. Beredningen an
staiM

• 3tt a aV anstaltsvård ~ behandling i tillfynsan
lt

i förening med skyddstillsyn — som beredningen föreslår tills vidare

stahT DSg°r nfS°n nfybygSnad UtÖver redan befintliga eller pl’anerade analter.

Däremot innefattar förslaget ett oeftergivligt krav på en kraftig

lä7/es rCS7Serna fÖr kriminalvården i frihet. I skyddslagen på

agges skyddskonsulenterna och deras assistenter betydligt vidgade arbetsppgi

ter och det ar beredningens bestämda mening att det krislä«e vari

kriminalvården i frihet kan sägas befinna sig icke Ln övervinnas på an

“‘ 311 gT?m tT Väsentli§ utökning av den fackutbildade och heltids
anställda

arbetskraft som ägnar sig åt denna vård. Beredningen uttalar, att

de ur statens synpunkt mycket begränsade utgifter som fordras härför

“ att k°mPenseras 1 rikt mått redan genom inbesparade anstaltsstimder.

Fragan om antalet tillsynsnämnder och deras verksamhetsområden

hänger intimt samman med spörsmålet om landets indelning i

skyddskonsulentdistrikt och bör därför enligt beredningen utredas av 1956

års eftervårdsutrednmg, vars uppdrag avser bl. a. skyddskonsulentorganisationens

omfattning. s

Som tidigare nämnts faller utanför förslaget till skyddslag de bestämmelser

om adomande av skadestånd för brottslig gärning som nu

legleras 1 6 kap. strafflagen. Däremot har i skyddslagen upptagits vissa

s adganden som syftar till att effektivisera betalningen av utdömt skadestånd

Det ar otvivelaktigt av den största vikt, uttalar beredningen, att den

som begär brott förmås att, så långt det är honom möjligt, ersätta den

skada som han har orsakat genom brottet. Angelägenheten^ härav är icke

enbart betingad av omsorg om målsägandens intresse att få skadan ersa

. Det ar aven ur kriminalpolitik synpunkt av stor betydelse att hos

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 31

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

lagöverträdarna inskärpes att de måste taga de ekonomiska konsekvenserna

av sitt handlande. I skyddslagen har inskrivits såsom en allmän

skyldighet för den som dömes till skyddstillsyn eller villkorligt friges från

fängelse eller, efter dom å skyddsfostran eller skyddsinternering, överföres

från anstalt till vård i frihet att göra vad i hans förmåga står för att fullgöra

skadeståndsbetalning som har ålagts honom; vid prövning av fråga

om fakultativ villkorlig frigivning skall hänsyn tagas till den dömdes beredvillighet

att ersätta genom brottet uppkommen skada. Det organ som

handhar vården av den dömde har att tillse att han ställer sig nämnda

skyldighet till efterrättelse och brott häremot kan föranleda ingripande

mot honom med tvångsåtgärder, i sista hand återintagning i anstalt eller

vid skyddstillsyn undanröjande av denna och ådömande av annan påföljd,

i vissa fall kan föreskrifter meddelas om tid och sätt för fullgörande av

skadeståndsskyldigheten. Föreskrifter kan också meddelas med avseende å

den dömdes arbetsanställning och hans förfogande över arbetsförtjänsten.

Medelst sådana föreskrifter kan utövas ett visst tvång mot den dömde att

genom arbete intjäna medel för gottgörelse av den skada han har orsakat

genom sitt brott.

Beredningen avvisar av både praktiska och principiella skäl tanken, att

för brottslingar skulle inrättas särskilda arbetsplatser eller arbetsläger där

de skulle få avarbeta sin skadeståndsskyldighet. I stället pekar beredningen

på möjligheten att öka de i fångvårdsanstalt intagnas arbetspremier,

varigenom skadestånd skulle kunna i större utsträckning än nu uttagas av

de intagna. Beredningen nämner även vissa andra uppslag, som framförts

i syfte att på bättre sätt än för närvarande tillgodose målsägandens rätt

till skadestånd, men framhåller att dessa frågor bör övervägas i samband

med en reformering av utsökningsväsendet.

Yttrandena. Över strafflagberedningens slutbetänkande med förslag till

skyddslag har efter remiss utlåtanden avgivits av justitiekanslersämbetet,

riksåklagarämbetet, rikets hovrätter, fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden,

ungdomsfängelsenämnden, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, statspolisintendenten,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Kronobergs, Malmöhus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs

och Norrbottens län, rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö,

utredningen om administrativa frihetsberövanden, kommittén för översyn

av hälso- och sjukvården i riket, 1956 års eftervårdsutredning och kommittén

för det rättspsykiatriska undersökningsväsendet.

Riksåklagarämbetet har av anförda skäl begränsat sig till att överlämna

yttranden av statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, stadsfiskalerna

i Stockholm Glas, Mattsson, Meijer och Robert samt Föreningarna

Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler och Sveriges landsfiskaler.

Fångvårdsstyrelsen har till sitt utlåtande i avskrift fogat yttranden från

anstaltsnämnderna vid fångvårdsanstalterna å Långholmen, Malmö, Härlanda,

Härnösand, Växjö, Norrköping, Halmstad, Mariestad, Västerås, Roxtu
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

na, Vångdalen, Tygelsjö, Mäshult, Älgberget och Sörbyn, från fångvårdsdire

torerna i ostra, sodra och norra anstaltsgrupperna samt från skyddskonsulenterna

i Stockholms distrikt för äldre, Södermanlands-östergötiands distrikt.

Skåne-Blekinge distrikt, Göteborgs distrikt för unga och för Halland

Goteborgs distrikt för äldre och för Bohuslän, Västgöta-Dals distrikt och

Gävleborgs distrikt, överståthållarämbetet har bifogat yttranden av barnavardsnamnden,

nykterhetsnämnden, polismästaren och kriminalpolisintendenten

i Stockholm. Lansstyrelserna har överlämnat, länsstyrelsen i Stockholms^an

yttranden från landsfogden i länet, socialvårdskonsulenten i försa

istriktet och Stockholms läns avdelning av Föreningen Sveriges landslskaler

.länsstyrelsen i Kronobergs län yttranden från landsfogden i länet

ansnykterhetsnamnden och barnavårdsnämnden i Växjö, länsstyrelsen i

Malmöhus lan yttranden från landsfogden i länet, poliskammaren i Malmö,

lansnykterhetsnämnden, Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler och barnavardsnamnden

i Hälsingborg, länsstyrelsen i Skaraborgs län yttranden

från andsfogden i lanet, stadsfiskalerna i Skövde och Lidköping, länsnykterhetsnamnden,

skyddskonsulenten i Västgöta-Dals distrikt, socialvårdskonsulenten

i nionde distriktet, förste provinsialläkaren samt Föreningen

Skaraborgs lans landsfiskaler, länsstyrelsen i Örebro län yttranden från

lansnykterhetsnämnden, poliskammaren i Örebro och barnavårdsnämnden

i Karlskoga, lansstyrelsen i Kopparbergs län yttrande från landsfogden i

anet länsstyrelsen i Gävleborgs län yttrande från Föreningen Gävleborgs

lans landsfiskaler och länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden från

skyddskonsulenten i Norrbottens distrikt, barnavårdsnämnderna i Luleå

och Galhvare samt Föreningen Norrbottens läns landsfiskaler.

Tillfälle att avgiva yttrande över beredningens slutbetänkande har även

beretts barnavårdsnämnderna och nykterhetsnämnderna i Göteborg och

Malmo, Föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomaret Sveriges

auditorer och Sveriges polismästare, Sveriges advokatsamfund, Svenska

kriminalistföreningen, Föreningen tjänstemän inom kriminalvården,

Svenska fångvårdssällskapet, Sveriges fångvårdsmannaförbund, Svenska

skyddsförbundet, Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter,

Skyddsvärnsföreningarna i Stockholm och Göteborg samt i Malmöhus

lan, Svenska psykiatriska föreningen, Rättspsykiatriska föreningen,

Svenska socialvårdsförbundet, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, De erkanda

alkoholistanstalternas centralorganisation, Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, Sveriges läkarförbund, Riksförbundet för"''sexuell upplysning

och Stockholms nämndemannaförening. Yttranden har inkommit

från samtliga utom Föreningen tjänstemän inom kriminalvården, Sveriges

fångvårdsmannaförbund, Skyddsvärnsföreningarna i Stockholm och” i

Malmöhus län samt Riksförbundet för sexuell upplysning.

Yttrande har jämväl inkommit från Svenska ekumeniska nämnden.

Aven beredningens år 1953 avlämnade betänkande med förslag angående

enhetligt frihetsstraff m. m. har, som jag tidigare nämnt, varit föremål för

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 33

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

remissbehandling. De därvid avgivna yttrandena kommer jag att redovisa

i anslutning till den av mig föreslagna brottsbalkens tredje huvudavdelning,

i den mån yttrandena avser frågor som behandlas också i beredningens slutbetänkande.

I dessa avseenden har yttranden över 1953 års betänkande avgivits

av j ustitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet, rikets hovrätter, fångvårdsstyrelsen,

socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, statens kriminaltekniska

anstalt, statspolisintendenten, riksräkenskapsverket, överståthållarambetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens

län, rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, 1951 års rattegångskommitté,

Föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare,

Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler, Sveriges landsfiskaler

och Sveriges polismästare, Sveriges advokatsamfund, Föreningen direktorer

och assistenter vid fångvårdsstaten, Svenska fångvårdssällskapet, Sveriges

fångvårdsmannaförbund, Svenska psykiatriska föreningen, Rattspsykiatriska

föreningen och Svenska kriminalistföreningen.

I fråga om strafflagberedningens arbete uttalar justitiekanslersämbetet i

sitt över beredningens slutbetänkande avgivna yttrande helt allmänt, att

beredningens uppgift varit icke blott omfattande utan även i ovanlig gra

svårlöst, i första hand sakligt men även lagtekniskt sett. Ämbetet staller sig

i åtskilliga avseenden betänksam mot vad beredningen föreslår men vi

icke underlåta att framhålla vilket starkt intryck ämbetet vid genomgången

av betänkandet erhållit av den skicklighet och omsorg, varmed det utarbetats.

Förslaget utmärkes av stor uppslagsrikedom och den humanitet som

överallt möter är i och för sig i hög grad tilltalande. Lagtexten synes klar

och överskådlig samt även lättillgänglig, i den mån det ämne regleringen

avser det medgivit. , ,

1 åtskilliga remissyttranden uttalas tillfredsställelse over den av beredningen

föreslagna kodifieringen i skyddslagen av de grundläggande

bestämmelserna om brottspåföljderna. Det sätt på vilket kodifieringen

har skett lämnas i huvudsak utan erinran av de myndigheter som särskilt

yttrat sig häröver, överståthållarämbetet anser att systemet är väl genomtänkt

och logiskt uppbyggt. Liknande uttalanden göres av bl. a. 1956 års

eftervårdsutredning och Föreningen Sveriges stadsfiskaler.

Göta hovrätt anser, att beredningens förslag till kodifikation i stort sett

är väl avvägt. Hovrätten ifrågasätter dock lämpligheten av att i skyddslagen

upptaga bestämmelser om personundersökning. Dessa bestämmelser synes

hovrätten vara av företrädesvis processuell natur, och det bör därför

övervägas att inarbeta dem i rättegångsbalken. Även hovrätten för Vastra

Sverige uttalar tvekan, huruvida ifrågavarande bestämmelser bör ha sin

plats i en lag om påföljder. Denna hovrätt finner det iögonenfallande, att

frågan om s. k. liten sinnesundersökning regleras i skyddslagens kapitel

om personundersökning medan den stora sinnesundersökningen uteslutan
2

II ihan g till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

de behandlas i sinnessjuklagen. Däremot bör enligt hovrätten en del av

stadgandena i lagen den 20 december 1946 med vissa bestämmelser om mål

rörande tro» av underårig mähänd. tunna infogas i skyddslagen

I den livliga kriminalpolitiska debatt, som förts under senare år har från

inånga håll framhållits nödvändigheten av ökade kunskaper om brottsighetens

orsaker och de straffrättsliga reaktions
kommU

-V '' '' ‘ Vt'' '''''' Synpunkter av denna innebörd har fram
kalTdT

V remissbehandlingen av strafflagberedningens slutbetän
reffnriaSenheten,

av,en omfattande kriminologisk undersökning för att utreda

frågan om de kriminalrättsliga åtgärdernas effektivitet understrykes

för 1956 å°Tr'' ^h§H h0V[ättens menin§ är det önskvärt, att uppdraget

or 1956 års klientelundersoknmg, vilket endast avser ungdomsklientel ut
lioff8

hH att °mfatta iamväl äldre lagöverträdare samt personer som icke

gj sig skyldiga till brott eller eljest företett några mera påfallande missanpassningstendense,

Det måste vara av stort intresse Jtt söka utTna

v lka impulser och hammngar, som bestämmer de laglydiga medborgarnas

attityder och föreställningar om rätt och orätt. Behov förlligger av en ut
lultate?

a°mi oTa f™*™* »fg^nadens socialpsykologiska mekanism. Reh

-at ...195® års kllentelundersöknings arbete — efter den utvidgning

Z -7 bÖr enligt hovrättens mening avvaktas, innan slutlig

ståndpunkt tages till den av beredningen föreslagna lagstiftningen

I flera andra yttranden framhålles, att en undersökning bör göras angående

brottens orsaker och resultaten av samhällets nuvarande sätt att reagera

mot brott. Därvid framskymtar mer eller mindre klart den uppfattningen

att under senare år vidtagna reformer inom reaktionssystemet kan

a medverkat till brottslighetens ökning. Sålunda uttalar hovrätten över

Skane och Blekinge att, om man skall kunna bedöma vilka åtgärder som

bor sattas in mot den vaxande kriminaliteten, kännedom erfordras om orsakerna

till att människor begår brott. Man måste söka utröna anlednin»-

nTrn r at! k,riminaliteten ökar i vårt land liksom den betydelse som den

hittills forda kriminalpolitiken haft för brottslighetens utveckling. Någon

mera djupgående undersökning av brottsorsakerna har ej framlagts av beredmngen.

Ej ens försök har gjorts att klarlägga den nuvarande kriminalpolitikens

inverkan på brottsligheten. Det hade enligt hovrättens åsikt vant

av varde om utredning beträffande dessa problemkomplex kunnat förenngas,

innan man sokte genomföra en så omfattande lagstiftning på straffrattens

område som den beredningen har föreslagit. Att dylika utredningar

saknas medför svårigheter att överblicka konsekvenserna av de nya brottspafoljderna.

— Uttalanden i samma riktning har gjorts av bl. a. hovrätten

för Vastra Sverige, länsstyrelsen i Stockholms län, Göteborgs rådhusrätt

Föreningen Sveriges stadsfiskaler och Sveriges nykterhetsvänners landsförbund.

1

EU stort antal remissmyndigheter har gjort uttalanden angående de k r i
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 35

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

minalpolitiska synpunkter som bör vara vägledande i kampen mot

brottsligheten. Härvid har framför allt spörsmålet, huruvida strafflagberedningen

i den föreslagna skyddslagen i erforderlig utsträckning tillgodosett

de allmänpreventiva synpunkterna, tilldragit sig intresse. I yttrandena förekommer

från denna utgångspunkt åtskilliga positiva uttalanden om beredningens

förslag men även många delvis starkt kritiska bedömanden.

En positiv ståndpunkt till den avvägning av påföljdssystemet som har

gjorts i förslaget intages av Göta hovrätt, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

länsstyrelsen i Kronobergs län, statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och

Malmö, barnavårdsnämnderna i Stockholm och Göteborg, nykterhetsnämnderna

i Göteborg och Malmö, Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och

skyddsassistenter och Svenska socialvårdsförbundet. Sin principiella anslutning

till tankegångarna i förslaget lämnar även länsstyrelserna i Kopparbergs,

Gävleborgs och Norrbottens län, Svenska skyddsförbundet, Stockholms

nämndemannaförening och Svenska ekumeniska nämnden.

Göta hovrätt yttrar, att samtidigt som individualpreventiva synpunkter i

möjligaste mån bör tillgodoses domstolarna städse måste ha allmänpreventionens

krav i åtanke. Hovrätten har med tillfredsställelse konstaterat, att

beredningen — med visst undantag — icke föreslagit nagra begränsningar

i fråga om möjligheterna att döma till påföljder, som är med hänsyn till

allmänpreventionen tillräckligt stränga. Det förhållandet att lagförslaget

lämnar stort utrymme åt domstolarna vid valet av påföljd innebär självfallet

att större krav kommer att ställas på domstolarna. Enligt hovrättens mening

bör det ökade ansvaret med förtroende kunna läggas på domstolarna.

Även hovrätten över Skåne och Blekinge anser domarna väl skickade att fylla

de ansvarsfulla uppgifter som skulle läggas på dem vid ett genomförande

av förslaget.

Socialstyrelsen anser, att samhällsskyddet på längre sikt sannolikt tillgodoses

bättre genom individuellt avpassad vård och hjälp till social anpassning

än genom en påföljd, som är begränsad till ett i förväg efter brottets

svårighetsgrad tidsbestämt omhändertagande i sluten anstalt. Detta torde

i vart fall i allmänhet gälla vid brottslighet av allvarligare beskaffenhet.

Även om man uppnår ett tillfredsställande samhällsskydd under tiden för

själva omhändertagandet, upphör detta skydd vid anstaltstidens slut. I en

rättsstat som vår kan man icke annat än i extrema undantagsfall spärra in

brottslingar under hela deras livstid. Återfår människor, som har dömts till

långvarigt fängelse, sin frihet utan att under fängelsetiden ha fått någon

vård eller hjälp till återanpassning i samhället, torde deras farlighet och

därmed återfallsriskerna snarare ha ökat än minskat. I den av beredningens

förslag föranledda debatten har på sina håll framförts sådana krav på

»skärpning av straffen», att styrelsen finner sig föranlåten framhålla, att

en till resocialisering syftande individualpreventiv behandling ingalunda

måste innebära att kravet på samhällsskydd efterges utan att en riklig sådan

behandling ger det åtminstone på längre sikt effektivare skyddet. Styrelsen

fortsätter härefter:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Kritiken mot en humanisering av vårt reaktionssystem på det straffrättsliga

området har emellertid i huvudsak baserats på allmänprevenlionens betydelse;

av hänsyn till vikten av att lagarna allmänt åtlydes måste brott regelmässigt

beivras och beivras på ett sådant sätt att det hot om ingripande

som blotta förekomsten av straffbestämmelserna utgör inte framstår såsom

mer eller mindre verkningslöst. Härtill vill socialstyrelsen framhålla, att den

allmanpreventiva effekten av ett reaktionssystem inte behöver bli mindre

på den grund att påföljderna är utformade huvudsakligen med sikte på individualpreventionen.

En brottspåföljd med utrymme för individuellt avpassad

vård torde med avseende å den allmänpreventiva effekten sällan stå

tillbaka för ett renodlat fängelsestraff. I ett inte ringa antal fall torde tvärt°P?.

individualpreventiva inslaget i brottspåföljden av lagöverträdaren

själv betraktas som en straffskärpning. Många missförstånd och mycken

ovederhaftig kritik skulle säkerligen kunna undvikas, om allmänheten finge

brottspåföljdernas verkliga innebörd. Kn sådan upplysning

bedömer socialstyrelsen som tillrådlig om det skall bli möjligt att redan från

början förankra den nya skyddslagen i det allmänna rättsmedvetandet. I

den män befogade anmärkningar kan riktas mot utformningen eller tilllampningen

av vårt nuvarande reaktionssystem på den grund, att lagöverträdarna

kommer för lindrigt undan, finns det enligt styrelsens mening i

vart fall ingen anledning att återgå till gamla strafformer utan förening med

vård; den riktiga vägen måste i stället vara att inom vårt reaktionssystem

forbattra möjligheterna till individuell behandling.

Socialstyrelsen hälsar med stor tillfredsställelse, att synpunkter sådana

som de nu anförda i betydande utsträckning synes ha varit vägledande för

strafflagberedningen vid dess utformning av de olika brottspåföljderna. Att

beredningen inte underskattat allmänpreventionens betydelse framgår därav,

att förslaget innehåller en rad skärpningar av brottspåföljderna.

Statsåklagaren i Stockholm anser, att — frånsett smärre erinringar —- förslaget

är utformat på sådant sätt, att det väl tillgodoser fordringarna på

ett med hänsyn till moderna principer i fråga om samhällets och den enskildes

rättsskydd utformat påföljdssystem.

Till de remissinstanser som ställer sig kritiska till beredningens förslag

under anförande av att allmänpreventionens krav icke i tillräcklig grad

beaktats hör justitiekanslersämbetet, hovrätterna för Västra Sverige och

Nedre Norrland, stats polisintendenten, överståthållarämbetet, länsstyrelsen

i Malmöhus län, rådhusrätterna i Stockholm och Malmö, Föreningarna Sveriges

häradshövdingar, Sveriges auditörer och Sveriges polismästare samt

Sveriges advokatsamfund.

Justitiekanslersämbetet anför, att ämbetets betänkligheter mot förslaget

avser bl. a. frågan om dess förenlighet med de krav som upprätthållandet

av samhällsskyddet ställer. Varje brott av någon betydenhet som en fullt

tillräknelig och för straff i vanlig mening mottaglig person begått bör, uttalar

ämbetet, i princip följas av en reaktion så utformad, att den inom ramen

för humanitetens fordringar innebär dels ett obehag av sådan skärpa

för den brottslige att det i möjligaste mån motverkar hans vilja att ånyo

begå brott, dels ock en allvarlig varning till andra att avhålla sig därifrån.

Det straffhot, som det sålunda är angeläget att vidmakthålla, torde komma

att försvagas om förslaget genomföres. Bland omständigheter som kan ha

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 37

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

denna effekt nämner ämbetet, att förslaget icke har bibehållit ordet straff

som beteckning för några påföljder. En annan punkt, dar förslaget ger anledning

till tveksamhet ur allmänpreventiv synpunkt, gäller behandlingen

av de yngsta lagöverträdarna. Man kan icke undgå att fråga sig om barnavårdens

organ är så rustade att de med tillräcklig kraft och stränghet kan

inskrida mot brottsligheten. En förändring som också kan inverka menligt

med hänsyn till allmänpreventionen avser förslaget att minska domstolarnas

inflytande i fråga om den påföljd som faktiskt drabbar den dömde. Ämbetet

påpekar vidare att de nuvarande spärrarna för användande av villkorlig

dom saknar motsvarighet i förslaget. Vidgade möjligheter införes till förkortning

av ådömda fängelsestraff, någon minsta tid skall ej gälla för skyddsfostran

och förvaringsinstitutet mildras i olika hänseenden. En allmän rätt införes

för domstol att bestämma lindrigare påföljd än som är stadgad, och i undantagsfall

skall åtal eller brottspåföljd kunna helt efterges. Även om forslaget

innefattar betydelsefulla nyheter som tillkommit av allmänpreventiva skäl,

anser ämbetet dock att förslaget genom mildringarna och kanske framfor allt

genom sin läggning icke i tillräcklig grad vidmakthåller straffhotet. Det

torde, uttalar ämbetet, icke vara för mycket sagt, att förslaget till skyddslag

med tillhörande motiv inbjuder domstolarna till en lagtillämpning där

allmänpreventionen står tillbaka för individualpreventionen. Detta ter sig

enligt ämbetet så mycket betänkligare som straffhotet sedan åtskilliga år

alltmer har minskat i betydelse; orsaken härtill torde visserligen till en del

vara att söka i lagtillämpningen, men denna lärer härutinnan i sin tur ha

tagit intryck av mildringarna i allmänhet i strafflagstiftningen.

Hovrätten för Västra Sverige vill starkt ifrågasätta om en kriminalpolitik,

som skjuter de resocialiserande behandlingsmetoderna i förgrunden på bekostnad

av allmänpreventiva synpunkter, för närvarande har stöd i vetenskaplig

erfarenhet annat än inom mycket snäva gränser. Det bör därför

åtminstone göras sannolikt att de allmänpreventiva synpunkterna helt

eller delvis är olämpliga, innan det finns anledning att i alltför hög grad

skjuta dem i bakgrunden. Hovrätten vill dock icke uttala sig mot att individualiserade

behandlingsmetoder vinner ökat insteg inom kriminalvården

men vill varna för att knyta alltför stora förhoppningar till dessa metoder.

. . ,

Enligt hovrätten för Nedre Norrland måste målet för all kriminalpolitik

vara att upprätthålla den allmänna laglydnaden. Trots beredningens uttalande

angående allmänpreventionens betydelse förefaller det hovrätten uppenbart,

att bakom lagförslaget ligger ett i hög grad individualpreventivt betraktelsesätt.

Hovrätten framhåller emellertid, att ehuru den utformning

förslaget erhållit ger intryck av att individualpreventionen varit det huvudsakliga

ledmotivet, den föreslagna lagtexten i och för sig icke synes lagga

hinder i vägen mot att allmänpreventiva synpunkter tillmates beaktande.

Stockholms rådhusrätt framhåller, att det numera i allmänhet torde råda

enighet om att när syftet att skydda samhället mot brott kan uppnäs

genom användande av en huvudsakligen för den brottsliges återanpassning

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

temfvnestdiDPtUalPreVentiV.a/rinCiper Utfonnad Påfdljd. eu dylik kan anses

lfyl est. Det ar emellertid uppenbart, uttalar rådhusrätten, att det indi
vi

ualpreventiva syftet med brottspåföljden ej så sällan måste bli svårt att

orena med vad samhällsskyddet kräver. Om vid den intresseavvägning som

da maste ske mellan individualpreventiva och allmänpreventiva hänsyn

agon sammanjämkning icke kan komma till stånd, är det enligt rådhus
svneTfåTt1111?

\VulSl fa” °frånkomligt att de individualpreventiva hänva

år trada tillbaka. Radhusratten anser, att beredningen i sin strä
Innaf

'' P\ettiSnStem’ främst Syftar tiU lagöverträdarnas åter
anpassning,

icke i tillräcklig grad beaktat samhällets och de laglydiga med
emmarnas

krav på skydd. Särskilt framhåller rådhusrätten att inga till

^ gFänSer fastställts som förutsättning för

villkorlig dom, skyddstillsyn eller skyddsfostran.

Föreningen Sveriges häradshövdingar förklarar att föreningen kan ge sin

leZT? tT ^ m dGt mCSta aV Vad ^redningen i ett lnbetvd

1 a^ltd 1 SlU slutbetankande anfört angående faktorer som är av

tydelse 1 lumpen mot brottsligheten. Framhävandet av de kriminalpoli
at^rdraS

admanPreventiva verkan och hävdandet av det sociala

gillandet och samhällets allvarliga reaktion mot brott såsom brottsföreyggande

faktorer framstår såsom verklighetsbetonat och hälsas av förZlTnT

“ Föreningen finner det emellertid L, bak
nåföltder

f i f°^anand,e’ att de konkreta förslagen till bestämmelser och

stärk^dF r„ r° 1 åtskllllSa hänseenden ingalunda är ägnade att förTdl

™ aJ,fraanP7Ventlva effekte" av de kriminalpolitiska åtgärderna.

m-tvZ “v ’ o®0™ framhåller att även andra synpunkter än de

pieventiva inverkar pa valet av påföljd, förklarar sig liksom beredningen

anse, att varje brottspåföljd i princip måste vara motiverad av individualpreventiva

eller allmanpreventiva skäl eller av skäl av bådadera dessa slag.

Men nar påföljden i ett visst fall skall bestämmas, kan domstolen icke bort
rL

^ a0 tlbtaIades större eller mindre skuld, och lagstiftaren måste

rakna med att domstolarna även framdeles kommer att anlägga detta berakteisesätt

Dettä forhållande bör, framhåller advokatsamfundet, beaktas

vid brottspåföljdernas legislativa utformning. Det är bl. a. av vikt att lagbestämmelserna

icke utformas så, att de ger de verkställande myndigheterna

möjlighet att förläna en brottspåföljd helt annan innebörd än vad

omstolen avsett. I detta hänseende ger beredningens förslag anledning till

vissa erinringar. Advokatsamfundet anför i anslutning härtill följande:

Av än större betydelse än den nu behandlade frågan är emellertid snörs
iTe

inl,|hlviUV|da beredn''ngens förslag bygger på en riktig avvägning medan

de individualpreventiva och de allmänpreventiva synpunkterna I ^motiven

te°n avrattnanife" P3 ställen, uttalanden- som starkt understryker vik
ten

av att allmanpreventionens krav beaktas. Det kan också sä«as att be

effekTirobestridLlnAmåukiiliga PåfölJder’ vilkas allmänpreventiva

laohlci- obestndllg. Allt detta hindrar emellertid icke att beredningen vid

^bestämmelsernas utformning låtit de individualpreventiva hänsvnen dominera

på ett iögonenfallande sätt. Mot förslaget såsom en helhet''kan en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 39

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

list stvrelsens mening riktas den anmärkningen att beredningen a ena sidan

icke i erforderlig utsträckning beaktat allmänpreventionens krav, medan

beredningen å andra sidan överskattat de kriminalvardande organens

möjligheter att ställa riktiga prognoser och att utforma behandlingen pa eu

ur individualpreventiv synpunkt lämpligt sätt. Det ar i och för sig en tilltalande

tanke att varje brottsling skall erhålla den behandling som ar

lämplig och ägnad att främja hans anpassning i samhälle och inga meningsskiljaktigheter

torde råda om önskvärdheten av att denna princip

tillämpas så långt det är möjligt. Men man maste ha klart för_ sig att vid

principens praktiska tillämpning felbedömningar och misstag kommer att

bli vanliga företeelser. Och framförallt måste lagstiftaren sörja för att principen

icke tillämpas på ett sådant sätt att den allmänna laglydnaden sattes

i fara eller rättssäkerheten äventyras; även ur sistnämnda synpunkt ger

betänkandet anledning till vissa erinringar.

En starkt kritisk ståndpunkt till förslaget intages av Göteborgs rådhusrätt

och Föreningen Sveriges stadsfiskaler. Rådhusrätten uttalar med avseende

särskilt på åtgärderna mot ungdomsbrottsligheten, att den »humana»

linje som lagstiftaren följt genom de på detta område genomförda reformerna,

med all sannolikhet undergrävt respekten för lagen och därigenom

i stället för att motverka ungdomsbrottsligheten kommit att medverka

till att denna fått starkt ökad omfattning. Enligt rådhusrättens uppfattning

torde principen uppfostran i stället för straff från skilda utgångspunkter

vara felaktig. Särskilt för ungdomar torde fasta och såsom rättvisa ansedda

straffrättsliga normer vara av behovet påkallade. Rådhusrätten vill framhålla

vikten av att just beträffande de unga allmänpreventionen tillgodoses

i första hand. Beredningens förslag, såvitt avser de unga, är ej i högre grad

än nu gällande lagstiftning ägnat att komma till rätta med ungdomsbrottsligheten.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler framhåller, att de tankegangar som

förslaget bygger på ingalunda är teoretiskt eller empiriskt fastslagna. Mot

beredningens linje, att »det är angeläget att tillvarataga de möjligheter,

som finnes att gestalta det kriminalrättsliga ingripandet till en behandling,

ägnad att hjälpa och stödja den dömde» är intet att erinra i och för sig,

men föreningen hävdar att behandlingsidén endast är en arbetshypotes som

icke är bekräftad. Föreningen uttalar, att den fullständiga upplösningen av

regeln, att på brott skall följa ett i proportion till brottets svårhetsgrad

utmätt straff, icke längre kan få fortgå.

Även Föreningen Sveriges stadsdomare uttalar, att förslaget grundas på

svagt underbyggda, ofta omstridda antaganden, och ifrågasätter om det i

nuvarande stund kan anses tillrådligt att trots den ökade brottsligheten

fortsätta på den inslagna vägen eller om icke den omständigheten att

brottsligheten har stigit parallellt med de under senare tid genomförda reformerna

borde föranleda ett uppehåll i reformarbetet i avbidan på att säkrare

insikter vinnes i hithörande frågor. Verkan av de individualpreventiva

åtgärderna är enligt vad erfarenheten visar begränsad.

Sveriges läkarförbund framhåller såsom anmärkningsvärt, att beredningen

ägnat ringa intresse åt den för samhällsskydd och brottsprofylax viktiga

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 C

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

frågan om olika individers farlighet. Förbundet påpekar att risker uppstår,

man icke tillser att farliga individer i tid uppspåras. Djupast sett är

frågan om farligheten ett av kriminologins centrala problem

Utöver vad som framgår av den redan lämnade redogörelsen har några

remissmyndigheter allmänt uttalat sig om förslagets ståndpunkt att icke

uppstaHa några fasta gränser för tillämpningen av olika påföljder. Sålunda

uttalar Föreningen Sveriges stadsdomare, att det ur individualpreventiv

synpunkt uppenbarligen är önskvärt att domstolarna erhåller så stor fri
*1*7

7J lg‘ bedöraa varJ‘e fal1 ^ter sin särart. Hänsynen till den

allmänna laglydnaden och rättssäkerheten gör det emellertid enligt föreningen

nödvändigt att bibehålla vissa fasta gränser. Förslaget företer ett

Förenfn!8 ° f S°m 1 nuvarande tidsläge kan visa sig ödesdigert.

gen vill också reagera mot en utveckling som innebär, att domstolarnas

ingripanden blir tämligen obestämda medan besluten om ingripande
hänseenda

&‘ de verkställand* organen. I sistnämnda

anseende uttalas betänkligheter även av bl. a. statspolisintendenten Föreningarna

Sveriges häradshövdingar och Sveriges polismästare samt Advo
hmTJu

* f SUeri<JCS aUditÖreF anser att förslaget på sina

1 fatt en pafallande diffus utformning. Föreningen finner det visserli
gen

vara en fortjänst, att domaren får rika möjligheter att i det enskilda

- • T JE “ Ian °hka PåfölJder’ men anser att gränserna för de skilda

påföljdernas^ användningsområden bör göras mera bestämda i syfte att

bättre tillgodose det viktiga kravet på en enhetlig rättstillämpning.

F era av de remissinstanser, som anser att strafflagberedningen i sitt

ors ag icke har tillräckligt tillgodosett allmänpreventionens krav, åberoDar

såsom stod harfor att beredningen ej har använt ordet straff som

gemensam beteckning för brottspåföljderna eller för vissa av dem över

huvud taget vander sig det övervägande antalet remissinstanser mot tanken

att slopa straffbegreppet, och även i övrigt har i vissa avseenden kritik

ramtorts mot den terminologi som använts i förslaget till skyddslag

Av dem, som ställer sig positiva till ett avskaffande av straffbenämningen

uttalar socialstyrelsen. att frågan huruvida denna benämning bör slopas

måste vara av underordnad betydelse i förhållande till påföljdernas närmare

utformning. Styrelsen anser det emellertid ligga väl i linje med de

Siynpunkter 1 fråga om kriminalpolitikens väsentliga syfte, varom styrelsen

och beredningen är ense, att beteckningen straff utmönstras ur lagstiftnmgen.

Goteborgs stads nykterhetsnämnd finner det vara synnerligen välbetänkt

att man utmönstrar ordet straff, vilket ord onekligen ger föreställningar

om hamnd och vedergällningsåtgärder. Svenska fångvårdssällskapcl

anser starka skal tala för en omprövning av flera terminologiska frågor

eftersom utvecklingen har medfört allt större betoning av vårdlinjen. Föreningen

Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter och Stockholms

namndemannaförening finner att benämningen strafflag ej längre kan anses

adekvat för de samhällsåtgärder som här avses.

Länsstyrelsen i Södermanlands lån uttalar, att den nuvarande gränsdrag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 41

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ningen mellan »straff» och »skyddsåtgärder» är helt irrationell. Det ar en

fråga av underordnad betydelse om man kallar brottspåföljderna straff eller

rätt och slätt påföljder. Syftet med åtgärderna, vad de än kallas, är ett och

detsamma: att skydda samhället mot brott. Länsstyrelsen i Kronobergs lan

anser, att kritiken mot förslaget att slopa beteckningen straff får tillerkännas

visst fog så till vida som ordet straff i någon mån torde bidraga till att i

det allmänna tänkesättet uppehålla föreställningen om brott såsom förkastligt.

Vilket intryck allmänheten och den presumtive brottslingen får av en

viss samhällsreaktion, torde likväl främst bero på reaktionens faktiska beskaffenhet.

I detta avseende innebär förslaget icke någon lindring beträffande

de nuvarande som straff betecknade åtgärderna. Frågan om att slopa

eller bibehålla ordet straff i lagtexten kan med hänsyn härtill enligt länsstyrelsen

icke tillmätas någon större betydelse. — Göta hovrätt, länsstyrelserna

i Örebro, Gävleborgs och Norrbottens lön samt Föreningen Sveriges

stadsdomare uttalar liknande synpunkter men framhåller att det med hänsyn

till allmänpreventionen icke är lämpligt att helt utmönstra benämningen

straff.

Hovrätten för Västra Sverige finner det riktigt, att beredningen jämställt

de traditionella straffen med de under senare år tillkomna påföljder som

benämnes skyddsåtgärder. Den av beredningen såsom gemensam benämning

för de olika reaktionsformerna använda termen påföljd är dock enligt hovrättens

mening ett »lärt» ord, föga lämpat för allmänt språkbruk, medan

ordet straff är så fast förankrat i gängse språkbruk att det även framdeles

torde komma till användning i ungefär sin nuvarande betydelse. Hovrätten

föreslår att beteckningen straff användes även för de nuvarande skyddsåtgärderna.

Även i andra yttranden framhålles, att beteckningen straff kan användas

icke blott för de påföljder, som enligt nuvarande terminologi inrymmes

under denna beteckning, utan också för övriga av beredningen föreslagna

påföljder med undantag för överlämnande till särskild vård. Uttalanden i

denna riktning har gjorts av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge

och statsåklagaren i Göteborg samt av Föreningen Sveriges häradshövdingar.

Svea hovrätt och nämnda förening vill dock från straffbenämningen

undantaga jämväl villkorlig dom.

En bestämd gensaga mot att någon principiell skillnad icke upprätthålles

mellan böter, fängelse, avsättning och suspension, å ena sidan, samt

övriga påföljder, å andra sidan, görs däremot av hovrätten för Nedre Norrland.

Hovrätten anför:

Begreppen brott och straff äro urgamla. Uppfattningen att på brott skall

följa straff är djupt rotad hos alla folk, och hovrätten vill hålla före att det

är av synnerlig vikt att denna uppfattning vidmakthålles. Förslaget att utbyta

begreppet straff mot uttryck sådana som påföljd och brottspåföljd är

givetvis ej endast av terminologisk art. I annat fall innebure det en meningslös

språkförsämring, en reform uteslutande ägnad att göra språket

fattigare. Följdriktigt hade för övrigt varit att samtidigt avskaffa det lika

gamla och lika talande begreppet brott.---Men beredningen har otvi
2*

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

velaktigt förestavats ej av språkliga utan av ideologiska skäl, och det är häri

taran, såsom hovrätten ser saken, ligger. Om samhällets reaktionsformer

mot lagöverträdelser eg för mycket uttunnas, kan väl i en framtid, därest

f°rslag följes uttrycket brottspåföljd i det allmänna medvetandet

få en lika hard och obehaglig klang som ordet straff nu har. Nya reformivrare

komma kanske då att träda fram. Men för närvarande är det

ingalunda likgiltigt vilken benämning som väljes. Bortsett från straffbegreppets

språkliga havd kan tvekan ej råda om att benämningen straff ner

ett mera bestämt uttryck för samhällets ogillande än det tämligen intetsägande

och mångtydiga ordet påföljd. Slopandet av benämningen straff är

darfor ur allmanpreventiv synpunkt ett missgrepp. Att annan påföljd än

straff i vedertagen mening ej sällan kan komma att tillämpas, kan icke i

detta hanseende tillmatas någon avgörande betydelse. Åven bortsett från

att straffen i motsats till Övriga påföljder anges i bestämmelserna om de

särskilda brotten, måste nämligen straffen anses vara den normala påföliden

för brott. r *

Även åtskilliga andra remissorgan tar bestämt avstånd från tanken att

slopa beteckningen straff. Till dessa hör justitiekanslersåmbetet, Svea hovrätt,

hovrätten över Skåne och Blekinge, överståthållaråmbetet, länsstyrelsen

i Skaraborgs län, Stockholms och Göteborgs rådhusrätter, Föreningarna

Sveriges auditörer och Sveriges polismästare samt Advokatsamfundet. 1

yttrandena framhålles, att det icke är likgiltigt huruvida de kriminalrättsliga

åtgärderna benämnes straff eller påföljd och att själva lagen i någon

form bör ge uttryck åt att på brott följer straff.

I fråga om den av beredningen använda terminologien i allmänhet uttalar

Föreningen Sveriges häradshövdingar, att beredningens förslag angående

olika benämningar framför allt kan hänföras till en alltför optimistisk uppfattning

om möjligheterna att genom vård råda bot på brottsligheten och

därmed en överbetoning av kriminalvårdens individualpreventiva effekt och

till en ganska klar deterministisk åskådning. Föreningen anser med fog

kunna hävdas, att föreställningen om ett fritt val mellan olika handlingssätt

sedan urminnes tid ligger till grund för all samvaro mellan individer,

all samhällsbildning och alla civiliserade rättssystem. Med denna föreställning

sammanhanger uppfattningen att den som begår en av samhället förbjuden

handling ådrager sig en skuld och att det är »rättvist», att han

sonar den genom att undergå straff som står i viss proportion till skulden.

Bortrensandet av begreppen skuld och förtjänt straff ur kriminallagstiftningen

och dess tillämpning är enligt föreningens mening ägnat att så småningom

luckra upp moralbildningen och motverka den föreslagna lagstiftningens

syften. Föreningen fortsätter härefter:

liJnånQHnhänga-na,aV.den kriminalpolitiska skola, vars åskådningar synbarrif

itt ti* rf" prageJ P?,strafflagberednmgens betänkande, göres ofta gällanett

nttrv^fff-SOm a -1.?8-1 ProP°rtlon till brottets svårighetsgrad endast är

ett uttryck for vedergallnmgstanken, att denna är helt av ondo och därför

bor bannlysas Att föreningen icke delar denna mening framgår av det

redan sagda. Val ar det sant att vedergällningsidén kan tillskrivas många

san.edöma gryl,°he te.r, b^e i gången och nuvarande tid, vilka för ett sansat

bedömande framstå såsom orättfärdiga och meningslösa. Men det gäller

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 43

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

även idén om rätten över huvud. Och den kan icke undvaras, lika litet som

vedergällningen kan det helt. Med de skadliga verkningarna och overdrif

toÄ mÄäsk. alt komma till rälla genom att sträva etter mattfulla

avvägningar och genom upplysning.

Förhållandet mellan skuld och straff behandlas även i det yttrande som

har inkommit från Svenska ekumeniska nämnden.

I vissa remissyttranden föreslås, att benämningarna skyddstillsyn, skyddsfostran

och skyddsinternering skall utbytas mot andra. Såsom ersättning

för skyddstillsyn föreslås från olika håll tillsyn, tvångsuppsikt tillsynsvård

och övervakning med frihetsinskränkningar. Beträffande skyddsfostran anser

flera remissmyndigheter, att den nuvarande benämningen ungdomsfängelse

bör bibehållas; ett annat förslag är beteckningen tvångsfostran. I stallet

för skyddsinternering förordas förvaring eller enbart internering.

Fånqvårdssturelsen har rådfrågat nämnden för svensk språkvård angående

den av beredningen använda teminologien. I ett till styrelsen avgivet yttrande

har nämnden uttalat kritik mot vissa termer i vilka ordet skydd ingår,

såsom skyddsvård och skyddsfostran.

Behovet av en kraftig upprustning av de personella och materiella r esurserna

före genomförandet av förslaget till skyddslag understrykes

i flertalet remissyttranden. Vissa myndigheter, däribland Göta hovratt, socialstyrelsen

och barnavårdsnämnden i Göteborg, anger såsom förutsättning

för sina tillstyrkande yttranden, att en sådan upprustning sker. Fn

förstärkning av resurserna anses bland remissinstanserna erforderlig icke

endast inom kriminalvården, där framför allt skyddskonsulentorgamsationen

behöver utbyggas, utan även inom andra områden, såsom beträffande

ungdomsvårdsskolorna och polisen. I fråga om polisen pekas därvid på att

straffhotets brottsförebyggande effekt försvagas, om lång hd förflyter mellan

brottets upptäckt och dess beivrande, och att det med hansyn härtill

är betydelsefullt att upptäcktsrisken är stor. Synpunkter av denna innebord

framföres av bl. a. justitiekanslersämbetet, Svea hovrätt, Göta hovratt, hovrätten

över Skåne och Blekinge, statspolisintendenten och Överståthållarambetet

samt Föreningarna Sveriges häradshövdingar och Sveriges stadsdo
-

II ItU 1 Ce. ... .

Mentalsjukvårdsdelegationen inom kommittén för översyn av hälso- och

sjukvården i riket framhåller, att ett genomförande av skyddslagen i den

anda, som beredningen tänker sig, kräver betydande upprustning icke endast

av anstaltsväsendet och den öppna kriminalvården utan av personalresurserna

inom all människovårdande verksamhet, där konkurrensen om

den kvalificerade personalen kommer att bli hård. Det behövs också starkt

ökade möjligheter att bjuda de frigivna och övervakade drägliga forhållanden,

särskilt beträffande bostäder och arbete — även här i stark konkurrens

med andra, som har legitima intressen i detta avseende, t. ex. bostadslösa,

trångbodda och partiellt arbetsföra. Utan en betydande upprustning

på dessa olika områden kommer skyddslagen i stor utsträckning att bil en

pappersreform, vilket enligt delegationens mening skulle vara beklagligt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Vid et slutligt ställningstagande till beredningens förslag måste man enigt

delegationens mening beakta de utomordentligt stora praktiska svårigheter

som kommer att göra sig gällande innan bristen på psykiatrer och

socialarbetare havts eller åtminstone väsentligt mildrats; delegationen anser,

att frågan om tillgången på och utbildningen av socialarbetare bör tagas

upp till granskning.

vnLär!ärf/Sen *'' Norrbottens län uttalar, att slutlig ställning till förslaget

till skyddslag icke kan tagas, innan det ekonomiska och organisatoriska

irägekomplexet har i sin helhet särskilt utretts.

Flera remissorgan, bl. a. justitiekansler sämbetet, medicinalstyrelsen och

Svenska skyddsförbundet, ifrågasätter, huruvida det över huvud är möjligt

att ekonomiskt och personellt för närvarande åvägabringa erforderJlg

utbyggnad av resurserna. Föreningen Sveriges stadsdomare anser det

ur brottsbekampande synpunkt vara bättre att beredningens förslag ei alls

genomföres an att det sättes i verket med otillräckliga resurser. Enligt

Svenska skyddsförbundet föreligger icke trängande behov av revision av

nuvarande lagstiftning. I väsentliga stycken är gällande rätt alltjämt av så

modernt snitt, att man i tillämpningen ännu icke, huvudsakligen till följd

av bristande resurser, nått den kvalitativa nivå som lagens anda och mening

förutsätter. Förbundet finner det icke försvarligt att i dagens trängda

Jage genomfora vittfamnande reformer, som ytterligare skulle vidga klyfan

mellan lag och tillämpning. Skulle frågan om lagstiftning likväl upptagas,

forordar förbundet att man alltjämt söker sig fram på de partiella

reformernas väg.

Departementschefen. Strafflagberedningen har i sitt slutbetänkande redovisat

visst statistiskt material rörande brottsligheten i vårt land. Detta

material, som har hämtats från den offentliga kriminalstatistiken, är i vissa

avseenden bristfälligt och medger väl därför icke några alltför vittgående

slutsatser i fråga om brottslighetens utveckling och omfattning. Av det redovisade

materialet — och de ytterligare statistiska uppgifter som numera

föreligger — framgår likväl, att brottsligheten hos oss under senare år har

okat pa ett oroväckande sätt, framför allt i de yngre åldersklasserna. Bekampandet

av brottsligheten framstår för närvarande som ett mycket allvarligt

samhällsproblem. Härom vittnar också det livliga intresse, som i den

offentliga debatten under senare år har ägnats däråt.

Det ar naturligt, att man frågar sig vilka orsakerna kan vara till den ökning

av brottsligheten, som har kunnat konstateras särskilt under 1950- talet och som for övrigt ej är någon för vårt land isolerad företeelse. Något

tillförlitligt svar på den frågan kan icke ges. Härför är våra kunskaper

om brottsligheten och dess orsaker alltför knapphändiga. I den offentliga

debatten och i andra sammanhang har ofta pekats på betydelsen av sådana

omständigheter som den fortskridande urbaniseringen och industrialiseringen,

familjebandens uppluckring, bilismens enorma tillväxt och välståndsutvecklingen

över huvud, varigenom i fråga om tillgreppsbrotten, som bland

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 4&

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

den allvarligare brottsligheten är den dominerande brottsgruppen, den s. k.

frestelsemängden bär väsentligt ökat. Ingen betvivlar väl, att dessa omständigheter

i stort sett har varit ägnade att påverka brottslighetskurvan i ofördelaktig

riktning. Någon närmare kännedom om olika orsaksfaktorer och

deras inbördes samspel och betydelse har vi dock icke.

Stundom har ifrågasatts, huruvida icke de individualpreventivt färgade

reformer inom strafflagstiftningen, som har genomförts under senare tid,

kan ha bidragit till en ökad kriminalitet. Till stöd för sådana antaganden,

som har framförts även i samband med remissbehandlingen av strafflagberedningens

slutbetänkande, åberopas särskilt, att lagstiftningen om villkorlig

dom och om åtalseftergift för unga lagöverträdare medfört en för

den allmänna laglydnaden menlig upplösning av sambandet mellan brott

och straff. Beträffande detta spörsmål vill jag understryka, att innebörden

av gällande lagstiftning på området är, att varken villkorlig dom eller åtalseftergift

får meddelas, om den allmänna laglydnaden därigenom äventyras.

Vad angår villkorlig dom synes emellertid, enligt vad strafflagberedningen

uttalar, en viss slentrian — åtminstone vid vissa brottsarter, närmast egendomsbrotten

— ha insmugit sig i fråga om meddelande av sådan dom åt

förstagångsbrottslingar. Och såsom närmare belysts i ett av riksåklagarämbetet

under år 1959 till rikets åklagare utfärdat cirkulär, syftande till en

begränsning av åtalseftergifterna, torde unga lagöverträdare i alltför stor

utsträckning ha kommit i åtnjutande av åtalseftergift utan att i enlighet

med syftet med lagstiftningen om åtalseftergift för unga — bli föremål

för tillräckligt effektiva åtgärder inom barnavårdens ram. Det är dock svårt

att få en säker uppfattning, huruvida den sålunda påtalade vidsträckta tilllämpningen

av villkorlig dom och åtalseftergift har varit menlig för den allmänna

laglydnaden och därigenom kunnat bidraga till ökad brottslighet.

Våra otillräckliga kunskaper om brottsligheten och dess orsaker har, helt

naturligt, föranlett yrkanden om en intensifiering av den kriminologiska

forskningen såsom en förutsättning för att kampen mot brottsligheten skall

kunna skärpas. Statsmakterna har också genom olika åtgärder under den

senaste tiden ökat förutsättningarna för forskning inom detta område. Här

må nämnas det stöd, som numera genom statens råd för samhällsforskning

kommer kriminologien till del, och den förbättring av den offentliga

kriminalstatistiken, som har beslutats vid 1960 års riksdag. Jag vill i detta

sammanhang även erinra om att genom en inom justitiedepartementet tillsatt

kommitté bedrives en omfattande orsaksforskning med avseende å

ungdomligt klientel.

Då upprustningen av den kriminologiska forskningen börjat sätta in

först på senare år, har forskningsarbetet ännu ej avsatt några mera betydelsefulla,

för det praktiska reformarbetet vägledande resultat; sådana

resultat torde med hänsyn till ämnets komplicerade natur vara att vänta

först på längre sikt. Detta får dock ej vara något skäl för att låta reformarbetet

ligga nere. Det skulle enligt min mening vara olyckligt, om ställningstagandet

till den rad olika förbättringsåtgärder med avseende å brotts
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

reaktionen som nu efter ett mångårigt och omfattande utredningsarbete

föreslagits av strafflagberedningen uppskjutes till en obestämd framtid

Jag kan dar för icke biträda de under remissbehandlingen av strafflagberedningens

slutbetänkande från några håll framförda önskemålen att man före

ett slutligt ställningstagande till beredningens förslag skulle avvakta resultaten

av vissa pågående kriminologiska undersökningar. Den omständigheten,

att sakra vetenskapliga belägg för ifrågasatta åtgärder ej kan åberopas,

bor icke få stå hindrande i vägen, men den bör leda till viss försiktighet

och till undvikande av alltför stora omkastningar i den bestående

ordningen.

Det ligger i öppen dag, att kriminaliteten icke med framgång kan bekämpas

enbart genom åtgärder inom det straffrättsliga området. Även inom

åtskilliga andra områden av samhällslivet måste kampen mot brottsligheten

sattas in. Frågan härom har ingående belysts i de överväganden och

orslag, som av parlamentariska sakkunniga har framlagts i ett år 1959 angående

ungdomsbrottslighet avgivet betänkande (SOU 1959:37). De sakkunniga

fäster med rätta stor vikt vid de allmänt förebyggande åtgärderna

och anser bl. a. angeläget, att mentalsjukvården utbygges och särskilt att

p anerad upprustning av den psykiska barna- och ungdomsvården och utbyggnad

av familjerådgivningsverksamheten snarast kommer till stånd.

De sakkunnigas överväganden hänför sig även till ett flertal andra områden

och företeelser, såsom polisens verksamhet, skolan, ungdomens föreningsliv

och fritidsverksamhet samt alkoholmissbruk bland ungdom.

Nödvändigheten av åtgärder inom sådana områden som de antydda får

dock icke undanskymma den betydelse, som de straffrättsliga reaktionsformerna

och deras tillämpning har för bekämpandet av kriminaliteten. Ehuru

dessa reaktionsformer sätter in först efter det ett brott blivit begånget är

deras andamål ytterst att förekomma brott. Ett lämpligt utformat reaktiönssystem

ar utan tvekan ett mycket viktigt led i samhällets brottsförebyggande

Den samhällsutveckling som skett efter tillkomsten av 1864 års strafflag

har helt naturligt icke kunnat undgå att sätta spår även inom den centrala

strafflagstiftningen. Särskilt under de senaste decennierna har en livlig

reformverksamhet ägt rum på det straffrättsliga området, och reformerna

har avsett icke blott bestämmelserna om de särskilda brotten utan även de

olika reaktionsformerna mot brott.

Jfr straffla§beredningen framhållit utformades reaktionssystemet i

18b4 års strafflag i enlighet med principen att på varje brott skulle följa ett

i proportion till brottets svårhet utmätt straff. De straff som upptogs i lagen

var i huvudsak böter, fängelse och straffarbete. Dessa straffarter är alltjamt

de vanligaste reaktionsformerna och — bortsett från särskilda straffarter

för ämbetsmän och krigsmän — de enda som i stadgandena om de

olika brotten anges såsom påföljder. De ursprungliga straffen har emellertid

genom reformarbetet till väsentlig del fått ett annat innehåll än tidigare

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 47

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

I fråga om böter vill jag härvidlag nämna införandet år 1931 av dagsbotssystemet

och 1937 års reform av bötesverkstalligheten, varigenom torv

Ung av böter till frihetsstraff i betydande omfattning inskränktes. För

hetsstraffens del innebar införandet år 1906 av möjlighet till villkorlig frigivning

vid längre strafftider en betydelsefull nyhet. I den nu vilande år

1943 tillkomna lagen om villkorlig frigivning har anvandmngsområdet ^or

detta institut väsentligt utvidgats. Av genomgripande betydelse för frihetsstraffens

utformning blev den reform som skedde genom 194a års lag om

verkställighet av frihetsstraff m. m. Genom denna lag avskaffades cellstrafet

i princip och borttogs alla direkt repressiva moment ur verkställigheten-

enligt lagens mening är frihetsförlusten straff lidande nog. I lagen

slås’ att den intagne skall behandlas med fasthet och allvar och med aktning

Kr hans människovärde. Som riktpunkt för behandlingen upps.al^ a

den intagne skall erhålla sådan behandling att hans anpassning isamhMet

främjas. Inom fångvårdsväsendet har pågått ett omfattande re*ormiJr

med syfte att sätta organisationen i stånd att praktiskt tillampa de sålunda

faFrån8prindpenPltt på brott skall följa straff gjordes i 1864 års strafHag

undantag beträffande sådana lagöverträdare, som med hansyn till sin g

ålder eller sin sinnesbeskaffenhet vid den brottsliga gärningens begående

betraktades såsom otillräkneliga. Dessa lagöverträdare ansågs icke ansvariga

för sina gärningar och skulle därför vara straffria. Reformverksamheten

har även berört gränsdragningen mellan straffria och straffbara lagÖTcrträdärc*
Beträffande

den lägsta åldern för ådömande av straff, den s. k. straffmyndighetsåldern,

är visserligen strafflagens gränsdragning i huvudsak oförändrad

sedan lagens tillkomst. Redan enligt strafflagens ursprungliga lydelse

gällde nämligen att gärning som eljest var straffbar skulle vara fri

från straff, om den begicks av barn under 15 år; en möjlighet a i gra - säd omfattning ådöma straff även för gärning av någon som fyllt 14 men ej

15 år borttogs ur lagen år 1902. Genom lagstiftningsåtgärder vid sidan om

strafflagen kan emellertid en faktisk förskjutning sagas ha skett av ifrågavarande

åldersgräns. Den år 1944 tillkomna lagen om eftergift av åtal mot

vissa underåriga har sålunda lett till att en stor del av lagövertradarna under

18 år i stället för att dömas till straff blir föremål för barnavårdande

åtgärder. Denna utveckling har ytterligare befästs genom 1952 års lag med

vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig. Enligt denna lag får

rätten under vissa förutsättningar i stället för att döma ung tilltalad tu

straff överlämna åt barnavårdens organ att vidtaga åtgärd för hans omhändertagande

för skyddsuppfostran. I lagen har vidare stadgats förbud att

döma den som ej har fyllt 18 år till fängelse, straffarbete eller förvaring, om

ej särskilda skäl är därtill.

Strafflagens bestämmelser om straffrihet på grund av psykisk abnormitet

erhöll år 1945 ny avfattning. Denna reform innebar icke någon principiell

ändring i fråga om behandlingen av psykiskt abnorma lagöverträdare.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 C

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

Syftet var främst att genom uppdragande av snävare gränser i någon mån

inskränka antalet straffriförklaringar.

Reformarbetet har emellertid icke begränsats till den ram för reaktionssystemet

som uppdrogs i 1864 års strafflag. Ett karakteristiskt drag i utvecklingen

har tvärtom varit, att undantag i allt större utsträckning har

gjorts från regeln att på brott skall följa straff i vedertagen mening. Drivfjädern

för denna utveckling har varit preventionstanken, uppfattningen att

brottspåföljdernas ändamål är att hindra brott genom att verka individualpreventivt

såväl som allmänpreventivt. I enlighet med denna tanke har

vid sidan av de ursprungliga straffen tillskapats reaktionsformer, där ingripandets

art och intensitet icke bestämmes huvudsakligen efter brottets

beskaffenhet utan i stället rättar sig efter brottslingens personliga egenskaper

och behov. Den angivna utvecklingen ligger i linje med den ökade hänsyn

till människovärdet, som enligt vad jag förut nämnt kommit till uttryck

i 1945 års straffverkställighetslagstiftning.

Redan år 1902 infördes i strafflagen bestämmelser om en ny brottspåföljd,

kallad tvångsuppfostran. Enligt dessa bestämmelser fick domstolen

under vissa förutsättningar förordna att den som begått brott i åldern 15—

17 år skulle i stället för att undergå straff insättas i allmän uppfostringsanstalt.

Tvångsuppfostran avskaffades år 1947, emedan lämplig vård för

kriminell ungdom i ifrågavarande ålder ansågs bättre kunna beredas genom

skyddsuppfostran i barnavårdens regi. Skyddsuppfostran med anledning av

begånget brott kan numera anordnas antingen i samband med åtalseftergift

— alltså utan medverkan av domstol — eller också, om åtal har väckts, genom

att domstolen överlämnar åt barnavårdens organ att vidtaga åtgärd

för den tilltalades omhändertagande för skyddsuppfostran eller, med den

nya barnavårdslagens terminologi, samhällsvård.

Den tanke som låg till grund för bestämmelserna om tvångsuppfostran —

att anordna kriminalvård som var särskilt lämpad för unga personer — ledde

år 1935 till att även för åldersgruppen mellan 18 och 21 år inrättades en

sådan behandlingsform, kallad ungdomsfängelse. Denna påföljd betecknas

visserligen i lagen som ett straff men skiljer sig från de ursprungliga, i 1864

års strafflag upptagna straffen genom att den aldrig är i lag utsatt för visst

brott och genom att straffets längd icke bestämmes i domen.

Innan ungdomsfängelse tillkom hade år 1927 för ett par andra brottslingsgrupper

tillskapats särskilda behandlingsformer inom kriminalvården, nämligen

förvaring och internering, avsedda den förra för förminskat tillräkneIiga

brottslingar och den senare för återfallsbrottslingar. Bestämmelserna

om dessa påföljder har sedermera reviderats och sammanförts i 1937 års lag

om förvaring och internering i säkerhetsanstalt.

Ett betydelsefullt avsteg från regeln att brott skall följas av straff togs,

när villkorlig dom år 1906 infördes i vårt land. Från att ursprungligen enbart

ha varit en villkorlig eftergift av straff har den villkorliga domen i den nu

gällande lagen av år 1939 utvecklats till ett rikt nyanserat reaktionsmedel

samtidigt som dess användningsområde vidgats betydligt. Den villkorliga

domen har också kommit att bilda en brygga till socialvården i det att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962 C 49

sådan vård kan åvägabringas genom föreskrifter i samband med villkorlig

dom.

Befogenhet att i viss utsträckning låta åtgärder inom kriminalvården stå

tillbaka för behandling inom socialvården har numera tillagts även allmän

åklagare. Möjligheter härtill föreligger, som jag redan har nämnt, enligt

1944 års lag om eftergift av åtal mot vissa underåriga. Bestämmelser av

sådan innebörd har meddelats jämväl i barnavårdslagen och i lagen om

nykterhetsvård, avseende den som har intagits i ungdomsvårdsskola eller

i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Även i andra sammanhang

kan allmänt åtal underlåtas, exempelvis enligt vissa allmänna stadganden

i rättegångsbalken om åtalseftergift, huvudsakligen avseende bagatellfall.

I nu åsyftade fall har införts möjlighet att dispensera både från straff och

från påföljd som kan träda i stället för straff.

Den utveckling, som reaktionssystemet undergått efter tillkomsten av

1864 års strafflag och vari jag nu antytt några huvuddrag, har till övervägande

del skett genom lagstiftning vid sidan av strafflagen. Bestämmelserna

om de olika reaktionsformerna har därigenom kommit att uppdelas

på ett flertal lagar. Såsom strafflagberedningen framhållit är denna splittring

av bestämmelserna ägnad att försvåra överblicken över reaktionssystemet

och att motverka en ändamålsenlig tillämpning av de olika påföljderna.

Det har med hänsyn härtill länge ansetts önskvärt att i en lag

sammanföra de grundläggande reglerna rörande reaktionssystemet. Men

även en saklig översyn av dessa regler är påkallad. Redan den omständigheten,

att under innevarande århundrade ett stort antal partiella reformer

har genomförts, gör det motiverat att en samlad översyn av reaktionssystemet

kommer till stånd, och i belysning av den under senare år ökade

brottsligheten framstår, som jag förut framhållit, en sådan översyn som

särskilt angelägen.

Strafflagberedningen har i sitt slutbetänkande företagit en kodifiering

av de till reaktionssystemet hörande lagbestämmelserna i den föreslagna

skyddslagen. I de inhämtade remissyttrandena har uttalats tillfredsställelse

över det sätt, varpå beredningen löst denna uppgift; endast i ett par

avseenden, till vilka jag återkommer i det följande, har lämpligheten av

föreslagna lösningar ifrågasatts.

Vid den sakliga översyn av reaktionssystemet som varit beredningenshuvuduppgift

har beredningen icke gjort någon skillnad mellan vissa som

straff betecknade åtgärder och andra brottsreaktioner. Förslaget utgår från

en uppdelning av reaktionsformerna i allmänna påföljder samt särskilda

påföljder för ämbetsmän och krigsmän. De allmänna påföljderna är böter,

fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn (närmast motsvarande s. k. kvalificerad

villkorlig dom), skyddsfostran (motsvarande ungdomsfängelse) och

skyddsinternering (i huvudsak motsvarande förvaring) samt överlämnande

till särskild vård. Särskilda påföljder är för dem, som är underkastade

ämbetsansvar, avsättning och suspension samt för krigsmän disciplinstraffen

arrest och disciplinbot.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

I fråga om böter bibehålls i beredningens förslag de nuvarande reglerna

i stort sett oförändrade. Det föreslås dock bl. a., att domstolen jämte det att

den domer till fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn skall för samma

brott kunna ådöma dagsböter. En sådan påföljdskombination skall kunna

tillampas oberoende av om brottet eller vid flera sammanträffande brott

något av dem är belagt med böter.

Den påföljd, som i förslaget kallas fängelse, motsvarar de nuvarande

tidsbestämda frihetsstraffen, fängelse och straffarbete, sammanslagna till

en enhetlig påföljd. Beträffande villkorlig frigivning från fängelse innehaller

forslaget vissa ändringar. Dessa syftar bl. a. till att göra tillsynen

over de frigivna effektivare än den är nu.

Beredningen föreslår att den nuvarande villkorliga domen, som omspänner

mycket olika former av ingripanden, uppdelas i två påföljder, villkorlig

dom och skyddstillsyn. De är i olikhet mot vad fallet är beträffande

motsvarigheten i gällande rätt utformade såsom självständiga brottspåföljder,

och den nuvarande formen med villkorligt anstånd med verkställigheten

av ett visst i domen utsatt straff har slopats. Villkorlig dom är enligt

förslaget avsedd för tillfällighetsbrottslingar, vilkas prognos är så god, att

särskilda åtgärder icke erfordras för deras tillrättaförande. Den villkorliga

domen skall ej kunna förbindas med övervakning under prövotiden, som i

legel skall vara två år, och den skall icke heller kunna förenas med några

andra särskilda föreskrifter för den dömde än sådana som innebär skyldighet

för honom att ersätta skada, som han förorsakat genom brottet. Till

skyddstillsyn har från den nuvarande villkorliga domen hänförts sådana fall,

dar övervakning jämte särskilda föreskrifter eller enbart övervakning anses

nödvändig för att tillrättaföra den dömde. Skyddstillsyn skall pågå under en

prövotid, som i normalfallen skall vara tre år, och skall handhavas av en lokal

nämnd — i förslaget kallad tillsynsnämnd — med en domare i spetsen,

övervakningen över den dömde skall utövas av skyddskonsulent eller av

annan fackutbildad person. Vid sin sida skall övervakaren kunna ha en s. k.

hllitsman, som skall vara den dömde till stöd och hjälp. Skyddstillsyn skall

i princip innebära kriminalvård i frihet. Denna skall dock enligt förslaget

kunna förenas med en kort tids anstaltsbeliandling.

Skyddsfostran är — liksom dess motsvarighet i gällande rätt, ungdomsfängelse

— i första hand avsedd för kriminell ungdom i åldern 18_20 år

och innebär behandling både i och utom anstalt. Det skall enligt förslaget

ankomma på en central nämnd, motsvarande den nuvarande ungdomsfängelsenämnden,

att inom vida gränser bestämma hur behandlingen skall

tillgå. ö

Skyddsinternering ersätter gällande lags förvaring och internering i säkerhetsanstalt

och är liksom dessa avsedd för sådana fall, där ett långvarigt

omhändertagande utan på förhand bestämd tid är påkallat för att förebygga

fortsatt allvarlig brottslighet från den tilltalades sida.

Vad slutligen angår överlämnande till särskild vård inbegripes därunder

vård enligt barnavårdslagen, lagen om nykterhetsvård och sinnessjuklagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 51

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

samt öppen psykiatrisk vård. Förslaget innebär alltså i denna del alt /}?“’

stolen under vissa förutsättningar skall som eu självständig brottspåföljd

kunna överlämna en tilltalad till någon av dessa vårdformer.

I fråga om de yngsta lagöverträdarna behåller forslaget 15 årsom d

lägsta åldersgränsen för lagföring och ådömande av brottspåföljd Kriminell

ungdom i åldern 15—17 år skall dock i princip icke omhändertas inom

kriminalvården utan — liksom lagöverträdare under 15 år — underkastas

barnavårdande åtgärder. Förslaget förutsätter att de yngsta brottslingarna

i allmänhet utan rättegång blir föremål för ingripande av barnavårdsnämnderna.

Även när åtal sker avses, om ej endast böter anses bora ådomas,

barnavård i regel skola komma till stånd. Som den normala påföljder! för

lagöverträdare under 18 år har beredningen nämligen vid sidan av böter

tänkt sig överlämnande till vård enligt barnavårdslagen. I undantagsfall

skall emellertid annan allmän brottspåföljd kunna ådömas, dock icke fängelse.

Beredningen har föreslagit ett undantagslöst förbud mot att doma den

som ej har fyllt 18 år till denna påföljd. Förslaget innebär däremot — i motsats

till vad som nu gäller vid ungdomsfängelse — viss möjlighet att tilllämpa

skyddsfostran även mot den som är under 18 år. ^ >

Även beträffande ungdomar i åldern 18—20 år innebär förslaget vittgående

inskränkningar i fråga om användning av fängelse. Brottslingar i denna

ålder skall sålunda få dömas till fängelse endast vid förvandling av böter

eller när av särskilda skäl fängelse på viss tid överstigande tre år finnes

böra ådömas.

Enligt beredningens förslag hänföres också sådana psykiskt abnorma

lagöverträdare, som enligt nu gällande ordning förklaras straffna, under

det av domstolarna tillämpade reaktionssystemet. Detta skall dock endast

i begränsad omfattning vara tillämpligt å sinnessjuka och sinnesslöa lagöverträdare;

av de föreslagna reaktionsformerna skall för dessa lagöverträdare

i första hand komma i fråga överlämnande till särskild vård.

Det av beredningen föreslagna påföljdssystemet lämnar stort utrymme åt

domstolarna vid valet av påföljd. Varken vid villkorlig dom eller vid skyddstillsyn

uppställes, som i den nuvarande lagen om villkorlig dom, någon till

brottets svårhetsgrad knuten formell övre gräns för påföljdens tillämplighet.

Beredningen har ansett att domstolen obunden av sådana formella

regler bör få pröva, huruvida med hänsyn till alla föreliggande omständigheter

— däribland också brottets beskaffenhet — den tilltänkta brottsreaktionen

är tillfyllest ur allmän synpunkt. Även i övrigt har beredningen i

stor utsträckning undvikit att binda domstolarna genom formella föreskrifter.

.

De omdömen som beredningens förslag har föranlett vid remissbehandlingen

är — helt naturligt med hänsyn till ämnets komplicerade och kontroversiella

karaktär — mycket skiftande. Beredningen har fått många instämmanden

i fråga om de praktiska reformförslag som beredningen har

framlagt. Åtskilliga remissinstanser uttalar emellertid kritik mot förslagets

allmänna uppläggning. Ledtråden i denna kritik kan sägas vara, att be
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 C

Kungi. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

redningen i alltför hög grad tillgodosett behandlingssynpunkter på bekostn

d av aHmaiipf^fonens krav oeh att förslaget därför icke innefattar

tillräckliga garantier för upprätthållandet av samhällsskyddet.

ker °bHstfSälltroUt Tbett°nat Vå? kunskaPer om brottsligheten och dess orsaker

bristfälliga. I stor utsträckning måste man vid utformningen av reak
—"i,

" "Tl3 "lg med antaganden> för vilka "ågot säkert stöd ej kan

abeiopas De allmanpreventiva synpunkterna bör otvivelaktigt tillmätas

nå56» hLbetiydelSe'' Reaktionssystemet bör vara så beskaffat och tillämpas

pa ett sådant satt, att det blir en allmänt spridd uppfattning att samhället

allvarhgt reagerar mot brott. En förutsättning för att en sådan uppfattning

utntäckt h ^ 7" trUt°m 3tt dCn S°m begår brott löPer “or ** att bl!

rade Säs~ 1 7PP regelmässigt blir På ett eller annat sätt beiv
en

samhän Ican grUndsats maste dörför gälla, att på brott skall följa

uppfaTtninlrea k °n V''0111 " tiUräckligt ^gripande för att den nyss angivna

uppfattningen skall kunna vidmakthållas. Det är härvid i princip utan be

r fi’ barUVlda 1 det enskilda faHet någon reaktion är behövbg eller ei

bZtt r bllrattaf,ora lagöverträdaren. Om straffbestämmelsernas° allmänt

sträckt°omSgfan VCrkan SkaH kUnna uPPehål,as> “åste samhället i vidsträckt

omfattning reagera mot brott även när det med skäl kan antagas

MÄtt erf°rder"8 a“ aVh4"a ‘“Söverlrädaren

Då det hävdas att även individuellt utformad vård och behandling måste

dfn aHmänf 3 rUtrymme ^ reaktionssystemet, innebär icke detta att

las h ZTh SynPTkIen a,Uid måste 1 “^svarande mån eftersätstor

uts7y k f enskilde lagöverträdarens egenheter och behov kan i

tor u sträckning, utan att samhällsskyddet behöver försvagas, tagas både

valet av reaktionsform och vid den närmare utformningen a! brottseaktionen.

Ofta torde den påföljd, som är lämpligast med hänsyn till lag

överträdaren sjalv, framstå såsom en även från allmän synpunkt tillräck
frihetT^

a at§ard'' SäFSkilt är deUa fal,et vid Påföljder! som innebär

fnhetsberovande — såsom ungdomsfängelse och förvaring - men även så
krim''na

Vard 1 frihet> som anordnas i samband med villkorlig dom kan

ZuT u dCn dÖmde kännbara ingrepp, som kan antagas ha !n abmän!

iqöqSä°re yggaade effekt- Jag vin 1 detta sammanhang erinra om att år

1959 såsom en delreform, grundad på beredningens förslag, har införts möi
Bfbedn!nVenT

r V1 lk°rllg tn dÖma dagsböter för ett och samma brott,

heter SvC l ^°rslag.mnfebåller även andra liknande kombinationsmöjligheter.

Syftet harmed ar att vid behov kunna av allmänpreventiva skäl skärpa

samhaUsrealctmnen mot den dömde, varvid samtidigt beredes ökade föra

tningar for att tillampa kriminalvård i frihet. Behandlingssynpunk

erna maste vid valet av påföljd i så måtto få vika att, om den pS som

finnes vara lämpligast for den brottsliges tillrättaförande icke^r en från

lmun synpunfct tillräckligt kännbar reaktion, en mera ingripande påföljd

valjas. Denna grundsats har kommit till uttryck i en bes!ämmeL, in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 53

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

tagen i 1 kap. av den nu föreslagna brottsbalken, enligt vilken rätten vid val

av°påföljd skall, med iakttagande av vad som kräves för att upprätthålla

allmän laglydnad, fästa särskilt avseende vid vad som finnes ägnat att främja

den dömdes anpassning i samhället.

Utrymmet för behandlingssynpunkter måste vid val av påföljd begränsas

även i ett annat hänseende än det jag nyss har nämnt. Stundom är sålunda

den reaktionsform som måhända är den individualpreventivt lämpligaste

alltför ingripande för att böra utlösas med anledning av det begångna brottet.

Med hänsyn till att på detta sätt en viss proportionalitet måste föreligga

mellan brottet och samhällsreaktionen kan det finnas anledning att uppställa

krav på viss svårhetsgrad hos brottet för tillämpning av vissa påföljder.

Som jag tidigare har antytt anser de remissorgan, som mera allmänt uttalat

kritik mot strafflagberedningens förslag, att däri har kommit till uttryck

en tendens att i alltför hög grad tillgodose behandlingssynpunkter och

att förslaget därigenom kan komma att innebära en försvagning av samhällsskyddet.

I detta hänseende riktas kritik mot det i förslaget upptagna

förbudet att döma unga lagöverträdare till fängelse, avsaknaden av särskilda,

till brottets svårhetsgrad knutna spärregler i fråga om tillämpningen

av villkorlig dom och skyddstillsyn, domstolarnas minskade och verkställighetsorganens

ökade inflytande beträffande den närmare utformningen av

ådömda påföljder, den allmänna befogenheten för domstolarna att nedsätta

eller helt efterge påföljd samt slopandet av straffbegreppet.

Även för egen del vill jag, ehuru jag anser beredningens förslag i huvudsak

väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning, förorda vissa jämkningar

i förslaget i syfte att stärka den allmänt brottsavhållande effekten

hos reaktionssystemet. Ehuru jag i princip vill instämma i önskemålet att

hålla de yngre lagöverträdarna utanför fängelserna, har jag sålunda icke

funnit det tillrådligt att i den utsträckning beredningen föreslagit förbjuda

tillämpning av fängelsepåföljden å dessa lagöverträdare. Jag har ej

heller blivit övertygad om lämpligheten av att i lagtexten alldeles slopa

till brottets svårhetsgrad knutna regler om begränsning av användningsområdet

för villkorlig dom och skyddstillsyn. Till ledning för domstolarna och

därmed för tryggande av en i möjligaste mån enhetlig lagtillämpning bör

sådana regler upptagas i brottsbalken, varvid dock reglerna bör utformas

på sådant sätt att de ger erforderlig vägledning utan att likväl i onödan

hindra en ändamålsenlig tillämpning av de ifrågavarande påföljderna. Kritiken

mot beredningens förslag synes även böra beaktas på så sätt, att uppgifter

beträffande utformningen av ådömda påföljder icke bör i den utsträckning

beredningen föreslagit överflyttas på verkställighetsorganen. De

jämkningar, som till följd härav bör ske i beredningens förslag, hänför sig

främst till skyddstillsyn men avser även de påföljder beredningen kallar

skyddsfostran och skyddsinternering.

Vad angår den föreslagna allmänna befogenheten för domstolarna att

nedsätta eller helt efterge påföljd har jag funnit övervägande skäl tala för

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

att bestämmelser härom upptages i brottsbalken. Det ligger emellertid i öppen

dag, att från de allmänna utgångspunkter jag förut angivit en sådan

befogenhet måste få ett snävt utrymme, särskilt såvitt angår helt eftergivande

av påföljd. I departementsförslaget har eftersträvats att ge bestämmelserna

en sådan avfattning, att därav klart framgår, att befogenheten får

utövas endast med den största återhållsamhet.

Slopandet av straffbegreppet har ej närmare motiverats av strafflagberedningen.

Förslagets ståndpunkt i denna del sammanhänger dock tydligtvis

med den ändrade systematiska utformning av påföljdssystemet, som beredningen

föreslår och vars innebörd kan sägas vara, att de olika brottspåföljderna

sidoordnas med varandra och att alltså något principiellt företräde

icke ges åt de påföljder, i huvudsak böter och fängelse, som är utsatta

i bestämmelserna om de särskilda brotten. I sistnämnda avseende anser jag

beredningens förslag böra följas. Den nuvarande systematiken — som bygger

på den klassiska straffrättslärans princip, att på varje brott skall följa

straff i vedertagen mening — får numera, sedan undantag från denna princip

har skett i allt större omfattning, anses föråldrad. Med den ändrade systematiken

erfordras från lagteknisk synpunkt en sammanfattande benämning

för de olika reaktionsformerna. Såsom redan framhållits av föredragande

departementschefen i 1958 års lagrådsremiss kan dock ordet straff

icke användas för detta ändamål; jag vill här endast erinra om att bland

de föreslagna reaktionsformerna ingår även överlämnande till olika former

av socialvård, psykiatrisk vård häri inberäknat. Liksom i den tidigare lagrådsremissen

har i det nu utarbetade förslaget till brottsbalk ordet brottspåföljd

eller enbart påföljd använts som samlande beteckning för de olika

reaktionsformerna.

Därmed är emellertid icke sagt, att något utrymme ej längre skulle finnas

för straffbegreppet inom påföljdssystemet. Om än något principiellt företräde

icke bor ges de påföljder, som är utsatta i bestämmelserna om de

särskilda brotten, hänför sig dock vissa regler i brottsbalken enbart till

dessa påföljder. Med hänsyn härtill underlättas och förenklas utformningen

av lagtexten, om ordet straff i vissa sammanhang kan användas som sammanfattande

benämning på de angivna påföljderna. Praktiska skäl talar sålunda

för ett bibehållande i viss utsträckning av straffbegreppet, och något

principiellt hinder häremot synes mig ej heller kunna åberopas. Jag har

darfor funnit mig böra förorda, att straffbegreppet bibehålies såsom gemensam

beteckning för de påföljder — böter, fängelse, suspension, avsättning och

disciplinstraff vilka utsättes i de straffskalor som intages i bestämmelserna

om de särskilda brotten.

En viktig brottsreaktion är att den som begått brott ålägges att ersätta

den skada som uppkommit genom gärningen. Strafflagberedningen har föreslagit

vissa åtgärder i syfte att effektivisera skadeståndsbetalningen. Dessa

åtgärder innebär icke några mera väsentliga nyheter. Gällande rätt erbjuder

sålunda i stort sett samma möjligheter att, främst genom föreskrifter i samband

med villkorlig dom, söka förmå den dömde att göra rätt för sig. För
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 55

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

hoppningarna om att på denna väg kunna avsevärt förbättra skadestå"^be*

talningen bör ej heller överdrivas. För att en sådan förbättring ska

uppnås, torde även böra övervägas andra åtgärder — bl. a. inom utsokmngsväsendet_vilka

dock icke kan komma under bedömande i detta samman
hang

Självfallet är det emellertid angeläget, att bestämmelserna om p - följdssystemet utformas på sådant sätt, att skadeståndsbetalningen i möjligaste

mån främjas. Som beredningen framhållit ar detta påkallat icke blott

av omtanke om den som har förfördelats genom brottet. Skadeståndsskyldigheten

fyller även ett viktigt kriminalpolitiskt ändamål genom att på ett

från pedagogisk synpunkt lämpligt sätt göra klart för den domde och andra,

att den som vållar skada genom brott är pliktig att gottgöra skadan. Betalningen

av skadeståndet kan också i sig innebära en kännbar reaktion på

grund av brottet, framför allt när — såsom i regel är fallet — den domde

nödgas avstå från en del av sin inkomst för att kunna fullgöra skadeståndsskyldigheten.

Enligt min åsikt är beredningens förslag i ifrågavarande avseende

lämpligt utformat. Av vikt är emellertid också att de möjligheter lagstiftningen

erbjuder på ett ändamålsenligt sätt utnyttjas av domstolar och

verkställighetsorgan. Härom kommer jag att — i anslutning till en nyligen

företagen undersökning rörande villkorligt dömdas skadeståndsbetalning

anföra vissa synpunkter vid redogörelsen för den nya påföljden skyddstillsyn.

Såsom strafflagberedningen och flera remissinstanser understrukit är det

angeläget, att kriminalvårdens resurser förstärkes. Under senare år har

inom kriminalvården — liksom inom barnavården, nykterhetsvården och

sinnessjukvården — pågått en utbyggnad av resurserna, som ännu icke är

avslutad. Denna utbyggnad har för kriminalvårdens del avsett både anstaltsresurserna

och organen för kriminalvård i frihet. En ytterligare förstärkning

främst av organisationen för den öppna kriminalvården är emellertid

nödvändig. Frågan härom kommer jag att närmare behandla i ett senare

sammanhang.

Kriminalvård i frihet

Beredningen. Såsom tidigare har omtalats innebär strafflagberedningens

förslag en genomgripande reformering av kriminalvården i frihet. Den nuvarande

villkorliga domen skall enligt förslaget delas upp i två olika slag

av påföljder, villkorlig dom och skyddstillsyn, varvid till den senare påföljden

hänföres de fall, där övervakning finnes böra anordnas. Skyddstillsyn

skall enligt förslaget kunna förenas med en kort tids anstaltsbehandling.

För vården i frihet av dem, som villkorligt friges från fängelse eller överföres

till vård utom anstalt vid skyddsfostran eller skyddsinternering, skall

gälla i huvudsak samma regler som vid skyddstillsyn. I detta sammanhang

må ytterligare endast erinras om att möjligheterna till fakultativ villkorlig

frigivning föreslås vidgade. Sålunda föreslås, att sådan frigivning skall kunna

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 G

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ske redan när den intagne har avtjänat fyra månader i stället för såsom

för narvarande åtta månader. Vidare bibehålies ej kravet på att den intagne

sjalv ansöker om fakultativ villkorlig frigivning. g

vimTor?”*'' F°fslaget 0m en uppdelning av den nuvarande

, ga domen har icke föranlett någon invändning Tvärtom

amhaUes aven av många i övrigt kritiska remissmyndigheter, t ex justitiekanslersam

be te t, att en sådan uppdelning utgör en välgrundad JiZL

en”^ förste n ÖnSkyärd- Advok^samfundet anser uppdelningen vara

rslagets allra största fortjänster och Föreningen Sveriqes skudds

konsulenter och skyddsassistenter finner förslaget i denna del svnnrrLpn

”rf™1- Endasl 1 ** yttrande, son, har avgivits av

t,_ framskymtar en kritisk ståndpunkt. Rådhusrätten anser att skvdds

lagsforslaget jamnar vägen för ökad användning av kriminalvård i frihet

vilket i tider av ständigt ökad brottslighet måste fnge allvTrliga

er. Beredningens förslag till reformer av den nuvarande

nroll 6 gt fdhuSrätten icke tillfredsställande lösning av de må” ga

V1 J™’.. deDDa §ren av kriminalvård i frihet innesfuter Svenska

skyddsforbundet, som ställer frågan huruvida det för närvarande eller

om en nara framtid finnes förutsättningar för den kvalificerade upprustnmö

av kriminalvården som förslaget förutsätter, anser att det icke^öre

rande b^.OV av revision av ™ gällande lagstiftning på hithö
rande

områden och finner det icke försvarligt att i dagens trängda läge ge
lön

iag och iXntn”''”""'' S0" J,''erli8ire SkU,l<! VidS“ kl-Vtta" "el
Mot

det sätt på vilket strafflagberedningen dragit gränsen mellan villmärkningm

skyddstillsyn> har praktiskt taget icke riktats någon an
f1"

atformnin8en av påföljden villkorlig dom

har i allmanhet godtagits, så t. ex. uttryckligen av Sne« hovrätt, hovrätten

för fast™ Sverige och fångvårdsstyrelsen. Flera remissinstanser har underru

i erednmgens uttalande om angelägenheten av att villkorlig dom icke

slentrianmässigt beviljas förstagångsbrottslingar. För att en restriktiv tillampnmg

skall ske har föreslagits skärpningar av de i lagen angivna förutattnmgarna

för meddelande av villkorlig dom; bl. a. har åtskilliga remiss
"

tidämPn^n^sornra<^et införes med hän
mi0rvS(!awtSnStln?Unkt

aU villkorliS dom icke skall ha formen av anstånd

ed verkställigheten av en i domen utsatt annan påföljd — fängelse eller

böter — anser bl. a. Advokatsamfundet välmotiverad. Kritik mot förslaget

denna del har framförts endast av justitiekanslersämbetet, Göteborgs rådusra

(majoriteten), stadsfiskalen Meijer och en reservant i Föreningen

Snenpes stadsdomare. Justitiekanslersämbetet framhåller, att det i särskil
orii

Vara .påka11!! att 1 domen Ses uttryck åt graden av samhällets

g Ilande av gärningen. Domstolarna synes därför åtminstone böra tilläggas

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 57

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

befogenhet att härutinnan förfara efter omständigheterna och således, om

straff finnes böra utsättas i domen, också kunna göra detta. Därest villkorlig

dom såsom ämbetet föreslår skall kunna förklaras förverkad i fall av

bristande skötsamhet, utgör detta ett starkt skäl för straffets utsättande i

domen.

De allmänna uttalanden, som i remissyttrandena har gjorts om påföljden

skyddstillsyn är till övervägande del positiva. Svea hovrätt uttalar,

att förslaget avser att möjliggöra en organisatorisk förstärkning och

effektivisering av sådan kriminalvård i frihet som för närvarande åstadkommes

genom villkorlig dom med övervakning och föreskrifter eller endast

övervakning. Hovrätten anser förslaget i denna del innebära en avsevärd

förbättring i förhållande till vad för närvarande gäller. Föreningen

Sveriges häradshövdingar anför, att utformningen av skyddstillsyn i det

stora hela är ändamålsenlig och väl ägnad att tillgodose syftet med reaktionsformen.

Flera remissorgan, vilka finner förslaget värdefullt, understryker med

skärpa att en förutsättning för deras positiva ståndpunkt är en kraftig upprustning

framför allt av skyddskonsulentorganisationen; bland dessa remissorgan

kan nämnas hovrätten för Västra Sverige och Föreningen Sveriges

stadsdomare.

Föreningen Sveriges polismästare, som anser att den fria kriminalvården

har framträdande svagheter, framhåller att det är påfallande, hur små eller

obefintliga möjligheterna är att skapa en realitet bakom begreppet övervakning.

Vissa av dessa svårigheter ligger redan i sakens natur. Under små

och okomplicerade förhållanden lär utsikten att kunna anordna en relativt

effektiv övervakning få tänkas någorlunda god. Den radikala ändring av

bilden, som följt med de kriminella individernas koncentration till storstadssamhällena,

utvecklingen på kommunikationernas, i synnerhet motorismens,

område m. m., har åstadkommit, att den fria kriminalvårdens

främsta medel, övervakningen, även med gynnsam tillgång på resurser är

i hög grad bristfälligt. Detta förhållande talar enligt föreningen icke för en

utveckling, som innebär ett ständigt vidgat utrymme för denna vårdform.

Medan Advokatsamfundet och stadsfiskalen Meijer uttryckligen förklarar,

att de icke har någon erinran mot de i förslaget angivna allmänna förutsättningarna

för ådömande av skyddstillsyn, har från åtskilliga håll framförts

önskemål om att tillämpningsområdet begränsas.

Justitiekanslersåmbetet, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätterna

för Västra Sverige, för Nedre Norrland och för övre Norrland, länsstyrelsen i

Stockholms län, Stockholms och Göteborgs rådhusrätter samt Föreningarna

Sveriges häradshövdingar och Sveriges stadsfiskaler hemställer, att i lagtexten

anges att skyddstillsyn icke får brukas om hinder möter av allmänpreventiva

hänsyn.

En begränsning av möjligheten att döma till skyddstillsyn med hänsyn

till brottets svårhet förordas av justitiekanslersämbetet, hovrätten för Västra

Sverige, länsstyrelsen i Stockholms län, rådhusrätterna i Stockholm, Gö
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

teborg (majoriteten) och Malmö, statsåklagaren i Göteborg samt Föreninqarna

Sveriges stadsdomare och Sveriges stadsfiskaler. W

MOt forslaSet att reglerna för skyddstillsyn i huvudsak skall bli tillämpnga

aven beträffande annan kriminalvård i frihet och sålunda

“''I aL Vfllll:0rllgt,fHgiVna °ch Vården utom anstaJt av dem som

tomts till skyddsfostran eller skyddsinternering har i huvudsak icke riktats

nagon anmärkning, bortsett från vad som anföres beträffande vissa

organisatoriska spörsmål till vilka jag återkommer i det följande.

Beträffande de av beredningen föreslagna ändringarna i fråga om villkorlig

frigivning från fängelse uttalar Svea hovrätt, att ändringarna

ar av sådan omfattning, att deras genomförande skulle komma

att pa eu mmdre iämpligt sätt föregripa den översyn ay lagstiftni om

villkorlig frigivning som 1956 års eftervårdsutredning fått i uppdrag att

ioretaga De föreslagna ändringarna bör därför anstå i avbidan på denna

översyn. Goteborgs rådhusrätt anser> att vil]korlig frigivning är eU gå yik_

tigt element i reaktionssystemet, att institutet borde ha slutgiltigt reglerats

av strafflagberedningen.

Utvidgningen av tillämpningsområdet för fakultativ villkorlig frigivning

tillstyrkes av bl. a. Föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomareoch

Sveriges landsfogdar. Hovrätten för Västra Sverige och Advokatsamfundet

ifrågasätter om man icke kan gå ännu längre än vad beredningen

har gjort och tillåta fakultativ villkorlig frigivning även vid fänge

setider under sex månader. Denna ståndpunkt har framför allt dikterats

av dessa remissinstansers ställningstagande till frågan om ådömande av

fängelse pa kort tid när det gäller ungdom under 21 år.

Tveksamhet inför förslaget om vidgad möjlighet till fakultativ villkorlig

frigivning anmäles av anstaltsnämnden vid fångvårdsanstalten i Halmstad

och skyddskonsulenten i Skåne-Blekinge distrikt.

Departementschefen. Det reformarbete, som under 1900-talet utförts inom

det straffrättsliga påföljdssystemet, har som förut nämnts framför allt syftat

till att söka åstadkomma reaktionsformer, som genom anpassning till

den brottsliges personliga förhållanden och till brottets beskaffenhet bättre

an de tidigare mera schematiskt bestämda påföljderna är ägnade att förebygga

fortsatt brottslighet från lagöverträdarnas sida. Det ursprungliga reaktmnssystemet

i 1864 års strafflag var ur denna synpunkt bristfälligt framfor

allt i fråga om de tidsbestämda frihetsstraffen. Reformarbetet har lett

till att nya frihetsberövande påföljder tillskapats såsom alternativ till fängelse

och straffarbete. Men reformsträvandena har också gått ut på att begränsa

användningen av frihetsberövande åtgärder. Dessa strävanden, som främst

har kommit till uttryck i den villkorliga domen, har föranletts av att man

mer och mer kommit till klarhet om de nackdelar som ur resocialiseringssynpunkt

ar förbundna med anstaltsvård. Det är otvivelaktigt så, att den

omständigheten att en person har varit intagen i fångvårdsanstalt i det allmänna

betraktelsesattet utgör en belastning, som många gånger kan be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 59

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

tydligt försvåra möjligheterna för honom att efter frigivningen komma i

ordnade förhållanden. En ofta påtalad olägenhet med anstaltsvård är även

att den som intages i anstalt kan fixeras i sin kriminalitet genom de kontakter

han där knyter med andra intagna. Humanitära skäl talar också för

att användningen av anstaltsvård bör i möjligaste mån begränsas. Ett frihetsberövande,

som sträcker sig över månader eller år, är enligt nutida uppfattning

ett utomordentligt allvarligt ingrepp i en människas liv.

Tillämpningsområdet för villkorlig dom och användningen av denna påfölj

dsform har som ett resultat av det angivna reformarbetet efter hand

vidgats. Från att ha varit enbart en villkorlig påföljdseftergift för tillfällighetsbrottslingar

med god prognos har den villkorliga domen utvecklats så,

att inom dess ram kan vidtagas åtgärder som gör skäl för beteckningen kiiminalvård

i frihet. Och utvecklingen har lett därhän, alt numera en mycket

väsentlig del av dem som dömes för brott erhåller villkorlig dom. Omkring

35 procent av alla i första instans för straffregisterbrott dömda personer

får villkorlig dom.

Strafflagberedningens förslag anknyter till den nu beskrivna utvecklingfin.

En huvudlinje i förslaget är, att kriminalvård i frihet bör tillämpas i

största möjliga utsträckning. Jag vill även för egen del ge min principiella

anslutning härtill. Det är tydligt, att de olägenheter, vilka som nämnts följer

med ett omhändertagande i anstalt, sammanhänger med själva beskaffenheten

av denna form av ingripande mot lagöverträdare och endast i begränsad

omfattning torde kunna motverkas genom reformer inom själva

anstaltsvården. Det är därför enligt min mening angeläget, att påföljder

som innebär frihetsberövande icke användes, när syftet med det kriminalrättsliga

ingripandet kan nås med andra medel. Här har kriminalvården i

frihet en betydelsefull uppgift. Till förmån för strävandena att begränsa intagningarna

i anstalt talar för övrigt även samhällsekonomiska synpunkter;

det allmännas kostnader för den som intages i anstalt är avsevärt mycket

högre än kostnaderna för den som vårdas i frihet. Av strafflagberedningen

publicerade siffror angående återfallsrisk, under en observationstid

av fem år, vid olika kriminalpolitiska behandlingsformer tyder icke heller

på att anstaltsvård skulle ha något företräde framför vård i frihet, när det

gäller att förhindra fortsatt brottslighet från den dömdes sida (23 procent

återfall vid villkorlig dom, 29 procent vid korta frihetsstraff och 50 procent

vid längre tids frihetsstraff). Då dessa siffror avser skilda klientelgrupper

med olika god prognos, är dock några närmare jämförelser av behandlingsresultaien

icke möjliga.

Det är emellertid nödvändigt att i detta sammanhang beakta även de

synpunkter som hänför sig till allmänpreventionen. Som jag redan tidigare

har anfört, är våra kunskaper om vad som driver människor till brott och

vad som avhåller dem därifrån tyvärr alltför knapphändiga, varför det ej

är möjligt att draga säkra slutsatser om hur långt individualpreventiva

synpunkter kan tillgodoses utan menlig inverkan på den allmänna laglydnaden.

Det torde dock ej saknas fog för den uppfattningen att, om lag
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 C

Kungi. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

överträdelser i större omfattning lämnas utan påföljd eller endast leder tilE

åtgärder som icke, vare sig i det allmänna betraktelsesättet eller av den

domde, uppfattas såsom något märkbart ingripande, risk föreligger att mänmskor

som eljest icke skulle ha begått brott, lockas därtill i förhoppning

att ej heller de skall drabbas av någon kännbar samhällsreaktion. Med hänsyn

härtill bor försiktighet iakttagas vid de i och för sig lovvärda strävandena

att mskranka användningen av frihetsberövande påföljder. Tydligt är

i vart fall, att en förutsättning för att denna utveckling skall kunna fortsattas

ar att kriminalvården i frihet inrymmer reaktionsformer, som är så

ingripande och effektiva, att även de allmänpreventiva synpunkterna blir

beaktade. Ett steg i denna riktning har redan tagits genom den tidigare

omnamnda, vid 1959 års riksdag beslutade ändringen i lagen om villkorlig

dom, varigenom har öppnats möjlighet att jämte sådan dom ådöma ovillkorligt

bötesstraff. Ytterligare åtgärder för förstärkning och effektiviserin*V

kHmmalvården i frihet är emellertid önskvärda. Självfallet är en sådan

iorbattnng av betydelse även med hänsyn till de individuella behandlingsresultaten.

I detta sammanhang må anmärkas, att återfallsstatistiken beträffande

de villkorligt dömda för närvarande kan sägas vara relativt gynnsam.

Att, såsom statistiken utvisar, i det närmaste en fjärdedel av dem

återfaller inom en observationstid av fem år, bör dock leda till ökade ansträngningar

för att förbättra kriminalvården i frihet, så att man på ett

mera tillfredsställande sätt kan övervaka de dömda och tillgodose deras

behov av stöd och hjälp.

I de olika hänseenden jag här har berört synes strafflagberedningens förslag

innebära en i stort sett tillfredsställande lösning. Uppdelningen av den

nuvarande villkorliga domen i villkorlig dom och skyddstillsyn har allmänt

tillstyrkts vid remissbehandlingen, och även jag vill biträda beredningens

förslag i denna del. Efter uppdelningen kommer till en grupp för sig att

föras de lagöverträdare, för vilka icke någon annan åtgärd bedömes vara

påkallad an den varning som själva domen innebär, eventuellt i förening

med ett lämpligt avvägt bötesstraff. Den villkorliga domen blir därvid närmast

en villkorlig påföljdseftergift och torde böra ges en relativt begränsad

tillämpning. Att såsom ifrågasatts i ett par remissyttranden bibehålla möjligheten

att i den villkorliga domen utsätta ett straff som i händelse av

bristande skötsamhet skall verkställas, synes ej erforderligt. Det kanske

mest betydelsefulla i den föreslagna uppdelningen är, att den egentliga

kriminalvården i frihet får ställning av en självständig påföljd vid sidan av

andra påföljder och icke konstrueras såsom ett villkorligt anstånd med

adomande av straff eller med verkställighet av ådömt straff. Härigenom

markeras tydligare an hittills att fråga är om ett aktivt ingripande från

samhällets sida i avsikt att förmå den dömde att i fortsättningen avhålla

sig från brott. Såsom beredningen har föreslagit, bör den nya påföljden

skyddstillsyn avses för de lagöverträdare, som är i behov av stöd och hjälp

jamte kontroll för att deras anpassning i samhället skall främjas. Skyddstillsynen

utmärkes av att den dömde ställes under övervakning, varjämte

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 61

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

särskilda föreskrifter kan meddelas beträffande hans livsföring. Av väsentlig

betydelse för att skyddstillsynen skall bli en effektiv påföljd, som tillgodoser

individualpreventiva och i erforderlig grad även allmänpreventiva

synpunkter, är att övervakningsorganisationen förstärkes; till denna

fråga återkommer jag i det följande. Men även på andra satt kan genom

skyddstillsyn göras ett effektivare ingripande än för närvarande mot lagöverträdare,

som anses böra bli föremål för kriminalvård i frihet. Delvis

åstadkommes denna effekt emellertid genom möjligheten att låta en kort

tids intagning i anstalt ingå som ett led i skyddstillsynen.

I departementsförslaget upptages sålunda påföljderna villkorlig dom och

skyddstillsyn i huvudsaklig överensstämmelse med beredningens förslag.

Jag skall i det följande vid kapitlen om dessa påföljder återkomma till den

närmare avgränsningen av deras tillämpningsområden.

Kriminalvård i frihet har betydelse även beträffande lagöverträdare, som

underkastas anstaltsbehandling. Erfarenheten har lärt, att den som friges

från fångvårdsanstalt ofta ställes inför stora svårigheter och ej kan på

egen hand klara upp de problem, som återgången till ett normalt liv medför.

Genom villkorlig frigivning vid tidsbestämda frihetsstraff och utskrivning

på prov vid ungdomsfängelse, förvaring och internering varvid den

frigivne eller utskrivne i allmänhet ställes under övervakning — har man

sökt underlätta övergången från anstalten till livet i frihet. De höga återfallssiffrorna

beträffande dem, som dömts till frihetsberövande påföljd, ger

emellertid vid handen att hittillsvarande insatser under eftervårdstiden icke

har varit tillräckligt effektiva. Ytterligare ansträngningar är här nödvändiga.

Jag vill erinra om det utredningsarbete, som pågår inom 1956 års

eftervårdsutredning. Även strafflagberedningen har emellertid framfört

vissa förslag, som är av betydelse i detta sammanhang.

Beredningens synpunkter på den roll, som kriminalvården i frihet bör

spela i förbindelse med frihetsberövande påföljder, kan jag i stort dela. Kriminalvård

i anstalt och kriminalvård i frihet bör såsom beredningen har

understrukit icke betraktas såsom två olika, från varandra helt skilda behandlingsformer,

utan vård i frihet bör ingå som ett naturligt led i behandlingen

av den, som intages i anstalt under någon längre tid. Såsom beredningen

har anfört torde i princip någon skillnad icke böras göras i fråga

om den lagstiftningsmässiga ramen för utformningen av kriminalvård i frihet

för olika klientelgrupper. De regler, som anger det närmare innehållet

i kriminalvården i frihet, bör sålunda få i huvudsak samma innehåll beträffande

alla ifrågakommande grupper eller alltså personer som dömts till

skyddstillsyn, som villkorligt frigivits från fängelse och som vårdas utom

anstalt efter dom till annan frihetsberövande påföljd.

Vad angår reglerna om villkorlig frigivning har strafflagberedningen

framlagt vissa ändringsförslag, som bl. a. syftar till att vidga möjligheten

att tillämpa fakultativ villkorlig frigivning. Frågan om utformningen av

lagstiftningen om villkorlig frigivning omfattas emellertid även av direktiven

för 1956 års eftervårdsutredning, vars huvuduppgift dock är att utreda

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

vissa organisalorislca och andra praktiska frågor rörande kriminalvård i fri
h!iuDf

JJ!S lcke,ansett det böra komma i fråga att färdigställandet av brottsalksforslaget

skulle fördröjas av denna anledning, har valts den arbetsmeo

en, att departementsberedningen av förevarande fråga skett i samråd

under hand med eftervårdsutredningen. Denna beredning har lett till a»

j g funnit departementsforslagets regler rörande villkorlig frigivning böra

sia^Detmå nr StfV-erenSStämmeISe med strafflagberedningens förslag

Det må tillaggas, att aven beträffande Övriga frågor som avser krimi

na,vard ,IM nara kon.aR, har „pprät.hä,lits Ld

enna vantas inom kort komma att med utgångspunkt från de lagregler

som departementschef innehåller, framlägga förslag till lösning av vissa

organisatoriska spörsmål, som är av betydelse för kriminalvården ! frihet

Påföljdssystemet för unga lagöverträdarn

Beredningen. Lagöverträdare i åldern 15-17 år skall enligt strafflagbedmngens

förslag — om icke endast böter finnes böra ådömas — i rfgel

overlamnas till barnavårdens organ för vård enligt barnavårdsla.«en På

n!sSn"krirdSna11 ank°mma att föranstalta om anstaltsvård, när sådan finnes

paka ad. Den som icke har fyllt 18 år får enligt förslaget ej i något fall

håndlinl I3!!86156’ °Ch, Vid d°m tiU skyddstillsyn får förordnande 1m bekand

"g111 tlllsynsanstalt icke meddelas beträffande sådan lagöverträdare

Skyddstillsyn skall för övrigt icke få tillämpas i fråga om dem som är under

18 ar, i andra fall an då denna påföljd av särskilda skäl finnes lämpligare

an vård enligt barnavårdslagen. Till skyddsfostran — förslagets mot
iiZTut

)Ungd°™sfängelse ~ får dömas, om med hänsyn till den unges

nnnf K ?r iS ° Personli§a förhållanden i övrigt skyddsfostran finnes

skvHrl art lgarf, 3n annan åt6ard- f ör tillämpningen av villkorlig dom,

skyddsinternenng eller särskild vård uppställes icke några till brotts.mgens

alder anknutna gränser.

Beträffande lagöverträdare i ifrågavarande ålder har beredningen jämväl

föreslagit vittgående inskränkningar i åtalsrätten. För gärning, som någon

misstankes ha begått innan han fyllt 18 år, får enligt förslaget allmänt åtal

vackas allenast om åklagaren finner antingen att handläggning vid domstol

erfordras for utredning om brottet eller att den misstänkte bör dömas till

o er eller också att med hänsyn till brottets grova beskaffenhet eller eljest

särskild anledning föreligger att draga saken under domstols provning

For lagöverträdare i åldern 18-20 år skall i princip samtliga påföljder

kunna tillampas. Fängelse föreslås dock få användas - förutom vid förvandling

av böter — endast när av särskilda skäl fängelse på viss tid överstigande

tre år finnes böra ådömas. Såsom den normala formen för anstaltsvard

avses för denna åldersgrupp skyddsfostran samt behandling i tillsvnsanstalt

i förening med skyddstillsyn. Någon minsta tid för anstaltsvården

sasom nu gäller vid ungdomsfängelse, har icke föreslagits i fråga om

skyddsfostran. Behandlingen skall enligt förslaget få pågå i högst fem år.

varav högst tre år i anstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 68

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Yttrandena. Det övervägande antalet remissinstanser förklarar att de i

princip godtager förslagets ståndpunkt, att lagöverträdare i åldern under

18 år skall omhändertagas inom barnavården och ej inom kriminalvården.

Uttalanden härom göres även av remissorgan, som icke i alla

delar ansluter sig till vad strafflagberedningen har föreslagit i fråga om påföljderna

för de yngsta lagöverträdarna. I några av de ifrågavarande yttrandena

framhålles emellertid att, även om samhällets ingripande mot den unge

lagöverträdaren skall ske genom barnavårdande åtgärder, ett större inflytande

härvidlag än vad förslaget innebär måste lämnas domstolarna.

I åtskilliga yttranden understrykes angelägenheten av att gränsen mellan

kriminalvård och barnavård dragés klarare än i förslaget, i samband varmed

yrkas en kraftigare begränsning av möjligheterna att anlita påföljd

inom kriminalvården än beredningen har föreslagit. Sålunda uttalar sig

Göta hovrätt, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs

län, statsåklagaren i Stockholm, stadsfiskalen Mattsson, barnavårdsnämnderna

i Stockholm och Malmö samt Barnpsykiatriska föreningen för

att helt utesluta möjligheten att döma den som ej har fyllt 18 år till skyddstillsyn.

Göta hovrätt anför, att en klar och otvetydig gränsdragning mellan

socialvård och kriminalvård är angelägen främst för att det skall stå klart,

att ansvaret för att lagöverträdare under 18 år blir föremål för erforderlig

behandling ankommer på de barnavårdande organen. Skall det över huvud

vara någon mening med att låta socialvården omhänderta kriminell ungdom,

måste den ovillkorligen erhålla sådana resurser att den kan anordna

en vård i frihet, vilken icke är mindre effektiv än den kriminalvård i frihet

som avses med skyddstillsyn.

Justitiekanslersämbetet framhåller att det är av vikt, att kompetenskonflikter

förebygges och att i lagstiftningen en så tydlig gräns som möjligt

uppdrages mellan olika organs handlande och verkan av de beslut, som fattas.

Ämbetet anför bl. a.:

Om domstol funnit en tilltalad böra dömas till skyddstillsyn med anledning

av ett begånget brott, torde barnavårdsnämnd icke böra äga att med

brottet såsom huvudsaklig grund för ett ingripande vidtaga några åtgärder

mot den dömde, framförallt icke av beskaffenhet att ej vara förenliga med

tillsynsnämndens föreskrifter om den närmare utformningen av den av

domstolen beslutade skyddstillsynen. I målet böra alla de omständigheter,

som äro av betydelse för den tilltalades behandling, komma fram och bli

föremål för bedömande, innan påföljden bestämmes. Vanligtvis torde väl

även ett uttalande av barnavårdsnämnden föreligga i målet. Att efter den

prövning som sålunda skett barnavårdsnämnden skulle äga att, utan att något

nytt avgörande material förebragts, besluta om annan behandling av den

unge är ägnat att inge betänkligheter, såväl ur allmän synpunkt som med

hänsyn till den dömde.--—

Nu kan man emellertid fråga, vilka befogenheter barnavårdsnämnd bör

äga och den verkan nämndens beslut bör ha, då lagföring av en 15—17-åring

är under övervägande men förundersökningen blott påbörjats och den unge

således ej är instämd till domstol och ännu mindre dömd till skyddstillsyn.

På detta stadium torde barnavårdsnämnden böra vara icke blott oförhindrad

utan även skyldig att vidtaga alla de åtgärder den kan finna lämpliga

utan avseende på en kommande domstolsbehandling. Det är ju möjligt, att

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 C

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

tje?.na dra§er “t På tiden, och det kan vara påkallat, att något göres utan

ctr°jsmal Av barnavardsnamnden under sådana omständigheter vidtagna

åtgärder bora naturligen tills vidare bestå. Tydligen bör det eftersträvas, att

domstolens blivande beslut i görligaste mån samordnas med barnavårdsnämndens

åtgärder så att detta beslut om möjligt låter sig förenas med de

av barnavårdsnämnden vidtagna åtgärderna.

Den av beredningen föreslagna inskränkningen av möjligheten

att doma till fängelse när det gäller de yngsta lagöverträdarna

tillstyrkes eller godtages av flertalet remissorgan, bland dem samtliga

hovrätter, fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,

Kronobergs och Kopparbergs län, borgmästaren i Stockholm, rådhusrätten

i Malmö (majoriteten), barnavårdsnämnderna i Stockholm, Göteborg och

Hälsingborg, stats åklag ar na i Stockholm, Göteborg och Malmö, Föreningarna

Sveriges stadsdomare, Sveriges stadsfiskaler och Sveriges landsfiskaler

samt Advokatsamfundet. I vissa yttranden lämnas tillstyrkandet under

förutsättning att möjligheterna att ingripa med andra åtgärder ökas. Flertalet

remissorgan framhåller nödvändigheten av att de barnavårdande myndigheterna

ges en tillfredsställande organisation och tillräckliga resurser.

_ Göta tl0Vrätt finner det följdriktigt, att förbudet mot att använda fängelse

för lagöverträdare under 18 år göres undantagslöst. För de enstaka fall,

vilka alltjamt måste utskiljas från socialvården, bör inom kriminalvårdens

ram ordnas en behandling som bättre än fängelse tillgodoser såväl individualpreventiva

som allmänpreventiva synpunkter. Mot vad strafflagberedningen

föreslagit beträffande användningen av skyddsfostran och skyddsmternering

har hovrätten ingen erinran. Ett oeftergivligt krav är, att ungdomsvårdsskolorna

får tillräckliga resurser att omhändertaga de unga på

sådant sätt, att samhällsskyddets intresse tillgodoses.

Advokatsamfundet ansluter sig obetingat till den uppfattningen att ungdomar

under 18 år icke bör dömas till fängelse, ehuru Advokatsamfundet

icke till alla delar kan instämma i den motivering beredningen har anfört

för förslaget. Ställningstagandet är ingalunda liktydigt med att Advokatsamfundet

icke skulle anse det erforderligt, att samhället med kraft ingriper

även mot kriminell ungdom i denna ålder. Det bör emellertid vara bar
-

navårdens och icke kriminalvårdens sak att taga hand om lagöverträdare,

som ännu icke har fyllt 18 år. Erforderliga resurser måste ställas till förfogande,

och barnavården måste även i övrigt organiseras på sådant sätt att

den kan fylla sin uppgift med beaktande bl. a. av att rättssäkerhetsintresset

icke åsidosättes.

Socialstyrelsen (majoriteten) finner det icke lämpligt att ungdomar under

18 år, som begått mycket grova brott, blir hänvisade uteslutande till ungdomsvårdsskolorna.

Styrelsen anser därför, att tillämpningsområdet för

skyddsfostran bör utvidgas. Även länsstyrelserna i Stockholms och Kopparbergs

län och Föreningen Sveriges stadsfiskaler anser, att möjligheten att

döma den som är under 18 år till skyddsfostran bör vara större än enligt förslaget.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar, att det är ytterst angeläget

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 65

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

att de avancerade ungdomsbrottslingarna intages i ungdomsanstalt och icke i

ungdomsvårdsskola. Härvid synes den intellektuella utvecklingen icke böra

få vara avgörande. En i många avseenden intellektuellt outvecklad yngling

kan vara viljestark och aktivt kriminell och på grund härav komma att utöva

ett mycket dåligt inflytande på sina kamrater i ungdomsvårdsskolan,

om han omhändertages där.

Stadsfiskalen Mattsson uttalar, med instämmande av statsåklagaren i

Stockholm, att förbudet att döma till fängelse kan godtagas under förutsättning

att skyddsfostran ådömes de unga i vissa fall, då de gjort sig skyldiga

till grov brottslighet eller flerfaldig brottslighet. Mattsson upptar vidare

frågan om införande av någon form av arreststraff och anför härom.

Det finnes många fall, då ungdomar trots tidigare åtalseftergifter, gjort

si o skyldiga till nya brott. I flera av dessa fall nöjer sig barnavårdsnämnderna

med att tillsätta en övervakare eller om övervakare redan tillsatts i samband

med den första åtalseftergiften, förordna om fortsatt övervakning. Det

kan icke riktas någon anmärkning mot nämndens åtgärder i de fall, da den

un«e har goda hemförhållanden eller en bra plats, men det kan med skal

ifrågasättas, om det är bra för den unge, att ett nytt brott icke föranleder

någon kännbar påföljd. I sådana fall då någon anledning till omhänderta^ande

för skyddsuppfostran ej är för handen, har det föresvävat mig, att

man skulle kunna ådöma den unge en eller ett par veckors frihetsförlush

varvid jag tänkt mig något liknande det militära arreststraffet. Rapport i

ärendet skulle i så fall upprättas omgående och åklagaren skulle hos ratten

yrka på arreststraff. Efter några dagar, under vilken hd den unge skulle

kvarhållas å kriminalstationen, skulle han inställas inför rätten. Då barnavårdsnämndens

utredning i det tidigare åtalseftergiftsfallet finnes tillgänglig,

skulle rätten omedelbart kunna utdöma arreststraffet. Straffet skulle gå

i verkställighet utan hinder av att det icke vunnit laga kraft och skulle avtjänas

på ett utredningshem. Genom ett sådant förfarande skulle den unge

få klart för sig, att samhället reagerar och reagerar snabbt mot hans brottslighet

Har han skött sig på sin arbetsplats, skulle det säkerligen finnas möjligheter

för honom att återfå arbetet efter straffets avtjänande. Någon anteckning

skulle icke ske i straffregistret.

Borgmästaren i Stockholm, statsåklagaren i Göteborg och Föreningen

Sveriges stadsdomare, vilka tillstyrker förbudet mot fängelse, föreslår att

vid dom till skyddstillsyn möjlighet skall finnas att förordna om behandling

i tillsynsanstalt även av den som är under 18 år. Även justitiekanslersämbetet

och Föreningen Sveriges häradshövdingar anser att sådan möjlighet

bör finnas.

Hovrätten för Västra Sverige (majoriteten) anser, att ett avskaffande av

det i och för sig mindre lämpliga fängelsestraffet icke bör ifrågakomma,

med mindre domstol medges rätt att i stället döma ungdom under 18 år till

annat frihetsberövande. De möjligheter som enligt förslaget öppnats att döma

till skyddsfostran och skyddsinternering är av så begränsad räckvidd, att

dessa påföljder icke kan ersätta fängelsestraffet. Däremot är det sannolikt

att, om domstol ges möjlighet att förordna om behandling i ungdomsvårdsskola,

något behov av fängelse icke kvarstår. En förutsättning härför

är dock, att sådant förordnande omedelbart får verkställas. Hovrätten vill

!{ llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

i övrigt göra gällande, att det även för ungdom under 18 år stundom finnes

behov av kortare frihetsberövanden. Dom å skyddstillsyn bör därför få

kombineras med viss kortare behandling i anstalt jämväl för ungdom under

18 år. Även en dom å överlämnande till vård enligt barnavårdslagen bör

kunna kombineras med förordnande om liknande behandling. Omhändertagandet

i anstalt i de nu berörda fallen behöver enligt hovrättens mening

ej ske inom kriminalvården.

Mot ett absolut förbud att döma den som är under 18 år till fängelse uttalar

sig justitiekanslersämbetet, statspolisintendenten, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands och Örebro län, Stockholms rådhusrätt

(majoriteten), Göteborgs rådhusrätt (majoriteten), en minoritet i rådhusrätten

i Malmö, barnavårdsnämnden i Malmö, Föreningen Sveriges häradshövdingar,

Föreningen Sveriges landsfogdar samt landsfogdarna i Kronobergs,

Malmöhus, Skaraborgs och Kopparbergs län, Föreningen Sveriges polismästare

och poliskamrarna i Malmö och Örebro, Svenska skyddsförbundet,

Sveriges läkarförbund, anstaltsnämnderna i Västerås och Älgberget,

stadsfiskalen i Lidköping och Föreningen Gävleborgs läns landsfiskaler.

Justitiekanslersämbetet anför:

Huru motbjudande det än ur flera synpunkter må te sig att ingripa mot

en sa ung manniska som en som är under 18 år med åtgärder inom kriminalvålden,

forekomma i verkligheten understundom sådana om synnerlig

råhet och hänsynslöshet vittnande gärningar av ungdomar i nämnda ålder,

att det vacker starka betänkligheter att kategoriskt förbjuda ådömande av

fängelse för dem samt i stallet i princip hänvisa dem till behandling inom

barnavarden, och detta oavsett, att den behandling den unge där underkastas

kan bil djupt ingripande----. Mot det berörda förbudet synes vidare

kunna invandas, att det även för barnavården kan vara till förfån^ att behova

omhandertaga ungdomar med svår kriminell belastning. Dels är att

betara, att barnavården icke överallt och i olika avseenden i tillräcklig grad

ur försedd med behövliga resurser för ingripande mot nämnda slags brottslingar,

dels kunna dessa vid omhändertagande öva ett skadligt inflvtande å

kamrater till allvarlig olägenhet för dem. Fall kunna vidare förekomma, då

frihetsberövande under en relativt kort tid framstår såsom den ändamålsenhgaste

påföljden för ifrågavarande unga.

• ^elt undantagslöst förbud att döma dem som äro under 18

ar till fängelse synes därför för närvarande ej tillrådligt. Strafflagberedningen

har ej heller kategoriskt avvisat anstaltsbehandling inom fångvården

av dessa unga utan tänkt sig att skyddsfostran för dem under vissa

omständigheter skulle kunna komma i fråga, liksom också, ehuru helt undantagsvis

skyddsinternering. Förutsättningarna härför äro emellertid snäva.

Att domstolarna skulle i oträngt mål döma de unga i förevarande ålder till

fängelse framfor att överlämna dem till vård enligt barnavårdslagen torde

ej behova befaras.

Ämbetet frågar sig vidare, om del icke skulle vara möjligt att skärpa ingripandet

mot de unga, som gjort sig skyldiga till ett något så när allvarligt

brott och på så sätt låta dem och deras kamrater omedelbart efter brottets

upptäckt få ett påtagligt bevis om det allvar, varmed samhället betraktar

deras garningar. Ämbetet ifrågasätter ett slags arreststraff under en eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

C G7

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ett par dagar, vilket borde beslutas av polisen med skyldighet for åklagaren

att så snart ske kunde och senast nästa dag pröva beslutet.

Barnavårdsnämnden i Malmö, som anser att det i princip ar riktigt att

anstaltsbehandling av de yngsta lagöverträdarna i största möjliga utsträckning

sker inom barna- och ungdomsvårdens ram, staller sig tveksam till

förslaget om ett ovillkorligt förbud att döma till fängelse. For ett genomförande

av förslaget fordras en mycket kraftig ökning av antalet vårdplatser

på ungdomsvårdsskolorna. Barnavårdsnämnden uttalar vidare, att man

nödgas konstatera, att trots det intensiva och uppoffrande arbete, som nedlägges

av barnavårdsnämnderna i brottsbekämpande syfte, det reaktionssystem

som införts genom 1944 års lag om eftergift av åtal mot vissa underåriga

och senare påbyggts icke helt har fyllt måttet. Nämnden föreslår,

att de förebyggande åtgärderna enligt barnavårdslagen under vissa förutsättningar

skall kunna kompletteras med bötespåföljd. Befogenheten att avgöra

huruvida kompletteringsböter bör åläggas kan laggas på åklagarna,

vilka bör ta ställning till frågan i samband med åtalsprövningen. Böterna

bör beslutas i form av strafföreläggande. Ingenting tyder på att de yngsta

lagöverträdarna är sämre bötesbetalare än andra. Av nämndens erfarenhet

att döma förhåller det sig snarare tvärtom. Även stadsfiskalen i Skövde

ifrågasätter, om icke bötesföreläggande borde kunna ges i samband med

att den misstänkte överlämnas till barnavårdsmyndighet för åtgärd.

Sveriges läkarförbund uttalar att, även om socialvård principiellt bör föredragas

framför kriminalvård för ungdomar upp till 21 år och i all synnerhet

för ungdomar under 18 år, det icke är bevisat, att den psykiska

chock som ett frihetsberövande inom kriminalvården kan medföra for vissa

personlighetstyper icke kan vara en effektivare brottsprofylaktisk åtgärd

än socialvård. Vissa psykiatriska erfarenheter kan anföras som stod for

uppfattningen, att det finnes fall där ett fängelsestraff kan vara den verksammaste

och därigenom den minst skadliga kriminalpolitiska åtgärden

även för unga lagöverträdare.

Föreningen Sveriges häradshövdingar, som anser att nuvarande möjlighet

att i undantagsfall döma till fängelse bör behållas, anför bl. a..

I motsats mot beredningen hyser föreningen den åsikten, att det icke

minst då det gäller unga lagöverträdare är av vikt, att straffets allmanpreventiva

funktion ej förloras ur sikte, och denna synpunkt gor sig självfallet

desto starkare gällande ju svårare brott det är fråga om. Det föreligger

därför även beträffande ungdomar på 15—17 år, utöver de sallsynta fall då

skyddsfostran eller skyddsinternering kan komma i fråga, behov av annan

påföljd än överlämnande till barnavårdsnämnd. Sålunda torde vid mycket

grova brott, t. ex. mord, dråp eller grovt rån, överlämnande till barnavårdsnämnd

vara en ur allmänpreventiv synpunkt alltför ringa reaktion. I sadana

fall torde även i regel ett omhändertagande under längre tid än som kan

förekomma vid ungdomsvårdsskola vara av nöden, innan vederbörande kan

släppas ut i samhället. Det måste jämväl vara olämpligt att å ungdomsvårdsskolorna

sammanföra dem, som begått så grova brott, med det vanliga klientelet

vid skolorna. Bland de kriminella ungdomarna i åldern 15—17 ar

förekomma åtskilliga, vilka, även om de ej begått brott av allra grövsta slag,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

invaili|rS“asatådteaUed^k»nnbr0ttt0Ch uPPrePade återfal“ i brott äro så

;‘nf ? oeiastade, att de kunna antagas ova ett mycket ogynnsamt inflv
de

pa det genomsnittliga klientelet vid ungdomsvårdsskolorna. Y

Föreningen Sveriges polismästare ifrågasätter om icke en underårig bör

unna domas till kortvarigt frihetsstraff i vissa fall, då behov av efterföljande

vård eller tillsyn saknas. Föreningen nämner såsom exempel rattfylleribrott

och annan grövre trafikbrottslighet.

. E* kri!!Sk uPPfattninS uttaIas av Göteborgs rådhusrätt (majorite
ten)

Rådhusrätten framhåller, att kriminalitetsproblemet främst är ett

ungdomsproblem, och anser det vara en allvarlig brist, att beredningen ej

ingående har redogjort för hur våra nordiska grannländer sökt komma till

ratta med ungdomsbrottsligheten, som i dessa länder ej torde utgöra något

mera allvarligt problem. Rådhusrätten anser, att åtalseftergift i vårt land

dtdls har medgivits i en utsträckning, som måste inge de största betänkhgheter.

Vad angar principen uppfostran i stället för straff, vill rådhusräten

som sin uppfattning uttala, att denna princip från skilda utgångspunkter

torde vara felaktig. Särskilt för ungdomar torde fasta och såsom rättvisa

ansedda straffrättsliga normer vara av behovet påkallade. Tidsobestämda

omhändertaganden, där icke brottet utan ett svårbestämbart behandlingsbehov

avgör tidslängden, framstår lätt såsom orättvisa, vilket än mer ökar

Ctj?S''ykiSka tryck’ som sJälva tidsobestämdheten erfarenhetsmässigt alltid

medför. Rådhusrätten framhåller vikten av att just beträffande de un«a

allmänprevention tillgodoses i första hand; det gäller främst att förhindra

redan ett forsta brott. Sammanfattningsvis uttalar rådhusrätten, att bef°rsla§’

såvitt avser de unga, ej i högre grad än nu gällande lagstiftning

är ägnat att komma till rätta med ungdomsbrottsligheten.

Enligt Stockholms rådhusrätt framstår det som angeläget att i möjligaste

mån sörja for en effektiv eftervård även i fråga om de ungdomsbrottslingar,

som skulle komma att dömas till fängelse. Rådhusrätten föreslår att prövotiden

vid villkorlig frigivning av dem, som vid tiden för domen ej har fyllt

21 år, må kunna bestämmas till längre tid än vad eljest gäller.

Några remissinstanser har berört frågan om förvandling av

o.guldna böter, som ådömts den som är under 18 år. Föreningen Sveriges

stadsfiskaler och landsfogden i Kronobergs län anser, att möjlighet

bör öppnas att förvandla oguldna böter till fängelse eller annan reaktionsform.

Stadsfiskalen Mattsson och statsåklagaren i Stockholm finner förslaget

i denna del orättvist, emedan ett bötesstraff endast kommer att drabba

de ungdomar, som verkligen lägger sig vinn om att betala böterna.

Flera remissmyndigheter har beträffande förhållandet mellan

domstolarna och barnavårdens organ uttalat, att domstolarna

bor ges större inflytande än beredningen har föreslagit, när det gäller att

vid överlämnande till vård enligt barnavårdslagen närmare utforma samhällsreaktionen.

Justitiekanslersämbetet anser, att den minskning av domstolarnas inflytande

i fråga om den påföljd som faktiskt drabbar den dömde, som förslå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

get innebär, kan komma att inverka menligt med hänsyn till allmänpreventionen.

överlämnande till barnavårdsnämnd skall blott avse föranstaltande

om vård, som icke behöver innehålla skyddsuppfostran eller över huvud taget

någon allvarligare åtgärd. Detta torde kunna leda till att påföljden i

praktiken i fler fall än för närvarande blir mindre ingripande än domstolen

bär tänkt sig. Bestämmandet av den huvudsakliga innebörden i en brottspåföljd

torde principiellt böra ankomma på domstolarna såsom bäst skickade

för denna grannlaga och betydelsefulla uppgift. Ämbetet anser, att det

skulle vara av värde att få veta, huruvida fall förekommit, då domstol enligt

gällande lag beslutat överlämnande av tilltalad till barnavårdsnämnd för hans

omhändertagande för skyddsuppfostran men sådan åtgärd icke kommit till

stånd, samt om å ungdomsvårdsskola intagna, vilka begått upprepade eller

svåra brott, blivit omhändertagna på ett tillräckligt effektivt och varaktigt

sätt. Å resultatet av en sådan undersökning finge bero, säger ämbetet, huruvida

domstol borde tilläggas vidgade befogenheter i fråga om beslut om

skyddsuppfostran samt sådant besluts verkställande eller vilka andra åtgärder

som borde vidtagas för att tillgodose samhällsskyddet.

Föreningen Sveriges polismästare undrar, om det är välbetänkt att domstolarna

icke i någon mån skall äga lämna direktiv för det kommande förfarandet

med en lagöverträdare, som av domstol överlämnas åt visst socialvårdsorgan.

Betänkandets ståndpunkt innebär en undervärdering av och ett

omotiverat avstående från den expertis, som domstolen representerar, och

i samma mån en överskattning av socialvårdens resurser i olika avseenden.

Ej heller stats polisintendenten anser det lämpligt, att barnavårdsnämnderna

helt undandrages kontroll av domstolarna i fråga om behandlingen

av det kriminella klientelet.

Föreningen Sveriges häradshövdingar uttalar, att det ej sällan inträffar,

att den som intagits på ungdomsvårdsskola efter mycket kort tid blir utskriven

från skolan, trots att faran att han skall begå nya brott av allvarlig

beskaffenhet är mycket stor. Med hänsyn till sådana och liknande fall, då

vård av annan art än den varom barnavårdsnämnd har föranstaltat är påkallad

av allmänpreventiva eller individualpreventiva skäl, bör enligt föreningen

möjlighet finnas för domstol att på talan av åklagare förordna att

ådömd påföljd skall utbytas mot annan påföljd; sådan talan skulle anhängiggöras

inom viss kortare tid.

Hovrätten över Skåne och Blekinge och länsstyrelsen i Södermanlands

län framhåller angelägenheten av att den nya lagstiftningen utformas så, att

divergenser i bedömningen mellan domstol och administrativ myndighet

icke leder till alt varje form av behandling av den brottslige uteblir.

Utredningen om administrativa frihetsberövanden uttalar, att principen

att ansvaret för ingripanden mot kriminell ungdom under 18 år tillkommer

den offentliga barnavårdens organ leder till att det även bör ankomma på

dessa organ att avgöra, vilka åtgärder som skall vidtagas mot sådan ungdom.

Frågan om ett fullföljande i denna riktning av den nämnda principen

är av stor principiell och praktisk betydelse och bör upptagas till när
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

mare övervägande. Vid överlämnande till vård enligt barnavårdslagen vet

domstolen icke vilka åtgärder som efter domen kommer att vidtagas mot

den domde. Det är icke uteslutet, att vederbörande administrativa myndighet

kan komma att efter prövning finna att förutsättningar för vidtagande

Zn 5Tf T fÖr^!gr- Domstolen k«n icke ånyo upptaga målet, då den

skilt det från sig. Det kan i vissa fall te sig otillfredsställande att på detta

satt all reaktion på ett brott uteblir. Det borde därför, framhåller utredningen,

overvagas att domstolen finge möjlighet att i samband med beslut om

överlämnande till vård förklara målet vilande i avbidan på den administralva

myndighetens beslut. Endast därest denna myndighet därefter funne

sig icke kunna vidtaga någon åtgärd mot den tilltalade, skulle domstolen

kunna aterupptaga målet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län — som finner välbetänkt, att befogenheten

att overlamna åt barnavårdsnämnd att vidtaga åtgärder för unga lagöverträdares

tillrättaförande vidgas — uttalar, att någon kontroll av att

barnavårdsnämnden verkligen insätter erforderliga åtgärder följdriktigt

icke har ålagts domstol. Kontrollen bör ankomma på länsstyrelsen såsom

denna socialvårdsgrens tillsynsorgan.

Hovratten för Västra Sverige (majoriteten) anser, att någon reform i

träga om de yngsta lagöverträdarnas behandling icke bör beslutas förrän

de barnavardande myndigheterna har varit i stånd att verka under tillfredsställande

förhållanden. Hovrätten yttrar vidare:

därvid" sä esk, I t "f <iHertild i"31?/Öra Vissa PrinciPiella synpunkter och vill

ar vid särskilt fastsla att de allmanpreventiva synpunkterna icke få för
an^r

när rHdet gf-ler *amhal,sreaktionen mot ungdomsbrottslighet. Vad

stalfsbrhlndnn^n tf re ”^^brottslingar måste i sista hand annl

h ard gi .utformning vara av avgörande betydelse. Huruvida denicke

vtrådbng sker inom fångvårdens eller socialvårdens ram bör härvidlag

man \dT* ^amsta frågan. Däremot är det av vikt att ingripandena mot

oaifdeTin^l18-1118^ Skf- snabbt> med fasthet och med skäligt hänsynstagande

tiH allmanpreventiva synpunkter. Allmänna rättssäkerhetskrav få ei

Iri WSUII!niaSf För åstadkommande av en dylik ordning anser hovrätten

Snrt/ OCjl °,n?,fattnmgen av ungdomsbrottsligheten kan påkalla upprätevenhiem

.ungd.omsdomstolar, åtminstone i de större städerna

Tprnaf anknytning h! • barnavårdsnämnderna. Väljes icke ett dylikt

ifien S -°Ch Ska ■ beba"dhngen av yngre brottslingar alltjämt huvudsakdfmstSarn^°f?

“v • anser hovrätten erforderligt att de allmänna

/ i j f möjlighet att i viss utsträckning bestämma den åtgärd inom

hånandåern etns som. a“ valJas som påföljd för brott. Under alla förS

fges befogenhet att förordna om behandling i ungdomsvårdsskola

eller liknande anstalt. b B

I flera andra yttranden diskuteras också frågan om inrättande av ungdomsdomstolar.

Stadsfiskalen Mattsson uttalar, att genom inrättande av en

barndomstol en enda myndighet skulle få taga ansvaret för den kriminella

ungdomen och man skulle slippa ifrån de otaliga konflikter, som uppkommer

mellan de socialvårdande och de rättsvårdande myndigheterna. Detta

skulle säkert också medföra, att ärendena kunde avgöras betydligt snab
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 71

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

bare än nu är fallet. Vill man icke genomföra en så genomgripande reform,

kunde man i frågor, som gäller kriminell ungdom, förstarka barnavårdsnämnderna

på så sätt att en jurist med domarkompetens i dessa ärenden

tjänstgjorde såsom ordförande. Landsfogden i Malmöhus lan kan omojli«en

finna att barnavårdsnämnden i sin nuvarande sammansattnmg ar rätt

samhällsorgan för handläggningen av frågan om sanktioner aven vi ro

av allvarlig natur. En domare borde vara ledamot i nämnden då denna

har att handlägga sådana ärenden. Föreningen Sveriges stadsfiskaler anfor,

att den judiciella handläggningen icke får borttagas. Inrättas särskilda ungdomsdomstolar,

skulle dessa kunna tillföras erforderlig expertis och de

skulle på ett annat sätt än barnavårdens organ kunna tillvarataga rättssäkerhetens

krav. Vad man särskilt skulle vinna vore, att behandlingen skulle

kunna bestämmas redan av domstolen liksom tidpunkten, nar den domde

skulle frigivas från anstalt. Även Svea hovrätt, länsstyrelsen i Örebro lan och

nåqra reservanter i Stockholms barnavårdsnämnd framfor tanken om inrättande

av specialdomstolar. En ledamot av nämnda hovratt ar emellertid

av skiljaktig mening i denna fråga och anför, att genom inrättandet av sådana

domstolar endast det formella förfarandet skulle omregleras, medan

någon effektivisering av de reella åtgärderna mot barn- och ungdomsbrottsligheten

icke skulle vinnas. Innan tillskapandet av nya institut av en dylik

formell karaktär överväges, bör enligt denne ledamot en effektivisering aga

rum inom ramen för nu tillämpade förfaranden och resultatet av en sådan

effektivisering avvaktas. . , .

Beträffande de av beredningen föreslagna åtalsreglerna i fråga

om brott, som någon har begått före fyllda 18 år, uttalar justitiekanslersämbetet,

att det kan ifrågasättas om icke åklagares skyldighet att underla.a

väcka åtal borde begränsas fastare än som har skett i förslaget. Statsåklagare

i Göteborg och Malmö förklarar sig godtaga de föreslagna reglerna,

och hovrätten över Skåne och Blekinge vill trots principiella betänkligheter

icke motsätta sig dem. Hovrätten för Västra Sverige och statspohsintendenten

samt Föreningarna Sveriges häradshövdingar (majoriteten), Sveriges

stadsfiskaler och Sveriges polismästare avstyrker däremot forslaget i denna

del. Häradshövdingeföreningen anser, att nu gällande bestämmelser om

åklagares rätt att åtala 15—17-åringar bör bibehållas eller att i varje fall

en viss uppmjukning av de föreslagna villkoren för väckande av allmant

åtal bör ske.

Det föreslagna påföljdssystemet för lagöverträdare i åldern

18_2 0 år finner statsåklagaren i Göteborg och Svenska socialvårdsför
bundet

tillfredsställande, och medicinalstyrelsen anser de av beredningen

angivna principerna för omhändertagande av unga lagöverträdare riktiga

och ändamålsenliga. Sin principiella anslutning till förslaget i allmanhet

lämnar även länsstyrelserna i Kronobergs och Kopparbergs län utan att

därvid anmäla någon reservation beträffande åtgärderna mot lagöverträdare

i åldern 18—20 år.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

sä

^“r~

av länsstyrelsen i sZTh °!~ Äl^erget samt, med viss tvekan,

- w2: oizzt vuds”,t ,msiyrka"de * «*-

tilffTrf3 .remisS0trg^n har> 1 den mån de uttalat sig om förbudet att döma

fängelse avstyrkt beredningens förslag i denna del.

vidirfi°”1SJan°elsefmnden ^ser det önskvärt, att lagstiftningen bygder

idare på den grund som ungdomsfängelselagen har lagt. Principen att be

handlingen av knminell ungdom skall såvitt möjligt både till tidslTnad och

fvta,a HnST~S, n-ärmare UtformninS bestämmas individuellt MrÄS

"öraldart för srr§,ekS'' f? "emellertid tvun§en att i ett sammanhang

föremål fL H n kateg0ner av kriminell ungdom man vill göra till

toremal för den speciella ungdomsfängelsevården och vilka resurser man

ar beredd aflt stalla till förfogande för ändamålet. Enligt förslaget är skydds

fostran avsedd för i stort sett alla brottslingar i åldern 18-20 år som an

las ?öra Un.derkaStaS någon län§re tids anstaltsvård. Det torde kunna hållas

för visst, sager ungdomsfängelsenämnden, att anstaltsklientelet skulle

e "”''"S‘°n: dUbM* .»* -■» ** nuvarande ungdomsf^gel eklie"

telet. Om anstaltsorgamsationen skall hållas vid en standard motsvarande

Ubvl »skme“S erf0rder''7 fÖr bHr de. ntd^digt

att bygga åtskilliga nya anstalter, och behovet av personal i alla erader

kommer högst betydligt. Ungdomsfängelsenämnden skulle finna en

sådan utveckling av vården av kriminell ungdom synnerligen lycklig min

Ungdom f Pfning atad6n ^ förverkliHas in°m överskådlig framtid

om fd°msfangelsenamnden förklarar sig vara fullt ense med beredningen

rZde åMer h amhandertagande av brottsliga ungdomar i den ifrågava
handhnl

och » lafga havudvikten vid en uppfostrande och utbildande bendhng

och att ett tidsbestämt fängelsestraff icke ger möjligheter att nå

“ -f behandling, Det L aäsoÄedntgL

Ilikffr hc h TIu lagenheter att vid sidan av varandra ha två

stämd och fer0V3Hn Tdlin§Sf°rmer fÖF dGtta klientel> den ena tidsbe
^amd

och den andra tidsobestämd, och detta i synnerhet som någon kla
dim

tT" •emeUan Svårligen kan dra§as och''följaktligen valet mellan

dem i tillämpningen måste utfalla med viss ojämnhet.

Ungdomsfängelsenämnden fortsätter:

sef vi!"?- “ “e.Sfler "L?-Unna ytter,igare utbygga ungdomsfänge]- med ett större och ™ dfo.ra ungdomsfangelsenämndens ersättande

icke en åter^åna Hl, a ! mioras. Harmed avser nämnden givetvis

återgång till det ursprungliga ungdomsfängelsets begränsntng till

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 73

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ett klientel av psykiskt normalt utrustade ungdomar med relativt god prognos.

En bestämmelse som allmänt karakteriserar klientelet lar dock icke

vara till fyllest. Det kan nämligen antagas att det allt storre antalet domar

å ungdomsfängelse icke enbart är att tillskriva den okade brottsligheten

utan''även det förhållandet att domstolarna efter tillkomsten av Roxtuna —

som officiellt betecknades som en »anstalt for svårbehandlade» — funnit sig

kunna till ungdomsfängelse döma även brottslingar med mycket framträdande

abnormdrag, till ej ringa del det mest avancerade klientelet från socialvårdens

yrkesskolor. Ungdomsfängelset kan med endast Roxtuna ej motsvara

de ofantligt ökade anspråk som harmed stallas. Det visar sig också

att en avsevärd del av detta nya klientel icke kan påverkas till en social livsföring

Ett mycket omfattande och tidskrävande arbete nedlägges inom ungdomsfängelset

på sådant klientel. Nämnden har ofta anledning att fråga

sig om icke ungdomsfängelsets resurser hellre borde inriktas P* ,™er* h°PP"

ingivande fall, ty sådana finnas otvivelaktigt aven bland de psykiskt defekta

och bland dem som vid behandlingens början kunna förefalla synnerligen

ohjälpliga. Nämnden ifrågasätter därför om icke föreskrifter borde meddelas

som gjorde det möjligt att från ungdomsfängelset skilja sadana interner

som efter prövning av psykiatrisk och psykologisk expertis befinnas

icke vara påverkbara med de metoder som kunna användas inom ungdomsfängelset

Möjligen kan man tänka sig en sådan anordning att allmän domstol

efter anmälan av nämnden får pröva och avgöra frågor om sådana interners

överförande till vanligt fängelse.

En fortsatt förbättring av ungdomsfängelsets resurser bor naturligtvis

icke undanskymma vikten av upprustning även av fangelsevarden. Skillnaden

mellan de båda behandlingsformerna kommer dock säkerligen att alltjämt

under lång tid bliva avsevärd, ej blott i fråga om vården på anstalt

utan även i fråga om vården i frihet, som nu för det ordinära fängelsets

del är såsom beredningen anmärker, bristfällig eller helt obefintlig. Man

torde ''så som nämnden bedömer läget, av ekonomiska och organisatoriska

skäl nöd°as åtminstone temporärt bibehålla de två kvalitativt olika behandlingsformerna

vid sidan om varandra. Olägenheterna harav ha förut berörts

och beredningen har utförligt uppehållit sig vid dem (s. 81 tf). Nämnden

anser dock att beredningen sett förhållandena i väl mörk dager I modern

strafflagstiftning med ett flertal skilda reaktionsmojligheter blir over

huvud taget valet mellan dem i mycket beroende på bedömandet av de

brottsligas psykiska förutsättningar, och då gränserna blott vagt angivas,

är det ej sällan utomordentligt svårt för den dömande myndigheten att finna

den bästa lösningen. Valet mellan ungdomsfängelse och vanligt fängelse

är därför i och för sig ingenting anmärkningsvärt. Avgöranden som i etterhand

förefalla mindre lyckliga torde ofta bero, utom på de vanliga svårigheterna

att ställa en tillförlitlig prognos, på bristande kännedom om ungdomsfängelsets

resurser och numera ibland också på överskattning av dessa.

___''De speciella, till sin natur delvis psykologiska olägenheter av pa
rallellismen

mellan ungdomsfängelse och vanligt fängelse, som beredningen

fäster avseende vid, kunna enligt nämndens mening väsentligen tillskrivas

brister i behandlingsresurserna vid ungdomsfängelset. De hänföra sig också

till ett delvis övervunnet skede, och i den mån utvecklingen mot mer effektiv

och differentierad vård inom ungdomsfängelset får fortskrida, torde

olägenheterna alltmer minska i betydelse.

Beredningen gör gällande att behandlingen vid ungdomsfängelset icke

har blivit till tiden så individualiserad som lagstiftaren avsåg och behandlingsbehovet

i det enskilda fallet krävde (s. 82). Även detta tillskriver beredningen

vissa psykologiska faktorer, sammanhängande med spänningen

;>* Iiihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 dr 1962

^ “<* numSa^oU

S erf fortsatt

större ^^jli^^e^e^at^avpass^behandlings^den^fte^de'' särsk^lda^fallens

tm döe Tnd.en är he]1 e"e med be-dningen om Vbehan^gen^^även

1 tiden bor lampas efter den dömdes personliga förutsättningar §fs 177}

k0n,m'''' lä"8re

yissa normer i fråga om tidslängden måste dock alltid upprätthållas orh

det ar nämndens uppgift alt tillse att praxis vid de olika ansSerna någor

cke få<f^rS ammCr- Alltfuör Påtagliga olikheter kunna uppenbarligen

nUif/u foreko™™a> aven ,°m behandlingsmetoderna växla efter anstalternas

an^nHaP''at1ie '' Dfeanu gallande, dock ej ovillkorliga minimitiden ett år för

nstaltsvistelsen fyller en icke oväsentlig uppgift, nämligen att framhäva

en allvarliga karaktaren av reaktionsformen ungdomsfängelse och att

^kortning av behandlingstiden. S|t motiven

länfr3’ /-a3 °^U1,Sa !eSJ for skyddsf°stran att den brottslige bör undergå en

atldS anSitaltS7åxTd’ men la§texten bär icke någon regel härom och mi,

™! den a^.sl°Pad- Nämnden, som redan berört denna fråga, är icke övertygad

om att detta ar ett lyckligt grepp med hänsyn till möjliga mindre

onskvarda yerkmngar därav i domstolsmål, särskilt sL Äi“n (s

kS fran?bal[es att anstaltstiden i verkligheten skulle kunna bli av mvcket

häll arakdlghet. Om vanligt fängelse såsom nämnden antager måste bibeln

aV uagdo™fängelse, synes det nämnden erforderligt att .

tiH aPPta§es en motsvarighet till den nuvarande föreskriften om minimihd

Däremot finner nämnden ej anledning till erinran mot föralSet att

maximitiden for vården i anstalt förkortas till tre år. °

Av uppgifter, som ungdomsfängelsenämnden i sitt yttrande lämnat angående

dem som första gången provutskrevs från ungdomsfängelse år 1956

sammanlagt 137 elever, framgår, att anstaltstiden var högst 10 månader för

14 elever, mellan 10 och 12 månader för 33, mellan 12 och 15 månader för

o5, mellan 15 och 18 månader för 22 och längre än 18 månader för 13

elever.

Flera remissorgan uttalar, att möjlighet att döma till fängelse bör finnas

i särskilda fall.

Göta hovrätt anser, att de skäl som talar för ett förbud mot fängelse beträffande

15—17-åringar i viss utsträckning också kan anföras mot att anvanda

fängelse å lagöverträdare mellan 18 och 21 år. Ej heller dessa har

natt full mognad utan befinner sig alltjämt i utveckling, uttalar hovrätten

som härefter anför:

En uppfostrande och utbildande behandling är därför ofta påkallad för

deras vidkommande. Skyddsfostran är ur denna synpunkt att föredra framor

tidsbestämt frihetsstraff. I många fall är det emellertid av företrädesvis

a Imanpreventiva skal erforderligt att ådöma brottslingar i åldern 18—20

sä.!n^tlr(ittJn^et-Sbel^Vana e‘ Så är sarskilt Erhållandet vid vissa slags brott,

såsom rattfylleri och andra grövre trafikbrott, vapenvägran och polismisshandel.

För dylika fall skulle domstolarna enligt beredningens förslag

främst ha att valja mellan böter samt skyddstillsyn i förening med behand
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

C 75

lina under två månader i tillsynsanstalt, därvid företrädesvis böter skulle

användas i fall där domstolarna nu döma till fängelse pa hd under två månader

För sistnämnda fall måste man enligt hovrättens bestamda uppfattning

även i fortsättningen ha möjlighet att tillgripa frihetsberövande. Behandling

i tillsynsanstalt är emellertid i sådana fall icke någon lämplig utväg.

Skyddstillsyn skall nämligen, även om den förenas med sådan behandling

till sin huvudsakliga innebörd vara en kriminalvård i frihet. Nagot behov

av en dylik på resocialisering inriktad behandling föreligger emellertid

merendels ej i de av hovrätten åsyftade fallen.

Hovrätten hemställer om sådan ändring av förslaget, att det blir möjligt

att döma lagöverträdare i åldern 18—20 år till kortare tids fängelse, vaimed

hovrätten avser tid under sex månader. Kräves längre tids anstaltsvistelse,

anser hovrätten att skyddsfostran i allmänhet bör väljas i stallet för

tidsbestämt straff.

Hovrätten för Västra Sverige finner det vara en märklig omgång, att kortare

frihetsberövanden enligt förslaget endast skall få ådömas i form av

skyddstillsyn i förening med behandling i tillsynsanstalt. När lagöverträdare

ådömes kortare fängelsestraff sker detta regelmässigt av allmänpreventiva

skäl. Som exempel på brott, beträffande vilka dylika straff icke ar

ovanliga, nämner hovrätten rymning från militärtjänst, grovt tjänstefel (Jehovas

vittnen), vissa fall av polismisshandel samt svårare trafikbrott. Hovrätten

kan ej inse varför ungdomar, som av allmänpreventiva skal har att

undergå frihetsstraff för dylika eller liknande brott, städse skall underkastas

jämväl en lång och obestämd skyddstillsyn. Det är visserligen sant att

behov av eftervård regelmässigt är för handen, då ungdom har undergått

frihetsstraff. Behovet av dylik eftervård tillgodoses emellertid följdriktigast

genom en bestämmelse om att ungdomar, som har undergått fängelse, skall

bli föremål för eftervård oavsett frihetsberövandets längd. När fråga ar om

frihetsberövande på längre tid, anser hovrätten, att ungdom i förevarande

ålder i allmänhet bör dömas till skyddsfostran. Hovrätten vill emellertid

lämna öppet, om icke även för dessa ungdomar frihetsberövande under

längre tid någon gång är påkallat av väsentligen allmänpreventiva skäl, och

skyddsfostran torde böra förbehållas det klientel, som främst ur resocialiseringssynpunkt

fordrar längre behandling.

Mot förslaget att helt förbjuda användningen av fängelse på kortare hd

än tre år uttalar sig även bland andra hovrätten över Skåne och Blekinge,

statsåklagare i Stockholm och Malmö, länsstyrelserna i Stockholms, Örebro

och Norrbottens län och Föreningen Sveriges polismästare. Särskilt

framhålles i dessa yttranden att frihetsstraff på kort tid bör kunna ådomas,

när behov av efterföljande vård och tillsyn saknas, t. ex. vid rattfylleri och

annan grövre trafikbrottslighet.

Justitiekanslersämbetet, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms rådhusrätt

och Föreningen Sveriges stadsdomare anser, att någon begränsning

av möjligheterna att döma till fängelse icke bör uppställas, och även överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands och Örebro län samt

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Foremngarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges auditörer och Sveriges

^fogdar havdar, att större möjligheter än förslaget avser bör finnas att

ådoma fängelse.

Hovrätten för Nedre Norrland framhåller, att det är uppenbart oriktigt

skvd^f6 t T aU Sådana PåfölJder » skyddsinternering,

• Jddf°S,tran °Ch skyddstlllsyn användes utan att i det enskilda fallet vara

m^vidualpreventivt motiverade. Alla yngre lagöverträdare är emellertid

icke 1 behov av vård eller särskilda resoeialiseringsåtgärder. Föreningen

Sveriges auditorervM bestämt avstyrka förslaget att begränsa användningen

av fängelse i fråga om lagöverträdare i åldern 18—20 år. Särskilt beträfande

vissa allvarligare brott av krigsmän är det med hänsyn till disciplinens

uppratthåHande inom krigsmakten och av andra allmänna skäl av

s orsta vikt att ha tillgång till en frihetsberövande påföljd, som ger möjlighet

till gradenng av frihetsförlustens längd såsom ett mått på det sociala

ogillandet. Föreningen Sveriges landsfogdar uttalar, att möjlighet att ådöma

tidsbestämt fängelse måste finnas eftersom de tidsobestämda påföljderna

har iitskdligä nackdelar. Försöken att förbättra en ung lagöverträdare

med tidsobestamd påföljd är mången gång fåfänga, eftersom möjligheten

att bota en människa genom att bjuda henne vård, fostran och utbildning

i hog grad måste vara beroende av vederbörandes vilja att mottaga det erbjudna

och eftersom själva tidsobestämdheten för många är förhatlig och

ibland rentav lockar till desperation.

I de yttranden, som har avgivits av Svea hovrätt (majoriteten), fånqvardsstyrelsen

(majoriteten), Göteborgs rådhusrätt (majoriteten) och Advokatsamfundet,

ifrågasättes en ordning, som väsentligt skiljer sig från den

av strafflagberedningen föreslagna. Enligt dessa remissorgan bör nämligen

overvagas att helt avskaffa den nuvarande påföljden ungdomsfängelse. De

ungdomar, för vilka denna påföljd är avsedd, skulle därefter i stället dömas

till tidsbestämt fängelse.

Fångvårdsstyrelsen vill kraftigt understryka de av beredningen påtalade

olagenheterna av den nuvarande dualismen i påföljdssystemet men anser,

att man bör gå motsatt väg mot vad beredningen har tänkt sig, då det gäller

att åstadkomma en tillfredsställande ordning. När ungdomsfängelseinstitutet

infördes, innebar det ett väsentligt framsteg i fråga om vården av kriminell

ungdom, och stora förhoppningar ställdes på institutet. Förhoppningarna

har emellertid, säger styrelsen, endast i viss utsträckning infriats.

Styrelsen anför härefter:

Det skulle fora för långt — och för övrigt vara en svår sak — att helt

klarlagga orsakerna till att ungdomsfängelse inte kommit att motsvara förväntningarna.

Några av anledningarna må dock framhållas.

Frihetsberövandena har inte blivit så långa som man förutsatt och ansett

erforderligt med ledning av erfarenheter från bland annat Danmark och

Storbritannien. Fångvårdsdirektör Gunnar Thurén konstaterar sålunda i

sm till betänkandet fogade redogörelse för ungdomsfängelseinstitutets utveckling,

att den i lagen fastställda minsta tiden för anstaltsvistelsen i praktiken

snarast tenderat att bli maximitid. Detta har lett till att frihetsberö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 77

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

vandena blivit praktiskt taget tidsbestämda. En normalt skötsam elev

utan misskötta permissioner eller brott under verkställighetstiden kan rakna

med att bli på prov utskriven efter ungefär 11 månader. Någon fullstandi

o yrkesutbildning kan inte meddelas på denna tid. Skenet av tidsobestamdhet

är emellertid fortfarande så starkt, att det övertygar de intagna.

Dessa känner sig därför annorlunda och sämre stallda an dem som domts

till tidsbestämda straff. Till följd härav hamnar de ofta i en trotsattityd,

som gör det omöjligt att få dem intresserade av och med på behandlingen

och dess syften. Fiktionen om ungdomsfängelse som ett tidsobeslamt straff

är därför skadlig i två avseenden, den sätter de intagna i harnesk mot värden

och den framstår för en socialt intresserad, initierad allmanhet som

spegelfäkteri. , .......

Eftervården har inte heller blivit vad man tankt. En av förklaringarna

härtill är att det är förenat med mycket stora svårigheter att på eif effektivt

sätt sköta denna kontaktkrävande vårdform centralt från Stockholm.

Hart när omöjligt är det att därifrån på en gång överblicka situationen i

hela landet. Delta har med skärpa framhållits av flera skyddskonsulenter,

som inte ansett att den nuvarande ordningen kan bibehållas.

Medan intentionerna bakom ungdomsfängelselagen sålunda endast delvis

kunnat realiseras, har de tidsbestämda straffen reformerats i olika avseenden.

Styrelsen inskränker sig på denna punkt till att hänvisa till den i betänkandet

lämnade redogörelsen för villkorlig frigivning, den genom 194o

års verkställighetslag föranledda allmänna uppryckningen av vårdförhållandena

på fångvårdsanstalterna — som skett trots otillräckliga anstaltsresurser

och tidvis svår överbeläggning — och till den fortgående utbyggnaden

av skyddskonsulentorganisationen. .

Målet för den anstaltsorganisation, som är under uppbyggnad, far i princip

inte sättas lägre i fråga om behandlingsresurser än för ungdomsanstalterna,

och organisationen för eftervården i allmänhet har utvecklats så, att

den_även om den inte i alla avseenden är tillfredsställande är överlag
sen

den som erbjuds ungdomsfängelseelever, i den mån man för dessas eftervård

inte anlitar skyddskonsulenter. Man kan uttrycka den antydda utvecklingen

så, att man vid reformeringen av de tidsbestämda straffen i stort sett

beaktat de synpunkter, som låg till grund för ungdomsfängelselagen. De

tidsbestämda påföljderna fyller redan i flera viktiga avseenden de ansprak

man ställt på ungdomsfängelseinstitutet, och man hoppas att de kommer

att helt fylla anspråken, när den pågående utbyggnadsepoken nått sitt slut.

Fångvårdsstyrelsen erinrar härefter om att det i riksdagsdebatten i samband

med ungdomsfängelselagens tillkomst framhölls såsom önskvärt, att

reformeringen av frihetsstraffen skulle utsträckas till allt flera åldersklasser.

Styrelsen fortsätter:

Ungdomsfängelselagen fick därför i viss mån karaktär av övergångsbestämmelser

i avvaktan på reform utmed hela linjen. Tiden synes nu vara

inne att slopa övergångsanordningarna, så mycket mera som förslaget till

skyddslag innebär nya reformer av fängelseinstitutet i riktning mot ytterligare

modifiering av tidsbestämdheten och ytterligare effektivering av eftervården.

. . .

Om man som styrelsen hävdar att alla kriminella oavsett ålder i princip

har anspråk på att få den anstaltsbchandling, som bäst tillgodoser syftet

med frihetsberövandet eller med andra ord en så adekvat behandling som

möjligt, blir frågan om man skall föredra tidsbestämd eller tidsobestämd

anstaltsvård. 1 detta val bör särskilt beaktas professor Strahls uttalande

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

if^ssäKssssfesä

telJtaiSd1rff«ar«-tt °rfr/'' Det Sagda gäller självfallet inte§förvaringsklienanstalten^

SIS °tm utskrivnmgsdagen bestäms ef te? hans skötsamhet på

““ “■* -Är

Fångvårdsstyrelsen föreslår, att institutet skyddsfostran utgår ur förslå
dom

TISonS*a11 tillämPas 1 ful1 utsträckning även beträffande ung
aWern

18—20 år. En sådan lösning skulle enligt stvrelsen leda till en

forenklmg av administrationen och till en effektivering av eftervården.

Styrelsen föreslår vidare, att beträffande dessa ungdomar möjlighet öppas

till fakultativ villkorlig frigivning, sedan halva straffet har verkställts

h redan efter fyra månaders anstaltsvistelse. Det bör också övervägas

om icke ana frihetsberövanden mot 18-20-åringar skall följas av eftervård

under minst ett år. Likaså bör, liksom nu sker vid ungdomsfängelse,

tillampas vida latituder vid permission och frigång.

Soea hovratt uttalar, att en ändamålsenlig lösning av frågan om efterjarden

bor kunna medföra ökade förutsättningar för att inom ramen för

fängelse sasom enhetligt frihetsstraff bereda utrymme för de behandlingsormer,

som avses med de föreslagna påföljderna skyddsfostran och skyddsmternering.

Den obestämdhet som kan vara erforderlig beträffande tiden

för anstaltsbehandlmgen synes kunna åstadkommas inom ramen för vanigt

frihetsstraff, varvid behovet av differentiering mellan olika klientelgrupper

bör kunna tillgodoses på verkställighetsstadiet.

.. fnl.lgt Advokatsamfundet kan man gripas av tvivel, huruvida det är riktigt

att bibehålla ungdomsfängelse i påföljdssystemet. Det ligger nära till

hands att fråga sig, huruvida icke tidsobestämdheten skapar ett så outhärdligt

psykiskt tryck på de intagna, att det är mera till skada än nytta. Med

en...ratl,°nei1- utformmng av reglerna om verkställighet av fängelse och om

villkorlig frigivning borde det icke vara omöjligt att vinna i huvudsak samma

praktiska resultat, som man nu vill ernå genom påföljden ungdomsfängelse.

Verkställigheten måste naturligtvis ske i sådana former, som är

lampliga med hänsyn till att det är fråga om unga brottslingar.

Forslaget att i skyddstillsyn, som ådömes 18-20-åringar, skall kunna

inga behandling i tillsynsanstalt tillstyrkes av flertalet remiss
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 79

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

organ, bland dem åtskilliga som förordar, att möjlighet fortfarande skall

finnas att döma lagöverträdare i denna ålder till korta fnhetsstra .

Justitiekansler sämbetet anser, att förslaget i detta avseende innefattar

en betydelsefull nyhet, som synes kunna bil av stort varde, och detta avel,

om möjligheten bibehålies att döma 18-20-åringar till kortvarigt frihet - straff. Visserligen blir kanske skillnaden mellan ett kortare fängelsestraff

i förening med eftervård och skyddstillsyn jämte förordnande om intagarn e

i tillsynsanstalt i praktiken ej synnerligen stor. Den som domes till skyddstillsyn

torde ändock kunna undgå stämpeln av fånge, vilket ar av vik .

Hovrätten för Västra Sverige uttalar, att förordnande om behandling i ti - synsanstalt torde vara på sin plats, då domen främst går ut pa att astadkomma

vård i frihet men dylik vård icke finnes bora komma till stan

förrän den dömde, av allmänpreventiva eller individualpreventiva ska , underkastats

visst frihetsberövande. Däremot torde domar a skyddstillsyn,

förknippade med förordnande om behandling i tillsynsanstalt, icke vara en

lämplig lösning i åtskilliga fall, där korta frihetsstraff för närvarande adomes

av uteslutande allmänpreventiva skäl. Fångvårdsstyrelsen anser den

största vinsten med intagning i tillsynsanstalt vara, att tillsynsorganen i

lugn och ro hinner sanera den dömdes miljö eller förbereda ett miljobyte.

Ett förtroendeförhållande bör byggas upp mellan den dömde och kriminalvårdsorganen,

så att han vänjer sig vid att i besvärliga situationer soka råd

och hjälp hos dem. Intagning i tillsynsanstalt bör i regel icke komma i

fråga för dem, som redan är avancerade i anstaltshanseende, t. ex. ungdomar

som nyligen har varit intagna på ungdomsvårdsskolor eller fångvårdsanstalter.

Användningsområdet blir därför enligt fångvårdsstyrelsens mening

ganska begränsat.

Direkt avstyrkande mot förslaget i denna del uttalar sig endast Gota hovrätt,

Göteborgs rådhusrätt (majoriteten) och Advokatsamfundet. Gota hovrätt

yttrar, att det egentligen endast är i fråga om sådana lagöverträdare,

som är i behov av resocialisering, som korttidsfängelse framstår såsom en

olämplig behandlingsform. Bristen ligger främst i att dylikt fängelse ej ar

förenat med någon form av eftervård. Detta förhållande synes hovratten

icke behöva föranleda, att en helt ny form av frihetsberövande brottspåföljd

tillskapas. Det naturliga synes i stället vara, att man avhjalper vad som

brister i institutet fängelse genom att införa bestämmelser, som medger anordnande

av effektiv eftervård där sådan erfordras. Därest detta icke skulle

visa sig innebära en framkomlig väg, bör det icke vara uteslutet att förena

skyddstillsyn med en tids frihetsberövande. Detta bör emellertid då ha formen

av fängelse i högst tre månader. Göteborgs rådhusratt anser också att

det i många fall är av synnerlig vikt, särskilt då det gäller ungdomsbrottslingar,

att en kortare tids anstaltsvistelse kan kombineras med efterföljande

vård i frihet. Rådhusrätten, som föreslår att straff i princip skall utsattas

i en dom till skyddstillsyn, anser att en sådan kombination skulle kunna

åstadkommas på det sättet, att domstolen vid ådömande av fängelsestraff

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

skulle kunna förordna, att en del av straffet, förslagsvis högst tre månader

Mvall avtjanas genast medan verkställandet av återstoden skall 4 !

lagen närmare angivna villkor. återstoden skall ansta på i

Fångvårdsstyrelsen och interneringsnämnden föreslår, att i lagen stadgas

forbud att döma den som är under 21 år till s k v d h • t g

ta.l«Zrg"färaS med de SVärt belastade Krbr5"”« vin med skyTds
Beträffande

påföljdssystemet för lagöverträdare i åldern 18- 20 år må

ÄrTS f “^"unfundlt förklarar

‘ omstol skall kunna överlamna sådana lagöverträdare till vård ^

ZT^^^^^dsn^nd™ i Malmö finner det välbetänkt0 att

beredningen har föreslagit, att kvinnor i åldern 18-20 år ofta skall kunna

Z TA'' '' vedcrbör“de »arnavärdsnamnd för erfordar g färd ■““

tZärdsnåmnd^ T," “i ““ °”bä”da«a8aä kriminafvf 1'' Zt

dsnamnden i Hälsingborg anmärker till förslaget i denna del att he

vårdsTr Ståndpunkt kan vara Praktisk med hänsyn till att ungdomshandb

° e°rSaniSatl0nen fÖrfo§ar över betydligt bättre resurser för be

handling av unga kvinnor men att man icke kan underlåta att ställa sig

las Iiki,eM„dör,a0gren.'',Sna ««* rättvisa och åt
-

Särskild framställning. Riksdagens justitieombudsman bär i skrivelse till

hu„gl. Maj it den 3 december 1958 hemställt om samordnande av döms.o

”7 “b barnavärdsnäm>>''äernas verksamhet beträffande lagöverträdare

som fyll 18 men ej 21 är. I skrivelsen - vari framhälles att det fd tilMmn''

för broV 5 de" f december 1952 “ad vissa bestämmelser om påföljd

för biott av underårig åligger domstolen att pröva huruvida förutsättningar

ni unt Z åligger ~ uttalar justitieombudsmfm

heter mehan d PT i'' “V I"™*1* faI1> att uppkomna meningsskiljaktigat

‘ TSt°lar och barnavårdsnämnder kan få till följd antingen

fö Hd eileTs» T'' ^ ÖVCrtygats om brott- 8år helt fria från på
oljd

eller att barnavårdsmyndigheterna för att undvika detta anser sie

vingade att traffa oriktiga avgöranden och sålunda besluta om skyddsupp
fostran

aven i fall, då denna behandlingsform icke är avsedd eller lämphg

komnThT Just,;ieomfbudSniannen ifrågasätter, om icke de sålunda frL

komna bristerna i lagstiftningen bör avhjälpas genom lagändring.

Oepartementschefen. Frågan om ungdomskriminalitetens bekämpande är

utomordenthgt viktig del av kriminalitetsproblemet. Denna fråga har

Szrrreär >mT-ri sig • ä

^politiska diskussionen, vilket sammanhänger med den ökning av ungdomsbrottsligheten

som ägt rum. Ehuru ökningen relativt sett synes vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 81

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

lika stor eller större i vissa äldre åldersgrupper, är den väsentliga stegring

av kriminaliteten, som kan konstateras för de yngre åldersklasserna, agnad

alt inge allvarlig oro.

1 det av parlamentariska sakkunniga hösten 1959 framlagda betänkandet

Ungdomsbrottslighet (SOU 1959:37) har lämnats vissa siffror angående

den s. k. straffregisterbrottsligheten eller alltså den allvarligare brottslighet,

om vilken anteckning sker i straffregistret. I dessa siffror ingår dock

bl. a. även vissa uppskattade tal beträffande grövre brott, som bär föranlett

åtalseftergift enligt 1944 års lag. Om den sålunda bestämda straf t registerbrottsligheten

år 1951 betecknas med talet 100, är enligt de lämnade uppgifterna

motsvarande tal för år 1956 135 lör 15—17-åringar, 129 för 18 20-

ringar och 21—24-åringar, 140 för 25—29-åringar och 144 för 30-39- åringar. Antalet straffregisterbrottslingar inom varje skikt av folkmängden

är dock störst bland 15—17-åringarna och sjunker sedan åldersgrupp efler

åldersgrupp. År 1956 utgjorde antalet straffregisterbrotlslingar på 100 000

av medelfolkmängden, uppskattningsvis, 1 056,9 beträffande 15—17-åringar,

987 beträffande 18—20-åringar, 714,2 beträffande 21—24-åringar, 566 beträffande

25—29-åringar och 386,2 beträffande 30—39-åringar.

Till belysning av brottsligheten i åldersgruppen 15—17 år torde här aven

böra lämnas några uppgifter om de använda brottsreaktionerna. År 1956

dömdes i denna åldersgrupp för straffregisterbrott 19 till ovillkorligt frihetsstraff,

medan 117 erhöll villkorlig dom. Till omhändertagande för

skyddsuppfostran överlämnades av domstol samma år 125 personer, varav

69 var under 18 år vid brottets begående. Under år 1956 har åtalseftergift

enligt 1944 års lag — d. v. s. i fråga om brott, som någon begått innan han

fyllt 18 år — meddelats i 3 618 fall. I 385 av dessa blev den unge omhändertagen

för skyddsuppfostran, medan 1 306 ungdomar ställdes under öveivakning.

Vad angår våra nordiska grannländer tillämpas i Danmark och Norge

åtalseftergift — som i dessa länder kan förenas med vissa villkor i betydande

utsträckning vid brott av unga personer. I Norge, där brotten indelas

i förbrytelser och förseelser, dömdes år 1956 för förbrytelser i åldern 14—17

år 6 personer till ovillkorligt frihetsstraff och 11 till arbeidsskole (ungdomsfängelse),

medan 13 ålades böter, 37 erhöll villkorlig dom och 958 åtalseftergift.

Av vissa uppgifter att döma har från barnavårdsmyndigheternas sida

vidtagits åtgärder i omkring 20 procent av åtalseftergiftsfallen. Av uppgifter

från Danmark, avseende år 1955, framgår att åtal mot 15 17-åringar

för strafflagsbrott väcktes i 74 fall. Åtalen ledde till ordinärt frihetsstraff

i 1 fall, ungdomsfaengsel i 18 fall och böter i 36 fall; villkorlig dom meddelades

i 16 fall. Samma år gavs åtalseftergift beträffande något allvarligare

brott av 15—17-åringar i 923 fall. Därvid uppställdes såsom villkor i 883 fall

att den unge blev föremål för barnavård — i 139 fall föreskrevs intagning

i opdragelseshjem (ungdomsvårdsskola) — och i 40 fall att han underkastades

tillsyn i annan form. Finland skiljer sig från de Övriga nordiska länderna

bl. a. därigenom att åtalseftergift tillämpas i mindre utsträckning.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Av 6 095 för brott misstänkta 15-17-åringar åtalades år 1956 5 748, me
"„347,

.e atalseftergift enligt lagstiftningen om unga förbrytare. Till

ovi lkorhgt frihetsstraff dömdes samma år 548 personer, som begått brott i

a,de.r!1.1f—17 *r’ varjämte 456 erhöll villkorlig dom. Antalet ådömda bötesstratt

i denna åldersgrupp var år 1955 4 012.

Av publicerade uppgifter synes framgå, att ungdomsbrottsligheten i Danmark

sjönk väsentligt från år 1948 till år 1955; därefter har fram till år

1957 skett en viss stegring i de yngsta årsklasserna. I Norge har kriminaliteten

for 14—17-åringar, efter att under åren 1948—1954 ha uppvisat re
i^artydll§a

förändrin8ar’ ökat nastan explosionsartat under åren 1955

ao; for 18 20-ånngar har skett en ökning år för år sedan 1949. Från

Finland, som tidigare noterat sjunkande brottslighet efter krigsåren, rapporteras

en icke obetydlig ökning av ungdomsbrottsligheten efter år 1955.

Öar man utanför Nordens gränser kan nämnas, att tillgängliga siffror från

Ongland i stort visar en nedgång i ungdomskriminaliteten (14—20 år) från

195c1.,IlU mitt!n aV 195°-talet mea därefter en relativt markerad uppgång.

Siffrorna for år 1957 motsvarar ungefär 1951 års siffror beträffande

14—16-anngar men överstiger 1951 års tal för 17—20-åringar med ungefär

40 procent, beräknat på medelfolkmängden.

Att på grundval av dylika uppgifter göra en jämförelse mellan kriminalitetsmvan

och kriminalitetsutvecklingen i olika länder, varav mera bestämda

slutsatser skulle kunna dragas, bjuder på stora vanskligheter. Härfor

saknas för närvarande tillräckligt material. Bortsett från att en icke

obetydlig del — vilken kan vara olika stor i skilda länder — av brottsligheten

aldrig kommer till myndigheternas kännedom, förutsättes för en

rattvisande jämförelse bl. a. att i huvudsak samma brottsliga handlingar

lagges till grund för bedömningen. Det i skilda länder publicerade statistiska

materialet tillåter emellertid icke en sådan jämförelse. Stor försiktighet

måste för övrigt iakttagas, när fråga är om att i utländska förebilder

soka lösningen av de problem, som sammanhänger med bekämpandet av

ungdomsbrottsligheten i vårt land. Vi bör grunda våra åtgöranden i huvudsak

pa egna erfarenheter och beakta de samhällsförhållanden, som råder

hos oss. I den mån det är möjligt, bör vi dock givetvis söka tillgodogöra

oss välgrundade rön från andra länder. Tydligt är, att här finnes stora uppgilter

för den kriminologiska forskningen, och särskilt bör jämförande

forskning över utvecklingen i varandra närstående länder, såsom de nordiska,

kunna lamna värdefulla upplysningar. Förslag till åtgärder för främjande

harav, grundade på överläggningar mellan de nordiska länderna, torde

inom kort komma att framläggas.

I den livliga kriminalpolitiska diskussion som förts i vårt land under senare

år har starkt delade meningar om de lämpligaste medlen att komma

till ratta med ungdomsbrottsligheten kommit till uttryck. Det råder dock

knappast meningsskiljaktighet om att ett mycket väsentligt led i strävandena

att bemästra detta viktiga samhällsproblem bör vara åtgärder av ällmänt

förebyggande och uppfostrande karaktär. En rad åtgärder med detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 83

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

syfte har vidtagits på senare tid, och ytterligare sådana insatser överväges

och förberedes. Jag skall icke här närmare ingå på dessa spörsmål, som utförligt

är redovisade i det förut omnämnda betänkandet Ungdomsbrottslighet

(SOU 1959: 37). .

Vad angår behandlingen av de ungdomar, som kommer in pa hrottets

bana, har det sedan länge stått klart, att den icke kan och bör följa samma

principer, som för äldre lagöverträdare. Syftet bör vara detsamma, nämligen

att förebygga brott, och såväl individualpreventiva som allmänpreventiva

hänsyn bör beaktas vid utformningen och tillämpningen av de olika

reaktionsformerna. Men det förhållandet att det rör sig om unga människor

föranleder åtskilliga avsteg från de grundsatser, som eljest tillämpas.

Straffrättslig reaktion kommer överhuvud icke i fråga för den, som är under

15 år. Och beträffande åldersklasserna närmast ovanför 15-årsgransen

har den uppfattningen tidigt vunnit insteg, att det tidsbestämda frihetsstraffet

som regel icke är en lämplig reaktionsform. Redan år 1902 infördes en

särskild behandlingsform, tvångsuppfostran, för kriminell ungdom i åldern

15_17 år. Sedan det genom 1924 års barnavårdslagstiftning blivit möjligt

att omhändertaga vanartad ungdom i nämnda ålder för skyddsuppfostran,

kom även denna behandlingsform till användning för ungdom som begått

brott. Efter tillkomsten av den nuvarande lagen om villkorlig dom, som

trädde i kraft den 1 januari 1944, och lagen om eftergift av åtal mot vissa

underåriga, vilken trädde i kraft den 1 juli samma år, kom skyddsuppfostran

att användas i ökad omfattning, medan antalet förordnanden om tvångsuppfostran

starkt nedgick. Såsom en konsekvens härav upphävdes år 1947

lagen om tvångsuppfostran. Avskaffandet av tvångsuppfostran byggde alltså

på tanken att de lagöverträdare i åldern 15—17 år, som behövde vård pa

anstalt, i stället skulle omhändertagas för skyddsuppfostran och intagas i

ungdomsvårdsskola. Denna princip har sedermera blivit klart fastslagen i

lagen den 30 december 1952 med vissa bestämmelser om påföljd för brott

av°underårig. Enligt denna lag får den, som är under 18 år, icke dömas till

fängelse, straffarbete eller förvaring, om ej särskilda skäl är därtill. Lagen

bygger på uppfattningen att intagning i fängelse ej är någon ändamålsenlig

åtgärd, när det gäller att återföra unga brottslingar till laglydnad, och ej

heller mera effektiv än omhändertagande i ungdomsvårdsskola ur allmänt

brottsavhållande synpunkt. — Genom lagen den 15 juni 1935 om ungdomsfängelse

har inrättats en särskild behandlingsform även för åldersgruppen

mellan 18 och 21 år. i

Utvecklingen av den svenska rätten på förevarande område har lett till

följande ordning. Gärning begången av någon, som ej har fyllt 15 år, kan

icke föranleda straff och ej heller påföljd, som träder i stället för straff.

Gärningar begångna av dem, som har fyllt 15 men ej 18 år, kan också i stor

utsträckning undantagas från kriminalrättskipningen på grundval av en

prövning i varje särskilt fall av vad som är mest ändamålsenligt. Beträffande

dem, som sålunda faller utanför straffrättskipningens verksamhetsområde,

ankommer det på de barnavårdande organen att vidtaga erforderliga

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

åtgaräerPörciemåier, med vilka straffrättskipningen tager befattning, står

* ‘ eJal °l*a PåfolJder domstolarna till buds. I fråga om några av dessa

pa ojder galler särskilda åldersgränser, vilka har stadgats med tanke på

det från behandlingssynpunkt lämpliga. Överlämnande till barnavårdsnämnd

a t omhandertaga tilltalad för skyddsuppfostran — från och med den 1 januan

961 samhällsvård - kan sålunda icke ske, om ej den tilltalade upp.

[yl er de förutsättningar beträffande ålder, som har uppställts i barnavårdsagen

Den översta åldersgränsen enligt denna är 21 år, men barnavård kan

endast under särskilda förutsättningar anordnas för den, som har fyllt 18

ar. Dessa åldersgränser gäller dock blott tiden för det första ingripandethai

den unge omhändertagits innan han fyllt 18 eller 21 år, kan behandmgen

i regel fortgå även därefter. Ädömande av fängelse, straffarbete och

orvaring är i regel uteslutet, om den brottslige icke har fyllt 18 år Därigenom

har fastslagits såsom regel, att anstaltsvård av dem, som ej har uppnått

denna ålder, skall ske inom barnavården. För tillämpning av ungdomsfängelse

kraves, att den tilltalade vid domens meddelande har fyllt 18 år och aU

han har begått brottet före 21 års ålder.

Åtgärderna mot dem, som i samband med åtalseftergift eller av domstol

overlamnas till barnavården, är beroende av innehållet i barnavårdslagen.

n lgt denna förutsättes för ingripande av barnavårdsnämnd, att åtgärden

ar motiverad med hänsyn till den unges framtida utveckling. I relativt begränsad

omfattning tillgripes intagning på anstalt av de unga, om vilka

barnavårdsnämnderna får kännedom att de har begått brott. I den nya

barnavårdslag, som har antagits vid 1960 års riksdag, vidgas i någon mån

barnavårdsnämndernas befogenhet att ingripa med anledning av brottslig

gärning, varjämte nämnderna får möjligheter till effektivare ingripanden.

Jag övergår härefter till frågan hur reaktionssystemet för olika ålderskategorier

bör utformas i den nya brottsbalken.

Vad forst angår lagöverträdare under 15 år faller dessa, som

torut nämnts, enligt gällande ordning helt utanför det straffrättsliga reaktionssystemet.

Såsom strafflagberedningen föreslagit torde denna ordning

bora bibehållas. Erforderliga ingripanden från samhällets sida på grund av

brottsliga gärningar av dem, som är under 15 år, bör alltså även i fortsättningen,

ske enligt de förutsättningar, som anges i barnavårdslagstiftningen.

Förutsättningarna för barnavårdsorganens ingripanden och formerna härör

har blivit ingående behandlade i samband med den nya barnavårdslagens

antagande (se prop. 1960: 10, andra lagutskottets uti. 1960:5). Det finnes

darfor ej anledning att i detta sammanhang uppta spörsmålet om de åtgärder,

som bör stå till förfogande mot lagöverträdare under 15 års ålder.

I fråga om lagöverträdare i åldern 15 — 17 år har strafflagberedningen

föreslagit, att de i regel skall bli föremål för barnavårdande

åtgärder. Fängelse skall enligt förslaget överhuvud icke få användas inom

denna åldersgrupp. Till skyddsfostran (ungdomsfängelse) skall däremot i

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 85

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

undantagsfall kunna dömas. Uteslutet skall ej vara att tillampa skyddstillsyn

men påföljden skall ej få förbindas med anstaltsbehandling. Beträffande

användningen av villkorlig dom, internering och särskild vård har

förslaget icke upptagit några särskilda åldersgränser.

Beredningens förslag i dessa delar har föranlett en livlig diskussion i

remissyttrandena. I stora drag har beredningens tankegångar vunnit anslutning

hos flertalet remissinstanser. Jag vill för egen del ansluta mig till

beredningens förslag med vissa modifikationer, bl. a. i fråga om forbudet

mot användningen av fängelse. Innan jag ingår på frågan om användningen

av de olika behandlingsformerna, vill jag dock något uppehåll mig

vid °f rågan om sam hällsreaktionen i lindriga fall, där några behandlingsåtgärder

icke finnes erforderliga.

Liksom för närvarande bör även i fortsättningen möjlighet finnas att helt

dispensera från påföljd, om brottet är ringa och uppenbarligen har skett

av okynne eller förhastande. Endast i den mån det är påkallat av allmanpreventiva

hänsyn torde i sådana fall den unge behöva underkastas någon

påföljd. ,

I lindriga fall, där någon mera ingripande åtgärd icke ar pakallad men a

andra sidan påföljd ej helt bör utebli, synes bötesstraff vara en lämplig reaktionsform

även för unga lagöverträdare. Gjorda stickprovsundersökningar

ger vid handen, att betalningen av böter, som har ådömts 15 17-åringar, är

mycket god. Böter bör därför i fortsättningen liksom hittills kunna ådömas

lagöverträdare i denna åldersgrupp, och liksom nu bör finnas möjlighet att

i fråga om sådana lagöverträdare döma till böter även i fall, där enligt

straffskalan fängelse skall följa å brottet.

I den mån villkorlig dom eller skyddstillsyn kommer till anvandmng a

15_17-åringar, bör — såsom strafflagberedningen har föreslagit — böter

kunna ådömas som ett komplement till den villkorliga domen eller skyddstillsynen.

Jag har emellertid därutöver funnit lämpligt att, i enlighet med

yrkanden under remissbehandlingen av beredningens slutbetänkande, föreslå

möjlighet för domstol att utdöma böter i förening med överlämnande

till vård enligt barnavårdslagen. Denna kombinationsmöjlighet bör dock

uppenbarligen icke tillämpas, när den unge avses skola bli föremål för anstaltsvård.

Vad angår spörsmålet om verkställigheten av bötesstraff, som har adomts

15_17-åringar, har beredningen föreslagit, att talan om förvandling av bö
ter

ej skall få väckas mot den, som är under 18 år. Beredningen har därvid

anfört, att frågan icke torde ha någon större praktisk betydelse, emedan i

ifrågavarande åldersgrupp bötesförvandling förekommer endast i ett ytterst

begränsat antal fall årligen. Som jag nyss nämnt synes också betalningen,

när det gäller böter som har ådömts 15—17-åringar, vara mycket god. Det

kan dock icke uteslutas, att detta i viss mån beror på hotet om förvandling

av böterna till fängelse, därest betalning ej sker. Betydelsen härav torde icke

böra underskattas i ett läge, där — om brottsbalksförslaget genomföres —

antalet bötesdomar i denna åldersgrupp kan komma att icke oväsentligt

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Kk^naS ™ frfÖr fUnnU mig bÖra föreslå’ att förvandlingsmöjlieheten bi
fT

fn Dä f°™dlin? id“ behöva företagas a„„af in { ® ycké, „

ali, torde särskilda regler om förvandling av böter, som har ådömts unga

personer icke bora inforas. Såsom yttersta verkställighetsåtgärd bör även

dessa fall böterna förvandlas till fängelse. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att enligt nuvarande bestämmelser verkställighet av förvandmgsstraffet

icke skall ske i andra fall, än där den bötfällde av tredska eller

— vårdslöshet underlåtit att betala böterna eller också straffets verkfndrifg

äsey1°ad ‘Wättaföra-de. « denna pnnk, ar icke nägon

De lagöverträdare under 18 år som är i behov av behandlingsåtgärder

hor enligt vad forut nämnts i regel omhändertagas inom barnavården Principen

bor dock ej upprätthållas utan undantag.

fptDe!tb°r. sålunda’ såsom strafflagberedningen föreslagit, icke vara uteslut

n , lagoverträdare i ifrågavarande ålder till skyddstillsyn. Särskilt

i fall då den unge är nära 18-årsåldern, kan skyddstillsyn vara att

oredraga framfor barnavård; de möjligheter som står till buds, om den

domde missköter sig, bör härvid tagas i beaktande. Förhållandena kan ock
■a/vT?3

vara sådana> att det finnes lämpligare att lägga ansvaret för

att värden i frihet fungerar tillfredsställande på de kriminalvårdande organen.

Under remissbehandlingen av beredningens slutbetänkande och även i

andra sammanhang har framförts tanken att i vårt reaktionssystem införa

något slags arreststraff for ungdom. Denna bestraffningsform synes därvid

a asyftats narmast för unga lagöverträdare, som efter ett tidigare ingripande

har återfallit i brott. Såsom förebilder har ofta åberopats den tyska

Jugendarrest och det engelska detention centre, varvid avsikten dock icke

ar vant att dessa institut skulle hos oss i alla avseenden efterliknas

De hittillsvarande erfarenheterna av Jugendarrest och detention centre

ar att doma av de upplysningar som kunnat inhämtas, icke entydiga

och för egen del har jag - efter att ha på ort och ställe något närmare

studerat dessa reaktionsformer — kommit till den bestämda uppfattningen

alt de icke skulle lämpa sig för våra förhållanden. Under alla omständigleter

torde, innan något steg i denna riktning tages, böra avvaktas erfai

enheter av det påföljdssystem för unga lagöverträdare, som nu föreslås

att ingå i brottsbalken, i förening med den nya barnavårdslagen. Även ytterligare

resultat från den internationella kriminalpolitiska diskussionen

torde få avvaktas. I detta sammanhang må erinras om att barnavårdsnämnd

enligt den nya barnavårdslagen skall kunna besluta omhändertagande

for utredning under högst fyra veckor. Syftet härmed är att barnavårdsmyndigheterna

skall få tillfälle att vid behov ingående utreda den

unges forhållanden, innan beslut fattas om hans fortsatta behandling. Även

om den unge i många fall torde komma att placeras på en ungdomsvårdsskola,

är alltså omhändertagande för utredning ingalunda avsett att vara

något slags arrest. Det är emellertid uppenbart, att även en sådan åtgärd

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 87

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

kommer för den, som drabbas därav, och för personer i hans omgivning att

innebära en tankeställare av samma art, som åsyftas med ett arreststraff.

Enligt departementsförslaget skall, liksom enligt beredningens förslag, i

skyddstillsyn kunna ingå en kort tids anstaltsbehandling. I några av de remissyttranden,

som har avgivits över beredningens slutbetänkande, har yrkats,

att förordnande om sådan anstaltsbehandling skall kunna meddelas

även när den dömde är under 18 år. Jag är emellertid icke beredd att på

denna punkt frångå beredningens förslag. En liknande kombination av behandling

i och utom anstalt som den nu avsedda kan anordnas även inom

barnavården. Ungdomsvårdsskoleelever, för vilka anstaltsbehandling under

kortare tid, tre månader, anses tillräcklig, placeras numera i en särskild

skola. Sådan kortare tids anstaltsintagning torde kunna anvandas aven i

fall, där frihetsberövandet är påkallat icke så mycket för att därunder bereda

den unge behandling av olika slag som för att bryta hans kriminella

aktivitet och förmå honom att inse allvaret i sin situation. Med hänsyn härtill

har jag icke funnit tillräckliga skäl att i nu ifrågavarande avseende göra

undantag från principen om att anstaltsbehandling av de yngsta lagövertradarna

skall ske inom barnavården.

Beredningen har föreslagit, att tillämpning av fängelse helt skall förbjudas

i fråga om den som är under 18 år. Förslaget härom har godtagits av

flertalet remissorgan. Även enligt min mening är det eftersträvansvärt att

söka undvika tidsbestämt frihetsstraff i denna åldersgrupp. Möjligheterna

att i stället för att döma till sådant straff intaga unga lagöverträdare i ungdomsvårdsskola

torde också öka, när den nya barnavårdslagen har tratt i

kraft. Indikationerna för ingripande har nämligen däri gjorts något vidare

än enligt gällande lag. Även de faktiska resurserna för omhändertagande i

ungdomsvårdsskola har under senare tid ej oväsentligt utökats, och det torde

kunna förutsättas att de vid tiden för brottsbalkens ikraftträdande kommer

att motsvara då föreliggande behov. Emellertid är jag icke beredd att

föreslå ett absolut förbud mot att döma den som är under 18 år till fängelse.

I fall, där ett frihetsberövande är påkallat enbart av allmänpreventiva skäl,

kan ett omhändertagande inom fångvården vara en humanare åtgärd än att

placera den unge i en ungdomsvårdsskola. Man kan exempelvis tänka sig det

fallet, att en i övrigt mycket välartad 17-åring vid ett tillfälle i spritpåverkat

tillstånd för bil och därvid förorsakar en allvarlig trafikolycka. For

en sådan yngling torde det kunna innebära ett långt större lidande att sammanföras

med klientelet på en ungdomsvårdsskola än om han placeras

bland äldre trafikbrottslingar på en fångvårdskoloni. I sådana och liknande

fall finns för övrigt icke alltid lagliga förutsättningar för ett ingripande

enligt barnavårdslagen. Icke heller ungdomsfängelse är i sådant fall nägor.

lämplig reaktionsform. Bl. a. med hänsyn till det anförda har i departementsförslaget

bibehållits den nuvarande möjligheten att, när särskilda skal

är därtill, döma även den som är under 18 år till fängelse.

I enlighet med vad beredningen föreslagit torde böra införas möjlighet

att i begränsad omfattning döma lagöverträdare under 18 år till ungdoms
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

fängelse. Denna möjlighet är främst avsedd för sådana fall, där den unge

lo1 ,Sm „fysiska och Psykiska utveckling hör hemma i åldersgruppen över

8 år. Även mycket allvarlig brottslighet torde dock i undantagsfall böra

föranleda, att en lagöverträdare som är under 18 år ej sammanföres med

klientelet på ungdomsvårdsskolorna utan i stället dömes till ungdomsfängelse.

Skulle vid sådan brottslighet icke heller ungdomsfängelse anses lämpligt,

ar enligt min mening fängelse att föredraga framför internering, som

icke kan anses vara en för unga personer avpassad påföljd. Liksom nu bör

dock förbud gälla mot att döma den, som ej har fyllt 18 år, till fängelse

på livstid. ö

Beredningen har vid utarbetandet av sitt förslag utgått från den uppfattningen,

att en pågående behandling i ungdomsvårdsskola i allmänhet icke

bör avbrytas därför att den intagne — i samband med rymning eller eljest

— återfaller i brott. Jag delar denna uppfattning. Efter den pågående utbyggnaden

av ungdomsvårdsskoleorganisationen torde inom denna kunna i

stor utsträckning tillgodoses även behandlingskrav, som det mest belastade

klientelet ställer. Det är dock enligt min åsikt icke realistiskt att förutsätta,

att en å ungdomsvårdsskola påbörjad behandling alltid skall kunna fullföljas

dar. Om en elev trots långvarig behandling icke visat sig påverkbar

utan återfaller i allvarlig brottslighet, torde det stundom — såsom för närvarande

i viss utsträckning sker — vara lämpligt att han i stället dömes

till ungdomsfängelse eller i undantagsfall till tidsbestämt straff. Detta kan

vara motiverat ej endast för att söka nå bättre resultat i fråga om den unges

tillrattaforande utan även för att förhindra ogynnsamt inflytande på övriga

elever vid ungdomsvårdsskolan.

For tillämpning av villkorlig dom har icke uppställts några särskilda villkor

i fråga om 15—17-åringar. Detsamma gäller överlämnande till vård enligt

lagen om nykterhetsvård, vård enligt sinnessjuklagen och öppen psykiatrisk

vård. Dessa sistnämnda påföljder torde dock i nuvarande läge endast

sallan komma att tillämpas å lagöverträdare i förevarande åldersgrupp.

Sedan den pågående utbyggnaden av mentalsjukvården avslutats och sinnessjuklagen

reviderats på grundval av de förslag som kan väntas från

smnessjuklagstiftningskommittén, kan emellertid situationen på denna

punkt bli en annan.

Strafflagberedningens förslag utgår från att det i fortsättningen liksom

nu skall ankomma på barnavårdsnämnderna och, i den mån åtal sker, de

allmänna domstolarna att handlägga frågor om åtgärder mot kriminell ungdom

i åldern 15—17 år. Under remissbehandlingen av förslaget har framförts

tanken att för handläggning av dessa frågor inrätta särskilda ungdomsdomstolar.

Sedan yrkanden i denna riktning väckts i motioner vid

1960 års riksdag, har detta spörsmål blivit ingående behandlat i anslutning

till propositionen med förslag till ny barnavårdslag. Riksdagen har därvid

avvisat dessa yrkanden (se andra lagutskottets utlåtande 1960: 5). Icke heller

enligt min mening finns det behov av en så genomgripande organisatorisk

omläggning som ett tillskapande av ungdomsdomstolar skulle innebära.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 89

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 är 1962

Även det föreliggande departementsförslaget bygger därför i detta avseende

på den nu gällande ordningen. Jag vill i detta sammanhang erinra om att

frågor angående rättssäkerheten vid administrativa frihetsberövanden har

behandlats i ett nyligen avgivet betänkande (SOU 1960: 19), som för närvarande

är föremål för remissbehandling. I delta betänkande har tanken

på särskilda ungdomsdomstolar avvisats.

Strafflagberedningen har i sitt förslag upptagit ett stadgande, vari regleras

allmän åklagares rätt att väcka åtal för gärning, som någon har begått

i åldern 15—17 år. Allmänt åtal skall enligt detta stadgande få väckas allenast

om åklagaren finner, att handläggning vid domstol erfordras för utredning

om brottet, att den unge bör dömas till böter eller att med hänsyn

till brottets grova beskaffenhet eller eljest särskild anledning föreligger att

draga saken under domstols prövning. Denna snäva begränsning av åtalsrätten

sammanhänger med att — bortsett från fall, där böter anses vara tillfyllest

—- den unge lagöverträdaren icke annat än i undantagsfall avses skola

bli föremål för annat ingripande än barnavård. Även enligt departementsförslaget

förutsättes visserligen, i sådana fall där vårdåtgärder finnes eiforderliga,

att barnavård i flertalet fall kommer till stånd, och för detta

ändamål behöver åtal i allmänhet icke anhängiggöras. Möjligheterna att å

lagöverträdare i ifrågavarande åldersgrupp tillämpa reaktionsformer, beträffande

vilka beslutanderätten tillkommer domstol, har emellertid i departementsförslaget

gjorts vidare än i beredningens förslag. Det torde vid

sådant förhållande icke finnas skäl att begränsa allmän åklagares rätt och

plikt att väcka åtal så snävt, som beredningen har föreslagit.

Jag har redan antytt att, när fråga är om ringa brott som uppenbarligen

bär skett av okynne eller förhastande, möjlighet bör finnas att underlåta

åtal, även om något ingripande med barnavårdande åtgärder icke sker. 1

övrigt bör åtal i princip icke underlåtas i andra fall än när barnavårdens

organ eller föräldrar eller andra enskilda uppfostrare kan antagas komma

att vidtaga uppfostringsåtgärder, som är lämpliga för den unge lagöverträdarens

tillrättaförande och tillika kan anses tillräckliga från allmän synpunkt.

Om den unge genom barnavårdsnämndens försorg omhändertages och med

erforderlig skyndsamhet placeras i ungdomsvårdsskola, bör sålunda åtal i

allmänhet icke väckas. Likaså bör åtal i många fall kunna underlåtas, då

barnavårdsnämnden eljest omhändertager den unge för samhällsvård enligt

den nya barnavårdslagen eller ingriper med övervakning eller liknande åtgärd

eller då enskilda uppfostrare föranstaltar om lämpliga åtgärder. Det

får ankomma på åklagaren att bedöma, huruvida de vidtagna åtgärderna

kan anses ändamålsenliga för den unges tillrättaförande och tillräckliga

från allmän synpunkt. Är åklagaren tveksam härom, bör han genom att

väcka åtal hänskjuta avgörandet till domstol.

De förutsättningar för att allmän åklagare skall äga underlåta åtal, som

sålunda enligt min mening bör uppställas, överensstämmer nära med dem,

som gäller för åtalseftergift enligt 1944 års lag, i varje fall sådan denna vid

sin tillkomst avsågs att tillämpas. Såsom förut nämnts förefaller det, all

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

döma av en från riksåklagarämbetet år 1959 till åklagarna i riket utsänd cirkulärskrivelse,

som om 1944 års lag i praktiken fått en alltför vid tillämpning.

Tydligtvis har åtalseftergift enligt nämnda lag under senare år i åtskilliga

fall medgivits utan att tillräckligt ingripande åtgärder synes ha

vidtagits från barnavårdsmyndighelernas sida.

Bestämmelser som reglerar allmän åklagares rätt och plikt att åtala gärningar

av personer i åldern 15—17 år torde, i avbidan på ytterligare erfarenheter

av det tillämpade systemet, tills vidare få bibehållas i en särskild

lag. Jag avser att anmäla frågan härom i samband med övriga fölidförfattningar

till brottsbalken.

Nar åtal har väckts mot lagöverträdare i åldern 15—17 år och reaktionsformen

alltså skall bestämmas av domstol, skall liksom i andra fall valet av

påföljd ske med ledning av de allmänna principer, som har angivits i 1 kap.

7 § av det nu föreliggande departementsförslaget. I många fall torde därvid

den unge böra överlämnas till vård enligt barnavårdslagen. Om så sker,

ankommer det icke på domstolen utan på barnavårdens organ — i allmänhet

vederbörande barnavårdsnämnd — att besluta vilka åtgärder som skall

vidtagas. I detta avseende överensstämmer departementsförslaget med strafflagberedningens

förslag, som i denna del har vunnit anslutning från flertalet

remissmyndigheter. För att domstolen skall kunna bedöma lämpligheten

av att i det enskilda fallet föranstalta om barnavård, är det emellertid

nödvändigt, att barnavårdsnämnden i det yttrande, som nämnden har att

avge till domstolen, upplyser om vilka åtgärder nämnden har vidtagit eller

avser att vidtaga mot den unge.

Olika uppfattning om lämpligheten av vidtagna eller ifrågasatta åtgärder

kan givetvis stundom komma att föreligga hos domstolen och barnavårdsnämnden.

I detta hänseende lär under gällande ordning vissa friktioner ha

förekommit mellan de judiciella organen och barnavårdsmyndigheterna.

Under remissbehandlingen av strafflagberedningens slutbetänkande har

också framförts önskemål om en klarare gränsdragning, än beredningens

förslag innebär, mellan kriminalvård och barnavård. Några svårigheter beträffande

denna gränsdragning synes emellertid ej behöva uppkomma. Om

en domstol, när den skall besluta påföljd för en ung lagöverträdare, anser

att av barnavårdsnämnden ifrågasatta åtgärder icke är lämpliga eller finner

att nämnden icke enligt barnavårdslagen äger vidtaga erforderliga åtgärder,

har domstolen möjlighet att välja annan reaktionsform än överlämnande

till vård enligt barnavårdslagen. I de fall åter, då domstolen beslutar

sådant överlämnande, måste den kunna utgå från att vården — om icke väsentligt

ändrade förutsättningar inträder — ges i huvudsak den utformning,

som barnavårdsnämnden har angivit i sitt yttrande till domstolen.

Det är framför allt i sistnämnda hänseende, som kritik har riktats mot

nu gällande ordning. Denna kritik har föranletts av fall, där domstol överlämnat

åt barnavårdsnämnd att vidtaga åtgärd för omhändertagande för

skyddsuppfostran, men det sedermera har visat sig att lagliga förutsättningar

härför ej funnits. Resultatet kan i ett sådant fall bli, att lagöverträ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 91

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

daren går helt fri från påföljd för sin brottslighet. Såsom justitieombudsmannen

uttalat i sin tidigare omnämnda framställning måste det emellertid

åligga domstolen att, innan den överlämnar åt barnavårdens organ att vidtaga

åtgärder mot en ung lagöverträdare, själv bedöma huruvida ingripande

kan ske enligt barnavårdslagstiftningen. Med den vida ram, inom vilken

åtgärder enligt den nya barnavårdslagen skall kunna tillgripas mot dem

som är under 18 år, torde några svårigheter härvidlag knappast behova

uppkomma. I tveksamma fall kan dock domstolen vid sitt bedömande tankas

komma till ett annat resultat än barnavårdsmyndigheterna, i sista

hand regeringsrätten, vid en senare prövning av fallet. För att förebygga

att i sådana lägen samhällsreaktionen helt uteblir eller får ett väsentligt

annat innehåll än domstolen har förutsatt, när den överlämnat lagöverträdaren

till vård enligt barnavårdslagen, synes möjlighet böra öppnas att på

nytt hänskjuta påföljdsfrågan till domstol. En bestämmelse härom har upptagits

i 38 kap. av departementsförslaget.

I den nya barnavårdslagen anges bl. a. brottslig gärning såsom grund tor

ingripande enligt lagen, under förutsättning att vederbörande på grund avbrottet

eller av annan jämförlig anledning är i behov av särskilda tillrattaförande

åtgärder från samhällets sida. Detta innebär, att barnavårdsnämnd

så snart den fått kännedom om att en ung person har begått brott, som ej ar

av blott ringa beskaffenhet, bör undersöka, huruvida åtgärder enligt barnavårdslagen

bör och kan vidtagas mot den unge. Det är därvid, såsom uttalats

av strafflagberedningen och under förarbetena till barnavårdslagen, angeläget

att barnavårdsnämnden handlar snabbt och icke avvaktar utgången

av de judiciella myndigheternas prövning i andra fall än då det är nödvändigt

för att vinna klarhet, huruvida den unge har begått brottet. Justitiekanslersämbetet

har framhållit, att med denna ordning kompetenskonflikter

kan uppkomma genom att domstol och barnavårdsnämnd beslutar åtgärder,

som ej går att förena med varandra. Erfarenheterna av gällande lagstiftning,

som också kan ge upphov till sådana konflikter, ger dock ej anledning''befara

att i detta avseende skall uppkomma några svårigheter, som bor

föranleda lagstiftningsåtgärder. Såsom justitiekanslersämbetet uttalat bör

barnavårdsnämnd, sedan domstol beslutat annan påföljd än vård enligt

barnavårdslagen, icke utan att ytterligare omständigheter utöver brottsligheten

har tillkommit vidtaga åtgärder, som står i strid med eller går utöver

vad domstolen beslutat.

När det gäller lagöverträdare i åldern 18 — 20 år kan ingripande

enligt barnavårdslagen förekomma endast i begränsad utsträckning.

Huvudvikten måste i stället läggas på åtgärder, som vidtages inom kriminalvårdens

ram. Särskilda regler med avseende å denna åldersgrupp torde

därvid vara motiverade allenast beträffande vissa frihetsberövande påföljder.

Enligt strafflagberedningens förslag skall den, som är i åldern 18 20

år, icke kunna dömas till fängelse annat än på viss tid över tre år, dar ej

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

fråga är om förvandling av böter. Beredningen har ansett, att den nuvarande

möjligheten att välja mellan tidsbestämt straff och det inom vissa

gränser tidsobestämda frihetsberövande, som ungdomsfängelse innebär, är

förenad med betydande olägenheter. I förslaget har den tidsobestämda förmen

givi S företräde. För de fall> där endast en ^ ^ frihetsberövande

ar påkallat, har beredningen föreslagit, att domstolen samtidigt med atl

den domer till skyddstillsyn skall kunna förordna om två månaders behandling

i tillsynsanstalt.

Beredningens förslag har i dessa delar blivit starkt kritiserat vid remissbehandlingen.

Kritiken riktar sig dock huvudsakligen mot den föreslagna

begränsningen av möjligheterna att döma till fängelse.

Motsvarigheten i beredningens förslag till ungdomsfängelse är liksom

detta utformat med tanke på sådana fall, där en längre tids omhändertaaande

i anstalt ar påkallat för den dömdes tillrättaförande. Påföljden är

a ltsa avpassad for att tillgodose individualpreventiva syften. Den omfattning,

i vilken beredningen vill inskränka användningen av fängelse å lagöverträdare

i förevarande åldersgrupp, har emellertid nödvändiggjort för

berednmgen att till den tidsobestämda behandlingsformen hänföra även

fall, dar fnhetsberovandet är motiverat enbart eller företrädesvis av allmänpreventiva

skal. Ett sådant sammanförande av skilda klientelgrupper inom

denna reaktionsform synes icke innebära någon vinst. Visserligen förutsattes

att differentiering skall kunna ske å skilda anstalter. Det torde dock

mke kunna bestridas, att olika synpunkter måste läggas på behandlingen

med hansyn till de skiftande förutsättningar under vilka påföljden har

omts, och i detta avseende företer beredningens förslag enligt min åsikt

uppenbara svagheter.

Olagenheterna med den nuvarande parallellismen mellan tidsbestämt

straff och ungdomsfängelse synes för övrigt ha givits för stora proportioner

av beredningen. Av ungdomsfängelsenämndens remissyttrande framgår,

att anstaltstiden vid ungdomsfängelse är betydligt mer differentierad

an vad beredningen synes ha utgått från. Att ännu större skillnader i anstaltstid^

icke föreligger mellan de intagna torde till stor del bottna i att

några sakra hållpunkter för en längre gående individualisering av behandlingen

för närvarande saknas. Den beslutande myndigheten har därför blivit

tvungen att falla tillbaka på en viss schematisering.

Jag anser för egen del icke tillrådligt att införa något förbud mot att

doma kriminell ungdom i åldern 18-20 år till fängelse. Ä andra sidan är

jag icke beredd att gå till den andra ytterligheten i förhållande till beredningens

förslag, nämligen att såsom från några håll har yrkats slopa ungdomsfängelse

och döma alla brottslingar i denna åldersgrupp, som bör underkastas

anstaltsbehandling inom fångvården, till fängelse. De skäl som

anförts för en så genomgripande reform är enligt min mening icke av sådan

art, att de bör föranleda ett övergivande av den nuvarande ordningen

med en särskild påföljd, som baseras på frihetsberövandets relativa tidsobestämdhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 93

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Jag har alltså kommit till den uppfattningen, att både fängelse och ungdomsfängelse

bör ingå i påföljdssystemet för brottslingar i åldern 18 20

år. Det är emellertid angeläget, att gränsdragningen mellan dessa påföljder

sker på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Såsom förutsättning för dom

till ungdomsfängelse har i departementsförslaget uppställts, att sådan fostran

och utbildning som avses med denna påföljd skall prövas vara erforderlig.

Denna förutsättning innebär bl. a., att ungdomsfängelse icke bör

användas, om längre tids anstaltsvård ej kräves för den unges tillrattaforande.

Liksom beredningen och flertalet remissorgan anser jag nämligen,

att till ungdomsfängelse icke bör hänföras sådana unga, som behover underkastas

endast en kort tids anstaltsvård. För sådana fall bör i stallet, såsom

beredningen föreslagit, ett kortvarigt frihetsberövande kunna kombineras

med skyddstillsyn. .

Den angivna förutsättningen för ådömande av ungdomsfängelse innebär

vidare, att ungdomsfängelse ej skall användas, när ett frihetsberövande är

påkallat framför allt av allmänpreventiva skäl. Någon större praktisk betydelse

torde denna begränsning knappast få, emedan man i fråga om ungdomar

som har begått allvarliga brott i regel torde ha att utgå från att behov

av uppfostrande åtgärder föreligger. Frihetsberövande av huvudsakligen allmänpreventiva

skäl torde därför främst bli aktuellt, när fråga är om brott

av mindre allvarlig art och intagningen i anstalt därför kan göras tämligen

kort. I dessa fall kommer valet närmast att stå mellan skyddstillsyn kombinerad

med behandling i anstalt och fängelse på kort tid. Jag återkommer

härtill i det följande.

Något hinder mot att använda ungdomsfängelse med hänsyn till brottets

svårhet torde icke böra uppställas. När fråga är om mycket grova brott

torde dock, såsom även beredningen har framhållit, fängelse manga gånger

vara att föredraga. Det synes för dessa fall knappast finnas anledning att

stadga uttryckligt förbud mot fängelse på livstid. Lagöverträdarens ungdom

kan emellertid vara ett skäl för domstolen att, när fråga är om brott på vilket

kan följa livstids fängelse, i stället döma till fängelse på viss tid. Det må

erinras om att i brottsbalken i dess nu föreslagna skick livstids fängelse icke

vid något brott har angivits såsom enda påföljd. Internering kan icke heller

för lagöverträdare i åldern 18—20 år anses vara någon lämplig reaktionsform.

En pågående ungdomsfängelsebehandling torde i regel icke böra brytas

på grund av återfall i brott. Om den unge genom upprepade återfall och genom

sitt handlande i övrigt visar sig uppenbarligen icke vara mottaglig för

behandlingen, kan det dock med hänsyn till såväl honom själv som övriga

i anstalten intagna vara lämpligast att han vid ny lagföring dömes till fängelse.

Som jag redan nämnt, anser jag förslaget att skyddstillsyn skall kunna

kombineras med kort tids behandling i anstalt böra godtagas; såsom närmare

kommer att beröras vid kapitlet om skyddstillsyn har jag emellertid

icke funnit nödvändigt att för denna anstaltsbehandling för närvarande

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 C

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

inrättas en särskild typ av fångvårdsanstalter. De allmänna synpunkter beredningen

har anfört om sådan anstaltsbehandling kan jag ge min anslutning.

Förordnande härom bör sålunda kunna meddelas, när det är påkallat

tor att bryta den brottsliga aktiviteten samt förmå den brottslige att besinna

sig och inse allvaret i sin situation eller när det eljest behöves för hans

tillrattaförande. Den korta behandlingstiden bör tjäna som en förberedelse

för vården i frihet.

Anstaltsbehandling i förening med skyddstillsyn bör emellertid kunna

tillgripas icke bara när det är motiverat ur behandlingssynpunkt utan —

såsom beredningen föreslagit — även när en kortare tids omhändertagande

i anstalt är påkallat av allmänpreventiva hänsyn. Beredningens förslag i

denna del är grundat på uppfattningen, att frihetsberövande av unga lagöverträdare

alltid bör följas av kriminalvård i frihet, och från denna utgångspunkt

finnes ej något utrymme för korta frihetsstraff av allmänpreventiva

skäl. Man bör visserligen även enligt min mening i allmänhet tillse,

att unga lagöverträdare som har intagits i anstalt icke vid frigivningen lämnas

utan kontroll. Föreligger anledning att tillgripa ett frihetsberövande,

torde förhållandena i regel vara sådana, att det är skäl att ställa den unge

under skyddstillsyn. Det kan dock icke uteslutas, att ett frihetsberövande

på kort tid stundom måste av allmänpreventiva skäl ådömas ungdomar, vilkas

förhållanden icke motiverar övervakning eller andra åtgärder efter fngivningen.

Vid remissbehandlingen har här pekats på sådana brott som

rattfylleri, andrå trafikbrott och vapenvägran. I nu åsyftade fall torde möjlighet

böra finnas att döma till ett kort fängelsestraff. För närvarande dömes

ett icke obetydligt antal ungdomar till ovillkorligt frihetsstraff för brott

av det slag som här avses. En undersökning av dem, som under år 1956 intogs

i fångvårdsanstalt i åldern 18—20 år, ger vid handen att sammanlagt

163 av dessa ungdomar dömts till fängelse eller straffarbete på kortare lid

än sex månader. Av dessa hade 17 dömts för våld mot tjänsteman eller

våldsamt motstånd, 16 för andra våldsbrott, 27 för rattfylleri, 12 för andra

trafikbrott samt 31 för vapenvägran, rymning eller andra krigsmannabrott.

Av det anförda framgår att, ehuru visst utrymme bör finnas även för tilllämpning

av fängelse å kriminell ungdom i åldern 18—20 år, ungdomsfängelse

eller skyddstillsyn jämte kort tids behandling i anstalt enligt min

mening i regel bör ges företräde framför tidsbestämt straff. Denna uppfattning

har kommit till uttryck i en bestämmelse i departementsförslagels

kapitel om fängelse, enligt vilken denna påföljd — bortsett från förvandling

av böter — får ådömas den som fyllt 18 men ej 21 år allenast när frihetsberövande

är påkallat främst av hänsyn till allmän laglydnad eller

fängelse eljest finnes lämpligare än annan påföljd.

Även mot lagöverträdare, som är över 18 år, kan förekomma ingripande

med åtgärder enligt barnavårdslagen. Utrymmet härför är emellertid begränsat,

och i detta hänseende kommer den nya barnavårdslagen icke att

medföra någon nämnvärd förändring. I den mån barnavårdslagen medger,

att åtgärder vidtages mot den som har fyllt 18 år, bör emellertid hinder icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 95

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

möta att domstol beslutar överlämnande till barnavård. Fråga härom torde

framför allt kunna uppkomma i fall, där någon som på grund av tidigare

kriminalitet eller av annan anledning är intagen i ungdomsvårdsskola lagföres

för brott efter fyllda 18 år.

Med hänsyn till de snäva förutsättningar, som barnavårdslagen uppställer

för ingripande mot den som är över 18 år, är det av särskild vikt att domstol,

innan någon i denna ålder överlämnas till barnavård, noga överväger

om sådan vård kan komma till stånd. Därest beslut om dylikt överlämnande

meddelas och det sedermera visar sig, att lagliga förutsättningar för anordnande

av barnavård saknas, kan enligt det i det föregående omnämnda

stadgandet i 38 kap. av departementsförslaget påföljdsfrågan på nytt hanskjutas

till domstol.

Påföljdssystemet för psykiskt abnorma lagöverträdare

Beredningen. I strafflagberedningens förslag föres även de psykiskt abnorma

lagöverträdarna under det av domstolarna tillämpade reaktionssystemet.

Personer, som har begått brott under inflytande av sinnessjukdom

eller sinnesslöhet och som är i behov av vård, skall emellertid liksom för

närvarande beredas vård å sinnessjukhus eller annan särskild vård. Detta

åstadkommes enligt förslaget genom att domstolen förordnar om överlämnande

till vård enligt sinnessjuklagen eller till öppen psykiatrisk vård eller

— när fråga är om vårdbehov, som kan tillgodoses enligt lagen om nykterhetsvård

eller barnavårdslagen — till vård enligt någon av dessa lagar.

Även vissa andra påföljder skall dock, i motsats till vad nu gäller, kunna

tillämpas å sinnessjuka och sinnesslöa lagöverträdare. Sålunda skall skyddstillsyn

kunna ådömas, om denna påföljd av särskilda skäl finnes lämpligare

än överlämnande till särskild vård, och därjämte öppnar förslaget viss möjlighet

att i dessa fall använda böter och villkorlig dom. öyriga påföljder —

förutom suspension och avsättning samt disciplinstraff för krigsmän, de

olika reaktionsformer som innebär anstaltsbehandling inom kriminalvården

skall däremot icke kunna tillämpas å ifrågavarande lagöverträdare.

Om en tilltalad, som har begått brott under inflytande av sinnessjukdom

eller sinnesslöhet, ej är i behov av särskild vård, och skyddstillsyn eller böter

ej finnes böra ådömas eller villkorlig dom meddelas, skall han vara fri

från påföljd. Till påföljd får enligt förslaget ej heller dömas den, som utan

eget vållande tillfälligt har råkat i sådant tillstånd, att han är från sina sinnens

bruk, och i det tillståndet begår brott.

Enligt gällande strafflag likställes med sinnessjukdom och sinnesslöhet

annan själslig abnormitet av så djupgående natur, att den måste anses jämställd

med sinnessjukdom. I beredningens förslag har icke meddelats några

särbestämmelser i fråga om lagöverträdare, som har handlat under inflytande

av sådan abnormitet. För andra psykiskt abnorma än sinnessjuka och

sinnesslöa skall enligt förslaget gälla vanliga regler. Det förutsättes dock,

att domstolen vid val av påföljd beaktar den tilltalades abnormitet. Någon

särskild bestämmelse, som medger nedsättning av påföljd vid brott av psy
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

luskt abnorma personer, har beredningen icke föreslagit. Sådan bestäm
bet

viltet *nsetts_ behövlig vid sidan av det föreslagna stadgande, en
gt

vilket en allmän befogenhet skall tillkomma domstol att under vissa

S|r nmgaf d°ma tdl lindrigare påföljd än som är stadgad för brottet

Sluthgen må i detta sammanhang endast erinras om att enligt berednings

orslag de nuvarande påföljderna förvaring och internering i säkerhetsanstalt

skall sammanslås till en påföljd, kallad skyddsinternering. I förslaget

har upptagits motsvarighet till den nuvarande möjligheten att döma

den som undergår frihetsstraff och efter frigivningen måste antagas bit

, .ll§ for annans säkerhet till person eller egendom, till förvaring att träda

i stallet for vad som återstår av straffet.

ar fÖr®s!aSna reSlerna angående psykiskt abnorma lagöverradares

behandling har tillstyrkts i princip eller lämnats utan erinran av

llertalet remissinstanser.

Till förslaget att domstol skall förordna om vård enligt

sinnessjuk lagen eller om öppen psykiatrisk vård ansluter

sig i princip Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland

socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, länsstyrelsen i Örebro län, statsåkla9harna

'' StockI''°jm och Malmö, eu minoritet i Göteborgs rådhusrätt, råd“sratten

i Malmo, mentalsjukvårdsdelegationen, Föreningarna Sveriges

stadsdomare, Sveriges landsfogdar och Sveriges landsfiskaler samt Advokatsamfundet.

Med viss tvekan accepteras förslaget även av Stockholms

radhus rätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar.

I mentalsjukvårdsdelegationens yttrande anföres:

Under den debatt om den lämpliga behandlingen av psvkiskt sjuka brnttslingar

som pagatt i decennier i vårt land, har vissa sakkunniga stundom

med skarpa reagerat mot att domstol skall kunna »döma» en person till inWHnn§

Påsinnessjukhus. Vi har förståelse för denna reaktionPDet är emellertid

svårt att opponera sig mot det sätt på vilket denna fråga lösts i förehggande

förslag. Förordnande om vård enligt sinnessjuklagen får endast

Hirfndei atS °V1 dea tllltalade i utlåtande enligt sinnessjuklagen eller av mecinalstyrelsen

förklarats vara i behov av vård på sinnessjukhus. Inte heler

ager domstolen att meddela några föreskrifter rörande den närmare

utformningen av behandlingen. Domstolens beslut om särskild vård i detta

avseende innebar alltså endast, att sakkunskapens råd följes; därutöver har

domstolen inte längre att ta befattning med ärendet.

Domstolen skall dock ej vara bunden att följa expertisens uppfattning..

Om domstolen överväger att gå emot undersökningsläkarens anvisningar,

bor emellertid enligt mentalsjukvårdsdelegationens mening, innan beslut

fattas och sedan domstolen preciserat de olika behandlingsmöjligheter som

föreligger, ärendet underställas medicinalstyrelsen.

Även medicinalstyrelsen uttalar, att domstol icke utan att inhämta styrelsens

yttrande bör äga frångå ett av rättspsykiatrisk expertis avgivet utlåtande,

vari vårdbehov har konstaterats.

Föreningen Sveriges stadsdomare anser det riktigt, att domstol tillerkän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 97

Kungl. Maj.ts proposition, nr 10 år 1962

nes befogenhet alt underlåta anordnande av vård, fastän läkare eller medicinalstyrelsen

har uttalat sig härför. Det har enligt föreningen förekommit

fall, i vilka det för såväl domstolen som parterna framträtt såsom en direkt

brist att domstolen ej har kunnat frångå läkares eller medicinalstyrelsens

uttalande i vårdfrågan.

En avvisande ståndpunkt till förslaget i förevarande del intages av justitiekanslersämbetet,

Göteborgs rådhusrätt (majoriteten), statsåklagaren i

Göteborg, Sveriges läkarförbund och professorn i rättspsykiatri Gösta Rylander,

vilkens uppfattning om de föreslagna reglerna angående psykiskt abnorma

lagöverträdare framgår av ett utav Svenska kriminalistföreningen

såsom remissvar åberopat referat från förhandlingarna vid föreningens årsmöte

år 1957. Stadsfiskalen Robert har anmält tveksamhet angående förslaget

i nu ifrågavarande avseende.

För justitiekansler sämbetet ter det sig mycket litet tilltalande att tillämpa

vanliga brottspåföljder å dem, som har begått brott under inflytande av

sinnessjukdom eller sinnesslöhet och på grund därav får antagas icke ha

förstått innebörden av sin handling. Ämbetet anser, att skillnad i reaktionssystemet

bör göras mellan friska, för sina gärningar fullt ansvariga personer

och psykiskt abnorma. I någon form bör straffriförklaring enligt ämbetets

mening bibehållas. Både för lagöverträdarna själva och för deras anhöriga

skulle det helt visst vara av stor betydelse, om den domstol, som

har att bedöma en brottslig gärning, uttryckligen konstaterade, att den tilltalade

på grund av sin sinnesbeskaffenhet vore fri från ansvar. — Principen

att sinnessjuka och sinnesslöa lagöverträdare bör vara straffria och ej

tillhöra kriminalvården är av ålder gällande och fast förankrad i det allmänna

rättsmedvetandet, framhåller Göteborgs rådhusrätt, som ej har funnit

något behov föreligga av ändrade regler i detta hänseende.

Läkarförbundet anser, att allvarliga invändningar ur psykiatrisk synpunkt

kan resas mot förslaget att domstolen skall döma till överlämnande

till vård, och frågar sig vilka fördelar som skulle vara förenade med en ändring

av en praxis, som har tillämpats sedan år 1826. Förbundet omtalar,

att inom rättspsykiatriska föreningen en majoritet har uttalat sig mot dömande

till vård och för ett bibehållande av nuvarande system, medan en

minoritet ansett att frågan saknar större betydelse. Psykiatriska föreningens

styrelse har anslutit sig till den senare uppfattningen.

Läkarförbundet anför i sitt yttrande vidare, att domstolens möjlighet att

bestämma i vårdfrågan enligt förslaget är begränsad. Om läkarutlåtandet

utmynnar i att vård på mentalsjukhus icke är behövlig, så får domstolen ej

fatta beslut därom. Om det däremot i utlåtandet anföres, att vårdbehov

på mentalsjukhus föreligger, skall domstolen kunna frångå denna slutsats

och ha möjlighet att besluta om skyddstillsyn eller öppen vård. Beredningen

tillämpar med andra ord rättssäkerhetsresonemanget enbart i det ena fallet,

då läkaren har föreslagit vård på sjukhus, men icke i det andra, då han

föreslagit öppen vård, vilket är en högst anmärkningsvärd inkonsekvens.

Tillämpar man rättssäkerhetsresonemanget i båda fallen blir följden rim
4

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ligtvis den, att domstolen måste ha möjlighet att besluta om vård på menta

sjukhus, aven om läkaren funnit sådan vård icke behövlig, nämligen i de

a da domstolen finner att samhällsskyddsintresset kräver vård på anstalt.

r

Fragan om öppen eller sluten psykiatrisk vård är, framhåller läkarförbundet,

en övervägande medicinsk fråga. Psykiatrikerna föreslår med hänvisning

till sm samlade erfarenhet av verksamhet som psykiatrer, rättspsykiatrer

och hjälpverksamhetsläkare att i framtiden skall finnas möjlighet

att foresla och forordna om endast en form av psykiatrisk vård samt att

det skail tillkomma vederbörande utskrivningsnämnd, i vilken författningsenligt

mgar ledamot med domarkompetens, att i förekommande fall besluta

om den sjukes intagning på sjukhuset såsom försöksutskriven. Villkor för

etta skulle dock vara, att det föreslagits i rättspsykiatrisk utlåtande eller

efter horande av medicinalstyrelsen. På detta sätt skulle en effektiv övervakning

och behandling för de svårast psykiskt abnorma kunna åstadkommas.

For det mer lättbehandlade klientelet bör i de flesta fall skyddstillsyn

med psykiatrisk övervakning eller annan åtgärd än psykiatrisk vård

Aven principen att domstol beträffande lagöverträdare, som har begått

brott under inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet, skall kunna förordna

om annan påföljd än överlämnande till särskild

vård tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissmyndigheter.

Mentalsjukvardsdelegationen understryker, att psykiskt sjuka och abnorma

personer ibland kan reagera på samma sätt som normala individer på böter,

villkorlig dom och skyddstillsyn. Föreningen Sveriges stadsdomare finner

de föreslagna reglerna om påföljd för sinnessjuka och sinnesslöa lagövertradare

ändamålsenliga. Oaktat det kan misstänkas att tilltalad lider av

själslig abnormitet, underlåtes för närvarande ej sällan stor sinnesundersökning,

när det kan förväntas att domen kommer att bli villkorlig. Genom

de föreslagna reglerna lagfästes denna enligt föreningens uppfattning rikliga

praxis. — En del sinnessjuka och sinnesslöa lagöverträdare har enligt

vad erfarenheten givit vid handen en tämligen god insikt om sin brottslighet,

uttalar Föreningen Sveriges häradshövdingar. Föreningen finner anledning

antaga, att de i åtskilliga fall skall låta sig rätta genom villkorlig dom,

skyddstillsyn eller ådömande av böter; dessa påföljder bör dock tillämpas

endast vid lindrigare former av sinnessjukdom och sinnesslöhet. Icke heller

Sveriges läkarförbund har något att invända mot att domstol skall kunna

forordna om vissa andra påföljder än överlämnande till särskild vård men

förutsätter, att detta endast kommer att ske undantagsvis och på förslag av

läkare. Hovrätten för Västra Sverige anser, att domstol icke bör ges möjlighet

att döma sinnessjuk och därmed likställd person till annat än vård

enligt sinnessjuklagen, med mindre visst stöd därför finnes i inhämtat sakkunnigutlåtande.

Justitiekansler sämbetet, Göteborgs rådhusrätt (majoriteten) och stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 99

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

åklagaren i Göteborg avstyrker att möjlighet öppnas att tillämpa andra

reaktionsformer än särskild vård. Avstyrkande uttalar sig också hovrätten

för Nedre Norrland. Enligt hovrätten bör en klar skiljelinje alltjamt

upprätthållas mellan straff och andra påföljder. Den sinnessjuke måste gå

helt fri från straff och bör alltså icke kunna dömas till böter. Ehuru hovrätten

ej har samma betänkligheter mot att sinnessjuka och därmed jämställda

personer kan dömas till skyddstillsyn eller erhålla villkorlig dom,

anser hovrätten att behov av att för dessa fall tillgripa dylika påföljder

ytterst sällan föreligger. Hovrätten pekar på de möjligheter förslaget erbjuder

att överlämna lagöverträdaren till särskild vård.

Stadsfiskalen Robert, som finner det tveksamt, huruvida villkorlig dom

och skyddstillsyn är lämpade för sinnessjuka och sinnessloa lagöverträdare,

anser att beredningen har överskattat de praktiska möjligheter skyddstillsyn

kan erbjuda såsom ersättning för öppen psykiatrisk vård. Skyddskonsulenten

i Skåne-Blekinge distrikt uttalar också betänkligheter mot förslaget

att sinnessjuka lagöverträdare skall kunna dömas till skyddstillsyn. Redan

för närvarande förekommer i viss utsträckning att psykiskt abnorma personer

dömes av domstol utan att bli föremål för rättspsykiatrisk undersökning.

Skyddskonsulentorganisationen har fått taga ansvaret för övervakningen

med de svårigheter som måste uppstå, när man utan tillgång till

psykiatrisk expertis skall söka komma till rätta med svåranpassade sinnessjuka

individer. Erfarenheterna av samarbetet med hjälpverksamhetsläkarna

och deras bristande resurser att lämna klientelet och dess vårdare erforderlig

hjälp ger besked om att gränsdragningen mellan sinnessjukvård och

kriminalvård måste finnas kvar och att psykiatrien måste taga ansvaret

för de klart sinnessjuka och sinnessloa.

Mentalsjukvårdsdelegationen anser det vara en utveckling i rätt riktning,

om psykiatrernas insats i det öppna kriminalvårdsarbetet i enlighet med

beredningens förslag kommer att bli mer omfattande. Beträffande organisationen

av den öppna psykiatriska vården för brottslingar, diskuterar delegationen

en samverkan mellan psykiatrer samt skyddskonsulenterna och

skyddsvärnen. Dessa senare har betydande erfarenheter av detta klientel,

som ingalunda kommer att bli lätt att handskas med för de öppna mottagningarna

vid mentalsjukhusen och de psykiatriska klinikerna. Rättspsykiatrer

och andra socialpsykiatriskt erfarna läkare skulle kunna fungera såsom

konsulter åt skyddskonsulenterna och skyddsvärnen. En sådan samverkan

ter sig särskilt angelägen så länge den svåra psykiaterbristen består;

psykiatrerna kommer att behöva största möjliga hjälp av på området erfarna

socialarbetare för att hinna sköta de fall, som av domstol överlämnas

till öppen psykiatrisk vård.

Det må i detta sammanhang nämnas, att Göta hovrätt anser tveksamt,

om tiden ännu är mogen att såsom en särskild brottspåföljd införa möjlighet

att överlämna den brottslige till öppen psykiatrisk vård. Resurserna i fråga

om sådan vård är mycket bristfälliga. För de förhållandevis få fall, där

öppen psykiatrisk vård med fördel kan användas, är det enligt hovrätten

opaginerad Kontrollera mot PDF

100 c

Knngl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

Äwnkm!Irt-att| 1 an/al°gi mCd Vad nU gä''ler gå Vägen över skyddstillsyn.

Aven medicinalstyrelsen uttalar att, när fråga är om annan än den som är

sinnessjuk eller smnesslo, behandlingen i de flesta fall bäst sker inom

en för skyddstillsyn. Styrelsen framhåller att den öppna psykiatriska

vården ,eke har sådana resurser, att den kan åtaga sig arbe Jppgme" av

detta slag annat an i mycket begränsad utsträckning.

remissorgan anser, att de regler som beredningen har föreslagit

i fråga om sinnessjuka och sinnesslöa lagöverträdare också bör gälla

dem som har hand åt under inflytande av annan själslig abnor
UmVtäHH

d''^gäende nalUr’ atl »åste anses

,d“ e d * 1 " “ e s s j u k d o m. Denna uppfattning har fram
Våstra\iW’•

i"™’l*r;dmbetet’ Svea Avrått, Göta hovrätt, hovrätten för

Vastra Sverige, hovratten för Nedre Norrland, rådhusrätten i Malmö, Föremngen

Sveriges häradshövdingar och Advokatsamfundet.

Hovratten för Västra Sverige uttalar, att det är olämpligt att utan vägande

skal ånyo rubba den gränsdragning, som har skett genom SL 5: 5 och som

numera vunnit viss stadga. Den av beredningen föreslagna gränsdragningen

mergåttdda- ,eda tlH a“ psykmkt abnorma personer i ökad omfattning kommer

att domas till fnhetsberövanden inom kriminalvården. Göta hovrätt

nner det otillfredsställande, att ifrågavarande psykiskt abnorma lagöver
et

Zef!- tT f'' har likStälltS med det Psykiskt norma,a klinte°r

lcke kunna domas till intagning i fångvårdsanstalt, och det måste

^der d°mf“eni "if’ att beträffande dem PåfölJd skall kunna efterges blott

Snn t? S°m h3r angiVitS 1 dCn av beredningen föreslagna

hllTer att det rm °a Pf Ö1Jdseftergift'' friges läkarförbund framrubricerl

60 ?? Svåra psykiska abnormtillstånd, vilka icke kan

rubriceras som sinnessjukdom men som till sin natur och sina sociala konsekvenser

ar betydligt allvarligare än många former av sådan sjukdom. Det

re, sager förbundet, felaktigt, grymt och orättvist, om dessa olyckliga

in mder icke genom klara och entydiga lagbestämmelser skulle kunna tiflforsakras

samma rätt som sinnessjuka och sinnesslöa.

Mentalsjukvårdsdelegationen anser, att det i och för sig måste betraktas

sfruHion1 tCg att-den VerkIighetsfrämmande och svårbedömda kon
struktionen

»annan själslig abnormitet av så djupgående natur att den

maste anses jämställd med sinnessjukdom» icke har upptagits i lagförslaget.

Delegationen har dock känt en viss tveksamhet inför konsekvenserna

sluta T b-efTf 31511(1 med sinnessjukdom», då det icke kan uteslutas,

att möjligheterna härigenom vidgas att döma själsligt djupt abnora

personer till frihetsberövande i vanliga kriminalvårdsanstalter. Delegationen

har dock ej funnit sig böra påyrka en justering av förslaget Ei heler

inom mentalsjukvården är vårdmöjligheterna för svårt själsligt abnorma

brottslingar for narvarande tillfredsställande. Om denna vård i framtiden

kan ordnas på ett medicinskt fullgott sätt, borde risken minskas för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 10 år 1962 C 10T

att domstol dömer sådana psykiskt abnorma till frihetsförlust i fångvårdsanstalt.

Beredningens förslag innebär, att även andra psykiskt abnorma

än sådana, som i gällande lag omfattas av SL 5:5, skall

kunna av domstol överlämnas till vård enligt sinnessjuklagen eller till öppen

psykiatrisk vård. Detta möjliggöres bl. a. därav, att det är förhållandena

vid tidpunkten för domen, som skall vara avgörande för tillämpningen

av dessa vårdformer. Förslagets innebörd i dessa hänseenden har föranlett

uttalanden i flera remissyttranden.

Medicinalstyrelsen finner i princip tillfredsställande att till psykiatrisk

vård skall kunna överlämnas en vårdbehövande, oavsett hans tillstånd vid

tiden för brottets begående. Vissa svårigheter kan emellertid enligt styrelsen

uppstå vid ett överklagande av domen eller med hänsyn till förekomsten

av reaktiva tillstånd, simulation m. m. Stockholms rådhusrätt anser, att förslaget

kan komma att medföra att ett ökat antal psykiskt abnorma lagöverträdare

omhändertages inom sinnessjukvården. Detta kan inge viss oro,

icke minst med hänsyn till att de nuvarande reglerna om utskrivning av

den, som i anledning av brott har intagits på sinnessjukhus, enligt vad rådhusrätten

i många fall konstaterat icke innebär tillräckliga garantier för ett

ur samhällsskyddets synpunkt effektivt omhändertagande av den dömde.

Med hänsyn till vad beredningen har uttalat i motiven till förslaget finner

sig rådhusrätten emellertid kunna utgå från att bestämmelserna kommer

att tillämpas på sådant sätt, att samhällsskyddet ej eftersättes. Mentalsjukvårdsdelegationen

finner det synnerligen tillfredsställande, att förslaget

ger ökad möjlighet till medicinsk vård även för brottslingar med lindrigare

psykisk abnormitet.

Sveriges läkarförbund nämner, att från läkarhåll framhållits vanligheten

av reaktiva psykiska fenomen i samband med anhållande och lagföring samt

risken av att opportuna psykogena reaktioner framkallas hos en del av det

klientel, som av sociala och andra skäl finner vård å mentalsjukhus eller

läkarvård i annan form vara att föredraga framför frihetsstraff. Konsekvenserna

av den föreslagna ordningen är enligt förbundet mycket svåra att

överskåda. Föreningen Sveriges stadsdomare ställer sig tveksam till förslaget

i förevarande del. Professorn Rylander uttalar, att beredningen icke har

framlagt något enda bärkraftigt motiv till förslaget att överföra till sinnessjukvård

sådana tilltalade, som faller utanför kategorierna sinnessjuka och

därmed jämställda samt sinnesslöa. Det är enligt Rylander självklart, att

den som har begått brott och behöver psykiatrisk vård skall få sådan. Vården

av denna obestämda kategori brottslingar kan emellertid bedrivas inom

fångvården. Förslaget kan få svåröverskådliga följder på grund av de sjukdomsframkallande

verkningar bestämmelserna måste medföra. Många tilltalade

kommer att på psykogena vägar bli sjuka för att undvika straffanstaltens

infamerande stämpel och i stället få sjukhusvård. Varje rättspsykialer

har erfarenhet av att vissa tilltalade inriktar alla sina ansträngningar

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

pa straffnforklaring. Svårigheter kommer också att uppstå för den medicinsk^

expert, som skall avge utlåtande i målet. Hovrätten för Västra Svenge

framhåller, att risken för en ökning av de reaktiva tillstånden hos de

misstänkta och tllltalade icke bör underskattas. I princip bör enligt hovrättens

mening överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen förutsätta att

.arningen har förövats under inflytande av sådan psykisk abnormitet, som

avses i nuvarande SL 5: 5. Enligt Svea hovrätt har beredningen icke *iort

gallande, att nagot behov föreligger av ett stadgande som medger överlämnande

till psykiatrisk vård av lagöverträdare, vilkas brott icke har förövats

under inflytande av psykisk abnormitet. Hovrätten avstyrker förslaget härom

under åberopande bk a. av att tillämpligheten på grund av allmänpre
r-.

fr1

ren i Goteborg avstyrker förslaget i denna del.

NZlre Norrland anser- att öppen psykiatrisk vård icke bör

ordnas beträffande annan an den som är sinnessjuk eller sinnesslö

eller som lider av annan själslig abnormitet av så djupgående natur, att den

maste anses jämställd med sinnessjukdom. Med sinnessjuk bör likställas

den som utan eget vållande tillfälligt har råkat i sådant tillstånd, att han är

från små sinnens bruk och i det tillståndet begår brott. För andra lagöverträdare

anser hovrätten erforderlig psykiatrisk vård och tillsyn böra anordnas

i samband med dom å skyddstillsyn.

Vid valet mellan t. ex. skyddsinternering och vård enligt sinnessjuklagen

maste sager hovrätten över Skåne och Blekinge, hänsyn tagas till den beräknade

varaktigheten av vårdbehovet. Domstolen har att tillse, att reaktionen

blir tillräcklig även ur allmänpreventiv synpunkt. Vid detta val måste

det vara av särskilt värde, om den medicinska expertisen kan uttala sig rörande

den erforderliga vårdtidens längd. Hovrätten ifrågasätter emellertid,

om icke detta överstiger rättspsyldatrernas förmåga. Om så är fallet, kommer

domstolarna ofta att försättas i svåra situationer, som kan leda till

osäkerhet och ojämnhet i rättstillämpningen. Sveriges läkarförbund och

professorn Rylander framhåller, att uppgiften att avgöra huruvida en icke

sinnessjuk tilltalad kommer att behöva två, tre eller fem års vård på sjukhus

torde överstiga vad de rättspsykiatriska experterna förmår prestera.

Beträffande organisationen av den psykiatriska vården anför

mentalsjukvårdsdelegationen, att det är nödvändigt, att klart sinnessjuka

brottslingar tages emot och behandlas på mentalsjukhusen och att denna

vårduppgift, om sinnessjukvården övertages av landstingen, därför bör ankomma

på dem. Det är däremot tveksamt, hur landstingen kommer att

stalla sig till vården av andra psykiskt abnorma. Möjligt är, att landstingen

kommer att anse, att vården av detta klientel liksom hittills bör vara

en statens uppgift. Därvid blir behovet av särskild statlig vård av psykiskt

abnorma brottslingar aktuellt. Det kan bli fråga om vård på anstalter av

o ika slag och hos olika huvudmän. Härmed uppstår problemet att fördela

dem, som har överlämnats till vård enligt sinnessjuklagen, vilket ej ankommer

pa domstolen utan på de medicinska organen. Enligt mentalsjukvårdsdelegationen,

som närmare utvecklar sina synpunkter i dessa frågor, före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 103

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ligger problem av samma natur även beträffande den oppna psykiatriska

vården. .

Mot den föreslagna sammanslagningen av de nuvarande

påföljderna förvaring och internering till en påföljd,

skyddsinternering, har icke riktats invändning i något yttrande. Svea hovrätt

ifrågasätter emellertid, om icke ändamålet med den tidsobestämda p

föl iden skyddsinternering skulle kunna tillgodoses genom särbehandling

inom ramen för fängelse; någon skillnad av principiell vild i vårdtekmskt

hänseende föreligger numera icke mellan förvaring och tidsbestämt stiaff.

Förslaget tillstyrkes uttryckligen av åtskilliga remissorgan, bland dem justitiekanslersämbetct,

hovrätten för Västra Sverige, interneringsnamnden,

medicinalstyrelsen och Göteborgs rådhusrätt. Sveriges läkarförbund uttalar,

att läkarna har fullt klart för sig att ur psykiatrisk synpunkt någon skillnad

icke råder mellan förvarade och internerade och att uppdelningen av

dessa på olika rättsinstitut var resultatet av en juridisk fiktion.

Departementschefen. Särskilda regler har sedan lange galit i fråga om

behandlingen av sinnessjuka och sinnesslöa lagöverträdare. Redan fore

tillkomsten av 1864 års strafflag uppdelades lagöverträdarna med hansyn

till sinnesbeskaffenheten vid den brottsliga gärningens begående i straffbara

och straffria. De bestämmelser om straffrihet på grund av psykisk

abnormitet, som upptogs i strafflagen, fick efter hand en mycket vidsträckt

tillämpning I syfte främst att begränsa antalet straffnforklanngar ändrades

bestämmelserna år 1945, varvid SL 5:5 fick sin nuvarande lydelse

Den omständigheten att en tilltalad förklaras straffri betyder i regel icke,

att han lämnas utan åtgärd. Frågan härom är dock icke reglerad i strafflagstiftningen.

Av avgörande betydelse för vårdfrågan är vad det läkarutlåtande,

varpå straffriförklaringen grundas, innehåller om den tilltalades behov

av vård. Är han enligt utlåtandet i behov av vård å sinnessjukhus, skall

han intagas för sådan vård. Andra vårdformer, till vilka straffnforklaring

kan leda, är vård och tillsyn av den till de statliga sinnessjukhusen knutna

hjälpverksamheten samt under vissa förutsättningar jämväl nykterhetsvård.

I sådana fall då den straffriförklarade ej är i behov av vård, medför

åtalet icke någon åtgärd mot honom.

Uppdelningen av lagöverträdarna i straffbara och straffria går tillbaka

till den tid, då samhällsreaktionen mot brott enbart bestod av straff, utmätta

med hänsyn till brottets svårhet och gärningsmannens skuld. Den

utveckling, som efter hand skett inom det straffrättsliga påfoljdssystemet,

har till väsentlig del inneburit att vid sidan av de egentliga straffen tillskapats

påföljder, där vid samhällsreaktionens närmare utformning hansyn i

stor omfattning kan tagas till behandlingsbehov hos lagöverträdaren; även

psykiatrisk vård kan därvid i viss utsträckning åvägabringas. Dessa påföljder,

som träder i stället för straff, kan emellertid enligt gällande ordning

icke tillämpas å den, som har begått brottslig gärning under inflytande av

sådan psykisk abnormitet som avses i SL 5:5.

Enligt strafflagberedningens förslag slopas ordningen med straffriför
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

klaringar. Det straffrättsliga reaktionssystemet skall vara tillämpligt även

å sådana psykiskt abnorma lagöverträdare, som nu är straffria, och reaktionsformen

skall också i dessa fall bestämmas av domstol. Därvid skall för

den, som har begått brott under inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet,

i första hand ifrågakomma överlämnande till särskild vård — vård

å sinnessjukhus, öppen psykiatrisk vård, nykterhetsvård eller barnavård —

men viss möjlighet skall enligt förslaget finnas att tillämpa även andra påföljder,

nämligen skyddstillsyn, villkorlig dom och böter. Är den sinnessjuke

eller sinnesslöe ej i behov av vård och finnes ej heller någon av sistnämnda

tre reaktionsformer böra tillämpas, skall han vara fri från påföljd.

I det förslag till brottsbalk, som nu framlägges, göres icke någon principiell

skillnad mellan de såsom straff betecknade påföljderna och övriga reaktionsformer,

och i förslaget har icke bibehållits konstruktionen, att vissa

påföljder träder i stället för straff. Med en sådan ordning har förutsättningar

skapats för att inordna även de psykiskt abnorma lagöverträdarna

under det straffrättsliga, av domstolarna tillämpade reaktionssystemet. Det

är dock ej självklart att så bör ske. Valet mellan att även i fortsättningen

bibehålla systemet med »straf friförklaringar» eller att övergå till den ordningen,

att domstol liksom beträffande övriga grupper av lagöverträdare

förordnar om brottspåföljd, måste väsentligen bli beroende av beskaffenheten

av de ingripanden, som anses böra stå till buds gentemot de psykiskt

abnorma lagöverträdarna. Jag vill därför först något uppehålla mig vid

denna fråga.

Sinnessjuka och sinnesslöa lagöverträdare måste givetvis i första hand

kunna bli föremål för psykiatrisk vård, antingen å sinnessjukhus eller, nar

det är tillfyllest, i öppen form. Vidare bör kunna anordnas nykterhetsvård,

och för unga abnorma bör möjlighet att åvägabringa barnavård stå öppen.

De nu angivna vårdformerna har i beredningens förslag och i departementsförslaget

upptagits såsom reaktionsformer mot brott. Detta innebär, att

domstolen får möjlighet att överlämna en tilltalad till vård, vars närmare

innehåll regleras i sinnessjuk-, nykterhetsvårds- eller barnavårdslagstiftningen.

Däremot tillkommer det icke domstolen att inom den valda vårdformen

besluta hur behandlingen skall ske.

Vad angår den öppna psykiatriska vården förutsattes denna åtminstone

tills vidare skola liksom nu handhavas av hjälpverksamheten vid de statliga

sinnessjukhusen. Beredningen har icke föreslagit, att hjälpverksamhetsläkarna

skall erhålla några speciella befogenheter beträffande psykiskt

abnorma lagöverträdare. Det överensstämmer också med min mening, att

detta spörsmål icke bör upptagas i förevarande sammanhang, där fråga endast

är i vilken omfattning befintliga vårdformer utanför kriminalvården

skall kunna utnyttjas i brottsbekämpandet. Följden härav blir emellertid,

att den öppna psykiatriska vården — med hänsyn till hjälpverksamhetens

nuvarande snäva befogenheter och begränsade resurser — endast i ringa

omfattning kan komma till användning å psykiskt abnorma lagöverträ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G 105

Ktmgl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

dare. Beredningen har därför föreslagit, att även öppen vård i form av

skyddstillsyn skall kunna tillämpas för sinnessjuka och sinnessloa personer,

som har begått brott.

Behandling av psykiskt abnorma lagöverträdare bor enligt mm upptattnino

ej anförtros åt organ, som icke förfogar över psykiatrisk sakkunskap.

Skyddstillsyn torde emellertid kunna erbjuda goda möjligheter till samarbete

mellan skyddskonsulentorganisationens personal och psykiatrer, anknutna

till hjälpverksamheten eller med annan sysselsättning; aven inom

ramen för skyddstillsyn kan, när det finnes lämpligt, tillsyn av hjälpverksamheten

komma till stånd. Genom förordnande om skyddstillsyn kan också

anordnas en effektivare övervakning än som i regel är möjligt vid enbart

tillsvn av hjälpverksamheten. Även i övrigt synes genom skyddstillsyn kunna

utformas en behandling, som är väl lämpad för psykiskt abnorma lagöverträdare

vilka icke behöver sluten vård. Jag vill därför, liksom de flesta

remissorgan, som har uttalat sig i frågan, instämma i beredningens förslag,

att skyddstillsyn skall kunna tillämpas även å sinnessjuka och sinnessloa

lagöverträdare. ..

Beredningen har också föreslagit möjlighet att meddela sadana lagöverträdare

villkorlig dom och att döma dem till böter. Jämväl på denna punkt

har förslaget vunnit stor anslutning under remissbehandlingen. For egen

del har jag icke blivit övertygad om att i dessa fall villkorlig dom skulle ha

någon funktion att fylla vid sidan av skyddstillsyn och psykiatrisk vård i

öppen form. Däremot torde böter ibland kunna vara en ändamålsenlig reaktionsform

för att avhålla psykiskt sjuka och abnorma personer från fortsatt

brottslighet. Som beredningen och flera remissmyndigheter framhållit

kan sådana personer ibland reagera på samma sätt som normala lagöverträdare

inför ett bötesstraff. Redan gällande rätt kan för övrigt sagas tilliåta,

att sinnessjuka och sinnessloa personer dömes till böter. Enligt en i

sinnessjuklagen intagen bestämmelse får nämligen, om brott ej finnes forskylla

svårare straff än böter, sinnesundersökning ske allenast nar särskilda

skäl är därtill. Detta innebär, att bötesstraff kan ntmätas för lindriga

brott även när det finnes fog för antagande, att den tilltalade i psykiskt

hänseende avviker från det normala.

Frihetsberövande inom kriminalvården bör icke ifrågakomma beträffande

den, som har begått brott under inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet.

Han bör alltså icke kunna dömas till fängelse, ungdomsfängelse

eller internering eller till korttidsbehandling i anstalt i förening med skyddstillsyn.

Ej heller bör böter, som har ådömts sådan lagöverträdare, kunna

förvandlas till fängelse. Uteslutna från tillämpning bör vidare vara ämbetsstraffen,

suspension och avsättning, samt disciplinstraffen för krigsmän.

Av det anförda framgår, att de reaktionsformer som bör kunna tillämpas

för sinnessjuka och sinnessloa lagöverträdare är psykiatrisk vård, nykterhctsvård

och barnavård ävensom skyddstillsyn och böter. Tydligt är, att

skyddstillsyn icke bör kunna beslutas eller böter ådömas utan medverkan

av domstol. Det måste anses uteslutet att, efter mönster av nuvarande ord
4*

Ilihamj till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ning när det gäller psykiatrisk vård av straffriförklarade, införa automatiskt

verkande regler som, då utlåtandet över sinnesundersökningen innehåller

rekommendation härom, leder till skyddstillsyn eller bötesstraff. Om

beslutanderätten beträffande dessa båda påföljder alltså måste tillkomma

domstol, synes det mest rationellt, att det får ankomma på domstolen att

bestämma i påföljdsfrågan i dess helhet. Ett ytterligare skäl härför är att

den nuvarande ordningen icke är helt invändningsfri från rättssäkerhetssynpunkt.

Vård å sinnessjukhus bör visserligen, som beredningen har föreslagit,

icke kunna anordnas i andra fall än då behov av sådan vård har fastslagits

av den rättspsykiatriska expertisen. Härav följer emellertid ej, att

sluten vård under alla förhållanden bör komma till stånd i sådana fall. Väl

bör så ske, när det medicinska vårdbehovet är mycket uttalat. Men om intagning

å sinnessjukhus motiveras icke så mycket av lagöverträdarens behov

av vård för egen del som av risken för att han begår nya brott eller med

andra ord av hans farlighet för person eller egendom, är det icke lika självklart,

att enbart den psykiatriska expertisens uppfattning skall fälla utslaget.

Det är här fråga om ett avgörande, som bör få ankomma på domstolen

på grundval av såväl det sakkunnigutlåtande, vari sinnesundersökningen

redovisas, som övrig utredning i målet. Från domarhåll har under remissbehandlingen

av beredningens förslag omvittnats, att det ibland framträtt

såsom en direkt brist att domstolen ej har kunnat frångå undersökningsläkarens

eller medicinalstyrelsens uttalande i vårdfrågan.

Vid remissbehandlingen har från vissa håll höjts röster för att det nuvarande,

sedan lång tid tillbaka tillämpade systemet med straffriförklaringar

bör bibehållas av humanitära skäl. Bl. a. har justitiekanslersämbetet framhållit,

att det ej ter sig tilltalande att tillämpa vanliga brottspåföljder på

dem, som har begått brott under inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet

och på grund därav får antagas icke ha förstått innebörden av sina

handlingar, och från läkarhåll har uttalats, att allvarliga invändningar från

psykiatrisk synpunkt kan resas mot att domstol skall döma till överlämnande

till vård. Vad problemet här gäller är om man i de fall då det konstateras

att brott föreligger skall utskilja en grupp av lagöverträdare, som

på grund av sitt sinnestillstånd blir »straffria». Man har svårt att föreställa

sig att en sådan närmast formell klassificering skulle vara av större betydelse

ur de angivna synpunkterna. Problemet är enligt min mening främst

av praktisk natur; det väsentliga är att det brottslingsklientel varom här är

fråga får den behandling, som med hänsyn till omständigheterna är bäst

lämpad såsom reaktion på den brottsliga handlingen.

Såsom framgår av redogörelsen för de avgivna remissyttrandena har från

psykiaterhåll föreslagits, att det skall finnas möjlighet att förordna endast

om en form av psykiatrisk vård samt att det skall tillkomma vederbörande

utskrivningsnämnd att i förekommande fall besluta om den sjukes intagning

på sinnessjukhus såsom försöksutskriven; härigenom skulle det bli

möjligt att meddela den dömde vissa föreskrifter, vilkas åsidosättande kunde

medföra intagning å sinnessjukhus. Detta förslag synes emellertid ej ge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 107

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

nomförbart. Att såsom sinnessjuklagen för närvarande i övrigt är utformad

ge utskrivningsnämnderna även dessa uppgifter skulle, icke minst i de intagnas

uppfattning, kunna äventyra den rättssäkerhetsgaranti, som nämnderna

är avsedda att utgöra.

På nu anförda skäl har jag funnit mig böra följa beredningens förslag,

att det skall tillkomma domstolen att besluta angående samhällsreaktionen

även i fråga om sinnessjuka och sinnesslöa lagöverträdare. Givetvis bör

emellertid i dessa fall det största avseende fästas vid den psykiatriska expertisens

uppfattning, sådan denna kommit till uttryck i utlåtande over

verkställd sinnesundersökning och, i förekommande fall, medicinalstyre - sens däröver avgivna yttrande. Förordnande om vård enligt sinnessjuklagen,

varvid intagning skall ske å sinnessjukhus, bör som tidigare berörts

över huvud icke få meddelas annat än när psykiatrisk expertis har funnit

behov av sådan vård föreligga. Men även vid val av andra reaktionsformer

bör den psykiatriska expertisens uppfattning om lämpligheten härav noga

bcäktäs

Medan den nuvarande bestämmelsen i SL 5: 5 med sinnessjuka och sinnesslöa

lagöverträdare likställer dem, som har begått brottslig gärning under

inflytande av annan själslig abnormitet av så djupgående natur, att den

måste anses jämställd med sinnessjukdom, har beredningen i sitt förslag

icke upptagit några särregler beträffande sistnämnda grupp. Beredningen

har icke ansett sådana regler erforderliga, emedan den psykiska abnormiteten

hos de personer, som här avses, enligt beredningens mening är så framträdande,

att de ändå av domstolarna kommer att behandlas på samma satt

som de obestridligen sinnessjuka. I dessa fall skulle alltså i regel icke ifrågakomma

annan åtgärd än psykiatrisk vård.

För egen del kan jag i likhet med flera remissinstanser icke finna, att

beredningens förslag är tillfredsställande i denna del. Såsom läkarförbundet

framhållit finnes många svåra psykiska abnormtillstånd, vilka icke kan

rubriceras som sinnessjukdom men som till sin natur och sina sociala konsekvenser

är betydligt allvarligare än många former av sinnessjukdom. Om

någon begår brott i ett sådant abnormtillstånd, bör han, lika litet som den

som har handlat under inflytande av sinnessjukdom, kunna dömas till påföljd,

som innebär frihetsberövande inom kriminalvården, eller till ämbetsstraff

eller disciplinstraff. Att förlita sig på att domstolarna i sådana fall

alltid skulle även utan uttrycklig föreskrift härom undvika att döma till

dessa påföljder är enligt min åsikt icke försvarligt. Det kan för övrigt ifrågasättas,

om domstolarna med den utformning beredningen givit sitt förslag

lagligen skulle kunna undantagslöst avstå från att i åsyftade fall döma

den, som vore underkastad ämbetsansvar, till suspension eller avsättning.

Några vägande skäl för att icke längre i lagtexten uttryckligen likställa de

s. k. jämställdhetsfallen med de sinnessjuka och sinnesslöa har ej heller

förebragts av beredningen. Reglerna om reaktionssystemets tillämplighet

med avseende å dem, som begått brott under inflytande av sinnessjukdom

eller sinnesslöhet, bör därför utsträckas att gälla även dem, som handlat un
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

der inflytande av annan själslig abnormitet av så djupgående natur, att

en maste anses jämställd med sinnessjukdom. I detta sammanhang torde

aven bora ermras om att psykopatsjukhus kan väntas så småningom bli inrättade

och inordnade bland mentalsjukhusen.

Sammanfattningsvis innebär alltså departementsförslaget — till vars detaljer

jag återkommer vid behandlingen av de olika kapitlen i den föreslagna

tredje huvudavdelningen av brottsbalken — beträffande de grupper

av abnorma lagöverträdare, vid vilka jag nu har uppehållit mig, att samhallsreaktmnen

på grund av brottet skall bestämmas av domstol, att därvid

i törsta hand skall ifrågakomma överlämnande till psykiatrisk vård, nvkerhetsvard

eller barnavård men att även viss möjlighet skall finnas att förordna

om skyddstillsyn eller döma till böter. Om behov av särskild vård

icke föreligger och det för den tilltalades tillrättaförande ej heller finnes

påkallat att tillampa skyddstillsyn eller döma till böter, skall han vara fri

från påföljd.

I detta sammanhang må nämnas att, i överensstämmelse med gällande

lag och beredningens förslag, påföljd ej skall få ådömas den som utan

eget vållande tillfälligt har råkat i sådant tillstånd, att han är från sina

sinnens bruk, och i det tillståndet förövat brott.

. tGe™m 1945 års reform av strafflagens tillräknelighetsbestämmelser

åstadkoms en minskning av intagningen av kriminella personer på sinnessjukhusen.

Detta skedde genom att utrymmet för straffriförklaringar

begränsades. Om nu straffriförklaringarna helt avskaffas, uppkommer frågan

huruvida även andra psykiskt abnorma lagöverträdare än sådana, som

har handlat under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan

själslig abnormitet av så djupgående natur, att den måste anses jämställd

med sinnessjukdom,^ skall kunna överlämnas till vård enligt sinnessjuklagen.

Beredningens förslag innebär icke något hinder häremot. Såsom förut

nämnts skall dock alltid för sådant överlämnande förutsättas, att den psykiatriska

expertisen har funnit behov av vård å sinnessjukhus föreligga

Den utvidgning av möjligheterna att få psykiskt abnorma lagöverträdare

intagna a sinnessjukhus, som beredningens förslag skulle medföra, torde

väsentligen avse fall, där sinnessjukdomen eller abnormiteten har inträtt

forst efter brottets begående. Mot tanken att överlämnande till vård enligt

sinnessjuklagen skulle kunna ske i sådana fall har framförts kritik av åtskilliga

remissorgan. Därvid har särskilt pekats på risken för en ökning av

reaktiva tillstånd hos dem, som åtalas för brott. Dessa farhågor bör enligt

mm mening ej underskattas. Jag har dock, om än med tvekan, icke funnit

mig böra helt frångå förslaget i denna del. I vissa situationer, såsom då den

tilltalade finnes vara i behov av lång tids sjukhusvård och vårdbehovet icke

lämpligen kan tillgodoses inom fångvården, torde det kunna vara av värde

att ifrågavarande möjlighet står öppen. I departementsförslaget har med

hansyn till det anförda stadgats, att i de åsyftade fallen överlämnande till

vård enligt sinnessjuklagen får ske allenast om särskilda skäl är därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 109

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

För sådana psykiskt abnorma lagöverträdare, som icke kan eller bör bil

föremål för sinnessjukvård, får behandlingsbehovet så långt det är möjligt

tillgodoses på annat sätt. Vård enligt barnavårdslagen eller enligt lagen om

nykterhetsvård kan anordnas under de förutsättningar, som gäller för dessa

vårdområden. I undantagsfall torde också öppen psykiatrisk vård kunna

ifrågakomma. Huvudparten av de lagöverträdare, vilkas psykiska abnormitet

icke är att jämställa med sinnessjukdom, får emellertid liksom for

närvarande dömas till påföljder inom kriminalvårdens ram.

Brottslingar, vilkas sinnesbeskaffenhet avviker från det normala och som

anses vådliga för annans säkerhet till person eller egendom, kan nu dömas

till förvaring i säkerhetsanstalt. I beredningens förslag motsvaras denna

påföljd av skyddsinternering. Skyddsinternering skall emellertid även ersätta

den nuvarande interneringen i säkerhetsanstalt, som är avsedd för

farliga återfallsbrottslingar. Såsom skäl för sammanslagningen av förvaring

och internering åheropas bl. a., att erfarenheterna av den nuvarande lagstiftningen

har visat att behov ej föreligger att vid sidan av varandra behålla

de båda påföljderna; under senare år har icke någon person dömts

till internering.

Beredningens förslag om sammanslagning av ifrågavarande båda påföljder

har ej föranlett någon invändning vid remissbehandlingen, och även

jag vill biträda detsamma. I överensstämmelse med vad beredningen föreslagit

har i departementsförslaget förutsättningarna för ådömande av den

enhetliga tidsobestämda påföljden, som i departementsförslaget benämnes

internering, avpassats så, att de täcker det nuvarande tillämpningsområdet

för förvaring.

Om någon, som undergår tidsbestämt frihetsstraff eller ungdomsfängelse,

på grund av sin sinnesbeskaffenhet maste antagas vid frigivningen bli

vådlig för annans säkerhet till person eller egendom, kan han enligt gällande

ordning under vissa ytterligare förutsättningar dömas till förvaring, som

då träder i stället för den andra påföljden. Denna möjlighet att på verkställighetsstadiet

utbyta en påföljd mot en annan, vilken tillkom vid 1937

års revision av förvarings- och interneringslagstiftningen och som bibehållits

i beredningens förslag, har ännu icke någon gång blivit utnyttjad. Anledningen

härtill torde främst vara att i de fall, där sådan vådlighet kunnat

antagas vara för handen, den dömdes sinnesbeskaffenhet föranlett att han

i samband med frigivningen intagits å sinnessjukhus. En sådan ordning är

också enligt min mening att föredraga. I departementsförslaget har därför

icke upptagits någon motsvarighet till nuvarande regler i detta avseende.

Beredningen har ansett att, om en allmän befogenhet för domstolarna att

nedsätta påföljd införes, något behov icke föreligger av en bestämmelse,

motsvarande nuvarande SL 5:6, som ger möjlighet till straff nedsättning

för brott, som har begåtts under inflytande av psykisk abnormitet. Då emellertid

den allmänna befogenheten att döma till lindrigare straff än som är

stadgat för brottet bör göras mycket snäv, har i departementsförslaget bibehållits

en sådan särskild bestämmelse beträffande de psykiskt abnorma,

opaginerad Kontrollera mot PDF

no c

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

iakttagas™ ^ ^ ^ återhållsainhet 1 detta avseende icke torde behöva

Strafflagberedningen har icke ingått på frågan i vad mån beredningens

förslag rörande de abnorma lagöverträdarna medför förändringar i arbetsuppgifterna

for och organisationen av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet,

i annan mån än att flera ledamöter av beredningen framfört önskemål

om en väsentlig nedskärning av undersökningarna i syfte att dels

undgå de nuvarande dröjsmålen med utlåtandenas avgivande och dels väsentligen

till vårdstadiet förlägga utnyttjandet av den tillgängliga rättspsykiatnska

expertisen. Frågan om verkningarna av beredningens förslag beraffande

de rattspsykiatriska undersökningarna har i stället närmare behandlats

av kommittén rörande det rättspsykiatriska undersökningsväsen
?Qä°onwSatl0n‘

Kommittén har i sitt år 1959 avgivna betänkande (SOU

1959. 20) funnit, att det av beredningen föreslagna regelsystemet bör kunna

oka möjligheten att låta sinnesundersökningarna ersättas med enklare

a arintyg men att man härvid främst av hänsyn till rättssäkerhetskravet

bor ga fram med försiktighet. Jag skall icke här till närmare behandling

upptaga dessa spörsmål, som i stället torde få prövas i anslutning till utarbetandet

av följdförfattningarna till brottsbalken.

På grundval av mentalsjukvårdsdelegationens betänkande om mentalsjukvården

(SOU 1958: 38) överväges för närvarande en omorganisation

av sinnessjukvården i riket. Syftet med omorganisationen är att överÅr!,

haadhavandet av huvuddelen av den slutna och öppna mentalsjukvården

till landstingen. Härvid måste också, om det föreliggande förslaget

till brottsbalk genomföres, uppmärksammas frågan hur fördelningen

på sinnessjukhus skall ske av dem, som av domstol överlämnas till vård enligt

sinnessjuklagen, och på vem ansvaret för vården av dem, som överlämnas

till öppen psykiatrisk vård, skall ligga. Ståndpunkt till dessa spörsmål

kan icke tagas i forevarande sammanhang. Tills vidare torde man få utgå från

att liksom hittills de psykiskt abnorma lagöverträdarna intages på sinnessjukhus

i enlighet med anvisningar av medicinalstyrelsen. De jämkningar i

smnessjuklagen, som kan visa sig erforderliga, kommer att behandlas i

samband med Övriga följdändringar till brottsbalken. Den öppna psykiatriska

värden bor såsom tidigare nämnts tills vidare handhavas av hjälpverksamhetsläkarna

vid de statliga sinnessjukhusen. Erforderliga föreskrifter

harom torde, såsom även beredningen har förutsatt, få utfärdas i administrativ

väg.

Vissa organisationsfrågor

Ett framtradande drag i strafflagberedningens förslag är beredningens

stravan att förbättra kriminalvården i frihet. För detta ändamål föreslår

beredningen bl. a. vissa organisatoriska förändringar- i jämförelse med vad

som nu galler. Lösningen av de organisatoriska frågorna är emellertid icke

enhetlig utan skiljer sig vid olika påföljder. I detta avsnitt kommer att ges

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

C 111

en samlad överblick över dessa frågor, varvid redogöres för såväl gällande

rätt och beredningens förslag jämte däröver avgivna yttranden som departementsförslaget.

Gällande rätt. I samband med införandet av den nu gällande lagen av

år 1939 om villkorlig dom inrättades en organisation av skyddskonsulenter

och skyddsassistenter. Organisationen, som från början var helt liten, har

sedermera undan för undan byggts ut och omfattar nu 25 konsulenter och

29 assistenter.

Enligt gällande instruktion för ifrågavarande befattningshavare har

skyddskonsulent till uppgift att inom sitt distrikt taga befattning med övervakning,

tillsyn och annan verksamhet beträffande villkorligt dömda och

villkorligt frigivna, så ock biträda vid personundersökning i brottmål. Då

konsulent anlitas därtill, skall han jämväl ägna sig åt eftervård av andra

från fångvårdsanstalt frigivna än villkorligt frigivna ävensom av personer,

som har utskrivits från anstalt för verkställighet av ungdomsfängelse, förvaring

eller internering. Skyddsassistent har att enligt vederbörande konsulents

anvisningar biträda konsulenten i hans arbete och — med vissa

undantag — i konsulentens ställe fullgöra uppgifter, som eljest ankommer

på denne.

Chefsmyndighet för skyddskonsulentorganisationen är fångvårdsstyrelsen.

Det ansågs vid skyddskonsulentorganisationens inrättande önskvärt, att

konsulenterna och deras assistenter åtog sig uppdrag såsom övervakare. Från

början stod det emellertid klart, att detta på grund av deras arbetsbörda

skulle kunna vara möjligt endast i mycket begränsad omfattning och att

huvudparten av övervakningsuppdragen måste anförtros åt frivilliga arbetskrafter.

Man insåg, att konsulenternas och assistenternas uppgift beträffande

övervakningarna i huvudsak måste komma att begränsas till att

anvisa personer, som var lämpliga och villiga att mottaga övervakningsuppdrag,

att bistå övervakare med råd och dåd samt att utöva en kontrollerande

verksamhet. Den utökning av organisationen, som sedermera har skett,

har icke medfört någon mera väsentlig ändring i detta avseende. Endast i

ett litet antal fall ombesörjer skyddskonsulenter och skyddsassistenter själva

övervakningsuppdrag.

Vid tillkomsten av 1939 års lag om villkorlig dom åsyftades, att domstolarna

skulle få vidgad befattning med skyddsarbetet beträffande de

villkorligt dömda. Detta syfte har kommit till uttryck bl. a. i lagens bestämmelser

om särskilda föreskrifter. Om det villkorliga anståndet redan från

prövotidens början skall förbindas med sådana föreskrifter, tillkommer det

rätten att förordna härom i domen. Det åligger därvid rätten att icke blott

ange den allmänna karaktären av den åtgärd, som föreskrives, utan även

att närmare bestämma densamma.

Domstolarnas befattning med skyddsarbetet beträffande de villkorligt

dömda är emellertid ej inskränkt till meddelande av föreskrifter i samband

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

med domen. Enligt 1939 års lag skall övervakning stå under tillsyn av överva

mngsdomstol. Har den villkorliga domen meddelats av allmän underrätt.

dLdrnnH°VTaknmSSd0mSto1’ när ej 1 d0men annan allmän underrätt utses

, /n ‘ a.F d°"!fn. e-> meddelats av allmän underrätt, skall sådan domstol

i domen utses till overvakningsdomstol.

övervakningsdomstolen har tillagts åtskilliga befogenheter med avseende

å den villkorliga domen, bl. a. att förordna övervakare, om det ej har skett

hd gare att andra eller upphäva meddelade föreskrifter, när anledning där
^1

Unr.t0mmT,’ tf?1 3tt Vidt3ga åtgärd ~ 1 sista hand förverkande av det

bil hro ^ °m dCn dÖmdG Utan att därigenom göra sig skyldig

domtn U aSld°Satter något> som åligger honom till följd av den villkorliga

.t*l°g*n}leteT’ som tillkommer overvakningsdomstol, kan — med undan,

g bCa ^ °m UtSCende e,ler entledigande av övervakare och om förverkande

av det villkorliga anståndet — delegeras till övervakningsnämnd. Såan

namnd får tillsattas av allmän underrätt, och flera domstolar kan förena

sig om gemensam nämnd. Nämnden skall bestå av minst tre ledamöter- av

sl— skall minst en vara lagfaren befattningshavare vid domstol,

Till -hft t,llsatt.namnden- Ordförande i nämnden förordnas av domstolen.

TilJsattande av övervakningsnämnd fritar ej i princip övervakningsdomstolen

från dess skyldighet att öva tillsyn över övervakningarna; domstolen

n ! ZSldCS mCd namnden utöva enahanda funktioner som denna.

Beträffande villkorligt frigivna gäller enligt lagen om villkorlig frigivning,

a t den fngivne i regel skall stå under tillsyn under prövotiden. Tillsynsman

, di ar-dS^nStaltenS styresman efter samråd med skyddskonsulenten

det distrikt dar den fngivne efter frigivningen skall vistas. Skyddskonsuten

skall ha inseende over tillsynens utövande; han äger entlediga tillsynsman

och utse annan i hans ställe. ”

friiilkS°^ vidf7i.II1k0rIig dom kan meddelas särskilda föreskrifter, som den

fngivne har att iakttaga under prövotiden. Föreskrifter meddelas i samband

fTVn k 1 T V1!lk°rlig frigivning- Då anledning därtill förekommer,

år den skyddskonsulent, som har inseende över tillsynen, ändra eller upphava

meddelad föreskrift. Han äger också meddela ny förskrift. ™

i GStUt °m obllgatonsk villkorlig frigivning meddelas av fångvårdsanstalvaremot

fråga om fakultativ villkorlig frigivning prövas av

fångvårdsstyrelsen Förverkande av den villkorligt medgivna friheten, om

” t?-1”06 Uu dangenom göra sig skyldig till brott åsidosätter något

™ åt8ge,r h°nT°m tlH f°ljd 3V frigivningen, kan endast beslutas av fång
åteärd^r

''T'' 513 i''1 f°r förverkande kan styrelsen besluta vissa andra

åtgärder med avseende a den villkorliga frigivningen.

För den, som utskrives på prov från ungdomsfängelse, äger ungdomsfäng
nerimm

ten °Ch den’ S°m Utskrives på prov från förvaring eller internering

interneringsnamnden meddela föreskrifter att iakttagas under till

ZST^ DC\Sr “ksä vederborde „ämnd, som förordar

or den provutskrivne. Aven beslutet om provutskrivning ankommer på

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 113

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

nämnden, som jämväl har tillagts befogenhet att under vissa förutsättningar

förordna om återintagning i anstalt av den provutskrivne.

Beredningen. I beredningens förslag pålägges skyddskonsulenterna och

deras assistenter vidgade arbetsuppgifter. Bl. a. förutsättes, att övervakningen

av den, som har dömts till skyddstillsyn eller villkorligt frigivits från

fängelse, i regel skall utövas av skyddskonsulent. En närmare redogörelse

för beredningens förslag i denna del lämnas vid 26 kap. 13 § i departementsförslaget.

Beredningen anser, att den dualism, som nu enligt lagen om villkorlig

dom råder beträffande övervakningsdomstols och övervakningsnamnds befogenheter,

icke bör bibehållas utan att ansvaret för skyddstillsyn^ handhavande

bör läggas på ett enda organ. En uppdelning av befogenheterna på

det sättet, att rätten i domen å skyddstillsyn meddelar de föreskrifter som

då anses påkallade, varemot de åtgärder som finnes erforderliga under prövotidens

gång beslutas av annat organ, synes icke heller lämplig. Rattens

beslut, som för den dömde skulle få en särskild auktoritet, skulle kunna på

ett olämpligt sätt binda det andra organet. Om detta under ett tidigt skede

av prövotiden skulle finna erforderligt att meddela nya eller ändrade föreskrifter,

skulle ett beslut i sådan riktning lätt få karaktären av ändring i

rättens dom. Samma invändning kan göras mot att rätten skulle till det andra

organet kunna delegera meddelandet av föreskrifter i vissa i domen angivna

hänseenden. Det organ, som skall handha verkställigheten av skyddstillsyn,

bör vidare sammansättas av socialt intresserade personer med sakkunskap

och erfarenhet beträffande kriminalvård i frihet. Särskilt bor erfarenhet

i fråga om vård av ungdom och om arbetsförmedling tillförsäkras

organet. Om möjligt bör även en läkare vara ledamot därav. Verkställighetsorganets

arbetssätt bör dessutom vara mindre stelt och formbundet än

domstolarnas med nödvändighet är. Det bör kunna sammanträda med kort

varsel och icke vara bundet vid den ort, dit domstolens sessioner är förlagda.

Handläggningen inför organet bör ej heller vara lika lormell som förfarandet

hos domstolarna; överläggningarna med den dömde och hans övervakare

bör så vitt möjligt ges karaktären av ett förtroendefullt samråd för

att söka på bästa sätt ordna upp den dömdes förhållanden. Det kan slutligen

icke antagas, framhåller beredningen, att domstolarna, som är belastade

med en mångfald andra viktiga uppgifter, hinner ägna erforderlig

tid åt kriminalvården i frihet, vilken rätt handhavd kräver betydande arbetsinsatser.

Beredningen föreslår, att de nuvarande fakultativa övervakningsnämnderna

göres obligatoriska. Till dessa nämnder, kallade tillsynsnämnder,

överlämnas det närmare utformandet och handhavandet av kriminalvård

i frihet i form av skyddstillsyn. Förslaget innebär alltså, att domstolarna

befrias från sin befattning med kriminalvård i frihet. Om särskilda

föreskrifter finnes böra meddelas den, som dömes till skyddstillsyn, tillkommer

det tillsynsnämnden och ej såsom enligt lagen om villkorlig dom dom
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 C Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

stolen att besluta härom. Ej heller övervakare skall utses i domen å skyddstillsyn.

Även åtgärder, som prövas erforderliga under prövotidens gång,

skall beslutas av tillsynsnämnden. Beslut om undanröjande av skyddstillsyn

skall dock endast kunna meddelas av domstol.

Tillsynsnämnd skall enligt förslaget i regel bestå av fem ledamöter. Ordföranden

i nämnden skall vara innehavare av domarämbete. Beredningen

har ej utrett frågan om antalet tillsynsnämnder och deras verksamhetsområden

men föreslår en allmän bestämmelse om att tillsynsnämnds verksamhetsområde

enligt Kungl. Maj:ts förordnande skall omfatta en eller flera

allmänna underrätters domkrets. Nu berörda frågor kommer att närmare behandlas

vid 39 kap. 1 och 2 §§ i departementsförslaget.

Vården av de villkorligt frigivna är, uttalar beredningen, för närvarande

allmänt sett mycket bristfällig. Detta sammanhänger bl. a. med att tillsynsorganisationen

är otillräcklig. Mellan vården av dem som villkorligt friges

och dem som dömes till skyddstillsyn föreligger i princip icke någon skillnad.

Beredningen föreslår med hänsyn härtill, att bestämmelserna om

skyddstillsyn skall i huvudsakliga delar gälla även vid villkorlig frigivning.

För att ge erforderlig stadga åt tillsynen av de villkorligt frigivna föreslår

beredningen att även denna uppgift anförtros tillsynsnämnderna, som i

dessa fall skall ha i stort sett samma befogenheter som i fråga om de till

skyddstillsyn dömda. Befogenheten att besluta om förverkande av villkoriigt

medgiven frihet lägges enligt förslaget, även i de fall då den frigivne utan

att begå brott åsidosätter sina skyldigheter, hos domstol.

Beredningen föreslår icke någon ändring, när det gäller beslutanderätten

beträffande obligatorisk villkorlig frigivning; beslut om sådan frigivning

skall meddelas av styresmannen vid fångvårdsanstalten. Beslutanderätten i

frågor om fakultativ villkorlig frigivning föreslås däremot decentraliserad

från fångvårdsstyrelsen till anstaltsnamnderna. Dessa nämnder — vilka består

av en ordförande som skall vara eller ha varit innehavare av domarämbete

eller eljest vara lagfaren, anstaltens styresman samt tre andra ledamöter

av vilka en skall vara befattningshavare vid anstalten — har inrättats

för att i olika hänseenden ge utrymme för ett utomstående inslag i de lokala

verkställighetsorganens verksamhet. Nämnderna har enligt straffverkställighetslagen

bl. a. att avge yttrande över ansökningar om nåd eller villkorlig

frigivning.

Enligt beredningens mening bör meddelande av fakultativ villkorlig frigivning

icke göras beroende av att den intagne själv tager initiativ därtill.

Det bör i stället ingå såsom ett normalt led i behandlingen att pröva, om och

när förutsättningar för sådan frigivning är för handen. Avgörande härvid^aS

synes böra vara, huruvida det kan antagas främja den intagnes anpassning

i samhället att han friges. En dylik ordning kräver emellertid enligt beredningen

att prövningen decentraliseras och sker i nära anslutning till den

behandlingsplanering, som anstaltsledningen har att företaga. Det bör ankomma

på anstaltens styresman att beträffande var och en, som undergår

fängelse i sex månader eller däröver, upptaga frågan om fakultativ villkor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

C 115

lie frigivning. Det synes dock icke lämpligt att låta styresmannen på egen

hand träffa detta viktiga avgörande. Beredningen framhåller, att anstaltsnämnderna

genom sin hittillsvarande verksamhet torde ha vunnit stor förtrogenhet

med lagstiftningen om villkorlig frigivning och att nämndernas

sammansättning med en lagfaren ordförande borgar för att frågan, huruvida

fakultativ villkorlig frigivning skall ske, får en auktoritativ och sakkunnig

bedömning. Å större anstalter kan visserligen denna lösning medföra en ick

obetydlig ökning av anstaltsnämndens arbetsbörda. De svårigheter, som kan

uppkomma härigenom, torde emellertid enligt beredningens mening övervinnas,

om sådant antal ersättare för ledamöterna utses, att nämnden vid

behov kan sammanträda i olika uppsättningar. Aven om det normalt ska

ankomma på anstaltens styresman att hänskjuta ärende om fakultativ villkorlig

frigivning till anstaltsnämnden, bör hinder icke föreligga for den intagne

att hos nämnden göra framställning därom. När nämnden finner ska

därtill, bör den självmant kunna upptaga fråga som nu avses. _

Mot en decentralisering av beslutanderätten till anstaltsnämnden invändes

måhända, uttalar beredningen, att denna ordning kan leda till ojämnhet

i tillämpningen av den fakultativa villkorliga frigivningen. Beredningen

framhåller emellertid, att det ligger i sakens natur att vid tillämpningen av

detta institut de enskilda fallen i allmänhet uppvisar stora skiljaktigheter

och aldrig är helt lika. Någon ensartad praxis torde därför icke kunna uppnås,

vare sig prövningen sker centralt eller hos skilda lokala instanser. Ifrågavarande

olägenhet väger enligt beredningens åsikt lätt mot de fördelar,

som vinnes genom en lokal prövning av ett organ som håller nära och fortlöpande

kontakt med anslaltsbehandlingen och inför vilket såval anstaltsledningen

som den dömde själv kan muntligen höras. En sådan anordning

måste vara att föredraga framför en central, på skriftliga handlingar baserad

prövning. Anstaltsnämndens beslut skall för övrigt, om det går den dömde

emot, kunna av honom överklagas.

Anstaltsnämndernas befogenheter i fråga om villkorlig frigivning skall

enligt förslaget vara begränsade till att pröva, huruvida fakultativ villkorlig

frigivning bör ske. Som redan nämnts skall det ankomma på tillsynsnämnd

att förordna övervakare och meddela föreskrifter för villkorligt frigivna.

Beredningens förslag beträffande skyddsfostran och skyddsinternering

innebär, att vid sidan av fångvårdsstyrelsen bibehålies två centrala nämnder,

ungdomsfängelsenämnden — i förslaget kallad skyddsvärdens ungdomsnämnd

— och interneringsnämnden. Dessa nämnder skall leda och

öva inseende över vården utom anstalt, ungdomsnämnden av dem som har

dömts till skyddsfostran och interneringsnämnden av dem som har dömts till

skyddsinternering. Det ankommer därvid även på nämnderna att förordna

övervakare för den, som vårdas utom anstalt, och att meddela erforderliga

föreskrifter rörande vad han har att iakttaga. Ungdomsnämnden men icke

interneringsnämnden skall dock i stället för att själv handha vården^ utom

anstalt av den, som har dömts till skyddsfostran, kunna överlämna vårdens

handhavande åt tillsynsnämnd.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Rätten att besluta om övergång från vård i anstalt till vård i frihet, när

det gäller dem som har dömts till skyddsfostran eller skyddsinternering,.

skall enligt förslaget liksom för närvarande ankomma på vederbörande centrala

namnd. Nämnden skall även kunna besluta om återintagning i anstalt.

Beredningen har dessutom tänkt sig att de centrala nämnderna skall ha betydelsefulla

uppgifter i fråga om själva anstaltsvården. Bestämmelser härom

har meddelats i förslagets motsvarighet till den nuvarande straffverkställighetslagen.

De centrala nämnderna föreslås skola få beslutanderätten i alla

viktigare frågor rörande den egentliga behandlingen av dem, som är intagna

i ungdomsanstalt eller interneringsanstalt, medan det tekniskt-administrativa

handhavandet av anstalterna alltjämt skall åvila fångvårdsstyrelsen.

Beträffande de centrala nämndernas sammansättning har beredningen föreslagit

regler, som nara överensstämmer med de nu gällande. Dessa frågor

ommer att behandlas vid 39 kap. 3 § i departementsförslaget.

Yttrandena. Förslaget om att inrätta tillsynsnämnder tillstyrkes

i princip av Svea hovrätt, Göta hovrätt och hovrätten för Västra Sverige,

lansstyrelserna i Örebro och Gävleborgs län, Stockholms rådhusrätt, statsaklagarna

i Stockholm och Göteborg, stadsfiskalen Meijer, Göteborgs stads

nykterhetsnamnd, Föreningen Sveriges häradshövdingar (majoriteten),

Föreningen Sveriges stadsdomare och Sveriges läkarförbund. Åtskilliga andra

remissorgan, bland dem hovrätterna över Skåne och Blekinge, för Nedre

Norrland och för Övre Norrland, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Kronosbergs

och Kopparbergs län, rådhusrätten i Malmö, Föreningarna Sveriges

landsfogdar och Sveriges landsfiskaler samt Skyddsvärnet Göteborg framfor

icke någon erinran mot förslaget i denna del.

Svea hovratt uttalar, att förslaget om skyddstillsyn avsett att möjliggöra

en organisatorisk förstärkning och effektivisering av sådan kriminalvård i

frihet som för närvarande åstadkommes genom villkorlig dom med övervakning

och föreskrifter eller endast övervakning. Hovrätten anser förslaget

i denna del innebära en avsevärd förbättring i förhållande till vad för

närvarande gäller.

Föreningen Sveriges häradshövdingar ifrågasätter, huruvida icke de svårigheter,

som kan föreligga för domstol att handha verkställighet av skyddstillsyn,

har något överbetonats av beredningen. Föreningen anser, att det

icke finnes något avgörande skäl för att icke åt domstol skulle kunna

anförtros samtliga de uppgifter med avseende å utformningen av behandlingen,

som enligt förslaget skall ankomma på tillsynsnämnd. Emellertid

förefaller det sannolikt, uttalar föreningen, att tillsynsnämnder med den sammansättning

beredningen har föreslagit skulle i vissa hänseenden generellt

sett vara bättre agnade än underdomstolarna att under tillsynstiden följa

den dömdes utveckling och anpassa vårdens utformning efter de ändrade

förhållanden, som kan inträffa. Härför talar bl. a. den omständigheten att

domstolens sammansättning, såväl vad avser rättens ordförande som domstolsnämndens

ledamöter, måste antagas bli underkastad större växlingar

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 117

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

an den särskilda tillsynsnämndens sammansättning. Tillsynens handhavande

skulle också komma att icke obetydligt öka underdomstolarnas redan mycket

betungande arbetsbörda.

Det övervägande antalet av de remissinstanser, som har godtagit forslaget

om inrättande av tillsynsnämnder, anser emellertid, att domstolen

vid ådömande av skyddstillsyn bör kunna meddela föreskrifter, som skall

gälla för den dömde under prövotiden.

Några remissorgan uttalar tveksamhet inför förslaget om tillsynsnämnder.

Länsstyrelserna i Skaraborgs och Norrbottens län anser, att slutlig ställning

till beredningens förslag över huvud icke kan tagas förrän det ekonomiska

och organisatoriska frågekomplexet har särskilt utretts. Även Svenska

skyddsförbundet finner det svårt att på det föreliggande materialet taga

ställning till vissa frågor rörande de föreslagna tillsynsnämnderna. Skyddsförbundet

uttalar emellertid, att skyddstillsynen ovillkorligen kräver en väsentligt

mera utbyggd och slagkraftig nämndinstitution än den, som skönjes

i beredningens förslag.

Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter uttalar,

att inom föreningen råder olika men samtidigt rätt odeciderade meningar beträffande

tillsynsnämnderna. Tveksamhet föreligger, huruvida det praktiska

behandlingsarbetet ligger väl till för sådana nämnder. Svenska fångvårdssällskapet

ifrågasätter, huruvida en nämnd verkligen kan arbeta med kriminalvård

i den omfattning och på det sätt, som beredningen förutsätter.

Behandlingsplaneringen torde liksom på anstalterna kunna utföras av särskilda

behandlingskollegier under skyddskonsulentens ledning. Tillsyn skulle

då ytterst utövas av den tillsynsdomstol, till vilken varje särskilt ärende har

förts. Även Föreningen Sveriges polismästare uttalar tveksamhet, huruvida

nödig effektivitet i arbetet kan nås av en nämnd, vars ledamöter icke kan

tillskjuta annat än sin fritid för uppdraget.

Stats polisintendenten anser det ur rättssäkerhetssynpunkt önskvärt, att

domstolarna bibehålies vid ett visst inflytande över eftervården i stället för

att denna funktion helt skall övergå till ett organ, där lekmannainslaget är

dominerande och där allmänheten icke har samma möjlighet till insyn. Även

länsstyrelsen i Södermanlands län åberopar rättssäkerhetssynpunkter och

anför, att icke endast uppgiften att meddela de föreskrifter, som vid tiden

för domen anses påkallade, utan också befogenheten att under prövotidens

gång upphäva eller ändra föreskrifterna bör ankomma på domstol. Tillsynsnämnden

kan enligt länsstyrelsen i sådant fall göra framställning till domstolen.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler, som ifrågasätter lämpligheten och

nödvändigheten av tillsynsnämnder, uttalar att det från rättssäkerhetssynpunkt

icke kan anses tillfredsställande, att så radikala ingripanden i en

persons förhållanden som skyddstillsyn möjliggör överlåtes åt ett administrativt

organ.

En helt avstyrkande ståndpunkt till förslaget om inrättande av tillsynsnämnder

intages av jnstitiekanslersåmbetet, Advokatsamfundet, Göteborgs

rådhusrätt (majoriteten) och fångvårdsstyrelsen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 C Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Justitiekanslersämbetet uttalar, att bestämmandet av den huvudsakliga

innebörden i en brottspåföljd principiellt bör ankomma på domstolarna

såsom bäst skickade för denna grannlaga och betydelsefulla uppgift. På

detta sätt torde även förtroendet för straffrättskipningen säkrare vidmakthållas.

Domstolarna kan vidare känna sig mindre tillfreds att förordna

om skyddstillsyn utan att veta vad denna påföljd i praktiken innebär. Enligt

ämbetet kan nuvarande rättsliga ordning i huvudsak bestå, därest en väl

kvalificerad och tillräckligt omfattande kår av skyddskonsulenter jämte

assistenter och kanslipersonal kan åvägabringas.

Advokatsamfundet anför två skäl mot förslaget att vid skyddstillsyn överflytta

tillsynens handhavande från underrätterna till särskilda tillsynsnämnder.

Först och främst är det tydligt, att domstolen måste veta vad en

ifrågasatt påföljd i verkligheten innebär,om domstolen skall kunna bestämma

brottspåföljden under hänsynstagande icke blott till vad som från individualpreventiv

synpunkt är lämpligt utan även till vad allmänpreventionen kräver.

Förslaget innebär vidare ett väsentligt försvagande av rättssäkerhetsgarantierna.

Man får icke glömma, att det är fråga om befogenhet att meddela

föreskrifter, som kan djupt ingripa i den dömdes frihet att ordna sitt liv

såsom han själv önskar. Under inga omständigheter kan godtagas att —

såsom beredningens förslag innebär — låta en nämnd fatta beslut om omhändertagande

med verkan att beslutet genast skall gå i verkställighet.

Även om erfarenheten av de fakultativa övervakningsnämndernas verksamhet

har varit i stort sett god, måste det enligt Göteborgs rådhusrätt starkt

ifrågasättas, huruvida det är motiverat att till den grad som nu föreslås beröva

domstolarna inflytande på tillsynens närmare utformning. Också

rådhusrätten åberopar såsom skäl för sin avvisande hållning, att domstolen

måste veta vad skyddstillsynen i realiteten kan komma att innebära för den

dömde. Rådhusrätten finner icke den kritik, som beredningen har anfört

mot att låta de allmänna underrätterna utforma och leda behandlingen av

dem som ställes under skyddstillsyn, vara bärande. Enligt rådhusrätten bör

man behålla den nuvarande ordningen, innefattande befogenhet för domstol

att meddela föreskrifter, och systemet med underrätterna såsom övervakningsdomstolar.

Samtliga de myndigheter — anstaltsnämnder, fångvårdsdirektörer och

skyddskonsulenter från vilka fångvårdsstyrelsen i sin tur har inhämtat

yttrande över beredningens slutbetänkande, tillstyrker förslaget om inrättande

av till synsnämnder eller lämnar det utan erinran, så när som på

två skyddskonsulenter, som uttalar tveksamhet härvidlag, och en skyddskonsulent,

som närmast synes vilja avstyrka förslaget. För egen del uttalar

fångvårdsstyrelsen, att styrelsen anser det olyckligt om ytterligare nämnder

utöver de nu befintliga tillskapas på kriminalvårdens område. Ett inrättande

av tillsynsnämnder skulle innebära, att kriminalvården i frihet skulle bli

tungrodd, särskilt för skyddskonsulenterna, och därmed förlora i effektivitet.

I stället föreslår styrelsen, att beslutanderätten i frågor rörande verkställigheten

av skyddstillsyn tillägges speciella kriminalvårdsdomare med eget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 119

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

kansli. Styrelsen, som särskilt uppehåller sig vid frågan om förhållandet

mellan tillsynsnämnd och anstaltsnämnd, anser den Indelning av ansvaret,

som beredningens förslag innebär i fråga om villkorligt frigivna, olycklig

och hävdar med bestämdhet att de arbetsuppgifter, som forslaget har tillagt

tillsynsnämnd erna och som avser villkorligt frigivna, bör tilläggas anstaltsnämnderna.

Det bör finnas en form av personalunion mellan tillsynsorganen

vid kriminalvård i frihet och anstaltsnämnderna; kriminalvårdsdomaren bor

därför även vara ordförande i anstaltsnämnderna inom sin anstaltsgrupp

och från ett centralt beläget kansli deltaga i arbetet med den öppna kriminalvården

inom gruppen. _

I allmänhet lämnas utan erinran förslaget, att tillsynen over de villkor lgt

frigivna och de till skyddstillsyn dömda skall utövas av samma myndighet.

Föreningen Sveriges stadsdomare säger sig ha diskuterat, huruvida det icke

skulle vara lämpligare att låta anstaltsnämnd handha tillsynen av de villkorligt

frigivna, men har stannat vid att förorda beredningens förslag. Avgörande

för föreningens ståndpunkt har varit, att tillsynen bör utövas av en

myndighet på den ort, där den frigivne skall vistas. Anstaltsnamnden i

Härnösand anser, att det kan förtjäna övervägas att helt avskaffa anstaltsnämnderna

och lägga deras uppgifter på tillsynsnämnderna.

Beträffande tillsynsnämndens befattning med de villkorligt frigivna har

några remissorgan pekat på angelägenheten av att de föreskrifter, som skall

gälla för den frigivne under prövotiden, träder i tillämpning redan vid m
givningen.

. .... .

Flera skyddskonsulenter föreslår, att det bör ankomma på tillsynsnamnderna

att taga befattning även med dem, som vårdas i frihet vid skyddsfostran

och skyddsinternering. Göta hovrätt uttalar däremot, att det kan bli

tyngande för tillsynsnämnderna om — såsom skall kunna ske enligt beredningens

förslag — på dessa nämnder lägges ansvar också för dem, som

vårdas utom anstalt vid skyddsfostran. _

Flertalet remissorgan har icke särskilt uttalat sig om förslaget, att bes 1 utanderätten

angående fakultativ villkorlig frigivning

skall flyttas från fångvårdsstyrelsen till anstaltsnämnderna. Av dem,

som yttrar sig i frågan, har endast anstaltsnämnderna vid kolonierna Tygelsjö

(majoriteten) och Sörbyn samt en minoritet i anstaltsnämndeni Härnösand

tillstyrkt förslaget. Även fångvårdsstyrelsen samt anstaltsnämnderna

i Västerås och Roxtuna uttalar sig dock, utan att tillstyrka den av beredningen

föreslagna lösningen, för en decentralisering av beslutanderätten.

En helt avstyrkande ståndpunkt till förslaget intages av justitiekanslersämbetet,

hovrätterna för Västra Sverige och för Nedre Norrland, länsstyrelserna

i Örebro och Gävleborgs lån, Stockholms och Malmö rådhusrätter, Advokatsamfundet,

Föreningarna Sveriges stadsdomare och Sveriges landsfogdar

samt Fångvårds sällskapet. Av de myndigheter, som fångvårdsstyrelsen i

sin tur har hört, avstyrker anstaltsnämnderna vid anstalterna Långholmen,

Härianda, Härnösand (majoriteten), Växjö, Halmstad, Mariestad, Vångdalen,

Mäshult och Älgberget, fångvårdsdirektörerna i östra, södra och norra

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 C

Kungi. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

anstaltsgrupperna samt skyddskonsulenterna i Södermanlands-österqötlands

! t ; rG.0teb0rgs distrikt för äldre °ch för Bohuslän och Västgöia-Dals

distnkt forslaget i forevarande del, medan anstaltsnämnden i Norrköpinq

staller sig tveksam till förslaget.

I de avstyrkande yttrandena framhålles bl. a., att de intagnas tryck för

att utverka så tidig frigivning som möjligt kommer att bli mycket kännbart

va ket särskilt anstaltsnämnderna vid de mindre anstalterna skulle få svårt

att motstå. Anstaltsnämndernas ställning såsom beslutande myndighet anses

också komma att inverka menligt på deras verksamhet i övrigt.

Advokatsamfundet anser, att ett genomförande av beredningens förslag

säkerligen skulle skapa betydande risk för ojämnhet i tillämpningen, en risk

som blir an större, om nämnden vid behov kan sammanträda i olika uppsättningar.

Det kan icke bestridas, att vissa fördelar skulle vinnas genom

lokal provmng av ett organ, som håller nära och fortlöpande kontakt med

anstaltsbebandhngen och infor vilket såväl anstaltsledningen som den dömde

själv kan muntligen höras. Dessa fördelar kan emellertid i allt väsentligt

ernås genom att anstaltsnämnden avger yttrande i ärendet.

Anstaltsnämnden vid Långholmen anför:

särDskiItfåkä^tfÖ/-glÖmTS 3tt mun har att göra med ett klientel som är

särskilt känsligt-för orättvisor och som har föga förutsättning att anlägga

ett objektivt bedömande. Erfarenheten ger anledning antaga att de intagna

latt komma att uppfatta aven den fakultativa villkorliga frigivningen såsom

s0™.lcke annat an 1 undantagsfall får förvägras defn. Otfivelaktigt

harhenedälfj Slg ^i’ den s°ciala Prognosen i regel är sämre för den som

a g ^C1£d bakgrund än för den som vuxit upp och levat i goda

stäUn ni1 för'' fn TPe T fö.rskringraren som missbrukat sin förtroende
tf

nVnf„for, att las.8a beslag på stora belopp därför ofta vara närmare till

att erhålla fakultativ villkorlig frigivning än den arbetsskygge som gjort

va8rföry edng f- n°ågra smasto.ld.er- De intagna söka en lättbegriplig förklaring

varför en forman som beviljas en av dem blir förvägrad en Innan Den

beslutande myndighetens avgöranden kunna lätteligen komma att framstå

or dem sasom omotiverade, kanske rentav utslag av godtycke och favoritsystem.

Skall beslutanderätten förläggas till anstaltsnämnden, lärer det därf"

™ra *värt »« «« motsatsförhällande mellan nämnden och de

kÄrigeZ,tffi1 ““ “““ de intagna hiälP

I fråga om de mindre anstalterna är sannolikt även att befara att anstaltsnamnden

utsattes för tryck från de intagna för att åstadkomma en generös

FSe trS^fa U!tatlVa vi"k?rliga frigivningar. Om beslutanderätten

HaVfÄ1! * - tf . d fmge_vara förlagd till fångvårdsstyrelsen skulle detta

darfor narmast vara ett stöd for anstaltsnämnderna i deras verksamhet

En decentralisering av beslutanderätten till de olika anstaltsnämnderna

av vilka åtskilliga ha att taga befattning endast med ett fåtal ärenden —

skulle sannolikt leda till ojämnhet i tillämpningen av den fakultativa villen

ytpvumgen. I betänkandet framhålles visserligen med skäl att de

HkikFtf fa Cn 1 allmanh,et uPPvisa stora skiljaktigheter och aldrig äro helt

ilka: Ett motsvarande omdome torde emellertid kunna fällas även beträffande

avgöranden inom åtskilliga andra områden, vilket icke plägar hindra att

de beslutande myndigheterna söka uppdraga riktlinjer för sitt handlande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

C 121

Till och med i fråga om nådeinstitutet, som i särskilt hög grad förutsätter

skälighetsbedömning från fall till fall, kunna vissa principer urskiljas.

Men även om betydelsen av att det finnes en praxis skulle vara överskattad,

kan man icke bortse från de intagnas inställning härvidlag. Föga tilltalande

vore, därest bland fångvårdsklientelet spriddes den uppfattningen, att den.

ena kolonien vore mera generös med fakultativ villkorlig frigivning än den

andra. . , . . „

Beredningen framhåller de fördelar som vinnas genom en lokal provning

av ett organ som håller nära och fortlöpande kontakt med anstaltsbehandlingen

och inför vilket såväl anstaltsledningen som den dömde själv kan

höras muntligen. Dessa fördelar torde emellertid väsentligen bibehållas även

om anstaltsnämnden icke tillägges beslutanderätt utan endast har att avgiva

yttrande. Det förutsättes då, att nämnden i mera tveksamma fall söker med

någon utförlighet angiva skälen till sitt ställningstagande. Och fångvårdsstyrelsen

lärer enligt sakens natur finna lämpligt att inskränka sin prövning

till att närmast avse att hålla praxis någorlunda enhetlig.

Beträffande beredningens förslag angående de centrala nämndernas

ställning och befogenheter i fråga om dem, som har dömts

till skyddsfostran eller skyddsinternering, må först erinras om att Svea

hovrätt (majoriteten), fångvårdsstyrelsen (majoriteten), Göteborgs rådhusrätt

(majoriteten) och Advokatsamfundet anser att någon påföljd motsvarande

ungdomsfängelse icke skall ingå i påföljdssystemet. Det klientel^

som har avsetts skola dömas till denna påföljd, bör enligt dessa remissolgan

omhändertagas inom ramen för påföljden fängelse.

Fångvårdsstyrelsen yttrar, att en central nämnd med ungdomsfängelsenämndens

uppgifter är i mycket en teoretisk konstruktion. Detsamma gäller

i väsentliga drag interneringsnämnden även om den principiella felkonstruktionen

där icke har framträtt med samma styrka. Trots den klara gränsdragning,

som för närvarande finnes mellan styrelsens och ungdomsfängelsenämndens

arbetsområden,har kompetenstvister uppstått. Styrelsen fortsätter:

De ökade befogenheter som tillagts ungdomsnämnden enligt förslaget innebär

en helt ny gränsdragning, så diffus att det måste bli beroende på subjektiv

uppfattning vad som tillkommer den ena myndigheten och den andra.

När redan nuvarande klara kompetensregler ger upphov till meningsmotsättningar,

kan man utan vidare anta, att den av beredningen föreslagna gransdragningen

kommer att skapa ännu besvärligare lägen.

Kriminalvården bör ses såsom en enhet, vilken disponerar två likvärdiga

instrument, kriminalvård i frihet och anstaltsvård. Tanken att anfortro

dessa instrument åt två olika centrala organ torde ha sin förklaring i att

man förbisett, hur beroende av och invävda i varandra som de båda instrumenten

är och för en fullgod användning måste vara. _

All organisatorisk erfarenhet visar, att en klar gränsdragning mellan

skilda organ på samma område är den första förutsättningen för att organen

skall fungera tillfredsställande. Ett korollarium av denna sals, sammanställd

med vad i nästföregående stycke anförts, är att det — — —- - -är

nödvändigt, att lägga samtliga stabsbefogenheter (= centrala uppgifter) hos

ett organ---- ---• , .

Förklaringen till det nyss gjorda konstaterandet är, att samtliga centrala

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 C Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ärenden ^ anslagsfrågor, tekniska frågor och »förvaltningsmässiga uppgifter»

så direkt syftar till behandlingen, att det inte är möjligt att handlägga

dem utan en ingående kännedom om mål och medel för behandlingen.

Under åberopande av det anförda och vad fångvårdsstyrelsen har yttrat

beträffande lokala nämnder föreslår styrelsen, att ledningen av och inseendet

över behandlingen av de intagna — oavsett om den meddelas i form

av kriminalvård i frihet eller å anstalt — liksom förvaltningen av anstalterna

skall ankomma på styrelsen, att frågor som direkt berör rättssäkerheten

för de intagna skall handläggas av kriminalvårdsdomare, att kriminalvården

i frihet skall handhavas av skyddskonsulentorganisationen

samt att kriminalvården i anstalt skall handhavas av anstaltspersonalen.

Advokatsamfundet anser, att förslaget skapar en ohållbar dualism mellan

fångvårdsstyrelsen a ena sidan samt ungdomsnämnden och interneringsnämnden

å andra sidan. Systemet med olika nämnder är bl. a. från rättssäkerhetssynpunkt

icke tilltalande. Advokatsamfundet förordar, att ledningen

av vården beträffande alla dem, som har blivit föremål för ett frihetsberövande

i kriminalvårdens regi, bör anförtros åt fångvårdsstyrelsen, som

bör organiseras så, att den blir lämpad att omhänderha dessa uppgifter.

Interneringsnämnden och ungdomsnämnden, om påföljden skyddsfostran

upptages i systemet, bör avskaffas. På fångvårdsstyrelsen bör ankomma att

besluta villkorlig frigivning eller utskrivning på prov eller slutligt, att ha

yttersta ansvaret för tillsynen, att meddela föreskrifter för vården i frihet,

att förordna om förlängning av prövotid och att besluta om tillfälligt omhändertagande.

Beslut om förverkande av villkorlig frigivning eller återintagning

i anstalt bör alltid ankomma på rätten.

Flera andra remissorgan riktar anmärkningar mot beredningens förslag

angående kompetensfördelningen mellan fångvårdsstyrelsen och de centrala

nämnderna. Justitiekanslersämbetet, Göta hovrätt och Stockholms rådhusrätt

pekar på faran av kompetenskonflikter.

För tanken att vården i anstalt och vården i frihet skall ställas under enhetlig

ledning uttalar sig hovrätten för övre Norrland, ungdomsfängelsenämnden,

anstaltsnämnden vid Roxtuna, statsåklagaren i Göteborg och Föreningen

Sveriges häradshövdingar.

Ungdomsfängelsenämnden framhåller, att ytterligare uppgifter utöver

dem, som nu åvilar nämnden, icke kan läggas på en nämnd; den gräns som

nu har nåtts markerar maximum för vad som rimligen kan begäras av

nämndledamöter. Genomföres förslaget till skyddsfostran, vilket nämnden

i och för sig anser vara önskvärt, måste nämndens uppgifter överflyttas på

ett organ med betydligt fastare organisation.

Anstaltsnämnden vid Roxtuna anser det osannolikt, att skyddsfostran

utan stora praktiska olägenheter skulle kunna ledas av ett organ konstruerat

såsom den föreslagna ungdomsnämnden. Att detta organ icke skulle

ha att befatta sig med frågor av tekniskt-administrativ natur är ej tillfredsställande

med hansyn till att dessa frågor utgör en integrerande del i behandlingsarbetet.

Det bör enligt anstaltsnämnden övervägas, om icke ansva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 123

Kungl. Mcij.ts proposition nr 10 år 1962

ret för vårdfrågorna i dess helhet kan läggas hos en särskild sektion eller

byrå hos fångvårdsstyrelsen — av beredningen benämnd skyddsvårdsstyrelsen

— i likhet med vad som praktiseras inom socialstyrelsen i fråga om bl. a.

ungdomsvårdsskolorna. Beträffande beslutanderätten i fråga om vård i frihet

anför anstallsnämnden:

Alldeles oavsett vilken myndighet som ytterst blir ansvarig för behandlingen

— ungdomsnämnden eller skyddsvårdsstyrelsen — torde ett centi alt

or4in, vilket" vid sitt ställningstagande ofrånkomligt i huvudsak blir hanvisat

till skriftligt material, få svårt att göra en tillfredsställande awagnm,

av när anstaltsvistelsen bör övergå i behandling i frihet. Det förefaller

oss vara lämpligare att beslutanderätten i frågor av denna art delegeras till

en lokal nämnd liknande ungdomsvårdsskolornas skolstyrelser ochutskrivningsnäinnderna

vid sinnessjukhusen. En sådan namnd skul e_ också^ersatta

de nuvarande anstaltsnämnderna. Beredningen har framfört bknande tankegängar

beträffande den fakultativa frigivningen av intagna på skyddsyardsanstalter.

Då man dessutom vid anstalter liorande till ungdomsrajon0en

torde kunna räkna med att fångvårdsdirektoren regelmässigt kommer att

deltaga vid de här föreslagna lokala nämndernas sammantraden, bor detta

utgöra en tillräcklig garanti för en enhetlig praxis i utskrivmngsarenden.

Det förefaller oss lämpligt att beslut rörande anstaltsvårdens avbrytande nar

det gäller skyddsfostran skall — om de fattas av en lokal namnd — kunna

överklagas hos skyddsvårdsstyrelsen---. Styrelsen bor aven handlagga

frågor rörande återtagning i anstalt.

Även statsåklagaren i Göteborg uttalar sig för en decentralisering av beslutanderätten

beträffande vården i frihet vid skyddsfostran. Statsåklaga
-

ren yttrar:

Med bestämmelserna om utskrivning av patienter från sinnessjukhus

som förebild kunde man i stället förordna, att anstaltsnamnden skulle aga

ansvaret för den dömdes vård i och utom anstalt. Anstaltsnamnden skulle

alltså behandla frågan om utskrivning. Den skulle vidare utova kontrollen

över vården i frihet, rapporter från övervakaren skulle lämnas ill nämnden

som även skulle kunna förordna om åtenntagning i anstalten Ungdomsnämnden

skulle i så fall få en allmänt kon rollerande uppgiift och i

likhet med sinnessjuknämnden bliva en besvarsinstans i utsknvningsfråg^ .

Det kan för övrigt ifrågasättas, huruvida efter modell från sinnessjukvarden

vederbörande åklagare icke borde höras innan utskrivning sker till fri

vård. Åklagaren skulle i så fall ha besvärsratt mot anstaltsnamndens beslut

Härigenom skulle vinnas, att anstaltsnamnden finge lattare att stå

emot kraven från internernas sida. Säkerhet skulle i viss män aven föreligga

för att vederbörande icke allt för tidigt utskreves från anstalten.

Svenska fångvårdssällskapet anmäler största tveksamhet beträffande forslaget

till omgestaltning av internerings- och ungdomsfängelsenämndernas

verksamhet. Sällskapet finner det visserligen angeläget att ett och samma

organ har att ansvara för såväl anstaltsvård som eftervård, men ifrågasätter

om så vittomfattande nya uppgifter kan läggas på dessa nämnder.

Till strafflagberedningens förslag rörande de centrala nämndernas ställnin"

och befogenheter ger hovrätten för Västra Sverige — under uttalande

att ”frågan i viss mån berör ämnen, som faller utanför hovrättens erfarenhetsområde

och interneringsnämnden sin anslutning. Interneringsnämn
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

den finner beredningens förslag i stort sett överensstämma med vad nämnden

foreslog i yttrande över en av beredningen år 1953 upprättad promemoria

med förslag till reformering av förvarings- och interneringslagstiftningen.

° °

I detta sammanhang torde få i korthet beröras vissa förslag och överväganden

av 1955 års fångvårdsstyrelseutredning, riksdagens revisorer samt

sakkunniga för samordning av åtgärderna mot ungdomsbrottsligheten.

Fångvårds styrelseutredningen. Denna utredning har i sitt betänkande med

förslag till organisation för fångvårdsstyrelsen (SOU 1959: 15) förordat, att

provning av frågor om fakultativ villkorlig frigivning flyttas från fångvårdsstyrelsen

till anstaltsnämnderna. Enligt utredningens mening har i

diskussionen om en sådan decentralisering på olika håll alltför mycken vikt

agts vid det tryck, som de intagna utövar på nämnderna och på styresmännen

för anstalterna. Nämnderna har att fullgöra sina uppgifter utan hänsyn

till om de därvid utsatter sig för aggressioner från de intagna. Huruvida

namnderna skall kunna behålla de intagnas förtroende efter den föreslagna

forandrmgen av arbetsuppgifterna, blir beroende på nämndernas sätt att

handha dessa arbetsuppgifter. Vad beträffar risken för ojämnhet i bedömningen

uttalar utredningen, att fångvårdsstyrelsens hittillsvarande praxis

kommer att utgöra en god vägledning för nämnderna.

Utredningen har vidare föreslagit en utvidgning av skyddskonsulentorgamsationens

arbetsuppgifter beträffande provutskrivna förvarade och ungdomsfangelseelever.

Utredningen anser, att skyddskonsulenterna bör åläggas

att taga samma befattning med eftervården av provutskrivna, som har

föreskrivits i fråga om villkorligt dömda och villkorligt frigivna. Denna

råga bor dock enligt utredningens mening prövas i samband med de spörsdragan§ående

^tervården, som ingår i 1956 års eftervårdsutrednings upp
tilffaT

-ha/ rted°yisats 1 Proposition till 1960 års riksdag angående anslag

fångvårdsstyrelsen m. m. (prop. 1960:87) har delade meningar kommit

tih uttryck i remissyttrandena över fångvårdsstyrelseutredningens förslag

oni decentrahsermgen av vissa frågor till anstaltsnämnderna.

ungdom?/-1 ai!gående skyddsk°nsuIentorganisationens medverkan i det av

tillftvr^T^nämnden och interneringsnämnden ledda eftervårdsarbetet

lstyrkes eller lamnas utan erinran av fångvårdsstyrelsen, internerings
ocTstahL

^ ^ skyddskonsulenter, socialstyrelsen, statskontoret

och statens organisationsnamnd. Ungdomsfängelsenämnden har funnit att

?> vä 3r tillämpade systemet för nämndens vidkommande f„„8 !

"seende "amnden an“r ““ "äS°" ä"<“ng icke bör ske i förevarande

™klda9CnS. revisorer- Anstaltsnämndernas verksamhet har tagits upp till

framhåller* STd." ”T8"15 4f 1956 -isorer. ReviZrnä

intresse avser vitro T06" S°m namnderna synes ägna sitt huvudsakliga

■ vser yttranden over ansökningar om nåd eller villkorlig frigiv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 125

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ning. Nämndernas Övriga uppgifter - som bl a. omfattar att behandla frågor,

avseende det närmare utformandet av den intagnes behandling att

medverka till upprätthållandet av önskvärd förbindelse mellan intagen oc

honom närstående samt att främja arbetsanskaffning åt intagen, som s a

lämna anstalten - har nämnderna på grund av flera faktorer icke helt

kunnat fylla. Att omforma nämndernas funktioner enligt verkstallig

lagen så, att de bringas i överensstämmelse med nämndernas nuvarande

verksamhet, bör icke ifrågakomma, då det knappast kan vara motiverat att

behålla särskilda anstaltsnämnder med så begränsade uppgifter. Revisorerna

hyser därför närmast den meningen, att anstaltsnämnderna i sin nuvarande

form kan utgå såsom ett led i verkställighetsorganisationen. Det utomstående

inslaget i fångvården, som även enligt revisorernas mening bor finnas,

skulle kunna tillgodoses genom en utbyggnad av behandlingskollegierna,

vilka bildats för att skapa möjligheter till en samverkan i ordnade former

mellan de befattningshavare som har ansvaret för de intagnas behand
!lIpå

riksdagens hemställan har den av riksdagens revisorer behandlade frågan

överlämnats till 1956 års eftervårdsutredning för att tagas under beaktande

vid fullgörandet av utredningens uppdrag.

Sakkunniga för samordning av åtgärderna mot ungdomsbrottsligheten. I

det tidigare omnämnda betänkande angående ungdomsbrottslighet, som

dessa sakkunniga har avgivit år 1959 (SOU 1959:37), konstateras åt det

för närvarande saknas möjligheter att få en samlad överblick over det vid

varje tidpunkt aktuella läget, såvitt angår ungdomsbrottsligheten, och att

samordna de åtgärder, som samhället förbereder eller vidtager i anledning

av denna. För att möjliggöra detta och överhuvudtaget främja en effektivisering

av samhällets åtgärder mot ungdomsbrottsligheten bör enligt de

sakkunniga ett centralt rådgivande organ, förslagsvis benämnt statens ungdomsråd,

inrättas, bestående av ordförande och ytterligare sex ledamöter

förordnade av Kungl. Maj:t. Till rådets uppgifter bör också höra främjandet

av forskning, upplysning och annan verksamhet, som kan öka samhällets

möjligheter att bekämpa ungdomsbrottsligheten.

Departementschefen. Departementsförslaget innebär liksom beredningens

förslag en strävan att effektivisera kriminalvården i frihet. En förutsättning

härför är utan tvivel, att organisationen för handhavandet av denna vård

är lämpligt utformad och väl utbyggd.

En central ställning i den nuvarande organisationen för kriminalvård i frihet

intar skyddskonsulenterna och deras assistenter. Detta har kommit alltmer

till synes efter hand som skyddskonsulentorganisationen byggts ut. Enligt

beredningens mening ger erfarenheterna i vårt land vid handen, att

ifrågavarande befattningshavares verksamhet såsom rådgivare och hjälpare

åt övervakare och som kontrollanter av övervakningsarbetet har varit synnerligen

värdefull och att kriminalvården i frihet bör administreras av en

organisation, i vilken fackutbildade personer utgör stommen. Beredningen,

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

som förutsätter att eu väsentlig utbyggnad av skyddskonsulenlorganisalio
betns„n0nTr

n ’ fÖrCS,år Cn utvidSning av skyddskonsulenternas arbe

supPgifter Denna utvidgning hänför sig - förutom till konsulenternas

efattning med personundersökningar — främst till övervakningen av per
liTteif’örT,

t°mtSnlll-SkyddStillSyn e,ler viIlkorligt friges från fängelse. Enif

nnT 86 Ska overvakningen av dessa personer i regel utövas av

nts en nnSU ent‘ VldfSldan aV övervakaren skall emellertid kunna förord
biträda

P"''ValperS°.n’.for Vllken har föreslagits beteckningen tillitsman, att

oitrada vid övervakningens utövande.

def^^iT! mfening ^ skyddskonsu^entorganisationens insatser av

den största betydelse for en effektiv kriminalvård i frihet. Jag anser också

liksom beredningen önskvärt, att skyddskonsulenterna och deras assistenter

drtTh11 !r8 “ hittillS har Varit “ÖW f“»gör övervakning!",!"

säUer den Utfor Personundersökningar. I den mån statsmakterna fort,

Sa“f; t". P1®nmassiga utbyggnad av nämnda organisation, som sedan

....S På§ar. kommer aven befattningshavarnas möjligheter att på detta

satt mera aktivt delta i skyddsarbetet att öka P

sonDprrtementSfÖrSlaget fÖrUtsätter liksom beredningens förslag ökade perför!*

, T “T skyddskonsu^entorganisationen. Även departement

ge innebar nämligen, att organisationens arbetsuppgifter videas Vad

arsk.l, angår övervakningsarbetet, vars riktiga handhavLSde givétvTs ar åv

u omordentl.g vakt för att kriminalvärden i frihet skail ge goda resultat

jag emellertid icke funnit mig kunna biträda den omläggning därav''

som ett genomförande av beredningens förslag i denna del skulle medföra''

och SlI”1 h T,-108 °r namli8en även S fortsättningen lekmän med intresse

och fallenhet for uppgiften kunna anlitas som övervakare Jag återkommer

narmare de„„a fräga vid 26 kap. ,3 § , departementsförsiLe, Dä”mol

d°j ^konsulentorgamsalionens verksamhetsområde nu utvidgas på

med de •„ vid vård utom anstalt för samma befS.uiSg

med de till ungdomsfängelse och internering dömda som med dem som

domes till skyddstillsyn eller villkorligt friges från fängelse.

n igt beredningens förslag skall den befattning med kriminalvården i

fnhet som rådhusrätter och häradsrätter nu har i egenskap av övervak

ngsäomstolar för de villkorligt dömda, upphöra. I stället skalfför ledningen

av kriminalvården i frihet inrättas lokala nämnder, kallade tillsynsnänL

av dfm553 na“nder Ska11 1 främsta rummet bandha kriminalvården i frihet

av dem, som domes till skyddstillsyn eller villkorligt friges från fängelse

och ! dessa fall tillagges nämnderna vidsträckta befogenhefer. Det skallbl a’

kriftTfö Veriderb;.rande "ämnd att förordna övervakare och meddet L

enb!t f I T er fri§ivne- Vid dom å skyddstillsyn skall alltså

enden C^8 h i*?-"*6 kunna i domen ge några direktiv i dessa hänse
mnm

T * * V3rJe SärSkUt fal1 Ska11 även handhavandet av vård

utom anstalt av den, som har dömts till skyddsfostran - förslagets mot

vang e i ungdomsfängelse — kunna överlämnas åt tillsynsnämnd

anken att inrätta särskilda lokala organ för ledningen av och tillsynen

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 127

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

över kriminalvården i frihet har i allmänhet godtagits vid remissbehandH„"n

"v beredningens törsiag, och även jag vill ansluta m,g hart. 11. Att

där°vid öå så långt som till att vid sidan av skyddskonsulentorgamsatlonen

Sta fasta tjänster för daglig kontakt med vårdarbetet vilket fängvårds

styrelsen har föreslagit, synes emellertid icke vara någon lämplig lösning. I

stället torde man i enlighet med beredningens förslag bora bygg^u d *”

rande övervakningsnämndsorganisationen och gora s^ana ten8ay

toriska En dylik anordning övervägdes for ovngt redan vid tillkomsten

1939 års lag om villkorlig dom men fick anstå i avbidan pa narmare erfarenhet

av den nämndinstitution, som infördes genom lagen.

De lokala nämnderna, för vilka beteckningen overvaknmgsnamnder synes

kunna bibehållas, bör få vida befogenheter att besluta angående kr

nalvården i frihet. Jag är emellertid icke beredd att i detta avseende stra

mig lika långt som beredningen. Såsom kommer att narmare utföras vid 26

kap. 14-18 §§, skall enligt departementsforslaget domstol, som do™^

skyddstillsyn, och myndighet, som vid frihetsberövande pafoljd beslutar

om vård utom anstalt, kunna meddela närmare bestämmelser angående utformningen

av kriminalvården i frihet. Någon exklusiv ratt hanndlag skall

alltså icke tillkomma övervakningsnämnderna. I överensstämmelse med

vad beredningen har föreslagit skall det icke ankomma på övervakning^

nämnd att vid misskötsamhet undanröja skyddstillsyn eller annan kriminalvård

i frihet.

Såsom redan har omtalats, föreslår beredningen, att overvakningsnamnderna

skall taga befattning med dem, som dömes till skyddstillsyn och som

villkorligt friges från fängelse. I viss utsträckning avses nämnden^ aven

skola ägna sig åt vården utom anstalt av dem, som har dömts till ungdomsfängelse

(skyddsfostran). Vården utom anstalt av den senare kategorin

skall eljest enligt beredningens förslag handhavas av förslagets motsvarighet

till den nuvarande ungdomsfängelsenämnden, och i fråga om dem, som

har dömts till internering (skyddsinternering), skall vården utom anstalt

alltid ledas av interneringsnämnden.

Genom anordningen med övervakningsnämnder, till vilka skyddskonsulenterna

och skyddsassistenterna skall ha nära anknytning, tillskapas en

effektiv lokal organisation för kriminalvård i frihet. Att från denna organisations

verksamhetsområde, med nyss angivna undantag, utesluta de

grupper av lagöverträdare, ungdomsfängelse- och internenngskhentelet, vilka

erfarenhetsmässigt torde bereda de största svårigheterna under kriminalvård

i frihet, är enligt min uppfattning föga rationellt. Jag vill darfor fororda,

att övervakningsnämnderna — liksom skyddskonsulenterna får i

huvudsak samma befogenheter beträffande dessa klientelgruppcr som beträffande

dem, som har dömts till skyddstillsyn eller villkorligt frigivits.

Till departementsförslagets närmare innebörd i dessa avseenden skall jag

senare återkomma.

När det gäller beslutanderätten om övergång från anstaltsbehandling till

vård i frihet erbjuder obligatorisk villkorlig frigivning från fängelse icke

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

några problem. Beslut härom rymmer icke någon skönsmässig prövning

och betogenbet att meddela dessa beslut bör i fortsättningen liksom nu kunna

tillaggas styresmännen vid fångvårdsanstalterna. Bedömningen av frågor

om fakultativ villkorlig frigivning är emellertid av annan karaktär och kräver

en ingående prövning av lämpligheten att vid viss tidpunkt låta anstaltsvarden

avlösas av kriminalvård i frihet. Vid denna prövning måste beak-

S-n den domdes uppförande under anstaltstiden och de förhållanden

i vdka han skulle komma att försättas efter frigivningen. Enligt departentsforslaget,

som harvidlag nara överensstämmer med beredningens fördetVn835

mÖJÄH§heterna att tillämpa fakultativ villkorlig frigivning, och

förntSt mga fSOm°U normalt led 1 verkställigheten att pröva, huruvida

förutsättningar for sådan frigivning föreligger.

Beredningen har föreslagit, att beslutanderätten rörande fakultativ villkorlig

frigivning, som for närvarande tillkommer fångvårdsstyrelsen skall

Äh T""?""''1''”'' Mot en lecentrallLing haTunder rll

håims aat? .nTf" i n ätSkf;?“ häl1 ,Ia"rer,S kri,ik- D«‘ har därvid från.,

samt »H betydande nsk for ojämnhet i tillämpningen skulle uppkomma

ali i! .rf , “rSkUl vid de smä anstalterna, skulle få svårt

-att motstå de intagnas tryck för att utverka en tidig frigivning

Den kritik, som sålunda har framkommit, bör enligt min mening icke

amnas obeaktad. Mot den föreslagna ordningen kan för övrigt ockfå anmarkas

att organisationen blir mycket invecklad med skildf myndigheter

för beslut angaende vården i anstalt, villkorlig frigivning och vården i

nhet Det ar emellertid tydligt, att den omfattning, i vilken prövning av

vei“a t^“y "“”''ig frigivning skall ske enligt departementsförslaget, kräd

a V3Senthga arbetsbördan lägges på lokala organ. De övervakhet

^gkn^nnder,nS°m enh§t Vad nySS har anfÖrts ska11 handha vården i fri
sS,

snr»derna''''rkn,nrVriS,ä/nde a"Sta''t«na ä” de —nde a„.

staltsnamnderna. Åtskilligt av den kritik, som har framförts mot bered

mgens förslag, torde därför icke kunna riktas mot en ordning enligt vil

villlorei gSfr!gievnTng0 eT f ÖVervakningsnämnd att besluta om fakultativ

korlig frigivning. Enligt min mening bör en sådan ordning i princip ee

nomforas. Denna uppfattning delas av eftervårdsutredningen, med vfiken

f5regående ViSSt ““ tar - -der departe
Det

kan emellertid icke förnekas att genom en decentralisering vissa

jamnheter kan uppstå i tillämpningen. Visserligen är det sant §att de

beträff^ndeTå80^ F ^ stäIlandet av en framtidsprognos

netrattande de å fångvårdsanstalt intagna skiftar från fall till fou \r

f7r™torramåltherellertidp fÖlja$> °Ch del är angeIäget a“ förebygga, att 2- pravis F luF “Ppkommer mellan de skilda övervakning* nämndernas

genomföra, “eLTZ

nrskaS„ä‘kKeU stdvald ■?.“*.‘ *''k» ^i detnimM^ i“!

en skall ske. Stadgande harom kan införas i brottsbalkens promulgationl

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 129

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år W62

lag. Ett successivt genomförande av decentraliseringen kan ske så, att i

första hand de övervakningsnämnder, som har att handlägga frågor om

eftervård för ett stort antal intagna, får behörighet att besluta om fakultativ

villkorlig frigivning. En annan väg är, att beslutanderätten till en början

decentraliseras beträffande intagna med kortare strafftid.

I de fall, där decentralisering ej sker, torde avgörandet om fakultativ villkorlig

frigivning såsom nu få ligga hos fångvårdsstyrelsen. För att forbereda

den fullständiga decentraliseringen bör man emellertid soka ordna

förfarandet så, att det väsentliga arbetet utföres på det lokala planet. Alla

fall, som kan ifrågakomma för fakultativ villkorlig frigivning, bör provas

av övervakningsnämnden. Finner nämnden skäl saknas för frigivning, bor

mera än ett konstaterande härav — vilket ofta torde kunna göras utan

större omgång — icke ske. Om nämnden däremot anser att frigivning bor

ske, bör nämnden med eget yttrande, vilket efter fallets beskaffenhet torde

kunna göras mer eller mindre utförligt, hänskjuta frågan till fångvårdsstyrelsens

prövning. Det förutsättes, att nämnderna därvid icke skjuter ifrån

sig ansvaret utan noga överväger ärendet. Fångvårdsstyrelsen bör då i regel

kunna godtaga övervakningsnämndernas uppfattning men får tillfälle att

övervaka, att tillämpningen sker efter liknande principer inom de olika

nämnderna.

Om i enlighet med det anförda anstaltsnämndernas nuvarande befattning

med den fakultativa villkorliga frigivningen upphör — nämndernas

huvudsakliga arbetsuppgifter synes numera vara att avge yttranden over

nådeansökningar och ansökningar om villkorlig frigivning — aktualiseras

frågan om nämndernas framtida ställning i vårdarbetet. Beredningen har

tänkt sig, att nämnderna skulle bibehållas och att deras uppgifter skulle

något vidgas; bestämmelser härom har meddelats i förslagets motsvarighet

till°straffverkställighetslagen. Å andra sidan har riksdagens år 1956 församlade

revisorer — vilka icke haft anledning att utgå från en decentralisering

av beslutanderätten i fråga om fakultativ villkorlig frigivning — uttalat sig

för att dessa nämnder i sin nuvarande form kan utgå såsom ett led i verkställighetsorganisationen.

Genom den gruppindelning av fångvårdsanstalterna, som har införts under

1950-talet, och de i samband därmed inrättade behandlingskollegierna

har obestridligen de förutsättningar, under vilka anstaltsnämnderna tillskapades,

väsentligt ändrats. Enligt min mening saknas i det läge, som nu

föreligger, anledning att öka dessa nämnders uppgifter i rena behandlingsfrågor.

Om beslutanderätten rörande fakultativ villkorlig frigivning i princip

lägges på övervakningsnämnderna, bör givetvis anstaltsnämnderna befrias

från skyldigheten att avge yttranden i sådana ärenden. Dessa nämnders

återstående uppgifter är icke av sådan omfattning, att nämnderna bör

bibehållas i verkställighetsorganisationen. Jag har därför kommit till den

uppfattningen — som delas av eftervårdsutredningen — att anstaltsnämnderna

kan avskaffas. Frågan härom kommer att närmare behandlas i samband

med följdförfattningarna till brottsbalken.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

i)

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Vid tillkomsten av de nuvarande påföljderna ungdomsfängelse samt förvaring

och internering inrättades centrala nämnder, ungdomsfängelsenämnden

och mterneringsnämnden, vilka tillädes viktiga befogenheter beträffande

dessa påföljder. Nämndernas uppgifter består huvudsakligen i att besluta

angaende utskrivning, på prov eller slutlig, av de på anstalt intagna, att

utova ledningen av vården utom anstalt av ifrågavarande klientelgrupper

samt att i vissa fall avge yttranden till domstolar och åklagarmyndigheter.

Beredningen har tankt sig, att dessa nämnder skulle vid de reaktionsformer,

som i forslaget motsvarar angivna påföljder, i stort sett ha kvar sina

nuvarande uppgifter men dessutom få betydelsefulla uppgifter när det

galler värden i anstalt.

Aven enligt min mening bör ungdomsfängelsenämnden och interneringsnamnden

bibehållas i organisationen. Nämnderna synes ha på ett förtjänstfullt

satt skott små åligganden, och med den utformning, som ungdomsfängelse

och internering har givits i departementsförslaget, föreligger icke

något skal att nu avskaffa namnderna och lägga deras funktioner hos fångvardsstyrelsen.

Jag kan emellertid icke biträda beredningens tanke att utvidga

nämndernas arbetsområde till att även avse vården i anstalt En

sadan ordning skulle komma att medföra en avsevärd ytterligare belastning

pa namnderna, vilkas arbetsbörda redan är betydande. Det synes tvärtom

angelaget att namnderna avlastas en del av sina nuvarande arbetsuppgifter

och lag vill han se ytterligare ett skäl till den av mig föreslagna anordningen,

att handhavandet av vården utom anstalt av dem, som har dömts till

ungdomsfängelse eller internering, skall överflyttas till övervakningsnämndeina.

Den av beredningen tänkta ordningen skulle också medföra stora

sy righeter att astadkomma en klar gränsdragning mellan de centrala

nämndernas och fångvårdsstyrelsens arbetsuppgifter.

När det gäller beslutanderätten vid ungdomsfängelse eller internering

om övergång från vård i anstalt till vård i frihet, kan vissa skäl anföras föf

en decentrahsering i likhet med vad jag har föreslagit beträffande fakultativ

villkorlig frigivning. De ifrågavarande påföljdernas konstruktion som

framför a lden.är inom tämligen vida gränser obestämd, och -

framfor allt vid internering — klientelets beskaffenhet gör det emellertid

f“ 1Sf/T menmg angelä§et’ att i dessa fall en central kontroll bibehålies

raffande anstaltsvardens upphörande. Detta utesluter likväl icke att

okala organ aven här skulle kunna göra en värdefull insats. En lämplig

ärend118 ^ mkopPIa övervakningsnämnderna också på de^sa

ärenden; som jag strax återkommer till skall särskilda övervakningsnämn

der kunna inrattas vid vissa anstalter eller sådan nämnds befogenheter kun

na begransas till att avse visst klientel, övervakningsnämnds befattning med

aånatn a T** t0rdC bÖra innebära att> »är nämnden finner at/över
frågan

till1^0°™ ^ ^ Cget yttrande ska11 hänskjuta

agan till ungdomsfangelsenamndens eller interneringsnämndens avgöran
e.

Övervaknmgsnamnden bör också ha att med eget yttrande till vederbö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 131

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

rande centrala nämnd överlämna ansökningar av den dömde om att anstaltsvården

skall upphöra.

Frågor om övervakningsnämnds samt de centrala nämndernas sammansättning

m. m. kommer att behandlas vid 39 kap. i departementsförslaget.

Beredningen bär icke gjort någon närmare beräkning av det antal lokala

nämnder, som enligt beredningens förslag erfordras för handhavandet av

kriminalvården i frihet. Såsom princip för landets indelning i distrikt för

sådana nämnder har endast angivits, att nämnds verksamhetsområde skall

omfatta en eller flera allmänna underrätters domkrets samt att nämnd skall

kunna arbeta på avdelningar. En sådan territoriell indelning torde böra

genomföras. Departementsförslaget innebär emellertid, att nämnderna får

närmare anknytning till fångvårdsanstalterna än enligt beredningens förslag.

Särskilt vid de större anstalterna torde prövningen av frågor om fakultativ

villkorlig frigivning eller om övergång till vård utom anstalt vid

ungdomsfängelse eller internering komma att medföra ett betydande arbete.

Såsom redan har antytts, bör därför enligt min mening ges möjlighet att inrätta

övervakningsnämnder särskilt för handläggningen av sådana ärenden.

Dessa nämnder bör icke ingå i den territoriella indelningen utan få

till uppgift att handlägga ärenden beträffande dem, som har intagits i viss

eller vissa anstalter. Även eljest bör finnas möjlighet att begränsa nämnds

uppgifter till att avse viss klientelgrupp, exempelvis till internering dömda

som vistas å viss ort.

Antalet övervakningsnämnder och storleken av nämndernas verksamhetsområden

kan icke anges, innan en ingående beräkning har utförts beträffande

den väntade belastningen på nämnderna. En sådan beräkning verkställes

för närvarande av eftervårdsutredningen. Därvid överväges även behovet

av skyddskonsulenter och skyddsassistenter. Utredningen väntas

inom kort framlägga förslag i dessa avseenden.

Såsom ett led i samhällets åtgärder mot brottsligheten har i ett under

år 1959 avgivet betänkande föreslagits inrättande av ett centralt rådgivande

organ, benämnt statens ungdomsråd. Remissbehandlingen av förslaget

har nyligen avslutats. Jag vill i detta sammanhang erinra om att enligt beslut

av Kungl. Maj :t i slutet av nämnda år har tillskapats ett organ för att

samordna och stimulera de frivilliga organisationernas arbete bland ungdom

och för att främja samverkan med myndigheter, som har ungdomsfostrande

uppgifter, samt med hem och skola. Vidare må nämnas, att fångvårdsstyrelsen

i sin nya, från och med den 1 juli 1960 gällande organisation

har tillförts en ny lag- och utredningsbyrå, med uppgift bl. a. att svara

för utredning och planering av centrala kriminalvårdsuppgifter. Spörsmålet,

huruvida vid sidan av de sålunda genomförda organisatoriska åtgärderna

även det i omförmälda betänkande föreslagna organet bör inrättas,

är jag icke beredd att nu taga ställning till men ämnar återkomma

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

till denna fråga, sedan det över betänkandet inhämtade

har närmare granskats.

remissmaterialet

III. Grunderna för åtalsreglernas utformning

Straffrättskommitténs förslag till brottsbalk innehåller vissa till bestämmelserna

om de särskilda brotten anknutna regler, genom vilka stadgas be^ransnmgar

i den allmänna åtalsrätten. Dessa regler upptogs emellertid icke

det förslag, som den 2 maj 1958 remitterades till lagrådet. Strafflagberedningen

har nämligen föreslagit, att genom ändring av rättegångsbalkens reger

i amnet åklagarmyndighetens befogenheter att efterge åtal skall utvidgas,

och vid 1958 års lagrådsremiss ansåg föredragande departementschefen

i ° L 6 taga stallnm§ tiU åtalsreglerna i brottsbalken förrän i sam
avn,

drT-mb ia^dImfn aV beredningens förslag. Det är tydligt att behovet

av särskilda atalsregler i brottsbalken kan påverkas av den utformning, som

de allmänna bestämmelserna om åtalseftergift får. Ehuru strafflagberedningens

förslag till jämkning av dessa bestämmelser icke kommer att slutgiltigt

behandlas förrän i samband med följdändringarna till brottsbalken, torde

det darfor, nar ställning nu skall tagas till brottsbalkens åtalsregler, vara

lämpligt att granska ej blott straffrättskommitténs förslag i denna del utan

aven de av strafflagberedningen föreslagna ändringarna av bestämmelserna

om åtalseftergift.

StraffrättskommUtens förslag rörande åtalsreglerna kommer i detta avsmtt

att redovisas endast såvitt angår den allmänna innebörden. Redogörelse

or särskilda atalsregler skall lämnas vid den genomgång, som senare kommer

att goras av bestämmelserna i det fullständiga förslaget till brottsbalk.

Straffrattskommittén. Enligt kommitténs förslag skall de i brottsbalken

avsedda brotten med endast få undantag läggas under allmänt åtal. I sin redogörelse

for förslagets huvudgrunder anför kommittén härom:

liCT?„ll§t rätt?§å“Ssbalken höra under allmänt åtal alla brott som ej uttryck
aUmam

AU tf 0Ch “agare *•« Mal» brott som livSer

»alj Åklagarna erhollo genom processreformen i vissa fall rätt att

8 Va rta ’ men.1 ovn§t bibehölls principen om absolut åtalsplikt Genom

processreformen gjordes icke ändring i den av ålder på grund Pav särskilda

S,e moe he mäf-a,fla/e,n ?f,land? “PPd''l"i"Sen av Erofte"7 äUagar- åt

målsagandebrott; ar för allmänt åtal stadgat särskilt villkor

^*om bistånd av myndighet eller angivelse av målsägande, skall det enligt

anaeI"rigsbalben ,galla- Genom förslaget till brottsbalk förläggas emellertfd

ar Befriande I£**uad*r f1In?änt åtaI ™d blott några få^nskränknTng

Konunsenl W -rf10- stfen gälIer blott den inskränkningen, att

Konungens lov fordras vid vissa brott som röra medlem av konungahuset

skiTd SUDnstälISrth^lanfle UI! främmande makt- Beträffande brotten mot enskild

uppställas tva inskränkningar, vilka ersätta de äldre bestämmelserna

om äng^dse- och målsägandebrott samt tillika vid vissa brott genombryta

FaWf"611 °m åtalsPllkt- Den ena inskränkningen går ut8på att fler
talet

förmögenhetsbrott mot närstående åtalas av allmän åklagad endast ef
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 133

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 är 1962

ler angivelse eller om det vid särskild åklagarprövning finnes påkallat ur allmän

svnpunkt. Enligt bestämmelserna om den andra inskränkningen till

låtes allmänt åtal av vissa brott först efter sådan lämplighetsprövning från

åklagarens sida. Regeln om allmänt åtal med blott sådana inskränkningar

infördes 1942 för förmögenhetsbrottens del och föreslås nu utsträckt till

brotten mot person. Den särskilda åklagarprövningen förlädes då till statsåklagare,

men erfarenheten har visat att dessa onödigt betungats med provningar

av de genomsnittligt lindriga brott det här gäller. Då aklagarna nu

vunnit en viss övning och erfarenhet i diskretionär prövning av detta slag

samt underåklagarnas allmänna standard avsevärt höjts, skall enligt forslaget

den åklagare som enligt sin åklagarinstruktion har att utföra atal i

målet få även den särskilda åklagarprövningen sig anförtrodd. Kontroll på

hur denna uppgift skötes skall utövas av de överordnade åklagarna, men

domstolarna skola icke belastas med en särskild behörighetsprövning. I tveksamma

fall böra tydligen underåklagarna samråda med vederbörande statsåklagare

innan åtalsfrågan avgöres. På samma sätt böra statsåklagarna kunna

underställa svårbedömbara åtalsfrågor riksåklagarämbetets prövning. °

Vad angår de brott vilka skola åtalas först efter lämplighetsprövning från

åklagarens sida, höra bland förmögenhetsbrotten hit oredligt förfarande,

olovligt förfogande, olovligt brukande, åverkan och tagande av olovlig väg.

Bland brotten mot person tilläggas genom förslaget barnadråp, fosterfördrivning

förövad av kvinnan själv, den ringa graden av misshandel samt de

mindre oaktsamhetsbrotten i misshandelskapitlet; vidare ringa frihetsberövande,

olaga tvång, olaga hot och övriga fridsbrott, egenmäktigt bortförande

av barn, sedlighetsbrott mot make (utom koppleri) samt otukt mellan jämnåriga

ungdomar ävensom ärekränkning. Beträffande ärekränkning^ påkallar

tydligen merendels ingen allmän synpunkt ett allmänt åtal, utan åklagaren

kan utan vidare avvisa flertalet av de angivelser som kunna förväntas. Å

andra sidan är det icke tillfredsställande att, såsom för närvarande, ärekränkning

får åtalas endast av målsäganden, ty en person vars hela sociala

existens hotas av förtal eller vanryktande kan ofta icke utan officiellt stöd

\inna

ett helt annat sätt ägnat att inverka på den allmänna opinionen än om han

själv utför ett åtal.

Yttrandena. Flertalet av de remissorgan, som har yttrat sig över kommitténs

betänkande, tillstyrker eller lämnar utan erinran den av kommittén föreslagna

lösningen av åtalsfrågorna. Vad angår de inskränkningar i åtalsrätten,

som — i anslutning till gällande lag — har föreslagits vid vissa brott

mot staten, vilka rör medlem av konungahuset eller Sveriges förhållande till

främmande makt, och vid flertalet förmögenhetsbrott mot närstående, har

några anmärkningar icke framkommit vid remissbehandlingen. Däremot har

från åtskilliga håll framförts kritik mot kommitténs förslag, att — bortsett

från nämnda förmögenhetsbrott — helt slopa nuvarande bestämmelser om

angivelse- och målsägandebrott samt att i anslutning därtill utsträcka regeln

om att allmänt åtal tillätes endast om det vid särskild åtalsprövning finnes

påkallat ur allmän synpunkt. Invändningar har också framförts mot förslaget,

att den åklagare som enligt sin åklagarinstruktion har att utföra åtal

i målet skall få även den särskilda åtalsprövningen sig anförtrodd.

Riksåklagarämbetet uppehåller sig i sitt remissvar vid frågan, huruvida

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 C

hungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

de särskilda intressen, som nuvarande regler om målsägande- och angivelserott

har avsetts skola främja, blivit vederbörligen tillgodosedda i kommitténs

förslag. Harom anför ämbetet bl. a. följande:

m ål sä Snli som föran.lett lagstiftaren att låta särskilda åtalsregler gälla för

målsägande- och angivelsebrott, torde vara av tvåfaldig natur. Å ena sidan

denrf U"daihans^n,taglts tdI att målsägandens enskilda förhållanden ej mot

SKTÄ Sä“aS l%dr P"bl‘Cilet'' e“ ålal *«» om e°!

våldtäkt i ur samhällets synpunkt vore önskvärt. Typfallet är

\aldtakt.

de kke föS«e§a Satdanta -3!1’ där n-§0t allmant intresse av åtals anställande

icke föreligger, utan tvärtom ett inkopplande av polis- och åklaearmvn

d!~ framStår SåS°m °nÖdigt’ SåS°m" ex- -d hemfrids och SSL''

Vid beiiömmidet av frågan, om det nyss angivna målsägandeintresset kan

?an erinraas om den si"f “tsträ^ ^doletts i förslag, må tm en bör

faUnh!e med^rn?! a J f ^ ^ be^ans,ning av de rättsvårdande organens beundantlSis

kol " lfragavarande slag, som ligger däri, att brotten endast

unaantaDsvis komma till polisens eller åklagarnas kännedom Då annat sätt

;jafS.anmäla?r mälsiSanden- E" I-ko», aon. önS, Pa» Srd e

skäbvidtagas i anledning av ett mot honom förövat brott av det sla^varom

läL a j fra§ar ka“ alltså regelmässigt uppnå detta resultat genom åt? underlata

att anmala brottet till myndigheterna. b Un<3er

pnf.Vad mån måisägandens angivna intressen kan i övrigt vinna beaktande

enligt kommitténs förslag är, framhåller riksåklagarämbetet, i första hand

beroende av en tolkning av uttrycket, att åtal finnes »ur allmän synpunkt

xfLu häraV har icke fixerats 1 vare si§ lagtexten eller moti
vem

Med hansyn till de vitt skiftande förhållanden, för vilka regeln är avsedd,

ar det uppenbarligen förenat med stora svårigheter att åstadkomma en

sammanfattande beskrivning av dess innehåll. Det synes emellertid ämbetet

uppenbart, att vid den awagning av olika intressen, som skall ske vid åtalsfrågans

provning, hänsyn skall tagas till målsägandens inställning. Ej minst

orde avseende bora fastas vid målsägandens önskemål i de fall, då han motsatter

s,g atal. Enligt ämbetets uppfattning torde man äga utgå från att i ett

sadant lage atal endast i sällsynta undantagsfall kommer att anställas. Det

synes darfor icke föreligga anledning antaga annat än att ifrågavarande av

kommittén föreslagna åtalsregel är ägnad att i princip erbjuda tillräckliga

*arantier för att malsagandens intressen vinner erforderligt beaktande. Ämbetet

fortsätter härefter:

f.. V.ad angå,r den andra av de synpunkter, som får antagas ligga till grund

lkfen L°m ?V besftami?elserna om målsägande- och angivelsebrott §näm
ti!nard"v’

S°iL “ulT*38 med satsen >>minima non curat praetor», förtjänar

aven har framhållas, att brotten i allmänhet ej bliva kända för mvn
fertid

nåffoLLif6 h *V “ålsaganden- * övrigt ställer sig saken emel
nao°t

olika beträffande malsagandebrotten och angivelsebrotten Att

ebr“1,e"h ,''lg”"al’de ,l''nder allm5nt älal kommlr "

Viss ökning av arbetsbördan för de rättsvårdande organen, ligger i öppen

dag. Särskilt i fråga om arekränkningsbrotten är skäl att antaga att denna

ökning, om forslaget oforandrat antages, kan bliva betydande. Såvitt an«år

ngivelsebrotten kan den andrade åtalsregeln såtillvida föranleda ökade

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 135

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

arbetsuppgifter för åklagarna, som dessas åtalsplikt kommer att omfatta

även fad ”där angivelse ej skett. Den ökning, som härigenom uppkommer,

torde emellertid, med hänsyn till vad ovan anförts, kunna antagas bliva

skäligen obetydlig. Den lär i varje fall uppvagas av den lattnad i arbetsbördan

som bör^föranledas därav att åklagaren, i handelse forslaget genomföres

ickT såsom nu, är principiellt pliktig att åtala, så snart en angivelse

skett utan kan företaga en viss lämplighetsprövning härvidlag. Det anförda

utvisar att förslagets åtalsregler, betraktade ur synpunkten av deras mverkan

på de rättsvårdande organens arbetsbelastning, äro agnade att verca

i olika riktningar. Huruvida förslaget med hansyn tagen till alla pa fragan

inverkande faktorer kan komma att föranleda en ökning av myndigheternas

arbetsbörda eller^j, är på förhand svårt att avgöra. Ämbetet anser sig härvidlag

e^ kunna göra något annat uttalande, än att förslagets genomforande

sannolikt kommer att medföra en viss ökning av myndigheternas arbetsuppmfter,

men att denna, såvitt nu kan bedömas, icke kan pastas bliva av

den ”storleksordning, att den i och för sig kan anföras såsom skal att motsätta

sig förslaget på denna punkt.

Trots att riksåklagarämbetet har funnit förslaget i fråga om åtalsreglerna

kunna i princip godtagas, ifrågasätter ämbetet — i likhet med ålski lig£

andra remissinstanser, som uttalar sig i tillstyrkande riktning — beträffande

vissa brott en annan lösning än den föreslagna.

Den kritik, som har riktats mot förslaget om en vidgad tillämpning av

särskild åtalsprövning, avser främst att härigenom kan äventyras principen

om allas likhet inför lagen och tilltron till rättsväsendets objektivitet.

Synpunkter av denna innebörd anföres av justitiekanslersambetet, Svea hovrätt

— som emellertid i huvudsak tillstyrker förslagets åtalsregler — hovrätterna

för Västra Sverige och för Övre Norrland, överståthållarambetet,

kriminalpolisintendenten i Stockholm, poliskammaren i Malmö, Föreningen

Sveriges häradshövdingar och Advokatsamfundet.

Justitiekanslersämbetet framhåller, att lämplighetsprövningen skulle komma

att ställa åklagarna inför stora svårigheter. I viss mån belysande for dessa

svårigheter är, hurusom prövningen, för vars verkställande icke någon annan

vä«ledning ges än att åtals anställande skall vara påkallat ur allmän synpunkt

beträffande somliga brott normalt är avsedd att leda till att åtal icke

anställes men i fråga om andra skall ge ett motsatt resultat. Sålunda bor

enligt kommittén beträffande barnadråp möjligheten för åklagare att underlåta

åtal anlitas med stor varsamhet, medan vid fosterfordnvnmg förövad

av kvinnan själv meningen är att nuvarande praxis, innebärande åtal allenast

i ett ytterst begränsat antal fall, skall fortsätta. Enligt ämbetets mening

kan mot förslaget i främsta rummet invändas, att allvarliga svårigheter

måste antagas uppkomma att framdeles så som nu upprätthålla giundsatsen

om allas likhet inför lagen. Härvid är att beakta att, även om i verkligheten

något avsteg icke göres från denna grundsats, provningen for allmänheten

mången gång måste framstå såsom godtycklig och misstanke uppstå,

att mannamån eller annan otillbörlig bevekelsegrund har medverkat till

beslutet. Redan för den enskilde åklagaren är det, säger ämbetet, vanskligt

alt iakttaga nödig konsekvens i avgöranden av dessa åtalsfrågor. I sakens na
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 C

K ungt. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

tur ligger då att en prövning, som verkställes av alla åklagare i landet uteörande

jamte vikarier 500-600, måste befaras bli mycket oenhetlig ''eller i

fall uppfattas pa detta satt. Därigenom uppammas lätt föreställningen

hos memge man att åklagaren ej är objektiv och opartisk i sin lagtillämp
tenHlf

rätt T- understrukit, att intet i så hög grad torde rubba tillifn

i sordningen som ett asidosattande av principen om allas likhet infor

lagen.Ätalsprovningen måste därför ske enligt fasta normer, så att icke

s skenet av godtycklighet faller över avgörandena.

Hovrätten för Västra Sverige anför, att genom kommitténs förslag gränen

mellan vad som skulle straffas och vad som skulle lämnas straffritt i

broHsh uaCkllm§ 1 Praktlken komme att bestämmas icke av brottsbalkens

ten ^fortsätter -m§ar ^ åklagarnas lämplighetsöverväganden. Hovrät
hpft-dar

crdnil}g synes betänklig med hänsyn till principen om allas Iik
rätts^äsendet^obidktivitet^

tf*,-* ?''npunkten av afimänLtens tiTllro till

fan kunna ?alif’däHnnm S‘raffYarda handlingar endast i enstaka undantagscif

av nåfnim t-n” J0r- dessa undantagsfall kunna reglerna om efter
g

It av påföljd tillampas. Härigenom skulle visserligen den oläeenhpten nnn

LTaTm Alt" ^«värda handlingar nréste EasuuE\TstZl

a f0If.radet’ denona olagenhet synes emellertid ojämförligt mindre än den

som följer av en åtalsprövning av föreslagen omfattning!0

Även Svea hovrätt uttalar, att kriminaliseringen bör begränsas så, att beov

av åtalsprövning uppstår endast i undantagsfall. Ätalsprovningen skall

senng ^ 6 ^ k°rrektiv mot alltför Jångt gående kriminali
Riksåklagarämbetet,

som ju i princip godtar den av kommittén föreslagna

regleringen av åtalsfrågorna, anför beträffande spörsmålet, huruvida rättsordmngens

objektivitet skulle sättas i fara genom en till ett större antal

brott an for narvarande utvidgad särskild åtalsprövning, följande
d

en re\at iva^å tal sn h k fp™ t alImänhÄet pläSa Ramforas, då en utvidgning av

“Jraäl?!8I1,Ukten ^

Ä. it ffiit

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 137

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Den sålunda anförda kritiken äger givetvis i viss omfattning sitt berätti
.

m n/i i 1 11 " _ 1 - M i » t /In n ml n fmO of O 1 C T~\ I 1 U IP T*l _ QO 1*11

sidan kunna emellertid anioras aisiumga a<ynFu.— - «ets genomförande och minska betydelsen av de gjorda invändningarna, balom

framgår av vad ovan anförts är regeln oumbärlig för att förhindra vissa

otillfredsställande konsekvenser av den absoluta åtalsplikten. Vad angar de

ovannämnda invändningarna mot regeLns införande, väga dessa enligt arnbe
-

eXeillUCi IVUimci ainmtto ’ ~ ’ Ö--------- o . , *10 1 f„„

culpösa förfaranden, exempelvis prövningen av fragan, huruvida i 1 § laöen

om vissa trafikbrott angiven oaktsamhet skall anses vara ringa, eller om

sådan grov oaktsamhet som avses i 19 kap. 8 § strafflagen kan anses föreligga.

Och om avseende företrädesvis fästes vid de följder av den diskretionära

prövningsrätten, som avse bristande enhetlighet i rättstillämpningen,

kan jämförelsen uppenbarligen utvidgas till att omfatta åtskilliga andra

avgöranden i samband med prövning av åtalsfrågor, exempelvis fragan om

ett visst brottsrekvisit föreligger eller bevisprövningsspörsmål. Särskild anledning

synes i förevarande sammanhang finnas att fasta avseende vid

åklagarnas avskrivning av åtalsärenden på grund av att brott ej visats föreliöo’a

eller att bevisningen befunnits otillräcklig. Antalet dylika ärenden

utgjorde år 1950 39 197 och år 1951 34 467. Under samma år utgjorde antalet

åtal 87 634 respektive 91 985.

Ämbetet vill slutligen anmäla, att antagandet, att åklagare lata sig påverkas

av ovidkommande hänsyn icke har bekräftats av den erfarenhet, ämbetet

vunnit. Enligt ämbetets uppfattning få åklagarna numera anses intaga

samma självständiga ställning som domarna.

Vad angår frågan, i vad mån den särskilda åtalsregelns genomförande

kan förväntas medföra ojämnhet i rättstillämpningen, är detta spörsmål i

väsentlig mån beroende av, huruvida regelns tillämpande skall ankomma å

statsåklagare eller distriktsåklagare. Till denna fråga återkommer ämbetet

i ett senare sammanhang. I den mån uppgifterna i fråga läggas på distriktsåklagarna,

torde sannolikt en viss ojämnhet i tillämpningen förorsakas härav.

Det finnes dock anledning antaga, att denna så småningom kan begränsas

genom instruktioner och anvisningar från de överordnade åklagarnas

sida. Full enhetlighet i fråga om rättstillämpningen kan lika litet uppnås

på detta område, som då det gäller domstolsavgöranden.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, synes en avvägning av de intressen,

som ur nu ifrågavarande synpunkter tala för och mot åtalsregelns genomförande,

enligt ämbetets uppfattning giva vid handen, att övervägande skäl

tala för kommitténs förslag.

Från flera håll yrkas, att innebörden av uttrycket »ur allmän synpunkt»

blir närmare klarlagd. Svea hovrätt anför, att detta uttryck i och för sig ger

ringa ledning och att innebörden icke kan anses tillfredsställande belyst med

de uttalanden, som kommittén har gjort i sina motiv. Lyckligast vore, fram
,

'')* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 C

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

håller hovrätten, om lagen kunde avfattas så, att de grundtankar som ligger

bakom densamma klart framträder i texten. Hovrätten är emellertid med
2“

°“ att dp6tta ^fappast Iåter si§ göra utan en tyngande omständlighet.

Under sådana förhållanden synes det åtminstone böra krävas, att de lagstif
Srrl

myndlSheterna under överarbetning av förslaget gör ett mera uthgt

auktoritativt uttalande angående åtalsbestämmelsernas innebörd Möj
trukt^

1fkU"gfrelsef0rf ~ efter riksdagens hörande - utfärdas en instruktion

för åklagarna beträffande tillämpningen av bestämmelserna En

annan utvag ar säger hovrätten, att en promemoria härom utarbetas till

akiagarnas ledning.

Spörsmålet om de föreslagna åtalsreglernas inverkan på åklagarnas och

CSr7s£ ,etSbÖrda#hf berÖrts av aågra remissorgan. Som tidiga§re nämnts

medS %aröm, Uttalat’ att fÖrslagets genomförande sannolikt skulle

icke tordenbn1SaS T ,myndigheternas arbetsuppgifter men att denna

ke torde bil av sådan storleksordning, att den i och för sig kunde åberopas

såsom ett avgörande skäl mot förslaget.

Justitiekanslersämbetet framhåller, att det såväl beträffande ärekränkningsbrotten

som andra brott vilka nu är målsägandebrott ofta kan vara

nödvändigt, att en förundersökning göres innan bestämd ställning tages till

atalsfragan. År förundersökning påkallad, uppkommer hos både polisen och

aklagarna en arbetsökning, som — om än icke mera beaktansvärd på fler.

.... ~ dock ej'' bor Iamnas ur räkningen. Och det synes, säger ämbetet,

Ja, \ fJaga om målsägandebrotten kunna inträffa, att ställningstagandet till

åtalsfrågan blir särskilt vanskligt, detta med hänsyn till såväl saken som

aklagarens ställning till målsäganden och den tilltalade. Även prövningen,

om förundersökning skall åvägabringas eller ej, lärer icke sällan bli tveksam

och medföra en del arbete för åklagaren.

kriminal polisintendenten i Stockholm, som särskilt betonar att polismyndigheternas

arbete kan befaras öka, anför härom:

Det förefaller som om kommittén icke tillräckligt beaktat de praktiska

trag°U s°m koiPma att uPPstå vid tillämpningen av åtalsreglerna i enlighet

for.s, a?et: ?a!lgt„ §allande ordning har exempelvis hemfridsbrott fallit

mwLaUnan*(äi^iff e- angivelse. Erfarenheten har visat att en angivelse

mycket ofta aterkallas innan åtal väckts och i flertalet fall redan efter en

f i, annaa dag- pohs- och åklagarmyndigheter har därigenom besparats en

allmän t ’ DeStSÄa b™U ar* vldare ytterst sällan av den beskaffenhet att

mlT^nr f *fmS^r sas°™ Påkallat. Förfarandet enligt det föreslagna systeninlTdplf

atb P°llsl"ynJilgheterna bil skyldiga att verkställa förundersök
att

läcka/ Rmårii°tktati dCt rCdan fJån bÖrjan står klart att åtal ej kommer

bL ntnämHn ^ laggas att. nå§ra olägenheter av beskaffenhet att ens

bora omnamnas icke framkommit enligt nuvarande system. Jag vill därför

fasta uppmärksamheten på att den föreslagna ändringen i de fall den avser

lindriga brott endast kommer att medföra ett för utredningspersonalen betungande

arbete utan motsvarande nytta ur samhällssynpunkt.

. klknande synPunkter anföres av hovrätten för övre Norrland, överståthallarambetet,

kriminaltekniska anstalten, kriminalpolisintendenten i Göte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 139

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

borg, landsfogden i Norrbottens län, Stockholms rådhusrätt och Föreningen

Sveriges häradshövdingar. _

Några av de remissorgan, som ställer sig kritiska till kommitténs förslag i

förevarande del, föreslår såsom alternativ till en utvidgning av systemet med

särskild åtalsprövning eller för uppnående av en begränsning av detta system,

att regler om målsägande- och angivelsebrott bibehålies. Justihekanslersämbetet

anför sålunda, att ett bibehållande i princip av nuvarande ordning

härvadlag synes vara att förorda. Härför talar också enligt ämbetet, att

kommittén ej har gjort gällande, att rådande indelning av brotten i åtalshänseende

i allmänhet skulle ha medfört några olägenheter. Om teoretiska

synpunkter har varit utslagsgivande för förslaget, kan framhållas, att de olägenheter

som i praktiken synes förbundna därmed enligt ämbetets mening

är av större betydelse än fördelarna teoretiskt sett. Även Svea hovrätt, Föreningen

Sveriges häradshövdingar och poliskammaren i Malmö framhåller

möjligheten att behålla vissa brott såsom målsägande- eller angivelsebrott.

Överståthållarämbetet har funnit sig böra föreslå, att vissa brott konstrueras

såsom angivelsebrott. Att målsägandebrotten utmönstras anser ämbetet däremot

vara lämpligt.

Rörande förslaget att åtalsprövningen skall ankomma på den åklagare,

som enligt sin instruktion har att föra talan i målet, råder ganska delade

meningar bland de remissinstanser, som har yttrat sig härom. För ett bibehållande

av den nuvarande statsåklagarprövningen uttalar sig hovrätterna

för Västra Sverige och för Övre Norrland, statsåklagaren i Stockholm, lansstyrelserna

i Kronobergs, Malmöhus och Örebro län, Föreningen Sveriges

häradshövdingar och Advokatsamfundet. Såsom skäl åberopas därvid främst

angelägenheten av enhetlighet vid bedömningen.

Även justitiekanslersämbetet har funnit flera omständigheter tala emot

att förlägga åtalsprövningen till distriktsåklagarna. Å andra sidan torde det

enligt ämbetets mening icke vara möjligt att betunga statsåklagarna med

prövningen.

Kommitténs förslag har emellertid även i förevarande del godtagits eller

lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden. Det tillstyrkes uttryckligen

_i några fall dock med vissa jämkningar — av riksåklagarämbetet, statsåklagarna

i Göteborg och Malmö, Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland,

Göteborgs rådhusrätt, Föreningen Sveriges landsfogdar och Föreningen Sveriges

stadsfiskaler.

För att bilda sig en uppfattning, huruvida distriktsåklagarna kan anses

kvalificerade för ifrågavarande uppgift, har riksåklagarämbetet granskat

samtliga de brottstyper, å vilka den särskilda åtalsregeln föreslagits skola ha

tillämpning, och därvid upptagit kompetensfrågan till övervägande för var je

särskild brottstyp. Ämbetet har därvid utgått från att de i gällande landsfogdeinstruktion

meddelade bestämmelserna rörande de brott, för vilka

landsfogde skall föra talan, skall tillämpas även efter förslagets genomforande.

I något fall föreslår ämbetet en ändring av dessa behörighetsregler.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Ttrim Ti då,f u 1 fÖrslaSet uPPtaget brott saknar motsvarighet i gällande

unntlS f T da,br0ttet nu ar målsägande!,™», har ämbetet till övervägande

dfstHkts/kl §an’ TT*1? 3 ftal fÖr br°Uet SkaH UtfÖras av statsåklagare eller

dis riktsåklagäre. Under förutsättning att kompetensfördelningen mellan

ariar och d,striktsåklagare med avseende å åtals utförande regleras

pa det satt som ämbetet sålunda föreslår, finner ämbetet att några betänk
hfrem

V a “T tillämpninSeu av den särskilda åtalsregeln i

häremot svarande omfattning lägges å distriktsåklagare. Ämbetet framhåller,

tt den provning, som erfordras för fullgörandet av dessa uppgifter, icke i

UDD-ifte™ SSCr Pa dGt jUridi5ka Planet utan att det för att fält fullgöra

uppgifters snarare ar av betydelse att äga livserfarenhet och moget om
Strafflagberedningen.

Beredningen avgav år 1948 förslag till lagstiftning

råtr(Tourf948U4nofTfa Cller e“er§e PåfÖljd fÖF br0U S3mt °m efter§ift

(^°U 194 40)'' 1 fraSa om åtalseftergift innebar förslaget, att gäl
samh

H T °m 1 RB 2°: 7 SkullC f]yttas tiH ^rafflagen och att

samband darmed möjligheterna att efterge åtal skulle väsentligt vidgas.

Förslaget har ke foranlett annan Kungl. Maj;ts åtgärd -n aU Jt rerJte_

ats för yttrande till atskilhga myndigheter och organisationer.

Fragan om vidgade möjligheter att efterge åtal upptogs på nytt i beredningens

år 1953 avgivna betänkande om enhetligt frihetsstraff m. m och

bär aven behandlats i beredningens slutbetänkande. Det förslag, somTdetta

slkT dC ar.fra™la§ts 1 sistnämnda betänkande, överensstämmer i huvudsak

med vad beredningen föreslog år 1953. Förslaget innebär, att i RB 20- 7

dar den i punkt 1 stadgade rätten att meddela åtalseftergift även i fortattnmgen

forutsattes skola avse brott, som är belagda endast med böter —

som mSkr]1Va! befo§enhet för riksåklagaren att efterge åtal i fråga om brott,

dessaTllTäfhf Tö T861"6'' SåS°m förutsättnin§ fÖT åtalseftergift skall i

dessa fall galla, att det ar uppenbart att påföljd ej erfordras för att avhålla

den misstänkte från vidare brottslighet och att det ej heller ur allmän syn
p

nkt ar påkallat, att åtal väckes. I slutbetänkandet föreslår beredningen

om lZLV SaS°m 6n Tjd aV dC däFi föresla§na ändrade bestämmelserna

sk n h ?d f? av psyklskt abnorma lagöverträdare — att i RB 20: 7 även

11 regleras fragan om åtalseftergift, då den misstänkte har begått brottet

under inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet.

i 1953åendh beb0Ve*,av vfid§ade löjligheter att efterge åtal har beredningen

i 19o3 ars betänkande anfört följande:

SnavJ" 8tadSand.e°”’ fält att meddela åtalseftergift i

edning är angeläget''att piföljd tfr ÄSSÄÄtlC

de som ka» orsakas av en rä,,e§gä„g

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 141

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

landena kan vidare stundom vara sådana att det med hansyn till fallets beskaffenhet

framstår såsom anstötligt att åtal vackes. Åklagaren bor icke

tvingas att väcka åtal i fall då en rättegång enligt en välgrundad allmän opinion

skulle vara upprörande. För närvarande torde i dylika fall understundom

åtal undgås därigenom att åklagaren ställer kraven pa bevisning hogie

än eljest. En sådan lösning av problemet kan emellertid ej anses tillfredsställande.

En allmän bestämmelse om ratt att meddela åtalseftergift bor da

finnas. Eftersom det ur allmän synpunkt är angelaget att det anfortros åt

domstol att avgöra om påföljd skall folja eller ej, bor atalseftergiftsbesta - melsen tillämpas enbart i sådana fall, da en lagfonng ar förbunden med

särskilda nackdelar som ej kan undanröjas genom ett beslut om påföljdseftergift

av domstolen. Att bestämmelsen blir tillämplig endast i undantagsfall

är icke något skäl mot densamma.

Beredningen understryker vidare, att åtal ej får efterges, om det kan skada

tilltron till rättsväsendets objektivitet.

Yttrandena. I yttrandena över 1953 års betänkande tillstyrktes

den av beredningen föreslagna allmänna befogenheten för riksåklagaren att

efterge åtal av flertalet remissorgan, däribland riksåklagarämbetet, Svea hovrätt,

socialstyrelsen, länsstyrelsen i Kronobergs län, statsåklagaren i Göteborg

och Föreningen Sveriges landsfogdar.

Riksåklagarämbetet anförde:

Det kan icke råda något tvivel om att fall finnas, där åtal och dom framstå

antingen som direkt stötande för rättsmedvetandet eller som meningslösa

med hänsyn till det ändamål som man enligt modern uppfattning vill uppnå

med straffet. Syftet att i dylika fall befria lagöverträdaren från undergåendet

av påföljden kan tillgodoses såväl genom åtalseftergift som genom

påföljdseftergift. ....

Det är emellertid tydligt, att påföljdseftergift i manga fall icke kan ersatta

åtalseftergift. Beträffande kanske flertalet av dem, för vilka påföljdseftergift

kan komma i fråga, är det nämligen icke domen utan den av åtalet föranledda

inställelsen inför domstol och den därmed sammanhängande offentligheten

som träffar hårdast. Det syfte som man vill nå med institutet åtalseftergift

skulle därför i många fall i väsentlig man förfelas, om lagöverträdaren

skulle behöva figurera i en offentlig rättegång. Med den utformning,

som den generella åtalseftergiften erhållit i beredningens förslag, enligt vilket

prövningen förlagts till riksåklagaren, torde de invändningar av principiell

art, som i remissyttrandena över 1948 års promemoria framförts mot

institutet, ha förlorat det mesta av sin bärkraft.

Statsåklagaren i Göteborg anförde i fråga om möjligheten att förena en

allmän regel om åtalseftergift med principen om allas likhet inför lagen:

I diskussionen om införande av en generell regel om åtalseftergift har argumentet,

att en sådan rätt skulle innebära fara för principen om allas likhet

inför lagen, spelat en framträdande roll. Häremot kan anföras att erfarenheterna

från Norge och Danmark, där åtalseftergift under lång tid praktiserats

i en betydligt större omfattning än som ifrågasatts hos oss, ej ge något

stöd för farhågor i denna riktning. Med hänsyn till den nära överensstämmelsen

med nämnda länder på såväl rättsväsendets område som inom

andra grenar av samhällelig verksamhet, synes där rådande lagstiftning och

praxis beträffande tillämpningen av åtalseftergift ur olika synpunkter vara

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

värd en ingående uppmärksamhet, då nu frågan upptages till lagstiftning

rörande s^ana* alt &n? °~'' i^urisS^^^SÄ

tnteU Hli^t allmänna spörsmål som eventuella återverkningar av insti
som^nnil^h

S Pa Prmc}Pen om allas likhet inför lagen. De invändningar

som under åberopande av faran för en rubbning av denna princip framförts

1 Vär torde i Ss ZsfrlcknTng

villutsäa^nrf ''X upplåning, som saknar reellt underlag. Vad principen

giiiipSpililli

™ ÄÄS Vid - “gor

åklagaren^6 beh°Vet " mötli*heter 1111 åtalseftergift anförde stals
s^et^allmänt

khn°förå^landekatt

som i ÄttS 4USSf.1 v£Vmä~tram ,m e« avgörande,

åtal dessutom ansetts kunna ^ ! X an nn§a omfattning har

grundsats uppfattade regeln »minim aS med St(id av den såsom allmän rättsvelaktigt

i måni fall anftötli^ ^ "T1 ?.raetor»- På så sätt ha otvi
kunnat

undvikas. U g resultat av legahtetsprmcipens tillämpning

ÄÄrrÄ1 - —-:

drS, f5rslag anmildes »

fonden i r i k N°rrhmd> länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län landsJmfundet

^ '' FÖrenin<>en Mrad,hövdingar och Advokat
Justitiekanslersämbetet

anförde:

U^äMnTnS«4M SÄtfo^nfMl?da-^,än^"del ln"eb" > *»-

utarbetade. Flera av de invänrini*11^ av eft.ergiftsinstitutet än det tidigare

ha nu fallit eller minskat i betydelse’ ScTpieh^a m0t förslaget,

betet emellertid för sin del allthimt f anser justitiekanslersäm
för

att dett, insäntuppt.gifKst mannen Tv S.nric“?*,skil föreligg,

tutet lättare komma att erhålla en festal?n?g« E §å y? Va mfort kan insti’

särskilt beträffande allas likhet inför lagen.8’ ^ medforde allvarliga vådor,

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 143

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Föreningen Sveriges häradshövdingar yttrade:

Tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen om åtalseftergift lär undernormala^örhållanden

måhända icke erbjuda särskilt stora svanghe er

Saken kan emellertid komma att te sig annoriunda i ett upprört och oro gt

läge Domstolarna äro — främst på grund av den dar tillämpade offentlig

hetsprincipen, den bättre tillgången till utredning och instanso

bättre än riksåklagaren lämpade att taga emot tornar och motstå påtryck

“gar- Såsom''ett väsentligt skäl att införa åtalseftergift vid s.da» av

domstols rätt att eftergiva påföljd har beredningen anfört att ctet na

oån« kan vara önskvärt att bespara gärningsmännen det svara psykiska li

dande, som kan orsakas av en rättegång. Betydelsen av detta argument bor

dock icke överskattas. Vidare torde det forhalla sig sa att den upprätte s

gärningsmannen i skydd av offentligheten och instansordningen får om

domstol efterger påföljd synes vara mera oantastlig och för

värdefull än den han kan erhålla genom åtalseftergift. Da härtill kommer,

att bestämmelserna om åtalseftergift äro avsedda blott för salisynta undantagsfall,

vill föreningen ifrågasätta, huruvida det ar lämpligt att vid sidan

av- domstols rätt att nedsätta eller eftergiva påföljd infora den foreslaöna

rätten till åtalseftergift.

Advokatsamfundet, som underströk att det ur principiell synpunkt var

fråga om ett lagstiftningsspörsmål av stor vikt, anförde:

Till en början måste man uppställa frågan huruvida, om förslaget rörande

rätt för domstol att eftergiva påföljd genomföres, något behov av bestämmelser

om utvidgad rätt att meddela åtalseftergift verkligen föreligger. Denna

fråga synes man böra besvara så, att en utvidgning av möjligheterna att

eftergiva åtal är onödig, såvitt därigenom icke åsyftas att vinna annat resultat

än att gärningsmannen skall undgå påföljd. Vad nu sagts synes också vara

beredningens ståndpunkt. Beredningen uttalar nämligen att den delar

uppfattningen att en bestämmelse om påföljdseftergift bör täcka de fall, där

det av någon anledning är angeläget att påföljd för en brottslig gärning ej

inträder. En utvidgning av möjligheterna att meddela åtalseftergift kan då

icke motiveras med annat än att fall skulle kunna tänkas förekomma, där

det av någon anledning vore angeläget att undvika icke blott påföljden utan

redan själva åtalet. I sitt tidigare betänkande antydde beredningen att en

vidgad rätt till åtalseftergift kunde vara motiverad av hänsyn till målsäganden

och till intresset att kunna effektivt bekämpa utpressningsbrottet. Styrelsen

fann denna tanke tilltalande och tillstyrkte rätt för riksåklagaren att

i dessa två fall meddela åtalseftergift. Styrelsen är alltjämt av samma uppfattning.

När det gäller frågan huruvida rätten att meddela åtalseftergift bör

utsträckas till att avse även andra fall, har beredningen i det nu remitterade

betänkandet gjort ett uttalande, mot vilket styrelsen måste starkt reagera. Beredningen

anför nämligen att åklagaren icke bör tvingas att väcka åtal i fall

då en rättegång enligt en välgrundad allmän opinion skulle vara upprörande.

Om beredningen nöjt sig med att säga att åtal icke borde väckas, när riksåklagaren

funne en rättegång upprörande, hade mindre varit att säga om

uttalandet. Antydan om lämpligheten att taga hänsyn till den s. k. allmänna

opinionen är däremot ägnat att ingiva de allvarligaste betänkligheter. Om i

ett demokratiskt samhälle den allmänna opinionen kräver en lagändring, må

statsmakterna sörja för att denna ändring kommer till stånd, men om den

allmänna opinionen kräver att en brottsling icke skall åtalas, då är man inne

på farliga vägar, om man böjer sig för detta.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

~Y0m tilIStyrkte en utvidgning av möjligheterna till

sln tm T mn 3VSeende å fal1’ där eftergift är m°tiverad av hän
}

till malsaganden eller till intresset att kunna effektivt bekämpa utpress
ngsbrottet

— framhöll i sitt yttrande även, att tillämpningen av et^stad
ftt

iTt f d6n föresla§na räckvidden kunde vara ägnad

enkannerligen d- högsta åklagarmyn
Hovrattcn

för övre Norrland hyste betänkligheter mot förslaget bl a

”erkattet^aHm- h\ vid Prövnin8 av åtalseftergift icke är un
k

n ol 6kta tillSyn °Ch att all“änheten därför ibland

an komma att draga provningens säkerhet och objektivitet i tvivelsmål

borsiaget avstyrkte5 helt av hovrätterna över Skåne och Blekte oTför

in i StorlZ (maj°nt/eten;)'' °verståthållarämbetet, kriminalpolisintenden,

triri,khT lansstlJreIsen '' Skaraborgs län och Föreningen Sveriges

ninctub /ttrffndena aV dCSSa remissorgan framhölls särskilt, att prövningen

huruvida påföljd skall följa eller ej bör tillkomma domstol, för att

astä mojliga garanti för säkerhet och objektivitet skall skapas.

^erlLTrzirkiC/"3^6 årS fÖFSlag anfÖrdC

np^vägS^inluno^av kunna vara »renade med att åtal väckes,

gs*S$cr*3!?glSSSffi£S

aÄspSSÄgSSSSSS®

ninasnmlfpn k 3S På T ratts®kiPning särskilt inom straffrätten. Att gärtordeTr^mst

beronT^^rlt?^ Hdande genom ett domstolsförfarande

gen°mrSreS’ k“ “"*™> «>''

Föreningen Sveriges stadsfiskaler anförde:

,k2S K ^ed.den,praktiska erfarenhet, som står föreningen till huds

som talår f f kfa bteSIfra fragan om nå§ot faktiskt behov framkommit

hé,,a. a„ na/de?

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 145

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

väcka talan inför domstol, t. ex. i de fall där det tillgripna beloppet är ytterst

ringa och omständigheterna giva stöd för antagandet, att tillgreppet

förövats mera av tanklöshet än brottslig vilja. Andra exempel kunna andraoas

från specialstraffrättens område. Att föreningen ändock staller sig tveksam

även härtill är att fallen äro fåtaliga och några storre olagenheter harav

icke ha förmärkts. Eu särskild lagstiftning torde därför knappast vara nödvändig.

När det däremot gäller brott, som skola följas av frihetsstratt, staller

sig problemet helt annorlunda. De angrepp, som genom dylika brott riktats

mot samhällsordningen måste med hänsyn till att frihetsstraff skall

följa bedömas som allvarliga. Med hänsyn härtill synes det betänkligt, att

frågan om påföljd för den som övertygats om brottslig gärning genoin den

föreslagna utvidgningen av institutet åtalseftergift skall frånryckas aomstolarna

och läggas hos åklagare. För det första bryter man härigenom mot

den viktiga principen att fråga om åläggande av straff eller icke bor åvila

domstolarna. Dessutom sättes offentlighetsprincipen ur spel, da handläggningen

av ärende angående åtalseftergift icke är offentlig. Det senare synes

emellertid vara ett av de starkaste skälen för förespråkarna för den föreslagna

åtalseftergiften, då man härigenom velat undvika åtal, som skulle

kunna verka anstötligt. Här kan anmärkas, att ju högre social position någon

besitter, desto mer skrämmande ter sig en offentlig rättegång för denne.

På grund härav finnes risk för, att just dessa kategorier och framfor allt

dessas försvarare komma att göra allt för att utverka åtalseftergift. För det

andra synes det anmärkningsvärt, att när man i kriminalprocessen accepterat

den muntliga principen, man nu är beredd, då det gäller den viktiga

frågan huruvida någon, som bevisligen gjort sig skyldig till ett allvarligt

brott, skall ställas till ansvar eller erhålla åtalseftergift, att återgå till att

fatta beslut å handlingarna. Även om den misstänkte skulle beredas tillfälle

att utveckla sina synpunkter, måste detta ske inför en enda person, som

både är åklagare och domare. Man har därför anledning frukta, att hur

snäva regler som än begränsar detta instituts tillämpningsområde, det kommer

att bliva mycket svårt, att träffa ett materiellt riktigt avgörande i varje

särskilt fall. Och om beslutet om åtalseftergift i något fall skulle komma

till allmänhetens kännedom, kan med kännedom om allmänhetens djupa

känsla för »allas likhet inför lagen», förutsättas uppkomma en livlig diskussion,

om denna princip följts i det aktuella fallet. Att dylika diskussioner

icke äro ägnade att stärka tilltron till rättssamhället är uppenbart. Det

kan dessutom enligt föreningens uppfattning mycket starkt ifrågasättas, om

de intressen, som äro avsedda att tillgodoses genom den föreslagna åtalseftergiften

äro av den vikt för samhället, att man för att uppnå detta syfte

skulle behöva göra avsteg från principen om åtalsplikt. Det kan icke nog

understrykas, att denna princip varit av utomordentligt värde för åklagarna

att hänvisa till vid sina åtalsbeslut.

Flera av de remissorgan, som tillstyrkte beredningens förslag, bland dem

riksåklagarämbetet, Svea hovrätt, Göta hovrätt, stat såklagar en i Malmö

och landsfogden i Södermanlands län, fann det vara till fördel för förslaget

att prövningen av frågor om åtalseftergift lagts hos riksåklagaren.

Några remissinstanser ansåg emellertid, att denna prövning borde kunna

överlåtas åt andra åklagare än riksåklagaren. Det framhölls därvid, att en

decentralisering är befogad, emedan riksåklagarens arbetsbörda eljest skulle

väsentligt ökas.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Landsfogden i Gävleborgs län fann den mest praktiska lösningen av

kompetensfrågan vara den, att till distriktsåklagarnas prövning hänföres

hksom hdtdls de s. k. bötesbrotten, att åt statsåklagarna uppdrages att

verkställa prövning av sådana fall, då maximistraffet uppgår till fängelse i

bogst sex månader eller då det är uppenbart att, i händelse av åtal, strängare

straff an böter ej kommer att ådömas, samt att, därest ytterligare utvidgning

av åtalseftergiftsinstitutet anses erforderlig, prövningen överlåes

till riksåklagaren. Landsfogden i Norrbottens län ansåg, att åtalsprövnmgen

bor anfortros åt statsåklagarna men att, sedan en stadgad praxis

utbildats, prövningen kan anförtros åt distriktsåklagarna. Polisintendenten

i Hälsingborg, som anmärkte att man i frågor om åtalseftergift i praklken

komme att få lita till distriktsåklagarnas omdöme, förordade att eftergift

i alla fall skall få meddelas av distriktsåklagare eller av denne efter

förande av statsåklagaren och att, om avgörandet skall förbehållas riksåklagaren,

det bör gälla brott, för vilka icke enligt brottsbalken kan fölia

lagre straff än fängelse i ett år.

1 S‘na yttranden över beredningens slutbetänkande förklarar

Gota hovrätt och Föreningen Sveriges landsfiskaler, att de icke bär

nagon erinran mot förslaget till ändring av RB 20: 7. Hovrätten över Skåne

och Blekinge samt Föreningarna Sveriges häradshövdingar och Sveriqes

landsfogdar hänvisar till sina yttranden över 1953 års förslag. Den föreslagna

möjligheten för riksåklagaren att efterge åtal tillstyrkes även av

statsaklagaren i Stockholm och landsfogden i Malmöhus län.

Hovratten for Vastra Sverige (majoriteten), som erinrar om de principiella

betänkligheter hovrätten anförde i sitt yttrande över 1953 års förslag,

anser att utrymme finnes för en viss vidgning av den i punkt 1 av

RB 20: 7 reglerade möjligheten till åtalseftergift. Hovrätten har därvid

narmast i tanke förseelser, beträffande vilka fängelse visserligen ingår i

straffskalan men som i det aktuella fallet för skyller på sin höjd ett ringa

bötesstraff. Hovrätten anför vidare:

,,.I-f,et.ta sammanhang må påpekas att de av beredningen uppställda förutsattnmgärna

för åtalseftergift beträffande brott, varå kan följa fängellört

k7naffPiaSt-n°rdve .Sk''ffja »ig nämnvärt från dem som för närvarande en,

i+ i V . g*j beträffande brott, varå endast böter kunna följa. Ehuru

st.ad§ande, darom ej finnes, kräves givetvis jämväl för åtalsu

sn a aV ®lsttaa?\nda ?laSet 1 Princip att påföljd ej erfordras för att avhålla

den misstankte från vidare brottslighet. Ifrågasättas kan därför om

icke en utvidgning av möjligheten till åtalseftergift i första hand bör ske

3tt ?Gt .n?.VaTande. stadgandet i 7 § 1 även får gälla brott, varå kan

olja fängelse i förslagsvis högst 6 månader, möjligen ett år. Hinder synes

™ wwa 3 “0t att f^gaa om åtalseftergift beträffande sistnämnda slag

av brott får provas av distriktsåklagare.

Hovrätten, som avstyrker att åtalseftergift skall få ske även beträffande

svårare brott, yttrar härom:

Rpapl^p1 aVn Cn Fnge- fi?rt deSSa fal1 torde eJ vara särskilt framträdande.

Regeln kan hos allmänheten ge upphov till misstro mot åklagarmyndig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 147

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

hetens objektivitet. Vidare kan förhandenvaron av en dylik regel på ett helt

annat sätt än regeln om påföljdseftergift leda till att framtida lagstiftare

ej finna det angeläget att draga tydliga gränser mellan straffbara och straftfria

gärningar. En tendens i dylik riktning torde för ovngt redan nu vara

märkbar. Betänkligt skulle även vara om åklagarmyndigheten med stöd a\

en allmän regel om åtalseftergift skulle finna skal att efter egna knminalpolitiska

överväganden helt undantaga vissa brottstyper från åtal. Slutligen

bör understrykas att en allmän regel om åtalseftergift, särskilt under labila

förhållanden, kan bidraga till att politiska överväganden och direktiv från

regeringsmakten komma att inverka vid prövningen av atalstragor.

Om en bestämmelse motsvarande den föreslagna införes, bör den enligt

hovrättens mening få en sådan avfattning, att eftergiftens utpräglade undantagskaraktär

kommer till markerat uttryck. Förutsättningarna för åtalseftergift

torde i första hand kunna anknytas till att det i det föreliggande

fallet med skäl kan antagas, att domstol ej skall fälla till ansvar för gär
-

ningen. . .

Även Föreningen Sveriges stadsfiskaler godtar en utvidgning av möjligheterna

att meddela åtalseftergift till att omfatta sådana fall, där även frihetsstraff

ingår i straffskalan men böter uppenbarligen skulle komma att

ådömas i händelse av lagföring. Föreningen avstyrker däremot förslaget,

att riksåklagaren skall kunna ge åtalseftergift i andra fall, och hänvisar

härvidlag till vad föreningen har anfört i sitt yttrande över 1953 års betänkande.

Justitiekansler sämbetet framhåller, att det faktiska behovet av den föreslagna

utvidgningen av möjligheterna till åtalseftergift ej har belysts.

Enligt ämbetet skulle en tydligare begränsning av det föreslagna nya stadgandet

ha ernåtts, om rätten till åtalseftergift kunde knytas till sådana

särskilda undantagssituationer, där det för rättskänslan ter sig stötande

att åtal anställes eller där det eljest ur allmän synpunkt är påkallat att

åtal icke sker.

Advokatsamfundet avstyrker, under åberopande av sitt yttrande över

1953 års förslag, den föreslagna regeln om åtalseftergift beträffande brott,

varå kan följa fängelse.

Beträffande frågan, på vilken åklagare det skall ankomma att fatta beslut

om åtalseftergift, uttalar landsfogden i Malmöhus län, att uppgiften

ulan olägenhet kan anförtros statsåklagarna. Stalsåklagaren i Malmö anser,

att statsåklagare bör kunna meddela åtalseftergift i fall, då endast böter

beräknas bli påföljden.

Vad i övrigt vid remissbehandlingen har anförts beträffande avfattningen

av RB 20:7 torde få redovisas, när förslag framlägges om följdändringar

till brottsbalken.

Departementschefen. Under allmänt åtal hör alla brott, som ej är uttryckligen

undantagna. Undantagen avser i huvudsak brott, där åtalsrätten har

tillagts målsägande.

I fråga om brotten under allmänt åtal gäller sedan gammalt i vårt land

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

s. k. absolut åtalsplikt för allmän åklagare. Regeln härom har i gällande rätt

tZT , T* ‘ RB 20: «■ vari att åklagare skall La ä brott!

" '' ™ allman! a*»''- De» absoluta åtalsplikten gäller emellertid icke

In “ rf"'' Ar allmänt åtal stad§at särskilt villkor, såsom till,

myndlghet eller anSlvelse av målsägande, skall enligt RB 20- 3 så
dant

villkor iakttagas. Men vidare kan jämlikt RB 20: 7 allmänt åtal av åklagare

eftergivas under vissa förutsättningar. Bortsett från vissa i punkt 2 av

sistnämnda lagrum behandlade fall — där brott har förövats innan den

straffan *6 d°mtS fÖ£fannat av honom förövat brott eller till fullo undergått

aff eller annan pafoljd for sådant brott — kan åklagare enligt punkt 1

fteröe allmän! atal, om å brottet icke kan följa svårare straff än böter och

punkt UPPCnba ’ 3tt den misstanktes lagföring ej är påkallad ur allmän syn
Aven

utanför rättegångsbalken finnes bestämmelser om åtalseftergift eller

Mal7aS/åalSpr°7ng; Varvid “W* finnes för åklagaren att underlåta

atal. Jag asyftar har lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga samt

hPtSarHSl?lUagd°mSfangelSelagen’ barnavårdslagen och lagen om nykterhetsvård.

Frän dessa bestämmelser, som har tillkommit av övervägande kri
mmaipohhska

skal och närmast hänför sig till regelsystemet föf de olika

aktionsformerna mot brott, bortser jag emellertid i detta sammanhang.

\ad angar brotten i den nuvarande strafflagen har ett litet antal, däribland

arekranknmgsbrotten, i åtalshänseende konstruerats såsom målsagandebrott.

Vid brotten under allmänt åtal, vilka alltså är de alldeles överagnnde

till antalet, har i vissa fall uppställts särskilda villkor för att allman

åklagare skall få väcka åtal. Sålunda kräves för att åtal skall få ske, i

... ra såsom vid olovlig underrättelseverksamhet, att Kungl. Mai :t

amnar tillstånd härtill, i andra fall, exempelvis vid hemfridsbrott, att målsagande

anger brottet till åtal och i andra åter, såsom vid olovligt förfogande,

att statsaklagaren finner åtal vara påkallat ur allmän synpunkt. Vid några

brottstyper fordras endast under vissa förutsättningar angivelse av målsägande,

t. ex. flertalet förmögenhetsbrott mot närstående. I flera av de fall

dar särskilt villkor har uppställts för allmänt åtal, har åklagare givits rätt

att utan hinder därav åtala brottet, om åtal finnes påkallat ur allmän

synpunkt. Som exempel härpå må nämnas ringare fall av misshandel, som

ej bär förövats å allmän plats. Även andra typer av villkor för allmänt

äta1 an de nu namnda finnes föreskrivna vid vissa i strafflagen behandlade

brott.

\dei! ^ straffrattskommittén föreslagna brottsbalken har konstruktionen

med malsagandebrott helt slopats. Alla gärningar, som har straffbelagts i balken,

skall salunda enligt förslaget höra under allmänt åtal. I vissa fall skall

emellertid galla särskilda villkor för att sådant åtal skall få utföras. Beträffande

brotten mot staten fordras tillstånd av Kungl. Maj:t vid vissa brott

som ror mecilem av kungahuset eller Sveriges förhållande till främmande

makt. I fråga om brotten mot enskild gäller att flertalet förmögenhetsbrott

mot närstående får åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse eller om

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 149

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

det vid särskild åtalsprövning finnes påkallat ur allmän synpunkt. Vid ett

stort antal andra brott mot enskild person föreslås allmänt åtal skola vara

tillåtet först efter sådan lämplighetsprövning från åklagarens sida. Atalsprövningen

skall göras av den åklagare, som enligt sin åklagarinstruktion

har att utföra åtal i målet.

De inskränkningar i den allmänna åtalsrätten, som straffrättskommitten

i överensstämmelse med gällande rätt hav föreslagit beträffande vissa

brott mot staten och flertalet förmögenhetsbrott mot närstående, har icke

föranlett några invändningar under remissbehandlingen. Ej heller jag har

något att erinra mot förslaget i denna del, och motsvarighet till nämnda

inskränkningar har därför upptagits i det nu föreliggande departements
förslaget.

0

Under remissbehandlingen har däremot framförts kritik från många håll

mot att i den omfattning, som straffrättskommitténs förslag innebär, utsträcka

regeln om att allmänt åtal tillätes endast när det vid särskild åtalsprövning

finnes påkallat ur allmän synpunkt att åtal väckes. Kritiken vilar

huvudsakligen på den uppfattningen, att den föreslagna ordningen kan satta

principen om allas likhet inför lagen och därmed rättsväsendets objektivitet

i fara. Ett par remissorgan har pekat på vådan av att använda åtalsprövning

såsom korrektiv mot alltför vida brottsbeskrivningar. Även farhågor

för att förslaget — vilket bl. a. innebär att särskild åtalsprövning skall

ske vid brott som nu är målsägande- eller angivelsebrott — skall medföra

en för stor ökning av polis- och åklagarmyndigheternas arbetsbörda framföres

från några håll.

Allmän enighet torde råda därom, att det — med undantag för sådana

ringa fall, där strafföreläggande kan användas — i regel bör tillkomma domstol

att besluta angående samhällsreaktionen mot brott. En sådan ordning

förutsätter, att åklagare i princip är skyldig att tala å brott, som kommer

till hans kännedom. Utan undantag kan emellertid denna princip icke upprätthållas,

och detta har ej heller från något håll satts i fråga under remissbehandlingen

av straffrättskommitténs och strafflagberedningens förslag. Vad

det i detta sammanhang gäller att avgöra är därför, i vilken utsträckning

och i vilka former undantag skall kunna göras från åklagares åtalsplikt, såvitt

avser brott som behandlas i brottsbalken; som tidigare nämnts bortses

därvid från inskränkningar i åtalsplikten av den art, som nu finnes i lagen

om eftergift av åtal mot vissa underåriga samt i vissa andra lagar.

Vad som anförts om att en diskretionär åtalsprövningsrätt för åldagarna

kan medföra vissa risker för att principen om allas likhet inför lagen eftersättes

är värt beaktande. Om ifrågavarande befogenhet ej ges alltför vid

ram samt utnyttjas objektivt och i möjligaste mån enhetligt, synes dock ej

vara anledning att räkna med konsekvenser av sådant art. Från denna utgångspunkt

hyser jag för egen del icke några större betänkligheter mot att

inom vissa gränser utvidga åklagarnas diskretionära prövningsrätt i förevarandc

avseende. Åklagarkåren i riket torde numera vara så väl kvalificerad,

att eu sådan utvidgning kan ske utan risk för att rättsväsendets objektivitet

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

skaU sattas i fara. Det förutsättes därvid att, i den män prövningsrätten

illkommer underordnade åklagare, viss kontroll över tillämpningen sker

från oyerakiagarnas oeh riksåklagarämbetets sida. Såsom detta ämbete har

framhalht i sitt remissyttrande över kommitténs betänkande har åklagarna

redan nu att i vid omfattning företaga skönsmässiga bedömanden, och°några

vådor har veterligen icke föranletts härav. Det nu anförda innebär likväl

J?§ Strax ska11 återkomma till, att jag vill förorda att regler om

föreslagit Pr°Vmng ^ ““ Ctt Så St°rt antaI brott> som kommittén har

Jag vilt instamma i vad ett par remissorgan har anfört därom, att åtalsprovning

icke bör användas för att korrigera alltför vida brottsbeskrivningar

Under remissbehandlingen av straffrättskommitténs förslag har i en del

fall framförts kritik mot alltför vaga och tänjbara brottsbeskrivningar. Såsom

framhållits^ av föredragande departementschefen vid 1958 års lagrådsremiss

har vid överarbetningen av kommitténs förslag särskilt eftersträvats

att bota de brister, som kan anses ha förefunnits i detta avseende. Det är

emellertid uppenbart, att med de relativt allmänt utformade brottsbeskrivningar,

som med hänsyn till nutida komplicerade samhällsförhållanden måste

ges i åtskilliga fall, det stundom inträffar att gärningar, som i och för sig

uppfyller rekvisiten för visst brott, framstår som så föga straffvärda, att åtal

bor kunna underlåtas. Det är alltså här fråga om gärningar, vilka är avsevart

ringare an de flesta andra som faller under straffbudet. I dessa fall är

det i allmänhet från såväl allmänpreventiv som individualpreventiv synpunkt

tillfyllest med den varning, som polisens och åklagarens utredning

angående gärningen innebär.

För att undantaga nu åsyftade fall från den absoluta åtalsplikten lämpar

sig systemet med särskild åtalsprövning, som föreskrives vid vissa brott,

ej så val. Fall av denna art kan förekomma även vid andra brott än dem,''

till vilka straffrättskommittén bär knutit regler om åtalsprövning, och

framför allt rid brott, där straffskalan innehåller böter. Att ge regler om

åtalsprövning vid alla sådana brott är emellertid icke någon från lagteknisk

synpunkt lämplig lösning. En bättre utväg synes vara, att möjligheterna att

meddela åtalseftergift enligt RB 20: 7 något vidgas. Jag återkommer strax

till denna fråga. Med den nu antydda lösningen erfordras i brottsbalken regler

om särskild åtalsprövning endast i sådana fall, där skälen att begränsa

allmän åklagares rätt eller skyldighet att anställa åtal hänför sig till visst

eller vissa brott och äger samband med brottstypen som sådan. Som exempel

pa sådana brott må nämnas fosterfördrivning av kvinnan själv (3 kap

4 §) och olovligt förfogande (10 kap. 4 §).

Ett ingalunda oviktigt spörsmål, när det gäller åtalsreglernas utformning,

ar deras mverkan på polis- och åklagarmyndigheternas arbetsbörda. I detta

hanseende torde någon större skillnad icke föreligga mellan regler om särskild

åtalsprövning och bestämmelserna om åtalseftergift. Under remissbehandlingen

av straffrättskommitténs betänkande har emellertid från flera

hall yrkats, att konstruktionen med målsägande- och angivelsebrott skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 151

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

i vissa fall bibehållas, för att icke kommitténs förslag skall leda till en för

stor belastning av nämnda myndigheter. Dessa yrkanden hanfor sig till vissa

frekventa brottstyper, närmast ärekränknings-, hemfrids- och misshandelsbrotten,

och avser beträffande de sistnämnda lindrigare former, där gärningen

ej har förövats å allmän plats. Yrkanden i denna riktning motiveras

även av hänsyn till målsäganden, exempelvis vid hemfridsbrott och

misshandelsbrott inom hemmets väggar samt vid våldtäktsbrotten. Enligt

kommitténs förslag skall visserligen i de fall, då särskild åtalsprövmng är

föreskriven, åtal få väckas endast om det är påkallat ur allmän synpunkt,

och vid bedömandet härav skall även sådana omständigheter, som nu har

antytts, vinna beaktande. Under remissbehandlingen har emellertid framhållits,

att åklagarens prövning i allmänhet förutsätter att förundersökning

sker, och härigenom skulle åklagarnas och framför allt polisens arbetskrafter

komma att beträffande relativt lindrig brottslighet tagas i anspråk

i en utsträckning, som skulle inverka menligt på deras verksamhet

i övrigt.

Jag delar i allt väsentligt de synpunkter i fråga om åtal sreglernas utformning,

som sålunda har anförts. Såsom närmare kommer att framgå vid

redogörelsen för de särskilda bestämmelserna i det nu föreliggande departementsförslaget,

har däri ärekränkningsbrotten i princip konstruerats som

målsägandebrott och hemfridsbrotten, våldtäktsbrotten samt de lindrigare

formerna av misshandelsbrott, när gärningen ej har förövats å allmän plats,

såsom angivelsebrott. Även vid vissa andra brott förutsättes i regel för allmänt

åtal, att angivelse sker av målsäganden. Det har emellertid i allmänhet

icke överlåtits åt målsäganden att helt disponera över frågan, huruvida

åtal skall väckas. Med endast få undantag har nämligen vid nu ifrågavarande

brottstyper inrymts befogenhet för åklagaren att, om målsäganden ej

tar initiativ till brottets beivrande, väcka atal i de fall, då det finnes pakallat

ur allmän synpunkt. Den subsidiära åtalsrätt, som på detta sått har

tillagts åklagare, torde icke behöva föranleda, att förundersökning sker i

alla fall, där brott varom nu är fråga kommer till myndigheternas kännedom.

Eftersom det här i allmänhet gäller tämligen frekventa brott, torde

från åklagarsidan kunna till ledning för polismyndigheterna utfärdas anvisningar

rörande typfall, i vilka förundersökning bör anställas. Det ma i

detta sammanhang slutligen nämnas, att vid vållande till kroppsskada eller

sjukdom (3 kap. 8 §) åtalsregeln har utformats så, att — om brottet ej är

grovt _ för allmänt åtal i princip förutsättes såväl att angivelse sker som

att åklagaren finner åtal vara påkallat ur allmän synpunkt. Vid förtalsbrottet

(5 kap. 1 §) har öppnats möjlighet för åklagare att efter angivelse av

målsägande väcka åtal, om sådant av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän

synpunkt.

Såsom tidigare har omtalats, äger åklagare enligt RB 20: 7 punkt 1 efterge

allmänt åtal, om å brottet icke kan följa svårare straff än böter och det

är uppenbart, att den misstänktes lagföring ej är påkallad ur allmän synpunkt.

Syftet med detta stadgande är att skapa möjlighet att efterge åtal

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

vid ringare brott. Det räcker emellertid icke för åtalseftergift, att brottet

synes ringa utan i allmänhet kräves att omständigheter föreligger som gör

* d®n ‘[rå§avarande gärningen ter sig mindre straffvärd i jämförelse

d de flesta andra som faller under straffbudet. Med den utformning

straff i? , grr m u U h3r kan 3ngiVna SyftC tillgodoses endast i de fall, då

sb af fskalan för brottet innehåller enbart böter. Även vid andra brott, där

böter ingår i straffskalan, kan emellertid förekomma sådana ringa fall, som

. , Sl t3S’ °ch det ar enhSt min mening icke tillfredsställande, att den

tekmska utformningen av straffskalorna skall lägga hinder i vägen för

‘Sädana f“"; AU ‘ brottsbalken och inom specialstrafträtten geSa(rskl

d» straffskator för brott, som endast torsk,ifer

böter, ar icke nagon framkomlig väg att åstadkomma rättelse härvidlag

Vid avvägningen av straffskalorna måste hänsyn även tagas till de rätts
^

knUtna tU1 dGSSa Skal0r> såsom beträffande

preskription, domstolens sammansättning och tillämpligheten av åtskilliga

ett 3 16g Gr 1 rattegangsbalken. Jag anser med hänsyn härtill — liksom

par av de remissorgan, som har yttrat sig över strafflagberedningens slut
En^nakb

7 3tt 1 Stäl,eLen jämkning aV RB 20: 7 P»»kt 1 bör övervägal

lllmänt åt "t rSnmrf ^ ^ Ia§rummet Jämkades på det sättet, att

\ efte;gGVamVäl beträffande brott, för vilket jämte böter är

stadgat fängelse, under forutsättning, såvitt nu är i fråga, att i händelse av

ag oring svårare straff än böter uppenbarligen icke skulle komma att

adomas. Provningen av frågan om åtalseftergift skulle i dessa fall, till dess

deTutltd d3" VUnnitS rÖrande dCn Praktiska tillämpningen av

den utvidQade regeln, kunna läggas hos statsåklagare

Ilraf,fll8bierednin§en har fÖreslagit en ännu längre gående utvidgning

f f°-!lgheterna att efterge atal> innebärande att riksåklagaren under vissa

orutsattnmgar skall kunna efterge åtal oberoende av brottets svårhetsgrad

ores en sådan möjlighet, som på ett mera markant sätt än hittills har

om ide, de" a,bSOlUla älalsPlik*“. bär uppenbarligen tillämpnings
området

goras synnerligen begränsat. I den mån frihet från påföljd bör

medges för en straffbelagd gärning och denna icke är av mveket Undrig

v nne d I V aUm“"het '',ara “ «*». «''"> avgöres av domstil. Härigenom

“de basta garantierna för en allsidig bedömning av de förhållfnden

som bor inverka vid avgörandet. En bestämmelse, som ger domstol lätt att

i undantagsfall efterge påföljd, upptages också såsom tidigare omtalats i depaitementsf

or slaget. Som beredningen har uttalat, torde dock stundom före

Jafan3 ’ dar starka ^al talar för att själva domstolsprövningen undvikes

Jag anser darfor, i likhet med det övervägande antalet av de remiss™

som har yttrat sig over beredningens förslag, att ytterligare någon utvidg

hmf nV,7°J 8 3 att efterge åtal bör kunna övervägas. Slutlig ställning

harti 1 liksom till frågan om jämkning i förut antydd riktning av RB 20 f

punlct 1 far tagas vid utarbetandet av följdändringarna till brottsbalken

gift f °mmCr T61" aU behandlas de föreslagna reglerna om åtalseftergift

fråga om brott, begånget under inflytande av sinnessjukdom eller

annan psykisk abnormitet. sinnessjukdom eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 153

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Under remissbehandlingen av straffrättskommitténs förslag har från

några håll hemställts, att den närmare innebörden av uttrycket, att åtal

är påkallat »ur allmän synpunkt» klargöres; detta uttryck förekommer såväl

i de föreslagna reglerna om särskild åtalsprövning som i RB 20: 7 punkt

1. Såsom bl. a. riksåklagarämbetet har framhållit, möter det emellertid

med hänsyn till de vitt skilda förhållanden, som här kommer i betraktande,

svårigheter att ge en sammanfattande beskrivning. Genom den inskränkning

av området för särskild åtalsprövning, som jag förordar i förhållande

till straffrättskommitténs förslag, åstadkommes likväl i viss mån en snävare

ram för bedömandet av vad som ur allmän synpunkt är påkallat än

enligt kommittéförslaget. Beträffande innebörden av detta uttryck har i tidigare

lagstiftningsärenden framhållits, att bedömningen får ske med hänsyn

såväl till brottets art och straffets syfte som till omständigheterna vid

brottets begående. Det har också betonats att sociala hänsyn, exempelvis

till målsäganden, bör tagas. Om åklagaren överväger att väcka åtal för angivelsebrott

utan att angivelse har skett, bör uppenbarligen skälen för att

målsäganden ej angivit brottet till åtal beaktas.

Beträffande frågan om behörig åklagare i de fall särskild åtalsprövning

skall ske delar jag den av straffrättskommittén uttalade meningen, att åtalsprövningen

bör ankomma på den åklagare, som enligt sin instruktion har

att föra talan i målet. Denna lösning har också godtagits av flertalet remissinstanser.

Hur åklagaruppgifterna beträffande de i brottsbalken upptagna

brotten skall fördelas mellan statsåklagare och distriktsåklagare, bör

icke upptagas till närmare övervägande i detta sammanhang. Jag anser

emellertid, att frågan härom bör lösas i huvudsak efter de riktlinjer, som

riksåklagarämbetet har angivit i sitt remissyttrande över kommitténs förslag.

Innehållet i yttrandet härvidlag kommer att i vissa delar redovisas vid

redogörelsen för de särskilda bestämmelserna i departementsförslaget.

IV. Det fullständiga förslaget till brottsbalk

Allmän översikt

I lagrådsremissen år 1958 har upptagits två huvudavdelningar av brottsbalken,

av vilka den första innehåller inledande allmänna bestämmelser och

den andra stadganden om de särskilda brotten. I nu föreliggande förslag har

till ett enhetligt lagverk med benämningen brottsbalk sammanförts nämnda

båda huvudavdelningar och en tredje huvudavdelning, upptagande bestämmelserna

om brottspåföljderna.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i första och andra avdelningarna

kan jag i det väsentliga hänvisa till 1958 års lagrådsremiss.

Jag vill här endast beröra vissa frågor i anslutning till lagrådsgranskningen.

Omdaningen av brottssystemet har förberetts genom partiella strafflags
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

reformer, som genomförts åren 1942 och 1948. Det är endast beträffande

brotten mot person, som brottsbalksförslaget innehåller en mera genomgripande

revision. Lagrådet har vid sin granskning av 1958 års departementsforslag

icke funnit anledning föreslå några mera omfattande ändringar annat

an beträffande ärekränkningsbrotten och vissa brott mot familj, som i

gallande lag upptages i ett särskilt kapitel.

I fråga om ärekränkningsbrotten uttalar lagrådet som sin mening, att de
Pi^-mentSf°rSlage^

kriminaliserar sanna uppgifter om andra människor i

alltför vid omfattning, och förordar en omläggning av förslaget. För egen

del har jag ej kunnat ansluta mig till lagrådets lösning av ifrågavarande lagshftningsproblem

utan har funnit, att den tidigare uppläggningen i princip

bor bibehållas. Med hansyn till de erinringar, som lagrådet framfört, har

emellertid bestämmelserna i vissa hänseenden jämkats.

Straffrattskommittén hade i sitt förslag i anslutning till gällande lag uppta,

SnLett kapiteI anSående brott mot familj. Detta kapitel infördes likväl icke

i 19o8 ars departementsförslag. Föredragande departementschefen ansåg, att

ett par av brottstyperna i kapitlet borde såsom föråldrade utgå, medan de

återstående kunde överföras till andra kapitel i brottsbalken.

Enligt lagrådet är det visserligen obestridligt, att de brottstyper, som ansetts

föråldrade, har ringa frekvens. Möjligen kan dock detta, uttalar lagrådet,

till någon del bero på straffbestämmelserna. Att gärningarna i viss utsträckning

kan beivras enligt andra lagrum synes lagrådet icke utgöra tillräcklig

anledning att upphäva en i och för sig ändamålsenlig kriminalisering.

Lagrådet — som erinrar om att det nuvarande kapitlet om brott mot

amilj har sin motsvarighet i de nordiska grannländernas lagstiftning _

anser, att brottsbalken bör upptaga ett kapitel i ämnet som i huvudsak ansluter

sig till gällande lag och förordar, att ett sådant kapitel införes näst

efter kapitlet om sedlighetsbrott.

Jag har icke velat motsätta mig detta önskemål, och i det nu upprättade

förslaget har därför såsom 7 kap. införts bestämmelser om brott mot familj,

vilka i stort sett överensstämmer med de av straffrättskommittén föreslagna.

Som lagrådet framhållit har 1958 års departementsförslag gått längre än

kommitténs förslag, när det gällt att ge de kriminaliserade gärningarna särskilda

brottsbeteckningar. Det har synts lagrådet tydligt, att denna strävan

mott ganska stora redaktionella svårigheter, och lagrådet uttalar bl. a., att

en eljest naturlig indelning i straffskalor ibland har rubbats därför att frågan

om namngivningen inverkat. Lagrådet har på anförda skäl förordat, att

ur förslaget så långt möjligt uteslutes de brottsbeteckningar, som innehåller

attributet ringa, och att brottsbeteckningar för de grova fallen av gradindelade

brott icke utsättes annat än när sådana fall behandlas i en särskild paragraf.

r

I det nu föreliggande departementsförslaget har, med undantag endast i

fråga om ett par brott, lagrådets anvisningar beträffande brottsbeteckningarna

följts. Jag vill i detta sammanhang även uttala min anslutning till lagrådets

uppfattning, att domstolarna icke bör till brottsbeteckningen lägga

attributet grov eller ringa vid brott, som anses höra under en skala för grova

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 155

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

respektive ringa fall, vilken dock ej innehåller särskild brottsbeteckning. Det

är, bl. a. med hänsyn till registreringen i straffregistret, angeläget att domstolarna

i detta avseende handlar enhetligt.

I samband med frågan om brottsbeteckningarna har lagrådet upptagit ett

spörsmål om preskriptionstider vid sådana brott inom specialstraffrätten,

där straffskalan innehåller straffskärpning vid försvårande omständigheter

eller strafflindring vid mildrande omständigheter. Medan vid gradindelade

brott de olika graderna i de avseenden, där straffskalan spelar en roll, skall

behandlas som särskilda brott, hävdas det i anslutning till äldre doktrin,

säger lagrådet, att man i nämnda fall inom specialstraffrätten trots de

särskilda skalorna har att göra med allenast ett slags brott. Vid bedömande

av frågan om preskription skall man därför rätta sig efter maximum i straffskalan

för försvårande omständigheter. Lagrådet anser, att det bör närmare

undersökas huruvida man icke kan vid brottsbalkens införande i preskriptionshänseende

m. m. likställa den äldre och ofta praktiska typen av straffskalor

med den nya gradindelningen.

Ett brotts straffskala har betydelse — förutom däri att den anger de gränser,

inom vilka straff för brottet i regel skall utmätas — i flera olika hänseenden.

Ett sådant är preskriptionstidens längd, andra hänför sig till olika

regler i rättegångsbalken, såsom angående domstolens sammansättning, föiutsättningarna

för ingripande med häktning och andra tvångsåtgärder m. m.

När det nu gäller den typ av äldre straffskalor, som lagrådet åsyftat, synes

några tillämpningssvårigheter i angivna hänseenden icke föreligga. Såväl processlagberedningen

— i samband med förslaget till den nuvarande rättegångsbalken

— som straffrättskommittén och strafflagberedningen har gjort

sinsemellan överensstämmande uttalanden angående tolkningen härvidlag

(se strafflagberedningens slutbetänkande s. 117). Att i fråga om preskription

eller i annat särskilt avseende göra avsteg från denna tolkning, som för närvarande

synes vara ensartad i alla förekommande fall, bör enligt min mening

icke övervägas. En övergång över hela linjen till den ordning lagrådet

ifrågasatt kan å andra sidan icke ske utan en närmare undersökning, varvid

bl. a. en kartläggning torde böra göras av de berörda brotten. Då en sådan

undersökning skulle bli tämligen vidlyftig och det här är fråga om straffskalor

av en äldre typ, som även inom specialstraffrätten i stor utsträckning

har ersatts av gradindelade brott och efter hand torde komma att helt försvinna,

har jag icke ansett mig böra biträda lagrådets hemställan i denna

del.

Vad lagrådet anfört om den nuvarande metoden att inom straff skalorna

utsätta tillämpliga straff i viss ordning, t. ex. fängelse före böter, för att ge

domstolarna viss vägledning angående lagstiftarens bedömning av brottstypen,

har ej föranlett mig att frångå den ståndpunkt, som i detta hänseende

har intagits i 1958 års departementsförslag. Det måste starkt betvivlas,

att en utformning av straffskalorna efter nämnda metod innebär någon

egentlig vägledning för de rättstillämpande myndigheterna. Härför torde omständigheterna

i de fall, som kommer under bedömande, vara alltför skiftande.

"såsom lagrådet framhållit minskas för övrigt utrymmet för metoden

s. 156 Kontrollera mot PDF

156 C

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

i och med att straffarbete utmönstras. En lämpligare metod är enligt min

mening att såsom redan i stor utsträckning har skett i strafflagen och

aven börjat ske inom specialstraffrätten — i vissa fall gradindela brotten.

Denna metod har kommit till vidgad användning i det nu föreliggande departementsförslaget.

I fråga om val mellan olika straffarter ges domsto
■7acnLharUt°Ver

V1SS lednin& 1 det stadgande, som har upptagits i 1 kap

7 §- Med hänsyn till det anförda vidhålles förslaget att i de straffskalor, som

innehåller mer än en straffart, den lindrigaste straffarten alltid nämnes

forst. Jag vill understryka att därmed icke åsyftas någon ändrad straffmätmngspraxis.

Lagrådets önskemål, att man i större utsträckning än enligt det tidigare

remitterade forslaget skall i straffskalorna använda ett års fängelse som

maximum, har beaktats i det förslag som nu utarbetats.

Vid 1958 års lagrådsremiss berörde föredragande departementschefen frågan,

huruvida i den blivande brottsbalkens avdelning angående reaktionsormerna

skulle upptagas en allmän bestämmelse om nedsättning eller efferg-i/f

av påföljd. Om så skedde, vore det enligt departementschefen måhända

icke uteslutet att sådana föreskrifter om påföljdseftergift i speciella fall,

straffrättskommittén upptagit i sitt förslag till brottsbalk, bleve överflödiga.

Med hänsyn härtill upptogs tills vidare icke i 1958 års departementsforslag

en av kommittén föreslagen regel angående bedömandet av gärnine,

som forovas med samtycke av den mot vilken gärningen riktas, och ej heller

en regel om möjlighet att från påföljd fria kvinna, som själv fördrivit sitt

foster. Av samma anledning fick tills vidare utgå föreslagna regler angående

nvilligt avvärjande av fara i vissa fall och angående förövande under krig

av gärning som enligt gärningsmannens uppfattning var tillåten jämiikt

krigsbruk.

I lagrådets utlåtande över 1958 års departementsförslag framhålles, att

det vid lagrådets granskning i flera fall har framstått som en brist att sådana

bestämmelser som de nyssnämnda icke i enlighet med straffrättskommitténs

förslag återfinnes i anslutning till brottsbeskrivningarna. Bestämmelserna

framträder sakligt sett som en viktig begränsning av kriminaliseringen

i de särskilda kapitlen, och det är därför enligt lagrådets mening

mindre lämpligt att rycka ut bestämmelserna ur sitt samband med

brottsparagraferna. Om frihet från straff kommer att stadgas av skäl som

hanfor sig endast till vissa lagrum, måste det också, uttalar lagrådet, rent

praktiskt sett vara bättre att upptaga bestämmelser därom i de särskilda

kapitlen an att införa en katalog över sådana speciella fall i någon senare

avdelning av brottsbalken.

Som jag tidigare omtalat och närmare kommer att beröra i det följande

föreslås i brottsbalkens tredje huvudavdelning en allmän befogenhet för

domstol att nedsätta eller helt efterge påföljd för brott. Denna befogenhet

maste emellertid med nödvändighet göras mycket snäv och är avsedd att

tillampas endast i rena undantagsfall. Jag har därför i likhet med lagrådet

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 157

Kungl. Maj:ls proposition nr 10 år 1962

kommit till den uppfattningen, att vid sidan av den föreslagna allmänna

befogenheten bör bibehållas föreskrifter om nedsättning eller eftergift av

påföljd i vissa speciella fall. Dessa föreskrifter bör, såsom lagrådet framhållit,

upptagas i anslutning till de brottsbeskrivningar, till vilka föreskrifterna

hänför sig. Av de förut omnämnda, i 1958 års lagrådsremiss uteslutna

bestämmelserna har jag därför nu i brottsbalkens andra huvudavdelning

upptagit alla utom den, som avser betydelsen av samtycke utav den mot

vilken en gärning riktas. Någon sådan bestämmelse har jag — av skal, som

kommer att redovisas i ett senare sammanhang — icke ansett böra införas

i brottsbalken.

En annan grupp regler, som återfanns i straffrättskommitténs förslag till

brottsbalk men ej upptogs i 1958 års departementsförslag, var såsom redan

omtalats de regler genom vilka stadgades begränsningar i den allmänna

åtalsrätten. Hela frågan om åtalsprövningen uppsköts till ett senare skede.

Departementschefen uttalade därvid, att det för övrigt ur systematisk synpunkt

syntes riktigast att i kapitlen om de särskilda brotten upptaga allenast

själva brottsbeskrivningarna. Åtalsreglerna kunde lämpligen sammanföras i

ett särskilt kapitel i slutet av balken.

Lagrådet framhåller, att en sådan uppdelning som den nyss angivna visserligen

är teoretiskt försvarlig men att lagrådet av väsentligen samma skäl,

som lagrådet anfört beträffande straffrihetsgrunder vid speciella brott, håller

före, att den praktiska fördelen av det system i fråga om åtalsreglernas

placering, som införts redan genom 1942 och 1948 års straff lagsreformer,

är så stor att man icke bör bryta däremot utan mera vägande skäl.

Jag har även på denna punkt ansett mig böra följa lagrådets förslag, och

jag vill alltså förorda, att åtalsreglerna bibehålies i de särskilda kapitlen.

Härigenom har också kunnat undvikas att utbygga brottsbalken med en

fjärde huvudavdelning, avseende åtalsbestämmelser och andra bestämmelser

av processuell natur.

Brottsbalkens första kapitel har i det nu föreliggande förslaget kompletterats

med vissa bestämmelser, som har nära samband med reaktionssystemets

utformning och därför icke ansetts böra behandlas förrän i anslutning

till strafflagberedningens förslag. Dessa bestämmelser avser bl. a. sådana

konkurrensspörsmål, som uppstår då någon samtidigt skall dömas till påföljd

för flera brott. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att lagrådet

vid granskningen av 1958 års departementsförslag avstått från att uttala

sig om den i 1 kap. föreslagna regeln om självförvållat rus, vilken ansetts

böra bedömas i samband med de bestämmelser, som skall ersätta SL 5: 5.

I enlighet med lagrådets hemställan har i kapitlet om ämbetsbrott införts

vissa bestämmelser om påföljderna för ämbets- och tjänstemän, som straffrättskommittén

hade upptagit i sitt förslag men som vid remissen till lagrådet

av 1958 års departementsförslag avsågs skola överföras till brottsbalkens

blivande tredje huvudavdelning.

Mitt ställningstagande till vad lagrådet i övrigt har anfört beträffande de

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

båda f,°/Sla huvudavdelningarna kommer att redovisas i det följande vid de

särskilda bestämmelserna i förslaget. Utöver vad där sägs har vidtagits vissa

redaktionella jamknmgar.

*rV? a v d ® 1 n 1 n § e n i det nu föreliggande fullständiga brottsbalksrslaget

bär rubriken Om påföljderna. Avdelningen har disponerats i

naja överensstämmelse med den av strafflagberedningen föreslagna skyddsagen.

Liksom i denna behandlas i de två första kapitlen av nämnda huvud
rT«a

aTlmän .°f^. jangelse och 1 de närmast följande fem kapitlen övfW

f t pafolJder> nämligen villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsiekfmPHt1

överlämnande till särskild vård. I böteskapitlet har

icke medtag,ts bestämmelser om verkställighet av bötesstraff. Dessa bestäm
harTa^

funnit h™* T "g a“dra “^digheter än de judiciella,

Jv ° " 1 b°ra pa samma satt soni för närvarande meddelas i särskild

mit 7 a 1 .kap,"en om fangelse, ungdomsfängelse och internering har jag

laht utgå vissa föreskrifter, som beredningen upptagit i skyddslagen men

som avser verkställigheten av dessa påföljder och enligt min mening bör in
helslagen611

^ ^ °mmer att ersätta den nuvarande straffverkställig
Afedan

strafflagberedningen i sitt förslag efter kapitlen om de allmänna

påföljderna reglerar de särskilda påföljderna för ämbetsmän och krigsmän

lellt geTfnSa]7 kapite1’ har dessa påföljder i departementsförslaget uppdelats

pa tva kapitel, av vilka det första behandlar suspension och avsättmng

och det andra disciplinstraff för krigsmän. I beredningens förslag gjordcs

skyddslagen icke annat än delvis tillämplig å disciplinstraffen. Dessa påo

jder ansags nämligen vara av så speciell karaktär, att detaljregleringen

därför" a*! * fortsaj!m?S?n borde ske i särskild lag. Beredningen föreslog

t 1 Sb , gev åm dlSC!phnStraff fÖr krigsmän skulle med vissa jämkning

funnit afl HS'' f T™ndC 3V beredningens förslag i denna del har jag

funnit att den föreslagna ordningen är behäftad med vissa olägenheter En

Indelning av de centrala bestämmelserna rörande disciplinstraffen på

ärnad M ledåCnfetnir-Skilda. ^ ^ lätt vilseledande och är

fn 1 J1 itolknin§ssvaiagheter. Enligt departementsförslaget övery

tas till brottsbalken från den nuvarande lagen om disciplinstraff de bestämmelser,

som är av mera omedelbart intresse för de dömande myndighetmm.

Övriga bestämmelser, vilka huvudsakligen avser verkställigheten

av disciplinstraff, får meddelas i särskild författning.

Efter kapitlen om de olika allmänna och särskilda påföljderna (25—33

a be,handlaS i de narmast följande kapitlen (34—37 kap.) i tredje huvudavdelningen

frågor om förverkande av egendom, om nedsättning och utel

U pafa Jd 1 V1SSa fal1, om sammanträffande av brott och förändrin*

3V Påff? Jd Samt °™ Preskription. I kapitlet om nedsättning och uteslutning

av pafoljd i vissa fall har icke såsom i förslaget till skyddslag upptagits reg

ler om allmän! atal beträffande gärning, som har begåtts i ålder/lä—17 år

essa legler, som i straff lagberedningens förslag avsetts skola ersätta 1944

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 159

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

års lag om eftergift av åtal mot vissa underåriga, har enligt min mening icke

sin plats i brottsbalken utan bör liksom nu placeras i särskild lag. Beträffande

kapitlet om sammanträffande av brott och förändring av påföljd har

i departementsförslaget skett den ändringen, såvitt avser kapitlets disposition,

att reglerna med avseende å de fall, då någon samtidigt skall dömas till

påföljd för flera brott, har flyttats till brottsbalkens första kapitel, vari meddelas

vissa allmänna bestämmelser om brott och brottspåföljder. Bestämmelserna

i nu ifrågavarande kapitel av brottsbalken (36 kap.) avser hur det

skall förfaras dels när den som har dömts till påföljd finnes ha begått annat

brott före domen eller begår nytt brott efter domen men innan påföljden

till fullo verkställts eller eljest upphört och dels när flera påföljder som har

ådömts samma person sammanträffar på verkställighetsstadiet.

De två avslutande kapitlen (38 och 39 kap.) i tredje huvudavdelningen, i

vilka meddelas rättegångsbestämmelser och bestämmelser om vissa myndigheter

m. m., motsvarar sista kapitlet i förslaget till skyddslag. Något kapitel

om personundersökning har icke medtagits i brottsbalken. I betänkande angående

det rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisation (SOU

1959: 20) har framlagts förslag om att utbryta sinnessjuklagens bestämmelser

om sinnesundersökning till behandling i en särskild lag. Om detta förslag

genomföres, torde böra övervägas att i samma lag reglera även andra

former av personundersökning i brottmål. I ett remissyttrande över strafflagberedningens

förslag har ifrågasatts huruvida icke vissa stadganden i

1946 års lag med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig

borde införlivas med lagstiftningen om påföljderna för brott. Bestämmelserna

i 1946 års lag är emellertid av övervägande processuell natur och har ej

sådant direkt samband med brottsbalken att en placering av dem däri framstår

såsom naturlig. Dessa bestämmelser har därför lämnats utanför balken.

Såsom förut berörts bibehålies i förslaget straffbegreppet såsom benämning

på de påföljder — böter, fängelse, suspension, avsättning och disciplinstraff

— vilka angives i bestämmelserna om de särskilda brotten. Jag vill i

anslutning härtill beröra vissa andra terminologiska frågor.

I gällande strafflag har — dock utan att full konsekvens kunnat iakttagas

— eftersträvats att ej såsom brott beteckna gärning som begås av otillräknelig

eller minderårig person (jfr lagrådets utlåtande år 1958 under 1 kap.

1 §). Denna strävan har uppenbarligen sin förklaring i den tidigare omnämnda,

till grund för 1864 års strafflag liggande principen att på varje brott

skulle följa straff. I det föreliggande brottsbalksförslaget, som i en inledande

paragraf definierar begreppet brott, göres icke någon sådan avgränsning

av brottsbegreppet, utan brott i teknisk mening kan begås även av psykiskt

abnorma eller minderåriga personer. Såsom synonymt med brott användes

på vissa håll i lagtexten uttrycket brottslig gärning.

Även påföljdsbegreppet har fått en definition i brottsbalken. Genom denna

definition, som ansluter sig till den av strafflagberedningen föreslagna,

faller utanför delta begrepp förverkande av egendom och annan särskild

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

rattsverkan liksom också skadestånd, varom brottsbalken i motsats till den

nuvarande strafflagen icke innehåller några regler. Mot en sådan bestämö

av begreppet kan invandas att jämväl skadestånd, förverkande och liknande

enligt allmänt språkbruk är påföljder för brott. Detta synes dock icke

behova utgöra nagot hinder mot den föreslagna definitionen, som i och för

sig innebar en klar gransdragning och medför vissa lagtekniska fördelar.

skilhga regler i den föreslagna brottsbalken anknyter till det straff, som

ar »stadgat* för brottet. Därvid åsyftas genomgående den straffskala, som

ar föreskriven i eller i anslutning till själva bestämmelsen om brottet I den

man aven andra på den i det särskilda fallet tillämpliga straffskalans storlek

inverkande regler, exempelvis vid återfall i brott, skall beaktas, användes

regelmässigt uttrycket att å brottet »kan följa» visst straff.

kenmedffrlf8?!!08 ^ Så omfattande lagstiftning som brottsbal
ken

medför åtskilliga problem, som hänför sig till övergången mellan gam
ma

och ny lag. Dessa problem, som avser både stadgandena om brotten och

bestämmelserna om brottspåföljderna, bör behandlas i en särskild promulgationslag.

Brottsbalken föranleder vidare följdändringar i ett stort antal laf.

Ff och andra forfattningar. Förslag till promulgationslag och sådana författningsändringar,

som skall ske i den i 87 § regeringsformen stadgade ordningen

utarbetas for narvarande inom justitiedepartementet. När arbetet

larmed slutforts, torde jag få återkomma till dessa lagförslag.

De särskilda bestämmelserna i förslaget

Enligt de grunder som jag har angivit i det föregående har utarbetats förslag

till brottsbalk. Beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget får

jag, utöver vad som framgår av den tidigare framställningen, anföra följande.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna bestämmelser

Denna avdelning omfattar två kapitel, av vilka det första innehåller vissa

allmänna bestämmelser om brott och brottspåföljder och det andra reglerar

tillämpligheten i rummet av svensk lag angående brott.

1 KAP.

Om brott och brottspåföljder

I detta kapitel som icke har någon motsvarighet vare sig i straffrättskommitténs

förslag till brottsbalk eller i den av strafflagberedningen föreslagna

skyddslagen — har i jämförelse med 1958 års lagrådsremiss gjorts

tämligen omfattande ändringar, som dels föranletts av lagrådets erinringar

och dels sammanhänger med att en tredje huvudavdelning nu fogats till bal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 161

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ken. Vad beträffar dispositionen av kapitlet motsvarar 1 och 2 §§ samma

lagrum i 1958 års förslag, medan 3 § och 4 § första stycket svarar mot 4 och

5 §§ däri. Bestämmelserna i 4 § andra stycket och i 5 och 6 §§ är nya. Stadgandet

i 7 § motsvarar 3 § i det tidigare förslaget, och den bestämmelse, som

nu har placerats i den avslutande 8 §, hade förut sin plats i 6 §.

De stadganden, som i 1958 års förslag återfanns i 1 kap. 7 och 8 §§ och

som innehöll, det förra en regel om var brott skall anses begånget och det

senare en erinran om lagstiftningen om utlämning, har i enlighet med lagrådets

yrkande flyttats till 2 kap., vari meddelas bestämmelser om tillämpligheten

av svensk lag.

I 1958 års förslag avslutades 1 kap. med ett stadgande (9 §), enligt vilket

vad som föreskrevs i 1, 2, 22 och 23 kap. av brottsbalken skulle, om ej annat

följde av vad för visst fall vore stadgat, tillämpas jämväl beträffande

annat brott än sådant som avsågs i balken. Stadgandet innebar bl. a., att de i

1 kap. 2 § upptagna bestämmelserna, att endast uppsåtliga gärningar vore

straffbara, om ej annat vore särskilt stadgat, och att straff ej finge ådömas

för ringa oaktsamhet, skulle bli tillämpliga inom specialstraffrätten.

Lagrådet, som erinrar om att man med nu gällande lagstiftning i regel är

hänvisad till att lösa frågor om allmänstraffrättsliga reglers tillämpning

inom specialstraffrätten med analogins hjälp, avstyrker att den föreslagna

bestämmelsen om att in dubio endast uppsåtliga gärningar skall betraffas

göres tillämplig även inom specialstraffrätten. Vidare hemställer lagrådet att,

om mot dess inrådan en regel angående straffrihet vid allenast ringa oaktsamhet

inflyter i brottsbalken, den i allt fall ej utsträckes att gälla inom

specialstraffrätten. Vad angår övriga allmänstraffrättsliga reglers tillämpning

inom specialstraffrätten torde man, framhåller lagrådet, ha kommit

fram till en ganska säker ståndpunkt utom möjligen såvitt angår medverkan

till mera bagatellartade förseelser, beträffande vilka inom doktrinen

någon osäkerhet råder om gränsdragningen. Straffrättskommittén, som understrukit

att viss tvekan kan föreligga i detta hänseende, föreslog en legal

reglering av medverkansreglernas tillämplighet inom specialstraffrätten. Denna

reglering upptogs även med viss jämkning i 1958 års departementsförslag.

Lagrådet avstyrker emellertid förslaget i denna del och anför att, om dess

uppfattning godtages, den föreslagna paragrafen om brottsbalkens tillämplighet

inom specialstraffrätten torde kunna helt utgå ur förslaget i avbidan

på resultatet av den särskilda utredning, som för närvarande pågår rörande

specialstraffrätten.

Såsom lagrådet framhållit ger frågan om brottsbalkens tillämplighet inom

specialstraffrätten endast i vissa begränsade avseenden anledning till tvekan.

Beträffande de stadganden, som har upptagits i 1 kap. av det nu föreliggande

förslaget, är det tydligt att de — bortsett från bestämmelsen i 2 §

första stycket om att in dubio endast uppsåtliga gärningar bestraffas — är

tillämpliga vare sig kriminaliseringen skett i brottsbalken eller utantör denna.

Detsamma torde utan undantag gälla stadgandena i 2 kap. om tillämpligheten

av svensk lag. I fråga om bestämmelserna rörande de särskilda

B llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 C Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

brotten i 3—22 kap. föreligger givetvis icke något problem i förevarande

hänseende. Anmärkas må blott, att i 20 kap., som handlar om ämbetsbrott,

finnes vissa allmänna regler om bestraffning av sådana brott, och dessa

regler skall tydligen gälla oberoende av om gärningen är straffbelagd i

brottsbalken eller ej. Vad angår 23 kap. erbjuder icke heller de bestämmelser,

som däri meddelats om försök, förberedelse eller stämpling, några svårigheter

med avseende å deras tillämplighet utanför brottsbalken. Dessa bestämmelser

är nämligen tillämpliga endast i de fall, då särskilt stadgande

givits därom, och hinder föreligger ej att meddela sådant stadgande även i

annan lagstiftning än brottsbalken. Det senast sagda gäller även sådan underlåtenhet

att avslöja eller hindra brott som avses i 6 § första stycket av

sistnämnda kapitel. De regler om underlåtenhet att hindra brott, som har

intagits i 6 § andra stycket, skall emellertid — liksom motsvarande regler i

gallande lag — gälla även gärningar som är belagda med straff annorstädes

än i brottsbalken. Tvekan i fråga om tillämpligheten inom specialstraffrätten,

såvitt avser stadgandena i 23 kap., kan råda endast beträffande medverkansreglerna.

Som jag närmare kommer att redovisa i ett senare sammanhang,

bär jag i enlighet med lagrådets hemställan avstått från att föreslå

en legal reglering av medverkansbestämmelsernas tillämplighet utanför

brottsbalken. De bestämmelser om nödvärn och annan nödhandling, som har

upptagits i det avslutande kapitlet i brottsbalkens andra huvudavdelning

(24 kap.), gäller i den mån fråga härom kan uppkomma även inom specialstraffrätten.

Vad slutligen beträffar reglerna om reaktionssystemet i brottsbalkens

tredje huvudavdelning, ligger i sakens natur att dessa äger allmän giltighet.

Ett par undantag finnes dock. I likhet med motsvarande bestämmelser i gällande

lag skall sålunda de i 26 kap. införda bestämmelserna om förhöjt

straff vid återfall i brott avse endast gärningar, som är straffbelagda i brottsbalken,

och detsamma gäller stadgandena i 34 kap. om förverkande av egendom,

när fråga ej är om brottsverktyg.

Några problem i fråga om tillämpligheten av brottsbalkens bestämmelser

utanför dess område föreligger alltså blott beträffande ett litet antal bestämmelser.

Vad särskilt angår stadgandet om att in dubio endast uppsåthga

gärningar skall bestraffas och bestämmelserna om medverkan till brott,

torde av de skal, som lagrådet anfört, någon uttrycklig regel om tillämplighet

inom specialstraffrätten icke nu böra meddelas. I detta läge har jag

funnit den lämpligaste lagtekniska lösningen av ifrågavarande problem vara

åt låta den i 1958 års förslag intagna bestämmelsen om brottsbalkens tilllamplighet

inom specialstraffrätten helt utgå och i stället i de paragrafer,

som ej avses skola vara direkt tillämpliga utanför balken, uttryckligen ange

att de galler inom denna. En sådan lösning innebär tydligen icke något hiner

mot att dessa paragrafer tillämpas analogt inom specialstraffrätten i den

mån, exempelvis beträffande medverkansreglerna, skäl föreligger härtill och

en analogi enligt vedertagna regler kan anses tillåten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 163

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

1 §■

I 1958 års lagrådsremiss har i denna paragraf upptagits stadgande, att

såsom brott skall anses allenast gärning, som inrymmes under en i brottsbalken

eller eljest i lag eller författning given brottsbeskrivning. Häremot

framhåller lagrådet bl. a., att vad som erfarenhetsmässigt kan vara anledning

understryka genom en allmän principiell bestämmelse i denna riktning

är att en kriminallag ej bör tillämpas retroaktivt, och lagrådet hemställer,

att avfattningen ändras i enlighet härmed. Stadgandet skulle då ej framstå

enbart såsom en teoretisk definition utan fa en mera konkret karaktär med

tydligt angiven funktion. Enligt lagrådets mening bör brottsbalken även, i

den mån spörsmålen kan anses vara av principiell betydelse, innehålla bestämmelser

om verkan av att lagstiftningen ändrats i skärpande eller mildrande

riktning efter det att brott begåtts.

I brottsbalken förekommer vissa grundläggande begrepp, som återfinnes i

lagtexten genom hela balken, nämligen brott, påföljd och straff. För att

klargöra innebörden av dessa begrepp och därigenom underlätta tolkningen

av olika bestämmelser i balken synes det ändamålsenligt att i förevarande

kapitel definiera eller på annat sätt avgränsa begreppen. Syftet med nu ifrågavarande

stadgande är enbart att tjäna som definition av begreppet brott.

Bestämmelser, som i de olika hänseenden lagrådet angivit ger uttryck åt

principen »nullum crimen sine lege», bör även enligt min mening finnas i

lagstiftningen. Enligt vad jag inhämtat överväger emellertid författningsutredningen

att i sitt kommande grundlagsförslag upptaga regler, som ger uttryck

åt nämnda princip. Med hänsyn härtill har jag icke funnit skäl att nu

upptaga de av lagrådet förordade bestämmelserna.

Mot utformningen av paragrafen i 1958 års förslag har lagrådet även

invänt, att betydelsen av själva brottsbeskrivningarna understrukits så starkt

att — i strid med vad som varit avsett — något utrymme knappast skulle

erbjudas för analogisk tillämpning; att helt utesluta sådan tillämpning kan

enligt lagrådets mening icke vara lämpligt. Med anledning av denna erinran

har formuleringen av paragrafen jämkats i syfte att förebygga, att däri intolkas

förbud mot analogisk tillämpning.

2 §•

I enlighet med lagrådets hemställan har den i första stycket andra punkten

upptagna bestämmelsen, att med oaktsamhet skall förstås oaktsamhet

som ej är ringa, fått utgå.

3 §•

I denna paragraf, som svarar mot 4 § i 1958 års förslag, anges innebörden

av begreppet påföljd för brott. För vissa av påföljderna, nämligen de som

utsättes i bestämmelserna om de särskilda brotten, bibehålies av skäl som

jag tidigare angivit ordet straff såsom samlande benämning.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Samtliga de åtgärder, som uppräknas i paragrafen, är påföljder i teknisk

mening. Det gäller alltså även överlämnande till annan myndighet att vidtaga

särskilda vårdåtgärder. Den som av domstol överlämnas till särskild

vård, vare sig det är barnavård, nykterhetsvård eller psykiatrisk vård, har

sålunda dömts för brottet eller, med ett annat förekommande uttryck, fällts

till ansvar för brottet. De särskilda rättsverkningar, som må vara förenade

därmed, såsom i fråga om förhöjt straff vid återfall i brott, förverkande av

egendom, avgifts- eller skattskyldighet eller liknande, kan följaktligen inträda

i ett dylikt fall, om ej annat är stadgat.

I ett andra stycke av motsvarande paragraf i 1958 års departementsförslag

ingår en erinran om att dödsstraff i vissa fall kan tillämpas, när riket är i

krig. Denna erinran har på hemställan av lagrådet i stället placerats i 22 kap.,

som innehåller krigsartiklar.

4 §•

Bestämmelserna i första stycket, som svarar mot 5 § i 1958 års lagrådsremiss,

ger uttryck åt den i jämförelse med gällande lag ändrade systematik,

som^ brottsbalken innebär i fråga om förhållandet mellan straff och

övriga påföljder för brott. Det finnes enligt min mening ej anledning att,

såsom flertalet av lagrådets ledamöter förordar, bibehålla den nuvarande

systematiken, som bygger på den klassiska straffrättslärans numera föråldrade

princip att på varje brott skall följa straff i vedertagen mening. Avfattningen

av bestämmelserna har emellertid jämkats. Den nu föreslagna

formuleringen ger vid handen, att vissa regler om användningen av straff

finnes vid sidan av de straffskalor som upptages i bestämmelserna om de

särskilda brotten.

I SL 2: 1 uppräknas de allmänna straffarterna i ordningen straffarbete,

fängelse och böter, varefter stadgas att dessa straffarter anses, i förhållande

till varandra, svårare eller lindrigare efter den ordning, vari de nämns

i paragrafen. Någon motsvarighet till detta stadgande har icke upptagits

i strafflagberedningens förslag till skyddslag. Beredningen har emellertid i

ett utkast till lag om införande av skyddslagen föreslagit en bestämmelse,

enligt vilken påföljd i fängelse skall anses svårare än påföljd i böter, även

om vid förvandling av böterna skall följa fängelse på längre tid. I motiveringen

för denna bestämmelse framhåller beredningen, att något stadgande

om att viss påföljd skall anses svårare eller lindrigare än en annan icke erfordras

för tillämpningen av skyddslagen. Utanför denna finnes emellertid

åtskilliga bestämmelser, t. ex. i rättegångsbalken, vilka för sin tillämpning

örutsätter att en viss gradering kan göras i svårare eller lindrigare påföljder.

Ett stadgande härom torde dock enligt beredningen behövas endast för

förhållandet mellan böter och fängelse. Inom påföljd, där domstol har att

bestamma måttet — böter, fängelse, suspension, disciplinstraff för krigsman

samt i viss mån internering — faller av sig självt vad som är svårare

eller lindrigare påföljd. Att disciplinstraff får anses jämställt med böter

framgår enligt beredningens åsikt av lagen om disciplinstraff för krigsmän.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 165

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

I övrigt bygger beredningens förslag liksom gällande lag på den uppfattningen

att någon generell gradering med hänsyn till svårhetsgrad av olika p

följder icke bör göras. ,

Vid remissbehandlingen av beredningens slutbetänkande har nyssnamn a

bestämmelse i lagen om införande av skyddslagen icke föranlett någon erinran

i sak. Två remissinstanser har emellertid yttrat sig angående bestämmelsens

placering. Sålunda har Göta hovrätt förklarat sig anse, att den bör

införas bland de allmänna bestämmelserna i brottsbalkens inledande kapitel.

Jämväl Föreningen Sveriges häradshövdingar har havdat, att detta stadgande

icke bör ha sin plats i en promulgationslag.

För egen del har jag med biträdande av Göta hovrätts uppfattning funnit

lämpligt att placera ifrågavarande bestämmelse i detta kapitel. Den har upptagits

såsom ett andra stycke i förevarande paragraf. I fråga om behovet

av bestämmelsen må erinras bl. a. om de särskilda straffnedsättningsregler,

som har intagits i vissa kapitel i brottsbalkens andra huvudavdelning,

och om den allmänna befogenhet att nedsätta påföljd, som har föreslagits

i den tredje huvudavdelningen. Enligt de nu åsyftade bestämmelserna

får under vissa förutsättningar dömas till lindrigare straff än för brottet

är stadgat. En jämförelse i fråga om svårhetsgrad bör emellertid icke begränsas

enbart till förhållandet mellan fängelse och böter, utan jämförelsen

torde — bl. a. med hänsyn till sådana utanför brottsbalken förekommande

stadganden, som anknyter till brott varå icke kan följa svårare straff an

böter — böra avse fängelse, suspension och avsättning å ena sidan samt

böter och disciplinstraff å den andra. Även disciplinstraff bör alltså uttryckligen

nämnas i bestämmelsen.

5 §•

Denna paragraf återfinnes ej i 1958 års lagrådsremiss, och den har icke

någon direkt motsvarighet vare sig i nuvarande lag eller i strafflagberedningens

förslag. För närvarande gäller som huvudregel att en tilltalad kan

ådömas endast en allmän brottspåföljd. När fråga är om påföljd för ett

brott, kan undantag från denna regel enligt nu gällande rätt allenast ske

genom att vid meddelande av villkorlig dom böter samtidigt ådömes med

stöd av det stadgande härom, som från och med år 1960 är infört i lagen

om villkorlig dom. Regeln framgår av de i bestämmelserna om de särskilda

brotten intagna straffskalorna, i vilka förutsättes att endast ett straff ådömes

för brottet, och därav att de s. k. skyddsåtgärderna träder i stället för

det straff, som eljest skulle ha ådömts; straff och skyddsåtgärd kan alltså ej

ådömas jämte varandra för samma brott. Däremot är det möjligt att för

brott av den, som är underkastad ämbetsansvar, samtidigt döma till allmän

påföljd eller disciplinstraff och ämbetsstraff. En sådan påföljdskombination

är dock tillåten endast i fall, för vilka uttryckliga stadganden härom har

meddelats.

Enligt beredningens mening bör även i fortsättningen såsom huvudregel

gälla, att vid bestämmande av påföljd för brott endast en allmän brottspå
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

följd får ådömas. Någon uttrycklig bestämmelse härom har visserligen

icke givits i beredningens förslag, men regeln framgår indirekt därav att

särskild föreskrift har meddelats i de fall kumulation av påföljder skall

vara tillåten. Om ett uttryckligt stadgande finnes erforderligt, anser beredningen

att det bör inflyta i det kapitel med allmänna bestämmelser om brott

och brottspåföljder, vilket beredningen förutsatte skulle komma att inleda

brottsbalken.

I det nu föreliggande departementsförslaget bibehålies såsom huvudgrundsats,

att for samma brott får ådömas endast en allmän påföljd. Liksom i beredningens

förslag göres emellertid vissa undantag från denna grundsats.

Enligt departementsförslaget skall sålunda villkorlig dom, skyddstillsyn

och överlämnande till vård enligt barnavårdslagen kunna kombineras med

dagsböter for samma brott; till frågorna om dessa påföljdskombinationer

återkommer jag i senare sammanhang. Vidare skall på samma sätt som

nu allmän påföljd eller disciplinstraff och ämbetsstraff kunna ådömas samtidigt.

Det spörsmål, som är aktuellt vid förevarande paragraf, är huruvida

den angivna huvudprincipen bör lagfästas i ett uttryckligt stadgande

eller ej. Enligt min mening bör detta ske. Regeln kan visserligen sägas indirekt

framgå av de särskilda föreskrifter om möjlighet att kombinera påföljder,

som har meddelats för vissa fall. A andra sidan har den emellerhd

— med den andrade systematik i fråga om de allmänna påföljdernas inbördes

forhållande, som departementsförslaget innebär — icke längre något

stöd i straff skalorna och ej heller i bestämmelserna om de allmänna påföljder,

som icke anges i dessa skalor och som icke längre skall träda >i stället

för» straff. Jag anser med hänsyn härtill, att det i klarhetens intresse bör

genom ett uttryckligt stadgande föreskrivas, att det ej är tillåtet att döma

till flera påföljder för samma brott, med mindre annat är stadgat. Genom

denna formulering av bestämmelsen öppnas även möjlighet att, i den

mån det kan visa sig lämpligt vid viss eller vissa brottsgrupper, tillåta

särskilda påfölj dskombinationer inom specialstraffrätten.

6 §•

Paragrafen, som ej har någon motsvarighet i 1958 års departementsförslag,

svarar i gällande rätt närmast mot SL 4: 1 och 7 samt i strafflagberedningens

förslag mot 11: 1 och vissa bestämmelser i 8: 10 och 11: 11.

Gallande rätt. I SL 4: 1 stadgas att, om någon skall dömas för flera brott,

gemensamt straff skall ådömas vare sig brotten begåtts genom samma handling

eller genom skilda handlingar. För brott, som finnes förskylla böter, må

dock bötesstraffet ådömas jämte straff för övriga brott, om särskilda skäl

föranleder därtill. Undantag från principen om gemensamt straff stadgas även

i särskilda böteslagen. Enligt denna skall nämligen strafflagens bestämmelser

om ådömande av gemensamt straff icke i något fall tillämpas i fråga om

brott som finnes förskylla normerade böter eller böter vilka ådömes enligt

särskilda författningar och ej får förvandlas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 167

Kangl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Även vid ådömande av skyddsåtgärd skall enligt gällande rätt påföljden

ådömas gemensamt för alla brott, om vilka den tilltalade övertygas i målet.

Lagstiftningen om ungdomsfängelse samt om förvaring och internering g r

för övrigt i detta hänseende längre än strafflagen. Enligt 1 § ungdomsfangelselagen

träder ungdomsfängelse i stället för det eller de straff som eljest

skulle följa å brotten. Bestämmelsen innebär att böter icke kan eller skall

med stöd av SL 4: 1 eller särskilda böteslagen ådömas vid sidan av ungdomsfängelse.

Detsamma gäller vid dom till förvaring eller internering, något som

anses framgå av 1 § 3 och 4 § 3 lagen om förvaring och internering i sakerhetsanstalt.

I 1952 års lag med vissa bestämmelser om påföljd för brott av

underårig stadgas i 1 § att överlämnande åt barnavårdens organ att vidtaga

åtgärd för någons omhändertagande för skyddsuppfostran skall, om han

övertygas om flera brott, avse brotten gemensamt.

Enligt 2 § lagen om villkorlig dom får villkorlig dom ej meddelas samtidigt

som den tilltalade dömes ovillkorligt till straffarbete eller fängelse.

I allmänhet följer detta redan av huvudregeln i SL 4: 1. Nyssnämnda bestämmelse

innebär emellertid att, när någon dömes ovillkorligt till straffarbete

eller fängelse, han ej samtidigt får dömas villkorligt till böter. Hinder

föreligger däremot ej att döma ovillkorligt till böter samtidigt som villkorlig

dom meddelas beträffande fängelse eller straffarbete.

Vad beträffar ämbetsstraff stadgas i SL 4: 7 att vad i bl. a. SL 4: 1 är

stadgat om gemensamt straff skall i tillämpliga delar gälla, där någon för

flera brott förskyller avsättning eller suspension från samma befattning.

Vidare sägs i samma lagrum att, om någon för skilda brott förskyllt avsättning

eller suspension och allmänt straff, straffen skall ådömas jämte varandra;

visst undantag gäller dock för böter och disciplinstraff. Enligt lagarna

om ungdomsfängelse (27 §) och om förvaring och internering i säkerhetsanstalt

(20 §) samt 1952 års lag med vissa bestämmelser om påföljd för

brott av underårig (1 § tredje stycket) får de påföljder, som avses i dessa

lagar, icke användas i stället för avsättning eller suspension. Ej heller villkorlig

dom får brukas i fråga om ämbetsstraff (26 § lagen om villkorlig

dom).

Beredningen. Enligt förslaget tUl skyddslag 11:1 första stycket skall, när

någon skall dömas till påföljd för flera brott, gemensam påföljd ådömas

för brotten. Om särskilda skäl föranleder därtill, må dock för brott varå kan

följa böter sådana ådömas jämte påföljd för övriga brott, så ock för visst

brott dömas till fängelse jämte villkorlig dom för brottsligheten i övrigt. I

motiven uttalas, att beredningen icke funnit anledning frångå gällande rätts

ståndpunkt att gemensam påföljd i allmänhet skall ådömas, när det gäller

att bestämma påföljd för flera brott. Regeln om gemensam påföljd avser i

princip alla de åtgärder, som enligt skyddslagens terminologi utgör påföljder,

och innebär att vanligen endast en gemensam påföljd skall ådömas. De

kombinationer med böter, som enligt förslaget skall kunna förekomma vid

fängelse, villkorlig dom och skyddstillsyn, skall dock kunna tillämpas vare

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

sig fråga är om ett eller flera brott. I likhet med vad nu gäller skall böter

kunna ådomas särskilt för visst brott. Regeln härom har utformats generellt,

sa att den medger att böter ådömes för visst brott jämte vilken annan påtoljd

som helst för brottsligheten i övrigt.

I fråga om möjligheten att för visst brott döma till fängelse, medan för

Övriga brott meddelas villkorlig dom, framhåller beredningen, att en sådan

kombination av påföljder kan vara motiverad i fall då av allmänpreventiva

skal en tids frihetsberövande framstår som påkallat för något brott, men

det eljest ar tillfyllest med villkorlig dom för att avhålla den dömde från

vidare brottslighet. I stället för att som nu nödgas för hela brottsligheten

valja mellan att antingen meddela villkorlig dom eller också döma ovillkorligt,

tår domstolen genom den föreslagna anordningen större möjligheter att

taga lämplig hansyn till såväl allmänpreventionen som individualpreventio
Tn„

f ndnmgen föreslår icke att möjlighet skall finnas att kombinera

skyddstillsyn med fängelse. När domstolen dömer till skyddstillsyn skall

den emellertid enligt förslaget ha möjlighet att — oberoende av om domen

avser ett eller flera brott — förordna om behandling i tillsynsanstalt under

två månader. Detta har föreslagits bl. a. för att tillgodose sådana synpunkter

som ligger till grund för förslaget att kombinera villkorlig dom och fängelse.

,!re, T8"" har iCke -anSett anledning föreligga att vid sidan härav medge

att skyddstillsyn och fängelse kombineras.

Enligt H:1 andra stycket i förslaget får gemensam påföljd i böter ej

avse brott, for vilket är stadgat normerade böter eller böter som icke må

förvandlas. Beredningen har alltså beträffande sådana böter bibehållit gällande

ratts ståndpunkt i så måtto, att de ej får ingå i gemensamt straff med

andra böter. I de fall åter där brott, för vilket är stadgade normerade böter

eller böter som ej får förvandlas, föreligger till bedömande samtidigt med

annan brottslighet for vilken bör ådömas frihetsberövande påföljd, finnes en
i

Tf01”118611 kke Samma Skäl att undantagslöst föreskriva att böterna

skall ådomas särskilt. Redan enligt gällande rätt träder ungdomsfängelse

förvaring och internering samt sådant överlämnande till barnavårdsnämnd’

som avses i 19o2 års lag, i stället för straff för alla till bedömande föreliggan?.

e brott'' Vad det nu gäller är sålunda främst om det bör göras möjligt

f°r kr0tt’ S°m ar belaSl med böter av ifrågavarande slag, och annat brott

ådoma fängelse såsom gemensam påföljd. Flera av de lagrum, i vilka normerade

böter ar stadgade, upptager straffskalor i vilka ingår även fängelse

eller straffarbete. I dessa fall kan redan nu frihetsstraff ådömas som gemensam

påföljd, om brottens beskaffenhet föranleder därtill. Det förefaller beredn,

lnfenrvld sådant förhållande knappast sakligt motiverat, att gemensam

pätoljd i fängelse icke skulle kunna avse även brott, varå endast kan följa

normerade hoter. Beredningen understryker emellertid, att ett särskilt skäl

T ,7 Td tdlaiupning av den i första stycket införda undantagsregeln beträffande

böter — ådoma böter för sig är, att de böter som ifrågakommer

ar normerade eller ej får förvandlas. Vidare anmärker beredningen bl a att

om gemensam påföljd i fängelse skall ådömas för brott, för vilket icke kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 169

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

följa svårare påföljd än böter som ej må förvandlas, och annan brottslighet,

en tillämpning av förslagets regler för beräkning av högsta gemensamma påföljd

i sådant fall leder till att någon förhöjning av högsta fängelsetiden icke

kan ske i anledning av bötesbrottet.

Beträffande ämbetsstraff innehåller 11: 1 i tredje stycket endast en hänvisning

till stadganden i 8: 10 och 11: 11. I 8: 10 stadgas att avsättning eller

suspension ådömes vid sidan av annan påföljd vartill den tilltalade finnes

böra dömas. Enligt 11: 11 skall, om någon för flera brott skall avsättas eller

suspenderas från samma befattning, vissa bestämmelser i kapitlet, bl. a. 1 §,

i tillämpliga delar gälla. Innebörden härav är, såvitt nu är av intresse, att

avsättning eller suspension från viss befattning skall ådömas såsom gemensam

påföljd, om innehavaren av befattningen i en rättegång skall dömas för

flera brott, som vart för sig föranleder ämbetspåföljd.

Yttrandena. Förslaget att villkorlig dom skall kunna meddelas samtidigt

som domstolen dömer till fängelse tillstyrkes uttryckligen av justitiekanslersämbetet,

länsstyrelsen i Örebro län, statsåklagama i Stockholm, Göteborg

och Malmö samt Föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges

landsfogdar och Sveriges landsfiskaler.

Rådhusrätten i Malmö, som med tillfredsställelse hälsar möjligheten att

kombinera fängelse med villkorlig dom, framhåller att domstolarna i betydligt

flera fall kommer att ställas inför en situation, där det vore lämpligt

att döma till fängelse för visst brott jämte skyddstillsyn för brottsligheten i

övrigt. Med hänsyn till den allmänna laglydnaden och regelmässighet i reaktionssystemet

anser rådhusrätten, att möjlighet skall finnas att döma till

fängelse jämte skyddstillsyn i stället för endast skyddstillsyn med två

månaders behandling i tillsynsanstalt. Vid användning av kombinationen

fängelse och skyddstillsyn bör, säger rådhusrätten, givetvis ej i domen meddelas

förordnande om behandling i tillsynsanstalt.

Hovrätten för Västra Sverige anmärker, att den i 11: 1 första stycket föreslagna

bestämmelsen om undantag från regeln om gemensam påföljd efter

ordalydelsen torde medgiva att fängelse meddelas som särskild påföljd endast

för ett brott. Meningen måste dock vara, att vid samtidig lagföring för

flera brott fängelse skall kunna meddelas särskilt för två eller flera brott

om så är lämpligt.

Departementschefen. Medan bestämmelsen i föregående paragraf avser

spörsmålet, i vilken mån flera påföljder får ådömas för ett och samma brott,

regleras i förevarande paragraf möjligheten att döma till särskilda påföljder

för olika brott, som samtidigt föreligger till bedömande; stadgandet i tredje

styckets första led gäller dock vare sig fråga är om ett eller flera brott.

Dessa frågor äger sådant samband med varandra, att de grundläggande reglerna

därom torde böra meddelas i ett sammanhang.

De bestämmelser, som har upptagits i denna paragraf, överensstämmer i

stort sett med vad beredningen har föreslagit i denna del. I enlighet med ett

0» Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

yrkande under remissbehandlingen av förslaget har jag emel]ertid ansett

möjlighet bora öppnas att kombinera ej blott fängelse för visst brott och villorhg

dom för brottsligheten i övrigt utan också fängelse och skyddstillsyn,

serhgen skall aven enligt departementsförslaget skyddstillsyn kunna kombineras

med anstaltsbehandling under två månader. Denna kombination ådö
TllerT

h it u CnIigt berednin8ens förslag - gemensamt för det

eller de brott, som den tilltalade har begått, och domstolen kan icke knyta

jr anstaltsbehandlingen till visst brott och ej heller ställa längden

r r°r l relfi0n tiH br0UetS SYårhet- Ett intresse härav torde

dock ofta föreligga, nar frihetsberövandet är förestavat främst av allmän
17TZ:

MnfÖr Sig tU1 VisSt aV de bedömande fördig
skvHH

, , S! n3tUr Hgger att kriminalvård i frihet i form av

skyddstillsyn icke bor kombineras med fängelse på någon längre Hd- kom
lnationen

ar icke lämplig, om den gräns, ovanför vilken villkorlig frigivning

ligatoriskt skall ske, finnes böra överskridas vid utmätningen fv fängelse8

målin,Llka självklart ar, att den särskilda anstaltsbehandling undef två

TkyddstinsTen k" mhSå SåS°m 1Cd 1 skyddstillsyn> ej skall tillämpas, om

skyddstillsynen kombineras med fängelse. Enligt den föreslagna lagtexten

kan fängelse ådomas för visst brott, och i de åsyftade fallen tofde väH regel

fängelsestraffet komma att avse endast ett av brotten. Hinder föreligger dock

r“ f°ma tdl *tt gemensamt fängelsestraff för två eller flera broffoch till

villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt. Det torde icke

vara erforderligt att tynga lagtexten med ett uttryckligt Ldgande härom

ter sGn ^ w* T8™ föreslagna re§eln 4 ^åga om normerade böter och bömentT

^ ffr *orvandlas har med oförändrat innehåll upptagits i departe

en f°.r,slaget- Denna reSel> som är av relativt underordnad betydelse har

emellertid ej ansetts bora upptagas i detta kapitel utan har placerats i karnt

let om böter i balkens tredje huvudavdelning. I det däri taSSSe iaÄ

om disciphnslraff för krigsmän har upptagits en bestämmelse, som mfdger

nlrrn fIerfaldlg brottsllghet disciplinstraff ådömes för visst brott jämte

stämmerVi T" V ^ br°ttsligheten 1 övrigt. Denna bestämmelse överens!

pl“fS°m ^ gäUer enHgt de" «da *agen om disci
bärRLfernå

^ 1 tredie •*** - förevarande paragraf inne
ens

förslag " ‘ J3mfÖre,Se med vare »S gäUande lag eller beredning
-

Paragrafen, som motsvarar 1 kap. 3 8 i det år iQås un i ,, ,

föreskrift härom torde likväl^t^öredagn^iudB^/r” "ttrycklig

tryck för den principiella uppfattning om strafflagsUftningenHyfte,"varpå

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 171

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

det föreliggande förslaget grundats — komma att innebära viss vägledning

också vid det närmare bestämmandet av påföljden inom de för densamma

stadgade gränserna.

8 §.

I denna paragraf, motsvarande 1 kap. 6 § i 1958 års förslag, har såsom

lagrådet yrkat det tidigare använda uttrycket »särskild åtgärd» ändrats till

»särskild rättsverkan».

Skyldighet att utge skadestånd är en så betydelsefull rättsverkan av brott,

att i paragrafen torde böra bibehållas en erinran därom.

2 KAP.

Om tillämpligheten av svensk lag

I detta kapitel motsvarar 1—3 §§ samma lagrum i 2 kap. av 1958 års departementsförslag.

Bestämmelsen i 4 § har överförts från 1 kap. i 1958 års

förslag. Delta innehåller icke någon motsvarighet till 5 §, 6 §, 7 § andra

stycket och 8 § andra stycket. Första stycket av 7 § svarar mot 2 kap. 4 § i

1958 års förslag och 8 § första stycket mot 1 kap. 8 § i nämnda förslag.

1-3 §§.

Avfattningen av dessa paragrafer bär jämkats på sätt lagrådet föreslagit.

Därjämte har i 2 § andra stycket företagits en saklig ändring, innebärande

att den svenska straffrättsliga kompetensen föreslås utvidgad till att under

vissa förutsättningar gälla även brott utom riket av dansk, finsk, isländsk

eller norsk medborgare oberoende av det begångna brottets svårhetsgrad.

Denna utvidgning föreslås såsom ett led i det pågående samarbetet inom Norden

för att möjliggöra verkställighet av ådömda straff m. m. i annat land än

domslandet samt för att öka möjligheterna till ömsesidig rättshjälp i andra

hänseenden inom straffrättens och straffprocessens områden. Liknande utbyggnad

av kompetensreglerna har genomförts eller avses skola ske i Danmark,

Finland och Norge. Den nu föreslagna regeln, vars betydelse är begränsad

till brott varå ej kan följa fängelse i mer än sex månader, torde

icke i dagens läge innebära någon mera väsentlig utvidgning. Straffbestämmelser,

som ej innehåller så högt maximistraff, torde nämligen — framför

allt inom specialstraffrätten — i stor utsträckning endast avse gärningar,

som förövas här i landet. I den mån sådana straffbestämmelser, t. ex. inom

trafiklagstiftningen, göres tillämpliga även å gärningar, förövade inom annat

nordiskt land — ett spörsmål, som omfattas av det pågående gemensamma

utredningsarbetet — kommer dock den nya kompetensregeln att få ökad

betydelse.

4 §•

Paragrafen överensstämmer helt med 1 kap. 7 § i 1958 års förslag.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

5 §•

... Def.1 straffrattskommitténs förslag upptagna kapitlet om strafflags tillämplighet

innehöll ej allenast materiella regler i ämnet utan även bestämmelser

om åtalsprövning. Dessa bestämmelser medtogs ej i 1958 års departementsforslag,

enär de ansågs böra behandlas i samband med påföljdssystemet

Som jag tidigare omtalat har i det nu föreliggande förslaget, på sätt förordats

av lagrådet, åtalsreglerna upptagits i anslutning till de materiella bestammelser,

till vilka de anknyter.

... De atalsregler, som kommittén föreslog i kapitlet om svensk strafflags tillämplighet,

har lagrådet funnit mer än nödvändigt detaljerade för att behova

inskrivas i lagen. Det torde i huvudsak vara tillfyllest, säger lagrådet,

att lagen innehåller en regel om att för åtal av brott som begåtts utom riket

kraves förordnande av Konungen eller den Konungen bemyndigat. Genom

administrativ författning eller särskilda bemyndiganden kan i så fall prövningen

av de enskilda fallen i erforderlig utsträckning överlämnas till lämpliga

organ, såsom riksåklagaren, militär chef för avdelning vid krigsmaken

m. fl. Särskilda föreskrifter kan också utfärdas om åtal beträffande brott

i riket angransande zoner, på utlandsfärjor och dylikt liksom om åtal för

brott som har förövats å svenska fartyg eller luftfartyg. Beträffande sistnämnda

kategori kan dock, fortsätter lagrådet, övervägas att regleringen

gores i lagen. Då föredragande departementschefen vid remissen av 1958 års

förslag uppskjutit sitt ställningstagande till utformningen av åtalsreglerna,

av^rågan^6* emellertld 1Cke ansett sig böra in8å På en närmare bedömning

De atalsregler, som nu har upptagits i förevarande paragraf, har utformats

i huvudsaklig överensstämmelse med lagrådets rekommendationer.

Åtalsprovningen skall sålunda verkställas av Konungen eller den Konungen

bemyndigat därtill. Den närmare fördelningen mellan olika organ av beslutanderatten

i dessa frågor bör, såsom lagrådet framhållit, ske i administrativ

väg genom författning eller bemyndiganden i särskilda fall. Bestämmelser

om åtalsprövning bör emellertid ej - som lagrådet synes ha avsett - uppgas

allenast i fråga om brott utom riket utan för vissa fall även beträffande

brott som förövats inom landets gränser. I nära anslutning till komUtens

förslag har sålunda i paragrafens första stycke åtalsprövning föreskrivits

rörande brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftartyg

av utlänning, som medföljde fartyget eller luftfartyget eller tillhörde

dess besättning, mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse

™ angår brott> ST fÖrÖvats utom riket> föreslås i paragrafens andra

stycke som huvudregel att åtalsprövning skall ske. Sådan prövning skall

dock icke er ordras, nar svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medbor?

® * Uket har b®gått brott mot svenskt intresse. Jämställdheten i detta

dit Mdt6 mellanmedborgarna 1 samtliga nordiska länder har föranletts av

det tidigare omnamnda samarbetet inom Norden på straffrättens och straffprocessrättens

områden, vilket kan sägas innebära en strävan att i vissa hän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 173

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

seenden likställa medborgare i övriga nordiska länder med det egna landets

medborgare. Om undantagsregeln begränsas på sätt som föreslagits, torde

den — oaktat våra åklagare i motsats till de danska och norska har s. k.

absolut åtalsplikt — icke komma att innebära några nämnvärda olagenheter.

Vid det fortsatta nordiska samarbetet kommer för övrigt att övervägas

frågan om att införa rättskraft inom hela Norden av dom, som i brottmål

meddelats i nordiskt land. Även spörsmålet, i vilket land åtal for brott

i regel skall ske, kommer därvid att övervägas. Jag vill i detta sammanhang

också erinra om den i nästföljande paragraf intagna bestämmelsen om ålalsprövning

beträffande gärning, för vilken någon utom riket undergått straff

eller annan ansvarspåföljd.

Även i vissa andra fall än de redan nämnda göres undantag från den i andra

stycket av förevarande paragraf givna huvudregeln. Utan särskilt förordnande

skall sålunda åtal få väckas, om brottet har förövats å svenskt

fartyg eller luftfartyg, eller i tjänsten av någon som tillhörde besättningen å

sådant fartyg eller luftfartyg eller ock av krigsman å område, där avdelning

av krigsmakten befann sig. Dessa regler överensstämmer i stort sett med

vad straffrättskommittén har föreslagit.

6 §•

I nära anslutning till nuvarande bestämmelser i SL 1:3 har straffrättskommittén

föreslagit att ej någon utan Konungens förordnande skall få

åtalas för gärning, för vilken han utom riket undergått straff eller annan

dylik påföljd, samt att domstolen vid ådömande av fängelse på viss tid eller

böter skall äga förordna om skälig avräkning för påföljd, som han undergått

utomlands. Därjämte har kommittén för vissa av de nu avsedda fallen föreslagit

behörighet jämväl för riksåklagaren eller för militär chef att förordna

om åtal.

Kommitténs förslag innebär en saklig avvikelse från gällande lag så till

vida, att föreskriften om åtalsförordnande anknytes till viss gärning i stället

för till visst brott. Härom anföres i kommitténs motiv att, eftersom en

och samma gärning med hänsyn till skyddsobjektet eller av annan orsak

stundom kan innefatta ett annat brott enligt svensk lag än enligt lagen i det

land där gärningen bestraffats, särskild åtalsprövning icke alltid ansetts

erforderlig i rättspraxis, ehuru gärningsmannen utom riket undergått straff

för gärningen i fråga. Enligt kommitténs mening bör det emellertid alltid

vara beroende på Kungl. Maj :ts prövning, huruvida den som utom riket undergått

bestraffning för viss gärning skall lagforas för gärningen även vid

svensk domstol. Detta är, framhåller kommittén, så mycket mera angeläget

som förslaget innebär en viss utvidgning av svensk strafflags tillämpningsområde

och det alltså oftare än enligt gällande rätt torde kunna inträffa, att

det uppstår fråga om bestraffning i Sverige av en brottsling som redan undergått

straff utomlands.

Lagrådet, som hemställt att ifrågavarande stadgande upptages i detta ka
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

P,\te!’. *!a.r.anseU lämPli8t> att bestämmelsen om åtalsprövning får innehålla,

att åtal får aga rum ej endast efter Konungens förordnande utan även efter

Beslut av annan som Konungen bemyndigat därtill.

I det nu föreliggande departementsförslaget har regeln om åtalsprövning

utformats i enlighet med lagrådets önskemål. Vidare har i stället för det av

kommittén föreslagna uttrycket »straff eller annan dylik påföljd» bibehållits

1 SL 1.3 anvanda »straff eller annan ansvarspåföljd», vilket ansetts

lämpligare med hänsyn till att ordet påföljd i departementsförslaget begagnas

såsom teknisk term för de i 1 kap. 3 § av balken uppräknade reaktions
nåf?HHnta''uS

“i §fn a31" foreskriften om hänsynstagande vid bestämmande av

påföljd till utomlands undergången bestraffning ansetts böra givas formen

icke av en avrakningsregel utan av eu regel, som innefattar befogenhet för

domstolen att efter omständigheterna döma till lindrigare straff än för gärningen

ar stadgat eller ock helt efterge påföljd.

Med anledning av lagrådets erinringar har första stycket i denna paragraf,

som svarar mot 2 kap. 4 § i 1958 års förslag, ändrats till att endast innea

a en erinran om att vissa begränsningar i den svenska straffrättsliga

kompetensen följer av folkrätten. 8

Ioverenskommdser mellan Sverige och andra stater angående bl. a. ömsesidig

rättshjälp i vissa avseenden har avtalats om inskränkningar för vissa

situahoner i svensk lags och svensk domstols kompetens. Ytterligare sådana

overenkommelser kan väntas bli träffade. Bestämmelser om ifrågavarande

mskranknmgar, som har ringa praktisk betydelse, torde icke böra införas i

brottsbalken utan synes lämpligen kunna upptagas i en särskild lag. Om

denna ordning, som bor genomföras i samband med brottsbalkens ikraftträdande,

har gjorts en erinran i ett till paragrafen fogat andra stycke.

8 §•

Paragrafen, som svarar mot 1 kap. 8 § i 1958 års departementsförslag, har

utformats i överensstämmelse med lagrådets önskemål.

ANDRA AVDELNINGEN

Om brotten

1 denna avdelning ingår 8-22 kap., vilka upptager bestämmelser om de

särskilda brotten, samt 23 och 24 kap., innehållande de till dessa bestämmelser

nara anslutande reglerna om försök m. m. och om gärningar, som

begås i nödvärn eller annan nöd. 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

C 175

3 KAP.

Om brott mot liv och hälsa

Detta kapitel motsvarar, med vissa jämkningar, 3 kap. i 1958 års departementsförslag.

Kapitelrubriken har ändrats i överensstämmelse med vad

lagrådet föreslagit. Likaledes enligt lagrådets önskemål har 1 § uppdelats

i två paragrafer. Till kapitlet har fogats en ny paragraf med åtalsregler

(11 §)•

1—3 §§.

Dessa paragrafer svarar mot 1 och 2 §§ i 1958 års departementsförslag

med smärre redaktionella jämkningar.

4 §.

I denna paragraf, som motsvarar 3 § i 1958 års departementsförslag, har

enligt lagrådets hemställan uttrycket »utan tillstånd enligt vad därom är

stadgat» utbytts mot »olovligen». Vidare har upptagits en särskild strafffrihetsregel

för det fall att fosterfördrivning förövats av kvinnan själv. I

överensstämmelse med den ståndpunkt, som intagits i 1958 års departementsförslag,

har regeln ej utformats såsom en obligatorisk regel om frihet

från påföljd utan gjorts fakultativ; det stadgas sålunda, att påföljden för

kvinnan må efterges, såframt omständigheterna är mildrande.

5 och 6 §§.

Paragraferna svarar mot 4 och 5 §§ i 1958 års departementsförslag. Enligt

lagrådets hemställan har i 5 § upptagits en särskild straffskala för ringa

misshandelsfall.

7 och 8 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 6 och 7 §§ i 1958 års departementsförslag. I

fråga om vållande till annans död (7 §) har införts en särskild straffskala

för ringa fall.

9 och 10 §§.

Paragraferna, som svarar mot 8 och 9 §§ i 1958 års departementsförslag,

har utformats enligt lagrådets önskemål. 11

11 §.

Gällande rätt. Enligt SL 14: 26 ankommer det på statsåklagaren att i fråga

om fosterfördrivning förövad av kvinnan själv pröva, huruvida åtal bör

ske. Finner han skäl till åtal, skall frågan underställas riksåklagarens prövning.

Beträffande misshandel som avses i SL 14: 12 eller 14: 13 är åklagares

åtal srätt enligt SL 14: 45 i princip betingad av angivelse från målsäganden.

Såvitt angår vissa brott mot minderårig kan brottet angivas till åtal av

barnavårdsnämnden. Obegränsad åtalsrätt föreligger dock för åklagare när

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

hrottet har förövats å allmän plats, liksom då brottet har medfört döden

eller statsåklagaren finner åtal vara påkallat ur allmän synpunkt. Åtal för

vallande till kroppsskada är med visst undantag förbehållet målsäganden.

I straffrättskommitténs förslag har åklagarens

atalsratt icke i nagot fall gjorts beroende av angivelse. I fråga om barnadråp,

försök eller förberedelse därtill, fosterfördrivning av kvinnan själv

misshandel av lagsta svårhetsgrad, vållande till kroppsskada eller sjukdom

och vårdslöshet mot person (framkallande av fara för annan) har däremot

enligt forslaget åtalsratten gjorts beroende av att åklagaren finner åtalet

vara pakallat ur allmän synpunkt. Detta innebär att målsägande™ subsilara

atalsratt kan utövas först sedan åklagaren, efter det att målsäganden

angivit brottet, för sin del tagit ställning till åtalsfrågan och beslutat att

åta ej skall väckas (jfr RB 20:8). Någon motsvarighet till den gällande

bestämmelsen, att vållande till kroppsskada är målsägandebrott, förekommer

ej i forslaget. Vid bedömandet, huruvida åtal är påkallat ur allmän synpunkt,

bor enligt kommittén utan stöd av särskild föreskrift hänsyn tagas

bl. a. till målsägande™ inställning till åtalsfrågan.

Beträffande åtal för fosterfördrivning förövad av kvinnan själv anför

ommitten, att ansvarstalan icke bör väckas, om åklagaren är övertygad om

att domstolen på grund av bestämmelserna om straffrihet skall fria från

straff. Åtalsprövningen har enligt förslaget anförtrotts åt vederbörande åklagare.

Kommittén förutsätter att riksåklagaren och överåklagarna på lämpligt

satt leder och övervakar underåklagarnas prövning i dessa frågor.

J^andena. Vad angår barnadråp samt försök och förberedelse därtill

har riksåklagarämbetet uttalat, att sådant brott till sin typ är så "rovt,

att åtalsplikten med hänsyn därtill bör vara absolut. För de undantagsfall,’

är det ur såväl allmänpreventiv som individualpreventiv synpunkt framstår

såsom opåkallat att ingripa i straffrättslig ordning, kan strafflindring

Ver*tr?ffnhet åväSabringas med tillämpning av de föreslagna allmänna

straffnedsattnings- och straffrihetsreglerna. Samma åsikt har uttalats av

Snea hovratt, hovrätten över Skåne och Blekinge, överståthållarämbetet,

landsfogden i Malmöhus lån, Föreningen Sveriges landsfogdar och Advokat
-

Foremngen Sveriges häradshövdingar, som icke haft något att invända

emot att åtalsprövning äger rum vid barnadråp och försök eller förberedelse

därtill har framhållit önskvärdheten av att dessa brott bibehålies såsom

andsfogdebrott; åtalsprövningen skulle därigenom komma att anförtros åt

överåklagare.

Beträffande den föreslagna bestämmelsen om särskild åtalsprövnin^ vid

. ° S f ordrivning förövad av kvinnan själv har Advokatsamfundet

framhållit, att kommitténs motivering tyder på att åtalsprövningen endast

skulle avse frågan huruvida sådan omständighet som omförmäles i 4 § tredje

stycket av kommitténs förslag (uppriven sinnesförfattning, svårt trång
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 177

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

mål eller eljest mildrande omständigheter) föreligger. Men den föreslagna

bestämmelsen synes ha en betydligt mera vidsträckt innebörd. Enligt bestämmelsen

skulle åklagaren ha rätt att underlåta åtal även i andra fall an

de i nämnda stycke angivna. Medicinalstyrelsen har uttalat, att den nuvarande

bestämmelsen om överprövning av riksåklagaren borde bibehållas

med hänsyn till angelägenheten av en likformig rättstillämpning. Föreningen

Sveriges häradshövdingar har erinrat om att fosterfördrivning förövad

av kvinnan själv för närvarande är landsfogdebrott samt framhållit önskvärdheten

av att någon ändring icke vidtages i detta hänseende.^

Vad angår ringa fall av misshandel anser riksåklagarämbetet

liksom kommittén, att åtalsprövning bör ske i vissa fall. Ämbetet har

emellertid föreslagit att dessa fall avgränsas med hänsyn till om misshandeln

ägt rum på allmän plats eller ej. Enligt den gränsdragning, som har

skett mellan första och andra styckena i 5 § av kommitténs förslag, torde

under första stycket falla, förutom flertalet i SL 14: 12 angivna brott, även

en del av de brott, som nu upptages i SL 14: 13. I den mån de i 5 § första

stycket avsedda brotten förövas å allmän plats, bör de alltid lyda under

allmänt åtal. I övrigt kan emellertid förhållandena understundom vara sådana,

att åtal för brotten av olika anledningar icke bör ske. Härvidlag åsyftas

i första hand åtskilliga fall av misshandel mot maka. Ett ingripande med

åtal i sådana fall kan ej sällan leda till, att äktenskapet helt spolieras eller

att i varje fall hustruns situation blir ännu svårare än förut. Även andra

liknande fall kan tänkas, t. ex. misshandel i affekttillstånd, där parterna

omedelbart efter misshandeln åter har försonats, samt vissa fall av överskridande

av äganderätt. Därest brotten i 5 § första stycket sålunda ur åtalssynpunkt

uppdelas i skilda grupper, allteftersom de har förövats å allmän

plats eller ej, synes motsvarande uppdelning även böra ske i fråga om de i

andra stycket av 5 § i kommitténs förslag upptagna brotten. Föreningen

Sveriges landsfogdar och i viss utsträckning även kriminalpolisintendenten

i Stockholm har givit uttryck åt samma uppfattning som riksåklagarämbetet.

Syftet att förhindra opåkallad inblandning i enskildas förhållanden

skulle enligt föreningens mening vinnas bäst, om den diskretionära åtalsprövningen

finge avse misshandel enligt 5 § förövad på enskilt område.

Även kriminalpolisintendenten anser, att misshandelsbrotten borde utan inskränkning

läggas under allmänt åtal, om de har förövats å allmän plats. I

fråga om misshandel å enskild plats har kriminalpolisintendenten föreslagit,

att de nuvarande åtalsreglerna i SL 14: 45 bibehålies, dock med den

ändringen, att brottet skulle falla under allmänt åtal, om det har förövats

mot vissa närstående.

Hovrätten för övre Norrland anser, att stadgandet om åtalsprövning bör

begränsas. För att bereda tillfredsställande skydd och känsla av trygghet är

det enligt hovrättens mening nödvändigt, att de vanligast förekommande

vålds- och fridsbrotten blir åtalade i ungefär samma utsträckning som hittills.

För vinnande av detta syfte kan möjligen beträffande bl. a. misshandel

av ringa grad uppställas den åtalsregeln att brottet skall åtalas, om ej

s. 178 Kontrollera mot PDF

178 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

omständigheterna är sådana att åtal icke är påkallat ur allmän synpunkt.

Advokatsamfundet säger sig icke kunna dela kommitténs uppfattning, att

stadgandet om atalsprövning vid ringa fall av misshandel skiSFe vara ägnat

att, från den synpunkten att opåkallad inblandning i enskildas förhållanIl

r ; åstadkomma nödig begränsning. En mera ändamåls
enlig

begränsning skulle vinnas, om man förlänar misshandel som i 5 feundra

stycket av kommitténs förslag sägs karaktären av angivelsebrott, med

undantag dock för det fall att misshandeln har förövats å allmän plats

Ifråga om vallande till kroppsskada eller sjukdom har

»uXndÄt aU br°“el mä''le ^ bibeM"a karak“re" -

h3r iCkC anSett Påkallat med någon särskild åtals
r

Z TtT w 83 v å r d s 1 ö s h e t m o t p e r s o n. Föreningen Sveriges

landsfogdar, som erinrat om att denna brottstyp motsvarar bestäm
Tr

/örbehåT * SL M: 23~25 °Ch 30~34’ 1 viIka fal1 brätten

ar förbehållen statsåklagare, har med hänsyn därtill ifrågasatt om någon

åtalsinskrankning är påkallad. s

diZZZvZ komPetensförd el ning en mellan statsåklagare och

distriktsåklagare har riksåklagarämbetet anfört, att åtalsprövningen bör an
omma

å landsfogde i fråga om barnadråp och fosterfördrivning samt å

distriktsåklagare beträffande misshandel. Vårdslöshet mot person, som nu

ej ar särskilt straffbelagd, bör göras till landsfogdebrott med hänsyn till att

agbudets räckvidd ar något obestämd och att brottet ej sällan kan förvänståndpunkttagande

till mera komplicerade rättsliga spörsmål.

Vållande till kroppsskada, som nu är målsägandebrott, bör hänföras till

distnktsåklagarbrott.

Departementschefen. I likhet med flera remissinstanser anser jag, att någon

regel om åtalsprövning beträffande barnadråp (3 §) ej bör meddelas.

ad angår fosterfördrivning förövad av kvinnan själv (4 §) innebär det

nu föreliggande departementsförslaget, att påföljden för kvinnan må eftergivas,

saframt omständigheterna är mildrande. Såsom är fallet i gällande

rätt torde därjämte^ en regel om åtalsprövning böra meddelas. I enlighet

med kommitténs förslag torde åtalsprövningen kunna anförtros åt den

åklagare, som enligt sin åklagarinstruktion har att tala å brott, varom nu

ar fråga. Departementsförslaget innebär alltså, att den dubbla åklagarprövningen

avskaffas. Med hänsyn härtill och då nuvarande praxis, enligt vilken

åtal av kvinnan sker endast i undantagsfall, torde böra bibehållas, har

jag ansett mig bora föreslå, att åklagaren får väcka åtal allenast när det av

särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt.

Beträffande misshandel (5 §) synes med hänsyn till vad som har antorts

vid remissbehandlingen riktigast, att åtalsprövning stadgas i fråga om

s val normalgraden som ringa fall. En avgränsning bör emellertid ske med

hansyn till om brottet har förövats på allmän plats eller ej. Har brottet

ej förövats på allmän plats, bör åtal äga rum endast om målsäganden anger

brottet till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 179

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Vållande till kroppsskada eller sjukdom (8 §) är för närvarande målsägandebrott.

Kommitténs förslag innebär, att brottet skall läggas under

allmänt åtal men att åtal av åklagare skall få ske endast om det finnes

påkallat ur allmän synpunkt. Detta förslag ger anledning till viss tvekan.

Jag är ej i likhet med Advokatsamfundet beredd förorda, att brottet skall

bibehållas såsom målsägandebrott, men jag vill för de fall då brottet ej

är grovt förorda den ytterligare begränsningen, att frågan om väckande av

allmänt åtal icke får tagas upp till prövning utan angivelse av målsägande^

I fråga om framkallande av fara för annan (9 §) synes någon inskränkning

i den allmänna åtalsrätten ej böra ske.

Beträffande frågan om kompetensfördelningen mellan statsåklagare och

distriktsåklagare vill jag hänvisa till vad som har anförts i anslutning till

grunderna för åtalsreglernas utformning.

4 KAP.

Om brott mot frihet och frid

Kapitlet motsvarar 4 kap. i 1958 års departementsförslag. 3 § i nämnda

förslag, som avsåg egenmäktigt bortförande av barn, har enligt lagrådets

önskemål överförts till 7 kap. i det nu föreliggande departementsförslaget.

1 § har i det nya förslaget uppdelats på två paragrafer. En ny paragraf

innehållande åtalsregler har fogats till kapitlet (11 §).

1—3 §§.

Dessa paragrafer har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med vad

lagrådet föreslagit. I 3 § har emellertid särskilt nämnts även det fallet, att

offret för gärningen å utrikes ort kan befaras bli utnyttjad till otuktigt levnadssätt.

4 och 5 §§.

Paragraferna överensstämmer i huvudsak med 4 och 5 §§ i 1958 års de

partementsförslag.

6 §•

Denna paragraf har avfattats med beaktande av vad lagrådet föreslagit.

Det av lagrådet i andra stycket föreslagna uttrycket »olovligen» har dock

ändrats till »obehörigen». Såsom brottsbeteckning för olovligt inträngande

i kontor m. m. har upptagits »olaga intrång».

7—10 §§.

Paragraferna motsvarar 7—10 §§ i 1958 års departementsförslag. Lagrådets

erinringar har i huvudsak beaktats.

11 §•

Gällande rätt. Beträffande vissa i strafflagen upptagna brottstyper, vilka

har motsvarighet i de i 1—3 §§ i det föreliggande departementsförslaget

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

angivna gärningarna, stadgas i SL 15:19 och 15:25 andra stycket in.

kranknmgar i allmän åklagares åtalsrätt. I fråga om rättsstridigt tvång

vacka åtal endast om målsäganden anger brottet till

atal (SL 15:24). Olaga hot är rent målsägandebrott (SL 15:24). Hemridsbrott

kan åtalas av åklagare efter angivelse (SL 15: 29). Sådant brott

mot brevhemligheten m. m. som avses i SL 15:30 må åtalas såvitt gäller

rev endast av avsandaren eller adressaten och i Övriga fall av ägaren

den som har föremålet i sin vård eller mottagaren (SL 15: 30 tredje styc
Straffrättskommittén.

Enligt straffrättskommitténs förslag (11 S) skall

samtliga brott i forevarande kapitel höra under allmänt åtal. I fråga om

den nuga syårhetsgraden av frihetsberövande (1 § andra stycket i komnnttens

förslag) ävensom beträffande olaga tvång och fridsbrotten föreslås

dock den begränsningen i åklagarens åtalsrätt, att åtal ej må väckas med

mindre det finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Yttrandena. Beträffande vissa brott har några remissinstanser ifrågasatt,

om de mke borde utan särskild åtalsprövning höra under allmänt åtal. Sålunda

har overståthållarämbetet uttalat, att särskild åtalsprövning icke borde

föreskrivas i fråga om ringa fall av frihetsberövande, olaga

tvång olaga hot och sådant ofredande, som förövas å allmän

p ats. Advokatsamfundet har uttalat samma mening beträffande sådant

olaga hot, som består i resande av livsfarligt vapen på allmän plats.

Hovratten för övre Norrland har beträffande olaga tvång och

hemfridsbrott uttalat, att det för att bereda tillfredsställande skydd

och kansla av trygghet är nödvändigt, att dessa brott blir åtalade i ungefär

samma utsträckning som hittills. För vinnande av detta syfte kan beträfande

dessa brott uppställas den åtalsregeln att de skall åtalas, om ej oms

andigheterna ar sådana att åtal icke är påkallat ur allmän synpunkt.

I några yttranden har föreslagits att vissa brott, som i gällande lag är

angiyelsebrott, skall bibehållas som sådana. Overståthållarämbetet har hävdat

denna mening i fråga om hemfridsbrott, sådant ofredande som ej förovas

å allmän plats, brott mot post-, telegraf- eller telefonhemlighet och

intrång i förvar. Ämbetet har framhållit, att krav på formlig angivelse tore

utgöra en viss garanti för att vederbörande myndigheter icke i alltför

hog grad betungas med bagateller. Beträffande hemfridsbrott och ofredande

har ämbetet vidare anfört:

Gällande åtalsregler ha på detta område visat sig ändamålsenliga och

flesS1fanr?danI18f1tVelSeäåterJalIaS ™y?ket ofta innan åtal väckes och i de

llesta fall redan efter några dagar. Med de föreslagna bestämmelserna skul
alPflllTenoSet?tn

blirSkyIrig att.verkställa förundersökning i ett stort antal

talk Genom att radiopolisens ingripande påkallas, komma i huvudsta
en

mängder av hemfridsbrott till polisens kännedom. I flertalet fall torde

ä^en fnär\fteH *tt 5® hÖrt fridsstöraren och den förorättade samt eventuellt

lioo\ dC ock grannar kunna bilda sig någon mening om den verk
liga

karaktaren av hemfndsbrottet och alltså först efter sådan utredning

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 181

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

kunna, om förslagets ståndpunkt godtages, bedöma, huruvida ur allmän

synpunkt åtal är påkallat eller ej. Följden skulle bil, att för polisen skulle

tillkomma ett betungande arbete utan motsvarande nytta ur samhallssynpunkt.

Den förefintliga polisstyrkan skulle för närvarande icke heller racka

till att syssla med dessa förhållandevis lindriga brott utan att i så fall inskränka

på arbetet med svårare brott, vilket med polisens nuvarande knappa

resurser skulle vara en misshushållning, överstathållarambetet förordar

därför hemfridsbrottens bibehållande som angivelsebrott. _

Liknande synpunkter, som här anförts, kunna göras gallande aven beträffande

ofredande. Med hänsyn till att ämbetet ansett denna straffbestämmelse

böra erhålla särskild betydelse för bekämpandet av det alltmer utbredda

ofoget att antasta kvinnor på allmän plats — en polisiär uppgitt

som ej bör hindras av målsägarnas eventuella ovillighet att gora angivelse

_bör ofredande, som förövas å allmän plats, emellertid laggas under allmänt

åtal och därvid ej förbindas med särskild åtalsprovmng.

Advokatsamfundet har med utgångspunkt från sin principiella inställning

till frågan om särskild åtalsprövning hemställt, att samtliga i 11 § av

kommittéförslaget uppräknade brott göres till angivelsebrott, dock med undantag

för vissa fall av olaga hot, samt därvid betonat att i fråga om hithörande

brott, särskilt sådana som avses i 4 § första stycket andra punkten

samt 5 § andra punkten av kommittéförslaget, ett åtal i strid mot målsägandens

önskan kunde vålla denne avsevärd skada.

Riksåklagarämbetet, som icke haft något att erinra mot de föreslagna

åtalsreglerna, har beträffande kompetensfördelningen mellan

statsåklagare och distriktsåklagare anfört följande:

Ringa frihetsberövande (2 kap. 1 § andra stycket) motsvaras i gällande

strafflag närmast av 15 kap. 9 och 10 §§. Enligt landsfogdeinstruktionen

skall åtal utföras, beträffande det förra brottet av landsfogde och såvitt

angår det senare brottet, av distriktsåklagare. Enligt ämbetets uppfattning

bör med hänsyn till brottets i allmänhet enkla beskaffenhet detsamma i sin

helhet göras till distriktsåklagarbrott. Olaga tvång har i strafflagen sin motsvarighet

i 15 kap. 11 och 22 §§. Enligt landsfogdeinstruktionen skall åtal

för det förra brottet utföras av landsfogde och för det senare av distriktsåklagare.

Då den övervägande delen av de brott, som komma att omfattas

av bestämmelserna om olaga tvång, torde bliva av enkel natur, bör brottet

i sin helhet göras till distriktsåklagarbrott. Beträffande Övriga i paragrafen

nämnda brott bör utförande av åtalet och följaktligen också den särskilda

åtal sprövningen ankomma på distriktsåklagare.

Departementschefen. Det synes ej vara anledning till erinran mot kommitténs

förslag, att samtliga i förevarande kapitel upptagna brott skall ligga under

allmänt åtal. I fråga om de begränsningar i åtalsrätten som skall gälla

vill jag emellertid, med beaktande av vad som förekommit vid remissbehandlingen,

förorda vissa jämkningar i kommitténs förslag.

I fråga om de egentliga frihetsbrotten i 1—3 §§ i det föreliggande departementsförslaget

synes den allmänna åtalsrätten böra gälla utan någon inskränkning.

Detsamma bör i huvudsak gälla olaga tvång (4 §). Sådant olaga

tvång, som har utförts genom hot att åtala eller ange annan för brott eller

att om annan läinna menligt meddelande (4 § första stycket andra punkten),

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

bör dock, såvida ej målsägande!! anger brottet till åtal, få åtalas av allmän

åklagare endast om det finnes påkallat ur allmän synpunkt. Beträffande olaga

hot (5 §) torde ej vara anledning att föreskriva någon begränsning i den

Vad angår hemfridsbrott och olaga intrång (6 §) bör de grova fallen vara

underkastade allmant åtal utan inskränkning. Beträffande Övriga fall av

hemfridsbrott och olaga intrång synes övervägande skäl tala för att allmänt

åtal får ske antingen efter angivelse av målsäganden eller också, utan sådan

angivelse, om åtal fmnes påkallat ur allmän synpunkt, och samma grundsats

bor gaUa för sådant ofredande, som icke har förövats på allmän plats,

rs?! 1 fOITar (? °Ch 9 §§h Brytande av Post- eller telehemlighet

(8 b) bor ligga under allmänt åtal utan begränsning.

5 KAP.

Om ärekränkning

Detta kapitel motsvarar 5 kap. i 1958 års departementsförslag med vissa

jämkningar. En ny paragraf med åtalsregler har upptagits i kapitlet (5 §).

1 och 2 §§.

Lagrådets kritik mot utformningen av ärekränkningsbrotten i 1958 års departementsförslag

går väsentligen ut på att sanna uppgifter har kriminaliserats

i för stor omfattning och att det i varje fall är svårt att i den föreslagna

lagtexten finna stod for den begränsning i detta hänseende, som enligt lagrådets

mening ar önskvärd. Lagrådet föreslår, att bestämmelserna i ämnet

skaH utformas med utgångspunkt från att ansvar för förtal i princip ej skall

ifrågakomma, om det styrkes, att uppgiften är riktig. Enligt förslaget bör

emellertid upptagas en regel, som med visst förbehåll förbjuder sanningsbevisnmg

rörande någons enskilda liv, varjämte skulle införas en särskild subsidiar

brottstyp — benämnd otillbörligt uttalande — av innebörd att uppgift,

som med hansyn till att den lämnas för att skada eller till omständigheterna

i övrigt är otillbörlig, straffbelägges oavsett sanningshalten.

Såsom understrukits i motiveringen till 1958 års departementsförslag och

aven vitsordats av lagrådet bör någon allmän rätt att genom sanna uppgifter

utsatta någon for andras missaktning icke få åberopas. Klart är emellertid,

att en viss frihet att sprida riktiga sådana uppgifter om andra måste

accepteras. Vad särskilt angår meddelande om annans brottsliga gärning

har lagrådet pekat på, att tidningarna med vissa förbehåll sprider uppefter

ni , rlreiSen d€m S°m åtalaS fÖr brott’ och 1 “»»lutning därtill framhållit,

att det icke kan begäras att läsarna skall underlåta att diskutera så
denTClIer

aU låta Saken falla 1 §lömska sedan d^ dagsaktuIla

förflyktigats. Lagradets anmärkning, att departementsförslagets lagext

icke ger tillräcklig täckning för en sådan yttranderätt synes ha fog för

sig. Jag anser dock icke att det finns anledning till en så genomgripande

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 183

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

omarbetning som lagrådet förordat. Lagrådets konstruktion synes ur lagteknisk

synpunkt onödigt komplicerad och svåröverskådlig. Det synes tillfyllest

att ge reglerna i 1 § andra stycket i departementsförslaget en annan avlattning,

som ger klarare uttryck åt vad som åsyftas. I stadgandet torde särskilt

böra nämnas det fallet att den som lämnade uppgiften var skyldig att

uttala sig, varvid avses bl. a. sådana situationer då någon har att om annan

avge tjänstevitsord. Såsom sammanfattning av övriga fall torde få angivas»

att det eljest med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna

uppgift i saken. Om uppgiften var sann eller skälig grund för den kan åberopas,

skall uppgiftslämnaren i nu avsedda fall gå fri från ansvar. Med

denna formulering av lagtexten synes ha kommit till klart uttryck, att lagen

accepterar en det dagliga livets yttranderätt beträffande sådant som riktigt

återger vad som hänt. Även den bedömning av förtroliga meddelanden som

kommit till uttryck i motiven till 1958 års departementsförslag synes härmed

få erforderlig täckning i lagtexten.

Enligt lagrådets uppfattning bör sanningsbevisning i princip vara tillåten

i mål om ansvar för förtal. Som nyss nämnts föreslår lagrådet emellertid en

regel om förbud mot bevisning rörande någons enskilda liv; endast om ur

allmän eller enskild synpunkt synnerliga skäl föreligger därtill, skulle sådan

bevisning få föras. Med den konstruktion av förtalsbrottet som jag

vill förorda finnes ej skäl att upptaga några särskilda regler rörande bevisningen.

Av den föreslagna brottsbeskrivningen följer, att bevisning rörande

uppgiftens sanningshalt får föras i sådana fall, då det med hänsyn till

omständigheterna får anses ha varit försvarligt att lämna uppgift i saken. I

övriga fall är straffbarheten oberoende av om uppgiften är med sanningen

överensstämmande eller ej, och konsekvensen härav blir att något behov

av att föra bevisning i sanningsfrågan regelmässigt icke föreligger. Jag

vill i detta avseende, efter det närmare övervägande av frågan som har skett

efter lagrådsgranskningen, redovisa en mera tveklös ståndpunkt än som kan

sägas ha kommit till uttryck i motiven till 1958 års departementsförslag.

För bedömande av brottsligheten i andra fall än som avses i 1 § andra stycket

av den nu föreslagna lagtexten kräves ej, att domstolen får närmare kännedom

om vilka grunder som kan åberopas för riktigheten av den uppgift,

som har föranlett ärekränkningsåtalet. I detta sammanhang vill jag även,

i likhet med vad som har skett i 1958 års förslag och jämväl i lagrådets utlåtande,

understryka vikten av att domstolen i ärekränkningsmålen utövar

en fast processledning.

I motiven till 1958 års förslag har antytts, att det kunde vara lämpligt att

införa en regel, som möjliggjorde att frågan huruvida ett uttalande har

fällts i en sådan situation, då intressekollision kan anses föreligga, skulle

kunna bli föremål för beslut under rättegången, vilket finge särskilt överklagas.

Med hänsyn till vad lagrådet har anfört torde emellertid en dylik

regel ej böra upptagas.

I övrigt har jag ej funnit mig böra frångå 1958 års departementsförslag

såvitt angår 1 och 2 §§ i förevarande kapitel. Även beträffande den av lag
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 C Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

rådet i detta sammanhang berörda frågan om upptagande av en särskild regel

om ekonomiskt förtal anser jag mig böra vidhålla den ståndpunkt, som

har intagits i nämnda förslag.

3 §•

I konsekvens med den ståndpunkt, som jag har intagit beträffande 1 och

2 §§, har denna paragraf utformats i nära överensstämmelse med 1958 års

departementsförslag.

4 §.

Vad lagrådet anfört har ej givit mig anledning att frångå den avfattning,

som denna paragraf har erhållit i 1958 års departementsförslag.

5 §-

Gallctnde rätt. Enligt de nuvarande bestämmelserna i SL 16: 15 hör ärekränkningsbrott

under allmänt åtal endast om ärekränkningen har skett

mot någon i och för ämbete, tjänst eller annan allmän befattning som han

innehar eller innehaft eller, mot någon som innehar sådan befattning, med

avseende å förhållande utom befattningen av beskaffenhet att göra honom

ovärdig det förtroende och den aktning, som befattningen kräver. Bestämmelserna

fick sin nuvarande utformning genom lagändring år 1936. Dessförinnan

hade ärekränkningsbrott, som avses i SL 16 kap., fallit under allmänt

åtal endast om brottet skett i eller för någons ämbete eller tjänst. Den

utvidgning av den allmänna åtalsrätten, som skedde genom 1936 års lagändring,

ingick såsom ett led i de nämnda år vidtagna lagstiftningsåtgärderna

mot statsfientlig verksamhet. Under allmänt åtal faller vidare enligt

gällande lag sådana fall av ärekränkning mot tjänsteman eller av krigsman

mot annan krigsman, som är straffbara jämlikt SL 10: 5 eller 26: 8.

Med undantag av nu berörda fall, där ärekränkning är underkastad allmänt

åtal, ävensom av ärekränkningsbrott mot vissa närskylda personer

(SL 16: 12), vilka brott utgör angivelsebrott, är ärekränkningsbrotten för

närvarande målsägandebrott.

Straffrättskommittén. I straffrättskommitténs förslag — där förtalsbrottet

uppdelats på två brottstyper, förtal och vanryktande — har ärekränkningsbrotten

lagts under allmänt åtal, dock med den inskränkningen att åtal

ej tar ske med mindre det finnes påkallat ur allmän synpunkt (7 §). Kommittén

framhåller, att beträffande ärekränkning påkallar tydligen merendels

ingen allmän synpunkt ett allmänt åtal, utan åklagaren kan utan vidare

avvisa flertalet av de angivelser, som kan förväntas. Å andra sidan är

det icke tillfredsställande att, såsom för närvarande, ärekränkning får åtalas

endast av målsäganden, ty en person vars hela sociala existens hotas av

förtal eller vanryktande kan ofta icke utan officiellt stöd vinna det skydd

han behover; att allmän åklagare åtager sig hans sak är på ett helt annat

sätt ägnat att inverka på den allmänna opinionen än om han själv utför

ett åtal. Kommittén anför vidare, att den lösning åtalsfrågan har fått i förslaget

icke torde medföra, att allmänt åtal kommer att anställas i något

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 185

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

stort antal fall. Ärekränkningsbrotten är till det helt övervägande antalet sadana,

att beivrandet i straffrättslig ordning är endast ett enskilt intresse 1

synnerhet gäller detta förolämpning, men även fortalsbrotten och sars i

vanryktandefallen är i regel icke av sådan beskaffenhet att atal frams r

såsom påkallat ur allmän synpunkt. Undantag utgör i huvudsak sådana fall

som redan nu enligt SL 16: 15 är underkastade allmant åtal I de fall, då

Ivekan kan råda huruvida åtal är påkallat ur allmän synpunkt eller ic e,

torde målsägandens inställning till åtalsfrågan böra vinna stort beaktande.

Hänsyn bör även tagas till huruvida den, som om annan lamnat en ogrundad

ärekränkande uppgift och efter gärningen blivit uppmarksamgjord på

att uppgiften var ogrundad, med anledning därav har vidtagit åtgärder foi

att åvägabringa rättelse, t. ex. genom att införa ett benktigande i tidning.

Den i 7 § av kommittéförslaget upptagna regeln, att arekrankmngsbrotten

lyder under allmänt åtal, gäller även beträffande förtal mot avliden. För

dylika fall har särskilt angivits, vilka personer som skall äga rätt att tora

talan såsom målsägande. Målsäganderätt har tillagts den avlidnes efterlevande

make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon eller den som stod i

adoptivförhållande till honom.

Yttrandena. Mot förslaget att lägga ärekränkningsbrotten^ under allmant

åtal _ ehuru med prövning av vederbörande åklagare om åtal är påkallat

ur allmän synpunkt — har från flera håll riktats ganska stark kritik. Ett

tjugotal remissinstanser har sålunda ansett, att åtminstone de mindre svåra

ärekränkningsbrotten borde undantagas från den allmänna åtalsratten.

Av de remissinstanser, som närmare yttrat sig i denna fråga, har forslaget

helt tillstyrkts av statsåklagaren i Malmö och Svenska tidningsutgivareföreningen.

Föreningen har sålunda uttalat, att de av kommittén anförda skälen

för att lägga ärekränkningsbrotten under allmänt åtal synes övertygande.

Statsåklagaren i Malmö har, liksom kommittén, ansett att, eftersom åtal

allenast i ett fåtal fall är påkallat ur allmän synpunkt, åklagarna endast i

ringa mån torde komma att belastas av sådana åtal. Enligt statsåklagarens

uppfattning torde de flesta angivelser för ärekränkningsbrott sannolikt

kunna avvisas redan innan förundersökning har inletts. Man har därför ej

anledning antaga, att åtal för ärekränkning skulle öka i antal vid genomförande

av förslaget.

Till skillnad från statsåklagaren i Malmö anser riksåklagarämbetet, att

det ofta icke är möjligt att utan förundersökning avgöra huruvida åtal kan

anses påkallat ur allmän synpunkt. För att begränsa de praktiska olägenheterna

av förslaget har ämbetet förordat, att förolämpningsbrottet konstrueras

såsom målsägandebrott samt att det för övriga fall stadgas att allmänt

åtal får väckas endast om åtal av särskilda skäl är påkallat ur allmän

synpunkt. Ämbetet har yttrat:

Vad angår åtalsreglerna visar erfarenheten, att den enskilde ofta saknar

möjlighet att på egen hand verkställa den för en ärekränkningsprocess erforderliga

utredningen. Det är vidare knappast något tvivel om att, såsom i

motiven framhållits, fall finnas, där en persons hela sociala existens hotas

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

av förtal. Härtill kommer, att beivrandet av en ärekränkning som tasit

uppseendeväckande former, icke sällan framstår som ej blott’ett enskilt

atfrnan ’^ angivna förhållandln finner ämbetet

1 k* «d P.raktlska svårigheter, som komma att uppstå, om ärekrankningsbrotten

laggas under allmänt åtal, icke kan undgå att i princip

acceptera kommitténs förslag i ifrågavarande avseende. P P

Beträffande de praktiska svårigheterna må anmärkas, att ett genomföInYn!

HV ^orsla§^ otvivelaktigt kommer att medföra, att åklagarna^li överpna

med anmalningar om ärekränkningsbrott, vid vilka med mera eller

miH?6/08.80^5 anande, att åtal är påkallat ur allmän synpunkt. Komallm|n

har tydl1fen fo^utsatt* att eftersom vid dessa brott merendels ingen

dnr^?wynpn nYt,P.åaa If ett a,Imänt åtal> åklagaren skall kunna utan d”

av denT/rYk ^aiet ?yh-a anmälningar- Erfarenheterna från tillämpningen

fZ le särskilda åtalsproynmg, som redan nu finnes föreskriven beträffande

vissa brott, visar emellertid, att det ofta icke är möjligt att utan förnT

“ avgöra huruvida åtal kan anses påkallat ur allmän synpunkt.

HgTAt1aeLlaaY måIlsägkaendkeUnnna ^ “ JämförelsensPUtför
en^örfanMrpllf

,begränsa na nämnda olägenheter, vill ämbetet till

f? bo~Jan for®slå, att forolampningsbrotten undantagas från den allmänna

far «rttUen °Ch •1,1^SOm hl,ttlIls komma att utgöra målsägandebrott. Skälen

or att allmän åklagare skall ha möjlighet att ingripa väga uppenbarligen

mindre tungt vid dessa brott än vid förtalsbrotten. Vid förolämpning kan

sålunda knappast tankas föreligga en sådan situation, att en persons hela

ciala existens står på spel. En dylik lösning skulle befria åklagarna från

^dnden0Y0dlkg■MåtaASP,^0V^lin?a^• — Motiven till brottsbalken utgå från att

d den särskilda åtalsprovningen rigorösare principer skola tillämpas vid

anmälrungar om ärekränkningsbrott än vid andra brott där sådan nröv

ning föreslås. Självfallet förhåller det sig så, att frågan om när allmänna

hansyn skola anses påkalla åtal måste bedömas även med hänsvn tagen till

brottstypens beskaffenhet. Under sådana förhållanden är de? väTickf i och

ningS<mdast>?flgt Htt ■* 1fgt16X^n angiva> att anmälningar om ärekränkundantagsvis

skola föranleda polisutredning och åtal. Med hänsyn

till det stora antal mer eller mindre befogade anmälningar som är att

rätten t°m for.olal^Pningsbrotten undantagas från den fllmänna åtal*?

iatten, måste emellertid ämbetet, såsom ansvarigt för åklagarväsendets behöriga

funktion, hemställa att - trots de invändningar som urTeknisk

kunna riktas häremot — åklagarens befogénhet att på ett tidigi

f*adlu,m a™sa obefogade anmalningar på något sätt kommer till uttryck i

Ä"; iäi&r17 ä förs,a P“”k,e" efl“ ^

9rtRBlk/„åk:agarambetet har vidare — under erinran om stadgandet i RB

20.8 forsta stycket — uttalat att, enär allmänt åtal för ärekränkningsbrott

avses skola förekomma endast i undantagsfall, det synes riktigast, att måls
åk^gtren^11

kUnna ^ ^ fÖrSt beböva §å omvägen över

Med anledning av kommitténs uttalande, att i de fall, då tvekan kan råda

uruvidä åtal ar påkallat ur allmän synpunkt eller icke, målsägandens inställning

till atalsfrågan torde böra vinna stort beaktande, har ämbetet ytt
falfTln!^-

80111 förutsätter, att åklagarna endast i sällsynta undantagsaH

komma att vacka atal for ärekränkningsbrott — har tolkat uttalandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 187

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

så att kommittén därmed endast velat säga, att åklagaren i tveksamma fält

icke bör anställa åtal mot målsägandens vilja. År denna tolkning nktig,

kan ämbetet oreserverat ansluta sig till kommitténs ståndpunkt Skulle däremot

uttalandet vara så att förstå att åklagaren i tveksamma fall borratta

sig efter målsägandens önskan också nar denne vill ha atal, kan ämbete

icke acceptera kommitténs uppfattning. En sådan tillämpning av atalsre0- lerna, vilken i praktiken skulle innebära, att åtal alltid komme att vackas

i tveksamma fall, synes icke överensstämma med forslagets allmänna inställning

^ åklagaren endast i undantagsfall skall åtala vid ärekränkning

Enligt ämbetets mening bör åklagaren icke i något fall åtala med mindre

än han är övertygad om att åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Att undantaga förolämpningsbrottet från den allmänna åtalsregeln har,

som redan anmärkts, ifrågasatts eller föreslagits även i åtskilliga andra yttranden,

t. ex. av Svea hovrätt, länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus

och Gävleborgs län samt Föreningens Sveriges landsfogdar. I några yttranden,

såsom i det av Göteborgs rådhusrätt avgivna, har förordats att saval

förolämpning som vanryktande skall konstrueras som målsägandebrott.

Icke så få remissinstanser har föreslagit, att ärekränkningsbrotten skall

undantagas från allmänt åtal i ungefär samma utsträckning som enligt gällande

lag. I sådan riktning har uttalat sig justitiekanslersämbetet, overstathållarämbetet,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, kriminalpolisintendenterna

i Stockholm och Göteborg och polisintendenten i Hälsingborg,

rådhusrätten i Malmö, Föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges

stadsdomare och Sveriges landsfiskaler samt Advokatsamfundet. Av dessa

remissinstanser har endast överståthållarämbetet ansett, att ärekränkningsbrotten

bör konstrueras såsom angivelsebrott; enligt de övrigas åsikt bör

brotten uppfattas som målsägandebrott.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har uttalat, att undantag från regeln

att ärekränkningsbrotten skulle vara målsägandebrott möjligen kunde

göras beträffande förtal och grovt vanryktande.

Advokatsamfundet har yttrat:

Kommitténs uppfattning att en person »vars hela sociala existens hotas

av förtal eller vanryktande» ofta icke skulle kunna utan officiellt stöd av

åklagaren vinna det skydd han behöver överensstämmer enligt samfundets

mening icke med verkligheten. Däremot vill samfundet gärna instämma

med kommittén, när den uttalar att ärekränkningsbrotten till det helt övervägande

antalet äro sådana att beivrandet i straffrättslig ordning ar endast

ett enskilt intresse. Den naturliga konsekvensen härav är att ärekränkningsbrotten

böra bibehålla karaktären av målsägandebrott. Något undanta0

från denna regel synes i fråga om de i förevarande kap. behandlade

brotten icke erforderligt. Att låta underåklagarna pröva huruvida det i_ett

speciellt fall kan anses vara ur allmän synpunkt påkallat att atala ett arekränkningsbrott

vore enligt samfundets mening direkt olämpligt och skulle

förmodligen resultera i rent godtyckliga avgöranden.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, som icke haft något att erinra mot

att ärekränkningsbrotten i princip lägges under allmänt åtal, har med hänsvn

till intresset att skydda privatlivet förordat ett uttryckligt stadgande,

s. 188 Kontrollera mot PDF

188 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

att åktegäre icke äger att mot målsägande^ vilja indraga dennes privatliv

x ett bevisförfarande. H

Vad angår frågan huruvida åtalsprövningen bör, såsom förutsatts i förslaget,

anfortros åt distriktsåklagare eller lämnas till statsåklagare har den

senare lösningen forordats endast av statsåklagaren i Stockholm. Till stöd

or sin uppfattning har denne anfört, att prövningen av dessa åtalsfall syn^s

vara av en alldeles särskilt grannlaga beskaffenhet samt att prövningen

min«TeAömikUZ för en åklagare, som ej på samma sätt som

bedömning1383^11 tankaS Vara influerad av lokala hänsyn vid sin

1 fra§a om de yttranden, som har avgivits med anledning av de föres

agna åtmsreglerna rörande förtal mot avliden, hänvisas till redogörelsen

vid 5 kap. 4 § i 1958 års departementsförslag.

Departementschefen. Ärekränkningsbrotten är för närvarande i huvudsak

utformade såsom målsägandebrott. Straffrättskommitténs förslag innebar

andnng , denna ordning. Enligt förslaget skall ärekränkningsbrotten

ggas under allmant atal med den begränsningen, att åtal får ske endast

m det finnes påkallat ur allmän synpunkt. Motivet för kommitténs ståndpunkt

ar i huvudsak, att en person som utsättes för svårartad ärekränk
?JJn

“ den allmänna opinionen behöva det stöd som det innebär

att allmän åklagare åtar sig hans sak.

Även for egen del har jag, ehuru med viss tvekan, kommit till den uppfattningen,

att den allmänna åtalsrätten när det gäller ärekränkningsbrotten

bor vidgas. Kommitténs förslag synes emellertid gå för långt. Såsom har

tramhallits i ett flertal remissyttranden, finnes det risk för att åklagarna

kommer att betungas med ett mycket stort antal anmälningar för ärekränknmg,

van havdas att åtal är befogat ur allmän synpunkt. Olika förslag till

lösning av frågan på ett annat sätt än kommittén förordat har framförts vid

remissbehandlingen. Enligt min mening är det mest ändamålsenligt, att förtT

f-ffh f°ra!äl"PninSsbrotten alltjämt i princip får vara målsägandebrott.

etruffande forolampmngsbrottet bör grundsatsen gälla undantagslöst. När

et galler fortalsbrottet däremot kan det vara befogat att allmän åklagare

mgriper i särskilt kvalificerade fall. I anslutning till ett av riksåklagarämbetet

framlagt förslag torde detta lämpligen kunna komma till uttryck i lagexten

genom stadgande, att allmänt åtal får ske, om det av särskilda skäl

finnes pakullat ur allmän synpunkt; en förutsättning bör därjämte vara,

att målsaganden anger brottet till åtal. Med denna restriktiva utformning

av lagtexten far åklagarna anses ha stöd för att utan mera ingående under

sökning avvisa obefogade anmälningar. Om innehavare av allmän befattrnng

utsattes för förtal, som avser hans åtgärder i befattningen, torde ej

sallan föreligga särskilda skäl att väcka allmänt åtal. Jag vill i detta sammanhang

namna, att ärekränkning mot ämbets- eller tjänsteman i vissa fall

kan bestraffas enllgt 17 kap. i departementsförslaget, och därvid har icke

loreslagits någon begränsning i åtalsrätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 189

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Vad angår förtal mot avliden torde målsägandekretsen i enlighet med

kommitténs förslag böra bestämmas till den avlidnes efterlevande make,

bröstarvinge, fader, moder och syskon och den som stöd i adoptivfo

lande till honom. Åtal bör därjämte kunna, utan krav på angivelse, vack

av åklagare, om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Den allmänna åtalsrätten får betydelse särskilt i fall, dar sådana anhöriga

som enligt vad nyss nämnts ingår i målsägandekretsen ej finnes i livet

Att i lagtexten upptaga en regel, som uttryckligen alagger åklagarna att

ägna uppmärksamhet åt sådana fall, synes dock ej erforderligt.

6 KAP.

Om sedlighetsbrott

Detta kapitel svarar mot 6 kap. i 1958 års departementsförslag. Lagrådets

förslag att skilja ut homosexuell otukt ur 2—4 §§ och behandla den

i en senare paragraf har jag ej ansett innebära någon påtaglig fordel utan

departementsförslagets disposition har bibehållits. Den i § av o rs

departementsförslag upptagna bestämmelsen om otukt med ungdom mot

vederlag har enligt lagrådets hemställan utbrutits till en särskild paragraf

(8 §). I en särskild paragraf (9 §) har vidare upptagits bestämmelse angående

det subjektiva rekvisitet i avseende å den ålder, som föremålet

för sedlighetsbrott har uppnått. Bestämmelsen var i 1958 års departementsförslag

begränsad till de i 3 och 4 §§ avsedda fallen men har nu, med efterkommande

av lagrådets hemställan, vidgats till att avse samtliga i kapitlet

förekommande brottstyper med åldersgränser. En ny paragraf med

åtalsregler har fogats till kapitlet (11 §).

Lagrådet har föreslagit viss ändrad terminologi beträffande de olika

former av könshandlingar, som avses i kapitlet. Jag har emellertid ansett,

att de beteckningar som användes i 1958 års förslag är att föredraga.

1 §•

Enligt vad lagrådet hemställt har till paragrafen fogats en bestämmelse

att lika med våld anses att försätta kvinnan i vanmakt eller annat sådant

tillstånd.

Anledning att till denna brottstyp hänföra andra former av könsumgänge

än samlag har jag ej funnit föreligga.

Lagrådets hemställan beträffande straffskalan i andra stycket har beaktats.

Brottsbeteckningen »våldförande» har jag ansett kunna bibehållas.

2 §•

Vad lagrådet förordat beträffande det fallet, att man förmår någon

till könsligt umgänge genom att utnyttja att denne befinner sig i vanmakt

eller dylikt, har iakttagits. I övrigt överensstämmer paragrafen nära med

2 § i 1958 års departementsförslag.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

^ g

förZTt™ ÖVe?MStärmer 1 huvudsak med 3 § i 1958 års departementsendP

f’iM särskilda bestämmelsen om det subjektiva rekvisitet i avseende

å åldersgränsen har emellertid som förut nämnts upptagits i en gemensam

bestämmelse i 9 §. 8 s 1 en

* §•

I denna paragraf, som motsvarar 4 § i 1958 års departementsförslaa

T^diTItvT .ed,mng aV. la§rådets erinringar vidtagits vissa jämkninga?!

J ycket har ersatts av den gemensamma bestämmelsen i 9 §.

& §•

, Vl<l-f1Tfailningen aV Para8rafen har i huvudsak beaktats vad lagrådet

hemställt. Den straffbelagda gärningen har emellertid liksom i 1958 t

förslag begränsats till samlag. Jag har ej heller funnit mig böra biträda den

med avkomling’ som lagrådets majoriett

^ f°r °tukt med Syskon har satts till fängelse i högst

6 och 7 §§.

Vad lagrådet föreslagit beträffande utformningen av dessa paragrafer

har , huvudsak iakttagits. Sålunda har bl. a. såsom en särskild brottstvp

HHr 1 *PtS dCt /adet- att »**>» för att bereda sig särskild vinning fräLjar

tillfaihg konsforbindelse mellan andra. Stadgandet rörande denfa brotts
i^’5

“agei "ara samband med koppleribrottet, har emellertid bibehållits

§. Såsom brottsbenamning föreslås främjande av otukt.

g §

Till denna paragraf har - från 4 § i 1958 års departementsförslae _

överförts otukt med ungdom mot vederlag såsom särskild brottstyp §Till

ssstar“,äs hras

9 §•

r,:ragra/en, uPPtager i enlighet med lagrådets hemställan en gemensam

regel angående det subjektiva rekvisitet för sådana fall i kapitlet då viss

Dä «■* * »ngeiäge,.pa^:;gt,än"

n restriktiv tillämpning, har jag icke ansett mig böra biträda laarädel.

a*’''^ ‘Mgavarande fal,en böter ska,, umfer mMrånde omsSnd g

för brotteb '' °m e”dasl ingär i straffskalan

10 §-

funnh^dn^f TtSVarar 8 § 1 1958 åFS dePartementsförslag. Jag har ej

... .. d“ f att uPPtaga bestämmelse om straff för förberedelse och

med1 avkomling.^ “"d‘ för “fotS

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 191

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

11 §•

Gällande rätt. I SL 15:16 och 15:25 andra stycket finnes föreskrifter

om att våldtäktsbrotten (SL 15: 12, 15: 13, 15: 15 och 15: 15 a) i princip

må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av kvinnan eller hennes

målsman; för åtal gäller en preskriptionstid avs“ månader, såvida ej

laga förfall föreligger eller kvinnan har avlidit till foljd av brottet. D

SL 18 kap. upptagna brotten mot sedlighet lyder utan inskränkning under

allmänt åtal.

Straffrättskommittén. Enligt straffrättskommitténs förslag (9 §) skall

samtliga brott, som avses i förevarande kapitel, i princip hora under allmänt

åtal. I denna huvudregel föreslås dock en begränsning för det fall,

att annat i kapitlet omförmält brott än koppleri har förövats av en make

mot andra maken eller att gärningsmannen har ingått aktenskap med

den mot vilken brottet förövats. I sådana fall bör enligt kommitténs mening

åklagare äga väcka åtal först efter särskild prövning, huruvida åtal finnes

påkallat ur allmän synpunkt.

Någon anledning att för våldtäktsbrott bibehålla det nuvarande stadgandet

om en särskild preskriptionstid föreligger enligt kommitténs mening

icke*

Kommittén har vidare i sitt förslag i fråga om otukt med barn och otukt

med ungdom upptagit föreskrift att, om det är ringa skillnad i ålder och

utveckling mellan gärningsmannen och den mot vilken gärningen riktade

sig, åklagare ej må väcka åtal med mindre åtal finnes påkallat ur allmän

synpunkt. Kommittén framhåller, att i dessa fall, som ofta utgör pubertetsförseelser

och där initiativet till gärningen icke sällan har utgått från den

yngre, kan ett ingripande i straffrättslig ordning med polisutredning, åtal,

domstolsförhandling och straff ofta vara opåkallat eller till och med framstå

som skadligt. Möjlighet till åtalseftergift i här avsedda fall finnes under

vissa förutsättningar redan för närvarande, nämligen enligt 1944 års

lag om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

Yttrandena. Bland remissinstanserna har delade meningar kommit till

uttryck i frågan huruvida våldtäkt och frihetskränkande

o tukt skall, såsom kommittén har föreslagit, ligga under allmänt åtal

eller vara angivelsebrott. I denna del har förslaget lämnats utan erinran i

flertalet yttranden. Förslaget har uttryckligen tillstyrkts av riksåklagarämbetet,

rådhusrätten i Malmö (ehuru med viss tvekan), kriminalpolisintendenten

i Stockholm, Föreningen Sveriges landsfogdar och Föreningen

Sveriges stadsfiskaler. Kriminalpolisintendenten har anfört:

Med avseende å våldtäkt har det enligt gällande lagstiftning upprepade

gånger framstått som direkt upprörande att detta synnerligen strängt bestraffade

brott jämlikt SL 15: 16 ej kunnat åtalas med mindre kvinnan av

brottet ljutit döden, eller det av henne eller hennes målsman angivits till

s. 192 Kontrollera mot PDF

192 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

SÄ aiÄÄ"

ata'' °^. gärningsmännen häktats, eller såsom i något fall skett huvudförhandling

i målet inletts, då återkallandet skett.

Liknande skal för att lägga våldtäktsbrottet under allmänt åtal har åberopats

av Föreningen Sveriges stadsfiskaler.

I flera yttranden har emellertid förordats, att våldtäkt och i viss ut
brott

T8 YtenÄ(fnhetskränkande otukt skall utformas såsom angivelse
ott

eller att åtminstone den allmänna åtalsrätten begränsas. En sådan

pp a ning har uttalats av statsåklagare i Göteborg och Malmö, hovrättenoverSkåne

och Blekinge, överståthållarämbetet, länsstyrelsen och lands
katTmfund°et°ber9S

^ F°reningen Sveri9es häradshövdingar och Advo
I

fråga om våldtäkt har statsåklagaren i Malmö framhållit, att därest

angivelse ej fordras, kommer regelmässigt förundersökning att inledas, så

snart anledning förekommer, att sådant brott har förövats. I sådant fall kräves

förundersökning för att utreda, vem som skäligen kan misstänkas för

rottet och om tillräckliga skal föreligger för åtal ävensom huruvida åtal

innes p allat ur allmän synpunkt. Genom förundersökningen skulle den

för brottet utsatta kvinnan sannolikt tillfogas ytterligare psykisk skada, måanda

storre an genom brottet. Samma synpunkter har, såvitt gäller brott

™ “a:ke’ utvecklats av hovrätten över Skåne och Blekinge, som har framhållit,

att det enligt förslaget, för att åtalsfrågan skall kunna bedömas, alltid

måste goras förundersökning, varigenom äkta makars intima samliv blir

föremal för insyn av utomstående. Förhör med grannar och andra personer

rörande makarnas privatliv torde ofta visa sig erforderliga. Klart är, att det

obehag som genom dylika åtgärder kan tillfogas även den av makarna, som

vant utsatt för det påstådda brottet, mestadels är betydande. Särskilt stötande

ter sig förfarandet, då någon utan tillräckliga skäl har bragt det föregivna

brottet till polismyndighets kännedom. Även överståthållarämbetet

ar betonat vikten av att den våldförda kvinnan icke mot sin vilja tvingas att

underkasta sig de påfrestningar, som rättegångsförfarandet kan medföra för

henne, önskvärdheten av att den, som har utsatts för våldshandling av här

avsett slag skall äga möjlighet att påverka frågan om lagföring framstår

med särskild styrka då fråga är om våldtäkt, som har förövats mot make.

ad angår frihetskrankande otukt gör samma skäl sig gällande till förmån

or en regel om att brottet skall vara angivelsebrott som beträffande våldtäkt.

Det overvagande antalet fall, som inrymmes under stadgandet, kan anses

som lindrigare än våldtäkt. När någon emellertid har förmått annan till

konshgt umgänge medelst utnyttjande av nedsättning eller rubbning av

dennes själsverksamhet, bör åtalsfrågan icke stranda därpå, att den förorättade

icke forstår situationen och ej är satt under förmynderskap. Sådant

brott bor darfor läggas under allmänt åtal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 19?

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Advokatsamfundet har yttrat att, även om våldtäktsbrottet är av allvarlig

beskaffenhet, de kända skäl som talar för att målsäganden borde tillerkännas

avgörande inflytande på åtalsfrågan är av sådan styrka, att brottet alltjämt

bör bibehålla karaktären av angivelsebrott. Beträffande frihetskränkande

otukt har samfundet föreslagit att de i 2 § av kommitténs förslag först

omförmälda tre huvudgrupperna av fall göres till angivelsebrott samt att

den fjärde gruppens fall lägges under allmänt åtal.

I några yttranden har förordats, att de nuvarande reglerna om särskild

preskriptionstid för åtal av våldtäktsbrott skall bibehållas. Riksåklagarämbetet

har framhållit, att enligt vad erfarenheten visar ett stort antal obehöriga

anmälningar om våldtäkt förekommer. Sålunda är ingalunda ovanligt,

att obefogade sådana anmälningar göres i hämndsyfte, eller för att undgå

klander av anhöriga eller missaktning från omgivningens sida i anledning av

graviditet såsom följd av en utomäktenskaplig förbindelse. Hot om anmälan

för våldtäkt begagnas vidare ej sällan i utpressningssyfte. I anledning av

kommitténs uttalande, att ett längre dröjsmål med anmälan till åtal ofta

utgör ett indicium för att våldtäkt icke har förelegat, framhåller ämbetet att,

åven om en anmälan om våldtäkt icke föranleder åtal, polisutredning icke

kan undvikas med därmed förenat lidande Och obehag för den utpekade.

Länsstyrelsen i Södermanlands lån och landsfogden i Norrbottens län har

uttalat sig i samma riktning.

Även Advokatsamfundet har uttalat sig för bibehållande av de nuvarande

preskriptionsreglerna och till stöd därför anfört:

För bibehållande av den i SL 15: 16 stadgade preskriptionstiden kunna ur

rättssäkerhetssynpunkt goda skäl anföras. Det förekommer nämligen att

kvinnor framställa obefogade påståenden om våldtäkt långt efter det den påstådda

gärningen skulle ha förövats. Då en flicka råkat bli gravid, är det

t. ex. icke alldeles ovanligt att hon, när graviditeten ej längre kan hemlighållas

för hennes familj, söker undgå personligt obehag genom att göra

gällande att hon blivit våldtagen. Likaså händer det att när en man brutit

en längre tids intim förbindelse med en kvinna, hon hämnas genom att anmäla

honom för våldtäkt, som han skulle ha förövat i början av bekantskapen.

Risken för att hot om anmälan för våldtäkt begagnas i utpressningssyfte

måste också beaktas. Det är därför icke något orimligt krav man uppställer,

om man fordrar att en kvinna, som blivit utsatt för en så grov kränkning

som våldtäkt, reagerar däremot inom sex månader.

Vad angår frihetskränkande otukt har Advokatsamfundet föreslagit att

den i SL 15: 16 stadgade preskriptionstiden bibehålies för de tre första huvudgrupperna

av fall, vilka samfundet har ansett böra konstrueras såsom

angivelsebrott.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har hemställt, att beträffande våldtäkt

och frihetskränkande otukt i lagen införes en preskriptionstid av den

längd, som nu gäller, eller något överstigande denna.

De remissinstanser, som har tillstyrkt eller icke haft något att erinra mot

förslaget att lägga våldtäkt och frihetskränkande otukt under allmänt åtal,

har icke heller haft något att invända mot den föreslagna regeln om särskild

7 llihany till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 194 Kontrollera mot PDF

194 C Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

åtal sprövning för det fall, att gärningen har riktat sig mot hustru eller mot

den, med vilken gärningsmannen senare har ingått äktenskap. Hovrätten för

Nedre Norrland har emellertid framhållit, att med äktenskap borde jämställas

annan stadigvarande sammanlevnad mellan parterna, vilken ej har

upphört vid tiden för gärningens begående, såvitt gärningen innefattade brott

mot 1 eller 2 §.

I fråga om den föreslagna regeln om särskild åtalsprövning beträffande

otukt med barn och otukt med ungdo m, då mellan gärningsmannen

och den andre är ringa skillnad i ålder och utveckling, har landsfogden

i Malmöhus län yttrat, att härigenom en känslig och svår uppgift

lagts på åklagarna men att detta måste anses vara nödvändigt, överståthållarämbetet

har avstyrkt åtalsregeln under hänvisning till att möjlighet till

åtalseftergift redan nu finnes i stor utsträckning enligt 1944 års lag i ämnet.

Föreningen Sveriges landsfogdar har av samma skäl riktat anmärkning mot

regeln, såvitt avser otukt med barn. Vad angår otukt med ungdom finner

föreningen regeln bättre motiverad. För det första torde i hithörande fall

1944 års lag endast mera sällan vara tillämplig. Vidare gäller det här en förbindelse

som åtminstone i den mån den är av heterosexuell karaktär icke

skulle vara straffbar utanför det vårdnads-, lydnads- eller tillsynsförhållande,

som här är i fråga. Situationer kan uppstå, där ingripande i någon form

uppenbarligen icke kan vara påkallat.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har uttalat, att det kan leda till mindre

godtagbara resultat, om regeln om särskild åtalsprövning icke kan tilllämpas

även beträffande otuktigt beteende. En sjuttonårig yngling,

som haft samlag med en fjortonårig flicka, kan exempelvis komma i åtnjutande

av åtalseftergift enligt den föreslagna regeln. Skulle handlingen

icke ha fortskridit så långt som till samlag utan stannat vid ett förfarande,

som är att bedöma såsom otuktigt beteende, är däremot åtalseftergift enligt

denna regel utesluten.

Beträffande brott av homosexuell natur haT Riksförbundet

för sexuellt likaberättigande hemställt om en särskild åtalsregel för sådana

fall, där rån har förekommit under »utnyttjande av den rånades utsatta

ställning» eller där utpressning föreligger under »hot att åtala eller angiva

annan för brott eller om annan lämna menligt meddelande». I en sådan

situation bör åtal för otukt med ungdom få väckas endast om detta finnes

påkallat ur allmän synpunkt eller där särskilt vägande skäl föreligger.

Departementschefen. Kommitténs förslag till utformning av åtalsreglerna

i förevarande kapitel innebär, att brotten skall läggas under allmänt åtal

med allenast den begränsningen, att i några särskilt angivna fall åklagare

får väcka åtal endast om åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Med

hänsyn till den allvarliga karaktären hos de brott, som behandlas i kapitlet,

finnes det visst fog för denna ståndpunkt. I likhet med åtskilliga remissinstanser

har jag emellertid funnit, att åtal i viss utsträckning bör göras

beroende av angivelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 195

Kungl. Maj:ts proposition nr iO år 1962

Vad först angår våldtäkt och våldförande (1 §) är det tydligt, att starka

skäl talar för att åtal får äga rum utan angivelse. Kvinnan har då ej möjlighet

att utnyttja situationen för att pressa gärningsmannen till ekonomisk

gottgörelse. Å andra sidan måste hänsyn tagas till att kvinnan i vissa

fall kan utsättas för mycket svårt lidande, om åtal äger rum mot hennes

vilja. I detta sammanhang bör även beaktas, att enligt förslaget ifrågavarande

brott inbegriper även det fall att en man förgriper sig mot den, med

vilken han är gift. Jag vill fÖT min del förorda, att våldtäkt och våldförande

i princip får vara angivelsebrott. Endast för den händelse det finnes

påkallat ur allmän synpunkt bör åklagare anställa åtal utan angivelse. Därjämte

synes i likhet med vad fallet är i gällande rätt böra finnas en preskriptionstid

fÖT anställande av allmänt åtal. Regeln härom torde bora utformas

så att åtal för våldtäkt eller våldförande ej får anställas av åklagare

sedan sex månader har förflutit från det brottet begicks, såframt ej

angivelse till åtal skett före utgången av denna tid eller laga förfall for angivelse

styrkes eller kvinnan avlidit till följd av brottet. Med denna utformning

kräves ej, såsom enligt gällande rätt, att åtal i normalfallen har väckts

före sexmånaderstiden utgång, utan det är tillfyllest att brottet dessförinnan

har angivits till åtal.

Det nu sagda äger i huvudsak tillämpning även beträffande fnhetskrankande

otukt (2 §). Det bör sålunda stadgas, att allmänt åtal får äga rum

endast efter angivelse eller om åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Preskriptionsregeln synes dock böra inskränkas till det fallet, att gärningen

har skett medelst olaga tvång eller förövats mot någon, som befann

sig i vanmakt eller eljest i hjälplöst tillstånd.

Beträffande otukt med barn och otukt med ungdom (3 och 4 §§) har kommittén

föreslagit den begränsningen i den allmänna åtalsrätten att, om det

är ringa skillnad i ålder och utveckling mellan gärningsmannen och den

mot vilken gärningen har förövats, åtal ej får väckas, med mindre åtal finnes

påkallat ur allmän synpunkt. Ehuru i nu ifrågavarande fall finnes visst

utrymme för eftergift av åtal mot underårig, synes en bestämmelse med

denna innebörd motiverad. Jag vill därför biträda kommitténs förslag i

denna del.

I fråga om övriga i kapitlet upptagna brott torde det ej vara anledning

att upptaga särskilda åtalsbestämmelser.

7 KAP.

Om brott mot familj

1 1958 års departementsförslag har ej upptagits något särskilt kapitel om

brott mot familj. Jag har emellertid som förut nämnts ansett mig böra följa

lagrådets hemställan, att i brottsbalken skall införas ett kapitel i ämnet i

huvudsaklig överensstämmelse med gällande lag.

Kapitlet upptar bestämmelser om tvegifte (1 §), olaga giftermål (2 §)„

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

förvanskande av familjeställning (3 §) och egenmäktighet med barn (4 §).

Därjämte finnes en bestämmelse om försök (5 §) och åtalsregler (6 §).

1 §•

PaTagrafen överensstämmer med 15 kap. 11 § i 1958 års departementsförslag,

frånsett en redaktionell jämkning.

2 och 3 §§.

Dessa paragrafer, som upptar bestämmelser om olaga giftermål och förvanskande

av familjeställning, har ej någon motsvarighet i 1958 års departementsförslag.

Bestämmelserna svarar i gällande rätt mot SL 17:2 samt

17: 4 och 5 och har utformats i överensstämmelse med straff rättskommitténs

förslag i 5: 2 och 5: 3.

4 §.

Paragrafen har överförts till förevarande kapitel från 4 kap. 3 § i 1958

års departementsförslag och har därvid omformulerats i huvudsaklig överensstämmelse

med vad lagrådet föreslagit.

5 §•

Denna paragraf, som har motsvarighet i 5: 6 av straffrättskommitténs förslag,

straffbelägger försök till förvanskande av familjeställning.

6 §.

Gällande rätt. I fråga om olaga giftermål stadgas i SL 17:2, att sådant

brott ej må åtalas, där ej för brottet har blivit dömt till återgång av äktenskapet.

Beträffande den brottstyp, som i gällande rätt svarar mot egenmäktighet

med barn (SL 15: 8 a), finnes ej någon särskild åtalsregel.

Straffrättskommittén. För olaga giftermål föreslår kommittén en åtalsregel

av samma innebörd som i gällande rätt.

I fråga om egenmäktighet med barn anför kommittén, att omständigheterna

vid brottet stundom kan vara sådana, att åtal av allmän åklagare

skulle innebära ett opåkallat ingripande i privata förhållanden. Läget kan

också vara sådant, att en angivelse till åtal för ifrågavarande brott måste

uppfattas såsom tillkommen uteslutande eller huvudsakligen i trakasseringssyfte.

Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit, att åtal ej får väckas

av åklagare med mindre åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Yttrandena. Bestämmelsen om särskild åtalsprövning i fall av egenmäktighet

med barn har uttryckligen tillstyrkts av Föreningen Sveriges landsfogdar,

som också anfört att brottet borde, liksom motsvarande brott i SL

15: 8 a, anses som statsåklagarbrott. Overståthållarämbetet har uttalat, att

en regel om särskild åtalsprövning icke kan anses påkallad vid detta brott.

Advokatsamfundet har yttrat, att stadgandet om särskild åtalsprövning icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 197

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

är ägnat att utgöra ett skydd mot opåkallat ingripande i privata förhållanden,

samt hemställt, att brottet måtte konstrueras såsom målsägandebrott.

Departementschefen. Den av kommittén föreslagna åtalsregeln beträffande

olaga giftermål, vilken överensstämmer med gällande rätt, ger ej anledning

till erinran. Även i fråga om egenmäktighet med barn har jag funnit

mig böra biträda kommitténs förslag i förevarande avseende.

8 KAP.

Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

Förevarande kapitel svarar mot 7 kap. i 1958 års departementsförslag. I

enlighet med hemställan av lagrådet har införts ett stadgande (7 §), vilket

såsom särskild brottstyp upptar tillgrepp av fortskaffningsmedel. Även

vissa andra ändringar har vidtagits med anledning av lagrådets erinringar.

En ny paragraf med åtalsregler har införts i kapitlet (13 §).

1-4 §§•

Dessa paragrafer motsvarar 1—4 §§ i 1958 års departementsförslag. Straffmaximum

i 3 § har enligt yrkande av lagrådet höjts till ett år. Beträffande

tillgrepp av fortskaffningsmedel har som nyss nämnts upptagits en särskild

regel i 7 §.

5 och 6 §§.

Bestämmelserna om rån har på sätt, som skett i 1958 års departementsförslag,

uppdelats på två paragrafer. I övrigt har lagrådets erinringar beaktats.

7 §•

I 1958 års departementsförslag har övervägts, hur stöldbegreppet bör bestämmas

såvitt angår tillgrepp av fortskaffningsmedel. Med hänvisning till att

frågan genom utvecklingen i rättspraxis syntes få en tillfredsställande lösning

utan ändring av lagstiftningen har föredragande departementschefen

stannat vid att förorda, att reglerna tills vidare bibehålies oförändrade. På

de skäl, som lagrådet anfört, har jag emellertid funnit lämpligast, att

ett särskilt stadgande om tillgrepp av fortskaffningsmedel upptages. Beträffande

utformningen av stadgandet kan jag i huvudsak biträda lagrådets förslag.

Jag anser dock att bestämmelsen bör begränsas till att avse allenast

motorfordon och andra motordrivna fortskaffningsmedel. Straffskalan torde

böra fastställas enligt dét förslag, som har framlagts av lagrådets majoritet.

8—11 §§.

Dessa paragrafer har i 1958 års departementsförslag motsvarighet i 7—

9 §§ samt 10 § andra stycket. Vad lagrådet enhälligt anfört har beaktats.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

12 §.

Paragrafen svarar mot 10 § första stycket i 1958 års departementsförslag.

Med hänsyn till att en särskild bestämmelse om tillgrepp av fortskaffningsmedel

införts i kapitlet har regeln om straff för försök till egenmäktigt förfarande

ansetts kunna utgå. I stället har enligt lagrådets hemställan stadgats,

att försök och förberedelse till tillgrepp av fortskaffningsmedel skall

medföra ansvar, om det ej är ringa fall.

13 §.

Atalsreglerna i förevarande paragraf överensstämmer i sak med SL 20: 12

och med 6: 12 i straffrättskommitténs förslag.

9 KAP.

Om bedrägeri och annan oredlighet

Kapitlet motsvarar 8 kap. i 1958 års departementsförslag. En ny paragraf

med åtalsregel har fogats till kapitlet (12 §).

1—11 §§•

Dessa paragrafer överensstämmer i huvudsak med 1—11 §§ i 1958 års departementsförslag.

Vad lagrådet anfört beträffande utformningen av 6 och

7 §§ har beaktats. I fråga om utpressning (4 §) och svindleri (9 §) har införts

särskilda straffskalor för ringa fall.

12 §.

Den i förevarande paragraf upptagna åtalsregeln svarar mot SL 21:11

första stycket och straffrättskommitténs förslag 7: 12 första stycket.

Motsvarighet till åtalsregeln angående oredligt förfarande i SL 21: 11 andra

stycket (7: 12 andra stycket i straffrättskommitténs förslag) har ej upptagits.

Regeln torde bli obehövlig om, såsom ifrågasatts vid redogörelsen för

grunderna för åtalsreglernas utformning, de i RB 20 kap. upptagna allmänna

reglerna om åtalseftergift något vidgas.

10 KAP.

Om förskingring och annan trolöshet

Detta kapitel motsvarar 9 kap. i 1958 års departementsförslag. En ny paragraf

med åtalsregler har införts i kapitlet (10 §).

1-9 §§.

Paragraferna motsvarar 1—9 §§ i 1958 års departementsförslag. Vad lagrådet

anfört beträffande 5 § har beaktats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 199

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962 ,

10 §.

Åtalsregeln i första stycket motsvarar SL 22: 10 första stycket och straff
TstSÄSyfkti

HnSt särskild regel beiräftode iUl för Olovligt

förfogande och olovligt brukande, innebärande att allmän! åtal får aga

rum endast om statsåklagaren finner åtal vara ur allmän synpunkt påkallah

Såvitt angår olovligt brukande har denna regel fått utgå av samma skal som

anförts beträffande oredligt förfarande. Beträffande olovligt förfogande har

det däremot ansetts motiverat att bibehålla en särskild åtalsregel i förfarande

kapitel för att framhäva, att åtalsprövningen bor ske med stor restnktivitet.

I detta sammanhang må hänvisas till första lagutskottets utlåtande

1960: 28, där frågan om åtalsprövning i hithörande fall har narmare övervägts.

Riksåklagarämbetet har under våren 1960 utsänt ett cirkulär till

åklagarna, varigenom ämbetet fäst åklagarnas uppmärksamhet på vad som

förekommit vid riksdagsbehandlingen av frågan.

11 KAP.

Om gäldenärsbrott

Kapitlet motsvarar 10 kap. i 1958 års departementsförslag. Lagrådets hemställan

beträffande 5 § har beaktats, varjämte i denna paragraf mforts en

särskild straffskala för ringa fall.

12 KAP.

Om skadegörelsebrott

Kapitlet motsvarar 11 kap. i 1958 års departementsförslag. En ny paragraf

med åtalsregler har fogats till kapitlet (6 §).

1—5 §§.

Paragraferna överensstämmer med 1—5 §§ i 1958 års förslag.

6 §.

Den i förevarande paragraf upptagna åtalsregeln motsvarar SL 24: 6 och

straffrättskommitténs förslag 10: 6.

13 KAP.

Om allmänfarliga brott

Förevarande kapitel har motsvarighet i 12 kap. i 1958 års departementsförslag.

Vissa smärre förändringar har vidtagits. En ny paragraf med bestämmelser

om straffnedsättning eller straffrihet i vissa fall vid frivilligt

avvärjande av fara har upptagits (11 §)•

s. 200 Kontrollera mot PDF

200 C

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

1—10 §§.

stämT. Par3grafer SkVarar mot 1~9 §§ i 1958 års departementsförslag. BeI

°^„Sa^ ge har UPPdelats P* två paragrafer (4 och 5 §§).

Lagrådet hemställan beträffande straffskalan för underlåtenhet att avvärja

allmantara har beaktats. J

11 §.

ffirV9,?8 ^ departeTntSfÖrSlag har den i 11:11 av straffrättskommitténs

förslag upptagna regeln om straffnedsättning eller straffrihet vid frivilligt

awarjande av fara (motsvarande SL 19: 10) uteslutits i avbidan på de näS

mare oyervagandena angående utformningen av en allmän regel om nedsatt

SnCe e-r[lTft r PåfÖ,jd- Jag har nu funnit riktiga,t,8att eu Särregel

amnet, i likhet med vad fallet är i gällande rätt, upptages i detta kapitel.

12 §.

Lagrådets majoritet har yrkat, att förevarande paragraf skall kompletteras

med en av straff rattskommittén föreslagen men i 1958 års departements
b0rottaneM

“tYidgning »tåmplingsbegreppet såvitt angår vissa

ott. Detta yrkande har jag, såsom närmare redovisas vid 22 kap. 12 8 i det

nu föreliggande departementsförslaget, ej kunnat biträda.

14 KAP.

Om forfalskningsbrott

Detta kapitel motsvarar 13 kap. i 1958 års departementsförslag och över?UVUdSak

med detta- En ^stämmelse om straffnedsättning

SurtOM?. 1 V1SSa frfViIligt avväriande av har infogats i

1—3 §§.

förslag nZnZ{te\ÖVereaSStämmer mCd 1-3 §§ 1 1958 års departementsS

ag- ^^beteckningen ringa urkundsförfalskning, som förekommer i

gallande rätt, har bibehållits.

4—10 §§.

Paragraferna motsvarar 4—10 §§ i 1958 års departementsförslag. Lagråav

It haltS,rattska,orna ä 4, 5 och 7 gg samt utformning™

t5r°rdal "d 13 taP- ,öresl4s •« 1 förevarande kapitel

införes ett stadgande om straffnedsättning eller straffrihet vid frivilligt av
b*stämmelse

som upptagits har i gällande rätt mot

svanghet i SL 12: 11 och i straffrättskommitténs förslag i 12: 11.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 201

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

12 §.

Paragrafen överensstämmer i sak med 11 § i 1958 års departementsförslag.

15 KAP.

Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga

Kapitlet svarar mot 14 kap. i 1958 års departementsförslag. Kapitelrubriken

har något jämkats. Vissa ändringar i avfattningen av bestämmelserna har

vidtagits med anledning av lagrådets erinringar. I kapitlet har infogats en

bestämmelse om straffnedsättning eller straffrihet i vissa fall vid frivilligt

avvärjande av fara (14 §).

1—4 §§.

Dessa paragrafer har avfattats med beaktande av vad lagrådet anfört.

5—13 §§.

Med hänsyn till den terminologi, som användes i det föreliggande brottsbalksförslaget,

har gärningsbeskrivningarna i 5 § första stycket, 6 § forsta

stycket och 8 § första stycket bibehållits i överensstämmelse med 1958 års

departementsförslag. Även i fråga om 6 § andra stycket och 7 § andra stycket

har lydelsen enligt 1958 års förslag bibehållits. Straffskalorna i 5—8

och jo_13 §§ har utformats med beaktande av lagrådets önskemål.

14 §.

I förevarande kapitel har liksom i 13 och 14 kap. ansetts böra upptagas en

bestämmelse om straffnedsättning eller straffrihet vid frivilligt awarjande

av fara. Motsvarande bestämmelse finnes i gällande rätt i SL 13: 14 och i

straffrättskommitténs förslag i 13: 14.

15 §.

En undantagsbestämmelse för sådana fall då brottet, om det fullbordats,

skulle ha varit att anse såsom ringa, har upptagits i paragrafen. Enligt hemställan

av en av lagrådets ledamöter har undantagsregeln utsträckts att gälla

även i fråga om försök till bevisförvanskning.

16 KAP.

Om brott mot allmän ordning

Kapitlet har motsvarighet i 15 kap. i 1958 års departementsförslag och

överensstämmer i huvudsak med detta. Stadgandet om tvegifte, som i 1958

års förslag upptagits i 15 kap. 11 §, har överflyttats till kapitlet om brott

mot familj (7 kap.).

7* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

1-7 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 1—7 §§ i 1958 års departementsförslag. Vad

lagrådet anfört beträffande 1 och 2 §§ har beaktats.

8 §•

Såsom lagrådet anfört kan det befaras, att det straffbelagda området blir

snfvt om ~ såsom har sk*tt i straffrättskommitténs förslag och

1958 års departementsförslag — det i gällande rätt begagnade ordet »smådar*

utbytes mot »skymfar*. Jag vill i likhet med lagrådet föreslå, att avfattningen

på denna punkt ändras till överensstämmelse med gällande rätt

Med hänsyn till att de gärningar som här avses kan vara av allvarlig

karaktar synes det motiverat, att straffskalan skärpes i förhållande till 1958

års departementsförslag. Min uppfattning om denna fråga har jag närmare

angivit i ett interpellationssvar i riksdagens andra kammare den 27 januari

1960 (II kamm. prot. nr 2 s. 256). Jag föreslår, att såsom normalstraff angives

fängelse i högst två år, med en särskild skala upptagande böter för

ringa fall.

9—14 §§. ■■

Dessa paragrafer överensstämmer nära med 9, 10 och 12—15 §§ i 1958

års departementsförslag. Lagrådets förslag till brottsbeteckning för de i 11 §

(12 § i 1958 års förslag) beskrivna gärningarna har följts. Däremot har jag

ansett brottsbeteckningen i 14 § (15 § i 1958 års förslag) bor a bibehållas

Jag har ej heller funnit mig böra biträda lagrådets ändringsförslag beträffande

straffskalan i sistnämnda paragraf.

15 och 16 §§.

Paragraferna motsvarar 16 och 17 §§ i 1958 års departementsförslag. Beträffande

bestämmelserna om fylleri i 15 § har jag i sak följt det förslag

som framlagts av lagrådets majoritet.

17 KAP.

Om brott mot allmän verksamhet

. Detta kaPitel svarar mot 16 kap. i 1958 års departementsförslag och

överensstämmer i huvudsakliga delar med detta.

1—6 §§.

Paragraferna motsvarar 1—5 §§ i 1958 års departementsförslag. De erinringar

som lagrådet framfört har beaktats. Bestämmelser om missfirmelse

mot tjänstemän och beljugande av myndighet har dock upptagits i skilda

paragrafer, 5 och 6 §§. Någon särskild åtalsregel beträffande dessa brott

(Jfr straffrättskommitténs förslag 15: 17) har jag ej funnit erforderlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 203

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

7—16 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 6—15 §§ i 1958 års departementsförslag.

Lagrådets erinringar beträffande 7, 13 och 16 §§ (6, 12 och 15 §§ i 1958

års förslag) har beaktats.

18 KAP.

Om högmålsbrott

Detta kapitel upptar de bestämmelser, söm återfinnes i 17 kap. i 1958 års

departementsförslag.

Jag har icke funnit mig böra biträda lagrådets förslag, att i kapitlet skall

upptagas bestämmelser om offentligt skymfande av riksstyrelse m. m. Beträffande

skälen för denna ståndpunkt hänvisas till vad som bär anförts

vid 16 kap. 5 § i 1958 års förslag.

En ny paragraf med åtalsregler har upptagits i kapitlet (8 §).

'' 1 •-

Paragrafen överensstämmer med 1 § i 1958 års departementsförslag.

. 2 §• ..;. ■

I fråga om de gärningar, som avses i denna paragraf, synes den konstruktion,

som har valts i 1958 års .departementsförslag, vara att föredraga

framför den av lagrådet förordade avfattningen. Paragrafen har därför

avfattats i överensstämmelse med 1958 års förslag med en mindre jämkning.

3 och 4 §§.

Paragraferna överenstämmer med 3 och 4 §§ i 1958 års förslag.

5 §•

Lagrådet har beträffande denna paragraf, som avser brott mot medborgerlig

frihet, anmärkt att kriminaliseringen i 1958 års departementsförslag

fått för vid omfattning genom att gärningsbeskrivningen omfattar alla former

av olaga tvång och olaga hot. Å andra sidan framhåller lagrådet, att begränsningen

till — förutom olaga hot — olaga tvång är mindre lämplig

även av det skälet, att den innefattar krav på att någon verkligen har förmåtts

att göra, tåla eller underlåta något. Lagrådet uttalar i detta sammanhang,

att det i fråga om brott mot medborgerlig frihet gäller att kuuna

ingripa med straff på ett tidigare stadium. Straffrättskommitténs förslag

till utformning av stadgandet är enligt lagrådets mening att föredraga.

Jag vill för egen del framhålla, att den konstruktion som har valts i

1958 års departementsförslag avgränsar brottsområdet på ett klarare sätt

än kommittéförslaget. Någon vidgad kriminalisering är det ej fråga om

på annat sätt än att en strängare straffskala tillskapas för vissa kvalifice
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

rade former av olaga tvång och olaga hot. Enligt min mening bör gärningsbeskrivningen

bibehållas i den utformning, som den har fått i 1958

års förslag. Med hänsyn till vad lagrådet anfört om behovet av att kunna

ingripa på ett tidigt stadium torde emellertid ifrågavarande gärningstyp

böra inbegripas bland dem, som är straffbara på försöksstadiet.

6 och 7 §§.

Paragraferna svarar mot 6 och 7 §§ i 1958 års departementsförslag. 7 §

har av skäl som anförts vid 5 § kompletterats så, att den upptar även försök

till brott mot medborgerlig frihet.

8 §-

Atalsreglema i denna paragraf motsvarar vad som nu stadgas i SL 9: 10.

Straffrättskommittén har upptagit motsvarande bestämmelser i 16: 10.

19 KAP.

Om brott mot rikets säkerhet

Kapitlet svarar mot 18 kap. i 1958 års departementsförslag. I huvudsak

överensstämmer de i kapitlet upptagna bestämmelserna med 1958 års förslag.

En ny paragraf med åtalsregler har fogats till kapitlet (16 §).

1 §•

Paragrafen överensstämmer med 1 § i 1958 års departementsförslag.

2 §•

Såsom föredragande departementschefen har anfört i motiven till 1958

års departementsförslag gör användningen av uttrycket »svikliga medel*

brottsbesknvningen i förevarande paragraf alltför obestämd. Vad lagrådets

majoritet har framhållit synes ej utgöra skäl att ändock upptaga uttrycket

i lagtexten. Med anledning av de uttalanden, som har gjorts av en ledamot

av lagrådet, vill jag framhålla, att stadgandet enligt min mening får anses

omfatta även ett sådant fall som att fara uppkommer för att svenska

staten föranledes att vidtaga fientlig åtgärd mot annan makt. Härvid syftar

jag dock icke på fall, då någon i laga former söker påverka regering och

riksdag att vidtaga sådan åtgärd. I detta hänseende delar jag den uppfattning,

åt vilken lagrådets flesta ledamöter givit uttryck.

3—9 §§.

Bestämmelserna svarar mot 3—9 §§ i 1958 års departementsförslag.

Lagrådets erinringar beträffande 3, 5, 7 och 8 §§ har beaktats.

10—13 §§.

Förevarande paragrafer svarar mot 10—13 §§ i 1958 års departementsforslag.

Beträffande 11 § har jag funnit lämpligast att bibehålla den kon
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 205

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

struktion, som har använts i 1958 års förslag. Andra punkten i paragrafen

har emellertid jämkats med beaktande av vad lagrådet anfört.

14 och 15 §§.

Innehållet i dessa paragrafer motsvarar 14 § i 1958 års departementsförslag.

Utöver de regler, som har upptagits i nämnda förslag, har emellertid

införts en bestämmelse av innehåll, att såsom stämpling till högförräderi

även skall anses att träda i förbindelse med främmande makt för att

förbereda, möjliggöra eller underlätta att sådant brott må förövas. Beträffande

skälen för detta tillägg, som överensstämmer med vad som har förordats

av en av lagrådets ledamöter, hänvisas till 22 kap. 12 §. I övrigt har

jag ej funnit anledning att frångå 1958 års förslag. För att bestämmelserna

skall bli mera överskådliga har de uppdelats på två paragrafer, varjämte

avfattningen av bestämmelsen i 15 § något jämkats.

16 §.

De i denna paragraf upptagna åtalsreglerna har motsvarighet i SL 8: 13

och straffrättskommitténs förslag 17: 14.

20 KAP.

Om ämbetsbrott

Detta kapitel motsvaTar 19 kap. i 1958 års departementsförslag. Vissa av

de i SL 25 kap. upptagna stadgandena hade i 1958 års departementsförslag

uteslutits ur kapitlet i syfte att de skulle upptagas i brottsbalkens tredje

huvudavdelning. Med beaktande av lagrådets önskemål har emellertid ifrågavarande

bestämmelser nu upptagits i förevarande kapitel (6—8 och 14

§§). Vidare har införts en paragraf med åtalsregler (13 §).

1-5 §§.

Paragraferna svarar mot 1—5 §§ i 1958 års förslag. Lagrådets erinringar

har i huvudsak beaktats. Vad lagrådets majoritet föreslagit om skärpning

av straff latituderna i 3 och 4 §§ har jag ej funnit mig böra biträda.

6 §•

Gällande rätt. I SL 25:6 första stycket meddelas bestämmelser för det

fall, att någon som enligt bestämmelserna i SL 25: 1—4 har förskyllt avsättning

eller suspension från viss tjänst ej längre innehar samma tjänst.

Har han i dess ställe erhållit annan tjänst med likartade arbetsuppgifter,

skall han dömas till avsättning eller suspension från den nya befattningen.

Om han icke har erhållit en liknande tjänst, skall allmänt straff enligt SL

25; i—4 ådömas enbart och vid straffets bestämmande hänsyn tagas till att

han förskyllt avsättning eller suspension; bär han eljest ej förskyllt frihetsstraff,

kan varje straff bortfalla.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

1 fall, dar nagon som har förskyllt avsättning eller suspension från sin

janst mnehar annan med ämbetsansvar förenad befattning än förut

nämnts, skall han enligt SL 25: 6 andra stycket avsättas från denna, om

an genom brottet har visat sig uppenbarligen icke vara skickad att inneha

befattningen. Om han eljest i avsevärd mån skadat det anseende som innehavaren

av den befattningen bör äga, skall han dömas till suspension därifrån

Det sagda äger enligt 25:6 tredje stycket motsvarande tillämpning,

naT den som har vant ämbetsman dömes till ansvar enligt SL 25: 2 andra

stycket eller 25: 3 andra stycket.

• St™J]™ttskommittén och strafflagberedningen. Straffrättskommittén har

i sitt förslag (18: 6) upptagit ifrågavarande bestämmelser utan sakliga ändringar.

°

Jämväl i strafflagberedningens förslag (8:4) har bestämmelserna i huvudsak

erhållit samma räckvidd som för närvarande. Uppbyggnaden av förslagets

påföljdssystem har emellertid, förutom några redaktionella jämkningar,

föranlett vissa ändringar i stadgandets utformning

Även enligt beredningens förslag skall, i första styckets fall, om avsättning

eller suspension ej kan ske, annan påföljd ådömas enbart. Förutom

den påföljd, fängelse eller böter, som upptages i stadgandet om brottet, bör

enligt beredningen uttryckligen anges att även annan allmän brottspåföljd

kan ifrågakomma, om förutsättningarna för sådan är uppfyllda.

Om avsättning eller suspension ej ådömes, skall vid bestämmande av

annan påföljd hänsyn tagas därtill. Enligt förslaget skall påföljd dock kunna

efterges, om förhållandena är sådana att — därest ämbetsmannen bibehållit

sm befattning och alltså avsättning eller suspension ifrågakommit

— jämte avsättning eller suspension icke skulle ha dömts till annan påtoljd.

I fråga om räckvidden av stadgandet torde, framhåller beredningen,

den föreslagna lydelsen icke komma att medföra någon nämnvärd förändnng

av vad som nu gäller. För närvarande kan visserligen domstolen efterge

pafoljd också i fall, i vilka jämte avsättning eller suspension skulle ha

domts endast till böter. Enligt SL 25: 1—4 förekommer emellertid icke i

något fall kombinationen avsättning eller suspension och böter; böter kan

i sådant sammanhang förekomma endast i händelse någon straffnedsättmngsregel

är tillämplig. Innebörden av förslaget i denna del är, att domstolen

icke på grund av vad tidigare i paragrafen har stadgats skall vara

nödsakad att ådöma allmän brottspåföljd, om den icke skulle ha gjort det,

därest ämbetsmannen haft sin befattning i behåll.

Yttrandena.Justitiekanslersämbetet bär (i sitt yttrande över straff rättskommitténs

förslag) anfört, att i ämbetets praxis har förekommit ett fall,

då en ämbetsman ansetts skyldig till tjänstefel vid fullgörandet av ett särskilt

uppdrag, som ämbetsmannen innehade vid sidan av sin tjänst och som

upphört när tjänstefelet blev bekant; tjänstefelet ansågs böra förskylla en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 207

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

dast böter. Då ämbetsmannen på grund av sitt fel försatts i disponibihtet

och därigenom drabbats av en påföljd för felet, långt allvarligare an ett bötesstraff

syntes kunna antagas att han, vid lagforing, jämlikt grunderna

Kr Sevärde bestimmeJr skulle ha fria.* från allt straff. Aven under

andra förhållanden lärer kunna intraffa, att en ämbetsmän, som or e

tjänstefel blott förskyller böter, ej längre innehar sin tjänst och på grund

därav med större fog än den som har förskyllt avsättning eller suspension

bör gå fri från varje straff. Med hänsyn härtill ifrågasätter ämbetet införande

av bestämmelser, som direkt avser sådana fall som de har åsyftade.

Departementschefen. Beredningens förslag till avfattning av förevarande

paragraf synes ej ge anledning till erinran i sak; dock torde ej behovai

första stycket uttryckligen angivas, att annan allmän brottspåföljd an

fängelse och böter kan ifrågakomma. , , _

Justitiekanslersämbetet har ifrågasatt, om icke paragrafen borde kompletteras

med stadgande, som möjliggör fullständig eftergift av påföljd i

fall då ämbetsman, som för ett tjänstefel blott förskyller böter, ej längre

innehar sin tjänst. Något sådant tillägg synes dock ej erforderligt om, såsom

nu föreslås, i brottsbalken upptages allmänna regler om nedsättning

och eftergift av påföljd.

7 §.

Gällande rätt. I SL 25: 7 meddelas bestämmelser angående tillämpningen

av avsättning och suspension, när ämbetsman för annat brott än sådant

varom i 25:1—4 sägs dömes till straff. Enligt paragrafens forsta stycke

skall ämbetsman, som dömes till straffarbete, också dömas till avsättning.

Om särskilda skäl föranleder därtill, må han dock bibehållas i tjänsten; i

sådant fall kan dömas till suspension. Förskyller ämbetsmannen fängelse

eller böter, skall dömas till suspension, om han genom brottet i avsevard

mån har skadat det anseende som innehavaren av befattningen bor aga;

därest han med hänsyn till tjänstens särskilda beskaffenhet genom brottet

visat sig uppenbarligen icke vara skickad att inneha denna, må domas till

avsättning. Ådömes avsättning eller suspension, skall enligt andra stycket

i paragrafen den förlust ämbetsmannen därigenom lider beaktas vid bestammande

av annat straff för brottet, och må böter som eljest skolat folja å

brottet bortfalla. Vad som sägs om böter skall enligt stadgande i SL 26: 20

andra stycket äga tillämpning även beträffande den som för brott som avses

i 25: 7 förskyller disciplinstraff.

Paragrafen skall enligt SL 25: 10 vidare tillämpas, om ämbetsmän har

medverkat till gärning varom i 25: 1—3 förmäles utan att därigenom åsidosätta

tjänsteplikt.

Straffrättskommittén och strafflagberedningen. Straffrattskommittén har

i sitt förslag (18: 7) icke föreslagit annan ändring av SL 25: 7 än som sam
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

manhanger med sammanslagningen av fängelse och straffarbete till ett enetigt

frihetsstraff. Enligt kommitténs förslag skall den verkan, som nu

o jer av att ämbetsmännen dömes till straffarbete, i stället knytas till att

förswTrV rngnSe !minSt SCX månader: vad som nu sägs om den som

forskyller fängelse eller böter skall gälla den som förskyller fängelse understigande

sex månader eller böter. S

I strafflagberedningens förslag (8:5) angripes frågan, när avsättning elle.

framhTn0" !?!“ f°r br°U S°m nU avses’ På ett annat sätt. Beredningen

. ^håHCrVa ! ådomandet av avsättning eller suspension enligt förevarande

stadgande helt betingas av uppgiften att skydda den offentliga tjänstens

integritet. Pa bedömandet av spörsmålet, huruvida avsättning eller ^uspension

erfordras, torde främst inverka det begångna brottets art och svårhet.

S ange bestammandet av annan påföljd för brottet framför allt beror

avsätT SIfrhetsgrad- faller det sig naturligt att anknyta ådömandet av

avsattmng eller suspension till det i det aktuella fallet ådömda straffet

Genom stadganden i ungdomsfängelselagen, lagen om villkorlig dom samt

lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt har man visserligen

l,»rt-,tinrTma dC S‘ k'' skyddsåtgarderna i systemet. Därmed kommer emeln

än brottets art 0<* svårhet att spela en väsentlig

U. Förhållandet framträder an skarpare i det påföljdssystem, som beredningen

föreslår. Såsom påföljderna har utformats i beredningens förslag

sX^tsgrad^ ^ k°mma att tiIlämPas 1 anledning av brott av mycket olika

he^T fÖr.."änrara"de bÖF enHgt beredningens mening den omständig,

rVSK *ning ^ susPension ådömes, kunna inverka på måttet av

gelse eller böter, som finnes böra ådömas för brottet. Den nuvarande lösdettasP°rsinål

förefaller emellertid beredningen icke helt oantasthg,

vilket an tydligare framträder i straffrättskommitténs förslag. Det kan

nämligen icke vara tillfredsställande att frågan, huruvida avsättning eller

suspension slciiJl ådomas, göres beroende av längden av en ådömd fäfgelse
påfoljd,

vilken påföljd i sin tur skall vara beroende av om avsättning eller

suspension ådomes. ”

Beredningen anser en framkomlig väg att lösa frågan vara att låta ådömandet

av avsattmng eller suspension i förevarande fall bli beroende icke

denn- °r;arVaraadK ^ “ 1 det k°nRreta fallet ådÖI"d P^öljd, uL av

förslag t°h Varmed brott av det sla8 ämbetsmannen har begått är belagt. I

becått bro^r T n^! avsättnin8 »kall dömas, om ämbetsmannen har

begått brott vara kan folja fängelse i två år eller däröver. Om särskilda skäl

oranleder därtill, skall han dock kunna bibehållas i tjänsten; sker så skall

ÄrTkST ådÖ n,S‘ °m å br°ttet iCkC kan fÖlja fän8else i två å; eHer

a over skall domas till suspension, om ämbetsmannen genom brottet i

avsevar man har skadat det anseende som innehavare av befattningen bör

agn, till avsattmng skall kunna dömas om ämbetsmannen med hänsyn till

tjänstens särskilda beskaffenhet genom brottet har visat sig uppenbarhgén

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 209

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

icke vara skickad att inneha denna. Med den av beredningen föreslagna avfattningen

av förevarande paragraf erfordras icke någon särskild bestämmelse

för disciplinstraff, motsvarande SL 26:20 andra stycket.

Gränsen mellan brott, vilka i regel bör föranleda avsättning, och andra

brott kommer genom förslaget att förskjutas något i förhållande till vad

som nu gäller. Förslaget innebär i huvudsak, att till den grupp som medför

den strängaste verkan har hänförts brott, å vilka för närvarande kan följa

straffarbete. Inom denna grupp kommer att falla brott av mycket varierande

slag. Även brott av relativt obetydlig art, vilka enligt gallande rätt icke skulle

föranleda dom å straffarbete, kan härigenom medföra avsättning. Avfattningen

av stadgandet medger emellertid att domstolen liksom för närvarande

kan underlåta att döma till avsättning, när det är påkallat av särskilda

skäl. Skäl att bibehålla ämbetsmannen i tjänsten kan vara bl. a., att brottet

framstår såsom relativt obetydligt.

Såsom nämnts anser beredningen, att vid bestämmande av annan pafoljd

för brottet hänsyn bör tagas till att avsättning eller suspension ådomes.

Prövningen av påföljdsfrågan bör kunna leda till att annan påföljd ej ådomes

vid sidan av avsättning eller suspension. Detta bör vara möjligt särskilt vid

brott av lindrig beskaffenhet eller i fall, där för gärningsmannens tillrättaförande

icke fordras några särskilda åtgärder, t. ex. fall där påföljden, om

gärningsmannen ej varit ämbetsman, skulle ha stannat vid böter, disciplinstraff

eller villkorlig dom. Beredningen föreslår, att annan påföljd än avsättning

eller suspension skall kunna efterges, om å brottet ej kan följa

fängelse i två år eller däröver.

I beredningens förslag har såsom tredje stycke upptagits motsvarighet

till stadgandet i SL 25: 10 om ämbetsmans medverkan till brott.

Yttrandena. I sitt yttrande över strafflagberedningens förslag uttalar

justitiekanslersämbetet, att meningen icke torde ha varit att avsättning bör

inträda såsom normal påföljd för brott, å vilket — bortsett från straffskärpningsregeln

i 18: 5 av straffrättskommitténs förslag (5 § i detta kapitel) —

ej kan följa fängelse i två år. Ämbetet ifrågasätter, om icke förevarande lagrum

bör förses med ett tillägg av innebörd, att vid avgörande av vilken påföljd

som kan följa å ett visst brott hänsyn ej skall tagas till nämnda straffskärpningsregel.

I fråga om utformningen av paragrafen anför ämbetet härutöver

:

Åtskilliga allmänna brott, som ej innefatta åsidosättande av tjänsteplikt

och som, om de bedömdes efter gällande rätt, ej skulle medföra straffarbete,

skulle med de straffskalor som föreslås i brottsbalken och strafflagberedningens

betänkande angående enhetligt frihetsstraff, principiellt komma att

medföra avsättning. Såsom exempel å sådana slags brott kunna nämnas vållande

till annans död (BrB 1:7), vållande till kroppsskada eller sjukdom

(BrB 1: 8), hemfridsbrott (BrB 2: 6), grovt förtal (BrB 3: 1), otuktigt beteende

(BrB 4:6), djurplågeri (BrB 14:16), grov vårdslöshet i trafik (1 §

andra stycket lagen om straff för vissa trafikbrott) och falskdeklaration

opaginerad Kontrollera mot PDF

210 c

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

(1 § skattestrafflagen). Visserligen torde någon skärpning av domstolarnas

praxis_betraftände ådomande av avsättning som påföljd för allmänna brott

ej behöva intrada, därest beredningens förslag i nu ifrågavarande del genom-es-

hittills skulle nämligen domstolarna få möjlighet att under
låta

att doma till avsättning, när detta vore påkallat av särskilda skäl, och

som beredningen framhållit kan ett sådant skäl vara, att brottet framstår

som relativt obetydligt. Det ter sig dock mindre tilltalande, att lagen i förevarande

fall anger avsattnmg som normalt ämbetsstraff, ehuru sådant straff

vararinga1 ^ ^ 3VSett att utmatas- Frågans praktiska betydelse torde dock

Göta hovrätt anser, att den av beredningen använda metoden att göra

ådömandet av ämbetspåföljden beroende av den tillämpliga straffskalan är

en framkomlig väg. Den utformning stadgandet har erhållit kan hovrätten

emellertid icke tillstyrka, eftersom avsättning i praktiken måste komma att

underlåtas i sådan omfattning, att huvudregeln kommer att framstå såsom

ett undantag. Liknande anmärkning göres av hovrätten för Västra Sverige.

Hovrätten för Nedre Norrland yttrar:

.-JPen,.?ins*anc!i8heten i och för sig att en ämbetsman begått brott, varå kan

tolja fängelse i två år eller däröver, innebär en avsevärt svagare presumhon

för att ämbetsmännen är ovärdig och olämplig att vidare inneha ämuetet,

an om — sasom forutsättes enligt gällande rätt — det brott till vilket

han gjort sig_ skyldig prövas förskylla straffarbete. Jämväl gällande rätt är

emellertid onodigt hård. Det riktigaste synes hovrätten vara att frågan huruvida

en ämbetsmän vid brott utom ämbetet skall ådömas den svåra påföljd,

som avsattnmg utgör, bedömes helt med utgångspunkt från huruvida han

Sfn^nl {,rlottet Vlsat siS olämplig att inneha tjänsten eller i avsevärd mån

sKadat det anseende som innehavaren av befattningen bör äga.

Hovrätten förordar, att i stället för det föreslagna undantagsstadgandet,

enligt vilket domstolen kan underlåta att döma till avsättning om särskilda

skäl föranleder därtill, överväges en avfattning i anslutning till de synpunkter

hovrätten har anfört.

Stockholms rådhusrätt, som icke påyrkar någon ändring av beredningens

förslag, framhåller att icke minst utformningen av den av beredningen föreslagna

återfall sbestämmelsen talar för stor varsamhet vid bedömningen av

frågan, om brottet skall föranleda avsättning.

Departementschefen. Såsom strafflagberedningen har uttalat, torde frågan,

när ämbetsman skall avsättas eller suspenderas på grund av annat brott

an i 1—4 §§ av detta kapitel sägs, icke böra avgöras med hänsyn till den

allmänna påföljd, som i det konkreta fallet ådömes. Även den lösning av problemet,

som beredningen har valt, är dock behäftad med vissa brister. Visserligen

skulle avfattningen av straffskalorna i det nu föreliggande förslaget

till brottsbalk medföra, att flera av de brott, som justitiekanslersämbetet

sarskdt har pekat på i sitt remissyttrande, icke komme att omfattas av presumtionen

för avsättning. Den av beredningen föreslagna huvudregeln skulle

emellertid likväl innebära, att avsättning skulle ådömas i åtskilliga fall, då

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 211

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

det begångna brottet vore av lindrigt slag. Regeln kan med hänsyn härtill

komma att medföra en skärpning av vad för närvarande gäller. En sådan

skärpning, som beredningen icke har eftersträvat, skall enligt uttalande i beredningens

motiv undvikas genom att domstolarna under åberopande av särskilda

skäl underlåter att döma till avsättning. Denna ordning är enligt min

mening icke tillfredsställande, och jag har därför funnit mig böra föreslå en

annan utformning av förevarande paragraf.

Syftet med ådömande av avsättning eller suspension är i de fall, som

här avses, att skydda den offentliga tjänstens integritet. Det är alltsa fråga

om att ingripa med anledning av brott av sådan beskaffenhet, som gör

ämbetsmannen olämplig att inneha tjänsten eller som skadar det anseende,

som innehavaren av befattningen bör äga. Sasom hovrätten för Nedre Norrland

har uttalat, torde man vid avfattningen av ett stadgande i ämnet kunna

utgå från denna grundsyn.

I enlighet härmed har i departementsförslaget såsom huvudbestämmelse

upptagits, att ämbetsmannen skall dömas till avsättning, om han genom

brottet har visat sig olämplig att inneha sin befattning. Någon presumtion

för att brott av viss svårhetsgrad skall diskvalificera ämbetsmannen för

fortsatt innehav av befattningen uppställes icke. Det får överlämnas åt

rättstillämpningen att avgöra, när brottets beskaffenhet gör ämbetsmannen

olämplig. Olämpligheten får bedömas även med hänsyn till den skada, som

genom brottet drabbat det anseende som innehavaren av befattningen bör

äga.

När det gäller lindrigare brott, synes emellertid liksom hittills böra uppställas

en viss spärr mot ådömande av avsättning. Denna spärr har i departementsförslaget

angivits så, att om för brottet ej är stadgat fängelse i

två år eller däröver, avsättning får ådömas allenast om ämbetsmannen med

hänsyn till tjänstens särskilda beskaffenhet genom brottet har visat sig

uppenbarligen icke vaTa skickad att inneha befattningen. Genom att här

använda uttrycket »är stadgat» — vars innebörd i departementsförslaget

jag tidigare har berört — tillgodoses bl. a. det av justitiekanslersämbetet

uttalade önskemålet, att vid avgörandet av brottets svårhetsgrad hänsyn ej

skall tagas till straffskärpningsregeln i 5 § av förevarande kapitel. Den sålunda

uppställda förutsättningen för ådömande av avsättning, när fråga

är om de lindrigaste brotten, innebär icke att avsättning i princip skall

ådömas i andra fall. Grova brott torde dock liksom hittills regelmässigt

böra leda till att ämbetsmannen avsättes.

Om ämbetsmannen icke anses böra dömas till avsättning på grund av

olämplighet att inneha sin befattning, skall han kunna dömas till suspension.

Förutsättning härför bör vara, att han genom brottet i avsevärd mån

har skadat det anseende innehavaren av befattningen bör äga. Är brottet av

allvarligare art, synes emellertid böra vara möjligt att döma till suspension

utan särskild begränsning; i dessa fall torde kunna presumeras, att befattningshavarens

anseende skadas genom brottet.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Jt:,dgand*har,,i dePartementsförslaget disponerats så, att ådömande av

avsättning behandlas i första stycket och suspension i andra stycket. I ett

tredje stycke upptages en regel om beaktande av ämbetsstraffet vid bestämmande

av annan påföljd för brottet; böter eller disciplinstraff, som eljest

skolat ådomas, bor därvid kunna helt efterges. J

i,,^1?gT1tT.,tiiIä?*Pu^.g 3V denna paragraf 1 vissa faP> "är ämbetsman har

medverkat till brott, behandlas i 10 § av kapitlet.

g §

Gällande rätt. Enligt SL 25: 8 har domstol, om förvaltningsmyndighet för

’SS .br0 t åJagt ämbetsmän bestraffning, att ta hänsyn därtill vid bestämmande

av straff för samma brott; därvid må böter eller suspension som

eljest skolat folja a brottet bortfalla. Förvaltningsmyndighetens beslut skall

lorfalla, om det ej helt eller delvis har verkställts, då åtal för brottet väckes.

■ StrafJrattskommittén och strafflagberedningen. Straffrättskommittén har

i si ors_ag upptagit ett stadgande (18:8) med samma sakliga innehåll

som SL 25:8 Även i strafflagberedningens förslag upptages bestämmelser

i ifrågavarande avseende (8: 6). Beredningen föreslår, av skäl som har angivits

vid 7 § i detta kapitel, att avgörande för domstolens möjlighet att

e t efterge påföljd skall vara den påföljd, varmed brottet är belagt, och

?.ieti8t^fff,,?0m.i dCt konkreta fallet elJ‘est skulle ha ådömts. Varje påoljd

skall enligt forslaget kunna efterges, om å brottet ej har kunnat följa

fängelse i två år eller däröver. J

Yttrandena. Justitiekansler sämbetet uttalar i sitt yttrande över strafflagberedningens

förslag, att vid bedömandet i förevarande fall, huruvida fängelse

i två år kan följa å brottet, hänsyn ej bör tagas till den straffskärpmngsregel,

som har upptagits i 5 § av förevarande kapitel.

Stockholms rådhusrätt berör frågan om verkan av avstängning i admimstratav

väg, nar domstol skall bestämma påföljd för det brott, som har

oranktt avstangmngen. Det synes rådhusrätten angeläget, att bestämmelse

meddelas om att domstolen skall ta hänsyn till att avstängning har skett.

Departementschefen. Stadgandet angående domstols skyldighet att vid bestammande

av påföljd ta hänsyn till disciplinär bestraffning har i departementsforslaget

givits i huvudsak samma innehåll som i gällande lag Avgransmngen

av de fall, i vilka påföljd helt kan efterges, bör dock såsom

strafflagberedmngen har föreslagit ske med utgångspunkt i den för brottet

ga;a?de straffskalan. Gransen torde lämpligen kunna dragas så, att varje

påföljd må efterges, om för brottet ej är stadgat fängelse i två år eller därover.

Med^ denna avfattning tillgodoses även det av justitiekanslersämbetet

utlade önskemålet, att hänsyn ej skall tagas till straffskärpningsregeln

Till frågan om verkan av att ämbetsman i administrativ ordning har va
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 213

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

rit avstängd från tjänstgöring på grund av brott torde jag få återkomma

vid behandlingen av stadgandet i 35 kap. 5 §.

9—12 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 6—9 §§ i 1958 års departementsförslag. 10 §

har jämkats bl. a. med anledning av de ändringar, som vidtagits i 1 och 2 §§,

och införandet i kapitlet av bestämmelserna i 7 §; sistnämnda bestämmelser

har föranlett jämkning även av 11 och 12 §§. Vad lagrådet anfört har i

huvudsak beaktats.

Enligt SL 25: 11 får den, som är vald till ledamot av beslutande statlig

eller kommunal församling, ej enligt SL 25: 7 dömas till avsättning i annat

fall än då han dömes till straffarbete eller, för brott som avses i SL 8 kap.,

till fängelse. Efter införandet av det enhetliga frihetsstraffet fängelse torde

möjligheten att i angivna fall döma till avsättning lämpligen kunna knytas

till förutsättningen, att för brottet är stadgat fängelse i två år eller däröver

(11 § andra stycket). Liksom i 7 § av detta kapitel bör alltså anknytas

till straffskalan för brottet och icke till det allmänna straff, som finnes

böra ådömas.

13 §.

Åtalsbestämmelserna i denna paragraf har motsvarighet i SL 25: 12 och

i 6 § av övergångsbestämmelserna till 1948 års ändringar i SL. I straffrättskommitténs

förslag finnes motsvarande bestämmelser i 18: 13.

Justitiekanslersämbetet har — såsom redan anmärkts vid 19 kap. 5 § i

1958 års departementsförslag — ifrågasatt, huruvida icke ändring borde

vidtagas i syfte att i den mån ämbetshandling innefattar åsidosättande

av tjänsteplikt, för vilket straff finnes stadgat annorstädes än i 1—4 §§ i

förevarande kapitel, sådan gärning skall behandlas såsom självständigt ämbetsbrott,

om den till övervägande del framstår som sådant. Efter att ha återgivit

vad som rörande denna fråga förekommit under förarbetena till 1948

års lagstiftning (se prop. 1948:80 s. 314 och 317) har ämbetet yttrat:

Frågan har uppmärksammats av ämbetet bl. a. i samband med att i ett

skadeståndsmål mot chefen för ett ämbetsverk den i målet förda talan

grundats å att ett av ämbetsverket avgivet tjänsteutlåtande innefattade

ärekränkning, således ett allmänt brott icke ett (självständigt) ämbetsbrott.

Det förefaller naturligast anse den eventuella ärekränkningen framförallt

vara ett ämbetsbrott, men det torde vara tydligt, att enligt bestämmelserna

i 25 kap. strafflagen gärningen icke kan anses utgöra självständigt

ämbetsbrott utan är att bedöma såsom ärekränkning enligt 16 kap.

strafflagen. Andra fall av ärekränkning kunna tänkas, där gärningens karaktär

av ämbetsbrott framstår såsom än klarare. För några år sedan uttalade

sålunda en överrätt om en av domstolen dömd person, att han var

en äventyrare. I en annan dom, av en häradsrätt, anfördes om ett vittne,

att han i visst hänseende förfarit svikligt. En tillsynsmyndighet över ämbetsmän,

som har till uppgift att ingå i granskning av myndigheternas åt
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

gärder, måste därvid esomoftast i sina ämbetsskrivelser uttala sig kritiskt

om åtgärder av enskilda ämbetsmän. De kränkningar, som till äventyrs

skrtveUprSelhn bCgåHtS 8enom “u berörda uttalanden i domar och ämbetsskrivelser

skulle med nuvarande lag vara att bedöma icke som (självstäniga;

ämbetsbrott utan som allmänna brott, ehuru nämnda domar och skrivelser

aro utpräglade ämbetshandlingar. — — _

Att sådana brott som förskingring i allmän tjänst behandlas på samma

hnnHHn111 f°r.skl.ngr.Ing 1 enskild verksamhet är naturligt. Förskingrings“n;‘T

.ar Ju lck? någon tjansteåtgard, och någon egentlig skillnad

håller dffrXngaåHa’ Så71|,t ar 1 fråga’ förelik''ger icke. Annorlunda förJ™

® j g sådana faJ1> då en ren tjansteåtgärd anses innefatta allmänt

brott och den gärning, som skulle grunda ansvar, således icke kunnat begas

av ^nDan an/mbetsman- Särskilt de förut berörda uttalanden i tjänstetlåtanden

och domar, som skulle kunna anses utgöra ärekränkning, ingå

faller — i typiska ämbetsåtgärder, och det före
faller

lconstlat att bestraffa dem som allmänna brott och icke som (självständiga)

ämbetsbrott. J

av^eL5 r V>Uket br.0tt i straffrättsligt behandlas är icke blott

fm[e“ etlskt ut3n bär också viktiga praktiska konsekvenser. Vissa

hef hrnH:Tf’ foret.radesvls 1 högre ställning, skola för självständiga ämbetsbrott

åtalas vid hovratt eller högsta domstolen. En följd härav är att

rfkdnaobr0tt 1CKCafå åt3laS aV VanHg åkla8are- Endast justitiekansler^ och

hSw!f-nn °,mbudsman aro bärtill berättigade, och målsägande kan ej

heller stalla dessa ämbetsmän under tilltal, om nämnda särskilda åklagare

fl a3 ffV-r bora a^a rum- Motsvarande regler gälla ock för talan om

skadestånd på grund av självständigt ämbetsbrott Anledningen till dessa

bestämmelser ar att soka i behovet att skydda ifrågavarande ämbetsmän

mot obefogade ansvars- och skadeståndsprocesser; genom att talan som

eif n/mntS„ enda?1 ®fter särskild kvalificerad prövning kan komma till

stånd aro dessa ämbetsmän fredade från att de som äro missnöjda med

3 ämbetsutövning utan tillräcklig grund draga dem inför domstol. Om

fefn-sådaa ambetsman påslås ha begått ett brott i tjänsten, för

liket straff ar stadgat annorstädes än i strafflagens kapitel om ämbetsbrott,

skall mål om dylikt brott handläggas vid vanligt forum, oavsett

ämbetsmännens forum vid självständigt ämbetsbrott. Detta medför i sin

tur, att de allmänna åtalsreglerna skola gälla, och att målsägande, om

åklapren ej vill tala å det påstådda brottet, själv kan stämma ifrågavarande

ämbetsmän till vederbörande underrätt. Det skydd mot obefogade

åtal och skadeståndsprocesser till följd av tjänsteåtgärder, som dessa ämbetsman

hittills åtnjutit, upphör alltså. Med den utsatta ställning, särskilt

issa av dem intaga, framstår det som en allvarlig olägenhet, att berörda

skydd bortfaller, helst som risken för trakasserande och chikanös talan

mot dem kanske snarare är större nu än tidigare.

Departementschefen. Vad justitiekanslersämbetet har anfört rörande de

s. k. osjälvständiga ämbetsbrotten föranledde vid utarbetandet av 1958 års

departementsförslag ej någon omprövning av brottsbeskrivningarna i förevarande

kapitel. Föredragande departementschefen uttalade emellertid att

det av ämbetet väckta spörsmålet finge upptagas i anslutning till åtalsreglerna.

b

For motverkande av de olägenheter, som ämbetet har berört, skulle det

unna overvagas att på något sätt begränsa målsägares rätt att själv åtala

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 21&

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ämbetsman i fall då fråga är om sådant åsidosättande av tjänsteplikt, som

är straffbelagt annorstädes än i 1—4 §§ av förevarande kapitel. Det kan

emellertid också anföras skäl mot en dylik begränsning. Då den gällande

ordningen ej synes ha medfört missbruk i sådan omfattning, att det kan

sägas föreligga ett påtagligt behov av ändring, är jag ej nu beredd att

föreslå någon åtgärd med anledning av justitiekanslersämbetets hemställan.

Paragrafen överensstämmer i sak med straffrättskommittens förslag men

har med hänsyn till den föreslagna utformningen av 5 § i kapitlet givits

ändrad avfattning.

14 §.

Gällande rätt. I SL 25: 13 finnes en regel för det fall att någon, som har

blivit dömd till straff, innan domen meddelades eller därefter men innan

den vunnit laga kraft, har blivit förordnad eller vald till befattning. Om

domstolen i sådant fall icke har prövat frågan om avsättning eller suspension

från befattningen jämlikt SL 25:6 eller 25:7, kan särskild talan

om avsättning eller suspension från befattningen föras, därest den väckes

inom två år från det domen vann laga kraft.

Straffrättskommittén och strafflagberedningen. Straffrättskommittén och

strafflagberedningen har i sina förslag upptagit ifrågavarande bestämmelse

utan någon saklig ändring (18: 14 resp. 8:9).

Yttrandena. Justitiekanslersämbetet har (i sitt yttrande över straffrättskommitténs

förslag) hemställt om komplettering av paragrafen med hänvisning

till ett fall, då en person, som vid ett förstakammarval uppförts å

ett partis valsedel såsom efterträdare åt en ledamot av kammaren, sedermera

dömdes till frihetsstraff för olika förmögenhetsbrott. Med anledning

av ledamotens avgång blev han därefter utsedd som ledamot av kammaren;

mer än två år hade förflutit från domens lagakraftvinnande. I sista

stund avsade han sig. Före 1948 års ändringar i strafflagen stadgades, i SL

2: 18 andra stycket, att om någon blivit förvunnen till straffarbete eller svårare

straff, han icke på grund av senare företagen röstsammanräkning efter

val, vilket ägt rum före domen, fick inträda i allmän befattning. Ett stadgande

av sådan innebörd synes ämbetet påkallat.

Advokatsamfundet anser, att den i paragrafen stadgade tiden av två år,

inom vilken talan kan väckas, är orimligt lång. Att under så lång tid hålla den

dömde i ovisshet om i vad mån han kan tänkas få behålla den befattning

han har lyckats erhålla, synes både inhumant och ägnat att motverka

hans anpassning i samhället. En förkortning av tiden till förslagsvis

sex månader kan enligt Advokatsamfundet genomföras utan att något

allmänt intresse därigenom äventyras.

Departementschefen. Vad justitiekanslersämbetet anfört synes ge vid

handen, att förevarande paragraf bör kompletteras så att den täcker det

fallet, att någon som har valts till allmän befattning dömes för brott innan

s. 216 Kontrollera mot PDF

216 C

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

röstsammanräkning efter valet äger rum. Jag anser det ej vara anledning

att återuppliva det av ämbetet åberopade, före 1948 års strafflagsändringar

gällande stadgandet i SL 2: 18 andra stycket. Frågan synes lämpligast kunna

lösas så, att preskriptionstiden i förevarande paragraf i fall, då röstsammanräkning

efter val sker sedan straffdomen har vunnit laga kraft, räknas

från tiden för sammanräkningen. Beträffande preskriptionstidens längd har

jag ej funnit någon ändring påkallad.

21 KAP.

Om brott av krigsmän

Bestämmelserna i förevarande kapitel återfinnes i 1958 års departementsförslag

i 20 kap. Endast smärre ändringar har vidtagits. En ny paragraf

innehållande en åtalsregel har fogats till kapitlet (22 §).

1—21 §§.

De erinringar, som på skilda punkter har framförts av lagrådet, har

beaktats. Beträffande 13—15 §§ (12—14 §§ i 1958 års förslag) har jag liksom

i fråga om 16 kap. 15 § följt det förslag, som framlagts av lagrådets

majoritet. Enär i brottsbalken upptagits regler angående disciplinstraff för

krigsmän (33 kap.) erfordras ej motsvarighet till SL 26:20 första stycket.

Vad i SL 26: 20 andra stycket stadgas kommer nu till uttryck i 20 kap. 7 §.

Motsvarighet till SL 26: 20 tredje stycket har upptagits i 33 kap. 9 §.

22 §.

Denna paragraf upptar en åtalsregel, som har motsvarighet i SL 26: 23

och i straffrättskommitténs förslag 19: 23.

I kommitténs förslag ingår jämväl en regel av innebörd, att ärekränkning

mot krigsman (8 § i kommitténs förslag) ej må åtalas av åklagare

med mindre åtal tinnes påkallat ur allmän synpunkt. Denna regel har avstyrkts

av militieombudsmannen, som funnit att den sakligt knappast kan

ha tog för sig. Jag har ej heller ansett mig böra upptaga någon regel med

den angivna innebörden beträffande motsvarigheten i det föreliggande departementsförslaget

till nämnda brott (missfirmelse mot krigsman, 8 §).

Någon bestämmelse om särskild åtalsprövning har icke föreslagits vid motsvarande

brott i 17 kap. (5 §).

22 KAP.

Krifirs artiklar

Kapitlet svarar mot 21 kap. i 1958 års departementsförslag och överensstämmer

i huvudsak med detta. En regel om straffnedsättning eller strafffrihet

i visst fall har införts i kapitlet (13 §). Vidare har från 1 kap. i

1958 års förslag överförts erinran om att dödsstraff kan tillämpas i vissa

fnll (1(1 C)

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 217

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

1—11 §§•

Paragraferna motsvarar 1—11 §§ i 1958 års förslag. Lagrådets erinringar

beträffande 1 och 11 §§ har beaktats.

12 §.

Lagrådets majoritet har hemställt, att den utvidgning av stämplingsbegreppet

beträffande vissa för rikets säkerhet farliga brott, som har föreslagits

av straffrättskommittén, skall genomföras. Såsom framhållits avföredragande

departementschefen i 1958 års förslag kan vissa erinringar

mot den föreslagna utvidgningen anföras. Jag anser mig emellertid med

hänsyn till vad som har anförts vid lagrådsgranskningen böra godtaga, att

utvidgningen delvis genomföres. Det förslag, som i detta avseende har

framlagts av en av lagrådets ledamöter, synes lämpligt avvägt. Jag har

alltså i förevarande paragraf upptagit ett stadgande av innehåll att såsom

stämpling även anses att träda i förbindelse med fienden för att förbereda,

möjliggöra eller underlätta att landsförräderi, landssvek eller överlöpande

till fienden må förövas. En motsvarande bestämmelse beträffande högförräderi

har upptagits i 19 kap. 14 §.

Bestämmelsen om oaktsam underlåtenhet att avslöja vissa brott har jag

funnit böra utformas i överensstämmelse med 1958 års förslag, frånsett

att en redaktionell jämkning vidtagits.

13 §.

Straffnedsättnings- och straffrihetsregeln i SL 27:13 (20:14 i straffrättskommitténs

förslag) har uteslutits i 1958 års departementsförslag i

avvaktan på prövningen av frågan om en allmän regel om nedsättning

eller eftergift av påföljd. Då en särskild regel i ämnet synes erforderlig, har

bestämmelsen nu upptagits i förevarande paragraf.

14—17 §§.

Bestämmelserna överensstämmer med 13, 14, 16 och 17 §§ i 1958 års departementsförslag.

18 §.

Paragrafen motsvarar 15 § i 1958 års departementsförslag. Den har utformats

enligt den lydelse, som SL 27: 16 första stycket erhållit enligt lag

den 3 juni 1960 (nr 512).

19 §.

I enlighet med lagrådets hemställan har till denna paragraf med redaktionell

jämkning överförts det stadgande angående dödsstraff i krig, som

har upptagits i 1 kap. 4 § i 1958 års departementsförslag.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

23 KAP.

Om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott

Kapitlet svarar mot 22 kap. i 1958 års departementsförslag och överensstämmer

i huvudsakliga delar med detta. Med anledning av hemställan av

lagrådet har den i 4 § andra stycket av 1958 års förslag upptagna regeln

angående medverkan till bötesbrott uteslutits. Till kapitlet har fogats en

ny paragraf, motsvarande stadgandet i SL 3:7 angående tolkningen av

vinningsbegreppet i vissa fall (7 §).

1-3 §§.

Dessa paragrafer överenstämmer i sak med 1—3 §§ i 1958 års förslag.

4 §.

I 1958 års departementsförslag har i andra stycket av förevarande paragraf

upptagits en regel av innehåll, att i fråga om gärning, som icke är

elagd med annan påföljd än böter, annan medverkande än den som har

utfört gärningen ej må ådömas ansvar enligt bestämmelserna i paragrafens

oirsta stycke. Lagrådet har avstyrkt den föreslagna regeln och i samband

armed gjort vissa uttalanden angående medverkansreglernas tillämplighet

inom specialstraffrätten.

Lagrådet synes ha anfört bärande skäl för att den föreslagna regeln är

mindre lämplig, såvitt angår de i brottsbalken upptagna brotten. Vad angar

tillämpningen inom specialstraffrätten har jag på sätt framgår av ine

mngen till 1 kap. i det nu föreliggande departementsförslaget, med biträdande

av lagrådets önskemål, intagit den ståndpunkten att någon allmän

regel om brottsbalkens tillämplighet inom specialstraffrätten icke bör

upptagas. Jag har vidare uttalat att tvekan i fråga om tillämpligheten inom

specialstraffratten av stadgandena i 23 kap. kan råda endast beträffande

medverkansreglerna. Med hänsyn till vad lagrådet i anslutning till förevarande

Paragraf har anfört om denna fråga synes det emellertid icke heller

vara skal att med tanke på specialstraffrätten bibehålla det föreslagna stadgandet

i andra stycket. Jag har därför stannat vid att stadgandet bör få

utga.

5 och 6 §§.

Dessa bestämmelser överensstämmer med 5 och 6 §§ t 1958 års departe
kap0ri2SS

^“iSäsT V® IT ''4 § 22 kap'' 12 « (18 k»P- 14 § och

P- § i 1958 års förslag) om oaktsam underlåtenhet att avslöia

vissa brott har bibehållits i den konstruktion de erhållit i 1958 års förslag,

bor sista punkten i första stycket av 6 § kvarstå.

7 §-

På hemställan av lagrådet har i förevarande paragraf upptagits det

stadgande angående innebörden av vinningsbegreppet, som för närvarande

finnes i SL 3: 7 (22: 9 i straffrättskommitténs förslag).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

C 219

24 KAP.

Om nödvärn och annan nödhandling

Detta kapitel, som motsvarar 23 kap. i 1958 års departementsförslag,

har fått rubriken något jämkad. Innehållet i kapitlet överensstämmer i huvudsakliga

delar med 1958 års förslag.

1 §•

På de skäl, som har anförts i motiven till 1958 års departementsförslag,

har iag ansett uttrycket »brottsligt angrepp» böra bibehållas. 1 ovngt har

emellertid lagrådets förslag beträffande nödvärnsrättens omfattning beaktats.

Paragrafen har redaktionellt omarbetats i syfte att bestämmelserna

skall bli mera överskådliga.

Lagrådet har ansett, att till 1 § bör, liksom till 2 och 3 §§, anknytas en

regel om straffrihet för den, som kommer den nödställde till hjalp. Med

den avfattning förevarande paragraf har erhållit torde emellertid redan

därav tillräckligt tydligt framgå, att nödvärnsrätten gäller även till förmån

för den, som hjälper den mot vilken angreppet riktas. I departementsförslaget,

som i denna del överensstämmer med straffrättskommitténs förslag,

har därför den av lagrådet föreslagna regeln icke upptagits.

2 och 3 §§.

I 2 § andra stycket första punkten har jämlikt lagrådets förslag uttrycket

»omhändertagen» utbytts mot »berövad friheten». I konsekvens härmed

har i andra punkten använts uttrycket »berövas friheten» i stället för

det av lagrådet förordade »gripas». I övrigt har lydelsen av paragrafen ändrats,

varvid i huvudsak beaktats vad lagrådet anfört.

I detta sammanhang torde jag få redovisa en framställning från civilförsvarsstyrelsen

den 7 februari 1959. I skrivelsen anföres, att det enligt

gällande civilförsvarslagstiftning tillkommer civilförsvaret under civilförsvarsberedskap

bl. a. att ansvara för ordningen i allmänna skyddsrum och

andra civilförsvarets anstalter samt att eljest handha ordningsuppgifter,

som har samband med civilförsvarets verksamhet i övrigt, ävensom att utföra

bevakning av för försvaret eller folkförsörjningen betydelsefulla anläggningar.

För dessa uppgifter finnes inrättad en särskild tjänstegren,

ordnings- och bevakningstjänsten. Dess verksamhet består i dels sådan

ordningshållning, aun ankommer på polisen, och dels sådan bevakning av

betydelsefulla anläggningar, som ankommer på krigsmakten. Ordningsoch

bevakningstjänstens personal skall också, enligt särskilda stadganden,

vid fullgörande av sina uppgifter dels åtnjuta polismans skydd och befogenhet,

dels utöva jämväl sådan verksamhet för rikets försvar som eljest

åvilar krigsmakten, vilken personalen under krig skall tillhöra. Det är

tveksamt, om det i 23 kap. 2 § av 1958 års departementsförslag upptagna

s. 220 Kontrollera mot PDF

220 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

stadgandet om rätt för polisman m. fl. att bruka våld kan vara tillämpligt

på civilförsvarets ordnings- och bevakningspersonal, trots vad för denna

ar föreskrivet om personalens likställighet med polismän och krigsmän.

Styrdsen har darfor hemställt att, därest uppgifter i fråga om att upprätthålla

ordning och utföra bevakning fortfarande skall ankomma på civilförsvaret,

stadgandet skall göras tillämpligt på denna personal.

Såsom framhållits i 1958 års departementsförslag spänner frågan om

ambets- och tjänstemäns befogenhet att använda våld över ett vidlyftigt

och komplicerat rättsområde, som det hittills ej har varit möjligt att regera

systematiskt och fullständigt. Förevarande bestämmelse har därför liksom

mo svangheten i SL 5: 10 fått en relativt snäv ram. Jag har emellertid

t T wS w?113 tl lm°teSgå civilförsvarsstyrelsens framställning, och första

stycket , forevarande paragraf har utvidgats till att omfatta även viss

cmlforsvarspersonal under civilförsvarsberedskap.

4 §.

lagrtdTmX". " den"a Paragra'' har 5ndra,S ned av vad

5 §.

Paragrafen överensstämmer med 5 § i 1958 års departementsförslag.

0 g

somhxoM hal 8n SeU’ 3tt i paragrafen bör tydligare framhävas, att den

som handlar skall vara underkastad lydnadsplikt för att straffrihet skall

eZLiZriVu**- Vid3re har Iagrådet fÖr°rdat’ att trycket »hade att

efterkomma befallningen» utbytes mot »lydnaden borde upprätthållas»

Dessa ändringsförslag synes emellertid medföra att stadgandet får en för

snav avfattning. Det kan finnas lydnadsförhållanden, dfr de vLrligen

ej k«n „g,s «, lydnadsplikt föreligger men där den överordnade in,

skilM frät " ‘ n,"g; att slraffrihet är motiverad. Detla kan gälla sär
skilt

, fråga om specialstraffrättsliga förseelser, som på föranledande av

överordnad begås av okvalificerad personal. Och det behöver ej alltid vara

ydnadens upprätthållande, som är det väsentliga i situationem Såsom har

det skälet “n l 1958 ^ fÖrS,ag bÖr Straffrihet kunna inträda av

nnl ? /-\ U T8" 1CkC Staller samma krav på den underordnade i fråga

ordettr"531"!161 °? fÖrsiktighet »om på en person, som handlar u^n

som hL vaUs “SS f-^ därfÖr’ a“ den allmännare avfattning

sTjag el heulr h ! r 8 " ““ föredraga- Med denna avfattning an

J g J heller, att det finnes anledning att, såsom lagrådet har ft

straffrihet^» sla^gaa^eI med en yt,er.,g/re r^e, om tntagth

slag I din mT fT5”''”® ,UI 23 kaP- 5 § (22 kap. 5 § i 1958 ärs förg).

en mån anledning kan föreligga till straffrihet eller straff nedsatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 221

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

nine i andra fall än som medges av förevarande paragraf i den nu förordade

lydelsen eller av 23 kap. 5 §, torde erforderlig täckning finnas i de

allmänna regler om nedsättning eller eftergift av påföljd, som har upptagits

i det föreliggande brottsbalksförslaget.

TREDJE AVDELNINGEN

Om påföljderna

Denna avdelning innehåller bestämmelser om de olika allmänna och särskilda

påföljderna (25-33 kap.). I avdelningen regleras jämväl frågor om

förverkande av egendom, om nedsättning och uteslutning av påföljd i vissa

fall om sammanträffande av brott och förändring av påföljd samt om

preskription (34—37 kap.). Slutligen upptages rättegångsbestammelser och

bestämmelser om vissa myndigheter m. m. (38 och 39 kap.).

25 KAP.

Om böter

I detta kapitel, som motsvarar 1 kap. i strafflagberedningens förslag,

upptages bestämmelser rörande påföljden böter. Motsvarande bestämmelser

i gällande rätt finnes i SL 2: 8 och 9 och 4: 2 och 6 samt i särskilda boteslagen

och lagen den 20 april 1951 med vissa bestämmelser om böter och

viten. I jämförelse med beredningens förslag har gjorts bl. a. den ändringen,

att bestämmelserna om betalning och indrivning av böter samt om förvan

ling av böter har fått utgå. Såsom anförts i det föregående har dessa bestämmelser

icke ansetts böra införas i brottsbalken. I avvaktan på resultatet

av den översyn av exekutionsväsen, som har påbörjats, torde bestämmelserna

om verkställighet av böter böra bibehållas i en särskild lag. Härutöver

har i förhållande till beredningens förslag gjorts vissa ändringar beträffande

dagsböter och andra bötesbelopps minima och maxima^ Såsom

en följd härav har gränsdragningen mellan tillämpningsområdena för dagsböter

och penningböter ändrats.

Kapitlet innehåller icke några uttryckliga bestämmelser om viten. Spörsmålet,

i vilken utsträckning bestämmelserna i kapitlet bör äga tillämpning

å viten, torde få lösas antingen i lagen om införande av brottsbalken eller

i särskild lag. _

Enligt den nu föreslagna lydelsen innehåller kapitlet bestämmelser om

ådömande av böter i dagsböter eller omedelbart i penningar (1 §), om

dagsbotsantal och dagsbotsbelopp (2 §), om minsta bötespåföljd (3 §), om

användande av böter såsom gemensamt straff för flera brott (4 och 5 §§)

samt angående vem böter skall tillfalla (6 §). Kapitlet avslutas med en hänvisning

till särskild lagstiftning om verkställigheten (7 §).

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 C Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

1 §•

Gällande rätt. Enligt SL 2: 8 skall böter ådömas i dagsböter. Från detta

stadgande, vilket endast avser gärningar som är kriminaliserade i strafflagen,

göres emellertid det undantaget att, när enligt lagen böter är för särskilt

fall bestämda till visst högsta belopp, böterna skall ådömas omedelbart

i penningar. Undantaget avser numera fylleri och förargelseväckande

beteende som i SL 11: 10 och 11 belagts med böter, högst 500 kronor. Även

för specialstraffrättens del gäller såsom huvudregel att dagsböter skall tilllämpas.

Enligt 1 § särskilda böteslagen skall nämligen vad i SL 2: 8 är stadgat

om böters ådömande i dagsböter gälla jämväl i avseende å böter som

eljest enligt allmän lag eller särskild författning ålägges av domstol, dock

icke i fråga om brott som är belagt med normerade böter eller med böter

bestämda till högst 300 kronor.

Beredningen. I beredningens förslag har nu angivna bestämmelser, bortsett

från den som avser böter för fylleri och förargelseväckande beteende,

utan saklig ändring sammanförts i en paragraf, 1: 1. I paragrafens första

stycke stadgas som huvudregel att böter skall ådömas i dagsböter och i

andra stycket göres undantag beträffande böter, för vilka utsatts visst

högsta belopp ej över 300 kronor, samt normerade böter. Paragrafen tager

närmast sikte på det fall att fråga är om påföljd för endast ett brott. Vid

sammanträffande av flera brott skall enligt förslaget, om böter ådömes såsom

gemensam påföljd, dagsböter tillämpas, så snart sådana är stadgade

för något av brotten. Föreskrift härom har upptagits i 1:4.

Beträffande fylleri erinrar beredningen om att den i sitt yttrande över

straffrättskommitténs förslag till brottsbalk ifrågasatt, om tillräckliga kriminalpolitiska

skäl föreligger för kriminalisering därav. Bibehålies bötespåföljden

för dessa förseelser, bör enligt beredningen även i fortsättningen

föreskrivas penningböter. I samband med en eventuell överflyttning till

specialstraffrätten kunde emellertid övervägas att maximera böterna till

300 kronor. Anses likväl det nuvarande bötesmaximum i SL 11: 10 och 11

böra bibehållas, pekar beredningen på möjligheten att efter mönster av 2 §

andra stycket lagen om disciplinstraff för krigsmän föreskriva att böterna

skall, utan hinder av vad i lag eljest finnes stadgat, ådömas omedelbart i

penningar, högst 500 kronor.

Bestämmelsen i 1 § särskilda böteslagen är icke tillämplig å böter som

är utsatta i tryckfrihetsförordningen. Då detta numera framgår av förordningens

eget innehåll, har i beredningens förslag icke gjorts någon begränsning

motsvarande den som i nyssnämnda lagrum har inlagts i orden »allmän

lag eller särskild författning».

Beredningen uttalar, att de regler som meddelas i paragrafen riktar sig

till domstolarna samt till åklagarna som har att iakttaga reglerna vid meddelande

av strafföreläggande. Att administrativ myndighet — i den mån sådan

myndighet undantagsvis tillagts befogenhet att utdöma böter — ej i

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 223

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

något fält skall ålägga dagsböter torde enligt beredningen stå klart utan att

särskild föreskrift härom meddelas.

Yttrandena. Göta hovrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar föreslår

att gränsen mellan tillämpningsområdena för dagsböter och penningböter

förskjutes, så att penningböter skall kunna ådömas upp till 500 kro
-

nor. Hovrätten anför:

En tillämpning av det i 1 § andra stycket föreslagna stadgandet skulle

leda till att Straffet för fylleri och förargelseväckande beteende komme att

bestämmas i dagsböter. Såsom beredningen anfor bor detta icke ifrågakomma

Beredningen har därför, i första hand, föreslagit en sänkning av straffmaximum

för nämnda förseelser till 300 kronor. Med hansyn bil

maximum tämligen nyligen höjts till nuvarande nivå sälmttill de“ *

ring av nykterhetstillståndet som under senare år agt rum kan hovratten

ickS biträda ett dylikt förslag. Hellre bör då den av,beredningen i andra

hand anvisade vägen väljas, nämligen att en särbestämmelse meddelas

innehåll att böterna, utan hinder av vad i lag eljest finnes stadgat, s o a

ådömas omedelbart i penningar. Emellertid viH h°vraUen ifrågasatta om

det icke vore skäl att genomföra en helt annan reform. Till foljd av den

träffade penningvärdeförsämringen och den materiella standardhöjningen

i landet har 300-kronorsregeln kommit att få en annan innebord an den

hade vid tillkomsten av dagsbotssystemet. En höjning av gransen framstår

med hänsyn härtill som motiverad. En gransdragning vid 500 kronor sy

kunna innefatta en lämplig avvägning. Genom den ..^hinda ifrågasaUa lagändringen

skulle det nyss angivna problemet beträffande böter för fylleri

och förargelseväckande beteende bortfalla.

Departementschefen. Mot beredningens förslag har icke riktats annan

anmärkning, än att från ett par håll ifrågasatts en ändrad gränsdragning

mellan tillämpningsområdena för dagsböter och penningböter. Någon anledning

att frångå den principiella uppläggningen av bötespåföljdens anordnande

i vårt land har icke framkommit. Den förändring av penningvärdet,

som har inträtt efter dagsbotssystemets införande, ger emellertid anledning

att överväga en höjning av de penningbelopp, som anges i lagstiftningen

om böter. Vid övervägande härav har det synts mig lämpligt att föreslä

_ förutom en höjning av dagsbotsbeloppets minimum och maximum

en förskjutning av gränsen mellan penningböter och dagsböter. Denna

gräns torde kunna bestämmas så, att såsom påföljd för gärningar, som har

karaktären av ordningsförseelser, kan stadgas penningböter upp till 500

kronor. En följd härav blir att någon särbestämmelse icke erfordras beträffande

fylleri och förargelseväckande beteende. Stadganden om dessa förseelser

har upptagits i det nu föreliggande förslaget till brottsbalk, 16 kap.

15 och 16 §§ (jfr 33 kap. 2 §).

Spörsmålet huruvida den sålunda ändrade gränsdragningen bor leda till

en höjning av bötesmaximum i fråga om förseelser, beträffande vilka nu i

särskilda författningar stadgas högst 300 kronors böter, torde icke behöva

lösas i detta sammanhang. Detta spörsmål får övervägas i samband med

följdändringarna till brottsbalken.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Genom särskilda böteslagen upphörde de i specialstraffrättsliga författningar

angivna bötessatserna med högre maximum än 300 kronor att äga

tillämpning, med undantag för vad i vissa fall bestämts i fråga om bötesmimmum.

Någon ändring av de särskilda författningarna företogs emellertid

icke i detta sammanhang. I ett antal författningar från tiden före den 1

januari 1932, som fortfarande gäller, förekommer på grund härav stadganden,

som enligt sin ordalydelse bestämmer bötesstraff upp till 500 kronor.

Den i 1 § andra stycket av förevarande kapitel upptagna bestämmelsen är

emellertid icke avsedd att medföra att böter enligt här åsyftade stadganden

skall ådömas omedelbart i penningar; böterna skall fortfarande ådömas

i dagsböter. För att förebygga att domstolarna efter brottsbalkens

genomförande misstager sig i fråga om innebörden av ifrågavarande

stadganden — vilka alltså skulle förekomma vid sidan av bestämmelser

med 500 kronors maximum för penningböter som har tillkommit efter

brottsbalkens ikraftträdande — torde det i samband med behandlingen av

övergångsbestämmelser till brottsbalken få övervägas att företaga sådan

ändring beträffande dessa stadganden, att därav klart framgår att böterna

fortfarande skall ådömas i dagsböter.

Utöver vad nu anförts har jag icke funnit anledning till annat än redaktionella

jämkningar av beredningens förslag. Såsom beredningen uttalat,

torde uttrycklig föreskrift om att dagsböter icke skall tillämpas av andra

myndigheter än domstolar och, vid strafföreläggande, av åklagare icke vara

erforderlig.

2 §.

Gällande rätt. Enligt SL 2: 8 skall antalet dagsböter bestämmas efter

brottets beskaffenhet och vara minst en och högst 120. Är fråga om böter

såsom gemensamt straff för flera brott meddelas bestämmelser i SL 4:2;

för innehållet i denna paragraf redogöres vid 5 § i förevarande kapitel!

Dagsboten skall enligt SL 2: 8 fastställas i penningar till belopp från och

med en till och med 300 kronor, efter ty prövas skäligt med hänsyn till den

sakfälldes inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska

förhållanden i övrigt. Är brottet ringa, må dagsbotens belopp därefter

jämkas.

Enligt 1 § särskilda böteslagen skall vid ådömande av dagsböter iakttagas

att, när minsta bot är i lag eller författning bestämd till 50 kronor eller

mera, lägsta antalet dagsböter skall utgöra en tiondel av det sålunda bestämda

bötesbeloppets krontal.

Beredningen. Från de i SL 2: 8 givna bestämmelserna om dagsbotsantal

och dagsbotsbelopp innebär beredningens förslag, upptaget i 1: 2, avsteg

endast i det avseendet att anvisningen, att dagsbotsantalet skall bestämmas

efter brottets beskaffenhet, har fått utgå. Vid fastställandet av antalet dagsböter

bör enligt beredningen iakttagas de grunder, som eljest tillämpas vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 225

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

bestämmande av påföljd för brott. Även omständigheter, som mera hänför

sig till den tilltalades person än till brottet, t. ex. det förhållandet att den

tilltalade förut gjort sig skyldig till brottslighet, bör sålunda beaktas. Beredningen

uttalar att hänsyn stundom torde böra tagas jämväl till den tilltalades

förmögenhetsläge, nämligen i den mån detta enligt vanliga grunder bör

inverka på påföljdens bestämmande. Det kan exempelvis vara anledning att

för ett brott, som förövats för vinnings skull, ådöma högre antal dagsböter,

om den tilltalade är välbärgad än om han är nödställd. I allmänhet skall

emellertid den tilltalades ekonomiska ställning ej inverka å dagsbotsantalet

utan endast å dagsbotens belopp. För de fall, då enligt beredningens förslag

dagsböter skall kunna ådömas jämte annan påföljd för samma brott,

ger en hänvisning enbart till brottets beskaffenhet än mindre ledning vid

bestämmandet av dagsböternas antal än när endast böter ådömes. I dessa

fall bör tillses, att den samlade reaktionen blir lämpligt avvägd med hänsyn

till såväl brottets beskaffenhet som de övriga omständigheter vilka bör vinna

beaktande. _ . .

Motsvarighet till bestämmelsen i 1 § särskilda böteslagen om visst minimiantal

dagsböter har beredningen, med hänsyn till att bestämmelsen hänför

sig till äldre, efter hand försvinnande bötesskalor icke ansett böra intagas

i själva lagen utan placeras i dess promulgationslag.

Yttrandena. Föreningen Sveriges häradshövdingar kan icke biträda förslaget

att anvisningen, att dagsbotsantalet skall bestämmas efter brottets

beskaffenhet, skall slopas. Föreningen finner beredningens motivering härför

föga bärande och frågar sig om icke det verkliga skälet är att finna i beredningens

strävan att undvika alla formuleringar, som kan ge anledning

till att i strafflagskipningen låta brottspåföljden bestämmas under beaktande

av den brottsliges skuld. Icke heller Advokatsamfundet finner motiveringen

övertygande men anser sig sakna anledning att avstyrka lagändringen,

eftersom frågan torde vara av ringa praktisk betydelse. Hovrätten

över Skåne och Blekinge vill icke motsätta sig den föreslagna lydelsen, enär

redan av allmänna straffmätningsgrunder följer att domstolen vid dagsböternas

bestämmande har att beakta omständigheter, som hänför sig till

brottet.

Några remissmyndigheter har föreslagit höjningar av dagsbotsantal och

dagsbotsbelopp. Hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter, huruvida icke

en höjning av maximigränsen för antalet dagsböter skulle kunna vara av

värde; därigenom skulle böter i större utsträckning kunna ådömas i stället

för kortvariga frihetsstraff. Stockholms rådhusrätt anser, att en höjning

av högsta dagsbotsantalet skulle möjliggöra avskaffande av eller åtminstone

inskränkning i användningsområdet för de ej sällan drakoniskt verkande

normerade bötesstraffen.

Justitiekanslersämbetet, hovrätten för Västra Sverige och Stockholms rådhusrätt

ifrågasätter en höjning av dagsbotsbeloppet. I yttrandena framhål
8

Rihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

les- att det nuvarande dagsbotsbeloppet fastställdes vid en tidpunkt då penmngsvardet

var avsevärt högre än nu. Justitiekanslersämbetet föreslår att

beloppet skall kunna fastställas inom skalan 2—500 kronor, medan nämnda

hovratt anser att minimibeloppet bör höjas till exempelvis 3 kronor. Det

linnes enligt hovrätten ingen anledning antaga, att en höjning skulle medlöra

några olägenheter.

Departementschefen. Spörsmålet huruvida den nuvarande anvisningen,

att dagsböternas antal skall bestämmas efter brottets beskaffenhet, bör bibehållas

eller slopas är enligt min mening icke av någon större betydelse.

Då emellertid departementsförslaget icke i övrigt innehåller några allmänna

straffmätningsregler, har jag ansett mig böra följa beredningens förslag,

som biträtts eller lämnats utan erinran av det övervägande antalet remissorgan.

Den av några remissmyndigheter berörda frågan om en höjning av maximigränsen

för antalet dagsböter synes icke böra upptagas förrän den pågående

översynen av specialstraffrättens bestämmelser om ekonomiska påföljder

för brott har avslutats. Däremot vill jag med hänsyn till den förändring

av penningvärdet, som har skett sedan de nuvarande beloppen fastställdes,

tillstyrka, att dagsbotsbeloppets minimum och maximum nu höjes.

Minimum torde därvid lämpligen kunna bestämmas till två kronor och

maximum till 500 kronor.

Den i särskilda böteslagen meddelade bestämmelsen om visst minimiantal

dagsböter anser jag i likhet med beredningen böra upptagas i brottsbalkens

promulgationslag.

3 §-

Gällande rätt. När böter ådömes i dagsböter, gäller för närvarande enligt

SL 2:8 samt 1 § särskilda böteslagen såsom allmän regel att bötesbeloppet

icke får understiga fem kronor. I vissa fall förekommer emellertid, att de

särskilda bötesskalorna ger anvisning om högre bötesminima genom att ett

visst lägsta antal dagsböter ej får underskridas, och i fråga om äldre bötesskalor

skall enligt 1 § särskilda böteslagen iakttagas att, när minsta bot

är bestämd till 50 kronor eller mera, lägsta antalet dagsböter skall utgöra en

tiondel av det sålunda bestämda bötesbeloppets krontal. För strafflagens del

galler enligt 2: 8 även i fråga om penningböter, att minsta bötesbeloppet

skall vara fem kronor. Någon motsvarande bestämmelse finnes för närvarande

icke för specialstraffrättens del.

Beredningen har föreslagit en generell regel av innebörd att minsta bötespåföljd

skall vara fem kronor, om ej annat är stadgat.

Yttrandena. Hovrätten för Västra Sverige föreslår, att förevarande paragraf

får följande lydelse: »Minsta bötespåföljd vare fem kronor, om ej särskilt

stadgande till annat föranleder.» Hovrätten framhåller, att de stad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 227

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ganden som åsyftas i regel ej torde stipulera visst minimum för totala bötespåföljden

utan ett minimum för antalet dagsböter.

Departementschefen. Undantag från den i förevarande paragraf givna

regeln om minsta bötesstraff skall endast kunna göras i de särskilda straffskalorna,

och minimigränsen kan därvid sättas antingen högre eller lägre

än fem kronor. Däremot är det icke meningen, att det föreslagna bötesminimum

skall kunna underskridas vid tillämpning av sådana regler, som

i vissa fall medger nedsättning av straff, exempelvis 35 kap. 6 och 7 §§ i

departementsförslaget. Då denna tankegång synes ha kommit till bättre uttryck

i beredningens avfattning än i den av hovrätten för Västra Sverige

föreslagna, har bestämmelsen utformats i enlighet med beredningens förslag.

4 och 5 §§.

Gällande rätt. Bestämmelser om böter såsom gemensamt straff finnes nu

i SL 4: 2. Enligt denna paragraf — som även avser straffarbete och fängelse

_ skall gemensamt straff bestämmas med tillämpning av de för brot
ten

stadgade straffsatserna; i den svåraste tillämpliga straff arten må straffet

höjas intill vad som svarar mot de för brotten utsatta högsta straffen

sammanlagda med varandra. Vissa begränsningar i möjligheten att förhöja

straffet har dock föreskrivits. Beträffande böter såsom gemensamt straff

gäller, att de ej får överstiga 180 dagsböter eller vid penningböter 500 kronor.

Dagsböter skall ådömas, om sådana är stadgade för något av brotten.

I fråga om minimum för gemensamt straff föreskrives, att det ej får understiga

det svåraste av de lägsta straffen.

I SL 4:6 ges regler om högsta gemensamma straff, när brotten är belagda

med straff av olika art. Sammanträffar brott, varå kan följa fängelse

eller straffarbete, med brott, som ej är belagt med svårare straff än böter,

skall sålunda vid beräkning av högsta straffet böterna anses motsvara

det fängelse, som skolat följa vid deras förvandling. Vid beräkning av

högsta och lägsta gemensamma straff i dagsböter skall, om något av brotten

är belagt med böter omedelbart i penningar, varje påbörjat bötesbelopp

av fem kronor anses lika med en dagsbot.

De i SL 4 kap. meddelade reglerna om gemensamt straff är enligt 2 §

särskilda böteslagen icke tillämpliga i fråga om brott, som finnes förskylla

normerade böter eller böter vilka ådömes enligt särskilda författningar och

ej må förvandlas. För sådana brott gäller alltså icke huvudregeln i SL 4: 1

att gemensamt straff skall ådömas, om någon skall fällas till ansvar för

flera brott. Om någon för flera brott skall dömas till ungdomsfängelse eller

till förvaring eller internering i säkerhetsanstalt, skall emellertid sådan påföljd

avse jämväl brott varå normerade böter eller böter som icke må förvandlas

skulle ha följt (1 § ungdomsfängelselagen samt 1 och 4 §§ lagen

om förvaring och internering i säkerhetsanstalt).

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Beredningen. Beredningen har i 1: 4 upptagit motsvarighet till regeln, att

böter såsom gemensam påföljd skall ådömas i dagsböter, om sådana är

stadgade för något av brotten.

I 1: 5 i forslaget anges inom vilka gränser gemensam bötespåföljd kan

bestämmas. Vid den översyn av strafflagens allmänna del, som beredningen

i sitt år 1953 avgivna betänkande om enhetligt frihetsstraff m. m.

verkställde för att de kvarstående delarna i strafflagen skulle bringas i

överensstämmelse med straffrättskommitténs förslag till brottsbalk, upptog

beredningen även denna fråga. Beredningen fann därvid att — med ett

undantag — anledning saknades att frångå gällande rätts reglering härvidlag.

Tveksamhet kunde dock, uttalade beredningen, råda huruvida maximum

för gemensamt straff i böter, 180 dagsböter eller 500 kronor, vore ändamålsenligt

avvägt.

Den ändring, som beredningen föreslog, hänförde sig till regeln att avvikelse

från de för brotten stadgade straffsatserna får ske endast därigenom

att straffet i den svåraste tillämpliga straffarten höjes. Beredningen anförde,

att innebörden av regeln är att vid sammanträffande av brott, varå kan

folja både fängelse och dagsböter, maximum för fängelset får överskridas

men gemensamt straff i böter ej bestämmas till mer än 120 dagsböter. Vid

sammanträffande av flera brott, varå högst kan följa böter, kan gemensamt

straff däremot sättas högre; i detta fall gäller nämligen såsom maximum

180 dagsböter. Några bärande skäl för att en sådan skillnad skall göras anser

beredningen icke kunna anföras. Beredningen föreslog sådan ändrad avtattning

av SL 4: 2, att dagsböter såsom gemensam påföljd skulle få bestämmas

till ett antal av högst 180, även om fängelse kunde följa å något

eller alla brotten.

Vid de fortsatta överväganden, som beredningen i sitt slutbetänkande ägnat

frågan om de gränser inom vilka böter skall få ådömas, har beredningen

icke funnit någon annan ändring påkallad än den sålunda redan föreslagna.

Denna kommer till uttryck i huvudregeln i 1: 5, enligt vilken böter såsom

gemensam påföljd får uppgå till de högsta böter som, sammanlagda med varandra,

kan följa å brotten. Såsom översta gräns har för dagsböter angivits

ett antal av 180 och för penningböter 500 kronor. I fråga om minimum för

gemensam påföljd i böter föreskrives i överensstämmelse med gällande rätt,

att böterna ej får understiga den lägsta påföljd som är stadgad för något av

brotten. Av paragrafens avfattning framgår enligt beredningen, att böter

kan ifrågakomma såsom gemensam påföljd endast om böter kan följa å

samtliga brott.

I ett andra stycke av 1: 5 har beredningen upptagit den nu gällande regeln

om penningböters omräknande till dagsböter.

Bestämmelser om normerade böter och böter som icke må förvandlas har

beredningen upptagit i kapitlet om sammanträffande av brott, 11: 1. Beredningen

föreslår, att undantag från reglerna om gemensam påföljd alltjämt

skall gälla när påföljd skall bestämmas för brott, varå stadgats normerade

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 229

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

böter eller böter som icke må förvandlas, och annat brott for vilket skall

följa böter. Däremot har beredningen icke ansett hinder böra möta att annan

påföljd än böter ådömes gemensamt för brott, varå skall folja normerade

böter eller böter som icke får förvandlas, och annat brott.

Yttrandena. I yttrande över beredningens år 1953 avgivna betänkande

fann justitiekanslersämbetet den av beredningen föreslagna ändringen i

fråga om maximigränsen för böter innebära en fördel. Ämbetet påpekade

att det upprepade gånger inträffat, att domstol tillämpat gällande konkurrensbestämmelser

på denna punkt felaktigt. Hovrätten för Övre Norrland

och rådhusrätten i Malmö samt länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens

län fann ändringen välbetänkt.

I sitt nu avgivna yttrande uttalar Advokatsamfundet, att förslaget otvivelaktigt

innebär, att en inadvertens i gällande rätt blir avhjalpt.

Föreningen Sveriges häradshövdingar anser, att det bör angivas vad som

avses med böter som icke må förvandlas.

Departementschefen. Allmänna regler om gemensam påföljd för flera

brott har upptagits i 1 kap. av det nu föreliggande departementsförslaget.

De närmare bestämmelser, som erfordras härom, har emellertid ansetts

böra meddelas i kapitlen om de skilda påföljderna.

I fråga om böter meddelas i förevarande avseende bestämmelser i kapitlets

4 och 5 §§. Därvid har i 4 § angivits under vilka förutsättningar böter

kan användas som gemensamt straff. I första stycket har uttryckligen utsagts,

att böter får användas som gemensamt straff för flera brott, om böter

kan följa å vart och ett av brotten. Som andra stycke har därefter upptagits

den regel om normerade böter och böter som icke må förvandlas, som

beredningen upptagit i 11: 1 i sitt förslag. Med böter som ej må förvandlas

avses härvid i första hand böter, beträffande vilka stadgats förbud mot förvandling

i den författning enligt vilken de ådömes. Även böter som med

stöd av 35 kap. 2 § ådömes för brott, som någon har begått under inflytande

av sinnessjukdom, sinnesslöhet och därmed jämställt tillstånd omfattas

emellertid av förevarande stadgande; sådana böter skall nämligen icke under

några förhållanden få förvandlas. Däremot åsyftas icke det relativa förbud

mot förvandling av smärre bötesstraff, som nu är intaget i 8 § lagen

om verkställighet av bötesstraff och vartill motsvarighet — möjligen med

någon vidgning av området för förbud mot förvandling — bör finnas även

efter införandet av brottsbalken.

Föreskrifter om hur gemensamt bötesstraff skall bestämmas har meddelats

i 5 §. Den av beredningen föreslagna ändringen beträffande högsta gemensamma

bötesstraff har tillstyrkts vid remissbehandlingen och synes

böra genomföras. Bestämmelserna torde böra ges samma sakliga innehåll

som beredningen har förordat. 1 ett avseende bör dock avsteg göras från

förslaget. Såsom en konsekvens av den förskjutning av gränsen mellan

s. 230 Kontrollera mot PDF

230 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

dagsböter och penningböter som föreslagits i 1 §, bör nämligen maximum

or gemensamt straff i penningböter höjas. Bötesstraffet föreslås i sådant

tall kunna bestämmas till högst 1 000 kronor.

Förskjutningen av gränsen mellan tillämpningsområdena för dagsböter

och penningböter torde även böra leda till ändring av regeln om penningböters

omräknande till dagsböter. Förslaget avser i princip ej att penninSk*!!

På bekostn*d av dagsböter användas i större utsträckning än

hittdls. Forslaget att högre penningböter än för närvarande skall kunna

adomas ar enbart motiverat av det förändrade penningvärdet. Man bör däror

eftersträva, att höjningen av maximigränsen för penningböter icke med°r’at

det ho&sta straffet, 500 kronor eller vid sammanträffande av brott

1 000 kronor, kommer att motsvara större antal dagsböter än det nuvarande

högsta straffet i penningböter, 300 respektive 500 kronor.

Betydelsen av att den nyss angivna relationen bibehålies framträder särskilt,

nar fråga blir om förvandling av böterna. Det högre totala bötesbeopp

som kan komma att utdömas genom att, enligt 2 §, dagsbotsbeloppets

minimum och maximum höjes leder icke till längre tids fängelse vid förvandling

an för närvarande, eftersom någon förändring icke har vidtagits

i fråga om det lägsta och det högsta dagsbotsantalet. Bibehålies den nuvarande

regeln i 13 § lagen om verkställighet av bötesstraff, att vid förvanding

av böter som har ådömts omedelbart i penningar varje påbörjat belopp

av fem kronor skall anses svara mot en dagsbot, föranleder däremot höjningen

av penningböternas maximum, att längre tids fängelse än för närvarande

kan komma att åläggas vid förvandling av penningböter. Denna konsekvens

av höjningen undvikes, om ett belopp av tio kronor i stället för fem kronor

tår svara mot en dagsbot; härigenom kommer å andra sidan förvandlingsstraffet

att i vissa fall bli något kortare än nu. Ändras omräkningsregeln

i bötesverkställighetslagen på detta sätt, vilket synes vara ändamålsenligt,

torde även i brottsbalken böra anges att för penningböter varje påbörjat

belopp av tio kronor anses lika med en dagsbot. Andra stycket av 5 § har

utformats i enlighet härmed.

En regel angående val mellan böter och disciplinstraff såsom gemensamt

straff ges i 33 kap. 4 § av departementsförslaget.

6 §•

Denna paragraf, som i gällande rätt motsvaras av bestämmelser i SL 2: 8

tredje stycket, lagen den 20 april 1951 med vissa bestämmelser om böter

och viten samt 2 § andra stycket särskilda böteslagen, överensstämmer bortsett

från vissa redaktionella jämkningar med 1: 6 i beredningens förslag.

7 §.

I beredningens förslag har i 1: 7—19 meddelats bestämmelser om betalning

och indrivning av böter samt om förvandling av böter till fängelse. Bestämmelser

härom har, som redan omtalats, icke upptagits i departementsforslaget.

I förevarande paragraf har intagits en hänvisning till särskild

lagstiftning i nämnda hänseenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

C 231

26 KAP.

Om fängelse

Detta kapitel, som motsvarar 2 kap. i strafflagberedningens förslag, innehåller

bestämmelser om det enhetliga frihetsstraff med benämningen

fängelse, vilket föreslås träda i stället för de nuvarande straffarterna straffarbete

och fängelse. Kapitlet ersätter bestämmelser i SL 2: 3—5, 4: 2, 6 och

14 samt 5: 2 och 4 ävensom 2 § lagen den 30 december 1952 med vissa bestämmelser

om påföljd för brott av underårig och 12 § lagen om disciplinstraff

för krigsmän. I kapitlet har också införts bestämmelser om villkorlig

frigivning, varom nu stadgas i lagen den 18 september 1943 i detta ämne.

I enlighet med beredningens förslag skall för vården av den villkorligt frigivne

gälla i princip samma regler som för vården i frihet av den, som har

dömts till skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering. Det har då ansetts

lämpligt att redan i detta kapitel — och ej såsom i beredningens förslag

först i kapitlet om skyddstillsyn — ge fullständiga regler om vård i

frihet, här avseende den som villkorligt friges från fängelse. I kapitlen om

skyddstillsyn, ungdomsfängelse och internering kan därefter i viss utsträckning

hänvisas till dessa regler.

I sak överensstämmer departementsförslagets bestämmelser om fängelse

i stort med vad beredningen har föreslagit. Jag har redan redogjort för de

avvikelser från beredningens förslag, som har vidtagits beträffande tillämpningen

av fängelse i fråga om unga lagöverträdare och beträffande provningen

av frågor om villkorlig frigivning. Härutöver är att nämna, att beredningen

i 2:5 av sitt förslag upptog en bestämmelse, som gav domstol

möjlighet att för ett och samma brott döma till dagsböter jämte fängelse.

Någon motsvarighet till denna bestämmelse, som har föranlett delade meningar

bland remissorganen, har icke upptagits i departementsförslaget. Innan

en sådan kombinationsmöjlighet införes, torde i varje fall böra avvaktas

erfarenheter av den möjlighet att döma till böter jämte villkorlig dom,

skyddstillsyn och överlämnande till vård enligt barnavårdslagen, som departementsförslaget

medger.

Såsom anförts i det föregående har bestämmelser om verkställighet av

frihetsberövande påföljder icke ansetts böra införas i brottsbalken. De stadganden,

som beredningen har föreslagit i detta avseende, har därför icke

upptagits i departementsförslaget.

Förevarande kapitel innehåller bestämmelser om tiden för fängelse (1 §),

om användande av fängelse såsom gemensamt straff för flera brott (2 §),

om skärpning av fängelse vid återfall i brott (3 §), om användande av fängelse

för unga lagöverträdare (4 §), om förutsättningarna för villkorlig frigivning

(6—8 §§), om myndighet som beslutar sådan frigivning (9 §), om

prövotid och den frigivnes skyldigheter under prövotiden (10—18 §§), om

åtgärder då den frigivne åsidosätter sina skyldigheter (19—23 §§), om ny

villkorlig frigivning efter återintagning i anstalt (24 §) och om den tid
-

s. 232 Kontrollera mot PDF

232 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

då fangelse efter villkorlig frigivning skall anses till fullo verkställt

1 5 § har intagits en hänvisning till särskild lagstiftning om verkstalligheten

av fängelse.

1 §-

Gallande rätt. Allmänna regler om de gränser, inom vilka de båda nuvarande

arterna av ordinärt frihetsstraff, straffarbete och fängelse, får ådömas,

är nu meddelade i SL 2: 3 och 4. Straffarbete skall ådömas på livstid

eller på v1SS tid, ej under två månader eller över tio år, och fängelse på viss

id, ej under en månad eller över två år. I bestämmelserna om de särskilda

,0t!r11 Utsattes ~ inom nu angivna gränser — maximum regelmässigt för

straffarbete och för fängelse i den mån det skall understiga två år samt minimum

när detta skall överstiga två månader respektive en månad. Vid

sammantraffande av flera brott kan de övre gränserna överskridas, dock

a drig med mer an två år (SL 4:2). Beträffande tiden för fängelse såsom

forvandlmgsstraff för böter ges bestämmelser i lagen om verkställighet av

bötesstraff.

Skillnaderna mellan fängelse och straffarbete, utöver tidslängderna, framträder

huvudsakligast genom de bestämmelser, som gäller i fråga om verkställigheten,

42 54 samt 68—74 §§ lagen om verkställighet av frihetsstraff

m. m. Härutöver föreligger skillnad i det avseendet, att särskilda rättsverkningar,

som i vissa, fall är knutna till den omständigheten att någon har

begått brott eller dömts till straff, kan vara olika beroende på om å brottet

kan folja straffarbete eller högst fängelse eller om för brottet har dömts till

straffarbete eller fängelse.

. Beredningen. Såsom nämnts i det föregående framlade beredningen i sitt

ar 1953 avgivna betänkande förslag att straffarbete och fängelse skulle sammanslås

till en påföljd, kallad fängelse. Beredningens motiv för förslaget

har redovisats i lagrådsremissen den 2 maj 1958. I förslaget till skyddslag

har beredningen, i 2: 1, utan saklig ändring upptagit samma bestämmelser

om fängelse som i det tidigare betänkandet. Fängelse, som ådömes omedelbart

för brott, skall sålunda enligt förslaget ådömas på viss tid, när fråga

är om ett brott ej över tio år, eller på livstid. Fängelse på viss tid får ej

understiga en månad. Tiden för fängelse i konkurrensfall har i beredningens

förslag reglerats i 2: % som i departementsförslaget motsvaras av 2 § i

förevarande kapitel.

I 1953 års betänkande uttalade beredningen beträffande frågan huruvida

frihetsstraff av den traditionella typen är ett lämpligt kriminalpolitiskt medel

i kampen mot brottsligheten, att frihetsstraff kan ersättas med andra

kriminalpolitiska åtgärder när det galler ungdom men att det, trots de invändningar

som från skilda synpunkter kan göras mot sådant straff, icke

ar tankbart att inom överskådlig framtid beträffande de vuxna ersätta frihetsstraff

med andra åtgärder. Härmed vill beredningen dock icke säga, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 233

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ej avsevärda förändringar kan komma att göras i fråga om sättet för bestämmande

av frihetsförlustens långvarighet.

I sitt slutbetänkande har beredningen ingått på frågan om de korta frihetsstraffen.

En huvudlinje i beredningens förslag till reaktionssystemets

utformning är att påföljder som innebär frihetsberövande ej^ skall användas,

när syftet med det kriminalrättsliga ingripandet kan nås med andra

medel. Möjligheter att inskränka tillämpningen av frihetsberövande åtgärder

erbjuder sig enligt beredningen främst i fråga om de korta frihetsstraffen.

Sådana har kommit till användning i alltmera ökad omfattning och

beredningen framhåller, att den utsträckning, i vilken de numera förekommer,

måste inge betänkligheter; det är ur kriminalpolitisk synpunkt till

skada att så många människor stiftar bekantskap med fängelsemiljön och

inrangeras bland dem som har varit intagna på fångvårdsanstalt. Flertalet

av de fall, där korta frihetsstraff ådömes, torde avse brott beträffande vilka

allmänpreventiva hänsyn anses kräva ett frihetsberövande och en stor del

av fallen är att tillskriva trafikbrotten — främst rattfylleri som utvisar

en fortlöpande stegring. Genom den väsentligt ökade tillströmningen av

korttidsintagna har, säger beredningen, kriminalvården i anstalt försatts i

ett läge, som närmast måste betecknas såsom krisartat.

Möjligheten att döma till fängelse på så kort tid som en månad har i beredningens

förslag behållits närmast för de allmänpreventiva syftena. En

höjning av minimigränsen skulle i åtskilliga fall, där ett frihetsberövande

ej är individualpreventivt motiverat, endast medföra att fängelse ådömdes

på längre tider än för närvarande. En sådan utveckling finner beredningen

ej önskvärd. Enligt beredningens mening bör emellertid efter skyddslagens

genomförande korttidsfängelse kunna i många fall med bättre resultat än

nu ersättas av villkorlig dom eller skyddstillsyn. Genom att — såsom beredningens

förslag möjliggör — utdöma böter vid sidan av villkorlig dom

eller skyddstillsyn kan rätten, utan att frihetsberövande behöver tillgripas,

förläna reaktionen mot brottslingen en skärpa, som ofta torde vara tillfyllest

ur allmän synpunkt. Med den utformning som skyddstillsynen har erhållit

i förslaget kan för övrigt denna påföljd, även om böter ej ådömes,

få en större allmänpreventiv verkan än dess nuvarande motsvarighet, villkorlig

dom med övervakning och föreskrifter. I dom å skyddstillsyn skall

dessutom kunna förordnas att i skyddstillsynen skall ingå behandling i

tillsynsanstalt. Även sådant överlämnande till någon form av socialvård,

varom domstolen skall kunna förordna enligt förslaget till skyddslag, kan

enligt beredningen stundom vara att föredraga framför fängelse på kort

tid. För en alkoholbrottsling kan exempelvis behandling enligt lagen om

nykterhetsvård vara en lämpligare reaktionsform än ett kortvarigt frihetsberövande

inom kriminalvården.

Beträffande verkställigheten av fängelse har beredningen i sitt slutbetänkande,

utan saklig ändring, upptagit de särskilda bestämmelser, som föreslogs

i 1953 års betänkande. Bestämmelserna återfinnes i den lag om bett*

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234 C

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

handling i skyddsvårdsanstalt, som beredningen föreslår skall träda i stället

för den nuvarande straffverkställighetslagen. Beredningen har utgått

irån de principer, som nu ligger till grund för verkställigheten av frihetsstraff.

Differentieringen skall helt ankomma på verkställighetsorganen. Placeringen

i öppen eller sluten vård skall ske med iakttagande av de allmänna

grunder, som skall gälla för de intagnas behandling, d. v. s. hänsyn skall

tagas till ålder, hälsotillstånd, sinnesbeskaffenhet, karaktärsegenskaper, tidigare

vandel, arbetsförmåga, anlag och utbildning, och menlig inverkan de

intagna emellan skall så långt möjligt förhindras. Beträffande vissa dömda,

de som är under tjugofem år och de som har dömts till omedelbart fängelse

på kortare tid än tre månader, utsäges dock att de skall undergå påioljd

i öppen anstalt, om ej särskilda skäl är däremot. Beträffande intagens

arbetsskyldighet göres ingen ändring i vad som nu gäller. Möjligheten för

intagen, som arbetar i enrum, att få utföra arbete för egen räkning eller arbete

åt arbetsgivare utom anstalten skall gälla för alla, som har dömts till fängelse.

Formånen skall emellertid vara beroende på en prövning i varje särskilt

fall. Det skall ankomma på styresmannen att efter hörande av anstaltsnämnden

besluta i saken. I fråga om rätten att köpa varor och att åtnjuta

särskilda förmåner föreslås, att styresmannen skall bestämma i enlighet

med allmänna anvisningar, som meddelas av fångvårdsstyrelsen.

Nar det gäller tilldelande av särskild förmån, skall anstaltsnämnden höras

Den rätt fangelsefånge nu har att fritt förfoga över arbetspremiemedel och

inkomst av eget arbete föreslås upphävd och ersatt med en bestämmelse, att

varje intagens arbetspremiemedel och annan arbetsinkomst skall fördelas

i två delar, disponibla medel och besparade medel. Den som undergår fängelse

på kortare tid än tre månader skall dock få fritt förfoga över arbetspremiemedel

och arbetsinkomst. I fråga om förfogandet över besparade medel

1 öreslås, att fångvårdsstyrelsen skall kunna medge undantag från vad eljest

gäller, på samma sätt som nu är stadgat i fråga om dem som undergår

ungdomsfängelse, förvaring och internering.

Om gränserna för fängelse på viss tid bestämmes i enlighet med förslaget,

bör, framhåller beredningen, i stadgandena om de särskilda brotten

maximum för fängelse alltid anges, varemot föreskrift om minimum erfordras

endast i den mån detta sättes högre än en månad. Vad angår specialstraffrätten

har beredningen i 1953 års betänkande företagit en översyn

av straffskalorna. I samband därmed föreslog beredningen ändring av vissa

lagrum. En allmän omarbetning av straffskalorna i specialstraffrätten har

beredningen emellertid funnit icke rimligen kunna genomföras på så sätt

att varje särskilt lagrum ändras; antalet författningar som beröres är mycket

stort. Beredningen har i stället i en övergångsbestämmelse föreslagit

att, om fängelse är stadgat såsom påföljd för brott utan att maximum har

angivits, fängelse ej skall få — med visst undantag — ådömas på längre tid

an ett år, och att i stället för straffarbete på viss tid skall dömas till fängelse

på samma tid, som för straffarbete är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 235

Kunyl. Maj.ts proposition nr It) år 1962

Yttrandena. I ett par yttranden över beredningens slutbetänkande diskuteras

fängelsets allmänna ställning i påföljdssystemet. Justitiekanslersämbetet

betecknar såsom en svaghet i förslaget, att frågan om en reform av påföljden

fängelse ställes på framtiden. Påföljdssystemets utformning bör ske

i ett sammanhang. Det sätt, på vilket fängelse i olika avseenden är anordnat,

torde i högre grad än andra påföljder ingripa i gestaltningen av påföljderna

i övrigt. Det synes icke ändamålsenligt att först bestämma sig för

hur de övriga påföljderna bör vara beskaffade och därefter gripa sig an med

uppgiften att omdana fängelsepåföljden, vilket i sin tur skulle kunna leda

till mer eller mindre viktiga ändringar i den tidigare reformen. Liknande

synpunkter framföres av hovrätten för Nedre Norrland. Hovrätten, som anser

att det nuvarande fängelsestraffet i olika hänseenden är i behov av

översyn, ifrågasätter om någon av de nyheter beredningen föreslagit är av

sådant värde, att genomförandet därav icke skulle kunna anstå i avbidan

på den utredning om fängelsestraffets framtida utformning, som måste

vara att förvänta.

Yttrandena över beredningens förslag år 1953 att sammanslå straffarbete

och fängelse till en enhetlig påföljd har redovisats i lagrådsremissen den 2

maj 1958. I yttrandena över beredningens slutbetänkande beröres sammanslagningen

av fängelse och straffarbete endast av ett fåtal remissorgan. Av

dessa hänvisar Svea hovrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar till

sina tidigare yttranden. Statsåklagaren i Göteborg yttrar nu, att intet synes

vara att erinra mot en sammanslagning till en påföljd, benämnd fängelse.

Ej heller övriga myndigheter, som särskilt uttalar sig i frågan, framför

några erinringar mot förslaget.

I de över beredningens slutbetänkande avgivna yttrandena lämnas beredningens

förslag om tidsgränserna för fängelse i allmänhet utan erinran.

Hovrätten för Västra Sverige hänvisar emellertid till sitt över 1953 års förslag

avgivna yttrande, vari hovrätten ifrågasatt en höjning av maximigränsen

för tidsbestämt frihetsstraff, förslagsvis till tolv eller femton år.

Frågan om användningen av kortvariga frihetsberövanden beröres i ett

par av yttrandena över slutbetänkandet. Föreningen Sveriges häradshövdingar

uttalar, att de kortvariga frihetsberövandena är förenade med icke

obetydliga nackdelar, framför allt ur individualpreventiv synpunkt. Föreningen

tror emellertid icke att det är möjligt att undvara dem i den utsträckning,

som beredningen har avsett. Vissa typer av brottslighet torde

nämligen icke kunna effektivt bekämpas med de former av kriminalvård i

frihet och de arter av anstaltsvård, som beredningen har föreslagit. Dessa

vårdformer är i många fall icke påkallade ur vårdsynpunkt och har ej erforderlig

allmänpreventiv effekt. Liknande synpunkter uttalas av stats åklagaren

i Göteborg.

Beträffande de av beredningen föreslagna reglerna för verkställigheten

av fängelse har icke framställts någon erinran i fråga om huvudprinciperna,

och även de särskilda bestämmelserna har i allmänhet godtagits.

Ej heller mot de övriga följdändringar, som beredningen har föreslagit

s. 236 Kontrollera mot PDF

236 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

med anledning av sammanslagningen av fängelse och straffarbete, har i

allmanhet framförts några invändningar i sak. I fråga om de föreslagna

nya straffskalorna förklarade hovrätten över Skåne och Blekinge i sitt yttrande

över 1953 års betänkande, att den icke obetydliga sänkning av straffmaxima,

som enligt beredningens förslag och straffrättskommitténs förslag

till brottsbalk komme att inträda i fråga om flertalet av de brott som nu

kunde bestraffas med högst fängelse, icke torde medföra några olägenheter,

därest — såsom hovrätten förutsatte — sänkningen icke föranledde, att

domstolarna regelmässigt utmätte lägre straff för dessa brott. Landsfogden

i Norrbottens län ansåg det däremot kunna ifrågasättas, om icke en sänkning

av maximum skulle komma att medföra en allmän sänkning av utdömda

straff, varför särskilt inom specialstraffrätten en nedskärning av

strafflatituderna borde ske först efter noggrann prövning. Polisintendenten

i Hälsingborg uttalauc att, om man icke ansåg sig nu kunna ompröva alla

straffskalor inom specialstraffrätten, det borde stadgas att fängelse utan

utsatt maximum i fortsättningen motsvarade fängelse i högst två år.

Departementschefen. Sedan tillkomsten av 1864 års strafflag har utvecklingen

efter hand gått därhän, att skillnaderna i verkställighetshänseende

mellan fängelse och straffarbete i väsentliga delar försvunnit. Lagen den

21 december 1945 om verkställighet av frihetsstraff m. m. var det senaste

steget i denna utveckling. Strafflagberedningen har föreslagit, att de båda

straffarterna sammanslås till en enhetlig tidsbestämd frihetsberövande påtoljd,

kallad fängelse. Förslaget har godtagits av praktiskt taget samtliga

remissorgan. Vid lagrådsremissen den 2 maj 1958 tog föredragande departementschefen

icke slutlig ställning till beredningens förslag i förevarande

avseende men ansåg sig kunna utgå från att en sammanslagning skulle

ske, och strafflatituderna i det då remitterade förslaget utformades med

hansyn härtill. Redan straffrättskommittén hade i sitt brottsbalksförslag

förutsatt, att det enhetliga frihetsstraffet skulle komma att genomföras.

Den grundläggande principen i verkställighetslagen är att den dömde skall

erhålla sådan behandling, att hans anpassning i samhället främjas. En följd

härav är att behandlingen under anstaltstiden, i den mån det är möjligt,

skall utformas med hänsyn till varje intagens individuella förhållanden. Det

är här fråga om en differentiering icke med hänsyn till brottet utan till

brottslingen. Ur denna synpunkt är det därför icke påkallat att vid sidan

av varandra behålla de nuvarande straffarterna fängelse och straffarbete.

Uppdelningen av det tidsbestämda frihetsstraffet i två arter tjänar numera

främst ändamålet, att i lagstiftningen gradera brotten i olika svårhetsgrader.

För att en sådan gradering, som närmast är motiverad av allmänpreventiva

skäl, skall vara möjlig, behövs emellertid icke flera arter

av frihetsstraff. En uppdelning av det tidsbestämda frihetsstraffet bör såsom

beredningen anfört förutsätta, att det i verkställighetshänseende göres

någon skillnad mellan de olika straffarterna. Vad särskilt beträffar de fall,

då frihetsstraff på mycket kort tid ådömes, varvid i regel fängelse användes,

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 237

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1062

synes allmänpreventiva skäl snarast tala emot att den dömde erhåller en

mer privilegierad ställning än andra dömda. Något behov av att i svensk lag

efter utländska förebilder införa ett privilegierat frihetsstraff, en custodia

honesta, för viss slags brottslighet torde icke föreligga..

Om sålunda en uppdelning av det tidsbestämda frihetsstraffet i flera

arter icke är påkallad för att kunna beakta brottslighetens lindrigare eller

allvarligare slag, uppkommer frågan om en uppdelning bor ske av andra

skäl Det gäller här närmast att taga ställning till spörsmålet, om den di - ferentiering med hänsyn till de individuella behandlingsbehoven som skall

ske på fångvårdsanstalterna bör åstadkommas genom att domstolen bestämmer

påföljdens art. Härvid är att beakta, att för vissa grupper av lagöverträdare,

beträffande vilka man ansett sig böra tillämpa speciella behandlingsformer,

har tillskapats särskilda frihetsberövande påföljder. Från

det allmänna frihetsstraffet har sålunda avskilts ungdomsfängelse samt intagande

i säkerhetsanstalt. En ny form av frihetsberövande innebär forslaget,

att i skyddstillsyn skall kunna ingå behandling i anstalt under två manader.

Att med nuvarande kännedom om olika behandlingsmöjligheter finna lämpliga

kriterier för en ytterligare uppdelning av frihetsberövandena inom kriminalvården

ställer sig svårt. Visserligen måste differentieringen under

verkställigheten ske efter vissa normer, men dessa synes ej kunna göras

så skarpa att en längre gående uppdelning är motiverad. Förändringar av

behandlingen måste inom rimliga gränser kunna ske under verkstalhghetstiden,

och differentieringen av de dömda bör därför, såsom beredningen har

anfört, överlåtas på verkställighetsoTganen.

I departementsförslaget har på grundval av de överväganden, för vilka

jag nu i korthet har redogjort, nuvarande straffarbete och fängelse ersatts

med en påföljdsart, fängelse.

Frågan om fängelsets roll i påföljdssystemet är med det anförda i stort

sett besvarad. Från såväl individualpreventiva som allmänpreventiva synpunkter

föreligger ofta behov av att ingripa med frihetsberövande. Om därvid

de förutsättningar, som har uppställts för tillämpningen av de särskilda

frihetsberövande åtgärderna icke är uppfyllda, måste man ha tillgång till

tidsbestämt frihetsstraff. Fängelse kommer därför alltjämt att, jämte böter,

ha funktionen att vara den reaktionsform som tillgripes, om annan påföljd

icke finnes lämplig på grund av överväganden jämlikt bestämmelsen om val

av påföljd i 1 kap. 7 § av departementsförslaget och de för de olika påföljderna

uppställda särskilda förutsättningarna.

Den närmare innebörden av fängelse är beroende av verkställighetsreglernas

innehåll. Bestämmelserna om verkställigheten av fängelse och straffarbete

blev genomgripande utredda vid tillkomsten år 1945 av den nuvarande

straffverkställighetslagen. Sedan dess har bl. a. organisationen för

planeringen och ledningen av behandlingsarbetet förändrats i samband med

den gruppindelning av fångvårdsanstalterna, som har genomförts från

mitten av 1950-talet. På grundval av beredningens förslag har i departementsförslaget

vidtagits vissa ändringar av de nuvarande reglerna om vill
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1902

korhg fr,givnmg. Dessa andringar har skett i samförstånd med 1956 års

eftervårdsutredning Bortsett från vad som har direkt samband med sammanslagningen

av fängelse och straffarbete till ett enhetligt straff, föreslås

arutover icke nagra mer väsentliga ändringar i förhållande till vad som

in gaUer. Självfallet får man räkna med att utvecklingen icke kommer att

och nva mTV ^ mån Ökad kunskaP vinnes om brottslighetsproblemet

och nya metoder for ingripandena därmed kan prövas, kan detta komma

a t avspegia sig också i utformningen av påföljden fängelse. Enligt min meing

saknas emellertid för närvarande säkra hållpunkter för någon mera

radikal omarbetning av grunderna för verkställigheten.

Av vad jag nyss har anfört framgår, att utformningen av behandlingen

som em’ T d°mts.h11 fan8eIse» inom verkställighetslagens ram skall liksom

nu ankomma på verkställighetsorganen. Av stor vikt är att de myndigen

till ?°H t*. aUa bCSlUt 1 °hka aVSeenden rörande verkställigheten, ffr

en tillfredsställande organisation. Såsom beredningen förordat, torde det

vara nödvändigt att beslutanderätten i betydande utsträckning lägges på

lokala organ. Denna fråga är delvis berörd i det föregående vid redfgörel
tor!w4

departemeatfforslagets innebörd i skilda organisationsfrågor och

orde få narmare diskuteras i samband med behandlingen av de följdändringar,

som brottsbalken föranleder i verkställighetsreglerna. Genom gruppindelningen

av fangvårdsanstalterna föreligger numera delvis andra förutsättningar

for organisationen än tidigare.

afVnbferedniingen fÖresla«na reglerna för behandlingen av dem som

domts till fängelse har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Beredingens

förslag torde i huvudsak kunna läggas till grund för lagstiftning,

ag anser mig emellertid icke böra i detta sammanhang ingå på en detaljgransknmg

av dessa regler, som hör hemma i straffverkställighetslagen och

tinrfbrottsrbalkLUPPtagaS tUI behandling 5 samband med följ dförfattningarna

De tidsgränser som beredningen har föreslagit för fängelse, har i allmänet

lamnats utan erinran. Med den utformning strafflatituderna erhållit

i torslaget, har bestämmelsen om längsta tid för fängelse ingen annan betydelse

an att vara riktlinje för kommande lagstiftning. Något behov av att nu

i anledning av sammanslagningen av fängelse och straffarbete eller eljest

hoja den langsta tiden för fängelse på viss tid utöver tio år har jag, såsom

ramgått av de föreslagna stadgandena i brottsbalkens andra huvudavdelning

icke funmt föreligga, och att inom specialstraffrätten stadga längre

ids fangehe kommer icke i fråga. I den mån frihetsberövande på längre

tid an bo år kan vara erforderligt med hänsyn till brottslingens farlighet

eller eljest, torde - såvitt livstids fängelse ej ifrågakommer - andra på0!jde^.

sfsom internenng, kunna tillämpas. Bestämmelsen om kortaste

tiden för fängelse fyller en annan funktion än maximiregeln; genom denna

bestämmelse klargores nedre gränsen för fängelse i alla de fall, där minimum

icke uttryckligen har angivits i strafflatituden. Bestämmelsen anger

också det absoluta minimum för fängelse, som icke får underskridas genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 239

Kungi. Maj.ts proposition nr 10 år 1902

tillämpning av bestämmelser om straffnedsättning. Minimigränsen torde

såsom beredningen har föreslagit böra sättas vid en månad.

Bestämmelser om tiden för fängelse såsom förvandlingsstraff för böter

kommer att upptagas i den särskilda lagstiftningen om verkställighet av

bötesstraff (se 25 kap. 7 §). De bestämmelser, som brottsbalksforslaget i

övrigt innehåller angående fängelse, gäller emellertid även fängelse såsom

förvandlingsstraff, om ej annat framgår av bestämmelsernas avfattning.

Vad beredningen har föreslagit i fråga om straffskalorna i andra författningar

än brottsbalken synes i princip lämpligt. För de fall, där for narvarande

fängelse stadgas utan angivande av maximum, torde sålunda i regel

icke böra efter brottsbalkens ikraftträdande kunna följa fängelse i mer än

ett år. Måhända kan det dock vara lämpligt att i något större utsträckning

än beredningen har föreslagit göra avsteg från denna regel. Frågan härom

får upptagas i samband med behandlingen av brottsbalkens promulgationslag.

Beredningen har föreslagit lösningar även av de problem, som vid det enhetliga

frihetsstraffets införande uppkommer därigenom att vissa särskilda

rättsverkningar är knutna till den omständigheten, att ett brott är belagt

med frihetsstraff eller att för brott har dömts till frihetsstraff; rättsverkningarna

är nu stundom olika vid straffarbete och fängelse. Problem av

denna art föreligger vid 20 kap. 7 § samt 37 kap. 1 och 9 §§ i departementsförslaget.

I övrigt torde dessa frågor, som icke synes vålla några större svårigheter,

få behandlas i samband med följdändringarna till brottsbalken.

2 §.

Gällande rätt. Bestämmelser om tiden för gemensamt straff i straffarbete

eller fängelse finnes nu i SL 4: 2 och 6. Gemensamt straff skall bestämmas

med tillämpning av de för brotten i lag stadgade straffsatserna. I den svåraste

tillämpliga straffarten må dock straffet höjas intill vad som svarar

mot de för brotten utsatta högsta straffen sammanlagda med varandra.

Är det svåraste straffet fängelse eller straffarbete på viss tid, får det straffet

icke överskridas med mer än två år. I SL 4: 6 meddelas bestämmelser om

hur högsta gemensamma straff skall beräknas dels när något av brotten är

belagt med straffarbete medan å annat icke kan följa mer än fängelse, dels

när brott för vilket straffet är böter sammanträffar med brott varå kan följa

frihetsstraff. I sistnämnda hänseende stadgas, att böterna skall anses motsvara

det fängelse, som skolat följa vid böternas förvandling.

I vissa specialstraffrättsliga författningar — såsom rusdrycksförsäljningsförordningen

och ölförsäljningsförordningen finnes särskilda bestämmelser

om maximum för fängelse i konkurrensfall.

Beredningen. 12:2 och 3 av beredningens förslag har upptagits bestämmelser

om tiden för fängelse såsom gemensam påföljd för flera brott. Beredningen,

som övervägde denna fråga redan i 1953 års betänkande, har

icke ansett sig böra föreslå annan ändring härvidlag än som följer av sam
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

manslagningen av fängelse och straffarbete. I förslaget innehåller 2 2 bestämmelser

om de gränser, inom vilka fängelse på viss tid får utmätas såsom

gemensamt straff, och 2: 3 en regel om hur högsta gemensamma straff

1/a"gelseLska 1 beraknas> om något av brotten icke är belagt med svårare

straff an böter.

Yttrandena. Mot innehållet i beredningens förslag i förevarande del har

icke riktats någon erinran.

Departementschefen. Reglerna om hur fängelse skall bestämmas såsom

gemensamt straff for flera brott har i departementsförslaget sammanförts

i torevarande paragraf. Reglering av frågan, när gemensam påföljd skall

anvandas, har skett i 1 kap. 6 §.

I paragrafens första stycke har stadgats, att fängelse får användas såsom

gemensamt straff, om fängelse kan följa på något av brotten. Stadgandet,

som saknar motsvarighet i beredningens förslag, ersätter i viss mån den i

gailande rätt givna bestämmelsen, att gemensamt straff skall bestämmas

med tillämpning av de för brotten stadgade straffsatserna.

De i andra stycket meddelade bestämmelserna om gränserna för fängelse

på viss tid såsom gemensamt straff överensstämmer i sak med vad berednmgen

har föreslagit. Avfattningen av stycket innebär, i motsats till

gailande rätt, att den omständigheten att straffskalan för något av brotten

omfattar, for utom fängelse på viss tid, jämväl fängelse på livstid icke utgör

hinder mot att i konkurrensfall ådöma fängelse på viss tid över 10 år. Det

synes nämligen icke föreligga skäl att begränsa möjligheten att förhöja

maximum for tidsbestämt fängelse till sådana fall, där icke på något av

brotten kan följa svårare straff än fängelse på viss tid. Jag vill erinra om

a mo svarande fråga beträffande böter, när även fängelse ingår i straffskalan

för något av brotten, i 25 kap. 5 § i förslaget har lösts på samma

Sdll,

De i paragrafen meddelade bestämmelserna skall tillämpas även i fråaa

om garningar, som är kriminaliserade inom specialstraffrätten. Särskilda

regler, som i detta avseende gäller enligt vissa författningar, skall dock iakttagas;

en erinran härom har, liksom i beredningens förslag, intagits i lag
I

tredje stycket har upptagits en med gällande rätt i sak överensstämmande

regel angående omräkning av böter till fängelse. Jag vill erinra om att

stadgandet i 25 kap. o § andra stycket av departementsförslaget om förhålandet

meHan penningböter och dagsböter har utformats under beaktande

av de andrade bestämmelser om förvandling av böter till fängelse, som avses

skola införas i anslutning till brottsbalken.

3§.

Gailande rätt. Bestämmelser om straffskärpning vid återfall i brott finnes

nu i SL 4: 14. Straffhöjning skall enligt detta lagrum i regel ske, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 241

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

någon som tidigare har dömts för brott mot 12 eller 20—23 kap. strafflagen

begår sådant i dessa kapitel avsett brott, vid vilket särskilt stadgande finnes

för det fall att brottet är grovt eller att brottet är ringa. Straffet för

återfall skall bestämmas enligt stadgandet för närmast högre svårhetsgrad.

Straffhöjning skall ske, om ej med hänsyn till brottens beskaffenhet, den

tid som mellan dem förflutit eller eljest särskilda skäl är däremot. Dom å

lägre bötesstraff än sextio dagsböter får ej läggas till grund för straffhojning

vid återfall. Utländsk straffdom må tillmätas samma verkan som

svensk.

Enligt SL 5: 4 får icke brott, som någon har begått innan han fyllt 18 år,

tillräknas honom till straffhöjning enligt SL 4: 14; ej heller får, enligt 12 §

lagen om disciplinstraff för krigsmän, dom eller beslut varigenom disciplinstraff

har ålagts läggas till grund för sådan straffhöjning.

I specialstraffrätten finnes på vissa håll regler om förhöjt straff vid återfall,

så t. ex. i rusdrycksförsäljningsförordningen och ölförsäljningsförordningen.

Beredningen. Redan i sitt år 1953 avgivna betänkande har beredningen

föreslagit genomgripande ändringar av bestämmelserna om återfall i SL

4: 14. En redogörelse för de föreslagna ändringarna har lämnats i lagrådsremissen

den 2 maj 1958. Utöver vad som därvid anförts må nämnas, att

beredningen har funnit det stöta på svårigheter att göra en uppdelning av

de olika brotten i grupper med något inbördes sammanhang, inom vilka

återfallsskärpning kunde ske. Beredningen framhåller, att en indelning i

inånga avseenden måste bli godtycklig och att man därmed icke med säkerhet

träffar det väsentliga, nämligen att öppna möjlighet för domstolarna

att välja lämplig påföljd. Av samma skäl kan det icke vara ändamålsenligt

att föreskriva, att det tidigare brottet skall ha varit av liknande art eller

dylikt. En sådan omständighet kan givetvis vara skäl för att återfallsregeln

skall tillämpas. Bestämmelsens syfte är emellertid att öppna möjlighet till

kraftigare ingripande mot sådana personer, som visar tendens till asocialitet.

Denna kan vara tydlig även om brotten är olikartade. Stadgas såsom

förutsättning, att brottsligheten skall vara av likartat slag, innebär det en

inskränkning som icke är motiverad av den tanke, som ligger bakom bestämmelsen

om höjning av straffmaximum vid återfall. Beredningen har

ansett, att möjlighet bör finnas för domstol att beakta all slags tidigare

brottslighet, om den är av viss grovhet. Liksom enligt gällande rätt bör icke

fordras mer än att domen beträffande det tidigare brottet har vunnit laga

kraft.

Någon preskriptionstid för möjligheten att bestämma påföljd över straffskalans

maximum har beredningen icke funnit böra upptagas. Den tid, som

har förflutit från det förra brottet, är givetvis ändock att beakta vid bestämmandet

av straff. Ligger brotten nära varandra i tiden torde skälen för

en skärpning vara starkare än i motsatt fall.

Då domstolen enligt den utformning av återfallsregeln, som beredningen

s. 242 Kontrollera mot PDF

242 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

återfall"'' har'' fÖ*£iktas *tt ^mässigt utdöma längre tids fängelse vid

hr! 3"’ ^ Sådan sarbestammelse, som SL 5:4 innehåller beträffande

fortsättningen0m ** fylU 18 ^ ^ SyntS beredninSen vara behövlig i

ärtT^^ ?TerfS Vara tillämPHg endast 1 ^åga om gärningar, som

a .,l gH3 , 1 straffla8en- Det har icke ansetts påkallat att ut
sträcka

dess tillämplighet till specialstraffrätten, vare sig så att för denna

m ores en allmän återfallsregel eller så att dom för gärning, som är kTmfstämmai

1 SPCC1falstraffrätten> göres återfallsgrundande; i de återfallsbe
nåno

-1S^r SOniTf-reS Vld V1SSa br0tt in°m sPecialatraffrätten föreslås icke

ägon ändring. Liksom i gällande rätt skall dock den generella återfallsbestammelsen

vara tillämplig även om domen avser flera brott och endast

ett av dem ar belagt med straff i strafflagen.

Möjligheten att beakta utländsk dom bibehålies i förslaget. Domstolen får

prova om det brott domen avser skulle, bedömt enligt svensk rätt, ha hänorts

under något stadgande i strafflagen och om påföljden är sådan, att

aterfallsskarpning må äga rum.

I sitt slutbetänkande har beredningen utan saklig ändring upptagit de

bestämmelser, som beredningen föreslog år 1953. Bestämmelserna återfinnes

i 2: 4 i förslaget till skyddslag. I ett andra stycke av den föreslagna

f t agRrafen har 1"faglts en motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen

i 12 § lagen om disciplinstraff för krigsmän.

«bB^efninge u har VM ifrågavarande paragraf anmärkt, att i förslaget till

yddslag — bortsett från bestämmelserna om rättegången i 14 kap — orden

dom och beslut icke har begagnats i den tekniska bemärkelsen, att därunder

skulle vara att hanföra endast avgöranden som i processteknisk mening

ar att rubricera såsom dom respektive beslut.

Beredningen föreslog i 1953 års betänkande även vissa ändringar i lagen

om straffregister. Andringarna avsåg bl. a., att anteckning ej skulle ske av

domar varigenom ådömdes böter och att anteckningar om straff och andra

påföljder i vissa fall icke skulle medtagas i straffregisterutdrag, sedan viss

tid, olika lång för skilda påföljder, förflutit från domen eller från verkställighetens

slut.

Yttrandena. I yttranden över beredningens förslag år 1953 tillstyrkte flerta!et

remissmyndigheter den förordade omläggningen av återfallsreglerna.

ovratten för Vastra Sverige fann förslaget innebära en klar förbättring

av gallande reglering, och statsåklagaren i Stockholm ansåg det vara en

e ydande vinning, om den nu gällande begränsningen till vissa brottsarter

av återfallsregelns tillämpning bringades att upphöra. Landsfogden i Norrbottens

lan halsade förslaget med tillfredsställelse, då det gav bättre möjlgheter

att med kraft ingripa mot personer, som visar prov på asocialitet

"““I" formögenhetsbrottens område. Stockholms rådhusrätt förklarade,

att rådhusrätten icke hade någon erinran mot den av beredningen uttalade

principen, att bestämmande av straff borde ske med beaktande av alla före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 243

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

liggande omständigheter och att åt domstolen borde överlämnas att avgöra

vilken effekt på straffmätningen ett återfall kunde medföra. Rådhusrätten

ansåg emellertid att uttrycket »när skäl därtill äro» borde utgå ur lagtexten.

Även länsstyrelsen i Stockholms län vände sig mot detta uttryck och

anförde, att i princip erinran visserligen knappast kunde göras mot en så

utformad begränsning men att rent praktiskt en viss fara förelåge for att

återfallsinstitutet i sin föreslagna gestaltning komme att få en mindre betydelse

än som i och för sig vore rimligt.

Advokatsamfundet fann det tveksamt, huruvida det kunde anses riktigt

att brott av vilken art som helst skulle vara återfallsgrundande. I yttrandet

uttalade samfundets styrelse:

Styrelsen kan i huvudsak ansluta sig till de synpunkter beredningen

framfört beträffande återfall i brott. Sålunda delar styrelsen beredningens

uppfattning att en särskild återfallsregel lämpligen bör finnas såsom komplement

till straffskalorna för de särskilda brotten. Likaså är styrelsen

ense med beredningen om att det måste anses vara mest följdriktigt att icke

begränsa återfallsregelns tillämpning till vissa brott. En skärpning av straffet

vid förnyad brottslighet bör m. a. o. i princip kunna ske oavsett det nya

brottets art. Styrelsen har icke heller något att erinra mot vad beredningen

föreslagit i fråga om begränsning av återfallsregelns tillämplighet med

hänsyn till det nya brottets svårhetsgrad och i fråga om det mått med vilket

straffskalans maximum vid återfall må överskridas. Däremot är det enligt

styrelsens mening tveksamt huruvida det kan anses riktigt att låta

brott av vilken art som helst vara återfallsgrundande. Visserligen torde

man kunna räkna med att det ytterst sällan skulle falla en domstol in att

vid förnyad brottslighet överskrida den ordinarie straffskalans maximum,

när det nya brottet är av helt annan art än det tidigare begångna. Ur rättssäkerhetssynpunkt

kan likväl ifrågasättas huruvida icke ett direkt förbud

häremot borde införas i lagen. På sätt framgår av betänkandet skulle man

kunna tänka sig att vinna detta resultat antingen genom att göra en uppdelning

av de olika brotten i grupper eller genom att föreskriva att det tidigare

brottet skall ha varit av likartat slag. Den förstnämnda utvägen stöter

onekligen på betydande praktiska svårigheter. Däremot kan styrelsen icke

finna att den andra vägen skulle vara oframkomlig. Även om man härigenom

skulle erhålla en i viss mån tänjbar bestämning, vill styrelsen sålunda

förorda att en bestämmelse av denna innebörd införes.^ Styrelsen delar beredningens

uppfattning att återfallsstadgandet icke bör utformas så, att

straffhöjning obligatoriskt eller regelmässigt skall ske vid återfall. I princip

bör domstolen ha frihet att under beaktande av alla föreliggande omständigheter

avgöra huruvida straffhöjning bär inträda.

Hovrätten över Skåne och Blekinge samt Göteborgs rådhusrätt, som framhöll

vissa olägenheter av en så omfattande återfallsbestämmelse som den

beredningen föreslagit, ifrågasatte om det icke vore mest lämpligt om straffskalorna

gjordes så vida, att tillräcklig hänsyn till återfall kunde tagas utan

särskild återfallsbestämmelse.

I några yttranden gjordes erinringar mot den närmare avgränsningen

av återfallsbestämmelsens tillämpningsområde. Justitiekanslersämbetet fann

det i viss mån oegentligt, att den straffskärpningsgrund som återfallet

utgjorde icke på något sätt kommit till uttryck i lagen, om återfallsbrottet

s. 244 Kontrollera mot PDF

244 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

var så grovt, att maximum i straffskalan översteg två års fängelse. Enligt

ämbetets uppfattning torde det just i sådana fall för rättskänslan te sig påkallat,

att lagen angav sin ståndpunkt till återfallets inverkan på straffets

stränghet. Också Föreningen Sveriges stadsdomare och Föreningen Sveriges

stadsfiskaler ansåg, att tillämpningsområdet för återfallsbestämmelsen borde

utsträckas till att omfatta även grövre brott. Förstnämnda förening ifrågasatte

vidare, huruvida icke maximum i straffskalan vid återfall borde

sättas högre än fyra år.

Mot att avskaffa den nuvarande bestämmelsen om att bötesdomar å 60

dagsböter eller mer är återfallsgrundande hyste bl. a. Föreningen Sveriges

häradshövdingar och Föreningen Sveriges stadsfiskaler betänkligheter särskilt

med hänsyn till att beredningen föreslagit, att anteckning om sådana

botesdomar icke längre skulle intagas i straffregistret. I yttrandena framhölls,

att domstolarna härigenom icke skulle kunna i erforderlig grad taga

hansyn till tidigare bötesdomar vid bedömande av påföljd för ny brottslig
Hovratten

över Skåne och Blekinge uttalade att, om det föreslagna stadgandet

upptogs i lagen, det borde stadgas att förhöjt straff på grund av

återfall ej finge ådömas därest viss tid, förslagsvis tio år, förflutit mellan

brotten. Även Advokatsamfundet ansåg, att en preskriptionstid borde införas.

Riksåklagarämbetet, statsåklagaren i Göteborg, rådhusrätten i Malmö,

öreningen Sveriges stadsdomare och Advokatsamfundet ansåg, att en motsvarighet

till stadgandet i SL 5: 4 borde finnes. Riksåklagarämbetet anförde

härom:

Ämbetet tillstyrker de föreslagna återfallsreglerna i 4: 14 strafflagen. Ämbetet

ar emeUertid icke övertygat om lämpligheten av att, som beredningen

föreslagit upphava nuvarande 5: 4 strafflagen. Beredningen har härom antort

att domstolen enligt den utformning av 4:14 som beredningen föreslag!t

icke förpliktades att regelmässigt utdöma längre straff vid återfall

och att darfor en sådan särbestämmelse som 5:4 ej vore behövlig I detta

avseende kan till en början framhållas, att endast en bestämd regel kan

att återfallsskärpning icke sker i fråga om unga lagöverträdare,

i. u°mma de konsekvenser som ett upphävande av 5:4 skulle få för

aterfallsbestammelserna inom specialstraffrätten. Att 5:4 äger tillämpning

aven för specialstraffrätten torde vara otvivelaktigt. (Jämför Bergendak

Lärobok i rattskunskap för blivande landsfiskaler, straffrätt, sid. 672.)

Specialstraffrättens återfallsbestämmelser äro emellertid regelmässigt så utiormade,

att tillämpningen av den strängare straffskalan icke är beroende

P3”3^?.1 skonsmässigt avgörande av domstolen. Ett upphävande av 5: 4 skulle

därför innebära, att domstolarna vid hithörande brott komme att använda

den strangare straffskalan oberoende av tidpunkten för det återfallsgrundande

brottet. En sådan förändring av de unga lagöverträdarnas ställning

synes icke motiverad.

Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge, som enligt vad tidigare nämnts

ifrågasatte lämpligheten av en allmän återfallsregel av den typ beredningen

föreslagit, kunde invändningar av principiell art resas mot att en sådan

återfallsregel icke skulle äga tillämpning inom specialstraffrätten. Stock
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 245

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

holms rådhusrätt ifrågasatte, om icke den av beredningen följda principen

borde vinna tillämpning i sådana fall inom specialstraffrätten, i vilka lagsta

straff vore högre för återfall än för förstagångsförbrytelse. Goteborgs rådhusrätt

fann det påkallat att även brott, som vore belagda med straff i specialstraffrätten

och föranlett frihetsstraff, i princip finge återfallsgrundan
de

verkan. _ T

I några remissyttranden påpekades, att den föreslagna ändringen av SL

4:14 finge verkningar utöver vad som gällde själva straffmätningen. Hovrätten

över Skåne och Blekinge anförde:

De föreslagna nya bestämmelserna om återfall i 4 kap. 14 § strafflagen

torde föranleda vissa olägenheter. Beredningen synes icke hava tillräckligt

beaktat, att de lagregler, som anknyta vissa rattsverkningar till att fängelse

antingen i ett år eller därutöver eller ock i två år eder därutöver kan folja

å brottet, få ett avsevärt utvidgat tillämpningsområde, därest vid atei tal

straffmaximum höjes från fängelse i sex manader till fängelse it vå ar. Denna

höjning av straffmaximum lär bl. a. medföra, att häktning kan s

jämlikt 24 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken, att jämlikt 1 kap. 11 s

samma balk nämnd skall deltaga vid huvudförhandlingen i radhusratt, att

den tilltalade jämlikt 21 kap. 2 § rättegångsbalken skall infinna sig personligen

vid huvudförhandlingen i underratten, att brottet ar av sadan svarhetsgrad

som i 1 § 3. lagen om förvaring och internering i sakerhetsanstalt

förutsättes för ådömande av förvaring, att vid fullföljd av talan till ho0sta

domstolen prövningstillstånd kan meddelas aven jämlikt 54 kap. 10 g forsta

stycket 2. rättegångsbalken samt att brottet är av sådan svarhetsgrad att

jämlikt 58 kap. 3 § samma balk resning kan beviljas till men för den tillt

al ade

Det''måste anses olämpligt, att en tidigare straffdom får så vittgående

rättsverkningar även när det tidigare brottet förövats för mycket läng tia

sedan eller brotten icke hava något samband med varandra —■

De olägenheter, som enligt vad ovan sagts äro förknippade med de föreslagna

återfall sbestämmelserna, undanröjas uppenbarligen icke dangenom

att, såsom beredningen föreslagit, anteckning i straffregistret efter viss tids

förlopp icke medtages i straffregisterutdrag. Även om straffregisterutdraget

är blankt, skulle domstolen icke kunna utgå ifrån att straffskarpning

på grund av återfall är utesluten. Åklagaren lär nämligen vara oförhindrad

att när som helst under målets handläggning åberopa, att den tilltalade

dömts till frihetsstraff för brott som kan grunda återfall. Därest sadan dom

åberopas först i överrätt, sedan underrätten utgått ifrån att återfallsskarpning

icke kan ifrågakomma, skulle besvärliga komplikationer kunna uppkomma.

Föreningen Sveriges stadsdomare uttalade, att den ändrade lydelsen av

återfallsregeln torde möjliggöra en friare tillämpning av domförhetsbestämmelserna,

så att nämnd skulle deltaga i rådhusrätt endast i de fall, då det

syntes antagligt att SL 4: 14 komme att tillämpas. Rådhusrätten i Malmö

påpekade, att härigenom ovisshet kunde komma att råda, om ett brottmål

skulle utgöra nämndmål eller ej, då det mången gång först efter huvudförhandlingen

vore möjligt att avgöra om SL 4: 14 skulle åberopas.

I de yttranden som har avgivits över strafflagberedningens slutbetänkande

hänvisar hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms rådhusrätt,

s. 246 Kontrollera mot PDF

246 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

t oreningen Sveriges häradshövdingar och Advokatsamfundet till vad de liar

uttalat i sina tidigare yttranden över återfallsbestämmelserna.

Statsåklagaren i Göteborg finner, att t. ex. överlämnande till vård enligt

lagen om nykterhetsvård, som ägt rum i stället för ådömande av fängelse

skall vara återfallsgrundande. Detta får enligt statsåklagaren anses vara en

riktig standpunkt. Med en spetsfundig tolkning skulle man dock komma till

det resultatet, att även överlämnande till barnavård, sinnessjukvård och

psykiatrisk vård eller skyddstillsyn och villkorlig dom, beträffande en person

som har varit sinnessjuk eller sinnesslö, skulle äga återfallsgrundande

verkan. Innehållet av en så utformad lagregel synes mindre tilltalande även

om vederbörande i praktiken aldrig skulle få förhöjt straff. Det framstår

tvärtom såsom angeläget, att de gärningar, som har förövats i åldern 15—17

r och under inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet, ej skall medföra

verkningar i senare tid.

Hovrätten för Nedre Norrland framhåller, i anledning av beredningens

motivuttalande angående användningen av orden dom och beslut, att det är

önskvärt att dessa ord överallt i den föreslagna lagen användes på sådant

satt, att de motsvarar den rubricering som de avsedda avgörandena kan

erhålla.

Departementschefen. Vid den revision av återfallsreglerna i SL 4: 14, som

skedde i samband med översynen åren 1942 och 1948 av strafflagens bestämmelser

om förmögenhetsbrotten och brotten mot staten och allmänheten,

förutsattes att förnyade överväganden skulle ske, när de återstående

delarna av strafflagen reviderades. Strafflagberedningen har sedermera, efter

samråd med straffrättskommittén, framlagt förslag till en väsentlig omläggning

av dessa regler. Bestämmelserna har utformats så, att om någon

som genom lagakraftyunnen dom dömts till fängelse ånyo begår brott strafet

må sättas högst till fängelse i två år, om straffskalans maximum eljest

ar sex månader, och högst till fängelse i fyra år, om straffskalans maxi
“"m

el^est ar ett eller två år- Bestämmelserna är enligt förslaget endast

tillämpliga i fråga om brott enligt brottsbalken. Till grund för förhöjning

iar icke laggas dom å böter; härigenom göres en inskränkning i förhållande

till gallande rätt. En nyhet i förslaget är vidare upphävandet av den i gäl-ande

lydelse av SL 4: 14 intagna bestämmelsen, att straff skärpning vid

aterfall skall ske, om ej särskilda skäl är däremot; enligt beredningens förslag

skall straffet utmätas enligt en strängare skala endast om skäl därtill

föreligger.

Det övervägande antalet remissorgan har tillstyrkt förslaget, och även

jag har funnit mig böra godtaga den principiella lösning, som beredningen

har valt. Jag vill härvid erinra om att straffskalorna i andra huvudavdelningen

av den föreslagna brottsbalken i åtskilliga fall innebär en sänknin»

av frihetsstraffets maximum i förhållande till vad som nu gäller Såsom

beredningen föreslagit, bör dock återfallsskärpning utöver den eljest tilllämpliga

straffskalans ram icke vara obligatorisk; det bör överlämnas åt

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 247

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

domstolarna att med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter avgöra,

huruvida sådan straffskärpning skall ske. I allmänhet torde den omständigheten,

att återfall föreligger, kunna tillräckligt beaktas inom den vanliga

straffskalan.

Advokatsamfundet har ansett, att återfallsskärpning icke bör kunna komma

i fråga annat än när det nya brottet är av likartat slag som det tidigare.

Beredningen har avvisat en sådan lösning liksom också ett sammanförande

av brotten i skilda grupper, inom vilka återfallsskärpning skulle kunna ske.

Den omständigheten, att det nya brottet är av samma eller liknande art som

det tidigare, är givetvis av särskild betydelse, när avgörande skall träffas

huruvida strängare straff än eljest är möjligt skall ådömas på grund av

återfallet. Att basera regelns tillämplighet härpå synes emellertid icke lämpligt.

Häremot talar icke endast, att en sådan avgränsning skulle bli mycket

vag. Av skäl som beredningen har anfört synes en regel, som generellt ger

möjlighet till strängare straff vid återfall i brott, ha en uppgift inom påföljdssystemet.

I enlighet med beredningens förslag bör dock genomforas

den begränsningen av tillämpningsområdet, att regeln endast skall ha a\- seende å brott, som är straffbelagda i brottsbalken. Att allmänt utsträcka

regelns tillämplighet till specialstraffrätten synes ej böra komma i fråga.

Ej heller torde det vara påkallat att låta brott mot bestämmelse i specialstraffrätten

vara återfallsgrundande, när fråga uppkommer att bestämma

straff för brott, som avses i brottsbalken. Huruvida det kan vara lämpligt

att ersätta inom specialstraffrätten förekommande bestämmelser om straffskärpning

vid återfall med regler av det slag, som nu föreslås för brottsbalkens

del, torde få övervägas vid den översyn av specialstraffrätten, som

inom justitiedepartementet utföres av en särskilt tillkallad utredningsman.

I ett avseende synes avsteg böra göras från vad beredningen har föreslagit

om möjligheterna att skärpa straffet vid återfall. Såsom bl. a. riksåklagarämbetet

påyrkat torde sålunda böra bibehållas en uttrycklig bestämmelse

om att brott, som någon har begått innan han fyllt 18 år, ej skall vara

återfallsgrundande.

Vid brott, å vilka kan följa fängelse på längre tid än två år, torde straffskalorna

ge tillräckligt utrymme att bestämma den lämpliga påföljden vid

återfall. Skulle med hänsyn till den brottsliges farlighet eller eljest allvarligare

ingripande vara påkallat än vad straffskalan medger, torde i allmänhet

finnas förutsättning för att döma till internering.

Har någon för ett tidigare brott icke dömts till svårare straff än böter

eller disciplinstraff, skall straffet för ett senare brott icke på grund av återfallet

kunna bestämmas högre än vad straffskalan eljest medger; återfallet

utgör emellertid en omständighet som domstolen bör beakta vid straffmätningen.

Bortsett härifrån har någon inskränkning av återfallsregelns tilllämpning

icke ansetts erforderlig med hänsyn till den tidigare ådöinda påföljdens

art. Även en dom, som innebär överlämnande till särskild vård, kan

således föranleda att fängelse för ett senare brott bestämmes med tillämpning

av återfallsregeln. Om det tidigare brottet bar begåtts under inflytande

s. 248 Kontrollera mot PDF

248 C

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller därmed jämställt tillstånd, torde det

dock knappast kunna bli anledning att skärpa ett straff vid återfall. Något

uttryckligt förbud häremot har dock ej ansetts behöva upptagas i lagtexten.

Vid paragrafens avfattning har det icke funnits påkallat att såsom i beredningens

förslag ange, att skäl skall föreligga för tillämpningen av den

strängare påföljden.

Några remissinstanser har ifrågasatt införande av en preskriptionstid efter

vars utgång återfallsskärpning ej skulle få ske. Frågan har ett visst samband

med de av beredningen föreslagna reglerna angående meddelande av

utdrag ur straffregistret. I sistnämnda del är beredningens förslag föremål

tor fortsatta överväganden av en särskild utredningsman, som företar en

översyn av brottsregistreringen. Någon ställning till beredningens förslag i

detta avseende är jag därför icke beredd att taga nu. Jag anser mig emelertid

för närvarande böra utgå från att fullständiga uppgifter om återfallsgrundande

domar kommer att finnas tillgängliga för domstolarna, när tilllampmng

av återfallsregeln ifrågakommer. Det är givet, att skälen för straffskarpning

vid återfall minskar i styrka, ju längre tid som har förflutit från

det tidigare brottet. Enligt min mening finnes dock ej anledning att införa

en bestämmelse, som helt avskär möjligheten att tillämpa återfallsregeln

sedan viss tid har förflutit från den tidigare domen.

I fråga om paragrafens utformning vill jag anmärka, att med dom avses

aven avgöranden, som rubriceras såsom beslut. Icke heller i andra sammanhang

i brottsbalkens tredje huvudavdelning har det synts vara erforderligt

att tynga lagtexten genom att uttryckligen ange, att såväl domar som beslut

omfattas av ifrågakommande bestämmelser; orden dom och beslut användes

omväxlande, varvid avgörandenas huvudsakliga karaktär varit bestammande.

Bestämmelsernas innebörd torde ändå framgå med tillräcklig

tydlighet; i 38 kap. 8 § har dock ordet beslut begagnats i sin processtekniska

betydelse.

I vissa avseenden kan den föreslagna återfallsregeln få verkningar utöver

vad som gäller bestämmandet av påföljden. Det är här framför allt fråga

om vissa stadganden i rättegångsbalken, såsom angående underrätts sammansättning

vid huvudförhandling i brottmål, personlig inställelse vid huvudförhandling

i hovrätt samt häktning. Tillämpningen av dessa bestämmelser

är bl. a. beroende av vilket straff som kan följa å brottet. Detsamma

galler de i 37 kap. av det nu föreliggande departementsförslaget givna reglerna

om åtal spreskription. I några remissyttranden har framhållits, att olägenheter

kommer att uppstå därigenom att återfallsregeln i stor utsträckning

leder till att det processuella förfarandet även för relativt obetydliga

brott skall försiggå i enlighet med vad som gäller för de allvarligare brotten.

Det är naturligtvis angeläget, att sådana icke önskvärda följdverkningar

av återfallsregeln förebygges. Ställning till de lagändringar, som på grund

härav kan befinnas påkallade, torde få tagas i samband med behandlingen

av övriga följdändringar till brottsbalken. Måhända kan det därvid visa sig

lämpligt att i vissa fall icke knyta an till det straff, som med hänsyn till

återfallet kan följa å brottet, utan till den för brottet stadgade straffskalan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 249

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

4 §•

Denna paragraf ersätter SL 5: 2 andra punkten och 2 § lagen den 30 december

1952 med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig

samt motsvaras i strafflagberedningens förslag av 2: 6.

Bestämmelser om användande av fängelse på viss tid beträffande den

som är under 18 år meddelas i första stycket och i fråga om den som har

fyllt 18 men ej 21 år i andra stycket. I tredje stycket stadgas förbud att

tillämpa livstidsfängelse för brott, som någon har begått innan han fyllt

18 år. .

Den närmare innebörden av dessa bestämmelser, vilka såvitt galler 15

17-åringar överensstämmer med nuvarande regler, har jag redan behandlat

i samband med redogörelsen för påföljdssystemet för unga lagöverträdare.

I beredningens förslag har i tredje stycket av 2: 6 upptagits en bestämmelse

om möjlighet att ådöma böter i stället för fängelse för brott av personer

under 21 år. Denna bestämmelse, som skulle ersätta SL 5:2 första

punkten, motsvaras i departementsförslaget av 35 kap. 6 § första stycket.

5 §‘

Strafflagberedningens förslag innehåller i 2: 7 och 8 vissa bestämmelser

angående verkställigheten av fängelse. Såsom tidigare omtalats har sådana

bestämmelser icke ansetts böra inflyta i brottsbalken. Utöver ett stadgande

om att den som dömts till fängelse skall för verkställighet av straffet intagas

i fångvårdsanstalt har därför i förevarande paragraf endast intagits

en hänvisning till särskild lagstiftning om verkställigheten.

6 och 7 §§.

Gällande rätt. Bestämmelser om villkorlig frigivning är nu meddelade i

lagen den 18 september 1943 om villkorlig frigivning. Enligt 1 § skall den

som undergår straffarbete eller fängelse på viss tid, ej under sex månader,

villkorligt frigivas, när han har avtjänat fem sjättedelar av strafftiden, s. k.

obligatorisk villkorlig frigivning. Jämlikt 2 § kan den som undergår straffarbete

eller fängelse på viss tid villkorligt frigivas efter egen ansökan, när

han har avtjänat två tredjedelar av strafftiden, dock minst åtta månader, under

förutsättning att det med fog kan antagas, att han efter frigivningen

skall förhålla sig väl. Vid prövning av fråga om frigivning enligt 2 §, vilken

brukar kallas fakultativ villkorlig frigivning, skall enligt paragrafens andra

stycke beaktas brottets beskaffenhet, dess orsaker dch omständigheterna vid

detsamma, den dömdes tidigare vandel, hans uppförande under fängelsetiden

och sinnesriktning vid den tid då frigivning ifrågasättes, hans beredvillighet

att ersätta genom brottet uppkommen skada samt de förhållanden i vilka

han skulle komma att försättas efter frigivningen.

Beredningen. Förutsättningarna för villkorlig frigivning anges i beredningens

förslag i 2: 9, som i första stycket behandlar obligatorisk och i andra

stycket fakultativ villkorlig frigivning. Till 2: 10 har utan saklig ändring

överförts innehållet i 2 § andra stycket lagen om villkorlig frigivning.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

I fråga om obligatorisk villkorlig frigivning innebär beredningens förslag

ingen ändring av vad som nu gäller. Däremot har beredningen föreslagit en

utvidgning av möjligheterna till fakultativ villkorlig frigivning. Sådan frigivning

skall visserligen enligt förslaget fortfarande icke kunna förekomma

orran två tredjedelar av påföljden har avtjänats, men den nuvarande bestammdsen

om en minsta verkställighetstid av åtta månader har slopats.

Även den som undergår fängelse på så kort tid som sex månader skall kunna

friges efter det två tredjedelar, eller alltså fyra månader, av påföljden

har avtjanats. Förutsättning för fakultativ villkorlig frigivning är enligt

hållet861’ aU fngivningen kan antagas främja den dömdes anpassning i sam
Vid

bedömandet av om förutsättningar för villkorlig frigivning föreligger

och beräkningen av tidpunkten för frigivningen skall hänsyn tagas till det

angelse, som den dömde har att i ett sammanhang undergå. Innebörden

av eredningens förslag — som i detta avseende i princip överensstämmer

med gallande rätt — är att, om till verkställighet förekommer flera domar

•mge-ISe in"an den dömde har frigivits från något av straffen, frågan om

villkorlig frigivning skall prövas med utgångspunkt från de sammanlagda

fängelsetiderna.

Yttrandena. Göteborgs rådhusrätt påpekar, att förslaget medför att den

som domes till sex månaders fängelse kan komma att få kortare strafftid

an den som dömes till fem månader och lika lång strafftid som den till fyra

månader dömde. Enligt rådhusrättens mening bör därför domstolarna lämpligen

ej döma till fyra eller fem månaders fängelse utan till fängelse i sex

månader, varigenom en önskvärd eftervård kommer till stånd i större utsträckning

än för närvarande.

Anstaltsnämnden i Halmstad anser, att bestämmelserna om fakultativ

villkorlig frigivning skulle förtydligas och förenklas, om de sammanfördes

i en paragraf. Härigenom skulle den tolkningen kunna förebyggas, att villkoret

i 2: 9 andra stycket av förslaget är det mera väsentliga och att de i

2: 10 angivna förutsättningarna är av sekundär betydelse vid prövning av

fråga om fakultativ villkorlig frigivning.

Beträffande nyssnämnda förutsättningar uttalar skyddskonsulenten i

Vastgota-Dals distrikt, att det i praktiken torde bli svårt att under fängelsevistelsen

pröva en persons villighet att betala skadestånd. Med ett asocialt

klientel kommer skadeståndsbetalningar praktiskt taget aldrig att bli effektiva

i den meningen, att uppkommen skada ersättes.

Departementschefen. Liksom i beredningens förslag bibehålies i departementsförslaget

de båda nuvarande formerna av villkorlig frigivning. Praktiskt

torde vara att såsom beredningen har föreslagit införa termerna fakultativ

villkorlig frigivning och obligatorisk villkorlig frigivning i själva lagen.

Jag kan, såsom framgår av vad som anförts i det föregående, i huvudsak

ansluta mig till vad beredningen har föreslagit i fråga om tillämpningsom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 251

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

rådet för fakultativ villkorlig frigivning. Bestämmelsen om sådan frigivning

har emellertid i departementsförslaget utformats så, att frigivning skall

kunna ske när fyra månader har avtjänats, även om tiden för det ådomda

fängelset ej uppgår till sex månader. Härigenom förebygges sådana konsekvenser,

som har påvisats av Göteborgs rådhusrätt.

Vad angår avfattningen i övrigt av ifrågavarande bestämmelser torde för

vinnande av bättre överskådlighet de båda formerna av villkorlig frigivning

böra regleras i var sin paragraf. Därvid kan bestämmelserna om fakultativ

villkorlig frigivning, varom prövning alltid kommer att ske forst, lämpligen

placeras före reglerna om obligatorisk villkorlig frigivning.

Vid angivandet i 6 § andra stycket av de omständigheter, som skall beaktas

vid prövning av fråga om fakultativ villkorlig frigivning, har brottets

beskaffenhet och den dömdes tidigare vandel icke ansetts behöva uttryckligen

framhållas. Avgörande för sådan frigivning skall vara, om frigivningen

kan antagas främja den dömdes anpassning i samhallet, och under förutsättning

härav skall det icke vara uteslutet att frige den dömde, även om hans

tidigare vandel icke varit anmärkningsfri. Vid övervägandet av den sociala

prognosen skall allt som kan kasta ljus över saken tagas i beaktande.

När den dömdes uppförande under anstaltstiden skall bedömas, bör stort

avseende fästas vid den arbetsvilja, som han därunder visat.

I fråga om innebörden av uttrycket, att någon undergår fängelse på viss

tid, överensstämmer departementsförslaget med beredningens förslag.

8 §•

Gällande rätt. Enligt 20 § andra stycket lagen om villkorlig frigivning

skall vid tillämpning av lagen såsom strafftid räknas jämväl tid under vilken

straffet skall anses verkställt på grund av domstols förordnande enligt

SL 4: 12 om avräkning av häktningstid m. m.

Fångvårdsstyrelsen kan jämlikt 76 § lagen om verkställighet av frihetsstraff

m. m., om fånge har gjort sig skyldig till förseelse, ålägga honom särskilt

straff genom förlängning av verkställighetstiden med högst 14 dagar

åt gången. Verkställighetstiden får dock genom sådana bestraffningar icke

i något fall förlängas med mer än tre månader.

Beredningen har i 2: 18 i sitt förslag utan saklig ändring upptagit motsvarighet

till stadgandet i 20 § andra stycket lagen om villkorlig frigivning.

Departementschefen. I förevarande paragraf har upptagits vissa bestämmelser,

som har avseende på beräkningen av den tidpunkt, vid vilken villkorlig

frigivning kan eller skall äga rum.

Första stycket i paragrafen överensstämmer i sak med 2: 18 i beredningens

förslag.

Enligt uttalande i propositionen med förslag till lag om verkställighet av

frihetsstraff m. m. (prop. 1945: 342 s. 185 f) skall, utan att uttryckligt stadgande

därom har ansetts påkallat, villkorlig frigivning icke kunna ske förr
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

an sådan förlängning av strafftiden, som har ålagts såsom disciplinär bestraffning,

till fullo avtjänats. Vid den nu verkställda översynen av bestämmelserna

om villkorlig frigivning, har i tydlighetens intresse en uttrycklig

estammelse i frågan funnits böra meddelas. I paragrafens andra stycke

stadgas darfor att forlangningen av verkställighetstiden icke får läggas till

grund vid beräkning av tid för obligatorisk villkorlig frigivning. Beträffande

fakultativ villkorlig frigivning torde någon sådan bestämmelse icke behovas

Visserligen blir följden härav, att de två tredjedelarna skall beräknas

på den av domstolen bestämda tiden jämte förlängningen. Har den intagne

misskött sig i sådan grad att verkställighetstiden ansetts böra föriangas

torde dock den myndighet som har att pröva fråga om fakultativ

villkorlig frigivning komma att tillse att - om ej särskilda skäl är till annan

bedömning — sådan frigivning i varje fall icke sker förrän, utöver två

tredjedelar av verkställighetstiden, tid motsvarande förlängningen har avtjänats.

9§.

Gällande rätt. Enligt 3 § lagen om villkorlig frigivning meddelas beslut

om obligatorisk villkorlig frigivning av fångvårdsanstaltens styresman och

beslut om fakultativ villkorlig frigivning av fångvårdsstyrelsen. För fakultativ

villkorlig frigivning fordras, enligt 2 §, ansökan av den dömde.

Beredningen. Beredningen föreslår icke någon ändring när det gäller

obligatorisk villkorlig frigivning. Beslutanderätten i frågor om fakultativ

villkorlig frigivning föreslås decentraliserad till anstaltsnämnden. Bestämmelser

harom har intagits i 2: 11 av förslaget.

Enligt beredningens mening bör meddelande av fakultativ villkorlig frigivning

icke goras beroende av att den intagne själv tager initiativ därtill.

Det bor i stället ingå såsom ett normalt led i behandlingen att pröva, om

och nar förutsättningar för sådan frigivning är för handen. Avgörande härvidlag

synes böra vara, huruvida det kan antagas främja den intagnes anpassning

i samhälle att han friges. En dylik ordning kräver emellertid

enligt beredningen att prövningen decentraliseras och sker i nära anslutning

till den behandlingsplanering, som anstaltsledningen har att företaga.

Det bor ankomma på anstaltens styresman att beträffande var och en, som

undergår fängelse i sex månader eller däröver, upptaga frågan om fakultativ

villkorlig frigivning. Avgörandet skall emellertid såsom nämnts i det föregående

vid redogörelsen för vissa organisationsfrågor enligt förslaget anomma

på anstaltsnämnden. Även om det normalt skall åligga anstaltens

styresman att hänskjuta ärende om fakultativ villkorlig frigivning till anstaltsnamnden,

bör hinder icke föreligga för den intagne att hos nämnden

gora framställning därom. När nämnden finner skäl därtill, bör den självmant

kunna upptaga fråga som nu avses.

Yttrandena. Förslaget att meddelande av fakultativ villkorlig frigivning

icke skall göras beroende av att den intagne själv tar initiativet tillstyrkes av

fångvårdsstyrelsen och skyddskonsulenten i Södermanlands-östergötlands

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 253

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

distrikt. Styrelsen anser det värdefullt, att den fakultativa villkorliga frigivningen

får ingå såsom ett normalt led i behandlingsarbetet, och nämner,

att det förekommer fall då den intagne icke själv tager initiativ till frigiv
ningen.

.

Förslaget avstyrkes i denna del av anstaltsnämnden vid kolonien Algberget

och skyddskonsulenten i Skåne-Blekinge distrikt. Skyddskonsulenten

uttalar, att varje krav på den intagnes egen initiativförmåga är till för att

främja anpassningen i samhället efter frigivningen och nödvändigt för att

motverka känslor av passivitet och likgiltighet.

Departementschefen. Jag delar beredningens uppfattning, att beträffande

varje intagen, som undergår fängelse under så lång tid att fakultativ villkorlig

frigivning kan ske, bör prövas om och när förutsättningar för frigivning

är för handen. För sådan prövning bör alltså icke krävas, att den intagne

har ansökt om frigivning. Givetvis är det riktigt, att man genom att

stärka den intagnes egen initiativförmåga bör söka motverka den passivitet,

som är utmärkande för många dömda. En formell ansökan torde dock icke

ha någon större betydelse i aktivitetsbefrämjande syfte. Det bör ankomma

på vederbörande fångvårdsorgan att tillse att fråga om fakultativ villkorlig

frigivning upptages till prövning.

Frågan om beslutanderätten rörande fakultativ villkorlig frigivning har

jag behandlat i det föregående i samband med vissa organisationsfrågor. I

enlighet med vad jag därvid anfört har i förevarande paragraf stadgats, att

fråga om fakultativ villkorlig frigivning prövas av den övervakningsnämnd

till vars verksamhetsområde fångvårdsanstalten hör. Beträffande obligatorisk

villkorlig frigivning överensstämmer departementsförslaget med beredningens

förslag.

Den omständigheten, att övervakningsnämnden självmant har att pröva

fråga om fakultativ villkorlig frigivning, bör icke hindra att den intagne

själv kan ansöka därom. Att den intagne har rätt att besvära sig över övervakningsnämnds

beslut i ärende om fakultativ villkorlig frigivning framgår

av 39 kap. 6 § i departementsförslaget. Under den övergångsperiod och

i de fall, då övervakningsnämnd ej själv kan besluta om fakultativ villkorlig

frigivning, bör nämnden vara skyldig att med eget yttrande till fångvårdsstyrelsen

överlämna ansökningar, som intagna gör om sådan frigivning.

10 §.

Gällande rätt. Prövotiden är enligt 4 § lagen om villkorlig frigivning så

lång som den vid frigivningen återstående strafftiden, dock minst ett år, om

det ådömda straffet uppgår till ett år eller däröver, och eljest sex månader.

Beredningens förslag överensstämmer i sak helt med vad nu gäller.

Yttrandena. Stockholms rådhusrätt och fångvårdsstyrelsen, vilka såsom

nämnts i annat sammanhang anser att fängelse skall kunna användas i vidare

omfattning beträffande lagöverträdare under 21 år än vad beredningen

s. 254 Kontrollera mot PDF

254 C

Kungl. Maj: ts proposition nr 10 år 1962

har föreslagit, forordar en längre prövotid vid villkorlig frigivning för unga

lagöverträdare an för andra. Rådhusrättea ifrågasätter, att prövotiden för

(ten som ar under 21 år skall kunna bestämmas till två år utöver vad eljest

skul e galla, och fångvårdsstyrelsen anser, att alla frihetsberövanden i fråga

om 18 20-åringar skall följas av eftervård under minst ett år.

Etepartemcntschcfcn. Betydelsen av en effektiv eftervård för dem, som friges

från fångvårdsanstalt, är allmänt omvittnad. Förbättringar av eftervåren

har också föreslagits av beredningen. Mot bakgrunden härav kan den

i , under vilken eftervård utövas för närvarande och enligt beredningens

orslag, förefalla val kort. I yttranden över beredningens förslag har förordats

en förlängning av prövotiden när det gäller unga. Med hänsyn till den

oknmS av belastningen på eftervårdsorganisationen, som skulle

bh följden av en generell förlängning av prövotiderna, har jag emellertid

ansett mig icke bora för närvarande förorda någon ändring av vad beredningen

har föreslagit. Frågan torde få tagas under förnyat övervägande, när

de organisatoriska möjligheterna tillåter en förändring.

Den vid frigivningen bestämda prövotiden skall liksom för närvarande

kunna fodangas, om den frigivne begår nytt brott eller eljest missköter sig,

se 19 § och 36 kap. 3 §. Det torde icke vara erforderligt att i förevarande

paragraf intaga någon erinran härom.

11 och 12 §§.

GaUandc rätt. Enligt 6 § lagen om villkorlig frigivning skall den frigivne

stå under tillsyn. Prövas tillsyn ej erforderlig, må fångvårdsstyrelsen medgiva

att tillsyn icke skall äga rum. Skyddskonsulenten i det distrikt, där

en frigivne vistas, skall ha inseende över tillsynens utövande. Om den frigivne

åsidosätter något som åligger honom till följd av frigivningen, kan

fångvårdsstyrelsen enligt 11 § bl. a. förordna om tillsyn, om sådan icke är

anordnad.

Beredningen. Beredningen har föreslagit, att tillsynen av de villkorligt frigivna

skall handhavas av sådana tillsynsnämnder, som beredningen föreslår

skall tillsättas för handhavandet av skyddstillsyn. Bestämmelse härom

upptages i 2: 13 av förslaget. När anstaltsnämnden eller styresmannen beslutar

villkorlig frigivning, skall anges vilken tillsynsnämnd, som skall

handha tillsynen.

Huvudregeln är enligt förslaget, att den villkorligt frigivne skall stå under

tillsyn. Om övervakning prövas icke vara erforderlig, kan dock tillsynsnämnden

enligt 2: 14 punkt 1 förordna, att övervakning ej skall äga rum.

Genom en hänvisning till bestämmelserna för skyddstillsyn gäller, att tillsynsnämnden

så länge prövotiden fortgår, äger på nytt ställa den frigivne

under övervakning, när skäl är därtill.

Yttrandena. Yttranden angående organisationen i allmänhet av tillsynen

over de villkorligt frigivna har redovisats i det föregående.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 255

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1062

Justitiekanslersämbetet anser, att det bör ankomma på styresmannen eller

anstaltsnämnden att meddela beslut om att övervakning icke skall äga

rum vid frigivningen; den frigivne är ju vid denna tidpunkt helt obekant för

tillsynsnämnden. Har beslut på detta sätt meddelats, torde enligt ämbetet

tillsynsnämnden vara oförhindrad att sedermera ställa honom under övervakning.

Departementschefen. Huvudregeln bör liksom för närvarande vara, att

den villkorligt frigivne skall stå under övervakning. Härför talar icke minst

de relativt sett mycket höga återfallssiffrorna för dem, som har undergått

frihetsstraff på längre tid. Regeln har upptagits i 11 §.

Såsom utvecklats i det föregående vid redogörelsen för vissa organisationsfrågor

skall övervakningen handhavas av övervakningsnämnd. Vilken

övervakningsnämnd som skall ifrågakomma får bli beroende av omständigheterna

i det särskilda fallet. I allmänhet torde det bli nämnden å den ort,

där den frigivne skall vistas. Om så befinnes lämpligt, bör dock hinder icke

möta mot att övervakningen handhaves av den nämnd, till vars verksamhetsområde

den fångvårdsanstalt hör, där den frigivne har varit intagen.

I vissa fall kan med hänsyn till den frigivnes personliga egenskaper och

förhållanden övervakning vara obehövlig eller rent av olämplig. Om så är

fallet, bör redan vid frigivningens början kunna beslutas, att övervakning

ej skall äga rum. Det torde böra ankomma på övervakningsnämnden att

fatta beslut härom även vid obligatorisk villkorlig frigivning; styresmannen

får i sådant fall hänskjuta frågan om övervakningen till nämnden. Möjlighet

att senare ställa den frigivne under övervakning bör dock finnas, om han

missköter sig; bestämmelse härom har intagits i 19 §.

I de fall då övervakning anordnas, bör denna kunna upphöra före prövotidens

slut, 12 §. övervakningen skall icke fortgå längre än som är nödvändigt.

Någon viss minsta tid för övervakningen synes ej böra föreskrivas,

utan det får helt ankomma på övervakningsnämnden att avgöra om och

när övervakningen bör upphöra. Emellertid bör i dessa fall övervakningsnämnden

kunna ånyo ställa den frigivne under övervakning, om anledning

därtill uppkommer.

13 §.

Vad i förevarande paragraf stadgas om förordnande av övervakare för

den, som är villkorligt frigiven, avses skola äga motsvarande tillämpning

beträffande den, som har dömts till skyddstillsyn, och den, som vårdas

utom anstalt efter dom å ungdomsfängelse eller internering. I detta sammanhang

redovisas därför det huvudsakliga innehållet i gällande rätt och

beredningens förslag samt i avgivna yttranden såvitt rör övervakningen av

samtliga dessa kategorier dömda.

Gällande rätt. Tillsynsman för villkorligt frigiven utses enligt 6 § lagen

om villkorlig frigivning av fångvårdsanstaltens styresman efter samråd med

skyddskonsulenten i det distrikt, där den frigivne skall vistas. Skyddskon
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

sulenten skall ha inseende över tillsynens utövande, och han äger entlediga

tillsynsman och utse annan i hans ställe.

När det gäller villkorligt dömda, stadgas i 9 § lagen om villkorlig dom,

att övervakare förordnas i samband med beslutet om övervakning, när så

lämpligen kan ske. I annat fall ankommer det på övervakningsdomstolen

att snarast möjligt förordna övervakare; domstolen kan entlediga övervakare

och förordna annan i hans ställe.

Enligt 15 § ungdomsfängelselagen skall den, som utskrives på prov från

ungdomsfängelse, stå under tillsyn. Närmare föreskrifter om eftervården

meddelas i stadgan den 8 april 1938 angående vård och behandling av dem

som adomts ungdomsfängelse. I stadgans 26 § sägs, att ungdomsfängelsenämnden

skall forordna tillsyningsman för den provutskrivne. Nämnden kan

entlediga tillsyningsman och förordna annan i hans ställe.

För dem, som har dömts till förvaring eller internering, stadgas i 11 §

lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt att den, som har utskrivits

på prov, skall stå under tillsyn. Enligt 3 § lagen den 22 april 1927

om tillsyn över dem, som utskrivits på prov från förvaring eller internering

i sakerhetsanstalt, skall interneringsnämnden föTordna tillsyningsman för

den, som har utskrivits på prov.

Beträffande valet av övervakare finnes endast sparsamma bestämmelser.

Skyddskonsulent är enligt instruktionen för statens skyddskonsulenter och

skyddsassistenter pliktig att på begäran av domstol eller styresman för fång\ardsanstalt

korligt dömd eller tillsynsman för villkorligt frigiven (5 och 12 §§). Skyddskonsulent

och skyddsassistent är skyldiga att, i den mån det kan ske utan

att Övriga tjänsteåligganden eftersättes, mottaga uppdrag såsom övervakare

eller tillsynsman (17 §). Skyddskonsulent skall öva uppsikt över de övervakningar,

som står under tillsyn av domstol, och å tillsynen av villkorligt

frigivna (8 och 15 §§). Då han därtill anlitas, skall han jämväl ägna sig åt

eftervård av personer, som har utskrivits från ungdomsfängelse, förvaring

eller internering (1 §). Beträffande tillsynen av sistnämnda grupper finnes

bestämmelser om att stadsfiskal, landsfiskal och polismästare är skyldiga

att mottaga förordnande såsom tillsyningsman, om annan lämplig person

ej tinnes att tillgå (26 § nyssnämnda stadga den 8 april 1938 och 3 8 laeen

den 22 april 1927).

Beredningen. Beredningen uttalar, att vården av de villkorligt frigivna

for närvarande allmänt sett är mycket bristfällig, vilket bl. a. sammanhänger

med att tillsynsorganisationen är otillräcklig. Beträffande tillsynen av

dem, som har villkorligt frigivits, föreslår beredningen, att samma regler

skall gälla som i fråga om dem, som har dömts till skyddstillsyn. Bestämmelserna

härom upptages i 4: 8 i förslaget, vartill hänvisas i 2: 14.

Enligt beredningens mening ger erfarenheterna vid handen, att skyddskonsulenternas

och deras assistenters verksamhet såsom rådgivare och hjälpare

åt övervakare och som kontrollanter av övervakningsarbetet har varit

synnerligen värdefull och att kriminalvården i frihet bör administreras av

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 257

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

en organisation, i vilken fackutbildade personer utgör stommen. Det har

emellertid också visat sig, att det i många fall har varit av värde att jämte

en det offentligas funktionär en privatman har ägnat tid och intresse åt

den dömde. Beredningen anser därför, att frivilliga krafter även i fortsättningen

bör i stor utsträckning anlitas i skyddsarbetet, och erinrar om att

under senare år avsevärda ansträngningar har gjorts för att intressera politiska

ungdomsorganisationer och andra ideella sammanslutningar för att

värva övervakare bland sina medlemmar.

Även om övervakningsarbetet ofta bör utövas under samverkan mellan

tjänstemän och lekmän, bör emellertid enligt beredningens mening för att

övervakningen skall bli effektiv de förra taga mera aktiv del i detta arbete

än de nu hinner göra. Skyddskonsulenterna bör icke ha ansvaret för ett

större klientel än att de — med biträde av sina assistenter — kan följa de

enskilda fallen och av eget initiativ ingripa, när behov därav yppas. Detta

förutsätter en väsentlig utbyggnad av skyddskonsulentorganisationen. Fackutbildade

personer, som är lämpade att anlitas för ifrågavarande uppgifter,

är dock ej att finna enbart inom denna organisation. Skyddsarbete utföres

i icke ringa utsträckning av funktionärer, anställda hos skyddsföreningarna

i de större städerna och på vissa andra håll, och jämväl dessa funktionärer

är fackmän. Även tjänstemän hos barnavårdsnämnder och nykterhetsnämnder

har ofta stor förtrogenhet med övervakningsarbete.

Beredningen föreslår, att övervakare för den, som har dömts till skyddstillsyn

liksom för den som har villkorligt frigivits, alltid skall vara en fackutbildad

person, tillhörande någon av de kategorier som nyss nämnts. Övervakningen

förutsättes i regel skola utövas av skyddskonsulenten hos den

tillsynsnämnd, som handhar skyddstillsyn^ och om ingen annan förordnas

därtill, blir konsulenten automatiskt övervakare. Nämnden äger emellertid

i stället förordna skyddsassistent eller tjänsteman hos skyddsförening,

barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd till övervakare. Det förutsättes,

att skyddskonsulenten regelmässigt skall vara föredragande i tillsynsnämnden,

och han kan därför själv taga initiativet till att särskild övervakare

förordnas, när detta med hänsyn till konsulentens arbetsbörda eller

eljest är lämpligt.

Vid sidan av övervakaren skall enligt förslaget tillsynsnämnden kunna

förordna en privatperson, för vilken har föreslagits beteckningen tillitsman,

att biträda vid övervakningens utövande. Medan övervakaren skall utöva

den i egentlig mening övervakande och kontrollerande uppgiften, avses tilllitsmannen

skola stå vid den dömdes sida såsom en hjälpare och vän. Som

enda kompetensvillkor för tillitsmannen har stadgats, att han skall kunna

förväntas vinna den dömdes förtroende. Någon skyldighet att utse tillitsman

har icke föreskrivits.

Tillsynsnämnden skall kunna vid behov entlediga övervakare eller tillitsman

och utse annan i den entledigades ställe. Att denna befogenhet tillkommer

nämnden har ansetts vara så uppenbart, att det har befunnits överflödigt

att göra något uttalande härom i lagtexten.

Enligt beredningens förslag skall i princip samma övervakningssystem

1) Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258 C

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

som för villkorligt frigivna tillämpas vid vård utom anstalt av dem, som

<l0lr!tS tlU skyddsfostran eller skyddsinternering. Vissa avvikelser föreslås

dock. Nar det gäller skyddsfostran, äger den centrala nämnden antingen

själv handha vården eller överlämna dess handhavande åt tillsynsnämnd.

Beredningen diskuterar frågan om vården i frihet bör ledas från anstalten

eller ej och kommer till resultatet att frågan får besvaras från fall till fall

varvid hänsyn får tagas bl. a. till den dömdes vistelseort. I den utsträckning

som det av ungdomsnämnden prövas möjligt och lämpligt, bör emellertid

enligt beredningens mening ledningen av vården i frihet utövas från

anstalten. Därvid bör övervakningen av den dömde anförtros någon av de

befattningshavare, som å anstalten har deltagit i hans behandling I de fall

då ungdomsnämnden finner att vården i frihet icke lämpligen kan ledas

rån anstalten, torde det ofta komma att visa sig ändamålsenligt att över-amna

vårdens handhavande åt tillsynsnämnd. övervakningen skall då utövas

av skyddskonsulent hos tillsynsnämnden eller efter dess förordnande

av skyddsassistent eller tjänsteman hos skyddsförening, barnavårdsnämnd

eller nykterhetsnämnd. Sådant överlämnande, som alltid skall föregås av

samråd med tillsynsnämnden, får emellertid ej innebära, att ungdomsnämnden

helt släpper kontakten med den dömde. Ungdomsnämndens skyldighet

att öva inseende över behandlingen skall kvarstå.

Vården i frihet av dem, som har dömts till skyddsinternering, skall enigt

förslaget icke i något fall handhavas av tillsynsnämnd utan endast av

interneringsnämnden. Beträffande valet av övervakare hänvisas till vad som

beredningen har anfört i fråga om skyddsfostran. Till övervakare skall

kunna förordnas befattningshavare vid anstalt, där den dömde har varit

intagen, skyddskonsulent, skyddsassistent eller tjänsteman hos skyddsförening

eller nykterhetsnämnd. Liksom vid skyddstillsyn skall jämte övervakaren

kunna förordnas tillitsman. Skyddskonsulenterna kommer icke att

vara lika nära anknutna till interneringsnämnden som till tillsynsnämnderna.

Med hansyn till att interneringsnämndens klientel är spritt över hela landet

torde, uttalar beredningen, endast i viss omfattning förekomma att en övervakare

personligen kan för nämnden redogöra för uppkommande frågor beträffande

den, som står under hans tillsyn. I allmänhet kommer föredragning

inför nämnden att ske av dess sekreterare.

Yttrandena. Mot beredningens förslag till övervakningsorganisation har

riktats invändningar ur skilda synpunkter. Ett stort antal remissinstanser,

praktiskt taget samtliga som uttalat sig i denna fråga, har ansett att kretsen

av övervakare blivit för snävt avgränsad i förslaget. Uttalanden härom

göres bl. a. av justitiekansler sämbetet, interneringsnämnden, fångvårdsstyrelsen

och flertalet skyddskonsulenter, Advokatsamfundet, Föreningarna

Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare och Sveriges landsfogdar

samt Svenska skyddsförbundet. En mera positiv inställning till förslaget i

denna del kommer till uttryck endast i yttrandena av Svea hovrätt, hovrätten

för övre Norrland, Föreningen Sveriges landsfiskaler och skyddskonsulenten

i Stockholms distrikt för äldre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 259

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Beträffande förslaget, att tillitsman skall kunna förordnas för att biträda

vid övervakningen, ställer sig flera remissorgan positiva, bland dem justitiekanslersämbetet,

Svea hovrätt, hovrätten för övre Norrland, Svenska f&ngvårdssällskapet

och Föreningen Skyddsvärnet Göteborg. Åtskilliga andra

remissinstanser avstyrker emellertid förslaget, främst under åberopande av

att ansvaret för övervakningen bör vila på endast en person. Avstyrkande

uttalar sig bl. a. fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden, Stockholms rådhusrätt,

Föreningen Sveriges stadsdomare och Föreningen Sveriges skyddskonsulenter

och skyddsassistenter.

Fångvårdsstyrelsen yttrar:

Som beredningen påpekat har det under de senaste åren pa statsmakternas

tillskyndan bedrivits ett intensivt arbete för att anskaffa och utbilda

personer lämpade som övervakare. Även om man genom att forordna tillitsmän

i någon mån skulle kunna utnyttja dem, skulle en hel del av detta

arbete vara förgäves. .... , ,.

Det får anses vara ett allmänt önskemål, att det sociala intresset stimuleras

och bevaras genom att personer med förutsättningar för tillsynsuppdrag

får tillfälle att utnyttja dessa förutsättningar.

Det förhållandet att man på vissa håll utomlands ansett det lämpligast

med tjänstemannaövervakare kan inte utgöra ett starkt skäl för att infora

cn liknande ordning i vårt land. De geografiska förhållandena ar sa olika

England t. ex., är tättbefolkat, medan vårt land är mycket vidsträckt och

i stora delar glesbefolkat. Möjligheterna blev därmed små att överallt finna

en lämplig tjänsteman bosatt i närheten av den dömde. En gemensam vistelseort

för övervakare och övervakad är en förutsättning för effektiv kri
minalvård

i frihet. ......

Den kritik som riktats mot det nuvarande systemet har mest tagit fasta

på det förhållandet att vissa tjänstemän haft alltför många övervaknmgsuppdrag

och att arbetet därigenom blivit ett opersonligt expeditionsarbete.

Med det föreslagna systemet skulle denna fara bli än större.

En annan uppfattning kommer till uttryck i Svenska skyddsförbundets

yttrande:

Då beredningen föreslår att till övervakare endast skall utses fackutbildad

personal inom en viss krets, kan förbundet väl förstå motiven härför. Det

måste anses vara av synnerlig vikt och betydelse att till övervakare erhållas

lämpliga och kvalificerade personer. Likväl kan förbundet icke biträda förslaget

i sin nuvarande utformning. Från dagens situation veta vi att bristen

på villiga och lämpliga övervakare utgör en allvarlig fara för den villkorliga

domen såsom en behandlingsform. Att i detta läge införa spärrar, som

komma att drastiskt minska övervakarkåren och förvandla denna till tjänstemän

med i detta sammanhang huvudsakligen granskande och kontrollerande

uppgifter kan icke vara välbetänkt. Om förslaget genomföres komma

flera väl meriterade grupper liksom även ett stort antai lämpliga enskilda

personer att utestängas från möjligheten att förordnas till övervakare och

de godkända »professionella» övervakarna komma att få ännu mindre tid

än vad nu är fallet att personligen ägna sig åt klientelet.

I interneringsnämndens yttrande heter det:

Nämnden anser det vara av särskilt värde att även villiga och lämpliga

lekmän utanför fackmännens krets kunna förordnas som övervakare. Eljest

kan befaras att de angivna tjänstemännen var för sig få så pass många

s. 260 Kontrollera mot PDF

260 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

?Sk5S,EdfS.,l.,..”’r5J,ighelT,-,.iU ?erSOnliS k0"ukt d''" äver
f

*an 1®Pa iara att forloras. I situationer där särskild sakkunskan

5^^°irdras ,bor övervakaren ha möjlighet att få erforderligt biträde av

skyddskonsulent eller skyddsassistent. I 6 kap. 12 § skyddslagen stadeas

att nämnden, om det provas lämpligt, skall förordna någon som°kan förvän
SL"TmiS>rdeS,

fr^°e?d''? *U s4s°"> ‘‘“i''™»" biträd™ vid ”övervakf

hgänT l ltraoni °re-SlåS f<T ?Vrigt 1 skyddslagsförslaget i åtskilliga andra

nämnH då g övervakning av skyddsinternerade Enligt internerinesatt

inffira f^m,e.nande sy?es det vara tvivelaktigt om det är av något värde

att mfora ytterligare en övervakare för den utskrivne. Snarare s?nes ett

system med dubbla övervakare vara onödigt. Om kretsen av de personer

rf0InA*nna forordnas tdI övervakare vidgas, bör det vara möjligf att till

sonIbrMnetr person.so™ ^njuter den dömdes förtroende och som§kan per-ressera

SI8 for honom. Fastan bestämmelsen utformats så attPdet

SesyäSgaeT„dneo"di|k0n ““ fär0rdna ,illllSman’ — bestämnud
-

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar, att det är väsentligt att icke förluse

den betydelse det har för övervakaren att han personligen har ansvaret

or övervakningen. Häri ligger en stimulans och en sporre som i många fall

kommer att gå förlorad, därest han endast såsom tillitsman har att biträda

''!. overvakningen. Även sett ur den dömdes synpunkt måste det vara av

varde, att övervakningen åvilar en enda person och att han ej i olika situaloner

skall behova vända sig till olika personer. Föreningen Sveriges skyddskonsulenter

och skyddsassistenter anser, att inga bärande skäl har förebragts

för den av beredningen föreslagna splittringen av den nuvarande

overvakarfunktionen på två personer. Skyddskonsulenten i SödermanlandsOstergotlands

distrikt pekar på risken av att den dömde blir »sönderövervakad*

och icke vet vem han skall hålla sig till, tillitsman, övervakare konsulentexpedition

eller tillsynsnämnd.

Beträffande utformningen av organisationen anser fångvårdsstyrelsen och

Stockholms rådhusrätt, att nuvarande ordning bör bibehållas. Föreningen

Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter uttalar, att skyddskonsulenten

bör vara den som leder och har ansvar för skyddsarbetet inom distriktet.

Därjämte bör finnas en för varje dömd förordnad person med uppgifter

lika med de nuvarande övervakarnas. Denne person må enligt föreningen

gärna kallas tillitsman.

Enligt skyddskonsulenten i Stockholms distrikt för äldre bör endast

skyddskonsuient, skyddsassistent eller skyddsvärnstjänsteman förordnas

såsom övervakare. Svenska fångvårdssällskapet finner icke motiverat att ge

tjänsteman hos skyddsförening, nykterhetsnämnd eller barnavårdsnämnd

någon särställning. Ifrågavarande tjänstemannakategorier bör kunna anlitas

såsom tillitsmän eller personundersökare. Ansvaret bör samlas hos den

statliga organisation, som skall leda arbetet samt kontrollera och föredraga

ärenden inom kriminalvården i frihet. Svenska skyddsförbundet — som gör

sitt uttalande i samband med granskning av de föreslagna bestämmelserna

angående personundersökning — anser, att tjänsteman hos skyddsförening

icke automatiskt bör jämställas med skyddskonsulent och skyddsassistent

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 261

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

Föreningen Skyddsvärnet Göteborg anser, att förhållandena i Göteborg

motiverar en säi-skild lösning. Förhållandena beträffande skyddsarbetet har

där kommit att gestalta sig något annorlunda än på andra orter. Vid övervakningsnämnden

i Göteborg har utbildat sig den praxis, att sådana ärenden,

som handhaves av föreningens tjänstemän eller till föreningen knutna

frivilliga övervakare, regelmässigt föredrages inför nämnden av föreningens

byråföreståndare. Då föreningen utan tvekan har hand om det största antalet

övervakningsfall beträffande villkorligt dömda i Göteborg, synes det

olämpligt att frångå denna praxis. Föreningen hemställer, att byråföreståndaren

hos föreningen ges ställning såsom skyddskonsulent med åliggande

att taga befattning med sådana övervaknings- och tillsynsfall, som är knutna

till föreningen. En dylik anordning skulle vara ägnad att undanröja det

dubbelarbete, som nu förekommer beträffande de villkorligt dömda i Göteborg.

Departementschefen. Såsom nämnts i det föregående skall enligt departementsförslaget

övervakningsnämnder obligatoriskt handha vården av villkorligt

frigivna som står under övervakning, av dem som dömts till skyddstillsyn

och av dem som efter dom å ungdomsfängelse eller internering vårdas

utom anstalt. Bakgrunden till förslaget om en enhetlig organisation är

den principiella utgångspunkten, att någon skillnad icke föreligger mellan

vården i frihet av de olika kategorierna. Härav följer att likartade bestämmelser

också kan ges beträffande övervakningens anordnande för samtliga

dömda, som vårdas i frihet.

Beredningen har föreslagit, att till övervakare alltid skall förordnas en

fackutbildad person, i främsta rummet skyddskonsulent eller skyddsassistent,

men att vid sidan av övervakaren skall kunna utses en privatperson,

benämnd tillitsman, för att biträda vid övervakningen.

Åtskilliga remissorgan har riktat anmärkningar mot beredningens förslag

på denna punkt. Det har framhållits, att såsom övervakare bör anlitas icke

bara tjänstemän utan även lekmän, vilka kan göra värdefulla insatser, och

att beredningens förslag icke möjliggör, att denna tillgång av arbetskraft

kan utnyttjas.

Jag har i det föregående anfört, att den önskvärda effektiviseringen av

kriminalvården i frihet kräver ökade personella resurser inom skyddskonsulentorganisationen.

Även med en väsentlig ökning av antalet skyddskonsulenter

och skyddsassistenter torde det dock vara nödvändigt att lägga

flera uppgifter på lekmän än vad beredningen förutsatt. Denna ståndpunkt

är icke enbart föranledd av svårigheterna att i erforderlig omfattning anskaffa

fackutbildad personal. Utan tvekan kan utomordentligt värdefulla

insatser göras av lekmän med intresse och fallenhet för dessa uppgifter.

Möjligheten att anlita sådana bör därför, såsom jag förut antytt, alltjämt

stå öppen. När det gäller att intressera lekmän för övervakningsuppgifter

torde det emellertid vara av betydelse, att de får ett mera självständigt an
-

s. 262 Kontrollera mot PDF

262 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

svar for sin uppgift än vad de av beredningen föreslagna tillitsmännen skulle

ha, och för effektiviteten av övervakningen torde det vara av värde att den

dömde i huvudsak har att göra med endast en person.

Jag vill därför såsom jag redan vid behandlingen av vissa organisationsfrågor

har antytt — förorda, att det nuvarande systemet med i varje

särskilt fall förordnad övervakare i princip bibehålies. Skyddskonsulent eller

skyddsassistent synes emellertid böra i större utsträckning än hittills anlitas

såsom övervakare i svåra fall. I övrigt bör övervakare kunna utses

bland tjänstemän hos skyddsförening, barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd

eller inom den vida krets, från vilken enligt beredningens förslag tilllitsmännen

skulle hämtas. När det gäller övervakningen av någon, som har

vård intagen å anstalt, kan förhållandena vara sådana att det är lämpligt att

låta kontakten med anstalten kvarstå; det kan ske genom att den övervakningsnämnd,

till vars verksamhetsområde anstalten hör, handhar vården i

frihet och anlitar personal vid anstalten för övervakningsarbetet.

Skyddskonsulenten bör inom sitt distrikt under övervakningsnämnden

ha ansvaret för att samtliga övervakningsuppdrag fullgöres på tillfredsställande

sätt. Detta bör uttryckligen framgå av lagen. I övrigt torde skyddskonsulenternas

ställning få regleras i administrativ väg.

Enligt beredningens förslag skall skyddskonsulent automatiskt vara övervakare,

om icke någon annan förordnas. En fördel med en sådan ordning

är, att övervakningen träder i funktion omedelbart, när prövotiden

börjar löpa. Även med det system, som förordas i departementsförslaget,

bör man söka åstadkomma, att övervakare genast kan träda i verksamhet.

Redan i beslutet om villkorlig frigivning, skyddstillsyn eller vård utom anstalt

av den, som har dömts till ungdomsfängelse eller internering, bör därför

utses övervakare där så kan ske; beslutet ankommer då på den beslutande

myndigheten, d. v. s. övervakningsnämnden eller fångvårdsanstaltens

styresman, domstolen, ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden.

Stundom torde dock förhållandena vara sådana, att övervakare icke

genast kan utses; den dömdes arbets- och bostadsförhållanden är kanske

ej helt ordnade. I sådant fall torde det få ankomma på den övervakningsnämnd,

som handhar övervakningen, att förordna övervakare. I skyddskonsulenternas

uppgifter bör ingå att i fall av detta slag tillse, att den dömde

icke lämnas vind för våg till dess övervakare har förordnats.

Innan ståndpunkt tages till frågan om skyddsföreningarnas framtida

ställning torde förslag från eftervårdsutredningen, som bl. a. har att utreda

detta spörsmål, böra avvaktas. Kommer skyddsföreningarna att bestå med i

huvudsak samma uppgifter som för närvarande, torde det kunna övervägas

att öppna möjlighet för Kungl. Maj.-t att i administrativ väg förordna, att

föreståndare för skyddsvärnsförening skall i de hänseenden som avses i

balken jämställas med skyddskonsulent. Stadgande härom torde kunna upptagas

i brottsbalkens promulgationslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

C 263

14—18 §§.

I dessa paragrafer meddelas bestämmelser, som närmare anger hur kriminalvården

i frihet skall anordnas. Bestämmelserna skall äga motsvarande

tillämpning beträffande dem som har dömts till skyddstillsyn och dem som

efter dom å ungdomsfängelse eller internering vårdas utom anstalt.

Gäl/ande rätt. För närvarande finnes bestämmelser i de frågor, som regleras

i förevarande paragrafer, i 5 och 7—10 §§ lagen om villkorlig frigivning,

6, 8, 10 och 11 §§ lagen om villkorlig dom, 15 § lagen om ungdomsfängelse

och 25, 27 och 28 §§ stadgan angående vård och behandling av

dem, som ådömts ungdomsfängelse, 11 § lagen om förvaring och internering

i säkerhetsanstalt samt 2 och 4 §§ lagen om tillsyn över dem, som

utskrivits på prov från förvaring eller internering i säkerhetsanstalt.

Bestämmelserna är för de olika kategorierna i huvudsak likartade. De

regler, som anger de dömdas allmänna åligganden, innehåller dock beträffande

den, som har utskrivits på prov från ungdomsfängelse eller från örvaring

eller internering, icke någon förpliktelse att söka fullgöra skadeståndsskyldighet.

Särskild föreskrift angående tid och sätt för betalning avskadestånd

kan meddelas endast enligt lagen om villkorlig dom. Meddelade

föreskrifter kan ändras eller upphävas, när anledning förekommer därtill.

Ny föreskrift kan enligt lagen om villkorlig dom meddelas under prövotiden,

om den dömde har åsidosatt sina åligganden; när det gäller villkorligt frigivna

förutsättes icke någon misskötsamhet från den frigivnes sida för att

ny föreskrift skall få meddelas.

Föreskrifter meddelas av fångvårdsanstaltens styresman eller av fångvårdsstyrelsen

när det gäller villkorligt frigivna, av domstolen i fråga om

villkorligt dömda samt av ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden

beträffande dem, som har utskrivits på prov från ungdomsfängelse

eller från förvaring eller internering. Ändring och upphävande av föreskrift

eller meddelande av ny föreskrift ankommer på skyddskonsulent eller

fångvårdsstyrelsen beträffande villkorligt frigivna, på övervakningsdomstolen

eller övervakningsnämnden beträffande villkorligt dömda samt

på ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden beträffande dem,

som har dömts till ungdomsfängelse eller till förvaring eller internering.

Tillsynsman för villkorligt frigiven och övervakare över villkorligt dömd

äger meddela bestämmelser med avseende å verkställandet av meddelad föreskrift

och de ordningsföreskrifter han eljest finner erforderliga. Tillsy —

ningsman för den, som har utskrivits på prov från ungdomsfängelse, kan

meddela föreskrifter med avseende å den provutskrivnes sysselsättning och

levnadssätt. Sådan tillsyningsman och tillsyningsman för den, som har utskrivits

på prov från förvaring eller internering, må efter bemyndigande av

ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden medge tillfälliga lättnader

i fråga om meddelade föreskrifter samt även eljest vidtaga omedel
-

s. 264 Kontrollera mot PDF

264 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

!TJLXf0rderliSa jämkni"gar- varvid d0ck Saken Se"asl *«“ underställas

nämndens provning.

Beredning/! I beredningens förslag meddelas i ifrågavarande avseenden

bestämmelser dels i kapitlet om skyddstillsyn (4:6 och 8—11) till vilka

i kapiUet1 ^P!tlen °m fängelse <2: och skyddsfostran (5: 10), och dels

1 kapitlet om skyddsinternering (6: 12_16).

De i kapitlet om skyddstillsyn meddelade bestämmelserna (4:6)— med

vilka motsvarande bestämmelser i kapitlet om skyddsinternering (6: 13) i

huvudsak överensstämmer _ angående de dömdas allmänna åligganden

stämma h Undanta§ §lv,ts samma sakliga innehåll som nuvarande be
I

r ; §en °m Villk0rli^ d0m och la§en om villkorlig frig

vmng Utovej vad nu gälIer bär det ålagts den dömde att efter förmåga

1 da*t forsorJa Slg sJaIv utan även fullgöra honom åvilande underhållsskyldighet,

varmed i huvudsak avses försörjningsplikt som åligger den dömde

enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken

Bestämmelser om skyldighet för den, som står under övervakning, att

och T9 rakime? °vervakaren meddelas i förslaget i 4: 8 tredje stycket

och 6: 12 tredje stycket. J

före^rifter> som vid skyddstillsyn, villkorlig frigivning och

yddsfostran kan alaggas den dömde att iakttaga under prövotiden, skall

f a v''ss hd dIer tllJs vidare (4: 9). Genom att göra föreskrifterna tidsbegränsade

vmnes enligt beredningen viss garanti för att den dömde icke beungas

i onodan samt att föreskrifter icke förblir gällande längre än de är

* °ckkan ferlevas- Beredningens förslag gör tidsbegränsning obligatonsk

beträffande föreskrifter angående den dömdes vistelseort eller bof,

’ h“s anvandande av fritid samt förfogande över arbetsförtjänst eller

i tingån§ar- Föreskrifter i dessa hänseenden föreslås skola få ges för

iogst ett år åt gången. Övriga föreskrifter utgör vanligen led i en långsiktig

planering för den dömde och måste för att bli till nytta gälla tämligen

ang i .^Aven i fråga om dessa bör emellertid tidsbegränsning ofta ske. Så

lange prövotiden fortgår, kan föreskrifterna vid behov förnyas.

Beredningen framhåller, att uppräkningen i lagen om villkorlig dom av

r 6 UÄnSkllda foresknfter> som domstolen kan meddela rörande den dömdes

orhållanden under prövotiden, är avsedd att vara uttömmande. Härigenom

vmnes en viss garanti ur rättssäkerhetssynpunkt. Även i övrigt synes den

nuvarande uppräkningen i huvudsak vara ändamålsenlig. Erfarenheterna

tran lagens tillämpning visar emellertid, uttalar beredningen, att domstolarna

stundom har fått avstå från att meddela föreskrifter, som har synts

•Vämplig3- 1 andFa faU har föreskrifter givits utan stöd i

lagen. Sådana vid sidan av lagen tillkomna föreskrifter har ibland visat sig

svnc H rerkhg b~ehOV‘ En V1SS uPPmJukning av de nuvarande reglerna

y esdarfor vara önskvärd. Beredningen har föreslagit, att även föreskrifter,

liknande de i lagen angivna, skall få meddelas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 265

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

I fråga om de olika typerna av föreskrifter har skett ett par jämkningar

i förhållande till gällande lag. Enligt denna får föreskrift beträffande den

dömdes arbetsförtjänst eller andra tillgångar endast avse inskränkningar i

förfogandet däröver. Frånsett föreskrift angående betalning av skadestånd

får det sålunda icke åläggas den dömde att använda sina tillgångar för vissa

ändamål. Denna begränsning har icke bibehållits i förslaget. Möjligheten att

föreskriva, hur den dömde skall disponera sina inkomster, bör dock enligt

beredningen utnyttjas med stor varsamhet. Föreskrift i detta hänseende kan

emellertid stundom vara på sin plats, exempelvis för att förmå den domde

att fullgöra honom åvilande underhållsskyldighet. Befogenheten enligt lagen

om villkorlig dom att föreskriva behandling å sjukhus, allmän vårdanstalt

för alkoholmissbrukare eller annan anstalt har utvidgats till att avse

läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling, oavsett om

vården är öppen eller sluten.

Beträffande föreskrifter rörande skadeståndsbetalning framhåller beredningen

angelägenheten av att tillsynsnämnden meddelar sådana föreskrifter

i alla fall, där del är lämpligt. Härför förutsättes ej, att föreskriften är individualpreventivt

motiverad, utan den kan användas i syfte enbart att målsäganden

skall få ut sitt skadestånd. Det bör emellertid enligt beredningens

mening tillses, att den dömde icke ålägges så stora avbetalningar å skadeståndet

att hans förmåga och vilja till återanpassning försvagas. I allmänhet

torde tillsynsnämnden, innan skadeståndsföreskrift fastställes, böra

taga kontakt med målsäganden för att utverka hans godkännande av den

tilltänkta betalningsplanen.

Enligt 4: 10 andra stycket skall under skyddstillsynens fortgång vidtagas

de ändringar i fråga om föreskrifterna, som föranledes av den dömdes utveckling

och personliga förhållanden i övrigt. Det kan därvid bli fråga om

att ändra eller upphäva tidigare givna föreskrifter eller att meddela nya sådana.

Den inskränkning, som lagen om villkorlig dom uppställer för möjligheten

att meddela ny föreskrift, nämligen att den dömde misskött sig i

något avseende, har icke upptagits i förslaget. Beredningen uttalar, att härigenom

bl. a. den praktiska fördelen uppnås, att tillsynsnämnden vid misstanke

om bristande skötsamhet kan vidtaga åtgärder utan att ett straffprocessliknande

förfarande behöver anställas.

Enligt beredningens förslag, 4: 9, skall föreskrifter beträffande den, som

dömes till skyddstillsyn, icke meddelas av domstolen utan av den tillsynsnämnd,

som skall handha skyddstillsyn^ även beträffande villkorligt frigivna

blir tillsynsnämnden genom hänvisningen i 2: 14 ensam behörig att

besluta härutinnan. Beredningen framhåller, att de särskilda föreskrifter,

som meddelas enligt lagen om villkorlig dom, har karaktären av villkor för

det givna anståndet med ådömande eller med verkställighet av påföljd för

brottet. Det faller sig med detta betraktelsesätt naturligt, att de villkor, som

anses böra uppställas, uttömmande anges redan i domen. Från behandlingssynpunkt

kan det emellertid uppenbarligen icke vara ändamålsenligt att

fixera behandlingen efter förhållandena vid den tid, då domen avkunnas,

t)* liihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Hur val personundersökningen än utföres, kan på grundval därav icke ske

en planläggning av behandlingen, som utan ändring lämpar sig för hela

provotiden. Under denna torde ofta inträda behov av att ej blott ändra eller

upphava redan givna föreskrifter utan även att meddela nya sådana. Skyddstillsyn

mnebar icke något anstånd med ådömande eller verkställighet av påoljd

utan den är en påföljd, som verkställes. De särskilda föreskrifter som

skall meddelas, har därför icke karaktären av villkor för ett dylikt anstånd

utan de är att betrakta såsom åtgärder under verkställigheten.

Enligt 5: 10 i förslaget kan i fråga om dem, som vårdas utom anstalt efter

dom å skyddsfostran, den centrala nämnd, skyddsvärdens ungdomsnämnd

som ar förslagets motsvarighet till den nuvarande ungdomsfängelsenämnden,

antingen själv handha vården eller överlämna denna uppgift till en

tillsynsnämnd. Är handhavandet av vården icke överlämnat till tillsynsnamnd,

ankommer det på ungdomsnämnden att meddela föreskrifter rörande

vad den dömde har att iakttaga. Beträffande den, som har dömts till

skyddsinternering, skall enligt 6: 14 föreskrifterna meddelas av interneringsnämnden.

Beredningen framhåller, att det för att skyddstillsyn skall lyckas krävs

en omsorgsfull planering av behandlingen. För att skyddstillsynen skall få

ett fast underlag har i 4: 10 första stycket stadgats, att de föreskrifter som

tulsynsnamnden meddelar skall upptagas i en särskild plan.

Övervakarens befogenhet enligt lagen om villkorlig dom att meddela ordningsföreskrifter

för den dömde är till sin innebörd oklar. Av förarbetena

framgår endast att det skall röra sig om mindre ingripande föreskrifter än

som avses i lagens 8 §. Denna vaga gränsdragning torde enligt beredningen

icke vara utan skuld till att övervakarna i många fall har tillagts större

bestämmanderätt än som var avsedd vid lagens tillkomst. Ändras tillsynsorganisationen

i enlighet med beredningens förslag, kan de frågor det här

gäller handläggas av tillsynsnämnden. Med en del mindre väsentliga frågor

skall nämnden i allmänhet likväl icke behöva taga befattning. Det

kan exempelvis gälla en tillfällig avvikelse från föreskrift om vistelseort

eller bostad, ett kortare uppskov med skadeståndsbetalning eller närmare

anvisningar rörande innebörden av föreskrift om användande av fritid, övervakaren

har därför tillagts befogenhet att efter samråd med tillitsmannen

och den dömde meddela anvisningar med avseende å verkställandet av föresknft

samt att medge tillfälliga lättnader och vidtaga omedelbart erforderliga

jamknmgar i fråga om föreskrifterna. Vidtager övervakaren sådana

åtgärder, skall han göra anmälan därom till nämnden.

Beträffande den, som vårdas utom anstalt efter dom å skyddsinternering,

avviker forslaget — utöver vad som framgår av det redan anförda -- nå"ot

rån vad som har föreslagits i fråga om övriga kategorier dömda. Sålunda

upptages i den allmänna skötsamhetsregeln i 6: 13 icke någon bestämmelse

om att den domde skall undvika skadligt sällskap; särskild föreskrift därom

skall dock kunna meddelas enligt 6: 14. Sistnämnda paragraf innehåller

icke nagon bestämmelse om att föreskrift kan ges rörande tid och sätt för

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 267

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

fullgörande av skadeståndsskyldighet; det finnes dock möjlighet att meddela

föreskrift om förfogandet över arbetsförtjänst eller andra tillgångar.

I paragrafen har icke heller upptagits regler om obligatorisk tidsbegränsning

beträffande meddelade föreskrifter.

Yttrandena. Beträffande de dömdas allmänna åligganden under kriminalvården

i frihet uttalar Advokatsamfundet, att den föreslagna regeln om

att den dömde efter förmåga skall fullgöra underhållsskyldighet icke kan

tillstyrkas. Med hänsyn till exekutionsmöjligheterna intar de underhållsberättigade

i jämförelse med målsäganden en förhållandevis gynnad ställning.

I den mån ytterligare lagstiftningsåtgärder är påkallade för att förmå försumliga

försörj are att fullgöra sina skyldigheter, är det en fråga, som icke

har med kriminallagstiftningen att göra. Att begagna hot om skärpt påföljd

för ett begånget brott såsom ett medel att framtvinga fullgörande av en familjerättslig

underhållsplikt är enligt Advokatsamfundets mening allt annat

än tilltalande. Stockholms rådhusrätt finner icke, att anledning föreligger

att göra skillnad mellan skyddstillsyn och skyddsinternering i fråga om

skyldighet för den dömde att undvika skadligt sällskap.

Bestämmelserna om meddelande av särskilda föreskrifter'' har föranlett

uttalanden av några remissmyndigheter. Mentalsjukvårdsdelegationen, medicinalstyrelsen

och Sveriges läkarförbund framför anmärkningar mot att

den dömde skall kunna åläggas att frivilligt ansöka om intagning på sinnessjukhus.

Ett sådant åläggande är en självmotsägelse, som dessutom kan

befaras få ogynnsamma verkningar, uttalar mentalsjukvårdsdelegationen.

Under inga förhållanden bör läkarbehandling framtvingas på annat sätt

än vad redan befintliga lagar möjliggör. Vård av detta slag får icke av klienten

uppfattas såsom repressalier. Medicinalstyrelsen uttalar, att det är av

största vikt, att ifrågavarande bestämmelser endast utnyttjas i sådana fall,

där klientens frivilliga medverkan kan påräknas.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet anser, att viss risk föreligger att ett

stadgande som ger möjlighet att föreskriva att den dömde skall underkasta

sig nykterhetsvård kan medföra, att till nykterhetsvården hänvisas fall, utan

att det föreligger sådana former av alkoholmissbruk och alkoholism som

faller inom dess verksamhetsområde. I praktiken kommer en föreskrift om

nykterhetsvård att utgöra en kraftig påtryckning på en nykterhetsnämnd

att taga sig an fallet, överförande av en mera väsentlig del av alkoholbrottslingarna

till den sociala nykterhetsvården är emellertid varken möjligt eller

lämpligt. Förbundet finner det önskvärt, att stadgandet kompletteras

med en bestämmelse, att föreskrift av angivet slag får meddelas först efter

samråd med nykterhetsvårdsorgan. Vad beträffar dem, som har dömts till

skyddsinternering, saknar nykterhetsvården i allmänhet resurser att behandla

ett så kvalificerat klientel. I det stadgande, vari meddelas bestämmelser

om föreskrifter för dem som vårdas utom anstalt efter dom å

skyddsinternering, bör därför icke uttryckligen anges att nykterhetsvård

kan föreskrivas. Medicinalstyrelsen uttalar, att skyddsinterneringskliente
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

lets beskaffenhet gor att användbarheten av vanliga psykiatriska behandlingsmetoder

ar synnerligen begränsad. Mentalsjukhusens och nykterhetsvårdsanstalternas

resurser för omhändertagande av detta klientel är också

mycket små. Bestämmelsernas omfattning bör därför enligt medicinalstyre^ensmemng

på något satt begränsas, exempelvis genom en föreskrift

k 1 å^§a^dei* ma vidtagas endast i samråd med vederbörande sjukvårdslä
snekti

a“w n » ^ ^ föreståndare för nykterhetsvårdsanstalt respektive

nykterhetsnamnd.

Beträffande tillsynsnämndens befattning med de villkorligt frigivna har

några myndigheter pekat på angelägenheten av att de föreskrifter, som den

ingivne skall iakttaga, träder i tillämpning redan vid frigivning. Fångvardsstyrelsen

framhåller, att med den arbetsfördelning mellan olika organ

som beredningen har föreslagit, det knappast är möjligt att undgå de problem

som ett »glapprum» mellan tiden för frigivningen och tiden för meddelande

av föreskrifter medför. Hovrätten för Västra Sverige finner det vara

lämpligt, att tillsynsnamnden ges möjlighet att besluta om föreskrifter redan

innan provotiden har börjat, medan Föreningen Sveriges stadsdomare

anser, att anstaltsnämnden bör erhålla befogenhet och även skyldighet att

meddela provisoriska bestämmelser att gälla till dess tillsynsnämnden annorlunda

forordnar.

Fragan om vilken myndighet, som skall besluta föreskrifter, har rönt särs

Ud uppmärksamhet, när det gäller skyddstillsyn. Åtskilliga myndigheter

har uttalat sig for att domstolarna skall tillerkännas rätt att i samband med

omen till skyddstillsyn meddela föreskrifter för tillsynen. Till förslagets

s andpunkt att meddelandet av föreskrifter uteslutande skall ankomma på

tdlsynsnamnden har endast Svea hovrätt, Göteborgs stads nykterhetsnämnd

och Föreningen Sveriges landsfogdar ställt sig positiva

Gota hovrätt framhåller, att det ofta är av vikt att åtgärderna kan sättas

in sa tidigt som möjligt. Skall beslut ankomma på tillsynsnämnd, kommer

i regel ur behandlingssynpunkt dyrbar tid att gå förlorad. Domstolarna kan

också befaras bil mindre benägna att döma till skyddstillsyn, om de icke

tar rätt att meddela föreskrifter. Också den dömde bör ha ett berättigat anspråk

på att i domsögonblicket kunna inse vad domen i verkligheten innebar;

innebörden av meddelade föreskrifter kan vara avgörande för om han

skall fullfölja talan mot domen eller ej. Den dömde kan vidare anse sig

vara föremål för ett överdrivet och meningslöst utredande, om han skall

horas om sina personliga förhållanden både vid huvudförhandlingen, vilket

ar nödvändigt, och inför tillsynsnämnden. Domstolarnas sammansättning

gor dem icke mindre skickade än tillsynsnämnderna att träffa ifrågavarande

avgöranden.

Hovratten for Vastra Sverige uttalar, att förslagets genomförande skulle

pa ett olyckligt sätt fjärma domstolarna från de närmare överväganden

främst av individualpreventiva synpunkter, som rimligtvis bör ligga till

grund for varje val av brottspåföljd. Föreningen Sveriges häradshövdingar

understryker, att det är domstolarna som måste ha ansvaret för att brotts
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 269

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

påföljderna bestämmes under vederbörligt hänsynstagande till allmänpreventionens

krav. Den allmänpreventiva effekten av skyddstillsyn ar till

övervägande del beroende av vilka föreskrifter som skall gälla rörande vad

den dömde har att iakttaga.

Förslaget, att nya eller ändrade föreskrifter skall kunna meddelas av tillsynsnämndén

under prövotidens gång, har i allmänhet icke föranlett någon

erinran. Stockholms rådhusrätt uttalar, att några olägenheter i praktiken

icke har försports av motsvarande rätt för de nuvarande övervakningsnämnderna

att upphäva eller ändra föreskrifter. Tillsynsnämnden bör vara

oförhindrad att när som helst vidtaga de ändringar, som nämnden kan

finna påkallade. Icke heller Göta hovrätt eller Föreningen Sveriges häradshövdingar

tror, att olägenheter skulle uppkomma av en sådan ordning.

Endast länsstyrelsen i Södermanlands län och statsåklagaren i Göteborg uttalar

i detta hänseende en motsatt uppfattning. Länsstyrelsen anför, att befogenheten

att ändra eller upphäva de av domstolen meddelade föreskrifterna

bör tillkomma domstolen efter framställning av tillsynsnämnden, enär

det ur rättssäkerhetssynpunkt förefaller otillfredsställande att en administrativ

myndighet får möjlighet att i större eller mindre grad sätta domstols

beslut ur kraft. ..,.,111

Mot det föreslagna stadgandet, att vid skyddstillsyn ny föreskrift skall

kunna meddelas utan att det har konstaterats att den dömde åsidosatt små

åligganden, vänder sig Advokatsamfundet och hemställer, att den ordning

som nu gäller för villkorligt dömda bibehålies. Advokatsamfundet kan icke

acceptera den motivering beredningen har anfört för lagändringen. Det är

ett allvarligt fel, om lagstiftningen skulle tillåta en myndighet att vidtaga

sådana åtgärder, som det här är fråga om, på grund av en måhända oberättigad

misstanke.

Departementschefen. Beredningens förslag i de avseenden, för vilka jag

nu har redogjort, har i allmänhet godtagits av remissmyndigheterna. Även

enligt min mening är förslaget i huvudsak väl ägnat att läggas till grund för

lagstiftning. Vissa jämkningar synes dock vara påkallade.

Såsom jag redan tidigare framhållit bör i princip samma regler gälla för

vården i frihet av alla de skilda kategorierna dömda. Bestämmelserna i förevarande

kapitel angående vården i frihet har därför i huvudsaK gjorts

tillämpliga även på dem, som har dömts till skyddstillsyn, ungdomsfängelse

och internering. Inom den ram, som sålunda anges i lagbestämmelserna,

kommer dock givetvis vissa skillnader mellan de olika klientelgrupperna

att framträda i tillämpningen.

Beträffande de skyldigheter, som det utan särskild föreskrift åligger de

dömda att iakttaga, torde någon utvidgning av vad som nu gäller för villkorligt

dömda ej böra vidtagas. I likhet med Advokatsamfundet anser jag

alltså icke lämpligt att bland den dömdes åligganden nämna fullgörande av

underhållsskyldighet.

Bestämmelserna angående den omfattning, i vilken särskilda föreskrif
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ter skall kunna meddelas, torde böra utformas i enlighet med vad beredningen

har föreslagit för skyddstillsyn. Jag vill särskilt understryka beredningens

uttalande, att föreskrift om skadeståndsbetalning bör meddelas

i alla fall, dar det är lämpligt. Detta spörsmål skall ytterligare beröras vid

capiUet om skyddstillsyn. Med anledning av vad medicinalstyrelsen och

nykterhetsvårdsforbundet har anfört i sina remissyttranden vill jag framhålla,

att möjligheten att ålägga den dömde att underkasta sig läkarvård

eller nykterhetsvård bör utnyttjas endast efter noggrant övervägande av de

risker för ogynnsamma verkningar, som en föreskrift härom kan medföra;

sadan föreskrift bor över huvud icke meddelas annat än med tillstyrkande

rån medicinskt eller nykterhetsvårdande håll.

De särskilda föreskrifter som meddelas utgör bestämmelser för verkstäligheten

av den ådömda påföljden. Föreskrifterna bör kunna upphävas eler

andras och nya föreskrifter bör kunna meddelas under verkställighetstiden,

om den dömdes utveckling och personliga förhållanden i övrigt föranleder

därtill. För att verkställigheten på detta sätt skall få ges ett nytt

innehåll bor ej krävas, att den dömde har åsidosatt någon av sina skyldigheter,

men givetvis skall förändringar icke göras utan att omständigheterna

ger anledning därtill. Med hänsyn till den vida omfattningen av den allmanna

skotsamhetsregeln torde dock kunna förutsättas att en ändring, som

tar till foljd mera ingripande åtgärder, knappast kommer att vidtagas utan

att den domde i något avseende har brutit mot sina åligganden.

Mot beredningens förslag angående beslutanderätten när det gäller föreskrifter

har riktats invändningar från flera synpunkter. Bl. a. har framhållits,

att det ar angeläget att föreskrifterna i förekommande fall träder i tillämpning

omedelbart vid prövotidens början och att, vid skyddstillsyn, både

domstolen och parterna i målet redan vid tiden för domen bör veta vad

skyddstillsynen kommer att innebära. Även om sistnämnda synpunkt med

hansyn till att föreskrifterna kan ändras under prövotiden icke torde väga

sa tungt, har aven jag, såsom antytts i avsnittet rörande vissa organisationsragor,

anslutit mig till den meningen, att myndighet som beslutar villkorlig

frigivning eller domstol som dömer till skyddstillsyn skall ha rätt att

meddela sådana föreskrifter, som anses erforderliga. Den noggranna personundersökning,

som skall föreligga innan domstol dömer till skyddstillsyn,

bor ge goda upplysningar om i vilka avseenden föreskrifter erfordras.

1 fall\dar föreskrift icke meddelas av den myndighet som beslutar om

var i frihet, får det ankomma på den övervakningsnämnd, som handhar

övervakningen, att ge erforderliga föreskrifter.

DennU föreslagna ordningen får ej leda till att övervakningsnämnderna

icke känner sitt ansvar för vården i frihet. Det är dessa nämnder, som skall

handha övervakningen, och det föreligger icke hinder för nämnderna att

d®foresknfter> som har meddelats vid frigivningen eller i domen till

skyddstillsyn, om anledning därtill uppkommer. Enbart det förhållandet att

nämnden utan att några nya omständigheter har tillkommit gör en annan

bedömning an den myndighet, som har beslutat föreskrifterna, torde dock i

regel icke bora föranleda ändring beträffande dessa. I detta hänseende stäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 271

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ler det sig dock något annorlunda än eljest, när föreskrifter vid obligatorisk

villkorlig frigivning har beslutats av fångvårdsanstaltens styresman. Beträffande

sådant beslut har icke ansetts erforderligt att meddela bestämmelser

om klagorätt. övervakningsnämnden får därför har fylla samma funktion

som en högre instans. Är den frigivne missnöjd med styresmannens föreskrifter,

kan han formlöst anmäla saken för skyddskonsulenten eller direkt

hos nämnden. . , .. , . f~

I fråga om ungdomsfängelse och internering innebar departementsfor
slaget,

såsom förut angivits, den ändringen av beredningens förslag att

övervakningsnämnds befogenheter vidgas, i det att under overvaknmgsUden

beslut angående föreskrifter vid båda dessa påföljder alltid skall kunna

meddelas av sådan nämnd. ,. .

Departementsförslaget har såvitt angår förevarande kapitel disponerats

så att i 14 § ges bestämmelser om skyldighet för den som star under övervakning

att hålla kontakt med övervakaren, i 15 § upptages den allmänna

skötsamhetsregeln, i 16 § stadgas om de särskilda föreskrifter som kan

meddelas, i 17 § regleras frågorna om beslutanderatten angående foresk

ter samt om ändring av föreskrifter och meddelande av nya sådana och i

18 S slutligen behandlas övervakarens befogenheter i fråga om meddelad

föreskrifter. De i 15, 16 och 17 §§ upptagna bestämmelserna ar icke begränsade

till de fall, där den dömde står under övervakning. Särskilda föreskri - ter torde dock - måhända med undantag för skadeståndsföreskrift - knappast

böra ifrågakomma annat än då den dömde står eller ställes under over
-

VaValberedningen har föreslagit angående upprättande av behandlingsplan

liar icke fått någon motsvarighet i departementsförslaget. Denna fråga synes

icke böra regleras i brottsbalken; de närmare föreskrifter, som erfordras

för planläggningen av kriminalvården i frihet, torde få meddelas i administrativ

väg. I administrativ författning torde även, i den mån nagon

reglering härav finnes erforderlig, få anges i vilken utsträckning övervakare

skall samråda med den övervakade, när övervakaren ger anvisningar angående

fullgörandet av meddelad föreskrift.

19—22 §§.

Gällande rätt. Åsidosätter villkorligt frigiven något som till följd av fn''dvningen

åligger honom, må fångvårdsstyrelsen, enligt 11 § lagen om villkorlig

frigivning, efter omständigheterna förordna om tillsyn, meddela föreskrift

enligt 8 § i lagen — därvid tillika skall förordnas om tillsyn, om sa

ei tidigare har skett — besluta att varning skall tilldelas den frigivne, forordna

om prövotidens förlängning, dock högst med ett år utöver den vid

frigivningen bestämda tiden, eller förklara att den villkorligt medgivna friheten

skall vara förverkad. Framställning om åtgärd enligt 11 § gores av

åklagare, tillsynsman eller skyddskonsulent (12 §). Ytterligare regler meddelas

i 13 § för det fall, att den frigivne övertygas om annat brott.

Beredningen. I beredningens förslag upptages bestämmelser i förevarande

avseenden i 2: 14 samt i 4: 13 och 14. Enligt dessa lagrum ankommer det i

s. 272 Kontrollera mot PDF

272 C

Kungi. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Söter sÄDSnämnd:n att Vidtaga ätgärder’ 0m den fr*givne miss
sluta

7 , ?° namnden> om det sker före prövotidens utgång, be
ett

It uZTv 7 A T ** ^ fÖrlänga Prövotidon med högst

ett ar utöver den vid fngivningen bestämda tiden eller förelägga honom

vid Mte att iakttaga viss meddelad föreskrift. Sistnämnda möjlighet har in
1

a?t I'' rf tti,rynSnämn,den 6tt korrektionsmedel mot den dömde, om

han trots föreställningar och varning vägrar att iakttaga föreskrift som

P ovas vai a nödvändig för hans tillrättaförande. För närvarande har till
kanderSEnesådett

7* någ°n 311030 °tVäg än att skrida tiU förver‘

hård om din A a8 7° . ’ Utt3,3r ^erednin8en> framstå såsom väl

»Ka iT £ ^

srmedde,ad — --£-» - ■»

För afl tillsynsnämnden skall kunna ställa den frigivne under övervakmg

eller medde13 föreskrifter förutsättes icke, att han har åsidosatt något

skriven , ^ ^ ^ fi°°eS erford^Hgt för genomförande av före
besluto,

f3 rr nykterhetsvård, skall enligt förslaget även kunna

° av Prov°fiden utan att den frigivne har misskött sig.

4 ° ° ^ t013838 aU 60 frigivnC ej Ska11 låta si§ rätta genom sådan

närvaranT « I 777’ ^ ^ fÖrslaget domsto1 och ej såsom för

narvniande fångvårdsstyrelsen kunna förklara den villkorligt medgivna fri
-ånT

5“ ? hr°m SkaH VäCkaS aV åkla§are före prövotidens ut0ang.

Sadan talan far anhangiggöras endast efter framställning av tillsyns
—-

Beredningen har ansett - vilket särskilt framhållits beträffande

ret för vårde tf fr31°St b°r ankomma på det organ, som bär ansvafrihet

ei län« 777 °m °ch nar förutsättningar för fortsatt vård i

j lan0re ar for handen. Beslutas förverkande av den villkorligt medyvna

fr,heten, skall domstolen, om särskilda skäl är därtill, kunna ned
“v

f”"SdscL Sku11'' domstolen ej finna tillackli0a

skal föreligga for förverkande, kan domstolen besluta varning för
!“egskrirr

” e"er fÖreläSga de" dÖmde “l* uttaga meddelad

Bestämmelser om förverkande av den villkorligt medgivna friheten när

den frigivne finnes ha begått annat brott, meddelas i 11:4 i beredningens

förslag. En hänvisning till detta lagrum har intagits i 2: 15 av förslag!

^Yttrandenci. Advokatsamfundet, som anser att ansvaret för de villkorligt

håller H y terifA°r åvila fan8vårdsstyi''elsen och icke tillsynsnämnder, fram
der

alla om! nH gh T f°rVeFkande av den villkorligt medgivna friheten under

al a omständigheter bor hanskjutas till avgörande av domstol Skgdds
konsulcnten

i Stockholms distrikt för äldre uttalar i denna fråga att det är

“f- *“ ‘ins>''nsnä™"d»" befogenhet att vid mlsskötsamhet be;J;,

7/°Cerkande’ med3° skyddskon^nten i Södermanlands-östergötds

distnld anser, att beslutanderätten skall tilkomma fångvårdsstyrelsen.

ningen Sveriges landsfogdar ifrågasätter, huruvida icke allmän åkla
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 273

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år W62

^are borde ha befogenhet att på eget initiativ väcka talan om förverkande

av villkorlig frigivning. Man kan härigenom undvika de jäv mot handläggning

i domstol, som kan uppkomma vid initiativ från tillsynsnämndens sida.

Vidare bör åklagarmyndigheten icke utestängas från möjligheten att efter

självständigt bedömande bevaka samhällsskyddets intresse i hithörande fall.

Hovrätten för Övre Norrland samt några skijddskonsulenter ifrågasätter,

huruvida något behov verkligen föreligger av en bestämmelse om vitesföl eläggande,

medan Göteborgs rådhusrätt — som gör sitt uttalande vid granskning

av förslaget om skyddstillsyn — anser, att möjligheten att ge vitesföreläggande

kan vara väl ägnad att göra påföljden effektivare.

Mentalsjukvårdsdelegationen uttalar, att pågående psykiatrisk behandling

eller behandling för alkoholmissbruk icke bör utgöra tillräckligt skäl

till förlängning av prövotiden. Om klienten icke är beredd att fortsätta behandlingen

frivilligt, torde det göra ringa nytta att försöka tvinga honom

därtill.

Den föreslagna möjligheten för domstol att vid förverkande av villkorlig

frigivning nedsätta den icke verkställda delen av påföljden avstyrkes av bl. a.

Svea hovrätt, som nämner, att beredningen såsom exempel, då skäl till nedsättning

kan föreligga, anför att den frigivne under prövotiden har varit underkastad

vittgående inskränkningar i sin handlingsfrihet. Hovrätten fortsätter

härefter:

Emellertid är att observera att förverkande enligt denna paragraf endast

kan inträffa, om den dömde underlåtit att ställa sig givna föreskrifter till

efterrättelse och sålunda icke underkastat sig nämnda inskränkningar. Under

sådana förhållanden torde skäl till nedsättning av straffåterstoden icke

kunna anses föreligga. Vidare är att märka att förverkande enligt förevarande

paragraf endast torde komma i fråga vid kvalificerad misskötsamhet från

den frigivnes sida och sedan åtgärd enligt 4 kap. 13 § prövats utan framgång.

Endast då tiden för straffåterstoden är relativt lång och den frigivne under

en avsevärd del av prövotiden följt föreskrifterna kan skäl till nedsättning

måhända någon gång föreligga. I sådana fall inträder emellertid enligt 2 kap.

16 §, om straffåterstoden uppgår till minst 6 månader, obligatoriskt en avkortning

genom ny villkorlig frigivning; fakultativ villkorlig frigivning kan

äga rum även då straffåterstoden är kortare.

Departementschefen. Beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet

torde böra ankomma på domstol. Såsom beredningen föreslagit bör dock —

när fråga ej är om åtal för nytt brott — den övervakningsnämnd, som handhar

övervakningen, ha att avgöra huruvida talan om förverkande skall väckas.

De åtgärder, som övervakningsnämnden kan vidtaga vid misskötsamhet

från den frigivnes sida, regleras i 19 § av förevarande kapitel. Däri har bibehållits

den av beredningen föreslagna möjligheten att förelägga vite, som i

vissa fall torde kunna utgöra en lämplig påtryckning på den, som undergår

kriminalvård i frihet; bestämmelse om utdömande av förelagt vite har upptagits

i 38 kap. 11 §. Däremot har jag Icke funnit mig böra biträda förslaget,

att prövotiden skall kunna förlängas utan att den frigivne har misskött sig.

Behov av vård och behandling, som i sådant fall kan föreligga efter det att

s. 274 Kontrollera mot PDF

274 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

den fastställda prövotiden har gått till ända, torde icke böra tillgodoses inom

kriminalvårdens ram.

Övervakningsnämndens uppgift är att taga befattning med de villkorligt

frigivna, som vid frigivningen bär ställts under övervakning. Men även i fall,

då villkorligt frigiven som tidigare icke har stått under övervakning åsidosätter

vad som åligger honom, torde det få ankomma på övervakningsnämnd

att besluta åtgärd. Därvid bör nämnden i den ort, där den frigivne mera varaktigt

uppehåller sig, vara behörig att ingripa efter anmälan av åklagare.

Nämnden bor vid sin behandling av ärendet kunna besluta, att den frigivne

skall ställas under övervakning, varvid även föreskrifter enligt 16 § kan

meddelas.

Förutsättningarna för beslut om förverkande av den villkorligt medgivna

friheten har angivits i 20 §. Såsom Svea hovrätt anfört, finnes ej anledning

medge domstol rätt att vid förverkande nedsätta den icke verkställda delen

av det ådömda fängelset. Det kan i detta sammanhang nämnas, att enligt 24 §

i förevarande kapitel fakultativ villkorlig frigivning vid verkställighet av

straffåterstoden kan ske utan att någon viss minimitid har avtjänats.

Om domstolen icke finner att anståndet bör förklaras förverkat, kan den

i stället besluta åtgärd som avses i 19 §. Domstolen har emellertid också ansetts

böra tilläggas befogenhet att i denna situation meddela föreskrifter enligt

§• Bestämmelser om domstolens möjligheter att vidtaga andra åtgärder

än förverkande av den villkorligt medgivna friheten har upptagits i 21 §.

De i 19—21 §§ meddelade bestämmelserna äger tillämpning, då den frigivne

har åsidosatt sina åligganden. Något undantag har icke gjorts för det

fall, att misskötsamheten består i nytt brott. Lagföres den frigivne för detta,

har domstolen att tillämpa bestämmelserna i 36 kap., till vilka en hänvisning

har gjorts i 22 §. Enligt 36 kap. 3 § kan domstolen, om den villkorligt medgivna

friheten ej förklaras förverkad, meddela föreskrifter enligt 26 kap.

16 § eller besluta åtgärd enligt 26 kap. 19 §. Om domstolen på detta sätt

prövar behovet av åtgärder, synes övervakningsnämnden icke böra vidtaga

åtgärd enligt 26 kap. 19 § utan att ytterligare omständigheter utöver vad

domstolen beaktat har tillkommit. Hinder möter emellertid icke mot att

domstolen i stället för att själv fatta beslut härom — överlämnar åt

nämnden att vidtaga erforderliga åtgärder.

23 §.

Gällande rätt. Enligt 16 § lagen om villkorlig frigivning äger fångvårdsstyrelsen,

när fråga uppkommer om förverkande av villkorligt medgiven frihet,

såframt omständigheterna föranleder därtill besluta, att den frigivne skall

tagas i förvar i avbidan på vidare förordnande. Har beslut om frihetens förverkande

ej meddelats inom en vecka efter det den frigivne har tagits i förvar,

skall han lösgivas.

Av uppgifter från fångvårdsstyrelsen framgår att under år 1959 verkställts

79 beslut om tagande i förvar; beträffande dessa 79 fall har fångvårdsstyrelsen

i 5 fall i samband med lösgivande icke vidtagit annan åtgärd,

i 32 fall meddelat varning, i 17 fall förlängt prövotiden och i 25 fall beslutat

förverkande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 275

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Beredningen. I 4: 12 har beredningen föreslagit en bestämmelse om tillfälligt

omhändertagande av den, som har dömts till skyddstillsyn. Enligt detta

lagrum skall tillsynsnämnden kunna förordna att den dömde skall pa

lämpligt sätt omhändertagas, om det med hänsyn till hans sinnesförfattning

eller eljest finnes erforderligt för hans tillrättaförande. Den omhändertagne

får ej kvarhållas längre än en vecka; nämnden kan dock, om synnerliga skäl

föranleder därtill, genom nytt beslut förordna att han skall kvarhållas ytterligare

högst en vecka. Efter prövotidens utgång får den omhändertagne ej

kvarhållas.

Stadgandet i 4: 12 skall, jämlikt en hänvisning i 2: 14, äga tillämpning aven

i fråga om villkorligt frigivna. Omhändertagande av villkorligt frigiven skall

emellertid, såframt omständigheterna föranleder därtill, kunna ske även nar

fråga uppkommer om förverkande av den villkorligt medgivna friheten. Eftersom

fängelse enligt 2: 6 i förslaget icke fåT ådömas den som ej har fyllt

18 år, saknar stadgandet i 2: 14 betydelse för lagöverträdare i denna ålder.

Yttrandena. Mot beredningens förslag i förevarande avseende har icke riktats

annan anmärkning än att Advokatsamfundet, som har avstyrkt inrättande

av tillsynsnämnder, förordat att beslut om tillfälligt omhändertagande

bör ankomma på fångvårdsstyrelsen. Genomföres den av beredningen föreslagna

organisationen, synes Advokatsamfundet anse, att beslutanderätten

skall tillkomma domstol.

Departementschefen. År 1959 genomfördes vissa ändringar i lagen om villkorlig

dom. Därvid öppnades bl. a. möjlighet att tillfälligt omhändertaga villkorligt

dömd. Denna lagändring bygger på beredningens förslag angående

omhändertagande av den, som har dömts till skyddstillsyn. Vissa avvikelser

därifrån har emellertid gjorts. Sålunda förutsättes för omhändertagande av

villkorligt dömd, att fråga har uppkommit om att förklara det villkorliga anståndet

förverkat eller att vidtaga annan åtgärd på grund av misskötsamhet

av den dömde. Vidare kan endast domstol besluta omhändertagande. Sådant

beslut får ej meddelas i fråga om villkorligt dömd, som är under 18 år.

När bestämmelser om tillfälligt omhändertagande nu skall upptagas i

brottsbalken, synes man böra bibehålla den avgränsning av tillämpningsområdet,

som gällande regler upprätthåller genom kravet att fråga skall ha uppkommit

om åtgärd i anledning av misskötsamhet. Däremot torde, såvitt angår

villkorligt frigivna, något förbud mot tillfälligt omhändertagande av den,

som är under 18 år, lika litet som för närvarande böra uppställas.

Beträffande frågan vilken myndighet, som skall äga besluta omhändertagande,

uttalade föredragande departementschefen i propositionen med förslag

till de nyss omnämnda ändringarna i lagen om villkorlig dom, att de

av beredningen föreslagna tillsynsnämnderna syntes kvalificerade för en sådan

uppgift; eftersom någon garanti icke fanns för att de nuvarande övervakningsnämnderna

uppfyllde de krav, som borde ställas på det beslutande

organet, förordades emellertid att endast domstol skulle kunna besluta tillfälligt

omhändertagande. Med de bestämmelser, som nu föreslås i 39 kap. 2 §

s. 276 Kontrollera mot PDF

276 C

Kungi. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

om övervakningsnämnds sammansättning, torde hinder icke möta mot att

omhändertagande beslutas av sådan nämnd. Departementsförslaget har utformats

i enlighet härmed. Om den frigivne ej står under övervakning, blir

jämlikt 19 § andra stycket i förevarande kapitel nämnden å den ort, där den

frigivne mera varaktigt uppehåller sig, behörig att besluta tillfälligt omhändertagande.

Är fråga om åtgärd mot den frigivne anhängig vid domstol,

bör denna kunna fatta sådant beslut. Behov härav kan föreligga exempelvis

om den frigivne har försvunnit, sedan talan om förverkande blivit väckt.

Den maximitid för omhändertagandet som för närvarande gäller i fråga om

villkorligt dömda torde, såsom beredningen har föreslagit, böra iakttagas

även beträffande villkorligt frigivna. Om den frigivne har omhändertagits genom

beslut av övervakningsnämnd och nämnden därefter gör framställning

om förverkande, är det givetvis angeläget att domstolens avgörande om möjligt

traffas innan den längsta tiden för omhändertagande har gått till ända. Kan

det ej ske, får den omhändertagne friges.

24 §.

Gallande rätt. Bestämmelser om när ny villkorlig frigivning kan eller skall

ske i fall, då villkorligt medgiven frihet har förklarats förverkad, meddelas

nu i 14 § lagen om villkorlig frigivning. Reglerna om ny villkorlig frigivning,

när förverkande skett i anledning av brott, har utformats med beaktande av

vad i SL 4: 3 är stadgat angående bestämmande av straff vid sammanträffande

av brott. För det fall att förverkande sker på grund av annan misskötsamhet

än brott gäller, att det vid frigivningen återstående straffet skall anses

såsom nytt straff med avseende å frågan om ny villkorlig frigivning; fakultativ

villkorlig frigivning må äga rum ändå att tid, som i 2 § lagen om villkorlig

frigivning sägs, icke har gått till ända.

Beredningen. Beredningen har ill kap. föreslagit en väsentlig omläggning

av reglerna om bestämmande av påföljd i fall då någon, som har dömts till

fängelse, vid ny lagföring befinnes ha begått annat brott, för vilket han skall

domas till fängelse. I stället för att ådöma gemensamt straff i fall, som nu

regleras i SL 4:3, skall domstolen bestämma fängelse särskilt för det nya

brottet; domstolen skall också ha möjlighet att förklara, att det redan ådömda

fängelset skall avse jämväl detta brott. Förverkande av villkorligt medgiven

frihet kan enligt förslaget beslutas, förutom då den dömde icke iakttager

vad som åligger honom under prövotiden (2: 14), om den frigivne befinnes

ha begått annat brott föreden tidigare domen eller därefter, innan

prövotiden har gått till ända. Därvid kan förverkande ske i samband med

att rätten med stöd av 11:2 antingen förklarar att det ådömda fängelset

skall avse jämväl det nya brottet (11:4 första stycket), eller dömer till

fängelse på viss tid särskilt för detta brott (11:4 andra stycket).

Frågan, när ny villkorlig frigivning bör äga rum, sedan förverkande av

villkorligt medgiven frihet har skett, anser beredningen böra lösas med utgångspunkt

från att den återstående delen av fängelset eller denna återstod

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 277

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

jämte det ytterligare fängelse, som har ådömts, i princip bör betraktas såsom

en ny påföljd. I enlighet härmed stadgas i första stycket av 2: 16 att, om villkorligt

medgiven frihet förklaras förverkad jämlikt 2: 14 eller 11:4 första

stycket, återstoden av fängelset skall anses såsom ny påföljd med avseende

å frågan om ny villkorlig frigivning. I fall, som här avses, skall emellertid

fakultativ villkorlig frigivning kunna äga rum, ändå att tiden för fängelset

understiger sex månader. Sker förverkande i samband med att den frigivne

dömes till fängelse för annat brott, skall enligt 11: 4 andra stycket den sammanräknade

tiden av återstoden av det tidigare ådömda fängelset och det

nya fängelset anges i domen. Denna sammanräknade tid skall enligt 2: 16

andra stvcket anses såsom ny påföljd vid prövning av fråga om villkorlig

frigivning.

Departementschefen. Vad beredningen har föreslagit angående bestämmande

av påföljd, när någon som redan dömts för brott lagföres för annat

brott, har jag ansett böra i huvudsak godtagas; en närmaTe redogörelse

för departementsförslaget i denna del torde få lämnas vid 36 kap. Såsom

skall framgå av denna redogörelse (se vid 36 kap. 3 §) upptages dock icke

något stadgande om att domstolen, när villkorlig frigivning förklaras förverkad

i samband med att fängelse ådömes för annat brott, i domen skall

ange den sammanräknade tid av fängelse, som verkställigheten skall avse.

Mot de av beredningen föreslagna bestämmelserna om ny villkorlig frigivning,

sedan tidigare villkorligt medgiven frihet förklarats förverkad, har under

remissbehandlingen icke gjorts någon invändning. I förslaget, som har

upptagits i förevarande paragraf, torde endast böra vidtagas de sakliga ändringar,

som föranledes av departementsförslagets innehåll i fråga om fakultativ

villkorlig frigivning och om sammanträffande av brott. Då någon sammanräknad

tid av fängelse enligt vad jag nyss har nämnt icke i något fall

skall anges i domen, bör i förevarande paragraf icke sägas mera än att den

förverkade straffåterstoden skall anses såsom nytt straff med avseende å

frågan om ny villkorlig frigivning. Om till samtidig verkställighet förekommer

ett annat fängelsestraff, blir emellertid såsom framgått av vad som har

uttalats vid 6 och 7 §§ frågan om tidpunkten för villkorlig frigivning att pröva

med utgångspunkt från den sammanlagda fängelsetiden av detta straff

och den förverkade straffåterstoden. — Det bör här måhända framhållas, att

det endast är med avseende å frågan om ny villkorlig frigivning, som straffåterstoden

är att anse såsom nytt straff. I andra sammanhang får återstoden

alltjämt betraktas som en del av det tidigare ådömda fängelset.

Sker förverkande utan samband med ådömande av nytt fängelsestraff —

enligt 20 § i förevarande kapitel eller enligt 36 kap. 3 § första stycket — bör

övervakningsnämnden för beslut om fakultativ villkorlig frigivning icke vara

bunden av att den dömde har avtjänat viss tid eller viss del av straffåterstoden.

Paragrafen har i detta avseende avfattats i nära anslutning till vad

som stadgas i gällande rätt.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

25 §.

1 15 § lagen om villkorlig frigivning stadgas att, om den villkorligt medgivna

friheten ej längre kan förklaras förverkad, straffet skall anses ha vid

frigivningen till fullo verkställts. Beredningen har, främst med hänsyn till

bestämmelserna om sammanträffande av brott, i 2: 17 intagit en bestämmelse

enligt vilken, om den villkorligt medgivna friheten ej längre kan förklaras

förverkad, fängelset skall anses vara till fullo verkställt vid prövotidens

utgåug. Forslaget, som icke har föranlett någon erinran under remissbehandlingen,

har utan ändring i sak upptagits i förevarande paragraf.

27 KAP.

Om villkorlig dom

1 departementsförslaget har i överensstämmelse med strafflagberedningens

forsiag den nuvarande villkorliga domen uppdelats i två olika påföljder,

villkorlig dom och skyddstillsyn. Beträffande villkorlig dom, som behandas

i forevarande kapitel — motsvarande 3 kap. i beredningens förslag —

bär icke gjorts några större ändringar av vad beredningen har föreslagit.

Namnas må dock, att i departementsförslaget har införts dels ett stadgande,

som i princip utesluter villkorlig dom vid allvarliga brott, och dels en bestämmelse,

vari uppställes vissa allmänna skötsamhetskrav på den dömde

under prövotiden.

Kapitlet innehåller bestämmelser om förutsättningarna för meddelande

av villkorlig dom (1 §), möjlighet att för samma brott kombinera villkorlig

dom och böter (2 §), prövotid (3 §), den villkorligt dömdes allmänna

åligganden under prövotiden (4 §), betalning av skadestånd (5 §) och åtgärder

vid misskötsamhet å den dömdes sida (6 §). Kapitlet avslutas med

en hänvisning till vad i 36 kap. är stadgat om åtgärder, när den dömde har

begått annat brott (7 §).

Villkorlig dom omfattar enligt förslaget icke villkorligt anstånd, som meddelas

i fråga om verkställigheten av fängelse såsom förvandlingsstraff för

böter. Bestämmelser om sådant anstånd avses skola meddelas i bötesverkstalhghetslagen.

När i det följande redogöres för gällande rätts innehåll beträffande

villkorlig dom, bortses från villkorligt anstånd med verkställande

av förvandlingsstraff.

1 §-

Gällande rätt. De förutsättningar, som nu gäller för att villkorlig dom

skall kunna meddelas, framgår av 1, 2, 3 och 26 §§ lagen om villkorlig dom.

Enligt 1 § förutsättes för villkorlig dom, att det med hänsyn särskilt

till den brottsliges karaktär och personliga förhållanden i övrigt finnes skälig

anledning antaga att han utan att undergå straff skall avhålla sig från

att ånyo begå brott. Villkorlig dom får dock icke meddelas, om det av hänsyn

till den allmänna laglydnaden är påkallat att den brottslige undergår

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 279

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

straff. När det gäller brott av krigsman får villkorlig dom ej brukas med

mindre det kan ske utan fara för krigslydnaden och ordningen inom krigsmakten.

Villkorlig dom får enligt 2 § brukas, om å brottet eller, när fråga är om

flera brott, å något av dem kan följa straffarbete eller fängelse, dock icke

om den brottslige finnes förskylla högre straff än straffarbete i ett år ellei

fängelse i två år och ej heller om han dömes till ungdomsfängelse. Med gällande

regler om sammanträffande av brott sammanhänger att villkorlig

dom icke får meddelas, när den tilltalade tillika dömes ovillkorligt till

straffarbete eller fängelse.

Om den tilltalade under de fem åren närmast före brottet har undergått

straffarbete, omedelbart för brott ådömt fängelse, ungdomsfängelse, förvaring

eller internering, får enligt 3 § villkorlig dom meddelas endast om synnerliga

skäl föranleder därtill. Detsamma gäller, om den tilltalade under

nämnda tidsperiod har erhållit villkorlig dom, som ej avsett förvandlingsstraff

för böter.

I 26 § slutligen stadgas, att villkorlig dom icke får meddelas beträffande

brott mot tryckfrihetsförordningen och ej heller i fråga om avsättning, suspension

eller disciplinstraff eller särskild påföljd för brott, som finnes stadgad

i lag eller författning.

Beredningen. I beredningens förslag anges förutsättningarna för meddelande

av villkorlig dom i 3: 1. Förslaget behåller det nuvarande kravet att å

brottet eller, om flera brott har förövats, å något av dem skall kunna följa

fängelse. Den formulering, som beredningen har valt för att ange de individuella

förutsättningarna för meddelande av villkorlig dom, ansluter sig

nära till den gällande lagens. Grundad anledning skall finnas att antaga,

att villkorlig dom är tillfyllest för att avhålla den tilltalade från vidare

brottslighet, och rätten skall vid sin bedömning härav taga hänsyn särskilt

till hans karaktär och personliga förhållanden i övrigt. Enligt beredningens

förslag överlämnas det åt domstolens fria prövning att med beaktande av

omständigheterna i det särskilda fallet avgöra, huruvida den tilltalade uppfyller

de i lagen angivna individuella förutsättningarna för meddelande av

villkorlig dom. Beredningen understryker vikten av att villkorlig dom icke

slentrianmässigt beviljas förstagångsbrottslingar. Det ligger enligt beredningens

mening i sakens natur, att den föreslagna villkorliga domen endast

sällan kan tänkas komma i fråga för den, som tidigare har erhållit villkorlig

dom eller varit underkastad sådan åtgärd som avses i 3 § i den nuvarande

lagen. Beredningen har likväl icke funnit lämpligt att binda rättstillämpningen

genom någon formell regel, motsvarande detta lagrum.

En erinran om allmänpreventionens krav bör enligt beredningens åsikt

bibehållas i lagstiftningen om villkorlig dom. Enligt 3: 2 i förslaget får villkorlig

dom ej meddelas, om med hänsyn till brottets svårhet eller eljest hinder

däremot möter ur allmän synpunkt; i förslaget har också bibehållits

den nuvarande bestämmelsen i fråga om brott av krigsmän. Däremot har

s. 280 Kontrollera mot PDF

280 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

eredningen icke föreslagit någon motsvarighet till det absoluta hinder mot

nvandnmg av villkorlig dom, som nu är knutet till brottets svårhetsgrad

.S *df a“ den brottslige ej får förskylla högre straff än straffarbete

, ett ar eller fängelse i två år. Beredningen uttalar, att en gränsdragning

icke ger någon tillfredsställande vägledning vid bedömningen, huru£?“aV

f “anPreventiva sl<äl sådan dom får anses utesluten i det enskilda

fr.mSr f Sldan kan Stå 1 Vägen för en villkorlig dom, som eljest

frams år sasom den lämpligaste åtgärden. Beredningen har också funnit,

nhndfr ffUVara"de uttryckhSa förbudet mot villkorlig dom i fråga om discip

mstraff för krigsmän kan undvaras. Icke sällan kan rätten vid brott av

ngsman välja mellan att ådöma disciplinstraff, böter eller fängelse. Medelas

i sadant fall den föreslagna nya typen av villkorlig dom, utsäges icke

lken annan påföljd som eljest skulle ha ådömts. Ett förbud motsvarande

det nu gallande skulle förutsätta att rätten, innan frågan om villkorlig dom

provas tar ställning härtill. Det förefaller dock enligt beredningen föga ralonellt

att ratten vid förverkande av villkorlig dom, avseende ett med disciplins

raff och fängelse belagt brott, skulle - med tillämpning av de reger

enligt vilka disciplinstraff kan utbytas mot böter — kunna döma till

böter men vara förhindrad att tillämpa disciplinstraff.

I beredningens förslag upprätthålles icke förbudet mot att bruka villkorlig

dom samtidigt som ovillkorligt frihetsstraff ådömes. Enligt uttrvckli*

bestämmelse i 11:1 av förslaget skall vid flerfaldig brottslighet fängelse

kunna ådomas för visst brott jämte villkorlig dom för brottsligheten i öv
-

Med den av beredningen föreslagna konstruktionen av villkorlig dom erordras

icke något uttryckligt stadgande om att villkorlig dom ej får brukas

i fråga om avsättning eller suspension eller vad som för närvarande kallas

särskild påföljd för brott. Att avsättning och suspension kan eller skall

adomas vid sidan av villkorlig dom framgår av 8: 10 i beredningens förs

ag; beträffande förverkande eller annan dylik rättsverkan har särskild bestämmelse

härom icke ansetts erforderlig.

Någon motsvarighet till förbudet att använda villkorlig dom vid brott mot

tryckfrihetsförordningen har icke upptagits i beredningens förslag. Beredningen

framhåller emellertid, att tryckfrihetsbrott i allmänhet icke lämpar

sig för villkorlig dom.

Yttrandena. De i 3: 1 av förslaget angivna allmänna förutsättningarna för

tillämpning av villkorlig dom tillstyrkes av Stockholms rådhusrätt, som uttalar

att den av beredningen använda formuleringen bättre än den nuvarande

överensstämmer med kravet på god prognos hos den, som skall komma

i fråga för erhållande av villkorlig dom.

Svea hovrätt anser däremot icke, att formuleringen med erforderlig tydlighet

klargör att villkorlig dom väsentligen är avsedd för tillfällighetsbrottslingar,

vilkas prognos är så god att några särskilda åtgärder utöver

den varning som domen innebär, ej erfordras för deras tillrättaförande. Den

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 281

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

rätta lagtillämpningen skulle enligt hovrättens mening befordras, om i ordalagen

starkare framhävdes att det här är fråga om sådana fall i vilka

annan reaktionsform än villkorlig dom icke är behövlig för den tilltalades

tillrättaförande.

Advokatsamfundet förklarar sig ha blivit övertygat om riktigheten av de

synpunkter, som har föranlett beredningen att föreslå upphävande av flertalet

av de nu gällande begränsningarna i den villkorliga domens användningsområde

och nöja sig med de mera principiellt vägledande stadgandena

i 3: 1 och 2 av förslaget. Advokatsamfundet anser emellertid, att erinran

om allmänpreventionens krav bör ske genom att det nuvarande uttrycket

»av hänsyn till den allmänna laglydnaden» användes. Även hovrätten för

Övre Norrland och Stockholms rådhusrätt anser, att detta uttryck är att

föredraga framför det av beredningen föreslagna.

För införande i lagen av en till brottets svårhetsgrad knuten begränsning

av möjligheten att tillämpa villkorlig dom uttalar sig justitiekanslersämbetet,

hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelserna

i Stockholms och Södermanlands lön, Stockholms, Göteborgs och

Malmö rådhusrätter, statsåklagaren i Göteborg, landsfogden i Malmöhus län

samt Föreningarna Sveriges stadsdomare och Sveriges stadsfiskaler. Ett par

av dessa remissinstanser uttalar sig även för bibehållande av en bestämmelse,

som inskränker användningen av villkorlig dom vid återfall i brott.

Justitiekanslersämbetet finner sig icke av motiven till beredningens förslag

övertygat om lämpligheten att mera fritt överlämna åt rättstillämpningen

att träffa avgörandet om användningen av villkorlig dom. Enligt ämbetets

mening bör det nya institutet villkorlig dom brukas med stor urskillning

och som regel icke tillämpas, vare sig då den tilltalade jämförelsevis

nyligen har undergått frihetsstraff och liknande eller när hans brott är av

den svårhetsgrad, att det förskyller ett så pass allvarligt straff som skulle

motsvara straffarbete i ett år. Genom ett särskilt stadgande härom skulle

domaren erhålla en värdefull vägledning för användningen av villkorlig

dom, icke blott i fall som direkt ryms därunder utan även eljest genom

den anvisning för bruket av påföljden i allmänhet, som stadgandet skulle

ge. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att en regel om en högsta

gräns för villkorlig dom icke bör göras undantagslös. I vissa fall torde skälen

för villkorlig dom vara så starka, att möjlighet bör finnas att döma

villkorligt även om regelmässigt stadgat maximum överskridits. Hovrätten

för Västra Sverige uttalar, att frågan i vad mån villkorlig dom bör vara utesluten

med hänsyn till brottets svårhet kan bli föremål för alltför skiftande

bedömanden, om avgörandet skall träffas endast med ledning av stadgandet

i 3: 2 av beredningens förslag.

Enligt Föreningen Sveriges häradshövdingar anger förslaget icke tillräckligt

tydligt, att villkorlig dom för brott av krigsmän bör tillämpas synnerligen

restriktivt. Justitiekanslersämbetet, hovrätten över Skåne och Blekinge

och Föreningen Sveriges stadsdomare anser, att förbud bör stadgas mot användning

av villkorlig dom i fråga om sådana brott av krigsmän, som

s. 282 Kontrollera mot PDF

282 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

skulle medföra disciplinstraff. Föreningen Sveriges auditörer, som också

avstyrker förslagets ståndpunkt i denna del, uttalar att villkorlig dom kan

vara av värde under särskilda, av övervägande individualpreventiva hänsyn

betingade omständigheter men att för frågan, huruvida en lindrigare förseelse

av militär art skall beläggas med disciplinstraff, helt andra företrädesvis

allmanpreventivt färgade synpunkter måste vara avgörande. Det

olampliga i den föreslagna ordningen framträder särskilt, om man beaktar

att endast domstol och icke bestraffningsberättigade befälhavare, vilka

andlägger huvudparten av de lindrigare disciplinära överträdelserna, skulle

få meddela villkorlig dom i stället för disciplinstraff.

Justitiekansler sämbetet anser uppenbart, att tryckfrihetsbrott i allmänhet

icke lampar sig för villkorlig dom, och ämbetet är mest benäget förorda, att

ändring av gällande rätt ej sker på denna punkt.

Departementschefen. I förevarande paragraf, som motsvarar 3: 1 och 2

i beredningens förslag, anges förutsättningarna för tillämpningen av villkorlig

dom.

I fråga om de individuella förutsättningarna för användning av villkorlig

dom stadgas i beredningens förslag, att det skall finnas grundad anledning

antaga att sådan påföljd är tillfyllest för att avhålla den tilltalade från vidare

brottslighet, varjämte utsäges att vid detta bedömande hänsyn skall

tagas särskilt till hans karaktär och personliga förhållanden i övrigt. Såsom

har påpekats av Svea hovrätt kan mot den av beredningen valda formuleringen

riktas den anmärkningen, att den icke tillräckligt klart avgränsar

användningen av villkorlig dom gentemot andra påföljder. Jag vill föreslå,

3,tt avfattningen ändras på så sätt att det stadgas, att grundad anledning

s all fmnas antaga att övervakning eller annan mera ingripande åtgärd ej

erfordras för att avhålla den tilltalade från vidare brottslighet.

Med hänsyn till att villkorlig dom i den föreslagna utformningen till sin

egentliga innebörd är en villkorlig påföljdseftergift och därför bör tillämpas

med försiktighet anser jag — ehuru redan det allmänna stadgandet i

1 kap. 7 § av departementsförslaget understryker att rätten vid val av påföljd

skall iakttaga vad som kräves för att upprätthålla allmän laglydnad —

att det är lämpligt att även i kapitlet om villkorlig dom intaga en erinran

om allmanpreventionens krav. Även på denna punkt vill jag föreslå viss

jämkning av beredningens förslag, som i detta sammanhang särskilt framhäver

brottets svårhet. Det synes tillfyllest att i likhet med vad som har

skett i 1 kap.^ 7 § av departementsförslaget framhålla hänsynen till allmän

ag ydnad. Självfallet är brottets svårhet en viktig omständighet att beakta

i sammanhanget.

I den nuvarande lagen har förbud mot tillämpning av villkorlig dom stadgats,

om den brottslige förskyller frihetsstraff på längre tid. Beredningen

har ej i sitt förslag upptagit någon motsvarighet härtill, bortsett från att

forslaget som nyss nämnts innehåller en erinran om att brottets svårhet

kan vara ett skäl att ej meddela -villkorlig dom. Under remissbehandlingen

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 283

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

har från flera håll uttryckts önskemål om en fastare reglering i detta avseende

Som jag har uttalat vid redogörelsen för förslagets huvudgrunder ar

det även enligt min mening önskvärt att tydligare än i beredningens förslag

framhäves, att villkorlig dom icke bör förekomma vid mycket allvarliga

brott. Jag har därför i lagtexten upptagit en regel, som utsäger, att villkorlig

dom i princip ej skall förekomma när det lindrigaste straff, som är stadgat

för brottet, är fängelse i sex månader eller däröver. Regeln anknyter alltså

till straffskalan för brottet och avser relativt svåra brott.

Den med hänsyn till brottets svårhetsgrad dragna gränsen synes emellertid

icke böra göras absolut. Såsom beredningen påpekat skulle ett absolut

förbud mot villkorlig dom beträffande vissa brott onödigtvis beskära möjligheterna

till villkorlig dom, när sådan ur alla synpunkter framstår som

den lämpligaste påföljden. Jag vill erinra om att det nuvarande till brottets

svårhet knutna förbudet icke hindrar villkorlig dom i sådana fall, där straffet

kan nedsättas med stöd av bestämmelserna i SL 5: 2 eller 5: 6. När synnerliga

skäl är därtill, bör villkorlig dom kunna meddelas även om minimum

i straffskalan är fängelse i sex månader eller däröver. Vid bedömandet

härav bör såväl individualpreventiva som allmänpreventiva skal

beaktas. Närmast torde här komma i fråga fall likartade dem, föi vilka

reglerna om nedsättning och eftergift av påföljd i 35 kap. 6—8 §§ av departementsförslaget

är avsedda.

Med anledning av vad några remissorgan har anfört om tillämpningen av

villkorlig dom i fråga om brott av krigsmän vill jag understryka, att villkorlig

dom endast undantagsvis bör ifragakomma beträffande militära förseelser,

som eljest skulle föranleda disciplinstraff. Någon bestämmelse härom

utöver det allmänna stadgandet, att hänsyn skall tagas till krigslydnaden

och ordningen inom krigsmakten, finner jag emellertid icke erforderlig.

Ej heller beträffande tryckfrihetsbrott har jag ansett något uttryckligt förbud

mot villkorlig dom böra stadgas, ehuru även enligt min mening sådana

brott i allmänhet icke lämpar sig för villkorlig dom.

Villkorlig dom kan icke brukas i stället för suspension eller avsättning

och ej heller såvitt fråga är om förverkande av egendom eller annan särskild

rättsverkan av brott. Detta torde tillräckligt klart framgå av 1 kap.

6 och 8 §§ i departementsförslaget.

2 §■

Enligt 3: 3 och 4: 2 i beredningens förslag skall för samma brott kunna

dömas till böter i kombination med villkorlig dom eller skyddstillsyn, vare

sig böter är stadgade för brottet eller ej. På grundval av detta förslag, vilket

såsom redovisats i proposition nr 146 till 1959 års riksdag har godtagits

av det övervägande antalet remissinstanser, infördes nämnda år i lagen

om villkorlig dom ett stadgande, som ger domstolarna möjlighet att kombinera

villkorlig dom och böter. Enligt nämnda stadgande (1 a §) får jämte

villkorlig dom, om det finnes påkallat för den dömdes tillrättaförande eller

av hänsyn till den allmänna laglydnaden, dagsböter, högst 120, ådömas

s. 284 Kontrollera mot PDF

284 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ovillkorligt såsom särskilt straff för samma brott som den villkorliga dostraff

Jö^kr med bestämmeIserna i 2 och 3 §§ lagen om disciplin
korlig

dom. 8Sman ^ * Sta"et f°F b°ter disciPlinstraff ådömas jämte vill
beryedninienaf-ST

v.°m iCkC h3r någ°n erinran beträffande den av

eredmngen föreslagna kombinationen av skyddstillsyn och böter, anför i

åga om motsvarande kombinationsmöjlighet vid villkorlig dom
LLmng

au sKal till ädomande av böter jämte villkorlig dom

dömdes4tiH?«t»f SkäJt"''i-g aV reak,i<me1’ mot brottet er önskvärd för den

veS?rt hänséénde0rböfv,)tkroH" s*raff5k«P">OB motiverad i individualpre

påfölid välias Däremot - v,lg <-t»n lcke meddelas utan annan lämpligare

f- Dare™ot ar hovratten ense med beredningen om att fall

framstå såsommenaälHfå- Vlllk,°Tbg dom från allmän fynpunkt skulle

faSS“ vnit!|ti->r ha dng PafolJd: men denna invändning skulle bort*

’ • J? .n vl^korliga domen kombinerades med bötesstraff Villkorlig

nom ! foremng med böter bör i viss utsträckning kunna komma till 5

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att förslaget kan leda till att villorhg

dom med dagsböternas hjälp kommer att tillämpas i större utsträckmng

an ormulermgen av 3: 2 i beredningens förslag ger vid handen. Detta

?er enbgl länsstyrelsen anledning till vissa betänkligheter, särskilt med tanke

på den obegränsade användning av villkorlig dom, som har föreslagits

m?oef7tem,untSrheien'' Stad§ande om möjlighet att för ett och samma brott

meddela villkorlig dom och döma till böter torde böra upptagas i förevarande

paragraf. Stadgandet synes böra utformas i nära anslutning till den

bestämmelse harom, som nyligen har införts i lagen om villkorlig dom. Det

bor salunda tydligt anges, att både individualpreventiva och allmänprevenSka11

beaktas'' Vid bedömning enligt 1 §, huruvida överit

agf 7nnan mera in§riPande åt§ärd är påkallad för den tilltalades

le nl t omvillkorlig dom är tillfyllest, skall tydligen även möjligheten

att kombinera den villkorliga domen med böter tagas i betraktande

aul3fSH^“r fÖP dÖmdC’ k3n Under^kaS gen°m

Spörsmålet, i vilken utsträckning samtidigt ådömande av böter kan göra

det mojhgt au meddela villkorlig dom i fall där detta eljest är uteslutet av

allmanpreventiva skal, berördes i samband med de år 1959 beslutade änd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 285

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ringarna i lagen om villkorlig dom. Såsom föredragande departementschefen

uttalade i propositionen till riksdagen (1959: 146), torde villkorlig dom i

kombination med böter i begränsad omfattning kunna användas, när det

gäller brottstyper för vilka hittills av allmänpreventiva skäl har ådömts korta

ovillkorliga frihetsstraff.

Enligt 1 kap. 4 § i departementsförslaget skall om användningen av straffen

i allmänhet gälla vad i bestämmelserna om de särskilda brotten är stadgat.

Med hänsyn härtill har i förevarande paragraf ansetts böra uttryckligen utsägas,

att den föreslagna kombinationen får ådömas, vare sig böter är stadgade

för brottet eller ej. Av denna avfattning framgår också, att böterna

ådömes för samma brott som den villkorliga domen. År fråga om brott av

krigsman, kan disciplinstraff i stället för böter användas i kombination med

villkorlig dom. Detta följer av de regler, som meddelas i 33 kap. 2 och 3 §§

i departementsförslaget.

För böter och disciplinstraff, som ådömes med stöd av förevarande paragraf,

skall tillämpas de verkställighetsregler som eljest gäller för dessa påföljder;

de betraktas även i övrigt såsom självständiga påföljder. Endast

där så uttryckligen sägs har bestämmelser angående den villkorliga domen

avseende även på böterna eller disciplinstraffet; detta är fallet i 38 kap.

1 §•

3 §.

Gällande rätt. Enligt 5 § lagen om villkorlig dom skall i villkorlig dom

fastställas en prövotid. Prövotiden är tre år eller, om den tilltalade har

dömts till allenast böter, två år och räknas från den dag domen i vad angår

den villkorliga domen till följd av nöjdförklaring eller eljest vinner laga

kraft mot den dömde. Prövotiden kan förlängas med högst två år, om den

dömde har begått annat brott eller eljest visat misskötsamhet (12 och

14 §§>■ , , ...

Under prövotiden är frågan om ansvar för brottet svävande; om den domde

icke efterkommer vad som åligger honom till följd av den villkorliga

domen, kan det villkorliga anståndet undanröjas.

Beredningen. Villkorlig dom är enligt förslaget en självständig påföljd.

Dess karaktär av villkorlig påföljdseftergift framträder emellertid i reglerna

om prövotid och om undanröjande av den villkorliga domen. Enligt

3: 4 i förslaget skall den dömde vara underkastad en prövotid. Innebörden

av prövotiden är i huvudsak densamma som i gällande rätt. Det beror på

den dömdes uppförande under prövotiden, huruvida reaktionen mot brottet

skall stanna vid villkorlig dom eller annan påföljd som kan följa å brottet

skall ådömas. Såsom kommer att närmare utvecklas i samband med 4 §

i förevarande kapitel är emellertid den dömdes åligganden enligt förslaget

mera inskränkta än enligt gällande lag.

Prövotiden föreslås skola vara två år. Beredningen uttalar, att det ur psykologisk

synpunkt ej är lämpligt att hålla hotet om annan påföljd svävande

över den dömde under alltför lång tid. Icke minst gäller detta det godartade

s. 286 Kontrollera mot PDF

286 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

klientel, som erhåller villkorlig dom och alltså ej anses hehöva ställas under

övervakning eller underkastas särskilda föreskrifter. All erfarenhet "er

också vid handen, att det är tiden närmast efter domen som är den mest

kritiska för den dömde. Prövotiden skall emellertid under vissa omständigheter

kunna förlängas; en hänvisning till bestämmelserna härom har intagits

i 3:4 av förslaget.

Beredningen föreslår, att prövotiden alltid skall räknas från dagen för

domen utan hinder av att domen ej har vunnit laga kraft. Det framhålles,

att den dömde i regel har erkänt brottet och att av honom i huvudsak endast

fordras, att han icke på nytt gör sig skyldig till brott. Beredningen anmärker

emellertid, att någon laglig skyldighet för den dömde att ställa sig

till efterrättelse föreskrift om fullgörande av skadeståndsbetalning — som

skall kunna meddelas enligt 3: 5 i förslaget — icke kan inträda förrän domen

i vad avser skadeståndsskyldigheten har vunnit laga kraft mot honom.

Yttrandena. Hovrätten för Västra Sverige anser icke, att regeln att prövotiden

skall räknas från dagen för domen bör vara undantagslös. I vart fall

bör prövotiden kunna framflyttas, eventuellt automatiskt, därest den dömde

fullföljer talan. Den av beredningen föreslagna ordningen kan vara särskilt

olämplig i fall, då föreskrift har givits rörande skadeståndsbetalning. Länsstyrelsen

i Gävleborgs län och statsåklagaren i Stockholm ifrågasätter, om

icke domstolen skulle kunna ha möjlighet att bestämma att prövotiden skall

vara tre år. Stadsfiskalen i Lidköping anser icke, att bärande skäl har anförts

för en förkortning av prövotiden till två år.

Departementschefen. Vad beredningen har föreslagit angående prövotid

vid villkorlig dom synes i huvudsak ej ge anledning till erinran. Genom den

i följande paragraf av departementsförslaget införda bestämmelsen om den

dömdes åligganden blir emellertid hans skyldigheter under prövotiden något

mera omfattande än enligt beredningens förslag.

Den nuvarande treåriga prövotiden torde med hänsyn till att villkorlig

dom är avsedd blott för godartat klientel kunna förkortas till två år. Däremot

är jag icke beredd tillstyrka, att prövotiden skall räknas från dagen

för domen utan hinder av att denna icke har vunnit laga kraft. Såsom framhållits

under remissbehandlingen, skulle vissa olägenheter härav kunna

uppkomma i de fall, då föreskrifter om skadeståndsbetalning har meddelats.

Genom överklagande av domen skulle den dömde kunna föranleda, att

lång tid av prövotiden hunne förflyta innan föreskrifterna bleve bindande.

På samma sätt som för närvarande torde därför prövotiden icke böra räknas

förrän från den dag, då domen har vunnit laga kraft. Den dömde bör

emellertid liksom nu kunna avge nöjdförklaring; bestämmelse härom har

upptagits i 38 kap. 1 §. Det torde emellertid böra framhållas, att med den

föreslagna regleringen icke i alla lägen kan förhindras, att prövotiden börjar

löpa innan en skadeståndsföreskrift kan tillämpas. Genom att förklara

sig nöjd med den villkorliga domen eller genom att eljest avstå från att

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 287

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

föra talan angående påföljden avskär den dömde sig visserligen från möjligheten

att klaga över meddelade föreskrifter om tid och satt för skadeståndsbetalning.

Han är emellertid oförhindrad att föra talan beträffande

själva skadeståndsskyldigheten. Särskilda bestämmelser angående provotiden

i de säkerligen sällsynta fall, där en sådan situation kan uppkomma,

torde dock icke vara behövliga.

Även enligt departementsförslaget skall prövotiden kunna forlangas, om

den dömde missköter sig eller övertygas om annat brott. Bestämmelser harom

har upptagits i 6 § av förevarande kapitel och i 36 kap. 5 §.

4 §•

Gällande rätt. I 6 § lagen om villkorlig dom stadgas, att den dömde under

prövotiden skall föra ett ordentligt och ostraffligt leverne, undvika dåligt

sällskap och bemöda sig om utväg till försörjning på lovligt sätt samt

i övrigt ställa sig till efterrättelse vad enligt lagen och med stöd därav meddelade

föreskrifter åligger honom. Har den dömde förpliktats ersätta genom

brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att

fullgöra sin skadeståndsskyldighet.

Beredningen. Någon allmän skötsamhetsregel har icke föreslagits i kapitlet

om villkorlig dom. Beredningen anser, att härigenom icke skulle ske

någon egentlig ändring i sak av vad som nu gäller. Det torde vara mycket

sällsynt, att mot den, som har erhållit villkorlig dom utan övervakning, ingripande

sker av annan anledning än att han har begått nytt brott eller att

han finnes ha begått annat brott före prövotidens början. Förklaringen härtill

torde enligt beredningen vara, dels att sådan villkorlig dom liksom den

av beredningen föreslagna är förbehållen personer med god prognos och

dels att misskötsamhet, som ej tager sig uttryck i brott, icke kommer till

myndigheternas kännedom, när övervakning ej är anordnad.

Yttrandena. Justitiekansler sämbetet förordar, att en allmän skötsamhetsregel

upptages i kapitlet om villkorlig dom. Att uppställa krav å skötsamhet

kan vara av betydelse såväl individualpreventivt som allmänpreventivt

och synes långt ifrån obilligt. Uppfyllandet av kravet bör emellertid kontrolleras,

och det borde icke vara omöjligt att anordna en begränsad tillsyn,

bestående exempelvis i skyldighet för den dömde att med vissa mellanrum

för skyddskonsulenten redogöra för sina förhållanden. Skulle den dömde

brista i skötsamhet, bör tydligen den villkorliga domen förklaras förverkad.

Stadsfiskalen Meijer yttrar, med instämmande av statsåklagaren i

Stockholm, att han icke kan dela åsikten att en skötsamhetsregel å ena sidan

skulle vara onödig, därför att villkorlig dom skulle förbehållas personer

med god prognos, och å andra sidan skulle verka som ett slag i luften,

enär misskötsamhet som ej tager sig uttryck i brott sällan komme till rättens

kännedom. Prognosen kan på grund av bristfälligt underlag eller annan

anledning visa sig felaktig och icke ens för storstädernas del kan det

s. 288 Kontrollera mot PDF

288 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

uteslutas, att myndigheterna får kännedom om grövre former av missköt

liknande, av vi.lLligt dömda 8on “ht

tallts under övervakning. Det måste anses stötande om en villkorligt dömd

om missbrukar det fortroende samhället har visat honom, icke skulle ris
laiTa

T S0I\, 1 PåfÖljd'' Reaktionen ^rde vara att domstolen på ta
lan

av allmän åklagare utbytte den villkorliga domen mot i första hand

rent UDDf85?'' ^ ^ h,?ller fÖrbises’ att en allmän skötsamhetsregel ur

d uppfostrande synpunkt kan vara av betydelse såsom ett stöd för den

Departementschefen. Den villkorliga domen skall icke vara förenad med

FOr-a!t gränsen mellan vilIkorli8 dom och skyddstillsyn

,, 1 r l , SOm m°jllgt’ t0rde det icke heller vara lämpligt att såsom

J ustitiekanslersambetet ifrågasatt ålägga den villkorligt dömde att underkasta

sig viss kontroll av skyddskonsulent. Den omständigheten, att någon

narmare kontroll över den villkorligt dömdes livsföring således ike bör anordnas,

kan tala emot införandet av en bestämmelse med vissa allmänna

regler angaende vad den dömde bör iakttaga under prövotiden. Emellertid

ar det tydligt att, om den dömde för ett oordentligt liv eller underlåter att

orsorja sig, det ofta finnes anledning att befara att han på nytt skall begå

brott. De förutsättningar, under vilka den villkorliga domen har meddelats,

orehgger da icke längre. Blir det känt att den dömde på sådant sätt missskoter

sig, synes det vara angeläget att ingripande kan ske för att förejygga

fortsatt kriminalitet, varvid i främsta rummet torde ifrågakomma

U ! f°r°rdna om skyddstillsyn. Enligt min mening finnes därför anledning

att stalla vissa skötsamhetskrav på den dömde under prövotiden, trots att

nagon systematisk kontroll av deras efterlevnad ej anordnas.

På grund av det anförda föreslår jag, att i denna paragraf upptages ett

stadgande av innebörd, att den dömde under prövotiden skall föra ett or,

ntT 0Ch. leverne, undvika skadligt sällskap samt efter förmåga

soka försörja sig. Den dömdes skyldigheter i fråga om erläggande av skadestånd

regleras i 5 §.

°m den dömde icke iakttager vad som sålunda åligger honom, skall enngt

6 § domstol kunna vidtaga erforderliga åtgärder. Det torde få ankomma

på allmän åklagare att väcka talan härom. Det blir således på åklagarens

kännedom om misskötsamheten som det kommer att bero, huruvida

nagot ingripande kommer till stånd.

5 §-

Gällande rätt. Såsom nämnts vid föregående paragraf åligger det den

som har erhållit villkorlig dom, att göra vad i hans förmåga står att ersatta

skada, som har uppkommit genom brottet. Enligt 8 § andra stycket

lagen om villkorlig dom får föreskrivas, att den dömde bör på tid och sätt

som anges i domen söka fullgöra sådan skadeståndsskyldighet. Det förutsättes

för meddelande av föreskrift, att den dömde ställes under övervak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 289

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ning. Föreskrift kan enligt 11 § ändras eller upphävas, när anledning därtill

förekommer. Framställning härom göres enligt 19 § av allmän åklagare,

övervakare, skyddskonsulent eller den dömde själv, övervaknmgsdomstolen

eller övervakningsnämnden äger också utan yrkande vacka sådan

fråga.

Beredningen. Beredningen har i 3: 5 av sitt förslag upptagit ett stadgande

om att rätten, om den villkorligt dömde förpliktas att ersätta genom brottet

uppkommen skada, kan föreskriva att han under prövotiden skall soka

fullgöra skadeståndsskyldigheten eller del därav på tid och satt, som anges

i domen. Enligt beredningen är det av den största vikt, att den som förorsakar

skada genom brott förmås att, så långt det är honom möjligt, ersatta

skadan. Detta är påkallat icke blott av omtanke om den, som har förfördelats

genom brottet. Skadeståndsskyldigheten fyller även ett viktigt kriminalpolitiskt

ändamål genom att på ett ur pedagogisk synpunkt lämpligt

sätt göra klart för den dömde och andra, att den som vållar skada genom

brott är pliktig att gottgöra skadan. Betalningen av skadeståndet kan också

i sig innebära en kännbar påföljd för brottet, framför allt när den dömde

nödgas avstå från en del av sin inkomst för att kunna fullgöra betalningsskyldigheten.

När beredningen har föreslagit att föreskrift om betalning av

skadestånd skall kunna meddelas i anslutning till villkorlig dom, har tanken

varit att enbart den omständigheten, att sådan föreskrift finnes böra

ges, i regel ej är tillräcklig för att anordna övervakning och alltså döma till

skyddstillsyn. Det kan ändock åläggas den villkorligt dömde att verkställa

de periodiskt återkommande betalningarna till annan än målsägande^ t. ex.

skyddskonsulent eller ledamot av tillsynsnämnd, som därefter tillställer

målsäganden pengarna.

Föreskrifter om tid och sätt för skadeståndsbetalning skall efter ansökan

av åklagare eller den dömde kunna ändras eller upphävas, när skäl är därtill.

Domstol skall äga utan ansökan upptaga sådan fråga vid prövning av

talan angående åtgärd mot den dömde på grund av misskötsamhet eller av

talan för annat brott.

Yttrandena. Advokatsamfundet, som är tveksamt angående lämpligheten

av det föreslagna stadgandet, anför härom:

Det är utan tvivel av största vikt att den som förorsakar skada genom

brott förmås att så långt det är honom möjligt ersätta skada. De exekutionsmöjligheter

som står målsäganden till buds är i gällande rätt utomordentligt

bristfälliga, och en effektivisering av exekutionsväsendet är i hög grad

påkallad. Det oaktat vill styrelsen ifrågasätta om det är rikligt att utnyttja

den villkorliga domen såsom ett medel att söka förmå den brottslige att

fullgöra sin skadeståndsskyldighet. Tanken är ju att villkorlig dom är någonting

som skall användas endast i sådana fall där prognosen är synnerligen

god. I och för sig är det väl knappast fel att resonera så, att villkorlig

dom bör förutsätta bl. a. att vederbörande besjälas av vilja att gottgöra den

skada han förorsakat, och att domstolen, om den tvivlar på den brottsliges

ärliga vilja i detta avseende, i stället bör döma till skyddstillsyn. Med visst

fog kan väl också sägas att det icke är fullt konsekvent att domstolen med
10

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290 G

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

delar föreskrifter, nar man ändock icke anordnar någon tillsyn. Skulle domstolen

begagna den av beredningen anvisade metoden att ålägga den villki?r!m

, dom(Je verkställa de periodiska betalningarna till exempelvis

skyddskonsulent eller ledamot av tillsynsnämnd, har man väl i realite
Sib-tnl1

t“.Slagf~ til!sy?-: de,t är egentHgen endast ordet tillsyn man undvikit.

Da skalen for de föreslagna stadgandena i och för sig är goda, vill

styrelsen icke utan vidare avstyrka desamma.

Skyddskonsulenten i Stockholms distrikt för äldre yttrar, att om man icke

tillsätter någon, som kontrollerar att skadeståndsbetalningarna fullgöres på

föreskrivet sätt, målsäganden blir den ende, som bevakar detta. Han blir i

verkligheten övervakare, men med först och sist sin egen rätt, ej den dömdes

basta för ögonen. Erfarenheten visar, att det ofta är svårt att vid domen

förutse i vilka förhållanden den villkorligt dömde kommer att leva. Flera

omständigheter kan göra, att han kan få det svårt att fullgöra sina avbetalningar.

Målsäganden kan då utöva en fullt legitim men icke desto mindre

for den dömdes laglydighet riskabel utpressning. Skyddskonsulenten i Gävleborgs

distrikt anser att, eftersom det många gånger måste bli fråga om

avvägning och uppskov vid mellankommande ekonomiska svårigheter för

den domde, det enda rationella torde vara att rätten, så snart föreskrift om

skadestånd prövas erforderlig, förordnar om skyddstillsyn i stället för villkorlig

dom. Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter

har framhållit, att på skyddskonsulentorganisationen icke bör läggas uppgiften

att kontrollera skadeståndsbetalningarna. Fångvårdsstyrelsen ansluter

sig till denna mening och uttalar, att det är självklart att uppbörd

av skadestånd skall handhas av befintliga indrivningsmyndigheter i den

mån skadeståndet icke erlägges frivilligt.

Svea hovrätt anser, att med hänsyn till målsägandens intresse av att få

skadan gottgjord befogenhet bör tillkomma honom att vid domstol själv påkalla

ändring av föreskrift. Denna befogenhet kan göras subsidiär efter

monster av målsägandens åtalsrätt vid brott, som hör under allmänt åtal.

Också Föreningen Sveriges häradshövdingar ifrågasätter, om icke målsaganden

bor få samma rätt som åklagaren och den dömde att söka ändring

av meddelad skadeståndsföreskrift.

Departementschefen. Det är otvivelaktigt av stor vikt att den, som orsakar

skada genom brott, förmås att i den utsträckning det är honom möjligt

ersatta skadan. Visserligen synes man såsom Advokatsamfundet uttalat ha

anledning räkna med att de, som erhåller villkorlig dom, av egen drift söker

efter förmåga fullgöra dem ålagd skadeståndsskyldighet. Av domstolen

med beaktande av den dömdes betalningsförmåga meddelade föreskrifter

om hd och sätt för betalningen av skadeståndet torde emellertid ofta kunna

utgöra ett stöd för honom vid skadeståndsskyldighetens fullgörande. Om

föreskrifterna, såsom regelmässigt torde böra ske, meddelas i samförstånd

med målsäganden, synes goda möjligheter finnas att åstadkomma en för

alla parter ändamålsenlig reglering av skadeståndsbetalningen. I departe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 291

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

mentsförlaget har därför upptagits en bestämmelse motsvarande den av beredningen

föreslagna.

Med hänsyn till skyddskonsulenternas allmänna ställning i arbetet med

kriminalvård i frihet synes man i regel böra undvika att anlita skyddskonsulent

såsom kontrollant beträffande fullgörandet av skadeståndsbetalning,

när fråga är om villkorligt dömda. I allmänhet torde någon särskild kontroll

icke behöva anordnas, utan det får ankomma på målsäganden att bevaka,

att betalning sker. Ej sällan torde emellertid omständigheterna vara

sådana, att den dömde av andra orsaker bör ställas under övervakning och

att därför skyddstillsyn bör ådömas i stället för villkorlig dom.

Om det således i första hand blir målsäganden, som kommer att vaka

över den dömdes sätt att fullgöra skadeståndsbetalningen, torde målsäganden

likväl icke böra ges rätt att själv föra talan om ändring av meddelade

föreskrifter, om han anser att den dömdes ekonomiska ställning borde medge

högre avbetalningar, eller angående åtgärd på grund av att den dömde

försummar att följa föreskrifterna. Det torde få ankomma på åklagare att

pröva, huruvida sådan talan skall väckas. Ansökan om ändring eller upphävande

av meddelade föreskrifter bör däremot kunna göras av den dömde.

För målsäganden står alltid öppet, oberoende av om han vinner gehör för

sin mening hos åklagaren eller ej, att söka tillvarataga sina intressen genom

exekutiva åtgärder.

Såsom beredningen föreslagit bör domstol i vissa fall utan yrkande kunna

ändra föreskrift, nämligen om det sker i samband med prövning av

talan om åtgärd på grund av misskötsamhet eller talan beträffande nytt

brott; bestämmelser härom har upptagits i 6 § och i 36 kap. 5 §.

6 §.

Gällande rätt. Enligt 12 § lagen om villkorlig dom äger domstol, om den

villkorligt dömde utan att därigenom göra sig skyldig till brott åsidosätter

något som till följd av den villkorliga domen åligger honom, efter omständigheterna

förordna om övervakning, meddela föreskrift enligt 8 § i lagen,

förordna om prövotidens förlängning, dock högst med två år, besluta att

varning skall tilldelas den dömde eller förklara det villkorliga anståndet

förverkat. Sådan åtgärd får, enligt 16 §, endast beslutas, om fråga därom

väckes före prövotidens slut. Efter prövotidens utgång må ej förordnas om

övervakning, föreskrift eller varning utan att prövotiden samtidigt förlänges.

Framställning om åtgärd enligt 12 § beträffande den, som ej står

under övervakning, göres av allmän åklagare eller av den dömde; domstolen

äger också självmant väcka sådan fråga.

Beredningen. Enligt beredningens förslag kan åtgärd vidtagas mot villkorligt

dömd — förutom när det befinnes, att han har begått annat brott — om

han av tredska eller vårdslöshet underlåter att iakttaga föreskrift om erläggande

av skadestånd. Den omständigheten huruvida böter, som har

s. 292 Kontrollera mot PDF

292 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ådömts med stöd av 3: 3 i förslaget, behörigen erlägges skall vara utan inverkan

på den villkorliga domen. I motsats till vad för närvarande gäller,

skall icke heller ådömande av förvandlingsstraff för böter kunna inverka

på den villkorliga domens bestånd.

Om den dömde underlåter att iakttaga skadeståndsföreskrift, skall domstolen

enligt 3: 6 i förslaget efter omständigheterna kunna besluta att varning

skall meddelas den dömde, förlänga prövotiden till tre år eller undanröja

den villkorliga domen och döma till annan påföljd, som kan följa å

brottet. Talan om sådan åtgärd skall föras av allmän åklagare och skall

väckas före prövotidens utgång.

Om den villkorliga domen undanröjes och domstolen i stället dömer till

böter eller fängelse för brottet, bör därvid, uttalar beredningen, hänsyn tagas

till böter som med stöd av 3:3 må ha ådömts jämte den villkorliga

domen.

Yttrandena. Stockholms rådhusrätt ifrågasätter, huruvida icke i fall, då

villkorlig dom har ådömts i förening med böter men den dömde sedermera

tredskas att betala böterna, möjlighet borde öppnas att, om så ansåges av

individualpreventiva skäl påkallat, utbyta påföljden i dess helhet — den

villkorliga domen och böterna — mot skyddstillsyn.

Departementschefen. Vad beredningen har föreslagit angående åtgärder

mot den dömde, då han underlåter att iakttaga vad som åligger honom, synes

i huvudsak ej ge anledning till erinran. Utöver de åtgärder, som skall

kunna ifragakomma enligt beredningens förslag, bör domstolen kunna meddela

föreskrift om skadeståndsbetalning, om så ej har skett tidigare, eller

andra tidigare meddelad föreskrift.

Frågan vilken inverkan bristande betalning av böter, som ådömes jämte

villkorlig dom, skall ha beträffande den villkorliga domens bestånd uppmärksammades

i samband med 1959 års ändringar i lagen om villkorlig

dom. Någon särskild bestämmelse om att det villkorliga anståndet skulle

kunna förklaras förverkat på grund av att den dömde icke betalar böterna

upptogs icke. Föredragande departementschefen uttalade, att man om böterna

förvandlades till fängelse finge enligt eljest gällande regler angående

inverkan av botesforvandling avgöra om anståndet borde förklaras förverkat.

Såsom beredningen föreslagit, torde en allmän bestämmelse om att

förvandling av böter kan föranleda, att villkorlig dom undanröjes, icke böra

upptagas. Anledning saknas att nu i övrigt frångå den ståndpunkt som år

1959 intogs till frågan om åtgärder mot den villkorligt dömde på grund av

"Ifailde-netalnmg aV bÖter’ S°m ådömts Jämte den villkorliga domen. Det

satt, på vilket verkställigheten av böter som ådömts med stöd av 2 8 genomföres

kommer således ej att inverka på den villkorliga domens bestånd.

Fnligt l a § lagen om villkorlig dom skall, om böter ådömes jämte villkorligt

anstånd med verkställighet av straff, beaktas att den sammanlagda

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 298

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

påföljden icke överskrider det för brottet stadgade högsta stiaffet. Med

den konstruktion den villkorliga domen har erhållit enligt departementsförslaget

behövs icke någon sådan regel. I de fall då den villkorliga domen

undanröjes, aktualiseras emellertid frågan vilken betydelse böterna skall

ha, när den nya påföljden skall bestämmas. Det är härvid att observera, att

verkställigheten av böterna icke i och för sig påverkas av att den villkorliga

domen undanröjes. En uttrycklig bestämmelse torde böra upptagas om att

domstolen vid bestämmande av den nya påföljden skall taga hänsyn till

böter, som har ådömts med stöd av 2 §. Har i stället disciplinstraff ådömts,

skall självfallet hänsyn också tagas därtill. Regeln får betydelse främst vid

påföljder, vilkas mått bestämmes av domstolen, såsom böter och fängelse,

och torde böra leda till att den nya påföljden icke bestämmes så högt att,

när de tidigare ådömda böterna medräknas, den sammanlagda påföljden,

beräknad enligt de i 26 kap. 2 § tredje stycket angivna grunderna, överskrider

det för brottet stadgade maximistraffet.

7 §•

Bestämmelser om hur det skall förfaras med den villkorliga domen, när

den dömde finnes ha begått annat brott, har meddelats i 36 kap. 1 och 5 §§

av departementsförslaget.

28 KAP.

Om skyddstillsyn

I förevarande kapitel, motsvarande 4 kap. i strafflagberedningens förslag,

behandlas skyddstillsyn, som jämte den i föregående kapitel behandlade påföljden

villkorlig dom ersätter den nuvarande villkorliga domen. Departementsförslaget

överensstämmer i stort sett med vad beredningen har föreslagit.

Vissa ändringar har dock skett, bl. a. beträffande domstolens möjligheter

att inverka på den närmare utformningen av ådömd skyddstillsyn och

beträffande övervakningsorganisationen, varjämte införts en bestämmelse

som i princip utesluter skyddstillsyn vid mycket allvarliga brott.

Kapitlet innehåller bestämmelser om förutsättningarna för ådömande

av skyddstillsyn (1 §), möjlighet att för samma brott jämte skyddstillsyn

ådöma böter (2 §), korttidsbehandling i anstalt i förening med skyddstillsyn

(3 §), prövotid (4 §), övervakning (5 och 6 §§), åtgärder vid misskötsamhet

av den dömde (8—10 §§) och tillfälligt omhändertagande av honom

(12 §). I fråga om övervakare för den dömde och den dömdes åligganden

under prövotiden hänvisas till de bestämmelser härom, som i 26 kap. har

meddelats beträffande villkorligt frigivna (7 §). Vidare hänvisas till vad

i 36 kap. är stadgat angående åtgärder, när den dömde har begått annat

brott (11 §).

s. 294 Kontrollera mot PDF

294 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

1 §''

Gatlande rätt. I gällande rätt motsvaras denna paragraf — vari förutsättningarna

för ådömande av skyddstillsyn anges — av bestämmelser i 1, 2,

3 och 26 §§ lagen om villkorlig dom. För dessa bestämmelser har redoejorts

vid 27 kap. 1 §. 8J

Beredningen. Den som dömes till skyddstillsyn skall under en prövotid

ställas under övervakning och bli föremål för positiva åtgärder, ägnade att

främja hans samhällsanpassning. Något krav på god prognos har icke uppställts

för att skyddstillsyn skall få ådömas. Även om prognosen för den

tilltalade är mindre god, bör skyddstillsyn kunna tillgripas, om denna påföljd,

med beaktande jämväl av allmänpreventionens krav, anses vara den

lämpligaste som står till buds.

Förutsättningarna för tillämpning av skyddstillsyn har i 4: 1 första stycket

av förslaget angivits så, att denna påföljd får ådömas, om det prövas

erforderligt och mera ingripande åtgärd ej finnes påkallad. Skyddstillsyn

skall enligt förslaget sålunda ej tillgripas, om en mindre ingripande åtgärd,

t. ex. böter eller villkorlig dom, kan antagas vara tillfyllest. Vid valet mellan

skyddstillsyn och överlämnande till nykterhetsvård eller psykiatrisk vård

böi beaktas, att skyddstillsyn innebär möjlighet att vid behov meddela ändrade

vårdföreskrifter och att i sista hand övergå till annan påföljd, som kan

lölja å brottet. Förutsättningen att skyddstillsyn skall prövas erforderlig innebär

vidare, att övervakning och andra ifrågasatta vårdåtgärder skall vara

individualpreventivt motiverade. De får sålunda ej anordnas enbart i syfte att

skärpa påföljden mot den tilltalade. Kravet att någon mera ingripande åtgärd

ej skall finnas påkallad innebär, att skyddstillsyn icke skall vara

mindre ägnad än någon allvarligare påföljd att främja den tilltalades anpassning

i samhället. Beredningen har ej ansett lämpligt att i lagtexten uppräkna

omständigheter av särskild vikt vid denna bedömning.

I fråga om beskaffenheten av det eller de brott, som den tilltalade har begått,

kräves för ådömande av skyddstillsyn att å brottet eller något av dem

kan följa fängelse. Någon motsvarighet till gällande rätts bestämmelse, att

villkorlig dom endast om synnerliga skäl föranleder därtill får användas,

om den tilltalade under de fem åren närmast före brottet har varit föremål

för visst kriminalrättsligt ingripande, har icke upptagits. Ej heller har beledningen

funnit behövligt eller lämpligt med någon till brottets svårhet

knuten maximigräns för användning av skyddstillsyn. Beredningen anser

det kunna överlämnas åt domstolen att i det särskilda fallet med beaktande

av alla föreliggande omständigheter, bland dem brottets svårliet, avgöra huruvida

skyddstillsyn är en lämplig påföljd eller om annan påföljd är att föredraga

av allmänpreventiva skäl.

I andra stycket av 4: 1 har beredningen upptagit det vid redogörelsen för

paföljdssystemet i fråga om unga lagöverträdare omnämnda stadgandet, enligt

vilket den som är under 18 år ej får dömas till skyddstillsyn med mind
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 295

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

re denna påföljd av särskilda skäl finnes lämpligare än vård enligt barnaLiksom

vid villkorlig dom har beredningen icke funnit skal foresla något

uttryckligt förbud mot att använda skyddstillsyn såsom påföljd för vissa

militära förseelser eller för tryckfrihetsbrott.

Yttrandena. Medan Advokatsamfundet uttryckligen förklarar, att det icke

har någon erinran mot de föreslagna allmänna förutsättningarna för ådomande

av skyddstillsyn, har åtskilliga remissorgan framfört önskemal om

att tillämpningsområdet för denna påföljd begränsas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge hyser betänkligheter mot att god prognos

hos den tilltalade icke har uppställts såsom förutsättning for adomande

av skyddstillsyn. ...

Justitiekanslersämbetet, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovratterna

för Västra Sverige och för Nedre Norrland, länsstyrelsen i Stockholms lan,

Stockholms och Göteborgs rådhusrätter samt Föreningarna Sveriges häradshövdingar

och Sveriges stadsfiskaler hemställer, att i lagtexten anges att

skyddstillsyn icke får brukas om hinder möter av allmänpreventiva hänsyn.

Hovrätten för Nedre Norrland anför härom, att oklarheten i fråga om beaktandet

av allmänpreventionens krav särskilt framträder vid jämförelse med

bestämmelserna om villkorlig dom, i vilka uttryckligen har angivits att sådan

dom ej får meddelas, om med hänsyn till brottets svårhet eller eljest

hinder däremot möter ur allmän synpunkt.

En begränsning av möjligheten att döma till skyddstillsyn med hänsyn till

brottets svårhet förordas av justitiekanslersämbetet, hovrätten för Västra

Sverige, länsstyrelsen i Stockholms län, rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg

(majoriteten) och Malmö, statsåklagaren i Göteborg samt Föreningarna

Sveriges stadsdomare och Sveriges stadsfiskaler. Dessa remissinstanser åberopar

för sin ståndpunkt samma skäl, som har föranlett dem att föreslå

motsvarande begränsning vid villkorlig dom.

Justitiekanslersämbetet ger uttryck åt tanken, att skyddstillsyn icke bör

förekomma i fråga om brott av krigsman, varå skulle följa disciplinstraff,

och ej heller vid tryckfrihetsbrott.

Remissorganens inställning beträffande möjligheten att använda skyddstillsyn

å lagöverträdare i åldern 15—17 år har redovisats i samband med

redogörelsen för påföljdssystemet i fråga om unga lagöverträdare.

Departementschefen. Skyddstillsyn är avsedd för brottslingar, som är i

behov av positiva åtgärder i form av stöd och hjälp jämte kontroll för att

deras anpassning i samhället skall främjas. Såvitt avser de förutsättningar,

som hänför sig till den tilltalades person, skall skyddstillsyn kunna tillämpas,

om möjligheterna att förhindra fortsatt brottslighet härigenom tår

anses större än om annan påföljd ådömes. Något krav på att den tilltalades

prognos skall vara gynnsam synes icke böra uppställas. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att mot den, som har dömts till skyddstillsyn, tvångs
-

s. 296 Kontrollera mot PDF

296 C

Kungi. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

åtgärder skall kunna vidtagas i större utsträckning än som nu är möjligt

mot den, som har erhållit villkorlig dom.

I forsta stycket av förevarande paragraf har förutsättningarna för tilllampmng

av skyddstillsyn angivits på i huvudsak samma sätt som i beredningens

förslag. Avfattningen har dock något jämkats för att tydligare ange

gransen mot villkorlig dom å ena sidan och frihetsberövande påföljder å

den andra.

Vid övervägande av om skyddstillsyn bör ådömas skall också beaktas,

uruvida denna påföljd är lämplig från allmänpreventiv synpunkt. Detta

ramgår redan av det allmänna stadgandet om val av påföljd i 1 kap. 7 §

av departementsförslaget. Även den i förevarande paragraf angivna förutsattmngen

för ådömande av skyddstillsyn, att mera ingripande påföljd ej

skall finnas påkallad, ger vid handen, att allmänpreventionens krav skall

uppmarksammas. Att i lagtexten ytterligare understryka detta torde icke

vara erforderligt. Liksom vid villkorlig dom har jag emellertid ansett mig

bora föreslå en bestämmelse, som anger att skyddstillsyn endast i undantagsfall

bör förekomma vid allvarligare brottslighet. Gränsen torde här kunna

dragas så, att utanför tillämpningsområdet för skyddstillsyn i princip

faller brott, för vilka minimum i straffskalan är fängelse i ett år eller däröver.

Bestämmelse härom har upptagits i tredje stycket av paragrafen.

Som jag anfört vid redogörelsen för påföljdssystemet i fråga om unga lagöverträdare

bör enligt min mening skyddstillsyn kunna tillämpas även å

lagöverträdare i åldern 15—17 år. I dessa fall bör emellertid i första hand

vård enligt barnavårdslagen komma i fråga. I andra stycket av förevarande

paragraf har därför — med endast en ringa jämkning i jämförelse med

beredningens förslag — stadgats, att den som är under 18 år ej får dömas

till skyddstillsyn, med mindre denna påföljd finnes lämpligare än vård enligt

barnavårdslagen.

I fråga om användande av skyddstillsyn vid brott av krigsmän eller trycktnhetsbrott

torde liknande synpunkter göra sig gällande som vid villkorlig

dom Detsamma gäller förhållandet mellan å ena sidan skyddstillsyn samt

a andra sidan suspension eller avsättning ävensom förverkande av egendom

eller annan särskild rättsverkan på grund av brott.

2 §•

Denna bestämmelse, som avser möjligheten att ådöma böter jämte skyddstillsyn,

har erhållit samma avfattning som motsvarande bestämmelse i 27

kap. 2 §.

3 §-

Gallande rätt. Villkorlig dom innebär i allmänhet att det ingripande som

den dömde blir föremål för, sker helt utom anstalt. I särskilda fall kan

dock kriminalvården i frihet kombineras med ett frihetsberövande. Genom

föreskrift i samband med villkorlig dom kan det nämligen åläggas den dömde

att underkasta sig behandling å sjukhus, allmän vårdanstalt för alkohol
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 297

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

missbrukare eller annan anstalt (8 § lagen om villkorlig dom) Det ar därvid

i princip fråga om ett frivilligt ingående å anstalten men foresknftens

iakttagande utgör ett villkor för det meddelade anstandet med ådomande

av straff eller med verkställighet av ådömt straff. Enligt gallande bestämmelser

får villkorlig dom ej meddelas, om den tilltalade tillika domes ovi - korligt till frihetsstraff. Har villkorlig dom meddelats, kan emellertid vid en

senare laeföring för annat brott dömas till ovillkorligt frihetsstraff utan

jCllul t taciui ------- .

att det villkorliga anståndet förklaras förverkat (13 § 1 mom. lagen om

villkorlig dom).

Beredningen. I 4: 3 av beredningens förslag nar upptagus ^TT’

,m ger domstol möjlighet att förordna att i skyddstillsyn skall ingå beindling

under två månader i tillsynsanstalt. Forslaget ar främst motivera

, strävandena att åstadkomma lämpliga påföljder for lagöverträdare i ål,

rn 18—21 år. Vissa allmänna synpunkter, som beredningen har anfört

dern 18—21 är. Vissa allmänna —----- o .. 1

beträffande tillsvnsanstalterna, har redovisats i samband med redogörelsen

dan behandling kan alltså tillgripas av såväl individualpreventiva som allmänpreventiva

skäl, och de fall som åsyftas är till väsentlig del sådana, som

för närvarande faller utanför den villkorliga domens anvandnmgsomrade.

Avsikten med förslaget i denna del är främst att vidga användningen av

skyddstillsyn och låta denna reaktionsform i vissa fall ersatta påföljder,

som skulle medföra frihetsförlust under längre tid. Även om detta frihetsberövande

inom ramen för skyddstillsyn har föreslagits närmast med tanke

på unga lagöverträdare, har beredningen likväl icke funnit skäl att begränsa

tillämpligheten till detta klientel. Förordnande om behandling i tillsynsanstalt

skall emellertid — såsom tidigare omtalats — icke få meddelas

beträffande den, som är under 18 år, och ej heller beträffande den, som har

begått brottet under inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet.

Tiden för anstaltsbehandlingen skall vara två månader. Det har icke ansetts

lämpligt att föreslå en skala, inom vilken tiden skulle bestämmas av

rätten. Beredningen har emellertid tänkt sig att verkställighetsreglerna skall

utformas så, att den som har intagits i tillsynsanstalt skall kunna permitteras

från anstalten före tvåmånaderstidens utgång, om det prövas vara till

gagn för den fortsatta vården utom anstalt. I fråga om verkställigheten skall

vidare enligt den av beredningen föreslagna lagen om behandling i skyddsvårdsanstalt

gälla bl. a., att i tillsynsanstalt endast får vårdas den, som

enligt rättens förordnande skall intagas i sådan anstalt, att intagen skall

vårdas i öppen eller sluten anstalt med hänsyn till vad som finnes lämpligast

för hans behandling, att behandlingen skall vara inriktad på att främja

den intagnes fortsatta vård utom anstalt samt att samråd i lämplig utsträckning

bör ske med den tillsynsnämnd, som skall ha hand om vården

i frihet.

10* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298 C Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Enligt 4: 16 i förslaget kan domstolen besluta, att förordnande om behandling

i tillsynsanstalt skall gå i verkställighet utan hinder av att förordnandet

ej har vunnit laga kraft.

Yttrandena. Vissa allmänna synpunkter, som vid remissbehandlingen har

framförts rörande förslaget i ifrågavarande del, har redovisats i anslutning

till den tidigare lämnade redogörelsen i fråga om påföljdssystemet för unga

lagöverträdare. Härutöver har beträffande den närmare utformningen av

förevarande stadgande anförts i huvudsak följande.

Statsåklagaren i Göteborg ifrågasätter, om icke en övre åldersgräns, förslagsvis

25 år, borde fastställas för förordnande om behandling i tillsynsanstalt.

Beträffande äldre personer har en intagning i tillsynsanstalt måhända

icke önskvärda verkningar, och åtgärden kan framstå såsom motiverad

mera av vedergällningsskäl än av individualpreventiva hänsyn.

Medan länsstyrelsen i Örebro lån och statsåklagaren i Göteborg uttryckligen

förklarar, att de ansluter sig till förslagets ståndpunkt att domstolen ej

skall ha att i varje särskilt fall ange tiden för anstaltsbehandlingen inom en

viss skala, har flera andra remissorgan förordat, att tiden för anstaltsvistelsen

skall kunna varieras från fall till fall. Fångvårdsstyrelsen finner det

synnerligen angeläget, att den intagne skall kunna lämna anstalten, som

permittent eller utskriven, så snart hans förhållanden ordnats. Tiden för

behandling i tillsynsanstalt bör därför i lagen bestämmas till högst två månader.

Svenska barnpsykiatriska föreningen anser, att anstaltstiden bör

kunna anpassas efter behovet i det individuella fallet under utredningens

gång; endast en maximitid bör fastställas. Föreningen Sveriges stadsdomare

föreslår, att tiden i lag bör anges till högst två månader, varigenom domstolen

erhåller möjlighet att bestämma även en kortare tid.

Justitiekansler sämbetet anser, att tiden skall kunna bestämmas inom en

tidrymd av 1—3 månader. Någon verklig olägenhet av att en sådan regel lätt

kan leda till en straffmätning torde enligt ämbetet icke uppkomma. Snarare

kan det tänkas vara till fördel, om i domen i någon mån skulle komma till

uttryck, i vilken grad samhället ogillade brottet. Hovrätten för Nedre Norrland

framhåller, att skyddstillsyn^ allmänpreventiva effekt avsevärt skulle

förhöjas, om domstolen fick möjlighet att bestämma anstaltstidens längd

inom en skala av lägst en månad och högst fem eller sex månader. Även

Föreningen Sveriges häradshövdingar uttalar sig för en sådan lösning.

Göta hovrätt, som avstyrker förslaget om inrättande av tillsynsanstalter

och i stället anser att fängelsestraffet bör reformeras, finner det i och för

sig vara en fördel, att förordnande om behandling i tillsynsanstalt skall

kunna verkställas omedelbart. Enligt hovrättens mening möter emellertid

icke hinder mot att meddela en sådan bestämmelse även i fråga om fängelse.

Advokatsamfundet avstyrker däremot på det bestämdaste förslaget, att

rätten skulle få befogenhet att besluta om omedelbar verkställighet av förordnande

om behandling i tillsynsanstalt. I sak skulle detta icke betyda annat

an att ett fängelsestraff skulle verkställas, ehuru domen överklagats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 299

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Att beredningen har ansett sig kunna föreslå något sådant utgör enligt

Advokatsamfundets mening ett exempel på hur ett överdrivet hansyns agande

till de preventiva synpunkterna kan leda till åsidosättande av

mentära humanitets- och rättssäkerhetskrav.

Departementschefen. Jag har redan i samband med redogörelsen för det

föreslagna påföljdssystemet i fråga om unga lagöverträdare redovisat ram

principiella ståndpunkt till förslaget om behandling i tillsynsanstalt. J *

har därvid förklarat, att jag delar uppfattningen att skyddstillsyn ska

kunna kombineras med en kort tids behandling i anstalt. Däremot har jag

icke funnit det nödvändigt att för denna anstaltsbehandlmg inrattas en ny

typ av fångvårdsanstalter. Några speciella behandlingsmetoder har bered

ningen icke föreslagit för ifrågavarande korttidsbehandling. Innan narmare

erfarenheter i detta avseende har vunnits, torde man icke bora binda sig

för någon viss utformning av de anstalter, där behandlingen sker. Vid sådant

förhållande torde det vara lämpligast att åtminstone tills vidare icke ge

dessa anstalter något särskilt namn. Beteckningen tillsynsanstalt har darfor

icke upptagits i departementsförslaget.

Anstaltsbehandling av förevarande slag i samband med skyddstillsyn

ifrågakommer för ungdomar över 18 år men icke för dem, som ar yngre.

Även om denna kombination av behandling i och utom anstalt främst ar

motiverad av önskemålen att åstadkomma lämpliga reaktionsformer nar

det gäller unga lagövertädare, har jag i likhet med beredningen icke funnit

mig böra föreslå någon högsta åldersgräns. Däremot bör, liksom enligt

beredningens förslag, stadgas förbud mot förordnande enligt forevarande

paragraf i fråga om den, som har begått brott under inflytande av viss

själslig abnormitet. Bestämmelse härom har upptagits i 35 kap. 2 §.

De förutsättningar, som beredningen i övrigt har angivit för tillämpning

av stadgandet, synes kunna godtagas. I lagtexten framhäves i första hand

de individualpreventiva hänsynen. Förordnande om anstaltsbehandling skall

emellertid kunna meddelas även när en skärpning av påföljden finnes påkallad

av allmänpreventiva skäl. Jag vill dock understryka, att anstaltsbehandlingens

syfte är att göra skyddstillsyn till en effektivare påföljd an den

annars skulle vara, och skyddstillsyn som sådan får icke tillgripas i andra

fall än då det är individualpreventivt motiverat. För de fall, där ett bestämt

samhällsingripande över huvud är påkallat främst av hänsyn till allmän

laglydnad, bör i regel fängelse väljas framför skyddstillsyn i förening

med korttidsbehandling i anstalt. I nu åsyftade fall innebär också det i 26

kap. 4 § andra stycket med avseende å lagöverträdare i åldern 18—20 år

givna stadgandet en presumtion för att fängelse skall ådömas. Jag vill i

detta sammanhang erinra om att, när någon skall dömas till påföljd för

flera brott, enligt 1 kap. 6 § kan dömas till fängelse jämte skyddstillsyn, om

det för visst brott är angeläget att beakta de allmänpreventiva synpunk
terna.

., ... . .

Flera remissorgan har riktat anmärkning mot att tiden for anstaltsvis
-

s. 300 Kontrollera mot PDF

300 C Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

teisen för samtliga fall har fastlåsts till två månader. Det är emellertid att

observera, att det endast skenbart är fråga om en bestämd tvåmånaderstid.

Beredningen har nämligen förutsatt, att den intagne genom beslut av den

verkställande myndigheten, om förhållandena motiverar det, skall kunna

lämna anstalten tidigare. Även enligt min mening är det angeläget, att möjlighet

finnes att i viss mån anpassa längden av anstaltsvistelsen efter förhållandena

i varje särskilt fall. Bestämningen av tiden torde emellertid

icke böra göras av domstolen. Behandlingen i anstalt skall vara inledningen

till den egentliga påföljden, skyddstillsynen, och bör med hänsyn därtill

pågå under endast kort tid. De små variationer av anstaltstidens längd, som

det här kan bli fråga om, synes knappast, såsom i några remissyttranden

förutsatts, kunna få någon betydelse från allmänpreventiv synpunkt. I departementsförslaget

har därför angivits, att tiden för behandlingen i anstalt

är två månader. Denna tid är att anse såsom en maximitid. Såsom beredningen

föreslagit bör den intagne kunna permitteras dessförinnan. Regler

härom torde få meddelas i verkställighetslagen.

Till de allmänna synpunkter beredningen har anfört angående behandlingens

utformning kan jag i huvudsak ansluta mig. Ett väsentligt drag i

detta omhändertagande skall vara, att de intagna i möjligaste mån hålles

avskilda från andra kategorier dömda. Beskaffenheten av det klientel man

här kommer att ha att göra med torde föranleda, att behandlingen i regel

sker på öppna anstalter. Jag har redan anfört, att jag nu icke är beredd att

föreslå att särskilda anstalter för detta ändamål uppföres. Vid den pågående

utbyggnaden av fångvårdens anstaltsresurser torde emellertid även

böra uppmärksammas behovet av att platser, som är lämpliga för omhändertagande

av de intagna som här avses, står till förfogande. Fångvårdens

byggnadskommitté har därför fått i uppdrag att utarbeta förslag rörande

frågan hur en anstalt för detta klientel lämpligen bör utformas i avseende

å platsantal, utrustning med personal m. m. Sedan kommittén numera avgivit

förslag härom, kommer detta att bli föremål för remissbehandling.

Behandlingens syfte är att medverka till att bryta lagöverträdarens brottsliga

aktivitet och också att ge honom en tankeställare, och behandlingen

skall härigenom framför allt utgöra en förberedelse för den mera långvariga

vården i frihet. En väsentlig uppgift för behandlingsorganen är att under

anstaltstiden så långt det är möjligt planlägga denna vård.

När det gäller att ange den lagstiftningsmässiga ramen för den behandling

det här är fråga om synes en lämplig utväg vara att låta verkställighetslagens

regler om fängelse i princip vara tillämpliga på omhändertagandet.

Detta innebär för det första, att lagens allmänna bestämmelser om de intagnas

behandling kommer att gälla. Vidare skall reglerna om de intagnas fördelning

på öppen och sluten anstalt iakttagas. Även bestämmelserna om vistelse

i enrum eller gemensamhet samt angående skyldigheten att arbeta

blir tillämpliga. Särskilda bestämmelser bör emellertid som jag redan har

anfört meddelas om möjligheten att bevilja permission, liksom det bör klargöras

att de intagna om möjligt bör hållas avskilda från andra klientel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 301

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

grupper. Den på detta sätt angivna ramen för behandlingen är så pass vid,

att den ger utrymme för att anpassa verkställigheten efter de erfarenheter

som efter hand vinnes. , ____

Beredningen har föreslagit, att domstolen skall kunna forordna om omedelbar

verkställighet av anstaltsbehandling enligt forevarande paragraf. N

det gäller vuxna lagöverträdare kan jag icke biträda forslage . arem

synes avgörande hinder icke böra möta mot att domstolen — liksom vidi ungdomsfängelse

— får möjlighet att förordna om omedelbar verkställighet

beträffande den, som är under 23 år. Bestämmelse härom har upptagits i

andra stycket av paragrafen. Har verkställigheten paborjats, kan högre

rätt taga hänsyn därtill om vid prövning av fullföljd talan annan pafoljd

än skyddstillsyn ådömes, se 35 kap. 5 §. Vilken inverkan förordnande om

omedelbar verkställighet får i fråga om prövotiden regleras i 4 §.

Förordnande om behandling i anstalt, som avses i forevarande paragraf,

kan jämlikt 28 kap. 10 § och 36 kap. 6 § meddelas även under provotidens

gång. Bestämmelse angående omedelbar verkställighet i sådant fall

har upptagits i 38 kap. 9 §.

4 §.

Gällande rätt. För innehållet i gällande rätts bestämmelser om prövotid,

5, 12 och 14 §§ lagen om villkorlig dom, har redogjorts vid 27 kap. 3 § i

departementsförslaget.

Beredningen. Enligt 4: 5 i beredningens förslag skall skyddstillsyn fortgå

under en prövotid av tre år. Denna räknas från dagen för domen eller, om

rätten så förordnar, från den dag domen vinner laga kraft mot den domde.

Det är, framhåller beredningen, ett självklart önskemål att erforderliga åtgärder

mot den, som har begått brott, insättes så snart som möjligt efter

domen. I erkända fall bör övervakningen kunna börja omedelbart och erforderliga

föreskrifter meddelas utan avvaktan på att domen vinner laga

kraft mot den dömde. Om den dömde har bestritt åtalet eller det eljest

finnes anledning antaga att han kommer att föra talan mot domen, bor rätten

däremot i regel förordna att prövotiden ej skall börja löpa omedelbart.

Med den utformning beredningen givit reglerna om prövotid har någon

motsvarighet till bestämmelsen om nöjdförklaring i 24 § lagen om villkorlig

dom icke ansetts behövlig. Nöjdförklaring skall emellertid, enligt 2. 12 i föislaget

till lag om behandling i skyddsvårdsanstalt, kunna avges i fråga

om förordnande om behandling i tillsynsanstalt.

Prövotiden skall kunna förlängas, om den dömde missköter sig eller finnes

ha begått annat brott; bestämmelser härom har upptagits i 4: 13 och 14

samt 11:5 av beredningens förslag.

Yttrandena. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter, huruvida icke behov

av en generell möjlighet att avge nöjdförklaring kvarstår, även om

skyddstillsynen utformas i enlighet med förslaget. Enligt hovrättens erfa
-

s. 302 Kontrollera mot PDF

302 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

renhet avges nöjdförklaring för närvarande ofta, då villkorlig dom meddelas

i mål, där den tilltalade har bestritt ansvar. Beredningens förslag kan

leda till att prövotiden i ett ej obetydligt antal fall icke börjar löpa förrän

flera veckor efter det dom har meddelats.

Advokatsamfundet finner det principiellt felaktigt att låta prövotiden börja

löpa, innan domen har vunnit laga kraft. Den dömde kan ju klaga därför

att han gör gällande, att han icke har begått den åtalade gärningen

eher att densamma har blivit straffrättsligt felbedömd. Han kan också klaga

därför att han hoppas få påföljden ändrad till villkorlig dom eller till böter.

Samfundet anser, att den nu gällande regeln bör bibehållas. Att detta måste

leda till att även regler om nöjdförklaring bibehålies, anser samfundet icke

innebära någon olägenhet. Det anförda torde stå i god överensstämmelse

med principen, att skyddstillsynen skall bygga på den dömdes frivilliga

medverkan.

Departementschefen. Tiden för skyddstillsyn — prövotiden — torde i enlighet

med beredningens förslag böra bestämmas till tre år. Prövotiden skall

emellertid kunna förlängas, om den dömde finnes ha begått annat brott

eller om han eljest visar bristande skötsamhet. Bestämmelser härom har i

departementsförslaget upptagits i 8 och 10 §§ av förevarande kapitel samt

i 36 kap. 6 §.

Liksom vid villkorlig dom bör prövotiden vid skyddstillsyn icke börja löpa

forran domen har vunnit laga kraft mot den dömde. Dessförinnan bör han

icke vara skyldig att, vid äventyr att åtgärder vidtages mot honom, ställa

sig till efterrättelse de allmänna skötsamhetsreglerna eller särskilda föreskrifter

angående hans livsföring. Möjlighet bör emellertid finnas för den

domde att avge nöjdförklaring, med verkan att prövotiden omedelbart

börjar lopa; bestämmelse härom har upptagits i 38 kap. 1 § av departementsförslaget.

Meddelas förordnande enligt 3 § om behandling i anstalt, bör den dömde,

vare sig förordnandet har meddelats i domen å skyddstillsyn eller med

stöd av 10 § genom särskilt beslut under prövotiden, kunna avge nöjdförlarmg,

med påföljd att förordnandet omedelbart kan börja verkställas.

1 det förra fallet bör nöjdförklaringen avse hela den ådömda påföljden och

ske i enlighet med reglerna i 38 kap. 1 §. För det senare fallet torde bestämmelser

om nöjdförklaring böra meddelas i verkställighetslagen, där liksom

nu sådana bestämmelser kommer att ges även beträffande dom å fängelse,

ungdomsfängelse eller internering.

Om ratten med stöd av 3 § andra stycket har beslutat att förordnande om

anstaltsbehandling skall gå i verkställighet utan hinder av att domen å

skyddstillsyn icke har vunnit laga kraft, bör även Övriga bestämmelser röiande

skyddstillsyn genast vinna tillämpning. Stadgande om att prövotiden

i sådant fall skall raknas från dagen för domen har därför upptagits i tredje

stycket av förevarande paragraf. J

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 303

Kiingl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

5 och 6 §§.

Utformningen av dessa paragrafer, som i beredningens förslag motsvaras

av 4: 4 och 7, ansluter sig nära till den föreslagna avfattningen av 11 § andra

stycket och 12 § i 26 kap.

7 §•

Beredningen. I beredningens förslag meddelas med avseende å skyddstillsyn

bestämmelser om övervakare och den dömdes åligganden i 4 kap.

6 och 8—11 §§. För innehållet i dessa paragrafer och däröver avgivna remissyttranden

har redogjorts vid 26 kap. 13—18 §§.

Departementschefen. I departementsförslaget meddelas uttömmande lagbestämmelser

om kriminalvård i frihet i kapitlet om fängelse, där bestämmelserna

avser dem som villkorligt frigivits. I kapitlen om skyddstillsyn,

ungdomsfängelse och internering hänvisas i viss utsträckning till dessa bestämmelser.

Sålunda anges i förevarande paragraf, att vad som stadgas i

26 kap. 13—18 §§ skall äga motsvarande tillämpning beträffande den som

dömes till skyddstillsyn. Av hänvisningen till 26 kap. 13 och 17 §§ framgår,

att den domstol som dömer till skyddstillsyn skall förordna övervakare

och meddela erforderliga föreskrifter, när så lämpligen kan ske. Det torde

kunna förväntas att övervakare i allmänhet förordnas redan i domen. Den

grundliga personundersökning, som förutsättes skola ha föregått dom å

skyddstillsyn, torde också ge domstolen god vägledning beträffande behovet

av särskilda föreskrifter. Ibland kan det dock vara svårt för domstolen att

vid tiden för domen närmare utforma sådana föreskrifter. Det får då ankomma

på övervakningsnämnden att besluta i detta avseende.

Vid redogörelsen för departementsförslagets innehåll i fråga om möjligheten

att meddela särskilda föreskrifter för villkorligt frigivna och villkorligt

dömda har jag understrukit angelägenheten av att den, som orsakar

skada genom brott, förmås att i den utsträckning det är möjligt ersätta

skadan. Det torde finnas anledning att särskilt framhålla denna synpunkt

vid skyddstillsyn.

Beredningen har uttalat, att den genom 8 § i lagen om villkorlig dom

tillskapade möjligheten att meddela föreskrifter om tid och sätt för fullgörande

av skadeståndsskyldighet icke på långt när torde ha tillämpats i

den utsträckning, som har varit möjlig och lämplig. Senare gjorda undersökningar

synes bekräfta detta uttalande. Utredningen för förberedande

översyn av utsökningslagen har sålunda från skyddskonsulenterna införskaffat

vissa uppgifter i avsikt att belysa den omfattning, i vilken de villkorligt

dömda fullgör sin skyldighet att ersätta skada. Uppgifterna omfattar

villkorligt dömda, som den 1 december 1959 stod under övervakning och

vilkas prövotid då varat minst ett år. Av det insamlade materialet framgår,

att i samband med meddelande av villkorlig dom skadestånd har utdömts

i 50 procent av fallen. Föreskrifter om tid och sätt för betalningen har

s. 304 Kontrollera mot PDF

304 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

meddelats endast i 12 procent av de fall, där skadestånd utdömts. Variationerna

härvidlag är emellertid stora mellan de olika skyddskonsulentdistrikten;

det lägsta procenttalet är 4 och det högsta 29. Det visar sig, att

skadeståndet helt eller delvis har erlagts i 62 procent av de fall i vilka

föreskrifter i angivna hänseenden har meddelats. Motsvarande procenttal

för övriga fall är 32.

Några alltför vittgående slutsatser kan väl icke dragas av dessa siffror.

De stora variationerna i tillämpningen av särskilda föreskrifter rörande

skadeståndsbetalning synes dock ge vid handen, att på åtskilliga håll möjlighet

borde finnas att genom flitigare utnyttjande av sådana föreskrifter

nå ett bättre betalningsresultat än nu.

Om jag sålunda vill förorda, att skadeståndsföreskrifter meddelas i större

utsträckning än hittills har skett, vill jag dock samtidigt understryka angelägenheten

av att den dömde icke ålägges så stora avbetalningar å skadeståndet,

att hans förmåga och vilja till återanpassning försvagas. Med hänsyn

till de mycket skiftande förhållanden, som kan råda i detta avseende, torde

icke i lagen böra utsägas, att skadeståndsföreskrift regelmässigt skall meddelas.

Det får ankomma på domstolarna och övervakningsnämnderna att

med beaktande av omständigheterna i de särskilda fallen bestämma om och

1 vilken omfattning föreskrifter om tid och sätt för skadeståndsbetalning

skall ges. De föreslagna bestämmelsernas innebörd är, att sådana föres

n ter skall meddelas i alla de fall, där det finnes lämpligen kunna ske.

8—10 §§.

Gallande rätt. För innehållet i de bestämmelser i lagen om villkorlig dom.

som narmast svarar mot förevarande paragrafer, har redogjorts vid 27 kap.

Beredningen. I beredningens förslag har bestämmelser om åtgärder mot

den dömde vid misskötsamhet upptagits i 4: 13 och 14. Vissa synpunkter,

som beredningen anfört härom, har återgivits vid 26 kap. 19—22 §§. Innebörden

av bestämmelserna är, att det i första hand är tillsynsnämnden, som

har att taga ställning till frågan om åtgärd skall vidtagas mot den dömde.

Nämnden kan besluta att varning skall meddelas den dömde, förlänga

provotiden till fem år eller förelägga honom vid vite att iakttaga viss meddelad

föreskrift. Anser nämnden, att sådan åtgärd icke är tillräcklig, får

nämnden hos allmän åklagare begära, att talan skall anställas om undanröjande

av skyddstillsyn^!. Sådan talan skall väckas före prövotidens utgång.

Finner rätten, att den dömde har brutit mot sina åligganden, och

kan det antagas att han icke skall låta sig rätta genom sådan åtgärd,’ som

nämnden har kunnat vidtaga, kan skyddstillsynen undanröjas. 6m rätten

anser, att tillräckliga skäl ej föreligger att undanröja skyddstillsynen, kan

den besluta varning, förlänga provotiden eller förelägga vite; även förordnande

om behandling i tillsynsanstalt kan meddelas av rätten i detta fall.

Vite, som har förelagts av tillsynsnämnd eller domstol, kan enligt för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 305

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

slaget utdömas på talan, som allmän åklagare för efter framställning av

vederbörande tillsynsnämnd.

Yttrandena. Utöver vad som har redovisats i anslutning till 26 kap. 19—

22 §§ har frågan om åtgärder, när den dömde åsidosätter sina åligganden,

vid remissbehandlingen ytterligare något berörts såvitt angår skyddstillsyn.

Länsstyrelsen i Södermanlands län och Föreningen Sveriges landsfogdar

förordar, att allmän åklagare på eget initiativ skall kunna vacka talan om

undanröjande av skyddstillsyn. För en begränsning av åklagarmyndighetens

befogenheter uttalar sig Svenska skyddsförbundet, som anser att aklagaren

icke bör ha någon självständig prövningsrätt i de fall, då tillsynsnämnd

har gjort framställning om undanröjande av skyddstillsyn.

Hovrätten för Nedre Norrland och Föreningen Sveriges häradshövdingar

föreslår, att bestämmelsen om undanröjande av skyddstillsyn ges sådan

lydelse att därav uttryckligen framgår att, därest fängelse ådömes, vid bestämmandet

av tiden härför skälig hänsyn skall tagas till det ingripande

mot den dömde, som skyddstillsynen har inneburit, samt att därvid får

ådömas fängelse på kortare tid än för gärningen är stadgat.

Fångvårdsstyrelsen ställer sig tveksam till förslaget, att intagning i tillsynsanstalt

skall kunna ske även under prövotidens gång. Denna möjlighet

skulle innebära, att tillsynsanstalterna finge en annan karaktär, som kunde

medföra risker för det positivt inriktade arbetet. De med förslaget åsyftade

fördelarna bör i allt väsentligt kunna nås genom det föreslagna tillfälliga

omhändertagandet (4: 12 i beredningens förslag). Stockholms nämndemannaförening

uttalar däremot, att det i vissa fall kan visa sig ändamålsenligt

att låta intagning i tillsynsanstalt åtfölja en bristfällig efterlevnad av meddelade

föreskrifter.

Departementschefen. I fråga om åtgärder, när den som har dömts till

skyddstillsyn icke iakttager vad som åligger honom, gör sig i huvudsak

samma synpunkter gällande som i motsvarande fall vid villkorlig frigivning.

Bestämmelserna i förevarande paragrafer har därför i princip utformats

på samma sätt som bestämmelserna i 26 kap. 19—21 §§. I förhållande till

beredningens förslag innebär detta, förutom vissa redaktionella jämkningar,

att motsvarighet till det av beredningen föreslagna andra stycket i 4: 13

angående förlängning av prövotid för genomförande av viss behandling icke

har upptagits i dcpartementsförslaget och att domstol, om den icke finner

tillräckliga skäl att bifalla talan om undanröjande av ådömd skyddstillsyn,

får möjlighet att meddela föreskrifter rörande vad den dömde i fortsättningen

har att iakttaga under prövotiden. I enlighet med beredningens förslag

bör domstolen i sistnämnda fall även — om den dömde är över 18 år

— kunna förordna om sådan anstaltsbehandling, som avses i 3 § av kapitlet.

Förordnande härom torde dock, såsom också beredningen har framhållit,

i regel icke böra förekomma i andra fall än där den dömde tidigare icke

varit intagen i fångvårdsanstalt.

s. 306 Kontrollera mot PDF

306 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Som några remissmyndigheter har föreslagit, torde i lagtexten böra uttryckligen

anges att, om skyddstillsynen undanröjes och annan påföljd alltså

skall bestämmas, skälig hänsyn därvid skall tagas till vad den dömde har

undergått till följd av domen å skyddstillsyn; även böter, som har ådömts

med stöd av 2 § i kapitlet, åsyftas därvid. Liknande bestämmelse har i 27

kap. 6 § av departementsförslaget meddelats beträffande villkorlig dom.

Med hänsyn särskilt till att i skyddstillsynen kan ha ingått behandling i anstalt

eller den dömde ha varit underkastad annan långtgående inskränkning

i sin handlingsfrihet, torde domstolen böra ha möjlighet att, om fängelse

ådömes, underskrida straffskalans minimum.

11 §•

Bestämmelser om åtgärder, när domstol finner att den som dömts till

skyddstillsyn, har begått annat brott, finnes i 36 kap. 1 och 6 §§ av departementsförslaget.

12 §.

Departementschefen. Denna paragraf, som motsvarar 4: 12 i beredningens

förslag och 14 a § i lagen om villkorlig dom, överensstämmer med 26 kap.

23 § i departementsförslaget. I jämförelse med den nuvarande bestämmelsen

i nämnda lag har tillämpningsområdet för sådant tillfälligt omhändertagande,

varom nu är fråga, något vidgats. Enligt 14 a § lagen om villkorlig

dom kan omhändertagande ej beslutas beträffande den, som är under

18 år. Någon sådan begränsning har icke stadgats i förevarande paragraf.

Skyddstillsyn skall enligt departementsförslaget icke tillämpas beträffande

15—17-åringar annat än om denna påföljd finnes lämpligare än vård enligt

barnavårdslagen. Genom den nya barnavårdslagen har möjlighet öppnats

för barnavårdsnämnd att begära polismyndighets medverkan för omhändertagande

under kort tid även av den, som är under 18 år. Med hänsyn

härtill synes betänkligheter knappast böra möta mot att den ifrågavarande

begränsningen i lagen om villkorlig dom icke får någon motsvarighet betiäffande

dem, som döms till skyddstillsyn. Jag förutsätter härvid, att i de

sällsynta fall beslut om omhändertagande kommer att avse någon till skyddstillsyn

dömd, som är under 18 år, föreliggande möjligheter att placera den

unge i barnavårdsanstalt tillvaratages och att kvarhållande i polisarrest utöver

någon eller några dagar skall behöva förekomma endast undantagsvis.

Av skäl som jag har anfört vid 26 kap. 23 § bör beslut om omhändertagande

kunna meddelas av såväl domstol som övervakningsnämnd.

29 KAP.

Om ungdomsfängelse

Ungdomsfängelse motsvarar den i 5 kap. av beredningens förslag behandlade

påföljden skyddsfostran. Departementsförslaget innebär icke en så långt

gående reformering av det nuvarande ungdomsfängelset, som beredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 307

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

bär föreslagit. Den nya påföljden ungdomsfängelse ar avsedd främst för

brottslingar i åldern 18—20 år, som är i behov av eu längre tids anstaltsvård

men skall i viss utsträckning kunna användas aven a lagöverträdare

i angränsande åldersgrupper. Ungdomsfängelse skall icke kunna tillampas

av enbart allmänpreventiva skäl, utan sådan fostran och utbildning som

avses med ungdomsfängelse skall erfordras. För behandlingen skall galla i

huvudsak samma principer som för närvarande. Den nuvarande minimitiden

för anstaltsvården, ett år, bibehålies men skall aven i fortsättningen

kunna underskridas, när särskilda skäl är därtill. Vården utom anstalt ingår

såsom en del av själva påföljden. . .

Bestämmelser om anstaltsvårdens närmare utformning har icke ansetts

böra upptagas i brottsbalken; liksom när det gäller Övriga frihetsberövande

påföljder bör bestämmelser i detta ämne meddelas i verkställighetslagen.

I kapitlet saknas således motsvarighet till 5 kap. 3 § forsta stycket och

6_8 §§ i beredningens förslag. Beträffande vården utom anstalt ska i

princip gälla samma regler som i fråga om dem, som har villkorligt frigivits

från fängelse.

Kapitlet innehåller bestämmelser om förutsättningarna för ådomande av

ungdomsfängelse (1 §), tid för vården i och utom anstalt (2 4 §§), för
farandet

vid beslut om behandlingens fortsättande utom anstalt (5 §), vård

utom anstalt (6 och 7 §§), åtgärder om den som vårdas utom anstalt icke

iakttager vad som åligger honom (8—11 §§) samt om upphörande av ungdomsfängelse

(12 §).

1 §‘

Gällande rätt. Till ungdomsfängelse kan enligt 1 § lagen om ungdomsfängelse

dömas den, som har begått brott innan han fyllt 21 år och som

vid domens meddelande fyllt 18 år. Brottet eller, om flera brott har förövats,

något av dem skall vara belagt med fängelse eller straffarbete; kan å något

av brotten lägst följa straffarbete i fyra år eller däröver, får ungdomsfängelse

dock ej användas. Under nu angivna förutsättningar skall ungdomsfängelse

ådömas, om brottets beskaffenhet samt den brottsliges personliga

utveckling, vandel och levnadsomständigheter i övrigt ger skälig

anledning antaga, att han är i behov av och mottaglig för sådan fostran och

utbildning som avses med ungdomsfängelse, samt med hänsyn till sålunda

och eljest föreliggande förhållanden ungdomsfängelse finnes lämpligare än

annat straff.

Enligt 5 § ungdomsfängelselagen går beslut om ungdomsfängelse i verkställighet

utan hinder av att det ej äger laga kraft, om icke domstolen förordnar

annorlunda.

Beredningen. Den av beredningen föreslagna påföljden skyddsfostran är

avsedd att vara den normala reaktionen mot unga lagöverträdare över 18

år, när längre tids anstaltsvård är påkallad. Skyddsfostran får enligt 5: 1 i

förslaget ådömas, om den tilltalade vid domen har fyllt 18 men ej 21 år

och vård i anstalt prövas erforderlig. Som förutsättning skall vidare gälla,

s. 308 Kontrollera mot PDF

308 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

att å brottet eller, när flera brott har förövats, å något av dem kan följa

fängelse. Någon begränsning av användningsområdet med hänsyn till de

allvarligaste brotten har icke föreslagits. I uttrycket »prövas erforderlig»

rymmes enligt beredningen både individualpreventiva och allmänpreventiva

hänsyn.

Skyddsfostran skall kunna ådömas jämväl den som har fyllt 21 men

ej 23 år, om särskilda skäl är därtill, och även den som är under 18 år,

om med hansyn till hans tidiga utveckling och personliga förhållanden i

övrigt slcyddsfostran finnes uppenbart lämpligare än annan åtgärd.

Enligt 5: 12 i förslaget skall rätten äga förordna, att dom å skyddsfostran

s all ga i verkställighet utan hinder av att domen ej har vunnit laga kraft.

Beredningen anser, att frågan om omedelbar verkställighet bör prövas från

a 1 till fall och att sådan verkställighet bör förutsätta uttryckligt förordnande

av domstolen. 8

Yttrandena. Allmänna uttalanden om påföljden skyddsfostran och dess

tillämpningsområde har redovisats i anslutning till redogörelsen för påfoljdssystemet

i fråga om unga lagöverträdare. Härutöver må i detta sammanhang

från remissyttrandena återges följande.

Ungdomsfängelsenämnden, som anser det erforderligt att för närvarande

motverka en vidare ökning av ungdomsfängelseklientelets storlek, uttalar

att en motsvarighet till nuvarande bestämmelse om mottaglighet för fostran

och utbildning bör införas såsom förutsättning för dom å ungdomsfängelse.

Det ar enligt nämnden icke till fyllest med en bestämmelse, som allmänt

karakteriserar klientelet.

Hovrätten för Nedre Norrland motsätter sig, att skyddsfostran får komma

till användning då individualpreventiva förutsättningar härför icke förehgger.

Av samma mening är hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovratten

for Västra Sverige framhåller, att skyddsfostran företrädesvis bör

begagnas när särskild resocialiserande behandling är påkallad. Detta bör

enligt hovrattens mening komma till uttryck i lagtexten. Justitiekanslersambetet

och hovrätten för övre Norrland anser, att lagtexten bör klarare

an i forslaget ange att vård i anstalt kan vara erforderlig av både allmänpreventiva

och individualpreventiva skäl.

Advokatsamfundet uttalar, att paragrafens avfattning skulle bättre överensstämma

med motiven, om däri användes uttrycket »om längre tids vård

i anstalt prövas erforderlig».

Stockholms rådhusrätt och Föreningen Sveriges stadsdomare förordar

att en gräns för tillämpningen av skyddsfostran fastställes med hänsyn till

brottets svarhet på samma sätt som nu gäller beträffande ungdomsfängelse

Socialstyrelsen (majoriteten), som icke finner lämpligt att ungdomar under

ig ar som har begått mycket grova brott blir hänvisade uteslutande

i ungdomsvårdsskolorna, anser att man bör utvidga tillämpningsområdet

or skyddsfostran genom att låta brottets grova beskaffenhet få utgöra ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 309

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

sådant villkor, som alternativt med de Övriga föreslagna kan föranleda

skyddsfostran för den som är under 18 år. Länsstyrelsen i Kopparbergs lön

uttalar, att den intellektuella utvecklingen icke bor fa vara avgörande for

om den som är under 18 år skall dömas till skyddsfostran. En i många

avseenden intellektuellt outvecklad yngling kan vara viljestark och aktivt

kriminell och på grund därav komma att utöva ett mycket dåligt inflytan e

på sina kamrater på ungdomsvårdsskolan, om han omhandertages dar.

Förslaget att skyddsfostran skall kunna tillämpas aven beträffande lagöverträdare

i åldern 21—22 år tillstyrkes uttryckligen av statsåklagaren i

Göteborg och Sveriges läkarförbund. Läkarförbundet anser önskvärt, att

åldersgränserna för skyddsfostran ej fastlåses strikt vid 18 och 21 år. Fördelningen

på olika påföljder bör ej göras beroende av enbart levnadsåldern

Föreningen Sveriges häradshövdingar ifrågasätter, om det icke i lagtexten

borde komma till direkt uttryck, att skyddsfostran beträffande

21_22-åringar endast bör ifrågakomma när det är individualpreventivt

motiverat. Justitiekanslersämbetet, hovrätten för Västra Sverige och Föreningen

Sveriges stadsdomare avstyrker, att skyddsfostran skall kunna användas

i dessa fall, och framhåller, att i den mån det beträffande personer

i åldern 21—22 år finnes ett utpräglat behov av uppfostran och utbildning

detta bör kunna tillgodoses vid verkställigheten av tidsbestämt fängelse i

förening med eftervårdande åtgärder. Även länsstyrelsen i Södermanlands

län och Föreningen Sveriges landsfiskaler avstyrker förslaget i ifrågavarande

del under åberopande av att syftet med skyddsfostran knappast kan tillgodoses,

sedan brottslingen har uppnått så hög ålder.

Göta hovrätt förmodar, att den föreslagna avfattningen av bestämmelsen

i 5: 12 av förslaget om omedelbar verkställighet kommer att leda till en i viss

mån ändrad praxis. En sådan utveckling är enligt hovrätten icke önskvärd.

Även bortsett därifrån anser hovrätten, att skäl kan anföras för att bestämmelsen

avfattas i analogi med den nuvarande regeln i 5 § ungdomsfängelselagen.

Redan med denna regel torde domstolarna i varje särskilt fall överväga,

huruvida dom å ungdomsfängelse bör gå i verkställighet genast eller

först sedan domen har vunnit laga kraft. Advokatsamfundet uttalar, att den

föreslagna bestämmelsen är oförenlig med kravet på rättssäkerhet och därför

helt bör utgå.

Departementschefen. Vid redogörelsen för påföljdssystemet i fråga om

unga lagöverträdare har jag angivit den ställning, som ungdomsfängelse

enligt min mening bör intaga i detta system. Ungdomsfängelse har i departementsförslaget

givits ett något snävare tillämpningsområde än motsvarande

påföljd i beredningens förslag. Sålunda avses att fängelse och icke

ungdomsfängelse skall användas i de fall, då ett frihetsberövande främst

är påkallat av allmänpreventiva skäl. Vidare avses, att fängelse skall kunna

ådömas i fall, där ungdomsfängelsebehandling bedömes vara utsiktslös

eller brottet är av allvarlig beskaffenhet. Ungdomsfängelse avses emellertid

skola vara den normala påföljden, när längre tids anstaltsvård finnes på
-

s. 310 Kontrollera mot PDF

310 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

kallad. Till grund härför ligger uppfattningen, att ungdomar i åldern under

21 år, som har gjort sig skyldiga till något allvarligare kriminalitet, i allmänhet

är i behov av särskild uppfostrande behandling.

I förevarande paragraf angives förutsättningarna för ådömande av ungdomsfängelse.

Sådan påföljd får ådömas om med hänsyn till den tilltalade»

personliga utveckling, vandel och levnadsomständigheter i övrigt sådan

fostran och utbildning som avses med ungdomsfängelse prövas erforderhg.

Härigenom framhäves, att det är den unges behov av uppfostrande

behandlmg som skall tillgodoses genom påföljden. Gränsdragningen i förhållande

till användningen av fängelse framgår av 26 kap. 4 §. Förevarande

paragraf har därför betydelse särskilt för att klargöra gränsen

mot andra reaktionsformer, främst skyddstillsyn i förening med korttid»- ehandhng i anstalt. Något uttryckligt angivande av att ungdomsfängelse

avser längre tids anstaltsvård synes icke vara behövligt, då av 4 § i kapit
stll[ram§år

3tt Cn minimitid av ett år 1 re§el ska11 gäHa för vården i an
I

fråga om tillämpningen i övrigt av ungdomsfängelse torde någon begränsning

med hansyn till brottets grova beskaffenhet icke böra uppställas

Aven om ett särskilt skäl att i stället döma till tidsbestämt fängelse kan vara

til ämn an my?et allvarllgl> synes likväl möjlighet böra stå öppen att

tillampa ungdomsfängelse, om denna påföljd finnes vara den lämpligaste

< Ungdomsfängelse är huvudsakligen avsett för unga lagöverträdare i åldern

18-20 år. I begränsad utsträckning bör ungdomsfängelse emellertid kunna

vandas aven beträffande den, som är under 18 år, nämligen om ungdomsfängelse

finnes uppenbart lämpligare än annan påföljd. Det torde

V1 1 rege bh fra§a om fal1» dar den unge till sin fysiska och psykiska

tvecklmg hor hemma i åldersgruppen över 18 år. Men även elje^^torde

oms andigheterna i undantagsfall kunna vara sådana, att ungdomsfängelse

klart ar att föredraga framför andra former av frihetsberövande, närmast

intagning i ungdomsvårdsskola.

avSnnSr berfedniagen. förslagit torde någon absolut gräns för tillämpningen

av ungdomsfängelse icke böra dragas vid 21 år. Den föreslagna möjLhefen

tt till denna påföljd doma aven den, som är i åldern upp till 23 år innebär

e nanhf„;5rS''rnän<!ring " “ «“«■ * iförande ä7dersgr£

erna hanfor sig nämligen icke såsom för närvarande till åldern vid brottets

begående utan förslagets regler anknyter till åldern vid domen Förelä

ftt den8 1 3V ÖVerklagande få tolkas så, att den omständigheten

tive 23 år Ur,drraUen dÖmtS tU1 un§donisfängelse har fyllt 21 respek»V

Ufdeä;;rer„smdä:e:Pr0VaS 1 hÖgre rätl'' “* fasts,ällelse

g se agen synes icke ha påvisats. Om omedelbar verkställighet icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 311

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

skulle kunna ske, torde den tilltalade i stället ofta få hållas häktad i avbidan

på slutligt avgörande i målet. Skulle förordnande om omedelbar verkstal g

het någon gång ha meddelats i fall, där domen sedermera andras i högre

instans, finnes enligt 35 kap. 5 § möjlighet att, om straff åd omes, forordna

att straffet skall anses till viss del eller i sin helhet verkställt genom a

den dömde intagits i anstalt för undergående av ungdomsfängelse.

2—4 §§•

Gällande rätt. Ungdomsfängelse verkställes i anstalt Den dömde får enligt

12 § ungdomsfängelselagen kvarhållas under en i av ® ^ , .

Förrän ett år§ har förflutit, sedan den dömde intagits å anstalt, må uteknvning

ej ske med mindre särskilda skäl är därtill. Utskrivning ar enligt 13 §

antingen slutlig (frigivning) eller villkorlig (utskrivning pa prov). Utskrivning

på prov skall ske senast efter två år, såframt icke särskilda skal ar

däremot. Den som har utskrivits på prov skall under viss tid stå unde

tillsyn, dock ej utöver den tid han kunnat kvarhållas å anstalt och eJ 1 “Av - fall längre än två år (16 §). Blir den provutskrivne åtenntagen, skall den

tid under vilken han har vistats utom anstalt icke medräknas vid bestammande

av den tid han längst får kvarhållas (17 § tredje stycket).

Bestämmelser om verkställigheten av ungdomsfängelse meddelas i lagen

om verkställighet av frihetsstraff m. m. Av 1 och 55 §§ denna lag framg r,

att verkställigheten skall ske i fångvårdsanstalt eller avdelning av fångvårdsanstalt,

som av Konungen har förklarats vara ungdomsanstal . Enligt

59 § kan den, som avtjänar ungdomsfängelse, fa tillstånd att lamna

anstalten under viss kortare eller längre tid.

Beredningen. Skyddsfostran skall enligt 5:2 i förslaget omfatta vård

både i och utom anstalt, och syftet med behandlingen ar att framja den

dömdes anpassning i samhället. 1 samma lagrum stadgas vidare, att behandlingen

av den som har dömts till skyddsfostran får pågå i högst fem

år, varav högst tre år i anstalt. Beträffande den föreslagna maximeringen

av anstaltstiden uttalar beredningen, att de praktiska erfarenheterna från

tillämpningen av ungdomsfängelse klart ger vid handen att en treårstid är

tillräcklig. Härigenom begränsas också tidsobestämdhelen hos påföljden.

Om den som undergår skyddsfostran dömes för annat brott, kan enligt

11: 5 i förslaget domstolen under vissa omständigheter förlänga den längsta

tid som skyddsfostran får pågå till sex år, varvid behandling i anstalt får

äga rum i högst fyra år. .... f
Behandlingen

skall enligt 5:4 i förslaget taga sin början i anstalt. Förordnande

att vården skall fortsätta utom anstalt skall meddelas, när det

finnes att syftet med skyddsfostran bäst vinnes därigenom. Någon minsta

tid för anstaltsvården föreslås sålunda icke. Den nuvarande legala minimitiden

har, uttalar beredningen, i stor utsträckning blivit en normallid, från

vilken i regel endast smärre avvikelser skett. Beredningen finner uppenbart,

att ett stadgande om viss minsta tid för anstaltsvården ej står väl i

s. 312 Kontrollera mot PDF

312 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

överensstämmelse med den individualisering av anstaltsvården, som åsyftas

med skyddsfostran. Den föreslagna bestämmelsen får emellertid, säger

beredningen, uppenbarligen icke tillämpas på det sättet, att den dömde

omedelbart eller efter mycket kort tid överföres till vård i frihet.

Beträffande anstaltsvården har beredningen i 5: 5 föreslagit, att denna

skall försiggå i ungdomsanstalt eller, om det finnes ändamålsenligt, i annan

anstalt vari plats kan beredas den dömde. Beredningen anser, att den verkställande^

myndigheten, för att så gynnsamma betingelser som möjligt bör

skapas för en individualiserad behandling av de dömda, icke onödigtvis bör

bindas genom formella föreskrifter i lagen. Den dömde skall kunna placeras i

annan fångvårdsanstalt än ungdomsanstalt men också i anstalt utanför

fångvården, t. ex. ungdomsvårdsskola eller inackorderingshem. Härigenom

vinnes ökade förutsättningar för en lämplig differentiering av klientelet och

för tillvaratagande av utbildningsmöjligheter utanför ungdomsanstalterna.

Under den tid den dömde är intagen i annan anstalt än fångvårdsanstalt

blir han underkastad regimen där, och anstaltsledningen är icke skyldig att

behålla honom längre än den inom ramen för de för anstalten gällande reglerna

anser lämpligt.

Yttrandena. Förslagets ståndpunkt, att åt den verkställande myndigheten

skall anförtros att bestämma längden av vården i anstalt utan annan begränsning

än i fråga om maximitiden, avstyrkes av åtskilliga remissorgan,

vilka uttalar önskemål om att en på visst sätt bestämd minsta tid skall

gälla för anstaltsvården. Hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för

Vastra Sverige (majoriteten), Stockholms rådhusrätt, den minoritet i Göteborgs

rådhusrätt som tillstyrker förslaget om skyddsfostran, rådhusrätten i

Malmo, stadsfiskalen Mattsson samt Föreningarna Sveriges stadsdomare och

Sveriges stadsfiskaler förordar sålunda, att i lag fastställes en minsta tid för

intagningen i anstalt. Ungdomsfängelsenämnden uttalar, att den nu gällande

minimitiden fyller en icke oväsentlig uppgift, nämligen att framhäva den allvarliga

karaktären av ungdomsfängelse och att hindra en mera generell avkortning

av behandlingstiden. Om vanligt fängelse bibehålies vid sidan om

ungdomsfängelse, synes det nämnden erforderligt att en motsvarighet upptages

till den nuvarande föreskriften om minimitid. Nämnden har däremot

ingen erinran mot förslaget, att maximitiden skall förkortas till tre år. Ungdomsfängelsenämnden

presenterar i detta sammanhang vissa uppgifter om

anstaltstidens längd för de till ungdomsfängelse dömda. Härav framgår,

att anstaltstiden för de första gången provutskrivna år 1956 understeg ett

år i omkring 34 procent och översteg 15 månader i omkring 25 procent av

samtliga fall. Som anstaltstid har härvid räknats tiden fram till utskrivningen

på prov; i icke obetydlig utsträckning har emellertid det verkliga

uppehållet i anstalt till följd av permissioner varit kortare.

I några yttranden förordas, att domstolen skall ha att bestämma, vilken

minsta tiden för anstaltsvården skall vara. Enligt Föreningen Sveriges häradshövdingar

är det angeläget att vid bestämmande av tiden för vistelse i

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 313

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ungdomsanstalt vanliga straffmätningsgrunder i den mån så är möjligt

beaktas. Föreningen finner det önskvärt, att man på något satt soker astadkomma

eu sammanjämkning av de delvis disparata synpunkter som gor

sig gällande i fråga om bestämmandet av anstaltstidens langd. Man bor

därvid utgå från att det skall tillkomma domstol att svara för att vanliga

straffmätningsgrunder blir beaktade vid bestämmande av minsta tid för

anstaltsvistelsen under det att den centrala nämnd, som skall forordna an

gående vård utom anstalt, bör kunna i den mån så ur behandlingssynpunkt

erfordras förlänga denna tid. Hovrätten för Nedre Norrland förordar

att möjlighet införes för domstolarna att vid allvarligare brottslighet

i domen föreskriva en minsta tid för anstaltsvården. Enligt hovrätten

bör det icke möta något hinder, att möjlighet öppnas att av särskilda ska

förordna om vård utom anstalt före minsta tidens utgång. Aven Advokatsamfundet,

som anser den nuvarande ordningen med utskrivning på prov

vara att föredraga framför förslagets ståndpunkt att behandlingen skall aga

rum i och utom anstalt, föreslår att förslaget kompletteras med ett stadgande

som ger rätten befogenhet att bestämma viss minsta tid för anstaltsvården.

.

Enligt hovrätten för Västra Sverige bör, om föreskrift ej meddelas angående

minsta tid för anstaltsbehandlingen, i lagen upptagas ett uttryckligt

stadgande om att allmänpreventiva synpunkter skall beaktas vid avgörande

av om vården i frihet skall börja. Hovrätten finner det ur allmänpreventiv

synpunkt betänkligt, att vården i anstalt skall kunna förläggas till exempelvis

ett inackorderingshem. I den mån fråga ej är om vistelse i fångvårdsanstalt

eller ungdomsvårdsskola bör benämningen anstaltsvård icke användas.

Medan socialvårdskonsulenten i första distriktet finner det värdefullt*

speciellt för det kvinnliga klientelet, att de som döms till skyddsfostran

skall kunna placeras i annan anstalt än ungdomsanstalt, uttalar anstaltsnåmnden

vid fångvårdsanslalten i Växjö, att en placering i ungdomsvårdsskola

för närvarande knappast torde vara möjlig. Man kan enligt anstaltsnämnden

räkna med att ledningen för ungdomsvårdsskolorna anser det

omöjligt och meningslöst att i ungdomsvårdsskola mottaga till skyddsfostran

dömda kvinnor, vilka regelmässigt tidigare har varit intagna i sådan

skola.

Departementschefen. Förevarande paragrafer anger den yttre ramen för

ungdomsfängelse, som skall innebära behandling både i och utom anstalt.

Liksom för närvarande utgör ungdomsfängelse enligt förslaget ett i princip

tidsobestämt omhändertagande. De av beredningen föreslagna maximitiderna,

tre år för anstaltsvården och fem år för påföljden i dess helhet, har

icke föranlett några erinringar under remissbehandlingen, och jag har ansett

mig böra följa beredningen i detta avseende. Enligt beredningens mening

bör behandlingen inom de angivna gränserna kunna ske växelvis i

och utom anstalt, och alltför stränga villkor bör därför icke uppställas för

s. 314 Kontrollera mot PDF

314 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

övergång från den ena behandlingsformen till den andra. Även departementsförslaget

möjliggör i viss utsträckning en sådan uppläggning av behandlingen.

Ungdomsfängelse är såsom tidigare nämnts avsett för fall, där längre

tids anstaltsvistelse är påkallad. Behandlingen skall därför börja i anstalt.

I likhet med många remissorgan anser jag att till ledning för verkställighetsmyndigheterna

en viss minimitid bör anges för anstaltsvården. Enligt

beredningen har den nuvarande ordningen med en i lag angiven minsta tid

hindrat en önskvärd individualisering av behandlingen. Av vad ungdomsfängelsenämnden

har anfört i sitt yttrande synes emellertid framgå, att

några större olägenheter icke har framträtt i delta avseende. Det torde för

övrigt — med hänsyn till svårigheten att på ett tillräckligt objektivt sätt

bedöma det individuella vårdbehovet — knappast vara möjligt att basera

anstaltstidens längd enbart på den dömdes behov av behandling. Enligt min

mening finnes ej skäl att frångå nuvarande ordning med en minimitid av

ett år, som kan underskridas om särskilda skäl föreligger därtill. Då enligt

departementsförslaget fängelse kan användas, när frihetsberövande är

motiverat främst av hänsyn till allmän laglydnad, torde det icke vara påkallat

att domstolen får möjlighet att i varje särskilt fall bestämma minsta

tid för anstaltsvården vid ungdomsfängelse. Liksom nu bör i verkställighetslagen

finnas bestämmelser, enligt vilka den som är intagen i anstalt kan

medges att utföra arbete hos arbetsgivare utom anstalten eller att såsom

permitterad lämna anstalten under viss tid.

Beträffande förutsättningarna i övrigt för övergången till vård utom

anstalt torde i lagtexten endast böra utsägas, att behandlingen skall fortsätta

utom anstalt när anstaltsvården har pågått under så lång tid, som

ar erforderlig med hänsyn till behandlingens syfte, d. v. s. den dömdes

återanpassning i samhället. Att ålägga verkställighetsmyndigheten att särskilt

beakta allmänpreventiva synpunkter synes icke böra ske. Brottslighetens

art måste dock givetvis beaktas vid bedömande av frågan, huruvida

den dömde kan överföras till vård utom anstalt. Särskilt när det överväges

att underskrida minimitiden måste hänsyn tagas till om brottslighetens

allvarliga beskaffenhet gör en sådan åtgärd tillrådlig.

Någon motsvarighet till det av beredningen föreslagna allmänna stadgandet

om att den dömde skall erhålla en behandling, ägnad att främja hans

anpassning i samhället, har icke upptagits i departementsförslaget. När det

galler vården utom anstalt, framgår syftet med denna tillräckligt tydligt

av de särskilda bestämmelserna om vårdens utformning. De närmare bestämmelserna

om anstaltsvården bör såsom hittills ha sin plats i verkställighetslagen.

Huvudregeln att anstaltsvården vid ungdomsfängelse skall försiggå i ungdomsanstall

har dock ansetts böra komma till uttryck i förevarande kapitel.

Beredningen har föreslagit, att anstaltsvården skall kunna äga rum även i

annan anstalt. Möjlighet bör även enligt min åsikt öppnas att placera den

dömde i annan fångvårdsanstalt, om särskilda skäl föreligger härför, t. ex.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 315

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

för alt tillgängliga utbildningsmöjligheter skall kunna tillvaratagas. Härigenom

kan också i någon mån tillgodoses ett av ungdomsfangelsenämnden

framfört önskemål, att från ungdomsanstalterna skall kunna skiljas sådana

intagna, som uppenbart icke lämpar sig för behandlingen där. De som placeras

i annan fångvårdsanstalt skall likväl vara underkastade de bestämmelser,

som eljest gäller för dem som har dömts till ungdomsfängelse.

Jag är däremot icke beredd att föreslå, att anstaltsvården av den, som

har dömts till ungdomsfängelse, skall kunna försiggå i anstalt utanför fångvården.

Vad särskilt gäller ungdomsvårdsskolorna kan domstol enligt 31

kap. 1 § i departementsförslaget överlämna unga lagöverträdare till vård

enligt barnavårdslagen i syfte att de skall intagas i sådan skola; denna

påföljd torde ofta vara att föredraga framför ungdomsfängelse, nar fråga

är om unga kvinnor. Föreligger ej förutsättningar för överlämnande till

vård enligt barnavårdslagen eller har domstolen eljest ej ansett sådan vård

böra förekomma, synes det icke vara lämpligt att den unge på verkställighetsstadiet

överföres till ungdomsvårdsskola. Åtskilliga av dem, som har

dömts till ungdomsfängelse, torde för övrigt tidigare ha varit elever i ungdomsvårdsskola,

och det skulle i dessa fall knappast vara något att vinna

på en förnyad intagning, om en sådan över huvud skulle kunna ordnas.

Tiden för ungdomsfängelse löper från det verkställigheten i anstalt har

börjat. Vid beräkning av anstaltstiden bör i tillämpliga delar gälla vad som

stadgas om beräkning av tid för fängelse; bestämmelse härom torde böra

upptagas i verkställighetslagen. Om behandlingen har växlat mellan vård i

och vård utom anstalt, skall givetvis icke den tid den dömde vårdats utom anstalt

medräknas vid beräkning av när maximitiden för anstaltsvården har

uppnåtts. Någon svårighet att bestämma den dag, då påföljden i sin helhet

sist skall upphöra, torde icke behöva uppkomma. Om det har förekommit

avbrott, som innebär att varken vård i eller utom anstalt ägt rum — den

dömde har t. ex. rymt från anstalt eller avvikit, sedan beslut har fattats

om återintagning i anstalt — medför avbrottet, att slutpunkten för påföljden

förskjutes i motsvarande mån. Av 37 kap. 12 § i departementsförslaget

framgår, att preskriptionstid löper om verkställigheten av ungdomsfängelse

avbrytes, när den dömde vårdas i anstalt eller när beslut har meddelats

om återintagning i anstalt.

Departementsförslaget har disponerats så, att i 2 § anges maximitiderna

för vården i och utom anstalt, i 3 § behandlas anstaltsvården och i 4 § anges

förutsättningarna för övergång till vård utom anstalt.

Bestämmelser angående förlängning av tiden för ungdomsfängelse, om

den dömde finnes ha begått annat brott, meddelas i 36 kap. 8 §. Av denna

paragraf framgår, att domstolen under vissa omständigheter kan förordna

om fortsatt anstaltsvård under minst sex månader. 5

5 §•

De i denna paragraf meddelade bestämmelserna om beslutande myndighet,

när det gäller övergång till vård utom anstalt, har behandlats i samband

med redogörelsen för vissa organisationsspörsmål.

s. 316 Kontrollera mot PDF

316 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

6 och 7 §§.

.n!erCd!T'' EnH§t 5:10 1 berednin8ens förslag skall beträffande den

som varda, utom anstalt i tillämpliga delar gälla vad som vid skyddstillsyn

stadga angående den dömdes allmänna åligganden, övervakning, övervakasnfter^h

t,Ilfalhgt omhändertagande. Efter omständigheterna

h!n!h u W dCn nuvarande ungdomsfängelsenämnden själv

handha vården.i frihet eller överlämna dess handhavande åt tillsynsnämnd.

För den som vardas utom anstalt skall enligt 5:9 i varje särskilt fall fastallas

en prövotid inom den längsta tid, som skyddsfostran får pågå.

,ZTrten\entSCuf?- S°m j3g rCdan Udigare har uttalat bör i princip

med harTiV r a”a 1°™** av kriminalvård i frihet. I enlighet här

, d. ha^ ! 7 § av forevarande kapitel angivits, att bestämmelserna om vill
fråi

TT 1 kaP‘ 13_18 §§ Ska11 äga motsvarande tillämpning i

fråga om vården utom anstalt av dem, som har dömts till ungdomsfängelse.

Tkrm T °m ?VCrvakare* den dömdes åligganden och särskilda föreskrifter

galler alltsa aven denna kategori.

0™^“ ''T S°m har fÖreslagits beträffande villkorligt frigivna

ch till skyddstillsyn domda skall den, som dömts till ungdomsfängelse och

v das utom anstalt, alltid stå under övervakning så länge påföljden vararspörsmålet

hur länge vården i frihet skall pågå regleras i 12 §. övervakningen

skall handhavas av overvakningsnämnd. När beslut fattas om vård

utom anstalt, skall anges vilken overvakningsnämnd som skall handha övervakningen.

8 och 9 §§.

Gallande rätt. Bryter den, som har utskrivits på prov från ungdomsfängelse,

mot de för honom gällande föreskrifterna, äger enligt 17 § ungdomsiangelselagen

ungdomsfängelsenämnden besluta att han skall ånyo intagas

i anstalt. J 5

Beredningen. Enligt 5: 11 i beredningens förslag skall förslagets motsvarighet

till den nuvarande ungdomsfängelsenämnden så länge prövotiden

fortgår kunna, när skäl är därtill, förordna att den dömde skall återintagas i

anstalt. Som förutsättning härför har icke uppställts, att den dömde brutit

mot vad som åligger honom. Den centrala nämnden skall också kunna förlanga

prövotiden inom den längsta tid, som skyddsfostran får pågå Om tillsynsnämnd

handhar vården i frihet, skall denna nämnd, när så finnes påkallat,

göra framställning hos den centrala nämnden om återintagning i anstalt

eller om förlängning av prövotiden.

Departementschefen. På liknande sätt som beträffande dem, som har villkorligt

frigivits från fängelse eller dömts till skyddstillsyn, bör skiljas mellan

de åtgärder som kan vidtagas i samband med att vården utom anstalt

fortsätter och återintagning i anstalt. Övervakningsnämnden skall kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 317

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

besluta varning och förelägga den dömde vid vite att iakttaga viss meddelad

föreskrift. Om nämnden icke anser sådan åtgärd tillfyllest, får nämnden

hos ungdomsfängelsenämnden göra framställning om återintagning i

anstalt; stadgande härom torde dock icke böra upptagas i brottsbalken utan

kan meddelas i instruktion för övervakningsnämnderna.

Återintagning i anstalt bör kunna ske, om den dömde av tredska underlåter

att iakttaga vad som åligger honom enligt brottsbalken eller enligt föreskrift

eller anvisning som har meddelats med stöd därav. Det torde emellertid

såsom beredningen har uttalat böra finnas möjlighet att besluta åtennta°ning

även eljest. Situationen kan vara sådan att det på grund av den

dömdes uppförande måste befaras, att han skall göra sig skyldig till ny kriminalitet,

eller den dömde kan ha kommit i sådant orostillstånd, att en tids

omhändertagande på anstalt är påkallat för att återställa hans sinnesjämvikt.

Kapitlets 9 § har utformats i enlighet härmed. En förutsättning för

återintagning är givetvis att icke längsta tiden för vård i anstalt har gått

till ända; uttryckligt stadgande härom torde icke vara erforderligt. När återintagning

har skett enligt förevarande stadgande, bör den dömde ånyo kunna

överföras till vård utom anstalt när så finnes lämpligt. Detta torde icke

sällan kunna ske relativt snart, och någon minsta tid för anstaltsvården

efter återintagning bör därför icke fastställas. I 36 kap. 8 § föreslås emellertid

en bestämmelse om att domstolen, om den dömde övertygas om nytt

brott, i samband med beslut om återintagning eller eljest skall kunna föreskriva,

att överförande till vård utom anstalt ej får ske förrän sex månader

har förflutit från återintagningen eller rättens beslut.

10 §.

Bestämmelser om åtgärder, när domstol finner att den som dömts till

ungdomsfängelse har begått annat brott, har upptagits i 36 kap. 1, 7 och

Denna bestämmelse om tillfälligt omhändertagande, som motsvarar 17 §

andra stycket ungdomsfängelselagen, har utformats i nära överensstämmelse

med motsvarande bestämmelser i 26 kap. 23 § och 28 kap. 12 § i

fråga om dem, som har villkorligt frigivits från fängelse eller dömts till

skyddstillsyn. Rätt att besluta omhändertagande bör tillkomma övervakningsnämnden

men även ungdomsfängelsenämnden, om hos denna nämnd

har uppkommit fråga om den dömdes återintagning i anstalt. I förhållande

till gällande rätt innebär förslaget bl. a. den ändringen, att omhändertagandet

tidsbegränsas till en eller, efter nytt beslut, högst två veckor.

12 §.

Gällande rätt. Enligt 16 § ungdomsfängelselagen skall tillsynen över den,

som har utskrivits på prov från ungdomsfängelse, fortfara under tid som

ungdomsfängelsenämnden bestämmer, dock ej utöver den tid som den döm
-

s. 318 Kontrollera mot PDF

318 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

de kunnat kvarhallas å anstalt och ej i något fall längre tid än två år.

Ungdomsfängelse skall enligt 18 § anses till fullo verkställt, då slutlig utsknyning

har skett eller då, efter utskrivning på prov, tillsynstiden har gått

till anda utan att beslut har meddelats om återintagning.

anstalt samt pågå i högst fem år. Enligt 5: 9 i förslaget skall, när den dömde

överföres till vård utom anstalt, fastställas en prövotid inom den längsta

id, som skyddsfostran får pågå. Så länge prövotiden fortgår, skall enligt

forslaget ungdomsnämnden, när skäl är därtill, äga förlänga prövotiden

inom flpn lönrfotn _ 5f“l* 1 ✓ ^ ^ U r

Beredningen. Skyddsfostran skall såsom nämnts omfatta vård i och utom

I ct 011 eomt I 1. " i C e -w-« i • _ _

i och utom

förslaget ungdomsnämnden, när skäl är däi

inom den längsta tiden för påföljden (5: 11).

Departementschefen. Liksom enligt beredningens förslag omfattar ungdomsfängelse

enligt departementsförslaget vård både i och utom anstalt.

Enligt mm mening skulle påföljdens utformning emellertid bli alltför komplicerad,

om man inom ramen för längsta tiden för vården utom anstalt inlor

en i varje särskilt fall bestämd prövotid. Man bör i stället utgå från att

ae verkställande myndigheterna har en tidrymd av fem år till förfogande

tor genomförande av ungdomsfängelsebehandlingen. Denna femårsperiod

kommer då också att ange gränsen för vården utom anstalt. Om det redan

fore maximitidens utgång visar sig att tillfredsställande resultat har nåtts,

ör dock ungdomsfängelsenämnden ha möjlighet att besluta att påföljden

skall upphora. Det torde få ankomma på övervakningsnämnden att hos ungdomsfangelsenämnden

begära beslut härom, när så finnes lämpligt. Den

domde kan också själv hemställa om sådant beslut. Innan vården utom anstalt

har pågått under en sammanhängande tid av två år, bör dock ungdomsfangelsenämnden

icke kunna besluta upphörande, om icke särskilda

skal föreligger. Sådant skäl kan vara att den dömde får tillräcklig tillsyn

mom annat vårdområde, t. ex. om han intages å sinnessjukhus, eller att

han för längre tid lämnar landet.

Meddelas icke beslut om att ungdomsfängelse skall upphöra, pågår påföljden

maximitiden ut. Vissa konkurrenssituationer kan medföra, att ungdomsfängelse

upphör i förtid (36 kap. 1 och 11—13 §§). Om bortfallande

av ungdomsfängelse på grund av preskription stadgas i 37 kap. 12 §.

I förevarande kapitel, som motsvarar 6 kap. i strafflagberedningens förslag,

behandlas påföljden internering, av beredningen kallad skyddsinternenng.

Denna påföljd föreslås skola ersätta de nuvarande påföljderna förvaring

och internering i säkerhetsanstalt. Innehållet i kapitlet överensstämmer

i huvudsak med vad beredningen har föreslagit. Någon motsvarighet

till det av beredningen i 6: 2 föreslagna stadgandet om möjlighet att låta

fängelse eller skyddsfostran övergå till skyddsinternering har, såsom om
-

30 KAP.

Om internering

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 319

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

talats vid redogörelsen för påföljdssystemet i fråga om psykiskt abnorma

lagöverträdare, icke upptagits i kapitlet. Även av beredningen i . oc

föreslagna bestämmelser om behandlingen i anstalt har lamnats utanfo

departementsförslaget - anstaltsbehandlingen bör på samma satt som vid

övriga frihetsberövande påföljder regleras i verkställighetslagen — liksom

en i 6:5 av beredningens förslag upptagen bestämmelse av mstruktionsmässig

natur rörande interneringsnämndens åligganden.

Kapitlet innehåller bestämmelser om förutsättningarna for adomande av

internering (1 §), behandlingens uppdelning i vård i och utom anstalt (2 §),

minsta tid för frihetsberövandet (3 §), behandlingen i anstalt och dess upphörande

(4—8 §§), vården utom anstalt (9 och 10 §§), åtgärder nar den

dömde icke iakttager vad som åligger honom (11—14 §§) samt om interneringens

upphörande (15 §).

1 §•

Gällande rätt. Bestämmelser om förvaring och internering finnes i lagen

den 18 juni 1937 om förvaring och internering i sakerhetsanstalt Såsom

förutsättningar för ådömande av förvaring galler enligt 1 §, att den

tilltalade vid brottets begående var och vid tiden for domen fortfarande ar

av sinnesbeskaffenhet som avviker från det normala, ehuru han icke ar

strafflös enligt SL 5: 5, att han är oemottaglig eller foga mottaglig for straff,

att han är vådlig för annans säkerhet till person eller egendom samt att å

brottet kan följa straffarbete eller, i fråga om sedlighetsbrott, straffarbete

eller fängelse. För tillämpning av internering förutsättes enligt 4 §, att den

brottslige tidigare har dömts till straffarbete eller förvaring minst två

gånger, att han har undergått straffarbete eller förvaring i sammanlagt

minst fyra år, att han därefter, medan han undergår straffarbete eller mom

fem år efter det han lösgavs från sådant straff eller inom tio ar efter det

han utskrevs från förvaring eller internering, begår brott varå kan följa

straffarbete, att han måste antagas icke komma att låta sig ratta genom

straff samt att han är vådlig för annans säkerhet till person eller egendom.

Till internering får icke dömas, om den tilltalade kan dömas till förvanng

och ej heller om han förskyller straffarbete på livstid.

Innan någon dömes till förvaring eller internering, skall enligt 6 § i 1937

års lag yttrande inhämtas från interneringsnämnden, huruvida sådan åtgärd

bör vidtagas. _ .»

Enligt 2 § lagen den 30 december 1952 med vissa bestämmelser om påföljd

för brott av underårig får den som är under 18 år icke dömas till förvaring,

om ej särskilda skäl är därtill.

Beredningen. Beredningen, som föreslår att förvaring och internering ersättes

med en påföljd, benämnd skyddsinternering, har icke darmed åsyftat

någon principiell omläggning av det nuvarande tidsobestämda frihetsberövandet

för vuxna brottslingar. Avsikten ar icke att åstadkomma någon

avsevärd förändring i fråga om urvalet av det klientel, som skall domas

s. 320 Kontrollera mot PDF

320 C Knngl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

till skyddsinternering, utan denna påföljd avses skola få ungefär samma

räckvidd som den nuvarande förvaringen.

I stället för de för ådömande av förvaring uppställda förutsättningarna

angående den brottsliges sinnesbeskaffenhet, vådlighet och oemottaglighet

för straff anges i 6: 1 av beredningens förslag, att skyddsinternering får

ådömas, om med hänsyn till den tilltalades brottslighet samt hans sinnesbeskaffenhet,

vandel och levnadsomständigheter i övrigt ett sådant långvarigt

omhändertagande utan på förhand bestämd tid, som skyddsinternenng

utgör, finnes vara påkallat för att förebygga fortsatt allvarlig brottslighet

från hans sida. Tillämpningen av skyddsinternering har sålunda icke

begränsats till att avse brottslingar, vilkas farlighet riktar sig mot annans

person eller egendom. Skyddsinternering skall dock icke kunna ådömas annat

an när fråga är om brott av allvarlig beskaffenhet. Såsom förutsättning

uppställes i detta avseende att å brottet eller, när flera brott bär förövats, å

något av dem kan följa fängelse i två år eller däröver. Möjlighet föreligger

enligt förslaget att döma till skyddsinternering även i fall, då fängelse på

livstid eljest skulle förekomma.

För tillämpningen av skyddsinternering förutsättes icke att den tilltalade

tidigare har dömts för brott. Liksom för närvarande bör dock enligt beredningens

mening stor uppmärksamhet fästas vid frågan, huruvida han tidigare

har visat sig vara kriminell.

Någon lägsta åldersgräns för adömande av skyddsinternering har icke

uppställts, men beredningen framhåller, att såvitt gäller den som är under

18 år skyddsinternering icke får tillgripas annat än om det är uppenbart,

att annan åtgärd icke är tillfyllest.

Enligt förslaget skall icke föreligga skyldighet att höra interneringsnämnden,

innan skyddsinternering ådömes. Nämnden bör enligt beredningen

ägna sig åt sin viktigaste uppgift, nämligen frågan om behandlingen av de

dömda. I 14:6 av beredningens förslag har emellertid stadgats, att domstolen

om det prövas lämpligt får höra nämnden, innan skyddsinternering

ådömes.

Yttrandena. Beträffande förutsättningarna för ådömande av skyddsinternering

yttrar interneringsnämnden:

Interneringsnäinnden har ingen invändning att göra mot att straffoemottaglighetsrekvisitet

försvinner. Hittills har i allmänhet nedsatt mottaglighet

för straff ansetts föreligga först efter det att den tilltalade undergått flera

frihetsstraff. Även utan det ifrågavarande rekvisitet kommer väl domstolarna

icke heller efter den nya lagen att bli benägna att ådöma skyddsinternering

förrän efter flera återfall. Såsom rekvisit angives bland annat att

på grund av den brottsliges sinnesbeskaffenhet ett så långvarigt omhändertagande

som skyddsinternering utgör finnes vara påkallat. I motiven framhålls.

att detta icke betyder att den brottsliges sinnesbeskaffenhet skall avvika

från det normala, men anförandet av sinnesbeskaffenheten såsom rekvisit

maste väl trots detta uttalande tolkas sa att en viss avvikelse från normalt

beteende skall föreligga. Beredningen har också om de olika rekvisiten helt

allmänt uttalat, att det icke är avsett att åstadkomma någon avsevärd förändring

i urvalet av det klientel som dömes till skyddsinternering. Interne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 321

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ringsnämnden är enig med strafflagberedningen om denna u

och anser icke något vara att erinra mot utformningen i 6 kap.

lagen av förutsättningarna för ådömande av skyddsinternering

tgångspunkt

1 § skydds
-

Föreningen Sveriges stadsdomare finner det icke vara en lycklig utveckling,

om borttagande av abnormkriteriet och kravet på straffoemottaglighet

skulle leda till att med en bibehållen minimitid av ett år gränserna mellan

fängelse och skyddsinternering utsuddas. Föreningen anser emellertid, att

de i 6: 1 av förslaget angivna rekvisiten rätt tillämpade utgör en säkerhet

mot en sådan utveckling och att det knappast torde vara att befara, att

skyddsinternering skall komma att tillämpas mot förstagångsbrottslingar

annat än i undantagsfall. Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar, att om

förslaget genomföres domstolarna kan begagna skyddsinternering i betydligt

större omfattning än som nu sker i fråga om förvaring och internering. Enligt

hovrätten åstadkommes därigenom en önskvärd ökning av samhällets

möjligheter att effektivt ingripa mot den grövre brottsligheten..

Flera andra remissorgan önskar i motsats härtill icke en utvidgning av

tillämpningen av det tidsobestämda omhändertagandet och uttrycker farhågor

för att ett genomförande av förslaget skulle leda till en sådan utvidgning.

Sålunda anmärkes av justitiekanslersämbetet, Svea hovratt, hovrätten

för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt, ngkterhetsnämnden i Göteborg

och Föreningen Sveriges häradshövdingar, att förutsättningarna för

ådömande av skyddsinternering har angivits alltför vagt och icke tillräckligt

tydligt utmärker, inom vilka huvudgrupper av brottslingar som klientelet

är att söka.

Justitiekanslersämbetet kan icke undgå att hysa betänkligheter mot en så

obestämd formulering, som den i förslaget upptagna. Det synes enligt ämbetets

mening kunna göras gällande, att läsaren genom den nuvarande lydelsen

bibringas uppfattningen, att fråga är om en mera betydelsefull avvikelse

från den normala sinnesbeskaffenheten, en avvikelse som tenderar

åt straffrihetstillståndet, samt att denna fordran följaktligen icke saknar

betydelse för avgränsningen av tillämpningsområdet utan lämnar en icke

oviktig hjälp i detta hänseende. Jämväl fordran å den tilltalades vådlighet

synes mera konkret angiven i nuvarande lag än i förslaget. Den föreslagna

formuleringen synes mindre ägnad än den nuvarande att underlätta ett

riktigt urval av det klientel, som bör ifrågakomma till skyddsinternering.

1 samma riktning verkar borttagandet av rekvisitet rörande straffmottaglighet.

Ämbetet ifrågasätter vidare, om det är lämpligt att vidga området för

skyddsinternering till att omfatta även andra brottslingar än sådana, vilkas

farlighet riktar sig mot annans person eller egendom. Den mera fasta begränsning

av tillämpningsområdet, som utmärker den nuvarande lagen,

torde enligt ämbetet ha varit till nytta för ett riktigt utskiljande av dem,

som bör drabbas av påföljden.

Hovrätten för Västra Sverige yttrar:

Vad angår de i 1 § upptagna förutsättningarna för ådömande av skyddsinternering

anser hovrätten att dessa förutsättningar avfattats sa obestämt

il Bilxang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 322 Kontrollera mot PDF

322 G

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

sionafn-ten 1 j°ch f°r s5g icke lamnar önskvärd ledning för domstol som

skall tillampa densamma. Även den motivering som beredningen lämnar"

ådöm.JnHdet ari7a!åBatSt lednin§ Ser uttalandet att »förutsättningarna för

ådomande av skyddsmternering har utformats så, att detta institut skall

ntveMM-far sam.ma rac_kvidd som den nuvarande förvaringen». Till närmare

utveckling av sin mening vill hovrätten framhålla att, om man vill betrakta

de nuvarande påföljderna förvaring och internering som en enda påföljd

föfid Päro kt-mSai8a att förÄutsattningarna för ådömande av denna på
följd

aro att den tilltalade ar på visst sätt farlig och att farligheten skall

han gjo^ sig skyldig till viss brottslighet och

för henSelh t n°rmala avvikande sinnesbeskaffenhet som med
or

benagenhet för brott, eller i att han, utan att dylik sinnesbeskaffenhet

!ikVivvtS’CTg-JOrt S1§f Svyl,dig tU1 en sPeciellt omfattande brottslighet. En dvav

farligheten torde aven beredningen ha åsyftat då den for,

t förutsättningarna för ådomande av skyddsinternering. Detta borde

dock tydligare an som skett ha kommit till uttryck i den föreslagna lagtexten.

Det borde salunda under alla förhållanden ha framhävts8 att e§n

a?^adre omfattande brottslighet måste kompenseras av ett mera påtagligt

i''Kif fdCn tllltalade> som gör honom benägen att föröva ytterligare

brottslighet av allvarlig beskaffenhet. Beredningen använder visserligen

uttrycket sinnesbeskaffenhet i sin lagtext, men detta sker i en så

schablonmässig sammanställning att nyssnämnda avvägning av farlighetsgraden

ej kommer till klart uttryck. 08 8

Göteborgs rådhusrätt befarar, att slopandet av nuvarande indikationer

kan leda till att påföljdens användningsområde vidgas på ett sätt som skulle

gora skyddsmternering till den regelmässiga påföljden för recidivister

och over huvud för alla lagöverträdare, vilka begår brott av något allvarligare

slag och vilkas prognos framstår såsom tvivelaktig. Advokatsamfundet

ifrågasätter, huruvida man icke i rättssäkerhetens och en enhetlig lagtillämpnings

intresse borde bibehålla den vid nuvarande internering gällande

förutsättningen, att den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till kriminalitet

av viss grövre art.

Socialstyrelsen ansluter sig till förslagets ståndpunkt, att någon annan

lagsta åldersgräns icke bör gälla för skyddsinternering än den femtonårsgräns,

som gäller för alla påföljder. Styrelsen framhåller dock vikten av att

skyddsinternering icke tillgripes i fråga om den, som är under 18 år, annat

an om det är uppenbart att annan åtgärd icke är tillfvllest. Hovrätten för

Övre Norrland och barnavårdsnämnden i Stockholm anser, att en sådan

inskränkning av påföljdens användningsområde bör komma till uttryck i

lagtexten. Justitiekanslersämbetet och Advokatsamfundet ifrågasätter, om

icke ett absolut förbud bör införas mot att döma den, som är under 18 år,

till skyddsinternering. En ändå längre gående inskränkning av tillämpningsområdet

föreslås av fångvårdsstyrelsen och interneringsnämnden. Dessa

förordar, att i lagen stadgas förbud mot att döma den, som är under 21

år, till skyddsinternering.

Beiedningens förslag, att hörande av interneringsnämnden innan någon

dömes till skyddsinternering icke skall vara obligatoriskt, tillstyrkes uttryckligen

av justitiekanslersämbetet och Föreningen Sveriges häradshöv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 323

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

dingar. Hovrätten för Västra Sverige har ur principiell synpunkt icke något

att erinra mot förslaget men anser det vara tillrådligast, att till vinnande

av en fast praxis skyldigheten att inhämta yttrande från interneringsnämnden

tills vidare bibehålies, i all synnerhet om förutsättningarna för ådömande

av skyddsinternering ges en så väg lydelse som i förslaget. Göta

hovrätt finner försiktigheten bjuda, att regeln om det obligatoriska hörandet

alltjämt får gälla; man kan eljest befara en avsevärt ökad intagning å

interneringsanstalterna. Domstolarna bör emellertid enligt hovrätten kunna

underlåta att höra nämnden i fall, då det uppenbart icke är erforderligt.

Hovrätten för Nedre Norrland, fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, interneringsnämnden,

rådhusrätterna i Göteborg och Malmö, anstaltsnämnden

i Norrköping, nykterhetsnämnden i Göteborg, Föreningen Sveriges

stadsdomare och Advokatsamfundet uttalar sig för att domstolarna skall

vara skyldiga att höra interneringsnämnden, innan skyddsinternering ådömes.

I yttrandena åberopas, att nämndens hörande utgör en viss garanti för

ett enhetligt bedömande av frågan, huruvida skyddsinternering skall ådömas.

Departementschefen. Lagstiftningen om förvaring och internering har tillkommit

för att kampen mot den grövre brottsligheten skall kunna föras på

ett effektivare sätt. Genom frihetsberövande under obestämd tid utan någon

maximering men med en i varje särskilt fall av domstol bestämd minimitid

har samhället sökt skydda sig mot den farlighet, som vissa brottslingar uppvisar.

Jag har redan i samband med redogörelsen för påföljdssystemet i

fråga om psykiskt abnorma lagöverträdare anslutit mig till beredningens

uppfattning att flera olika påföljder för tidsobestämt omhändeitagande av

vuxna lagöverträdare ej behövs. En sådan reaktionsform — närmast motsvarande

förvaringsinstitutet — bör emellertid bibehållas. Utvecklingen beträffande

verkställigheten av de frihetsberövande påföljderna har visserligen

lett till att några större skillnader av principiell vikt i vårdtekniskt

hänseende knappast längre föreligger mellan förvaring å ena samt fängelse

och straffarbete å andra sidan. Det tidsobestämda frihetsberövandet påkallas

emellertid icke främst av hänsyn till lagöverträdarens behandlingsbehov

utan av angelägenheten att under längre tid kunna skydda samhället mot

allvarlig brottslighet från hans sida. Såsom beredningen har framhållit,

bör detta icke hindra att omsorg nedlägges på att göra ifrågavarande påföljd

till en så effektiv behandlingsform, som hittills kända behandlingsmetoder

och tillgängliga behandlingsresurser tillåter.

En tidsobestämd frihetsberövande påföljd, skild från vanligt fängelse och

avsedd för farliga brottslingar, bör alltså enligt min åsikt ingå i påföljdssystemet.

Påföljden kallas i departemcntsförslaget internering. Beträffande

denna reaktionsforms användningsområde torde någon väsentlig ändring i

jämförelse med förvaring icke böra eftersträvas. Internering skall använ
-

s. 324 Kontrollera mot PDF

324 C

Kangl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

das i fall, där det är påkallat för att förebygga fortsatt allvarlig brottslighet

{rån den tilltalades sida. När prognosen skall ställas för den brottsliges

lramtida handlande, är givetvis hans sinnesbeskaffenhet av stor betydelse;

såsom beredningen har anfört, torde likväl någon väsentlig vägledning icke

vara att vinna genom ett krav på att hans »sinnesbeskaffenhet avviker från

det normala». Även andra omständigheter skall emellertid beaktas. Sålunda

far man soka ledning i den aktuella brottslighetens art och den tilltalades

tidigare vandel. Om denne ej förut har gjort sig skyldig till kriminalitet,

torde endast sällan finnas anledning räkna med sådan risk för fortsatt

brottslighet, att internering bör tillgripas. Fall kan emellertid förekomma,

dar med hansyn till psykisk abnormitet hos den tilltalade, risken för ny

allvarlig brottslighet är så stor, att — liksom för närvarande förvaring —

ifrågavarande påföljd bör kunna tillgripas redan vid den första lagförimmn

tor brott. Krav på att den tilltalade tidigare har dömts för brott bör därför

icke uppställas för att internering skall få ådömas.

Förutsättningarna för tillämpning av internering synes i huvudsak kunna

anges på sätt beredningen har föreslagit. Internering bör sålunda kunna

adomas, om med hänsyn till den tilltalades brottslighet samt hans sinnesbeskaffenhet,

vandel och levnadsomständigheter i övrigt ett långvarigt frihetsberövande

utan på förhand bestämd tid finnes påkallat för att” förebygga

fortsatt allvarlig brottslighet från hans sida. Det aktuella brottet

måste vara av sådan svårhetsgrad, att fängelse i två år eller däröver kan

f°lja.

Genom straffoemottaglighetsrekvisitet har i gällande rätt framhävts, att

förvaring och internering får användas endast om tidsbestämt frihetsstraff

eller ungdomsfängelse icke kan beräknas leda till förhindrande av fortsatt

brottslighet. I departementsförslaget har de påföljder, som betecknas såsom

straff, icke givits något principiellt företräde framför Övriga påföljder

(1 kap. 4 och 7 §§). Det är dock givetvis angeläget, att en så allvarlig reaktionsform

som internering icke tillgripes, om en mindre ingripande påföljd

kan anses tillfyllest. Denna tanke har i departementsförslaget kommit

till uttryck genom den för ådömande av internering uppställda förutsättningen,

att ett långvarigt frihetsberövande utan på förhand bestämd

tid skall vara påkallat.

I likhet med beredningen anser jag, att internering i princip icke bör

ifrågakomma beträffande yngre lagöverträdare. Uttryckligt förbud mot att

i sådana fall döma till internering torde dock icke behöva stadgas. Även

utan uttryckliga bestämmelser härom torde domstolarna komma att iakttaga

den varsamhet, som är påkallad i detta avseende.

Med hansyn till den ändrade utformning av förutsättningarna för ådömande

av tidsobestämt frihetsberövande, som departementsförslaget innebar

i jämförelse med gällande rätt, anser jag i likhet med flera remissorgan,

att interneringsnämndens medverkan bör bibehållas för att främja en enhetlig

tillämpning av internering. I princip bör därför yttrande från nämnden

mliamtas, innan internering ådömes. Stundom kan likväl förhållandena

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 325

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

vara så klarlagda genom personundersökning, sinnesundersökning^ och övrig

utredning, att interneringsnämndens hörande bör kunna underlåtas. När

fråga är om att bestämma påföljd för någon, som tidigare är dömd till internering,

torde icke heller nämnden ovillkorligen behöva höras. Bestämmelser

om interneringsnämndens hörande av den innebörd, som här angivits,

har upptagits i 38 kap. 7 § av departementsförslaget.

2—4 §§.

Gällande rätt. Förvaring och internering verkställes i fångvårdsanstalt

eller avdelning av fångvårdsanstalt, som av Konungen har förklarats vara

säkerhetsanstalt. Bestämmelser om verkställigheten är meddelade i lagen

om verkställighet av frihetsstraff m. m. Vid dom till förvaring eller internering

skall domstolen, enligt 7 § i 1937 års lag, med hänsyn till brottets

beskaffenhet och omständigheterna i övrigt bestämma en minsta tid, före

vars utgång den dömde icke får utskrivas. Minsta tiden skall bestämmas

för förvaring till lägst ett och högst tolv år samt för internering till lagst fem

och högst femton år. Utskrivning från förvaring och internering ar, enligt

9 § sistnämnda lag, antingen villkorlig, utskrivning på prov, eller slutlig.

Utskrivning sker till en början regelmässigt på prov, varvid den utskrivne

står under tillsyn i minst tre år, 11 §.

Beredningen. I 6: 4 av beredningens förslag har upptagits eu bestämmelse

om att den, som har dömts till skyddsinternering, skall erhålla en efter

hans sinnesbeskaffenhet och övriga förutsättningar lämpad behandling, ägnad

att främja hans anpassning i samhället. Enligt beredningens förslag

omfattar skyddsinternering vård i och utom anstalt; anstaltstiden skall alltid

följas av vård i frihet.

Förslaget behåller systemet med en av domstol i varje särskilt fall bestämd

minsta tid för anstaltsvården. Denna tid skall enligt 6: 3 i förslaget

vara lägst ett och högst tolv år och skall bestämmas till ett eller flera år

eller till visst antal år jämte sex månader. Beredningen uttalar, att den noggranna

bestämning av minsta tiden i år och månader, som nu i många fall

förekommer, saknar berättigande; den leder till onödiga jämförelser de

intagna emellan om »rättvisan» i påföljden och är ägnad att främja tendensen

att låta minsta tiden vara avgörande för utskrivningen. Skäl att föreslå

en höjning av den nuvarande lägsta minimitiden för förvaring föieligger

icke enligt beredningens mening. Några olägenheter av den ettåriga minimitiden

har icke påvisats, och beredningens förslag innehåller icke något

som ger anledning befara att ett bibehållande av denna tid framdeles skulle

verka ogynnsamt. Att i jämförelse med förvaring inskränka tillämpningsområdet

för skyddsinternering är enligt beredningens mening desto mindre

påkallat, som statistiken visar en skrämmande hög återfallsfrekvens for

dem som dömes till förvaring, vilket måste betyda att delta klientel representerar

ett urval av brottslingar med mycket dålig prognos. Det ar angeläget,

att det med kraft ingripes mot dessa, och skyddsinternering torde ge

s. 326 Kontrollera mot PDF

326 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

de bästa möjligheterna härtill dels genom att de till skyddsinternering

dömda kan kvarhållas i anstalt relativt lång tid, dels genom alt de dömda

under lång tid efter utskrivningen från anstalt står under kontroll, varvid

de kan återhämtas till anstalten om behov därav uppkommer. — Två ledamöter

av beredningen har emellertid föreslagit, att lägsta minimitiden skall

vara två år.

Behandlingen av den, som har dömts till skyddsinternering, skall enligt

6: 6 i förslaget taga sin början i anstalt. Anstaltsvården skall försiggå i interneringsanstalt

eller, om det finnes ändamålsenligt, i annan fångvårdsanstalt

vari plats kan beredas den dömde.

Yttrandena. Göteborgs rådhusrätt och Advokatsamfundet anser icke, att

man bor ge verkställighetsorganen ett slags generalfullmakt att utforma behandlingen

efter lämplighetshänsyn. Man bör genom provutskrivning behålla

en bestämd gräns mellan anstaltsvård och vård i frihet, och den dömde

bör endast under i lag angivna förutsättningar kunna återföras till anstalt

efter provutskrivning.

Den utformning stadgandet om minsta tid har erhållit i det av beredningens

majoritet framlagda förslaget tillstyrkes av Göta hovrätt, hovrätten för

Västra Sverige, fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden (majoriteten),

Stockholms rådhusrätt, en minoritet i Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i

Malmö, stadsfiskalen i Skövde och Föreningen Sveriges stadsdomare.

Interneringsnämnden anför:

. in^erneringsnämndens uppfattning bör skyddsinterneringen i prin
cip

förbehållas allenast den grövre brottsligheten och det kan finnas skäl

för reservanternas farhågor att, efter slopandet av abnormkriteriet och kravet

pa straffoemottaglighet, skyddsinterneringens användningsområde vid

en lagsta minimitid av ett år vidgas på ett sätt som skulle göra skyddsinernering

till den regelmässiga påföljden för recidivister och över huvud taget

för alla lagöverträdare som begå brott av något allvarligare slag och

vilkas prognos framstår som tvivelaktig. Emellertid anses en betydande del

av skyddsinterneringens värde ligga i den mera effektiva övervakningen

under vården utom anstalt och den möjlighet till återintagning som förefinnes

vid misskötsamhet. För den stora grupp av brottslingar, som kunna

betecknas som hållningslösa psykopater och vilka före 1945 års lagändringar

om tillräknelighetsbestämmelserna ofta hänfördes under sinnessjukvarden,

måste enligt interneringsnämndens uppfattning förvaring respektive

skyddsinternering vara en lämpligare åtgärd än fängelsestraff. Nämnden

har, med hänsyn främst till önskvärdheten av att kunna tillgripa

skyddsinternering vid återfall av dylika brottslingar i sådana fall att brottet

icke är så grovt att en minimitid av två år kan anses befogad, stannat

for att i likhet med beredningens majoritet förorda ett bibehållande av den

nuvarande lägsta minimitiden av ett år. Rätt tillämpade torde de i 6 kap.

1 § av skyddslagen angivna rekvisiten för skyddsinternering även med en

minimitid av ett år utgöra en garanti för att gränserna mellan fängelse- och

skyddsinterneringsklientel icke utsuddas.

För en höjning av lägsta minsta tiden till två år uttalar sig Svea hovrätt,

hovrätten över Skåne och Blekinge, ordföranden i interneringsnämnden,

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 327

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Göteborgs rådhusrätt (majoriteten), Föreningen Sveriges häradshövdingar

och Advokatsamfundet.

Hovrätten för övre Norrland förordar, att minsta tid för omhändertagandet

i anstalt skall bestämmas allenast i visst antal år, minst ett och högst

tolv Mot en sådan regel anför Göta hovrätt, att det icke är tillrådligt att

begränsa domstolarnas möjlighet att differentiera minimitiderna utöver vad

beredningen har föreslagit; en ytterligare begränsning skulle kunna medföra

en i och för sig icke påkallad förlängning av de minsta tiderna. Göteborgs

stads ngkterhetsnämnd föreslår, att den högsta minimitiden sättes

väsentligt lägre än tolv år.

Anstaltsnämnden i Mariestad avstyrker förslaget, att den, som har dömts

till skyddsinternering, skall kunna intagas i vanlig fångvårdsanstalt. Vid

Mariestadsanstalten har man dåliga erfarenheter från ett försök att blanda

förvarings- och interneringsklientel med vanligt klientel. Interneringsklientelet

avviker i så hög grad från det vanliga klientelet, att någon sammanblandning

icke under några omständigheter bör komma i fråga.

Departementschefen. Liksom när det gäller ungdomsfängelse torde vid

internering böra ges uttryck åt att vård utom anstalt utgör en del av själva

påföljden. Från olika håll har framhållits, att den nuvarande förvaringens

betydelse för brottsbekämpandet ligger icke minst i den långa eftervårdstiden

med möjlighet till återintagning i anstalt.

I 2 § av förevarande kapitel anges, att internering omfattar vård både i

och utom anstalt; undantag härifrån kan ske i det fall som avses i 7 §,

nämligen då den dömde skall intagas på sinnessjukhus. Med anledning av

vad ett par remissorgan har yttrat angående möjligheten att efter omständigheterna

växla mellan behandling i och utom anstalt må framhållas, att

de av beredningen föreslagna bestämmelserna om återintagning i anstalt,

vilka motsvaras av 12 § i departementsförslaget, icke torde innebara någon

större saklig ändring av vad för närvarande gäller. Lika litet som vid ungdomsfängelse

torde anledning finnas att i brottsbalken genom ett särs i

stadgande framhäva, att behandlingen skall syfta till den dömdes anpassning

i samhället. . ., . .

Även om vården utom anstalt har stor betydelse, maste givetvis vid internering

huvudvikten läggas på omhändertagandet i anstalt. Såsom beredningen

har föreslagit torde den nuvarande ordningen med en av domstol i

varie särskilt fall bestämd minsta tid för anstaltsvården böra bibehållas.

Ja» vill även ansluta mig till förslaget att lägsta minsta tiden i fortsättningen

liksom nu skall kunna bestämmas till ett år. Några remissinstanser

har uttalat farhågor för att bibehållandet av ett så lågt minimum kan leda

till en alltför ymnig tillämpning av internering. Risken for en sådan utveckling

torde dock icke vara särskilt stor. Längsta minimitiden bor vid en

sammanslagning av förvaring och internering icke sättas kortare an tolv år.

Beredningen har, bl. a. i syfte att bryta nuvarande praxis med utskrivning

i nära anslutning till minsta tidens utgång, föreslagit att minsta tiden inom

s. 328 Kontrollera mot PDF

328 C

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

den angivna ramen skall kunna bestämmas endast i hela eller halva år.

Enhgt mm mening ar emellertid en sådan begränsning av möjligheterna att

differentiera minsta tiden knappast ägnad att medföra en ändrad praxis i

fråga om anstaltsvårdens upphörande i anslutning till utgången av minsta

tiden och synes icke heller eljest vara påkallad. Jag vill därför icke i denna

del foiorda någon ändring av gällande regler.

I enlighet med det anförda har i 3 § av departementsförslaget angivits att,

nar internering ådömes, rätten med hänsyn till brottets beskaffenhet och omständigheterna

i övrigt skall bestämma viss minsta tid för omhändertagandet

i anstalt, lägst ett och högst tolv år. Vid beräkningen av tiden för

anstaltsvården bör i tillämpliga delar gälla vad som stadgas om beräkning

la«en ^ fanSelSC’ stadSande härom torde få upptagas i verkställighets
Närmare

bestämmelser om anstaltsvårdens utformning har, som jag tidigare

namnt, icke ansetts böra upptagas i brottsbalken utan meddelas i verkställighetslagen.

Liksom när det gäller fängelse och ungdomsfängelse bör

dock i balken anges, i vilket slag av anstalt verkställigheten skall ske.

De som har dömts till internering torde böra intagas i särskilda fångvårdsanstalter

eller avdelningar av sådana anstalter, vilka i överensstämmelse

med beredningens förslag lämpligen kan kallas interneringsanstalter. Om

särskilda skal är därtill, synes dock liksom vid ungdomsfängelse böra öppnas

möjlighet att låta anstaltsvården försiggå i annan fångvårdsanstalt.

Bestämmelsen i 4 § första stycket av departementsförslaget har avfattats i

enlighet härmed. I andra stycket av denna paragraf har erinrats om att

angående vården i anstalt är särskilt stadgat.

5—8 §§.

Gällande rätt. Enligt 9 § andra stycket i 1937 års lag får utskrivning från

förvaring eller internering icke ske så länge den dömde är att anse såsom

vådlig för annans säkerhet till person eller egendom. Har minsta tiden för

förvaring bestämts till ett år, skall den förvarade dock utskrivas på prov

senast när fyra år har förflutit från förvaringens början, såframt ej särskilda

skäl är däremot. Sedan minsta tiden har gått till ända, får den som

befinnes vara i varaktigt behov av vård å sinnessjukhus oavsett sin vådlighet

slutligt utskrivas för att intagas å sådant sjukhus.

Utskrivning beslutas av interneringsnämnden (9 § tredje stycket). Före

utgången av den i domen bestämda minsta tiden skall nämnden pröva, huruvida

den dömde må anses kunna utan våda för annans säkerhet till person

eller egendom utskrivas. Utskrives han ej, skall nämnden minst var tolfte

månad ånyo företaga sådan prövning. Nämnden är icke skyldig att mer

än en gång var sjätte månad pröva framställning om utskrivning (10 §).

Har den som utskrivits- på prov återhämtats till anstalt på grund av missskötsamhet,

får han icke kvarhållas längre än ett år. Finnes skälig anledning

antaga att han, om han ånyo utskrives, kan bli vådlig för annans säkerhet

till person eller egendom, må interneringsnämnden genom nya beslut

förlänga anstaltstiden med högst ett år i sänder (12 §).

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 329

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1062

Beredningen. I beredningens förslag har bestämmelser om övergång till

vård utom anstalt upptagits i 6:9—11. Beredningen framhåller, att överförande

till vård i frihet icke bör ske så länge det föreligger någon större

grad av sannolikhet för att den dömde, om han ej kvarhålles i anstalt, skall

fortsätta att begå brott. Å andra sidan skall anstaltsvården icke fortgå längre

än nödvändigt. Återfall sstatistiken ger visserligen vid handen, att för narvarande

större förhoppningar om återanpassning i regel icke kan hysas i

fråga om klientelet. Mot bakgrund härav skulle det kunna anföras, att förutsättningar

för övergång till vård utom anstalt mera sällan föreligger. Härvid

kan man emellertid enligt beredningens mening icke bli stående. Även

vård i frihet bör utnyttjas vid försöken att nå bättre behandlingsresultat.

Vid bedömningen av sannolikheten för aterfall skall hänsyn tagas till de

förhållanden, under vilka vården utom anstalt skall fortgå. Särskilt när den

kriminalitet, som den dömde tidigare har ådagalagt, icke är av alltför grov

art, kan det stundom te sig orimligt att icke göra försök med vård i frihet.

Det är också uppenbart, att vid bedömningen av förutsättningarna för vård

utom anstalt i allmänhet bör kunna bortses från risken att den dömde gör

sig skyldig till obetydliga förseelser.

Enligt 6:9 i beredningens förslag skall interneringsnämnden förordna

om vårdens fortsättande utom anstalt, när anstaltsvistelse finnes icke längre

vara påkallad för att avhålla den dömde från fortsatt brottslighet. En väsentlig

nyhet i förslaget är, att nämnden skall kunna förordna om vård utom

anstalt redan före minsta tidens utgång. Stundom torde, uttalar beredningen,

föreligga omständigheter, som bör föranleda att vården utom anstalt

påbörjas redan före utgången av minsta tiden. Risken för återfall

kan vara eliminerad av olika skäl. Den dömde kan ha undergått medicinsk

behandling eller eljest ha så tillgodogjort sig behandlingen, att vård utom

anstalt kan vara motiverad. Någon gång kan den situationen föreligga att

den speciella vård, som den dömde bör komma i åtnjutande av, icke kan

ges å interneringsanstalt eller annan fångvårdsanstalt. För den dömdes

återanpassning är ofta av synnerlig betydelse, att lämpliga arbets- och

bostadsförhållanden ordnas för honom efter anstaltstiden. Ibland kan det

vara av vikt, att den dömde erhåller viss särskild anställning. For att då

icke, om tillfälle till sådan anställning yppas, tillfället skall gå förlorat, kan

det vara nödvändigt att vården i anstalt upphör.

Förslaget innebär i 6:9 bestämmelser om skyldighet för interneringsnämnden

att pröva frågan, huruvida behandlingen må kunna fortsätta utom

anstalt. I detta avseende innebär förslaget ändrade regler så till vida, att

prövning skall ske minst var sjätte månad sedan minsta tiden har utgått

och att någon begränsning av nämndens skyldighet att pröva framställningar

från den dömde icke har stadgats.

Enligt 6: 10 i förslaget kan interneringsnämnden förordna om påföljdens

upphörande, om den dömde befinnes vara i varaktigt behov av vård å sinnessjukhus

och intages å sådant sjukhus. Förordnande härom skall kunna

meddelas även innan minsta tiden har gått till ända.

11* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 330 Kontrollera mot PDF

330 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

I syfte främst att tillgodose den dömdes rättssäkerhet föreslår beredningen

i 6: It en maximering av anstaltstiden på det sättet, att vården i anstalt

icke får pågå under längre tid än sammanlagt tre år utöver minsta tiden,

med mindre domstol lämnar sitt medgivande därtill. Härigenom tillförsäkras

den dömde rätt att inför en utomstående myndighet framföra sina

synpunkter angående behovet av fortsatt anstaltsvistelse, när denna har

pågått en längre tid efter utgången av minsta tiden. Stadgandets syfte är

icke att uppställa strängare förutsättningar för fortsatt anstaltsvård än för

anstaltsvård över huvud; avsikten är endast att hänskjuta prövningen av

förutsättningarna för fortsatt frihetsberövande till domstol. Genom att den

dömde utan sådan prövning får hållas i anstalt tre år utöver minsta tiden

torde det endast mera sällan erfordras, att fråga om fortsatt anstaltsvård

hanskjutes till domstol. I treårstiden skall dock inräknas även tid varunder

den dömde har vistats i anstalt efter återintagning; motsvarighet till

gallande lags stadgande om anstaltstidens längd efter återhämtning finnes

icke i forslaget. Medgivande till förlängning av anstaltstiden skall lämnas

om det för att förebygga fortsatt allvarlig brottslighet från den dömdes

sida kan antagas vara erforderligt, att han hålles i anstalt under längre tid

an vad interneringsnämnden kan besluta. Om det sedermera visar sig att

forlangningen med tre år icke är tillräcklig, skall domstol under samma

förutsättningar som tidigare kunna på nytt förlänga tiden. Tiden för omhändertagandet

i anstalt kan på detta sätt förlängas flera gånger med tre

år varje gång.

Framställning om förlängning av anstaltstiden skall göras av interneringsnämnden

till riksåklagaren, som prövar huruvida talan härom skall

vackas. Har talan väckts, får nämnden befogenhet att hålla den dömde i

anstalt i avbidan på att rättens beslut vinner laga kraft.

Yttrandena. Förslaget, att interneringsnämnden skall kunna förordna om

vård utom anstalt redan före utgången av minsta tiden, godtages av Svenska

fångvårdssällskapet, som anser att det är en vägande nyhet som skulle ge

skyddsinterneringen en sakligt motiverad behandlingsprägel, och hovrätten

för Vastra Sverige. Advokatsamfundet kan däremot icke tillstyrka, att den

verkställande myndigheten får den föreslagna befogenheten att avvika från

vad domstolen har bestämt. Omständigheterna kan någon gång vara sådana,

att en utskrivning före minsta tiden kan vara indicerad, men enligt Advokatsamfundets

mening är i så fall domstols medverkan erforderlig.

Förslaget avstyrkes i denna del helt av hovrätten över Skåne och Blekinge,

fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden, Stockholms och Malmö rådhusrätter

samt Föreningarna Sveriges stadsdomare och Sveriges stadsfiskaler.

Interneringsnämnden anför att en bestämmelse av ifrågavarande slag med

säkerhet kommer att medföra att nämnden i ett stort antal fall av de mest

skiftande anledningar och kanske stundom långt före minimitidens utgång

blir utsatt för en stark press från de intagnas sida att låta dem lämna anstalten

före denna tid. Det synes nämnden också kunna ifrågasättas, huru
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 331

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

vida det icke ur behandlingssynpunkt kan vara av värde att en bestämd tid

finnes, före vilken en utskrivning icke är möjlig och fram emot vilken behandlingen

skall inriktas. Även av allmänpreventiva skäl finner nämnden

en bestämmelse, som genombryter principen om en av domstol fixerad minimitid,

vara diskutabel. Ett påföljdssystem bör enligt nämndens uppfattning

icke göras alltför lösligt. Nämnden vitsordar, att t. ex. av medicinska

skäl en utskrivning före minimitidens utgång stundom kan visa sig påkallad.

Men det är då fråga om ett extra ordinärt förhållande, där nedsättning

av minimitiden nådevägen synes vara det mest ändamålsenliga.

Den föreslagna bestämmelsen angående upphörande av skyddsinternerin"

när den dömde intages å sinnessjukhus, avstyrkes av Svea hovratt

och hovrätten över Skåne och Blekinge, vilka anser att bestämmelsen kan

ut«å. Svea hovrätt yttrar, att det är vanskligt att bedöma varaktigheten av

eU behov av vård å sinnessjukhus. Man måste därför räkna med den olagenheten,

att bestämmelsens tillämpning kan komma att leda till skyddsinterneringens

upphörande på ett alltför tidigt stadium, nämligen då interneringsnämnden

har överskattat varaktigheten av vårdbehovet och fortsatta

åtgärder mot den dömde är påkallade även efter hans utskrivning från

sinnessjukhuset. Enligt hovrättens mening bör därför, när en till skyddsinternering

dömd person befinnes vara i behov av vård på sinnessjukhus,

icke i något fall förordnas om skyddsinterneringens upphörande utan endast

om övergång till vård utom anstalt. Interneringsnämnden har då icke

frånhänt sig sina möjligheter att, om den dömde tillfrisknar, besluta återintagning

i interneringsanstalt eller övervakning.

Förslaget om en maximering av anstaltstiden tillstyrkes av Föreningen

Sveriges häradshövdingar och Advokatsamfundet. Interneringsnämnden och

Föreningen Sveriges stadsdomare finner däremot bestämmelsen onödig.

Rådhusrätten i Malmö anser, att interneringsnämnden med sin erfarenhet

om den dömde är mest lämpad att besluta om förlängning, och kan ej finna

bärande grund för att frågan härom överlämnas till domstol. I varje

fall föreligger ej skäl, att även riksåklagaren skall taga befattning med frågan.

Departementschefen. Vad beredningen har föreslagit angående tiden för

anstaltsvårdens upphörande synes i huvudsak vara välmotiverat, och jag

kan även ansluta mig till de bedömningsgrunder, som beredningen har anfört

beträffande frågan om den dömdes överförande till vård utom anstalt.

I likhet med flera remissinstanser anser jag dock, att interneringsnämnden

icke bör kunna dispensera från den av domstolen bestämda minsta tiden

för frihetsberövandet. Det är angeläget, att interneringspåföljdens allvarliga

karaktär upprätthålles och att säkerhetssynpunkterna ges erforderligt

utrymme. Möjlighet bör då icke öppnas att i ett ordinärt förfarande prova,

huruvida en förkortning av anstaltstiden bör ske ur behandlingssynpunkt.

De sällsynta fall, i vilka en förkortning på grund av särskilda omständigheter

kan medges, torde liksom hittills böra prövas nådevägen. I 5 § av fö
-

s. 332 Kontrollera mot PDF

332 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

lTte\ har därfÖr end3St uPPta§its den ^ beredningen förenär

eft t ’ nämHgen att behandlingen skall fortsätta utom anstalt

”ll "tgängen av minsta tiden vård i anstalt finnes icke län-re vara

P a a or att avhålla den dömde från fortsatt brottslighet °

na förorena1''0 fÖrslaget’ att interneringsnämnden skulle kun
den

H h iZ pafoIjdens upphörande före minsta tidens utgång, för att

rande'' på sinnessJukhus. Däremot bör liksom för närv“

upphörT om d dnn^ Cfter minSta UdenS Utgång låta interneringen

upphö a, om den domde ar i varaktigt behov av vård på sinnessjukhus

be lut n^heT^r k?Uel meddelaS bestämmelser om förfarandet vid

Lr bär " d f f°rtSättande “tom anstalt. För dessa bestämmelser

har redogjorts i samband med behandlingen av vissa organisations
?Z!

Tf faragrafen innehåller också föreskrifter om regelbunden pröv
stämmlr

för8? T aastal^årdens upphörande. I detta avseende överensammer

forslaget med vad beredningen har föreslagit

„ " “TV beredningens förslag är att domstols medgivande kräves om

iiin/h^ rden Skail pågå under iång tid utöver minsta tiden. En sådan ordmng

har ansetts motiverad från rättssäkerhetssynpunkt. Det kan visserlig

n göras gallande, att interneringsnämndens kvalificerade sammansätt
Iän8d

erlU f°raHCn tlUräTig garanti för att avgörandet om anstaltstidens

_.. ° , ria,er, en §rundliga och sakkunniga prövning som är påkallad
an^n

T" 6 •• ^ alltsedan uämndens tillkomst, med hänsyn härtill

ansetts kunna goras slutgiltiga och ej överklagbara. Men även om det kan

en domstolsprövning i regel leder till att framställningen

angnmg bifalles, synes det — såsom beredningen har uttalat_kun
de/h?

aYZde b,ehandlingen av den dömde, att han, när anstaltsvården

har pågått under lang tid, får frågan om fortsatt anstaltsvistelse prö
UDDtaIits°mh

,Ett. 1Stadgande härom har i 8 § av departementsförslaget

upptag ts'' huvudsaklig överensstämmelse med beredningens förslag Från

de ta skiljer sig 8 § därigenom, att i de fall, då minsta tiden i domen har

1 I6 ai C ler däröver — och det således finnes anledning antaga

att den domde behöver hållas i anstalt under mycket lång tid för att

ore ygga förnyad grov brottslighet — medgivande av domstol icke skall

kravas för rån den sammanlagda anstaltstiden med fem år överskrider

minsta tiden.

Vid beräkningen av den tid om tre respektive fem år, som anstaltsvårn

utan särskilt medgivande får pågå utöver minsta tiden, skall icke inra

nas den tid, varunder den dömde må ha vårdats utom anstalt; närmare

bestämmelser om tidsberäkningen torde få meddelas i verkställighetslagen.

Om den som dömts till internering, befinnes ha begått annat brott, kan

ratten enligt 36 kap. 1 § 1 i departementsförslaget förordna, att internerin*- en skall avse jämväl detta brott. Vid sådant förordnande skall enligt 3°6

V3Pi •, J minsta t,d bestämmas för den fortsatta anstaltsvården, om icke

särskilda skal är däremot. Härigenom erhålles ny utgångspunkt för beräkning

av trears- eller femårstiden. Om rätten däremot icke bestämmer ny

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 333

Kungl. Maj:ts proposition, nr 10 år 1962

minsta tid, sker icke någon sådan förskjutning. Hinder bör i sådant fall

dock ej möta mot att rätten, om fråga därom har väckts, samtidigt med

förordnande enligt 36 kap. 1 § 1 lämnar medgivande enligt 30 kap. 8 §

till förlängning av anstaltstiden.

I fråga om förfarandet i mål om förlängning torde böra gälla, att talan

väckes och utföres av allmän åklagare. Med hänsyn till att åklagaren

bör ha att självständigt pröva, huruvida talan skall väckas i anledning av

interneringsnämndens framställning, synes beslut härom böra ankomma

på riksåklagaren. Denne kan, om talan väckes, uppdraga åt lägre åklagare

att utföra talan. Vissa processuella bestämmelser rörande sådan talan meddelas

i 38 kap. 3, 5, 6 och 8 §§. I övrigt blir enligt 19 § andra stycket lagen

om införande av nya rättegångsbalken vad i rättegångsbalken är föreskrivet

angående brottmål i tillämpliga delar att iakttaga beträffande förfarandet.

9 och 10 §§.

Gällande rätt. Enligt 11 § i 1937 års lag skall den som har utskrivits på

prov stå under tillsyn och därvid vara underkastad av interneringsnämnden

meddelade eller eljest för honom gällande föreskrifter. Närmare bestämmelser

om tillsynen finnes i lagen den 22 april 1927 om tillsyn över

dem, som utskrivits på prov från förvaring eller internering i säkerhetsanstalt.

Enligt 3 § sistnämnda lag skall interneringsnämnden förordna tillsyningsman.

Nämnden skall enligt sin instruktion med uppmärksamhet följa

tillsynen över dem, som har utskrivits på prov, och därvid med lämplig

vägledning tillhandagå tillsyningsmännen. Skyddskonsulenterna har icke

att obligatoriskt taga befattning med dem, som har utskrivits från förvaring

eller internering. Då skyddskonsulent anlitas därtill, skall han emellertid

ägna sig åt eftervård även av detta klientel. Vid sidan om tillsyn av

tillsyningsman förutsätter 1927 års lag, att polismyndighet håller uppsikt

över de provutskrivna. Enligt 5 § i lagen skall avskrift av interneringsnämndens

beslut rörande den utskrivne överlämnas till vederbörande länsstyrelse,

vilken skyndsamt skall ge polismyndigheten i orten del av beslutet.

För den som vid utskrivning ställes under tillsyn skall utfärdas frihetspass;

passet skall vid anfordran uppvisas för polismyndighet. Om den

utskrivne uppehåller sig å ort som är honom förbjuden, äger polismyndighet

enligt 6 § i 1927 års lag föra honom till ort, där han får vistas. Beträffande

innehållet i övrigt av gällande rätt, såvitt nu är av intresse, hänvisas

till den redogörelse härför, som har lämnats vid 26 kap. 14—18 §§ i departementsförslaget.

Beredningen. I beredningens förslag finnes bestämmelser om vården utom

anstalt i 6: 12—16. Dessa bestämmelser överensstämmer nära med vad beredningen

har föreslagit beträffande vården i frihet av dem, som har villkorligt

frigivits från fängelse eller dömts till skyddstillsyn eller skyddsfostran.

Vissa avvikelser har emellertid föreslagits för skyddsinternering.

Sålunda skall ledningen av vården utom anstalt icke kunna ankomma på

s. 334 Kontrollera mot PDF

334 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Ullsynsnamnd utan handhavas av interneringsnämnden. Den dömde skall

alltid stå under övervakning; i fråga om förslagets innebörd, när det gäller

förordnande av övervakare, har redogörelse lämnats vid 26 kap. 13 § i departementsförslaget.

I uppräkningen av de särskilda föreskrifter, som kan

meddelas den dömde under vården utom anstalt, har icke medtagits föreskrift

om tid och sätt för fullgörande av skadeståndsskyldighet. Någon tidsbegränsning

för giltigheten av beslut om föreskrift har icke föreslagits.

I förslaget finnes icke någon motsvarighet till gällande rätts bestämmelser

om tillsyn av polismyndighet. Enligt beredningens mening bör polismyndighet

icke självmant kunna ingripa i vården.

Yttrandena. Justitiekansler sämbetet frågar, huruvida det är lämpligt att

slopa de nuvarande bestämmelserna om uppsikt från polisens sida över

dem, som har utskrivits på prov, utan att sätta något annat i stället. Ämbetet

anför härefter:

Om än någon direkt motsvarighet till ifrågavarande bestämmelser icke

anses bora upptagas i skyddslagen, torde likväl böra övervägas, huruvida

icke polisen bör erhålla underrättelse om en till skyddsinternering dömd

persons placering i fri vård och de bestämmelser, som skola gälla för honom.

Detta kan vara av betydelse icke blott för polisens brottsförebyggande

uppgifter utan också med hänsyn till det bistånd polisen kan tänkas lämna

de övervakande organen genom upplysningar om den dömdes förhållan°Cn-ii

P°^suPPs*kt i egentlig mening avses icke utan närmast blott

en tillsyn i den omfattning och på det sätt polisen och övervakaren kunna

finna lämplig, även innebärande hjälp i arbetet att återanpassa den dömde

i samhället.

Även länsstyrelsen i Örebro län och anstaltsnämnden i Norrköpinq uttalar

sig för bibehållande av den nuvarande underrättelseplikten beträffande

provutskrivning av förvarade och internerade.

Medicinalstyrelsen uttalar angaende den föreslagna möjligheten att meddela

föreskrift om läkarvård eller nykterhetsvård, att skvddsinterneringsklientelets

beskaffenhet gör att användbarheten av vanliga psykiatriska behandlingsmetoder

är synnerligen begränsad. Mentalsjukhusens och nykterhetsvårdsanstalternas

resurser för omhändertagande av detta klientel är

också mycket små. Möjligheten att meddela sådan föreskrift bör därför

enligt medicinalstyrelsens mening på något sätt begränsas, exempelvis

genom krav på samråd med vederbörande sjukvårdsläkare, behandlande

läkare eller föreståndare för nykterhetsvårdsanstalt respektive nykterhetsnämnd.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet framhåller, att nykterhetsvården

i allmänhet saknar resurser att behandla detta kvalificerade klientel.

Ehuru det kan finnas enstaka personer bland dessa brottslingar, hos vilka

alkoholismen är den dominerande och primära faktorn, bör detta klientel

i huvudsak behandlas utanför nykterhetsvårdens ram. Ordet »nykterhetsvård»

bör enligt förbundet utgå ur lagtexten. Eftersom lagen talar om »annan

vård eller behandling», finnes ändock möjlighet att för de undantagsfall,

där nykterhetsvård befinnes adekvat, åstadkomma sådan. Stadgandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 335

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

bör också kompletteras med en bestämmelse om att föreskrift för den‘domde

att underkasta sig nykterhetsvård får meddelas först efter samråd med

nykterhetsvårdsorgan.

Departementschefen. Den som vårdas utom anstalt efter dom å internering

bör alltid stå under övervakning. Bestämmelse harom har i departementsförslaget

meddelats i 9 §, vari också anges, att övervakningen skall

handhavas av övervakningsnämnd. ,, -

I 10 S stadgas, att bestämmelserna i 26 kap. 13—18 §§ skall a0a

svarande tillämpning i fråga om vården utom anstalt av den, som har dom s

till internering. Jag delar medicinalstyrelsens uppfattning, att nuvara

behandlingsmetoder och vårdresurser gör utrymmet formeddeJande av föreskrift

om vård å sinnessjukhus beträffande detta klientel rela

Icke heller intagning å vårdanstalt för alkoholmissbrukare synes kunna

.Wglomm, annat fn undantagsvis. Behovet av anstaltsvärd tär för detta

klientel regelmässigt tillgodoses inom kriminalvården. Däremot torde det

ickeTsällanf finnas skäl att föreskriva läkarvård eller nykterhetsvård Man

samband med intagning å sjukhus eller vårdanstalt. Man foresknfte

om meddelas, bör samråd ha skett med psykiater, annan läkare eller nykte

^BCTedntagen har föreslagit, att nuvarande bestämmelser om polismyndighets

befattning med dem, som har utskrivits på prov från förvaring eller

internering, icke skall få någon motsvarighet beträffande dem, som har

dömts till skyddsinternering. Jag delar uppfattningen att pohsmyiidige

icke bör äga större befogenheter att ingripa med åtgärder beträffande dem

som har dömts till internering, än när det gäller andra domda. Av viss

värde för den brottsförebyggande verksamheten synes dock kunna vara, att

polismyndigheten får underrättelse om när vården i anstalt upphör Erforderliga

bestämmelser om samarbetet mellan de myndigheter, som handhar

övervakningen, och polismyndigheterna torde få meddelas i administrativ

ordning.

11 och 12 §§.

Gällande rätt. Enligt 12 § i 1937 års lag äger interneringsnämnden besluta

att den som är utskriven på prov, skall återhämtas till säkerhetsanstalten,

om han visar tredska att efterkomma de föreskrifter, som galler för honom,

eller om han finnes på grund av sitt uppförande eller eljest vara vådlig for

annans säkerhet till person eller egendom.

Beredningen. Beredningen har i 6: 17 föreslagit en bestämmelse, som nära

ansluter till vad för närvarande gäller i ifrågavarande avseende Ätermtagnino

i anstalt kan ske, om den dömde av tredska underlåter att iakttaga

vad som åligger honom eller det på grund av hans uppförande eller eljest

finnes, att anstaltsvård är påkallad för att förebygga att han begår brott.

Beredningen anför, att åtcrintagning i anstalt bor tillampas, icke i fiamsta

s. 336 Kontrollera mot PDF

336 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

rummet såsom disciplinmedel vid överträdelse av den dömdes skyldigheter

an som ett led i behandlingen med syfte att främja den dömdef åter
''“”s;

™ bedömande av spörsn.äj, om värden pä nytt

bor fortsatta utom anstalt, bör icke tillämpas en stelbent praxis; hänsyn

agas till de omständigheter, som i varje individuellt fall har gjort för
"uan„a“nfbSVär,

i„errrderliS- ^»^ande, i anstalt torde “undl

kunna upphora efter kort tid.

°Ch Advokats™f“ndet har såsom an
och

vår rf i f h 1§. frr",ht’ att en bestamd gräns mellan anstaltsvård

och vård i frihet bor behallas och att den dömde endast under i la- angivna

förutsättningar bör kunna återföras till anstalt. °

han ef™tem™tschefenA Bestämmelserna om åtgärder mot den dömde, om

sS om IT ""rf S°m r h0n°m’ t0rde bÖra Utformas På

och qTs^ i 11 r T’ S°m dÖmtS tU1 un§domsf ängelse (29 kap. 8

om hefoini J VS ^ f0rfarande kaPitel uPPtages sålunda bestämmelser

om befogenhet for overvaknmgsnämnden att besluta varning och ge vitesföreläggande.

Återintagning i anstalt beslutas av interneringsnämnden De

i 12 § ang1Vna förutsättningarna för återintagning överensstämmer i sak

fanrfpTn bfed",nSen har föreslagit. Någon större ändring i förhållande

till gallande ratt innebär förslaget icke i denna del.

Om återintagning i anstalt har skett enligt 12 §, gäller icke någon minsta

tid för anstalt^rden. Den dömde bör ånyo överföras till vård utom anstalt,

nar anstaltsvård icke längre erfordras. Anstaltstidens längd blir beroende

av förhållandena i det särskilda fallet. Som beredningen har anfört,

bor anstaltsvården stundom kunna bli mycket kort, t. ex. om återintagning

har skett for att bemästra en tillfällig kris.

13 §.

Eestammdser om åtgärder när den, som har dömts till internering, av

domstol falles till ansvar för annat brott har meddelats i 36 kap. 1 och 9 88

av departementsförslaget. Hinder föreligger i och för sig icke, att interneringsnamnden

beslutar återintagning enligt 12 § i förevarande kapitel, när

den domde har begått brott. Har domstol prövat åtal mot någon, som våras

utom anstalt, utan att förordna om återintagning, torde återintagning

dock icke bora beslutas av interneringsnämnden om ej nya omständigheter

gör det påkallat. 5

14 §.

Denna paragraf, som avser tillfälligt omhändertagande av den, som har

domts till internering, motsvarar 12 § tredje stycket i 1937 års lag samt

6:17 a?dra stycket 1 hedningens förslag och har givits samma sakliga

innehall som motsvarande bestämmelse i 29 kap. 11 § av departementsförslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 337

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

15 §.

Gällande rätt. Enligt 9 § i 1937 års lag är utskrivning från förvaring eller

internering antingen villkorlig (utskrivning på prov) eller slutlig. I 11 §

stadgas, att tillsynen över den, som har utskrivits på prov, skall fortfara

under minst tre år. Har den provutskrivne under en sammanhängande tid

av tre år stått under tillsyn och har han ej därunder dömts att undergå

straffarbete eller fängelse, skall interneringsnämnden pröva huruvida tillsynen

må upphöra. Finner nämnden så ej böra ske, skall tillsynen fortfara

under ytterligare ett år; tillsynstiden må genom nya beslut av nämnden

förlängas med ett år i sänder. Har den provutskrivne under en sammanhängande

tid av fem år stått under tillsyn utan att dom på straffarbete eller

fängelse mellankommit, skall tillsynen upphöra.

Beredningen. Skyddsinternering omfattar enligt förslaget, såsom nämnts,

vård både i och utom anstalt. Påföljden skall icke upphöra, förrän den

dömde under någon tid har vårdats i frihet. I förslaget har icke angivits

viss tid, under vilken tillsynen av den som vardas utom anstalt minst

skall fortgå. Enligt 6: 18 i förslaget skall interneringsnämnden förordna

om skyddsinterneringens upphörande, om det icke längre erfordras att den

som vårdas utom anstalt står under nämndens tillsyn. Däremot har liksom

i gällande rätt upptagits en längsta tid för tillsynen. Om den dömde under

en sammanhängande tid av tre år har stått under övervakning, skall interneringsnämnden

pröva behovet av fortsatt skyddsinternering. Har övervakningen

fortgått under fem år, skall påföljden upphöra. Förslaget innehåller

icke någon motsvarighet till det nuvarande stadgandet, att dom å straffarbete

eller fängelse avbryter treårs- eller femårstiden. Enligt beredningens

mening bör frihetsstraff icke annat än i sällsynta fall ådömas, så länge

skyddsinternering pågår.

Yttrandena. Justitiekanslersämbetet anser, att det skulle ha varit av värde,

om i lagen kunde ha givits någon ledning rörande frågan, hur länge

vården i frihet skall fortgå. Möjligen kunde man fastställa en minimitid,

som kunde frångås om av särskilda skäl tillsyn ej längre erfordrades. Interneringsnämnden

uttalar sig för bibehållande i huvudsak av gällande ordning.

En av de största fördelarna av det nuvarande förvaringsinstitutet har

ansetts vara den tämligen långa övervakningstiden och de möjligheter interneringsnämnden

har till ingripande under denna tid. Även om icke någon

minimitid föreskrives i lag, måste interneringsnämnden utan tvivel

fastställa vissa normer för övervakningstiden, eftersom en prövning från

fall till fall knappast torde kunna ifrågakomma. Någon olägenhet av den

nuvarande regeln om en i lag fastställd minimitid för övervakningen har

knappast försports. Om det skulle anses erforderligt med något undantag

från huvudregeln, kan föreskrift härom anges direkt i lagen. Även Föreningen

Sveriges stadsdomare anser, att den i fråga om övervakningen nu

gällande minimitiden av tre år bör bibehållas.

s. 338 Kontrollera mot PDF

338 C

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

Departementschefen. Såsom några remissorgan har uttalat, torde för

vården utom anstalt böra gälla viss minimitid. Denna torde liksom nu vid

förvaring kunna bestämmas till tre år, och den bör räknas från det den

dömde enligt reglerna i 5 § och 12 § andra stycket senast överfördes till

vård utom anstalt. Bestämmelsen om minimitid torde emellertid icke böra

göias undantagslös. Om särskilda skäl är därtill, bör interneringen kunna

upphöra innan vården utom anstalt har pågått i tre år. Skäl för beslut härom

kan vara, att den dömde får tillräcklig tillsyn inom annat vårdområde

eller för längre tid lämnar landet. I fråga om längsta tiden för vården

utom anstalt torde beredningens förslag böra godtagas.

Beslutanderätten beträffande interneringens upphörande synes böra tillkomma

interneringsnämnden. Skulle den övervakningsnämnd som handhar

övervakningen finna, att beslut om upphörande bör fattas före treårs- respektive

femårstidens utgång, har nämnden att göra framställning härom

till interneringsnämnden.

31 KAP.

Om särskild vård

I detta kapitel, som motsvarar 7 kap. i strafflagberedningens förslag,

meddelas bestämmelser om de påföljder, vilka innebär att ingripande sker

utanför kriminalvårdens ram och enligt förutsättningar, som anges i annan

lagstiftning än strafflagstiftningen. När det gäller unga lagöverträdare,

finnes i gällande rätt förebild härför i lagen den 30 december 1952 med

vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig. I övrigt innebär de

föreslagna stadgandena nybildningar.

Kapitlet innehåller bestämmelser om överlämnande till vård enligt barnavårdslagen

(1 §), vård enligt lagen om nykterhetsvård (2 §), vård enligt

sinnessjuklagen (3 §) och till öppen psykiatrisk vård (4 §).

1 §•

Gällande rätt. Enligt 1 § första stycket lagen den 30 december 1952 med

vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig — i den lydelse stadgandet

har från och med den 1 januari 1961 — kan domstol, om tilltalad

är i sådan ålder att samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen kan förekomma,

i stället för att döma till straff efter hörande av barnavårdsnämnd

överlämna åt nämnden att vidtaga åtgärd för hans omhändertagande för

sådan vård; beträffande den som är elev vid ungdomsvårdsskola skall överlämnandet

ske till skolans styrelse. Förutsättning för överlämnande är vidare,

att brottsligheten kan medföra fängelse eller straffarbete.

Beredningen. I 7:1 av beredningens förslag stadgas att rätten, om den

som har begått brottslig gärning kan bli föremål för vård enligt barnavårdslagen,

äger efter hörande av barnavårdsnämnd eller, i fråga om den

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 339

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

som är elev i ungdomsvårdsskola, skolans styrelse överlämna åt nämnden

eller styrelsen att föranstalta om erforderlig vård. I förhållande till gällande

rätt innebär förslaget vidgade möjligheter för domstolen att åvagabnnga

barnavård dels därigenom att domstolen skall overlamna till de bär a

dande organen att föranstalta om erforderlig vård, varvid aven mindre ingripande

åtgärder enligt barnavårdslagen kan ifrågakomma an skyddsuppf

oshan eller - enligt nya barnavårdslagen - samhällsvard och dels därigenom

att överlämnande kan ske jämväl beträffande brott som endast ar

^Bwtdringen framhåller, att barnavårdsnämnden i sitt yttrande till domstolen

bör uttala sig angående frågan, huruvida ingripande enligt barna

vårdslagen kan ske, och angående de åtgärder, som nämnden har vidtagit

eller avser att vidtaga mot den tilltalade. När domstolen forordnai att tilltalad

skall överlämnas till vård enligt barnavårdslagen tillkommer det emellertid

de barnavårdande organen att bestämma värdens «‘ utfoning;

ansvaret för att erforderliga åtgärder kommer till stånd faller helt

på dessa organ.

Yttrandena. Allmänna uttalanden om förslaget i förevarande del har redovisats

i samband med redogörelsen för påföljdssystemet i fråga om unga

lagöverträdare. Vid remissbehandlingen av forslaget har härutöver fram

kommit följande, som är av intresse i detta sammanhang

Justitiekansler sämbetet och hovrätten för Övre Norrland finner det anöelä«et,

att i lagtexten kommer till uttryck att allmänpreventiva hansyn skall

beaktas vid bedömandet av om överlämnande skall ske till vård enligt bar
^sldalstlTelsen

reagerar mot beredningens uttalande, att barnavårdsnämnd

skulle ha att till domstolen yttra sig angående åtgärder, som nämnden

har vidtagit eller avser att vidtaga mot den dömde. Eftersom ansvaret

för erforderliga vårdåtgärder ankommer uteslutande pa de barnavårdan e

myndigheterna, har domstolen icke behov av annat yttrande från barnavårdsnämnd

än rörande frågan, huruvida ingripande enligt barnavardsla
gen

kan och bör ske eller icke. ... , , ,

Rådhusrätten i Malmö förordar, att möjlighet bör finnas för domstol att

vid överlämnande till vård enligt barnavårdslagen meddela föreskrift om

fullgörande av skadeståndsskyldighet.

Departementschefen. Vid den tidigare lämnade redogörelsen för påföljdssystemet

i fråga om unga lagöverträdare har jag redovisat de allmänna överväganden,

som ligger till grund för departementsförslaget i denna ue . Ja

har därvid framhållit, att vård enligt barnavårdslagen i stor utstracknm

bör kunna utnyttjas i brottsbekämpandet. Liksom nu bor unga lagöverträdare

i viss utsträckning kunna underkastas sådan vård utan att åtal tor

brottsligheten väckes. Även i de fall lagföring sker bör emellertid barnavård

kunna anordnas. I förevarande paragraf regleras påföljden overlam
-

tO £0

s. 340 Kontrollera mot PDF

340 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

rt^11 enl|gt barnavärdslagen. Sådant överlämnande skall kunna

Hnd^eTall Vård6 beb«ver tillgripas, utan även i

lindrigare fall. Vårdens narmare utformning skall dock ankomma nå bar

bära Strtmnbarn0Chå förande skall i dessa fall endast inne
SverlämLarl

n~ ^ Styrelse för ungdomsvårdsskoIa - overlamnas att föranstalta om erforderlig vård

Krinamedr T bar"aVÄårdsla§e" skab barnavårdsnämnderna kunna in
De

för^bviåndJft3 d 0mbänder‘agande för samhällsvård.

samt f g atgarderna ar hjälpåtgärder, innefattande råd och stöd

samt formaning, varning, föreskrifter rörande den unges levnadsförhållan
lämna''

D“ 50"’ »'' saJhäUsvJ

p,aceras 1 iämp,iB “st*"•* -

-an°artUttSv1dttnS /?''-“? d°mSt01 Ska11 kunna överlän>n« åt barnavårdens or,

, , ,3ga åtgärder maste vara, att den tilltalade kan bli föremål för

''ård enhgt barnavardslagen. Med vård avses härvid såväl förebyggande åtöarder

som omhändertagande för samhällsvård. Vid bedömande, huruvida

vård enligt barnavårdslagen kan ifrågakomma, får domstolen ledning i

nn J * ; S?m, Ska" inhämtas från barnavårdsnämnd eller styrelse för

ungdomsvårdsskola, men domstolen kan icke undandraga sig att siälvständlf

ta statlning till detta spörsmål. Detta framgår klart av den utformning

lagtexten har erhållit. Såvitt gäller dem, som är under 18 år, torde härvid

agra svårigheter knappast behöva uppkomma. Den nya barnavårdslagen

medger nämligen i fråga om ungdomar i denna ålder ingripande, så snart

de på grund av brottslig gärning är i behov av särskilda tillrättaförande

åtgärder från samhällets sida. Annorlunda är förhållandet beträffande lagoyerträdare

over 18 år. Ingripande enligt barnavårdslagen får då ej ske

savida icke den unges livsföring i övrigt utgör tillräcklig anledning därtill

ler med hansyn till pågående behandling eller av annan särskild anledning

sådant ingripande måste anses lämpligast för hans tillrättaförande.

aTande h l Vård enhgt nämnda la§ beträffande den, som har fyllt

18 år förutsätter darfor ett noggrant övervägande från domstolens sida,

huruvida lagens indikationer för ingripande är uppfyllda. Domstolen kan

icke utan vidare få godtaga ett tillstyrkande från barnavårdsnämndens sida,

eftersom högre barnavårdsinstanser i händelse av fullföljd kan komma att

ha annan mening. Om likväl överlämnande till vård enligt barnavårdsla^en

sker i ett fall, där det sedermera visar sig att sådan vård icke lagligen kan

k?““a I11! stånd’ kan emellertid enligt 38 kap. 2 § av departementsförslaget

paioljdsfragan på nytt hänskjutas till domstol.

Innan överlämnande till vård enligt barnavårdslagen beslutas, skall domstolen

hora barnavårdens organ. Såsom förutsättning för överlämnande har

icke uppställts, att åtgärden därvid tillstyrkes. Överlämnande torde dock

knappast komma att ske i andra fall. För att domstolen skall kunna bedöma,

huruvida överlämnande skall ske eller annan påföljd beslutas, måste

domstolen få veta, vilka åtgärder i anledning av den ifrågavarande brotts
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 341

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ligheten som har vidtagits eller avses skola vidtagas från barnavårdens sida.

I yttrandet till domstolen bör barnavårdsorganet därför — utan att behöva

ingå på någon mera detaljmässig redovisning — uttala sig härom. Jag kan

alltså icke dela den motsatta uppfattning, varåt socialstyrelsen har givit

uttryck i sitt remissvar.

Även beträffande förutsättningarna i övrigt för överlämnande till vård

enligt barnavårdslagen torde beredningens förslag böra följas. Något särskilt

framhävande av att allmänpreventiva hänsyn skall beaktas torde icke

vara erforderligt vid sidan av det allmänna stadgandet om val av påföljd i

1 kap. 7 § av departementsförslaget.

Enligt 27 § i den nya barnavårdslagen kan barnavårdsnämnd meddela

föreskrift bl. a. rörande förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar.

Inom ramen för denna bestämmelse kan, sasom anfördes i propositionen

(prop. 1960: 10) och under riksdagsbehandlingen av denna, ges

föreskrifter om tid och sätt för skadeståndsbetalning. Det synes icke vara

lämpligt att vid sidan härav införa möjlighet för domstol att i samband

med överlämnande till vård enligt barnavårdslagen ge föreskrifter om betalning

av skadestånd.

Såsom nämnts vid redogörelsen för påföljdssystemet i fråga om unga lagöverträdare

bör däremot enligt min mening öppnas möjlighet att döma till

böter jämte det att överlämnande sker till vård enligt barnavårdslagen.

Stadgandet härom, som har upptagits i andra stycket av förevarande paragraf,

har utformats i överensstämmelse med motsvarande stadganden i 27

kap. 2 § och 28 kap. 2 §. Böterna skall verkställas på samma sätt som

andra böter och påverkas icke, om domstolen med stöd av 38 kap. 2 § skulle

undanröja förordnandet om överlämnande till vård enligt barnavårdslagen.

Liksom för närvarande torde bötesverkställighetslagen böra upptaga bestämmelser,

som hindrar bötesförvandling när den dömde har inskrivits

vid ungdomsvårdsskola; dessa bestämmelser kommer att gälla även böter,

som har ådömts enligt förevarande paragraf.

2 §•

Gällande rått. Stadgandet om överlämnande till vård enligt lagen om nvkterhetsvård

saknar motsvarighet i gällande rätt.

Enligt lagen om nykterhetsvård åligger det nykterhetsnämnd att ingripa

med nykterhetsvårdande åtgärder, så snart någon ej blott tillfälligt använder

alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan. Om någon

missbrukar alkoholhaltiga drycker, skall nämnden enligt 14 §, när så

prövas erforderligt och gagneligt, söka bibringa honom insikt om vådan

av alkoholmissbruk samt vidtaga för hans rättelse lämpade s. k. hjälpåtgärder.

Såsom exempel på hjälpåtgärder anger lagen, att nämnden skall

söka förmå alkoholmissbrukaren att under viss tid, dock högst ett år, fortlöpande

upprätthålla förbindelse med nämnden eller av nämnden utsedd

person, förhjälpa honom till lämplig anställning eller, i syfte att minska

frestelserna till bruk av alkoholhaltiga drycker, bereda honom ombyte av

s. 342 Kontrollera mot PDF

342 C

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

verksamhet eller vistelseort ävensom förmå honom att ej besöka lokaler,

där alkoholhaltiga drycker utskänkes, att ingå i nykterhetsförening eller

annan lämplig organisation, att rådfråga läkare och följa dennes föreskrifter

eller att frivilligt söka lämplig vård. Länsnykterhetsnämnd eller efter

bemyndigande kommunal nykterhetsnämnd äger också föranstalta om åtgärder

i syfte att alkoholhaltiga drycker ej skall utlämnas till alkoholmissbrukare.

För att tvångsåtgärder — övervakning eller tvångsintagning å allmän

vårdanstalt för alkoholmissbrukare — skall kunna vidtagas kräves enligt

15 och 18 §§ lagen om nykterhetsvård, att alkoholmissbrukaren är hemfallen

åt alkoholmissbruk samt därutöver att någon av de i 15 § angivna s k

specialindikationerna är för handen. Bland specialindikationerna nämnes,

att alkoholmissbrukaren till följd av sitt missbruk befinnes vara farlig för

annans personliga säkerhet eller kroppsliga eller själsliga hälsa eller för

eget liv, eller ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller vara

ur stånd att taga vård om sig själv, eller föra ett för närboende eller andra

grovt störande levnadssätt.

Medan övervakning — som får fortgå under högst ett år eller, när särskilda

förhållanden påkallar det, under högst två år — kan beslutas av

nykterhetsnämnd, är det endast länsstyrelse som äger besluta om tvångsmtagning

å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. För att tvångsintagning

skall komma till stånd kräves enligt 19 § i regel att nykterhetsnämnden

eller i vissa fall polismyndigheten i orten gör ansökan därom hos länsstyrelsen.

När någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, av domstol har

blivit straffriförklarad jämlikt SL 5:5, kan emellertid länsstyrelsen utan

ansökan förordna om tvångsintagning, under förutsättning tillika att alkoholmissbrukaren

vid prövning i vederbörlig ordning har befunnits ej vara

i behov av vård å sinnessjukhus. I dylikt fall åligger det också länsstyrelsen

att föranstalta om verkställighet av beslut om tvångsintagning. Den

myndighet, som har att föranstalta om verkställighet av beslut om tvångsintagning,

äger bevilja villkorligt anstånd därmed. Beviljas anstånd, skall

alkoholmissbrukaren ställas under övervakning, varjämte s. k. lydnadsföreskrifter

kan meddelas honom angående hans sysselsättning, vistelseort

eller annat. Beslut om tvångsintagning förfaller vanligen efter ett år, om

verkställighet ej har påbörjats dessförinnan. Vårdtiden på allmän vårdanstalt

för alkoholmissbrukare är i regel högst ett år. Denna tid kan emellertid

förlängas med två år, bl. a. när intagningsbeslutet har grundats å farlighetsindikationen

eller när fråga är om straffriförklarad alkoholmissbrukare.

Beredningen. Beredningen har i 7:2 föreslagit en bestämmelse enligt vilken

rätten, om den som begått brottslig gärning kan bli föremål för vård

enligt lagen om nykterhetsvård, äger efter hörande av nykterhetsnämnd eller,

i fråga om den som är intagen i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare,

anstaltens styrelse överlämna åt nämnden eller styrelsen att föranstalta

om erforderlig vård.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 343

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Om tillämpningsområdet för det föreslagna stadgandet anför beredningen

bl. a. följande. Vid valet mellan att omhändertaga alkoholbrottslingarna

inom kriminalvården och att överföra dem till den sociala nykterhetsvården

är det uppenbart, att det icke kan bli tal om att överföra hela denna

brottslingsgrupp eller ens någon mera väsentlig del därav till den senare

vårdformen. En sådan lösning, som skulle innebära att kanske huvudparten

av kriminalvårdens anstaltsklientel omhändertoges å de allmänna vårdanstalterna

för alkoholmissbrukare, är varken möjlig eller lämplig. Vad angår

lagöverträdare som gör sig skyldiga till grövre brott är det redan a\

allmänpreventiva skäl uteslutet att annat än rent undantagsvis för dessa lagöverträdare

låta påföljd inom kriminalvården ersättas av nykterhetsvård.

Detta är för övrigt ej heller påkallat ur behandlingssynpunkt. Vid mera

långvariga frihetsberövanden inom kriminalvården finnes nämligen såval

under själva anstaltsvistelsen som under den därpå följande vården i frihet

utrymme för att ge den dömde en ur nylcterhetsvårdande synpunkt

lämplig behandling. I fråga om fängelse på kortare tid är läget ett annat.

Även om anstaltsbehandlingen i och för sig kan anordnas på ett adekvat

sätt, är frihetsförlusten ofta av så kort varaktighet att redan till följd därav

utrymme saknas för effektivt avvänjande från alkoholmissbruk. Men vidare

och framför allt följes anstaltsbehandlingen antingen ej alls av någon

vård i frihet, varunder den dömde står under kontroll och är underkastad

särskilda föreskrifter, eller också är denna vård begränsad till sex månader.

I dessa fall ger lagen om nykterhetsvård, när den är tillämplig, helt

andra möjligheter både från ren behandlingssynpunkt och med hänsyn till

samhällsskyddet.

I fråga om alkoholbrottslingar som kan bli föremål för skyddstillsyn

torde enligt beredningen denna påföljd ofta vara att föredraga framför

överlämnande till vård enligt lagen om nykterhetsvård. Skyddstillsyn erbjuder

goda möjligheter att anordna nykterhetsvårdande behandling såväl utom

som i vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Så till vida innebär skyddstillsyn

för övrigt större behandlingsmöjligheter än överlämnande till nykterhetsvård

som lagen om nykterhetsvård för anordnande av övervakning och för

tvångsintagning å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare kräver icke

blott att vederbörande är hemfallen åt alkoholmissbruk utan även att någon

av de i lagen angivna specialindikationerna är uppfylld. De föreskrifter som

tillsynsnämnd meddelar den, som står under skyddstillsyn, kommer emellertid

icke att vara exigibla utan bygger på den dömdes frivilliga medverkan.

Den nuvarande i 19 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård stadgade befogenheten

för länsstyrelse att utan ansökan förordna om tvångsintagning å allmän

vårdanstalt, när någon som är hemfallen åt alkoholmissbruk jämlikt

SL 5:5 förklaras straffri, bör enligt beredningens mening utvidgas till att

avse alla de fall, där domstol förordnar om överlämnande till nykterhetsvård.

Intresset av att införa en sådan möjlighet är icke enbart betingat därav,

att i dessa fall länsstyrelsen bör kunna utöva kontroll över att erforderliga

åtgärder kommer till stånd. Även ur nykterhetsnämndens synpunkt kan

det vara ändamålsenligt, att intagning sker i denna ordning, och nämnden

s. 344 Kontrollera mot PDF

344 C

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år J962

bör kunna göra framställning därom hos länsstyrelsen. Med intagning enigt

19 § 2 mom. ar förenade särskilda rättsverkningar, bl. a. kan vårdtiden

torlangas med två år utöver vad som eljest gäller.

,..J.[!randen(*- Flertalet av de remissinstanser, som har uttalat sig om påoljden

överlämnande till vård enligt lagen om nykterhetsvård, tillstyrker

orslaget i princip eller lamnar det utan erinran. Stockholms nykterhetsnamnd

anfor, att tillskapandet av den föreslagna ordningen måste anses

t ! overenss^ämmelse med utvecklingen mot en mera human och

elfektiv behandling av det alkoholskadade brottslingsklientelet. Det kan icke

tornekas att ett överlämnande till den sociala nykterhetsvården, exempelvis

nar det galler brottslingar som har ådömts ett relativt kort frihetsstraff, av

tlera skal ar att rekommendera. Möjligheterna till ett effektivt avvänjande

av alkoholmissbruk är mycket begränsade vid korta strafftider. Beträffande

alkoholbrottslmgar, som har dömts till längre fängelsestraff, föreligger bättre

mojhgheter till nykterhetsvårdande behandling inom kriminalvårdens ram,

varför ett överlämnande till den sociala nykterhetsvården icke möter samma

behov. Det torde ur allmänpreventiv synpunkt icke heller vara tillrådligt

att overlamna alkoholbrottslingar, som har gjort sig skyldiga till mycket

svåra brott, till de nykterhetsvårdande organen för ingripande enligt

agen om nykterhetsvård. Nykterhetsnämnden förutsätter, att domstolen,

som har att i varje enskilt fall avgöra huruvida nykterhetsvård är en lämpligare

åtgärd än kriminalvård, tar största möjliga hänsyn till det yttrande,

som det nykterhetsvårdande organet har avgivit. Mentalsjukvårdsdelegationen

uttalar den förmodan, att genomförandet av beredningens förslag kommer

att medföra att behandling enligt nykterhetsvårdslagen av brottslingar

ir vanligare an hittills, vilket delegationen anser vara en riktig utveckling,

v praktiska skal måste tillämpningen av ifrågavarande stadgande begränsas.

Delegationen kan dock ej godtaga åsikten att denna begränsning är tillfredsställande

ur behandlingssynpunkt. Länsnykterhetsnämnden i Örebro län

anser, att strafflagberedningens motiveringar för tillämpning av stadgandet

ar för restriktivt utformade. Även om samhällets nykterhetsvård ännu icke

har fått den kapacitet och den utformning, som skisserats, är det enligt

länsnykterhetsnämnden obestridligt att man med nuvarande resurser kan

nå längre an som är möjligt inom kriminalvården. Icke minst den medicinskt

inriktade behandlingen av alkoholmissbrukare har visat sig i många

tall resultatgivande. Socialstyrelsen framhåller, att man kan räkna med att

nykterhetsvårdens anstaltssystem efter hand kommer att undergå en sådan

standardhöjning, att det blir bättre i stånd att lämna en på olika sätt rehabiliterande

nykterhetsvård. Den föreslagna påföljden kan därigenom förväntas

fa en icke alldeles ringa betydelse såsom ett led i behandlingen av

alkoholmissbrukare, som har begått brott. Socialstyrelsen uttalar sig i detta

sammanhang också om den kriminalpolitiska behandlingen av rattfyllerister

och anför härom: J

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 345

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Enligt styrelsens mening vore det önskvärt, om överlämnande för v^rd enligt

lagen om nykterhetsvård kunde komma till användning vid rattfylleri

i stället för det från vårdsynpunkt meningslösa fängelsestraff som brukar

föl i a på delta brott. Styrelsen tänker härvidlag på det troligen inte ringa antal

rattfyllerister, som är hemfallna åt alkoholmissbruk. För att skapa foiutsättningar

härför erfordras emellertid en sådan ändring av 15 fe andra

stycket lagen om nykterhetsvård, att det blir tillfyllest för vidtagande av

tvångsåtgärd enligt lagen mot någon som är hemfallen åt alkoholmissbruk,

att denne har blivit dömd en gång för rattfyllenbrott (eller blivit föremal

för motsvarande rättsreaktion), och det sålunda icke sasom hittills kraves,

att vederbörande därjämte har blivit dömd för ett par fyllenforseelser eller

liknande brott.

Farhågor för att förslaget kan komma att menligt inverka på den sociala

nykterhelsvården genom att ge den en prägel av kriminalvård uttalas - utan att förslaget avstyrkes — av bl. a. justiiiekanslersämbetet och De erkända

alkoholistanstalternas centralorganisation.

En helt avstyrkande ståndpunkt till beredningens förslag i förevarande

del intages av Svea hovrätt, Föreningarna Sveriges stadsdomare och Sveriges

stadsfiskaler, Advokatsamfundet och Sveriges läkarförbund.

Svea hovrätt uttalar, att i sådana fall, i vilka ett mera kortvarigt frihetsstraff

ådömes ovillkorligt, detta ofta är motiverat av allmänpreventiva skal

och att i dylika fall det därför icke i någon mera avsevärd utsträckning torde

bli möjligt att ersätta straffet med överlämnande till nykterhetsvård. I

fråga om möjligheterna att låta överlämnande till vård enligt lagen om nykterhetsvård

ersätta skyddstillsyn framhåller hovrätten, att även om den föreslagna

ändringen i lagen om nykterhetsvård kommer att medföra befogenhet

för vederbörande länsstyrelse att utan ansökan av nykterhetsnämnden

förordna om tvångsintagning å allmän vårdanstalt, förordnande därom

icke kommer att kunna meddelas i andra fall än då förutsättningar för

tvångsintagning eljest föreligger. Med hänsyn härtill och då frågan om

vårdtidens längd bör avgöras efter grunder, som är angivna i lagen om nykterhetsvård,

föreligger enligt hovrätten icke heller i sådana fall, där skyddstillsyn

kan ifrågakomma, något behov att förordna om överlämnande till

nykterhetsvård. Föreningen Sveriges stadsdomare anför, att en bestämmelse

med den vidsträckta avfattning, som beredningen har föreslagit, kan leda

till att allmänpreventionens krav alltför mycket eftersättes. Föreningen ifrågasätter,

huruvida man icke beträffande de alkoholbrottslingar, för vilka

behandling över huvud taget kan komma i fråga, bör kunna göia en klar

gräns mellan å ena sidan de fall, där nykterhetsvård anses kunna ske genom

behandling utom anstalt, och å andra sidan de fall, där anstaltsvård anses

nödvändig. I de förra fallen bör, om i övrigt förutsättningar därför föreligger,

kunna ådömas skyddstillsyn. Beträffande de övriga synes det kunna

sättas i fråga, om ej det lämpligaste vore att domstolen kunde törordna om

intagning i anstalt på viss tid, måhända viss minsta tid. Kanske vore det

möjligt att utrusta vissa fångvårdsanstalter eller vissa avdelningar inom

dylika anstalter på sådant sätt, att samma behandling kunde ges som inom

s. 346 Kontrollera mot PDF

346 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

socialvårdens allmänna anstalter för alkoholmissbrukare. Domstolens förordnande

skulle då innebära beslut om intagning å dylik anstalt och anstaltsvistelsen

skulle följas av övervakning genom nykterhetsnämnd.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler framhåller, att man genom förslaget att

i behandlingshänseende likställa personer som har begått brott med dem

som ej har gjort det, helt har uppgivit kravet att ett brott lägges gärningsmannen

till last. Man frågar sig, huruvida icke känslan för att brott är något

klandervärt kommer att avtrubbas, då det blir känt att personer kommer

att underkastas viss vård, vare sig de har begått brott eller ej. Advokatsamfundet,

som trots principiella betänkligheter med viss reservation tillstyrker

stadgandet om överlämnande till vård enligt barnavårdslagen, anser

att principiella invändningar kan riktas också mot bestämmelsen om

överlämnande till vård enligt lagen om nykterhetsvård. En tillämpning av

bestämmelsen betyder i realiteten, att kriminalrättslig påföljd uteblir. Särskilt

starkt framträder detta vid bestämmelsens tillämpning å den, som redan

är intagen i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Brottspåföljden

består då däri, att anstaltsvården fortsätter. Ur allmänpreventiv synpunkt

kan en sådan ordning icke godtagas. Den omständigheten att den tilltalade

är en person, som kan bli föremål för nykterhetsvårdande åtgärder,

får icke föranleda till att brottspåföljd i egentlig mening uteblir. Det är endast

i fråga om fängelse på kortare tid, som vissa svårigheter föreligger att

under anstaltsvistelsen anordna lämplig behandling. Dylik behandling kan

dock insättas efter frigivningen, och genom rationaliserade regler om fakultativ

villkorlig frigivning borde det icke vara omöjligt att åstadkomma en

förbättring av förhållandena.

Sveriges läkarförbund finner förslaget att vidga möjligheterna att omhändertaga

alkoholmissbrukare enligt lagen om nykterhetsvård från principiell

synpunkt riktigt. Läkarförbundet hyser emellertid betänkligheter

från rättssäkerhetssynpunkt och kan icke tillstyrka förslaget förrän garantier

har skapats, att socialvårdsorganen tillföres oundgängligen erforderliga

resurser för en sakkunnig behandling av de lagöverträdare som avses med

förslaget.

Flera remissorgan berör spörsmålet om garantier för alt erforderlig nykterhetsvård

kommer till stånd. Statspolisintendenten och poliskammaren i

Malmö uttalar, att det vore önskvärt att domstolarna kunde få en viss kontroll

över nykterhetsnämndernas behandling av ifrågavarande ärenden, och

Föreningen Sveriges stadsdomare framhåller, att domstolen i de fall, där

den efter yttrande av nykterhetsnämnd finner vård å anstalt erforderlig,

sjalv bör kunna meddela beslut härom. Utredningen om administrativa frihetsberövanden

yttrar, att domstolen vid överlämnande till vård enligt lagen

om nykterhetsvård icke vet, vilka åtgärder som efter domen kommer att

vidtagas mot den tilltalade. Det är icke uteslutet, att vederbörande administrativa

myndighet kan komma att efter prövning finna, att förutsättningar

för vidtagande av åtgärd ej föreligger. Det skulle exempelvis kunna

tänkas att domstolen, i samråd med nykterhetsnämnden, funne sig böra

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 347

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

överlämna en rattfyllerist till vård enligt lagen om nykterhetsvård och att

den beslutande myndigheten, länsstyrelsen, sedan ansåge att åtgärd enligt

denna lag ej kunde komma i fråga, enär vederbörande ej kunde anses hemfallen

åt alkoholmissbruk i lagens mening. Att ingripande i ett sådant fall

skulle helt utebli är uppenbarligen icke tillfredsställande. Det kan enligt

utredningen övervägas att ge domstolen möjlighet att i samband med beslut

om överlämnande till vård förklara målet vilande i avbidan på den administrativa

myndighetens beslut. Endast därest denna myndighet därefter

funne sig icke kunna vidtaga någon åtgärd mot den tilltalade, skulle domstolen

kunna återupptaga målet. Eljest skulle detta avskrivas. Föreningen

Sveriges häradshövdingar anser, att möjlighet bör finnas för domstol att på

talan av åklagare utbyta den ådömda påföljden mot annan påföljd i sådana

fall, där annan vård än den varom nykterhetsnämnd har föranstaltat är påkallad

av allmänpreventiva eller individualpreventiva skäl. Sådan talan

skulle anhängiggöras inom viss kortare tid, förslagsvis sex månader.

Beträffande den närmare utformningen av ifrågavarande stadgande har

flera remissorgan, bl. a. Stockholms och Malmö rådhusrätter, länsstyrelserna

i Södermanlands och Örebro län samt Föreningen Sveriges landsfogdar,

framfört önskemål om att i lagtexten skall komma till uttryck vad i beredningens

motiv uttalas om att hänsyn skall tagas till allmänpreventiva synpunkter.

Advokatsamfundet uttalar att, om ett stadgande av den föreslagna

innebörden skall upptagas i lagen, det i varje fall måste omformuleras så,

att de begränsningar som har angivits i motiven också kommer till uttryck

i lagtexten. Justiiiekanslersämbetet, fångvårdsstyrelsen, två reservanter

i Göteborgs rådhusrätt och statsåklagaren i Göteborg anser att en övre

gräns med hänsyn till brottets svårhet bör gälla för stadgandets tillämplighet.

Medicinalstyrelsen frågar, om det icke vore lämpligare att domstolen hade

att höra vederbörande länsnykterhetsnämnd eller länsstyrelse i stället för

lokal nykterhetsnämnd. Länsnykterhetsnämnden i Örebro län finner önskvärt,

att stadgandet får en sådan lydelse att nykterhetsvårdsorganen kan

bringas i funktion redan under utredningsstadiet.

Flera remissorgan, bland dem rådhusrätten i Malmö, nykterhetsnämnden

i Göteborg och Sveriges nykterhctsvänners landsförbund, framhåller, att

nykterhetsvården för närvarande saknar erforderliga resurser för att omhändertaga

det klientel, som domstol skulle överlämna till vård enligt lagen

om nykterhetsvård. Socialstyrelsen betonar angelägenheten av att nykterhetsvårdens

anstaltsresurser väsentligt förbättras, och styrelsen anser sig

icke kunna förorda den nya brottspåföljden med mindre en sådan upprustning

kommer till stånd. Medicinalstyrelsen, som anser det tveksamt om tillräckliga

resurser nu står till buds, uttalar att tillämpningen av stadgandet

bör inskränkas till sådana fall, där nykterhetsvårdsorganen anser sig ha resurser

för en ändamålsenlig behandling.

Den föreslagna ändringen av 19 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård godtages

av Stockholms nykterhetsnämnd. I yttrandet framhålles emellertid,

s. 348 Kontrollera mot PDF

348 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

att stadgande bör införas om att nykterhetsnämnden skall beredas tillfälle

att yttra sig innan länsstyrelsen fattar slutligt beslut i ärendet. Mentalsjukvardsdelegationen

ar tveksam om lämpligheten av beredningens förslag.

Tvangsin agning i allmän vårdanstalt bör icke kunna ske, om icke den lo
ulrdn^

T * anSer’ 3tt Såd3n inta§nin§ bör komma till stånd.

TJU T9™ a?mi"lstratlva frihetsberövanden omtalar, att utredningen

it kommande förslag till handläggning av mål angående vissa frihet*-

mlllThT 6fterst^Var att för handläggningen inför länsorgan av sådana

mai åstadkomma ett processliknande förfarande med särskild representant,

som rege! vederbörande kommunala nämnd, för det allmänna. Med ett dyhkt

förfarande överensstämmer mindre väl att det beslutande organet skall

a" 83 UfP nråg3n °m tvånSsintagning. Utredningen anser därför,

fa I bör r T åVagaren’ °m ‘vingsintagning även i förevarande

fall bor goras hos länsstyrelsen. - Utredningen har numera framlagt förden

(asOUei960 iqfl”nir§e i aV/rå§0r 0m adminiatrativa frihet,berövanden

(SOU 1960. 19). Forslaget ar föremål för remissbehandling.

Departementschefen. Genom åtskilliga utredningar är klarlagt, att alkoholmissbruk

ar mycket vanligt bland lagöverträdare. Även om let inbördes

tvdiat utT^h T61 mell3n alkoholmissbruk °ch brottslighet icke är enkeM

mini f JM T variationer, är det tydligt att alkoholmissbru
m

‘Ta 8°r Gn huvudsakliga grunden för brottsligheten. Det

hvnt rduar!°lVaaa Gn an§elägen uPPgjft vid strävandena att förebyg-a

ket ll n , “»sträckning det är möjligt begränsa alkoholmissbrut.

Den allmant nykterhetsfrämjande verksamheten i samhället är här

brottslingarSso'' Med hänsyn tjli den höga återfallsrisken bland

v[k au åtgärder -r1; alk°ho1’ är det emellertid ocl«å av betydande

br„i vidiages för a,t m°tverk“ **-*■*»

hand^nfml11!31,! inom kriminalvården anordna en tillfredsställande behandling

mot alkoholmissbruk är emellertid begränsade och torde icke hel

ocia,r„s,nr/ram;id kunna vssen,iist «“*■-

för allt iiu Varh a "T5" kl",nal “"''.''"i” Sä har hittills framS

1 hf \ samband med meddelande av villkorlig dom varvid sär

ilda föreskrifter kan ges om nykterhetsvårdande åtgärder’ Straffla«be

het"''S S ? inn:.bär a’0"'' m5i''iShe,<!r a“ “««■■>» sociala “få.

Aven enligt min mening är det önskvärt, att den sociala nykterhetsvår

esurser mnyttjas i kampen mot brottsligheten, i den män det finnes

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 349

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

ändamålsenligt. De invändningar, som har anförts mot att domstol skall erhålla

befogenhet att utan förmedling av annan påföljd överlämna till de

nykterhetsvårdande organen att föranstalta om erforderlig vård, synes ej

väga så tungt, under förutsättning att befogenheten avgränsas på lämpligt

sätt. Det kan mot den föreslagna konstruktionen av denna reaktionsform

invändas, att ett sådant överlämnande närmast är att jämställa med en

påföljdseftergift, eftersom det ej leder till annat ingripande än som ändå

skulle ha kunnat komma till stånd. Detta är dock enligt min åsikt icke någon

avgörande invändning. I de fall, då det är brottsligheten som jämte den tilltalades

alkoholmissbruk grundar rätt till ingripande med tvångsåtgärder

enligt lagen om nykterhetsvård, torde de nykterhetsvårdande myndigheterna

nu i allmänhet underlåta att själva ingripa, om åtgärder av ingripande art

vidtages inom kriminalvården. Mot denna praxis, som leder till att den

brottslige alkoholmissbrukaren icke blir föremål för dubbla samhällsingripanden,

torde i allmänhet ej kunna riktas någon anmärkning. Om domstolen

i stället för att döma till straff eller annan påföljd överlämnar den tilltalade

till nykterhetsvård, blir med hänsyn till nämnda praxis nykterhetsvården

i de åsyftade fallen i realiteten en påföljd för brottsligheten. Samma

resultat skulle visserligen i samarbete med nykterhetsvårdens organ kunna

nås genom att domstolen beslutade efterge påföljd; indikationerna för påföljdseftergift

finge då göras vidare än i 35 kap. 8 § av departementsförslaget.

En fördel med den av beredningen föreslagna konstruktionen är emellertid,

att särskilda rättsverkningar på ett naturligt sätt kan anknytas till

domstolens avgörande. Vad som sägs om verkan av att någon har dömts

till påföljd kommer att gälla också dem, beträffande vilka har förordnats

om överlämnande till nykterhetsvård. Men vidare torde det, såsom även

beredningen har framhållit, från psykologisk synpunkt vara av värde, att

lagföringen icke utmynnar i en eftergift av påföljd utan i en uttrycklig förklaring

av domstolen, att brottsligheten föranleder ingripande av visst slag.

Betänkligheterna mot beredningens förslag i förevarande del torde främst

bottna i farhågor för menlig inverkan på den allmänna laglydnaden. Risken

härför bör givetvis icke förbises. Det bör dock framhållas, att avsikten ingalunda

är att överföra någon större grupp lagöverträdare till den sociala nykterhetsvården.

Om tillämpningen begränsas på sätt, som jag kommer att

närmare ange i det följande, torde ur allmänpreventiv synpunkt icke kunna

resas invändningar mot det föreslagna stadgandet. Det är dessutom att

märka, att domstol vid val av påföljd har att iakttaga de allmänna bestämmelserna

härom i 1 kap. 7 § av departementsförslaget.

Redan för närvarande undantages en del brottsliga alkoholmissbrukare

från åtgärder inom kriminalvården genom att åtal underlåtes med stöd av

57 § lagen om nykterhetsvård. Det synes även med hänsyn härtill vara befogat,

att domstol får möjlighet att i viss utsträckning låta kriminalvårdande

åtgärder stå tillbaka för nykterhetsvård. Att på detta sätt en begränsad

grupp brottsliga alkoholmissbrukare kommer att behandlas inom den sociala

nykterlietsvården i stället för inom kriminalvården torde icke behöva

s. 350 Kontrollera mot PDF

350 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Pä nykterhelsvårdens möjligheter att fullgöra sina uppgifter

beträffande dess övriga klientel. Det är icke fråga om att de nykterhets\ardande

och for sig redan faller in under nykterhetsvårdens kompetens, och icke

heller om att andra åtgärder än dem, som är indicerade enligt nykterhetsvårdslagen,

skall vidtagas.

Med hansyn till det anförda kan jag i princip ansluta mig till det av bere

ningen föreslagna stadgandet om överlämnande till nyklerhetsvård. Också

nar det gäller stadgandets närmare utformning torde vad beredningen har

toreslagit kunna i huvudsak följas.

En förutsättning för att stadgandet skall kunna tillämpas är att den tilltalade

kan bil föremål för vård enligt lagen om nykterhetsvård. Härvid avses

sådana åtgärder, som kan genomföras mot alkoholmissbrukarens vilja,

d. v. s. övervakning och tvångsintagning i allmän vårdanstalt. Bortsett från

en regel, som hänför sig till brottets svårhetsgrad och till vilken jag strax

återkommer, föreligger i övrigt icke några formella hinder för tillämpning

av stadgandet. Överlämnande till nykterhetsvård kan sålunda förekomma

aven beträffande sinnessjuka och andra psykiskt abnorma lagöverträdare

liksom beträffande unga lagöverträdare.

Som jag nyss har nämnt, är det likväl klart, att överlämnande till nykterhetsvård

ej kan ske i alla de fall, där ingripande enligt lagen om nykterhetsvård

ar möjligt. Detta har också understrukits av beredningen och

av flera remissorgan. Även om en i allo tillfredsställande nykterhetsvårdande

behandling icke kan anordnas inom kriminalvården, måste av praktiska

skal tillämpningen av förevarande stadgande begränsas. Härför talar icke

minst allmänpreventiva synpunkter. Jag kan i stort sett ansluta mig till vad

beredningen har anfört om användningsområdet. Vad särskilt gäller valet

mellan skyddstillsyn och överlämnande till nykterhetsvård får uppmärksammas,

att de nykterhetsvårdande organen icke alltid kan förväntas förfoga

över tillräckliga övervakningsresurser. Ofta torde därför skyddstillsyn,

varvid vården i frihet kan ske under samarbete med nykterhetsvårdens organ,

vara att föredraga. Såsom beredningen har anfört, finnes möjlighet att

beträffande den, som har dömts till skyddstillsvn, föreskriva att han skall

underkasta sig vård på vårdanstalt för alkoholmissbrukare, även om förutsättningar

för tvångsintagning icke är för handen. Denna möjlighet torde

dock böra utnyttjas med varsamhet, och samråd synes regelmässigt böra

ske med nykterhetsvårdens organ. Något hinder mot att dessa föranstaltar

om tvångsintagning av den, som har dömts till skyddstillsyn, föreligger

uppenbarligen icke, om förutsättningarna för tvångsintagning är uppfyllda.

Flera remissorgan har anmärkt mot att den av beredningen åsyftade begränsningen

av tillämpningsområdet för ifrågavarande stadgande icke har

kommit till uttryck i lagtexten. Av hänsyn till allmänpreventiva synpunkter

men aven till nykterhetsvårdens begränsade resurser bör också enligt min

mening uttryckligen anges, att stadgandet icke skall tillämpas, när fråga

ar om allvarligare brottslighet. I ett andra stycke av förevarande paragraf

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 351

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

har därför stadgats att, om för brottet eller, när flera brott förövats, for något

av dem är stadgat strängare straff än fängelse i sex månader, överlämnande

till vård enligt lagen om nykterhetsvård får ske allenast om särskilda

skäl är därtill. Regeln anknyter alltså till den för brottet stadgade straffskalan.

Särskilt skäl att förordna om överlämnande till nykterhetsvård när

maximistraffet för brottet är högre än sex månader kan vara, att lagöverträdaren

är mycket ung eller att han har begått brottet under inflytande av

sinnessjukdom eller annan därmed jämförlig abnormitet. Även eljest torde

någon gång kunna finnas anledning att tillämpa stadgandet vid sådant brott;

av betydelse kan härvid vara, om det aktuella brottet i och för sig framståi

såsom relativt lindrigt.

Någon begränsning i fråga om stadgandets tillämplighet med avseende å

de lindrigaste brotten har icke föreslagits, överlämnande till nykterhetsvård

kan därför tänkas ske även vid bötesbrott.

Innan domstolen förordnar om överlämnande till nykterhetsvård, skall

yttrande inhämtas från nykterhetsnämnd eller, i fråga om den som är intagen

i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, anstaltens styrelse. Lika

litet som när fråga är om vård enligt barnavårdslagen bör domstolen kunna

bestämma utformningen av nykterhetsvården i det enskilda fallet. För domstolens

ställningstagande till frågan om lämplig påföljd är det emellertid

givetvis även i dessa fall av stor betydelse, att domstolen får upplysning om

de åtgärder, som de nykterhetsvårdande organen har vidtagit eller ämnar

vidtaga. Uppenbarligen bör stor hänsyn tagas till vad nykterhetsnämnden

eller anstaltsstyrelsen anför i sitt yttrande till domstolen. Icke minst betydelsefullt

blir vad som säges om nykterhetsvårdens aktuella resurser, överlämnande

till nykterhetsvård bör icke ske i annat fall, än då erforderlig

vård kan åstadkommas.

Yttrande bör beträffande den, som ej är intagen å allmän vårdanstalt, inhämtas

från den kommunala nykterhetsnämnden, d. v. s. det organ som i

första hand har att ingripa med anledning av den tilltalades alkoholmissbruk.

Intet hindrar emellertid att domstolen därjämte inhämtar yttrande

från länsnykterhetsnämnden eller länsstyrelsen. Likaledes är det på den

kommunala nykterhetsnämnden det ankommer att föranstalta om erfordeilig

vård, när förordnande om överlämnande till nykterhetsvård meddelas

i andra fall, än då den tilltalade redan är omhändertagen i allmän vårdanstalt

för alkoholmissbrukare. Enligt 4 § 3 mom. lagen om nykterhetsvård

kan emellertid länsnykterhetsnämnd ingripa, om den kommunala nämnden

underlåter att vidtaga de åtgärder, som är påkallade.

Enligt 19 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård kan länsstyrelse utan att

ansökan därom göres besluta tvångsintagning å allmän vårdanstalt av strafffriförklarad,

som är hemfallen åt alkoholmissbruk. Beredningen har föreslagit,

att länsstyrelsens befogenhet i detta hänseende skall vidgas till att

omfatta alla de fall, i vilka domstol i fråga om den som är hemfallen åt alkoholmissbruk

har förordnat om överlämnande till nykterhetsvård. För egen

del ställer jag mig tveksam till en sådan utvidgning. Frågan härom torde

s. 352 Kontrollera mot PDF

352 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

emellertid ^ behandlas i samband med följdändringarna till brottsbalken.

Därvid får även beaktas de förslag, som utredningen om administrativa

frihetsberövanden har framlagt angående handläggningen av mål om sådana

frihetsberövanden (SOU 1960: 19).

Några remissorgan har uttryckt farhågor för att skiljaktigheter mellan

domstolens och nykterhetsvårdsorganens uppfattning kan leda till att varje

ingripande mot den dömde uteblir. Som jag redan har anfört, bör domstol

icke få befogenhet att närmare ange hur nykterhetsvården skall utformas,

överlämnande till nykterhetsvård torde emellertid icke komma i fråga i

andra fall, än där behovet av nykterhetsvård är uppenbart. Någon anledning

att befara, att erforderliga åtgärder icke vidtages när stadgandet tilllämpas,

torde därför icke föreligga. För att förebygga varje risk för icke

önskvärda konsekvenser har emellertid bestämmelsen i 38 kap. 2 § gjorts

tillämplig även när det gäller överlämnande till vård enligt lagen om nvkterhetsvård.

J

3 §-

Gällande rätt. För närvarande kan domstol icke förordna om sinnessjukvård.

Enligt bestämmelser i 47 § sinnessjuklagen skall emellertid den,

som jämlikt SL 5:5 har förklarats straffri, erhålla vård å sinnessjukhus,

om han i det utlåtande som ligger till grund för straffriförklaringen har förklarats

vara i behov av vård å sinnessjukhus. Fri från ansvar är enligt SL

5: 5 den, som har begått brottslig gärning under inflytande av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur,

att den måste anses jämställd med sinnessjukdom; om någon utan eget vållande

tillfälligt har råkat i sådant tillstånd, att han är från sina sinnens

bruk, får straff icke heller ådömas för gärning, som han begår i det tillståndet.

Beredningen. Enligt beredningens förslag skall straffriförklaringar av

sinnessjuka och med dem jämställda lagöverträdare icke längre förekomma.

Beredningen föreslår, att överlämnande till sinnessjukvård skall upptagas

såsom en särskild brottspåföljd, jämställd med andra påföljder. Enligt 7: 3

första stycket i förslaget skall domstol kunna förordna, att den som har begått

brottslig gärning skall överlämnas till vård enligt sinnessjuklagen,

om han i utlåtande enligt sinnessjuklagen har förklarats vara i behov av

vård å sinnessjukhus. I fråga om annan än den, som är sinnessjuk eller

sinnesslö, får dock enligt andra stycket i paragrafen sådant förordnande

meddelas allenast efter hörande av medicinalstyrelsen.

Yttrandena. Remissorganens yttranden över förslaget i ifrågavarande del

har i huvudsak redovisats i samband med redogörelsen för påföljdssystemet

beträffande psykiskt abnorma lagöverträdare. Härutöver har anförts

vissa synpunkter rörande den närmare utformningen av förevarande stadgande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 353

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1062

Medicinalstyrelsen framhåller, att det bör klargöras att med överlämnande

till vård enligt sinnessjuklagen avses intagning för vård å sinnessjukhus.

Styrelsen biträder förslaget att styrelsens yttrande alltid skall inhämtas,

innan förordnande om sådant överlämnande meddelas beträffande annan

än den, som är sinnessjuk eller sinnesslö. Mentalsjukvårdsdelegationen

anser däremot, att beredningen icke har anfört något skäl för att återinföra

medicinalstyrelsens obligatoriska hörande i vissa fall. Det bör räcka med

att domstolen i svårbedömbara fall har rätt att inhämta styrelsens mening.

Läkarförbundet är närmast av den uppfattningen, att andra stycket i den

föreslagna paragrafen bör utgå. Förbundet framhåller emellertid, att lämplig

behandling och placering av gränsklientelet icke kan väljas förrän domstolen

har fått till sitt förfogande en allsidig utredning, som även omfattar

en grundlig psykiatrisk-psykologisk undersökning med särskild hänsyn

till lämplig vårdform. Länsstyrelsen i Örebro län och Föreningen Sveriges

landsfogdar ifrågasätter, huruvida icke lagen borde ge anvisning om att

allmänna hänsyn skall beaktas, när överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen

överväges i fall då sinnessjukdomen icke förelåg vid tiden för

brottets begående.

Departementschefen. Såsom närmare framgår av redogörelsen för påföljdssystemet

i fråga om psykiskt abnorma lagöverträdare innebär departementsförslaget,

att den nuvarande uppdelningen i straffbara och straffria

lagöverträdare slopas. Enligt departementsförslaget ankommer det på domstolen

att bestämma påföljd även för sådana psykiskt abnorma lagöverträdare,

som för närvarande förklaras straffria. Bland de påföljder, som därvid

ifrågakommer, är överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen.

Vård enligt sinnessjuklagen innebär att lagöverträdaren skall bli föremål

för vård å sinnessjukhus. Att särskilt framhäva detta i lagtexten torde icke

vara erforderligt. I sinnessjuklagen meddelas endast bestämmelser om vård

å sinnessjukhus och om vårdåtgärder i samband med utskrivning på försök

från sådant sjukhus.

Förutsättning för att domstolen skall kunna förordna om överlämnande

till vård enligt sinnessjuklagen måste givetvis vara, att den tilltalade är i

behov av vård å sinnessjukhus. I och med att frågan om åtgärd beträffande

psykiskt abnorma lagöverträdare har gjorts till en domstolsfråga, kommer

domstolarna att få taga ställning icke bara såsom hittills till lagöverträdarens

sinnesbeskaffenhet utan även till frågan om vårdbehovet. Detta torde

böra framgå av lagtexten. Förordnande om vård enligt sinnessjuklagen skall

emellertid icke få meddelas i strid mot den psykiatriska expertisens uppfattning.

I beredningens förslag har detta kommit till uttryck genom kravet

att den tilltalade i utlåtande enligt sinnessjuklagen har förklarats vara i behov

av vård. Som jag har anfört i det föregående bör det emellertid övervägas

att bryta ut bestämmelserna om sinnesundersökning ur sinnessjuklagen

och sammanföra dem med bestämmelserna om personundersökning

i övrigt. Såsom förutsättning för tillämpning av förevarande stadgande

har med hänsyn till det anförda uppställts, att lagöverträdaren i ut
l‘J

liihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C

s. 354 Kontrollera mot PDF

354 C

Kungl. Maj:is proposition nr 10 år 1962

låtande över sinnesundersökning har förklarats vara i behov av vård å

sinnessjukhus. Med sinnesundersökning förstås därvid sådan undersökning

av tilltalads sinnesbeskaffenhet, som i enlighet med den nyss åsyftade

lagstiftningen skett i målet. Förutsättningen är uppfylld, när antingen

undersokningslakaren eller medicinalstyrelsen, om denna hörts i målet, har

lunnit vårdbehov föreligga.

Sedan domstolen har förordnat om överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen,

upphör dess befattning med lagöverträdaren. Frågan om den ordmng,

i vilken intagning å sinnessjukhus i detta fall skall ske, torde liksom

för narvarande få regleras i sinnessjuklagen. Beredningen har också framlagt

förslag till ändringar i denna lag. Till den närmare lösningen av detta

spörsmål, som kan komma att påverkas av den pågående revisionen av sinnessjuklagstiftningen,

torde jag få återkomma i samband med följdändringarna

till brottsbalken. &

Tillämpningen av förevarande stadgande är icke inskränkt till dem, som

har begått brott under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan

själslig abnormitet av så djupgående natur, att den måste anses jämställd

med sinnessjukdom, överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen

får emellertid — såsom tidigare har omtalats — i andra fall ske allenast såframt

särskilda skäl är därtill. Vid prövningen härav måste det vara av väsentlig

betydelse, huruvida man kan räkna med att vården å sinnessjukhus

skall leda till att fortsatt brottslighet förebygges. Brottslighetens karaktär

och vårdbehovets styrka får därvid beaktas. Såsom har framhållits under

remissbehandlingen kan man icke bortse från risken att psykiska sjukdomslllstånd

kan framkallas hos de tilltalade genom förhoppningen att de skall

shppa intagning i fångvårdsanstalt. I dessa fall, där sjukdomstillståndet i

allmänhet kan antagas vara snabbt övergående, synes överlämnande till vård

enligt sinnessjuklagen icke böra ifrågakomma. Då kriminalvården icke saknar

resurser att lämna psykiatrisk vård, torde det över huvud vara lämpligt,

att annan påföljd regelmässigt ges företräde framför överlämnande till

sinness j ukvard, nar det gäller andra än dem som har begått brott under inflytande

av sinnessjukdom eller därmed jämställd psykisk abnormitet

t * de !aI1’ då överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen överväges beträffande

annan an den, som har begått brottslig gärning under inflvtande

aJ. S1fnnefSJUkdT eIler arman därmed jämställd psykisk abnormitet^ torde

o ta föreligga skal att inhämta medicinalstyrelsens yttrande. En obligatorisk

regel harom synes emellertid ej påkallad.

fa;f^klaring enligt SL 5: 5 andra stycket av den, som har begått brott

under tillfällig sinnesförvirring, kan nu leda till att gärningsmannen intages

or vård å sinnessjukhus. Enligt departementsförslaget, som i detta avseene

överensstämmer med vad beredningen har föreslagit, kan förordnande

m överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen icke meddelas beträffande

sådana lagöverträdare. I 35 kap. 3 § andra stycket bär nämligen upptagits

f ; aVnnehåll> att Påföljd ej får ådömas den som utan eget vållande

tillfälligt har rakat i sådant tillstånd, att han är från sina sinnens

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 355

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1062

bruk, och i det tillståndet begår brott. Skulle en sådan person vara i behov

av vård å sinnessjukhus, har det synts vara mest tillfredsställande, att intagning

sker i samma ordning som gäller för icke kriminella patienter.

4 §.

Gällande rätt. Om den, som förklaras straffri enligt SL 5:5, icke är i behov

av vård å sinnessjukhus, kan han i stället bli föremål för vård och tillsyn

av den till de statliga sinnessjukhusen knutna hjälpverksamheten. Om

den straffriförklarade enligt det utlåtande, varå str af friförklaringen grundats,

bör bli föremål för hjälpverksamhet enligt 93 § sinnessjukstadgan,

åligger det domstolen att sända domen till hjälpverksamhetsläkaren vid det

statens sinnessjukhus, inom vars upptagningsområde den straffriförklarade

bär sitt hemvist.

När det gäller lagöverträdare, som ej är straffria, kan psykiatrisk tillsyn

anordnas genom att domstolen i en villkorlig dom med stöd av 8 § lagen om

villkorlig dom meddelar föreskrift om skyldighet för den dömde att följa de

råd och anvisningar, som meddelas av vederbörande hjälpverksamhetsläkare.

Beredningen. Beredningen har i 7: 4 av sitt förslag sasom en självständig

påföljd upptagit överlämnande till öppen psykiatrisk vård. Förordnande

härom skall kunna meddelas, om någon som har begått brottslig gärning är

i behov av psykiatrisk vård eller tillsyn och överlämnande till vård enligt

sinnessjuklagen ej sker. I fråga om annan än den som är sinnessjuk eller

sinnesslö skall, om psykiatrisk vård ej har tillstyrkts i utlåtande enligt sinnessjuklagen,

förordnande om överlämnande till öppen psykiatrisk vård

kunna meddelas allenast efter tillstyrkande av hjälpverksamhetsläkare

eller medicinalstyrelsen. Beredningen har icke föreslagit några särskilda

bestämmelser angående intagning å sinnessjukhus av den, som har överlämnats

till öppen psykiatrisk vård. Om behov av vård å sinnessjukhus

skulle uppkomma, får intagning ske enligt de allmänna reglerna i sinnessjuklagen.

Yttrandena. I det föregående har vid behandlingen av påföljdssystemet

för psykiskt abnorma lagöverträdare redovisats remissorganens allmänna

synpunkter på förslaget om överlämnande till öppen psykiatrisk vård. Härav

framgår, att Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland och medicinalstyrelsen

uttalat sig för en begränsning av tillämpningsområdet för denna

påföljd. Sistnämnda hovrätt finner även lämpligt, att medicinalstyrelsen

höres innan överlämnande till öppen psykiatrisk vård sker av annan än

sinnessjuk eller sinnesslö. Medicinalstyrelsen och mentals jukvårdsdelegationen

anser, att domstolen icke bör äga frångå undersökningsläkarens uppfattning

om behov av vård å sinnessjukhus utan att inhämta yttrande från

medicinalstyrelsen.

Länsstyrelsen i Örebro län och Föreningen Sveriges landsfogdar ifrågasätter

om icke lagen borde ge anvisning om att allmänna hänsyn skall beaktas.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Departementschefen. Psykiatrisk vård av lagöverträdare skall icke endast

kunna åstadkommas genom att domstol förordnar om överlämnande till

vård enligt sinnessjuklagen. Bland påföljderna för psykiskt abnorma lagöverträdare

föreslås även skola ingå överlämnande till öppen psykiatrisk

''ard. Bestämmelser härom meddelas i förevarande paragraf.

Överlämnande till öppen psykiatrisk vård innebär, att°den hjälpverksamhet

som anordnas vid de statliga sinnessjukhusen anlitas för tillsyn av lagöverträdare.

Den närmare regleringen av hjälpverksamheten meddelas nu i

sinnessjukstadgan. I administrativ väg torde också få ges anvisningar om

j alpverksamhetens befattning med dem, som överlämnas till öppen psykiatrisk

vård. Hjälpverksamheten består i att de råd och anvisningar meddelas

som i varje särskilt fall erfordras för den sjukes vård. Genomförandet av

värden bygger för närvarande på frivillig medverkan av den sjuke och

j alpverksamheten forfogar icke över några tvångsmedel, om den sjuke

skuHe visa bristande samarbetsvilja. Som jag har anfört vid redogörelsen

för pafoljdssystemet för psykiskt abnorma lagöverträdare, delar jag beredningens

uppfattning, att bestämmelser om tvångsåtgärder icke nu bör intoras.

Enligt min mening bör man icke tillskapa en särskild form av öppen

psykiatrisk vård, som direkt tar sikte på lagöverträdare. Avsikten med det

i förfarande paragraf givna stadgandet om överlämnande till öppen psy
ntnvH

''T fuendaSt aU gC mÖjHghet att beträffande vissa lagöverträdare

y ja e v rdresurser, som den öppna mentalsjukvården erbjuder. Såsom

jag aven har anfört i det föregående leder emellertid denna ståndpunkt

bil att utrymmet for förordnanden enligt förevarande paragraf är mycket

ooT ''h r mån d6n Pågående revi-onen av sinnessjuklagstiftningen

och en andrad organisation på grundval av mentalsjukvårdsdelegationens

betänkande om mentalsjukvården (SOU 1958:38) skulle leda till att den

cmUd alSJUl^ården fåF Mttre resurser> torde dock även tillämpningsomiadet

för överlämnande till öppen psykiatrisk vård kunna vidgas

Förutsättning för förordnande enligt förevarande paragraf bör, som bevlrdTe111

f°refagit’ Vara att ^göverträdaren är i behov av psykiatrisk

öve^tr d y\ a! d°Ck Vård å sinnessjukhus bör anordnas De lagHp

f- m S°tm rh/rVld ka° lfrå§akomnia är främst de, vilka för närvaran
beho°va

arTd na På grUDd aV Sin sinnesbeskaffenhet men vilka ej är i

behov av vård a sinnessjukhus. Men förordnande om öppen psykiatrisk vård

kUT,m''dde“* beträffande andra än dem.Tom Z begä^brott

r aV smnessjukdom eller därmed jämställda tillstånd Ut

rymmet härför .näste emellertid vara myeket litet. Dels ar nämligen hiäVn''

verksamhetens nuvarande möjligheter att ge en effektiv vård mycket begränsade,

och man torde därför i allmänhet icke kunna räkna med någon

V6rkan av överlämnande till öppen psykiatris’- vård_ Men vidare torde det förhällandet, att hjälpverksamhtL är organiseråd

för att fasta sinnessjuka och personer hos vilka utbrott av sinnfssiuk

dom kan befaras, böra leda till att hjälpverksamheten icke annat än nndån

tagsvis belastas med uppgiften att öva tillsyn över andra än sinness/uka''

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 357

Kungl. Maj.is proposition nr 10 år 1062

och med dem jämställda. Över huvud taget torde förordnande om överlämnande

till öppen psykiatrisk vård böra meddelas endast i fall, då det av särskilda

skäl är tydligt att mera ingripande åtgärd ej är påkallad. Som jag

tidigare har framhållit, torde psykiatrisk vård utan intagning å sinnessjukhus

understundom kunna anordnas i samband med dom a skyddstillsyn.

Enligt beredningens förslag skall förordnande enligt förevarande paragraf

i vissa fall få meddelas endast efter tillstyrkande av hjälpverksamhetsläkare

eller medicinalstyrelsen. Med den begränsning av tillämpningsområdet för

paragrafen, som har skett i departementsförslaget, torde emellertid föreskrift

i detta hänseende icke vara erforderlig. Självfallet måste bedömandet

av behovet av psykiatrisk vård eller tillsyn ske på grundval av utlåtande

över sinnesundersökning eller annat sakkunnigt yttrande; i lagstiftningen

om personundersökning avses skola meddelas regler om att viss läkarundersökning

skall föregå överlämnande till öppen psykiatrisk vård. Det torde

också få förutsättas, att domstolarna icke utan tillstyrkande yttrande till

öppen psykiatrisk vård överlämnar den, som icke är sinnessjuk, sinnesslö

eller till sin sinnesbeskaffenhet med sådan person jämställd. Av den ändrade

ställning domstolarna enligt departementsförslaget får när det gäller bestämmandet

av påföljd för psykiskt abnorma lagöverträdare måste emellertid

följa, att förordnande om överlämnande till öppen psykiatrisk vård skall

kunna meddelas även i fall, där den medicinska expertisen har ansett behov

av vård å sinnessjukhus föreligga.

32 KAP.

Om suspension och avsättning

I gällande rätt motsvaras detta kapitel i huvudsak av SL 2: 15 och i strafflagberedningens

förslag av 8: 1 och 2. I beredningens förslag innehåller 8

kap. även vissa andra bestämmelser angående suspension och avsättning.

Flertalet av dessa bestämmelser, 8:4—9, har i departementsförslaget flyttats

till 20 kap. om ämbetsbrott. Till 8: 10 i beredningens förslag finnes

motsvarighet i 1 kap. 6 § och 36 kap. 17 § av departementsförslaget. Bestämmelser

om disciplinstraff har i departementsförslaget upptagits i ett

särskilt kapitel, 33 kap., varvid innehållet i 8: 3 av beredningens förslag har

överförts dit.

I kapitlet behandlas suspension i 1—3 §§ och avsättning i 4 och 5 §§.

1-3 §§.

Dessa paragrafer motsvaras i gällande rätt av SL 2: 15 andra stycket och

4: 7 första stycket andra punkten samt i beredningens förslag av 8:2.

Beredningen. Beredningens förslag innebär icke någon annan saklig ändring

av gällande bestämmelser än att i lagtexten har angivits att den som

s. 358 Kontrollera mot PDF

358 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

suspenderas kan enligt särskilda regler få bibehålla viss rättighet eller förman.

Suspension skall enligt förslaget ej få verkställas medan den dömde

tor undergående av påföljd är intagen i fångvårdsanstalt eller militärhäkte.

Yttrandena. Stockholms rådhusrätt finner det stötande, om verkställighet

!Ln!eM17-Skal! kUnna SkC Under tid> då den som har överlämnats till

särskild vård ar intagen i anstalt. Lagtexten bör därför enligt rådhusrättens

SdTn Stid°mP eUeraS mCd bestämmelse om förbud mot verkställighet under

Departementschefen. Innebörden av suspension torde böra anges på sätt

beredningen bar föreslagit. 8 P

Stockholms rådhusrätt har uttalat, att suspension ej bör få verkställas

LämnH hntdTde ^ OVerlämnande tU1 särskild vård är intagen i anstalt.

Lämpligheten harav kan dock enligt min mening sättas i fråga Intagnin* i

vårfenlilth6"’ b<faf;ande vilken domsto1 har beslutat överiämnande till

d enll«t barnavårdslagen eller lagen om nykterhetsvård, är icke beroende

av domstolens beslut utan härför kräves förordnande av vederbörande so
"ärd

1 f mCd föreskrift^na i nämnda lagar. Samma åt
vård

Afl r gf-Ut“ a“ d°mSt01 har förordnat om överlämnande till

''ard; Att för sistnämnda fall uppställa förbud mot verkställighet av suspension

— vilket skulle innebära ändring av gällande rätt — bör icke ske

Forbud mot verkställighet synes då icke heller böra gälla i de fall domstols

nin*1 atM dStaah“ande ^ fÖrCgått intagnin§en 1 anstalt. Anled
mn

att 1 detta hanseende behandla intagning å sinnessjukhus på annat

satt an intagning i barnavårds- eller nykterhetsvårdsanstalt föreligger enligt

min mening icke. 88 en

sufpTnsilrr^S0''51 Hh''1. h3K d!SP0IleratS Så’ att i 1 § anges innebörden av

spens on. I 2 § meddelas bestämmelser om kortaste och längsta tiden för

suspension, varjämte i ett andra stycke - motsvarande vad§ som betrS
2a§

förs^strt Stad§aS * 25 kap'' 4 § första tycket och 26 kap.

mensamt straff f" fi ar utsagts’ nar suspension får användas såsom gelin/?

ff f°r f era br0tt Frågan när gemensam påföljd över huvud

skall ådomas regleras i 1 kap. 6 §. Slutligen har i 3 § av förevarande kanitel

in orts den nyss berörda bestämmelsen om verkställigheten av suspension.

4 och 5 §§.

I 4 § har upptagits ett av beredningen i 8 - 1 föreslaget nvti a

mo*riikei näso" hissas

S^dgandet i 5 §, vilket icke har någon motsvarighet i beredningens för

Xas3rr,nlngen Kr ati

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

C 359

33 KAP.

Om disciplinstraff för krigsmän

Såsom har anförts vid den allmänna översikten över brottsbalksförslaget

har det befunnits lämpligt att i samband med den nu företagna översynen

av det straffrättsliga reaktionssystemet inarbeta också de grundläggande

bestämmelserna om disciplinstraff för krigsmän i brottsbalken. Huvuddelen

av dessa bestämmelser, motsvarande 1—3, 7 och 15 §§ samt delar av

4, 6 och 8 §§ i den nuvarande lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff

för krigsmän, har upptagits i förevarande kapitel. Till detta har också

överförts den nu i SL 26:20 tredje stycket intagna bestämmelsen om ådomande

av böter i stället för disciplinstraff i visst fall av medverkan till

brott av krigsman.

Från 1948 års lag har till brottsbalken överförts även vissa andra bestämmelser.

Reglerna i 8 § tredje stycket har salunda fått motsvarighet i 1 kap.

6 § och 36 kap. 17 §, stadgandet i 11 § angående förordnande om avräkning

i visst fall har upptagits i 35 kap. 5 §, bestämmelsen i 12 § om återfallsverkan

har överförts till 26 kap. 3 § och preskriptionsreglerna i 13 § återfinnes

i 37 kap. 13 § av departementsförslaget. De övriga frågor, som behandlas i

1948 års lag, torde icke böra regleras i brottsbalken, utan de bör lämpligen

få sin lösning i särskild författning; den närmare utformningen härav torde

få upptagas till behandling i samband med att förslag framlägges om följdförfattningar

till brottsbalken.

Uppdelningen av ifrågavarande bestämmelser mellan brottsbalken och

annan lagstiftning har skett så, att i brottsbalken upptagits de stadganden,

som har ansetts vara av betydelse för domstolarna och andra myndigheter

när påföljd för brott skall bestämmas. Utanför balken har lämnats de bestämmelser,

som gäller verkställigheten av disciplinstraff, men även reglerna

om användande av tillrättavisning i stället för sådant straff. Vid överflyttningen

till brottsbalken har — förutom vissa redaktionella jämkningar

— inga andra ändringar vidtagits än som direkt föranledes av balkens innehåll

i övrigt.

I 1 § av förevarande kapitel anges vilka disciplinstraffen är, 2 och 3 §§

innehåller bestämmelser om användning av disciplinstraff i stället för böter

och av böter i stället för disciplinstraff, i 4 § regleras frågan om disciplinstraff

såsom gemensam påföljd för flera brott och i 5 § möjligheten att

i konkurrensfall ådöma disciplinstraff jämsides med påföljd av annan art,

6 och 7 §§ anger den närmare innebörden av arrest och disciplinbot, 8 §

innehåller en erinran om möjligheten att använda tillrättavisning i stället

för disciplinstraff och en regel om användningen i visst fall av arrest,

disciplinbot eller tillrättavisning och i 9 § har upptagits den tidigare omnämnda

bestämmelsen om straff för medverkan. Den avslutande 10 § hänvisar

i fråga om verkställigheten av disciplinstraff till särskild lagstiftning.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360 C

Knngl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

1-3 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 1-3 §§ i 1948 års lag om disciplinstraff för

krigsmän I likhet med vad nu gäller anges i 2 § första stycket bl. a., att

varTsåd 7 ! f°frfetradesvis skaI1 användas, utom för brott mot bestämmelse

22 kand?n9l ?foor, UtSaU’ fråga är °m brott av krigsman enligt 20- • 2 ^ P*''} n1 °Ch 22 kap'' ar’ såvitt gäl,er brott som hegås av krigsman icke

i något fal stadgade böter, och nyssnämnda regel i 2 § avser därför i fråga

ZZZSF* S,ädana ral''’ dä med « nagon s"aff„ed af.

Kr Brs5t m- “•straf,et 5ka,‘

Vid överflyttningen till brottsbalken har begreppet disciplinmål icke ansetts

bora anvandas i 2 §. I stället har angivits den i militära rättegångslagen

lamnade beskrivningen av sådana mål. Tredje stycket i 2 § har med

S.a7an„d '' fs H aV f lap'' 1 § kUn“'' “tf°™as “ “.^.svarande

stadgande i 2 § andra stycket sista punkten i 1948 års lag.

Avfattnmgen av 2 och 3 §§ medger, att jämlikt 27 kap. 2 §, 28 kap o §

dom k aTfii § dlS]^1Plmstraff Mömes i stället för böter jämte villkorlig

™ a *kyddstldsyn eller förordnande om överlämnande till vård enligt bar^

användande" IV ^ 2 § andra stycket meddelade bestämmelsen om

anvandande av böter i fråga om brott, som någon har begått under inflv
nde

av sinnessjukdom eller därmed jämställt tillstånd, kan däremot icke

aberopas såsom stod för tillämpning i sådant fall av disciplinstraff.

4 och 5 §§.

.“-V ,4 § m°fsvarar i 1948 års lag 8 § första stycket, vars

ehåll med en redaktionell jämkning har upptagits såsom andra och tredje

ycke i paragrafen. I ett forsta stycke har, i likhet med vad som i fråga om

oter har skett i 25 kap. 4 §, angivits förutsättningen för att disciplinstraff

skall fa anvandas såsom gemensamt straff för flera brott. Härför förutsattes,

att icke nagot av brotten är svårare än att disciplinstraff kan följa

ara av andra stycket framgår dock, att disciplinstraff i vissa fall kan ådöHga’brott"

§emenSamt Straff’ aven om disciplinstraff icke kan följa å saml
Allmänna

regler om ådömande av gemensam påföljd, när påföljd skall

siZ 5 ” ,-lera br0,i'' rddelas '' 1 kaP- 6 8 av departementsförslaget

av 8 § U948 teTg ‘ ^ 1 “O™ »**«<

6 §•

1 denna paragraf, som har motsvarighet i 4 och 7 §§ i 1948 års la<>

meddelas bestämmelser om arrest. Arreststraffets längd är liksom för närvarande

minst tre och högst trettio dagar såväl när fråga är om endast ett

irott som nar arrest ådomes såsom gemensamt straff för flera brott

Bestammelsern3 i paragrafens andra stycke rör verkställigheten av arrest.

Med hansyn till att i vissa fall redan i arrestbeslutet kan förordnas om

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 361

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

verkställighet med tjänstgöring, har det ansetts lämpligt att de allmänna

bestämmelserna om verkställighet med eller utan tjänstgöring i sin helhet

upptages här. De ytterligare bestämmelser om beräkning av tiden för arrest

och om verkställigheten, som kan vara erforderliga, torde däremot få meddelas

i särskild författning. En erinran härom har gjorts i 10 §.

7 §-

Paragrafens innehåll motsvarar delar av 6 och 7 §§ i 1948 års lag och

anger innebörden av disciplinbot. Disciplinbot ådömes, vare sig påföljden

avser ett eller flera brott, för minst en och högst tjugo dagar och utgöres

av löneavdrag. Löneavdragets storlek, som skall bestämmas i straffbeslutet,

är angivet i avlöningsföreskrifter (statens allmänna avlöningsreglemente

28 § B. Försvaret punkt 2). Kan löneavdrag ej tillämpas, skall liksom för

närvarande den brottslige förpliktas att för varje dag gälda ett belopp i

penningar. . .. , ... ...

Verkställigheten av disciplinbot torde få närmare regleras i särskild författning

(se 10 §).

8 §•

I paragrafens första stycke anges att tillrättavisning kan användas i stället

för disciplinstraff för mindre brott. Utöver vad som sägs i andra stycket,

vilket motsvarar 15 § i 1948 års lag, innehåller brottsbalken icke några regler

om användningen liksom ej heller om innebörden av tillrättavisning.

9 §.

Till denna paragraf har med en redaktionell jämkning överförts innehållet

i SL 26: 20 tredje stycket. 34

34 KAP.

Om förverkande av egendom

I detta kapitel upptages bestämmelser om förverkande av egendom, motsvarande

SL 2: 16 och 17 samt 9 kap. i strafflagberedningens förslag. Beredningen

har, under åberopande av pågående utredning angående specialstraffrättsliga

regler om förverkande, ansett sig icke böra upptaga strafflagens

förverkandebestämmelser till saklig granskning utan har till sitt förslag

överflyttat dessa bestämmelser med endast smärre redaktionella jämkningar.

Den av beredningen åsyftade utredningen väntas inom kort bli slutföid.

I avvaktan på resultatet av denna, vilken även kan komma att påverka

utformningen av nu förevarande bestämmelser, torde några sakliga ändringar

av dessa icke böra övervägas. I departementsförslaget har därför

förverkandebestämmelserna givits samma sakliga innehåll som nuvarande

regler i SL 2: 16 och 17. Därvid har emellertid vidtagits något längre gå
12*

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 362 Kontrollera mot PDF

362 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ende redaktionella ändringar än vad beredningen har föreslagit. Sålunda

har de nuvarande två paragraferna delats upp i fem i syfte att bestämmelserna

skall bli mera överskådliga.

Kapitlet har disponerats så, att 1 § innehåller bestämmelser motsvarande

SL 2: 16, 2 § upptager vad i SL 2: 17 första stycket sägs om förverkande av

hjälpmedel eller sådant som har frambragts genom brottslig gärning och

3 § motsvarar SL 2: 17 andra stycket. I 4 §, som motsvarar senare ledet av

SL 2: 17 första stycket, regleras förverkandeförklarings inverkan på begränsade

sakrätter, och till 5 § har överförts stadgandet i SL 2: 17 tredje

stycket angående åtgärd till förebyggande av missbruk.

Genom att bestämmelserna om de begränsade sakrätterna har upptagits

i en särskild paragraf, 4 §, blir det fullt tydligt, att dessa bestämmelser gäller

förverkande icke bara enligt 2 § utan även enligt 1 §. Detta torde icke

mnebära någon saklig ändring av gällande rätt. Även 5 § kommer att formellt

avse jämväl förverkande enligt 1 §; någon nämnvärd praktisk betydelse

torde emellertid stadgandet icke ha i sådant fall.

Avfattningen av 1 och 2 §§ ger vid handen att bestämmelserna har direkt

avseende endast på gärningar, som är belagda med straff i brottsbalken

Liksom for narvarande kan däremot 3 § utan vidare tillämpas även då den

befarade brottsligheten innefattar överträdelse av specialstraffrättsliga bestämmelser

Utan uttryckligt stadgande torde det vara tydligt, att bestämmelserna

i 4 och 5 §§ ager direkt avseende endast å förverkande, som sker

i enlighet med bestämmelserna i förevarande kapitel.

35 KAP.

Om nedsättning och uteslutning av påföljd i vissa fall

Detta kapitel motsvarar 10 kap. i beredningens förslag. De i 10: 2 av beredningens

förslag meddelade bestämmelserna om åtal beträffande brott

av unga lagöverträdare har dock, såsom omtalats i det föregående, icke uppagrts

i departementsförslaget. Regler härom har ansetts böra liksom hittills

meddelas i särskild lag.

Ka.P“!e* i°n!håller bestämmelser om lägsta åldersgräns för ådömande

av paloljd (1 §), inskränkningar i påföljdssystemets tillämplighet beträffande

psykiskt abnorma lagöverträdare (2 och 3 §§), förverkande av egendom

och annan särskild rättsverkan när fråga är om brottslig gärning av

den som ar under lo år eller har handlat under inflytande av psykisk ab
saf’

aVträkniDf 3V häktnin§stid m- (5 §)! nedsättning av straff

(6 och 7 §§) samt om eftergift av påföljd (8 §).

Eestämmelserna i 4 § avser icke påföljder för brott enligt den i departementsforslaget

anvanda terminologin. Kapitlets rubrik synes dock utan hinder

harav kunna ges den föreslagna formuleringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 363

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

1 §•

Innehållet i denna paragraf, som i sak överensstämmer med SL 5: 1 och

med 10: 1 i beredningens förslag, har behandlats i samband med redogörelsen

för påföljdssystemet i fråga om unga lagöverträdare.

2 och 3 §§.

Gällande rätt. För gärning, som någon har begått under inflytande av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående

natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom, får enligt SL 5: 5

ej dömas till straff. Ej heller påföljd, som träder i stället för straff, får i

sådant fall ådömas. Vad nu sagts gäller också, om någon utan eget vållande

tillfälligt har råkat i sådant tillstånd att han är från sina sinnens bruk och

i det tillståndet begår brottslig gärning. Beroende på innehållet i det sakkunnigutlåtande,

som ligger till grund för domstolens tillämpning av SL 5: 5,

kan den straffriförklarade emellertid bli intagen för vård å sinnessjukhus,

ställas under tillsyn av hjälpverksamhetsläkare eller bli föremål för nykterhetsvård.

Beredningen. I 10: 3 av beredningens förslag har såsom huvudregel föreslagits,

att för brott, som någon har begått under inflytande av sinnessjukdom

eller sinnesslöhet, ej får förordnas om annan påföljd än överlämnande

till särskild vård. Under vissa förutsättningar medges dock undantag härifrån.

Sålunda skall skyddstillsyn kunna ådömas, om sådan påföljd av särskilda

skäl finnes lämpligare än särskild vård; av 4: 3 i förslaget framgår

dock, att förordnande om behandling i tillsynsanstalt ej får meddelas. Om

det finnes ändamålsenligt för att avhålla den tilltalade från fortsatt brottslighet,

skall kunna meddelas villkorlig dom eller ådömas böter. Böterna

får icke förvandlas.

Om den, som har begått brott under inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet,

ej är i behov av särskild vård och skyddstillsyn eller böter ej

finnes böra ådömas eller villkorlig dom meddelas, skall han enligt 10: 4 i

förslaget vara fri från påföljd. Påföljd skall ej heller ådömas, om någon

utan eget vållande tillfälligt har råkat i sådant tillstånd, att han är från

sina sinnens bruk och i det tillståndet begår brott.

Yttrandena. Remissorganens yttranden över förslagets innehåll i fråga om

tillämpligheten beträffande psykiskt abnorma lagöverträdare av andra påföljder

än överlämnande till särskild vård har redovisats i samband med den

tidigare lämnade redogörelsen för påföljdssystemet för sådana lagöverträdare.

Beträffande den föreslagna bestämmelsen om den, som har begått brott

under tillfällig sinnesförvirring, uttalar Göta hovrätt och medicinalstyrelsen,

att möjlighet bör finnas att förordna om överlämnande till särskild vård.

Hovrätten för övre Norrland synes anse, att dessa lagöverträdare i fråga om

s. 364 Kontrollera mot PDF

364 C

Nungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

påfölj dssyslemets tillämplighet bör jämställas med sinnessjuka lagöverträdare.

Enligt hovratten för Nedre Norrland bör förordnande om öppen psykisk

vård kunna meddelas. Sveriges läkarförbund föreslår, att ifrågavarande

bestämmelse utgår ur förslaget, emedan uttrycket »från sina sinnens

uruk» saknar täckning i modern psykiatri.

DeParten}^tfchefen. I enlighet med de grunder, som angivits i redogörelsen

for påfoljdssystemet i fråga om psykiskt abnorma lagöverträdare, har

i orevarande paragrafer meddelats bestämmelser om påföljd för dem, som

iar begått brott under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller an““

SJaIsllg abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd

med sinnessjukdom. Enligt departementsförslaget skall i dessa fall

kunna forordnas om överlämnande till särskild vård eller dömas till böter

e ler skyddstillsyn. Om någon av dessa påföljder icke finnes böra tillämpas,

skall lagovertradaren vara fri från påföljd. Frågan under vilka förutsättningar

förordnande kan meddelas om förverkande av egendom eller annan

särskild rattsverkan behandlas i 4 § av förevarande kapitel.

Utrymmet for att tillämpa andra påföljder än överlämnande till särskild

vård beträffande ifrågavarande lagöverträdare kommer att vara begränsat.

för tornande av böter förutsättes, att sådan påföljd finnes ändamålsenlig

för att avhålla den tilltalade från fortsatt brottslighet. Det är sålunda individualpreventiva

hänsyn, som skall beaktas. Böterna skall icke kunna

förvandlas; bestämmelse härom har dock ej upptagits i departementsförslaget

utan torde bora meddelas i bötesverkställighetslagen. En ytterligare

orutsattmng for ådömande av böter är, att böter antingen ingår i straffskalan

för brottet eller kan ifrågakomma genom tillämpning av någon

straffnedsattnmgsregel, exempelvis den som har meddelats i 6 § av förevarande

kapitel. Stadgandena i 2 § utgör nämligen icke någon självständig

g™nd ;°r.,åd°mande av dari uppräknade påföljder utan anger endast i vad

man påföljder, som enligt eljest gällande bestämmelser är tillämpliga

far anvandas å dessa lagöverträdare. Uppräkningen i paragrafen är uttömmande,

och böter får därför icke i detta fall enligt 33 kap. 2 och 3 SS i departementsförslaget

utbytas mot disciplinstraff.

För ådömande av skyddstillsyn förutsättes, att denna påföljd är lämpligare

an särskild vård. Skyddstillsyn torde, som jag tidigare har nämnt, ofta

vara att föredraga framför överlämnande till öppen psykiatrisk vård på grund

av hjalpverksamhetsorganisationens bristande resurser att genomföra sin

uppgift, nar den sjuke icke visar någon samarbetsvilja. Om sådana psykiskt

abnorma som nu avses dömes till skyddstillsyn, får förordnande om korttidsbehandhng

i fångvårdsanstalt icke meddelas vare sig i samband med

domen eller under skyddstillsynens gång. Det torde också finnas anledning

att iakttaga stor varsamhet, när det gäller att tillämpa bestämmelsen “i

-8 kap. 12 § om tillfälligt omhändertagande. Om den dömde under prövoi

ens gång befinnes vara i behov av vård å sinnessjukhus, kan övervakmngsnamnden

föreskriva, att han skall underkasta sig sådan vård. Före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 365

Iiungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

skrift härom torde dock endast böra meddelas, när den sjukes frivilliga

medverkan kan påräknas. Tvångsintagning å sinnessjukhus får i fall som

nu avses ske enligt de grunder, som är stadgade i sinnessjuklagen.

Med hänsyn till de inskränkningar beträffande verkställigheten, som skall

gälla i fråga om böter och skyddstillsyn i nu åsyftade fall, är det angeläget

att av domen tydligt framgår, att påföljderna har ådömts med stöd av 2 §

i förevarande kapitel. Bestämmelser torde också böra meddelas om att anteckning

härom skall ske angående skyddstillsyn i straffregistret och angående

böter i saköreslängden.

En särskild bestämmelse om den, som har begått brott under tillfällig sinnesförvirring,

torde böra bibehållas. Fråga om att tillämpa denna bestämmelse

synes emellertid mycket sällan kunna uppkomma. Mot beredningens

förslag, att påföljd icke skall kunna ådömas i nu förevarande fall, har några

remissorgan framfört erinringar. Om emellertid lagöverträdaren på

grund av sin sinnesbeskaffenhet är i behov av vård vid tiden för målets

avgörande, torde man kunna utgå från att vårdbehov i allmänhet har förelegat

redan då brottet begicks, och i sådant fall lärer förutsättning för tilllämpning

av förevarande undantagsstadgande knappast föreligga. I Övriga

fall, då någon under tillfällig sinnesförvirring har begått brott, synes det

icke vara påkallat att domstol vidtar åtgärd för att bereda honom vård. 1

den mån han är i behov av psykiatrisk vård, bör sådan åvägabringas i den

ordning, som gäller för andra än lagöverträdare.

4 §•

Beredningen. I 10:5 av beredningens förslag har upptagits en bestämmelse

angående tillämpningen av regler om förverkande av egendom eller

annan dylik rättsverkan, när brottslig gärning har begåtts av någon som ej

fyllt 15 år eller som handlat under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet

eller annan rubbning av själsverksamheten. Stadgandet, som skall gälla

icke bara brottsbalkens utan även specialstraffrättens regler om förverkande

och annan särskild rättsverkan, innebär att förordnande härom i angivna

fall får meddelas allenast om och i den mån det med hänsyn till lagöverträdarens

sinnesart, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt

må anses skäligt.

I åtskilliga specialstraffrättsliga författningar kräves, för att förverkande

skall inträda, att den tilltalade dömes till straff eller fälles till ansvar.

Sådana förverkandebestämmelser torde i allmänhet icke vara tillämpliga

å lagöverträdare, som är fria från ansvar på grund av sin ålder eller sin sinnesbeskaffenhet.

I fråga om psykiskt abnorma lagöverträdare kommer emellertid

beredningens förslag att innebära ändring i detta hänseende, i den

mån de finnes böra underkastas brottspåföljd. Kravet på att den tilltalade

skall dömas till straff eller fällas till ansvar måste nämligen anses uppfyllt,

så snart någon av de i 1—7 kap. av beredningens förslag angivna allmänna

brottspåföljderna ådömes. När fråga är om psykiskt abnorma lagöverträdare,

hör dock förverkande aldrig vara obligatoriskt och det bör ej heller

s. 366 Kontrollera mot PDF

366 C

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

föreligga hinder för domstolen att förordna om partiellt förverkande. Emedan

de specialstraff rättsliga förverkandebestämmelserna ej alltid inrymmer

piövningsrätt för domstolen i dessa hänseenden, har beredningen i 10: 5 av

forslaget intagit en allmän bestämmelse, som ger domstolen sådan rätt Beträffande

lagöverträdare under 15 år medför förslaget visserligen icke någon

vidgad tillämpning av förverkanderegler inom specialstraffrätten. Denna

kategori bör emellertid enligt beredningens mening i förevarande hänseende

behandlas lika som de psykiskt abnorma. Med hänsyn härtill och då

det skulle vara agnat att leda till missförstånd, om en uttrycklig bestämmelse

meddelades rörande de senare men ej beträffande de förra, har även

de inbegripits under den föreslagna bestämmelsen.

Inom specialstraffrätten kan brottsliga gärningar ibland medföra rättsverkningar,

som är likartade med förverkande. Jämväl sådana rättsverkningar

har beredningen ansett böra omfattas av stadgandet i 10: 5.

Yttrandena. Göta hovrätt anmärker mot förslaget, att det sätt på vilket

beredningen har angivit de psykiska abnormtillstånden medför, att avgränsmngen

blir alltför vag för att böra komma till användning inom straffrätten.

Det är också ur utredningssynpunkt olämpligt att i förevarande sammanhang

ha en annan begreppsbestämning än eljest i brottmål. Hovrätten

anser, att abnormtillstånden i den föreslagna bestämmelsen enklast kan

anges genom en hänvisning till den närmast föregående paragrafen i kapitlet,

om denna, såsom hovrätten har föreslagit, får omfatta jämväl dem, som

har begått brott under inflytande av själslig abnormitet av så djupgående

natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom.

Departementschefen. Med anledning av den ändring i fråga om behandlingen

av psykiskt abnorma lagöverträdare, som departementsförslaget liksom

beredningens förslag innebär, bör meddelas en särskild bestämmelse

om förverkande av egendom och annan särskild rättsverkan, när någon har

begått brott under inflytande av psykisk abnormitet. Vid bestämningen av

de psykiska abnormtillstånd, som här bör komma i fråga, bör anknytas till

den gränsdragning, som har skett i 2 och 3 §§ av detta kapitel. Bestämmelsen

bör sålunda äga tillämpning när fråga är om brott, som någon har begått

under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet

av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom,

samt brott begånget av någon, som utan eget vållande tillfälligt

har råkat i sådant tillstånd att han är från sina sinnens bruk. Såsom beredningen

har föreslagit bör bestämmelsen göras tillämplig även å brott av någon,

som ej har fyllt 15 år. 5

5 §''

o Vållande rätt. Om det med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt,

får domstol enligt SL 4: 12, när tilltalad dömes till frihetsstraff på viss tid

eller till böter, förordna att straffet skall anses till viss del eller helt och

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 367

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

hållet verkställt genom den dömdes hållande i häkte. Omedelbart ådömt

frihetstraff får dock ej anses verkställt till större del än som svarar mot

häktningstiden. Vad som stadgas om häktningstid skall äga motsvarande

tillämpning om någon, som har börjat undergå ungdomsfängelse, förvaring

eller internering, i stället dömes till frihetsstraff på viss tid eller

till böter. Högre rätt är vid fullföljd av målet icke bunden av under ratts beslut

i fråga som nu avses, även om talan icke föres mot beslutet.

I 11 § lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff för krigsmän meddelas

vissa bestämmelser med avseende å fall, då någon, som har ålagts disciplinstraff,

genom slutligt avgörande i högre instans blir dömd på annat sätt eller

frikänd. Bestämmelserna riktar sig huvudsakligen till de verkställande

myndigheterna. Om någon, som från början har dömts till arrest, slutligen

dömes till disciplinbot, böter eller suspension, kan emellertid domstolen i

visst fall förordna, att straffet skall anses helt eller delvis verkställt genom

den dömdes hållande i arrest.

Beredningen. SL 4: 12 upptogs till revision i strafflagberedningens betänkande

om enhetligt frihetsstraff m. m. (SOU 1953: 17). Beredningen föreslog

därvid bl. a., att avräkning av häktningstid skall kunna ske aven å

suspension, att den i fråga om omedelbart ådömt frihetsstraff stadgade begränsningen,

enligt vilken sådant ej får anses verkställt till större del än

som svarar mot häktningstiden, skall utgå samt att lagrummet skall ges sådan

utformning att därav framgår, att hänsyn får tagas endast till den del

av häktningstiden som ligger före domens meddelande.

I 10: 6 av förslaget till skyddslag har beredningen upptagit ett stadgande,

som till sitt sakliga innehåll överensstämmer med det förslag beredningen

framlade i 1953 års betänkande. Bland de påföljder, å vilka avräkning av

häktningstid skall kunna ske, har dock i det senast avgivna förslaget medtagits

även disciplinstraff för krigsmän. Beredningen framhåller, att redan

nu avräkning torde kunna ske å arrest och att disciplinbot i förevarande

hänseende bör jämställas med böter. En nyhet föreligger även däri, att möjlighet

till avräkning skall finnas, när någon som har dömts till skyddstillsyn

och intagits i tillsynsanstalt i stället dömes till annan påföljd.

Yttrandena. I yttrandena över beredningens år 1953 avgivna betänkande

mötte förslaget, att avräkning av häktningstid skulle kunna göras aven då

någon dömes till suspension, icke någon erinran.

I fråga om förslaget, att avräkning skulle kunna ske med längre tid än

som svarar mot häktningstiden, yppades skilda meningar. Överståthållarambetet

och rådhusrätten i Malmö fann förslaget i denna del välmotiverat.

Hovrätten för Övre Norrland, som också tillstyrkte förslaget, ansåg att av

lagtexten borde framgå att endast mindre avvikelser från häktningstiden

skulle ifrågakomma. Riksåklagarämbetet fäste uppmärksamheten på den

fara, som låg i att ifrågavarande möjlighet komme att användas i en icke

avsedd utsträckning. Föreningen Sveriges häradshövdingar yttrade, att det

s. 368 Kontrollera mot PDF

368 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

irfte kuode vara lämpligt att göra avräkningen å straffet helt oberoende av

aktmngshden8 langd, vilket skulle kunna medföra att domstolen, även i

fall då eljest stadgade förutsättningar för nedsättning av straff icke förelag,

bestämde straffet så att det blev lägre än straffskalans minimum. Göta

hovratt, hovratten över Skåne och Blekinge, fångvårdsstyrelsen, länsstyrelsen

i Kronobergs lan och statsåklagaren i Stockholm fann anledning saknas

att andra nuvarande avräkningsprincip.

Mot forslaget att domstolen skulle äga avräkna endast den del av häktmngstiden,

som ligger i tiden före domen, vände sig fångvårdsstyrelsen. Enigt

styrelsens mening saknades anledning att fråntaga domstolen dess befogenhet

att forordna om avräkning av hela häktningstiden

Advokatsamfundet hemställde, att det övervägdes, huruvida icke ifrågavarande

stadgande borde kompletteras med föreskrift av innebörd att den tid

varmed haktnmgstiden till följd av Överklagande från den tilltalades sida

,°lianSneS’ a 1Ud SkullC hdt avräknas a ådömt frihetsstraff, när fullföljden

ledde till att den haktade vann nedsättning av straffet. I sitt yttrande över

beredningens slutbetänkande framhåller Advokatsamfundet, att det måste

betecknas såsom klart otillfredsställande att bibehålla regler, som får den

konsekvensen, att många personer som har dömts till fängelse

och .es, ka,k^ade ,cke vå§ar begagna fullföljdsrätten, därför att de riskeFai

* a udfolJden av talan leder till en förlängning av tiden för frihetsberovandet.

Den principiellt riktiga lösningen vore, att ge den dömde rätt att

påbörja avtjanandet av påföljden utan hinder av att han fullföljer talan.

Hovratten för Västra Sverige ifrågasätter i yttrandet över beredningens

slutbetänkande, huruvHia icke häktningstid någon gång borde kunna avräknas

ä tid for behandling i tillsynsanstalt.

Justitiekanslersämbetet och hovrätten för Västra Sverige ansåg i yttranena

over 1953 års förslag, att även frågan om avräkning å suspension i

a 1 då den domde i administrativ ordning har avstängts från tjänstgöring,

borde upptagas till behandling. Denna fråga beröres i yttrandena över beredningens

slutbetänkande även av hovrätten för Nedre Norrland och Stockholms

radhusratt. Rådhusrätten uttalar, att det med hänsyn till de ingripande

verkningarna för dem, som har drabbats av avstängningsåtgärd, synes

angelaget, att i lagen intages bestämmelse om att domstol vid bestämmande

av påföljd för brott, som föranlett avstängningsåtgärd, har att taga

hansyn till att avstängning skett. Rådhusrätten vill dock lämna Öppet, om

denna bestämmelse skall mrymma möjlighet till avräkning av avstängningssasPen^on

eller möjlighet för domstolen att vid bestämmande''av påtoljd

for brottet taga hänsyn till avstängningsåtgärden.

Departementschefen. Beredningens förslag, att avräkning för häktningsid

bor kunna ske aven när någon dömes till suspension eller disciplinstraff,

synes bora godtagas. Att såsom hovrätten för Västra Sverige har

ifrågasatt oppna möjlighet att förordna om avräkning å sådan anstaltsbehandling,

som enligt 28 kap. 3 § i departementsförslaget kan förekomma i

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 369

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

anslutning till skyddstillsyn, torde däremot icke vara lämpligt. Denna behandling,

för vilken domstolen ej bestämmer tiden, skall användas såsom

en förberedelse för vården i frihet och bör icke förkortas utöver vad som

kommer att möjliggöras av bestämmelserna i verkställighetslagen.

Även i fråga om den tid, med vilken avräkning skall kunna ske, ar jag

beredd att följa beredningens förslag. Det torde utan uttryckligt stadgande

vara klart, att endast smärre avvikelser bör förekomma, när avräkning sker

med längre tid än som svarar mot häktningstiden, och att avräkningen ej

bör bestämmas så att straffskalans minimum underskrides, om förutsättningarna

härför eljest ej är uppfyllda. Hänsyn bör, såsom beredningen har

föreslagit, endast tagas till den häktningstid, som ligger före domens meddelande.

Prövning av frågan, huruvida avräkning skall ske även för tiden

därefter, torde böra ankomma på högre rätt, om talan fullföljes mot domen.

För det fall, att domen icke överklagas och den dömde ej heller så

snart han kan avger nöjdförklaring, kan i jämförelse med vad som nu gäller

den föreslagna ordningen — vilken dock torde överensstämma med vad

som för närvarande i allmänhet iakttages — medföra en försämring för den

dömde. Till motverkande härav kan övervägas att vid nöjdförklaring beträffande

ådömt frihetsstraff i vissa fall räkna verkställigheten av straffet från

en tidigare dag än den, då förklaringen avgavs. Denna fråga torde få behandlas

i samband med de ändringar, som brottsbalken kommer att föranleda

i straffverkställighetslagen.

Med anledning av vad Advokatsamfundet har yttrat vill jag framhålla,

att en regel om att vid fullföljd häktningstid alltid skulle få tillgodoräknas

såsom verkställighetstid icke synes kunna tillrådas. En sådan regel skulle

sannolikt komma att leda till fullföljd i ett stort antal mal, i vilka anledning

till överklagande saknas. Enligt min mening bör dock överrätterna vara

tämligen liberala med avräkning av häktningstid i fullföljdsmål. Har den

dömde framgång med fullföljden, synes avräkning regelmässigt böra ske

för häktningstiden efter underrättens dom.

Nuvarande regler i lagen om verkställighet av frihetsstraff medger i

fall, att straff kan verkställas medan den dömde är häktad i annat mål. I

ett yttrande den 8 maj 1959 till justitiekansler sämbetet — vilket yttrande

ämbetet bringat till Kungl. Maj:ts kännedom — har fångvårdsstyielsen

framhållit, att reglerna i detta avseende har medfört åtskilliga komplikationer.

I samband med behandlingen av övriga frågor om verkställigheten torde

med hänsyn härtill få övervägas att upphäva möjligheten att verkställa

frihetsstraff under det att den dömde är häktad. Skulle en sådan reglering

genomföras, är det emellertid angeläget att domstolarna vid ådömande av

straff, som avses i förevarande paragraf, regelmässigt förordnar om avräkning

av häktningstid i de fall, då häktningen har hindrat verkställighet av

en eljest verkställbar dom.

1 ett andra stycke av paragrafen har upptagits motsvarighet till den

nuvarande bestämmelsen i 11 § lagen om disciplinstraff för krigsmän, enligt

vilken domstol kan förordna om avräkning för tid, varunder någon bar

s. 370 Kontrollera mot PDF

370 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

hållits i arrest. Innehållet i övrigt i sistnämnda paragraf har, såsom anmärkts

vid 33 kap., icke ansetts böra upptagas i brottsbalken.

Några remissinstanser har ifrågasatt införande av möjlighet att medge

avräkning å suspension för tid, varunder tjänsteman har varit avstängd

från tjänstgöring (lagen den 20 maj 1955 om avstängning av domare och

26 § allmänna verksstadgan den 7 januari 1955). Särskild bestämmelse

harom torde emellertid icke vara påkallad. Domstol kan vid straffmätningen

inom den tillämpliga latituden uppenbarligen taga hänsyn till avstängnmgen

(jfr NJA 1957 s. 531). Stadgandena i 7 och 8 §§ av förevarande

kapitel torde stundom kunna åberopas, om domstolen anser att straffet

bor nedsättas under straffskalans minimum eller påföljd helt efterges med

hansvn till att tjänstemannen har varit avstängd.

6—8 §§.

Gällande rätt. Strafflagen innehåller icke någon allmän bestämmelse om

nedsättning eller eftergift av straff. För ett par grupper av lagöverträdare

har emellertid givits regler, som medger straffnedsättning. Har någon begått

brott innan han fyllt 18 år, får straffet enligt SL 5: 2 nedsättas under vad i

allmänhet bort följa å gärningen. Om någon begår brottslig gärning under

inflytande av annan själslig abnormitet än som avses i SL 5: 5, får enligt

SL 5:6 straffet, när särskilda skäl föranleder därtill, nedsättas under det

lägsta straff som är stadgat för gärningen; detsamma gäller om brottslig

gärning begås av någon, vilkens själsverksamhet utan hans eget vållande har

tillfälligt rubbats ehuru han icke är strafflös enligt SL 5: 5. Bestämmelser

som medger straffnedsättning finnes vidare i SL 3: 5 för vissa fall av medverkan

samt i SL 5:9, 10 och 10 a för nödvärnsexcess och liknande situatmner.

Härjämte har i strafflagen beträffande några särskilda brott givits

möjlighet till straffnedsättning eller befrielse från straff under vissa omständigheter;

sådana bestämmelser finnes i SL 12: 11, 13- 14 14- 26 19- 10

och 27:13.

Strafflagberedningen. Redan år 1948 avgav beredningen förslag till lagstiftning

om domstols rätt att nedsätta eller efterge påföljd (SOU 1948: 40).

I det då föreslagna stadgandet härom, som upptogs i SL 5: 4, angavs — utöver

allmänna förutsättningar för tillämpningen — vissa omständigheter som

särskilt skulle beaktas vid prövningen. Sålunda skulle uppmärksammas 1)

om osedvanligt ringa skada eller fara följt av den brottsliga gärningen; 2)

om denna stod i samband med gärningsmannens ungdom eller bristande

insikt, erfarenhet eller omdöme; 3) om gärningsmannen handlat i okunnighet

om att gärningen var belagd med straff; 4) om brottet föranletts av annans

grovt kränkande beteende; 5) om gärningsmannen frivilligt sökt förebyggs

eller gottgöra brottets skadliga verkningar; 6) om gärningsmannen

uppnått hög ålder eller led av svår sjukdom eller om han blivit illa skadad

i samband med brottet; eller 7) om preskriptionstiden snart går till ända.

I beredningens år 1953 avgivna betänkande har det år 1948 föreslagna

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 371

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

stadgandet omarbetats. Enligt SL 5: 4 i den år 1953 föreslagna avfattningen

skall straff för brott få nedsättas under det lägsta straff, som ar stadgat för

gärningen, såframt synnerliga skäl föreligger för antagande, att den som

har förövat gärningen skall avhålla sig från vidare brottslighet, och hindei

ej möter av hänsyn till allmän laglydnad; finnes uppenbart att påföljd ej

är erforderlig, får den efterges. Möjligheten att nedsätta och efterge påföljd

bör, uttalar beredningen, tillämpas endast i speciella undantagsfall; det

skall föreligga någon särskild omständighet som gör, att domstolen kan

frångå vad som är stadgat såsom straff för brottet. I 1953 års förslag har

icke uppräknats några särskilda omständigheter att beakta vid prövningen

av det föreslagna stadgandets tillämplighet. Beredningen anför, att en sådan

uppräkning kan medföra att bestämmelsen tillämpas i alltför stor

omfattning, när de angivna omständigheterna är för handen, och icke

användes i andra fall, då särskilda skäl föreligger för nedsättning eller

eftergift av påföljd. 1 den i 1948 års förslag intagna uppräkningen ville beredningen

ange sådana mera typiska situationer, i vilka stadgandet kunde

tänkas komma till användning. Vad därvid har uttalats äger giltighet, även

om uppräkningen uteslutes, framhåller beredningen. Det är icke avsett, att

stadgandet skall tillämpas endast då de särskilt nämnda omständigheterna

föreligger. Även om dessa fall är de, som beredningen närmast har tänkt på,

skall domstolen vara fri att beakta varje annan omständighet, som enligt

de allmänna förutsättningarna i ifrågavarande stadgande kan leda till

nedsättning eller eftergift av påföljd. Stadgandet skall tillämpas med beaktande

av alla de omständigheter, som föreligger i det individuella fallet.

I sitt slutbetänkande har beredningen i 10: 7 föreslagit en bestämmelse,

som till sitt sakliga innehåll överensstämmer med den nyssnämnda i 1953

års förslag. Enligt bestämmelsen i 10: 7 får för brott bestämmas lindrigare

påföljd än därför har stadgats, såframt synnerliga skäl föreligger för antagande,

att den lindrigare påföljden är tillfyllest för den brottsliges tillrättaförande,

och hinder ej möter ur allmän synpunkt. I fråga om eftergift

av påföljd är bestämmelsen likalydande med den, som föreslogs år 1953.

Beredningen understryker ännu en gång, att bestämmelsen är avsedd att tilllämpas

blott i speciella undantagsfall, där någon särskild omständighet föreligger

som gör att domstolen kan frångå vad som är stadgat såsom påföljd

för brottet; påföljdseftergiften åsyftar närmast sådana fall, där det skulle

te sig stötande att den tilltalade över huvud dömes till påföljd.

Befogenheten att nedsätta påföljd avser endast sådana påföljder, som

anges i bestämmelserna om de särskilda brotten, d. v. s. böter, fängelse, avsättning,

suspension och disciplinstraff för krigsmän. Påföljdseftergiften

avser däremot även övriga brottspåföljder. De föreslagna reglerna skall ej

vara tillämpliga vid fastställandet av förvandlingsstraff för böter och avser

icke heller förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan, som

enligt förslagets terminologi ej hänföres under begreppet brottspåföljd.

Såväl i 1953 års betänkande som i slutbetänkandet har beredningen föreslagit,

att SL 5:6 icke skall få någon annan motsvarighet än del allmänna

s. 372 Kontrollera mot PDF

372 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

stadgandet om nedsättning av påföljd. Enligt beredningens mening är tilllampningsområdet

för SL 5: 6 lika begränsat som det föreslagna nya stadgandets^

Däremot har i 1953 års förslag SL 5:2 bibehållits; detta^agrum

.d0C^ ^kats s*. att det avser möjlighet att nedsätta straffet under det

g ta straff, som ar stadgat för gärningen. I slutbetänkandet har denna

es ammelse ersatts av ett allmänt bemyndigande för domstol att döma den

rbr^r Ett dr “J b?er> än<3å aU fäng6lSe är Stad^at såsom P^jd

brottet. Ett stadgande harom, som har upptagits i 2: 6 tredje stvcket av

beredningens förslag, har beredningen funnit motiverat framför allt med

se S b föreslagna förbudet att döma unga lagöverträdare till fängelse

min n 7 8\ beredmn§ens menin§ kunna ådömas i stället för fängelse,

utan att domstolarna därvid skall vara bundna av den restriktivitet

som utmarker det allmänna stadgandet om nedsättning av påföljd

nuinnIh?il/reSrr °m, nedsätjnin§ och be^ielse från straff, som strafflagen

och i Itbet^kandTt b6redmngen °rUbbade både 1 ^3 års betänkande

H.f h''f™!ts*ommittén- I straffrättskommitténs år 1953 avgivna förban

brottsbalk upptogs, såsom tidigare har redovisats, motsvarighet till df

uvarande reglerna om nedsättning och befrielse från straff i SL 3 - 5 5-9

10 och 10 a, 12: 11, 13: 14, 14: 26, 19: 10 och 27- 13

ellfraXTfthr fT«é?-fÖreSlagit 6n ny bestämmelse om nedsättning

skriften Om drL h f"™, " aVSGr br°Uen 1 1 kaP- som bär över
kristen

Om dråp och misshandel, och har införts i 10 § av kapitlet Om

“''t : som nämns 1 1 k«P'' av kommittéförslagetfharlL
nats

av den mot vilken garningen riktade sig, skall alltefter garnin.ens art

tasÄTS °ts0mS,ändiShe— ‘ övrigt, straffe, k„„„a° nedsä,:

anflntaLftm -S S*''J,,\vidar<! ~ *äsom ''>ar om,alats i

«as om i, r - 8 . S dePartementsförslag - vad som stad
ta

befaSgmedVerkan <SL * » **"* ««”• ■>"«**.

I ÅTärTt eD,et 5r”äf °de an,“e‘ rem‘ssor8an> som yttrade sig över

953 ars betänkande av strafflagberednincen tillstvrk

teerg“, aavp«o”idnf0ra"de ” ™dsä«„i''„g och ef
Socialstyrelsen

uttalade, att förslaget vore väl äonnt afl a . . . .

den kriminalpolitiska Muuuilin^

melser i amnet hittills utgjort. Länsstyrelsen i Stockholms län ansåg över

gande skal tala for ett sådant undantagsstadgande för att förhindra att

innebörd vore av behovet påkallade,

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 373

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

uttalade, alt bestämmelsen finge betraktas såsom en säkerhetsventil mot en

in absurdum driven lagtillämpning.

Tveksamma till förslaget men ändå ej avstyrkande ställde sig riksåklagarämbetet,

hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelsen i Skaraborgs lan,

landsfogdarna i Gävleborgs och Norrbottens län, Stockholms rådhusrätt och

Föreningen Sveriges stadsdomare. Riksåklagarämbetet anförde, sedan ämbetet

tillstyrkt ett av beredningen samtidigt framlagt förslag om vidgade

möjligheter att meddela åtalseftergift, att institutet påföljdseftergift syntes

vara behäftat med vissa olägenheter, som icke vidlådde åtalseftergiften. Man

torde sålunda icke kunna bortse från att införandet av en generell möjlighet

till påföljdseftergift kan komma att medföra, att domstolarnas ställning

försvagas. Det förhåller sig otvivelaktigt så, att ju större frihet domstolarna

får att döma efter omständigheterna desto större anspråk måste ställas på

dem och desto större påfrestningar blir deras anseende för objektivitet utsatt

för. Ämbetet fäste vidare uppmärksamheten på faran, att påföljdseftergift

kan komma att tillämpas i större utsträckning än som har avsetts.

En sådan utveckling måste uppenbarligen försvaga straffhotets allmänpreventiva

verkan. I detta avseende är särskilt att beakta förhållandet mellan

å ena sidan de generella bestämmelserna om åtals- och påföljdseftergift och

å andra sidan de stadganden om särskild åtalsprövning vid vissa brott, som

för närvarande finnes på olika ställen i strafflagen och som enligt strafträttskommitléns

förslag skall ytterligare utökas. Dessa stadganden innebär,

att åklagaren icke må väcka åtal med mindre det finnes påkallat ur allmän

synpunkt. Det torde vara uppenbart, att avsikten är, att den särskilda åtalsregeln

skall ha en betydligt vidsträcktare tillämpning än den generella möjlighet

att meddela åtalseftergift, som enligt förslaget skall tillkomma riksåklagaren.

Likaså är det tydligt, att området för det föreslagna påföljdseftergiftsinstitutet

icke är vidare än för den generella åtalseftergiften. Härav

följer, att domstolen vid en riktig lagtillämpning endast i undantagsfall har

möjlighet att korrigera en enligt domstolens mening felaktig bedömning från

åklagarens sida av frågan, om åtalet har varit påkallat ur allmän synpunkt.

I detta förhållande ligger uppenbarligen en frestelse för domstolen att i fall,

där domstolen anser en sådan felbedömning ha skett, tillämpa den generella

påföljdseftergiften även om en sådan exceptionell undantagssituation,

som avses med beredningens förslag, icke skulle vara förhanden.

En helt avstyrkande ståndpunkt intogs av justitiekanslersämbetet, som

ansåg att ställningstagandet till förslaget borde anstå till dess förslag föreligger

om hela påföljdssystemet, samt av överståthållarämbetet, landsfogdarna

i Södermanlands och Kopparbergs län ävensom, såvitt avsåg eftergift

av påföljd, landsfogdarna i Kronobergs och Malmöhus län. Efter

att ha avstyrkt förslaget om åtalseftergift anförde överståthållarämbetet,

att det torde vara att befara att rätten att nedsätta ett lagfäst straffminimum

kommer att leda till en generell utvidgning nedåt av strafflatituderna.

Det kan endast mycket sällan förekomma fall, där varje reaktion mot

brottet, villkorligt anstånd med straffs ådömande och villkorlig dom däri

s. 374 Kontrollera mot PDF

374 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

inbegripna, skulle te sig stötande; i undantagsfallen finnes nådeinstitutel.

Överståthållarämbetet framhåller, att domstolarna i brottmål bör så långt

möjligt ha fasta linjer att följa. Härpå beror till väsentlig del allmänhetens

förtroende för domstolarna.

Utöver vad som redan har nämnts diskuterades i några yttranden tilllämpningsområdet

för ifrågavarande av beredningen föreslagna stadgande.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anförde, att detta icke omfattade alla de

typfall, där behov att underskrida den normala straffskalan gör sig gällande.

Stadgandet blir icke utan vidare tillämpligt på fall, då en handling på

objektiva grunder är mindre straffvärd än normalt. Hovrätten för Nedre

Norrland yttrade, att skäl att nedsätta eller efterge påföljd kunde föreligga

även när någon av oaktsamhet eller slarv har varit vållande till skada å person

eller egendom och därvid själv tillfogats svårt lidande. Ett sådant fall

torde emellertid ej med den av beredningen föreslagna lagtexten omfattas

av denna. Man kan nämligen knappast säga, att synnerliga skäl här föreligger

för antagande, att vederbörande kommer att avhålla sig från vidare

brottslighet; vårdslöshet torde vara ett karaktärsdrag som oftast är bestående.

Även av andra skäl synes viss jämkning av den föreslagna lagtexten

vara önskvärd. Vid ett stort antal brott har föreslagits, att brottet icke får

åtalas, om åtal ej ar påkallat ur allmän synpunkt. Enligt hovrättens förmenande

bör en på detta sätt konstruerad rätt för åklagare att underlåta

atal medföra motsvarande rätt för domstol att, om åtal likväl sker, pröva

huruvida påföljden för brottet bör nedsättas eller efterges. Även hovrätten

för Vastra Sverige och Föreningen Sveriges stadsdomare ansåg att skälen

för nedsättning eller eftergift av påföljd icke alltid sammanhängde med den

större eller mindre sannolikhet, med vilken man kunde antaga att den

tilltalade komme att avhålla sig från vidare brottslighet.

I åtskilliga yttranden framfördes bestämda önskemål om en omarbetning

av den föreslagna lagtexten, så att tydligt framgår att fråga är om en

undantagsbestämmelse. Påpekande härom gjordes bl. a. av justitiekanslersambetet,

riksåklagarämbetet och samtliga hovrätter. Svea hovrätt framhöll,

att ett genomförande av straffrättskommitténs brottsbalksförslag leder till

att straffminimum i flera av de fall, där nu fråga om nedsättning kan bli

aktuell, sankes avsevärt jämfört med gällande rätt. Härigenom har uppstått

ett behov av att an mera betona de synnerligen inskränkta betingelserna för

tillämpningen av ett allmänt stadgande om straffnedsättning och påföljds
-

Beträffande frågan, huruvida i lagtexten borde upptagas en exemplifienng

av de fall, i vilka tillämpning av stadgandet om nedsättning och efterg!ft

av pafoljd kunde ifrågakomma, förklarade Föreningen Sveriges häradshövdingar

och Advokatsamfundet, att det måste anses såsom en förbätt”ng’

att„den 1 1948 års förslag gjorda uppräkningen har fått utgå. HovrätcT

in .^°rr[ancl’ länsstyrelsen i Kronobergs län och statsåklagaren i

S ockholm tillstyrkte forslaget på de av beredningen anförda skälen. Hovratten

for Vastra Sverige förklarade, att den icke ville motsätta sig förslaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 375

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

att i lagtexten endast upptaga en generell regel med hänsyn till de av beredningen

anförda farhågorna för alt en uppräkning i lagtexten kunde ge

anledning till en mindre tillfredsställande praxis. Föreningen Sveriges stadsdomare

anförde, att föreningen tidigare framfört erinringar mot punkterna

1_3 i den tidigare exemplifieringen men ville vitsorda att punkterna 4 7 i

vissa fall kan utgöra skäl för nedsättning eller eftergift av påföljd. Göteborgs

rådhusrätt ansåg, att det borde ytterligare övervägas huruvida icke

stadgandet borde innefatta en direkt uppräkning av de ifrågakommande fallen.

Göta hovrätt uttalade, att det kunde vara av värde att till vägledning vid

stadgandets tillämpning viss exemplifiering å särskilda omständigheter gavs

i lagtexten. Hovrätten fann dock, att de i 1948 års förslag angivna exemplen

hade alltför stor räckvidd; särskilt gällde det de under 1—3 upptagna exemplen,

vilka enligt hovrättens mening ej utgjorde några undantagsfall.

I de yttranden som har avgivits över beredningens slutbetänkande

hänvisar bl. a. Svea hovrätt, Göta hovrätt, Föreningarna Sveriges

häradshövdingar och Sveriges stadsdomare samt Advokatsamfundet till vad

de anförde beträffande 1953 års förslag. Göta hovrätt framhåller, att behovet

av en möjlighet att nedsätta eller efterge påföljd blir betydligt mindre efter

genomförandet av det av beredningen föreslagna påföljdssystemet än med

nuvarande lagstiftning. Till följd härav kommer bestämmelsens undantagskaraktär

att bli än mer framträdande än som förutsattes, när förslaget först

framlades.

Stockholms nämndemannaförening, som har yttrat sig över beredningens

slutbetänkande men ej över 1953 års betänkande, tillstyrker förslaget i förevarande

del.

Behovet av en bestämmelse om påföljdseftergift ifrågasättes av justitiekanslersämbetet

samt — med hänsyn till den föreslagna utformningen av

påföljden villkorlig dom — av några remissinstanser, vilka icke motsatte sig

1953 års förslag. Uttalanden av denna innebörd göres av länsstyrelsen i Örebro

län, landsfogden i Malmöhus län samt Föreningarna Sveriges landsfogdar

och Sveriges stadsfiskaler. Sistnämnda förening anför också allvarliga betänkligheter

mot den föreslagna bestämmelsen om möjlighet att ådöma lindrigare

påföljd än som är stadgad för brottet.

Även efter den omarbetning av ifrågavarande stadgande, som har skett i

beredningens slutbetänkande, framföres i flera remissyttranden kritik mot

att lagtexten icke tydligt anger, att stadgandet skall tillämpas endast i undantagsfall.

Justitiekansler sämbetet yttrar, att det föreslagna uttrycket —

den lindrigare påföljden är tillfyllest för den brottsliges tillrättaförande —

med de stora möjligheter till subjektiv tolkning, som det innefattar, icke

passar såsom kriterium på tillämpligheten av en lagbestämmelse, som kan

komma att nyttjas av ett stort antal domstolar med helt naturligt varierande

uppfattningar i ett så svårbedömt spörsmål. Detta äger i viss mån också tilllämpning

på villkoret för påföljdseftergift. Det synes därför önskvärt, att

förutsättningen för påföljdseftergift utformas annorlunda. Mera träffande

synes vara en beskrivning i anslutning till uttalandet i motiven, att »när
-

s. 376 Kontrollera mot PDF

376 G

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

mast» sådana fall åsyftas, där det skulle te sig stötande att den tilltalade

över huvud dömes till påföljd. Ämbetet ifrågasätter, huruvida icke, om möjlighet

till påföljdseftergift införes, beslut härom av underrätt borde underställas

hovrättens prövning, i allt fall i början i avbidan på närmare erfarenhet

av tillämpningen. Stockholms rådhusrätt anser, att den stränga undantagskaraktären

hos bestämmelsen skulle komma till bättre uttryck, om man

i nara anslutning till dansk rätt angav, att påföljd för brottet kan efterges

om det har begåtts under omständigheter, som i så betydande grad förringar

den straffvärdhet varom gärningar av ifrågavarande slag regelmässigt vittnar,

att ådomande av påföjd skulle vara stötande för den allmänna rättskänslan.

Beredningens förslag år 1953 att SL 5:6 skall upphävas, om ett

allmänt stadgande om nedsättning och eftergift av påföljd införes, tillstyrktes

av Svenska psykiatriska föreningen och Rätts psykiatriska föreningen.

Medicinalstyrelsen fann icke anledning till erinran mot beredningens förslag-

Förslaget avstyrktes däremot av Göta hovrätt samt hovrätterna för

Västra Sverige, för Nedre Norrland och för Övre Norrland, statsåklagaren i

Göteborg, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsfiskaler

och Advokatsamfundet. I de avstyrkande yttrandena ifrågasattes

riktigheten av beredningens påstående, att tillämpningsområdet för SL 5: 6

vore lika begränsat som för den föreslagna allmänna regeln.

I sitt yttrande över beredningens slutbetänkande förklarar hovrätten för

Västra Sverige, att hovrätten icke vidare vill vidhålla vad hovrätten år 1953

yttrade angående SL 5: 6. Hovrätten för Nedre Norrland finner icke att ifrågavarande

stadgande i förslaget till skyddslag täcker de fall, som för närvarande

omfattas av SL 5: 6, vilket hovrätten anser vara en brist. Hovrätten

förordar, att stadgandet ges en mera allmän avfattning och föreslår, att orden

»för antagande, att den lindrigare påföljden är tillfyllest för den brottsliges

tillrättaförande» utgår.

Bestämmelsen i 2:6 tredje stycket av förslaget till skyddslag angående

nedsättning av påföljd, när fråga är om unga lagöverträdare,

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av hovrätten för

Västra Sverige, fångvårdsstyrelsen och Stockholms rådhusrätt samt Föreningarna

Sveriges häradshövdingar och Sveriges stadsdomare. Justitiekanslersämbetet,

anstaltsnämnden i Västerås och Advokatsamfundet avstyrker,

att bestämmelsen blir tillämplig på personer i åldern 18—20 år. Advokatsamfundet

uttalar, att det — med hänsyn till att domstolarna får möjlighet

att döma till villkorlig dom jämte böter eller skyddstillsyn jämte böter —

är onödigt att utsträcka regelns tillämplighet till denna åldersgrupp. Göta

hovrätt yttrar att, om förbud att döma personer i åldern 18—20 år till fängelse

på korta tider icke upptages i lagen, behov av ifrågavarande bestämmelse

bortfaller såvitt gäller den, som är över 18 år. När det gäller ungdom

i åldern 15—17 år, kan det i betraktande av förbudet att döma till fängelse

stundom innebära en fördel att kunna ådöma böter, där sådana eljest icke

har kunnat ifrågakomma. Hovrätten vill emellertid helt avstyrka förslaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 377

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1902

i förevarande del. Skälet härtill är, att bestämmelsen enligt hovrättens mening

har erhållit en alltför begränsad räckvidd. Hovrätten anser, att domstolarna

liksom för närvarande bör ha en allmän befogenhet att gå ned under

straffminimum beträffande den, som har begått brottslig gärning innan han

fyllt 18 år. Regeln bör alltså gälla oavsett gärningsmannens ålder vid tiden

för domen och även medge, att fängelse ådömes på kortare tid än som föreskrives

i straffstadgandet.

Vid remissbehandlingen av strafträttskommitténs föislag

ifrågasattes i flera yttranden behovet av den föreslagna regeln om verkan

av samtycke. Svea hovrätt har sålunda uttalat, att med hänsyn till det av

strafflagberedningen föreslagna allmänna stadgandet om nedsättning av

straff och om påföljdseftergift något praktiskt behov av regeln icke syntes

föreligga. Om en särskild bestämmelse infördes angående verkan av samtycke

beträffande de i kapitlet om dråp och misshandel omnämnda brotten,

skulle det enligt vanliga lagtolkningsmetoder kunna leda till att samtycke

e contrano icke fick straffriande verkan beträffande andra brott.

Överståthållarämbetet finner det egendomligt, om bestämmelser angående

verkan av samtycke skulle upptagas endast i nämnda kapitel medan i övrigt

en analogisk tillämpning av bestämmelserna skulle ifrågakomma, samt

säger sig betvivla, att behov finnes att reglera verkan av samtycke i lag.

Föreningen Sveriges häradshövdingar (majoriteten), Föreningen Sveriges

stadsdomare, Advokatsamfundet, poliskammaren i Hälsingborg och Riksförbundet

för sexuell upplysning anser, med hänsyn bl. a. till att det materiella

innehållet i en regel på förevarande område är diskutabelt, att man

borde avstå från att införa någon sådan regel i lagen och i stället låta frågan

om verkan av samtycke även i de fall, som avses i ifrågavarande kapitel,

överlämnas åt rättstillämpningen. Riksförbundet för sexuell upplysning har

härutöver framhållit, att samtycke ur psykologisk synpunkt erbjuder vida

större problem än dem kommittén i lagmotiven har anfört. Man rör sig här

på en skala mellan den kunnige, erfarne och omdömesgilles uttryckliga viljeförklaring

till den sjuke, oerfarne och enfaldiges stillatigande godkännande.

Även Göta hovrätt, som i och för sig icke har något att erinra mot det föreslagna

stadgandet och dess utformning, har uttalat tvekan om behovet av en

reglering i lag.

Beträffande den föreslagna samtyckesregelns innehåll har i åtskilliga yttranden

anmärkningar framförts. Det är framför allt i två hänseenden, som

kritik har uttalats. Sålunda har anmärkts mot dels att samtyckesregeln enligt

förslaget gjorts tillämplig även på dödande, dels att ringa fall av misshandel

icke utan vidare skulle anses straffria, när samtycke till gärningen

har förelegat. I sistnämnda hänseende har hovrätten över Skåne och Blekinge

anfört:

Samtycke till begången misshandel kan såväl i gällande rätt som i förslaget

i vissa fall medföra, att straff för misshandeln icke skall inträda. En

grundläggande fråga i dylika fall är, huruvida handlingen skall betraktas

såsom rättsenlig eller såsom i princip brottslig, ehuru påföljden eftergives.

s. 378 Kontrollera mot PDF

378 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ISf‘ ^iraktelsesätt som anlägges är icke enbart av teoretiskt intresse Be
atkta1anhnm

gCn ratts.enlig> ska11 åtaI icke äga rum. Väckes det oakSnll

,om ansvar för garningen, ogillas åtalet. Skyldighet att gälda rättegångskostnad

kan icke alaggas den tilltalade. Anses däremot gärningen som

i princip brottshg, bär åklagaren att anställa åtal. I domen föSlaras å»

den tilltalade är saker till misshandel men att påföljden™rSves Mfiil^

het att förplikta den tilltalade att betala räUegångsTostnad8^s^^pen

(jamtor strafflagberedningens förslag till ändrad lydelse av 31 kap ?1 8

rättegångsbalken). Även i andra hänseenden än de nu nainda kan det

grundläggande betraktelsesattet få praktisk betydelse. Det torde icke råda

r|a§°ri vekan om att misshandel med straffriande samtycke i gällande rätt

betrakta5 som rattsenlig handling. Huruvida denna grundsyn godtagitsi fö“

slaget, framgar icke med önskvärd tydlighet. I motiven uttalas att de nrin

ÄÄr ärks s,‘ts- 1 w «• ■“«"»»''« äa. sz

Stoi samt att åklagare sålunda icke ager att på grund av bestämmelsen i

namnda § underlata att väcka åtal. Detta yttrande tyder på att man i för
deaiSntta7ftatneu

än(?rfd §rundsyn. Om så är fallet^vill hovrätten för sin

del uttala, att den icke funnit anledning att frångå den grundläggande

ståndpunkt gallande rätt intager. Vad särskilt ang8år den av kommittén

SSenÄf allenast domstol skall äga tillämpa reglerna om

Departementschefen. Vid den reformering av bestämmelserna om de särs

lida brotten, som brottsbalksförslaget innebär, har eftersträvats att utforma

brottsbeskrivningarna på sådant sätt, att de täcker gärningar som

med nutida betraktelsesätt bor vara kriminaliserade. Även straffskaloma har

vård föremal för uppmärksamhet. Man har därvid sökt avpassa straffskalorna

så, att de skilda synpunkter, som kan göra sig gällande vid bestämmandet

av straff, lcan beaktas. Det är emellertid angeläget, att straffskalor
1fC-ke_f°.

res sa vlda> att de icke lämnar domstolarna någon ledning vid

straffmatningen. Detta leder till att skalorna för vissa fall ter sig för

ranga. Med hansyn härtill har i förslaget liksom i gällande lag särskilda

V™ §er mÖjlighet att gå utanför gränserna för skalorna,

i;reddelats med avseende å vissa fall. Sålunda har t. ex. när fråga är om

drail för försök straffskalornas minimigräns upphävts, och beträffande

aximigranserna har givits särbestämmelser vid återfall i brott. Vidare har

upptagits flera stadganden, som för speciella fall medger att straffet för

brottshg gärning nedsättes eller helt bortfaller.

Fragan om införande av en mera generell möjlighet för domstol att i specieUt

ömmande fall eller eljest då särskild anledning föreligger nedsätta

eller helt efterge pafoljd aktualiserades av beredningen redan i ett år 1948

ramlagt förslag. Detta förslag återkom i modifierad form i 1953 års Betän

kande och har nu även upptagits i beredningens slutbetänkande. Helt naturhgt

har ett förslag av denna innebörd givit anledning till en mycket livlig

iskussion. Inställningen till förslaget hos remissinstanserna är övervägande

positiv, men farhagor har från flera håll framförts för en ogynnsam verkan

av de föreslagna reglerna. w er

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 379

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Givetvis har eftersträvats, att de bestämmelser som för speciella fall medger

nedsättning eller eftergift av påföljd skall täcka behovet av avvikelser

från straffskalorna. Något större utrymme för ytterligare sådana avvikelser

kan därför icke finnas. Vid bedömandet av behovet av en generell befogenhet

för domstolarna att nedsätta eller efterge påföljd måste hänsyn

även tagas till reformeringen av påföljdssystemet. Om det föreliggande brottsbalksförslaget

genomföres, vidgas domstolarnas möjligheter att välja lämplig

påföljd dels genom att nya påföljder, såsom överlämnande till särskild

vård, tillskapas och dels genom att absoluta begränsningar med hänsyn till

brottens svårhetsgrad icke uppställes för tillämpningen av sådana påföljder

som villkorlig dom och skyddstillsyn. Det är emellertid ej uteslutet, att

även i fortsättningen i enstaka fall kan uppkomma situationer, där det

anmäler sig ett klart behov av att kunna underskrida straffskalans minimum

eller helt efterge påföljd för brottet. I viss utsträckning kan man komma

till rätta med sådana fall genom de regler om särskild åtalsprövning,

som upptagits beträffande vissa brottstyper. Även nådevägen kan anlitas.

Det synes emellertid vara en brist i rättssystemet, att domstol saknar möjlighet

att på ett rimligt sätt behandla brottsfall av denna typ, i den mån de

bringas under dess prövning. Jag vill därför i princip ansluta mig till beredningens

förslag i förevarande del. Av stor vikt är emellertid, att tillämpningen

av ett stadgande av den ifrågasatta innebörden hålles inom de snäva

gränser, som stadgandets syfte motiverar.

I beredningens förslag finnes icke någon direkt motsvarighet till bestämmelserna

i SL 5: 2 och 5: 6. Såvitt gäller SL 5: 2, som bereder möjlighet till

nedsättning av påföljd för unga lagöverträdare, sammanhänger detta tydligtvis

med att fängelse med visst undantag ej skall kunna ådömas den, som

är under 21 år. Då departementsförslaget icke innehåller något absolut förbud

mot att använda fängelse i fråga om unga lagöverträdare, synes det

motiverat att bibehålla en särskild bestämmelse motsvarande nuvarande

SL 5: 2.

Tillämpningsområdet för bestämmelsen i SL 5:6 om straffnedsättning,

när brott har begåtts under inflytande av själslig abnormitet, är starkt begränsat,

och beredningen har ansett, att de fall det här är fråga om skulle

komma att omfattas av den allmänna bestämmelsen om nedsättning och

eftergift av påföljd. Såsom några remissinstanser har anfört, torde emellertid

finnas skäl att bibehålla ett särskilt stadgande för de psykiskt abnorma

lagöverträdarna. Härigenom blir också undantagskaraktären hos de ifrågasatta

allmänna reglerna om nedsättning eller eftergift av påföljd tydligare

markerad. Stadgandet torde böra i så måtto få en större räckvidd än SL

5: 6, att det omfattar även sådana psykiskt abnorma lagöverträdare, som

för närvarande avses med SL 5:5. Enligt 2 § i förevarande kapitel skall

sådan lagöverträdare kunna dömas till böter, och detta kan genom tillämpning

av den sålunda föreslagna bestämmelsen ske även då böter ej är stadgade

för brottet.

På grund av det anförda har i G § av detta kapitel i ett första stycke upp
-

s. 380 Kontrollera mot PDF

380 C

Kungl. Ma j:ts proposition nr 10 år 1962

tagits en straffnedsättningsregel för den, som har begått brott innan han

tyllt 18 ar. Regeln torde böra utformas så, att den öppnar möjlighet att

efter omständigheterna underskrida straffskalans minimigräns. Enligt paragrafens

andra stycke får, när någon har begått brott under inflytande av

sjalshg abnornutet, om särskilda skäl är därtill bestämmas lindrigare straff

an för brottet ar stadgat. För de sällsynta fall, i vilka straffnedsättning kan

vara pakallad på grund av sådan tillfällig sinnesförvirring som nu avses i SL

o. 6 andra stycket, torde särskild bestämmelse vid sidan av den allmänna ej

vara erforderlig. J

När det gäller utformningen av allmänna bestämmelser om nedsättning

och eftergift av påföljd, vill jag återigen understryka, att det är rena undanagsfal

som avses. En förutsättning för att nedsättning eller eftergift skall

a forekomma måste vara, att hinder icke möter av hänsyn till allmän laglydnad.

Vad som från denna synpunkt kräves torde emellertid vara beroende

av omständigheterna kring gärningen och gärningsmannens person, och

jag vill peka pa några fall, i vilka tillämpning av en allmän bestämmelse

enligt min asikt skulle kunna övervägas.

I sitt år 1948 avgivna förslag i ämnet angav beredningen genom en uppi

åkning i den föreslagna lagtexten vissa omständigheter, som särskilt borde

beaktas vid prövningen. Såsom även beredningen sedermera har funnit, torde

en sådan uppräkning icke vara lämplig. Beredningen har likväl uttalat, att

de angivna omständigheterna är sådana som kan föranleda tillämpning även

regel om nedsättning eller eftergift av påföljd. Jag vill dock för egen del

framhålla, att tillämpningen bör vara mer restriktiv än vad beredningen

salunda angivit. Gärningsmannens ungdom eller bristande omdöme eller

den ringa skadan eller faran av brottet synes exempelvis icke i och för si«

kunna motivera straffnedsättning eller påföljdseftergift.

Spörsmålet om betydelsen av att någon vid begående av brott har handlat

i okunnighet om att gärningen är i lag belagd med ansvar har i lagrådsremisser

den 2 maj 1958 berörts vid 1 kap. 2 §. Föredragande departementschefen

framhöll därvid, att rättsvillfarelse i svensk rätt har godtagits såsom

straffrihetsgrund endast i särskilda undantagsfall, då den bedömes

såsom ursäktlig. Som också anfördes vid lagrådsremisser kan i andra fall

allmänna regler om nedsättning och eftergift ge stöd för en tillämpning, där

stötande resultat undgås.

Vid sidan av bestämmelserna i 9 kap. 11 § och 23 kap. 3 § av det nu utarbetade

departementsförslaget om frihet från ansvar för den, som frivilligt

tillbakaträder från försök, förberedelse eller stämpling till brott har i

några bestämmelser - 13 kap. 11 §, 14 kap. 11 § och 15 kap. 14 § — upptagits

regler om straffnedsättning och i vissa fall frihet från ansvar för den,

som frivilligt avvärjt fara som har uppkommit genom brottet. Om nå<>on

i annat fall frivilligt tillbakaträder från brott, som förutsätter framkallande

av fara i visst hanseende, eller om någon eljest söker frivilligt förebygga

eller gottgora skadliga verkningar av brott, torde stundom kunna finnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 381

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1062

förutsättningar för att tillämpa en allmän regel om nedsättning eller efteigift

av påföljd.

1 straffrättskommitténs förslag upptogs en regel om straffnedsättning eller

frihet från straff för den, som med annans samtycke mot honom begått

brott som avses i 3 kap. av departementsförslaget. Vid lagrådsremissen den

2 maj 1958 ansågs, att denna regel borde behandlas i samband med frågan

om en allmän bestämmelse angående nedsättning eller eftergift av påföljd.

Mot den föreslagna regeln har riktats bl. a. den anmärkningen att, om frågan

rörande samtyckes inverkan på en eljest brottslig gärning skulle regleras

i lag, stadgandet härom icke borde begränsas till att avse brotten mot

liv och hälsa. Denna synpunkt är värd beaktande. Men även i övrigt synes

invändningar kunna resas mot den av kommittén föreslagna regeln. Såsom

kommittén framhållit har enligt svensk rätt samtycke för närvarande i viss

utsträckning straffriande verkan. Samtycket medför då att en eljest straffbar

gärning ej betraktas såsom brott. Kommitténs förslag torde i detta avseende

innebära en ändring, såvitt gäller misshandelsbrotten; även den lindrigaste

form av misshandel, som har skett med den misshandlades samtycke,

skulle i princip falla under allmänt åtal och föranleda påföljd. Det

är enligt min mening icke påkallat att härvidlag frångå gällande rätts

ståndpunkt. Liksom hittills torde få överlämnas åt rättstillämpningen att

avgöra, i vilken utsträckning samtycke till brottslig gärning skall medföra

att gärningen icke anses såsom brott. När samtycke icke tillägges sådan betydelse,

torde det stundom kunna leda till straffnedsättning eller frihet från

påföljd med stöd av den allmänna nedsättnings- och eftergiftsregeln. Vid

prövningen härav bör uppmärksammas gärningens art och bevekelsegrunderna

för gärningen. Genom denna reglering blir också tydligt, att icke

annat än i de mycket exceptionella fall, då annat skulle vara uppenbart stötande

för den allmänna rättskänslan, bör komma i fråga att nedsätta eller

efterge påföljd, när dödande har skett med samtycke.

I den tidigare redogörelsen för departementsförslaget har omnämnts vissa

andra situationer i vilka en allmän nedsättnings- och eftergiftsregel någon

gång skulle kunna tillämpas. Här må erinras om det fallet, att den brottslige

har handlat på befallning utan att omständigheterna likväl är sådana

som avses i 24 kap. 6 §. Vid 5 § i förevarande kapitel har jag uttalat, att

nedsättning eller eftergift stundom kan vara motiverad, när tjänsteman på

grund av brottslig gärning har varit avstängd från tjänstgöring.

Vid lagtextens utformning bör eftersträvas, att den, med klart angivande

av att det skall vara fråga om särfall, täcker nu angivna och därmed jämförliga

situationer. Jag föreslår, att i 7 § upptages ett stadgande av innebörd,

att rätten, om synnerliga skäl är därtill och hinder uppenbarligen ej

möter av hänsyn till allmän laglydnad, jämväl i annat fall än som avses i

tt § av kapitlet äger bestämma straff, som är lindrigare än som har stadgats

för brottet. Bestämmelse om fullständig eftergift av påföljd torde få

upptagas i en särskild paragraf, 8 §, och utformas så, att påföljd må ef
-

s. 382 Kontrollera mot PDF

382 C

Kiingl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ter8eS’ °m det §run(l av särskilda omständigheter finnes uppenbart att

påföljd för brottet ej är erforderlig. Någon speciell regel om eftergift av påföljd

för unga eller psykiskt abnorma lagöverträdare torde icke behöva

meddelas, utan stadgandet i 8 § bör hänföra sig såväl till fall som avses i

6 § som till fall som omfattas av 7 §.

När tillämpning av ifrågavarande bestämmelser överväges, bör beaktas —

torutom hänsynen till allmän laglydnad — graden av sannolikhet för att

gärningsmännen i fortsättningen skall avhålla sig från att begå brott Beredningen

har föreslagit, att detta uttryckligen skall anges i lagtexten.

Oavsett prognosen för gärningsmannens framtida skötsamhet bör emellertid

tillämpning av de föreslagna stadgandena kunna ifrågakomma i fall

då en handling inrymmes under ett lagbuds gärningsbeskrivning, men där

det med hansyn till föreliggande omständigheter skulle vara stötande för

den allmänna rättskänslan att tillämpa lagbudet. Jag anser därför icke, att

det angivna lörbehållet bör upptagas i lagtexten.

Med den föreslagna avfattningen av 8 § lämnar denna utrymme för påföljdseftergift

även i sådana tall, där särskild prövning föreskrivits för väckande

av åtal. Om domstolen i dylikt fall beslutar eftergift av påföljd, kan

det stundom innebära ett uttalande från domstolens sida att åtal icke borde

ha väckts. Med den starkt restriktiva utformning som 8 § erhållit finnes

dock utrymme härför endast i undantagsfall. Paragrafen ger ej domstolarna

någon allmän befogenhet att korrigera åklagarnas bedömning av frågan,

huruvida åtal har varit påkallat ur allmän synpunkt.

Justitiekanslersämbetet har ifrågasatt, om icke såsom kontroll över tilllämpningen

av påföljdseftergift borde föreskrivas att domar härom i viss

utsträckning skall underställas högre rätt. En sådan anordning är jag icke

beredd att tillstyrka. Däremot synes böra övervägas att — efter förebild av

vad som hittills har gällt beträffande domar, varigenom den som ej fyllt 18

år dömts till ovillkorligt frihetsstraff — ålägga åklagare att till riksåklagarämbetet

insända avskrift av dom i vilken meddelats påföljdseftergift.

Innebörden av ett beslut om påföljdseftergift — liksom beslut om frihet

från påföljd enligt 3 § av förevarande kapitel — är att domstolen konstaterar,

att den tilltalade har begått ett brott, för vilket dock ej dömes till påföljd.

En sådan dom kan till sina verkningar icke jämställas med fällande

dom i brottmål. Domen har icke återfallsgrundande verkan enligt 26 kap.

3 §. Ej heller i andra sammanhang bör bestämmelser om verkan av att tilltalad

dömes för brott kunna utan vidare tillämpas, när domstolen har

eftergivit påföljd. Den tilltalade kan emellertid icke heller anses vara frikänd

för brottet. Jag torde i anslutning till behandlingen av följdändringarna

till brottsbalken få till närmare övervägande upptaga spörsmålet om

den betydelse dom, som nu avses, bör ha i skilda hänseenden.

Förevarande bestämmelser avser endast nedsättning och eftergift av straff

och andra påföljder; frågan i vilken utsträckning de på sina håll förekommande

obligatoriska bestämmelserna om förverkande eller annan särskild

rättsverkan, som kan följa a brottet, bör mildras torde få lösas i annat

sammanhang.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

C 383

36 KAP.

Vissa bestämmelser om sammanträffande av brott och förändring av påföljd

I detta kapitel, som motsvarar 11 kap. i strafflagberedningens förslag, regleras

frågan, hur det skall förfaras dels när den som har dömts till påföljd

finnes ha begått annat brott före domen eller begår nytt brott innan den

ådömda påföljden har till fullo verkställts eller eljest upphört och dels när

flera påföljder som har ådömts samma person sammanträffar på verkställighetsstadiet.

I gällande rätt finnes bestämmelser i dessa avseenden i SL

4: 3, 4, 5 och 7 samt i de särskilda lagarna om villkorlig dom, om ungdomsfängelse,

om förvaring och internering i säkerhetsanstalt och om villkorlig

frigivning.

I beredningens förslag innehöll ifrågavarande kapitel även regler om bestämmandet

av påföljd, när någon samtidigt skall dömas för flera brott. Bestämmelser

härom har i departementsförslaget meddelats i 1 kap. 6 §. I 11: 6

av beredningens förslag upptagna bestämmelser om förvandlingsstraff för

böter har fått utgå för att överföras till den särskilda lagstiftningen om

verkställighet av bötesstraff.

Vid överarbetningen av beredningens förslag har eftersträvats att i lagtexten

ge något tydligare anvisningar för bestämmelsernas tillämpning och

lämna mindre utrymme åt domstolarnas helt fria avgörande än beredningen

har gjort. Härav har föranletts en i viss mån ändrad disposition av kapitlet.

Konkurrensreglerna beträffande suspension och avsättning har gjorts

utförligare än i beredningens förslag i syfte att de skall bli mer lättillgängliga.

Huvudregeln angående bestämmandet av påföjd, när den som redan är

dömd till viss påföljd övertygas om annat brott, finnes i 1 §. Härefter meddelas

särskilda bestämmelser i detta avseende beträffande fängelse i 2—4 §§,

villkorlig dom i 5 §, skyddstillsyn i 6 §, ungdomsfängelse i 7 och 8 §§ samt

internering i 9 §. Vissa fall, då någon genom flera domar har dömts till

fängelse, regleras i 10 §. I 11—13 §§ behandlas frågor, som uppkommer när

dom å ungdomsfängelse, internering eller livstids fängelse skall verkställas

samtidigt med annan dom. Slutligen ges i 14—17 §§ konkurrensregler beträffande

suspension och avsättning.

1 §•

Gällande rätt. De spörsmål som uppkommer, när någon som redan för

viss brottslighet har dömts till påföljd vid ny lagföring finnes ha begått annat

brott, har i nuvarande lagstiftning lösts på olika sätt vid fängelse och

straffarbete å ena sidan samt ungdomsfängelse, förvaring och internering

å den andra. Olikheterna framträder i fråga om såväl de omständigheter, vilka

medför att konkurrensbestämmelserna blir tillämpliga, som de åtgärder

domstolen i angivna situation kan vidtaga.

s. 384 Kontrollera mot PDF

384 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Enligt SL 4:3 skall, om någon som genom lagakraftvunnet utslag har

dömts till fängelse eller straffarbete på viss tid därefter övertygas om

brott, för vilket han finnes förskylla sådant straff, gemensamt straff ådömas

och så bestämmas som om han på en gång varit lagförd för brotten;

gemensamt straff skall dock ådömas endast om det brott, för vilket han sist

åtalats, har förövats innan verkställighet av det förut ådömda straffet börjat

Övertygas han samtidigt om brott, som är begånget efter det att han börjat

undergå det förut ådömda straffet, må också för det brottet ådömas straff

gemensamt med Övriga brott. Från gemensamt straff skall avräknas vad den

dömde kan ha utstått av det först ådömda straffet. I anslutning till dessa bestämmelser

meddelas i SL 4: 4 vissa regler, som också syftar till att gemensamt

straff skall ådömas. Om nämligen till verkställighet förekommer utslag,

vangenom någon hav dömts till fängelse eller straffarbete på viss tid,

och det finnes, att brottet har förövats innan den dömde börjat undergå dylkt

straff som har blivit honom ålagt för annat brott, då skall, sedan utslagen

har vunnit laga kraft, gemensamt straff bestämmas med tillämpning

av SL 4: 3. Harom skall allmän åklagare, efter anmälan av fångvårdsstvrelsen,

göra framställning hos första domstol i något av målen.

Från bestämmelserna i SL 4: 3 om gemensamt straff stadgas undantag

— torutom såsom strax skall beröras i lagen om villkorlig dom _ i 13 S

andra stycket lagen om villkorlig frigivning. I denna paragraf föreskrives

sasom huvudregel att, om den som villkorligt frigivits övertygas om brott

ruT foroyats mnan straffet började verkställas och förhöjt straff jämlkt

SL 4: 3 till foljd därav ådömes, den villkorligt medgivna friheten skall

förklaras förverkad. Finnes den frigivne förskylla endast ringa förhöjning

i det tidigare ådömda straffet, må dock i stället straff ådömas och verkställas

allenast för det brott, varom han har övertygats vid den nya lagföringen;

provas forhojt straff icke böra ådömas, skall det förut ådömda straffet

förklaras avse jämväl sistnämnda brott. — Därest villkorligt frigiven över
£

.°“ 1br0tt;.®°f har beSåtts efter verkställighetens början, och för det

brottet domes till fängelse eller straffarbete, skall den villkorligt medgivna

friheten förklaras förverkad, om ej särskilda skäl föranleder till annat (13 6

forsta stycket lagen om villkorlig frigivning).

Om domstolen beträffande någon, som har dömts till fängelse eller straffarbete

men ej till fullo undergått detta, vid ny lagföring icke dömer till fäng
tilbk

t0 a UI£onlsfangelse’ förvaring eller internering, skall domstolen

illika forordna att ungdomsfängelset, förvaringen eller interneringen skall

ada i stallet för det tidigare ådömda straffet eller vad därav återstår (20 §

hetfanTtaltL8 g6n ^ 13 § ^ °m fÖrvarin§ °ch intemering i säker
Beträffande

villkorlig dom meddelas i det avseende, varom nu är fråga

bestämmelser i 13 § 1 mom. lagen om villkorlig dom. övertygas villkorligt

domd att ha begått nytt brott under prövotiden, må domstol^ förklara dft

I“f T t? fÖrVerkat; Cj SärSkilda Skäl fÖranleder till annat

skall sådan förklaring meddelas, om det nya brottet finnes förskylla straff
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 385

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

arbete eller fängelse, övertygas han om brott, som har förövats före prövotidens

början, må under de förutsättningar, som eljest gäller för meddelande

av villkorlig dom, förordnas att anståndet skall avse jämväl detta brott;

meddelas ej sådant förordnande, skall antingen anståndet förklaras förverkat

eller ock straff ådömas och verkställas allenast för det brott, för

vilket den dömde sist lagföres. När anstånd förklaras förverkat, skall gemensamt

straff ådömas i enlighet med vad som stadgas i SL 4: 3; så skall

också ske, när anstånd med verkställighet av straff förklaras avse jämväl

annat brott.

övertygas villkorligt dömd att ha före prövotidens slut begått brott och

dömes han för detta brott till ungdomsfängelse eller förvaring, skall domstolen

förklara det villkorliga anståndet förverkat och förordna, att ungdomsfängelset

eller förvaringen skall avse jämväl brott, som har föranlett den

villkorliga domen, eller träda i stället för straff, som har utsatts däri (2 §

ungdomsfängelselagen och 2 § första stycket lagen om förvaring och internering

i sälcerhetsanstalt).

I fråga om dem, som dömts till ungdomsfängelse, förvaring eller internering,

gäller sinsemellan i stort sett likartade regler. Om den, som dömts

till sådan påföljd, innan han utskrivits övertygas att ha begått annat brott,

skall domstolen förordna, att den ådömda påföljden skall avse jämväl detta

brott; därvid må bestämmas ny minsta tid för förvaring eller internering

(21 § ungdomsfängelselagen och 14 § lagen om förvaring och internering i

säkerhetsanstalt). Från dessa regler gäller vissa undantag. Beträffande ungdomsfängelse

stadgas att, om brottet är av grov beskaffenhet eller begånget

efter verkställighetens början, domstolen må — efter ungdomsfängelsenämndens

hörande — förklara beslutet om ungdomsfängelse förfallet och

med tillämpning av strafflagens regler för sammanträffande av brott utmäta

straff för brotten; därvid må domstolen förordna, att straffet skall anses

till viss del verkställt genom att den dömde undergått ungdomsfängelse.

Är fråga om förvaring eller internering må domstolen, om brottet är begånget

efter förvaringens eller interneringens början och av grov beskaffenhet

samt om tillika synnerliga skäl är därtill, efter intemeringsnämndens

hörande ådöma straff för brottet samt förordna, att förvaringen eller interneringen

skall avbrytas till dess straffet blivit verkställt.

övertygas den, som är på prov utskriven från ungdomsfängelse, förvaring

eller internering, att ha begått annat brott, må domstolen förordna att

den ådömda påföljden skall avse jämväl detta brott och att den brottslige

skall återintagas i anstalt; är brottet begånget före utskrivningen må i stället

förordnas allenast, att den ådömda påföljden skall avse jämväl det andra

brottet (22 § ungdomsfängelselagen och 15 § lagen om förvaring och internering

i säkerhetsanstalt). Innan domstolen meddelar sådant förordnande,

skall yttrande inhämtas från ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden.

Vid förordnande om återintagning i säkerhetsanstalt skall ny

minsta tid för den fortsatta åtgärden bestämmas.

Finnes den, som har slutligt utskrivits från förvaring eller internering

13 Dihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 10. C.

s. 386 Kontrollera mot PDF

386 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 är 1962

eller för vilken efter utskrivning på prov tillsynen upphört, ha före utskrivningen

begått annat brott, må domstolen efter interneringsnämndens

hörande förordna, att den verkställda förvaringen eller interneringen skall

avse jämväl detta brott (16 § lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt).

Liknande bestämmelse för den, som har dömts till ungdomsfängelse,

finnes i 22 a § ungdomsfängelselagen.

Beredningen. Beredningen har funnit det angeläget alt förenkla det nuvarande

systemet, när det gäller sammanträffande av brott, och har sökt att så

långt möjligt meddela enhetliga konkurrensregler för alla påföljder. 111:2

av beredningens förslag meddelas bestämmelser för det fall, att den redan

ådömda påföljden är fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddstillsyn,

skyddsfostran eller skyddsinternering. Utanför tillämpningsområdet för

detta lagrum faller dom, varigenom någon har dömts till böter. Icke heller

har någon reglering i detta sammanhang ansetts erforderlig, när den första

domen har inneburit överlämnande till särskild vård. Beredningen anför härom

att, därest den som har överlämnats till särskild vård övertygas om

annat brott, domstolen ändock torde ha tillräckliga möjligheter att bestämma

påföljd. Vad som i sistnämnda fall möjligen skulle kunna motivera en

bestämmelse, innebärande att domstolen kunde på nytt taga upp frågan om

påföljd för det tidigare brottet, skulle vara behovet av att vid den nya la»- föringen tillämpa en påföljd, som ej skulle kunna ådömas om hänsyn toges

enbart till det nya brottet, t. ex. därför att detta ej är tillräckligt allvarligt.

Såsom förutsättningarna i detta avseende har angivits vid påföljderna

skyddstillsyn, skyddsfostran och skyddsinternering, torde emellertid dessa

ändock alltid kunna ådömas i fall, där det över huvud kan tänkas bli aktuellt;

man torde nämligen härvid kunna bortse från sådana fall där det

nya brottet icke är belagt med svårare påföljd än böter. Beredningen framhåller,

att genom den föreslagna återfallsbestämmelsen förutsättningen att å

rottet skall kunna följa fängelse i två år i regel kommer att vara uppfylld

i de fall, då skyddsinternering kan vara motiverad. Uppmärksammas bör

också, att barnavard eller nykterhetsvård kommer till stånd icke genom

domstolens beslut utan genom beslut av barnavårdsnämnd eller nykterhetsnamnd;

vården anordnas och fortgår i dessa fall enligt de bedömanden

som vardorganen gor. Det synes på grund härav icke böra övervägas att i det

speciella fallet då den som har omhändertagits för sådan vård finnes ha

begått annat brott, låta domstolen ingripa och förklara, att vården skall

upphora.

11aV berednin§ens förslag reglerar endast sådana

fall, i yrika den tidigare domen har vunnit laga kraft. I övrigt har givits en

niycke vid ram för bestämmelsernas tillämplighet. De skall äga tillämpning,

nar det nya brottet har begåtts före den tidigare domen eller därefter Lan

behandlings- eller prövotiden har gått till ända. Rent allmänt har för tilllampligheten

av bestämmelserna icke uppställts krav på att den nya la«-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 387

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

föringen sker, innan den tidigare påföljden har upphört; vissa begränsningar

härvidlag har dock föreslagits.

Enligt förslaget skall domstolen i de ifrågavarande fallen ha att välja

mellan att förklara, att den tidigare ådömda påföljden skall avse jämväl det

nya brottet, eller döma till påföljd särskilt för detta, eller undanröja den

ådömda påföljden och döma till gemensam påföljd för brotten.

Beredningen har undvikit att i lagen ge noggranna anvisningar för valet

mellan de angivna möjligheterna. Det bör enligt beredningens mening

läggas i domstolens hand att i vidsträckt omfattning själv välja lämplig åtgärd.

I motiven har anförts vissa allmänna synpunkter, som bör vara vägledande

vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna. Begränsningar

av domstolens valfrihet har i lagtexten föreskrivits endast i fråga om möjligheten

att undanröja en ådömd påföljd.

Undanröjande skall endast kunna beslutas i fall, då domstolen anser att

påföljd av annan art än den redan ådömda bör tillämpas. Förslaget innebär

en väsentlig ändring av gällande rätt framför allt beträffande fängelse.

Beredningen anför — med angivande av exempel — att den nuvarande

konstruktionen av SL 4: 3 i förening med bestämmelserna om beräkning av

strafftid och om villkorlig frigivning har lett till besvärliga komplikationer

i rättstillämpningen. Ett väsentligt syfte med omläggningen av konkurrensreglerna

i fråga om fängelse har varit att skapa klarare förhållanden på

detta område. Innebörden av förslaget är att, om någon som tidigare har

dömts till fängelse finnes böra för annat brott dömas till fängelse, domstolen

i stället för att såsom hittills i vissa fall undanröja den tidigare straffbestämningen

och döma till gemensamt straff skall ådöma ytterligare fängelse

såsom tilläggsstraff. Enligt förslaget får undanröjande av ådömd påföljd

vidare ske endast under förutsättning, att dom meddelas före utgången

av behandlings- eller prövotiden eller, när det gäller villkorlig dom, att

fråga om undanröjande uppkommer inom ett år från prövotidens utgång.

De i 11:2 föreslagna bestämmelserna skall vara tillämpliga oberoende

av svårhetsgraden av det brott, för vilket den dömde sist lagföres. Även ett

brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, ger således domstolen

möjlighet att välja åtgärd enligt de olika alternativ, som nämnda lagrum

medger.

Särskild utredning. Sedan professorn Ivar Agge tillkallats för att såsom

särskild utredningsman inom justitiedepartementet verkställa en översyn

av gällande regler rörande strafftidsberäkning och sammanläggning av

straff samt därmed sammanhängande spörsmål, har Agge den 6 december

1957 avgivit en stencilerad promemoria i ämnet. I promemorian framhålles,

att de svårigheter och den tveksamhet, som i vissa avseenden har framkommit

vid tillämpningen av gällande bestämmelser, är avhängiga av den nuvarande

utformningen av konkurrensreglerna och de till dessa anslutande

bestämmelserna om villkorlig frigivning. Agge uttalar, att ett genomförande

s. 388 Kontrollera mot PDF

388 C

Kung!. Maj.ts proposition nr JO år 1962

av de förslag strafflagberedningen bär framlagt kommer att väsentligt förenkla

strafflidsberäkningen. En genomgång, som har gjorts av olika situationer,

ger vid handen att några ytterligare bestämmelser icke är erforderliga.

Agge, vilken sasom ledamot av beredningen har deltagit i dennas arbete,

finner vid förnyat övervägande av beredningens förslag icke anledning

att föreslå någon annan utformning av ifrågavarande bestämmelser.

Yttrandena. Till en början må här redovisas vissa allmänna uttalanden

om de av beredningen i 11 kap. föreslagna reglerna.

Göta hovrätt, Stockholms rådhusrätt och Advokatsamfundet uttalar, att

den föreslagna regleringen innefattar åtskilliga förenklingar, vilket hälsas

med tillfredsställelse. Enligt Göta hovrätt har genom kodifieringen överblicken

over hithörande regler i hög grad underlättats. Hovrätten för Västra

Sverige finner förslaget i princip innebära en ur såväl praktisk som teoretisk

synpunkt lämplig reglering.

Jusiitiekanslersämbetet, som säger sig icke ha närmare granskat ifråga\

arande kapitel, har dock icke kunnat undgå få det intrycket, att bestämmelserna

ar mycket komplicerade, vilket enligt ämbetet kanske är oundvikligt

med ett så nyanserat påföljdssystem, som beredningen har föreslagit.

Ämbetet frågar, huruvida lagtexten är tillräckligt utförlig för att domstolarna

skall i konkurrensfall uppmärksamma alla de situationer de bör ge akt

på och huruvida domstolarna icke blott i motiven utan även i lagtexten erhåller

tillräcklig vägledning för sitt handlande. Rådhusrätten i Malmö är

ej övertygad om att den föreslagna regleringen kommer att vid bestämmelsernas

tillämpning visa sig innebära förenklingar i jämförelse med gällande

ratt. Rådhusrätten är emellertid medveten om att, hur bestämmelserna än

utformas, svårlösta konkurrensproblem alltid kommer att uppstå i en del

fall. Föreningen Sveriges stadsdomare, som icke har någon erinran mot

bestämmelserna i 11:2 av förslaget, framhåller att de kompletterande bestämmelserna

i de följande paragraferna visar, att enkelheten och valfriheten

blir ganska beskurna. Föreningen säger sig reagera mot motivens uppenbara^

stravan att dirigera rättstillämpningen genom alltför många pekpinnar.

Fångvårdsstyrelsen, som under åberopande av den då pågående utredningen

av professorn Agge i sitt yttrande över beredningens slutbetänkande

orklarat sig sakna anledning att närmare granska beredningens förslag i

forevarande avseenden, har sedermera, sedan styrelsens yttrande infordrats

over den av Agge upprättade promemorian, icke framfört någon erinran

mot innehållet däri.

Göteborgs rådhusrätt uttrycker sin tillfredsställelse över att beredningen

bär sokt forenkla bestämmelserna rörande den konkurrenssituation som nu

behandlas i SL 4: 3. Hovrätten för Västra Sverige, som anser att olägenheterna

av nuvarande reglering i SL 4: 3 kan undanröjas utan en ändring

av denna reglering, finner det oaktat den av beredningen föreslagna ordningen

vara att föredraga framför den nu gällande.

Beträffande utformningen av bestämmelserna i 11:2 av förslaget uttalar

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 389

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Föreningen Sveriges häradshövdingar, att den finner det ändamålsenligt, att

dessa bestämmelser blir tillämpliga inom så vidsträckt område, som beredningen

har föreslagit. Eftersom detta lagrum skall vara tillämpligt aven

i fall, då det nya brottet endast är belagt med böter, måste, framhåller föreningen,

straffregisterutdrag rekvireras i långt större utsträckning än som

sker för närvarande och som har föresvävat beredningen. Föreningen finner

icke skälen för att särskild vård har lämnats utanför den föreslagna regleringen

övertygande. Denna uppfattning delas av Stockholms rådhusrätt.

Rådhusrätten anför, att frågan om den inverkan, som domstols beslut om

ådömande av annan påföljd än särskild vård skall ha å barnavårdsnämnds

eller nykterhetsnämnds beslut om omhändertagande enligt barnavårdslagen

eller nvkterhetsvårdslagen, icke kan lämnas olöst utan att menliga kompetenskonflikter

kommer att uppstå mellan kriminalvården och socialvården.

Det torde icke finnas anledning att i detta avseende behandla överlämnande

till vård enligt barnavårdslagen och nykterhetsvårdslagen på annat

sätt än övriga påföljder. Detsamma gäller enligt rådhusrättens uppfattning

behandlingen av de fall, då den som enligt domstols dom tidigare har överlämnats

till vård enligt sinnessjuklagen eller till öppen psykiatrisk vård

finnes ha begått nytt brott.

Statsåklagaren i Malmö ifrågasätter, huruvida icke bestämmelserna i 11: 2

av förslaget är alltför allmänt hållna. Enligt statsåklagarens mening bör i

lagtexten fastslås, att om den, som har dömts till någon av de uppräknade

påföljderna, därefter begår nytt brott innan behandlings- eller prövotid har

gått till ända en skärpning av påföljden regelmässigt bör ske, åtminstone

då den tidigare påföljden har varit villkorlig dom. Göteborgs rådhusrätt

framför liknande synpunkter. Det är av stor vikt, att det i lag inskärpes att

den till villkorlig dom eller skyddstillsyn dömde försätter sig i en allvarlig

situation genom att begå nya brott. Risk föreligger, att den frihet förslaget

lämnar domstolarna kommer att leda till ojämnhet i rättstillämpningen och

användning av påföljder, innebärande kriminalvård i frihet, där sådan vård

redan har visat sig otjänlig.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar, att tillämpning av SL 4: 3 förutsätter

att den första domen har vunnit laga kraft, då dom meddelas i anledning

av den senare lagföringen. Hinder för tillämpning av lagrummet föreligger,

även om den dömde har avgivit nöjdförklaring beträffande den

första domen och åklagaren har förklarat sig icke komma att överklaga domen.

Detta har enligt hovrätten stundom lett till en sakligt omotiverad

omgång i form av tillämpning av SL 4: 4. Hovrätten, som framhåller att frågan

får oförändrad aktualitet, om beredningens förslag genomföres, ifrågasätter

om icke åklagaren i ett dylikt fall borde äga avge nöjdförklaring.

Departementschefen. Beredningen har i ett kapitel sammanfört de för

närvarande i olika lagar spridda bestämmelserna om åtgärder, när någon

som har dömts till brottspåföljd finnes ha begått annat brott ävensom när

påföljder som har ådömts genom skilda domar sammanträffar på verkstäl
-

s. 390 Kontrollera mot PDF

390 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

hghetsstadiet. Samtidigt därmed har beredningen systematiserat och sökt förenhetliga

bestämmelserna. Remissorganen har i den mån de uttalat sig i

huvudsak ställt sig positiva till beredningens förslag. Vissa farhågor för att

den föreslagna regleringen kommer att visa sig vara komplicerad har emellertid

yppats. Från några håll har uttalats önskemål om en mera utförlie

lagtext. b

Det ar enligt min mening värdefullt, att detta invecklade regelsystem

nu har fått en samlad behandling. Beredningens förslag leder onekligen till

att en bättre överblick över reglerna erhålles och att därigenom tillämpmngen,

underlättas. Av värde är också, att beredningen har sökt att i den

u sträckning det är möjligt ge enhetliga bestämmelser för de olika påföljderna.

Genom förslaget ökas i konkurrenssituationer möjligheterna för domstolen

att vid valet av påföljd överblicka vad ett beslut i viss riktning kommer

att innebara. I detta avseende är nuvarande lagstiftning icke tillfredsställande.

Det ar emellertid tydligt, att förenklingen av reglerna icke kan

drivas hur langt som helst. Påföljdssystemets variationsrikedom medför, att

åtskilliga särbestämmelser blir erforderliga.

Beredningens förslag synes kunna i princip godtagas. I enlighet med önsemål,

som uttalats i några remissyttranden, synes emellertid lagbestämmelserna

bora utformas så, att de ger domstolarna något tydligare vägledning

för valet av atgard i olika konkurrenssituationer. I detta syfte har

e ter huvudbestämmelserna i förevarande paragraf av departementsförslaförfaHn^^H?

f°ljande Paragraferna upptagits regler, som närmare anger

korren? ! ‘ SarsklIda fall‘ Uppenbarligen kan dock icke alla kon
kurrenssituationer

i detalj regleras. Åt domstolarna måste inom tämligen

HB orn^f- TDtS aU Td ledning 3V de allmänna överväganden, som ligger

Ol^ka svnn M rrna’ ^ StällninS tiH gömmande problem De

träfLT i n ’ S°m berednin§en 1 sina utförliga motiv har anfört betraffande

tillämpningen av de skilda bestämmelserna, synes i huvudsak

görande^kan it ^ ^ Wekvens- domstol åt

I likhet med vad beredningen har föreslagit regleras i departementsförslaget

frågan hur det skall förfaras när någon som har dömts till fängelse på

viss Hd skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering eller erhållit villor

ig dom finnes ha begått annat brott. Några remissorgan anser, att den

föreslagna regleringen bör vara tillämplig även när i den tidigare domen

förordnande har meddelats om överlämnande till särskild vård. Emellertid

torde, såsom beredningen har funnit, i dessa fall vid den nya lagföringen

1"nfaS tdhackllga mojUgheter att beakta den tidigare brottsligheten, utan

att förordnandet om överlämnande till särskild vård behöver undanröjas. De

kompetenskonfhkter, som kan uppkomma mellan kriminalvården och socialvården,

skulle for övrigt icke lösas genom att domstol bereddes möjlighet

att undanröja ett tidigare förordnande om överlämnande till särskild

vård En sådan åtgärd skulle nämligen icke i och för sig medföra, att pågående

barnavard eller nykterhetsvård upphörde. Enligt min mening bör det

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 391

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ej heller komma i fråga att låta domstol besluta om upphörande av sådan

vård. Problemet bör i stället lösas så, att genom bestämmelser i barnavårdslagen

och lagen om nykterhetsvård anges, i vilken omfattning verkställighet

rrv brottspåföljd skall bryta pågående vård enligt dessa lagar. Sådana bestämmelser

har upptagits i 67 § nya barnavårdslagen och 47 § lagen om nykterhetsvård;

bestämmelserna innebär, att omhändertagande ungdomsvårdsskola

eller i vårdanstalt för alkoholmissbrukare viker för sådan verkställighet

av påföljd, som skall ske i fångvårdsanstalt. För dem, som har intagits

å sinnessjukhus, torde lika litet som för närvarande erfordras särskilda regler

i förevarande hänseende.

Bestämmelserna i 1 § av detta kapitel gäller icke för den, som har dömts

till böter, och ej heller i fråga om förvandlingsstraff för böter. Såsom kommer

att framgå av det följande skall emellertid vissa andra stadganden i

kapitlet avse även ådömda böter och förvandlingsstraff (11, 12 och 13 §§,

beträffande förvandlingsstraff i vissa fall även 3 §). De konkurrensregler,

som härutöver erfordras beträffande förvandlingsstraff, torde få upptagas

i bötesverkställighetslagen.

Beredningen har eftersträvat att göra framför allt de bestämmelser, som

har avseende å fängelse på viss tid, mindre komplicerade än för närvarande.

För detta ändamål föreslår beredningen, att den nuvarande konstruktionen

i SL 4: 3, vilken innebär att i vissa fall en i tidigare dom meddelad straffbestämning

skall undanröjas och gemensamt straff ådömas för samtliga

föreliggande brott, slopas i den nya lagstiftningen. I de åsyftade fallen skall

i stället dömas till särskilt fängelsestraff för det brott, som föreligger till

bedömande vid den senare lagföringen. Beredningens förslag i denna del

synes vara ägnat att undanröja åtskilliga av de svårigheter som, när fråga

är om flera domar och reglerna om villkorlig frigivning är tillämpliga, för

närvarande har visat sig föreligga beträffande beräkning av verkställighetstiden

för tidsbestämt frihetsstraff. I departementsförslaget har därför beredningens

förslag i denna del upptagits i sak oförändrat. Till förslagets narmare

innebörd i fråga om fängelse återkommer jag vid behandlingen av

2 och 3 §§ i kapitlet.

Hovrätten för Västra Sverige har pekat på att onödig omgång stundom

kan föranledas därav, att den tidigare domen måste ha vunnit laga kraft for

att de föreslagna konkurrensreglerna skall kunna tillämpas; hovrätten

ifrågasätter, huruvida icke åklagare lika väl som den dömde borde äga avge

nöjdförklaring. Det spörsmål hovrätten har berört saknar icke praktisk betydelse.

Från kravet att domen skall ha vunnit laga kraft torde man emellertid

icke kunna avstå utan risk för att besvärliga komplikationer kan

uppkomma vid fullföljd till högre rätt. Problemet löses icke genom att

åklagare får möjlighet att i de fall, då den dömde har förklarat sig nöjd,

med bindande verkan avstå från att föra talan mot domen. Så länge målsägande

kan överklaga domen, vin ier denna ändå icke laga kraft (jfr NJA

1956 s. 134). I den mån olägenheterna av att samma person för olika brott

dömes till fängelse i skilda mål, som liandlägges ungefär samtidigt, icke

s. 392 Kontrollera mot PDF

392 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

kan avhjalpas genom lämplig anordning av rättegångsförfarandet, såsom

genom tillämpning av RB 19: 7 andra stycket, torde man därför liksom hittills

i vissa fall få anställa nytt förfarande för att en samlad bedömning av

brottsligheten skall möjliggöras. Stadgande härom meddelas i 10 S av kapitlet.

Bestämmelserna i förevarande paragraf är tillämpliga icke bara, när den

domde finnes ha begått annat brott före den tidigare domen, utan även om

nytt br0tt efter domen men innan den däri ådömda påföljden har

till fullo verkställts eller eljest upphört. Såsom skall framgå av det följande,

bor emellertid vissa ytterligare förutsättningar uppställas för bestämmelsernas

tillämplighet.

.1 2 a7 |3erednmSens förslag har i andra och tredje styckena stadgats

vissa föreskrifter rörande tillämpningen av huvudreglerna i första stycket

Motsvarighet till dessa stadganden återfinnes i 2, 5, 6, 7 och 9 §8 av förevarande

kapitel.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har framhållit, att de av beredningen

föreslagna konkurrensreglerna medför, att i mål om ansvar för brott

som endast är belagt med böter straffregisterutdrag måste rekvireras i betydligt

storre omfattning än nu. Det är visserligen riktigt att nämnda regler

skall vara tillämpliga även i fall, då på det nya brottet endast kan följa böter.

Sa ar emellertid även för närvarande förhållandet med konkurrensreglerna

i lagarna om villkorlig dom, ungdomsfängelse samt förvaring och

internering i säkerhetsanstalt. Problemet är således icke nytt. Av betydelse

ar givetvis, att domstolarna får upplysningar om sådana omständigheter

som kan medföra att ett eventuellt bötesstraff icke kommer att verkställas,

vilket framfor allt kan bli fallet när den tilltalade är intagen eller skall intagas

i fångvårdsanstalt. Föreligger anledning antaga att så är fallet eller att

eljest förekommer omständighet som bör inverka på domstolens bedömande

av påfoljdsfrågan, bör naturligtvis utdrag från straffregistret införskaffas.

arutover torde ej erfordras, att domstolarna i fall, där bötesstraff övervages,

har tillgång till utdrag ur straffregistret. En ändamålsenlig lagtilllampmng

torde i sådana fall i allmänhet ske genom att böter ådömes särskilt

utan hansyn till annan påföljd, som kan ha ådömts den tilltalade.

2 och 3 §§.

Beredningen. I 11:3 första stycket av beredningens förslag anges, hur

strafftiden skall bestämmas, om den som dömts till fängelse skall med tilllämpning

av 11: 2 ånyo dömas till sådan påföljd. Enligt beredningen bör

den omständigheten, att fängelse skall bestämmas särskilt för det eller de

brott som avses i den senare domen, icke i och för sig leda till en strängare

sammanlagd reaktion än om påföljd för samtliga brott hade bestämts på en

gång. Beredningen finner det motiverat att, liksom för närvarande enligt

SL 4: 3, särskilda bestämmelser meddelas för fall, då tiden för fängelse skall

bestammas för brott, begångna före verkställigheten av annat fängelsestraff.

I detta fall skall de i 2:2 av beredningens förslag (26 kap. 2 § i departe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 393

Kungl. Mcij:ts proposition nr 10 år 1962

mentsförslaget) angivna grunderna iakttas i fråga om de sammanräknade

fängelsetiderna. Möjlighet skall dock finnas att för det nya brottet döma

till fängelse på kortare tid än för brottet är stadgat. Denna möjlighet är av

betydelse särskilt i de fall, då straffskalan för det nya brottet innehåller ett

högt minimum. Beredningen framhåller att, eftersom domstolen vid bestämmande

av fängelse för den sist lagförda brottsligheten har att taga hänsyn till

det tidigare ådömda fängelsestraffet, den sammanräknade fängelsetiden

också enligt beredningens förslag faktiskt framstår såsom gemensam för

samtliga brott. Den omständigheten, att strafftiden för det eller de nya

brotten skall bestämmas för sig, bör icke medföra att denna tid och tiden

för det förut ådömda fängelsestraffet tillsammans blir längre än vad ett för

samtliga brott ådömt gemensamt straff skulle ha blivit. Beredningen anser

anledning saknas att befara en sådan rättstillämpning. Domstolarna kan ej

undgå att beakta, att det i allmänhet, hur lagen än avfattas, är fråga om att

bedöma en brottslighet som om den i sin helhet varit känd hade kunnat bedömas

på en gång. Den föreslagna lagtexten anvisar också ett sådant betraktelsesätt.

Någon särskild olägenhet av att domstolen för den sist lagförda

brottsligheten har att bestämma särskilt fängelsestraff, vilket sett för

sig kan framstå såsom osedvanligt lindrigt, torde enligt beredningens mening

icke uppkomma.

Frågan om åtgärder, när den som har villkorligt frigivits från fängelse

övertygas om annat brott, regleras i 11: 4 av beredningens förslag, dock endast

för det fall att domstolen anser att påföljden även för det nya brottet

bör vara fängelse. Förslaget innebär, att den villkorligt medgivna friheten

kan förklaras förverkad, om domstolen förordnar att det tidigare ådömda

fängelsestraffet skall avse jämväl det nya brottet; detta kan i och för sig

vara ett brott, för vilket icke är stadgat strängare straff än böter. Om

fängelse på viss tid ådömes särskilt för det nya brottet, skall den villkorligt

medgivna friheten förklaras förverkad, såvida ej särskilda skäl är däremot.

För att det skall klart framgå, hur lång tids fängelse den sista domen innebär,

har föreslagits att däri skall anges den sammanräknade tiden av den

icke verkställda återstoden av det tidigare ådömda straffet och det nya

fängelsestraffet.

Förverkas den villkorligt medgivna friheten, kan domstolen enligt förslaget

nedsätta den icke verkställda delen av fängelsestraffet. Beslutas ej förverkande,

äger rätten förlänga prövotiden med högst ett år utöver den vid

frigivningen bestämda tiden.

Åtgärd enligt 11: 4 får icke beslutas annat än om fråga därom uppkommer

i mål, vari den frigivne har häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens

utgång.

Yttrandena. Föreningen Sveriges häradshövdingar lämnar 11:3 i förslaget

utan erinran och anser, att de föreslagna reglerna om förverkande av villkorlig

frigivning är enkla i sin tillämpning samtidigt som de medger skilda

möjligheter.

13* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 394 Kontrollera mot PDF

394 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Rådhusrätten i Malmö avstyrker förslaget, att rätten vid förverkande av

villkorlig frigivning skall äga nedsätta den icke verkställda delen av påföljden.

Departementschefen. Såsom anförts vid 1 §, hav jag funnit beredningens

förslag till omläggning av konkurrensreglerna i fråga om fängelse lämpliga.

De allmänna bestämmelser, som har upptagits i nämnda paragraf lämnar

domstolarna tämligen fritt val, när det gäller att bestämma påföljd i

konkurrenssituationer. Beredningen har icke föreslagit annan begränsning

an att undanröjande av tidigare ådömt fängelsestraff endast får ske, om

dom meddelas före utgången av behandlings- eller prövotiden. Därjämte

föreslås vissa bestämmelser angående minimum och maximum för det fall,

att domstolen för nytt brott dömer till fängelse.

En viktig nyhet i beredningens förslag är att domstol får möjlighet förordna,

att ådömt fängelse skall avse jämväl annat brott, och denna möjlighet

står öppen även då det nya brottet har begåtts efter det att domen å

fängelse meddelades. Det är tydligt, att bestämmelsen härom måste ges en

begransad tillämpning; uppenbarligen har det även varit beredningens mening.

Frågan synes emellertid vara av sådan vikt, att i lagtexten bör närmare

anges, när den angivna möjligheten får utnyttjas. Såsom beredningen

har uttalat i små motiv, bör förordnande att fängelse skall avse även annat

brott meddelas huvudsakligen endast i fall, då brottet har begåtts innan

fängelsestraffet började verkställas. Det är här fråga om fall, i vilka domstolen

for narvarande antingen efter undanröjande av den tidigare straffbestamningen

ådömer gemensamt frihetsstraff för samtliga brott eller tilllampar

böter för det nya brottet. Om en samlad bedömning av hela brottslgheten

leder till att längre tids fängelse än som redan har ådömts ej finnes

påkallad, bör ifrågavarande möjlighet att förordna om konsumtion kunna

utnyttjas. Domstolen har härvid relativt stor frihet att handla efter omständigheterna;

att marka är att, om tilläggsstraff ådömes, detta kan bestammas

under straffskalans minimum. När det gäller brott begångna efter

verkställighetens början, bör det endast undantagsvis kunna komma i frå«a

att låta fängelsestraffet avse det nya brottet. Beredningen har här nämnt

det fallet, att det nya brottet är av lindrig beskaffenhet och det ådömda

fängelsestraffet långvarigt. Någon gång kan det måhända vara lämpligt att

domstolen i anledning av det nya brottet — utan att döma till särskilt straff

tor detta — förklarar villkorligt medgiven frihet förverkad.

Med hänsyn till det anförda har i första stycket av 2 § stadgats, att förordnande

att ådömt fängelse skall avse även annat brott får meddelas allenast

om det är uppenbart, att det nya brottet i jämförelse med det tidigare

ar med hansyn till påföljden utan nämnvärd betydelse, eller eljest synnerliga

skal ar därtill. J

I andra stycket upptages de av beredningen föreslagna reglerna om hur

tiden for särskilt adomt fängelse skall bestämmas, när brottet har begåtts

innan verkställigheten av ett tidigare ådömt fängelsestraff börjat. Endast

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 395

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

maximi- och minimigränser anges. Stadgandet ger emellertid en antydan

om att straffmätningen även inom dessa gränser bör ske så, att den sammanräknade

fängelsetiden för den totala brottsligheten blir lämpligt avvagd;

liksom enligt beredningens förslag skall i detta fall kunna dömas till fängelse

på kortare tid än för gärningen är stadgat. För det fall att fängelse

skall bestämmas för brott, som har begåtts efter det verkställighet börjat

av ett tidigare ådömt fängelsestraff, meddelas icke någon särskild straffmätningsregel.

Då såsom jag nyss har anfört därvid kan förordnas, att det

redan ådömda fängelsestraffet skall avse det nya brottet, synes emellertid

stundom kunna finnas anledning att taga hänsyn till den föreliggande situationen

också på det sättet, att straffet inom straffskalans gränser bestämmes

kortare än vad eljest skulle ha skett. Å andra sidan torde det icke

sällan finnas skäl att med hänsyn till återfallssituationen skärpa straffet.

Paragrafens tredje stycke innehåller bestämmelse om att fängelse får undanröjas

endast om dom meddelas, innan straffet har till fullo verkställts;

behov av att kunna undanröja fängelse torde icke föreligga i andra fall.

Om fängelsestraffet skulle ha till fullo verkställts, när målet efter överklagande

prövas i högre rätt, bör hinder likväl icke föreligga mot fastställelse

av underrättens dom. Undanröjandet innebär, att vidare verkställighet av

fängelsestraffet ej skall ske, och avser även vad som har beslutats om villkorlig

frigivning och förverkande därav.

I 3 § av departementsförslaget meddelas bestämmelser, som har avseende

å villkorligt medgiven frihet. Innehållet i paragrafen — vilken omfattar även

villkorlig frigivning, som har skett från ett i samband med fängelse på viss

tid verkställt bötesförvandlingsstraff — avviker i några avseenden från vad

beredningen har föreslagit.

Det har sålunda icke ansetts påkallat att vid förverkande av den villkorligt

medgivna friheten ge domstolen möjlighet att nedsätta den icke verkställda

delen av fängelset. För att reaktionen i anledning av den nya brottsligheten

skall bli lämpligt avvägd, kan domstolen vid straffmätningen ta

hänsyn till att förverkande sker. Såsom tidigare antytts kan det någon gång

vara motiverat att ej vid sidan av förverkandet ådöma straff för det nya

brottet.

I departementsförslaget har icke heller upptagits någon föreskrift om att

den sammanräknade tiden av det vid den nya lagföringen ådömda fängelsestraffet

och återstoden av det tidigare ådömda skall anges i domen. En sådan

föreskrift synes icke fylla någon uppgift; den av domstolen sålunda angivna

tiden skulle icke få någon självständig betydelse. Tidpunkten för

ny villkorlig frigivning kan lika lätt fastställas utan att domstolen gör den

enkla summering det här är fråga om. Å andra sidan torde en på detta

sätt i domen verkställd sammanräkning kunna föranleda osäkerhet, om

sedermera uppkommer fråga angående tillämpning av 2 § andra stycket och

10 § i förevarande kapitel.

Om förverkande av villkorligt medgiven frihet ej sker i anledning av den

nya brottsligheten, bör domstolen kunna ej blott förlänga prövotiden utan

s. 396 Kontrollera mot PDF

396 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

även vidtaga andra åtgärder. Bestämmelsen härom har givits samma innehåH

som motsvarande stadgande i 26 kap. 21 § av departementsförslaget.

Den nu valda lösningen av konkurrensproblemen beträffande fängelse får

sm väsentliga betydelse, när det gäller att skapa klarare och mer överskåd

iga förhållanden for beräkningen av strafftid och tidpunkten för villkorlig

frigivning. Jag har vid 26 kap. 6, 7 och 24 §§ redogjort för departementsorslagets

regler angående beräkningen av tidpunkten för villkorlig frigivning.

Reglerna leder i vissa fall, när någon för flera brott i skilda domar har

dömts till fängelse, till att villkorlig frigivning kommer i fråga senare än vad

tor narvarande skulle ske i motsvarande fall. Domstolarna får emellertid

la tare an nu att överblicka, vid vilken tidpunkt frigivning kommer i fråga

efter en dom pa fängelse, och kan om så anses lämpligt bestämma tiden för

tangelset med hänsyn härtill.

En i detta sammanhang betydelsefull omständighet är, huruvida dom å

fängelse förekommer till verkställighet innan den dömde har frigivits från

annat fängelsestraff. Det kan icke förnekas, att tillfälligheter här kan spela

in. Berörda myndigheter bör ha sin uppmärksamhet fäst härpå och i den

utsträckning det är möjligt söka förebygga för den dömde ogynnsamma resu

tat. Jag vill framhålla, att det i allmänhet icke kan vara lämpligt att

åklagare, om den som misstänkes för brott undergår fängelse, dröjer med

att vacka åtal till dess den misstänkte har frigivits. Genom att åklagaren

dröjer med åtalet kan icke bara den brottslige komma i ett sämre läge än

om målet avgöres, innan han friges. Fångvårdsmyndigheterna får också nedlägga

arbete på planering av eftervården, vilket genom åtal och ny dom

kan bli utan värde.

4 §.

Beredningen. Beredningen föreslår i andra stycket av 11:3 en bestämmelse

om att, när fängelse ådömes efter undanröjande av annan påföljd

vid fängelsets bestämmande skälig hänsyn skall tagas till vad den dömde

har undergått till följd av den första domen och att därvid får dömas till

fängelse på kortare tid än som följer av 2: 2 i beredningens förslag (26 kap.

2 § i departementsförslaget).

Yttrandena. Hovrätten för övre Norrland anser, att lagtexten bör förtydligas,

så att det framgår att domstolen vid bestämmande av tiden för fängelset

bör taga hänsyn också till böter, som med stöd av 3: 3 eller 4 - 2 i beredningens

förslag (27 kap. 2 § och 28 kap. 2 § i departementsförslaget) har

adomts jamte villkorlig dom eller skyddstillsyn.

Departementschefen. Med anledning av vad hovrätten för övre Norrland

har anfört vill jag framhålla att, om den tidigare domen har varit kombinerad

med böter, detta givetvis bör beaktas vid bestämmandet av tiden för

fängelset. En sådan tillämpning synes vara omfattad av den föreslagna lagtexten.

Hinder möter ej heller att därvid taga hänsyn till böter, som ännu

ej har erlagts men som ändå icke bortfaller genom fängelsedomen. Stadgan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 397

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år W62

det har därför bortsett från en mindre redaktionell jämkning avfattats i

överensstämmelse med beredningens förslag. Då det icke har narmare anknytning

till de i 2 § behandlade frågorna, har det emellertid ansetts böra

upptagas i en särskild paragraf.

5—9 §§.

Beredningen. I 11:5 av förslaget har beredningen samlat bestämmelser

angående de åtgärder rätten i konkurrenssituationer kan besluta i fråga om

villkorlig dom, skyddstillsyn, skyddsfostran och skyddsinternering, som tidigare

har ådömts och icke anses böra undanröjas i det nya målet. Vid villkorlig

dom kan prövotiden förlängas till tre år och vid skyddstillsyn till

fem år; vid skyddstillsyn skall också kunna förordnas om behandling i tillsynsanstalt.

Beträffande skyddsfostran skall rätten kunna förlänga den

längsta tid påföljden får pågå till sex år, så ock förlänga den prövotid, som

skulle gälla enligt beredningens förslag, eller förordna om återintagning i

anstalt. När det gäller skyddsinternering kan rätten bestämma ny minsta tid

för fortsatt anstaltsvård eller förordna att den dömde skall återintagas i anstalt,

vilket kan ske med eller utan bestämmande av ny minsta tid. Den nya

minsta tiden skall i dessa fall kunna bestämmas så kort som sex månader.

De angivna åtgärderna får enligt förslaget ej beslutas, med mindre fråga

därom uppkommer i mål, vari den dömde har häktats eller erhållit del av

åtal före behandlings- eller prövotidens utgång.

I andra stycket av 11: 2 av beredningens förslag har angivits, att förordnande

att skyddsfostran skall avse jämväl annat brott får meddelas utan

hinder av att den dömde har överskridit den i 5: 1 av förslaget (29 kap. 1 §

i departementsförslaget) stadgade åldern. Såsom nämnts vid 1 § av detta

kapitel har beredningen föreslagit viss begränsning av möjligheten att undanröja

tidigare ådömd påföljd (11:2 sista stycket).

Yttrandena. Hovrätten för Västra Sverige uttalar att, med hänsyn till möjligheterna

för en misstänkt eller tilltalad att fördröja ett rättsligt förfarande,

den föreslagna tidsfristen för undanröjande av skyddstillsyn icke är tillräcklig.

Hovrätten anser vidare, att domstol bör få meddela nya eller ändrade

föreskrifter med avseende å skyddstillsyn i fall som avses i 11: 5 av beredningens

förslag.

Möjligheten att sätta minimitiden för fortsatt anstaltsvård vid skyddsinternering

till sex månader anser internering snämnden vara en förbättring

i förhållande till vad som nu gäller. Nämnden instämmer i ett uttalande av

beredningen att nuvarande praxis, enligt vilken provutskrivna i stor utsträckning

dömes till fängelse eller straffarbete, icke bör upprätthållas i fråga

om dem, som har dömts till skyddsinternering. Den föreslagna bestämmelsen

kommer säkerligen att leda till att denna praxis brytes. Däremot an

ser sig nämnden icke kunna tillstyrka regeln att domstolen, även om brottet

har begåtts efter den förra domen och efter det vården i anstalt har

upphört, icke skall i samband med beslut om återintagning i anstalt behö
-

s. 398 Kontrollera mot PDF

398 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

va bestämma ny minsta tid för anstaltsvården. Nämnden uttalar, att bestämmelsen

härom säkerligen, i likhet med motsvarande bestämmelse i 14 §

lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt, kommer att föranleda

växlande praxis i olika domstolar. Denna praxis har under den nuvarande

lagens tillämpning många gånger för de intagna tett sig såsom orättvis,

och nämnden har vid utskrivningsprövningarna måst söka utjämna

ojämnheterna i domstolarnas olika tillämpning. Enligt nämndens förmenande

bör liksom nu vid återfall efter det vården i anstalt har upphört domstolen

alltid vara skyldig att bestämma ny minsta tid. Men även för det fall,

att den dömde har begått brott efter domen men innan vården i anstalt upphört,

synes det enligt nämndens uppfattning lämpligt att domstolen skulle

vara skyldig att bestämma ny minsta tid för den fortsatta skyddsinterneringen,

om icke särskilda skäl föranleder till annat. Stockholms rådhusrätt

anser liksom interneringsnämnden, att förslaget i ifrågavarande avseende är

agnat att undanröja nuvarande olägenheter av att i vissa fall ny minsta tid

av lägst ett år skall bestämmas. Möjligen kan det sägas, uttalar rådhusrätten,

att det icke finnes behov av förordnande om återintagning utan bestämmande

av ny minsta tid med hänsyn till att minsta tiden kan bestämmas till

allenast sex månader. Enligt rådhusrättens mening kan det dock väl tänkas

fall, där minsta tiden bör sättas lägre än sex månader. Frågan om bestämmande

av minsta tid för den fortsatta vården i anstalt synes i dessa relativt

sallsynta fall kunna avgöras av interneringsnämnden. Föreningen Sveriges

stadsdomare delar uppfattningen, att man icke bör upprätthålla nuvarande

praxis att provutskrivna förvarade i stor utsträckning dömes till fängelse

eller straffarbete. Föreningen finner förslaget, att minsta tiden vid fortsatt

anstaltsvård skall kunna bestämmas till sex månader, vara en avgjord förbättring.

Däremot anser föreningen det icke lyckligt, att rätten, om brottet

har begåtts efter den förra domen, skall kunna förordna om återintagning

i anstalt utan att bestämma ny minsta tid.

Departementschefen. Med hänsyn till de ändringar, som i departementstorslaget

har vidtagits beträffande utformningen av de olika påföljderna,

bör de bestämmelser, som beredningen har föreslagit angående åtgärder i

konkurrenssituationer, i skilda avseenden kompletteras. Som jag har nämnt

vid 1 §, bör vidare närmare bestämmelser meddelas angående tillämpningen

av stadgandena däri. För att därvid vinna en bättre överskådlighet har

bestämmelserna i departementsförslaget fördelats på flera paragrafer. Sålunda

behandlas åtgärder med avseende å villkorlig dom i 5 §, skyddstillsyn

i 6 §, ungdomsfängelse i 7 och 8 §§ samt internering i 9 §.

Förutsättning för meddelande av villkorlig dom enligt 27 kap. är att prognosen

för den brottsliges framtida skötsamhet är gynnsam. Härav följer

att förordnande, att den villkorliga domen skall avse jämväl brott som har

begåtts under prövotiden, endast kan ifrågakomma, om det trots återfallet

tinnes grundad anledning antaga att den dömde skall avhålla sig från brott

utan ytterligare ingripande. Mot att låta den villkorliga domen avse brott

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 399

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

under prövotiden talar även allmänpreventiva skäl. Som några remissorgan

har uttalat, bör återfall regelmässigt medföra skärpt ingripande Detta torde

även böra komma till uttryck i lagtexten. I första stycket av 5 § har darfor

utsagts, att i fråga om villkorlig dom förordnande enligt 1 § 1 allenast om

synnerliga skäl är därtill får meddelas, när det nya brottet har förövats under

prövotiden. . . , ,

Om den villkorliga domen icke enligt 1 § 3 undanröjes vid den nya lag
föringen,

bör domstolen ha samma möjligheter att vidtaga åtgärder, som nar

fråga är om ingripande på grund av misskötsamhet utan samband med

brott. Stadgande härom har upptagits i andra stycket av 5 §. I fråga om de

tidsgränser, som har uppställts för undanröjande eller vidtagande av annan

åtgärd beträffande den villkorliga domen, överensstämmer departements
förslaget

med vad beredningen har föreslagit.

Även när det gäller skyddstillsyn talar starka skäl för att en skärpning av

samhällets reaktion i allmänhet sker, om den dömde begår brott under provotiden.

Med hänsyn till de stora möjligheter, som forslaget öppnar att

åstadkomma sådan skärpning inom ramen för den redan adomda skyd stillsynen,

synes det emellertid ej vara anledning föreskriva, att aterfall rege - mässigt bör föranleda att annan påföljd än skyddstillsyn tillgnpes Om

skyddstillsynen ej undanröjes, bör domstolen kunna forordna om åtgår

som i 28 kap. 10 § sägs. . ...

Beredningen har ansett, att behov av att kunna undanröja sy s i syn

icke föreligger i andra fall än då påföljden ännu ej har upphört vid tiden

för den nya domen. Det torde emellertid, såsom hovrätten för Vastra Sverige

har påpekat, finnas skäl att något vidga möjligheterna att undanröja

skyddstillsynen. För undanröjande liksom för vidtagande av annan åtgärd

bör icke fordras mer än att den dömde har häktats eller erhållit del av åtal

före prövotidens utgång; stadgande härom har upptagits i 6 § andra stycket.

Härigenom uppnås också bättre överensstämmelse med vad som föreskrives

i 28 kap. 9 § om ingripande med anledning av annan misskötsamhet

än brott.

I 7 § har meddelats vissa bestämmelser angående tillämpningen av 1 §,

när den tidigare domen avser ungdomsfängelse. Bestämmelserna överensstämmer,

såvitt gäller punkterna 1 och 3 i 1 §, i sak med vad beredningen

har föreslagit. För tillämpningen av 1 § 2 innehåller beredningens förslag

icke några anvisningar. Beredningen har emellertid uttalat, att man bör

undvika att ådöma påföljd särskilt för det nya brottet, när detta skulle medföra

en olämplig kombination av påföljder. Av 11: 8 i beredningens förslag

framgår också, att ungdomsfängelse (skyddsfostran) i vissa fall skall träda

i stället för annan påföljd, när denna förekommer till verkställighet samtidigt

med ungdomsfängelse; härigenom ges enligt beredningen viss anvisning

om att särskild påföljd i sådana fall ej bör ådömas. Den begränsning

av tillämpningen av 1 § 2, som här är önskvärd, synes böra komma till

uttryck i lagtexten. Då det knappast kan föreligga behov av att, när den tilltalade

är intagen i anstalt, döma till påföljd särskilt för nytt brott, har för
-

s. 400 Kontrollera mot PDF

400 C

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år J962

bud uppställts häremot. Domstolen får i denna situation välja mellan att

ta ungdomsfängelset avse också det nya brottet, varvid åtgärd enligt 8 §

an vidtagas, eller undanröja ungdomsfängelset och döma till påföljd av

itnteft T0 nfir dGn S°m Vård3S Ut°m anstalt Ska11 dömas för ny“ brott,

an det gnetvis ofta vara olämpligt att medan ungdomsfängelset får fortgå

härnL aniIan Paf0l/d f°r d6t ^ br°ttet AU fÖr de 0lika situationer, som

ar kan uppkomma, lamna direktiv i lagtexten torde emellertid icke lämpligen

kunna ske. ^

Som nyss har antytts bör domstolen i de fall, då ungdomsfängelse ej unnrojes,

kunna vidtaga vissa åtgärder beträffande det redan ådömda ungtik

enlighet med vad beredningen har föreslagit bör längsta

den för påföljden, fem ar, kunna förlängas till sex år. Meddelas beslut här
Z’ee

"I n 3tt Iä"gSta tWen fÖr behandlingen i anstalt också för
all

kunna berednmgen bar i 5: 2 bör vården i anstalt i sådant

tau kunna påga i sammanlagt högst fyra år.

uttIlat2ön\aP'' ldepart4e“entsfÖrSla§et har anmärkts, att några remissorgan

fö ° kemaI °m att domstol ges möjlighet att bestämma viss minsta tid

or värden i anstalt av den, som har dömts till ungdomsfängelse Av skäl

~rtS< Vid ^ §i ‘ nämnda k^iM- h“ it åt, S

det säd dCf °.rdnmgenf med en 1 Ia§ angiven minimitid bör bibehållas. När

et gaUer frågun om fortsatt ungdomsfängelse för den som redan har dömts

seU U wS1§ d°Ck fÖrhållandena annorlunda. Ungdomsfängelse är "v

domar lom h n°,rmala formen för omhändertagande av kriminella ungmar,

som bor underkastas längre tids anstaltsvård. Därav följer att behandlingen

, ett stort antal fall bör fortsätta, även om den dömde i samband

rolikaTvnnunlT ^ ^ ny brottsligbet- Det torde dock

ur olika synpunkter vara angelaget, att i allmänhet vidtages någon för den

f.7vJas7 HtÖr;"dIa Pä''aS''ig ^ Sä“"> ™k»°" ■nolCwigt.

en. \ ardas den domde utom anstalt, kan han återintagas. Någon minsta tid

för anstaltsvarden finnes för närvarande ej föreskriven i sådant fall. Icke

heller nar den brottslige är intagen i anstalt finnes någon bestämmelse om

att anstaltsvistelsen skall forlängas; den nya brottsligheten torde emellertid

regelmässigt leda till att ungdomsfängelsenämnden skjuter fram tidpunkten

for övergången till vård utom anstalt. Enligt min mening bör domstolarna

f-ZTen “V "V3”’ då dCn dÖmdG bCgår brottsoffer det vert™

öheten av ungdomsfängelse har börjat, föreskriva en minimitid för den

Devna iid torde iämp,ig“kunna »ii

Nå* r?n n bestammeIse härom har upptagits i 8 § andra stycket.

S anv''!nmgar för tillämpningen av bestämmelsen torde ej vara

det av rf"'' T„ tagaS bL a'' tiH brottslighetens beskaffenhet och längden

av den anstaltsvard, som ändå skulle ifrågakomma. Genom yttrande

dom f t 38-kap: 7 § 1 dePartementsförslaget kan inhämtas från unt’

domsfangelsenamnden, kan domstolen få ledning för bedömandet av lämpligheten

av att föreskriva minsta tid. Meddelar domstolen föreskrift härom

kan ungdomsfangelsenämnden icke förordna om övergång till vård utom

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 401

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

anstalt före sexmånaderstidens utgång, om ej maximitiden för vård i anstalt

går till ända dessförinnan.

I sista stycket av 8 § har bestämmelsen om tidsfristen för vidtagande avåtgärd

enligt paragrafen givits samma innehåll som i beredningens förslag.

Uppenbart är att domstolen icke efter utgången av den tid påföljden

längst får pågå kan besluta återintagning i anstalt, om icke behandlingstiden

samtidigt förlänges.

I fråga om internering torde såsom beredningen har föreslagit böra gälla,

att domstolen vid tillämpning av 1 § 1 kan förordna om aterintagning av

den som vårdas utom anstalt samt i sådant fall, liksom när den dömde vårdas

i anstalt, bestämma ny minsta tid för den fortsatta anstaltsvården. Förslaget

att så kort tid som sex månader härvid skall kunna bestämmas har

vunnit remissorganens gillande såsom ett medel att bryta domstolarnas nuvarande

praxis att döma provutskrivna till kortvariga ovillkorliga frihetsstraff.

Det har emellertid anmärkts mot att domstol efter omständigheterna

skulle kunna underlåta att bestämma ny minsta tid, när den dömde lagföres

för nytt brott. Jag delar de betänkligheter som har framförts i detta

hänseende. Tydligt är likväl, att en regel om att ny minsta tid skall bestämmas

icke kan göras helt undantagslös. När brottet har begåtts före verkställighetens

början, torde det icke sällan kunna vara tillfyllest, att domstolen

endast förordnar att interneringen skall avse jämväl detta brott; har den

dömde i sådant fall redan hunnit överföras till vård utom anstalt, torde icke

heller återintagning behöva ske. Men även eljest synes det böra finnas möjlighet

att underlåta att bestämma ny minsta tid. På grund av brottets beskaffenhet

eller av andra orsaker kan en föreskrift om en ytterligare anstaltstid

av minst sex månader vara alltför ingripande. I stället bör då kunna

överlåtas åt interneringsnämnden att fritt taga ställning till anstaltstidens

längd. Att domstolen i fall, där det finnes erforderligt, skall inhämta yttrande

från nämnden framgår av 38 kap. 7 §. Med hänsyn till vad nu anförts har

i 9 § första stycket av förevarande kapitel angivits, att om domstolen tilllämpar

1 § 1 beträffande någon, som skall vårdas i anstalt, ny minsta tid —

lägst sex månader — skall bestämmas för den fortsatta anstaltsvården, om

ej särskilda skäl är däremot. Av avfattningen av detta stycke framgår, att

återintagning eller ny minsta tid kan beslutas endast beträffande den, som

vid tiden för domstolens avgörande fortfarande undergår internering.

Av skäl, som har anförts för motsvarande stadgande beträffande ungdomsfängelse

i 7 §, har i andra stycket av 9 § stadgats, att 1 § 2 icke får

tillämpas när någon är för undergående av internering intagen i anstalt. Det

framgår av första stycket i 9 §, att förordnande om återintagning av den som

vårdas utom anstalt ej kan meddelas om 1 § 2 tillämpas. Undanröjande får,

liksom när det gäller fängelse och ungdomsfängelse, ske endast om dom

meddelas innan interneringen har upphört.

10 §.

Beredningen. Stadgandet i 11:7 av beredningens förslag, vilket motsvarar

SL 4:4, behandlar spörsmål, som uppkommer då någon genom skilda

s. 402 Kontrollera mot PDF

402 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

domar dömts till fängelse för brott, som har begåtts innan verkställigheten

av någondera domen börjat. Beredningens förslag syftar till att domstol i

sadant fall skall bli i tillfälle att, om det ej redan har skett, bestämma längden

av det fängelse den dömde bör undergå för hela brottsligheten. Sedan

bada domarna har vunnit laga kraft skall, efter framställning av fångvårdsstyrelsen,

åklagare göra anmälan hos rätten. Denna skall vid sin prövning

bestamma tiden för fängelset med tillämpning av vad i 11:3 första stycket

av forslaget (36 kap. 2 § andra stycket i departementsförslaget) är stadgat.

Om frågan aktualiseras innan någon av domarna till fullo har verkställts

innebar förslaget att framställning till domstol skall göras i anledning av

bada domarna. Hinder möter emellertid icke mot att i avbidan på rättens

beslut verkställighet sker av endera domen. Bestämmelserna i paragrafen

avser endast fängelse, som har ådömts omedelbart för brott.

Beredningen diskuterar frågan, huruvida förnyad prövning av domstol

or föreskrivas också för det fall, att någon genom skilda domar har dömts

i fängelse och skyddstillsyn med förordnande om behandling i tillsynsanstalt.

Någon regel härom har emellertid icke upptagits. Enligt beredningens

mening loses de konflikter, som kan uppkomma på verkställighetsstadiet,

genom ett av beredningen föreslaget stadgande i verkställighetslagen

att, om på en gång skall verkställas dom å fängelse och beslut om beandling

i tillsynsanstalt, behandlingen i tillsynsanstalt eller vad därav

återstår skall övergå till fängelse på lika lång tid.

Yttrandena. Hovrätten för Västra Sverige anser det ej påkallat att, om

samtidig verkställighet av båda fängelsedomarna är aktuell, framställning

om tillämpning av 11:7 skall göras i anledning av båda domarna. Syftet

med forevarande stadgande synes, vare sig samtidig verkställighet är

aktuell eller ej, regelmässigt bli tillgodosett, om prövningen inskränkes

till att galla den sist meddelade domen. Om den sist meddelade domen av

någon anledning har blivit verkställd först, kan det dock bli tvunget att i

stallet ompröva straffet i den först meddelade domen. Måhända erfordras

ett klarläggande uttalande, huruvida det möjligen är tanken att, då samtidig

verkställighet förekommer, ett gemensamt fängelsestraff skall bestämmas.

Gota hovrätt anser att, om institutet behandling i tillsynsanstalt införes,

en konkurrensregel icke kan undvaras för det fall att dom å fängelse och förordnande

om behandling i tillsynsanstalt sammanträffar på verkställighetsstadiet.

Konkurrens kan också uppstå mellan två eller flera oberoende av

varandra meddelade förordnanden om behandling i tillsynsanstalt.

Departementschefen. Liksom för närvarande bör bestämningen av tiden

för fängelse kunna upptagas till ny prövning i de fall, då fängelse för brott,

begånget innan verkställigheten av annan fängelsedom börjat, ej har bestamts

med beaktande av den andra domen. Vad beredningen har föreslagit

i detta avseende torde i sak böra godtagas. En viss jämkning av stadgan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 403

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

dets avfattning bör emellertid ske för att det klart skall framgå, att icke

heller i det fall som här avses gemensamt straff skall bestämmas. Prövning

torde endast behöva ske beträffande straffmätningen i den dom, som sist

förekommer till verkställighet. Paragrafen har även i övrigt redaktionellt

jämkats i förtydligande syfte.

Då prövningen endast avser den ena av domarna, följer utan vidare att

hinder ej möter mot verkställighet av den andra lagakraftvunna domen.

Det torde ej vara erforderligt att uttryckligt ange, att verkställighet ej får

ske av det fängelsestraff, beträffande vilket prövning skall ske av domstol.

Uppenbarligen är det önskvärt, att omprövning av ådömt fängelsestraff

i möjligaste mån undvikes. Enligt vad jag berört vid 1 § kan vissa processuella

åtgärder medverka till att begränsa antalet omprövningsärenden. Det

torde också böra tillses, att domstol vid handläggning av brottmål genom

straffregistret erhåller så aktuella uppgifter som möjligt om påföljder, som

har ådömts den tilltalade. Sålunda kan det övervägas att i administrativ

väg föreskriva, att från straffregistret skall utan anmodan lämnas besked

om uppgift, som har inkommit till registret inom viss kortare tid efter det

att utdrag därur har tillhandahållits domstol.

Det av Göta hovrätt berörda spörsmålet om konkurrens mellan fängelse

och anstaltsbehandling av den, som har dömts till skyddstillsyn, torde icke

böra lösas genom en bestämmelse i förevarande sammanhang. En prövning

av domstol skulle knappast kunna begränsas till de fall, där förordnande

om behandling enligt 28 kap. 3 § i departementsförslaget har meddelats i

domen å skyddstillsyn; även när sådant förordnande har givits med stöd av

36 kap. 6 § första stycket eller — av annan orsak än brottslighet — jämlikt

28 kap. 10 §, borde frågan om påföljden hänskjutas till domstol. De spörsmål,

som då aktualiseras, är mycket komplicerade. En lämplig avvägning

av tiden för det frihetsberövande, som skulle ifrågakomma, torde därvid

knappast kunna ske utan att bedömningen får omfatta även själva skyddstillsynen.

Enligt min mening kan ifrågavarande spörsmål på tillfredsställande

sätt lösas genom schematiska regler i verkställighetslagen. Dessa regler

torde dock böra göras något utförligare än vad beredningen har föreslagit.

Utöver en bestämmelse, motsvarande vad beredningen har föreslagit

angående konkurrens mellan fängelse och behandling enligt 28 kap. 3 §,

torde för det fall att skilda förordnanden om sådan behandling sammanträffar

böra föreskrivas, att verkställighetstiden skall beräknas efter det

förordnande, som först har börjat verkställas. Om behandling enligt 28

kap. 3 § övergår till fängelse, bör den tid, varunder behandlingen redan

har pågått, få läggas till grund vid beräkning av tidpunkten för villkorlig

frigivning.

11 och 12 §§.

Beredningen. I beredningens förslag upptages bestämmelser, motsvarande

23 § ungdomsfängelselagen och 17 § lagen om förvaring och internering

i säkerhet sans tall, om konkurrens på verkställighetsstadiet mellan skyddsfostran

eller skyddsinternering och annan påföljd i 11 : 8 och 9. Enligt för
-

s. 404 Kontrollera mot PDF

404 C

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

slaget träder skyddsfostran i stället för böter, fängelse i ett år eller på korare

tid eller skyddstillsyn; under fängelse inbegripes också sådant fängelse

vartill böter har förvandlats. Om domstol med tillämpning av 11: 1 eller

.n i,Pl!nukt f°rsloaget har dömt tin böter> fängelse eller skyddstillsyn, skall

emellerhd sadan pafoljd bestå vid sidan av skyddsfostran. Såsom dom till

skyddsfostran bor vid tillämpning av paragrafen även anses dom, varigebrM

f°r0rdnaS 3tt tldl§are ådömd skyddsfostran skall avse jämväl annat

Om till verkställighet på en gång förekommer dom å skyddsfostran och

dom å fängelse i mer än ett år, skall frågan om påföljden prövas av dom?at,

ten a§er €fter omständigheterna förklara, att den ena påföljden

skal! trada i stallet för den andra eller undanröja beslutet om skyddsfostran

och doma till fängelse för det eller de brott, som avsågs därmed; dömer rätfängelse

skall bestämmelserna i 11:3 första stycket av förslaget

... b kap. 2 § andra stycket i departementsförslaget) äga motsvarande tilllampnmg^

Forslaget upptager även en specialregel för fängelsets längd

beträffande den, som är under 21 år. 5

Skyddsinternering skall enligt förslaget träda i stället för böter, fängelse

Pa 1V1^S1)tld’ skyddstillsyn och skyddsfostran, om domarna förekommer till

verkstalhghet på en gång. På samma sätt, som har föreslagits beträffande

skyddsfostran, skall dock skyddsinternering icke träda i stället för böter,

bar alagts järnte skyddsinternering, eller för påföljd som efter domen

hr uyd,dSi;ierTnng har åd°mtS med StÖd av 11: 2 Punkt 2- Om det eller de

lf° Vy<! Tuteraenngen ytterligare kommer att avse ger anledning därtill

kan domstol bestamma ny minsta tid för anstaltsvården.

1 sistu styckena av 11:8 och 9 upptar förslaget bestämmelser angående

internering meIl£m d°mar & skyddsfostran eller «era domar å skydds
Yttrandena.

Hovrätten för Västra Sverige uttalar beträffande 11: 8 och 9,

a;]t. ,med verkställighet avses även kriminalvården i frihet, vilket får till

foljd att, om en domstol ådömer böter och därvid ej har vetskap om att den

llltalade vardas utom anstalt, böterna blir utan verkan. En sådan ordning

3r Thgt bovratten icke tilltalande, och hovrätten föreslår därför att stadgandena

jamkas så att nämnda situation ej kan uppstå. Föreningen Sveriqes

häradshövdingar riktar också anmärkning mot den i första stycket i 118

^ Tu S!rnPTten’ aU avgörande för frågan om en senare ådömd påföljd

a 1 bortfalla blir allenast den omständigheten, huruvida domstolen har

vetskap om en meddelad dom å skyddsfostran. Det synes föreningen rimhfr

meddel t det, faktlska förhållandet, huruvida dom å skyddsfostran

verkSätlih3 S’ S°m V3ra 3VgÖrande'' och att det i de fall, där det före

^rkstalhghelen visar sig att sådan dom föreligger, bör finnas möjlighet till

omprovning av påföljdsfrågan. mojngnet till

rxipartementsehefen. De särskilda konkurrensregler, som beredningen har

föreslagit for det fall att till verkställighet på en gång förekommer dom

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 405

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

å ungdomsfängelse eller internering och dom eller beslut om annan påföljd,

torde såsom hovrätten för Västra Sverige och häradshövdingeföreningen har

påpekat icke vara i alla avseenden ändamålsenliga. Bestämmelser i detta

hänseende synes icke vara påkallade för andra fall än då den dömde för

undergående av ungdomsfängelse eller internering skall vårdas i anstalt.

Det bör icke få förekomma, att t. ex. böter som ådömes utan att domstolen

har kännedom om domen å ungdomsfängelse eller internering — vilket

naturligen icke sällan kan komma att inträffa — bortfaller, om den dömde

vårdas utom anstalt. Å andra sidan synes ungdomsfängelse eller internering

alltid böra träda i stället för den andra påföljden, om den dömde skall

vårdas i anstalt; detta innebär att, om böter skulle jämlikt 1 kap. 6 § ådömas

jämte ungdomsfängelse eller internering — vilket formellt är möjligt

— bötesstraffet i realiteten blir utan varje betydelse. I departementsförslaget

har It § första stycket och 12 § första stycket utformats i enlighet med

det anförda. Bland påföljder, som konsumeras av ungdomsfängelse eller internering,

upptages även disciplinstraff. Avfattningen av stadgandena anger

klart, att verkställighet av beslut om att den, som har dömts till ungdomsfängelse

eller internering skall vårdas i anstalt, bryter verkställighet av annan

påföljd. Förordnande jämlikt 1 § 1, att ungdomsfängelse eller internering

skall avse jämväl annat brott, har alltså, om den dömde återinlages

i anstalt, till följd att ungdomsfängelse eller internering träder i stället för

annan påföljd som kan ha ådömts honom tidigare medan han vårdats utom

anstalt. Detta torde innebära ändring av gällande rätt, som för sådan verkan

i förevarande fall i viss utsträckning kräver uttryckligt förordnande

av domstol (se justitieombudsmannens ämbetsberättelse 1957 s. 308).

Som framgår av 7 och 9 §§ i förevarande kapitel, får i konkurrensfall ej

med stöd av 1 § 2 påföljd ådömas särskilt, när den tilltalade för undergående

av ungdomsfängelse eller internering är intagen i anstalt.

Det i 11 och 12 §§ använda uttrycket »förekomma till verkställighet på

en gång» innefattar icke endast det fallet, att verkställigheten av påföljderna

skall påbörjas samtidigt. Även de fall, då verkställigheten av den ena

påföljden pågår när den andra skall verkställas, omfattas av bestämmelsen

t jfr militieombudsmannens ämbetsberättelse 1955 s. 116).

De av beredningen i 11: 8 och 9 i övrigt föreslagna bestämmelserna har

med smärre redaktionella jämkningar i sak oförändrade upptagits i departementsförslaget.

Det innebär bl. a., att den domstolsprövning, som skall ske

när till verkställighet på en gång förekommer dom å ungdomsfängelse och

dom å fängelse på viss tid över ett år, icke är inskränkt till fall, då den

dömde i anledning av domen å ungdomsfängelse skall vårdas i anstalt. Att

en så vid ram bestämmes för stadgandets tillämpning torde emellertid knappast

få någon praktisk betydelse; man torde nämligen icke behöva räkna

med att domstol, som ådömer ungdomsfängelse eller så lång tids fängelsestraff

som det bär gäller, underlåter att redan vid påföljdens ådömande undanröja

den andra påföljden, där detta är möjligt. Skulle så någon gång ej

ske, torde praktiska skäl tala för att den förnyade prövningen sker så snart

s. 406 Kontrollera mot PDF

406 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

som möjligt och ej uppskjutes till dess fråga eventuellt uppkommer att den

dömde skall återintagas för vård i anstalt.

Om rätten jämlikt 11 § andra stycket undanröjer beslutet om ungdomsfängelse

och för hela brottsligheten dömer till fängelse, finnes jämlikt 35

kap. 5 § möjlighet förordna, att fängelsestraffet skall anses till viss del

verkställt, om den dömde har undergått ungdomsfängelse under viss tid.

13 §.

Beredningen. Enligt 11: 10 av beredningens förslag, motsvarande SL 4: 5

örsta stycket och 4 § sista stycket andra punkten lagen om förvaring och

internering i sakerhetsanstalt, skall livstids fängelse träda i stället för annat

fängelse — vare sig det har ådömts omedelbart för brott eller vid förvandling

av böter böter, villkorlig dom, skyddstillsyn, skyddsfostran eller

skyddsmternering. Lika litet som för närvarande påverkas enligt förslaget

beslut om avsättning eller suspension av en dom å fängelse på livstid.

Det har icke heller ansetts behövligt med någon bestämmelse för fall i vilka

den, som har dömts till livstids fängelse, för annat brott har överlämnats

till särskild vård.

Bestämmelserna i 11: 10 skall utan undantag gälla, när fråga är om brott

som har begåtts innan livstidsstraffet börjat verkställas. Påföljd för brott,

som har begåtts efter verkställighetens början, bör däremot enligt förslaget

icke utan vidare vara förfallen. Åtal bör kunna väckas icke bara för att utredning

skall vinnas om brottet utan även för prövning av påföljdsfrågan.

eredmngen uttalar, att valet av påföljd ställer sig olika i skilda fall. Så

ange verkställigheten av livstidsdomen pågår, bör annan påföljd ej förekomma;

i stallet bor förordnas, att fängelsestraffet skall avse jämväl det nya

Har ^aremot den dömde frigivits efter benådning eller har av nåd

påföljden andrats till tidsbestämt fängelse eller tid eljest bestämts för frigwnmg

staber sig saken annorlunda. För brott, som har begåtts innan

verkställigheten upphört, torde i sådana fall böra kunna dömas till påföljd

”! I V.eHkf-alla?'' 1 V: 10 har därfÖr icke uPPta§its någon bestämmelse

ätt livstidsfängelse skall trada i stället för annan påföljd för brott, begånget

efter det fängelsestraffet har börjat verkställas. Enligt andra punkten

av 11: 10 skall emellertid, om åtal väckes för brott som har begåtts under

pågående verkställighet, domstolen kunna förordna att nämnda straff

skall avse också det nya brottet.

Departementschefen. Beredningens förslag, som icke har föranlett någon

erinran under remissbehandlingen, har i sak oförändrat upptagits i departementsforslaget.

Uttryckligen har dock i förevarande paragraf angivifs att

livstids fängelse även träder i stället för disciplinstraff §

14—16 §§.

Gallande rätt Enligt SL 4: 7 skall vad i SL 4: 1-4 är stadgat om gemenamt

straff i tillamphga delar gälla, om någon för flera brott förskyller av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 407

Kungl. Maj.ts proposition nr iO år 1962

sättning eller suspension från samma befattning. Suspension såsom gemensamt

straff får bestämmas till högst ett år.

Beredningen. I 11:11 av beredningens förslag, som icke avser att innebära

annan saklig ändring av gällande ordning än som följer av den allmänna

omläggningen av konkurrensreglerna, stadgas att vissa bestämmelser

i 11: 1, 2, 3 och 7 skall äga motsvarande tillämpning i fråga om suspension

och avsättning; i fråga om suspension skall även iakttagas vad i 8. 2

stadgas.

Yttrandena. Hovrätten för Övre Norrland frågar, om icke reglerna kunde

avfattas på ett mera lättillgängligt sätt.

Departementschefen. Jag anser liksom hovrätten för Övre Norrland, alt

konkurrensreglerna beträffande suspension och avsättning bör göras mer

överskådliga än i beredningens förslag. Bestämmelser om ådömande av gemensamt

straff har upptagits i 1 kap. 6 § av departementsförslaget. När det

gäller åtgärder sedan suspension eller avsättning redan har ådömts, synes

utan hänvisning till motsvarande bestämmelser för andra påföljder böra

anges vad som skall iakttagas. I enlighet härmed behandlas i 14 § det fallet,

att någon som liar dömts till suspension från viss befattning finnes ha begått

annat brott för vilket han skall suspenderas från samma befattning; domstolen

har därvid att välja mellan att förklara att den ådömda suspensionen

skall avse jämväl det nya brottet eller att döma till suspension särskilt

för detta, varvid viss maximigräns skall iakttagas. Dömes för det nya brottet

till avsättning, följer utan särskild bestämmelse, att avsättningen träder

i stället för suspensionen. Paragrafens tillämpningsområde har ansetts kunna

begränsas till fall, i vilka den nya lagföringen avser brott som har begåtts

innan verkställigheten av suspensionen börjat. I 15 § ges bestämmelser angående

domstolsprövning, när flera domar avseende suspension från samma

befattning har meddelats utan tillämpning av 14 § 2.

Om någon, som har dömts till avsättning, lagföres för annat brott som

bort föranleda suspension eller avsättning från samma befattning, kan

detta icke få någon inverkan på ämbetsstraffet. En uttrycklig bestämmelse

för att klargöra, att den redan ådömda avsättningen i detta fall skall avse

jämväl det nya brottet, torde emellertid vara påkallad. Bestämmelsen, som

har upptagits i 16 §, kan få betydelse, när det gäller tillämpningen av de i

20 kap. 6 § första stycket och 7 § tredje stycket givna reglerna om bestämmande

av allmän påföljd för det nya brottet; tillämpningen av 36 kap. 16 §

får därvid anses innebära, alt den tilltalade för brottet dömes till avsättning.

17 §.

I paragrafen har utan saklig ändring upptagits bestämmelser, som nu

återfinnes i SL 4: 7 andra stycket sista punkten och 8 § tredje stycket sista

punkten lagen om disciplinstraff för krigsmän. Stadgandet, som innebär

undantag från 1 kap. 6 § tredje stycket i departementsförslaget, var i beredningens

förslag upptaget i 8: 10.

s. 408 Kontrollera mot PDF

408 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

37 KAP.

Om preskription

Bestämmelserna i detta kapitel motsvarar vad som nu stadgas i SL 2: 18

och 5: 13—24 samt i 24 § lagen om ungdomsfängelse, 18 § lagen om förvaring

och internering i säkerhetsanstalt och 13 § lagen om disciplinstraff

tor krigsmän. Strafflagberedningen föreslog redan i sitt år 1953 avgivna betänkande

åtskilliga ändringar beträffande preskriptionsreglerna. I slutbetankandet

har dessa regler upptagits i 12 kap. Därvid har beredningen,

forutom redaktionella jämkningar, företagit vissa sakliga ändringar av det

tidigare förslaget.

Medan beredningens i slutbetänkandet framlagda förslag innefattar väsentliga

andringar av gällande rätt i fråga om dels de åtgärder, som av
ryter

s. k atalspresknption, och dels preskription av ådömd frihetsberövande

pafoljd, står departementsförslaget i båda dessa hänseenden kvar på

samma principiella ståndpunkt som gällande rätt. Även i övrigt har vissa

andnngar vidtagits i beredningens förslag.

I överensstämmelse med vad beredningen föreslagit har i detta kapitel

icke upptagits någon motsvarighet till vad SL 5: 17 innehåller om ny preskriptionstid

vid avbrott i inlett rättegångsförfarande eller till reglerna i SL

°"1 forlangmng av preskriptionstiden för verkställighet av straff Ei

heller har ansetts erforderligt att meddela preskriptionsbestämmelser beträffande

påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn (jfr SL 5:20 sista

stycket och 5: 24), suspension och avsättning (SL 5: 21) eller överlämnande

till särskild vård.

Vid sidan av bestämmelserna i detta kapitel finnes vissa preskriptionsregler

i andra kapitel av departementsförslaget. Sådana regler i fråga om rätten

att yacka atal finnes i 6 kap. 11 § beträffande våldtäkt och vissa andra

brott samt i 11 kap. 5 § beträffande bokföringsbrott. I 20 kap. 14 8 är för

Msst fal! stadgad preskriptionstid för väckande av talan om suspension eller

aysattnmg. Åtskilliga bestämmelser, som begränsar möjligheten att efter

utgången av viss tid undanröja ådömd påföljd eller vidtaga andra åtgärder

, J 9T?öaV ^ brottslighet eller annan misskötsamhet, finnes medde
lade

i 26, 2/, 28 och 36 kap.

I förevarande kapitel behandlas åtalspreskription i 1—7 §§. Av de fölJai?de

PaRra„?rafe,rna’ vilka avser verkställighetspreskription, behandlar 8 §

9 § fängelse som har ådömts omedelbart för brott, 10 8 fängelse vartill

böter har förvandlats, 11 § frågan om preskription vid avbrott i verkli

ligheten av fängelse, 12 § ungdomsfängelse och internering samt 13 §

disciplinstraff för krigsmän. I 14 § slutligen har upptagits eu av beredningen

lerkanf11 ** be5*am™lse om verkställighetspreskription beträffande förverkande

av egendom eller annan åtgärd enligt 34 kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 409

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

1 §-

Gällande rätt. Enligt SL 5: 14 avbrytes preskription beträffande möjligheten

att ådöma påföljd genom att den misstänkte häktas eller erhåller del

av åtal inom viss tid från det brottet begicks. Tiden är olika lång för skilda

brott, beroende på svårheten av det straff varmed brottet är belagt. Kortaste

preskriptionstiden, två år, gäller för brott som ej är belagt med svårare

straff än fängelse.

Beredningen. I 1953 års betänkande föreslog beredningen icke någon principiell

omläggning av reglerna om preskriptionsavbrott. Beträffande preskriptionstiderna

gjordes de ändringar, som betingades av förslaget om ett

enhetligt frihetsstraff. Därvid reserverades en preskriptionstid av två år för

brott, som icke är belagt med svårare straff än fängelse i ett år; i övrigt

skulle preskriptionstiderna anknytas till samma straffmaxima vid fängelse

som nu vid straffarbete. En förlängning av preskriptionstiden kunde

enligt förslaget inträda, om en handling innefattar flera brott; i sådant fall

skulle den preskriptionstid, som är stadgad för det svåraste brottet, gälla

för samtliga brotten.

I slutbetänkandet har beredningen i 12: 1 utan ändring upptagit vad som

år 1953 föreslogs i fråga om preskriptionstidens längd. När det gäller de

preskriptionsavbrytande åtgärderna har beredningen emellertid frångått

sitt tidigare förslag. I stället för genom häktning eller delgivning av åtal,

skall enligt det senast framlagda förslaget preskription avbrytas genom att

åtgärd vidtages för brottets beivrande. Sådan åtgärd skall anses vara vidtagen,

när den misstänkte i laga ordning har erhållit del av åtal som mot

honom väckts för brottet eller vid förundersökning som lett till allmänt

åtal har underrättats om den mot honom riktade misstanken. I sak överensstämmer

förslaget i dessa avseenden med de ändringar i strafflagen i anledning

av den nya rättegångsbalkens antagande, som processlagberedningen

på sin tid föreslog (SOU 1944: 9 och 10). Processlagberedningens förslag

upptogs i denna del oförändrat i proposition till riksdagen (prop. 1946: 329).

På hemställan av första lagutskottet (uti. 1946: 59), avböjde emellertid riksdagen

att ändra de dittills iakttagna principerna för avbrytande av preskription.

Strafflagberedningen — som har beaktat vad riksåklagarämbetet år 1954

i en framställning till Kungl. Maj :t anfört angående de preskriptionsavbrytande

åtgärderna — framhåller i sitt slutbetänkande att det med hänsyn till

erfarenheterna från tillämpningen av rättegångsbalken finnes skäl att ånyo

överväga frågan, vilka omständigheter som skall avbryta preskriptionen.

Beredningen ansluter sig till de principiella synpunkter på denna fråga,

som anlades av processlagberedningen och i nyssnämnda proposition. De

skäl, som har anförts mot processlagberedningens förslag och för ett bibehållande

av hittills gällande principer för preskriptionens avbrytande, är

till övervägande del av praktisk art. Enligt strafflagberedningens mening

s. 410 Kontrollera mot PDF

410 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 är 1962

böi emellertid de svårigheter för tillämpningen, som har förmenats kunna

uppkomma vid ett genomförande av förslaget, icke överskattas. I första lagutskottets

omförmälda utlåtande understrykes betydelsen av att reglerna

om åtalspreskription är klara och enkla i tillämpningen. Strafflagberedningen

anser, att det icke bor vara omöjligt att anordna förfarandet så, att det

aven vid ett system, enligt vilket preskription avbrytes på ett tidigare stadium

av förfarandet än delgivningen av åtal, tämligen lätt går att utreda

huruvida presknptionsavbrott har skett.

Om delgivning av underrättelse om misstanke för brottet skall avbryta

preskription, bör det enligt strafflagberedningens mening icke ifrågakomma

att en förundersökning, som nedlägges eller avslutas utan att åtal följer

tar betydelse i preskriptionsavseende. Mot förslaget att låta delgivning av

misstan ve avbryta preskription har emellertid invänts, säger beredningen,

att tvist kan uppkomma huruvida en förundersökning, som efter någon

tids vila ater tagits upp, har lett till åtalet och således avbrutit preskription.

Det har framhållits, att åklagaren på tämligen lösa grunder kan meddela

underrättelse om misstanke för brott och sedan förhala förundersökmngen

i forhoppning att nya bevis skall yppa sig. Även om det icke kan bestridas,

att den av processlagberedningen föreslagna ordningen i detta hänseende

kan tankas någon gång medföra tveksamhet, huruvida preskriptionen

har avbrutits eller ej, är invändningen enligt strafflagberedningens

menmg icke avgörande. Iakttages rättegångsbalkens regler, torde nämligen

endast ytterst undantagsvis kunna förekomma, att domstolen får anledning

tveka nar det galler att avgöra om en förundersökning har lett till åtal

Utöver de invändningar av huvudsakligen praktisk art, som hittills har

berörts invändes mot processlagberedningens förslag att preskriptionsti
f-K4iiSkHI1!-.

^Tni- aU forlängas- Strafflagberedningen anser att detta i

1*7 ““d* ^ ^ gallande ordning otvivelaktigt var riktigt beträffande fleralet

fall. I sadana fall, där utredningen är omfattande, torde emellertid

med hansyn till regleringen av förundersökningsförfarandet den föreslagna

ordningen ofta icke leda till någon förlängning i jämförelse med den ordning,

som gällde fore rättegångsbalkens ikraftträdande år 1948. I dessa fall

7,r denf.i,SL 5: 14 intagna ståndpunkten däremot i stor utsträckning lett

till en förkortning av preskriptionstiderna. Härtill bidrager bl. a., att bestämmelserna

om förundersökningen ger den misstänkte möjlighet att påverka

tidpunkten för åtals väckande.

Ittrandena• Strafflagberedningens förslag angående de åtgärder, som skall

avbryta preskription, tillstyrkes eller lämnas uttryckligen utan erinran av

justitiekanslersambetet, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinqe

ansriyre/sep i Örebro lan, rådhusrätten i Malmö, statsåklagarna i Siockhohn

och Malmö, stadsfiskalen Glas, kriminalpolisintendenten i Stockholm

landsfogden i Skaraborgs län, stadsfiskalen i Skövde samt Föreningarna

Sveriges häradshövdingar, Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler och

Sveriges polismästare. Göta hovrätt finner övervägande skäl tala för den fö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 411

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 19G2

reslagna ordningen. De praktiska olägenheter, som har ansetts vara förbundna

därmed, torde enligt hovrätten utan svårighet kunna förebyggas genom

kompletterande föreskrifter i förundersökningskungörelsen angående

tillvägagångssättet vid underrättelse om misstanke för brott. Förfarandet

torde kunna regleras på sådant sätt, att det i fråga om säkerhet icke kommer

att vara underlägset vanligt delgivningsförfarande. Stadsfiskalen Glas anför,

att det föreligger ett praktiskt behov av ett korrektiv mot den misstänktes

möjligheter att förhala ett förundersökningsförfarande till dess preskription

har hunnit inträda. Att ett förundersökningsförfarande icke hunnit

komma igång i tid, beror dessutom ofta på att brottet har begåtts under omständigheter,

som rent tidsmässigt försvårar konstaterandet av detsamma.

Exempel härpå utgör framför allt brotten mot skattestrafflagen, vilka merendels

visserligen kan skönjas redan under taxeringsförfarandet i första

instans men i regel också måste passera prövningsnämndsstadiet och mangen

gång dessutom synnerligen tidsödande bokgranskningar innan ens anmälan

hos åklagare eller polismyndigheterna kan göras. Otympligheten i

utredningsförfarandet gör att deklarationsbrott i stor utsträckning hinner

preskriberas. Synnerligen vanligt är att, när åklagaren inkopplas på dessa

fall, blott någon kortare tid återstår innan preskription inträder.

Förslaget avstyrkes av Svea hovrätt, Stockholms och Göteborgs rådhusrätter,

Föreningen Sveriges stadsdomare, Advokatsamfundet samt Föreningarna

Sveriges landsfiskaler, Skaraborgs läns landsfiskaler och Norrbottens

läns landsfiskaler. I yttrandena åberopas samma skäl, som år 1946 anfördes

mot det då framlagda förslaget av samma innebörd. Svea hovrätt finner

icke, att beredningen har anfört några vid frågans tidigare prövning

icke beaktade skäl. Hovrätten yttrar, att grunden för åtalspreskriptionen

måste antagas vara att gärningsmannen ej bör dömas alltför lång tid efter

gärningens begående. Bortsett från häktningsfallen, i vilka domstolen övervakar

att förundersökningen snarast slutföres, innefattar det nuvarande

brottmålsförfarandet icke några andra garantier än preskriptionsreglerna för

att förundersökningen bedrives med sådan skyndsamhet, att talan kan

väckas och gärningsmannen dömas inom ej alltför avlägsen tid från brottets

begående. Det saknas därför bärande skäl att i preskriptionshänseende jämställa

förundersökningen med rättegången. Endast i ett mycket ringa antal

av alla de fall, i vilka åtalspreskription inträder, torde anledningen vara

att söka i olägenheter med den nuvarande ordningen. Olägenheterna synes

icke vara andra än sådana, som är förbundna med varje preskriptionsregel.

Det kan visserligen, flyktigt sett, framstå såsom stötande att några dagars

tidsutdräkt med ett brotts upptäckande eller talans väckande kan föranleda,

att gärningsmannen går fri. Vid någon tidpunkt måste dock gränsen dragas,

och det kan icke anses angeläget att brott i större utsträckning än tidigare

skall kunna beivras i slutet av preskriptionstiderna. En särskild olägenhet

med den föreslagna ordningen är, att en underrättelse till den misstänkte

icke synes kunna förhindra preskription med mindre underrättelsen innehåller

antingen en gärningsbeskrivning, som täcker den gärning för vilken

s. 412 Kontrollera mot PDF

412 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ansvar sedermera yrkas, eller åtminstone en riktig rubricering av brottet.

Det fmnes anledning befara, att med den föreslagna ordningen förundersökning

kan komma att fortgå samt åtal väckas i oberättigad förlitan på att

den gjorda underrättelsen skall vara tillfyllest för att förhindra preskription

samt att det därefter, när rätta förhållandet har blivit uppenbart, kommer

att vara för sent att göra något däråt. Stockholms rådhusrätt framhåler,

att det vid förundersökningen understundom kan vara förenat med svårigheter

att så angiva det brott misstanken avser, att tvekan icke kan uppkomma

huruvida sedermera väckt åtal avser just den brottsliga gärning,

or vilken den tilltalade tidigare har förklarats misstänkt. Advokatsamfunet

understryker framför allt, att ett genomförande av förslaget måste bearas

leda till icke oväsentlig förlängning av förundersökningstiderna. Enhgt

samfundets uppfattning vore det oriktigt att ge lagstiftningen sådant

innehall, att det blir möjligt för åklagare att på tämligen lösa grunder meddela

den misstankte underrättelse om misstanken för att sedan förhala förundersökningen

i förhoppning att nya bevis skall yppa sig.

Den föreslagna bestämmelsen om preskriptionstid, när en handling innetattar

flera brott, har berörts i några yttranden över 1953 års betänkande

bålunda uttalar riksåklagarämbetet, att det är oklart hur preskriptionstiden

'' , a fsdl ska11 raknas’ om utgångspunkten för preskriptionstiden är

o. for de skilda brotten, beroende exempelvis på att straffbarheten för

nagot av brotten förutsätter inträdet av viss effekt. Ämbetet, som icke har

något i princip att erinra mot förslaget i förevarande avseende, anser att

syftet darmed även i ett sådant fall borde leda till att brotten preskriberas

sam idigt. Ämbetet anmärker härvid också, att förslaget enligt sin ordalyde

se over huvud icke är tillämpligt, om för båda brotten gäller lika lång

preskriptionstid. Föreningen Sveriges häradshövdingar förklarar sig icke ha

någon erinran mot förslaget. Advokatsamfundet är ej övertygat om hållbarheten

av de argument beredningen anfört till stöd för den föreslagna

bes ammdsen. Om gärningen innefattar ett mycket ringa brott, har lageivtTinm?en°m

att for detta brott stadga en relativt kort preskriptionstid

vidare eflT dCnna hdS förl°PP nå§on straffrättslig reaktion icke

vidare skall intrada. Det ar svårt att se, uttalar Advokatsamfundet, att någon

äÄ^T b°r Ske 3V dCn anledninSen> a« brottsliges gärning

aven innefattar ett annat, ännu ej preskriberat brott.

Departementschefen. Frågan om det sätt, varpå åtalspreskriptionen skall

kunna avbrytas, övervägdes ingående i samband med de ändringar, som

den nya rättegångsbalken föranledde i strafflagen. Man var då medveten om

att vissa olägenheter kunde vara förbundna med den valda lösningen — enligt

vilken preskription avbrytes genom att den misstänkte häktas eller eraller

del av åtal — men ansåg fördelarna överväga. Riksåklagarämbetet

har sedermera, under hänvisning till vissa inträffade fall, framhållit att den

nu gallande ordningen kan leda till stötande resultat till följd av de möjligheter

den misstänkte har att undandraga sig lagföring. Med hänsyn härtill

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 413

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

har strafflagberedningen funnit skäl att ånyo överväga frågan, vilka omständigheter

som bör avbryta preskription, och beredningen föreslår i sitt

slutbetänkande, att reglerna om preskriptionsavbrott utformas i enlighet

med det förslag, som ursprungligen framfördes av processlagberedningen

men som avvisades av riksdagen vid behandlingen av 1946 års strafflags
ändringar.

,

För egen del anser jag i likhet med flera remissorgan, att det ej föreligger

tillräcklig anledning att nu bryta med det system, som riksdagen antog

år 1946. En övergång till den av strafflagberedningen förordade ordningen

skulle i många fall komma att innebära en betydande förlängning av preskriptionstiderna.

Härtill kommer, att nämnda ordning otvivelaktigt skulle

medföra risk för vissa komplikationer; bl. a. torde oklarhet lätt kunna uppkomma

beträffande frågan, huruvida delgiven misstanke har avsett den

gärning, för vilken åtal väckes. Det kan visserligen ej förnekas, att de möjligheter

den misstänkte nu har att genom sitt eget handlande förhindra, att

preskription avbrytes, kan leda till föga tillfredsställande resultat. Varje

gränsdragning kan emellertid, hur den än sker, i enskilda fall medföra

mindre gynnsamma konsekvenser.

Vid ett visst slag av brott har emellertid den nuvarande ordningen lett

till att alltför kort tid står till åklagarnas förfogande, innan preskription inträder.

Jag tänker här på brotten mot skattestrafflagen, vid vilka den ordning

vari utredningen sker innebär stor risk för att brottet skall preskriberas.

Denna omständighet torde emellertid icke böra föranleda en omläggning

av preskriptionsreglerna i allmänhet. I stället synes dessa brott böra

göras till föremål för särskild reglering, såvitt avser preskription. Detta

spörsmål torde komma att upptagas till övervägande av chefen för finansdepartementet.

Preskriptionstidens längd torde liksom nu böra vara beroende av svårheten

av det straff, som kan följa å brottet; i fråga om innebörden av uttrycket

»kan följa» får jag hänvisa till vad som har anförts härom i den

allmänna översikten av det nu föreliggande brottsbalksförslaget. Det må

nämnas, att preskriptionstiderna i många fall när det gäller försök kommer

att bli längre än vad nu är fallet. Detta blir en följd av att — i motsats till

vad som för närvarande gäller — straff för försök enligt 23 kap. 1 § i departementsförslaget

skall kunna bestämmas lika högt som för det fullbordade

brottet.

Den av beredningen föreslagna bestämmelsen om preskriptionstid, när en

handling innefattar flera brott, torde i princip böra godtagas. Betydelsen av

denna bestämmelse ökar, om i enlighet med departementsförslaget s. k. objektiva

överskott frånkännes betydelse för brottsbegreppens utformning,

när fråga är om uppsåtliga brott enligt brottsbalken. Om någon genom ett

uppsåtligt brott av oaktsamhet vållar större skada än han har åsyftat, kommer

gärningen i detta avseende att i vissa fall bestraffas sasom särskilt

brott. Denna tekniska omläggning av brottsbegreppen bör enligt min mening

icke kunna leda till att gärningsmannens handlande, genom preskrip
-

s. 414 Kontrollera mot PDF

414 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

tion i viss del, ej kan bedömas i ett sammanhang. Såsom riksåklagarämbetet

har uttalat, bor emellertid den föreslagna bestämmelsen omformuleras

Syftet med bestämmelsen måste uppenbarligen vara, att preskriptionstidens

slutpunkt skall bil densamma för de olika brotten. I departementsförslaget

har darfor stadgats att, om en handling innefattar flera brott, påföljd får

adomas för alla brotten, så länge påföljd enligt eljest gällande regler kan

adomas för något av dem. Innebörden härav är att icke något av brotten anses

preskriberat, om den misstänkte häktas eller erhåller del av åtal för

brottsligheten medan preskriptionstiden ännu löper för något av brotten.

2 §.

Gallande rätt. Enligt SL 5: 15 är preskriptionstiden för ämbetsbrotten i

,L „ : } 5 fem år’ om brottet ej är belagt med svårare allmänt straff än

straffarbete i två år. Kan å brottet följa svårare allmänt straff än straffarbete

i två år, skall gälla de preskriptionstider som är stadgade för motsvarande

fall i SL 5: 14.

Beredningen. I beredningens förslag har motsvarighet till SL 5: 15 upptagits

i 12:2. Detta stadgande har emellertid ej gjorts tillämpligt i fråga

om gärning, som avses i 20 kap. 5 § av departementsförslaget. Preskriptionstiden

för sådan gärning blir nämligen redan enligt bestämmelserna i

12: 1 av förslaget minst fem år. För brott, som är belagda med fängelse i

mer än två år, skall gälla de preskriptionstider, som anges i 12: 1 punkterna

3—5 (motsvarande SL 5: 14 punkterna 1—3).

Svea hovrätt anmärker beträffande utformningen av 12: 2 i förslaget, att

hänvisningen till 12: 1 punkterna 4 och 5 bör utgå, enär svårare påföljd än

fängelse i sex år icke förekommer för de brott, som i det nu föreliggande

departementsförslaget har upptagits i 20 kap. 1—4 §§.

Departementschefen. Såsom Svea hovrätt har anfört saknas anledning att

i förevarande paragraf ange preskriptionstid för brott, varå kan följa fängelse

i mer än sex år.

Vid paragrafens avfattning har de omständigheter, som avbryter preskription,

angivits på samma sätt som i 1 § av kapitlet.

3 §■

Beredningen. I 1953 års betänkande föreslog beredningen en bestämmelse

av innehåll att, om häktad friges utan att åtal väckes eller mål avvisas eller

avskrives sedan åtal har delgivits, det i fråga om möjligheten att ådöma

straff skall så anses som hade häktning eller delgivning ej skett. I beredningens

slutbetänkande har motsvarighet till denna bestämmelse, som torde

överensstämma med den ståndpunkt gällande rätt intar, upptagits i

12: 3.

Yttrandena. Rådhusrätten i Malmö har mot avfattningen av 1953 års förslag

invänt, att den icke täcker det fallet, att en person häktas och talan

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 415

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

mot honom väckes varefter han friges och åklagaren avstår från sin talan,

innan åtal har delgivits. Rådhusrätten anser, att sådana fall bör likställas

med dem, som omfattas av den föreslagna bestämmelsen. Hovrätten över

Skåne och Blekinge har gjort liknande påpekande.

Departementschefen. Ett stadgande angående betydelsen i preskriptionshänseende

av att häktad friges eller att brottmål avvisas eller avskrives

torde böra upptagas i förevarande kapitel. Stadgandet synes kunna i huvudsak

ges det innehåll beredningen föreslog i 1953 års betänkande. När det

gäller häktad torde dock viss jämkning vara påkallad. Enligt beredningens

förslag skulle, då häktad friges, preskriptionen likväl anses bruten under

förutsättning att åtal väckts. Enligt min mening bör emellertid preskriptionsavbrott

icke anses ha skett genom häktningen annat än då den misstänkte

före frigivningen har delgivits åtal för brottet. Förevarande paragraf

har utformats i enlighet härmed.

Vad i paragrafen stadgas torde kunna få motsvarande tillämpning, när

det gäller undanröjande av påföljd eller vidtagande av annan åtgärd enligt

26 kap. 20 §, 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 36 kap. 3, 5, 6 eller 8 §.

I SL 5: 17 stadgas nu, att ny preskriptionstid löper, om mot den misstänkte

inlett förfarande avbrytes sedan preskriptionsavbrott har skett. Beredningen,

som i sina förslag ej har upptagit något motsvarande stadgande,

framhåller att i rättstillämpningen rått tveksamhet i fråga om innebörden

av att det inledda förfarandet har avbrutits. Stadgandets syfte att förhindra,

att straff ådömes lång tid efter sådant avbrott, tillgodoses enligt beredningens

mening genom reglerna om absolut preskriptionstid (se 6 § i förevarande

kapitel).

Yttrandena. Riksåklagarämbetet, statsåklagaren i Stockholm och Föreningen

Sveriges häradshövdingar förklarade i sina yttranden över 1953 års betänkande,

att de ej hade någon erinran mot beredningens förslag i ifrågavarande

avseende. Riksåklagarämbetet framhöll emellertid att en konsekvens

av förslaget blir, att i motsats till vad för närvarande anses gälla (se NJA

1953 s. 788) straff kan ådömas efter resning, så länge icke den absoluta

preskriptionstiden har förflutit.

Justitiekansler sämbetet fann, att förslaget kunde vara obilligt mot en

misstänkt, vilken under avsevärt längre tid än för närvarande kunde riskera

fullföljd av förfarandet. Stockholms rådhusrätt och Advokatsamfundet kunde

icke biträda förslaget. Dessa båda remissorgan föreslår även i sina yttranden

över beredningens slutbetänkande, att ett stadgande motsvarande

SL 5: 17 bibehålies för att förebygga en orimlig förlängning av preskriptionstiderna.

Departementschefen. Syftet med stadgandet i SL 5: 17 är att förebygga,

att sedan preskriptionen väl en gång har avbrutits påföljd ådömes mycket

s. 416 Kontrollera mot PDF

416 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

lång tid efter det brottet begicks. Trots vissa klargörande avgöranden i

praxis torde stadgandet alltjämt kunna ge utrymme för osäkerhet, huruvida

ett brott har preskriberats eller ej. I 3 § av förevarande kapitel har på en

väsentlig punkt klargörande bestämmelser meddelats. Jag delar beredningens

uppfattning att någon motsvarighet till SL 5: 17 i övrigt icke bör upptagas.

I ifrågavarande situation kommer alltså endast de absoluta preskriptionstiderna

i 6 § att gälla. Stötande resultat av att ett brottmål företages

till avgörande efter mycket lång tid torde kunna förebyggas genom tillämpning

av nedsättnings- och eftergiftsbestämmelserna i 35 kap. 7 och 8 §§.

4 §''

G allande rätt. SL 5: 16 innehåller bestämmelser angående utgångspunkten

för beräkning av preskriptionstid. Huvudregeln är, att tiden räknas från

den dag brottet begicks. Beträffande vissa brott enligt SL 15 och 17 kap.,

vilka icke far åtalas innan det har dömts till återgång av giftermål, räknas

preskriptionstiden från det domen därom vann laga kraft. Vid bokförings
bro«

e,nllgt SL 23: 5 ^nas tiden från den dag beslut om egendomsavträde

meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.

Beredningen. I 1953 års betänkande föreslog beredningen — förutom vissa

av straffrättskommitténs förslag till brottsbalk föranledda jämkningar

beträffande angivna brott i SL 15, 17 och 23 kap. — i två avseenden tilllagg

till bestämningen i SL 5: 16 av utgångspunkten för beräkning av preskriptionstid.

Enligt det ena tillägget skall brott anses begånget den dag den brottsliga

handlingen avslutades. Beredningen, som anser denna regel överensstämma

med gällande ratt, uttalar att själva den brottsliga gärningen kan draga ut

på tiden, så t. ex. vid olovligt byggande. I synnerhet är detta fallet, då gärningen

icke består i åstadkommande av ett resultat utan i drivande av en

verksamhet. Detsamma gäller brott, som består i åstadkommande av ett såsom

icke önskvärt betraktat tillstånd, under förutsättning att tillståndets

vidmakthållande får anses ingå i brottet. Även gärning, som innefattar

straffbart försök till brott, kan stundom draga ut på tiden. En förskjutning

av utgångspunkten för preskriptionstiden skall dock naturligtvis icke äga

rum enbart därför, att ett brotts verkningar sträcker sig längre i tiden, såsom

när efter misshandel följer en sjukdomstid. Spörsmålet, huruvida en

under längre tid pågående brottslig verksamhet utgör en eller flera handlingar,

löses icke av den föreslagna bestämmelsen. Med handling avses även

underlåtenhetshandling.

Det andra tillägget till SL 5: 16, som beredningen föreslog år 1953, innebar

att, om en handlings straffbarhet beror av att viss verkan har inträtt,

preskriptionstiden skall räknas från den dag då sådan verkan inträdde. Beredningen

anfor härom, att det för en lagstiftning, som vid brottslighetens

bedömande lägger huvudvikten vid gärningsmannens person och icke på

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 417

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

den yttre effekten, möjligen kan anses mest följdriktigt att låta preskriptionstiden

räknas från det själva handlingen företogs. Det kan dock sagas

alt, om lång tid förflyter från det handlingen företogs till dess verkan därav

inträder och den brottslige icke har förebyggt effekten, det ar förenligt aven

med en sådan lagstiftning, att preskriptionstiden räknas från effektens inträde.

För denna lösning, vilken torde vara gällande rätts, kan också anföras

starka skäl. Det kan eljest inträffa, att preskriptionstid börjar löpa och

till och med går till ända innan ännu åtal kan anställas, därför att brottet

ej har fullbordats. En anstiftare skulle kunna gå fri på grund av preskription,

om huvudförbrytelsen har begåtts en längre tid efter hans handling,

och en byggmästare som har uppfört ett hus utan att iakttaga tillbörlig aktsamhet

skulle, om huset först senare störtar samman och skadar någon,

kunna gå fri emedan preskription har inträtt. Det är tydligt, att den föreslagna

regeln kan medföra att stundom mycket lång tid förflyter från det

själva handlingen företogs till dess domstol har att pröva påföljdsfrågan.

Denna omständighet kan vara av betydelse vid prövning, huruvida åtals- eller

påföljdseftergift bör meddelas.

I beredningens slutbetänkande har förslaget i nu angivna delar upptagits

i 12: 4 utan ändring i sak.

Yttrandena. Länsstyrelsen i Norrbottens län och Föreningen Sveriges häradshövdingar

förklarade sig vid remissbehandlingen av 1953 års betänkande

icke ha någon erinran mot beredningens förslag i ifrågavarande del. Advokatsamfundet

tillstyrkte regeln, att brott skall anses begånget den dag då

den brottsliga handlingen avslutades, men ansåg det starkt kunna ifrågasättas,

huruvida det är sakligt befogat att i sådana fall, där handlingens straffbarhet

beror av att viss effekt har inträtt, räkna preskriptionstiden från effektens

inträde. En regel av detta innehåll kan stundom leda till att preskription

inträder först sedan utomordentligt lång tid har förflutit från det

handlingen företogs. De exempel, som beredningen i detta sammanhang har

anfört, utgör enligt Advokatsamfundets mening icke några starka skäl.

Exemplet med byggmästaren är närmast ägnat att belysa, att den förordade

regeln kan leda till orimliga resultat.

Departementschefen. Beredningen har strävat efter att precisera bestämmelserna

om utgångspunkten för beräknandet av preskriptionstid. Den föreslagna

regeln, att brott skall anses begånget den dag den brottsliga handlingen

avslutades, synes emellertid knappast ägnad att medföra någon väsentligt

ökad klarhet härvidlag. Det kan icke heller uteslutas, att regeln

i vissa fall skulle komma att inbjuda till ändrad rättstillämpning, något

som beredningen icke har avsett. Onekligen erbjuder det stora svårigheter

att i förevarande avseende tydligare än i gällande lag klargöra preskriptionstidens

utgångspunkt (jfr Tore Strömberg, Åtalspreskription, s. 124 ff;

NJA 1958 s. 385). Jag är därför icke beredd att förorda beredningens för
14

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. G.

s. 418 Kontrollera mot PDF

418 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

slag på denna punkt. Liksom hittills torde få överlämnas åt rättstillämpningen

att avgöra uppkommande gränsfall.

Däremot synes den av beredningen med avseende å effektbrott föreslagna

regeln bora godtagas. Vad Advokatsamfundet har anfört synes icke böra

oranleda att i traga om sådana brott en annan utgångspunkt väljes för

preskriptionstidens beräkning än vad beredningen har föreslagit.

kaK rVJ nmSag,tS.har dCt aV Aningen föreslagna stadgandet jämkats

redaktionellt vid överförandet till departementsförslaget.

5 §.

nTaragrlfefn: som motsvarar SL 5: 18 och 12: 5 i beredningens förslag, in
dplåh

^me uCr °m for,än§ning av Preskriptionstiden i vissa fall, när

den brottslige har begått nytt brott. Beredningen har icke föreslagit annan

££?•£££?"*re8ler än som belinsas av ,ntör°°M " « -

åt"—" i°et! hÅVråll ifrå8asätter- huruvida tillräckliga skäl föreligger

tt bibehålla ett stadgande av denna innebörd. Stadgandet torde ha ringa

praktisk betydelse men kan i vissa fall leda till otillfredsställande resultat

I sitt yttrande över 1953 års betänkande ifrågasatte även Advokatsamfundet

behovet av detta stadgande.

Departementschefen. Något mera framträdande behov av det stadgande

som denrm paragraf innehåller, kan visserligen icke påvisas. Jag finner

emellertid ej tillräckliga skäl föreligga att nu föreslå dess borttagande.

6 §.

förshtg81^611 ÖVerensstämmer 1 sak med SL 5: 19 och 12: 6 i beredningens

7 §.

Gallande rätt. Denna paragraf, som fastställer preskriptionstid för tillämp
sérLm

kaP'' °m förverkande av egendom, ersätter bestämmel
ser

som nu återfinnes i SL 2: 18, 5: 13 andra stycket och 5: 19 a.

mas^när^^h P»f?ljd faH enHgt beredningens mening icke kunna ådö“

, ’ . " den brottslige har avlidit. Uttrycklig bestämmelse härom har icke

där!motC[ °rde f-n- 6 * skyddsIa§en föreslagna förverkandereglerna skall

" . 1 ,kunna tdlampas utan hinder av den brottsliges död, och detta an
ser

beredningen bora komma till uttryck i lagtexten. Detta har skett i 12- 7

av förslaget, var, har upptagits motsvarighet till nuvarande åtalsregel i SL

2. 18 och preskriptionsregel i SL 5: 19 a. För tillämpning av förverkandereg
den

brottsli§e aybdit, har icke såsom nu i SL 5: 13 andra stvcket

uttryckligen angivits att det skall finnas skäligt. I förhållande till gällande

regi», innebär beredningen, förelag vidare de» ändringen, .It prefkrip^!

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 419

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

nen avser domstolens möjlighet att tillämpa förverkandereglerna och icke

såsom nu rätten att väcka talan. För avbrytande av preskriptionen kräves

dock enligt förslaget ej mer än alt talan har väckts; krav på delgivning har

sålunda icke uppställts. För en sådan ordning kan åberopas, framhåller beredningen

i 1953 års betänkande, att det för ådömande av förverkandepåföljd

i dessa fall ej alltid fordras att personlig delgivning sker. Sådan delgivning

bör då lämpligen icke heller krävas för att preskriptionstiden skall

avbrytas.

Med den föreslagna utformningen är 12:7 i förslaget, i motsats till SL

5: 19 a, formellt tillämplig även på förverkande som avses i 34 kap. 3 §

av departementsförslaget. Detta medför dock i realiteten icke någon ändring

av vad som nu gäller; för tillämpning av sistnämnda lagrum förutsättes nämligen

icke att någon straffbelagd gärning har begåtts. Lika litet som för

närvarande kommer därför att löpa någon preskriptionstid för möjligheten

att tillämpa ifrågavarande förverkandebestämmelse.

Yttrandena. Mot beredningens förslag i denna del har med likartad motivering

framförts erinringar av Göta hovrätt, hovrätten för övre Norrland

och Föreningen Sveriges häradshövdingar i deras yttranden över 1953 års

betänkande, vari SL 5: 19 a gavs ett innehåll som i sak överensstämmer med

12:7 första punkten i förslaget till skyddslag. Göta hovrätt uttalar att, om

de föreslagna lagändringarna i fråga om åtalspreskription genomföres, delgivning

eller i vissa fall häktning kommer att fordras för preskriptionsavbrott

i samtliga fall utom det, som regleras i SL 5: 19 a. Det av beredningen

åberopade skälet för att beträffande preskription av förverkandepåföljd bibehålla

en avvikande reglering — att personlig delgivning icke alltid erfordras

— synes hovrätten icke bärande. Jämlikt 17 § lagen om införande av

nya rättegångsbalken skall alltid i sådana fall åtminstone kungörelsedelgivning

ske. Bestämmelse om när delgivning skall anses ha skett återfinnes

i RB 33: 12. Det möter således icke något hinder att fordra delgivning för

preskriptionsavbrott jämväl i förevarande fall. Hovrätten förordar, att principen

om delgivning såsom förutsättning för preskriptionsavbrott införes

även i fråga om förverkande.

Departementschefen. Såsom beredningen ansett torde i förevarande paragraf

icke behöva uttryckligen anges att, när den brottslige har avlidit, förverkandebestämmelserna

i 34 kap. får tillämpas endast om det finnes skäligt. Redan

avfattningen av bestämmelserna i nämnda kapitel ger domstolen möjlighet

att taga erforderlig hänsyn till den omständigheten, att den brottslige

icke längre är i livet.

För preskriptionsavbrott torde böra uppställas samma förutsättning som

vid preskription enligt 1 och 2 §§. Departementsförslaget har därför avfattats

så, att preskriptionen avbrytes först genom delgivning av stämning.

Med anledning härav har i ett andra stycke av förevarande paragraf angivils,

att 3 § i kapitlet skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.

s. 420 Kontrollera mot PDF

420 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

8 §-

Gällande rätt. Preskriptionstiden för ådömda böter är nu tre år från det

bötesbeslutet vann laga kraft; preskriptionen avbry tes genom att talan om

böternas förvandling anställes (SL 5:20 andra stycket).

Betydelsen av den brottsliges död, när det gäller att ådöma och verkställa

påföljd, är nu generellt reglerad i SL 5: 13, vari stadgas att allt straff förfaller,

när den brottslige dör. Har böter under den brottsliges livstid ålagts

genom lagakraftägande dom och har till gäldande av böterna även under

hans livstid lös egendom tagits i mät eller satts i allmänt förvar, skall dock

böterna utgå av den egendomen.

Beredningen. I 1953 års betänkande utbröts SL 5: 20 andra stycket till en

särskild paragraf, SL 5:20 a. I samband härmed föreslog beredningen vissa

kompletteringar av bestämmelserna om preskription av böter. I överensstämmelse

med den tolkning dessa bestämmelser har givits i praxis föreskrevs,

att preskriptionen avbrytes först därigenom, att ansökan om förvandling

av böterna delgives den dömde. Vidare föreslogs ett tillägg av innehåll

att, om domstol hänskjuter ärende angående bötesförvandling till förnyad

behandling av indrivningsmyndigheten, ny preskriptionstid skall räknas

från dagen för domstolens beslut. Beredningen anför, att olika meningar

har yppats huruvida för närvarande preskriptionen skall anses vara avbruten

i sådant fall. Praktiska svårigheter skulle emellertid enligt beredningens

mening vållas, om preskriptionsavbrott icke skulle anses ha skett. En

av domstolen anvisad åtgärd skulle kanske icke hinna vidtagas, innan ny

ansökan om förvandling måste göras för att icke preskription skall inträda.

Det förefaller icke vara motiverat att jämställa domstolens åtgärd med ett

nedläggande av åtal. Åtgärden är bl. a. att anse såsom ett av lagen åt domstolen

anvisat sätt att fullständiga utredningen. — Bestämmelserna i SL

5: 13 lämnades orubbade i 1953 års förslag.

I slutbetänkandet förklarar beredningen, att särskilda bestämmelser för

det fall att den dömde har avlidit är erforderliga endast då det gäller

ådömd påföljd. Stadgande härom upptages i 12: 14 av förslaget, och såvitt

gäller verkställigheten av böter överensstämmer förslaget med nuvarande

bestämmelser. Förslagets övriga regler om preskription av böter, 12: 8, innebär

icke någon saklig ändring av 1953 års förslag.

Yttrandena. I yttrande över 1953 års betänkande anslöt sig Advokatsamfundet

helt till beredningens ändringsförslag i ifrågavarande avseenden.

Justitiekanslersämbetet fann, att det kunde vara obilligt mot den dömde,

att preskriptionstiden för verkställighet av en bötesdom förlängdes så att

tiden nära nog fördubblades redan genom det första hänskjutandet till indrivningsmyndigheten

för förnyad behandling. Landsfogden i Malmöhus län

ansåg att, enär det kunde inträffa att ett ärende mer än en gång hänsköts

till indrivningsmyndighet, det borde tilläggas att ådömda böter under alla

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962 C 421

förhållanden skulle förfalla efter viss tid från det bötesstraffet vunnit laga

kraft. Polisintendenten i Hälsingborg avstyrkte förslaget, att preskriptionstiden

skulle kunna förlängas.

Departementschefen. I enlighet med beredningens förslag torde för preskriptionsavbrott

böra fordras, att den bötfällde erhåller del av ansökan

om förvandling av böterna.

I fråga om betydelsen av att domstol, sedan talan om förvandling av böter

har väckts, hänskjuter ärendet till förnyad behandling av indrivningsmyndigheten,

har i tidigare praxis viss osäkerhet rått. I ett under år 1959

handlagt nådeärende (se NJA 1959 s. 286) har emellertid gällande rätts innebörd

ansetts vara, att preskriptionen härigenom avbrutits. Vad beredningen

i detta avseende har föreslagit kommer därför icke att innebära någon

nyhet. Förslagets betydelse ligger främst däri, att det fastslås att ny

preskriptionstid börjar löpa i de åsyftade fallen. De anmärkningar, som under

remissbehandlingen har riktats mot förslaget, väger enligt min mening

icke tungt. Med anledning av vad justitiekanslersämbetet har anfört vill jag

framhålla, att det i regel torde vara till den dömdes fördel att förnyad behandling

av indrivningsmyndigheten kan ske i stället för att böterna omedelbart

förvandlas. Man torde icke behöva hysa farhågor för att det i större

utsträckning skall förekomma, att böterna genom upprepade aterförvisningar

till indrivningsmyndigheten hålles vid liv under lång tid.

Bestämmelserna om preskription av ådömda böter i första stycket av förevarande

paragraf har med hänsyn till det anförda givits samma sakliga

innehåll som i beredningens förslag.

Särskilda bestämmelser om verkan av den brottsliges död, när det gäller

möjligheten att ådöma påföljd, torde såsom beredningen har uttalat ej erfordras.

I fråga om redan ådömd påföljd synes uttryckliga regler icke behöva

meddelas annat än i fråga om böter och disciplinbot. I departementsförslaget

har därför bestämmelserna angående inverkan av den brottsliges

död begränsats till att avse verkställigheten av dessa påföljder. Stadgande

härom har beträffande böter ansetts lämpligen kunna upptagas i ett andra

stycke av förevarande paragraf. När det gäller disciplinbot skall enligt 13 §

i kapitlet nyssnämnda stadgande äga motsvarande tillämpning.

Beträffande förverkande av egendom enligt 34 kap. är verkan av den

brottsliges död reglerad i 7 § av förevarande kapitel.

9 §•

Gällande rätt. Enligt SL 5:20 första stycket förfaller frihetsstraff, som

ådömts omedelbart för brott, om verkställigheten icke har påbörjats inom

viss bestämd tid från det domen vann laga kraft. Tiden varierar med hänsyn

till det ådömda straffets stränghet, och straffen är för detta ändamål uppdelade

i fem grupper; den kortaste preskriptionstiden är fem år och den

längsta trettio år.

s. 422 Kontrollera mot PDF

422 C

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

Beredningen. Beredningen föreslog i 1953 års betänkande en väsentlig

omläggning av verkställighetspreskriptionen i fråga om de frihetsberövande

påföljderna. Gällande rätt innebär, att straffet eller påföljden skall verkställas

även om frågan blir aktuell endast kort tid före preskriptionstidens

utgång. I och för sig kan detta, framhåller beredningen, knappast anses vara

en helt tillfredsställande ordning. Har längre tid förflutit från det påföljden

beslutats utan att verkställighet har påbörjats, torde frågan om påföljden

stundom komma i ett annat läge. Det synes vara ett samhällsintresse att en

omprövning av frågan om verkställigheten göres i dessa fall. För närvarande

kan omprövning endast ske nådevägen. Den mera allmänna prövning beredningen

förordar synes lämpligen kunna anförtros åt den domstol, som

i forsta instans har handlagt det mål, vari den ifrågavarande påföljden

ådömts. Vid den förnyade prövningen bör avgöras, huruvida påföljden skall

verkställas eller ej. Domstolen bör ha att välja endast mellan dessa alternativ.

Beredningen föreslår med hänsyn till det anförda ett stadgande av den

angivna innebörden. Enligt den lydelse detta stadgande har erhållit i 12: 9

av beredningens slutbetänkande skall, om dom å fängelse som har ådömts

omedelbart för brott icke börjat verkställas inom tre år från det domen vann

laga kraft, domstol innan verkställighet får ske pröva, om påföljden bör

bortfalla; detsamma skall enligt 12: 12 i förslaget gälla vid dom till skyddstostran

eller skyddsinternering. I anslutning till denna bestämmelse meddelas

vissa regler i fråga om förfarandet. Beträffande bestämmelsens tillämpning

framhåller beredningen, att det måste tillses att avsiktligt undanhållande

icke särskilt premieras. Utöver den nu berörda bestämmelsen föreslås

vissa absoluta preskriptionstider, efter vilkas förlopp verkställighet ej

får påbörjas.

Yttrandena. Förslaget till omläggning av reglerna om preskription av

ådömd frihetsberövande påföljd var föremål för delade meningar i yttrandena

över 1953 års betänkande; några ytterligare synpunkter har icke anförts

under remissbehandlingen av slutbetänkandet.

Länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län anslöt sig till förslaget

utan reservationer, och Advokatsamfundet ansåg det väl ägnat att läggas

till gi und för lagstiftning. Justitiekanslersämbetet förordade i princip

den föreslagna ordningen men ansåg, att den tid efter vilken förnyad prövning

skulle ske var för kort. Enligt hovrätten för Västra Sverige borde domstolens

möjligheter icke begränsas till att avgöra om verkställighet skall ske

eller ej. I många fall torde det sakligt mest tillfredsställande resultatet komma

att nås genom ett beslut om ändrad påföljd. Föreningen Sveriges häradshövdingar,

som icke fann att de föreslagna bestämmelserna gav någon ledning

beträffande de omständigheter som i främsta rummet skulle beaktas

vid prövningen, ansåg sig dock icke böra avstyrka förslaget.

Hovrätten för Övre Norrland uttalade, att den föreslagna ordningen skulle

få praktisk betydelse i så ytterst få fall, att särskild lagstiftning i ämnet icke

var påkallad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 423

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

En helt avvisande ståndpunkt intogs av riksåklagarämbetet, Svea hovrätt,

Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms rådhusrätt,

polisintendenten i Hälsingborg och Föreningen Sveriges stadsfiskaler. Riksåklagarämbetet

anförde, att det knappast synes fullt tillfredsställande, att

en person, som har dömts till fängelse på livstid eller på lång bestämd tid,

skall få en — åtminstone teoretisk — möjlighet att slippa från straffet vid

en tidpunkt då han, om han lojalt hade underkastat sig verkställighet, skulle

haft en lång strafftid framför sig utan någon motsvarande möjlighet till

omprövning av verkställighetsfrågan. Från denna synpunkt kan föi slaget

komma att i allmänhetens ögon framsta sasom ett orättvist premierande

av den, som avsiktligt håller sig undan. Man synes vidare icke kunna helt

bortse från risken för att de föreslagna bestämmelserna hos vissa brottslingar

skall öka benägenheten att söka undkomma straffverkställigheten.

De praktiska fördelarna av förslaget synes icke vara alltför stora. Härvidlag

är särskilt att märka, att det torde kunna antagas att flertalet av dem, som

stadgandet kommer att tillämpas på, avsiktligt har hållit sig undan. Göta hovrätt

framhöll, att för de sällsynta fall, då av annan anledning än undanhållande

verkställighet ej har påbörjats inom tre år och då skäl föreligger

för en annan bedömning av verkställigheten än vid tiden för domen, nådevä«en

liksom för närvarande torde kunna anlitas.

O

Departementschefen. Som flera remissorgan har framhållit, torde en sådan

omläggning av preskriptionsreglerna när det gäller fängelse och vissa

andra frihetsberövande påföljder, som beredningen har föreslagit, icke få

någon större praktisk betydelse. De fall, i vilka en förnyad prövning bör

leda till att någon verkställighet ej skall ske, måste bli mycket sällsynta.

Förslaget skulle emellertid kunna föranleda ett tidsödande förfarande i åtskilliga

fall, där resultatet av den nya prövningen likväl blir att verkställighet

skall ske. Enligt min mening kan man liksom hittills låta den förändring

i fråga om påföljden, som någon gång kan vara motiverad när lång

tid har förflutit innan verkställigheten skall börja, ske i nådeväg. Jag är

alltså icke beredd förorda, att beredningens förslag i förevarande avseende

lägges till grund för lagstiftning. Gällande ordning bör i stället bibehållas.

Det finnes enligt min mening ej heller anledning att frångå gällande rätts

indelning beträffande preskriptionstidens längd.

Departementsförslaget överensstämmer sålunda i sak med vad för närvarande

stadgas med endast den ändring, som föranledes av sammanslagningen

av straffarbete och fängelse till ett enhetligt frihetsstraff. Den kortaste

preskriptionstiden, fem år, har därvid reserverats för de fall, då fängelse

på kortare tid än sex månader har ådömts; i övrigt är preskriptionstiderna

för olika fängelsestraff desamma som nu gäller för straffarbetsstraff

av motsvarande längd. Den princip, som i detta avseende har följts när det

gäller att ersätta de nuvarande frihetsstraffen med det enhetliga frihetsstraffet

fängelse, överensstämmer med vad beredningen har föreslagit för liknande

fall.

s. 424 Kontrollera mot PDF

424 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

10 §.

I denna paragraf, som i sak överensstämmer med SL 5: 20 andra stycket

andra punkten och tredje stycket samt 12: 10 i beredningens förslag, behandlas

preskription av fängelse såsom förvandlingsstraff för böter. I jämförelse

med beredningens förslag har paragrafen redaktionellt jämkats med

hänsyn till att bestämmelser om villkorligt anstånd med förvandlingsfängdse

avses skola meddelas i den särskilda lagen om verkställighet av bötesstraff.

11 §•

Frågan om preskription av fängelse, när verkställigheten har börjat men

senare avbrutits, behandlas nu i SL 5:22. Motsvarande bestämmelser upptages

i 12: 11 av beredningens förslag, vilket genom den av beredningen

föreslagna ordningen för preskription av fängelse har fått en annan innebord

än nuvarande regler. Departementsförslaget, som bygger på samma

principer för preskription av ådömt fängelse som gällande rätt, överensstämmer

däremot i sak helt med nuvarande lag. Paragrafen avser både

fängelse på viss tid, som har ådömts omedelbart för brott, och förvandlingsfängelse;

i fråga om arrest meddelas bestämmelser i 13 § av kapitlet.

12 §.

Gällande rätt. Ungdomsfängelse preskriberas enligt 24 § ungdomsfängelselagen

efter fem år och förvaring och internering enligt 18 § lagen om förvaring

och internering i säkerhetsanstalt efter femton år. Tiderna räknas

från det domen vann laga kraft. Uttryckliga bestämmelser om preskription

finnes ej för det fall att verkställigheten avbrytes; under förarbetena till

lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt uttalades emellertid,

att SL 5: 22 torde kunna analogiskt tillämpas å förvaring och internering.

Beredningen. Enligt 12: 12 i beredningens förslag skall i fråga om skyddsfostran

och skyddsinternering liksom beträffande fängelse förnyad prövning

inför domstol ske, om verkställigheten icke har börjat inom tre år från det

domen vann laga kraft. På samma sätt som nu skall dock gälla en absolut

preskriptionstid av fem år vid skyddsfostran och femton år vid skyddsinternering.

Förslaget innehåller vidare bestämmelser om preskription, när

avbrott sker i verkställigheten. Härvid har beredningen ansett, att skillnad

bör göras mellan vård i och vård utom anstalt. För vården utom anstalt

föreligger enligt beredningens mening icke behov av någon preskriptionsbestämmelse.

Den för vården i frihet stadgade tiden löper, även om den

dömde icke upprätthåller kontakt med övervakningsorganen. Sker däremot

avbrott i anstaltsvården, skall den tid avbrottet varar icke inräknas i verkställighetstiden.

För sådant fall föreslår beredningen, att bestämmelserna

om avbrott i verkställigheten av fängelse skall äga motsvarande tillämpning.

Med avbrott i anstaltsvården avser beredningen avbrott i pågående verkställighet,

t. ex. genom att den dömde olovligen avviker. Såsom avbrott kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 425

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

uppenbarligen icke betraktas ett beslut, att den dömde skall överföras till

vård i frihet. Med avbrott bör däremot jämställas det fallet, att beslut meddelas

om återintagning i anstalt; i sådant fall bör preskriptionstid för den

fortsatta vården räknas från beslutet om återintagningen.

Departementschefen. Såsom har nämnts vid 9 § bör nuvarande ordning i

princip bibehållas, när det gäller preskription av ungdomsfängelse och internering,

och preskriptionstiderna torde liksom nu böra bestämmas till

fem respektive femton år.

I enlighet med beredningens förslag torde uttryckliga regler böra meddelas

även för det fall, att avbrott har skett i pågående verkställighet. Som

beredningen har anfört, föreligger emellertid ej anledning att meddela bestämmelser,

som tar sikte på vården utom anstalt. Avbrott däri bör icke

anses ske annat än då beslut meddelas om återintagning i anstalt; eljest

pågår vården utom anstalt till dess påföljden upphör. Om verkställigheten

avbrytes när den dömde vårdas i anstalt, bör däremot ny preskriptionstid

börja löpa. Stadgande härom har upptagits i andra stycket av förevarande

paragraf. Det torde ligga i sakens natur, att den nya tiden, liksom när det

gäller fängelse, får räknas från avbrottet eller från det beslut om återintagning

har vunnit laga kraft. Tillämpning av stadgandet ifragakommer, när

vården i anstalt avbrytes på grund av att den dömde avviker eller hinder

för verkställigheten uppstår på annat sätt. Av den föreslagna avfattningen

framgår, att den dömdes överförande från vård i anstalt till vård i frihet

icke utgör avbrott i verkställigheten.

13 §.

Bestämmelser om preskription av disciplinstraff meddelas nu i 13 § lagen

om disciplinstraff för krigsmän. Enligt detta lagrum är ådömt arreststraff

förfallet, om verkställigheten ej har börjat innan tre år förflutit från det

straffbeslutet vann laga kraft; disciplinbot bortfaller i den mån straffet ej

har verkställts inom sådan tid.

Beredningen har icke föreslagit någon ändring av dessa bestämmelser.

Departementschefen. I anslutning till övriga preskriptionsregler i förevarande

kapitel bör även upptagas bestämmelser om preskription av ådömt

disciplinstraff. Någon saklig ändring av vad som nu gäller härom torde

icke vara påkallad. Det nuvarande stadgandet i SL 5: 22 om preskription

vid avbrott i verkställigheten av frihetsstraff äger tillämpning även på arrest.

Då motsvarande bestämmelse ill § av detta kapitel endast gäller fängelse,

bör en uttrycklig regel meddelas om preskription av arrest efter avbrott

i verkställigheten av sådant straff. Vidare torde i fråga om disciplinbot

böra på samma sätt som vid böter meddelas bestämmelse om verkan

av att den dömde avlider.

14f Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 426 Kontrollera mot PDF

426 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

14 §.

Beredningen. I gällande rätt finnes icke några bestämmelser om preskription

av förverkande, som har beslutats enligt SL 2: 16 och 17. Redan i 1953

års betänkande uttalade beredningen, att det föreligger ett behov av en tidsbegränsning

för indrivning av förverkat belopp. Att under en lång följd av

år fortsätta med verkställighetsåtgärder förlorar småningom sin mening

och framstår slutligen närmast såsom trakasseri. Det fiskaliska intresset

bör icke få vara utslagsgivande vid bedömandet av frågan om preskription.

Preskriptionstiden bör å andra sidan göras så lång, att det i regel är möjligt

att verkställa förverkandet. Särskilt i fråga om stora förverkandebelopp är

det nödvändigt, att indrivningsåtgärder kan företagas under en följd av år.

Beredningen föreslog i 1953 års betänkande, att preskription efter viss tid

skall inträda. Skillnad har därvid icke ansetts böra göras mellan olika former

av förverkande. Preskriptionen bör avbrytas genom att förverkandebeslutet

verkställes i de fall, där verkställighet skall ske. Stundom fordras

emellertid icke särskilda verkställighetsåtgärder, t. ex. då egendom har tagits

i beslag, utan beslutet är verkställt i och med att det vinner laga kraft.

Fråga om preskription uppkommer då över huvud icke. 1 fråga om preskriptionstidens

längd har beredningen stannat för tio år, vilken gäller vid

vanlig fordringspreskription; utgångspunkt för tidens beräknande är domens

lagakraftvinnande. Med en så lång tidrymd synes det icke erforderligt,

att förlängning skall kunna förekomma genom preskriptionsavbrytande

åtgärder från indrivningsmyndighetens sida eller genom delbetalning eller

dylikt från den dömdes sida. Tio år bör därför utgöra den absoluta gränsen

för verkställighet. Det innebär, att beslut om förverkande är förfallet i

den mån verkställighet ej har skett inom tio år.

I beredningens slutbetänkande har ifrågavarande regler upptagits i 12: 13.

Reglerna har direkt avseende endast å beslut om förverkande eller annan

åtgärd enligt 9 kap. i beredningens förslag, motsvarande 34 kap. i departementsförslaget.

Yttrandena. Förslaget om införande av preskriptionstid för förverkande

lämnades bl. a. av riksräkenskapsverket utan erinran i yttrande över 1953

års förslag. Justitiekanslersämbetet uttalade, att ämbetet i ärenden angående

verkställighet av böter m. m. enligt den skandinaviska böteskonventionen

från år 1948 ansett förverkandepåföljd preskriberas efter tio år. Därvid har

utgångspunkten för beräkningen antagits vara domens dag såsom för den

dömde gynnsammast. Ämbetet hade icke något att erinra mot att en uttrycklig

bestämmelse om tioårspreskription, räknat från domens lagakraftvinnande,

meddelades. Emellertid ifrågasatte ämbetet, huruvida icke preskriptionstiden

i vissa fall skulle kunna förlängas för att undgå otillfredsställande

resultat i de fall, då den dömde lyckas förhala indrivningsförfarandet.

Måhända skulle domstol kunna tillerkännas befogenhet medge, att ett redan

inlett indrivningsförfarande finge föras till slut inom viss angiven tid. I särskilda

fall kan det te sig stötande, om ett indrivningsförfarande stoppas ge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 427

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

nom att själva betalningen av det förverkade beloppet har kunnat fördröjas

över den kritiska tidpunkten. Också länsstyrelsen i Örebro län ansåg, att

möjlighet borde ges att i särskilda undantagsfall medge att verkställighet

finge ske även efter tioårstidens utgång.

Departementschefen. Bestämmelser om preskription i fråga om verkställigheten

av förverkande av egendom och annan liknande åtgärd bör såsom

beredningen har föreslagit nu upptagas i lagstiftningen. I förevarande sammanhang

torde en reglering av preskriptionsspörsmålen böra taga direkt

sikte endast på förverkande eller annan åtgärd enligt 34 kap. i departementsförslaget.

Som jag har uttalat vid 1 kap., föreligger emellertid icke

något hinder mot en analogisk tillämpning inom specialstraffrätten i den

mån skäl föreligger härtill och en analogi enligt vedertagna grunder kan

anses tillåten.

Beredningens förslag har under remissbehandlingen icke föranlett andra

erinringar än såvitt avser preskriptionstidens längd. Ett par remissinstanser

har ansett, att verkställighet undantagsvis bör kunna ske även efter det

att tio år har förflutit från det beslutet om förverkande vann laga kraft. Enligt

min mening bör emellertid en period av tio år, varunder verkställighet

kan ske, vara tillfyllest. I förevarande paragraf har därför stadgats, att förverkande

eller annan åtgärd enligt 34 kap. förfaller, i den mån verkställighet

ej har skett inom tio år från det beslutet vann laga kraft. Frågan, när

indrivningsförfarandet kan anses ha fortskridit så långt att verkställighet

av beslutet helt eller delvis skett, torde få bedömas med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet.

38 KAP.

Rättegångsbestäimnelser

Sista kapitlet i strafflagberedningens förslag till skyddslag, 14 kap., har

rubriken Rättegången, myndigheter m. m. Såsom tidigare har anförts har

motsvarande bestämmelser i departementsförslaget ansetts böra uppdelas

på två kapitel. Till förevarande kapitel har förts vissa rättegångsbestämmelser.

I jämförelse med beredningens förslag har utelämnats de stadganden,

som avser mål om förvandling av böter; regler om verkställigheten av

bötesstraff har som tidigare omtalats ej upptagits i departementsförslaget.

Då detta ej heller innehåller någon motsvarighet till beredningens förslag

i 12:9, 11 och 12 om förnyad prövning i vissa fall av verkställigheten av

frihetsberövande påföljder, har även de processuella bestämmelser som avser

denna prövning fått utgå. I kapitlet har å andra sidan upptagits bestämmelser

om nöjdförklaring av den, som har erhållit villkorlig dom eller

dömts till skyddstillsyn, samt ett stadgande om förnyad prövning av påföljdsfrågan

i vissa fall, när överlämnande har skett till vård enligt barnavårdslagen

eller vård enligt lagen om nykterlietsvård. Dessa bestämmelser

saknar motsvarighet i beredningens förslag. Kapitlet innehåller vidare be
-

s. 428 Kontrollera mot PDF

428 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

stämmelser om utdömande av vite, vilka ersätter 4: 14 tredje stycket i beredningens

förslag.

I kapitlet har forst upptagits de nyssnämnda stadgandena om nöjdförklanng,

1 §, och om förnyad handläggning av påföljdsfrågan, 2 §. Av de följande

paragraferna innehåller 3 och 4 §§ forumregler, 5 § ett stadgande som

anger nar talan i vissa fall skall anses väckt, 6 § domförhetsregler, 7 § bestämmelser

om hörande av ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämnden,

8 § föreskrifter om hörande av den dömde, formen för rättens avgörande

och klagorätt, 9 § stadgande om att rättens avgörande i vissa fall skall

landa till omedelbar efterrättelse och 10 § bestämmelser om sättet för meddelande

av varning. I 11 § slutligen stadgas om utdömande av vite, som har

förelagts med stöd av bestämmelse i departementsförslaget.

I 14: 11 och 12 av beredningens förslag har upptagits bestämmelser angående

vad beredningen kallar bevistalan. Med bevistalan avser beredningen

f®rhandlln§ inför domstol för prövning huruvida någon, som misstänkes

att ha begått brottslig gärning innan han fyllt 15 år, är skyldig till gärningen.

Bevistalan får, om det är påkallat ur allmän synpunkt, anhängiggöras

av åklagare efter framställning av barnavårdsnämnd eller länsstyrelse. Syftet

med bestämmelserna om bevistalan, som avses skola få mycket begränsad

tillämpning, är att ge möjlighet till prövning inför domstol i sådana fall,

då ett ingripande från barnavårdsorganens sida är motiverat endast under

förutsättning, att den unge visas ha begått viss gärning, för vilken han miss
r

n r» lr a/, v

övervägande antalet av de remissorgan, som särskilt har yttrat sig däröver,

har ställt sig positiva till förslaget om bevistalan, men även vissa avstyrkande

yttranden förekommer. I några yttranden beröres frågan om bestämmelsernas

placering. Av de tillstyrkande myndigheterna ifrågasätter

hovratten for Vastra Sverige, huruvida icke de föreslagna bestämmelserna

bor upptagas såsom ett särskilt kapitel i rättegångsbalken. Hovrätten över

Skane och Blekinge frågar, om icke förevarande spörsmål bör lösas i samband

med en översyn av reglerna om administrativa frihetsberövanden Göta

hovratt, som avstyrker förslaget, motsätter sig i varje fall att bestämmelser

om bevistalan upptages i strafflagstiftningen.

Utredningen om administrativa frihetsberövanden yttrar:

.?,et mas,te ?nses.,vara ett angeläget önskemål att utredningen i eif barnavårdsarende

i möjligaste man verkställes inför den myndighet som har

nb“ " a 1 arendet- Darfor„ synes utredning inför annan myndighet böra

kunna ske endast om det föreligger ett framträdande behov av en sådan

or ning. Bevistalan torde, såsom ock strafflagberedningen framhåller erordras

endast i sahsynta fall. Främst torde förslaget härutinnan ha föranletts

av tanken pa sadana fall som det s. k. Perstorpsfallet, där bevisfrågorna

voro ovanligt besvarhga. Det synes dock knappast som om sådana fall

S SÄÄ"81 SällSyn,a> Sk“”e ''n0,ira - -r.''

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 429

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Utredningen om administrativa frihetsberövanden avser att för handläggning

av bl. a. ärenden angående omhändertagande av barn och ungdom föreslå

ett länsorgan av mera domstolsmässig karaktär än länsstyrelsen enligt

nuvarande ordning har och med mera domstolsmässig handläggning an den

som för närvarande förekommer. Utredningen kommer bl. a. att foresla att

förutsättningar skapas för ett i möjligaste mån kontradiktonskt förfarande,

att möilighet beredes att förebringa vittnesbevisning infor organet samt att

den saken rör får rätt att vid handläggning inför organet anlita offentligt

biträde. Om en sådan ordning genomföres, synes skalen för att bereda möjlighet

till bevistalan inför domstol ytterligare minska i vikt.

Departementschefen. Enligt min mening har beredningen anfört goda skäl

för införande av en sådan rättssäkerhetsgaranti, som bevistalan avses skola

vara. Frågan härom bör emellertid ses i belysning av de förslag angående

en förbättrad rättssäkerhet vid administrativa frihetsberövanden, som har

framlagts i ett nyligen avgivet betänkande. Innan den nu pågående remissbehandlingen

av detta betänkande har avslutats, bör slutlig ståndpunkt

icke tagas till förslaget om bevistalan. För övrigt synes detta spörsmål i

varje fall icke böra regleras i brottsbalken. Jag torde få återkomma till förslaget

om bevistalan i samband med följdförfattningarna till brottsbalken.

1 §•

Denna paragraf motsvarar 24 § och delvis även 24 a § lagen om villkorlig

dom. I strafflagberedningens förslag har icke upptagits bestämmelser om

nöjdförklaring av den, som har erhållit villkorlig dom eller dömts till skyddstillsyn.

Departementschefen. Vid 27 kap. 3 § och 28 kap. 4 § har jag såsom min

mening uttalat, att prövotiden vid villkorlig dom och i regel även vid skyddstillsyn

icke bör börja löpa, förrän domen har vunnit laga kraft mot den

dömde. Möjlighet bör emellertid finnas för den dömde att avge nöjdförklaring.

Bestämmelser härom har upptagits i förevarande paragraf.

Innebörden av nöjdförklaring skall vara densamma som i gällande lag.

Förklaringen omfattar den ådömda påföljden jämte de föreskrifter av olika

slag, som må ha meddelats i domen. I paragrafens tredje stycke har angivits,

att förklaringen även inbegriper böter eller disciplinstraff som har

ådömts med stöd av 27 kap. 2 § eller 28 kap. 2 §. För att undanröja varje

tvekan härvidlag har föreskrivits, att också förordnande om behandling i

anstalt, varom stadgas i 28 kap. 3 §, inbegripes i nöjdförklaringen.

Av paragrafens avfattning framgår, att nöjdförklaring icke omfattar förvisning

i de fall förordnande härom meddelas i anslutning till villkorlig

dom eller dom å skyddstillsyn (jfr prop. 1954:41 s. 161); förvisning utgör

ej påföljd enligt departementsförslagets terminologi.

Närmare regler om sättet för avgivande av nöjdförklaring bör icke meddelas

i brottsbalken. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att föreskriva i

vilken ordning nöjdförklaring skall avges. Därvid torde nuvarande förfarande

i huvudsak kunna bibehållas.

s. 430 Kontrollera mot PDF

430 G

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

? fjahrde stycket *v paragrafen har intagits en erinran om att, när fråga är

Hghets?agener°Van P jdCr’ regler °m nöjdförklaring meddelas i verkstäl
-

V^Ztemei^hefe\De ÖverväSanden> som ligger till grund för denna

P.™gf#~,vilken saknar motsvarighet i såväl gällande rätt som beredningens

förslag — har jag tidigare redovisat.

Det föreslagna stadgandet kan bli tillämpligt, när domstol har förordnat

vård SvftetTprT t HVard/rhgt barnaVäldslagen eller laSen nykterhets''

y t®t med stadgandet ar att möjliggöra, att påföljdsfrågan på nytt

provas av domsto1 Porutsättning härför är, att det efter domen visar sig, att

navard eller nykterhetsvård eller vård av det slag, som barnavårdsnämnden

eller nykterhetsnämnden i yttrande till domstolen har förklarat sig

amna anordna, icke lagligen kan komma till stånd. Jag åsyftar härvid närmast

omhändertagande i anstalt och avser då även exempelvis den situationen,

att socialstyrelsen, som enligt den nya barnavårdslagen har att besluta

om intagning i ungdomsvårdsskola, finner sig ej kunna meddela såf"

^ Avsikten ar blunda icke, att domstolen i andra fall skall, efter

att ha beslutat överlämnande till barnavård eller nykterhetsvård, kunna pröva

uruvida de sociala vårdorganen har vidtagit lämpliga åtgärder. Som jag

tidigare har uttalat, måste emellertid domstolen, när den beslutar överlämnande,

kunna utgå från att vården — om icke väsentligt ändrade förutsättningar

in rä er ges i huvudsak den utformning, som barnavårdsnämnden

eller nykterhetsnämnden har angivit i sitt yttrande till domstolen.

... 3 ?n om ny Provning av påföljdsfrågan bör föras av åklagare, och det

bhr narmast pa honom det ankommer att uppmärksamma, huruvida anledmng

föreligger att väcka sådan talan. Åklagaren bör givetvis skyndsamt

aga ställning härtill; nagon viss tid inom vilken talan skall väckas torde

icke behova föreskrivas. Domstolsprövningen torde böra ske vid den rätt,

som forst har domt i det tidigare målet. I fråga om förfarandet i det nya

malet kommer vissa föreskrifter i 6 och 8 §§ av detta kapitel ävensom 19 §

andra stycket lagen om införande av nya rättegångsbalken att gälla

Vid den förnyade prövningen skall domstolen kunna undanröja förordnandet

om överlämnande till vård och döma till annan påföljd, som kan

följa a brottet. Undanröjandet avser endast nämnda förordnande; däremot

rubbas icke böter som kan ha ådömts med stöd av 31 kap. 1 § andra styccet.

Domstolen kan emellertid avböja att undanröja förordnandet. Det kan

exempelvis vid den nya handläggningen finnas vara tillfyllest, att barnavardsnamnden

överlämnar den som har omhändertagits för samhällsvård

ti enskilt hem, om icke — såsom förutsatts i nämndens tidigare yttrande

till domstolen — intagning i ungdomsvårdsskola kan komma till stånd.

3 §.

Beredningen. I 14: 2 har beredningen föreslagit vissa forumregler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 431

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Enligt första stycket i det föreslagna lagrummet skall talan om förverkande

av villkorlig frigivning eller undanröjande av skyddstillsyn, nar talan

grundas på annan misskötsamhet än brott, väckas vid domstol vars tillsynsnämnd

handhar tillsynen över den dömde. Då beredningen förutsätter,

att tillsynsnämnds verksamhetsområde i regel skall omfatta flera underrätters

domkrets, kommer i sådant fall forumregeln att innebära en viss valratt

för tillsynsnämnden, på vilken det ankommer att taga initiativet till sadan

talan, som nyss nämnts. .....

Fråga om ändring eller upphävande av skadeståndsföreskrift vid villkorlig

dom och om åtgärder mot den dömde på grund av annan misskotsamhet

än brott upptages enligt andra stycket i 14: 2 av den ratt, som först har

avgjort det mål vari meddelats villkorlig dom.

Talan om förlängning av den längsta tid, som anstaltsbehandlingen far

pågå vid skyddsinternering, skall enligt tredje stycket i 14: 2 föras vid den

rätt, som först har avgjort det mål vari dömts till skyddsinternering.

Beredningen föreslår vidare efter förebild i RB 19: 1, att talan som avses

i 14: 2 av förslaget skall få väckas även vid rätten i den ort, där den dömde

mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt

kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. Under samma

förutsättningar skall sådan talan kunna upptagas av domstol, där brottmål

mot den dömde är anhängigt.

Yttrandena. Göta hovrätt uttalar, att den valfrihet, som enligt^ förslaget

kan komma att föreligga för tillsynsnämnd i fråga om forum, måste anses

olämplig ur principiella synpunkter. Bestämmelsen härom kan måhända

icke undvaras såsom reservstadgande. Primärt bör dock gälla, att talan skall

väckas vid domstol, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig eller där

brottmål mot honom är anhängigt.

Departementschefen. Jag delar beredningens mening, att talan om åtgärd

mot den, som har dömts till skyddstillsyn, i första hand bör väckas vid allmän

underrätt, inom vars område den övervakningsnämnd som handhar

övervakningen är verksam. Omfattar nämndens verksamhetsområde flera

underrätters domkrets, torde det ligga i sakens natur att talan väckes vid

den av dessa domstolar, inom vars domkrets den dömde är bosatt eller

eljest mera varaktigt uppehåller sig.

Förevarande paragraf överensstämmer i sak med vad beredningen har föreslagit

i fråga om de former av talan, som omfattas av paragrafen. Beträffande

forum för talan om utdömande av vite, som har förelagts med stöd av

bestämmelse i den föreslagna brottsbalken, meddelas regler ill § av detta

Uapitel.

4 §•

Denna paragraf motsvarar 14: 3 första och andra styckena i beredningens

förslag och innehåller forumregler för handläggning av vissa konkurrensfrågor,

som skall hänskjutas till domstol.

s. 432 Kontrollera mot PDF

432 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.

hand/Jr yr l glVna bestämmelsen angående behörig domstol för

eller A f h8 avses 1 36 kaP- eller 11 §, 12 § tredje stycket

eller 15 §, har utformats efter förebild av vad som nu enligt SL 4- 4 gäller

sLef Am?Vartanwdern’ SOm behandlas 1 36 kaP- 10 § av departementsförs

aget. Andra stycket av paragrafen överensstämmer med motsvarande be
amme

se i 7 § lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt.

5 §.

Städgandet i denna paragraf motsvarar 14:4 i beredningens förslag. I

g ande rätt finnes icke någon uttrycklig bestämmelse om när talan i nu

ifrågavarande fall skall anses väckt (16 § första stycket lagen om villkorlig

andraftycket) °m Villk°rlig frigivning; jfr RB 45:1

Beredningen föreslår, att i fall som avses i 2: 14, 3: 6, 4: 14 och 6- 11 av

dess förslag (26 kap. 20 §, 27 kap. 6 g, 28 kap. 9 § och 30 kap. 8 fi departe“

förslaget) talan skall anses väckt först i och med att ansökan om målets

upptagande delgives den dömde.

Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag

Talan om utdömande av vite, som i beredningens förslag regleras i 4: 14

“ emellertld icke av förevarande paragraf utan behandlas i 11 § av

o S
-

Bwdningen. I 14: 5 av beredningens förslag meddelas domförhetsregler

Forslaget innebär, när det gäller talan om åtgärd mot den, som har villkorligt

frigivits från fängelse, erhållit villkorlig dom eller dömts till skyddstillsyn,

pa grund av att han icke har iakttagit vad som åligger honom, att

\ad ! rattegangsbalken är i allmänhet föreskrivet om domförhet vid huvud
£

dom T SkaU gäUa (14: 5 andra stycket)'' 1 om viHkor
o

dom och skyddstillsyn innebär detta viss ändring av nuvarande regler

i 18 8 sis a stycket lagen om villkorlig dom, vilka medger att annan åtgärd

är °;r?nande a! anstand kan beslutas utan att nämnd deltar, dock ej om

endet tidigare har handlagts av övervakningsnämnd

Bnligt tredje stycket i 14: 5 skall fullsutten nämnd alltid medverka i mål

om förlängning av anstaltstiden vid skyddsinternering eller vid behandmger,

av konkurrensfrågor, som avses i 11: 7, 8 eller 9 av förslaget (36 kap.

d l 15 § 1 dePartementsförslaget); se för gällande rätts del SL

To c , § 3gen °m f°rVaring 0ch “ternering i säkerhelsanstalt, jämförd

med 19 § lagen om införande av nya rättegångsbalken.

De i 11: 2 4 och 5 av beredningens förslag (36 kap. 1, 3, 5, 6, 8 och 9 §§ i

epartementsforslaget) meddelade bestämmelserna om åtgärder, när nå«on

som har dömts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, skyddsfostran°ellej

skyddsinternermg befinnes ha begått annat brott, äger tillämpning även

nar det nya brottet endast ar belagt med böter. Beredningen har ansett, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 433

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

frågor om undanröjande av den tidigare ådömda påföljden eller vidtagande

av annan åtgärd med avseende å denna icke bör få prövas och avgöras, om

icke rätten har åtminstone den sammansättning som vid den tid, då beredningens

slutbetänkande avgavs, var i allmänhet föreskriven för domförhet

vid huvudförhandling i brottmål (14:5 fjärde stycket). Förslaget torde innebära

en skärpning av vad som nu gäller (jfr 17 § lagen om villkorlig dom,

22 § ungdomsfängelselagen, 15 § lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt;

RB 1:4, 5, 11 och 12 och 19 § lagen om införande av nya

rättegångsbalken).

Departementschefen. Sedan beredningen avgav sitt förslag, som i förevarande

avseenden icke har mött någon erinran vid remissbehandlingen, har

reglerna om underrätts sammansättning i brottmål ändrats genom lagstiftning

år 1958. Vad beredningen har föreslagit måste därför omarbetas med

hänsyn till den nya lagstiftningen. De synpunkter beredningen har anlagt

på föreliggande spörsmål torde emellertid i princip kunna godtagas.

Rättegångsbalkens nu gällande bestämmelser om domförhet i allmänhet

vid huvudförhandling i brottmål innebär, att i underrätt skall deltaga lagfaren

domare samt minst sju och högst nio nämndemän (RB 1:4, 5, 11 och

12). Häradsrätt är emellertid domför utan nämnd och rådhusrätt med en

lagfaren domare i mål om ansvar för brott, varå icke kan följa svårare

straff än böter. Kan å brottet icke följa straffarbete eller avsättning, är underrätt

domför med tre i nämnden. Frågan hur, efter det att straffarbete

och fängelse har sammanslagits till ett enhetligt frihetsstraff, gränsdragningen

skall ske mellan de mål som skall handläggas med fullsutten nämnd och

mål som kan handläggas med tremansnämnd kommer att upptagas i samband

med behandlingen av följdförfattningarna till brottsbalken.

Med hänsyn till rättegångsbalkens nya domförhetsregler har i första stycket

av förevarande paragraf kunnat meddelas en gemensam bestämmelse

för de i andra och tredje styckena av 14: 5 i beredningens förslag upptagna

fallen; bestämmelsen bär gjorts tillämplig även beträffande mål som avses

i 2 § av förevarande kapitel. I fråga om mål om ändring av skadeståndsföreskrift

enligt 27 kap. 5 § andra stycket i departementsförslaget synes det

dock icke vara erforderligt att nämnd deltar i handläggningen; i sista stycket

av förevarande paragraf har därför stadgats, att sådant mål kan handläggas

av häradsrätt utan nämnd och av rådhusrätt med en lagfaren domare.

Den nu föreslagna ordningen innebär beträffande mål om bestämmande

av straff i fall, som avses i 36 kap. 10 §, en ändring av vad som år

1958 genomfördes för motsvarande fall i SL 4: 4. Enligt SL 4: 4 är underrätt

i sådant mål domför med tre i nämnden. Enligt min mening bör även

dessa mål, vilka i stor utsträckning torde gälla straff som tidigare har bestämts

av underrätt med fullsutten nämnd, liksom mål som avses i 36 kap.

11 och 12 §§ handläggas med minst sju i nämnden.

När rätten har att bestämma påföljd för brott av någon, som tidigare liar

s. 434 Kontrollera mot PDF

434 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

erhållit villkorlig dom eller dömts till fängelse, skyddstillsyn, ungdomsfängelse

eller internering, blir domförheten enligt reglerna i RB 1:4, 5, 11 och

12 beroende av beskaffenheten av det nya brottet. Såsom beredningen har

funnit, bör det dock ej få förekomma, att den tidigare påföljden undanröjes

eller annan åtgärd vidtages med avseende å denna utan att nämnd deltar

i underrätt. Paragrafens andra stycke har utformats i enlighet härmed.

7 §•

Gallande rätt. I 6 § lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt

stadgas, att domstol innan den dömer till förvaring eller internering skall

inhämta yttrande från interneringsnämnden, huruvida sådan åtgärd bör

vidtagas.

Vidare finnes bestämmelser om skyldighet för domstol att inhämta yttlande

från interneringsnämnden i vissa fall, då någon som har dömts till

förvaring eller internering finnes ha begått annat brott (14, 15 och 16 §§

lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt). Beträffande ungdomsfängelse

finnes liknande bestämmelser angående hörande av ungdomsfängelsenämnden

i 21 och 22 §§ ungdomsfängelselagen. I 19 § ungdomsfängelselagen

stadgas vidare att, om någon som har dömts till ungdomsfängelse

misstänkes ha före domen eller därefter men före frigivningen

eller tillsynstidens utgång begått brott, som hör under allmänt åtal, det ankommer

på statsåklagaren att efter hörande av ungdomsfängelsenämnden

avgöra, huruvida åtal lämpligen bör ske.

Beredningen. Såsom anmärkts vid 30 kap. 1 § har beredningen icke föreslagit

någon motsvarighet till stadgandet i 6 § lagen om förvaring och internering

i säkerhetsanstalt angående obligatoriskt hörande av interneringsnämnden,

innan någon dömes till förvaring eller internering. Enligt 14: 6 i

förslaget må, om det prövas lämpligt, interneringsnämnden höras, innan

skyddsinternering ådömes.

Ej heller för konkurrensfall har föreslagits någon obligatorisk skyldighet

för domstol att inhämta yttrande från vederbörande centrala nämnd, när

fråga är om någon som är dömd till skyddsfostran eller skyddsinternering.

Enligt första stycket av 14:6 skall emellertid, om det finnes erforderligt,

yttrande inhämtas från den centrala nämnden, när någon som har dömts till

skyddsfostran eller skyddsinternering övertygas om brott, som begåtts före

domen eller därefter innan behandlings- eller prövotiden har gått till ända.

Beredningen framhåller, att det ofta är lämpligast, att den redan ådömda

påföljden får fortgå även när den dömde finnes ha begått nytt brott. Förordnas

att den redan ådömda påföljden skall avse jämväl annat brott, har

rätten möjlighet att meddela bestämmelser om anstaltsvård m. m. Innan

så sker, torde vederbörande nämnd alltid böra höras. Också i fall, då rätten

överväger att döma till påföljd särskilt för det nya brottet eller undanröja

skyddsfostran eller skyddsinternering, bör nämndens yttrande regelmässigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 435

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

inhämtas. Om nämnden redan i sitt yttrande till åklagaren liar uttalat sig

om påföljdsfrågan, synes det emellertid i allmänhet vara onödigt att också

rätten hör nämnden.

Obligatoriskt hörande av förslagets motsvarighet till den nuvarande ungdomsfängelsenämnden

har föreslagits endast för de fall, som avses i 11:8

andra stycket av beredningens förslag, d. v. s. när dom å skyddsfostran och

dom å fängelse i mer än ett år förekommer till verkställighet på en gång.

Förslaget innehåller icke någon direkt motsvarighet till den nuvarande

åtalsprövningsregeln i 19 § ungdomsfängelselagen. Prövning av åtal får i

stället ske jämlikt RB 20: 7 punkt 2 (punkt 3 enligt den av beredningen föreslagna

avfattningen av detta lagrum). I förslaget har icke stadgats skyldighet

för åklagare att inhämta yttrande från ungdomsfängelsenämnden.

Enligt beredningens mening bör emellertid i administrativ väg föreskrivas

att åklagaren, i fall då någon som dömts till skyddsfostran har begått annat

brott före domen eller därefter innan behandlingstiden gått till ända, skall

inhämta yttrande från den centrala nämnden. När någon, som dömts till

skyddsinternering har begått brott, bör i motsvarande fall yttrande inhämtas

från interneringsnämnden.

Yttrandena. Vad som under remissbehandlingen av beredningens förslag

har framkommit rörande spörsmålet om obligatoriskt hörande av interneringsnämnden,

innan skyddsinternering ådömes, har redovisats vid behandlingen

av 30 kap. 1 § i departementsförslaget. Härutöver må nämnas,

att hovrätten för Västra Sverige i sitt yttrande uttalar, att bestämmelsen

om hörande av ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden i konkurrensfall

bör formuleras så, att det framstår såsom regel att yttrande skall

inhämtas i de fall som här avses, såframt icke nämndens inställning i påföljdsfrågan

redan är känd för domstolen.

Departementschefen. Som jag har framhållit vid 30 kap. 1 §, bör i princip

föreligga skyldighet att höra interneringsnämnden, innan någon dömes till

internering. Bestämmelse härom meddelas i första stycket av förevarande

paragraf. Regeln bör emellertid, som jag även har anfört tidigare, icke göras

undantagslös. Om det av särskild anledning finnes obehövligt att höra

nämnden, bör domstolen kunna underlåta att inhämta dess yttrande.

Paragrafens andra stycke överensstämmer i stort sett med vad beredningen

har föreslagit i fråga om inhämtande av yttrande från de centrala

nämnderna i konkurrenssituationer. Att föreskriva längre gående skyldighet

för domstol att i dessa fall höra ungdomsfängelsenämnden eller inlerneringsnämnden

är enligt min mening icke erforderligt.

Beträffande den av beredningen i detta sammanhang berörda frågan om

särskild åtalsprövning, när någon som har dömts till ungdomsfängelse eller

internering misstänkes ha begått annat brott, delar jag beredningens uppfattning,

att prövningen bör ske jämlikt bestämmelserna i RB 20: 7. Till

spörsmålet om utformningen av dessa bestämmelser får jag återkomma i

s. 436 Kontrollera mot PDF

436 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

samband med behandlingen av följdförfattningarna till brottsbalken. Som

beredningen har uttalat, torde i administrativ väg böra utfärdas bestämmelser

angående åklagarens skyldighet att inhämta yttrande från vederbörande

centrala nämnd i fall som nu avses.

8 §.

Beredningen. När mot den, som har villkorligt frigivits från fängelse erhållit

villkorlig dom eller dömts till skyddstillsyn, föres talan om åtgärd på

grund av att han icke har iakttagit vad som åligger honom, skall domstolen

enligt 14:8 i beredningens förslag lämna den dömde tillfälle att yttra sig - begär han att bli muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. Detsamma

skall gälla, när fråga är om ändring av skadeståndsföreskrift för den,

som har erhållit villkorlig dom, eller om förlängning av längsta tiden för

anstaltsvård vid skyddsinternering. I angivna delar överensstämmer förslaget,

beträffande villkorlig dom och skyddstillsyn, med vad nu gäller enligt 19 §

lagen om villkorlig dom. I förslaget upptages icke någon motsvarighet till

vad sistnämnda paragraf innehåller därom, att allmän åklagare eller enskild

målsägande, som har yrkat ansvar i det mål vari meddelats villkorlig dom,

skall beredas tillfälle att utföra talan om ansvar i fall, då fråga uppkommer

om förverkande av det villkorliga anståndet. Enligt 3: 6 och 4: 14 i beredningens

förslag skall talan om undanröjande av villkorlig dom eller skyddstillsyn

i fall som nu avses alltid utföras av åklagare.

Förslaget innebär att huvudförhandling icke kommer att hållas i mål av

orevarande slag. I likhet med vad för närvarande gäller enligt 22 § första

s yc et lagen om villkorlig dom skall rättens avgörande i de fall beredningen

har behandlat i 14: 8 ske genom beslut. Rättsmedlet mot avgörandet blir

besvär; huvudforhamhing kommer därigenom ej heller att hållas i överrätt.

tf f''4; 8 har beredmngen vidare meddelat en bestämmelse, enligt vilken rätt

att fullfölja talan mot beslut om ändrad skadeståndsföreskrift för den som

har erhållit villkorlig dom, endast skall tillkomma den dömde själv. Bestämmelsen

motsvarar 22 § andra stycket lagen om villkorlig dom men har en

mer begransad räckvidd än detta.

Någon särskild bestämmelse om hörande av den dömde i fall, som avses

\ 8 ell7 9 av beredningens förslag (36 kap. 10, 11, 12 eller 15 S i

departemenisforslaget) har beredningen icke föreslagit. Enligt 19 § lagen

om införande av nya rättegångsbalken skall huvudförhandling hållas i så“f-

1 underratteri och, om den dömde klagar, jämväl i överrätt. Detta

/“/T8 fY3d 1 faI1, S°m ddvis m°fsvarar 11: 7 och 9, nu gäller

stal? SL 4: 4 och 17 § la§en om förvaring och internering i säkerhetsan
-

Yttrandena Gota hovrätt uttalar, att i mål om förlängning av längsta tid

vrnrtStVård,VldSkyddSinternering muntli§ förhandling inför rätten bör

a o igatorisk. Om malet skall kunna avgöras enbart på handlingarna,

i et enligt hovratten att befara att prövningen kan komma att bli mer

eller mindre en formalitet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 437

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Hovrätten för Västra Sverige säger sig i princip icke ha någon erinran

mot att reglerna om huvudförhandling göres tillämpliga å mål som avses i

11: 7_9 av beredningens förslag. Viss oklarhet torde dock enligt hovrätten

uppstå rörande arten och omfattningen av den utredning, som bör förebringas

vid en huvudförhandling.

Departementschefen. För prövning av frågor, som avses i 3(1 kap. 10, 11,

12 och 15 §§ (11: 7—9 i beredningens förslag), torde det icke vara erforderligt

att huvudförhandling hålles. Ej heller i mål enligt 2 § i detta kapitel

torde huvudförhandling vara nödvändig.

I de fall som avses i förevarande paragraf synes det vara tillfyllest, att

den dömde får tillfälle att yttra sig och att i underrätt muntligt förhör hålles,

när den dömde begär det eller rätten eljest anser det påkallat. Någon

bestämmelse om skyldighet för underrätt att anordna muntlig forhandling

i mål om åtgärd enligt 30 kap. 8 § har jag icke funnit erforderlig. Det torde

kunna förutsättas att i sådana mål — liksom i mål enligt 2 § i detta kapitel

— förhör med den dömde regelmässigt kommer att hållas även utan uttrycklig

föreskrift därom. Vad angår rättegången i hovrätt kommer, eftersom

underrättens avgörande skall ske genom beslut, bestämmelserna i RB

52 kap. att gälla.

Om rätten, sedan talan har väckts om åtgärd enligt 26 kap. 20 § eller 28

kap. 9 §, anser skäl föreligga att besluta omhändertagande enligt 26 kap.

23 § eller 28 kap. 12 §, torde icke böra krävas att den dömde får tillfälle att

yttra sig. Stadgande härom har upptagits i förevarande paragraf.

9§.

Beredningen. I 14: 9 har beredningen föreslagit bestämmelser om att vissa

avgöranden skall lända till omedelbar efterrättelse. 1 fråga om avgöranden,

„enom vilka domstol beslutar åtgärder beträffande villkorlig dom och

skyddstillsyn, överensstämmer förslaget med 23 § lagen om villkorlig dom.

Samma ordning föreslås skola gälla angående domstols beslut om åtgärder

mot villkorligt frigiven på grund av att han icke har iakttagit vad som åligger

honom (jfr nu 17 § lagen om villkorlig frigivning) och beslut i anledning

av nytt brott om förlängning av prövotid eller av tid för skyddsfostran. Dom

i mål om åtgärd enligt 11: 7—9 (36 kap. 10, 11, 12 och 15 §§ i departementsförslaget)

föreslås, liksom för närvarande i fall som avses i SL 4: 4 och 17 §

lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt, också skola lända till

omedelbar efterrättelse, om rätten icke förordnar annorlunda. Enligt 4: 16

i beredningens förslag kan förordnas om omedelbar verkställighet av beslut

om behandling i tillsynsanstalt.

Departementschefen. Bestämmelserna i första stycket av forevarande paragraf

överensstämmer i sak med vad beredningen har föreslagit. Med hänsyn

till att domstolen enligt departementsförslaget får ökade befogenheter

s. 438 Kontrollera mot PDF

438 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

att besluta om åtgärder beträffande den, som har villkorligt frigivits eller

domts till skyddstillsyn, bör emellertid avfattningen av paragrafen jämkas

sa, att den även kommer att omfatta domstols beslut angående tillfälligt

omhändertagande, meddelande av föreskrifter och föreläggande av vite I

denna del överensstämmer stadgandet med vad som nu gäller för motsvarande

fall enligt 23 § lagen om villkorlig dom och 17 § lagen om villkorlig

frigivning. °

Enligt 28 kap. 3 § andra stycket i departementsförslaget kan rätten om

en tilltalade ej har fyllt 23 år besluta, att förordnande som i dom å skyddstillsyn

meddelas om korttidsbehandling i anstalt skall gå i verkställighet

utan hinder av att domen icke har vunnit laga kraft. I andra stycket av förevarande

paragraf har givits motsvarande bestämmelse för det fall, att förordnande

om sådan behandling med stöd av 28 kap. 10 § eller 36 kap. 6 §

meddelas under prövotiden. Avgörande för möjligheten att besluta omedelbar

verkställighet blir då den dömdes ålder vid tiden för beslutet.

Paragrafens andra stycke innehåller också ett stadgande om rätt för domstol

att forordna om omedelbar verkställighet av beslut jämlikt 36 kap. 8 §

om återintagning i anstalt av den, som har dömts till ungdomsfängelse. Bestämmelsen

utgör ett komplement till motsvarande stadgande i 29 kap. 1 §.

10 §.

Denna paragraf motsvarar 14: 10 i beredningens förslag. I gällande rätt

tinnes bestämmelser om sättet för meddelande av varning i 20 § lagen om

villkorlig dom. Departementsförslaget överensstämmer helt med vad beredningen

har föreslagit i förevarande avseende.

11 §•

Beredningen. I beredningens förslag meddelas bestämmelser angående talan

om utdömande av vite i 4: 14 tredje stycket. Förslagets innebörd är att

talan skall väckas av åklagare efter framställning av tillsynsnämnd; vitet

kan utdömas, om talan har väckts före prövotidens utgång. Talan väckes genom

att ansökan om målets upptagande delgives den dömde (14:4). Forumreglerna

i 14: 2 av förslaget skall äga tillämpning även när fråga är om

sådan talan.

Departementschefen. Enligt departementsförslaget har befogenhet att vid

vite förelägga den, som har villkorligt frigivits eller dömts till skyddstillsyn,

att iakttaga viss meddelad föreskrift tillagts icke endast övervakningsnamnd

utan även domstol vid handläggning av mål angående åtgärd mot

den dömde. Övervakningsnämnd kan ge vitesföreläggande även för den, som

vårdas utom anstalt efter dom å ungdomsfängelse eller internering. Med

hänsyn härtill har synts lämpligast att en gemensam bestämmelse angående

utdömande av förelagt vite upptages i förevarande kapitel. Det torde böra

ankomma på den övervakningsnämnd, som har att övervaka efterlevnaden

av givna föreskrifter, att även då vite har förelagts av domstol taga initiativ

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 439

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

till att talan om utdömande av vitet anställes. Beträffande sådan talan äger

enligt 18 § lagen om införande av nya rättegångsbalken vad i rättegångsbalken

är föreskrivet angående åtal för brott, varå icke kan följa svårare

straff än böter, motsvarande tillämpning. I enlighet med beredningens förslag

torde böra stadgas, att talan anses väckt först genom att den dömde får

del av åklagarens ansökan. Särskild bestämmelse angående behörig domstol

i fall som nu avses har icke ansetts erforderlig.

39 KAP.

Vissa myndigheter m. m.

Bestämmelserna i detta kapitel motsvarar vad som i 14 kap. av strafflagberedningens

förslag behandlas under rubrikerna Vissa myndigheter och

Övriga bestämmelser. Av beredningen föreslagna bestämmelser angående

anstaltsnämnd (14: 13 och 17 tredje stycket) och angående talan mot beslut

i ärenden om verkställighet av bötesstraff (14: 21) har emellertid icke

någon motsvarighet i departementsförslaget. En i 14: 23 av beredningens

förslag intagen hänvisning till särskild lagstiftning om behandling i anstalt

har ersatts av liknande hänvisningar i 26, 28, 29 och 30 kap. av departementsförslaget.

Detta kapitel innehåller bestämmelser om övervakningsnämnds verksamhetsområde

och sammansättning (1 och 2 §§), ungdomsfängelsenämndens

och interneringsnämndens sammansättning (3 §), domared och jäv, såvitt

avser de angivna nämndernas ledamöter, samt omröstning vid beslut av

nämnd (4 §), handläggningen av ärenden hos nämnderna (5 §), talan mot

övervakningsnämnds och fångvårdsstyrelsens beslut i ärende om fakultativ

villkorlig frigivning och fångvårdsstyrelsens sammansättning vid handläggning

av sådant ärende (6 §), talan mot övervakningsnämnds beslut i andra

fall (7 §) samt om handräckning av polismyndighet (8 §). I 9 § slutligen

föreslås ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela tillämpningsföreskrifter

till bestämmelserna i departementsförslagets tredje huvudavdelning.

1 §•

Beredningen. Beredningen föreslår i 14: 14, att tillsynsnämnds verksamhetsområde

skall omfatta en eller flera allmänna underrätters domkrets.

Att låta verksamhetsområdet omfatta blott en underrätts domkrets torde

böra ifrågakomma endast beträffande de allra största underrätterna. Eljest

bör flera domkretsar sammanföras under gemensam nämnd. I något fall,

såsom beträffande Stockholms stad, synes möjlighet böra finnas att nämnd

arbetar å avdelningar. Beträffande varje avdelning bör i sådant fall i tilllämpliga

delar gälla vad som om nämnd är stadgat i fråga om kompetens,

sammansättning m. m. Beredningen framlägger icke något förslag till indelning

av landet i distrikt för tillsynsnämnder.

s. 440 Kontrollera mot PDF

440 C

Kiingl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

Tillsynsnamnd skall enligt förslaget ha fem ledamöter, men Kungl. Mai :t

S„ kunna forordna att viss tillsynsnämnd skall ha flera ledamöter Tillrackligt

antal ersättare bör finnas utsedda. Nämnden skall vara beslutför

nar ordföranden och två ledamöter är närvarande. I brådskande fall skall

ordföranden ensam kunna besluta å nämndens vägnar. Även frågor av

mindre vikt bor kunna beslutas av ordföranden ensam. De beslut ordföranden

fattar å nämndens vägnar skall anmälas vid närmast inträffande sammanträde

med nämnden.

Yttrandena. Flera remissorgan har anfört allmänna synpunkter beträffa6

tillsynsnamndernas verksamhetsområden utan att påkalla ändring av

den föreslagna lagtexten.

Beträffande reglerna om tillsynsnämnds beslutförhet uttalar Göteborqs

stads mjkterhetsnåmnd, att dessa regler icke ger tillfredsställande garantier

mot missbruk och ensidiga värderingar. Enligt nykterhetsnämndens mening

bor tillsynsnamnd i alla ärenden, som avser åtgärder mot personer som

har dömts för brott, icke vara beslutför med mindre den består av fem ledamöter.

Departementschefen. Departementsförslagets motsvarighet till de av beredningen

föreslagna tillsynsnämnderna benämnes såsom tidigare har omtalats

overvakningsnämnder. Vid redogörelsen för vissa organisationsspörsmal

har jag även berört frågan om övervakningsnämndernas verksamhetsområden.

I enlighet med vad därvid anförts bör dessa områden icke enbart

bestammas efter en territoriell indelning av landet. På vissa håll, såsom

vid storre fångvårdsanstalter, torde det komma att visa sig ändamålsenligt

att tillsätta särskilda overvakningsnämnder för handläggning av ärenden

förande personer, som har dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering.

Paragrafens första stycke har utformats i enlighet härmed.

_ ^tan en utredning angående antalet ärenden, som kan komma att handläggas

av övervakningsnämnd, och övervakningsfallens lokala fördelning

torde det icke vara möjligt att taga närmare ståndpunkt till de olika övervakningsnämndernas

verksamhetsområden. En sådan utredning utföres för

narvarande av 1956 års eftervårdsutredning, som därvid utgår från det i

förevarande paragraf upptagna allmänna stadgandet. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att, sedan denna utredning har slutförts, bestämma nämndernas

antal och verksamhetsområden. Som beredningen har föreslagit, bör

Kungl. Maj :t därvid äga förordna att övervakningsnämnd skall arbeta på

avdelningar.

Vad beredningen har föreslagit om antalet ledamöter i övervakningsnämnd

och om sådan nämnds beslutmässighet torde böra godtagas. För avgörandet

av de ärenden, som ankommer på nämnden, torde det icke vara påkallat

att kräva att fem ledamöter alltid skall deltaga i besluten. I lagtexten

bör i klarhetens intresse utsägas att också den, som vid förfall för ordföranden

tjänstgör i hans ställe, äger ensam besluta i vissa ärenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 441

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

De närmare bestämmelser som erfordras för nämndens arbete, såsom angående

ärendenas förberedande och föredragning m. m., torde få meddelas i

administrativ väg. I vissa viktigare avseenden har emellertid regler om

handläggningen upptagits i 5 § av förevarande kapitel.

2 §.

Gällande rätt. Beträffande sådan övervakningsnämnd, som kan tillsattas

enligt 25 § lagen om villkorlig dom, har icke givits annan bestämmelse rörande

sammansättningen av nämnden än att bland ledamöterna — minst

tre till antalet — skall ingå minst en lagfaren befattningshavare vid domstol,

som tillsatt nämnden; ordförande i övervakningsnämnd förordnas

av domstolen.

Beredningen. I beredningens förslag meddelas bestämmelser om övervakningsnämnds

sammansättning i 14: 15. Med hänsyn till arten av nämndens

uppgifter har ansetts erforderligt, att nämndens ordförande är innehavare

av domarämbete. Härigenom ernås även för åtskilliga fall, att ett nära samarbete

kan åstadkommas mellan domstol och nämnd och att till fördel för

rättskipningen vidgad erfarenhet från det viktiga fält av påföljdssystemet,

som kriminalvården i frihet utgör, tillföres domstolarna. Ordföranden bör

enligt beredningens mening utses bland domarna i de underrätter, vilkas

domkretsar omfattas av nämndens verksamhetsområde.

Beträffande övriga ledamöter i nämnden har i förslaget icke uppställts

några ovillkorliga kvalifikationskrav; det framhålles, att det är väsentligt

att till nämnden knytes personer med förmåga att fullgöra uppgiften och

med intresse för denna. Nämnden bör emellertid sammansättas så, att däri

ingår personer med erfarenhet från skilda områden. Med hänsyn till det

klientel, som nämnden kommer att få befattning med, bör åtminstone någon

av ledamöterna ha erfarenhet beträffande vård av ungdom; helst bör

även en representant för arbetsförmedlingsverksamheten ingå i nämnden.

Där så kan ske, torde det vara lämpligt att såsom ledamot utses en läkare.

Valet av ledamöter i nämnden bör dock icke ensidigt inriktas på det målet,

att speciell sakkunskap blir representerad.

Ordförande i nämnden skall förordnas av Kungl. Maj :t, som även skall

utse ersättare för ordföranden såsom ledamot av nämnden. Det har ej synts

beredningen lämpligt att föreskriva, att ersättaren vid förfall för ordföranden

skall inträda även såsom ordförande, utan det bör ankomma på nämnden

att själv utse vem som i sådant fall skall tjänstgöra såsom ordförande.

Övriga ledamöter och ersättare för dem skall utses av länsstyrelsen efter hörande

av underrätterna inom nämndens verksamhetsområde. Ledamöter och

ersättare skall förordnas för viss tid, högst fem år.

Yttrandena. Justitiekanslersämbetet, hovrätten för Nedre Norrland och

Stockholms rådhusrätt anser, att även annan jurist än innehavare av domarämbete

bör kunna komma i fråga såsom ordförande i övervakningsnämnd.

Justitiekanslersämbetet pekar härvid särskilt på förutvarande in
-

s. 442 Kontrollera mot PDF

442 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

nehavare av domarämbete. Det är enligt ämbetets mening vidare långt ifrån

uteslutet, att i särskilda fall en jurist, som ej är domare, skulle vara fullt

suckad att utova de domarliknande funktioner, som tillkommer ordföranden.

Hovratten for Nedre Norrland och Stockholms rådhusrätt anser, att möjligheten

att forordna annan jurist bör avse förutvarande domare.

Barnavardsnamnden i Stockholm och nykterhetsnämnden i Göteborq uttalar

att sasom ordförande bör kunna förordnas även annan än jurist.

1 fråga om vice ordförandeskapet i nämnden framhåller hovrätten för

Nedre b,orrland, Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö och Förcmngen

Sveriges häradshövdingar, att samma kvalifikationskrav som för

ordföranden bor galla för ordförandens ersättare och att ersättaren bör

tjanstgora sasom ordförande i nämnden vid förfall för den ordinarie ordforanden

Hovratten för Västra Sverige anser icke lämpligt, att såsom vice

ordförande skall kunna ifrågakomma eu person utan juridisk utbildning,

och utredmngen om administrativa frihetsberövanden uttalar, att i fråga om

ordförandens ersättare bör stadgas att han bör vara innehavare av domarambete

eller eljest lagfaren.

Ileträffande nämndens sammansättning i övrigt önskar några remissinstanser

föreskrift om att i nämnden bör ingå en läkare med psykiatrisk

farenhet. Uttalanden harom göres av medicinalstyrelsen, mentalsjukvårdsdelegationen,

skyddskonsulenten i Göteborgs distrikt för unga och för Halland

och Sveriges läkarförbund. Medicinalstyrelsen framför även, liksom Göteborgs

stads nykterhetsnämnd och Svenska nykterhetsvårdsförbundet önskemål

om att en ledamot skall ha erfarenhet av nykterhetsvård.

f„u0t-tySu~adS mJkterhetsnämnd anser, att i de större städerna stadsullmaktige

bor utse de ledamöter, som ej förordnas av Kungl. Maj :t.

Departementschefen. Arten av åtskilliga av de uppgifter, som skall ankomma

pa ordföranden i overvakningsnämnd, gör det enligt min mening på.

a. åt, att han ar junst och erfaren i domarvärv. Om förutsättningarna för

att utses till ordförande anges på detta sätt, kommer hinder icke att föreigga

att till ordförande förordna den, som har avgått från domarämbete,

eller val kvalificerad yngre domstolsjurist, som ännu ej har blivit innehavare

av sådant ämbete. Med hänsyn till att den, som vid förfall för ordtjänstgör

i hans ställe, kan komma att ensam besluta bl. a. om

i falligt omhändertagande, bör enligt min mening för ordförandens ersättare

uppställas det kvalifikationskravet, att han är lagfaren. Jag anser vidare

oyervagande skäl tala för att ersättaren tjänstgör i ordförandens ställe

både sasom ledamot och ordförande. Såväl ordföranden som hans ersättare

torde bora utses av Kungl. Maj :t.

beiTwninSen h3r föreslaSit angående Övriga ledamöter synes kunna

godtagas. Det ar givetvis önskvärt att, där så kan ske, läkare med psykiatrisk

erfarenhet ingår i nämnden. Med hänsyn till bristen på psykiatrer synes

dock icke i lagen bora ges föreskrift härom. Då övervakningsnämnds verksamhetsområde

i vissa fall kan komma att överskrida länsgränserna, bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 443

Kungl. Maj:Is proposition nr 10 år 1962

föreskrivas att ledamöterna och ersättarna utses av länsstyrelsen i det län,

där nämnden har sitt huvudsakliga verksamhetsområde.

3 §•

Beredningen föreslår i 14: 16, att lika bestämmelser skall gälla för sammansättningen

av förslagets motsvarighet till den nuvarande ungdomsfängelsenämnden

och av interneringsnämnden. Liksom enligt gällande lag skall

vardera nämnden bestå av fem ledamöter, vilka jämte erforderligt antal ersättare

utses av Kungl. Maj:t. I nära överensstämmelse med vad nu gäller

för interneringsnämnden föreslås, att ledamöterna och ersättarna skall förordnas

för viss tid, högst fem år.

Till ordförande skall utses ledamot, som är lagfaren. Denne bör enligt

beredningens mening vara innehavare av domarämbete. Det har emellertid

icke funnits lämpligt att helt begränsa valet av ordförande till denna krets.

En person, som har förordnats till ordförande medan han var innehavare

av domarämbete, bör sålunda i särskilda fall kunna kvarstå efter avgång

från ämbetet och även kunna mottaga förnyat förordnande. I vardera nämnden

skall vidare ingå en psykiater. För ordföranden och psykiatern skall

finnas ersättare, som uppfyller samma behörighetsvillkor. Vid förfall för

ordföranden skall ledamot, som Kungl. Maj:t har förordnat därtill, tjänstgöra

i hans ställe.

Beredningen har härutöver icke velat binda valet av ledamöter i nämnderna

genom att uppställa särskilda behörighetsvillkor. Motsvarighet saknas

sålunda till de nuvarande bestämmelserna, att minst en ledamot av

ungdomsfängelsenämnden skall äga särskild erfarenhet i uppfostringsfrågor

och att chefen för fångvårdsstyrelsen är självskriven ledamot av interneringsnämnden.

Det torde enligt beredningen kunna förväntas att även utan

sådana bestämmelser ledamöterna utses så, att nämnderna tillföres erforderlig

sakkunskap.

För att nämnd skall vara beslutför skall i regel hela nämnden deltaga i

beslutet. Undantag härifrån göres dock så till vida, att ordföranden ensam

skall kunna fatta beslut på nämndens vägnar i brådskande fall och i ärenden

av mindre vikt. Befogenheten att besluta i brådskande fall motsvarar

den rätt ordföranden i interneringsnämnden nu har enligt 12 § lagen om

förvaring och internering i säkerhetsanstalt att i avvaktan på beslut om

återhämtande till anstalt förordna att den, som har utskrivits på prov, skall

tagas i förvar.

Yttrandena. Interneringsnämnden och Föreningen Sveriges stadsdomare

anser, att nuvarande bestämmelser om interneringsnämndens sammansättning

bör bibehållas. I dessa yttranden framhålles, att det bör föreskrivas att

ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit innehavare av domarämbete.

Föreningen Sveriges stadsdomare anser vidare önskvärt, att vice

ordföranden är ledamot av nämnden och alltså icke blott ersättare.

Göta hovrätt uttalar, att icke vilken som helst lagfaren person bör kunna

s. 444 Kontrollera mot PDF

444 C

Kungi. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

utses till ordförande. Det bör därför föreskrivas, att till ordförande skall

utses lagfaren ledamot som är eller har varit innehavare av domarämbete

Stockholms rådhusrätt, som anser att detta krav bör ställas både på ordföranden

och dennes ersättare, och rådhusrätten i Malmö anser, att ersättaren

vid forfall for ordföranden skall fungera såsom ordförande.

Departementschefen. Liksom för närvarande torde såsom ordförande i de

centrala nämnderna icke böra ifrågakomma annan lagfaren person än den,

som ar eller har varit innehavare av domarämbete. Samma kvalifikationskrav

bor uppställas beträffande ordförandens ersättare såsom ledamot.

Vid forfall för ordföranden bör såsom ordförande tjänstgöra den, som

Kungl. Maj :t har utsett därtill. Till vice ordförande torde endast böra utses

ledamot eller ersättare som uppfyller de kvalifikationskrav, som har uppställts

for ordföranden. Detta är av betydelse särskilt med hänsyn till att

den, som tjänstgör såsom ordförande, i vissa ärenden skall kunna ensam

iatta beslut å nämndens vägnar.

Vad beredmngen har föreslagit angående nämndernas övriga ledamöter

orde bora godtagas. Utöver föreskrift om att i nämnden skall ingå en psykiater

bor alltså valet av ledamöter icke bindas genom uttryckliga bestämmelser

om vissa kvalifikationer hos ledamöterna.

I andra stycket av paragrafen har utsagts, att även den som tjänstgör i

ordförandens ställe ager att ensam besluta i vissa ärenden.

S.

. De bestammelser, som i denna paragraf meddelas om domared och jäv,

överensstämmer med vad beredningen har föreslagit i 14: 17. Förslaget motsvarar

vad som nu gäller för ungdomsfängelsenämnden och interneringsnamnden

enligt 6 § ungdomsfängelselagen och 5 § lagen om förvaring och

internering i sakerhetsanstalt. I fråga om jäv har emellertid gjorts undantag

från rättegångsbalkens stadgande, att domare är jävig om han i annan

rätt sasom domare eller befattningshavare har fattat beslut, som rör saken.

>TantaSet har inforts för att icke ordförande i övervakningsnämnd skall

bil javig att i nämnden besluta angående någon, som han såsom ordförande

i omstolen har domt till påföljd. Om däremot övervakningsnämnd gör

“ aing °m förverkande av villkorlig frigivning eller undanröjande av

härom hllSyn’ ^ ledam0t aV nämnden Jävig att i domstol handlägga mål

Vad angår den av beredningen föreslagna bestämmelsen om omröstning

inom övervakningsnämnd, ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämn

dividupn - T -n'' klarg0ra att ledamöterna i ifrågavarande nämnder har in
i

brottmål™ Z Tg,7!tS: att Vad S°m är stad§at angående omröstning

i biottmal , overratt skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

5 §‘

G allande ratt. I 19 § lagen om villkorlig dom stadgas

atgard jämlikt 11 eller 12 § i lagen tillfälle skall lämnas

nu, att i ärende om

den dömde att yttra

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 445

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

sig, där fråga ej är allenast om upphörande av övervakning eller av skyldighet

enligt 8 §; yttrande skall jämväl inhämtas från övervakaren. Begär den

dömde att bli muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom.

Beträffande dem, som undergår ungdomsfängelse eller förvaring eller internering,

finnes för närvarande icke några bestämmelser om hörande av

den dömde utöver föreskrifter, att ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämnden

genom besök å anstalterna skall förskaffa sig kännedom om

de intagna.

Beredningen. För att de olika nämnder, som på skilda områden skall

handha vården av dem som har dömts till påföljd, skall kunna fullgöra sina

uppgifter är nödvändigt, framhåller beredningen, att nämnderna håller nära

kontakt med vårdarbetet. I så stor utsträckning som möjligt bör man söka

ernå den dömdes medverkan vid genomförandet av behandlingen. Av denna

anledning är det angeläget, att den dömde får tillfälle att yttra sig, innan

nämnden fattar beslut i ärende angående honom. Ofta torde det vara lämpligt,

att den dömde inställer sig personligen vid sammanträde med nämnden.

Frågan, huruvida den dömde skall få yttra sig, blir i varje särskilt fall

beroende på vederbörande nämnds beprövande.

I vissa ärenden framstår det såsom mer angeläget än eljest, att nämnden

får personlig kontakt med den dömde, uttalar beredningen. Det gäller framför

allt innan behandlingsplan fastställes för skyddstillsyn, skyddsfostran

eller skyddsinternering. Om tillfälle icke kan beredas för hela nämnden att

höra den dömde, bör åtminstone någon av ledamöterna ha sammanträffat

med honom. Vad gäller dem, som har intagits i ungdomsanstalt eller interneringsanstalt,

torde fastställande av behandlingsplan kunna ske vid sammanträde,

som nämnden håller på anstalten. Den dömde torde vidare böra

höras muntligen, innan viktigare ändringar göres i behandlingsplanen. Begär

den dömde att personligen få inställa sig inför nämnden, bör det medges,

om det icke är uppenbarligen opåkallat.

Dessa frågor har reglerats i 14: 18 av förslaget.

Yttrandena. Advokatsamfundet anser det höra stadgas, att den dömde

skall erhålla tillfälle att yttra sig, där fråga ej är allenast om upphörande av

övervakning eller upphävande av meddelad föreskrift.

Hovrätten för Västra Sverige uttalar, att det icke kan förmenas den dömde

att biträdas av advokat vid sammanträde inför tillsynsnämnd. Det torde böra

klarläggas, i vad mån dylikt biträde möjligen skall falla inom ramen för en

offentlig försvarares uppgifter. Även åklagaren torde böra få infinna sig hos

nämnden, åtminstone då fråga är om fastställande av behandlingsplan.

Skgddskonsulenten i Göteborgs distrikt för unga och för Halland föreslår,

att styresman för tillsynsanstalt skall få deltaga i övervakningsnämnds sammanträden

i fall, då så synes erforderligt.

Departementschefen. De centrala nämndernas ställning är i departementsförslaget

en annan än i beredningens förslag. Visserligen skall dessa nämn
-

s. 446 Kontrollera mot PDF

446 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

der besluta om vård utom anstalt och om återintagning. Det huvudsakliga

ansvaret för vården utom anstalt skall emellertid ligga på övervakningsnamndeina.

De centrala namnderna avses ej heller skola få så stort inflytande

på vården i anstalt, som beredningen har tänkt sig. Det torde med hän
nipHrf

T11” 1C^C !fra] ,amPli8t att för samtliga nämnder lika bestämmelser

eddelas angaende den dömdes hörande. Förevarande paragraf har därför

utformats så, att i forsta stycket regleras förfarandet inför övervakningsnamnd

och i andra stycket förfarandet inför ungdomsfängelsenämnden och

mternenngsnamnden.

När det gäller ärenden, som handlägges av övervakningsnämnd, bör huvucregeln

vara, att den domde skall erhålla tillfälle att yttra sig I ärenden

om upphörande av övervakning eller av meddelad föreskrift torde det dock

icke erfordras, att han höres. Även eljest bör ärende kunna avgöras utan

1 H 7 T® aU yttFa Sig> eX'' ärenden “Sående tillfälligt

därtiU b"eda“ honom8" dÖmde ^ skal‘ *>«««■

I fråga om handläggningen inför ungdomsfängelsenämnden och internenngsnamnden

torde bora föreskrivas, att tillfälle bör beredas den dömde

att yttra sig eller att bli muntligen hörd, om det kan antagas vara till gagn

^ä ~ ^ 1 dC flCSta 3V dGSSa ärenden har de- dömde haft

tillf alle att yttra sig hos overvakningsnämnden.

De av hovrätten för Västra Sverige berörda spörsmålen har kommit i ett

annat lage genom att enligt departementsförslaget domstolarna får möjlig
het

att , dom å skyddstillsyn meddela föreskrifter för den dömde; departe
men

s orslaget innehaller icke heller bestämmelser om fastställande av be
rand

HSHPun'' Enh.gt~ min menin§ föreligger ej anledning att ge åklagare

att att deltaga vid overvaknmgsnämnds sammanträde. Hinder föreligger

ej för den dömde att anlita biträde vid sammanträde inför nämnden. Bestämmelserna

om fri rättegång och om offentlig försvarare torde dock icke böra

goras tillämpliga i ifrågavarande ärenden. Om den dömde överklagar övervakmngsnamnds

beslut i hovrätt, blir emellertid dessa bestämmelser tillkmpliga

pa rättegången därstädes (jfr 21 § lagen om införande av nya

rättegångsbalken). J

I administrativ väg torde få meddelas erforderliga bestämmelser angående

den samverkan, som i vissa ärenden måste förekomma mellan övervakningsnamnd

och styresman för fångvårdsanstall.

6 §''

Beredningen Enligt beredningens förslag skall rätten att besluta om fakultativ

villkorlig frigivning från fängelse tillkomma vederbörande anstalts
Zm"f;

r "J J"3Jhärav har 1 ’4: >» “V (orslaget upptagits ett stadgande

rätt för den domde att klaga over anstaltsnämndens beslut i sådant ärende.

Provning av frågan, huruvida fakultativ villkorlig frigivning skall ske

ar enligt förslaget icke beroende av att den dömde gör^ramställning dlom

Han skall emellertid vara berättigad att besvära sig över beslut angående

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 447

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

fakultativ villkorlig frigivning, oberoende av vem som har tagit initiativ till

ärendets prövning. Besvären skall anföras hos fångvårdsstyrelsen. I fråga

om styrelsens beslut skall, liksom för närvarande enligt 17 § andra stycket

lagen om villkorlig frigivning, den dömde kunna söka ändring hos Kungl.

Maj :t. Beträffande fångvårdsstyrelsens sammansättning vid handläggning

av frågor om fakultativ villkorlig frigivning föreslås bestämmelser motsvarande

dem, som nu gäller enligt 18 § lagen om villkorlig frigivning.

Något stadgande om talan mot styresmans beslut om obligatorisk villkorlig

frigivning har icke ansetts behövligt.

Departementschefen. Enligt 26 kap. 9 § i departementsförslaget prövas

frågor om fakultativ villkorlig frigivning av den övervakningsnämnd, till

vars verksamhetsområde fångvårdsanstalten hör. Beträffande talan mot

övervakningsnämnds beslut i sådant ärende liksom i fråga om fångvåi dsstyrelsens

sammansättning vid handläggningen av ärendet torde de regler beredningen

har föreslagit i fråga om talan mot anstaltsnämnds beslut böra

gälla. Stadgandet angående omröstning inom fångvårdsstyrelsen torde böra

ges samma avfattning som motsvarande bestämmelse i 4 § av förevara nde

kapitel.

Icke heller i departementsförslaget upptages någon bestämmelse om talan

mot styresmans beslut enligt 26 kap. 9 § andra stycket om obligatorisk villkorlig

frigivning. 1 realiteten avgöres sådan fråga av fångvårdsstyrelsen,

som enligt verkställighetslagen har att bestämma den dag, då obligatorisk

villkorlig frigivning skall ske. I den mån styresman i beslutet meddelar föreskrifter

enligt 26 kap. 16 §, har den frigivne möjlighet att påkalla prövning

härav hos övervakningsnämnden. Bestämmelser om klagan över övervakningsnämnds

beslut i sådant ärende meddelas i nästföljande paragraf

av detta kapitel.

7 §•

Gällande rätt. Den som icke åtnöjes med övervakningsnämnds beslut får

enligt 22 § tredje stycket lagen om villkorlig dom hos underrätt, som har

tillsatt nämnden, påkalla prövning av beslutet.

Enligt 6 § ungdomsfängelselagen får talan ej föras mot beslut, som ungdomsfängelsenämnden

meddelar enligt samma lag. Motsvarande gäller enligt

5 § lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt i fråga om

beslut av interneringsnämnden eller dess ordförande.

Beredningen. I 14: 20 av beredningens förslag regleras frågan, i vilken

utsträckning talan får föras mot beslut av tillsynsnämnd och av de centrala

nämnder, som skall handlägga ärenden angående personer som har dömts

till skyddsfostran eller skyddsinternering.

Beredningens förslag innebär, att åtskilliga av de uppgifter, som nu ankommer

på domstol, lägges på tillsynsnämnderna. Enligt beredningens mening

bör med hänsyn till tillsynsnämndens ställning i vårdarbetet talan mot

s. 448 Kontrollera mot PDF

448 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

beslut av nämnden föras direkt hos hovrätt, varvid jämlikt 21 § lagen om

införande av nya rättegångsbalken vad i rättegångsbalken är stadgat om

fullföljd till hovrätt och rättegången därstädes kommer att äga motsvarande

tillämpning. Besvärstiden skall emellertid enligt förslaget räknas först

från den dag, då den dömde erhöll del av beslutet. Beträffande omfattningen

av rätten att föra talan mot nämndens beslut meddelas bestämmelser som,

i fråga om den som har dömts till skyddstillsyn, i huvudsak motsvarar

vad som nu galler enligt 22 § andra stycket lagen om villkorlig dom. Den

domde skall kunna klaga över beslut om föreskrifter, tillfälligt omhändertagande,

förlängning av prövotid, varning och vitesföreläggande. Däremot

medger förslaget icke rätt för den dömde att besvära sig över beslut angående

övervakning och ej heller över andra beslut av nämnden. Om åt tillsynsnämnd

har uppdragits att handha vården utom anstalt av någon, som

har dömts till skyddsfostran, skall den dömde ha samma rätt att föra talan

mot beslut av nämnden som den, som har dömts till skyddstillsyn.

Beslut av tillsynsnämnd angående någon, som är villkorligt frigiven, får

enligt förslaget av den frigivne överklagas ej endast om beslutet gäller omhändertagande

eller förlängning av prövotid utan även när det avser föreskrifter,

varning eller vitesföreläggande. Den frigivne får därigenom något

vidare möjligheter att klaga än som nu gäller beträffande beslut av fångvårdsstyrelsen

(jfr 17 § lagen om villkorlig frigivning).

Tillsynsnämnds beslut skall gå i omedelbar verkställighet. Beträffande

beslut, mot vilket den dömde äger föra talan, kan dock nämnden eller vid

fullföljd hovrätten förordna, att verkställigheten skall anstå till dess besvärstiden

har gått till ända eller ärendet prövats av hovrätten.

Mot beslut av hovrätt i ärenden, som avses i 14: 20 av förslaget, skall talan

ej få föras.

I överensstämmelse med vad som nu gäller skall talan icke få föras mot

beslut av förslagets motsvarighet till den nuvarande ungdomsfängelsenämnden

eller av interneringsnämnden.

Yttrandena. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter, huruvida icke till

vinnande av bättre jämvikt i förfarandet åklagaren principiellt bör ha rätt

att överklaga vad tillsynsnämnd förordnar i fråga om föreskrifter i samband

med att skyddstillsyn ådömes. Hovrätten finner särskilt anmärkningsvärt,

att varken åklagare eller målsägande ges rätt att fullfölja talan med

yrkande om meddelande av föreskrifter om skadeståndsbetalning, medan

dylik talan enligt förslaget torde vara möjlig beträffande sådana föreskrifter

i samband med villkorlig dom.

Hovrätten för Nedre Norrland påpekar, att till följd av innehållet i 21 §

lagen om införande av nya rättegångsbalken besvär över tillsynsnämnds

beslut skall inges till nämnden. Enligt hovrätten bör föreskrivas, att besvären

skall inges till vederbörande hovrätt samt att på denna skall ankomma

att pröva, huruvida besvärstalan har fullföljts på föreskrivet sätt och inom

rätt tid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 449

Kungl. Maj:Is proposition nr 10 år 1002

Statsåklagaren i Göteborg anser, med hänsyn till den ställning som tillsvnsnämnden

av honom föreslagits skola intaga till underratten, det vara

riktigare att klagan över nämndens beslut föres hos underrätten och icke

direkt hos hovrätten. ..... .......

Föreningen Sveriges stadsdomare finner det onodigt att medge klaDoiat

mot tillsvnsnämnds beslut om omhändertagande.

Departementschefen. Enligt departementsförslaget skall särskilda föreskrifter

kunna meddelas i dom å skyddstillsyn, och åklagare eller målsägande

kan i förekommande fall fullfölja talan mot domen med yrkande att föreskrifter

i olika avseenden, däribland beträffande skadeståndsbetalning, skal

meddelas den dömde. Med hänsyn härtill synes ej vara anledning att tillerkänna

åklagare eller målsägande rätt att överklaga övervakningsnamnds beslut

i ärenden, som avses i förevarande paragraf. Liksom nu enligt 22 §

lagen om villkorlig dom bör den dömde äga föra talan mot beslut om tillfälligt

omhändertagande. Icke heller i övrigt synes vad som har anförts vid remissbehandlingen

böra föranleda avvikelser från beredningens förslag. Departementsförslaget

överensstämmer därför, såvitt gäller talan mot övervakningsnämnds

beslut angående villkorligt frigivna och dem som har dömts

till skyddstillsyn, i sak med vad beredningen har föreslagit. I administrativ

ordning torde få meddelas föreskrifter om delgivning med den dömde av

beslut, som av honom må överklagas.

När det gäller dem, som har dömts till ungdomsfängelse eller internering,

har i departementsförslaget betydande uppgifter lagts på övervakningsnämnderna.

Talan mot beslut i sadana ärenden bör fa föras enligt samma

grunder som gäller för beslut angående den, som har dömts till skyddstillsyn.

Enligt min mening bör emellertid prövning i dessa ärenden påkallas

hos ungdomsfängelsenämnden respektive interneringsnämnden. Någon särskild

klagotid torde därvid icke behöva föreskrivas.

Liksom hittills bör talan ej få föras mot beslut av ungdomsfängelsenämnden

eller interneringsnämnden.

8 §•

Denna paragraf motsvarar 14:22 i beredningens förslag och innehåller

bestämmelser om polishandräckning. Paragrafen har i jämföielse med beredningens

förslag jämkats med hänsyn till att vissa av de fall, där beredningen

har föreslagit att polishandräckning skall kunna påkallas, icke har

någon motsvarighet i departementsförslaget.

9 §•

I denna paragraf ges bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela närmare

föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna i 25—39 kap.

Förslaget till brottsbalk förutsätter ändringar i åtskilliga lagar, och flera

nVa lagar blir erforderliga. Beredningen har i 1953 års betänkande och i

slutbetänkandet framfört vissa förslag till sådan lagstiftning. Bland lagar,

15 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 450 Kontrollera mot PDF

450 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

aV TliM bet5''delse’ ka" l»8en om verkställighet av

ten om sw,m"- ru °m ™''ks,äm8‘1et av bötesstraff, slnnessjuilagen,

lagen om straffregister samt rättegångsbalken och lagen om eftergift av

atai mot vissa underåriga. Även straffrättskommittén har i sitt slufbetänaHärut°re

f1 åtSkl,hga följdändringar, bl. a. i tryckfrihetsförordningen

de omfln k°™mel att erfordr- administrativa bestämmelser i betydanattning

Jag har i det föregående berört åtskilliga fall, där sådana

stammelser bor meddelas. Sålunda måste instruktioner utfärdas för ung
sk^d^r^^rT1"0611

*’ inlerneringsnämnden, övervakningsnämnderna

anv?smin°ffnSU - ÖVervakare'' 1 * * * instruktionerna bör lämnas närmare

nim d^t °m arbete* ärendenas förberedande och föredrag
na8’.

delgivning med den dömde av beslut, m. m. Instruktionen för över
n,

bÖF bI; a‘ innChålIa fÖreskrift om att -Man nämnd

nämnden fra“StalIninf tlU ungdomsfängelsenämnden eller internerings
das

utom I t d°m ““ Ungdomsfäng^e eller internering vi
das

utom anstalt bor åtenntagas i anstalt

samhefTf1861, enf0rdraS 1 °Uka MnSeenden beträffande åklagarnas verk38

kan 2 8 STn UPPmärksamma om tillämpning av stadgandet i

vttrand 2f • ska11 P^1138’ Föreskrifter bör ges angående inhämtande av

y ande från ungdomsfangelsenämnden eller interneringsnämnden, när nå
annalTrol^F

rtS ™8domsfällgelse eller internering finnes ha begått

ITrksammas 8311 ““ åklag3re 1 °Hka ärenden måste också UPP*

Kompletterande bestämmelser erfordras vidare bl. a. i fråga om den statiga

hjälpverksamhetens åligganden beträffande öppen psykiatrisk vård av

agovertradare, om sattet for avgivande av nöjdförklaring enligt 38 kap. 1 8

om expediering av domar och andra meddelanden samt om anmärkning i’

sakoreslangd beträffande böter, som har ådömts i fall som avses i 35 kfp.

2 § och darfor ej skall få förvandlas. P

I enlighet med vad i det föregående anförts föreligger förslag till brottsbalk.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

n lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regerings
s™

aVSCdda andamålet gen°m utdrag av protokollet inhämtas f de fv
seenden

som icke redan varit föremål för lagrådets granskning med anled

til” brottsbalk.0 2 ^ lagrådet remitterade* då föreliggande förslaget

Denna av statsrådets Övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

C 451

Bilaga

Förslag

till

Brottsbalk

Härigenom förordnas, att i Sveriges rikes lag skall, näst efter handelsbalken,

införas en ny balk, benämnd brottsbalk, av följande lydelse.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna bestämmelser

1 KAP.

Om brott och brottspåföljder

1 §•

Brott är gärning, för vilken i denna balk eller i annan lag eller författning

är stadgad påföljd som nedan sägs.

2 §.

I denna balk beskriven gärning skall, om ej annat sägs, anses som brott

endast då den begås uppsåtligen.

Har gärningen begåtts under självförvållat rus, må därav icke föranledas

att den ej anses som brott.

3 §•

Med påföljd för brott förstås i denna balk:

de allmänna straffen böter och fängelse,

de särskilda straffen suspension och avsättning för innehavare av befattning,

varmed ämbetsansvar är förenat, och disciplinstraff för krigsmän,

samt

villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering och överlämnande

till särskild vård.

4 §•

Om användningen av straffen gäller i allmänhet vad i bestämmelserna

om de särskilda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad därom

är föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa bestämmelser.

s. 452 Kontrollera mot PDF

452 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Fängelse, suspension och avsättning äro alt anse som svårare påföljder

än böter och disciplinstraff.

5 §•

Ej må dömas till flera påföljder för samma brott, med mindre annat är

stadgat.

6 §.

Skall någon dömas för flera brott, ådömes gemensam påföljd för brotten,

om ej annat är stadgat.

Om särskilda skäl äro därtill, må för brott varå kunna följa böter sådant

straff ådömas jämte påföljd för annat brott, så ock dömas till fängelse för

visst brott jämte villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt.

Suspension eller avsättning ådömes vid sidan av annan påföljd vartill den

tilltalade finnes böra dömas; och skall, när någon för flera brott skall dömas

till suspension eller avsättning från samma befattning, sådan påföljd

ådömas gemensamt för brotten.

7 §•

Vid val av påföljd skall rätten, med iakttagande av vad som kräves för

att upprätthålla allmän laglydnad, fästa särskilt avseende vid vad som

tinnes ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället.

8 §•

Förutom påföljd kan brott, enligt vad därom finnes stadgat, medföra

skyldighet att gälda skadestånd eller föranleda förverkande av egendom eller

annan särskild rättsverkan.

2 KAP.

Om tillämpligheten av svensk lag

1 §•

Den som begått brott här i riket dömes efler svensk lag och vid svensk

domstol. Detsamma gäller, om det är ovisst var brott förövats men skäl

finnes antaga att det är begånget inom riket.

2 §•

Är brott begånget utom riket av svensk medborgare eller av utlänning

med hemvist i Sverige, dömes efter svensk lag och vid svensk domstol.

Har annan utlänning utom riket begått brottslig gärning, vilken ej var

fri från ansvar enligt lag som gällde på gärningsorten, dömes efter svensk

lag och vid svensk domstol, om han efter brottets begående blivit svensk

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 453

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1062

medborgare eller tagit hemvist här i riket eller om han är dansk, finsk, isländsk

eller norsk medborgare och finnes här, så ock eljest om han finnes

i riket och å brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex

månader.

3 §•

Utlänning, som utom riket begått brott, dömes även i annat fall än i 2 §

sägs efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om han förövat brottet å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest

om han tillhörde besättningen å sådant fartyg och begått brottet i tjänsten,

2. om han begått brottet å område där avdelning av krigsmakten befann

sig, dock, om han ej var krigsman, allenast om avdelningen befann sig å

området för annat ändamål än övning,

3. om brottet förövats mot Sverige, svensk medborgare eller svensk menighet,

inrättning eller sammanslutning eller mot utlänning som hade hemvist

i Sverige, eller

4. om brottet är folkrättsbrott.

4§.

Brott anses begånget där den brottsliga handlingen företogs, så ock dar

brottet fullbordades eller, vid försök, det tiilämnade brottet skulle hava fullbordats.

5 §•

Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg av

utlänning som medföljde fartyget eller luftfartyget eller tillhörde dess besättning

mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse, må ej väckas

utan att förordnande därom meddelas av Konungen eller den Konungen bemyndigat

därtill.

För brott, som utom riket förövats av svensk, dansk, finsk, isländsk eller

norsk medborgare mot annat än svenskt intresse eller av annan utlänning

än nu nämnts, må åtal väckas allenast efter förordnande som i första stycket

sägs. Utan förordnande må dock åtal väckas, om brottet förövats å

svenskt fartyg eller luftfartyg, eller i tjänsten av någon som tillhörde besättningen

å sådant fartyg eller luftfartyg eller ock av krigsman å område där

avdelning av krigsmakten befann sig.

6 §•

Ej må, utan förordnande av Konungen eller den Konungen bemyndigat

därtill, någon åtalas för gärning, för vilken han utom riket undergått straff

eller annan ansvarspåföljd. Sker åtal här i riket, skall vid bestämmande av

påföljd skälig hänsyn tagas till vad han undergått utom riket, och må därvid

efter omständigheterna dömas till lindrigare straff än för gärningen är

stadgat eller ock påföljd helt eftergivas.

s. 454 Kontrollera mot PDF

454 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

7 §•

Utöver vad i detta kapitel sägs skola gälla de begränsningar av svensk

lags tillämplighet och svensk domstols behörighet som följa av vedertagna

folkrättsliga grundsatser.

Undantag från vad i detta kapitel sägs gälla jämväl i vissa fall till följd

av överenskommelser med främmande makt. Härom är särskilt stadgat.

8 §.

Om utlämning för brott är särskilt stadgat.

Villkor som uppställts vid utlämning från främmande stat till Sverige

skall lända till efterrättelse här i riket.

ANDRA AVDELNINGEN

Om brotten

3 KAP.

Om brott mot liv och hälsa

1 §•

Den som berövar annan livet, dömes för mord till fängelse i tio år eller på

livstid. F

2 §•

År brott som i 1 § sägs med hänsyn till de omständigheter som föranlett

gärningen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för dråp till fängelse,

lagst sex och högst tio år.

3 §•

Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av

nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål,

domes for barnadråp till fängelse i högst sex år.

4 §■

Den som med hjälp av invärtes eller utvärtes medel olovligen fördriver eller

ejjest dödar foster, domes för fosterfördrivning till fängelse i högst två år

5" Så<?rn §a™m§ forovats av kvinnan själv, må påföljden för henne eftergivas,

såframt omständigheterna äro mildrande.

„rovr fH°S!ffÖ^wning; "T fÖrÖVaS 3V annan än kvinnan själv, att anse som

? ~tlU fangelse> lagst ett och högst sex år. Vid bedömande huruvida

brottet ar grovt skall särskilt beaktas, om gärningen skett vanemässigt

eller häL™™1185 SkUl1 ^ ^ inneburit särskild fara för kvinnans liv

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 455

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

5 §•

Den som tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller

försätter honom i vanmakt eller annat sådant tillstånd, dömes för misshandel

till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

6 §.

Är brott som i 5 § sägs att anse som grovt, skall för grov misshandel dömas

till fängelse, lägst ett och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen

var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada

eller allvarlig sjukdom eller eljest visat synnerlig hänsynslöshet eller råhet.

7 §•

Den som av oaktsamhet orsakar annans död, dömes för vållande till annans

död till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

8 §.

Åsamkar man av oaktsamhet annan person sådan kroppsskada eller

sjukdom som ej är ringa, dömes för vållande till kroppsskada eller sjukdom

till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

9 §•

Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår

kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan

till böter eller fängelse i högst två år.

10 §.

För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel

som ej är ringa eller försök till fosterfördrivning, så ock för stämpling

till mord, dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja sådant

brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. 11

11 §•

För fosterfördrivning eller försök därtill må kvinnan själv ej åtalas av

åklagare, med mindre åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Misshandel, som ej är grov och som icke förövats å allmän plats, eller

försök eller förberedelse till sådant brott må åtalas av åklagare allenast om

målsägande angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän

synpunkt.

Vållande till kroppsskada eller sjukdom må, om brottet ej är grovt, åtalas

av åklagare endast om målsägande angiver brottet till åtal och åtal ur allmän

synpunkt finnes påkallat.

s. 456 Kontrollera mot PDF

456 C

Kungl. Mrtj. ts proposition nr 10 år 1062

4 KAP.

Om brott mot frihet och frid

1 §■

Om någon bemäktigar sig samt bortför eller inspärrar barn eller annan

med uppsåt att skada till liv eller hälsa, tvinga till tjänst eller öva utpressning,

dömes för människorov till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst

tio år, eller på livstid.

År brottet mindre grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

2 §•

Den som i annat fall än i 1 § sägs berövar någon friheten, genom att bortföra

eller inspärra honom eller på annat sätt, dömes för frihetsberövande

till fängelse, lägst ett och högst tio år.

År brottet mindre grovt, dömes till böter eller fängelse i högst två år.

3 §•

Om man eljest, medelst olaga tvång eller vilseledande, föranleder att någon

kommer i krigs- eller arbetstjänst eller annat dylikt tvångstillstånd eller

förmår någon att begiva sig till eller kvarstanna å utrikes ort, där han kan

befaras bliva utsatt för förföljelse eller utnyttjad till otuktigt levnadssätt

eller på annat sätt råka i nödläge, dömes för försättande i nödläge till

fängelse, lägst ett och högst tio år.

Är brottet mindre grovt, dömes till böter eller fängelse i högst två år.

4 §.

Den som genom misshandel eller eljest med våld eller genom hot om

brottslig gärning tvingar annan att göra, tåla eller underlåta något, dömes

for olaga tvång till böter eller fängelse i högst två år. Om någon med sådan

verkan övar tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brott eller

att om annan lämna menligt meddelande, dömes ock för olaga tvång, såframt

tvånget är otillbörligt.

Är brott som avses i första stycket grovt, dömes till fängelse, lägst sex

månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall

särskilt beaktas, om gärningen innefattat pinande till bekännelse eller annan

tortyr.

5 §•

Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning

på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan

för egen eller annans säkerhet till person eller egendom, dömes för olaga

hot till böter eller fängelse i högst två år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 457

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

6 §.

Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan tar sin bostad,

vare sig det är hus, rum, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.

Intränger eller kvarstannar någon eljest obehorigen i kontor, fabrik, annan

byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller i annan dylik lokal, domes for

olaga intrång till böter. , , .

Är brott som i första eller andra stycket sags grovt, domes till fängelse

högst två år.

7 §•

Den som handgripligen antastar eller eljest medelst skottlossning, stenkastning,

oljud eller annat hänsynslöst beteende ofredar annan, domes or

ofredande till böter eller fängelse i högst sex månader.

8 §•

Om någon olovligen bereder sig tillgång till meddelande, vilket såsom

postförsändelse, telegram eller telefonsamtal är under befordran genom al - män befordringsanstalt, dömes för brytande av post- eller telehemlighe ti

böter eller fängelse i högst två år.

9 §•

Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter eller

eljest bereder sig tillgång till brev, telegram eller annat som förvaras förseglat

eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till

böter eller fängelse i högst två år.

10 §.

För försök, förberedelse eller stämpling till människorov, frihetsberövande

eller försättande i nödläge, för underlåtenhet att avslöja sådant brott, så

ock för försök eller förberedelse till olaga tvång som är grovt dömes till ansvar

enligt vad i 23 kap. stadgas.

11 §.

Hemfridsbrott eller olaga intrång som ej är grovt, ofredande som icke

förövats å allmän plats eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast

om målsägande angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän

synpunkt. Detsamma skall gälla olaga tvång genom hot att åtala eller

angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande eller

försök eller förberedelse till sådant brott.

15* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 458 Kontrollera mot PDF

458 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

5 KAP.

Om ärekränkning

Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt

eller eljest lamnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras

missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna

försvarligt att lamna uppgift i saken, och visar han att uppgiften

var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till

ansvar.

- S
-

Hlfi•ir0tt„SOni-i 1 ,§ SägS att anse SOm §rovt> ska11 för grovt förtal dömas

till böter eller fängelse i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om upngiften

genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd

eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

3 §.

Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllnin» eller

genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är

belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter

År brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

4 §•

Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är

,Sfranfet to* de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som

forflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt kan

anses kranka den frid, som bör tillkomma den avlidne.

5 §.

Brott som avses i 1-3 §§ må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal

eller grovt förtal ma dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet

till åtal och atal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Har förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den avlidnes efterlevande

make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon eller av den som stod

i adophvforhållande till honom samt, om åtal av särskilda skäl finnes påkallat

ur allmän synpunkt, av åklagare. r

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1062

C 459

6 KAP.

Om sedlighetsbrott

1 §•

Tvingar man kvinna till samlag genom våld å henne eller genom hot som

innebär trängande fara, dömes för våldtäkt till fängelse, lägst två och högst

tio år. Lika med våld anses alt försätta kvinnan i vanmakt eller annat sådant

tillstånd.

Är brottet med hänsyn till kvinnans förhållande till mannen eller eljest

att anse som mindre "grovt, dömes för våldförande till fängelse i högst

fyra år.

2 §•

Den som, i annat fall än i 1 § sägs, förmår någon till samlag eller annat

könsligt umgänge medelst olaga tvång eller genom grovt missbruk av dennes

beroende ställning eller övar könsligt umgänge med någon under otillbörligt

utnyttjande av att denne befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst

tillstånd eller är sinnessjuk eller sinnesslö, dömes för frihetskränkande

otukt till fängelse i högst fyra år.

3 §.

Har någon könsligt umgänge med barn under femton år, dömes för otukt

med barn till fängelse i högst fyra år.

Om gärningsmannen förgripit sig särskilt hänsynslöst mot barnet eller

brottet eljest är att anse som grovt, skall dömas till fängelse, lägst två och

högst åtta år.

4 §.

Har någon könsligt umgänge med annan av motsatt kön, som är under

aderton år och som står under hans tillsyn vid skola, anstalt eller annan inrättning

eller som eljest står under hans övervakning, vård eller lydnad,

eller sker det under utnyttjande i annat fall av den underåriges beroende

ställning, dömes för otukt med ungdom till fängelse i högst fyra år.

Detsamma skall gälla, om någon som fyllt aderton år har könsligt umgänge

med annan av samma kön som ej fyllt aderton år eller ock, under

omständigheter som angivas i första stycket, med annan av samma kön som

är under tjugoett år.

5 §.

Har någon samlag med eget barn eller dess avkomling, dömes för otukt

med avkomling till fängelse i högst två år.

Den som har samlag med sitt syskon, dömes för otukt med syskon til!

fängelse i högst ett år.

s. 460 Kontrollera mot PDF

460 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Vad i denna paragraf sägs gäller ej den som förmåtts till gärningen medelst

olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt. ° 8 6

6 §.

Den som berör barn under femton år på sedlighetssårande sätt, dömes

Tv oZkrTn 7 a'' elagd med Straff enliSt vad förut i detta kapitel är sagt’

för otuktigt beteende till böter eller fängelse i högst ett år. 8

^Detsamma skall gälla, om någon blottar sig för annan på sätt som äi

sår t i /3*?*1 afSt°t €ller CljeSt §en°m 0rd eller handling som uppenbart

sarar tukt och sedlighet uppträder anstötligt mot annan. ?P

7 §•

Om någon vanemässigt eller för att bereda sig vinning främjar eller ut
der

t^oeuTAn^d^/r113^8^1 ^ °m någ°n fÖrleder den som är un‘

fyra år? levnadssätt, dömes för koppleri till fängelse i högst

sexÄrårbrvitHethatHt-anSea°1!! gr°Vt’ ^ dÖmaS m fän§else’ lä§st två och högst

gärnT?Jn bedoi"ande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om

gärningsmännen framjat otuktigt levnadssätt i större omfattning eller hänsynslöst

utnyttjat annan. S

deSTmenån 7§ särski,d vinnin§ ^ärnjar tillfällig könsförbin
högse

Te* “ta°dé“: meS ,råmlande aV °‘Uk‘ m b5,er el,er *

8 §■

Sig tillfXf rf fr eller giva ersättning skaffar eller söker skaffa

han år konsforbindelse med någon som är under aderton år eller, om

a a? aV11Samfma kon> under tjugoett år, dömes för förförelse ao ungdom

till böter eller fängelse i högst sex månader.

Ansvar som i detta kapitel

under viss ålder skall ådömas

ledning antaga att den andre

9 §•

är stadgat för gärning som begås mot någon

även den som icke insåg men hade skälig anej

uppnått sådan ålder.

10 §.

För försök till våldtäkt, våldförande, otukt med barn

dom domes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

eller otukt med ung
-

Våldtäkt eller våldförande eller försök till sådant brott, så ock frihets
teTtSfåf?

0tnkt I?åiåraIaS aV åk’agare aIlenast om målsägande angiver brottet

till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

C 461

Sedan sex månader förflutit efter det brottet begicks må åtal för våldtäkt

eller våldförande eller för försök till sådant brott ej anställas av åklagare,

med mindre angivelse till åtal skett före utgången av sagda tid eller laga

förfall för angivelse visas ha förelegat eller ock kvinnan avlidit till följd av

brottet. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning å frihetskränkande

otukt, om gärningen skett medelst olaga tvång eller förövats mot någon som

befann sig i vanmakt eller eljest i hjälplöst tillstånd.

Är vid otukt med barn eller otukt med ungdom eller vid försök till sådant

brott ringa skillnad i ålder och utveckling mellan gärningsmannen och den

mot vilken gärningen förövats, må åtal ej väckas av åklagare, med mindre

åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

7 KAP.

Om brott mot familj

1 §■

Ingår gift man eller kvinna nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap

med den som är gift, dömes för tvegifte till böter eller fängelse i högst två år.

2 §•

Om någon gifter sig med den som till följd av sinnessjukdom, tillfällig

sinnesförvirring eller annan sådan orsak ej äger rättslig handlingsförmåga,

eller om någon ingår äktenskap som på yrkande av andra maken kan för

villfarelse eller svek dömas att återgå, dömes för olaga giftermål till böter

eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon tvingar annan

till giftermål.

3 §.

Den som understicker eller förbyter barn eller eljest genom att avgiva

oriktig anmälan till myndighet eller underlåta anmälan tillvällar sig eller

annan falsk familjeställning eller berövar annan hans rätta familjeställning,

dömes för förvanskande av familjeställning till böter eller fängelse i högst

två år.

4 §•

Skiljer någon obehörigen barn under femton år från den som har vårdnaden,

dömes, om det ej är frihetsbrott, för egenmäktighet med barn till

böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma skall gälla, om make utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför

barn under femton år, som står under båda makarnas vårdnad, eller om

make eller annan, som skall hava vårdnaden, obehörigen bemäktigar sig

barnet och därigenom själv tager sig rätt.

s. 462 Kontrollera mot PDF

462 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

5 §■

För försök till förvanskande av familjeställning dömes till ansvar enligt

vad i 23 kap. stadgas.

6 §''

Olaga giftermål må ej åtalas, med mindre för brottet blivit dömt till återgång

av äktenskapet.

Egenmäktighet med barn må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal finnes

påkallat nr allmän synpunkt.

8 KAP.

Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna si"

det, domes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år!

2 §

S
-

Är brott som i l § sägs med hänsyn till det tillgripnas värde och Övriga

omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för snatteri dömas till

böter eller fängelse i högst sex månader.

3§.

... StjaI någon från dödsbo vari han är delägare, eller stjäla makar, syskon,

föräldrar och barn, adoptivföräldrar och adoptivbarn eller fosterföräldrar

och fosterbarn från varandra medan de sammanbo, dömes för bodräkt till

böter eller fängelse i högst ett år. För bodräkt dömes ock, om någon stjäl

losore van han ager del. Medverka flera till stöld och gäller vad nu är sagt

någon av dem, dömes jämväl envar av de Övriga för bodräkt, dock ej den

som handlat med uppsåt att tillägna sig det tillgripna.

4 §•

År brott som i 1 eller 3 § sägs att anse som grovt, skall för grov stöld dömas

till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det

förövats medelst inbrott eller avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen

vant försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel

eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art, avsett betvdande

varde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

5 §''

Den som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär trängande

fara eller, sedan han begått stöld och anträffats på bar gärning, sätter

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 463

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1062

sig med sådant våld eller hot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna,

dömes för rån till fängelse, lägst ett och högst sex år. Detsamma

skall gälla, om någon med sådant våld eller hot tvingar annan till handling

eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för

den tvungne eller någon i vars ställe denne är. Lika med våld anses att försätta

någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

6 §•

Är brott som i 5 § sägs att anse som grovt, skall för grovi rån dömas till

fängelse, lägst fyra och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen

var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada

eller allvarlig sjukdom eller om han eljest visat synnerlig råhet eller på ett

hänsynslöst sätt utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning.

7 §•

Tager och brukar någon olovligen motorfordon eller annat motordrivet

fortskaffningsmedel, som tillhör annan, dömes, om gärningen ej är belagd

med straff enligt vad förut i detta kapitel är sagt, för tillgrepp av fortskaffningsmedel

till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

8 §•

Den som, i annat fall än särskilt i detta kapitel omförmäles, olovligen

tager och brukar eller eljest tillgriper något, dömes för egenmäktigt förfarande

till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla,

om någon utan tillgrepp, genom att anbringa eller bryta lås eller annorledes,

olovligen rubbar annans besittning eller ock med våld eller hot om

våld hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller taga något.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

9 §•

Rubbar man olovligen annans besittning för att själv taga sig rätt, dömes

för självtäkt till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 §.

Avleder någon olovligen elektrisk kraft, dömes för olovlig kraftavledning

till böter eller fängelse i högst två år. 11

11 §.

Tager någon i skog eller mark olovligen sådant som avses i 12 kap. 2 §

andra stycket och är ej brottet enligt vad där sägs att anse som åverkan,

skall vad i detta kapitel är stadgat angående tillgrepp äga tillämpning.

Gör någon intrång i annans besittning av fastighet, såsom genom att olov
-

s. 464 Kontrollera mot PDF

464 C Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ligen anbringa eller bryta stängsel, bygga, gräva, plöja, upptaga väg eller

låta kreatur beta, eller skiljer någon obehörigen annan från besittning av

fastighet eller del därav, skall vad i 8 och 9 §§ sägs om egenmäktigt förfarande

eller självtäkt äga tillämpning.

12 §.

För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, tillgrepp

av fortskaffningsmedel eller olovlig kraftavledning, så ock för stämpling

till eller underlåtenhet att avslöja rån eller grovt rån dömes till ansvar

enligt vad i 23 kap. stadgas. Skulle tillgrepp av fortskaffningsmedel, om

brottet fullbordats, hava varit att anse som ringa, må dock ej dömas till

ansvar som nu sagts.

13 §.

Har annat i detta kapitel omförmält brott än grov stöld, rån eller grovt

rån förövats mot make eller trolovad till gärningsmannen eller till annan

vid brottet medverkande eller mot syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande

led eller den som i första svågerlag lika nära är eller mot adoptivföräldrar

eller adoptivbarn, fosterföräldrar eller fosterbarn, må åklagare

väcka åtal allenast om brottet av målsägande angives till åtal eller ock åtal

finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall såsom medverkan anses jämväl

häleri och häleriförseelse.

9 KAP.

Om bedrägeri och annan oredlighet

1 §•

Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet,

som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde

eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i

högst två år.

2 §•

Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till skadans omfattning och övriga

omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för bedrägligt beteende

dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Begagnar sig någon av husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning

eller annat dylikt, som tillhandahålles under förutsättning av kontant

betalning, och gör han ej rätt för sig, dömes, vare sig han vilseleder någon

eller ej, för bedrägligt beteende eller, om brottet ej är att anse som

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 465

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ringa, för bedrägeri. Detsamma skall gälla, om någon som har att betjana

allmänheten efter viss taxa tager betalning utöver taxan utan att påvisa

avvikelsen.

3 s
Är

brott som förut i detta kapitel är sagt att anse som grovt, skall för

qrovt bedrägeri dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmännen

missbrukat allmänt förtroende eller begagnat falsk handling

eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest vant av särskilt farlig

art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kannbar skada.

4 §•

Den som medelst olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet,

som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne

eller någon i vars ställe denne är, dömes, om ej brottet är att anse såsom

rån eller grovt rån, för utpressning till fängelse i högst två år eller, om

brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst sex ar.

5 §•

Den som vid avtal eller annan rättshandling begagnar sig av någons

trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning i förhållande till

honom till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till

vederlaget eller för vilken vederlag icke skall utgå, dömes för ocker till

böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

6 §-

Den som köper något, som är frånhänt annan genom brott, eller tillgodogör

sig det eller eljest därmed tager befattning ägnad att försvåra dess återställande,

dömes för häleri till fängelse i högst två år eller, om gärningen

är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla,

om någon bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv, så

ock om någon genom krav, överlåtelse eller på annat dylikt sätt hävdar

genom brott tillkommen fordran.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. 7

7 §■

Om gärningsmannen i fall som i 6 § sägs icke insåg men hade skälig

anledning antaga att brott förelåg, dömes för häleriförseelse till böter eller

fängelse i högst sex månader.

För häleriförseelse skall ock dömas, om den, som på sätt i 6 § sägs medverkat

vid det brott varigenom egendomen frånhändes annan, ej insåg men

hade skälig anledning antaga att brott förövades.

s. 466 Kontrollera mot PDF

466 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

8 §•

Den som, i annat fält än förut i detta kapitel är sagt, förfar oredligt i det

han medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet

och därigenom skadar den vilseledde eller någon i vars ställe denne är,

dömes för oredligt förfarande till böter eller fängelse i högst två år. Ändå

att skada ej uppkommer, skall dömas för oredligt förfarande, om vilseledandet

sker i utövning av yrke eller näring och avser beskaffenhet, myckenhet

eller ursprung av något som tillhandahålles mot vederlag.

9 §■

Den som offentliggör eller eljest bland allmänheten sprider vilseledande

uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller annan egendom,

domes för svindleri till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa,

till böter. °

Om någon, som medverkar vid bildande av aktiebolag eller annat företag

eller på grund av sin ställning bör äga särskild kännedom om ett företag,

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentliggör eller eljest bland allmänheten

eller företagets intressenter sprider vilseledande uppgift ägnad att påverka

bedömandet av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra

skada, dömes såsom i första stycket sägs.

Är brott, som i denna paragraf sägs, att anse som grovt, dömes till fängelse,

lägst sex månader och högst fyra år.

10 g.

Mottager någon, för användning såsom påtryckningsmedel vid krav, handling

som är falsk, upprättad för skens skull eller eljest oriktig eller ock

check utan täckning, dömes för ockerpantning till böter eller fän°else i

högst två år.

11 §•

För försök eller förberedelse till bedrägeri, grovt bedrägeri, utpressning

eller ocker dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas; dock skall vad

i 23 kap. 3 § sägs icke gälla i fråga om försök till utpressning.

Såsom för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri dömes den

som för att bedraga försäkringsgivare eller eljest med bedrägligt uppsåt

skadar sig eller annan till person eller egendom. Detsamma skall gälla, om

någon med uppsåt som nyss sagts söker åstadkomma sådan skada. Har

han innan skadan inträtt frivilligt avstått från att fullfölja gärningen, skall

han vara fri från ansvar.

12 §.

Vad i 8 kap. 13 § sägs om inskränkning i åklagares åtalsrätt skall äga motsvarande

tillämpning beträffande annat i delta kapitel omförmält brott än

grovt bedrägeri.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

C 467

10 KAP.

Om förskingring och annan trolöshet

1 §•

Om någon, som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik

ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utgiva egendomen

eller redovisa för denna, genom att tillägna sig egendomen eller annorledes

åsidosätter vad han har att iakttaga för att kunna fullgöra sin

skyldighet, dömes, om gärningen innebär vinning för honom och skada toi

den berättigade, för förskingring till fängelse i högst två år.

2 §•

Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till det förskingrades värde och Övriga

omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för undandrakt domas

till böter eller fängelse i högst sex månader.

3 §•

Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov förskingring

dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmännen

missbrukat ansvarsfull ställning eller begagnat falsk handling

eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt

farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

4 §•

Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, med egendom, som

han har i besittning men vartill ägande- eller säkerhetsrätt är förbehållen

eller tillförsäkrad eller eljest tillkommer annan, vidtager åtgärd varigenom

egendomen frånhändes den andre eller denne annorledes berövas sin rätt,

dömes för olovligt förfogande till böter eller fängelse i högst två år.

5 §•

Om någon, som på grund av förtroendeställning, vare sig det är i allmän

eller enskild tjänst, såsom syssloman eller eljest, fått att för annan sköta

ekonomisk angelägenhet eller öva tillsyn å skötseln dära\, missbrukar behörighet

alt företräda huvudmannen eller eljest sin förtroendeställning och

därigenom skadar huvudmannen, dömes, om gärningen icke är belagd med

straff enligt 1—ö §§, för trolöshet mot huvudman till böter eller fängelse i

högst två år.

År brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst

sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om

gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller

tillfogat huvudmannen betydande eller synnerligen kännbar skada.

s. 468 Kontrollera mot PDF

468 C Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Missbrukar någon, som fått att sköta rättslig angelägenhet för annan, till

förfång för huvudmannen sin förtroendeställning, dömes enligt vad i första

stycket sägs, ändå att angelägenheten ej är av ekonomisk art.

6 §•

Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, genom missbruk

av behörighet att i annans ställe företaga rättshandling skadar denne eller

med missbruk av behörighet att göra gällande skuldebrev eller dylik handling

kräver vad annan tillkommer, dömes för behörighetsmissbruk till böter

eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon fordrar betalning

jämlikt handling som ej blivit utgiven eller för gäld som redan är gulden

eller ock kräver att utfå gods som han redan bekommit eller mot krav

åberopar kvitto som icke utgivits.

7 §•

Om någon olovligen brukar annans sak, som han har i besittning, och därigenom

vållar skada eller olägenhet, dömes för olovligt brukande till böter

eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om innehavare

av fastighet brukar denna till men för annans rätt därtill genom att olovligen

bygga, gräva, plöja, upptaga väg, låta kreatur beta eller vidtaga annan dvlik

åtgärd. y

8 §•

Fullgör man ej vad i lag är föreskrivet om skyldighet att tillkännagiva

hittegods eller annans sak som man av misstag eller tillfällighet fått i besittning,

dömes för fyndförseelse till böter. Underlåter man att fullgöra sådan

skyldighet med uppsåt att tillägna sig godset eller förfar man eljest

med godset på sätt i 4 § sägs, skall gälla vad där är stadgat.

9 §.

För försök till förskingring, grov förskingring eller trolöshet mot huvudman

dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

10 §.

Vad i 8 kap. 13 § sägs om inskränkning i åklagares åtalsrätt skall äga

motsvarande tillämpning beträffande annat i detta kapitel omförmält brott

än grov förskingring.

Olovligt förfogande må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal finnes påkallat

ur allmän synpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. \Iaj:ts proposition nr 10 år 1962

C 469

11 KAP.

Om gäldenärsbrott

1 §•

Gäldenär, som förstör eller genom gåva eller annan liknande åtgärd avhänder

sig egendom av betydenhet och därigenom försätter sig på obestånd

eller förvärrar sitt obestånd, dömes för oredlighet mot borgenärer till f g

d Gäldenär, so^vid konkurs eller offentlig aclcordsförhandling utan konkurs

eller i förteckning till utmätningsed förtiger tillgång, uppgiver obefintli«

skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, skall ock.omej uppgi - ten rättas innan den beedigas eller eljest lägges till grund för förfarandet,

dömas för oredlighet mot borgenärer. Detsamma skall galla,°m^ §alde^^

i samband med annan exekutiv förrättning åberopar oriktig handling eller

skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättningen

tages i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.

Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av

betydenhet med uppsåt att hålla den undan konkursen, så ock gäldenär,

som i konkurs undandrager eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång,

dömes likaledes för oredlighet mot borgenärer.

2 §-

Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grov oredlighet mot

borgenärer dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gaidenären

beedigat oriktig uppgift eller begagnat falsk handling eller vilseledande

bokföring eller om brottet varit av betydande omfattning.

3 §•

Gäldenär, som fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel

utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på

äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtager annan

sådan åtgärd och som därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framkallar

eller förvärrar obestånd, dömes för vårdslöshet mot borgenärer till

fängelse i högst två år.

Gäldenär, som vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs

eller i förteckning till utmätningsed av grov oaktsamhet förtiger tillgång,

uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift,

dömes likaledes, om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest lägges

till grund för förfarandet, för vårdslöshet mot borgenärer.

4 §•

Gäldenär som, då konkurs är förestående, betalar eller ställer säkerhet

för borgenärs fordran eller vidtager annan sådan åtgärd och därigenom

s. 470 Kontrollera mot PDF

470 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

avsevärt förringar Övriga borgenärers rätt, dömes för mannamån mot borgenärer

till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om bokföringss

y''dig gäldenär, ehuru han enligt god köpmanssed uppenbarligen bort inställa

sina betalningar, förfar som nu sagts.

Gäldenär, som för att främja ackord hemligen lämnar eller utlovar betalning

eller annan förmån, dömes ock för mannamån mot borgenärer.

5 §•

Åsidosätter gäldenär uppsåtligen eller av oaktsamhet honom åliggande

bokföringsskyldighet på sådant sätt att ställningen och rörelsens gång ej

vunna i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, dömes för bokföringsbrott

till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Åtal för bokföringsbrott må äga rum allenast såframt gäldenären inom

fem år från det brottet förövades kommit i konkurs, fått eller erbjudit

ackord eller inställt sina betalningar.

6 §•

För försök att, såsom i 1 § tredje stycket sägs, ur riket bortföra tillgång

domes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. °

7 §•

Begår den som är i gäldenär ställe gärning som i detta kapitel sägs, skall

han dömas såsom vore han själv gäldenär.

Borgenär, som i fall varom i 4 § förmäles tager eller låter åt si« utlova

betalning, säkerhet eller annan förmån, dömes för medverkan till* brottet

endast om han brukar otillbörligt hot eller otillbörligt löfte om förmån eller

handlar i hemligt samförstånd med gäldenären.

12 KAP.

Om skadegörelsebrott

1 §■

Den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, till men för annans

ratt därtill, dömes för skadegörelse till böter eller fängelse i höest sex månader.

2 §.

År brott som i l § sägs med hänsyn till skadans obetydlighet och övriga

omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för åverkan dömas till

böter.

Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller,

av vaxande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller

ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant, som ej är berett till bruk,

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 471

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

dömes för åverkan, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och

övriga omständigheter är att anse som ringa.

3 §•

Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov skadegörelse

dömas till fängelse i högst fyra år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om av

gärningen kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller skadan

drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan eljest

är synnerligen kännbar.

4 §•

Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som

kan skadas därav, dömes för tagande av olovlig väg till böter.

5 §•

För försök eller förberedelse till grov skadegörelse, så ock för underlåtenhet

att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

6 §.

Åverkan eller tagande av olovlig väg må, om brottet endast förnärmar

enskilds rätt, åtalas av åklagare allenast om åtal finnes påkallat ur allmän

synpunkt. 13

13 KAP.

Om allmänfarliga brott

1 §•

Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa

eller för omfattande förstörelse av annans egendom, dömes för mordbrand

till fängelse, lägst två och högst åtta år.

2 §•

År brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grov mordbrand dömas

till fängelse på viss tid, lägst sex och högst tio år, eller på livstid.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om branden

anlagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde sprida sig, eller

eljest inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydenhet.

3 §■

Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott, flygeller

tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för

s. 472 Kontrollera mot PDF

472 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom,

dömes för allmänfarlig ödeläggelse till fängelse, lägst två och högst åtta år.

Är brottet grovt, dömes till fängelse på viss tid, lägst sex och högst tio år,

eller på livstid.

4 §•

Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för

rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande

av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åtgärd,

som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning

därtill, allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom,

dömes för sabotage till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla, om

någon eljest, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarligt

stör eller hindrar den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf,

telefon, radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för

allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

5 §•

Är brott som i 4 § sägs att anse som grovt, skall för grovt sabotage dömas

till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom

framkallats fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för

egendom av särskild betydenhet.

6 §.

Den som av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne

eller annorledes, vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller

framkallar fara därför, eller vållar skada eller hinder som i 4 § sägs, dömes

för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

7 §•

Om någon framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa genom

att förgifta eller infektera livsmedel, vatten eller annat, på annat sätt sprida

gift eller dylikt eller överföra eller sprida allvarlig sjukdom, dömes för

spridande av gift eller smitta till fängelse i högst sex år.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst

tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt

beaktas, om det skett med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa eller

om många människor utsatts för fara.

8 §.

Framkallar man allmän fara för djur eller växter medelst gift eller genom

att överföra eller sprida elakartad sjukdom eller genom att sprida

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 473

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

skadedjur eller ogräs_ eller på annat dylikt sätt, dömes för förgöring till bö
16

"i r’ bro t tet r o v fkSl till fängelse, lägst sex månader och högst sex

år Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om de

skett med uppsåt att skada eller om egendom av betydande varde utsatts

för fara.

9 §•

Besår någon av grov oaktsamhet gärning som i 7 eller 8 § sägs, dömes

för vårdslöshet med gift eller smittämne till böter eller fängelse i hogs

två år.

10 §.

Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel

är sagt, vid handhavande av eld, sprängämne eller gift eller annorledes

framkallat fara för brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sags eller a 1- män fara som avses i 7 eller 8 §, och underlåter han, efter att hava kommit

till insikt därom, att till farans avvärjande göra vad skaligen kan begaias.

dömes för underlåtenhet att avvärja allmänfara till böter eller fängelse i

högst ett år.

11 §•

Om någon, som ådragit sig ansvar enligt 1, 2, 3, G, 7, 8, 9 eller 10 t,,

frivilligt avvärjt fara som där sägs innan avsevärd olägenhet uppkommit,

må dömas till lindrigare straff än för gärningen är stadgat; dock må ej

dömas till lindrigare straff än fängelse, om lägsta straffet för brottet eljest

är fängelse i två år eller däröver. Var faran ringa och ar för gärningen ej

stadgat svårare straff än fängelse i ett år, skall ej dömas till ansvar.

12 §.

För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand,

allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage eller spridande av gift

eller smitta eller till förgöring, så ock för underlåtenhet att avslöja sådant

brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. 14

14 KAP.

Om förfalskningsbrott

1 §•

Den som, genom att skriva annan, verklig eller diktad, persons namn eller

genom att falskeligen förskaffa sig annans underskrift eller annorlcdes,

framställer falsk urkund eller ock falskeligen ändrar eller utfyller äkta

urkund, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning

till fängelse i högst två år.

s. 474 Kontrollera mot PDF

474 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Såsom urkund anses protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och annan

handling, som upprättats till bevis eller eljest är av betydelse såsom bevis,

så ock legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke.

2 §.

Är brott som i 1 § sägs att anse som ringa, skall för ringa urkundsförfalskning

dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vid bedömande huruvida brottet är ringa skall särskilt beaktas, om urkunden

är av mindre vikt, såsom kassakvitto, kontramärke eller dylikt mottagningsbevis,

eller om gärningen skett för att förhjälpa någon till hans rätt.

3 §.

Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov urkundsförfalskning

dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om förfalskningen

avsett myndighets arkivhandling av vikt eller urkund som är

särskilt betydelsefull i den allmänna omsättningen, såsom obligation, aktiebrev

eller inteckningshandling, eller om gärningen eljest var av särskilt

farlig art.

4 §-

Den som förstör, gör obrukbar eller undanskaffar urkund, över vilken

han vid tillfället ej äger så förfoga, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende,

för undertryckande av urkund till fängelse i högst två år

eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

5 §.

Om någon utan lov anbringar eller eljest förfalskar annans namnteckning

eller signatur på alster av konst eller konsthantverk eller på annat

dylikt verk och därigenom giver sken av att denne bestyrkt sig vara upphovsman

till verket, dömes för signaturförfalskning till fängelse i högst två

åi eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

6 §.

Den som eftergör inom eller utom riket gällande penningsedel eller mynt

eller annorledes förfalskar sedel eller mynt, dömes för penningförfalskning

till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse

i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst två och högst åtta år. 7

7 §•

Eftergör någon gällande frimärke, beläggningsstämpel eller annat offentligt

eller för allmänheten avsett inländskt eller utländskt värdemärke eller

ock offentlig inländsk eller utländsk kontrollmärkning på mått, vikt, vara,

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 475

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

handling eller annat, eller anbringar någon falskt sådant märke eller falskeligen

äkta märke eller förfalskar någon eljest sådant märke eller det marlcta!

dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, for markesforfalskning

till fängelse i högst två år eller, om brottet ar ringa, till böter eller

fängelse i högst sex månader. .

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

8 §•

Om någon falskeligen anbringar märke eller annat föremål som kan

la^as för gällande gränsmärke, vattenmärke, fixpunkt eller annat märke för

plån- eller höjdmätning eller ock flyttar, borttager, skadar eller forstor sadant

märke, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förfalskning

av fast märke till fängelse i högst fyra år eller, om brottet ai

ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

9 §•

Den som åberopar falsk urkund, utbjuder eller håller till salu verk med

falsk signatur, utprånglar falsk sedel eller falskt mynt, begagnar falskt varde-

eller kontrollmärke, åberopar falskt fast märke eller eljest gor bruk av

något, som förfalskats på sätt ovan sägs, dömes, om åtgärden innebar fara

i bevishänseende, för brukande av det förfalskade såsom hade han sjalv

gjort förfalskningen.

10 §.

Den som, i annat fall än i 9 § sägs, bland allmänheten sprider något, som

lätt kan förväxlas med gällande penningsedel, mynt eller offentligt värdemärke,

dömes för olaga spridande av efterbildning till böter.

11 §•

Har någon, som ådragit sig ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt,

innan avsevärd olägenhet uppkommit frivilligt avvärjt den fara i bevishänseende

som gärningen innebar, må dömas till lindrigare straff än för

gärningen är stadgat. Var faran ringa och är för gärningen ej stadgat svårare

straff än fängelse i sex månader, skall ej dömas till ansvar. 12

12 §.

För försök eller förberedelse till urkundsförfalskning, grov urkundsförfalskning,

undertryckande av urkund, signaturförfalskning, penningförfalskning,

märkesförfalskning, förfalskning av fast märke eller brukande

av vad som förfalskats, så ock för underlåtenhet att avslöja penningförfalskning

dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Skulle brottet, om

det fullbordats, hava varit att anse som ringa, må dock ej dömas till ansvar

enligt vad nu sagts.

s. 476 Kontrollera mot PDF

476 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

15 KAP.

Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga

1 §•

Om någon under laga ed eller under försäkran som avgives i eds ställe

lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för mened, till fängelse

i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex

månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst två och högst åtta år. Vid

bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett

med uppsåt att oskyldig skulle fällas till ansvar för allvarligt brott eller

eljest synnerlig skada tillfogas annan.

2 §•

Den som vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång lämnar osann

uppgift eller förtiger sanningen, dömes för osann par t saf saga till fängelse

i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex

månader.

3 §.

Begår någon av grov oaktsamhet gärning som i 1 eller 2 § sägs, dömes

för ovarsam utsaga till böter eller fängelse i högst sex månader.

4 §•

Prövas utsaga som avses i 1—3 §§ vara utan betydelse för saken, skall ej

dömas till ansvar.

\ ad nu sagts skall ock gälla, om någon lämnat osann uppgift eller förtigit

sanningen angående sådant varom han ägt vägra att yttra sig och omständigheterna

innebära skälig ursäkt för honom.

5 §•

Vacker någon åta! mot oskyldig med uppsåt att denne må bliva fälld

till ansvar, dömes för falskt åtal till fängelse i högst två år eller, om brottet

ar ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

År brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst

fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas,

om åtalet avsett allvarligt brott eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för

obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 477

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1002

6 §.

Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva falld till

ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst tva ar eller, om brottet

är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne

var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst

sex månader.

7 §•

Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan

myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver esvärande

omständighet eller förnekar friande eller mildrande omstandig le ,

dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk ti - vitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet ar ringa, till böter eller

fängelse i högst sex månader.

Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att tillvitelsen var

sanningslös, dömes för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex

månader.

8 §•

Förvanskar eller undanröjer någon bevis med uppsåt att oskyldig må

bliva fälld till ansvar eller åberopar någon med sådant uppsåt falskt bevis,

dömes för bevisförvanskning till fängelse i högst två år eller, om brottet är

ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

År brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

9 §•

Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel

är sagt, genom åtgärd, varom där förmäles, framkallat fara för att

annan skalf bliva utan laga skäl dömd eller eljest lida avsevärt förfång, och

underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvärjande

göra vad skäligen kan begäras, dömes för underlåtenhet att avvärja

ruttsfel till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 §.

Om någon i skriftlig utsaga, som jämlikt lag eller författning avgives under

edlig förpliktelse eller på heder och samvete eller under annan dylik försäkran,

lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes, om åtgärden

innebär fara i bevishänseende, för osann försäkran till böter eller fängelse

i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år.

Sker sådan gärning av grov oaktsamhet, dömes för vårdslös försäkran till

böter eller fängelse i högst sex månader.

s. 478 Kontrollera mot PDF

478 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

11 §.

Lämnar någon i intyg eller annan urkund osann uppgift om vem han är

eller om annat än egna angelägenheter eller upprättar någon för skens skull

urkund rörande rättshandling, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende,

för osant intygande till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller

eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år.

Den som åberopar eller eljest begagnar osann urkund som avses i första

stycket, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av

osann urkund enligt vad där sägs.

12 §.

Missbrukar någon pass, betyg eller dylik för viss man utställd urkund genom

att giva sig eller annan ut för honom eller utlämnar han urkunden att

sålunda missbrukas, eller utgiver någon sanningslöst handling, som tillkommit

medelst genomslag eller fotografering eller på annat dylikt sätt, för riktig

kopia av viss urkund, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende,

för missbruk av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader eller,

om brottet är grovt, till fängelse i högst två år.

13 §.

Förnekar någon sin underskrift på urkund, dömes, om åtgärden innebär

fara i bevishänseende, för förnekande av underskrift till böter eller fängelse

i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år.

14 §.

Om någon, som ådragit sig ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt,

innan avsevärd olägenhet uppkommit frivilligt rättat felet eller på annat

sätt avvärjt fara för vidare olägenhet, må dömas till lindrigare straff än för

gärningen är stadgat. Var faran ringa och är för gärningen ej stadgat svårare

straff än fängelse i sex månader, skall ej dömas till ansvar. 15

15 §.

bor förberedelse till mened eller stämpling till mened som innebär att någon

söker anstifta sådan gärning, så ock för försök till bevisförvanskning

dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Skulle brottet, om det fullbordats,

hava varit att anse som ringa, må dock ej dömas till ansvar som nu

sagts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

C 479

16 KAP.

Om brott mot allmän ordning

1 §•

Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med

förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra

viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, dömes för

upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare

i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst två år.

Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning, dömes anstiftare

och anförare för upplopp till böter eller fängelse i högst två år.

2 §.

Har folksamling, med uppsåt som i 1 § sägs, gått till förenat våld å person

eller egendom, dömes, vare sig myndighet var tillstädes eller ej, för

våldsamt upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år och annan

deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst

fyra år.

3 §•

Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att efterkomma

för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller intränger han

på område som blivit för sådant ändamål fridlyst eller avspärrat, dömes, om

ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller

fängelse i högst sex månader.

4 §•

Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör

eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel

eller begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig

eller kommunal förrättning eller ock allmän sammankomst för överläggning,

undervisning eller åhörande av föredrag, dömes för störande av förrättning

eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex månader.

5 §.

Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides

eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten

uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig

skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för uppvigling

till böter eller fängelse i högst sex månader.

År brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökt förleda till allvarligt

brott eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst

fyra år.

s. 480 Kontrollera mot PDF

480 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

6 §•

Om någon bland allmänheten sprider falskt rykte eller annat osant påstående

som är ägnat att framkalla fara för folkförsörjningen eller för allmän

ordning och säkerhet, dömes för samhällsfarlig ryktesspridning till

böter eller fängelse i högst två år.

7 §•

Skymfar någon offentligen Sveriges flagga eller vapen eller annat rikets

höghetstecken, dömes för skymfande av riks symbol till böter eller fängelse

i högst sex månader.

8 §•

Hotar, förtalar eller smädar någon offentligen folkgrupp med viss härstamning

eller trosbekännelse, dömes för hets mot folkgrupp till fängelse

i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

9 §.

Om någon offentligen skymfar sådant som av svenska kyrkan eller annat

här i riket verksamt trossamfund hålles heligt, dömes för brott mot trosfrid

till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 §.

Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller

avlidens aska, öppnar grav eller eljest gör skada eller ofog på kista, urna,

grav eller annat de dödas vilorum eller på gravvård, dömes för brott mot

griftefrid till böter eller fängelse i högst sex månader.

11 §•

Sårar någon tukt och sedlighet genom framställning i skrift eller bild eller

genom att saluhålla, förevisa eller annorledes sprida skrift eller bild, dömes

lör sårande av tukt och sedlighet till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vad nu sagts skall jämväl gälla, om någon, på allmän plats eller eljest offentligen,

i ord eller handling sårar tukt och sedlighet.

12 §.

Den som bland barn eller ungdom sprider skrift eller bild, som genom

sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de

ungas sedliga fostran, dömes för förledande av ungdom till böter eller

fängelse i högst sex månader.

13 §.

Om någon genom misshandel, överansträngning, vanvård eller annorledes

utsätter djur för otillbörligt lidande, dömes för djurplågeri till böter eller

fängelse i högst två år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 481

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

14 §.

Anordnar någon för allmänheten äventyrligt spel om penningar eller penningvärde

eller tillåter någon sådant spel i lokal som han upplåtit åt allmänheten,

dömes för dobbleri till böter eller fängelse i högst sex månader. Deltager''någon

i dylikt spel som anordnats för allmänheten eller eljest ager

rum i lokal vartill allmänheten har tillträde, dömes för dobbleri till böter.

Om lotteri gäller vad Konungen förordnar.

15 §.

Den som på allmän plats, utom- eller inomhus, uppträder berusad av alkoholhaltiga

drycker, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, domes for

fylleri till böter, högst femhundra kronor.

Till böter som nu sagts dömes jämväl, om ruset orsakats av annat än

alkoholhaltiga drycker.

16 §.

Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, för oljud på allmän

plats eller eljest offentligen beter sig på sätt som är ägnat att väcka

förargelse hos allmänheten, dömes för förargelseväckande beteende till böter,

högst femhundra kronor. 17

17 KAP.

Om brott mot allmän verksamhet

1 §•

Förgriper sig någon med våld eller hot om våld å innehavare av ämbete

eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, i dennes tjänsteutövning

eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjänsteåtgärd

eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman

till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller

fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon sålunda

förgriper sig mot den som innehaft ämbete eller annan befattning, varmed

ämbetsansvar var förenat, för vad denne däri gjort eller underlåtit.

Vad nu sagts om befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, skall ock

gälla befattning, med vilken enligt Konungens förordnande samma skydd

skall vara förenat.

2 §•

Den som, annorledes än i 1 § sägs, för att tvinga eller hindra någon,

som åtnjuter skydd enligt nämnda paragraf, i utövningen av hans befattning

eller hämnas för tjänsteålgärd, otillbörligen företager gärning, som för honom

medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar därmed, dömes

1(5 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 482 Kontrollera mot PDF

482 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

för förgripelse mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.

3 §•

Vad i 1 och 2 §§ stadgas skall ock gälla, om någon på sätt som i nämnda

paragrafer sägs förgriper sig mot den som är eller varit kallad att biträda

där avsedd befattningshavare vid förrättning.

4 §•

Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom

att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra utövningen

av befattning som avses i 1 §, dömes för våldsamt motstånd till böter eller

fängelse i högst sex månader.

5 §.

Förolämpar man någon, som åtnjuter skydd enligt 1 §, i eller för hans

befattning, dömes för missfirmelse mot tjänsteman till böter eller fängelse

i högst sex månader.

6 §.

Om någon bland allmänheten sprider falskt rykte eller annat osant påstående,

ägnat att undergräva aktningen för myndighet eller annat organ

som ager besluta i allmänna angelägenheter, dömes för beljugande av myndighet

till böter eller fängelse i högst två år.

7 §-

Den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning

för utövning av befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, dömes för

bestickning till böter eller fängelse i högst två år. 8 9

8 §‘

Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt

i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång

eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, dömes för otillbörligt

verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande

huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld

eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

Den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig förmån för

att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dömes, om det ej är

ämbetsbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller

fängelse i högst sex månader.

9 §.

Soker någon obehörigen skaffa sig kännedom om vad som angående utövning

av rösträtt i allmänt ärende skall hållas hemligt, dömes för brott

mot rösthemlighet till böter eller fängelse i högst sex månader

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 483

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

10 §.

Den som med våld eller hot om våld angriper någon för det han hos domstol

eller annan myndighet gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller

eljest vid förhör avgivit utsaga eller för att hindra honom från sådan åtgärd,

dömes för Övergrepp i rättssak till böter eller fängelse i högst två år.

Detsamma skall gälla, om man med annan gärning, som medför lidande,

skada eller olägenhet, eller med hot om sådan gärning angriper någon tor

det han avlagt vittnesmål eller eljest avgivit utsaga vid forhor hos myndighet

eller för att hindra honom från att avgiva sådan utsaga.

11 §•

Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom att undkomma,

undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att det

uppdagas eller beivras, dömes för skyddande av brottsling till böter eller

fängelse i högst två år.

Den som icke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre var

brottslig, dömes till böter.

Make, trolovad, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den

som i första svågerlag är lika nära förenad med den brottslige, adoptivföräldrar

eller adoptivbarn, fosterföräldrar eller fosterbarn må ej fällas till

ansvar enligt denna paragraf.

12 §.

Hjälper man den, som är fånge, häktad eller anhållen eller eljest är för

annat än sjukvård eller vård enligt barnavårdslagen berövad friheten, att

komma lös eller främjar man, efter det han avvikit, hans flykt genom att

dölja honom eller genom annan sådan åtgärd, dömes för främjande av flykt

till böter eller fängelse i högst två år.

13 §.

Den som bryter mot förbud att sälja eller skingra gods eller att utgiva

annans gods, rubbar gods som blivit satt i kvarstad, utmätt eller beslagtaget,

skadar eller borttager myndighets anslag eller försegling eller eljest

olovligen öppnar vad myndighet tillslutit eller ock överträder annat dylikt

av myndighet meddelat förbud, dömes för överträdelse av myndighets bud

till böter eller fängelse i högst ett år.

Vägrar någon inträde som förrättningsman äger fordra, dömes för hindrande

av förrättning till böter.

14 §.

Om någon obehörigen utövar vad som hör till befattning, varmed ämbetsansvar

är förenat, dömes för obehörig tjänsteutövning till böter eller fängelse

i högst sex månader.

Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen ville skaffa sig obehörig

s. 484 Kontrollera mot PDF

484 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

vinning eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst

fyra år.

15 §.

_ Hen som, utan att fall är för handen som i 14 § sägs, obehörigen giver

sig ut för att innehava där avsedd befattning, dömes för föregivande av allmän

ställning till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall

gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken

som giver honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det

allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller

allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Om någon obehörigen giver sig ut för advokat, dömes för föregivande av

ställning såsom advokat till böter.

16 §.

För försök eller förberedelse till våld eller hot mot tjänsteman dömes till

ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas, såframt ej brottet, om det fullbordats,

skulle hava varit att anse som ringa. För försök till främjande av flykt

dömes ock till ansvar enligt vad i 23 kap. sägs.

18 KAP.

Om högmålsbrott

1 §•

Den som, med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljest

med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av Konungen,

riksdagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hindras,

företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes,

om det ej är högförräderi, för uppror till fängelse i tio år eller på livstid

eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år. 2 3

2 §.

Om gärning som är belagd med ansvar i 3—5 kap. innebär förgripelse mot

Konungen eller annan medlem av konungahuset eller mot regent som är

satt i Konungens ställe, må dömas till fängelse i högst fyra år, om gärningen

ej är belagd med svårare straff än fängelse i sex månader, och i högst sex år,

om å brottet eljest kan följa fängelse i högst två år.

3 §.

Den som, med uppsåt att brott skall förövas mot allmän säkerhet eller

medborgares frihet, samlar eller anför väpnat manskap eller håller det samlat

eller förser manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrust
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 485

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

ning eller övar det i vapens bruk, dömes för väpnat hot mot laglig ordning

till fängelse, lägst sex och högst tio år.

4 §•

Om någon bildar eller deltager i sammanslutning, som måste anses vara

avsedd att utgöra eller med hänsyn till sin beskaffenhet och det ändamå

för vilket den är bildad lätt kan utvecklas till ett sådant maktmedel som

militär trupp eller polisstyrka och som icke med vederbörligt tillstånd förstärker

försvaret eller ordningsmakten, eller ock för sådan sammanslutning

tager befattning med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning, upplåter

lokal eller mark för dess verksamhet eller understödjer den med penningar

eller på annat sätt, dömes för olovlig kårverksamhet till böter eller

fängelse i högst två år.

5 §•

Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna

åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk

organisation eller yrkes- eller näringssamm anslutning och därigenom sätter

yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot

medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.

6 §•

Om någon genom stympning eller annorledes, för längre eller kortare tid,

gör sig oduglig till tjänstgöring, som det ålegat honom att fullgöra vid krigsmakten

eller eljest för rikets försvar, eller genom att föregiva sjukdom eller

medelst annat vilseledande undandrager sig sådan tjänstgöringsskyldighet,

dömes för svikande av försvarsplikt till böter eller fängelse i högst två år

eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst fyra år. 7 8

7 §•

För försök, förberedelse eller stämpling till uppror eller väpnat hot mot

laglig ordning, för underlåtenhet att avslöja sådant brott, så ock för försök

till brott mot medborgerlig frihet eller svikande av försvarsplikt dömes till

ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

8 §.

Gärning som är belagd med ansvar i 3—5 kap. och innebär förgripelse mot

Konungen eller annan ovan i 2 § nämnd person må ej utan Konungens förordnande

åtalas av åklagare, med mindre någon avlidit till följd av gärningen.

Detsamma skall gälla i fråga om försök, förberedelse eller stämpling till

gärning som nu sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning.

s. 486 Kontrollera mot PDF

486 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

19 KAP.

Om brott mot rikets säkerhet

1 §•

Den som, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma eller

eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande

makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda

lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande,

dömes för högförräderi till fängelse i tio år eller på livstid eller, om

faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år.

Om någon, med uppsåt att åtgärd eller beslut av Konungen, riksdagen

eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd framtvingas eller

hindras, företager handling som innebär fara därför, dömes ock för högförräderi.

2 §.

Den som med våldsamma medel eller utländskt bistånd framkallar fara för

att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter, dömes, om det ej är

högförräderi, för krigsanstiftan till fängelse, lägst två och högst åtta år.

3 §.

Om den, som fått i uppdrag att för riket förhandla med främmande makt

eller eljest bevaka rikets angelägenheter hos någon som företräder främmande

makts intresse, missbrukar behörighet att företräda riket eller eljest

sin förtroendeställning och därigenom orsakar riket avsevärt men, dömes

för trolöshet vid förhandling med främmande makt till fängelse på viss tid,

lägst två och högst tio år, eller på livstid.

4 §•

Svensk medborgare, som utan tillstånd av Konungen eller den han bemyndigat

låter bruka sig sasom ombud för främmande makt i diplomatisk

angelägenhet som rör riket, så ock envar, som i föregiven egenskap av behörigt

ombud inlåter sig i underhandling om sådan angelägenhet med någon

som företräder främmande makts intresse, dömes för egenmäktighet

vid förhandling med främmande makt till fängelse i liögst två år eller, om

riket var i krig, högst fyra år.

Innebar brottet fara för rikets självbestämningsrätt eller dess fredliga förhållande

till främmande makt, dömes till fängelse, lägst ett och högst sex år,

eller, om riket var i krig, till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år,

eller på livstid.

5 §■

Den som, med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar,

befordrar, lämnar eller eljest röjer uppgift rörande försvarsverk,

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 487

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 dr 1962

vapen, förråd, import, export eller förhållande i övrigt, vars uppenbarande

för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller for folkforsörjningen

vid krig eller av krig föranledda utomordentliga forhållanden eller

eljest för rikets säkerhet, dömes, vare sig uppgiften är riktig eller ej, för

spioneri till fängelse i högst sex år. Detsamma skall gälla, om någon med

uppsåt som nu sagts obehörigen framställer eller tager befattning med skrift,

teckning eller annat föremål som innefattar sådan uppgift.

6 §.

Är brott som i 5 § sägs att anse som grovt, skall dömas för grovt spioneri

till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om garningen

var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående

krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde

vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom.

7 §•

Förövas, beträffande uppgift som rör förhållande av hemlig natur, gärning

som i 5 § sägs utan uppsåt att gå främmande makt tillhanda, dömes för

obehörig befattning med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst två

år eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst fyra år.

Den som av grov oaktsamhet befordrar, lämnar eller eljest röjer uppgift

som avses i 5 § och som rör förhållande av hemlig natur, dömes för vårdslöshet

med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst sex månader eller,

om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst två år.

8 §•

Om någon bland allmänheten sprider eller till främmande makt framför

eller låter framkomma falskt rykte eller annat osant påstående som är ägnat

att framkalla fara för rikets säkerhet, dömes för ryktesspridning till

fara för rikets säkerhet till böter eller fängelse i högst två år. 9

9 §•

Den som, med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i riket bedriver

verksamhet för anskaffande av uppgifter rörande militära eller andra

förhållanden, vilkas uppenbarande för den främmande makten kan medföra

men för annan främmande makts säkerhet, eller här i riket till dylik

verksamhet lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig, dömes för olovlig

underrättelseverksamhet till böter eller fängelse i högst två år.

För olovlig underrättelseverksamhet skall ock dömas, om någon, med

uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i riket hemligen eller med

användande av svikliga medel antingen bedriver verksamhet för anskaffande

av uppgifter om annans personliga förhållande eller till dylik verksamhet

lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig.

s. 488 Kontrollera mot PDF

488 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

10 §.

Skymfar någon offentligen främmande makts flagga eller vapen eller annat

dess hoghetstecken, dömes för skymfande av utländsk rikssymbol till

böter eller fängelse i högst sex månader.

11 §•

Om gäi ning som är belagd med ansvar i 3—5 kap. innebär, att någon genom

förgripelse å främmande makts statsöverhuvud eller representant här

i riket kränker den främmande makten, må dömas till fängelse i högst två

år, om garningen ej är belagd med svårare straff än fängelse i sex månader,

och i högst fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst två år.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om främmande makt

rankes genom att någon gör intrång i lokal som innehaves av dess representation

eller gör skada därå eller å egendom som där finnes.

12 §.

Om någon utan Konungens tillstånd här i riket värvar folk till främmande

krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst eller förmår folk att olovligen

begiva sig ur riket för att taga sådan tjänst, dömes för olovlig värvning

hU böter eller fängelse i högst sex månader eller, om riket var''i krig.

till fängelse i högst två år.

13 §.

Den som av främmande makt eller någon som handlar i dess intresse

mottager penningar eller annan egendom för att genom utgivande eller spridande

av skrifter eller annorledes påverka den allmänna meningen om statsskicket

eller om åtgärder i rikets inre eller yttre styrelse, dömes för tagande

av utländskt understöd till fängelse i högst två år.

14 §.

F°r försök, förberedelse eller stämpling till högförräderi, trolöshet vid

forhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri eller olovlig

underrättelseverksamhet, så ock för försök eller förberedelse till obehörig

befattning med hemlig uppgift dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

Såsom stämpling till högförräderi anses även att träda i förbindelse

med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att sådant

brott må förövas.

Den som underlåter att avslöja högförräderi, trolöshet vid förhandling

med främmande makt, spioneri eller grovt spioneri, dömes ock till ansvar

enligt vad i 23 kap. sägs; och skall till sådant ansvar dömas jämväl om han

icke insett men bort inse att brottet var å färde.

15 §.

Om någon, som med hänsyn till vad honom är veterligt, på grund av

meddelad varning eller eljest bort inse att högförräderi, trolöshet vid för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 489

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

handling med främmande makt, spioneri eller grovt spioneri är å farde,

medverkar till gärningen, dömes till ansvar såsom för medhjälp därtill;

dock må ej dömas till svårare straff än fängelse i två år.

16 §.

Olovlig underrättelseverksamhet, skymfande av utländsk rikssymbol eller

olovlig värvning eller försök, förberedelse eller stämpling till olovlig

underrättelseverksamhet må ej utan Konungens förordnande åtalas av åkla<Tare.

Gärning som är belagd med ansvar i 3—5 kap. och innebär sådan kränkning

av främmande makt som ovan i 11 § sägs, så ock försök, förberedelse

eller stämpling till gärning som nu sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan

gärning må ej heller åtalas av åklagare utan att Konungen förordnat

därom.

20 KAP.

Om ämbetsbrott

1 §•

Missbrukar ämbetsman, genom handling eller underlåtenhet, sin ställning

till förfång för det allmänna eller någon enskild, dömes, om ej gärningen

utgör förskingring eller annan trolöshet eller eljest är särskilt belagd med

straff, för tjänstemissbruk till suspension eller avsättning; om skäl äro

därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst två år. I ringa fall skall dömas

allenast till böter.

Är brottet grovt, dömes till avsättning och fängelse i högst sex år.

2 §•

Ämbetsman, som mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan

otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes, om ej gärningen

eljest är särskilt belagd med straff, för tagande av muta eller av otillbörlig

belöning såsom i 1 § stadgas. Detsamma skall gälla, om han begått sådan

gärning innan han erhöll befattningen.

Begår den som varit ämbetsman gärning, som i första stycket sägs, dömes

till böter eller fängelse enligt vad i 1 § stadgas.

3 §•

Yppar ämbetsman vad han är pliktig att hemlighålla eller utnyttjar han

olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd

med straff, för brott mot tystnadsplikt till suspension eller avsättning;

om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år. I ringa

fall skall dömas allenast till böter.

1<(* Iiihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 490 Kontrollera mot PDF

490 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Begår den som varit ämbetsman sådan gärning, dömes till böter eller

fängelse enligt vad i första stycket sägs.

4 §.

Åsidosätter ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad

honom åligger enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift

eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk

eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel till böter

eller suspension.

År felet grovt, dömes till suspension eller avsättning; om skäl äro därtill,

skall tillika dömas till fängelse i högst ett år.

5 §•

Finnes ämbetsman hava genom gärning, som är annorstädes än i 1_4 §§

belagd med straff, åsidosatt sin tjänsteplikt, må fängelse i högst två år

ådömas, ändå att så svårt straff eljest ej kunnat följa.

6 §.

Innehar den, som enligt bestämmelserna i 1—4 §§ förskyllt suspension

eller avsättning från viss tjänst, ej längre samma tjänst, men har han i

dess ställe erhållit annan befattning med likartade arbetsuppgifter, skall

dömas till suspension eller avsättning från den befattningen. Har han ej i

tjänstens ställe erhållit annan befattning som nu sagts, skall dömas enbart

till böter eller fängelse enligt vad i nämnda paragrafer stadgas och vid

straffets bestämmande hänsyn tagas till att suspension eller avsättning ej

ådömes; om han eljest ej skulle hava dömts till annan påföljd än suspension

eller avsättning, må varje påföljd eftergivas.

När den, som enligt bestämmelserna i 1—4 §§ förskyllt suspension eller

avsättning från sin tjänst, innehar annan med ämbetsansvar förenad befattning

än i första stycket sägs, skall han avsättas från denna, om han

genom brottet visat sig uppenbarligen icke vara skickad att innehava befattningen;

har han eljest i avsevärd mån skadat det anseende innehavaren av

den befattningen bör äga, dömes till suspension därifrån.

Dömes någon till ansvar jämlikt 2 § andra stycket eller 3 § andra stycket

och innehar han med ämbetsansvar förenad befattning, skall vad ovan

i andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning. 7

7 §•

Om ämbetsman genom annat brott än i 1—4 §§ sägs visat sig olämplig

att innehava sin befattning, skall, jämte annan påföljd som finnes böra

åläggas, dömas till avsättning. År för brottet ej stadgat fängelse i två år

eller däröver, må dock dömas till avsättning allenast om ämbetsmannen

med hänsyn till tjänstens särskilda beskaffenhet genom brottet visat sig

uppenbarligen icke vara skickad att innehava befattningen.

Har ämbetsman begått annat brott än i 1—4 §§ sägs och dömes ej till av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 491

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

sättning enligt vad nyss stadgats, skall han dömas till suspension från sin

befattning, om han genom brottet i avsevärd mån skadat det anseende innehavaren

av befattningen bör äga. Är för brottet stadgat fängelse i två år

eller däröver, må ock eljest dömas till suspension.

När suspension eller avsättning ådömes jämlikt denna paragraf, skall

den förlust ämbetsmannen därigenom lider beaktas vid bestämmande av

annan påföljd för brottet; och må böter eller disciplinstraff som eljest skolat

ådömas helt eftergivas.

8 §•

Om förvaltningsmyndighet för visst brott ålagt ämbetsman disciplinär

bestraffning, har domstol att taga hänsyn därtill vid bestämmande av påföljd

för samma brott, och må, om för brottet ej är stadgat fängelse i två

år eller däröver, varje påföljd eftergivas. Förvaltningsmyndighetens beslut

skall förfalla, om det ej helt eller delvis verkställts när åtal för brottet

väckes.

9 §.

Har ämbetsman utan lov eller tillkännagivet förfall avhållit sig från

tjänstgöring och ej kunnat träffas med kallelse eller inställas, dömes, om

han ej kommer innan tre månader förflutit från det kallelse som domstolen

utfärdat å honom införts i allmänna tidningarna, till avsättning från

sin befattning.

10 §.

Om någon medverkat till tjänstemissbruk, tagande av muta eller av otillbörlig

belöning eller brott mot tystnadsplikt utan att därigenom åsidosätta

tjänsteplikt, dömes med tillämpning av vad i 23 kap. stadgas till böter eller

fängelse enligt vad ovan i 1, 2 eller 3 § sägs. Är han själv ämbetsman, skall

därjämte tillämpas vad i 7 § sägs.

För medverkan till tjänstefel må allenast dömas den som därigenom

åsidosatt tjänsteplikt.

11 §•

Med ämbetsman förstås i denna balk domare, annan statens befattningshavare

som endast medelst dom kan avsättas från sin tjänst, så ock den

som har förtroendesyssla från vilken Konungen må entlediga honom. Vad

som sägs om ämbetsmän skall ock gälla om dem, som äro satta att förvalta

städers, menigheters eller allmänna av Konungen stadfästade kassors,

verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om tjänstemän

som lyda under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna och om andra

som förordnats att förrätta ämbete eller tjänsteärende.

Den som är förordnad eller vald till ledamot av beslutande statlig eller

kommunal församling eller sitter i jury eller beskattningsnämnd skall ock

vara underkastad ämbetsansvar enligt 2, 3 och 5—7 §§; dock ma suspen
-

s. 492 Kontrollera mot PDF

492 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

sion ej ådömas, och må den som är vald till ledamot av beslutande statlig

eller kommunal församling ej enligt 7 § dömas till avsättning i annat fall

an då han begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver.

För den som, utan att vara underkastad ämbetsansvar, är anställd i allmän

tjänst eller fullgör lagstadgad tjänsteplikt skall ock gälla vad i 3 8

sägs.

Vad i 2 och 3 §§ sägs om den som varit ämbetsman äger motsvarande

tillämpning i fråga om den som varit underkastad ansvar som stadgas i

andra stycket.

12 §.

Om innehavare av befattning vid företag för allmän samfärdsel, vilken

enligt Konungens förordnande skall åtnjuta skydd som i 17 kap. 1 § sägs,

åsidosätter vad honom åligger till förekommande av olyckshändelse, skall

gälla vad i 5 och 7 §§ stadgas.

13 §.

Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, åtala brott, varigenom

ämbetsman åsidosatt sin tjänsteplikt. Vad nu sagts innebär dock ej

ändring i bestämmelse om inskränkning i åklagares åtalsrätt med avseende

å sådan gärning, som i 3 § sägs och som är särskilt belagd med straff, eller

gärning, för vilken straff är stadgat allenast om den förövas av ämbetsman.

14 §.

Har den, som dömts för brott, innan domen meddelades eller därefter

men innan den vunnit laga kraft, blivit förordnad eller vald till befattning,

och har rätten icke prövat frågan om suspension eller avsättning därifrån

jämlikt 6 eller 7 §, må särskild talan om suspension eller avsättning

från befattningen föras. Sådan talan skall dock väckas inom två år från det

domen vann laga kraft eller, om röstsammanräkning efter val sker sedan

domen vunnit laga kraft, från tiden för sammanräkningen.

21 KAP.

Om brott av krigsmän

1 §-

Vägrar eller underlåter krigsman att lyda förmans befallning eller uppehåller

han otillbörligen befallningens fullgörande, och är det ej uppenbart

att befallningen icke angår tjänsten, dömes för lydnadsbrott till disciplinstraff

eller fängelse i högst ett år. 2

2 §•

År brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt lydnadsbrott

domas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 493

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

skall särskilt beaktas, om befallningen avsett tjänsteåtgärd av större vikt

eller om brottet skett inför samlad trupp eller förövats av flera i samråd.^

Var riket i krig och förövades brottet under strid eller eljest vid tillfälle

då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, dömes till fängelse i högst

tio år eller på livstid.

3 §.

Ådagalägger samling av krigsmän uppsåt att, med förenat våld, sätta sig

upp mot förman, dömes för myteri, anstiftare och anförare till fängelse i

högst sex år samt annan deltagare till disciplinstraff eller fängelse i högst

fyra år.

Hava deltagare i myteri gått till förenat våld å person eller egendom, dömes

anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år eller på livstid och

annan deltagare till fängelse i högst sex år.

Förövas myteri då riket är i krig och sker det under strid eller eljest vid

tillfälle då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, dömes till fängelse

i högst tio år eller på livstid.

4 §•

Efterkommer krigsman icke tillsägelse som av vaktpost eller annan krigsman,

vilken tjänstgör för bevakning eller upprätthållande av ordning, meddelats

för denna tjänst, dömes för ohörsamhet mot vakt till disciplinstraff

eller fängelse i högst ett år.

År brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.

5 §•

Missbrukar förman sin myndighet genom att söka förmå underlydande

till något som det icke ingår i dennes tjänst att göra, tåla eller underlåta,

dömes för missbruk av förmanskap till disciplinstraff eller fängelse i högst

ett år.

Detsamma skall gälla, om förman otillbörligen, med anledning av underlydandes

förhållande i eller utom tjänsten, ålägger honom särskild tjänstgöring

eller vägrar honom förmån, så ock om förman utan skäl utsätter

underlydande för fara till liv eller hälsa.

År brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.

6 §-

Krigsman som, utan att vara behörig därtill, utövar befäl över annan

krigsman, dömes för obehörig befälsutövning till disciplinstraff eller fängelse

i högst ett år.

År brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.

7 §•

Förgriper sig krigsman med våld eller hot om våld å krigsman i dennes

tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från

s. 494 Kontrollera mot PDF

494 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

tjänsteåtgärd eller eljest med anledning av hans tjänst, dömes för våld eller

hot mot krigsman till disciplinstraff eller fängelse i högst två år eller, om

brottet är ringa, till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. Är

brottet med hänsyn till att det inneburit fara för krigslydnaden eller eljest

att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år.

Förövar krigsman, då riket är i krig, brott som nu sagts mot förman eller

mot vaktpost eller annan krigsman som tjänstgör för bevakning eller

upprätthållande av ordning, dömes till fängelse i högst tio år eller, om brottet

är ringa, till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. Sker det

under strid eller eljest vid tillfälle då brott mot krigslydnaden medför särskild

fara, må dömas till fängelse på livstid.

8 §•

_ Krigsmän, som förolämpar annan krigsman i eller för hans tjänst, dömes

för missfirmelse mot krigsman till disciplinstraff eller fängelse i högst sex

månader.

9 §•

Visai kiigsman, i annat fall än förut är sagt, vanvördnad mot förman

eller missaktning mot underlydande eller brister han eljest i anständigt

uppförande mot krigsman, och sker det i eller för dennes tjänst, dömes för

oskickligt beteende till disciplinstraff.

10 §.

Krigsman som muntligen inför samling av krigsmän eller eljest i meddelande

till krigsmän uppmanar eller annorledes söker förleda till lydnadsbrott

eller annan gärning, varigenom krigsman åsidosätter sin tjänsteplikt,

domes för uppvigling av krigsmän till disciplinstraff eller fängelse i högst

ett år.

Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökte förleda till allvarligt

brott eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst

fyra år. ° 11 12

11 §•

Avviker eller utebliver krigsman olovligen från avdelning av krigsmakten

vid vilken han skall tjänstgöra eller vistas eller, om han skall tjänstgöra

annorstädes än vid avdelning av krigsmakten, från tjänstgöringsstället, dömes

for undanhållande till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader.

°

För undanhållande under beredskapstillstånd eller då riket är i krig

domes till disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

12 §.

Om undanhållande med hänsyn till den tidrymd, under vilken gärningsmannen

hållit sig undan eller avsett att hålla sig undan, eller till arten av

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 495

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

hans tjänstgöring medfört eller kunnat medföra väsentligt avbräck i utbildningen

eller annat avsevärt men för tjänsten, dömes for rymning ti

disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

För rymning under beredslcapstillstånd dömes till fängelse i högst tva

år. Var riket i krig, dömes till fängelse i högst tio år.

13 §.

Lämnar krigsman, vilken tjänstgör såsom chef för avdelning av krigsmakten

eller fullgör vakttjänst eller likartad uppgift, obehongen »in pos

eller finnes han hava genom förtäring av alkoholhaltiga drycker eller annorledes

satt sig ur stånd att fullgöra tjänsten, dömes for övergivande av

vost till disciplinstraff eller fängelse i högst två ar.

‘ För övergivande av post då riket är i krig dömes till disciplinstraff eller

fänaelse i högst fyra år; förövades brottet under strid eller eljest vid tillfälle

då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, dömes till fänge se i

högst tio år eller på livstid.

14 §.

Är krigsman under tjänsteutövning så påverkad av alkoholhaltiga drycker

eller annat berusningsmedel, att hans förmåga att fullgöra tjänsten

måste antagas vara nedsatt, dömes för onykterhet i tjänsten till disciplinstraff

eller fängelse i högst ett år.

15 §.

Krigsman som, inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten,

uppträder berusad av alkoholhaltiga drycker, så att det framgår av hans

åtbörder eller tal, dömes för fylleri till disciplinstraff.

Till disciplinstraff dömes jämväl, om ruset orsakats av annat an alkoholhaltiga

drycker.

16 §.

Krigsman som, inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten,

för oljud eller eljest beter sig på sätt som är ägnat att väcka allmän förargelse,

dömes för förargelseväckande beteende till disciplinstraff.

17 §.

Missbrukar krigsman, som ej är underkastad ämbetsansvar, genom handling

eller underlåtenhet sin ställning till förfång för krigsmakten eller eljest

för det allmänna eller för någon enskild, dömes, om ej gärningen är särskilt

belagd med straff, för tjänstemissbruk till fängelse i högst två år eller,

om brottet är ringa, till disciplinstraff.

18 §.

Åsidosätter krigsman, som ej är underkastad ämbetsansvar, av försummelse,

oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt reglementen,

instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter el
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

!er tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk

eller eljest ar särskilt belagd med straff, för tjänstefel till disciplinstraff.

År felet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.

19 §.

För förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja myteri,

så ock för försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet

att avslöja rymning under beredskapstillstånd eller krig dömes till ansvar

enligt vad i 23 kap. stadgas. Detsamma skall gälla försök, förberedelse eller

stämpling till våld eller hot mot krigsman, såframt ej brottet, om det fullbordats,

skulle hava varit att anse som ringa.

A .*[ör medverkan till tjänstefel må allenast dömas den som därigenom

asidosatt tjänsteplikt.

20 §.

Krigsmän aro enligt denna balk de vilka såsom officerare, underofficerare,

underbefäl eller meniga äro anställda vid krigsmakten, värnpliktiga

samt hemvarnsman och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid de i sådan

egenskap äro tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro ock, i den mån

Konungen med hänsyn till behovet av befälsföring och Övriga tjänstgöringsförhållanden

så forordnar, de som eljest äro anställda vid krigsmakten eller

förbundit sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst, under den tid de i

sådan egenskap aro tjänstgöringsskyldiga. Om någon åtnjuter ledighet som

ej ar begransad till kortare tid än två månader, anses han icke tjänstgörmgsskyidig.

Närmare bestämmelser om vad som avses med krigsmakten

meddelas av Konungen.

De som avses i första stycket skola, förutom under tid då tjänstgöringsskyldighet

föreligger, anses såsom krigsmän då de i anslutning till sådan

lid vårdas a militärsjukhus, då de äro intagna i militärhäkte samt då de

inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten eller eljest offentligen

upptrada i militär tjänstedräkt ävensom såvitt angår fullgörandet av

dem åliggande anmälningsskyldighet eller annan särskild tjänsteplikt.

Krigsmän, som har befälsrätt över annan krigsman, är dennes förmarn

Krigsmän, over vilken annan krigsman har befälsrätt, är underlvdande i

I nrhollon^n till v

21 §.

Av den personal som avses i 20 § första stycket skola officerare, underofficerare

och annat befäl av lägst furirs grad samt de som innehava motsvarande

tjänsteställning vara underkastade ämbetsansvar, vare sig de äro

tjänstgöringsskyldiga eller icke.

22 §.

Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, åtala brott, varomformåles

annorstädes än i detta kapitel och varigenom krigsman åsidosatt

sin tjänsteplikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

C 497

22 KAP.

Krigsartiklar

1 §■

Den som, då riket är i krig,

1. hindrar, missleder eller förråder krigsfolk eller andra som äro verksamma

för försvaret av riket eller förleder dem till myteri, trolöshet eller

modlöshet,

2. förråder, fördärvar eller skadar befästning, krigsmateriel, fabrik, förråd,

kraftanläggning, trafikled, fartyg eller annat av betydelse för försvaret

eller folkförsörjningen,

3. genom osann framställning sprider misströstan bland allmänheten,

4. åt fienden anskaffar krigsfolk, tjänstbarheter, förnödenheter eller understöd,

eller

5. begår annan dylik förrädisk gärning,

dömes, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för rikets krigsmakt

eller eljest för försvaret av riket eller för folkförsörjningen eller innefattar

avsevärt bistånd åt fienden, för landsförräderi till fängelse på viss

tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

Är gärning som i första stycket sägs endast i mindre mån ägnad att medföra

men för försvaret av riket eller för folkförsörjningen eller innefattar

den ringare bistånd åt fienden än där sägs, dömes för landssvek till fängelse

i högst sex år. Bestod gärningen i anskaffande av tjänstbarheter eller

förnödenheter eller i annan tjänst åt fienden inom område som var besatt

av denne, och kunde gärningen med hänsyn till befolkningens behov, gärningsmannens

försörjning eller andra särskilda förhållanden ej anses otillbörlig,

skall ej dömas till ansvar.

2 §•

Begår någon av oaktsamhet gärning som avses i 1 §, dömes för landssviklig

vårdslöshet till fängelse i högst fyra år.

3 §•

Krigsman som, då riket är i krig, går över till fienden eller eljest frivilligt

överlämnar sig åt denne, dömes för överlöpande till fienden till fängelse

på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

Detsamma skall gälla, om svensk medborgare, då riket är i krig, bär vapen

mot riket och gärningen ej är att anse som landsförräderi.

4 §.

Krigsman som, då riket är i krig, obehörigen avsänder meddelande till

eller eljest träder i förbindelse med någon som tillhör fiendens krigsmakt

s. 498 Kontrollera mot PDF

498 C

K ungt. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

eller vistas på fiendens område, dömes för samröre med fienden till disciplinstraff

eller fängelse i högst två år.

5 §.

Därest, då riket är i krig, krigsman under strid eller eljest vid tillfälle

då brott mot krigslydnaden medför särskild fara råder krigsmän att giva

sig åt fienden eller annorledes i krigsmäns närvaro obehörigen företager

något som är ägnat att framkalla trolöshet eller modlöshet, dömes för undergrävande

av stridsviljan till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio

år, eller på livstid. Var faran ringa, dömes till fängelse i högst sex år.

6 §.

Krigsman som, då riket är i krig, bland krigsmän sprider falskt rykte

eller annat osant påstående, ägnat att framkalla trolöshet eller modlöshet,

dömes för försvarsskadlig ryktesspridning till disciplinstraff eller fängelse

i högst två år.

7 §•

Hålla krigsmän, under beredskapstillstånd eller då riket är i krig, obehörigen

sammankomst rörande ämne genom vars avhandlande lydnadsbrott

eller rymning lätt kan föranledas eller fruktan eller misströstan kan utbredas

hos krigsmännen, dömes för olovlig sammankomst till disciplinstraff

eller fängelse i högst två år. Den som deltagit på tillskyndan eller med tillstånd

av förman skall vara fri från ansvar.

8 §.

Underlåter krigsman, under beredskapstillstånd eller då riket är i krig,

uppsåtligen eller av oaktsamhet att i vad på honom ankommer sätta försvarsanstalt

i stridsberedskap, bringa avdelning i stridbart skick, anskaffa

förnödenheter eller eljest förbereda krigsföretag, dömes för försummande

av krigsförberedelse till fängelse i högst sex år.

Är uppsåtligen begånget brott som nu sagts med hänsyn till att därigenom

framgången av krigsföretag satts i fara eller eljest att anse som grovt, skall

dömas till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

9 §.

Därest, då riket är i krig, krigsman vilken tjänstgör såsom chef för avdelning

av krigsmakten, utan att tillgängliga medel och utvägar till försvar utnyttjats,

föreskrivna förstörelseåtgärder vidtagits eller särskilt anbefallt

motstånd utförts, till fienden överlämnar stridsställning, krigsmateriel eller

annat som bär avsevärd betydelse för krigföringen eller giver sig och sin

avdelning åt fienden, dömes för dagtingan till fängelse på viss tid, lägst sex

och högst tio år, eller på livstid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 499

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

10 §.

Underlåter krigsman, då riket är i krig, uppsåtligen eller av oaktsamhet

under eller i anslutning till strid att till det yttersta uppfylla sm plikt att

främja krigföringen, dömes för stridsförsumlighet till fängelse i högst sex

år.

Är uppsåtligen begånget brott som nu sagts med hänsyn till att därigenom

framgången av krigsföretag satts i fara eller att gärningsmannen innehade

ansvarsfull ställning eller ock eljest att anse som grovt, skall domas till

fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

11 §.

Den som vid krigföring, genom att använda stridsmedel ägnat att förorsaka

onödigt lidande eller genom att missbruka kännetecknet röda korset

eller annorledes, förfar på sätt som står i strid mot gällande avtal med främmande

makt eller allmänt erkända folkrättsliga grundsatser, dömes för

folkrättsbrott till fängelse i högst fyra år; är brottet ringa, må domas till

böter eller, om han är krigsman, till disciplinstraff. För folkrättsbrott dömes

jämväl den som i annat fall än vid krigföring åsidosätter vad som skall

iakttagas enligt sådana avtal eller grundsatser angående skydd för sårade,

sjuka och skeppsbrutna vid stridskrafter i fält eller till sjöss, krigsfångar eller

civilpersoner under krigstid eller eljest angående ockupation, och därigenom

orsakar skada å person, kroppsligt eller själsligt lidande eller ock annan

skada eller olägenhet som ej är ringa. _

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst två och högst

tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt

beaktas, om det förövats genom ett stort antal skilda handlingar eller

om därigenom eljest många människor dödats eller skadats eller omfattande

egendomsförlust uppkommit.

12 §.

För försök, förberedelse eller stämpling till landsförräderi, landssvek eller

överlöpande till fienden dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

Såsom stämpling anses även att träda i förbindelse med fienden för att förbereda,

möjliggöra eller underlätta att brott som nu sagts må förövas. För

förberedelse eller stämpling under tid, då riket hotas av krig, ockupation

eller andra fientligheter, dömes till ansvar ändå att fientligheter icke utbrutit.

Den som underlåter att avslöja landsförräderi, landssvek eller överlöpande

till fienden, dömes ock till ansvar enligt vad i 23 kap. sägs; och skall till

sådant ansvar dömas jämväl om han icke insett men bort inse att brottet

var å färde.

13 §.

Har under krig brott förövats av någon som därvid icke saknat anledning

antaga att gärningen enligt krigsbruk var tillåten, må dömas till lindrigare

s. 500 Kontrollera mot PDF

500 C Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

straff än för gärningen är stadgat. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,

skall ej dömas till ansvar.

14 §.

Under beredskapstillstånd och då riket är i krig skall såsom krigsman

anses, förutom den som på grund av 21 kap. 20 § eller med stöd därav givna

bestämmelser är krigsman, jämväl envar annan som är tjänstgöringsskyldig

vid krigsmakten, i den mån ej Konungen annorlunda förordnar.

Vad som sägs om krigsman skall, då riket är i krig, äga motsvarande tilllämpning

å polisman vilken, utan att vara tjänstgöringsskyldig vid krigsmakten,

är skyldig att deltaga i rikets försvar, å den som har att fullgöra för

bevakning av viss egendom erforderlig polisverksamhet och därvid enligt

Konungens förordnande tillhör krigsmakten ävensom å den som tillhör sådan

tjänstegren inom civilförsvaret, vars personal jämlikt Konungens förordnande

är skyldig att utöva verksamhet som åvilar krigsmakten.

Den som eljest under beredskapstillstånd eller då riket är i krig vistas

vid avdelning av krigsmakten, som är i fält eller tjänstgör under liknande

förhållanden, skall ock anses såsom krigsman.

Beträffande krigsfånge, krigsdeltagare som internerats vid krig under vilket

riket är neutralt och utländsk man som vistas bland krigsfångar eller

internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård skall i

tillämpliga delar gälla vad för krigsman är stadgat.

15 §.

Därest, då riket är i krig, gärning som avses i 21 kap. eller i detta kapitel

forovas mot stat, vilken är förbunden med riket, mot sådan stats krigsmakt

eller mot någon som tillhör denna, skall vad som är stadgat om enahanda

gärning mot riket, dess krigsmakt eller krigsman äga motsvarande tillämpning.

r

16 §.

I den män det med hänsyn till krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra

av krig föranledda utomordentliga förhållanden finnes påkallat, äger Konungen

forordna, att vad i 19 och 21 kap. samt i detta kapitel stadgas för

det fall att riket är i krig skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande

brott som förövas under annan tid.

Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat av främmande

makt utan att militärt motstånd förekommer, skall likaledes beträffande brott

som forövas under sådan tid i tillämpliga delar gälla vad i de nämnda kapitlen

finnes stadgat för det fall att riket är i krig. Därvid skall vad som

sags om rikets försvar äga tillämpning å motståndsverksamheten och vad

som sags om fienden äga tillämpning å ockupationsmakten.

17 §.

Med fiende likställes i detta kapitel främmande makt med vilken riket ej

ar i krig, om fara är att krig med den makten kan uppkomma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 501

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

18 §.

Om inträde och upphörande av beredskapstillstånd stadgas särskilt.

19 §.

När riket är i krig, må i vissa fall tillämpas dödsstraff. Därom stadgas i

särskild lag.

23 KAP.

Om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott

1 §•

Har någon påbörjat utförandet av visst brott utan att detta kommit till

fullbordan, skall han i de fall särskilt stadgande därom givits dömas för

försök till brottet, såframt fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets

fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter

varit utesluten.

Straff för försök bestämmes högst till vad som gäller för fullbordat brott

och må ej sättas under fängelse, om lägsta straff för det fullbordade brottet

är fängelse i två år eller däröver.

2 §.

Den som, med uppsåt att utföra eller främja brott, lämnar eller mottager

penningar eller annat såsom förlag eller vederlag för brottet eller ock anskaffar,

förfärdigar, lämnar, mottager, förvarar, fortskaffar eller tager annan

dylik befattning med gift, spängämne, vapen, dyrk, förfalskningsverktyg

eller annat sådant hjälpmedel, skall i de fall särskilt stadgande därom

givits dömas för förberedelse till brottet, om han ej är förfallen till ansvar

för fullbordat brott eller försök.

I fall som särskilt angivas dömes ock för stämpling till brott. Med stämpling

förstås, att någon i samråd med annan beslutar gärningen, så ock att

någon söker anstifta annan eller åtager eller erbjuder sig att utföra den.

Straff för förberedelse eller stämpling bestämmes under den högsta och

må sättas under den lägsta gräns som gäller för fullbordat brott; ej må dömas

till högre straff än fängelse i två år, med mindre fängelse i åtta år

eller däröver kan följa å det fullbordade brottet. Var faran för brottets fullbordan

ringa, skall ej dömas till ansvar.

3 §.

Ansvar för försök, förberedelse eller stämpling till brott skall ej ådömas

den som frivilligt, genom att avbryta gärningens utförande eller annorledes,

föranlett att brottet ej fullbordats. Ändå att brottet fullbordats må den som

tagit olovlig befattning med hjälpmedel ej på den grund dömas till ansvar,

om han frivilligt förebyggt den brottsliga användningen av hjälpmedlet.

s. 502 Kontrollera mot PDF

502 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

4 §•

Ansvar som i denna balk är stadgat för viss gärning skall ådömas ej blott

n ^ Uif°rt Sarningen utan jämväl annan som främjat denna med råd

eller dåd. Den som ej ar att anse såsom gärningsman dömes, om han för
därtiliannan

tlU Utf°randet’ för anstiftan av brottet och eljest för medhjälp

Envar medverkande bedömes efter det uppsåt eller den oaktsamhet som

ligger honom till last. Ansvar som är stadgat för gärning av syssloman gäldenär

eller annan i särskild ställning skall ock drabba den som jämte honom

medverkat till gärningen.

Vad i denna paragraf sägs skall ej gälla, om annat följer av vad för särskilda

fall ar stadgat.

5 §.

Har någon förmåtts att medverka till brott genom tvång, svek eller missbruk

av hans ungdom, oförstånd eller beroende ställning eller ock medverkat

allenast i mindre mån, må straffet för honom sättas under vad för brot*etneljeat

fÄSlad.gat* 1 rin§a fal1 skall ej dömas till ansvar. Detsamma skall

galla’ dä. fråga ar att ansvar som är stadgat för någon i särskild ställning

skall adomas annan medverkande. B

6 §•

Underlåter någon att i tid anmäla eller eljest avslöja brott som är å färde,

nar det kan ske utan fara för honom själv eller någon av hans närmaste,

„ 1 de fal1 sarskllt stadgande därom givits dömas för underlåtenhet

att avslöja brottet enligt vad som är stadgat för den som allenast i mindre

™anJnedv.erkat tlU sådant brott; dock ma ej i något fall dömas till svårare

straff an fängelse i två år. I de fall då det är särskilt föreskrivet skall för

undeilåtenhel att avslöja brott ansvar enligt vad nu sagts ådömas jämväl

den som ej insett men bort inse att brottet var å färde.

Om föräldrar eller andra uppfostrare eller förmyndare, i annat fall än

forsta stycket avser, underlåta att från brott hindra den som står under

deras vård eller lydnad, nar det kan ske utan fara för dem själva eller derasnarmaste

och utan anmälan till myndighet, dömes för underlåtenhet att

hindra brottet enligt vad i första stycket är stadgat.

Ej må för underlåtenhet att avslöja eller hindra brott dömas, med mindre

den gärning som var å larde så fortskridit att straff kan följa därå.

7 §.

Ansvar som i denna balk är stadgat för det fall att någon genom brott

bereder sig vinning eller tillägnar sig något skall jämväl ådömas, då någon

avsiktligen bereder annan vinning eller tillägnar annan något.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

C 503

24 KAP.

Om nödvärn och annan nödhandling

1 §■

Gärning som någon begår i nödvärn skall icke medföra ansvar.

I nödvärn handlar den som söker

avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller

egendom, ..

betvinga den som med våld eller hot om våld eller på annat satt hindrar

att egendom återtages på bar gärning,

hindra någon att olovligen intränga i hus, rum, gård eller fartyg, eller

från hus, rum, gård eller fartyg avlägsna någon, som inträngt olovligen

eller, om det är bostad, eljest vägrar att på tillsägelse lämna denna,

allt såvitt ej handlingen med hänsyn till angreppets beskaffenhet och det

angripnas betydelse är uppenbart oförsvarlig.

2 §•

Om polisman, som skall verkställa tjänsteåtgärd, mötes eller angripes

med våld eller hot om våld, må han för åtgärdens genomförande bruka

det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma

gäller sådan vaktpost eller annan krigsman eller civilförsvarspersonal

under civilförsvarsberedskap, som fullgör polisuppgift eller tjänstgör

för bevakning eller för att upprätthålla ordning.

Rymmer fånge eller den som är häktad, anhållen eller eljest berövad friheten

eller sätter han sig med våld eller hot om våld till motvärn eller gör

han på annat sätt motstånd mot någon under vars uppsikt han står, då denne

skall hålla honom till ordningen, må ock till rymningens hindrande eller

ordningens upprätthållande brukas det våld som med hänsyn till omständigheterna

kan anses försvarligt. Om någon som skall häktas, anhallas

eller eljest berövas friheten söker undkomma eller hindra den som äger

verkställa åtgärden, må jämväl brukas våld enligt vad nu är sagt. Detsamma

skall gälla, om våld, hot om våld eller motstånd, i fall som avses i detta

stycke, övas av annan än förut nämnts.

Har någon enligt denna paragraf rätt att bruka våld, äger envar som kommer

honom till hjälp samma rätt.

3 §.

Vid myteri eller under strid, så ock eljest vid tillfälle, då brott mot krigslydnaden

medför särskild fara, må krigsman mot underlydande som visar

ohörsamhet bruka det våld som är nödigt för att upprätthålla krigslydnaden.

I fall som nu avses skall vad i 2 § tredje stycket sägs äga motsvarande

tillämpning.

s. 504 Kontrollera mot PDF

504 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

4 §.

Den som i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, för att avvärja fara

tor liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak,

handlar i nöd, skall ock vara fri från ansvar, om gärningen med hänsyn

till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna

i övrigt måste anses försvarlig.

5 §•

Har någon i fall som avses i 1—4 §§ gjort större våld eller svårare skada

an i varje fall är medgivet, skall han likväl ej dömas till ansvar, såframt

omständigheterna voro sådana att han svårligen kunde besinna sig.

Finnes gärningen brottslig, må dömas till lindrigare straff än för brottet

eljest är stadgat.

6 §.

Gärning som någon begått på befallning av den under vars lydnad han

står skall ej medföra ansvar för honom, om han med hänsyn till lydnadsförhällandets

art, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade

att efterkomma befallningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1902

C

50 5

TREDJE AVDELNINGEN

Om påföljderna

25 KAP.

Om böter

1 §■

Böter ådömas i dagsböter.

Är för böter utsatt visst högsta belopp ej över femhundra Kronor eller

skola böter bestämmas efter särskild beräkningsgrund (normerade böter),

ådömas de dock omedelbart i penningar.

2 §•

Dagsböter ådömas till ett antal av minst en och högst etthundratjugo.

Dagsbot fastställes i penningar till belopp från och med två till och med

femhundra kronor, efter vad som prövas skäligt med hänsyn till den tilltalades

inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden

i övrigt. Är brottet ringa, må dagsbotens belopp därefter jämkas.

3 §•

Minsta bötespåföljd är fem kronor, om ej annat är stadgat.

4 §•

Böter må användas såsom gemensamt straff för flera brott, om böter

kunna följa å vart och ett av brotten.

Gemensamt straff i böter må ej avse brott, för vilket stadgats normerade

böter eller böter som icke må förvandlas till fängelse.

5 §•

Såsom gemensamt straff för flera brott må böter uppgå till de för brotten

stadgade högsta bötesstraffen sammanlagda med varandra; dagsböter

må dock ej ådömas till högre antal än etthundraåttio och andra böter icke

till högre belopp än ettusen kronor. Är för något av brotten stadgat visst

lägsta bötesstraff, må det straffet ej underskridas.

Böter såsom gemensamt straff ådömas i dagsböter, om sådana äro stadgade

för något av brotten. Vid bestämmande av högsta och lägsta gemensamma

straff i dagsböter skall för böter som äro stadgade omedelbart i

penningar varje påbörjat belopp av tio kronor anses lika med en dagsbot.

s. 506 Kontrollera mot PDF

506 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

6 §.

Böter skola tillfalla kronan, om ej annat är föreskrivet.

Ådömas böter såsom gemensamt straff för flera brott och skola för något

av brotten böter helt eller delvis tillfalla annan än kronan eller användas

för särskilt ändamål, skall efter omständigheterna förordnas huru böterna

skola fördelas.

7 §•

Om betalning och indrivning av böter samt om förvandling av böter till

fängelse är särskilt stadgat.

26 KAP.

Om fängelse

1 §.

Fängelse som ådömes omedelbart för brott skall enligt vad för brottet är

stadgat ådömas på viss tid, ej över tio år, eller på livstid.

Fängelse på viss tid må ej understiga en månad.

2 §.

Fängelse må användas såsom gemensamt straff för flera brott, om fängelse

kan följa å något av brotten.

Såsom gemensamt straff må fängelse på viss tid, om ej annat är stadgat,

uppgå till de för brotten i fängelse på viss tid eller böter utsatta högsta straffen

sammanlagda med varandra; det svåraste av de högsta straffen må dock

ej överskridas med mer än två år. Ej må det svåraste av de lägsta straffen

underskridas.

Vid beräkning av högsta gemensamma straff för brott varå kan följa

fängelse och brott som ej är belagt med svårare straff än böter skola böterna

anses motsvara det fängelse, som skulle följa vid böternas förvandling.

3 §.

Har någon dömts till påföljd för sådant i denna balk avsett brott som är

belagt med fängelse och begår han, sedan domen vunnit laga kraft, ånyo

brott som avses i balken och är belagt med fängelse i högst sex månader,

må för återfallet dömas till fängelse i högst två år. Kan å det nya brottet

följa fängelse på längre tid än sex månader men högst två år, må för

återfallet dömas till fängelse i högst fyra år.

Ej må brott, som någon begått innan han fyllt aderton år, läggas till

grund för förhöjning som i första stycket sägs, ej heller dom å böter eller

disciplinstraff.

Utländsk dom må tillmätas samma verkan som svensk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 507

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

4 §•

Den som är under aderton år må ej dömas till fängelse omedelbart för

brott, med mindre särskilda skäl äro därtill.

Fängelse som nu sagts må ådömas den som fyllt aderton men ej tjugoett

år allenast när frihetsberövande är påkallat främst av hänsyn till allmän

laglydnad eller fängelse eljest finnes lämpligare än annan påföljd.

Fängelse på livstid må ej ådömas för brott som någon begått innan han

fyllt aderton år.

5 §•

Den som dömts till fängelse skall för verkställighet av straffet intagas i

fångvårdsanstalt. Härom är särskilt stadgat.

6 §.

Den som undergår fängelse på viss tid må, om det kan antagas framja

hans anpassning i samhället, villkorligt frigivas sedan två tredjedelar av

tiden, dock minst fyra månader, avtjänats (fakultativ villkorlig frigivning).

Vid prövning av fråga om fakultativ villkorlig frigivning skall särskilt

beaktas den dömdes uppförande under anstaltstiden och sinnesriktning vid

den tid då frigivning ifrågasättes, hans beredvillighet att ersätta genom

brottet uppkommen skada samt de förhållanden i vilka han skulle komma

att försättas efter frigivningen.

7 §•

Den som undergår fängelse på viss tid, ej under sex månader, skall villkorligt

frigivas när han avtjänat fem sjättedelar av tiden (obligatorisk villkorlig

frigivning).

8 §•

Vid tillämpning av 6 och 7 §§ skall såsom avtjänad tid räknas jämväl tid

varunder straffet skall anses verkställt på grund av domstols förordnande

som i 35 kap. 5 § sägs.

Om verkslällighetstiden, enligt vad därom är stadgat, förlängts sasom

disciplinär åtgärd, må förlängningen icke läggas till grund vid beräkning

av tid för obligatorisk villkorlig frigivning. Sådan frigivning må ej ske

innan den förlängda tiden avtjänats. 9

9 §.

Fråga om fakultativ villkorlig frigivning prövas av den övervakningsnämnd

till vars verksamhetsområde fångvårdsanstalten hör.

Beslut om obligatorisk villkorlig frigivning meddelas av styresmannen

vid fångvårdsanstalten.

s. 508 Kontrollera mot PDF

508 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

10 §.

I beslut om villkorlig frigivning skall fastställas en prövotid av sex månader,

om den dömde undergår fängelse på tid understigande ett år, och

eljest av ett år; prövotiden må dock ej i något fall fastställas till kortare

tid an som vid frigivningen återstår av straffet.

11 §•

... prövotiden skall den frigivne stå under övervakning. Om vid tiden

för frigivningen övervakning prövas icke vara erforderlig, må dock övervakningsnämnden

medgiva att övervakning icke skall äga rum.

Övervakning över villkorligt frigiven skall i den ordning nedan stadgas

handhavas av övervakningsnämnd. I beslutet om frigivningen skall angivas

vilken namnd som skall handhava övervakningen. Om det påkallas av

andrade forhållanden, må nämnd som handhar övervakningen förordna

att denna skall flyttas till annan övervakningsnämnd.

12 §.

Finner övervakningsnämnden att övervakning icke längre är erforderlig,

skall nämnden förordna om dess upphörande. Så länge prövotiden fortgår

ager nämnden, när skäl äro därtill, ånyo ställa den frigivne under övervakning.

13 §.

Övervakare för den frigivne förordnas i beslutet om frigivningen, när så

lämpligen kan ske. I annat fall ankommer det på den övervakningsnämnd

som handhar övervakningen att snarast möjligt förordna övervakare.

Nämnden ager entlediga övervakaren och förordna annan i hans ställe.

Tl1! övervakare förordnas skyddskonsulent, skyddsassistent eller annan

lämplig person.

Har till övervakare förordnats annan än skyddskonsulent hos övervakmngsnamnden,

skall övervakningen stå under överinseende av sådan konsulent.

14 §.

Den frigivne är skyldig att hålla övervakaren underrättad om sin bostad

och arbetsanställning, på kallelse inställa sig hos honom och i övrigt enligt

hans anvisningar upprätthålla förbindelse med honom.

15 §.

Villkorligt frigiven skall under prövotiden föra ett ordentligt och laglydigt

leverne, undvika skadligt sällskap, efter förmåga söka försörja sig

samt i ovngt ställa sig till efterrättelse vad som åligger honom enligt denna

balkjller enligt föreskrifter eller anvisningar som meddelats med stöd därav.

Har han förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada skall

han gora vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 509

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

16 §.

När det prövas lämpligt för att främja den frigivnes anpassning i samhället

skola särskilda föreskrifter, gällande under viss txd eller tills vidare,

meddelas rörande vad han har att iakttaga under prövotid!®. Sådan föreskrift

må avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande over

arbetsförtjänst eller andra tillgångar, allt under viss tid, högst ett år åt

gången, utbildning, arbetsanställning eller förbud att anvanda rusdrycker.

Annan liknande föreskrift må ock meddelas.

Om det finnes erforderligt, må föreskrivas att den frigivne skall i eller

utom sjukhus eller annan dylik inrättning underkasta sig lakarvård, nyk
terhetsvård

eller annan vård eller behandling.

Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada,

må meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens

fullgörande.

17 §.

Föreskrift enligt 16 § meddelas i beslutet om frigivningen, när så lämpligen

kan ske. I annat fall ankommer det på den övervakningsnämnd som

handhar övervakningen att snarast möjligt meddela erforderliga föreskrif
ter.

„

Om den frigivnes utveckling och personliga förhållanden i övrigt föranleda

därtill, må övervakningsnämnden ändra meddelade föreskrifter, så

ock meddela nya föreskrifter.

18 §.

Övervakaren må meddela anvisningar med avseende å verkställandet av

föreskrift enligt 16 §, så ock medgiva tillfälliga lättnader och vidtaga omedelbart

erforderliga jämkningar. Sålunda vidtagna åtgärder skola av övervakaren

anmälas för övervakningsnämnden.

19 §.

Iakttager den frigivne icke vad som åligger honom enligt denna balk

eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, må

övervakningsnämnden, om det kan ske före prövotidens utgång, efter omständigheterna
1.

besluta att varning skall meddelas honom,

2. förlänga prövotiden med högst ett år utöver den vid frigivningen bestämda

tiden,

3. förelägga honom vid vite att iakttaga viss meddelad föreskrift.

Har i fall som nu avses övervakning tidigare icke ägt rum, må, efter

anmälan av åklagare, övervakningsnämnden å den ort där den frigivne

mera varaktigt uppehåller sig besluta åtgärd som nu sagts. Om skäl äro

därtill, må nämnden ock besluta att ställa den frigivne under övervakning,

och skall därvid i beslutet angivas vilken övervakningsnämnd som skall

handhava övervakningen.

s. 510 Kontrollera mot PDF

510 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

20 §.

Kan det antagas att villkorligt frigiven som åsidosatt sina åligganden icke

skall låta sig rätta genom åtgärd som i 19 § sägs, må domstol, om åklagare

efter framställning av övervakningsnämnden väcker talan därom före prövotidens

utgång, förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad.

21 §.

Finner rätten vid prövning av talan som i 20 § sägs tillräckliga skäl ej

föreligga att förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad, må rätten

i stället meddela föreskrift enligt 16 §, så ock besluta åtgärd som avses

i 19 §.

22 §.

Om förverkande av villkorligt medgiven frihet och om vissa andra åtgärder,

när den som dömts till fängelse finnes hava begått annat brott, stadgas

i 36 kap.

23 §.

Uppkommer fråga om att förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad

eller att vidtaga åtgärd enligt 19 §, må övervakningsnämnden eller

domstol vid vilken talan väckts enligt 20 §, såframt omständigheterna föranleda

därtill, förordna att den frigivne skall på lämpligt sätt omhändertagas

i avbidan på vidare förordnande.

Den som sålunda omhändertages må ej kvarhållas längre än en vecka. Om

synnerliga skäl äro därtill, må dock genom nytt beslut förordnas att han

skall kvarhållas ytterligare högst en vecka. Efter prövotidens utgång må

den omhändertagne ej kvarhållas.

24 §.

Förklaras den villkorligt medgivna friheten förverkad skall med avseende

å frågan om ny villkorlig frigivning återstoden av straffet anses såsom nytt

straff. Sker förverkandet jämlikt 20 § eller enligt 36 kap. 3 § första stycket,

må fakultativ villkorlig frigivning äga rum ändå att tid som ovan i 6 S säes

icke gått till ända.

25 §.

Kan den villkorligt medgivna friheten ej längre förklaras förverkad, skall

straffet anses vara till fullo verkställt vid prövotidens utgång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

C 511

27 KAP.

Om villkorlig dom

1 §•

Har någon begått brott och kan å brottet eller, när flera brott förövats, å

något av dem följa fängelse, må rätten meddela honom villkorlig dom, om

det med hänsyn särskilt till hans karaktär och personliga förhållanden i

övrigt finnes grundad anledning antaga att övervakning eller annan mera

ingripande åtgärd ej erfordras för att avhålla honom från vidare brottslighet.

Villkorlig dom må ej meddelas, om hinder däremot möter av hänsyn till

allmän laglydnad. I fråga om brott av krigsman må villkorlig dom ej brukas,

med mindre det finnes kunna ske utan fara för krigslydnaden och

ordningen inom krigsmakten.

Är det lindrigaste straff som är stadgat för brottet eller något av dem

fängelse i sex månader eller däröver, må villkorlig dom meddelas allenast

om synnerliga skäl äro därtill.

2 §•

Om det för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad

finnes påkallat, må jämte villkorlig dom dömas till dagsböter, högst

etthundratjugo, vare sig böter äro stadgade för brottet eller ej.

3 §•

Den som erhåller villkorlig dom skall vara underkastad en prövotid vilken,

om den ej förlänges, skall vara två år.

Prövotiden räknas från den dag rättens avgörande i vad angår den villkorliga

domen till följd av nöjdförklaring eller eljest vinner laga kraft

mot den dömde.

4 §•

Den dömde skall under prövotiden föra ett ordentligt och laglydigt leverne,

undvika skadligt sällskap samt efter förmåga söka försörja sig.

5 §•

Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada»

skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet. Rätten

äger föreskriva att han under prövotiden skall söka fullgöra skadeståndsskyldigheten

eller del därav på tid och sätt som angivas i domen.

Föreskrift som avses i första stycket må, efter ansökan av åklagare eller

den dömde, ändras eller upphävas, när skäl äro därtill.

s. 512 Kontrollera mot PDF

512 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

6 §.

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom enligt denna balk eller

enligt föreskrift som meddelats med stöd därav, må domstol, om åklagare

före prövotidens utgång väcker talan därom, efter omständigheterna

1. besluta att varning skall meddelas den dömde,

2. meddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare meddelad föreskrift,

3. förlänga prövotiden till tre år,

4. undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påfölid som

kan följa å brottet.

I fall som avses under 4 skall vid påföljdens bestämmande skälig hänsyn

tagas till böter som jämlikt 2 § må hava ådömts jämte den villkorliga domen.

7 §.

Om undanröjande av villkorlig dom och om vissa andra åtgärder, när

den dömde finnes hava begått annat brott, stadgas i 36 kap.

28 KAP.

Om skyddstillsyn

1 §•

Har någon begått brott och kan å brottet eller, när flera brott förövats, å

något av dem följa fängelse, må rätten döma honom till skyddstillsyn, såframt

det prövas erforderligt att han ställes under övervakning och mera ingripande

påföljd än skyddstillsyn ej finnes påkallad.

Den som är under aderton år må ej dömas till skyddstillsyn, med mindre

denna påföljd finnes lämpligare än vård enligt barnavårdslagen.

Är det lindrigaste straff som är stadgat för brottet eller något av dem fängelse

i ett år eller däröver, må dömas till skyddstillsyn allenast om synnerliga

skäl äro därtill. 2 3

2 §.

Om det för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad

finnes påkallat, må jämte skyddstillsyn dömas till dagsböter, högst

etthundratjugo, vare sig böter äro stadgade för brottet eller ej.

3 §•

Har tilltalad som dömes till skyddstillsyn fyllt aderton år, må rätten, om

det finnes erforderligt för hans tillrättaförande eller eljest, i domen förordna

att i skyddstillsynen skall ingå behandling i anstalt under två månader.

Om sådan behandling är särskilt stadgat.

Har den tilltalade ej fyllt tjugotre år, äger rätten besluta att förordnande

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 513

Kungt. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

som i första stycket sägs skall gå i verkställighet utan hinder av att domen

å skyddstillsyn icke vunnit laga kraft.

Skyddstillsyn fortgår under en prövotid vilken, om den ej förlänges, skall

vara tre år.

Prövotiden räknas från den dag rättens avgörande i vad angår skyddstillsyn

till följd av nöjdförklaring eller eljest vinner laga kraft mot den domde.

Har rätten beslutat att förordnande som i 3 § sägs skall gå i verkställighet

utan hinder av att domen å skyddstillsyn ej vunnit laga kraft, räknas prövotiden

från dagen för domen.

5 §•

Under prövotiden skall den dömde stå under övervakning, övervakningen

skall i den ordning nedan stadgas handhavas av övervakningsnämnd.

I domen skall angivas vilken övervakningsnämnd som skall handhava

övervakningen. Om det påkallas av ändrade förhållanden, må nämnd som

handhar övervakningen förordna att denna skall flyttas till annan övervakningsnämnd.

6 §•

Finner övervakningsnämnden att övervakning icke längre är erforderlig,

skall nämnden förordna om dess upphörande. Så länge prövotiden fortgår

äger nämnden, när skäl äro därtill, ånyo ställa den dömde under övervakning.

7 §•

Vad i 26 kap. 13—18 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

den som dömes till skyddstillsyn.

8 §.

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom enligt denna balk eller

enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, må övervakningsnämnden,

om det kan ske före prövotidens utgång, efter omständigheterna
1.

besluta att varning skall meddelas honom,

2. förlänga prövotiden till högst fem år,

3. förelägga honom vid vite att iakttaga viss meddelad föreskrift.

9 §.

Har den dömde åsidosatt sina åligganden och kan det antagas att han icke

skall låta sig rätta genom åtgärd som i 8 § sägs, må domstol, om åklagare

efter framställning av övervakningsnämnden väcker talan därom före prövotidens

utgång, med undanröjande av skyddstillsynen bestämma annan påföljd

som kan följa å brottet. Därvid skall skälig hänsyn tagas till vad den

17 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 514 Kontrollera mot PDF

514 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

domde undergått till följd av domen å skyddstillsyn; och må fängelse ådömas

pa kortare tid an för brottet är stadgat. 8

10 §.

Finner ratten vid provning av talan som i 9 § sägs tillräckliga skäl ej föreligga

att undanröja skyddstillsyn^ må rätten i stället förordna om behandmg

varom stadgas i 3 §, besluta åtgärd som avses i 8 §, så ock meddela föreskrift

enligt vad i 26 kap. 16 § sägs.

11 §•

Om undanröjande av skyddstillsyn och om vissa andra åtgärder,

domde finnes hava begått annat brott, stadgas i 36 kap.

när den

12 §.

Uppkommer fråga om att undanröja skyddstillsynen eller att vidtaga åtgärd

enligt 8 §, må övervakningsnämnden eller domstol vid vilken talan

väckts enligt 9 §, saframt omständigheterna föranleda därtill, förordna att

en domde skall på lämpligt sätt omhändertagas i avbidan på vidare förordnande.

Den som sålunda omhändertages må ej kvarhållas längre än en vecka. Om

synnerliga skal äro därtill, må dock genom nytt beslut förordnas att han

skall kvarhallas ytterligare högst en vecka. Efter prövotidens utgång må den

omhändertagne ej kvarhållas.

29 KAP.

Om ungdomsfängelse

1 §•

Finnes någon som fyllt aderton men ej tjugoett år hava begått brott och

kan å brottet eller, när flera brott förövats, å något av dem följa fängelse,

må ratten doma honom till ungdomsfängelse, om med hänsyn till hans personliga

utveckling, vandel och levnadsomständigheter i övrigt sådan fostran

och utbildning som avses med ungdomsfängelse prövas erforderlig.

Ungdomsfängelse må jämväl ådömas den som ej fyllt aderton år eller som

fyllt tjugoett men ej tjugotre år, om ungdomsfängelse finnes uppenbart

lämpligare än annan påföljd.

Rätten äger förordna att dom å ungdomsfängelse skall gå i verkställighet

utan hinder av att domen ej vunnit laga kraft.

2 §.

Behandlingen av den som dömts till ungdomsfängelse äger rum i och utom

anstalt och må pågå i högst fem år, varav högst tre år i anstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 515

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

3 §•

Behandlingen skall taga sin början i anstalt.

Anstaltsvården skall försiggå i ungdomsanstalt eller, om särskilda skäl

äro därtill, i annan fångvårdsanstalt.

Om vården i anstalt är särskilt stadgat.

4 §•

Behandlingen skall fortsätta utom anstalt, när anstaltsvården pågått under

så lång tid som med hänsyn till behandlingens syfte finnes erforderligt. Innan

ett år förflutit sedan den dömde intagits i anstalt, må han ej överföras

till vård i frihet, med mindre särskilda skäl äro därtill.

5 §•

Fråga om behandlingens fortsättande utom anstalt upptages av den övervakningsnämnd

till vars verksamhetsområde anstalten hör. Finner nämnden

att den dömde bör överföras till vård i frihet, skall den med eget yttrande

hänskjuta frågan till ungdomsfängelsenämnden, som har att besluta i ärendet.

Har den dömde hos övervakningsnämnden ansökt om att bliva överförd

till vård i frihet, skall nämnden likaledes med eget yttrande hänskjuta

frågan till ungdomsfängelsenämndens prövning.

6 §•

Under vården utom anstalt skall den dömde stå under övervakning. Övervakningen

skall i den ordning nedan stadgas handhavas av övervakningsnämnd.

När ungdomsfängelsenämnden förordnar om vård utom anstalt, skall angivas

vilken övervakningsnämnd som skall handhava övervakningen. Om det

påkallas av ändrade förhållanden, må nämnd som handhar övervakningen

förordna att denna skall flyttas till annan övervakningsnämnd.

7 §•

I fråga om vården utom anstalt skola bestämmelserna i 26 kap. 13—18 §§

äga motsvarande tillämpning. 8

8 §•

Iakttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger honom enligt

denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd

därav, må övervakningsnämnden efter omständigheterna besluta att varning

skall meddelas honom, så ock förelägga honom vid vite att iakttaga viss

meddelad föreskrift.

s. 516 Kontrollera mot PDF

516 C

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

9 §•

Visar den som vårdas utom anstalt tredska att iakttaga vad som åligger

honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats

med stöd därav, eller finnes på grund av hans uppförande eller eljesl att

anstaltsvård är påkallad för att förebygga att han begår brott, må ungdomsfängelsenämnden

förordna att han skall återintagas i anstalt.

Om den dömde enligt vad nu sagts återintagits i anstalt, skall han, när

syftet med behandlingen bäst vinnes därigenom, ånyo överföras till vård

utom anstalt.

10 §.

Om återintagning i anstalt och om vissa andra åtgärder, när den dömde

finnes hava begått annat brott, stadgas i 36 kap.

11 §•

Uppkommer fråga om att återintaga den dömde i anstalt eller att vidtaga

åtgärd enligt 8 §, må övervakningsnämnden eller ungdomsfängelsenämnden,

såframt omständigheterna föranleda därtill, förordna att den dömde skall på

lämpligt sätt omhändertagas i avbidan på vidare förordnande.

Den som sålunda omhändertages må ej kvarhållas längre än en vecka.

Om synnerliga skäl äro därtill, må dock genom nytt beslut förordnas att han

skall kvarhållas ytterligare högst en vecka. Ej må den omhändertagne kvarhållas

efter det att den ådömda påföljden upphört.

12 §.

Erfordras icke längre att den som vårdas utom anstalt står under övervakning,

skall ungdomsfängelsenämnden förordna att den ådömda påföljden

skall upphöra. Sådant förordnande må dock icke, med mindre särskilda skäl

aro därtill, meddelas förrän vården utom anstalt pågått under en sammanhängande

tid av två år.

Meddelas ej förordnande som i första stycket sägs, upphör påföljden vid

utgången av den tid som behandlingen längst må pågå.

30 KAP.

Om internering

1 §•

Har någon begått brott och kan å brottet eller, när flera brott förövats, å

något av dem folja fängelse i två år eller däröver, må rätten döma honom

, ''"ter™ri»9, om med hänsyn till hans brottslighet samt hans sinnesbeskaffenhet,

vandel och levnadsomständigheter i övrigt ett långvarigt frihets

berövande utan på förhand bestämd tid finnes vara påkallat för att förebygga

fortsatt allvarlig brottslighet från hans sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 517

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

2 §•

Behandlingen av den som dömts till internering äger rum i och utom

anstalt och skall taga sin början i anstalt.

3 §•

När internering ådömes, skall rätten med hänsyn till brottets beskaffenhet

och omständigheterna i övrigt bestämma viss minsta tid för omhändertagandet

i anstalt, lägst ett och högst tolv år.

4 §•

Anstaltsvården skall försiggå i interneringsanstalt eller, om särskilda

skäl äro därtill, i annan fångvårdsanstalt.

Om vården i anstalt är särskilt stadgat.

5 §.

Behandlingen skall fortsätta utom anstalt, när efter utgången av minsta

tiden vård i anstalt finnes icke längre vara påkallad för att avhålla den

dömde från fortsatt brottslighet.

6 §•

Fråga om behandlingens fortsättande utom anstalt upptages av den ö\ervakningsnämnd

till vars verksamhetsområde anstalten hör. Finner nämnden

att den dömde bör överföras till vård i frihet, skall den med eget yttiande

hänskjuta frågan till interneringsnämnden, som har att besluta i ärendet.

Har den dömde hos övervakningsnämnden ansökt om att bliva överförd till

vård i frihet, skall nämnden likaledes med eget yttrande hänskjuta frågan

till interneringsnämndens prövning.

Före utgången av minsta tiden skall övervakningsnämnden pröva huruvida

behandlingen må kunna fortsätta utom anstalt, överföres icke den dömde

till vård i frihet vid utgången av minsta tiden, skall nämnden därefter

minst var sjätte månad pröva behovet av fortsatt vård i anstalt.

7 §•

Befinnes att den dömde är i varaktigt behov av vård å sinnessjukhus, må

interneringsnämnden efter utgången av minsta tiden förordna om interneringens

upphörande för hans intagning å sådant sjukhus.

8 §•

Vård i anstalt må icke utan medgivande av domstol pågå under längre tid

utöver minsta tiden än sammanlagt tre år eller, om minsta tiden bestämts till

tre år eller däröver, sammanlagt fem år.

s. 518 Kontrollera mot PDF

518 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Medgivande som avses i första stycket skall lämnas, om det finnes påkallat

for att förebygga fortsatt allvarlig brottslighet från den dömdes sida.

Medgivandet skall avse förlängning med tre år; genom nya medgivanden

kan tiden förlängas med tre år åt gången.

Talan om förlängning må efter framställning av interneringsnämnden

vackas av riksåklagaren. Har sådan talan väckts, må den dömde kvarhållas

i anstalt i avbidan på att rättens beslut vinner laga kraft.

9 §•

Under vården utom anstalt skall den dömde stå under övervakning. Övervakningen

skall i den ordning nedan stadgas handhavas av övervakningsnamnd.

ö

Nar interneringsnämnden förordnar om vård utom anstalt, skall angivas

vilken overvakmngsnämnd som skall handhava övervakningen. Om det påkallas

av andrade forhållanden, må nämnd som handhar övervakningen förordna

att denna skall flyttas till annan övervakningsnämnd.

10 §.

I fråga om vården utom anstalt skola bestämmelserna i 26 kap. 13_18 SS

aga motsvarande tillämpning.

11 §•

Iakttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger honom enligt

enna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd

rf/’ mLTr™klninSsnämnden efter omständigheterna besluta att varning

S 1 ?e,df!laS honom- så ock förelägga honom vid vite att iakttaga viss

meddelad föreskrift. b

12 §.

Visar den som vårdas utom anstalt tredska att iakttaga vad som åligger

honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats

med stöd darav, eller finnes på grund av hans uppförande eller eljest

att anstaltsvard ar påkallad för att förebygga att han begår brott, må interneringsnamnden

besluta att han skall återintagas i anstalt.

0“d? domde enIigt vad nu sagts återintagits i anstalt, skall han, när

anstaltsvård icke längre finnes erforderlig, ånyo överföras till vård utom 13 14

13 §.

Om återmtagning i anstalt och om vissa andra åtgärder, när den dömde

tinnes hava begått annat brott, stadgas i 36 kap.

14 §.

Uppkommer fråga om att återintaga den dömde i anstalt eller att vidtaga

atgard enligt 11 §, må övervakningsnämnden eller interneringsnämnden, så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 519

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

framt omständigheterna föranleda därtill, förordna att den dömde skall

på lämpligt sätt omhändertagas i avbidan på vidare förordnande.

Den som sålunda omhändertages må ej kvarhållas längre än en vecka. Om

synnerliga skäl äro därtill, må dock genom nytt beslut förordnas att han

skall kvarhållas ytterligare högst en vecka. Ej må den omhändertagne kvarhållas

efter det att den ådömda påföljden upphört.

15 §.

Erfordras icke längre att den som vårdas utom anstalt står under övervakning,

skall interneringsnämnden förordna att den ådömda påföljden skall

upphöra. Sådant förordnande må dock icke, med mindre särskilda skäl äro

därtill, meddelas förrän tre år förflutit efter det den dömde senast överfördes

till vård utom anstalt.

Har den dömde under en sammanhängande tid av tre år stått under övervakning,

skall nämnden pröva huruvida påföljden må upphöra; har övervakningen

fortgått under fem år, skall påföljden upphöra.

31 KAP.

Om särskild vård

1 §•

Kan den som begått brottslig gärning bliva föremål för vård enligt barnavårdslagen,

må rätten, efter hörande av barnavårdsnämnd eller, i fråga om

den som är elev vid ungdomsvårdsskola, skolans styrelse, överlämna åt

nämnden eller styrelsen att föranstalta om erforderlig vård.

Om det för den dömdes tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad

finnes påkallat, må jämte överlämnande till vård enligt barnavårdslagen

dömas till dagsböter, högst etthundratjugo, vare sig böter äro stadgade för

brottet eller ej.

2 §•

Kan den som begått brottslig gärning bliva föremål för vård enligt lagen

om nykterhetsvård, må rätten, efter hörande av nykterhetsnämnd eller, i fråga

om den som är intagen i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, anstaltens

styrelse, överlämna åt nämnden eller styrelsen att föranstalta om erforderlig

vård.

Är för brottet eller, när flera brott förövats, för något av dem stadgat

strängare straff än fängelse i sex månader, må överlämnande till vård enligt

lagen om nykterhetsvård ske allenast om särskilda skäl äro därtill. 3 *

3 §•

Har någon, som begått brottslig gärning, i utlåtande över sinnesundersökning

förklarats vara i behov av vård å sinnessjukhus, må rätten, om den fin
-

s. 520 Kontrollera mot PDF

520 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ner sådant vårdbehov föreligga, förordna att han skall överlämnas till vård

enhgt sinnessjuklagen. Om gärningen icke begåtts under inflytande av sinnessjukdom,

smnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående

f" ”a 3 a Cn maste anses Jämställd med sinnessjukdom, må dock sådant

förordnande meddelas allenast såframt särskilda skäl äro därtill.

tillsvn n h S°Z ^SåU J)r°ttsllg gärninS. 1 behov av psykiatrisk vård eller

tillsyn, och meddelas ej förordnande enligt 3 §, må rätten, om av särskilda

^meramgnpande åtgärd ej finnes påkallad, förordna att han skall överlämnas

till öppen psykiatrisk vård.

32 KAP.

Om suspension och avsättning

1 §•

Suspension innebär mistning av viss befattning för bestämd tid och medlor

under den tid den domde på grund av domen är skild från befattningens

u ovnmg förlust av de rättigheter och förmåner som följa med befattningen,

saframt ej i fråga om viss rättighet eller förmån annat är särskilt stadgat.

2 §•

Tiden för suspension må, vare sig påföljden avser ett eller flera brott bestammas

till minst en månad och högst ett år.

Såsom gemensamt straff för flera brott må suspension användas, om suspension

kan följa å vart och ett av brotten.

3 §■

Suspensmn må ej verkställas medan den dömde för undergående av påloljd

ar intagen i fångvårdsanstalt eller militärhäkte.

4 §.

Avsättning från viss befattning innebär förlust av befattningen och av de

rättigheter och förmåner som åtfölja denna, såframt ej i fråga om viss rättighet

eller förmån annat är särskilt stadgat.

5 §•

Såsom gemensamt straff för flera brott må avsättning användas,

sättning kan följa å något av brotten.

om av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

C 521

33 KAP.

Om disciplinstraff för krigsmän

1 §•

Disciplinstraff för krigsmän äro arrest och disciplinbot.

2 §‘

Disciplinstraff ådömes, utom för brott mot bestämmelse van sådant straff

är utsatt, jämväl i stället för böter när fråga är om brott av krigsman enligt

20_22 kap. eller om annat av krigsman begånget brott av beskaffenhet

att, enligt vad därom är stadgat, påföljd för brottet kan åläggas av befattningshavare

vid krigsmakten.

Den som icke eller endast tillfälligt tjänstgör vid krigsmakten skall dock

dömas till böter i stället för arrest, om det med hänsyn till brottets art och

övriga omständigheter kan ske utan fara för disciplinen och särskilda skäl

ej äro däremot. Böter må ock eljest användas i stället för disciplinstraff,

om med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets

art bötesstraff finnes vara lämpligare än disciplinstraff.

Vid tillämpning av andra stycket skola böterna, i fall då disciplinstraff är

utsatt för brottet, ådömas i dagsböter; för brott som i 21 kap. 15 eller 16 §

sägs ådömas dock böterna omedelbart i penningar, högst femhundra kronor.

3 §*

År fråga om annat av krigsman begånget brott än i 2 § avses och är brottet

av beskaffenhet att mål därom skall handläggas såsom militärt mål, må

i stället för böter ådömas disciplinstraff, om sådant straff finnes lämpligare

med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art.

4 §•

Disciplinstraff må, om ej annat följer av vad nedan sägs, användas såsom

gemensamt straff för flera brott allenast när disciplinstraff kan följa å

vart och ett av brotten.

Gemensamt straff för brott som finnes förskylla böter och brott som finnes

förskylla disciplinstraff skall, såframt ej fängelse ådömes, bestämmas

i böter; om särskilda skäl äro därtill, må dock i stället dömas till disciplinstraff.

Högsta och lägsta gemensamma straff i böter eller fängelse beräknas, då

disciplinstraff är utsatt för något av brotten, såsom om böter som i 2 § sägs

vore stadgade i stället för disciplinstraffet. 5

5 §•

Skall någon dömas för flera brott må, om särskilda skäl äro därtill, för

brott varå kan följa disciplinstraff sådant straff ådömas jämte påföljd av

annan art för brottsligheten i övrigt.

17* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 522 Kontrollera mot PDF

522 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Arrest ådömes, vare sig påföljden

högst trettio dagar.

6 §•

avser ett eller flera brott, i minst tre och

Arrestant deltager i tjänstgöring i den mån arresttiden överstiger tio dagar.

I övrigt verkställes arrest utan tjänstgöring, såframt ej i arrestbeslutet

på grund av tjänstens krav eller eljest föreliggande särskilda skäl annorlunda

forordnats. Finnes arrest utan tjänstgöring medföra fara för arrestantens

halsa, skall han under arresttiden eller vad därav återstår deltaga i tjänstgöring.

° J

7 §•

Disciplinbot ådömes, vare sig påföljden avser ett eller flera brott för

minst en och högst tjugo dagar.

Påföljden utgöres av löneavdrag, vilket bestämmes för dag till belopp som

ar angivet i särskild författning.

Kan löneavdrag ej tillämpas, skall den brottslige förpliktas att för varje

dag galda ett belopp i penningar, vilket fastställes efter vad som är skäligt

med hansyn till löneavdraget för löntagare i motsvarande ställning; sådant

belopp tillfaller kronan.

8 §.

För mindre brott må befattningshavare vid krigsmakten i stället för disciplinstraff

använda tillrättavisning enligt vad därom är stadgat.

Vid prövning huruvida arrest, disciplinbot eller tillrättavisning bör användas

skall särskilt beaktas, om den felande i övrigt i tjänsten förhållit

sig väl eller om han är under aderton år.

9 §•

Har någon som ej är krigsman gjort sig förfallen till ansvar för medverkan

till brott för vilket disciplinstraff är utsatt, skall vid bestämmande av påföljden

så anses som vore dagsböter stadgade i stället för disciplinstraffet.

10 §.

Arrest verkställes i militärhäkte. Härom och om verkställighet av disciplinbot

är särskilt stadgat.

34 KAP.

Om förverkande av egendom

1 §•

Muta så ock för främjande av brott avsett förlag eller vederlag och annat

dylikt som lämnats eller mottagits då det i denna balk är särskilt belagt med

straff skall, om det ej är uppenbart obilligt, förklaras förverkat till kronanutgjordes

egendomen av annat än penningar och finnes den ej i behåll, må i

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 523

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

stället värdet förklaras förverkat. Vad nu sagts skall dock ej gälla mot den

som i god tro förvärvat här avsedd egendom eller särskild rätt därtill.

Har någon eljest av gärning som i denna balk är belagd med straff haft

vinning som ej motsvaras av skada för enskild, må han efter vad som prövas

skäligt förpliktas att utgiva däremot svarande belopp till kronan.

2 §‘

Vad som använts såsom hjälpmedel vid gärning, vilken i denna balk är

belagd med straff, eller frambragts genom sådan gärning må, såvitt agaren

eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller

medverkat därtill, förklaras helt eller delvis förverkat till kronan, om det ar

påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligga och det

ej är uppenbart obilligt; finnes egendomen ej i behåll, må i stallet värdet

förklaras förverkat. Detsamma skall gälla i fråga om hjälpmedel, varmed

någon tagit befattning som innebär sådan förberedelse till brott som i denna

balk är belagd med straff.

Vad i första stycket sägs skall ej äga tillämpning mot den som i god tro

förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill.

3 §•

Ändå att fall som i 2 § sägs ej är för handen, må dyrk, falskt mynt eller

annat föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna

i övrigt kan befaras komma till brottslig användning, förklaras förverkat.

4 §.

Förklaras fartyg, som besväras av sjöpanträtt eller inteckning, eller luftfartyg,

besvärat av luftpanträtt eller inteckning, förverkat, må rätten förklara

att panträtten skall upphöra i den förverkade egendomen. Finnes i annat

fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat böra oaktat förklaringen

bestå, skall rätten göra förbehåll därom.

5 §.

I stället för förverkande äger rätten föreskriva åtgärd till förebyggande av

missbruk.

35 KAP.

Om nedsättning och uteslutning av påföljd i vissa fall

1 §•

För brott som någon begått innan han fyllt femton år må ej dömas till

påföljd.

2 §.

För brott som någon begått under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet

eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur, att den måste

s. 524 Kontrollera mot PDF

524 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

anses jämställd med sinnessjukdom, må ej förordnas om annan påföljd än

överlämnande till särskild vård. J

Utan hinder av vad nu sagts må dömas till böter, om det finnes ändamålsenligt

för att avhålla den tilltalade från fortsatt brottslighet, eller förordnas

om skyddstillsyn, därest sådan påföljd med hänsyn till omständigheterna

finnes lamphgare än särskild vård; dock må ej förordnas om behandling

varom stadgas i 28 kap. 3 §. °

3 §•

År den som begått brott under inflytande av sådan själslig abnormitet som

1 2 & sags ej i behov av särskild vård och finnes ej böter eller skyddstillsyn

bora adomas, skall han vara fri från påföljd.

Påföljd må ej heller ådömas den som utan eget vållande tillfälligt råkat i

sådant tillstånd, att han är från sina sinnens bruk, och i det tillståndet förövat

brott.

4 §•

Har brott begåtts av någon som ej fyllt femton år eller som handlat under

inflytande av sådan själslig abnormitet som i 3 § sägs, må rätten f ölordna

om förverkande av egendom eller om annan särskild rättsverkan, som

an folja å brottet, allenast om och i den mån det med hänsyn till hans

sinnesart, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan anses

skäligt.

5 §•

Dömes någon i mål, vari han hållits häktad, till fängelse på viss tid,

böter, suspension eller disciplinstraff, må rätten, om med hänsyn till omständigheterna

så prövas skäligt, förordna att straffet skall anses till viss

del eller i sin helhet verkställt genom att den dömde hållits i häkte. Vad sålunda

stadgats skall äga motsvarande tillämpning, om någon som börjat undergå

ungdomsfängelse eller internering eller, efter dom å skyddstillsyn,

behandling varom stadgas i 28 kap. 3 § i stället dömes till straff som förut

sagts.

Har någon börjat undergå arrest och dömes han slutligen i målet till disciplinbot,

böter eller suspension, må rätten förordna att det sålunda ådömda

straffet skall, i den mån ej avräkning äger rum enligt vad därom är särskilt

stadgat, anses helt eller delvis verkställt genom vad han undergått av

arresten.

Beslut i fråga som avses i denna paragraf må vid prövning i högre rätt av

klagan angående ådömd påföljd ändras, ändå att talan ej fullföljts mot beslutet.

6 §.

For brott som någon begått innan han fyllt aderton år må efter omständigheterna

ådömas lindrigare straff än för brottet är stadgat.

Har någon begått brott under inflytande av själslig abnormitet, må ock, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 525

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

särskilda skäl äro därtill, bestämmas lindrigare straff än för brottet är

stadgat.

7 §•

Om synnerliga skäl äro därtill och hinder uppenbarligen ej möter av

hänsyn till allmän laglydnad, äger rätten jämväl i annat fall an i 6 § sags

bestämma straff som är lindrigare än som stadgats för brottet.

8 §•

Finnes i fall som i 6 eller 7 § avses på grund av särskilda omständigheter

uppenbart, att påföljd för brottet ej är erforderlig, må rätten helt eftergiva

påföljd.

36 KAP.

Vissa bestämmelser om sammanträffande av brott och förändring

av påföljd

1 §•

Finnes den som genom lagakraftvunnen dom för brott dömts till fängelse

på viss tid, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering eller erhållit

villkorlig dom hava begått annat brott före domen eller begår han nytt brott

efter domen men innan påföljden till fullo verkställts eller eljest upphört,

må rätten efter omständigheterna

1. förordna att den sålunda ådömda påföljden skall avse jämväl det andra

brottet,

2. döma särskilt till påföljd för detta brott, eller

3. undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till påföljd

av annan art.

2 §•

I fråga om fängelse må förordnande enligt 1 § 1 meddelas allenast om

det är uppenbart, att det nya brottet i jämförelse med det brott som den

tidigare domen avser är med hänsyn till påföljden utan nämnvärd betydelse,

eller eljest synnerliga skäl äro därtill.

Finnes någon som dömts till fängelse böra med stöd av 1 § 2 dömas till

fängelse på viss tid för brott som han förövat innan den tidigare domen

börjat verkställas, skola de i 26 kap. 2 § angivna grunderna gälla i fråga om

de sammanräknade fängelsetiderna. Därvid må dömas till fängelse på kortare

tid än för gärningen är stadgat.

Undanröjande av fängelse enligt 1 § 3 må ske endast om dom meddelas

innan straffet till fullo verkställts.

s. 526 Kontrollera mot PDF

526 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

3 §.

TiUampas 1 § 1 beträffande någon som villkorligt frigivits från fängelse,

må ratten förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad.

Domer rätten den frigivne med stöd av 1 § 2 till fängelse på viss tid, skall

tillika, om ej särskilda skäl äro däremot, den villkorligt medgivna friheten

förklaras förverkad.

Beslutas ej förverkande enligt första eller andra stycket, äger rätten meddela

föreskrift enligt 26 kap. 16 §, så ock besluta åtgärd som avses i 26

Kap. iy g.

Åtgärd enligt denna paragraf må ej beslutas, med mindre fråga därom

uppkommer i mål vari den frigivne häktats eller erhållit del av åtal före

provotidens utgång.

4 §•

Dömes någon med tillämpning av 1 § 3 till fängelse, skall rätten vid

s raffets bestammande taga skälig hänsyn till vad den dömde undergått på

grund av den tidigare domen; och må därvid dömas till fängelse på kortare

tid an som följer av 26 kap. 2 §.

5 §.

I fråga om villkorlig dom må, om det nya brottet förövats under prövodärtill

°r°rdnande enligt 1 § 1 meddelas allenast om synnerliga skäl äro

TlllamPas 1 § 1 eller 2, må rätten i fråga om förut meddelad villkorlig

dom forordna om åtgärd som i 27 kap. 6 § 1-3 sägs. Sådan åtgärd må

dock beslutas allenast om fråga därom uppkommer i mål vari den dömde

haktats eller erhållit del av åtal före provotidens utgång.

Villkorlig dom må ej undanröjas enligt 1 § 3, med mindre fråga därom

uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal inom ett

ar från provotidens utgång.

6 §.

Tillampas 1 § 1 eller 2 beträffande någon som dömts till skyddstillsyn,

må ratten forordna om åtgärd som i 28 kap. 10 § sägs.

Ej må åtgärd som avses i första stycket eller undanröjande av skyddstillsyn

enligt 1 § 3 beslutas, med mindre fråga därom uppkommer i mål

vari den domde häktats eller erhållit del av åtal före provotidens utgång.

7 §.

I fråga om ungdomsfängelse må förordnande enligt 1 § 1 meddelas utan

hmder av vad i 29 kap. 1 § stadgas angående den tilltalades ålder. Om den

domde för undergående av ungdomsfängelse är intagen i anstalt, må vad

ovan i 1 § 2 sägs icke tillämpas.

Undanröjande av ungdomsfängelse enligt 1 § 3 må ske endast om dom

meddelas innan påföljden upphört.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 527

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

8 §•

Tillämpas 1 § 1 eller 2 beträffande den som dömts till ungdomsfängelse,

äger rätten förlänga den längsta tid som ungdomsfängelse må pågå till sex

år, varvid behandling i anstalt må äga rum i högst fyra ar. .....

Förordnas jämlikt 1 § 1 att ungdomsfängelse skall avse jamval anna

brott må rätten besluta att den dömde skall åtenntagas i anstalt. Ratten

äger ock, om brottet begåtts efter det att verkställigheten av ungdomsfängelse

börjat, föreskriva att den som återintages eller eljest vårdas i anstalt ej

må överföras till vård utom anstalt förrän sex månader förflutit från återintagningen

eller rättens beslut, såvida ej längsta tiden för vård i anstalt

dessförinnan går till ända. _

Åtgärd enligt denna paragraf må ej beslutas, med mindre frå^a dar ^

uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal innan påföljden

upphört.

9 §.

I fråga om den som dömts till internering och vårdas utom anstalt ma

rätten vid tillämpning av 1 § 1 besluta att han skall återintagas i anstalt.

Meddelas sådant beslut eller tillämpas 1 § 1 beträffande den som vårdas i

anstalt, skall rätten, om ej särskilda skäl äro däremot, bestämma minsta

tid för den fortsatta anstaltsvården. Minsta tiden må i fall som nu avses

kunna bestämmas till lägst sex månader.

Om den som dömts till internering är för undergående av påföljden intagen

i anstalt, må 1 § 2 icke tillämpas.

Undanröjande av internering enligt 1 § 3 må ske endast om dom meddelas

innan påföljden upphört.

10 §.

Finnes, när dom å fängelse på viss tid skall verkställas, att den dömde

begått brottet innan fängelse som ådömts honom för annat brott börjat

verkställas, och har ej efter det att det ena straffet blivit ålagt det andra

ådömts med stöd av 1 § 2, skall åklagare, sedan domarna vunnit laga kraft,

efter framställning av fångvårdsstyrelsen göra anmälan därom hos domstol.

I fall som nu avses åligger det rätten att, med tillämpning av vad i 2 §

andra stycket är stadgat, bestämma tiden för det fängelse den dömde skall

undergå till följd av den dom, som sist förekommer till verkställighet. 11

11 §•

Förekomma till verkställighet på en gång dom å ungdomsfängelse och

dom å böter, fängelse i högst ett år, skyddstillsyn eller disciplinstraff, skall,

om den dömde för undergående av ungdomsfängelse skall vårdas i anstalt,

ungdomsfängelse träda i stället för den andra påföljden.

s. 528 Kontrollera mot PDF

528 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Cn gång förekomma dom å ungdomsfängelse

och dom å fängelse pa viss tid över ett år, skall åklagare, sedan domarna

vunnit laga kraft, efter framställning av fångvårdsstyrelsen göra anmälan

darom hos domstol. Rätten äger efter omständigheterna förklara, att den

ena påföljden skall trada i stället för den andra, eller undanröja det ådömda

därmed18?11861861 i?h ““ fängdse för det eller brott som avsågos

. .. ‘ omer ratten tdI fängelse, skola bestämmelserna i 2 § andra stycket

aga motsvarande tillämpning. y

fJar någon dömts till ungdomsfängelse genom skilda domar som förekoma

till verkställighet på en gång, skall tiden för påföljden beräknas efter

den dom som först börjat verkställas.

12 §.

Förekomma till verkställighet på en gång dom å internering och dom

å böter fängelse på viss hd, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller disciplnstiaff,

skall, om den domde för undergående av internering skall vårdas

i anstalt, interneringen träda i stället för den andra påföljden.

Finnes, med hänsyn till beskaffenheten av det eller de brott som inter
nS?in.

fa I™?? ytterligare ska11 avse> ny minsta tid för anstaltsvården

påkallad må efter ansökan av åklagare domstol bestämma sådan tid.

Har någon dömts till internering genom skilda domar som förekomma till

verkställighet på en gång, skall sedan domarna vunnit laga kraft minsta tid

estammas för anstaltsvården. Uppkommer sådan fråga, skall åklagare efter

framställning av fångvårdsstyrelsen göra anmälan därom hos domstol.

13 §.

Har någon dömts till fängelse på livstid, skall straffet träda i stället för

fängelse vartill böter förvandlats, så ock för böter, fängelse på viss tid, vill
son^måTa

la-8?1?-11’ “ngdomsfängelse> internering eller disciplinstraff,

1” 1nå.hava ådomts for brott "om han begått innan verkställighet börjat

av den dom varigenom dömts till livstids fängelse. Finnes han hava begått

ali^åd?larLr?Hinnan,H?-Ställigheten “PPbört, äger rätten, i stället för

dettabrott Påf ljd * ’ forordna att fängelsestraffet skall avse jämväl

för^do1?8011 nÖm?-tiU, SUSPension från viss befattning och finnes att han

l t f ,i 6r, r? r mnan Straff6t börJat verkställas begått annat

efter^omständ^he^rna^311 SUSPend6raS “““ äger

andra^brotlet, ULr’" ““ SUSpensio"“ sk“" Jämväl to

„ 2: fj113 ftiU suspension särskilt för detta brott, varvid den sammanräknade

tiden for straffen icke må överstiga ett år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 529

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

15 §.

Finnes, när dom å suspension skall verkställas, att den dömde begått

brottet innan suspension från samma befattning för annat brott börjat verkställas,

och har ej efter det att det ena straffet blivit ådömt det andra ålagts

med stöd av 14 § 2, skall åklagare, sedan domarna vunnit laga kraft, efter

framställning av den verkställande myndigheten göra anmälan därom hos

domstol.

I fall som nu avses åligger det rätten att bestämma huru länge den domde

skall vara suspenderad till följd av den dom, som sist förekommer till verkställighet.

Därvid skall iakttagas att den sammanräknade tiden för straffen

icke må överstiga ett år.

16 §.

Har någon dömts till avsättning från viss befattning och finnes att han

innan domen vunnit laga kraft begått annat brott, för vilket han skulle ha

dömts till suspension eller avsättning från samma befattning, skall rätten

förklara att den ådömda avsättningen skall avse jämväl det andra brottet.

17 §.

Ej må för brott som i 20 kap. 1—4 §§ sägs dömas till böter eller disciplinstraff,

när för annat brott dömes till suspension eller avsättning och sådant

straff prövas vara tillfyllest.

37 KAP.

Om preskription

1 §•

Påföljd må ej ådömas, med mindre den misstänkte häktats eller erhållit

del av åtal för brottet inom

1. två år, om å brottet ej kan följa svårare straff än fängelse i ett år,

2. fem år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i två år,

3. tio år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i åtta år,

4. femton år, om svåraste straffet är fängelse på viss tid över åtta år,

5. tjugofem år, om fängelse på livstid kan följa å brottet.

Innefattar en handling flera brott, må utan hinder av vad nu sagts påföljd

ådömas för alla brotten, så länge påföljd kan ådömas för något av

dem.

2 §•

För brott som i 20 kap. 1—4 §§ sägs må påföljd ej ådömas, med mindre den

misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år eller, om

å brottet kan följa straff som ovan i 1 § 3 sägs, inom tid som där stadgas.

s. 530 Kontrollera mot PDF

530 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

3 §.

Frigives haktad utan att åtal delgivits honom eller avvisas eller avskrives

mål mot någon sedan åtal delgivits honom, skall i fråga om möjligheten att

ädoma påföljd så anses som hade häktningen eller delgivningen ej skett.

4 §•

De i 1 och 2 §§ bestämda tiderna skola räknas från den dag brottet begmks.

Forutsättes för ådömande av påföljd att viss verkan av handlingen

inträtt skall tiden raknas från den dag då sådan verkan inträdde.

I fall, som i 7 kap. 2 § sägs, skall tiden räknas från den dag dom om

återgång av äktenskapet vann laga kraft och i det fall, som i 11 kap. 5 §

sags, från den dag då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal

eljest tidigast kunde ske.

5 §•

Har någon begått brott, som i 1 § 3, 4 eller 5 sägs, och har han inom tid

som där avses ånyo förövat brott varå fängelse över två år kan följa, skola

de i 1 § omformälda tiderna för ådömande av påföljd i fråga om båda brotten

räknas från det senare. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning,

om den brottslige begår ytterligare brott varå fängelse över två år kan följa.

6 §.

I intet fall må påföljd ådömas sedan trettio år eller, om brottet icke är belagt

med fängelse över två år, sedan femton år förflutit från dag som i 4 S

sägs.

7 §.

Rån på grund av den brottsliges död eller av annan orsak påföljd ej längre

ådömas, må vad i 34 kap. stadgas vinna tillämpning endast såframt i mål därom

stamning delgivits inom tio år från det brottet begicks. Talan må i sådant

fall av åklagare väckas allenast om det finnes påkallat ur allmän svnpunkt.

J

I fall som nu sagts skall vad ovan i 3 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

r

8 §.

Ådömda böter bortfalla när tre år förflutit från det bötesbeslutet vann

laga kraft, om ej dessförinnan ansökan om böternas förvandling delgivits den

bötfällde. Om rätten, enligt vad därom är stadgat, hänskjuter ärendet till förnyad

behandling av indrivningsmyndigheten, skall ny lid som nu sagts

räknas från dagen för rättens beslut.

Dör den dömde, bortfalla ådömda böter. Har under den dömdes livstid domen

vunnit laga kraft och till gäldande av böterna lös egendom tagits i mät

eller satts i allmänt förvar, skola dock böterna utgå av den egendomen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 531

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

9 §•

Fängelse som ådömts omedelbart för brott bortfaller, om domen ej börjat

verkställas innan tid som nedan sägs förflutit från det domen vann laga

kraft:

1. fem år, om fängelse på kortare tid än sex månader ådömts;

2. tio år, om fängelse i sex månader eller på längre tid men icke över två

år ådömts;

3. femton år, om fängelse på längre lid än två år men icke over åtta är

ådömts;

4. tjugo år, om fängelse på viss tid över åtta år ådömts;

5. trettio år, om fängelse på livstid ådömts.

10 §.

Fängelse vartill böter förvandlats bortfaller, om beslutet ej börjat verkställas

inom tre år från det beslutet vann laga kraft.

Har enligt vad därom är stadgat anstånd med verkställigheten av fängelsestraffet

förklarats förverkat, skall tid som i första stycket sägs räknas från

det beslutet därom vann laga kraft.

11 §•

Avbrytes verkställighet av fängelse som ådömts på viss tid, skall vad i 9

eller 10 § sägs äga motsvarande tillämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten;

och skall därvid tiden jämlikt 9 § beräknas med hänsyn till vad

som återstår av det ådömda straffet. Tiden skall räknas från den dag avbrottet

skedde eller, när villkorlig frigivning ägt rum men förklarats förverkad,

från den dag beslutet därom vann laga kraft.

12 §.

Ungdomsfängelse bortfaller när fem år och internering när femton år

förflutit från det domen vann laga kraft, såframt verkställighet ej påbörjats

dessförinnan.

Avbrytes verkställigheten av ungdomsfängelse eller internering medan

den dömde vårdas i anstalt eller meddelas när han vårdas i frihet beslut om

hans återintagning i anstalt, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande

tillämpning.

13 §.

Arrest bortfaller, om verkställighet ej påbörjats inom tre år från det arrestbeslutet

vann laga kraft. Avbrytes påbörjad verkställighet, skall vad nu

sagts äga motsvarande tillämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten.

Disciplinbot bortfaller i den mån verkställighet ej skett inom tre år från

det beslutet om disciplinbot vann laga kraft. Vad i 8 § andra stycket stadgas

skall äga motsvarande tillämpning beträffande disciplinbot.

14 §.

Beslut om förverkande eller annan åtgärd enligt 34 kap. förfaller, i den

mån verkställighet ej skett inom tio år från det beslutet vann laga kraft.

s. 532 Kontrollera mot PDF

532 C

Kungi. Maj.ts proposition nr JO år 1962

38 KAP.

Rättegångsbestämmelser

1 §•

fnHTM -h °r!i erhållitA villkorlig dom eIIer dömts till skyddstillsyn äger före

fullföljdstidens utgång avgiva förklaring, att han är nöjd med domen i vad

Kcmimgen föreskriver^ ^ ‘ ordning

d“S“-VgMtS 1 föreskriven ordning må Icke återtagas. Har den

f ™ J-ar ff m0t 6n’ Ska11 den fullföljda talan anses återkal
t

- ar™, ydf0TklarmS^ såvitt angår fråga som förklaringen avser.

Nojdforklanng inbegriper jämväl böter eller disciplinstraff som ådömts

med stod av 27 kap. 2 § eller 28 kap. 2 §, så ock förordnande om behandling

varom stadgas i 28 kap. 3 §.

Angående nöjdförklaring i fråga om dom å fängelse, ungdomsfängelse

eller internering är särskilt stadgat. S angeise

-5 9-

Har domstol overlamnat tilltalad till vård enligt barnavårdslagen eller

agen om nykterhetsvård men finnes, vid prövning i därför stadgad ordning,

att sådan vård eller vård av det slag som barnavårdsnämnd eller nykterhetsnamnd

i yttrande till domstolen förklarat sig ämna anordna icke lagligen

van komma hH stånd, ager efter ansökan av åklagare den rätt som först

domt i målet undanröja förordnandet om överlämnande till vård och döma

till annan pafoljd som kan följa å brottet.

g §

Talan enligt 26 kap. 20 § eller 28 kap. 9 § väckes vid allmän underrätt,

mom vars område den övervakningsnämnd som handhar övervakningen

over den dömde är verksam. °

Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 § upptages av

den ratt som forst avgjort det mål vari meddelats villkorlig dom.

Talan enligt 30 kap. 8 § väckes vid den rätt som först avgjort det mål vari

clomts till internering.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, dar brottmål

mot den domde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde

mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt

kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

4 §.

Anmälan varom stadgas i 36 kap. 10 eller 11 §, 12 § tredje stycket eller

15 s gores hos första domstol i något av målen.

Ansökan jämlikt 36 kap. 12 § andra stycket göres hos den rätt som först

avgjort det mål vari dömts till internering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 533

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

5 §•

Talan som avses i 26 kap. 20 §, 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 30 kap. 8 §

skall anses väckt, då ansökan om målets upptagande delgavs den dömde.

6 §•

Angående rättens sammansättning när den har att avgöra fråga, som avses

i 2 § eller i 26 kap. 20 eller 21 §, 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 eller 10 §, 30

kap. 8 § eller 36 kap. 10, 11, 12 eller 15 §, skall gälla vad i rättegångsbalken

är i allmänhet föreskrivet om domförhet vid huvudförhandling i brottmål.

Fråga om undanröjande av påföljd med stöd av 36 kap. 1 § 3 eller om

åtgärd enligt 36 kap. 3, 5, 6, 8 eller 9 § må ej prövas och avgöras vid häradsrätt

utan nämnd eller i rådhusrätt av allenast en lagfaren domare.

Vid avgörande av fråga som avses i 27 kap. 5 § andra stycket är häradsrätt

domför utan nämnd och rådhusrätt med en lagfaren domare.

7 §.

Uppkommer fråga om ådömande av internering, skall rätten, om det ej av

särskild anledning finnes obehövligt, inhämta yttrande från interneringsnäinnden,

huruvida sådan åtgärd bör vidtagas.

Innan rätten enligt 36 kap. 1 § beslutar angående påföljd beträffande

någon som dömts till ungdomsfängelse eller internering skall, om det finnes

erforderligt, yttrande inhämtas från ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fall som

avses i 36 kap. 11 § andra stycket.

8 §.

I mål om åtgärd enligt 2 § eller 26 kap. 20 eller 21 §, 27 kap. 5 § andra

stycket eller 6 §, 28 kap. 9 eller 10 §, 30 kap. 8 § eller 36 kap. 10, 11, 12 eller

15 § skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att

bliva muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. Rättens avgörande

av saken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 26 kap. 23 § eller 28 kap. 12 § må beslutas utan att tillfälle

beredes den dömde att yttra sig.

Mot beslut angående åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket må endast

den dömde föra talan. 9

9 §.

Rättens beslut om åtgärd enligt 26 kap. 20, 21 eller 23 §, 27 kap. 5 § andra

stycket, 28 kap. 12 § eller 36 kap. 10, 11, 12 eller 15 § länder omedelbart

till efterrättelse, om rätten ej annorlunda förordnar. Detsamma gäller avgöranden

enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 10 § eller 36 kap. 3, 5, 6 eller 8 § angående

föreskrifter, vite, prövotid eller tid för ungdomsfängelse.

s. 534 Kontrollera mot PDF

534 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Avser beslut jämlikt 28 kap. 10 § eller 36 kap. 6 § om behandling varom

stadgas i 28 kap. 3 § någon som ej fyllt tjugotre år, äger rätten förordna

att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att det ej vunnit laga

kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 36

kap. 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.

10 §.

Varning som beslutats av domstol eller övervakningsnämnd skall utan

dröjsmål meddelas den dömde personligen. Kan den ej meddelas i samband

med beslutet, må det överlämnas åt annan domstol eller övervakningsnämnd

att meddela varningen.

11 §•

Vite som förelagts med stöd av 26 kap. 19 eller 21 §, 28 kap 8 eller 10 §

29 kap. 8 §, 30 kap. 11 § eller 36 kap. 3 eller 6 § må utdömas allenast om

åklagare efter framställning av övervakningsnämnden väcker talan därom

innan den ådömda påföljden till fullo verkställts eller eljest upphört. Sådan

alan skall anses väckt, då ansökan om utdömande av vitet delgavs den

dömde.

39 KAP.

Vissa myndigheter m. m.

1 §•

Övervakningsnämnds verksamhetsområde skall omfatta en eller flera allmänna

underratters domkrets. För handläggning av ärenden rörande personer

som dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering må dock tillsattas

särskilda övervakningsnämnder. övervakningsnämnds verksamhetsområde

bestämmes av Konungen.

Övervakningsnämnd består av fem ledamöter, om ej Konungen förordnar

att viss nämnd skall hava flera ledamöter. Ersättare utses till det antal

Konungen bestämmer. Nämnden är beslutför med ordförande och två ledamöter.

I brådskande fall, så ock i ärenden av mindre vikt äger ordföranden

eller den som tjänstgör i hans ställe ensam besluta å nämndens vägnar. Sådant

beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Konungen äger förordna att övervakningsnämnd skall arbeta å avdelningar.

Om sådan avdelning skall i tillämpliga delar gälla vad om nämnd är stadgat.

2 §.

Konungen förordnar ordförande i övervakningsnämnd samt ersättare som

vid förfall för ordföranden tjänstgör i hans ställe. Ordföranden skall vara

lagfaren och erfaren i domarvärv; ersättaren skall vara lagfaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 535

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Övriga ledamöter och ersättare utses av länsstyrelsen i det län, inom vilket

nämnden har sitt huvudsakliga verksamhetsområde. De böra hava erfarenhet

beträffande ungdomsvård eller arbetsförmedling eller eljest i allmänna

värv.

Ordförande, övriga ledamöter och ersättare utses för viss tid, högst fem är.

3 §•

Ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämnden skola vardera bestå

av en ledamot som är eller varit innehavare av domarämbete och skall föra

ordet i nämnden och en ledamot som är psykiater, båda med särskilda ersättare

som uppfylla de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren, samt ytterligare

tre ledamöter med ersättare till det antal Konungen bestämmer.

Konungen utser ordförande, övriga ledamöter och ersättare för viss tid, högst

fem år. Vid förfall för ordföranden tjänstgör i hans ställe av Konungen utsedd

ledamot eller ersättare som kunnat förordnas till ordförande.

Ordföranden eller den som tjänstgör i hans ställe må i brådskande fall, så

ock i ärenden av mindre vikt ensam besluta å nämndens vägnar. Sådant beslut

skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

4 §.

Ledamot och ersättare i övervakningsnämnd, ungdomsfängelsenämnden

eller interneringsnämnden skola hava avlagt domared. Mot ledamot och ersättare

skola gälla samma jäv som i fråga om domare, dock att vad i 4 kap.

13 § 7 rättegångsbalken sägs icke skall äga tillämpning.

1 fråga om beslut av nämnd som i första stycket sägs skall vad angående

omröstning i brottmål i överrätt är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

5 §•

I ärende, som handlägges av övervakningsnämnd och avser annan fråga

än upphörande av övervakning eller av meddelad föreskrift, skall den dömde

erhålla tillfälle att yttra sig, såframt det lämpligen kan ske och hans

hörande ej finnes vara utan gagn. Begär den dömde att bliva muntligen hörd

i ärende hos nämnden, skall tillfälle därtill beredas honom.

I ärende som handlägges av ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden

bör, om det kan antagas vara till gagn och lämpligen kan ske, tillfälle

beredas den dömde att yttra sig eller att bliva muntligen hörd.

6 §•

Mot övervakningsnämnds beslut i ärende om fakultativ villkorlig frigivning

må den dömde föra talan genom besvär hos fångvårdsstyrelsen.

Vid handläggning av ärende som nu sagts skall fångvårdsstyrelsen bestå

av chefen för styrelsen eller ställföreträdare för honom och tjänsteman i

s. 536 Kontrollera mot PDF

536 C

Kungi. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

styrelsen som Konungen bestämmer jämte två av Konungen utsedda sakkunniga,

av vilka den ene skall vara eller hava varit innehavare av domarämbete.

I fråga om beslut i sådant ärende skall vad angående omröstning

i brottmål i överrätt är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

I fångvårdsstyrelsens beslut må den dömde söka ändring hos Konungen

genom besvär, som skola ingivas till justitiedepartementet.

7 §•

Den som villkorligt frigivits från fängelse eller dömts till skyddstillsyn

må genom besvär hos hovrätt föra talan mot övervakningsnämnds beslut i

ärende angående åtgärd enligt 26 kap. 19 eller 23 § eller 28 kap. 8 eller 12 §,

så ock mot sådan nämnds beslut rörande föreskrift som avses i 26 kap. 16 §.

Besvärstiden skall räknas från den dag då han erhöll del av beslutet. Mot

hovrättens beslut må talan icke föras.

övervakningsnämnds beslut som avses i första stycket länder omedelbart

till efterrättelse, om ej nämnden eller hovrätten annorlunda förordnar.

Ätnöjes icke den som dömts till ungdomsfängelse eller internering med

övervakningsnämnds beslut enligt 29 kap. 8 eller 11 § eller 30 kap. 11 eller

14 § eller med sådan nämnds beslut rörande föreskrift som avses i 26 kap.

16 §, äger han hos ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden påkalla

prövning av beslutet.

Mot beslut som enligt denna balk meddelas av övervakningsnämnd i andra

fall än nu sagts eller av ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden

må talan ej föras.

8 §•

Det åligger polismyndighet att på framställning av domstol, övervakningsnämnd,

ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden lämna handräckning

för den dömdes inställande i mål eller ärende enligt denna balk

eller för hans omhändertagande jämlikt 26 kap. 23 §, 28 kap. 12 § 29 kap.

11 § eller 30 kap. 14 §.

9 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna i 25_

39 kap. meddelas av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

C 537

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16 november

1961.

Närvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 18 november 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 26 augusti i960, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till brottsbalk i de avseenden, som icke redan varit

föremål för lagrådets granskning med anledning av det den 2 maj 1958

till lagrådet remitterade, då föreliggande förslaget till brottsbalk.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av lagbyråchefen B. Hult och tf lagbyråchefen C. Holmberg.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Det förslag till brottsbalk som nu föreligger skall ersätta den gällande,

snart hundraåriga strafflagen och åtskilliga till denna anslutna särskilda lagar,

vilka huvudsakligen behandla de reaktionsformer som under senare tider

ställts vid sidan av de allmänna straffen. Enligt förslaget omfattar balken

tre avdelningar: den första innehåller vissa allmänna bestämmelser (1

och 2 kap.), den andra stadganden om brotten (3—24 kap.) och den tredje

bestämmelser om påföljderna (25—39 kap.).

I det förslag till brottsbalk som remitterades till lagrådet den 2 maj 1958

och varöver lagrådet i dåvarande sammansättning avgav utlåtande den 20

december samma år ingingo den första och den andra avdelningen av balken,

dock med undantag för vissa delar som på grund av samband med den

blivande tredje avdelningen ansågos böra anstå.

Vad som anförts i lagrådsutlåtandet den 20 december 1958 har upptagits

till prövning vid remissen den 26 augusti 1960.

Föremål för lagrådets granskning enligt remissbeslutet sistnämnda dag är,

såsom framgår av det sagda, främst den tredje avdelningen av balken. Härjämte

omfattar granskningen de allmänna bestämmelser om påföljderna som

ingå i första avdelningens 1 kap., de åtalsregler vilka nu upptagits i samma

s. 538 Kontrollera mot PDF

538 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Undr^avdeln^ Sampt-åtalS^§ler °Ch nytillkomna bestämmelser

i andra avdelningen. Pa grund av sambandet mellan Övriga stadganden i sistnämnda

avdelning och den tredje avdelningen ha även dessa stadganden i

>issa hanseenden blivit beaktade vid granskningen.

ens Tr mfi6 1 balkförslaSet är grundad på strafflagberedning
19o6

avgivna slutbetänkande, som även inbegriper det förslag beredningen

framlagt i ett år 1953 avgivet betänkande om enhetligt frihetsstraff

f Lden"a ^ Utgor förslaSet Slutstenen i det arbete på en utbyggnad

af straff- och påfoljdssystemet som påbörjades för omkring femtio åf sedan

och som därefter föranlett ett stort antal partiella refofmer, tidvis geomforda

i hastig takt. Andringarna ha mestadels skett genom särskilda

Jagar ‘de olika påföljder. Såväl med hänsyn till lagstiftning^

“fn “ "k,i8 länge''''framstått

bog grad pakallat att en kodifiering komme till stånd.

V®? Varpå denna kodifiering redaktionellt genomförts i det remitte.

.. orsage synes lagrådet vara förtjänt av erkännande. Endast i några

hanseenden forordar lagrådet att ändringar vidtagas. Såvitt avser disposibrottsbaiken

vill lagrådet emellertid instämma med det föregå
aU

skiHa st f1 l ^ T ^ ^klagliga 1 att balk“ i sin uppställning kommer

tt skilja sig från vad som tillampas i de nordiska grannländerna.

Jtan rtetgl?ringf aV Påföljderna i yttre hänseende framstår såsom nåfith

t, ntytt’ ,kan do! knappast sägas att i sak föreslås några mera väsent
frihpttt

1 forhållande tlH vad som nu gäller. Införandet av enhetligt

etsstraff, fängelse, kan val betecknas såsom ett viktigt steg i utveck
1,

ngen; !7en ,Som foljd av redan genomförda förändringar beträffande verkställigheten

ar måhända den praktiska betydelsen icke så stor. I detta sammanhang

vill lagrådet — med avseende å icke blott fängelsestraffet utan

aVT Vlssa andra påföljder, vilkas innebörd är beroende av det sätt varpå

verkställigheten anordnas - framhålla att, då förslag till bestämmelser

arom icke ingår i remissen, bedömningen av dessa påföljder icke kunnat

ske med hansyn till huru verkställigheten närmare utformas.

Sasom en annan viktig ändring kan framhållas uppdelningen av den nuvarande

villkorliga domen i två skilda påföljder: villkorlig dom, som egentligen

utgor en påföljdseftergift, och skyddstillsyn. I stort sett överensstämma

de harom föreslagna stadgandena med redan gällande. Om uppdelningen

från denna synpunkt är av mera formell innebörd, innebär den likvisst

en sakligt betydelsefull förändring som är att hälsa med tillfredsställelse.

Att överlämnande till särskild vård upptagits såsom brottspåföljd utgor,

utom såvitt gäller vård enligt barnavårdslagen, en ändring som är av

principiell betydelse. I fråga om den viktigare av de nya vårdformer, som

S i0 a ku.nna ersatta straff. nämligen vård enligt sinnessjuklagen, synes

emellertid nagon egentlig förändring ej åvägabringas.

Enligt lagrådets mening är det en förtjänst i förslaget, att mera avsevärda

forandrmgar i påfoljdssystemet icke ifrågasättas. Såsom departementschefen

tramhallit aro kunskaperna om brottslighetens orsaker och påföljdernas

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 539

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

verkningssätt otillfredsställande och kunna resultat av den på senare tid

mera aktivt bedrivna forskningen på området väntas först på längre sikt.

Vidare är att beakta, att otillräckligt underbyggda och förberedda reformåtgärder

kunna få långvariga följder som svårligen låta sig upphava. Även

lagstiftningsärendets omfattning talar för viss återhållsamhet beträffande

större ändringars genomförande.

Lagrådet har vid granskningen av de föreslagna ändringarna i påföljdssystemet

i stort sett kunnat lämna förslaget utan erinran. På vissa punkter

förordas dock jämkning, varom hänvisas till det följande.

I vissa hänseenden medför förslaget vidsträcktare tillämpning av kriminalvård

i frihet. Främst sker detta genom den i år i förväg genomförda utsträckningen

av fakultativ villkorlig frigivning till kortare strafftider samt

genom reglerna om skyddstillsyn. I och för sig synas reformer i denna riktning

icke böra mötas med erinringar. De krav som upprätthållandet av laglydnaden

ställer måste dock tillbörligen beaktas. I vad gäller straffrattsskipningen

får anses, att domstolarnas möjligheter att iakttaga dessa krav icke

bliva mindre än för närvarande; härvid understryker lagrådet vikten av att

i förslaget bibehållits nuvarande möjlighet att undantagsvis använda fängelse

även för lagöverträdare i åldern under aderton år. Beträffande skyddstillsyn

kan den nya regeln om behandling i anstalt — vars innebörd dock

blir beroende av den närmare utformningen — innebära ett beaktansvärt

medel alt stärka samhällsskyddet. Även i övrigt innehåller förslaget vissa

jämkningar av betydelse i ifrågavarande hänseende.

Stor vikt ligger på hur kriminalvården i frihet anordnas. Förslaget förutsätter

att en utbyggnad skall ske av den nuvarande organisationen av övervakningsnämnder

och skyddskonsulenter. Med hänsyn till de betydelsefulla

och omfattande uppgifter som skola ankomma å denna organisation, icke

minst å övervakningsnämnderna, är sådan utbyggnad ett ofrånkomligt led i

reformens genomförande. Förslag till utbyggnad har framlagts av eftervårdskommittén

(SOU 1961: 16). Detta förslag innebär bl. a. att, i jämförelse

med förhållandena den 1 juli 1961, antalet skyddskonsulenter ökas

med 14 till 40 och antalet skyddsassistenter med 45 till 81 samt att antalet

övervakningsnämnder eller avdelningar av sadana bestämmes till 63. Utredningen

uttalar (s. 104), att det givetvis varit önskvärt att förslaget i sin helhet

kunnat tillämpas från och med den dag, då brottsbalken trädde i kraft.

Emellertid har utredningen funnit sig böra föreslå ett successivt genomförande

i fem etapper. Anledningen härtill angives främst vara, att de nya

tjänsterna såsom skyddskonsulent och skyddsassistent äro så många att

det synts svårt att erhålla en fullgod rekrytering, om alla skola tillsättas

på en gång. Vid denna utbyggnad i etapper förutsättes att i första hand helt

tillgodoses behovet av personal i storstäderna och inom andra områden, där

brottsligheten och därmed sammanhängande problem äro särskilt framträdande

och svårbemästrade, samt därefter behoven i övriga delar av landet

allt efter graden av otillräcklighet i den nuvarande organisationen.

I anslutning till denna redogörelse vill lagrådet framhålla angelägenheten

s. 540 Kontrollera mot PDF

540 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

av att såsom förberedelse till brottsbalkens ikraftträdande organisationen

snarast börjar forstarkas, så att utbyggnaden väsentligen är färdig när balkenS

tillämpning erhåller avsedd omfattning, samt att därefter utvecklingen

följes med uppmärksamhet och erforderliga åtgärder genomföras utan dröjsmai.

J

Vad särskilt angår påföljdssystemet beträffande unga lagöverträdare kan

lagrådet uttala sin huvudsakliga anslutning till de överväganden departementschefen

redovisat i remissprotokollet. Lagrådet delar sålunda även —

under forulsattnmg att domstolarna i den utsträckning förslaget innefattar

bibehållas vid möjlighet att tillämpa annan påföljd än överlämnande till

vård enligt barnavårdslagen — departementschefens uppfattning, att sådana

meningsskiljaktigheter och kompetenskonflikter mellan domstol och barnavardsnamnd

icke behöva befaras att särskilda lagstiftningsåtgärder böra

vidtagas. I ett speciellt hänseende innefattar förslaget (38: 2) möjlighet att

i undantagsfall påföljdsfrågan ånyo prövas av domstolen, sedan det visat

sig att forutsatt behandling icke kommit till stånd. I övrigt synes grundad

anledning finnas att förvänta att - efter utbyggnaden av organisationen

med overvakningsnamnder och skyddskonsulenter samt framtida förstärkning

av barnavårdsnämndernas kapacitet i samband med ny kommunindelning

eller eljest — det närmare samarbete som måste komma till stånd mellan

dessa organ skall vara ägnat att leda till utjämning av de åsiktsmotsättningar

som nu understundom framträda.

I fråga om åtalsreglerna innebär brottsbalksförslaget i huvudsak en utvidgning

av den allmänna åtalsrätten. Med undantag för förolämpningsbrottet,

vilket ensamt bibehållits såsom målsägandebrott, och ett fåtal brott,

för vilka allmant åtal får äga rum först efter angivelse, har icke beträffande

något brott åtal gjorts helt beroende av målsägandens initiativ. En dylik

revision av nuvarande åtalsregler framstår även enligt lagrådets mening såsom

i och för sig önskvärd. Att den allmänna åtalsrätten icke bör gälla utan

varje begränsning är å andra sidan uppenbart. Av de i förslaget förekommande

inskränkningarna i den allmänna åtalsrätten tilldrager sig det i fråga

om vissa brott uppställda kravet att åtal skall finnas påkallat från allmän

synpunkt särskilt intresse. Denna begränsning av den allmänna åtalsratten

har redan vunnit insteg i gällande rätt, främst beträffande vissa förmögenhetsbrott

mot närstående. I förslaget utsträckes villkoret om särskild

åtalsprövning, vilket tillika innefattar en uppmjukning av den i RB 20:6

stadgade absoluta åtalsplikten, till att avse jämväl åtskilliga andra brott.

Förslaget bygger i denna del på straffrättskommitténs betänkande, men området

för tillämpning av särskild åtalsprövning har inskränkts med hänsyn

till kritik som framkommit i remissyttranden. I likhet med departementschefen

finner lagrådet övervägande skäl tala för att inom vissa gränser utvidga

åklagarens diskretionära prövningsrätt, och den avvägning som i denna

fråga gjorts i förslaget anser sig lagrådet kunna i huvudsak godtaga. I

några fall förordar dock lagrådet en annan lösning än den föreslagna- se

bl. a. vid 10: 10 och 12: 6.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 541

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

Vid sidan av den begränsning i den absoluta åtalsplikten som följer av

de anförda bestämmelserna om särskild åtalsprövning förutsätter förslaget,

att möjligheterna att meddela åtalseftergift enligt RB 20:7 vidgas. Slutlig

ställning till denna fråga kommer visserligen att tagas forst vid utarbetandet

av följdändringarna till brottsbalken, men vissa uttalanden i frågan göras

i remissprotokollet (s. 150 och 151 f). Enligt RB 20: 7 äger åklagare - bortsett från vissa fall vid sammanträffande av brott - eftergiva allmän!

åtal allenast, om å brottet icke kan följa svårare straff än böter och det ar

uppenbart att den misstänktes lagföring ej är påkallad från allmän synpunkt

Enligt departementschefens mening bör den ifrågavarande bestämmelsen

kunna jämkas på det sättet att, om förutsättning för åtalseftergift

eljest föreligger, åtal får eftergivas jämväl beträffande brott, for vilket straffskalan

jämte böter innehåller fängelse men som i det aktuella fallet uppenbarligen

icke kan medföra strängare straff än böter. En sådan utvidgning

av möjligheterna att eftergiva eller underlåta åtal torde, såvitt nu kan bedömas,

icke föranleda betänkligheter. Den i remissprotokollet berörda iragan

huruvida åtalseftergift bör under särskilda förutsättningar kunna medgivas

utöver vad nu anförts föranleder i nuvarande läge ej något uttalande

från lagrådets sida.

1 KAP.

1 §•

Vid angivandet i bestämmelserna om brotten av tillämplig påföljd använder

förslaget det systemet, att allenast de påföljder utsättas som i 3 §

benämnas straff. Tillämpligheten i stället för de sålunda stadgade straffen

av övriga i 3 § nämnda påföljder framgår av 4 § och de föreskrifter vartill

däri hänvisas. I andra lagar och författningar förekommer icke, att i

straffbestämmelser angives annan påföljd av hithörande art än straff.

Enligt vissa stadganden i förslaget, exempelvis 13:11 och 20:7, är tilllämpligheten

betingad av att visst straff är stadgat för ett brott. Det angivna

villkoret avser härvid det straff som är utsatt i den speciella bestämmelse

varom är fråga. Iakttagandet av konsekvens vid användandet av denna

terminologi är av vikt, bl. a. därför att i förslaget begagnas ett snarliknande

uttryck med annan innebörd, nämligen att visst straff kan följa, varmed

avses det straff som i det särskilda fallet kan ådömas med tillämpning

av ej blott den bestämmelse, vari straffet stadgas, utan även alla de bestämmelser

enligt vilka straffet kan skärpas eller lindras.

Med hänsyn till förslagets terminologi synes det vara olämpligt att i definitionen

av begreppet brott använda ordalag, som antyda att annan påföljd

än straff skulle vara stadgad för viss gärning. Då med 1 § endast avses

att giva en dylik definition, hemställer lagrådet att ordet »påföljd» ersättes

med »straff».

s. 542 Kontrollera mot PDF

542 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

2 §■

Justitieråden Regner och af Trolle:

Besiämmdsen i andra stycket angående gärning begången under rus har

nM- PH Tn stadgandena 1 35 kaP- om nedsättning och uteslutning av

IämnlJd 1 VK“SaJ '' Den ar därtiH av Så specie11 beskaffenhet alt den icke

ampligen bor ha sm plats i förevarande inledande kapitel. Vi förorda att

motsvanghet till bestämmelsen upptages i 35 kap., ochP skola vid detta kapitel

aterkomma till frågan.

Vare sig detta förslag beaktas eller icke, synes första stycket i 2 § böra

upptagas som ett andra stycke i 1 §. Bestämmelsen innefattar en begränsng

av definitionen i 1 § av begreppet brott, och begränsningen är av sådan

lfa6"*18 etydel.Se att deflnitl°nen, om begränsningen ej iakttages, framstår

såsom oriktig. Om begränsningsbestämmelsen upptages i 1 § framgår

också tydligare den skiljaktighet som föreligger däri att? medan definTo
w

»» -nr Sral brottsbalken som annan lag och författning, begränsningen

blott galler brottsbalken. ° °en

Om enligt det anförda innehållet i 2 § överföres till 1 § och 35 kan.

oianledes härav att 3—8 §§ erhålla ändrad numrering (2_7 §§).

Regeringsrådet Jarnerup och justitierådet Bomgren:

Bestämmelsen i andra stycket innebär att, om någon under självförvåla!

rUf! bf.går straffbelagd gärning och till följd av ruset subjektivt rekvisit

icke föreligger, härav ej föranledes att gärningen icke anses som brott. Detsamma

torde bora galla, om någon eljest genom eget vållande tillfälligt rå
rn

*1 Sntdlslånd’ att han är från sina sinnens bruk, och under det

11 S‘å"det begår, straffbelagd gärning (jfr 35:3 andra stycket). Det synes

o jdriktigt, att båda dessa fall behandlas i samband med uppställandet av

brottsdefmitionen. I enlighet härmed förorda vi _ som i övrigt instämma

i vad justitieråden Regner och af Trolle anfört — att till 1 § fogas en bestammeise

av innehåll att, om gärningen begåtts under självförvållat rus

eller då gärningsmännen eljest genom eget vållande tillfälligt var från sina

sinnens bruk, därav icke föranledes, att gärningen ej anses som brott.

Lagrådet:

Vid förevarande paragraf är anledning att i vissa hänseenden närmare

beröra inneborden av brottsbegreppet i förslaget. Såsom framhålles

i motiven (remissprotokollet s. 159) har i strafflagen eftersträvats att

icke sasom brott beteckna gärning vilken begås av minderårig eller otillräknehg,

varemot i förslaget icke göres någon sådan avgränsning av brottsbegreppet;

enligt detta kan brott i teknisk mening begås även av sådan person

Såsom synonym för brott användes på vissa håll i lagtexten uttrycket

brottslig gärning.

Räckvidden av nämnda förändring begränsas av bestämmelsen i denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 543

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

paragraf, enligt vilken i balken beskriven gärning utgör brott endast om

stadgade subjektiva rekvisit, d. v. s. uppsåt eller oaktsamhet, föreligga. I

fråga om minderåriga uppställes härigenom ett efter ålder, erfarenhet, gärningens

beskaffenhet o. s. v. växlande krav på insikt och adekvat reaktionsförmåga.

I enlighet härmed föreligger icke brott i teknisk mening, om ett

litet barn utför en handling som till sin yttre beskaffenhet omfattas av en

brottsbeskrivning. Däremot kan så vara fallet, om samma handling utföres

av den som uppnått mognare ålder fastän han icke är straffmyndig. Sistnämnda

förhållande synes föranleda behov av särskild åtalsregel i rättegångsbalken.

Med det sagda överensstämmer förslagets brottsbegrepp i fråga om abnorma

lagöverträdare: höggradigt förvirringstillstånd måste exempelvis kunna

utesluta att en handling utgör brott. I dylikt fall har åklagare eller domstol

att konstatera att brott ej föreligger, varefter det tillkommer annan

myndighet att vidtaga den åtgärd som föranledes av lagöverträdarens sinnestillstånd.

Uppgiften att sålunda avgöra om erforderliga subjektiva rekvisit

kunna vara för handen måste betecknas såsom svår. Det får förutsättas

att i läkarutlåtande som avgives särskild uppmärksamhet ägnas denna fråga.

Även beträffande abnorma lagöverträdare har brottsbegreppets utformning

vissa konsekvenser i fråga om åtal. Enligt gällande rätt anses — ehuru

gärningar begångna av strafflösa ej betecknas såsom brott — att åtal likväl

i regel bör anställas för att erhålla utredning om gärningen, sinnesbeskaffenheten

och vårdbehovet. Som följd av den bestämning av brottsbegreppet

som sker i förslaget torde förhållandet bliva, att åtal och domstolsprövning

icke kunna komma till stånd, då på grund av abnormitet hos gärningsmannen

erforderliga subjektiva rekvisit för straffbarhet icke föreligga. Förhållandet

är uppenbarligen icke i allo tillfredsställande, och frågan bör beaktas

vid arbetet med följ dförfattningar till brottsbalken.

3 och 4 §§.

Såsom framgår av vad lagrådet anfört vid 1 § innebär förslaget att, då

annan påföljd än straff användes, påföljden ådömes i stället för det straff

som är stadgat för eller kan följa å brottet. För en riktig uppfattning om

systematiken synes det vara av värde att nämnda förhållande antydes i lagtexten.

Någon saklig ändring med avseende å valet av påföljd torde ett sådant

förtydligande ej vara ägnat att medföra.

I fråga om möjligheten att ådöma annan påföljd än det straff som är

stadgat för eller kan följa å brottet torde förslaget ha den innebörden att,

om den tilltalade för brottet förskyllt suspension eller avsättning, sådant

straff skall ådömas och icke må ersättas av annan påföljd. Undantag härutinnan

måste dock antagas gälla för överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen,

i det eljest jämlikt 35: 2 den som begått brottet under inflytande

av själslig abnormitet som där sägs ej skulle kunna ådömas påföljd annat

än enligt andra stycket i lagrummet.

s. 544 Kontrollera mot PDF

544 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Av de i 27—31 kap. upptagna förutsättningarna för användande av däri

avsedda påföljder framgår icke — vare sig enligt bestämmelsernas lydelse

i det remitterade forslaget eller enligt den avfattning lagrådet nedan för°rdf-

att Påföljdernas användning är begränsad på nyss angivet sätt.

Med hansyn till begränsningens allmänna betydelse synes en klargörande

regel böra införas i 1 kap.

Lagrådet hemställer att i 4 § (som skulle bliva 3 g) första stycket delas i

två stycken, det första upptagande första punkten i förslagets lagtext och

det andra innehållande, att Övriga påföljder användas, enligt vad därom

ar föreskrivet, i stallet för straff, med tillägg att annan sådan påföljd än

överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen dock ej må ådömas i stället

för suspension eller avsättning.

6 §•

Då det får anses vara uppenbart att böter icke kunna ådömas för brott,

varå sådant straff icke kan följa, torde formuleringen av andra stycket

kunna förenklas.

Stadgandet i tredje styckets första led har, såsom departementschefen

framhållit, avseende även å fall då allenast ett brott föreligger till bedömande.

Vad stadgandet för sådant fall innehåller följer i huvudsak redan av

5 § och av bestämmelserna om de särskilda brotten. Att samma regel skall

gälla då någon dömes för flera brott torde vara uppenbart. Föreskriften synes

därför icke vara erforderlig. Bibehålies ett stadgande, torde det böra

upptagas i ett andra stycke i 5 § (4 §); orden »vartill den tilltalade finnes

böra dömas» torde kunna uteslutas såsom onödiga.

Det senare ledet i tredje stycket synes vara överflödigt. Vad där föreskrives

framgår redan med erforderlig tydlighet av sakens natur och bestämmelsen

i första stycket.

2 KAP.

3 och 5 §§.

I sjölagen och sjömanslagen skiljes, även i fråga om ansvar, mellan å

ena sidan befälhavare samt å andra sidan den, vare sig befäl eller manskap,

som tillhör besättningen eller utan att i egentlig mening ingå i denna

likställes med sjöman. Såvitt angår brott mot sjölagen och sjömanslagen

galler i fråga om tillämpligheten av svensk strafflag vad därom i allmänhet

ar stadgat. I luftfartslagen göres likaledes skillnad mellan befälhavare

och besättning. Ytterligare må framhållas, att varken i den för sjöfarten

gallande befälskungörelsen eller i luftfartslagen uppställes något oavvisligt

krav på att befälhavare skall vara svensk medborgare. I anlednin^

härav hemställer lagrådet om sådan jämkning av 3 och 5 §§ att av lagtexten

tydligare framgår, att bestämmelserna äro tillämpliga även å gärningar

begångna av befälhavare. I 5 § andra stycket torde därjämte, för

att gora innehållet lättare tillgängligt, den i första punkten angivna be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 545

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

gränsningen i stället böra meddelas såsom ytterligare undantag i andra

punkten.

7 §•

Därest såsom framgår av departementschefens uttalande, med bestämmelsen

i’ andra stycket avses endast inskränkningar i svensk lags tillämplighet

och svensk domstols behörighet, torde detta stycke lämpligen kunna

sammanföras med första stycket.

5 KAP.

5 §.

Av de i paragrafens första stycke upptagna brotten är — såsom lagrådet

inledningsvis berört — endast förolämpningsbrottet konstruerat såsom rent

målsägandebrott. Förtal och grovt förtal få under de i styckets andra punkt

angivna förutsättningarna åtalas av allmän åklagare. Lagrådet förordar med

hänsyn härtill den redaktionella jämkningen att såsom första stycke upptages,

att förtal och grovt förtal må åtalas av åklagare endast under sagda

förutsättningar, och att i ett tredje stycke angives, att förolämpning ej må

åtalas av annan än målsägande.

Det i paragrafens andra stycke upptagna stadgandet, att förtal mot a\- liden må åtalas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader,

moder eller syskon eller av den som stod i adoptivförhållande till honom,

överensstämmer med motsvarande stadgande i 3:7 av kommitténs förslag.

Såsom framgår av motiven till kommittéförslaget åsyftas med det anförda

stadgandet att bestämma kretsen av enskilda åtalsberättigade till att omfatta

sådana den avlidne närstående som avses med bestämmelsen i RB

20: 13 om succession i målsäganderätt. I det remitterade förslaget upptagas

emellertid av dessa närstående endast sådana som inbegrepos under sistnämnda

lagrum vid tiden för kommittéförslagets framläggande. Sedermera

har genom lag den 12 december 1958 i samband med den nya ärvdabalkens

tillkomst kretsen av de enligt RB 20: 13 åtalsberättigade vidgats till att —

jämte den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder och syskon

— omfatta den som på grund av adoption stod i motsvarande förhållande

till honom. Som häremot svarande utvidgning av målsägandekretsen

i fråga om förtal mot avliden torde vara påkallad, bör avfattningen av andra

stycket i förevarande paragraf jämkas.

6 KAP.

11 §•

Den föreslagna preskriptionstiden å sex månader för åtal gäller icke blott

då åklagare skall anställa åtal efter angivelse utan även då han finner åtal

påkallat från allmän synpunkt. Därest kvinnan avlidit till följd av brottet,

får dock enligt förslaget åtal ske utan sådan tidsbegränsning.

18 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 546 Kontrollera mot PDF

546 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Beträffande brott av så allvarlig natur att åtal är påkallat från allmän

3TSVnT“- tlllräckliSa skäl ick* anses föreligga att stadga nåZ

.. ^1(1 för åklagares åtalsrätt. Visserligen kan invändas

att, om åklagare i dylika fall må väcka åtal även efter en sexmånadersfrist

tvinnans möjlighet att ova utpressning måhända ökas genom att hon under

längre hd kan hota med att anmäla brottet. Farhågan bör emellertid icke

^VaS:;iSkr ^ UtPressning blir 1 allmänhet mindre ju längre tid som

forflyter sedan brottet begicks. 6 m

kanår^f5 .Särskilda tidsbegränsningen i de fall där åtal finnes på
Lntlse

kWnnravSUnkt’ ^ fÖr den

Mot andra stycket kan vidare anmärkas att, där gärningen riktas mot

skilda n TT stal,ning elJer mot sinnessjuk eller sinnesslö, den sär
m

sådan? KnPn0ni5 , §äll6r ^ VåIdtäkt eller våldförande eller försök

hll sådant brott men icke vid frihetskränkande otukt, trots att för våld
hka

strwT Tf Tf 8t”" *“ fÖr sistnämnda b™tt och för våldförande

lika strängt straff. Denna oegentlighet undvikes, om samtliga i första stycket

omformalda brott likställas i åtalshänseende

,fZrt!fS’lnä,e ,‘”giVit br°U m slag mm åklagaren beslu
!J

SJf“ a?a målsägande» själv väcka åtal för brot
tet

(RB 20: 8). Huruvida den särskilda preskriptionstiden i SL 15: 16 gäl
Z

r-V ? T åtal av målsäSande ar tveksamt (se Hagströmer, Svensk

11 deFn Tfa f; S- 370 n0t 2)- Vilken ståndpunkt förslaget intager

, fTf, a-„0lTrt'' Narmast synes årslaget giva vid handen, att

j jT'' åtalsratt icke ar begränsad av den särskilda preskriptionsre
f

T‘ M, d Tf syH tdl denna reSels syfte bör den emellertid gälla även beträffande

målsägandes åtal. S

Nediagges allmänt åtal på den grund att tillräckliga skäl att den miss
Rt

To n 8 tlll.br°lttet ej föreIig§a- äSer målsäganden övertaga åtalet

fl? f 0'' 6nT r b°r tlllkomma målsäganden vare sig det allmänna

åtalet nedlägges fore eller efter sexmånadersfristens utgång.

I enlighet med vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att i en första

punkt av andra stycket föreskrives att, sedan sex månader förflutit efter

det brottet begicks, åklagare ej må väcka åtal, med mindre angivelse skett

fore utgången av sagda tid eller laga förfall för angivelse visas hava föreegat

eller ock åtal finnes påkallat från allmän synpunkt, samt att i en

undra punkt av samma stycke stadgas, att efter utgången av nämnda tid

ej heller målsägande må väcka åtal för brottet, där ej laga förfall visas hava

förelegat. Särskild bestämmelse i 11 § om målsägandes rätt att övertaga

åtal torde icke vara erforderlig °

O

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 547

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

8 KAP.

3 §•

Då bestämmelsen bör vara tillämplig även på förhållandet mellan adoptivsyskon,

hemställer lagrådet, att orden » adoptivföräldrar och adoptivbarn»

utbytas mot »de som på grund av adoption stå i motsvarande förhållande.

»

13 §‘

De i denna paragraf stadgade inskränkningarna i åklagares åtalsrätt gälla

fall, då brott förövats mot vissa gärningsmannen eller annan medverkande

närstående. Vid angivande av dessa närstående har adoptivförhållande

beaktats endast såtillvida, att inskränkningarna i åtalsrätten avse

brott förövade mot adoptivföräldrar eller adoptivbarn. Med hänsyn till

adoptivbarns ställning enligt FB torde emellertid vara önskvärt, att personkretsen

bestämmes, som om adoptivbarn vore adoptantens eget barn, och

att följaktligen vid sidan av syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande

led och den som i första svågerlag lika nära är upptages den, till vilken

gärningsmannen eller annan medverkande på grund av adoption står i motsvarande

förhållande. Lagrådet hemställer, att avfattningen av forsta stycket

jämkas i enlighet med vad nu anförts.

10 KAP.

10 §.

Såsom straffrättskommittén framhöll (NJA II 1942 s. 462) är förskingringsbrottet

i själva verket ett fall av förtroendemissbruk jämförligt med

dem, vilka straffbeläggas såsom trolöshet mot huvudman. Ofta beror det på

en tillfällighet, vilket lagrum är tillämpligt. För grov förskingring och sådan

trolöshet mot huvudman som är att anse såsom grov uppställas i förslaget

samma straffskalor. I anledning härav hemställer lagrådet, att från den i

första stycket stadgade inskränkningen i åklagares åtalsrätt undantages ej

blott grov förskingring utan även trolöshet mot huvudman, om brottet är

grovt.

Av de till olovligt förfogande hänförliga brotten intaga de som avse förfogande

över gods, som förvärvas på avbetalning med äganderättsförbehåll,

såtillvida en särställning som deras läggande under allmänt åtal giver säljaren

möjlighet att anlita åklagaren såsom indrivningsorgan. Nackdelarna

härav ha sedan länge varit uppenbara, och olika utvägar ha vid skilda

tider prövats för att råda bot härpå, såsom att göra dessa brott till målsägandebrott

eller att inskränka åklagarens skyldighet att åtala och hans och

polisens plikt att låta utreda sådana brott till undantagsfall (jfr första lagutskottets

utlåtande 1960 nr 28).

Väl torde anledning ej föreligga att nu ånyo göra dessa brott till målsägandebrott.

Däremot synes det lämpligt att inskränka åklagares åtalsplikt till

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

fall, där åtal av särskilda skäl är påkallat, såsom då fråga är om värdefullt

gods, som salts kort hd efter förvärvet, eller förfarandet eljest närmar sig

bedrägeri. °

En särskild åtalsregel för Övriga till olovligt förfogande hänförliga brott

torde ej vara erforderlig.

Lagrådet hemställer därför, att i andra stycket föreskrives att olovligt förogande

over egendom, som kommit i gärningsmannens besittning genom avtal,

enligt vilket äganderätten skall övergå först sedan betalning erlaots, ej

ma åtalas av åklagare, med mindre åtal av särskilda skäl finnes på°kailat

tran allmän synpunkt.

12 KAP.

6 §‘

När åverkan eller tagande av olovlig väg enbart förnärmar enskilds rätt,

torde endast under speciella omständigheter allmänt åtal böra äga rum. Lagradet

forordar därför att förevarande paragraf jämkas, så att där angiven

brottshghet må åtalas av åklagare allenast om åtal av särskilda skäl finnes

pakallat från allmän synpunkt.

15 KAP.

7 §•

Det synes önskvärt att i andra stycket »tillvitelsen» utbytes mot »utsagan»

för att utmarka, att stycket avser icke endast tillvitelse av brottslig gärning

utan även övriga i första stycket angivna handlingar.

16 KAP.

14 §.

Den i 1 § lotteriförordningen lämnade definitionen av lotteri är så vid alt

därunder ingå även förfaranden som äro att betrakta som äventyrliga spel.

Jfr NJA 1958 s. 504 och 1960 s. 339. Med hänvisningen i sista stycket i nämnda

paragraf avses att tydliggöra, att dylika fall skola bedömas enligt straffbestämmelsen

i SL angående äventyrliga spel. Genom att i andra stycket av

örevarande paragraf hänvisas till vad som är stadgat om lotteri kan möjligen

uppstå tvekan om hur sådant äventyrligt spel i framtiden skall bedömas.

Lagrådet hemställer därför, att sistnämnda stycke uteslutes.

17 KAP.

11 §•

^7 samma som anförts vid 8: 13 torde i tredje stycket orden »adoptivföräldrar

eller adoptivbarn» böra utbytas mot »den som på grund av adoption

står i motsvarande förhållande till honom».

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 549

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

12 §.

Genom att göra undantag för den som är berövad friheten för sjukvård

torde man ha avsett att från bestämmelsens tillämpningsområde utesluta

flykthjälp åt bland andra för vård omhändertagna alkoholister. SL 10:11

innehåller ett likalydande undantag, och vid tillkomsten av detta stadgande

yttrade första lagutskottet (NJA II 1948 s. 335) att, då ordet »sjukvård» här

innefattade jämväl alkoholistvård, detta måhända icke stode i överensstämmelse

med det allmänna språkbruket men att utskottet med hänsyn till vad

som uttalats i motiven icke funne anledning att i detta hänseende påfordra

ett förtydligande av lagtexten.

Härtill bör anmärkas att, om alkoholmissbruk icke har samband med fysiska

eller psykiska rubbningar av viss svårighetsgrad, alkoholmissbrukaren

enligt vedertagen medicinsk uppfattning icke anses sjuk; vården av honom

bör då ej heller betecknas som sjukvård. Vidare torde böra erinras, att 1954

års lag om nykterhetsvård i 68 § innehåller stadgande om att den som hjälper

å allmän vårdanstalt intagen att avvika från anstalten straffas med dagsböter

eller fängelse. Någon motsvarande bestämmelse fanns icke i 1931 års

alkoholistlag.

I anledning av vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att efter ordet

»barnavårdslagen» inskjutes »eller lagen om nykterhetsvård».

18 KAP.

2 §•

Förutsättningarna för straffhöjning torde för båda fallen lämpligen böra

anknytas till det högsta straff som eljest kan följa å brottet. Vidare torde,

med hänsyn till straffskärpning vid återfall, det i paragrafen sist angivna

straffmåttet, fängelse i högst två år, böra ändras till fängelse i högst fyra år.

19 KAP.

11 §•

Förutsättningarna för straffhöjning torde böra ändras på sätt förordats i

fråga om 18: 2.

20 KAP.

6 §•

Medan första stycket behandlar fall då den brottslige ej längre innehar den

tjänst vari han förbrutit sig, avse andra och tredje styckena i främsta rummet

det fall, att den brottslige jämte den tjänst vari brottet förövats innehar

annan med ämbetsansvar förenad befattning. Med hänsyn till de skilda

förutsättningarna för bestämmelsernas tillämpning torde vara lämpligt att

s. 550 Kontrollera mot PDF

550 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

andra och tredje styckena upptagas i en särskild paragraf, och lagrådet

hemställer att så sker. b

Vad angår forsta stycket förordar lagrådet vidare, att det uppdelas i två

stycken, därvid i första stycket bör upptagas bestämmelsen i första punkten

av forslaget och i andra stycket motsvarighet till förslagets andra punkt.

idkommande sistnämnda punkt synas vissa jämkningar av bestämmelserna

vara påkallade. På grund av ordet »enbart» leder den föreslagna lydelsen

tanken till att bestämmelsen skulle gälla blott om den brottslige,

därest han haft kvar sin tjänst, skulle ha dömts till både ämbetsstraff

och allmant straff. Bestämmelsen gäller emellertid även och kanske i främsta

rummet, om han eljest skulle ha dömts endast till ämbetsstraff. Huvudbestämmelsen

för ifrågavarande fall torde böra innehålla, att om den brotts
,

Vi- tjanstens ställe erhållit annan befattning som i första stycket sägs,

skall domas till böter eller fängelse enligt vad i 1—4 §§ stadgas.

Den föreslagna bestämmelsen om hänsynstagande vid bestämmandet av

allmant straff till att suspension eller avsättning ej ådömes kan knappast

anses vara av betydelse annat än ifall den brottslige, om han haft kvar sin

janst, skulle ha domts till både ämbetsstraff och allmänt straff; skulle

,domtS bl0“ tU1 ämbetsstraff, utgör det allmänna straffet ekvivaent

harfor och måste uppenbarligen bestämmas med hänsyn därtill. Bestämmelsens

innebörd blir därför tydligare, om den uttryckligen angives

avse det fall att ämbetsmannen eljest skulle ha dömts till suspension eller

avsattmng jamte böter eller fängelse. I sak kan mot bestämmelsen, som

lar anses stadga att straffet skall skärpas, erinras att skärpning icke under

alla omständigheter bör inträda. Om den brottslige utan att avvakta

f0mft1“alet. självmant avgår från tjänsten, bör detta kunna medföra att

s raffskarpnmg uteblir, liksom enligt förslaget varje påföljd må eftergivas

arest den brottslige ej skulle ha dömts till annan påföljd än suspension

eller avsattmng.

I enlighet med det anförda hemställer lagrådet, att i andra stycket av

, T f 1.en forsta Punkt uPPtages en bestämmelse av förut angivet innehåll

dels i en andra punkt stadgas att, därest den brottslige eljest skulle

ava domts tili suspension eller avsättning jämte böter eller fängelse,

må vid straffets bestammande hänsyn tagas till att suspension eller av
SaÄf

I!ln,g-eJ °meS S3mt att’ därest han eJ skulIe hava dömts till annan

Pai°ljd an susPension eller avsättning, varje påföljd må eftergivas.

Beträffande forslagets andra stycke — som skulle bliva första stycke i

torode’ med hansyn till att bestämmelserna i främsta rummet skola

i lampas å den som domes till suspension eller avsättning, ordalagen böra

jamkas sa att stycket får avseende å den som jämlikt 1—4 §§ dömes till

eller forskyllt suspension eller avsättning.

Uppdelas 6 § i två paragrafer (6 och 7 §§), föranleder detta att de följan

e paragraferna erhålla ändrad nummerbeteckning samt att i 10, 11,

12 och 14 §§ förekommande paragrafhänvisningar ändras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 551

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

7 §•

Såsom villkor för avsättning enligt första stycket stadgas, att ämbetsmannen

genom brottet visat sig olämplig att innehava sin befattning. För

ett likartat fall användes i 20:6 andra stycket uttrycket, att ämbetsmannen

genom brottet visat sig uppenbarligen icke vara skickad att mnehava

befattningen, och sistnämnda uttryck begagnas i förevarande paragraf för

att angiva ett av villkoren för avsättning, när brottet ej är belagt med

fängelse i två år eller därutöver. De grunder efter vilka bedömandet skall

ske torde emellertid i samtliga fall vara i huvudsak desamma, och det synes

därför vara mindre tillfredsställande att olika uttryckssätt begagnas.

Lagrådet hemställer, att även i första punkten av 7 § (enligt lagrådet 8 §)

förutsättningen för avsättning angives i samma ordalag som i 6 § andra

stycket i förslaget. Regeln i 7 § första stycket andra punkten torde i så fall

böra jämkas därhän, att avsättning må ådömas allenast om tjänstens särskilda

beskaffenhet kräver det.

Bestämmelsen i andra stycket andra punkten att, om för brottet är stadgat

fängelse i två år eller däröver, suspension även eljest må ådömas, grundas

enligt motiven på att det, när brottet är av allvarligare art, kan presumeras

att befattningshavarens anseende skadats genom brottet. Bestämmelsen

är emellertid fakultativ och giver i sin föreslagna lydelse ingen

vägledning för bedömandet; ordet »eljest» skulle visserligen kunna antyda,

att suspension må ådömas även om befattningshavarens anseende icke

skadats, men detta torde ej vara åsyftat. Då såsom departementschefen

anmärkt begåendet av ett allvarligare brott regelmässigt medför, att befattningshavarens

anseende skadas, samt det måste antagas att detta, även

om det ej särskilt framhålles i lagtexten, kommer att i tillbörlig mån beaktas

i tillämpningen, hemställer lagrådet att ifrågavarande bestämmelse

uteslutes.

8 §•

I fråga om avgränsningen av de fall, i vilka påföljden helt kan eftergivas,

gäller för närvarande enligt SL 25: 8 att böter eller suspension som eljest

skolat följa å brottet må bortfalla. I straffrättskommitténs förslag hade

motsvarande föreskrift samma sakliga innehåll. Genom att i remitterade förslaget

avgränsningen i stället skett med hänsyn till den för brottet stadgade

straffsatsen ha möjligheterna till eftergift för vissa fall minskats och för

andra ökats. Särskilt i sistnämnda hänseende synes ändringen ägnad att väcka

betänklighet. Då det såvitt motiven visa ej varit avsett att vidga möjligheten

till eftergift med stöd av denna bestämmelse och hinder ej synes vara att

här, liksom i 7 § sista stycket, göra avgränsningen med utgångspunkt i det

straff som eljest skolat följa, hemställer lagrådet att bestämmelsen om eftergift

får innehålla, att böter, disciplinstraff eller suspension, som eljest skolat

följa å brottet, må eftergivas.

s. 552 Kontrollera mot PDF

552 C

A ungl. Maj:ts proposition nr 10 är 1962

13 §.

Förutom de i andra punkten redan föreslagna undantagen från regeln

forsta punkten torde undantag böra göras för de fall, att åtal ej må ske

utan förordnande av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigat; se

2 J och 6, 18; 8 samt 19: 16 i förslaget. De Övriga undantagen torde, §då em

hgt forsiaget brottsbaiken lcke upptager särskild åtalsregel beträffande

åsyftade garnmgar, böra begränsas till att avse vad i annan lag eller föra

tning ar stadgat om åtal för sådan gärning. I redaktionellt hänseende

synes, for att inneborden skall bliva tydligare, önskvärt att i lagtexten direkt

utsages vad som enligt andra punkten gäller. Detta kan ske sålunda att,

lanslutmng tdl huvudbestämmelsen i paragrafen, föreskrives att dock skall

°a a vad i brottsbalken stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av Konungen

eller den Konungen bemyndigat och vad i annan lag eller författning

ar föreskrivet om åtal för gärning, som i 3 § avses och som är särskilt

belagd med straff, eller gärning, för vilken straff är stadgat allenast om

den torovas av ämbetsman.

ErhåHer paragrafen den lydelse lagrådet förordat, kommer kravet på tillstånd

av Konungen eller viss myndighet att gälla icke blott allmänna åklagare

utan aven de särskilda åklagarna, d. v. s. justitiekanslern och riksdagens

ombudsman i fråga om åtal mot ämbetsman som genom brott av hit
hnTni

5, !, S-“ tjänsteplikt. Detta lärer utgöra en ändring i förbållande

till gallande ratt (jfr SOU 1944: 69 s. 153 och Beckman m fl., Brott

Tgl :la:enr°Chw Tf64611'' 2 UPPh S* 211)* Med häns>''n tU1 de särskilda

vam önTkvärT lfrågaVarande åtalsinskränkningar torde denna ändring

14 §.

Enligt lagen om val till riksdagen och kommunala vallagen verkställes

sammanraknmg av avgivna röster vid särskild förrättning viss tid efter

sj al va valet. Forst genom denna förrättning fastställes, vem som är vald till

den befattning valet avser. Suspension eller avsättning kan komma i fråga

dast i de fall dar valet agt rum innan domen för brottet meddelades eller

därefter men innan den vunnit laga kraft. Sammanräkningen kan emellerhd

ske antingen före eller efter det domen vunnit laga kraft. Med hänsyn

artill hemställer lagrådet, att i forsta punkten orden »eller vald» ersättas

med »eller har han, efter val inom sagda tid, blivit utsedd».

21 KAP.

22 §.

Åtaisregeln bör innehålla samma undantag som motsvarande regel i 20

kap i forslaget. Lämpligast synes vara att bestämmelsen får upptaga allenast

en hänvisning, innehållande att vad i 20:13 (enligt lagrådet 20: 14)

ar stadgat skall aga motsvarande tillämpning i fråga om brott, varigenom

krigsman asidosatt sin tjänsteplikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 553

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

22 KAP.

2 §•

Mot den i 2 § använda brottsbeteckningen kan invändas, att det synes

något oegentligt att beteckna av oaktsamhet begången gärning såsom sviklig

och att därför sammanställningen landssviklig vårdslöshet ter sig mindre

tillfredsställande. En lämpligare benämning på här avsedda brott torde

vara landsskadlig vårdslöshet. Lagrådet förordar, att brottsbeteckningen ändras

i enlighet härmed.

25 KAP.

3 §•

På grund av den förändring av penningvärdet som inträtt efter dagsbotssystemets

införande skall enligt det remitterade förslaget ske en höjning

av dagsbotsbeloppets minimum och maximum samt en förskjutning av gransen

mellan tillämpningsområdena för penningböter och dagsböter m. m. Av

samma skäl torde det nuvarande allmänna bötesminimum å fem kronor

— vilket i SL infördes vid lagens tillkomst — böra höjas till åtminstone tio

kronor.

3 §■

Beträffande föreskrifterna i SL 4: 2 och 6 om bestämmande av gemensamt

straff är att märka, att de avse både frihetsstraff och böter. Detta förhållande

har uppenbarligen övat inverkan såväl på den ordning vari föreskrifterna

upptagits som på innehållet i desamma.

Såvitt gäller ordningen mellan reglerna i förevarande paragraf, vilken i

motsats till de nuvarande allenast avser böter, synes det vara lämpligast att

först meddela bestämmelse om vilket slag av böter som skall användas.

Bestämmelsen härom i första punkten av förslagets andra stycke bör därför

upptagas såsom första stycke i paragrafen.

Såsom huvudregel rörande gemensamt straff stadgas i SL 4:2, att gemensamt

straff bestämmes med tillämpning av de för brotten i lag stadgade

straffsatserna. Varken i strafflagberedningens betänkande eller i remissprotokollet

angives varför regeln uteslutits i förslagen. Någon saklig ändring

torde emellertid icke vara åsyftad, och i det remitterade förslaget ersättes

regeln i viss mån av stadgandet i 1: 4 första punkten och, såvitt angår

böter, av den nyss berörda bestämmelsen om vilket slag av böter som

skall ådömas. Med hänsyn härtill och då regeln numera torde framstå såsom

självfallen föranleder dess uteslutande icke någon erinran.

I stället för den sålunda uteslutna regeln innehåller förslaget såsom inledande

stadgande om gemensamt straff motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen,

nedan kallad summaregeln, att gemensamt straff må höjas

intill vad som svarar mot de för brotten utsatta högsta straffen sammanlagda

med varandra. Härvid har skett den ändringen att dagsböter såsom

18* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 554 Kontrollera mot PDF

554 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

gemensam påföljd skola få bestämmas till ett antal av högst 180, även om

fängelse kan följa a något av eller å alla brotten.

Sistnämnda ändringsförslag synes vara välgrundat. Summaregeln i och

för sig giver däremot anledning till erinringar. Om å mer än ett av flera

brott kunna följa dagsböter, är regeln helt överflödig i det att maximum

för gemensamt straff i dagsböter då alltid skall vara 180 dagsböter. Därest,

såsom föreslagits, gränsen mellan penningböter och dagsböter sättes till

kronor och 10 kronor i penningar anses svara mot en dagsbot, vilka

förändringar torde vara lämpliga, är summaregeln likaledes onödig, när

ett med dagsböter belagt brott sammanträffar med flera brott belagda med

penningböter utan särskilt maximum; föreligger jämte dagsbotsbrottet allenast

ett sådant annat brott, innebär summaregeln endast en sänkning av

maximum för gemensamt straff från 180 till 170 dagsböter. Någon betydelse

för fall, då ett av brotten är belagt med dagsböter, har summaregeln därför

blott i händelse endast ett annat brott föreligger och för detta gäller

särskilt lägre maximum.

Jämväl då gemensamt straff ådömes i penningar saknar summaregeln,

vid sidan av den föreslagna bestämmelsen om maximum för gemensamt

straff å 1 000 kronor, betydelse i andra fall än då fråga är om ett fåtal

brott och dessa äro belagda med böter, vilkas maximum understiger det

allmänna maximum å 500 kronor.

Med hänsyn till summaregelns anförda ringa betydelse och för att förenkla

lagtexten synes det vara önskvärt, att regeln — vilken icke kan anses

innefatta någon grundsats som självfallet bör gälla — uteslutes och att

i stället stadgas att såsom gemensamt straff dagsböter må ådömas till ett

antal av 180 och böter omedelbart i penningar till ett belopp av 1 000 kronor.

I jämförelse med de vida straffskalor som förslaget i övrigt uppställer

torde den vidgning som följer av den förordade ändringen te sig såsom

mycket ringa. Vidtages ändringen, bortfaller behovet att upptaga en särskild

föreskrift angående omräkning av penningböter till dagsböter vid

bestämmande av maximum för gemensamt straff.

Då grundsatsen att gemensamt straff skall bestämmas med tillämpning

av de för brotten stadgade straffsatserna kunnat uteslutas, skulle till synes

även kunna umbäras att upptaga en särskild bestämmelse om minimum för

gemensamt straff. För tydlighetens skull kan det dock vara av värde att

bibehålla bestämmelse härom, i förslaget intagen i andra punkten av första

stycket, varvid den bör upptagas i ett tredje stycke. Bestämmelsen innebär,

om ej annat föreskrives, att gemensamt straff i dagsböter ej må understiga,

i fråga om antal dagsböter det högsta av de för brotten utsatta dagsbotsminima

eller i fråga om bötesbeloppet det högsta av de särskilda minima

for böter omedelbart i penningar som kunna vara utsatta för något av brotten.

Då ett sålunda bestämt minimum för gemensamt straff synes vara

lämpligt, kan omräkningsbestämmelsen i förslagets andra stycke — vilken

icke får uppfattas såsom en straffmätningsregel — utgå även i vad gäller

minimistraffets bestämmande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 555

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

I enlighet med det anförda hemställer lagrådet, att förevarande paragraf

ändras sålunda att däri stadgas, i första stycket att böter såsom gemensamt

straff för flera brott ådömas i dagsböter, om sådana äro stadgade för något

av brotten, i andra stycket att såsom gemensamt straff dagsböter må ådömas

till ett antal av 180 och böter omedelbart i penningar till ett belopp av 1 000

kronor, samt i tredje stycket att, om för något av brotten är stadgat visst

lägsta bötesstraff, det straffet ej må underskridas.

7 §•

Det synes vara lämpligt, att de närmare bestämmelserna om indrivning av

böter samt om förvandling av böter icke införas i brottsbalken. Förvandling

till fängelse av böter, som ej gäldas, samt minimum och maximum för sådant

förvandlingsstraff synas emellertid utgöra så betydelsefulla drag i

bötesstraffets gestaltning att dessa grundläggande moment böra angivas i

brottsbalken jämte hänvisningen till vad som i övrigt särskilt stadgas. Betalning

torde ej behöva nämnas jämte indrivning.

Lagrådet hemställer, att i ett första stycke intages hänvisning till vad

särskilt är stadgat om indrivning av böter samt att i ett andra stycke angives,

att böter som ej gäldas skola, om ej annat är föreskrivet, förvandlas

till fängelse i lägst tio och högst nittio dagar i enlighet med vad därom är

särskilt stadgat. De nämnda dagantalen överensstämma med de nuvarande,

vilka förutsatts ej skola ändras.

Beträffande spörsmålet, i vilken utsträckning bestämmelserna i förevarande

kapitel böra äga tillämpning å viten, har departementschefen (s. 221)

uttalat, att det finge lösas antingen i lagen om införande av brottsbalken

eller i en särskild lag. Det förra alternativet, vilket använts i strafflagberedningens

förslag, synes vara mindre tillfredsställande, enär det ej är fråga

om en övergångsbestämmelse. Huruvida spörsmålets behandling i en särskild

lag är lämplig kan icke bedömas på grundval av nu föreliggande förslag.

Skulle i en särskild lag om viten komma att behandlas andra frågor

om viten, synes intet vara att erinra mot att däri jämväl regleras tillämpligheten

av 25 kap. brottsbalken. Skulle däremot den åsyftade lagen blott

komma att innehålla regler i sistnämnda hänseende, torde det vara att föredraga

att bestämmelserna upptagas i 25 kap., vilket eljest skall gälla även

utanför brottsbalkens område. Under sist angiven förutsättning förordas

därför att i en särskild paragraf, 8 §, i kapitlet upptagas erforderliga stadganden

om viten.

Vid tillkomsten av lagen den 24 september 1931 med vissa bestämmelser

om bötesstraff utom strafflagens område uttalades (se NJA II 1931 s. 50)

med avseende å tillämpningen av dagsböter i stället för penningböter, att

under lagens bestämmelser om böter torde utan särskilt stadgande ingå

jämväl sådana Viten, vilka ådömas såsom straff, men ej viten såsom

tvångsmedel.

s. 556 Kontrollera mot PDF

556 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Enligt 21 § lagen den 9 april 1937 om verkställighet av bötesstraff skall

''ad i lagen är stadgat om böter även gälla viten.

Lagen den 20 aprd 1951 med vissa bestämmelser om böter och viten

(se NJA II 1951 s. 564) innehåller — jämte föreskrift att böter, om ej annat

ar föreskrivet, skola tillfalla kronan - att detsamma skall gälla även

viten, som utdömas på grund av myndighets föreläggande eller omedelbart

pa grund av lag eller författning.

Enligt 5 § i strafflagberedningens förslag till lag om införande av skyddslagen

skulle i 1 kap. skyddslagen upptagna bestämmelser, motsvarande

bl. a. samtliga bestämmelser i 25 kap. i det remitterade förslaget, i tillämpliga

delar galla viten, som utdömas på grund av myndighets föreläggande

e ler omedelbart på grund av lag eller författning; dock skulle den bestämmelse

som i det remitterade förslaget är upptagen i 1 § första stycket äga

tillämpning allenast å viten som ådömas av domstol och grunda sig å allmänna,

för alla fall av viss beskaffenhet givna föreskrifter (ifr betänkandet

s. 418).

I enlighet med vad som nu gäller böra 6 § första stycket och 7 § utan inskrankning

få gälla även viten. Såvitt angår 25 kap. i förslaget föreligger

darfor allenast frågan i vad mån å viten skola tillämpas reglerna om ådömande

i dagsböter och om gemensamt straff.

En lagbestämmelse rörande dagsbotsbestämmelsernas tillämplighet å viten

sjmes icke böra utformas så att såsom bestämning uppställes huruvida vitet

utgör tvångsmedel eller straff. Sådan påföljd å underlåtenhet att iakttaga

viss föreskrift, vilken utsättes under benämningen vite men riktar sig mot

allmänheten eller en obestämd krets av personer, utgör en påföljd av samma

art som böter men är uppenbarligen också att betrakta som ett tvångsmedel

Dylika viten kunna exempelvis föreläggas enligt 7 § i länsstyrelseinstruktionen.

Därjämte kan erinras att vite, vilket förelagts såsom tvångsmedel, vid

utdömandet i viss mån erhåller karaktär av straff för underlåtenhet att åtlyda

det påbud vartill föreläggandet knutits. Det är därför önskvärt att söka en

utformning som lämnar bättre ledning för tillämpningen. Enligt lagrådets

mening synes i ifrågavarande hänseende en lämplig reglering vinnas, om det

avgörande får bliva huruvida vite förelagts viss person genom särskilt föreläggande

av domstol eller annan myndighet. Härmed bör självfallet, utan att

detta kan behöva uttryckligen angivas, likställas fall då ett vitesföreläggande

riktar sig mot flera bestämda personer. I nu åsyftade fall skulle alltså, såsom

i och för sig ar naturligt, vitet utdömas i den form det blivit förelagt, d. v s

direkt i penningar. Däremot skulle i andra fall — när föreläggandet i likhet

med vanliga straffbud riktar sig till envar eller i vart fall en icke angiven personkrets

— vite som utsatts i penningar utdömas i form av dagsböter, därest

detta följer av 25: 1, d. v. s. om maximibeloppet överstiger 500 kronor

Da det icke torde förekomma att viten av denna art utdömas av annan mynighet

an domstol, lärer det icke vara erforderligt att, såsom i strafflagberednmgens

förslag, stadga undantag i detta hänseende. Bestämmes dagsbotssystemets

tillämpning enligt det sagda, synes vid utsättandet av vitespå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962 C 557

följder av sist åsyftad art böra iakttagas att maximum icke bör överstiga

500 kronor.

Vad nu sagts i dagsbotsfrågan synes äga motsvarande tillämpning betraifande

spörsmålet om användningen av gemensamt straff. Bestämmelserna

därom böra förty icke gälla vite, som blivit någon förelagt genom särskilt

beslut av myndighet, men böra eljest tillämpas.

På grund av det anförda förordar lagrådet — under tidigare angiven förutsättning

— att i 8 § upptagas bestämmelser att beträffande vite som blivit

någon i särskilt fall förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet

6 § första stycket och 7 § äga tillämpning samt att i fråga om annat

vite skall tillämpas vad i kapitlet är stadgat om böter.

Att dylikt stadgande icke avser vite, som är bestämt genom avtal, torde

vara klart.

26 KAP.

1 §•

Från lagteknisk synpunkt torde det vara till fördel att i lagtexten med

»fängelse» endast avses fängelse som ådömes omedelbart på grund av brott

samt att i de lagrum som böra gälla även fängelse såsom förvandlingsstraff

för böter detta angives, i den mån det erfordras. Detta överensstämmer med

ordalagen i 1: 3 av förslaget. I förevarande paragraf böra därför orden »som

ådömes omedelbart för brott» utgå och i stället upptagas en hänvisning till

vad som särskilt är stadgat om fängelse såsom förvandlingsstraff för böter.

Att straffet skall ådömas enligt vad för brottet är stadgat har kommit till

uttryck i 1: 4 och torde ej behöva upprepas.

Lagrådet hemställer, att paragrafen avfattas så att i första stycket stadgas,

att fängelse ådömes på viss tid, ej under en månad eller över tio år, eller

på livstid, samt att i andra stycket upptages att om fängelse såsom förvandlingsstraff

för böter är särskilt stadgat.

2 §•

På sätt anmärkts vid 25: 5 innehåller SL 4: 2 såsom huvudregel beträffande

gemensamt straff, att sådant straff skall bestämmas med tillämpning av

de för brotten i lag stadgade straffsatserna. Genom att denna regel uteslutits

i förslaget och i stället såsom huvudstadgande upptagits den till regeln fogade

bestämmelsen, att gemensamt straff må uppgå till summan av de högsta

straffen, framstår sistnämnda bestämmelse i högre grad såsom en straffmätningsregel

än såsom en begränsningsregel. Innebörden av vad som skall

gälla synes komma till tydligare uttryck, därest andra stycket i paragrafen

inledes med stadgande, att fängelse på viss tid må sättas över det svåraste

av de för brotten tillämpliga fängelsemaxima, och summaregeln avfattas såsom

en maximiregel. Denna bör avse de högsta straff som kunna följa å

brotten i stället för de högsta straff som äro utsatta. Erhåller summaregeln

s. 558 Kontrollera mot PDF

558 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ott r,8niVeni^df!!'' t0rde ej Vara erforderligt att bibehålla hänvisningen till

IST''sar " “8re kan finnas s,ad®ai f» «►

Därjämte torde vissa redaktionella jämkningar vara önskvärda

kenFrSf. mea an/Örda hemställer lagråd^, att andra och tredje styctfss

tid mi3 ■ aVfattmn^ Andra stycket innehålla, att fängelse på

brotten SattaS\°Ver det svåraste av de högsta straff som kunna följa å

brotten men ej må överskrida detta med mer än två år eller överstig de

m°0gtS aetS raffer Samma?’agda med Varandra- därvid bötesstraff anses svara

mot det fängelse som skulle följa vid böternas förvandling. I tredje stycket

bor stadgas, att det svåraste av de lägsta straffen ej må underskridas

^ §

sättrt1?inrtrSlage,i!*termili-l0gi (remissProtokollet S. 160) innebär uttrycksnär

enh rt a PUn an 3V,f°rsta stycket’ att bestämmelsen blir tillämplig även

der re3 Fn “ aV f°rSta Punkten fängel*e på längre tid än sex måna
örufsäuSar

h 7a ?tet‘ Då dGtta iCkC t0rde Vara avsett> bör såsom

tet ät s 12 f bfam,melsens tillämpning upptagas att för det nya brottet

ar stadgat fängelse pa angiven tid.

4 §•

Enhgt vad lagrådet anfört vid 1 § böra uteslutas, i första stycket orden

»omedelbart för brott» och i andra stycket »som nu sagts».

5 §‘

, Vad bar stadgas bör gälla även fängelse såsom förvandlingsstraff. För»- sknf darom torde emellertid kunna meddelas antingen i lagen om verkstälhghet

av bötesstraff eller i den särskilda lag som åsyftas i förevarande para
6

och 7 §§.

Båda de föreslagna formerna av villkorlig frigivning avse att underlätta

övergången från anstaltsvärd til! frihet. Frigivning inom e„ viss !ids“

frhH°d * f“ c-®'' Strafftlden: å Periodens slutdag skall den intagne senast

ten aT2? ^ Under ViSS3 förutsättningar frigivas. Möjlighe
en

a t medgira frigivning vidgas, och det skall ingå som ett nor
alt

led i verkställigheten att pröva huruvida sådan frigivning må ske. Det blir

HdöunkW f 6 "-1 med MnSyn tiU °,ika omständigheter lämp^

tidpunkt för frigivnmgen. Den utformning som den villkorliga frigivning

salunda erhållit i det remitterade förslaget medför att särskiljande av^e

bada slagen av frigivning blir av mindre betydelse, och det torde därför icke

Slg“ ‘ lVä SärSkilda f0rmer av “Sivning med olika S''

* enli§hRetRhärmed föreslår lagrådet, att 6 och 7 §§ sammanslås till cn

p agraf 6 § samt att såsom forsta stycke upptages första stycket av 6 § i

remitterade forslaget, varvid den inom parentes angivna beteckningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 559

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

utgår, att i ett andra stycke upptages motsvarighet till bestämmelsen i 7 §

med uteslutande av beteckningen ävensom att som tredje stycke upptages

andra stycket av 6 § med erforderlig jämkning.

Lagrådets förslag föranleder vissa ändringar i paragrafnumrering och

hänvisningar.

Justitieråden Regner och Bomgren:

Enligt förslaget skall — såsom redan genomförts genom lagstiftning 1961

_ fakultativ villkorlig frigivning kunna ske även vid strafftid om sex månader.

Med hänsyn härtill och till den avsedda vidgade tillämpningen av sadan

frigivning synes det kunna ifrågasättas, huruvida det är erforderligt och

lämpligt att bibehålla obligatorisk villkorlig frigivning för strafftider under

ett år. Genom en begränsning skulle framförallt vinnas dels att myndigheterna

i ett icke obetydligt antal fall, där värdet av frigivningen i allmänhet är

mindre än eljest, befrias från besväret med att anordna och handhava övervakning,

dels att man kan undgå att stadga övervakningstid som är kortare

än ett år. Särskilt med tanke på övervakningsnämndernas arbetsbelastning

framstår ändringen såsom välgrundad. Av angivna skäl förorda vi, att stadgandet

om obligatorisk villkorlig frigivning får avseende å strafftid av ett år

eller däröver.

Lagrådet:

8 §.

Om flera fängelsestraff förekomma till samtidig verkställighet, skall enligt

motiveringen till det remitterade förslaget frågan om villkorlig frigivning

prövas med hänsyn till den sammanlagda strafftiden. Sasom strafftid

bör räknas även tid för fängelse, vartill böter förvandlas. Dessa regler böra

komma till uttryck i lagtexten, lämpligen i förevarande paragraf.

Därest verkställighetstiden förlänges genom disciplinär bestraffning, må

enligt förslaget förlängningen icke läggas till grund vid beräkning av tid

för obligatorisk frigivning. Tillräckliga skäl att ej låta samma regel gälla fakultativ

villkorlig frigivning synas icke föreligga. Den strafftid som skall

verkställas utgöres av dels två tredjedelar eller fem sjättedelar av hela

strafftiden dels förlängningen av tiden.

I enlighet härmed hemställer lagrådet att förevarande paragraf (enligt

lagrådet 7 §) får innehålla i ett första stycke att, om flera fängelsestraff

samtidigt verkställas, räknas vid tillämpning av 6 § såsom strafftid den

sammanlagda strafftiden och att såsom fängelse anses härvid även förvandlingsstraff

för böter, i ett andra stycke att, om verkställighetstiden, enligt

vad därom är stadgat, förlängts genom disciplinär bestraffning, förlängningen

icke skall medtagas vid beräkning av tid för villkorlig frigivning

och att frigivning ej må ske förrän bestraffningen verkställts samt i ett

tredje stycke, att såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall

anses verkställt på grund av domstols förordnande som i 35 kap. 5 § (enligt

lagrådet 33: 4) sägs.

s. 560 Kontrollera mot PDF

560 C

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

9 §•

Lagrådets förslag till ändring av 6 och 7 §,§ föranleder ändring även av

forevarande paragraf, som blir 8 §. 8

Vilken öyervakningsnämnd som skall pröva frågan om villkorlig frigivmng

bor lämpligen regleras i tillämpningsförfattning, och bestämmelsen

narom bor darfor utgå.

10 §.

I bestämmelserna är prövotidens längd för olika fall fastställd. Någon

provning av tidslängden erfordras därför icke. Lagrådet föreslår, att paragrafen

(enligt lagrådet 9 §) får den lydelsen att villkorligt frigiven skall

vara underkastad en prövotid,, motsvarande den tid som vid frigivningen

återstår av straffet, dock minst ett år, om straffet uppgår till ett år efler

darover, och eljest sex månader.

Justitieråden Regner och Bomgren:

ct^nlHSt Tadm-J“lfÖ? 6 °Ch 7 §§ bÖr Prövotiden vara lika med den återstående

strafftiden, dock minst ett år.

Lagrådet:

11 och 12 §§.

Bestämmelserna i 11 § första stycket och 12 § synas lämpligen böra sammanföras

i en paragraf (enligt lagrådet 10 §), vari stadgas i ett första stycke,

att under prövotiden den frigivne skall stå under övervakning, samt i ett

andra stycke att, om övervakningsnämnden vid frigivningen eller senare

finner övervakning ej vara erforderlig, nämnden må förordna att övervakning

icke skall aga rum ävensom alt så länge prövotiden varar nämnden, när

skal aro därtill, ager ställa den frigivne under övervakning.

Stadgandet i 11 § andra stycket första punkten bör med viss redaktionell

jämkning flyttas till nastföljande paragraf. Härigenom ernås den förenklingen

att dylikt stadgande icke behöver intagas i 28—30 kap. utan hänvisning

dar kan ske till förevarande kapitel. Föreskrifterna i andra och tredje

punkterna aro av den natur att de böra upptagas i tillämpningsförfattning.

13 §.

vakaerVyi?-eS V.a.ra,mest att övervakningsnämnden alltid utser över
dan

^/f°r 6 i mÖjHgt SkaH kunna böria sin verksamhet re
dan

vid frigivningen, bor anstaltens styresman, därest han beslutar om

frigivningen, i god tid dessförinnan lämna nämnden uppgift om när fri

givnmgen skall ske.

Bestämmelserna i första stycket sista punkten och i andra stycket böra

utgå för att i stället upptagas i tillämpningsförfattning.

enlighet härmed och med vad som förordats under 11 och 12 88 hemställer

lagrådet, att forevarande paragraf, som blir 11 §, får som första

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 561

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

stycke innehålla, att övervakningen handhaves av övervakningsnämnd och

att övervakare förordnas av nämnden, samt som andra stycke det remitterade

förslagets tredje stycke.

16 §.

Alla former av samhällets reaktion mot den brottslige ha till syfte bl. a.

att främja hans anpassning i samhället. Det torde därför vara onödigt att

i denna paragraf, som skulle bliva 14 §, särskilt framhålla detta syfte. Orden

»för att främja den frigivnes anpassning i samhället» böra i enlighet härmed

utgå.

17 §.

I anslutning till vad som förordats i fråga om förordnande av övervakare

bör det — särskilt med hänsyn till den ingripande karaktär som här avsedd

föreskrift kan ha — alltid ankomma på övervakningsnämnd att meddela

dylik föreskrift.

Lagrådet hemställer därför, att första stycket i förevarande paragraf får

den lydelsen att sådan föreskrift meddelas av övervakningsnämnden.

18 §.

Sista punkten i paragrafen torde böra överföras till tillämpningsförfatlning.

19 g.

Om den frigivne icke iakttager vad som åligger honom, äger övervakningsnämnden

förordna om övervakning eller meddela särskild föreskrift enligt

16 § (lagrådets 14 §). En erinran härom bör intagas i förevarande paragraf.

Enligt vissa bestämmelser i förslaget (se 26: 21 och 36: 3) kan beslut om

åtgärd enligt paragrafen undantagsvis meddelas efter prövotidens utgång.

Även utan uttrycklig bestämmelse torde härigenom vara klart, att eljest sådan

åtgärd må beslutas endast under prövotiden.

Särskild anmälan av åklagare bör icke vara påkallad för att övervakningsnämnd

i fall som avses i andra stycket skall äga besluta om åtgärd. Stadgande

om rätt för nämnden att ställa den frigivne under övervakning erfordras

ej, därest 12 § ändras på sätt lagrådet förordar. Föreskrifter om vilken

övervakningsnämnd som i olika avseenden skall vara behörig torde

böra upptagas i tillämpningsförfattning. Med hänsyn härtill böra bestämmelserna

i andra stycket utgå.

20 och 21 §§.

Förverkande av villkorligt medgiven frihet innebär, att den frigivne återintages

i fängelse för att avtjäna återstoden av det straff vartill han blivit

dömd. Det är alltså icke fråga om ådömande av någon ny påföljd. I fall där

förverkande bör ske är det av vikt, att beslutet härom fattas snabbt och

s. 562 Kontrollera mot PDF

562 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

återintagningen verkställes skyndsamt. Betydelsen härav blir så mycket

storre som villkorlig frigivning, om det remitterade förslaget genomföres, tor
e

komma att oka i omfattning. Därest domstol på talan av åklagare skall beSutaom

forverkande, kan det icke undgås att förfarandet blir ganska omstandbgt.

Vidare kan den arbetsbelastning som åvilar särskilt åklagarna

medföra att förfarandet kommer att taga längre tid än som är förenligt med

kravet på skyndsam verkställighet.

Enligt det remitterade förslaget skall villkorlig frigivning beslutas av över\

akningsnamnd eller styresman vid fångvårdsanstalt. Övervakningsnämnden

k“ m!ddela särskilda föreskrifter rörande den frigivnes levnadssätt m. m,

stalla honom under övervakning, varna honom, förlänga prövotiden etc.

Nämnden skall ha en kvalificerad sammansättning med en av Kungl

Maj:t forordnad ordförande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvarv.

Med hansyn härtill torde det icke från rättssäkerhetssynpunkt eller eljest

bora mota hinder att låta nämnden även besluta om förverkande av

villkorligt medgiven frihet. Såsom jämförelse kan nämnas, att återintagande

i anstaU vid ungdomsfängelse och internering enligt remitterade förslaget

skall beslutas av ungdomsfängelsenämnden respektive interneringsnämnden

'' .idaro må hänvisas till lagrådets förslag vid 39 kap. att övervakningsnamnds

beslut skall kunna överklagas hos en fångvårdsnämnd med lika

kvalificerad sammansättning som de berörda nämnderna.

. På fund av det anförda förordar lagrådet, att det skall ankomma på

overvakningsnämnd att förklara villkorligt medgiven frihet förverkad.

, På„ÄSatt„1. det remitterade förslaget angives beträffande domstol bör nämnden

få möjlighet att besluta om förverkande även efter prövotidens utgång,

r orutsattnmg härför bör vara, att fråga om förverkande dessförinnan

ofPcta§.!!f tlU behandling. Likaså böra i dylikt fall bestämmelserna i förslagets

21 § galla för nämnden.

I enlighet med vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att förevarande

paragrafer sammanföras till en paragraf (enligt lagrådet 18 §) av följande

ydelse: Kan det antagas att villkorligt frigiven som åsidosatt sina åligganden

icke skall låta sig rätta genom åtgärd som avses i 19 § (enligt lagrådet

17 §), må övervakningsnämnden förklara den villkorligt medgivna friheten

förverkad. — Beslut om förverkande må meddelas även efter prövotidens

utgång, därest frågan av nämnden upptagits dessförinnan. Finner

nämnden vid slutlig prövning tillräckliga skäl till förverkande icke föreJgg3»

äger nämnden i stället att förlänga prövotiden enligt 19 § (17 §) och

i samband därmed vidtaga annan åtgärd som där avses.

23 §.

Som följd av vad som förordats under 20 och 21 §§ böra i förevarande

paragraf, som blir 20 §, orden »eller domstol vid vilken talan väckts enli«t

20 §» utgå. 0

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 563

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

24 §.

I enlighet med den av lagrådet förordade ändringen av 6 och 7 §§ och

med viss redaktionell jämkning bör andra punkten få den lydelsen att, om

den frigivne icke samtidigt ådömes nytt straff av fängelse på viss tid, villkorlig

frigivning enligt 6 § första stycket dock må äga rum ändå att tid som

där sägs icke gått till ända.

27 KAP.

1 §•

Med hänsyn till innehållet i 1: 3 i förslaget synes det vara onödigt, att i

förevarande paragraf, liksom i motsvarande paragrafer i de följande kapitlen,

såsom förutsättning för påföljdens ådömande angiva att brott blivit

begånget.

Enligt första stycket må villkorlig dom meddelas, om å brottet eller, när

flera brott förövats, å något av dem kan följa fängelse. Det remitterade förslaget,

som i denna del anknyter till gällande rätt, utesluter följaktligen användning

av villkorlig dom i fråga om rena bötesbrott utom såsom gemensam

påföljd för dylikt brott och brott, för vilket i straffskalan ingår fängelse.

Det ter sig anmärkningsvärt, att villkorlig dom skall kunna meddelas

vid kvalificerade brott men icke vid ringa lagöverträdelser. Av allmänpreventiva

skäl är visserligen utrymmet för tillämpning av villkorlig dom vid

ordningsförseelser obetydligt. Detta förhållande utgör dock knappast tillräckligt

skäl att helt förbjuda villkorlig dom för dylika bötesförseelser, som

icke föreligga till bedömande gemensamt med annat, allvarligare brott. Såsom

strafflagberedningen påpekade är användning av villkorlig dom icke

utesluten vid överträdelser av det stora antal ordningsföreskrifter som i

straffskalan upptager även fängelse men förekommer det likväl ytterst sällan

att villkorlig dom meddelas vid sådan överträdelse. I betraktande av

den återhållsamhet som jämväl i övrigt iakttagits vid begagnande av den

nuvarande möjligheten att villkorligt ådöma böter anser lagrådet, i likhet

med beredningen, missbruk icke behöva befaras, om meddelande av villkorlig

dom medgåves även beträffande rena bötesbrott; det må i detta sammanhang

erinras om att hänsynen till allmänprevention icke ansetts böra

hindra att möjlighet öppnades att meddela åtalseftergift i fråga om bötesbrott

(jfr Strahl, Om påföljder för brott, 2 uppl. s. 127 f). När beredningen

trots sin positiva inställning till ett slopande av det nuvarande förbudet ej

föreslog någon ändring sammanhängde detta främst med att villkorlig dom

antecknas i straffregistret; beredningen ansåg det icke böra komma i fråga

att däri införa anteckningar om personer som begått rena bötesbrott. Den

registrering av villkorlig dom som jämväl efter brottsbalkens införande

blir erforderlig lärer emellertid icke utgöra godtagbar anledning att bibehålla

förbudet mot villkorlig dom för bötesbrotten. Anteckningar i straffregistret

ske enligt nuvarande ordning i ett betydande antal fall vid bötes
-

s. 564 Kontrollera mot PDF

564 G

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

brott till foljd av villkorlig dom å förvandlingsstraff, och motsvarande anteckningar

torde efter brottsbalkens införande komma att göras om meddelade

anstand med verkställighet av förvandlingsstraff. Det kan emellertid

vara lämpligt medgiva, att anteckningar om villkorlig dom efter viss tid

avforas ur vederbörligt register. Frågan härom lärer komma att övervägas

vid torestaende revision av lagstiftningen om brottsregistrering

Med anledning av vad sålunda upptagits förordar lagrådet, att villkorlig

dom skall kunna meddelas jämväl vid bötesbrotten. Såsom framgår av det

tidigare anförda förutsättes härvid, att denna möjlighet skall användas endast

i sallsynta undantagsfall.

I motiven till förevarande paragraf understryker departementschefen, att

villkorlig dom i den föreslagna utformningen till sin egentliga innebörd är

eu villkorlig påföljdseftergift och därför bör tillämpas med försiktighet.

Med hansyn härtill har — ehuru redan på grund av det allmänna stadgandet

i 1: 7 domstolen vid val av påföljd har att iakttaga vad som kräves för

att upprätthålla allmän laglydnad — ansetts önskvärt att även i kapitlet

om villkorlig dom intaga en erinran om allmänpreventionens krav. I första

punkten av paragrafens andra stycke har därför införts en bestämmelse av

innehall att villkorlig dom ej må meddelas,, om hinder däremot möter av

hansyn till allmän laglydnad. Härutöver har i tredje stycket upptagits ett

stadgande att, nar straffminimum är fängelse i sex månader eller däröver,

villkorlig dom må meddelas allenast om synnerliga skäl äro därtill. De

anförda bestämmelserna innebära en jämkning av beredningens förslå-.

Enligt 3: 2 i detta förslag skulle villkorlig dom ej få meddelas, om med hänsyn

till brottets svårhet eller eljest hinder däremot mötte ur allmän synpunkt.

Av beredningen förordades icke någon särskild, efter brottets svårhetsgrad

foretagen begränsning av möjligheten att meddela villkorlig dom

Det kan ifrågasättas, huruvida icke den i tredje stycket upptagna bestämmelsen

ar mindre ägnad att tillgodose allmänpreventionens krav än en regel

av det innehåll beredningen förordade. Med angivna betydande straffminimum

kommer det i tredje stycket upptagna stadgandet att gälla endast

mycket svåra brott och kan härigenom föranleda, att i andra fall mindre

hansyn tages till brottets beskaffenhet än som är tillbörligt och skulle

olja av en åsyftad tillämpning av den allmänna bestämmelsen i andra stycket.

Såsom den villkorliga domen utformats i det remitterade förslag blir

utrymmet för villkorlig dom relativt begränsat; över huvud bör vid frå-a

om tillämpning av villkorlig dom det föreliggande brottets natur ägnas stor

uppmärksamhet. Enligt lagrådets mening torde vad för tillvaratagande av

allmänpreventionens krav åligger domstolen bliva tillräckligt och på lämplgare

sätt inskärpt, därest i förevarande paragraf intages ett stadgande att

villkorlig dom ej må meddelas, om på grund av brottets svårhet eller eljest

hinder möter av hänsyn till allmän laglydnad.

Lap-ådet, som ej har något att erinra mot de i första stycket angivna

individuella förutsättningarna för användning av villkorlig dom eller^mot

den i andra punkten av andra stycket upptagna, av särskilda skäl betinga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 565

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

de bestämmelsen, hemställer i anslutning till det förut anförda, att tredje

stycket får utgå samt att första stycket och andra styckets forsta punkt

erhålla följande ändrade lydelse. I första stycket upptages, att villkorlig

dom må meddelas, om det med hänsyn främst till den tilltalades karaktar

och personliga förhållanden i övrigt finnes grund till antagande att övervakning

eller annan åtgärd ej erfordras för att avhålla honom från vidare

brottslighet. I första punkten av andra stycket angives, att villkorlig dom ej

må meddelas, om på grund av brottets svårhet eller eljest hinder moter av

hänsyn till allmän laglydnad.

3 §.

I första stycket, som upptager allmänna bestämmelser om skyldighet for

den som erhåller villkorlig dom att vara underkastad en prövotid och om

prövotidens längd, torde knappast behöva erinras om att provotiden under

särskilda omständigheter kan komma att förlängas, och aven i ovngt synes

avfattningen av detta stycke kunna förenklas. Lagrådet förordar, att forsta

stycket erhåller den lydelsen att villkorligt dömd skall vara underkastad eu

prövotid av två år.

Enligt andra stycket skall provotiden räknas från den dag rattens avgörande

i vad angår den villkorliga domen till följd av nöjdförklaring eller

eljest vinner laga kraft mot den dömde. I 2 § stadgas att, om det för den

tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad finnes pakallat,

jämte villkorlig dom må dömas till böter. Enligt 38: 1 tredje stycket

inbegriper i detta fall nöjdförklaring jämväl böterna och han följaktligen

sådan förklaring icke avgivas enbart i vad avser den villkorliga domen. Av

anförda stadganden framgår att, i händelse av nöjdförklaring, provotiden

enligt förslaget börjar löpa från det lagakraftvunnet avgörande föreligger

beträffande den villkorliga domen jämte böterna. Därest nöjdförklaring ej

avgives, är den tilltalade oförhindrad att fullfölja talan allenast i fråga om

böterna. För detta fall skulle förslaget innebära att provotiden börjar löpa,

oaktat rättens avgörande överklagats rörande böterna. Vid tillkomsten av

stadgandet i 24 § sista stycket lagen om villkorlig dom, från vilket den i

38: 1 tredje stycket upptagna bestämmelsen är hämtad, underströk dåvarande

departementschefen att böterna inginge i den totala påföljden och att

därför i fråga om verkan av nöjdförklaring domen borde ses som en helhet

(NJA II 1959 s. 76). Med hänsyn till det nära sambandet mellan den

villkorliga domen och bötesstraffet bör enligt lagrådets mening jämväl i

det fall att nöjdförklaring icke avgives och den dömde för talan endast beträffande

böterna provotiden räknas från det frågan huruvida den villkorliga

domen skall förenas med böter blivit slutligt avgjord. I enlighet härmed

hemställer lagrådet, att andra stycket av förevarande paragraf får det innehållet

att provotiden räknas från den dag rättens avgörande i vad angår påföljd

för brottet genom nöjdförklaring eller eljest vinner laga kraft mot den

dömde.

s. 566 Kontrollera mot PDF

566 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

6 §-

förslaget få 1 denna paragraf angivna åtgärder mot

dtlcorligt domd icke vidtagas på grund av bristande betalning av böter

som^ådomas jamte villkorlig dom. Att detta är förslagets mening framgår

laaen^vad1^6 ^ ^ lagtexten5 de 1 första stycket använda orda
lagen

»vad som åligger honom enligt denna balk» kunna måhända inbegri
pa

jamval underlåtenhet att gälda böterna. Till förtydligande av stadgandet

denna del bor detta ändras sålunda, att här avsedda åtgärder få vidtagas

- utom nar meddelad föreskrift blivit åsidosatt - om den dömde icke

iakttager vad som åligger honom till följd av den villkorliga domen. Efter

provotidens utgång bor atgard som sägs i första stycket 1 och 2 ej få beslu
*

’ “e. mindre Pr°votiden förlänges. Stadgande härom torde böra meddelas

i ett andra stycke i paragrafen.

28 KAP.

1 §•

Särskilt i betraktande av att en vidsträckt tillämpning av skyddstillsyn i

och för sig ligger nara till hands synes det önskvärt, att i förevarande L«-

lydnadeif0m 1 ^Upptages erinran om hänsynen till den allmänna lag
Såsom

anmärkts vid 27: 1 är det icke behövligt alt som förutsättning an
f

u a .,n g°nf..!)eg t br0tt Har den tilltaJade begått flera brott och kan

vLanfSSa,OJa fan§else, följer av 1: 6 jämfört med 26: 2 i förslaget, att

skyddstillsyn kan ådomas för samtliga brott. Det synes icke vara erforderligt

att upptaga en uttrycklig regel härom. 3 * S

Lagrådet hemställer att i första stycket stadgas, att skyddstillsyn må

ådomas för brott varå kan följa fängelse, såframt det prövas erforderligt

att den tilltalade ställes under övervakning och mera ingripande påföljd ei

finnes erforderhg för att avhålla honom från vidare brottslighet eller av hänsynWl

allmän laglydnad. I tredje stycket böra orden »eller något av dem»

3 §-

I forsta stycket föreskrives, att i domen må förordnas att i skyddstillsyn^!

skall ingå behandling i anstalt under två månader. Enligt motiveringen är

denna tid att anse som en maximitid, vilken kan förkortas genom att den

intagne dessförinnan permitteras. Med hänsyn till den betydelse för rättens

provning av påfoljdsfrågan, som anstaltsvistelsen kan ha, är önskvärt att i

lagen angives en minsta tid, efter vilken det får ankomma på anstaltsmyndigheten

att bestamma när behandlingen skall upphöra. Denna tid torde

bora vara lägst en månad.

Lagrådet hemställer, att i första stycket orden »under två månader» få

utga och ersattas med en ny punkt av innehåll att sådan behandling skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962 C 567

enligt anstaltsstyrelsens bestämmande pågå minst en månad och högst två

månader.

4 §.

I likhet med vad som förordats vid 27: 3 bör första stycket få den lydelsen

att den dömde skall vara underkastad en prövotid av tre år samt i andra

stycket »skyddstillsyn» utbytas mot »påföljd för brottet».

5 och 6 §§.

Under hänvisning till vad som anförts under 26: 11 och 12 hemställer

lagrådet, att i 5 § första stycket andra punkten utgår och bestämmelserna i

andra stycket överföras till tillämpningsförfattning samt att övriga föreskrifter

i 5 och 6 §§ sammanföras i en paragraf, vilket föranleder ändrad paragrafnumrering

i efterföljande del av kapitlet.

7 §•

Beaktas vad lagrådet hemställt i fråga om 26: 17 första stycket, bör till

hänvisningen i förevarande paragraf — vilken hänvisning enligt lagrådets

ändringsförslag beträffande 26 kap. bör omfatta 26 kap. 11—16 §§ — fogas

bestämmelse att, såsom förslaget innebär, föreskrift, som avses i 26: 16 i

förslaget (enligt lagrådet 26: 14), må meddelas av rätten vid ådömande av

skyddstillsyn.

8 §•

Av skäl som anförts vid 27: 6 böra jämväl i förevarande paragraf orden

»enligt denna balk» utbytas mot »till följd av domen å skyddstillsyn».

I överensstämmelse med vad som förordats vid 26: 19 bör tillika i förevarande

paragraf, som skulle bliva 7 §, intagas erinran att nämnden äger

förordna om övervakning och meddela föreskrift, som avses i 26: 16 i förslaget

(enligt lagrådet 26: 14) samt uteslutas orden »om det kan ske före

prövotidens utgång».

9 och 10 §§.

Ifrågavarande stadganden torde vinna i tydlighet och följdriktighet om

först föreskrives, att nämnden i angivna fall har att göra framställning

hos åklagare om talans förande, samt i en följande paragraf utsäges vilka

åtgärder domstolen äger vidtaga i anledning av en sålunda förd talan. I

fråga om åklagares talan synes böra uttryckligen angivas, att den kan avse

behandling enligt 3 §. Bestämmelsen rörande den tid inom vilken talan

skall anhängiggöras kan upptagas i ett särskilt stycke i den förra paragrafen.

För det fall att rätten undanröjer skyddstillsynen och ådömer annan

påföljd bör utsägas att — såsom torde vara avsett — rätten skall taga hänsyn

även till böter enligt 2 §. Vidare synes böra upptagas en bestämmelse

angående möjligheten att efter prövotidens utgång besluta annan åtgärd än

undanröjande av skyddstillsynen.

s. 568 Kontrollera mot PDF

568 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

^Lagrådet hemställer att i 9 § (enligt lagrådet 8 §) stadgas att, om den

domde asidosatt små åligganden och det kan antagas att han icke skall låta

sig ratta genom åtgärd som övervakningsnämnden äger vidtaga, nämnden

skall hos åklagare gora framställning att vid domstol föres talan om undanröjande

av skyddstillsynen eller om behandling varom i 3 § stadgas. Andra

stycket i samma paragraf bör innehålla, att talan som nu sagts skall anbangiggoras

före prövotidens utgång.

"Vidare hemstalles, att den följande paragrafen (enligt lagrådet 9 §) får

innehalla: Undanröjes skyddstillsynen, skall rätten bestämma annan påföljd

fb.™*tet- Parvid ska11 skälig hänsyn tagas till vad den dömde undergått

111 ol£ av domen å skyddstillsyn samt till böter som enligt 2 § ådömts jämte

skyddstillsynen; och må fängelse ådömas på kortare tid än för brottet är

s a ga . ^ Finnas tillräckliga skäl ej föreligga att undanröja skyddstillsyn

ma ratS 1 ,stället ^sluta åtgärd som avses i 8 § (enligt lagrådet

§) eller, om den domde fyllt aderton år, förordna att han skall undergå beandling

enligt 3 §. Föres talan om sådan behandling, må i stället beslutas

undanröjande av skyddstillsynen eller åtgärd som avses i 8 § (7 6) Har

provotiden utgått må ej, utan att prö vo tiden förlänges enligt 8 § (7 S) beslutas

annan åtgärd som där avses.

Avfattningen torde böra ändras, så att därav framgår, att omhändertagande

ma ske jamval då fråga uppkommer om behandling enligt 3 §, varjamte

uttrycket »domstol vid vilken talan väckts» bör utbytas mot »domstol

vid vilken föres talan».

29 KAP.

1 §•

Med den föreslagna avfattningen av första stycket framgår icke med erforderlig

tydlighet att — såsom är avsett — för tillämpning av ungdomsfängelse

forutsattes, att gärningsmannen är i den angivna åldern vid domens

meddelande. Jämväl i övrigt synas vissa jämkningar i första stycket

onskvarda. Härvid torde, lika litet som i 28: 1, behöva angivas att brott förövats

eller särskilt beröras det fall att flera brott förövats.

I motiven uttalar departementschefen vid förevarande paragraf, att ungdomsfangdsc

avses skola vara den normala påföljden när längre tids anstaltsvard

finnes påkallad, varjämte tillägges att det är den unges behov av uppfostrande

behandling som skall tillgodoses genom påföljden. Härmed överensstämmande

uttalande göres i den allmänna motiveringen (s. 93). I lagtexten

bar såsom förutsättning upptagits, att »sådan fostran och utbildning som

avses med ungdomsfängelse prövas erforderlig». Genom att utbildning sålunda

nämnts vid sidan av och jämställts med uppfostran kan bestämmelsen

vara agnad att utesluta tillämpning av ungdomsfängelse i fall, då ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 569

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

bildningen icke i och för sig är erforderlig, t. ex. då den tilltalade redan begynt

eller erhållit utbildning i ett lämpligt yrke, vari undervisning icke meddelas

vid ungdomsanstalterna. Vidare torde vid val mellan fängelse och

ungdomsfängelse den senare påföljden vara att föredraga, om den över huvud

är lämplig, oavsett huruvida den är erforderlig.

Lagrådet hemställer, att första stycket får den lydelsen att ungdomsfängelse

må ådömas den som fyllt aderton men ej tjuguett år för brott varå kan

följa fängelse, såframt med hänsyn till hans personliga utveckling, vandel

och levnadsomständigheter i övrigt sådan fostran och utbildning som avses

med ungdomsfängelse prövas lämplig.

I anslutning härtill förordar lagrådet vidare, att andra stycket erhåller

den redaktionellt jämkade avfattningen att den som ej fyllt aderton år

eller som fyllt tjuguett men ej tjugutre år må dömas till ungdomsfängelse,

om sådan påföljd finnes uppenbart lämpligare än annan påföljd.

2—4 §§.

Av redaktionella skäl synes lämpligt, att de i 2 §, 3 § första stycket och

4 § första punkten upptagna bestämmelserna angivas avse verkställighet

av ungdomsfängelse. Härutöver synes för vinnande av enhetlig terminologi

önskvärt, att i 4 § andra punkten uttrycket »vård i frihet utbytes mot

»vård utom anstalt»; se 6—9 och 12 §§. Motsvarande jämkning förordas

nedan vid 5 §. _

Även i ett annat hänseende torde en redaktionell jämkning i 3 § bora

företagas. Enligt paragrafens andra stycke skall anstaltsvården försiggå i

ungdomsanstalt eller, om särskilda skäl äro därtill, i annan fångvårdsanstalt.

Den närmare innebörden av begreppet ungdomsanstalt angives icke.

Med hänsyn till uttryckets obestämda karaktär synes lämpligt att, till närmare

utveckling av vad som åsyftas, i huvudregeln angiva att anstaltsvården

skall försiggå i en för dylik vård inrättad fångvårdsanstalt eller avdelning av

fångvårdsanstalt. 5

5 §•

Enligt förevarande paragraf skall beslut om behandlingens fortsättande

utom anstalt fattas av ungdomsfängelsenämnden. Lämpligt synes dock

vara, att denna centrala nämnd därvid icke skall behöva närmare fastställa

dag för övergången till sådan vård utan kunna uppdraga åt den lokala

övervakningsnämnden att bestämma härom. Paragrafen torde därför böra

kompletteras med ett sådant stadgande.

I paragrafen regleras jämte beslutanderätten övervakningsnämnds befattning

med ärenden om överförande till vård utom anstalt. Frågan om

beslutanderätten har härvid kommit att beröras mera i förbigående. En redaktionell

bearbetning av paragrafen framstår därför såsom önskvärd. Vid

denna synes lämpligt att uppdela paragrafen i två stycken, av vilka det

första behandlar beslutanderätten och det därpå följande övervakningsnämndens

åligganden.

s. 570 Kontrollera mot PDF

570 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

I enlighet med vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att i ett första

stycke upptages att beslut om övergång till vård utoL anstalt meddelas av

derrntrl8ennden’ 7“ d0Ck äger UPPdra8a åt övervakningsnämnden

att narmare bestamma dag för övergången, samt att i ett andra stycke

rott-U fn T overvaknin8snämnden finner att den dömde bör överföas

till vård utom anstalt eller han själv gör ansökan därom, övervaknings

näZdlSp"™7„eg. "" yl''ra"de hä"SkiU,a träg“ U" un8domsf ängelse
0

g

‘‘grMet ''örordal 1 bestämmelser
pnri„

. '' . , 12 Sodtages torde i nu forevarande paragraf böra angivas

nintTv h dT d°m1e UndGr VårdGn Ut°m ansta,t ska11 stå under övefvak*

g, Tft an?H punkten 1 första stycket innehåller därom att övervakning

en skall handhavas av övervakningsnämnd följer då av hänvisningen i nästo

jande paragraf till häremot svarande stadgande i 26 kap.

7 §•

Godtages den av lagrådet förordade lydelsen av första stycket i 26-17

^rxt\Trrvhrr^gen m sa§da iagrum ^

Tl J f , ( gt lagrådet 26: 14) jämväl må meddelas av undomsfangdsenamndei,

i beslut om vård utom anstalt. Förevarande para
26akaprb

v Vk°IX!plet,t''ras med ett stadgande härom. Hänvisningen till

fvse ll‘ 16 gg8 g S andrin8sförslag beträffande nämnda kapitel

ö S
På

samma sätt som förordats i fråga om 26: 19 och 28: 8 bör i förevaran
medde?SP

Tv?* °m att övervakningsnämnden jämväl ä«er

meddela föreskrift som avses i 26: 16 i förslaget (enligt lagrådet 26:14).

vadDes„mynäHgg°e7Öd7'' dämt “PPrePa §d''" 1 8 8 a"^™» -vningen av

12 §

stvckeT^rS U!l V3d l£l8I’ådet fÖr°rdat Vid 2~4 §§ föreslås, att andra

oåni erhålIer den Jamkade avfattningen att påföljden upphör vid utoån0en

av den tid som verkställigheten längst må pågå.

30 KAP.

1 §•

Såsom anförts vid

övats eller meddela

flera brott.

28: 1 torde icke vara erforderligt angiva att brott fören

uttrycklig regel för det fall att den tilltalade begått

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 571

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

2—5 §§.

Det synes önskvärt, att de i 2, 3 och 5 §§ upptagna bestämmelserna angivas

avse verkställighet av internering. Att i 2 § utsaga att verkställigheten

skall taga sin början i anstalt torde ej vara erforderligt. I likhet med vad

som förordats vid 29: 3 bör i 4 § »interneringsanstalt» utbytas mot »en tor

dylik vård inrättad fångvårdsanstalt eller avdelning av fångvårdsanstalt».

6 §•

Förevarande paragraf bör omarbetas i nära överensstämmelse med vad

lagrådet förordat beträffande 29:5. I ett andra stycke böra därvid uppta»as

förslagets bestämmelser av innebörd att övervaknmgsnamnden fore utgången

av minsta tiden och därefter var sjätte månad har att till provning

upptaga frågan om övergång till vård utom anstalt.

9 §■

I likhet med vad som förordats vid 26: 11 och 12 torde andra punkten i

första stycket samt hela andra stycket kunna utgå.

10 §.

I anslutning till vad anförts vid 28: 7 och 29: 7 hemställes, att till paragrafen

fogas ett nytt stadgande av innehåll att föreskrift, som avses i 26: 16 i

förslaget (enligt lagrådet 26: 14), ock må meddelas av interneringsnämnden i

beslut om vård utom anstalt. Hänvisningen till 26 kap. gäller enligt lagrådets

förslag 26: 11—16.

11 §•

I enlighet med vad som förordats vid motsvarande paragrafer i de föregående

kapitlen hemställes, att i paragrafen intages erinran om föreskrift,

som avses i 26: 16 i förslaget (enligt lagrådet 26: 14).

12 §.

Paragrafen torde jämkas på samma sätt som 29: 9.

31 KAP.

Enligt 1: 3 betecknas påföljden: överlämnande till särskild vård. Kapitlets

bestämmelser avse förutsättningarna för sådant överlämnande men reglera

ej vårdens utformning. I enlighet härmed bör kapitelrubriken ändras till

Om överlämnande till särskild vård.

2 §•

Enligt motiven till det remitterade förslaget avses här med vård enligt

lagen om nykterhetsvård sådana åtgärder, som kunna genomföras mot alkoholmissbrukarens

vilja, d. v. s. övervakning och tvångsintagning i allmän

s. 572 Kontrollera mot PDF

572 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

vårdanstalt. Kunna endast hjälpåtgärder enligt 14 § i lagen komina i fråea

bor alltså överlämnande till nykterhetsvård icke få ske Mot den nämnda

begränsningen ar i sak intet att erinra. Emellertid torde »vård enligt lagen

Tn Slh 3rfd> ?nefat? äVCn dG berörda hjälpåtgärderna. Med h!nsyn

härtill bora i forsta stycket till sagda uttryck fogas orden »genom över
VvårTS

t gSintagnin§ å vårdanstalt» samt i andra stycket orden

»vård enligt lagen om nykterhetsvård» utbytas mot »vård som i första stycket

sags». På sätt förordats i fråga om andra bestämmelser torde i andra

stycket kunna uteslutas vad som stadgas för det fall att flera brott föreligga.

Vid 38: 2 i förslaget hemställer lagrådet, att såsom 3 § i förevarande ka
aktl^TShTtSr!ghet

tm huvudstadS*ndet i förstnämnda paragraf. Beaktas

detta, bliva de följande 3 och 4 §§ i kapitlet 4 och 5 §§. ? §

g g

Sinne*undersökning varom här är fråga skall enligt motiveringen

.11 de remitterade förslaget ha skett i målet. Även om detta bör vara S

skeH tiS 1 U”dailta§sfa11 kunna godtagas även sinnesundersökning sL

den tilÄT- • °m det enHgt intyg aV läkare VM sinnessjukhus, där

tillståndlcke aCTVn gC?’ T UPPenbart att nag°n förändring i hans sinnesdan

tolkning rUm'' § 0 Synes icke Iägga hinder 1 vä8en för en så
År

lagöverträdaren vid tidpunkten för domen i behov av vård å sinnes
gärnfnUsSénSybee?tdtet

““V1''15?4 ®lt som huvudregel gäller att han, oavsett om

fnnan d 5 av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller

annan darmed jämställd själslig abnormitet, skall överlämnas till vård engt

sinnessjuklagen. Såsom i motiven till det remitterade förslaget framhåldet

k? eme.1 6rtld Sadan vård lcke ifrågakomma t. ex. då sjukdomstillstån
nunkten

ani3faS ÖVer^ående- 1 enlighet härmed bör i första

:^°rdet -oia» utbytas mot »skall» samt i andra punkten stadgas atf,

g r ingen.lcke begåtts “nder mflytande av sådan själslig abnormitet

t „°Van Sagts’ annan Påföljd dock må ådömas, därest vårdbehovet kan

antagas vara kortvarigt eller eljest särskilda skäl äro därtill.

vid ooafa om i;ubriken och kapitlets innehåll hänvisas till vad som anföres

Mci od kap. i forslaget.

g §

Av bestämmelsens lydelse framgår, att verkställighet av suspension icke

fara "HaY i ^ är häktad e"er tagen 1 förvarsarrestPenligt militära

rattegångslagen. °

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

C 573

5 §•

Såsom villkor för att avsättning skall få användas såsom gemensamt

straff å flera brott bör uppenbarligen gälla, att sådant straff eller åtminstone

suspension kan följa å ettvart av brotten. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.

33 KAP.

I strafflagberedningens förslag reglerades disciplinstraffen för krigsmän

i ett för de särskilda påföljderna för ämbetsmän och nämnda disciplinstraff

gemensamt kapitel och gjordes skyddslagen icke annat än delvis tilllämplig

å disciplinstraffen (se betänkandet s. 290), varför den nuvarande

lagen om dessa straff föreslogs skola bibehållas med vissa jämkningar. Departementschefen

(se remissprotokollet s. 158) har funnit den sålunda

föreslagna ordningen behäftad med vissa olägenheter, i det att en uppdelning

av de centrala bestämmelserna rörande disciplinstraffen på brottsbalken

och den särskilda lagen lätt bleve vilseledande och ägnad att leda till

tolkningssvårigheter. Det remitterade förslaget innebär därför, att i brottsbalken

intagits de bestämmelser som äro av omedelbart intresse för de dömande

myndigheterna; övriga bestämmelser avses skola meddelas i särskild

författning.

Emellertid är uppenbart att även det remitterade förslaget i denna del

icke är helt tillfredsställande.

I främsta rummet synes kunna anmärkas, att enligt förslaget disciplinstraffen

i brottsbalken behandlas med en utförlighet även beträffande detaljer

(se t. ex. 33: 6 och 7) som icke överensstämmer med att andra viktiga

frågor avses skola regleras i speciallagar och att brottsbalken därom

icke innehåller mera än en hänvisning. Sålunda upptager förslaget ej några

bestämmelser om förvandlingsstraffen, vilka från allmän och systematisk

synpunkt torde vara väl så viktiga som disciplinstraffen; i detta avseende

har dock ovan förordats viss ändring som innebär att de mest grundläggande

stadgandena ingå i balken. Vidare göres allenast en hänvisning i

fråga om verkställighet av frihetsstraff, ehuru huvuddragen i det sätt varpå

verkställigheten anordnas uppenbarligen är av stor betydelse icke blott för

uppfattningen om påföljdssystemet utan även för straffrättsskipningen. Såsom

en erinran av annan art må framhållas, att de militära disciplinstraffen

i betydande grad böra betraktas som motsvarighet till de disciplinära

påföljder som kunna åläggas civila ämbetsmän. Att dessa, bortsett från

stadgandena i 20: 8, helt regleras i specialförfattningar utgör ett skäl alt

använda samma metod beträffande de militära påföljderna. Eftersom disciplinstraff

för krigsmän äro utsatta i straffstadganden i balken och även skola

kunna användas för andra brott än tjänstefel, måste likväl balken innehålla

vissa stadganden om desamma.

Enligt lagrådets mening är det att föredraga, att disciplinstraffens reg
-

s. 574 Kontrollera mot PDF

574 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

lering sker med nära anslutning till den ordning strafflagberedningen föres

og. I så fall synes det icke vara erforderligt, att bestämmelserna bilda ett

särskilt kapitel, utan torde de kunna upptagas i 32 kap., vars rubrik i så fall

bör jämkas.

I enlighet med strafflagberedningens förslag bör i en bestämmelse angivas

vilka disciplinstraffen äro. Därutöver torde böra angivas de tillåtna

straffmåtten samt i fråga om arrest att straffet verkställes i militärhäkte

och beträffande disciplinbot dess innebörd.

I fråga om disciplinstraff såsom gemensamt straff för flera brott bör

hanvisas till den särskilda lagen. Detsamma bör gälla bestämmelserna om

i vilka fall disciplinstraff skall användas i stället för böter eller böter i

stallet för disciplinstraff. Hänvisningen bör tillika omfatta regler om verkställighet

av disciplinstraffen.

Det förhållandet att, enligt det anförda, balken innehåller föreskrifter i

vissa avseenden torde icke hindra, att samma föreskrifter återgivas i lagen,

därest sammanhanget fordrar det.

Lagrådet hemställer att, med uteslutande av 33 kap. och med därav följande

ändringar i kapitelnumrering och hänvisningar, rubriken till 32 kap.

andras samt att i kapitlet såsom 6 och 7 §§ upptagas bestämmelser av följande

innehåll. I 6 §: Disciplinstraff för krigsmän äro arrest och disciplin,

. ,Arres* ådömes * minst tre och högst trettio dagar. Straffet verkstäl
les

i militärhäkte. — Disciplinbot utgöres av löneavdrag eller motsvarande

betalning i penningar enligt vad därom är särskilt stadgat samt ådömes för

“in*J ^ °,Ch hÖgSt tjUgU da§ar'' 1 7 §: 0m disciplinstraff såsom gemensamt

straff för flera brott samt om ådömande av disciplinstraff i stället för böter

och av böter i stället för disciplinstraff stadgas i särskild lag, vari tillika

meddelas bestämmelser om verkställighet av disciplinstraff.

34 KAP.

Vid behandlingen av 35: 4 förordar lagrådet, att denna paragraf med viss

jämkning upptages i forevarande kapitel. Lagrådet finner vidare såsom närmare

framgår av vad här nedan och vid 35 kap. anföres, att i förevarande kapitel

bora införas bestämmelser om likställande med straff av övriga i 1: 3

omnämnd3 påföljder, då viss rättsverkan är knuten till att någon ådömes

straff, samt rörande särskild rättsverkan av brott vid påföljdseftergift. Dessutom

synes lämpligt att till kapitlet överföras stadgandena i förslagets 37: 7

och 14. Beaktas vad nu sagts, synes dels rubriken lämpligen böra lyda: Om

förverkande av egendom och om annan särskild rättsverkan av brott, dels

kapitlet bora erhålla plats mellan 37 och 38 kap. i förslaget, vilket om tillika

33 kap. utgår innebär att det blir 36 kap.

1 och 2 §§.

Ifrågavarande bestämmelser äro med endast smärre språkliga jämkningar

överförda till förslaget från SL 2: 16 och 17. De däri och även i för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 575

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

slaget förekommande uttrycken »är särskilt belagt med straff» och »är belagd

med straff» ha vid stadgandenas tillkomst valts för att utmärka att

förverkande kan ske, även om gärningen begåtts av någon som på grund

av straffomyndighet eller psykisk abnormitet är fri från straff. Däremot

fordras att övriga straffbarhetskriterier äro för handen, således också att

det subjektiva rekvisitet är uppfyllt. Enligt 1 kap. i förslaget betecknas såsom

brott varje straffbelagd handling, i fråga om vilken stadgade subjektiva

villkor för straffbarhet förelegat. Vid sådant förhållande bör i stället

för uttrycket belagt med straff upptagas att gärningen är brottslig.

Strafflagberedningen har i utkast till lag om införande av skyddslagen

— efter mönster i redan förefintliga stadganden i lagen om villkorlig dom,

lagen med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig samt lagen

om förvaring och internering i säkerhetsanstalt — föreslagit att vad i lag

eller författning är stadgat angående särskild verkan av att någon dömes

till straff skall äga tillämpning när påföljd som avses i skyddslagen ådömes,

dock i fråga om den som begått brott under inflytande av sinnessjukdom

eller sinnesslöhet allenast om så är särskilt stadgat. Tillika har beredningen

upptagit bestämmelser hur de särskilda påföljderna skola jämföras

med fängelse.

Lagrådet finner föreskrifter i detta hänseende vara erforderliga. Sådana

ha emellertid icke karaktär av övergångsbestämmelser och böra följaktligen

intagas i brottsbalken, lämpligen i förevarande kapitel. Vissa jämkningar i

beredningens förslag äro emellertid påkallade. I det remitterade förslaget

behandlas sålunda lika med brott begånget under inflytande av sinnessjukdom

eller sinnesslöhet brott som begåtts under inflytande av annan själslig

abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom.

Vidare bör, om lagrådets förslag beträffande tillämpningsområdet

för villkorlig dom beaktas, sådan påföljd jämställas med fängelse endast

om ej i domen annorlunda förordnas.

Det synes emellertid kunna ifrågasättas huruvida undantagsbestämmelsen

rörande själsligt abnorma är erforderlig vid sidan av stadgandet i förslagets

35:4, vilket enligt lagrådet skall upptagas i 8 § av förevarande kapitel.

Lagrådet hemställer att i förevarande kapitels 6 § upptages ett stadgande

av följande innehåll: Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild

verkan av att någon dömes till straff skall gälla även då annan påföljd

som omförmäles i 1 kap. 3 § i förslaget (enligt lagrådet 1: 2) ådömes.

— Vid tillämpningen av första stycket skola skyddstillsyn, ungdomsfängelse

och internering samt, om ej i domen annorlunda förordnas, villkorlig dom

och överlämnande till särskild vård anses lika med fängelse. Därvid skola

internering samt, om så förordnas, skyddstillsyn, ungdomsfängelse och överlämnande

till särskild vård anses motsvara fängelse i minst sex månader.

I händelse ovan berörda undantagsbestämmelse rörande abnorma finnes

böra medtagas, torde den böra ingå i första stycket såsom andra punkt.

s. 576 Kontrollera mot PDF

576 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

35 KAP.

Enligt förut av lagrådet föreslagna ändringar skulle förevarande

bliva 33 kap.

kapitel

2 och 3 §§.

Justitierådcn Regner och af Trolle:

Av redaktionella skäl synes lämpligt att i första stycket av 2 § upptagas

samtliga de påföljder som kunna ådömas för brott begånget under inbytande

av sådan abnormitet som här avses, eller överlämnande till särskild

vård samt böter och skyddstillsyn. I ett andra stycke böra då upptagas de

förutsättningar under vilka böter eller skyddstillsyn må ådömas med angivande

av att förordnande ej må meddelas om behandling enligt 28 • 3 Såsom

sista stycke torde lämpligen med viss redaktionell jämkning böra upptagas

stadgandet i 3 § första stycket.

Andra stycket i 3 § överensstämmer i sak med SL 5: 5 andra stycket. Enligt

forarbetena till det gällande stadgandet avses med uttrycket »från sina

sinnens bruk> allenast så höggradiga omtöckningstillstånd hos gärningsmannen

att han fullständigt saknat herravälde över sin vilja eller förmåga

att inse handlingens betydelse (NJA II 1946 s. 282 f, 286 och 289 f). Be«ås

en handling i sådant tillstånd, kan den icke tillräknas gärningsmannen såsom

uppsåtlig eller vårdslös och är följaktligen enligt förslagets terminologi

icke att bedöma såsom brott. Inom brottsbalkens område är därför ett stadgande

av förevarande innehåll ej i och för sig erforderligt. Stadgandet har

emellertid den betydelsen att, såsom motsättningsvis framgår, kraven på

uppsåt eller oaktsamhet eftergivas, då tillståndet är självförvållat. Det torde

med hansyn härtill vara lämpligare, att den egentliga innebörden direkt angives

i lagtexten. Får bestämmelsen detta innehåll, kan det vara lämpligt

att dar tillika nämnes det fall att gärning begåtts under självförvållat rus

Bestämmelsen torde kunna få den lydelsen att, om gärning begåtts under

självförvållat rus eller då gärningsmannen eljest genom eget vållande tillfälligt

var från sina sinnens bruk, därav icke föranledes att påföljd ej må ådömas.

Regeringsrådet Jarnerup och justitierådet Bomgren:

Beträffande utformningen av 2 § äro vi ense med justitieråden Reener och

af Trolle.

Gärning förövad under tillstånd som avses i 3 § andra stycket är av skäl,

som nyssnämnda ledamöter anfört, icke att bedöma såsom brott. Inom

brottsbalkens område är därför ett stadgande av det innehåll sist angivna

lagrum upptager icke erforderligt. Däremot torde i brottsbalken böra intagas

en bestämmelse av innebörd att kraven på uppsåt och oaktsamhet eftergivas

då tillståndet är självförvållat. I en dylik bestämmelse bör lämpligen

s. 577 Kontrollera mot PDF

c

577

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

också nämnas det fall att gärning begåtts under självförvållat rus. Be

stämmelsen bör, såsom vi förordat vid li 2, ha sin plats i 1 kap. 1 §.

Lagrådet:

4 §•

Stadgandei angiver under vilka förutsättningar brott må medföra förverkande

eller annan särskild rättsverkan, när gärningsmannen icke uppnått

straffmyndig ålder eller han handlat under inflytande av djupgående psykisk

abnormitet eller tillfälligt, ej självförvållat omtöckningstillstånd.. För

fall då gärningsmannen handlat i dylikt omtöckningstillstånd torde, såsom

framgår3av det vid 3 § anförda, en bestämmelse av angivet slag icke behöva

meddelas. Vad stadgandet innehåller i övrigt torde böra upptagas i förslagets

34 kap. efter den sist under förevarande kapitel nämnda bestämmelsen.

5 §■

Innebörden av andra punkten i första stycket är att vid ådömandc av

påföljd som i första punkten sägs må helt eller delvis avräknas ungdomsfängelse,

internering eller, efter dom å skyddstillsyn, behandling enligt 28: 3

som den dömde undergått till följd av tidigare dom. Förslaget torde i överensstämmelse

med gällande rätt (SOU 1944: 50 s. 280) avse, att vad i sadant

fall skall avräknas är tid under vilken han varit intagen i anstalt.

Lagrådet hemställer att ifrågavarande stadgande, som lämpligen bör upptagas

såsom andra stycke i paragrafen, får innehålla: Ådömes någon som

börjat undergå ungdomsfängelse, internering eller, efter dom å skyddstillsyn,

behandling varom stadgas i 28 kap. 3 § i stället straff som i första

stycket sägs, må om med hänsyn till omständigheterna så prövas skäligt

förordnas, att straffet skall anses till viss del eller i sin helhet verkställt

genom vården eller behandlingen i anstalt.

I överensstämmelse med vad lagrådet vid 33 kap. förordat i fråga om disciplinstraff

torde paragrafens andra stycke böra överföras till en särskild

lag om sådant straff.

Förslaget lägger ej hinder i vägen för att domstol vid ådömande av ansvar

för ämbetsbrott tager hänsyn därtill, att den tilltalade i administrativ

ordning varit avstängd från sin tjänst under viss tid, antingen vid utmätande

av straff eller genom att med tillämpning av 7 och 8 §§ i förevarande

kapitel nedsätta straffet eller helt eftergiva påföljd. Lagrådet vill emellertid

erinra att detta icke alltid är tillfyllest för att mildra verkningarna av en

långvarig administrativ avstängning. Frågan torde böra uppmärksammas

vid utarbetandet av följdförfattningarna.

Jämlikt ovan i kapitlet föreslagna ändringar blir paragrafen 4 §.

6—8 §§.

Bestämmelserna kunna lämpligen sammanföras till en paragraf, 5 §, varvid

till en början behandlas, i ett första stycke de praktiskt mest betydelse
19

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 10. C.

s. 578 Kontrollera mot PDF

578 C Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

fulla fallen där straffnedsättning kan komma i fråga, nämligen vid brott

som begåtts av någon som ej fyllt aderton år eller under inflytande av själslig

abnormitet, samt därefter, i ett andra stycke, övriga fall av straffnedsättning,

där förutsättningarna äro mer restriktivt angivna. Som ett tredje stycke

bör upptagas föreskriften i 8 § om påföljdseftergift.

Införes möjlighet till påföljdseftergift, synes det erforderligt att upptaga

en bestämmelse om att särskild rättsverkan som kan följa å brott må inträda,

ehuru påföljden eftergives. Lagrådet hemställer, att under 34 kap.

i förslaget (enligt lagrådet 36 kap.) i en särskild paragraf, 7 §, stadgas: Förutsättes

för förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan, som

kan följa å brott, att någon dömts till påföljd må rätten, om påföljd för brottet

eftergives, i den mån omständigheterna föranleda därtill förordna, att

sådan rättsverkan skall inträda.

36 KAP.

Uteslutes enligt lagrådets förslag 33 kap. och placeras 34 kap. efter det

förevarande, blir detta 34 kap.

De bestämmelser om sammanträffande av brott och om förändring av

straff eller påföljder, vilka hava avseende å villkorlig frigivning, villkorlig

dom, ungdomsfängelse, förvaring och internering, äro i gällande lagstiftning

meddelade i de särskilda lagarna om dessa påföljder. Genom den

sammanföring till behandling i ett kapitel av reglerna i dessa ämnen som

sker enligt förslaget synes en betydande förenkling uppnås. I detta hänseende

innefattar således förslaget en välbehövlig reform.

Viss tveksamhet kan däremot förslaget vara ägnat att väcka i vad det eljest

avser fängelse. I förhållande till gällande rätt innebär förslaget en ökad

frihet för domstolarna beträffande de möjligheter som stå till buds, när en

tidigare dömd finnes ha begått annat brott; den föreslagna lagtexten lämnar

härvid icke någon egentlig ledning för valet. Vidare märkes att, medan

de nuvarande reglerna i princip behandla såsom sammanträffande allenast

fall där brott förövats innan ett tidigare ådömt straff började verkställas,

förslagets bestämmelser avse jämväl brott som begåtts senare, innan det

tidigare ådömda straffet till fullo verkställts. Härav följer bl. a., att förekomsten

av situationer som falla under konkurrensreglerna kommer att öka

avsevärt. Slutligen medför det föreslagna systemet för konkurrensfallens

behandling, att möjligheten blir mindre att, såsom huvudsakligen avses med

SL 4. 3 och 4, förhindra att tillfälligheter inverka vid bestraffningen (ifr

nedan vid 2 §).

Lagrådet anser sig likväl i huvudsak kunna ge sin anslutning till förslaget

även i de delar som nyss berörts. Den ökade valfriheten för domstolarna

synes i och för sig — särskilt i betraktande av det vidgade utrymme

som i övrigt beredes domstolarna vid bestämmande av påföljder samt ned
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 579

Kungl. Maj.ts proposition, nr 10 år 1962

sättande och eftergift av påföljd — icke utgöra anledning att frångå förslaget.

För att motverka en praktisk olägenhet av ökningen av antalet konkurrensfall

föreslår lagrådet viss ändring i 1 §. Beträffande vad som framhållits

i fråga om SL 4: 3 och 4 äro att beakta de svårigheter som, på sätt

framgår av motiven till förslaget, i praxis visat sig vid tillämpningen av

de till paragraferna anslutande bestämmelserna i den senare tillkomna lagen

om villkorlig frigivning. Därjämte torde det skydd mot tillfälligheters

inverkan som paragraferna åsyfta i tillämpningen icke ha så stor verklig

betydelse till följd av att straff mera sällan utmätas i närheten av straffsatsernas

maxima.

1 §•

Enligt förslaget är tillämpning av förevarande paragraf, liksom av därtill

anslutna 2—9 §§, betingad av att den tidigare domen vunnit laga kraft,

när påföljd för det nya brottet skall bestämmas. Detsamma gäller beträffande

tillämpning av SL 4: 3. I fråga om SL har villkoret medfört, att domstolen

antingen måste vänta med domens meddelande eller ock underlåta att

tillämpa konkurrensreglerna, varvid i stället omprövning av domen sker

senare jämlikt SL 4: 4. Enahanda förfarande blir att använda enligt förslaget,

och olägenheterna kunna få större betydelse som följd av konkurrensreglernas

ovan antydda utvidgade tillämpningsområde.

I och för sig framstår den gällande och föreslagna ordningen såsom den

naturligaste. Motsatt ordning, innebärande att konkurrensreglerna tillämpas

även om den tidigare domen ej vunnit laga kraft och att omprövning

sker allenast om denna dom senare ändras, är emellertid möjlig. Och från

praktisk synpunkt kan sistnämnda ordning vara att föredraga, därest —

såsom torde vara fallet — det oftare inträffar att ådömda påföljder ej ändras

än att så sker. Såvitt lagrådet kunnat finna är en ändring i ifrågavarande

hänseende förenlig med förslagets bestämmelser i övrigt under förutsättning

att ändringen begränsas att avse tillämpningen av punkterna 1 och

2 i 1 §. Däremot synes undanröjande av påföljd enligt 1 § 3 icke böra tillåtas

utan att domen vunnit laga kraft.

Av anförda skäl förordar lagrådet, att 1 § ändras så, att villkoret om den

tidigare domens laga kraft begränsas att avse punkten 3. Om det kan ske

utan olägenhet, bör emellertid vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 avvaktas

att den tidigare domen vinner laga kraft.

De följande till 1 § anslutande 2—9 §§ i förslaget innefatta för vissa fall

inskränkningar beträffande möjligheten att använda de i 1 § angivna alternativen.

Det synes vara lämpligt, att 1 § innehåller en erinran att tillämpningen

skall ske med iakttagande av vad för vissa fall är föreskrivet i de

nämnda paragraferna.

Vad angår dessa paragrafer synes det vara önskvärt, att på ett tydligare

sätt än som skett i förslaget utmärkes det särskilda fall varje paragraf avser

genom att paragraferna inledas med angivande av det slag av påföljd

som ådömts genom den tidigare domen.

19* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

s. 580 Kontrollera mot PDF

580 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Ifrågavarande bestämmelser bliva tillämpliga även då den dömde tilltalats

for brott, för vilket han förskyller suspension eller avsättning. Undantag

torde dock gälla såtillvida att förordnande om konsumtion enligt 1 § 1 ej

bör kunna meddelas i dylikt fall; att så är förhållandet ligger i viss mån i sakens

natur och skulle, därest 1:4 erhåller den lydelse lagrådet föreslagit,

framgå även därav.

^ §•

Vad angår tillämpningen av andra stycket har i strafflagberedningens betänkande

(s. 349 f) anförts exempel för att belysa de konsekvenser stadgandet

kan medföra. Såsom framgår redan av dessa exempel är uppenbart, att

stadgandet kan vålla svårigheter. Äro situationerna mera komplicerade än

i de valda exemplen vilket enligt erfarenheten icke är ovanligt — kan det

bliva såväl teoretiskt som praktiskt omöjligt att iakttaga den åsyftade begränsningen

vid straffs bestämmande; särskilt kan detta inträffa när flera

tidigare fängelsedomar skola beaktas och dessa i sin tur omfattat både brott,

för vilket eller vilka straffet bestämts med hänsynstagande till äldre bestraffning,

och andra brott. Såsom tidigare anmärkts är måhända detta förhållande

icke av större verklig betydelse, och någon ändring av den föreslagna

principen om ådömande av särskilt straff synes icke böra ifrågasättas Däremot

synes det vara önskvärt, att de antydda begränsningarna i möjligheten

att genomfora principen få komma till uttryck i lagtexten.

Enligt den i andra stycket upptagna straffnedsättningsregeln äger icke

domstolen att med hänsyn till den tidigare påföljden nedsätta straffet för

det nya brottet till böter, därest ej sådant straff eljest kan följa å brottet.

Undantagsvis synes kunna föreligga behov av sådan möjlighet i stället för

att tillämpa 1 § 1.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer lagrådet, att andra

stycket får följande ändrade avfattning: Dömes med tillämpning av 1 § 2

till straff för brott som begåtts innan den tidigare domen börjat verkställas,

skall i möjlig mån vid straffets bestämmande iakttagas att straffen tillhopa

icke överstiga vad som jämlikt 26 kap. 2 § kunnat ådömas för båda

brotten, och må därvid dömas till lindrigare straff än för brottet är stadgat

Beträffande tillämpningen av andra stycket i fall, då samtidigt straff

skall ådomas för brott som begåtts både före och efter påbörjad verkställighet

av det tidigare straffet, må framhållas att stadgandet icke föranleder

att det gemensamma straffet må sättas lägre än det straff som är stadgat

för det sista av brotten; ej heller föranleder stadgandet, att det gemensamma

straffet icke får uppgå till det straff, som eljest kan följa å det sista brottet.

3 §•

Möjlighet att vid tillämpning av 1 § 2 förklara den villkorligt medgivna

friheten förverkad synes icke böra vara begränsad till fall då fängelse på

viss tid ådömes utan bör föreligga även om exempelvis böter eller ämbetsstraff

alagges. I anledning härav hemställes, att första och andra styckena

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 581

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

4 §•

bestämmelser av motsvarande inn

grafer vari dessa påföljder beha

förevarande paragraf måtte utgå.

5 §■

Om den tidigare ådömda påföljden är villkorlig dom torde, med hänsyn

till denna påföljds art och innebörd, förordnande enligt 1 § 1 icke bora kunna

ifrågakomma, om det nya brottet förövats efter prövotidens början. Därest

undantagsvis så anses lämpligt, kan enligt 1 § 2 ådömas ny villkorlig dom.

På grund härav hemställes, att första stycket i paragrafen ändras att innehålla

att förordnande enligt 1 § 1 må meddelas allenast med avseende å

brott som begåtts före prövotidens början.

Beträffande beslut efter prövotidens utgång om åtgärd som i 27 kap. 6 §

1—3 sägs bör självfallet iakttagas den bestämmelse som lagrådet föreslagit

skola fogas till paragrafen.

För att av första stycket skall framgå att — såsom torde vara avsett —

även beslut om behandling enligt 28: 3 skall kunna meddelas torde stycket

böra förtydligas.

Såsom andra stycke torde böra upptagas motsvarighet till den straffnedsättningsregel,

som i förslaget är införd i 4 §. Bestämmelsen lärer i fråga

om skyddstillsyn kunna givas i form av en hänvisning till 28: 9.

I tredje stycket bör upptagas bestämmelse av samma innehåll beträffande

ungdomsfängelse som förslagets 4 §, vilken ovan föreslagits skola uteslutas.

Liksom i 7 § bör i förevarande paragraf införas bestämmelse om straffnedsättning,

vilket torde kunna ske genom en hänvisning till den motsvarande

bestämmelse som lagrådet förordat skola upptagas i 7 §.

Med anledning av den ändring som förordats i fråga om 2 § andra stycket

och till förtydligande av de föreslagna bestämmelserna i förevarande para
-

6 §•

7 §•

9 §•

10 §.

s. 582 Kontrollera mot PDF

582 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

graf synas dessa böra undergå viss jämkning. De torde därvid kunna sammanföras

till ett stycke av innehåll att om, när dom å fängelse på viss tid

skall verkställas, det finnes att den dömde begått brottet innan sådant straff

som ådomts honom för annat brott börjat verkställas och det ej framgår av

domarna att det andra straffet beaktats, skall sedan domarna vunnit laga

kraft domstol efter anmälan av åklagare, med tillämpning av 2 § andra

stycket (enligt lagrådet 3 §; se vid 13 §) bestämma det straff den dömde

skall undergå till följd av den dom, som sist förekommer till verkställighet.

Därest, såsom lagrådet hemställt vid 1 §, såvitt angår punkterna 1 och 2

uteslutes kravet på att den tidigare domen skall ha vunnit laga kraft, bör i

forevarande paragraf upptagas bestämmelse angående omprövning av domen

for det nya brottet även ifall den tidigare domen ändras. Stadgandet

som bör utgöra första stycket i paragrafen, synes kunna givas följande

ayfattning: Har med tillämpning av 1 § 1 genom lagakraftvunnen dom

forordnats, att fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse

eller internering som ådömts i tidigare mål skall avse ytterligare brott och

andras den tidigare ådömda påföljden av högre rätt genom dom som vinner

laga kraft, skall frågan om påföljd för sagda brott efter anmälan av åklagare

ånyo prövas av domstol. Detsamma skall gälla, när straff bestämts med

tillämpning av 2 § (3 §) andra stycket och det tidigare ådömda straffet

andras.

Föreskrifter rörande underrättelse från fångvårdsmyndighet till åklagare

om behov av omprövning av dom böra meddelas i administrativ ordning. I

enahanda ordning torde böra utfärdas bestämmelser om skyldighet för åklagaren

— i fall då ny dom meddelas innan tidigare meddelad dom vunnit

laga kraft — att inhämta upplysning om utgången i det tidigare målet samt

att mom viss kort hd vidtaga erforderliga åtgärder genom fullföljd av talan

eller anmälan till domstol.

^ S
-

Stadgandet i första stycket torde böra omfatta även det fall att samtidigt

med dom å ungdomsfängelse till verkställighet förekommer dom å förvandlingsstraff

för böter eller villkorlig dom.

Den sist i andra stycket upptagna föreskriften synes vara överflödig, då

aVA 3 P 3ndra StyCket direkt fölJ’er> att vad där sägs skad tillämpas

•a . u a?yftadG faI1Ct dler att det brott> för Ytteet ungdomsfängelse

adomts, begåtts fore börjad verkställighet av fängelsedomen; i det motsatta

allet torde tillämpning av straffnedsättningsregeln ej böra ifrågakomma.

Däremot synes vara skäl att i stället upptaga föreskrift om tillämpning av

den straffnedsattnmgsregel som i förslaget är intagen i 4 § men enligt lagrådet

bor införas i 7 § tredje stycket.

Slopas, på satt lagrådet förordat, i 1 § kravet på laga kraft, skall i praktiken

icke kunna inträffa, att någon genom två skilda domar dömes till ungdomsfängelse.

Med hänsyn härtill torde sista stycket i förevarande paragraf

kunna uteslutas. r 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 583

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

12 §.

I första stycket synes böra ske enahanda ändring som i 11 § forsta stycket,

och av skäl som anförts beträffande 11 § sista stycket torde aven

sista stycket i förevarande paragraf böra uteslutas.

13 §.

Bestämmelsen i andra punkten av paragrafen bör med avseende a dess

innebörd och ordningen mellan kapitlets bestämmelser lämpligen ha sm

plats i anslutning till 2—9 §§, förslagsvis såsom 2 §. Avfattnmgen synes

böra jämkas att innehålla, att om den dömde undergår fängelse på livstid

må allenast meddelas förordnande enligt 1 § 1. .....

Stadgandet i första punkten torde enligt den ordning som i övrigt tillämpas

i kapitlet böra placeras närmast efter förslagets 10 §, varav föranledes

att 11 och 12 §§ bliva 12 och 13 §§. Till innehåll och avfattning synes stadgandet

böra jämkas till närmare överensstämmelse med 11 och 12 §§ i förslaget,

varvid kan uteslutas begränsningen till brott som begåtts innan verkställighet

av livstidsstraffet börjat.

14 §.

I paragrafen torde böra beaktas även det fall, att den till suspension dömde

för det nya brottet förskyller avsättning eller att avsättning bör tillämpas

såsom gemensam påföljd för båda brotten. På grund härav hemställes

dels att orden »för vilket han skall suspenderas från samma befattning»

utbytas mot »för vilket han förskyller ämbetsstraff avseende samma befattning»

dels att genom en ny punkt 3 införes möjlighet att undanröja

den ådömda påföljden och för brotten döma till avsättning.

15 §.

Avfattningen av paragrafen, som ytterst sällan torde behöva tillämpas,

synes kunna förenklas genom att bestämmelserna få formen av hänvisning,

att vad i 10 § andra stycket, sådant det lyder enligt vad lagrådet ovan föreslagit,

är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om suspension

från samma befattning, med tillägg att i stället för 2 § (3 §) andra stycket

dock skall iakttagas vad som stadgas i 14 § 2.

37 KAP.

Då det synes önskvärt att undvika ordet preskription, torde såsom kapitelrubrik

kunna godtagas: Om bortfallande av påföljd.

Därest såsom lagrådet föreslagit 33 kap. uteslutes och 34 kap. flyttas,

blir förevarande kapitel 35 kap.

Vad lagrådet nedan anför föranleder omnumrering av vissa paragrafer.

s. 584 Kontrollera mot PDF

584 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

6 §-

Enligt terminologien i förslaget bör uttrycket, att brottet icke är belagt

med fängelse över två år, utbytas mot att å brottet icke kan följa fängelse

över två år.

7 §•

Paragrafen synes med erforderliga redaktionella jämkningar böra överföras

till 34 kap. (enligt lagrådet 36 kap.).

8 §.

Med hänsyn till att enligt förslaget bestämmelser om förvandlingsstraff

avses skola meddelas i särskild lag (se 25: 7) synes lämpligast, att sådana

föreskrifter rörande preskription som hänföra sig till och bygga å denna

specialreglering meddelas i samband därmed. Så torde särskilt vara fallet

beträffande föreskriften i första stycket andra punkten av förevarande paragraf

angående hänskjutande till indrivningsmyndigheten för ny behandling

samt bestämmelsen i 10 § andra stycket angående anstånd med verkställighet

av förvandlingsstraff. Hänvisas härutinnan till vad som särskilt

är stadgat, synes detsamma böra ske i fråga om 10 § första stycket. På grund

härav förordar lagrådet, att berörda föreskrift i 8 § samt 10 § jämte hänvisning

i 11 § utgå och ersättas av bestämmelse i 8 § första stycket, innehållande

hänvisning till vad särskilt är stadgat om bortfallande av böter sedan

ansökan om förvandling delgivits samt av ålagt förvandlingsstraff.

Vad enligt paragrafen skall gälla bör även äga tillämpning beträffande

utdömt vite. Därest, såsom anförts vid 25 kap. i förslaget, särskild lagstiftning

om vite, vari en dylik bestämmelse kan införas, ej kommer till stånd,

synes ett stadgande av angivet innehåll böra upptagas såsom sista stycke i

förevarande paragraf.

9 §.

Enligt vad lagrådet anfört vid 26: 1 böra orden »som ådömts omedelbart

för brott» utgå.

10 och 11 §§.

Lagrådet hänvisar till vad som anförts vid 8 §.

12 §.

På sätt skett i 11 § torde även i andra stycket av förevarande paragraf

böra angivas från vilken dag ny preskriptionstid skall räknas.

13 §.

I överensstämmelse med vad lagrådet föreslagit i fråga om 33 kap. i förslaget

bör även frågan om preskription av disciplinstraff regleras i särskild

lag. Lagrådet hemställer förty, att paragrafen allenast får innehålla att om

bortfallande av disciplinstraff är särskilt stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 585

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

14 §.

Paragrafen bör med erforderlig jämkning upptagas som sista paragraf .

34 kap. (enligt lagrådet 36 kap.).

38 KAP.

Såsom närmare angives vid rubriken till 39 kap. synes lämpligt att

detta sättes före 38 kap. samt att därvid till sistnämnda kaprtel överföras

„ h sås m alu paragrafer upptagas 8 och 9 §§ i 39 kap Med hänsyn Ull

överflyttningen ^av dessa paragrafer torde rubriken till bär tfrågavarande

kapitel böra jämkas till Rättegångsbestämmelser m. m.

Godtages lagrådets hemställan vid 26:20, 21 och 23 att det ska a - komma på övervakningsnämnd att besluta om förverkande av villkorlig

frigivning och om den dömdes omhändertagande, skall vad förfarande

nitel 3 5 6 8 och 9 §§ stadga i anslutning till någon av namnda paragra ei

f 26 L uigå Beaktas vidare andra av lagrådet förordade ändringar, vilka

beröra kapitel- och paragrafnumreringen, föranledas darav åtskilliga jam - ningar i de talrika hänvisningarna i förevarande kapitel.

1 §''

I anslutning till 24 § sista stycket lagen om villkorlig dom angives i

tredje stycket av förevar ande paragraf, att nöjdförklaring beträffande villkorlig

dom eller skyddstillsyn inbegriper jämväl böter, som ådomts med

stöd av 27:2 eller 28:2. Såsom bestämmelsen härom ar avfattad larer i

nöjdförklaringen ej behöva särskilt anmärkas, att den gäller också bötespåföljden;

förklaringen kommer att utan vidare omfatta kombinationen av

påföljder. Därest icke båda påföljderna upptagas i nöjdförklaringen, föreligger

emellertid risk att den som förklarar sig nöjd med den villkorliga

domen eller skydd still synen icke uppfattar, att förklaringen inbegriper aven

böterna (jfr NJA II 1959 s. 76 f). Det synes därför Önskvärt att bestämmelsen

uttryckligen angiver, att nöjdförklaring skall avse jämväl bötespåföljden

— Därest såsom lagrådet förordat vid 33 kap. bestämmelser om

ådömande av disciplinstraff i stället för böter och om verkställighet av

disciplinstraff upptagas i en särskild lag, torde vad i tredje stycket förekommer

angående disciplinstraff böra utgå; motsvarande stadgande i den

särskilda lagen bör angiva, att nöjdförklaring skall avse jämväl disciplinstraff,

som ådömts i förening med villkorlig dom eller skyddstillsyn.

Såsom uttalas i motiven till denna paragraf omfattar nöjdförklaring beträffande

villkorlig dom eller skyddstillsyn den ådömda påföljden jämte

föreskrift som i fråga om denna må ha meddelats i domen, således även förordnande

om behandling i anstalt. Att dylik föreskrift innefattas i förklaringen

torde knappast behöva särskilt angivas i lagen; vad tredje stycket

upptager därom, att förklaringen inbegriper jämväl förordnande om

behandling varom stadgas i 28:3, lärer därför kunna utgå. I de tillamp
-

s. 586 Kontrollera mot PDF

586 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

ningsforeskrifter, som komma att utfärdas om avgivande av nöjdförklaring

torde emellertid lämpligen böra föreskrivas att den som upptager nöidforklanng

rörande skyddstillsyn, i vilken ingår sådan behandling, skall

fasta den dömdes uppmärksamhet på förordnandet härom.

Vul den ömarbetning av paragrafen som enligt det anförda bör vidtagas

torde bestämmelserna i första styckets första punkt och tredje stycket, vila

avse nojdforklarings innehåll, böra sammanföras. Härjämte torde andra

stycket bora redaktionellt förtydligas.

• LfSKådf-- hemställer> att såsom första och andra stycken upptagas föl
rndfnS-TdSer:

Den S°m ådömts villkorlig dom eller skyddstillsyn äger

fore fullföljdstidens utgång avgiva förklaring, att han är nöjd med domen i

vad galler påföljden för brottet. Sådan förklaring skall avse jämväl böter,

som ådomts med stöd av 27 kap. 2 § eller 28 kap. 2 §. Förklaringen avgives

i den ordning Konungen föreskriver. — Förklaring, som avgivits i föreskriven

ordning, må icke återtagas. Har den dömde fullföljt talan mot domen,

skall hans talan i vad angår påföljd för brottet anses återkallad genom för
-

2 8-

Med hänsyn till det nära sambandet mellan innehållet i denna paragraf

°.Cl\de '' 31: 1 och 2 angivna förutsättningarna för överlämnande till särskild

vård torde paragrafen utom vad angår den däri förekommande forumregeln

bora flyttas till 31 kap. och kan i detta upptagas såsom 3 8 Forumregeln

synes lämpligen kunna överföras till 4 § i förevarande kapitel

Harav foranledes omnumrering av efterföljande paragrafer i detta jämte

andnng av en hänvisning i 6 och 8 §§.

Såsom förutsättning för omprövning av påfölj dsfrågan angives i paragrafen

att det, vid prövning i därför stadgad ordning, finnes att vård enligt

barnavårdslagen eller lagen om nykterhetsvård eller sådan vård av

det slag som barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd i yttrande till domstolen

förklarat sig ämna anordna icke lagligen kan komma till stånd

Av motiven synes framgå, att enligt den föreslagna bestämmelsen påföljdsrågan

må upptagas på nytt, när efter domen den administrativa myndigheten

finner att någon i dessa lagar angiven förutsättning för anordnande

av vården saknas. Omprövning av påföljdsfrågan skall följaktligen få äga

lum icke blott då hinder för vården möter av sådant skäl som att stadgad

alder ar överskriden utan även då ett ingripande icke kan ske av andra

grunder t. ex. enär i fall som avses i 25 § andra stycket barnavårdslagen

den dömdes livsföring ej utgör tillräcklig anledning därtill. Däremot skall

omprövning icke vara tillåten, om väl laga förutsättningar för anordnande

av det slags vård som angivits i yttrandet till domstolen äro för handen

men den socialvårdande myndigheten finner annan vårdform böra komma

i fråga.

Det torde ligga i sakens natur att, ifall den dömdes livsföring bättrats efter

domen och av denna anledning den socialvårdande myndigheten väljer

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 587

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

en mildare vårdform eller finner vård icke vara påkallad, omprövning av

PTairådef “llteke mo2ättä""g att fråga» om förnyad domstolsprövning

tösefpä bär angivet sätt men anser ait förslaget bör jämkas sa åt. mne
vad

sålunda anförts hemställer tagrådel, att före.

Vår§d X .£,navårdigen

eller lagen om nykterhetsvård men finnes, vid provning i darfor sta<*|*

ordning att i lag angivna förutsättningar icke föreligga för sådan vå

eller vård av det slag som barnavårdsnämnd eller nykterhetsnamn i y - rande «11 domstolen förklarat sig ämna anordna, äger efter ansökan av

åklagare domstol undanröja förordnandet om överlämnande till vård och

döma till annan påföljd för brottet.

^ §

Uteslutes på sätt anmärkts vid kapitlets rubrik vad första stycket innehåller

om talan enligt 26:20, torde detta stycke och det narmast följande

böra byta plats.

4 §•

Under hänvisning till att lagrådet vid 2 § förordat att denna utom vad

angår däri angiven forumregel upptages såsom 3 § i 31 kap. och att forumbestämmelsen

överflyttas till nu förevarande paragraf hemställer lagrådet,

att paragrafen får inledas med ett stadgande att ansökan jämlikt 31 kap.

3 § göres hos den rätt som först dömt i målet.

0 g

Även frågor om undanröjande av påföljd enligt 36: 1 p. 3, förverkande

av villkorligt medgiven frihet enligt 36: 3 samt åtenntagnmg i anstalt eller

annan åtgärd enligt 36: 8 eller 9 (i lagrådets ändringsförslag motsvara paragraferna

34: 1, 4, 8 och 9) synas vara av sådan vikt att samma domtorhetsregel

som upptagits i första stycket av förevarande paragraf bor aga

tillämpning beträffande dem. Detta gäller ock i fråga om undanröjande av

påföljd enligt 34: 14 p. 3 i lagrådets förslag. En bestämmelse av angiven

innebörd torde kunna införas i första stycket såsom en andra punkt.

Av vad nu anförts föranledes viss jämkning av det i paragrafens andra

stvcke upptagna stadgandet, vilket bör avse fråga om annan åtgärd enligt

36:3 än i det föregående sagts, åtgärd enligt 36:5 samt åtgärd eller behandling

enligt 36:6 (i lagrådets ändringsförslag äro motsvarande paragrafer

34:4, 5 och 6).

Den i tredje stycket intagna bestämmelsen bör utsträckas till att omfatta

fråga, som avses i 28: 12 (enligt lagrådet 28: 11); jämför gällande regler

om domförhet vid prövning av häktningsfråga. Om vad lagrådet föreslagit

beträffande 26: 23 icke godtages utan förordnande enligt detta lagrum skall

Biliang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 10. C.

19»*

s. 588 Kontrollera mot PDF

588 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

kunna meddelas av domstol, bör

fråga.

regeln i tredje stycket avse jämväl sådan

Lagrådet hemställer, att i paragrafen vidtagas de ändringa

angivits. ö

r som sålunda

8 S
,

D.eVi-edie stycket uPPta§na stadgandet, enligt vilket endast den villkorligt

domde må fora talan mot beslut angående ändring eller upphävande

av skadeståndsforeskrift, är hämtat från 22 § andra stycket lagen

om villkorlig dom, till vars bestämmelse i övrigt om talerätt enbart för den

domde forslaget saknar motsvarighet. Det synes knappast vara anledning

att upptaga ett särskilt stadgande enbart i fråga om dylikt beslut och härigenom

utestanga åklagaren från fullföljdsrätt i de säkerligen fåtaliga fall

da han anser sig icke böra åtnöjas med det meddelade beslutet. Lagrådet

hemställer därför, att tredje stycket får utgå.

39 KAP.

Vid 3 § hemställer lagrådet, att den högre instansen för behandlingen av

frågor om villkorlig frigivning anordnas såsom en central nämnd. Enligt

Jagrådets forsJag kommer kapitlet att uteslutande behandla denna nämnds

och de tidigare omformalda nämndernas sammansättning och verksamhet

samt frågan om talan mot deras beslut. Då kapitlet härigenom har närmare

samband an 38 kap. med 25—37 kap., synes lämpligt att det sättes före 38

kap. Uteslutes 33 kap. blir kapitlet sålunda 37 kap. Rubriken kan lyda- Om

namnderna. J

I andra stycket torde orden »eller den som tjänstgör i hans ställe»

såsom överflödiga kunna utgå.

2 §-

Enligt det remitterade förslaget skola ledamöter och ersättare i övervakningsnamnd

utses för viss tid, högst fem år. Med bestämmelsen synes vara

avsett att ledamöter och ersättare skola utses för en period av fem år men

att, om någon avgår före periodens slut, efterträdaren skall utses för återstående

del av perioden. Detta bör komma till klart uttryck i lagtexten.

3 §.

Enligt 6 § skall fångvårdsstyrelsen pröva besvär över beslut av övervaknmgsnamnd

angående villkorlig frigivning; fångvårdsstyrelsen har därvid

särskild sammansattnmg och i styrelsen ingå även utomstående sakkunmga.

Om lagradets förslag att det skall ankomma på övervakningsnämnd

att förklara villkorligt medgiven frihet förverkad vinner beaktande, synes

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 589

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

samma myndighet som prövar talan mot övervakningsnämnds beslut angående

villkorlig frigivning böra pröva talan mot sådan namnds beslut rörande

förverkande av villkorligt medgiven frihet. På denna myndighet torde,

enligt vad som framgår av lagrådets förslag vid 6 och 7 §§, bora ankomma

även^ andra uppgifter. Med hänsyn till ärendenas beskaffenhet synes den

högre instansen böra utformas på samma sätt som beträffande ungdomsfängelse

och internering, d. v. s. göras till en central namnd med eu foihållande

till förslaget förstärkt sammansättning. Lagrådet hemställer, att

f fråga om dessa ärenden fångvårdsstyrelsen ersättes av en dylik namnd,

^iTikhtt^Td tTd som enligt det remitterade förslaget skall 8JHa ^träffande

ungdomsfängelsenämnden och internenngsnamnden bor ordföranden

[ fångvårlsnämnden vara eller ha varit innehavare av domarambete;.nämnden

bör i övrigt bestå av chefen för fångvårdsstyrelsen samt ytterligare tre

ledamöter. Ersättare för chefen för fångvårdsstyrelsen bor vara dennes stallföreträdare.

Härutöver böra ersättare för ledamöterna utses till det antal

Kungl. Maj :t bestämmer. Kungl. Maj :t bör förordna de ledamöter och ersättare

som skola utses särskilt. I fråga om tjänstgöring vid forfall för ordföranden

samt om tid, för vilken de ledamöter och ersättare som utses särskilt

böra förordnas, bör gälla detsamma som beträffande ungdomsfängelsenämnden

och interneringsnämnden.

Bestämmelser i enlighet med vad sålunda nämnts bora upptagas som

3 §. Det remitterade förslagets 3 § blir till följd härav 4 §. I denna bora bestämmelserna

om tid, för vilken ledamöter och ersättare i ungdomsfangelsenämnden

och interneringsnämnden utses, intagas o ett tredje stycke samt

jämkas i överensstämmelse med vad lagrådet vid 2 § förordat beträffande

övervakningsnämnden. I likhet med vad föreslagits vid 1 § tor e or en

»eller den som tjänstgör i hans ställe» kunna utgå.

4 §•

I förevarande paragraf, som blir 5 §, bör i uppräkningen av nämnder

medtagas även fångvårdsnämnden.

5 §.

Det synes överflödigt att i första stycket av förevarande_ paragraf, som

skulle bliva 6 §, göra undantag för ärende, som avser upphörande av övervakning

eller av meddelad föreskrift.

I andra stycket bör jämte ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämnden

upptagas fångvårdsnämnden.

6 och 7 §§.

Det synes i tydlighetens intresse önskvärt, att bestämmelserna om överprövning,

vilka i vissa avseenden föreslås skola ändras, redaktionellt omarbetas

genom att fördelas på flera paragrafer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

590 C

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1962

Talan av den som undergår fängelse mot övervakningsnämnds beslut i

ärende angående villkorlig frigivning bör, såsom anförts vid 3 §, prövas av

fangvardsnamnden. I likhet med vad som enligt 7 § tredje stycket i förslaget

galler beträffande ungdomsfängelse och internering bör talan föras sålunda,

att prövning av beslutet påkallas hos fångvårdsnämnden utan att

särskild klagotid behöver iakttagas.

Den som villkorligt frigivits från fängelse bör, i överensstämmelse med

det remitterade forslaget, få föra talan mot övervakningsnämnds beslut angående

varning, förlängning av prövotid, vitesföreläggande, omhändertagande

eller föreskrift samt bör dessutom, enligt vad som anmärkts vid 3 §, få

fora talan mot övervakningsnämnds beslut om förverkande av villkorligt

medgiven frihet. Vidare synes anledning icke föreligga att förbjuda talan

mot övervakningsnämnds beslut om den frigivnes ställande under övervakmng

Talan torde i samtliga dessa fall böra föras hos fångvårdsnämnden,

varvid särskild klagotid icke bör gälla.

Bestämmelser av det innehåll som angives ovan böra upptagas i en 7 §.

Stadgandena i 7 § i det remitterade förslaget angående talan mot övervakningsnamnds

beslut av den som dömts till skyddstillsyn böra intagas i

en 8 §, varvid såsom överldagbart beslut bör upptagas även beslut om den

dömdes ställande under övervakning.

I en 9 § böra upptagas bestämmelserna i 7 § tredje stycket i det remitterade

förslaget.

Enligt det remitterade förslaget skola endast övervakningsnämnds beslut,

som avses i 7 § första stycket av förslaget, omedelbart lända till efterrättelse.

Detsamma bör emellertid gälla beslut som omförmälas i paragrafens

tredje stycke. Lagrådet förordar, att i en 10 § upptages ett stadgande att

övervakningsnämnds beslut, som avses i 7-9 §§ enligt lagrådets ändringsförslag,

skola omedelbart lända till efterrättelse, såvida ej annorlunda förordnas.

Detta stadgande skulle innebära, att dylikt förordnande kan meddelas

antingen av overvakningsnämnden eller, efter fullföljd, av fångvårdsnamnden,

hovrätten, ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden.

I likhet med vad som enligt det remitterade förslaget skall gälla beträffande

hovrätts beslut enligt 7 § första stycket samt beslut av ungdomstangelsenamnden

och interneringsnämnden torde talan icke böra få föras

mot fangvårdsnämndens beslut. I enlighet härmed och i huvudsaklig överensstämmelse

med stadgandet i 7 § sista stycket av det remitterade förslage

bor en It § innehålla, att talan ej må föras mot beslut som enligt denna

balk meddelas av overvakningsnämnd i andra fall än i 7—9 §§ sagts av

hovratt enligt 8 § eller av fångvårdsnämnden, ungdomsfängelsenämnden el
-

8 och 9 §§.

Forevarande paragrafer böra lämpligen överflyttas till 38 kap. som enligt

lagrådets förslag blir sista kapitel i balken. I motsvarigheten till 8 § bör

aven fångvårdsnämnden medtagas i uppräkningen av dem som äga påkalla

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 591

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

handräckning. Vad lagrådet i andra sammanhang föreslagit föranleder vidare,

om det beaktas, att vissa hänvisningar böra ändras.

Därest förslaget till brottsbalk förelägges riksdagen utan att vara åtföljt

av förslag till erforderliga övergångsbestämmelser och foljdforfattmngar,

bör sist i brottsbalksförslaget upptagas en bestämmelse, att om balkens

ikraftträdande förordnar Konungen med riksdagen.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 592 Kontrollera mot PDF

592 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 december 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 16 november

1961 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 26 augusti 1960 remitterade

förslaget till brottsbalk.

Föredraganden anför följande.

agrådet har funnit det sätt, på vilket kodifieringen av det straffrättsliga

regelsystemet redaktionellt har genomförts i det remitterade förslaget, vara

förtjänt av erkännande och har vid granskningen av de föreslagna ändringarna

i påfoljdssystemet kunnat i stort sett lämna förslaget utan erinran. Vissa

jämkningar har dock förordats i skilda avseenden. Innan jag till granskning

upptar de erinringar lagrådet har framfört, torde jag få uppehålla mig

vid nagra spörsmål, som lagrådet inledningsvis har berört.

I anslutning till vad lagrådet har uttalat angående påfoljdssystemet för

unga lagöverträdare vill jag, med anledning av de missförstånd beträffande

förslagets innebord i detta hänseende, som har framskymtat i den offentliga

debatten, ytterligare utveckla vissa av de synpunkter, som jag anförde när

förslaget remitterades till lagrådet (se s. C 84—91, 339_341, 430)

Försiaget utgår i princip från att åtgärder mot lagöverträdare’i åldern

15 ..17J.år Ska11 ske inom barnavården och ej inom kriminalvården. Meningen

ar därvid, att barnavårdens organ skall ingripa med stöd av barnavårdsagen

utan att avvakta det judiciella förfarandet. Liksom för närvarande torde

för ovngt en mycket betydande del av de yngsta lagöverträdarna över huvud

icke komma att lagforas. Det förutsättes nämligen, att motsvarighet till

den nuvarande lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga skall bibehållas

Den angivna principen skall emellertid icke gälla utan undantag. Åtal

måste 1 vissa fall ske redan av det skälet, att något ingripande enligt barnawrdslagen

over huvud icke är möjligt. I sådana fall torde ofta ett lämpligt

ayy.a.^, bofesstraff vara den påföljd, som kommer i fråga. Men även andra

påföljder inom kriminalvårdens ram skall kunna tillämpas. Den lämpligaste

atgarden mot en ung lagöverträdare, som är nära 18-årsåldern, kan stundom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

C 593

vara att tillämpa villkorlig dom eller skyddstillsyn. Den vanligaste påföljden,

bortsett från böter, avses emellertid skola bil överlämnande till vård en

ligt barnavårdslagen. Härvid är att märka, att i motsats till yad ™ galler

sådant överlämnande kommer att kunna ske aven i andra fall an då omha

dertagande för samhällsvård ifrågasättes. När villkorlig dom eller skyddstillsyn

tillämpas eller överlämnande sker till vård enligt barnavardslagen,

har domstolen möjlighet att vid sidan därav ådöma böter.

Frågan, huruvida de yngsta lagöverträdarna skall kunna domas till frihetsberövande

inom kriminalvården, har tilldragit sig särskild uppmärksamhet.

I detta hänseende har statsmakterna genom lagen den 30 december

1952 med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig slagit fast,

att anstaltsbehandling av kriminell ungdom i åldern 15—17 ar i princip

skall ske inom barnavården. Brottsbalksförslaget innebär ingalunda nagon

ändring i detta ståndpunktstagande. Förslaget innehåller visserligen lika litet

som gällande lag något absolut förbud mot att döma de yngsta lagovertradarna

till påföljder, som innebär frihetsberövande inom kriminalvården.

Med den föreslagna lagtexten (26 kap. 4 § och 29 kap. 1 §) och den i lagrådsremissen

anförda motiveringen till denna har jag emellertid velat gora

klart, att sådana påföljder får tillämpas endast i rena undantagsfall och

med ännu större återhållsamhet än för närvarande. Jag är angelagen att ytterligare

inskärpa detta. Den hittillsvarande tillämpningen av 1952 års lag

ger vid handen, att ungdomar under 18 år i åtskilliga fall har domts till

fängelse, emedan plats icke har funnits tillgänglig å ungdomsvårdsskola.

Jag har vid remissen av brottsbalksförslaget till lagrådet ansett mig kunna

utgå från att av detta skäl fängelse icke skall användas vid den tid, då

brottsbalken har trätt i kraft; redan nu torde förhållandena i detta hanseende

ha väsentligt ändrats till det bättre. Det fåtal ungdomar under 18 år, som

det kan bli tal om att intaga å anstalt inom kriminalvården, är i stället sådana,

som från behandlingssynpunkt icke lämpligen bor omhandertagas i

ungdomsvårdsskola. Vid lagrådsremissen nämnde jag i detta sammanhang

unga lagöverträdare, som har begått mycket grova brott eller som åtei faller

gång på gång trots långvarig behandling i ungdomsvårdsskola. Jag vill beträffande

den senare gruppen erinra om att det förekommer, att ungdomsvårdsskolorna

anser sig ha uttömt sina behandlingsresurser beträffande vissa

som är under 18 år och därför icke är villiga att återtaga dem, när de kriminaliserar

sig på nytt. I fall av nu antydda slag, där hänsyn även måste tagas

till övriga intagna i ungdomsvårdsskolorna och den negativa inverkan som

de kan bli utsatta för, torde såsom alternativ till fortsatt omhändertagande

i ungdomsvårdsskola främst komma i fråga ungdomsfängelse. Det förtjänar

framhållas, att genom förslaget öppnas viss möjlighet att tillampa ungdomsfängelse

även å den som är under 18 år. Härigenom begransas ytterligare

utrymmet för att använda vanligt fängelse för ungdomar i denna åldeiskategori.

Vid brotlsbalksförslagets remitterande till lagrådet uttalade jag den meningen

att, därest omständigheterna någon gång skulle vara sådana att

s. 594 Kontrollera mot PDF

594 C

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

ett frihetsberövande är påkallat enbart av hänsyn till allmän laglydnad,

exempelvis vid svårare trafikbrott, fängelse kan vara lämpligare än omhändertagande

i ungdomsvårdsskola. Situationen torde då närmast vara den,

att de förutsättningar, som barnavårdslagen uppställer för sådant omhändertagande,

icke ar uppfyllda. Visserligen är det tydligt, att frihetsberövande

av uteslutande allmänpreventiva skäl måste ges ett mycket begränsat tillämpningsområde

i fråga om de yngsta lagöverträdarna. Jag har likväl icke

ansett mig kunna i nuvarande läge tillråda, att man helt avstår från möjligheten

härtill. Innan så sker bör ytterligare erfarenheter av en mera utbyggd

barna- och ungdomspsykiatrisk verksamhet och ytterligare vetenskaplig

forskning rörande ungdomskriminaliteten avvaktas. Om man icke vill vidga

de nuvarande förutsättningarna för omhändertagande i ungdomsvårdsskola,

bor i de exceptionella fall, som det här är fråga om, i nuvarande läge

fängelse kunna användas. Motsatsen skulle innebära, att inom ungdomsvardsskoleorganisationen

måste tillämpas principer för omhändertagande,

lltet skulle skilja sig från fångvårdens, att meningsskiljaktigheterna

beträffande detta spörsmål närmast skulle inskränka sig till en strid om ord

Det jag nu har anfört torde klart ge vid handen vad jag vid lagrådsremissen

sokte framhålla i denna fråga, nämligen att utrymmet för ådömande

av fängelse beträffande de yngsta lagöverträdarna genom brottsbalksforslaget

i hög grad inskränkes i jämförelse med nuvarande förhållanden

Den utvidgade möjligheten att ådöma ungdomsfängelse och ungdomsvårdsskolornas

utökade resurser är två omständigheter, som särskilt bör

ramhållas harvidlag. Jag vill ytterligare betona, att brottsbalksförslaget

icke innebar att enbart hänsyn till allmän laglydnad får åberopas för att

oma fängelse i stallet för ett eljest motiverat omhändertagande i ungomsvårdsskola.

^ Ett sådant omhändertagande framstår nämligen regelmässigt

som en tillräckligt ingripande åtgärd även från allmän synpunkt.

Den utformning, som påföljdssystemet för unga lagöverträdare har erhålht

! brottsbalksförslaget, innebär att i de fall, då åtal väckes, domstolen har

att bestamma den påföljd, som skall tillämpas mot den unge. Samtidigt kan

—d b"''7fd»„™nd vara behörig och shyidig åt? pröva vad som

teende re8Ier ^11 vidtagas på grund av den unges be
nan

dom f ,maIl °rdC barnavårdsnämndens prövning komma att ske, infdmoIen

*3r ta8lt ställninB till Påföljdsfrågan. Denna ordning förutd"

‘Ti Y01186"’,1*80™ den nuvarande, ett förtroendefullt samarbete mellan

farna T'' barnavår dsnämnder. Jag har - med kännedom om domsto
arnas

stora omsorgsfullhet, när det gäller behandlingen av unga brottsmgar,

och barnavårdsnämndernas ökande resurser — förutsatt, att de

Idora6111’" ST tkan Uppkomma härigenom, skall kunna lösas utan alltför

UtrvmSJetnf tu, ° la§rådGt har fÖrklarat si8 dela denna uppfattning.

Utrymmet for tillämpning av andra påföljder beträffande de yn«sta las

overtradarna än överlämnande til. värd enligt barnavårdslagen är°risserll

g egransat, nar det galler behandlingsåtgärder i frihet eller i anstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 595

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

EU val av påföljd från domstolens sida måste likväl ske. Då Överlämnande

till vård enligt barnavårdslagen innebär, att den unge lagovertradaren ka

bli föremål för åtgärder av mycket skiftande slag — danblan 0^^^

ning och omhändertagande för samhällsvård med^piacenng 1 e"sk'' *

eller i ungdomsvårdsskola — är det angeläget, att domstolen till ledning fo

sitt val får upplysning från barnavårdsnämnden om de åtgärder, som nämnden

redan har*vidtagit eller ämnar besluta. Jag vill emellertid understryka

att det icke är domstolens uppgift att taga ställning till frågan, vilken åtgar

som skall vidtagas enligt barnavårdslagen. Skulle delade meningar harom

uppkomma mellan domstolen och barnavårdsnämnden och denna menings

skiljaktighet icke kunna överbryggas, kan domstolen icke påtvinga barnavårdsnämnden

sin uppfattning. Beslutar domstolen annan påföljd an överlämnande

till vård enligt barnavårdslagen, betyder det icke heller, att barnavårdsnämnden

är förhindrad att med stöd av barnavårdslagen vidtaga de

åtgärder, som nämnden finner påkallade mot den unge. Vad jag 1 denna

fråga har anfört vid lagrådsremissen innebär ej mera, än att barnavar snämnden

icke med brottsligheten såsom huvudsaklig grund bör vidtaga

åtgärder, som står i strid med vad domstolen har beslutat. Om andra omständigheter

talar för ett ingripande från barnavårdsnämndens sida, utgör

domstolens beslut i princip icke något hinder häremot. Har å andra sidan

domstolen förordnat om överlämnande till vård enligt barnavårdslagen, maste

givetvis barnavårdsnämnden vara verksam för att sådana åtgärder vidtages,

som nämnden har uttalat sig för i sitt yttrande till domstolen. Det åligger

emellertid nämnden att uppmärksamma, om den unges förhållanden

ändras, och att med ledning därav besluta den ändring av vården, som finnes

påkallad. Förslaget medger icke att förnyad prövning av påfölj dsfrågan sker

inför domstol annat än i det speciella fallet, att i lag angivna förutsättningar

för den avsedda vården finnes icke vara för handen. I sådant fall torde

delade meningar i vårdfrågan icke ha förelegat mellan domstolen och barnavårdsnämnden,

när målet först avgjordes.

Brottsbalkens genomförande förutsätter, såsom lagrådet har framhållit,

att organisationen för kriminalvård i frihet utbygges. Förslag till en sådan

utbyggnad har framlagts av 1956 års eftervårdsutredning i ett under våren

1961 avgivet betänkande (SOU 1961:16). Eftervårdsutredningen föreslår

bland annat — med beaktande av de nyheter beträffande kriminalvård i frihet,

som det till lagrådet remitterade brottsbalksförslaget innehåller — en

väsentlig förstärkning av skyddskonsulentorganisationen, vars utbyggnad

förutsättes skola ske i fem etapper. Det är min avsikt att anmäla denna fråga

i samband med statsverkspropositionen till 1962 års riksdag, och jag ämnar

därvid förorda, att eftervårdsutredningens förslag i stort sett genomföres.

För att tillräckliga resurser skall föreligga redan vid den tidpunkt, då

brottsbalken kan tänkas träda i kraft, kommer jag emellertid att föreslå,

att skyddskonsulentorganisationen utbygges i snabbare takt än eftervårdsutredningen

har förutsatt, nämligen under de tre närmaste budgetåren.

s. 596 Kontrollera mot PDF

596 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

Jag behandlar härefter de erinringar, som lagrådet har framfört i fråga

om olika bestämmelser i förslaget.

Beträffande brottsbalkens tredje huvudavdelning har lagrådet föreslagit

en i vissa avseenden ändrad disposition. Sålunda har förordats en annan

uppdelning än i det remitterade förslaget av de bestämmelser om disciplinstraff

för krigsmän, som bör införas i brottsbalken, och av dem, som bör

lämnas utanför. I samband därmed har föreslagits, att de bestämmelser

härom, som upptages i balken, sammanföres med bestämmelserna om ämbetsstraff

i 32 kap. Vidare har lagrådet förordat, att kapitlet om förverkande

av egendom (34 kap.) placeras efter kapitlet om preskription (37 kap.)

och kompletteras med vissa ytterligare bestämmelser samt att balkens två

sista kapitel (38 och 39 kap.) byter plats. Vad lagrådet sålunda har föreslagit

anser jag mig kunna tillstyrka.

1 KAP.

Jag biträder lagrådets yrkande, att i 1 § ordet »påföljd» ersättes med

»straff».

I enlighet med vad lagrådet har anfört vid 35 kap. 2 och 3 §§ bör stadgandet

i andra stycket av sistnämnda paragraf, vilket avser gärningar begångna

i vissa höggradiga omtöckningstillstånd, ersättas med en regel, som i fråga

om sådana gärningar efterger kravet på uppsåt eller oaktsamhet, när sinnestillståndet

är självförvållat. Lika med två av lagrådets ledamöter anser

jag, att denna regel, som bör omfatta även rustillstånd, har sådant samband

med brottsdefinitionen, att den bör upptagas i 1 kap. Då regeln innebär en

modifikation av det i 2 § första stycket stadgade uppsåtskravet, bör den

införas i nära anslutning därtill. Enligt min mening innebär det icke någon

vinst att belasta balkens inledande paragraf med dessa bestämmelser. Jag

kan därför icke tillstyrka lagrådets önskemål om en sådan ändrad disposition

av kapitlet utan förordar, att den ifrågavarande regeln upptages såsom

andra stycke i 2 §.

I 3 § torde den redaktionella jämkningen få göras, att såsom sammanfattande

beteckning för påföljderna suspension och avsättning användes »ämbetsstraff»;

beteckningen har av lagrådet föreslagits använd i 36 kap. 14 §

i det remitterade förslaget.

Vid bifall till lagrådets hemställan beträffande 4 § skulle den i förslaget

använda systematiken ändras. Detta finner jag mig icke kunna tillstyrka.

Genom bestämmelserna i 3 och 4 §§ sidoordnas de olika påföljderna med

varandra, och förslagets innebörd är att icke någon påföljd ådömes i stället

för en annan. I bestämmelserna om de särskilda brotten anges av praktiska

skal endast vissa påföljder. Dessa påföljder, straffen, har likväl icke därigenom

givits något principiellt företräde framför övriga påföljder. Förutsättningarna

för att använda de senare framgår av stadgandena i balkens

tredje avdelning. En gemensam sådan förutsättning är att fängelse kan följa

å brottet. I fråga om överlämnande till särskild vård uppställes dock icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

C 597

detta krav. En följd härav är att överlämnande till särskild vård kan förekomma

också — förutom vid rena bötesbrott — när fråga är om brott för vilket

ej är stadgat annat straff än ämbetsstraff. överlämnande till särskild vård

tillämpas då icke i stället för ämbetsstraffet. Frågan, huruvida i sådant fall

även ämbetsstraff skall ådömas, regleras i fortsättningen av förevarande

kapitel. Därav framgår att, om ej annat är stadgat, endast en påföljd får

tillämpas i fråga om samma brott. Beträffande suspension och avsättning

har emellertid föreskrivits, att de skall ådömas vid sidan av annan påföljd,

som domstolen finner böra tillämpas i det särskilda fallet. En följd härav är

att ett brott, för vilket är stadgat ämbetsstraff, kan tänkas föranleda både

sådant straff och exempelvis överlämnande till vård enligt lagen om nykterhetsvård.

Det av lagrådet berörda spörsmålet beträffande den som har begått

brott under inflytande av sinnessjukdom eller därmed jämställt tillstånd

innebär med förslagets systematik icke något problem, överlämnande

till vård enligt sinnessjuklagen kan då ske med direkt tillämpning av 31

kap. 3 §. Däremot är ämbetsstraff uteslutet på grund av stadgandet i 33 kap.

2 § i det nu omarbetade brottsbalksförslaget (i det remitterade förslaget 35

kap. 2 §).

I enlighet med vad lagrådet har anfört torde formuleringen av andra

stycket i 6 § böra förenklas. Beträffande tredje stycket kan jag ansluta mig

till lagrådets mening, att i fråga om suspension och avsättning någon särskild

regel icke erfordras för det fall, att ämbetsstraff skall ådömas för

flera brott. Däremot bör uttryckligt stadgande om att ämbetsstraff ådömes

\id sidan av annan påföljd bibehållas. Genom detta stadgande, vilket avser

även fall då endast ett brott föreligger till bedömande och därför torde böra

flyttas till 5 §, klargöres att suspension och avsättning ådömes enligt de

regler, som gäller för dessa påföljder, oberoende av om därjämte dömes

till annan påföljd för brottet. Stadgandet torde även ge erforderlig ledning

beträffande ådömande av ämbetsstraff i de situationer, som lagrådet har behandlat

vid 36 kap. 1 § i det remitterade förslaget.

2 KAP.

Avfattningen av 3, 5 och 7 §§ bör ändras i överensstämmelse med vad lagrådet

har anfört.

5 KAP.

Av åtalsbestämmelserna i 5 § första stycket bör framgå, att förtal och

grovt förtal får åtalas av målsägande utan hinder av den begränsning, som

anges i 20 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken. Då detta — liksom det

förhållandet att allmänt åtal är avsett att förekomma endast i rena undantagsfall

kommer till tydligare uttryck i det remitterade förslaget än genom

den av lagrådet förordade lydelsen, torde förslaget icke böra ändras. Däremot

bör iakttagas vad lagrådet har anfört beträffande andra stycket i 5 §.

s. 598 Kontrollera mot PDF

598 C

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1962

6—22 KAP.

niXa<h!?gHdelhZriÖTt Vid dCSSa kapUel bÖr’ med en redaktionell jämk
2

SarHhuK ?° , aP'' 9 §’ bCaktaS Vid förslagets utformning. I 14 kap.

2 § torde brottsbeteckningen böra ändras till förvanskning av urkund

ligt SrfoUinnd8 WI u? andrade åtalSregdn 1 10 kaP- 10 § beträffande olovUgt

förfogande - vilken innebär att när fråga är om avbetalningsgods åkla
gare

får vacka atal endast om det av särskilda skäl finnes påkallat från

män synpunkt — vill jag framhålla, att denna regel kommer att inverka

aven på polismyndighetens skyldighet att utreda sådana fall, som regeln av

“d Ä h"U,i°nan t0rde id“ -TJ4 redan

fT" ‘mmäieS e''j“l kommer tiu polisens

annedom anledning föreligger till antagande att ett beivrande av gärningen

av särskilda skal ar påkallat från allmän synpunkt. Eu motsvarXde te

Sngssky?di''ghrtm‘nkäJllagreS älalsp“kl - och där“o<l av polisens utredQ

,g yIdlghet ~ skulle kunna övervägas för andra fall, där säljare eller

andra genom att lättvindigt tillhandahålla konsumtionskredit utsätter kö
Ckatfa''sSfctS.

T 8e"°m °sak,iSa dl“ ””*« »Må uTmed!,

TZT ,f g k edlt‘ Innan en sådan ändring av åtalsreglerna överväges tor

de dock ytterligare erfarenheter av dylika kreditsystem8böra avvakta! ’

25 KAP.

lat -J*ndldngar’ s°m lagrådet har föreslagit, torde böra genomföras I kapit

förökat UPP ^ beStämme,Ser °m vite av den ^delse lagrådet h.r

ivAr.

lagtelten att med f3 , lagradets önskan om sådan omarbetning av

På grund’ a hn fange^set avses endast fängelse som ådömes omedelbart

förbö^r hJrd r: !aff tammelSerna Ska11 gäIIa även förvandlingsstraff

1 $ hör • n i arf°r dCtta sarskdt anges> 1 den mån det erfordras. Beträffande

sammflnf-Vri8l^nfen-annan andring vidtagas än att första och andra styckena

—• “«• på *** tidsgränserna för omedelbart ääörnJtng

lagrådet Sslagna^tydliga- än den av

8™fl * ^ agna lydelsen tankegången bakom stadgandet.

LaeP “ * f~~* andras På satt lagrådet har föreslagit.

vSvuing'' on,,ä8gn,ng -

5K£s*5SS=t3£E5r

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 599

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

ning kan ske, och en övre gräns, där villkorlig frigivning skall ske, synes det

vara praktiskt att de allmänt brukade beteckningarna fakultativ och obligatorisk

villkorlig frigivning användes i lagtexten. Därvid torde också de

grundläggande bestämmelserna rörande dessa olika former av frigivning

böra bibehållas i skilda paragrafer.

Kapitlets 8 § bör, med viss redaktionell jämkning, omarbetas i enlighet

med lagrådets förslag.

I fråga om såväl fakultativ som obligatorisk villkorlig frigivning bör enligt

min mening i balken anges den myndighet, som skall besluta om frigivningen.

Bestämmelserna härom i 9 § bör därför kvarstå.

Vid remissen till lagrådet framhöll jag, att den i 10 § angivna prövotiden

för de villkorligt frigivna föreföll väl kort. Frågan om en förlängning borde

emellertid icke tagas under övervägande förrän efter en förbättring av de

organisatoriska möjligheterna för kriminalvården i frihet. Sedan numera

1956 års eftervårdsutredning har framlagt förslag härom, är det som tidigare

nämnts min avsikt att föreslå en successiv utbyggnad under de närmaste

tre budgetåren av skyddskonsulentorganisationen. Om detta förslag genomföres,

kommer en väsentligt förstärkt organisation att finnas vid den

tidpunkt, då brottsbalken kan träda i kraft. Med hänsyn härtill anser jag

mig nu kunna i likhet med två av lagrådets ledamöter föreslå, att prövotiden

för villkorligt frigivna skall vara minst ett år.

Vad lagrådet har föreslagit beträffande 11, 12 och 13 §§ torde böra beaktas.

Dessa bestämmelser bör sålunda sammanföras i två paragrafer (11 och

12 §§), varvid den av lagrådet föreslagna lydelsen bör något jämkas. Jag

vill i delta sammanhang framhålla, att den omständigheten att övervakare

alltid skall utses av övervakningsnämnden icke innebär att beslutet härom

kommer att meddelas först i samband med frigivningen. Liksom för närvarande

sker, bör övervakningsnämnden utse övervakare i god tid, innan den

dömde skall lämna anstalten.

Lagrådets önskemål beträffande 16 § torde icke böra efterkommas. Av paragrafen,

som efter de ändringar jag tidigare har förordat blir 15 §, bör nämligen

klart framgå, att särskilda föreskrifter enligt första stycket skall

meddelas endast när det är lämpligt för att främja den frigivnes anpassning

i samhället.

Vad lagrådet har föreslagit i fråga om 17—19 §§, som motsvaras av 16—

18 §§ i det förslag jag nu framlägger, torde böra iakttagas.

Vid 20 och 21 §§ i det remitterade förslaget har lagrådet förordat, att beslut

om förverkande av villkorligt medgiven frihet skall ankomma på övervakningsnämnd.

De skäl, som har anförts härför, finner jag vara av den

tyngd att förslaget bör bifallas. Bestämmelse av angivna innebörd bör upptagas

i 19 §. Jag kan däremot icke helt ansluta mig till den lösning, som

lagrådet har föreslagit i fråga om den tid, inom vilken åtgärd mot den frigivne

på grund av misskötsamhet senast skall få vidtagas. När beslutanderätten

beträffande såväl förverkande som andra åtgärder lägges hos en och

samma myndighet, synes det kunna medföra praktiska svårigheter, om i

s. 600 Kontrollera mot PDF

600 C

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1962

nämnda hänseende skulle gälla olika regler beroende på vilken åtgärd, som

slutligen ifrågakommer. Enligt min mening bör i stället i en 20 § anges,

att övervakningsnämnden äger besluta om åtgärd enligt 18 eller 19 § även

efter prövotidens utgång, om frågan av nämnden har upptagits dessförinnan.

I likhet med vad lagrådet har föreslagit för motsvarande fall i 27 och 28

kap. bör därvid föreskrivas, att efter prövotidens utgång åtgärd enligt 18 §

ej må beslutas utan att prövotiden samtidigt förlänges.

Kapitlets 23 och 24 §§, vilkas ordningsnummer i enlighet med det förut

anförda förskjutes till 22 och 23 §§, torde få redaktionellt jämkas i huvudsaklig

överensstämmelse med lagrådets hemställan.

27 KAP.

Vad lagrådet har anfört beträffande användning av villkorlig dom vid rena

bötesbrolt har icke övertygat mig om att den i det remitterade förslaget intagna

ståndpunkten bör frångås. Något behov av en sådan utvidgning av

möjligheterna att använda villkorlig dom torde icke föreligga. Jag är ej

heller beredd att medverka till att anteckningar inflyter i straffregistret beträffande

personer, som har begått brott av den lindriga beskaffenhet, varom

nu är fråga. I första stycket av 1 § bör därför bibehållas kravet att på brottet

skall kunna följa fängelse. Lydelsen av detta stycke torde emellertid i övrigt

få redaktionellt ändras till nära överensstämmelse med vad lagrådet

har föreslagit. I fråga om andra och tredje styckena torde vad lagrådet har

anfört böra beaktas. Tredje stycket bör därför utgå och ersättas med en

bestämmelse i andra stycket, enligt vilken villkorlig dom ej får meddelas,

om på grund av brottets svårhet eller eljest hinder möter av hänsyn till

allmän laglydnad.

I 3 £ bör såsom lagrådet har hemställt erinran om möjligheten att förianga

prövotiden utgå. Vidare torde utgångspunkten för beräkning av prövotiden

få angivas på sätt lagrådet har föreslagit.

Vad lagrådet har anfört beträffande 6 § bör iakttagas; lagtexten torde

dock kunna förenklas.

28 KAP.

Lagrådets förslag att i 1 § skall upptagas en erinran om hänsynen till allmän

laglydnad kan jag icke tillstyrka. Att sådan hänsyn skall tagas får anses

vara tillräckligt framhävt genom stadgandet i 1 kap. 7 §. Vad lagrådet

i övrigt har föreslagit beträffande förevarande paragraf bör beaktas.

I 3 § bör lagrådets förslag, att en minsta tid för anstaltsvården skall anges

i lagtexten, följas. Paragrafen bör avfattas så, att det tydligt framgår att

anstaltstidens längd icke bestämmes av domstolen; frågan om vilken myndighet

som under behandlingens gång skall besluta om anstaltsvistelsens

upphörande synes icke behöva lösas i brottsbalken.

... KaPltlets 4 ^ bör i huvudsaklig överensstämmelse med lagrådets förslag

jamkas på motsvarande sätt som 27 kap. 3 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

C 601

Vad lagrådet har hemställt vid 5, 6 och 7 §§ bör iakttagas, varvid 5 och

6 §§ sammanföres till en paragraf, 5 §. I följande paragraf, som blir 6 §,

torde det av lagrådet förordade innehållet böra kompletteras med bestämmelse

om att domstolen också får förordna övervakare vid ådömande av

skyddstillsyn.

Det remitterade förslagets 8 §, vars ordningsnummer förskjutes till 7 §,

bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad lagrådet har föreslagit.

I paragrafen bör uttryckligen anges, att åtgärd som avses däri icke

får beslutas efter prövotidens utgång.

De följande paragraferna, 9 och 10 §§ i det remitterade förslaget vilka nu

blir 8 och 9 §§, torde få ges den ändrade utformning, som lagrådet har förordat.

Även i den tidigare 12 § (nu 11 §) bör iakttagas vad lagrådet har

anfört.

29 KAP.

Kapitlets 1 § bör jämkas på sätt lagrådet har föreslagit.

Vad lagrådet har anfört vid 2—i §§ anser jag icke böra föranleda annan

ändring av det remitterade förslaget än att uttrycket »vård i frihet» ersättes

med »vård utom anstalt».

I 5—9 §§ bör med viss redaktionell jämkning vidtagas av lagrådet förordade

ändringar; i 7 § bör därjämte föreskrivas, att ungdomsfängelsenämnden

äger föror dna övervakare. Jag vill — i anslutning till den reglering av

frågan om den dömdes överförande till vård utom anstalt, som härigenom

sker — framhålla, att den nya ordningen möjliggör ett bibehållande av ungdomsfängelsenämndens

nuvarande praxis, enligt vilken nämnden först fastställer

viss tidpunkt, efter vilken den dömde skall utskrivas på prov så snart

hans arbets- och bostadsförhållanden har tillfredsställande ordnats, och därefter,

sedan detta villkor har blivit uppfyllt, definitivt beslutar om provutskrivning.

Enligt förslaget kan ungdomsfängelsenämnden överlåta åt övervakningsnämnden

att fatta det definitiva beslutet om dag för övergång till

vård utom anstalt.

Någon jämkning av 12 § är med den ståndpunkt jag har intagit till lagrådets

förslag vid 2—4 §§ icke påkallad.

30 KAP.

Om den tilltalade har begått flera brott, är innebörden av 1 § i förslaget,

att internering får ådömas endast under förutsättning att fängelse i två

år eller däröver kan följa å något av brotten. Då denna innebörd kommer

till tydligare uttryck i det remitterade förslaget än med den avfattning lagrådet

har ifrågasatt, är jag icke beredd att följa lagrådets förslag. Jag finner

ej heller anledning att ändra 2—5 §§.

Följande paragraf, 6 §, bör — med ett par smärre avvikelser — omarbetas

i enlighet med lagrådets förslag.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad lagrådet har föreslagit bör

9—12 §§ ändras på samma sätt som motsvarande paragrafer i 29 kap.

s. 602 Kontrollera mot PDF

602 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

31 KAP.

Rubriken bör givas den av lagrådet föreslagna lydelsen.

I törsta stycket av 2 § bör i enlighet med lagrådets förslag lagtexten förtydligas.

Ändringen synes icke nödvändiggöra en ändring jämväl av andra

stycket. Det torde tvärtom vara till fördel, att av paragrafen klart framgår

alt överlämnande skall ske till vård enligt lagen om nykterhetsvård och icke

till viss av domstolen preciserad vårdåtgärd.

Vid remissen av förslaget till lagrådet uttalade jag, med hänsyn till risken

för en ökning av reaktiva tillstånd hos dem som åtalas för brott, tvekan

angående lämpligheten av att i kapitlets 3 § upptaga bestämmelser,

som medger överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen av annan person

än den som har begått brott under inflytande av sinnessjukdom eller därmed

jämställt psykiskt abnormtillstånd. Den av lagrådet föreslagna lydelsen av paragrafen

är enligt min mening ägnad att väsentligt öka denna risk. Jag

finner mig därför icke kunna tillstyrka lagrådets ändringsförslag.

I anslutning till vad lagrådet har uttalat angående sinnesundersökning såsom

förutsättning för tillämpning av 3 § vill jag erinra om sambandet mellan

detta spörsmål och de regler, som enligt sinnessjuklagstiftningen gäller

för intagning och kvarhållande av sinnessjuka personer på sinnessjukhus.

Denna lagstiftning överses för närvarande av särskilda sakkunniga.

Om såsom har förutsatts i det remitterade förslaget tillämpningen av 3 §

skall innebära, att lagöverträdaren intages på sinnessjukhus med möjlighet

att kvarhålla honom mot hans vilja, torde det böra krävas, att den medicinska

prövningen av vårdbehovet sker så grundligt som genom sinnesundersökning.

Denna bör regelmässigt ske i det mål, vari tillämpningen av

3 § är aktuell. Föreskrifter angående föranstaltande om sinnesundersökning

torde få upptagas i den särskilda lag om sinnesundersökning och annan

personundersökning, som avses skola utarbetas i samband med följdändringarna

till brottsbalken. Därvid torde närmare få övervägas, i vilken

utsträckning avsteg kan medges från kravet, att i fall som nu avses sinnesundersökning

skall ha skett i det aktuella målet.

32 KAP.

Som jag redan har nämnt bör i detta kapitel införas även bestämmelser

om disciplinstraff för krigsmän. Rubriken bör därför ändras.

Kapitlets 5 § bör på lagrådets hemställan förtydligas.

Bestämmelserna om disciplinstraff bör upptagas i 6 och 7 §§ och i stort

sett givas den lydelse lagrådet har föreslagit. I 7 § torde dock såsom ett

andra stycke böra intagas stadgandet i 33 kap. 9 § i det remitterade förslaget;

mot innehållet i detta stadgande har lagrådet icke riktat någon anmärkning.

Härav föranledes även viss jämkning av första stycket i 7 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962 C 603

33 KAP.

Såsom nyss har anförts bör vissa bestämmelser i detta kapitel överföras

till 32 kap. Övriga bestämmelser bör liksom för närvarande upptagas i en

särskild lag om disciplinstraff för krigsmän.

34 KAP.

Som har framgått av det redan anförda kan jag tillstyrka, att detta kapitel

placeras efter kapitlet om preskription; det blir därvid 36 kap. Jag vill

även förorda, att såsom lagrådet har hemställt i kapitlet upptages jämväl

bestämmelser om särskild rättsverkan av brott och vissa preskriptionsbestämmelser.

Rubriken bör med anledning härav ändras.

Kapitlets 1 och 2 §§ bör jämkas i enlighet med lagrådets hemställan.

Som 6 § bör jämlikt lagrådets förslag upptagas bestämmelser angående

tillämpningen av vissa stadganden om särskild rättsverkan i fall, då någon

dömes till annan påföljd än straff. I paragrafen har med hänsyn till den

av mig föreslagna avfattningen av 27 kap. 1 § vidtagits en ändring såvitt

avser betydelsen av att någon erhåller villkorlig dom; villkorlig dom bör i

förevarande avseende alltid anses lika med dom å fängelse. Någon undantagsbestämmelse

rörande själsligt abnorma lagöverträdare torde icke vara

nödvändig. Erforderlig begränsning beträffande tillämpningen i fråga om

dessa lagöverträdare av bestämmelser om särskild verkan torde erhållas

genom stadgandet i 35 kap. 4 § i det remitterade förslaget. Detta stadgande

bör med en av lagrådet föreslagen jämkning upptagas såsom 8 § i förevarande

kapitel (36 kap.).

Den av lagrådet i anslutning till 35 kap. 8 § i det remitterade förslaget

förordade bestämmelsen om särskild rättsverkan, när påföljd eftergives,

torde få upptagas såsom 7 § i det nu behandlade kapitlet (36 kap.). Denna

bestämmelse blir tillämplig i fall, då för inträdandet av viss rättsverkan användes

uttryck sådana som att någon har dömts för brott eller fällts till ansvar

eller ådömts straff, eller liknande uttryck.

I 7 och 8 §§ kommer med den föreslagna lydelsen att anges, under vilka

förutsättningar domstol skall kunna förordna om förverkande av egendom

eller annan särskild rättsverkan. Reglerna torde emellertid ofta kunna tjäna

till vägledning även när det ankommer på annan myndighet att meddela

sådant förordnande.

35 KAP.

Kapitlet bör som jag tidigare har framhållit placeras omedelbart efter

kapitlet om ämbetsstraff och om disciplinstraff för krigsmän och blir därvid

33 kap.

Jag tillstyrker, att 2 § får den ändrade avfattning, som lagrådet har föreslagit.

Som jag har anfört vid 1 kap. bör 3 § andra stycket i förevarande kapitel

s. 604 Kontrollera mot PDF

604 C Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

utgå och ersättas av ett stadgande, som införes såsom andra stycke i 1 kap.

2 §.

Vad beträffar 4 § har jag redan förordat att denna paragraf flyttas till

kapitlet om förverkande (36 kap.).

Bestämmelserna i 5 § — som i det nya 33 kap. blir 3 § — om avräkning

av häktningstid m. m. bör omarbetas på sätt lagrådet har föreslagit.

Stadgandena i 6—8 §§ i det remitterade förslaget om nedsättning och

eftergift av påföljd bör i enlighet med lagrådets hemställan sammanföras i

en paragraf, 4 §.

36 KAP.

Med den av lagrådet föreslagna dispositionen, som jag har biträtt, blir

detta 34 kap. i balken.

Den omarbetning av bestämmelserna i förevarande kapitel, som lagrådet

har föreslagit, kan jag i huvudsak tillstyrka. Genom att tillämpligheten av

bestämmelserna i 1 § 1 och 2 icke göres beroende av att den tidigare domen

har vunnit laga kraft, vinnes en begränsning av det antal fall, i vilka en

senare omprövning av påföljden erfordras. Den av lagrådet föreslagna bestämmelsen

i 10 § första stycket om förfarandet vid den förnyade prövning,

som i vissa fall likväl blir nödvändig, förefaller ändamålsenlig.

Kapitlets 1—13 §§ bör med hänsyn till det anförda utformas i enlighet

med lagrådets förslag, varvid dock vissa smärre redaktionella jämkningar

torde få vidtagas. I 10 och 12 §§ i det remitterade förslaget bör vad som

sägs om fångvårdsstyrelsen utgå. Föreskrifter om styrelsens uppgifter i

törevarande sammanhang torde få meddelas i administrativ väg.

I fråga om It § kan jag icke dela lagrådets uppfattning om angelägenheten

av en omarbetning. Något praktiskt behov av att i detta sammanhang

upptaga en till sina verkningar helt säkert komplicerad regel om undanröjande

av suspension och ådömande av avsättning torde ej föreligga. Däremot

bör 15 § jämkas i huvudsaklig överensstämmelse med vad lagrådet har

föreslagit. Eftersom 14 § för sin tillämpning icke förutsätter att den tidigare

domen har vunnit laga kraft, synes emellertid hänvisningen i 15 § lämpligen

böra avse 10 § i dess helhet.

37 KAP.

Rubriken på detta kapitel, som med den ändrade dispositionen blir 35

kap., bör ändras på sätt lagrådet har hemställt. Även i övrigt bör de erinringar

lagrådet har framfört beträffande kapitlet beaktas.

38 KAP.

Kapitlets rubrik bör jämkas i enlighet med lagrådets förslag.

Lydelsen av 1 § bör på lagrådets hemställan ändras. Det bör sålunda ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 605

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

tryckligen utsägas, att nöjdförklaring skall avse jämväl böter, som har

ådömts med stöd av 27 kap. 2 § och 28 kap. 2 §. Eftersom sådana böter ingår

i påföljden för brottet, bör dock den av lagrådet föreslagna lydelsen av

första stycket något jämkas. Det synes vidare lämpligt att särskilt framhålla,

att behandling varom stadgas i 28 kap. 3 § inbegripes i nöjdförklaringen.

Beträffande 2 § kan jag icke tillstyrka, att stadgandet, som har en mycket

begränsad räckvidd, ges en mera framskjuten placering genom att flyttas

till kapitlet om överlämnande till särskild vård. I fråga om utformningen

av paragrafen kan jag däremot ansluta mig till vad lagrådet har föreslagit;

forumregeln bör dock behållas i paragrafen.

I Övriga paragrafer i kapitlet bör vidtagas ändringar, som föranledes av

den omarbetning jag har förordat beträffande andra kapitel i tredje huvudavdelningen.

Därvid bör beaktas vad lagrådet har anfört vid 3, 6 och 8 §§.

Ordalagen i 5 § torde genom att ordet »väckt» ersättes med »anhängiggjord»

få anpassas till den lydelse, som 27 kap. 6 §, 28 kap. 8 § och 30 kap.

8 § föreslås få i anledning av lagrådets hemställan vid 28 kap. 9 och 10 §§

i det remitterade förslaget.

I 6, 8 och 9 §§ torde icke böra upptagas några bestämmelser angående

mål, som avses i det nya stadgandet i första stycket av 34 kap. 10 § (36

kap. 10 § i det remitterade förslaget). Beträffande sådant mål skall — med

beaktande av det eller de brott, för vilka påföljd skall bestämmas i målet

— iakttagas rättegångsbalkens regler om sammansättning och huvudförhandling.

Regeln om behörig domstol i 4 § av förevarande kapitel bör emellertid

gälla även nu ifrågavarande mål.

39 KAP.

Rubriken på detta kapitel, som efter den föreslagna omdisponeringen blir

37 kap., bör ändras på sätt lagrådet har föreslagit.

Lagrådets erinringar beträffande 1 och 2 §§ torde böra beaktas.

För inrättande av en central nämnd, som skulle pröva ärenden om villkorlig

frigivning, talar onekligen starka skäl, och jag vill tillstyrka lagrådets

förslag härom. Nämnden bör, liksom ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämnden,

göras till sista instans beträffande ärenden, som hör

under dess kompetens. Det torde böra övervägas att låta nämnden pröva

även vissa frågor, som enligt den nuvarande lagen om verkställighet av frihetsstraff

ankommer på fångvårdsstyrelsen i förstärkt sammansättning;

detta spörsmål får upptagas i samband med behandlingen av följdändringarna

till brottsbalken. Lagrådet har föreslagit, att nämnden skall kallas

fångvårdsnämnden. Denna beteckning ger emellertid icke någon antydan

om att nämnden framför allt skall handha frågor med anknytning till kriminalvård

i frihet. Ett lämpligare namn synes vara kriminalvårdsnämnden.

Även ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämndcn sysslar visserligen

med kriminalvård, men med hänsyn till att den nu ifrågavarande nämnden

kommer att ha befattning med ett långt större klientel än de båda

s. 606 Kontrollera mot PDF

606 C Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

andra nämnderna torde det av mig förordade namnet kunna godtagas. Det

må i detta sammanhang nämnas, att fångvårdsstyrelsen vill ändra sitt

namn till kriminalvårdsstyrelsen. Denna namnfråga torde få upptagas i anslutning

till brottsbalkens följ dförfattningar och då närmast vid behandlingen

av den lag, som skall ersätta gällande lag om verkställighet av frihetsstraff

m. m.

Beträffande den föreslagna nämndens sammansättning m. m. torde få

gälla i stort sett samma regler som beträffande ungdomsfängelsenämnden

och interneringsnämnden. I lagtexten torde dock icke behöva anges särskilda

kompetenskrav annat än för nämndens ordförande. Det är emellertid

uppenbarligen lämpligt, att som ledamot i nämnden utses chefen för fångvårdsstyrelsen

och som ersättare för honom befattningshavare hos styrelsen.

Även i de andra centrala nämnderna torde fångvårdsstyrelsen böra representeras

på sådant sätt.

Bestämmelserna i i §, som i det nya 37 kap. blir 5 §, om jäv mot ledamöter

och ersättare i de skilda nämnderna torde, om paragrafen skall bli tilllämplig

även på kriminalvårdsnämnden, böra på det sättet jämkas, att undantaget

från stadgandet i 4 kap. 13 § 7 rättegångsbalken får avse endast

ledamot och ersättare i övervakningsnämnd.

Vad lagrådet i övrigt har anfört beträffande bestämmelserna i förevarande

kapitel bör i huvudsak iakttagas. Någon ändring av första stycket av 5 §,

som nu blir 6 §, anser jag dock icke böra vidtagas.

Som slutstadgande i brottsbalken bör upptagas den av lagrådet föreslagna

bestämmelsen att Kungl. Maj :t med riksdagen förordnar om balkens

ikraftträdande. I detta sammanhang må nämnas, att följdförfattningar till

brottsbalken för närvarande utarbetas inom justitiedepartementet. Det är

min förhoppning, att förslag härom skall kunna föreläggas 1963 års riksdag.

Därefter återstår att utarbeta åtskilliga administrativa författningar.

Den tidigaste tidpunkt, vid vilken brottsbalken kan träda i kraft, är därför

den 1 januari 1964. Troligtvis måste dock ikraftträdandet uppskjutas till

den 1 januari 1965.

Utöver vad som framgår av det anförda torde i lagtexten få vidtagas vissa

mindre redaktionella jämkningar.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte jämlikt 87 § regeringsformen

genom proposition föreslå riksdagen att antaga det i enlighet med

det anförda ändrade förslaget till brottsbalk.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

C 607

Innehållsförteckning

Del A

Proposition till riksdagen den 15 december 1961.....A 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .........A 1

Första huvudavdelningen .............A 2

Andra huvudavdelningen..............A 2

Tredje huvudavdelningen..............A 4

Förslag till brottsbalk................A 9

1 KAP. Om brott och brottspåföljder .......A 9

2 KAP. Om tillämpligheten av svensk lag......A 10

3 KAP. Om brott mot liv och hälsa........A 12

4 KAP. Om brott mot frihet och frid........A 14

5 KAP. Om ärekränkning............A 16

6 KAP. Om sedlighetsbrott............A 17

7 KAP. Om brott mot familj...........A 19

8 KAP. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott ... A 20

9 KAP. Om bedrägeri och annan oredlighet.....A 22

10 KAP. Om förskingring och annan trolöshet .... A 25

11 KAP. Om gäldenärsbrott............A 27

12 KAP. Om skadegörelsebrott...........A 28

13 KAP. Om allmänfarliga brott..........A 29

14 KAP. Om förfalskningsbrott ..........A 31

15 KAP. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga A 34

16 KAP. Om brott mot allmän ordning.......A 37

17 KAP. Om brott mot allmän verksamhet .....A 39

18 KAP. Om högmålsbrott ............A 42

19 KAP. Om brott mot rikets säkerhet.......A 44

20 KAP. Om ämbetsbrott.............A 47

21 KAP. Om brott av krigsmän..........A 50

22^KAP. Krigsartiklar..............A 55

23 KAP. Om försök, förberedelse, stämpling och medver
kan

till brott..............A 59

24 KAP. Om nödvärn och annan nödhandling .... A 61

25 KAP. Om böter................A 62

26 KAP. Om fängelse...............A 53

27 KAP. Om villkorlig dom............A 67

28 KAP. Om skyddstillsyn ............A 68

29 KAP. Om ungdomsfängelse...........A 71

30 KAP. Om internering .............A 73

s. 608 Kontrollera mot PDF

608 C

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1962

31 KAP. Om överlämnande till särskild vård

32 KAP. Om ämbetsstraff och om disciplinstraff för krigs
män

.............

33 KAP. Om nedsättning och uteslutning av påföljd

34 KAP. Vissa bestämmelser om sammanträffande av

brott och förändring av påföljd......

35 KAP. Om bortfallande av påföljd........

36 KAP. Om förverkande av egendom och om annan

särskild rättsverkan av brott.......

37 KAP. Om nämnderna.........

38 KAP. Rättegångsbestämmelser m. m........

Översikt över gällande rätts motsvarigheter i förslaget till

brottsbalk...............

Översikt över förslagets motsvarigheter i gällande rätt

A

75

A

76

A

77

A

78

A

82

A

84

A

85

A

88

A

91

A

96

Del B

Remiss till lagrådet den 2 maj 1958 ...........

I. Inledning ..............

II. Förslagets huvudgrunder.............

Straffrättskommitténs och strafflagberedningens förslag

.....................

Yttrandena..............

Departementschefen..............

Inledning ..............

Brotten och brottsbeskrivningarna........

Utformningen av reaktionssystemet, såvitt det berö
res

av bestämmelserna om brotten.......

Åtalsregler...............

översikt av innehållet i departementsförslaget . . .

III. De särskilda bestämmelserna i förslaget ......

B 1

B 1

B 5

B 5

B 27

B 40

B 40

B 43

B 44

B 47

B 48

B 55

Första avdelningen. Allmänna bestämmelser

1 KAP. Om brott och brottspåföljder ......b

2 KAP. Om tillämpligheten av svensk lag angående

brott...................g

Andra avdelningen. Om brotten

3 KAP. Om mord och misshandel........B

4 KAP. Om brott mot frihet och frid.......B

5 KAP. Om ärekränkning ...........B 122 349

6 KAP. Om sedlighetsbrott...........B 152, 350

7 (8)1 KAP. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott B 190, 352

8 (9) KAP. Om bedrägeri och annan oredlighet . B 200, 354

tiU brottsbalk"*65 angeS kapitlets nummer » det vid propositionen fogade förslaget

55, 344

67, 345

72, 346

99, 348

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962 C

9 (10)1 KAP. Om förskingring och annan trolöshet . B 205, 356

10 (11) KAP. Om gäldenärsbrott........B 207, 358

11 (12) KAP. Om skadegörelsebrott.......B 209, 359

12 (13) KAP. Om allmänfarliga brott ......B 209, 360

13 (14) KAP. Om förfalskningsbrott.......B 214, 362

14 (15) KAP. Om mened och falskt åtal; så ock om

annan osann utsaga.............B 217, 365

15 (16) KAP. Om brott mot allmän ordning .... B 226, 367

16 (17) KAP. Om brott mot allmän verksamhet. . . B 239, 370

17 (18) KAP. Om högmålsbrott.........B 256, 373

18 (19) KAP. Om brott mot rikets säkerhet .... B 273, 374

19 (20) KAP. Om ämbetsbrott.........B 283, 377

20 (21) KAP. Ont brott av krigsmän.......B 292, 379

21 (22) KAP. Krigsartiklar...........B 298, 383

22 (23) KAP. Om försök, förberedelse, stämpling och

medverkan till brott.............B 309, 387

23 (24)^KAP. OnTnödvärn och annan nöd .... B 320, 389

Förslag till brottsbalk................B 344

Lagrådets utlåtande deri^20 december 1958........B 391

Allmänt.....................® 391

1 KAP......................B 402

2 KAP......................B 412

3 KAP......................B 414

4 KAP......................B 417

5 KAP......................B 423

6 KAP......................B 431

7 (8)1 KAP....................B 442

8 (9) KAP....................B 448

9 (10) KAP...................B 449

10 (11) KAP....................B 451

12 (13) KAP....................B 451

13 (14) KAP....................B 452

14 (15) KAP....................B 453

15 (16) KAP....................B 457

16 (17) KAP....................B 458

17 (18) KAP....................B 462

18 (19) KAP....................B 463

19 (20) KAP....................B 467

20 (21) KAP....................B 471

21 (22) KAP....................B 473

22 (23) KAP....................B 476

23 (24) KAP. •..................B 479

1 Se not å sid. G 608.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6X0 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

Del C

Remiss till lagrådet den 26 augusti 1960 C 1

I. Inledning.................. r 4

II. Huvudgrunderna för utformningen av påföljdssystemet

Allmänna synpunkter.............q 4

Kriminalvård i frihet.............C 55

Påföljdssystemet för unga lagöverträdare .... C 62

Påföljdssystemet för psykiskt abnorma lagöverträ
dare

...................C 95

Vissa organisationsfrågor............C 110

III. Grunderna för åtalsreglernas utformning......c 132

IV. Det fullständiga förslaget till brottsbalk

Allmän översikt ............... q 453

De särskilda bestämmelserna i förslaget

Första avdelningen. Allmänna bestämmelser .... C 160

1 KAP. Om brott och brottspåföljder.....C 160, 451

2 KAP. Om tillämpligheten av svensk lag ... C 171, 452

Andra avdelningen. Om brotten.........C 174

3 KAP. Om brott mot liv och hälsa.....G 175, 454

4 KAP. Om brott mot frihet och frid.....C 179, 456

5 KAP. Om ärekränkning..........q 432, 458

6 KAP. Om sedlighetsbrott..........C 189, 459

7 KAP. Om brott mot familj.........G 195, 461

8 KAP. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott . C 197, 462

9 KAP. Om bedrägeri och annan oredlighet . . C 198, 464

10 KAP. Om förskingring och annan trolöshet . . G 198, 467

11 KAP. Om gäldenärsbrott..........C 199, 469

12 KAP. Om skadegörelsebrott ........C 199, 470

13 KAP. Om allmänfarliga brott .......c 199, 471

14 KAP. Om förfalskningsbrott........c 200 473

15 KAP. Om mened, falskt åtal och annan osann

utsa§a...............C 201, 476

16 KAP. Om brott mot allmän ordning .... C 201, 479

17 KAP. Om brott mot allmän verksamhet ... C 202, 481

18 KAP. Om högmålsbrott..........C 203 484

19 KAP. Om brott mot rikets säkerhet.....c 204, 486

20 KAP. Om ämbetsbrott...........C 205 489

21 KAP. Om brott av krigsmän........c 216, 492

22 KAP. Krigsartiklar............q 216'' 497

23 KAP. Om försök, förberedelse, stämpling och

medverkan till brott.........G 218, 501

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 611

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

24 KAP. Om nödvärn och annan nödhandling . .

Tredje avdelningen. Om påföljderna .......

25 KAP. Om böter..............

26 KAP. Om fängelse ............

27 KAP. Om villkorlig dom..........

28 KAP. Om skyddstillsyn..........

29 KAP. Om ungdomsfängelse.........

30 KAP. Om internering...........

31 KAP. Om särskild vård..........

32 KAP. Om suspension och avsättning ....

33 KAP. Om disciplinstraff för krigsmän ....

34 (36)1 KAP. Om förverkande av egendom . .

35 (33) KAP. Om nedsättning och uteslutning av

påföljd i vissa fall..........

36 (34) KAP. Vissa bestämmelser om sammanträf
fande

av brott och förändring av påföljd

37 (35) KAP. Om preskription .......

38 KAP. Rättegångsbestämmelser.......

39 (37) KAP. Vissa myndigheter m. m.....

Förslag till Brottsbalk ...............

C 219, 503

C 221

G 221, 505

G 231, 506

C 278, 511

C 293, 512

C 306, 514

C 318, 516

C 338, 519

C 357, 520

C 359, 521

C 361, 522

C 362, 523

C 383, 525

C 408, 529

C 427, 532

C 439, 534

C 451

Lagrådets utlåtande den 16 november 1961 .

Allmänt...............

1 KAP...............

2 KAP...............

5 KAP...............

6 KAP..............

8 KAP..............

10 KAP..............

12 KAP..............

15 KAP..............

16 KAP..............

17 KAP..............

18 KAP..............

19 KAP..............

20 KAP..............

21 KAP..............

22 KAP..............

25 KAP........... • • •

26 KAP..............

27 KAP..............

28 KAP..............

29 KAP..............

1 Se not å sid. C 608.

C 537

C 537

C 541

C 544

G 545

C 545

C 547

C 547

C 548

C 548

C 548

C 548

C 549

C 549

C 549

C 552

C 553

C 553

C 557

C 563

C 566

C 568

opaginerad Kontrollera mot PDF

612 C

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1962

30 KAP. . .

31 KAP. . .

32 KAP. . .

33 KAP. . .

34 (36)‘ KAP.

35 (33) KAP.

36 (34) KAP.

37 (35) KAP.

38 KAP. . .

39 (37) KAP.

C 570

C 571

C 572

C 573

C 574

C 576

C 578

C 583

G 585

C 588

Utdrag av protokollet över justiliedepartementsärenden den

15 december 1961 ....

Allmänt . . .

1 KAP. . .

2 KAP. . .

5 KAP. . .

6—22 KAP.

25 KAP. . .

26 KAP. . .

27 KAP. . .

28 KAP. . .

29 KAP. . .

30 KAP. . .

31 KAP. . .

32 KAP. . .

33 KAP. . .

34 (36)’ KAP.

35 (33) KAP.

36 (34) KAP.

37 (35) KAP.

38 KAP. . .

39 (37) KAP.

C 592

C 596

G 597

C 597

C 597

G 598

C 598

G 600

C 600

C 601

C 601

C 601

C 602

C 602

C 602

C 603

C 604

C 604

C 604

C 605

1 Se not å sid. C 608.

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

561426

Doktrin (35)

  1. Axel Holmgren, Om straffrätten, kulturen och naturen, SvJT 2025 s. 951, på s. 956 · Fritt tillgänglig
  2. Mikael Mellqvist, Utrymmesbrist — om straffet för mord, SvJT 2025 s. 606 · Fritt tillgänglig
  3. Jenny Samuelsson Kääntä, Risk för återfall som ett kriterium för uppskjuten villkorlig frigivning, SvJT 2025 s. 94, på s. 106 · Fritt tillgänglig
  4. Thomas Pettersson, Rationella reformer?, SvJT 2025 s. 1, på s. 6, 7 · Fritt tillgänglig
  5. Linnea Wegerstad, Brottsoffers yttrandefrihet och förtalsbrottet*, SvJT 2024 s. 377, på s. 391, 393, 394, 395, 396 · Fritt tillgänglig
  6. Gustaf Almkvist, Straffbara åtgärder vid obestånd, SvJT 2024 s. 10, på s. 12, 21 · Fritt tillgänglig
  7. Marie Kagrell, Nödvärn mot flera (angripare), SvJT 2023 s. 788, på s. 792, 793, 800, 807, 808 · Fritt tillgänglig
  8. William Bülow, Mats Johansson, Vilhelm Persson, Lena Wahlberg, Om betydelsen av etikprövningslagens syfte att skydda respekten för människovärdet, FT 2023 nr 3 s. 309, på s. 327 · Fritt tillgänglig
  9. Ebba Riberdahl, Två förståelser av det straffrättsliga medvetenhetskravet, SvJT 2023 s. 301, på s. 303 · Fritt tillgänglig
  10. Gustaf Almkvist, Prejudikatbildning i straffvärdefrågor, SvJT 2022 s. 464, på s. 466 · Fritt tillgänglig
  11. Dan Frände, Claes Lernestedt, Nödvärn i Sverige och Finland — några utsnitt, SvJT 2021 s. 767, på s. 779, 782, 788 · Fritt tillgänglig
  12. Jameson Garland, Informed Consent in Clinical Practice in Sweden: Challenges in protecting patients’ rights through medical science and law, FT 2019 nr 1 s. 49, på s. 54 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  13. Axel Holmgren, Om den s.k. ungdomsreduktionen, SvJT 2018 s. 343, på s. 346 · Fritt tillgänglig
  14. Jameson Garland, Informed Consent as a Right: Regulatory Challenges in the Swedish Legal Framework, FT 2018 nr 2 s. 233, på s. 248, 250, 259 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  15. Erik Svensson, Social adekvans i straffrättsdogmatiken, SvJT 2016 s. 399, på s. 411 · Fritt tillgänglig
  16. Märta C. Johansson, Att göra ett ansvarigt sexköp: uppsåts- och oaktsamhetsbedömningar vid underårighet i fall av människohandel, koppleri och sexköp, SvJT 2012 s. 219, på s. 234 · Fritt tillgänglig
  17. Anders Eka, Lagrådet och rättstillämpningen, SvJT 2009 s. 261, på s. 267 · Fritt tillgänglig
  18. Fängelse i tio år eller livstidsstraff?, SvJT 2007 s. 667, på s. 669 · Fritt tillgänglig
  19. Eva Stenborre, Kan påföljdssystemet humaniseras ytterligare?, SvJT 2004 s. 475, på s. 478 · Fritt tillgänglig
  20. Nicklas Vabi, Statschefens offentligrättsliga status, FT 2003 nr 1 s. 127, på s. 133 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  21. Eva Stenborre, Artbrott, SvJT 1998 s. 743, på s. 745, 746 · Fritt tillgänglig
  22. Jan Sahlin, Om nödrätt i hälso- och sjukvården. Några anteckningar om juridiken på ett etiskt område, SvJT 1990 s. 597 · Fritt tillgänglig
  23. Förhållandet mellan 10 kap. 1 § brottsbalken och lagen om redovisningsmedel, SvJT 1988 s. 509, på s. 523, 531 · Fritt tillgänglig
  24. Reformförslagen rörande psykiskt abnorma lagöverträdare, SvJT 1985 s. 768, på s. 781 · Fritt tillgänglig
  25. BrB 23:2 första stycket, SvJT 1985 s. 15, på s. 32 · Fritt tillgänglig
och 10 till
  1. Olle Hoflund, BrB 23: 2 första stycket, SvJT 1985 s. 1, på s. 9, 32 · Fritt tillgänglig
  2. Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i högsta domstolens praxis 1976-1981, FT 1984 nr 3 s. 105, på s. 126 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Krister Malmsten, Falskt larm, SvJT 1981 s. 161, på s. 166 · Fritt tillgänglig
  4. Dag Victor, Gärning och individ inför domarskranket, SvJT 1980 s. 175, på s. 192, 195, 200 · Fritt tillgänglig
  5. Lars Heuman, Reformfrågor rörande målsäganderätten, SvJT 1977 s. 241, på s. 260, 261 · Fritt tillgänglig
  6. Traktat och lag i praktiken. Några reformönskemål, SvJT 1965 s. 286, på s. 287 · Fritt tillgänglig
  7. SL eller BrB? Några övergångsspörsmål, SvJT 1965 s. 49, på s. 50 · Fritt tillgänglig
  8. EUTHANASI SOM RÄTTSPROBLEM, SvJT 1964 s. 598, på s. 601 · Fritt tillgänglig
  9. UTRIKESNÄMNDEN OCH TYSTNADSPLIKTEN, SvJT 1963 s. 174, på s. 183 · Fritt tillgänglig
  10. TILL FRÅGAN OM RÄTTSVILLFARELSES BETYDELSE I STRAFFRÄTTEN, SvJT 1962 s. 177, på s. 217 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

95 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 1LU 1962:43 Första lagutskottets memorial nr 43 år 1962 s. 1 i texten
  2. 1LU 1962:42 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till brottsbalk, dels i ämnet väckta motioner, dels ock väckta motioner om samhällets åtgärd s. 93 i texten
  3. 1LU 1962:41 Första lagutskottets memorial nr il år 1962 s. 1 i texten

Rättsfall (7)

7 kopplingar.

  1. RH 2024:45 ur registret
  2. RH 2015:46 ur registret
  3. RH 2009:60 ur registret
  4. RH 2009:40 ur registret
  5. RH 2008:60 ur registret
  6. RH 2002:6 ur registret · dokumentnivå
  7. RH 1995:150 ur registret

Myndighetsavgöranden (4)

4 kopplingar.

  1. JK 2026-06-25 dnr 2025/6587 i texten
  2. JO 2021-09-21 dnr 2782-2018 i texten
  3. JO 2021-09-21 dnr 6300-2018 i texten
  4. JK 2008-02-26 dnr 8235-07-40 i texten

Doktrin (81)

81 kopplingar i 58 dokument.

  1. SvJT 2024 s. 377 Linnea Wegerstad, Brottsoffers yttrandefrihet och förtalsbrottet* s. 391 · s. 393 · s. 394 · s. 395 · och 1 till i texten
  2. SvJT 2023 s. 788 Marie Kagrell, Nödvärn mot flera (angripare) s. 792 · s. 793 · s. 800 · s. 807 · och 1 till i texten
  3. SvJT 2021 s. 767 Dan Frände, Claes Lernestedt, Nödvärn i Sverige och Finland — några utsnitt s. 779 · s. 782 · s. 788 i texten
  4. FT 2018 s. 233 Jameson Garland, Informed Consent as a Right: Regulatory Challenges in the Swedish Legal Framework s. 248 · s. 250 · s. 259 i texten
  5. SvJT 1980 s. 175 Dag Victor, Gärning och individ inför domarskranket s. 192 · s. 195 · s. 200 i texten

Visa alla 58