Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor rörande lärarutbildning

1962-03-09 · 170 sidor, varav 165 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 165 av 170 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:106, Angående vissa frågor rörande lärarutbildning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

1

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor rörande

lärarutbildning; given Stockholms slott den 9

mars 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Inledningsvis lämnas en redogörelse för den s. k. provårsköns omfattning och

sammansättning. Vidare redovisas vissa uppgifter rörande lärarbehov och lärartillgång

inom skolväsendet, till vilka särskilda synpunkter anknytes. Förslag

framlägges om inrättande av en lärarhögskola i Göteborg. Vid denna och vid

den nuvarande lärarhögskolan i Malmö föreslås att fr. o. m. nästa läsår ämneslärarutbildning

om en termin skall anordnas under en övergångstid. Lärarhögskolan

i Göteborg föreslås inrättad i provisoriska lokaler och till en början inriktad

enbart på ämneslärarutbildning av nyssnämnda typ. Det nuvarande s. k.

lärarutbildningsblocket i Linköping förutsättes få utökad kapacitet, varjämte

ytterligare ett utbildningsblock föreslås tillkomma. Den sammanlagda kapaciteten

för praktisk utbildning av ämneslärare ökar vid bifall till förslagen med

omkring 230 utbildningsplatser.

Förslag framlägges härjämte om väsentligt förbättrad och utökad speciallärarutbildning

genom inrättande av en speciallärarlinje vid vardera lärarhögskolan

i Stockholm och Göteborg. Den sammanlagda utbildningskapaciteten

för nästa budgetår beräknas bli ca 300 speciallärare. I anslutning till förslagen

om utbildningsorganisation framlägges också vissa förslag rörande speciallärarnas

tjänstgöring och löneställning.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt Nr 106

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

I samband med behandlingen av folkskoleseminariernas avlöningsanslag beröres

intagningen till folkskoleseminarierna för nästa läsår.

Slutligen framlägges förslag om anslag för budgetåret 1962/63 till de tre lärarhögskolorna

och till folkskoleseminarierna samt till avlöning åt deltagare i praktiska

lärarkurser m. m.

De sammanlagda kostnadsökningarna för nästa budgetår för de lärarutbildningsändamål,

som beröres i denna proposition, uppgår till i runt tal 11 000 000

kr. Summan av de i propositionen äskade anslagen uppgår till 58 641 000 kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts -proposition nr 106 år 1962

3

IJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Unden, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, vissa frågor rörande lärarutbildning

och anför därvid följande.

Vid anmälan av punkten 278 i bilagan 10, ecklesiastikdepartementet, i årets

statsverksproposition anförde jag, att avsikten var att föreslå Kungl. Maj:t att

senare för riksdagen framlägga särskild proposition angående lärarutbildningen.

För att täcka kostnadsökningar för en utvidgad ämnes- och speciallärarutbildning

samt övriga under anslagen till lärarhögskolorna i Stockholm och Malmö,

till avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m. och till vidareutbildning

av folkskollärare erforderliga anslagshöjningar samt viss anslagsökning avseende

ökad ämneslärarutbildning under anslaget till avlöningar vid de allmänna läroverken

borde preliminärt beräknas ett förslagsanslag till ökad ämnes- och speciallärarutbildning.

De nyss nämnda anslagen, utom anslaget till de allmänna läroverkens

avlöningar, föreslogs preliminärt bli uppförda med oförändrade belopp.

Vidare anförde jag vid min anmälan av punkten 280 i nämnda bilaga, att

anslagen till folkskoleseminarierna borde upptagas med preliminära belopp.

Med anledning härav har Kungl. Maj:t på min hemställan under punkterna

278—280, 282 och 283 i nämnda bilaga föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1962/63 beräkna

till Ökad ämnes- och speciallärarutbildning m. m. ett förslagsanslag av

10 986 000 kr.,

till Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar ett förslagsanslag av 6 145 000 kr.,

till Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader ett förslagsanslag av 414 000 kr.,

till Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 100 000 kr.,

till Lärarhögskolan i Malmö: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 471 000 kr.,

till Lärarhögskolan i Malmö: Omkostnader ett förslagsanslag av 90 000 kr.,

till Lärarhögskolan i Malmö: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag av

60 000 kr.,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

till Lärarhögskolan i Malmö: Inredning och utrustning av nya lokaler ett reservationsanslag

av 260 000 kr.,

till Folkskoleseminarierna: Avlöningar ett förslagsanslag av 29 928 000 kr.,

till Folkskoleseminarierna: Omkostnader ett förslagsanslag av 2 181 000 kr.,

till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag av

465 000 kr.,

till Folkskoleseminarierna: Utrustning ett reservationsanslag av 660 000 kr.,

till Vidareutbildning av folkskollärare ett reservationsanslag av 910 000 kr.,

till Avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m. ett förslagsanslag av

5 363 000 kr.

I propositionen 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan

m. m. har jag slutligt anmält frågan rörande anslag för nästa budgetår till

vidareutbildning av lärare m. m. Denna rubrik har föreslagits skola ersätta den

nuvarande, »Vidareutbildning av folkskollärare».

Sedan beredningen av frågorna rörande såväl ökad ämneslärarutbildning som

ökad och reformerad speciallärarutbildning ävensom rörande nyss nämnda medelsanvisningar

numera avslutats, anhåller jag att ånyo få anmäla desamma.

I det följande behandlas i olika avsnitt frågor rörande den s. k. provårsköns

omfattning och sammansättning, beräkningar av ämnes- och klasslärarbehovet,

ämneslärarutbildning om en termin vid lärarhögskola, inrättande av en tredje

lärarhögskola, speciallärarutbildningens organisation samt slutligen frågor om

anslag för budgetåret 1962/63 till lärarhögskolorna och folkskolseminarierna samt

till avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

5

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1960 tillkallades

den 1 oktober 1960 sakkunniga för att verkställa utredning rörande ämnes- och

klasslärarutbildningens organisation m. m. De sakkunniga,1 som antagit benämningen

1960 års lärarutbildningssakkunniga, har i skrivelse den 4 september 1961

redovisat en undersökning av provårsköns omfattning och sammansättning .''Innehållet

i densamma har delgivits vissa myndigheter och organisationer. De sakkunniga

har vidare avlämnat betänkanden dels den 11 oktober 1961 angående

Speciallärarutbildningens organisation (stencilerat), dels den 28 oktober 1961

angående Lärarhögskola i Göteborg och övergångsvis anordnad ämneslärarutbildning

vid lärarhögskola (stencilerat). Slutligen har arbetsmarknadsstyrelsen

och lärarutbildningssakkunniga den 1 mars 1962 gemensamt avgivit en utredning

(prognos), rubricerad Lärare i läroämnen. Behov och tillgång under 1960-talet

(multilittryck).

Över betänkandet om speciallärarutbildningens organisation har infordrade utlåtanden

avgivits gemensamt av skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna,

samt av överstyrelsen för yrkesutbildning, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, överståthållarämbetet,

efter hörande av stadsfullmäktige i Stockholm, länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län, efter hörande av stadsfullmäktige i Göteborg, samt

kanslern för rikets universitet.

Vidare har yttranden över nämnda förslag avgivits av Svenska landskommunernas

förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Statstjänstemännens

riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Målsmännens riksförbund,

styrelsen för blindinstitutet å Tomteboda, styrelsen för statens dövskola å

Manilla, CP-läramas förening, Hörselfrämjandets riksförbund, Hörselpedagogernas

förening, Svenska dovlärarsällskåpet, Svenska förbundet för specialundervisning,

Svenska synpedagogers förening, Föreningen Sveriges blindlärare, Svenska

särskolornas lärarförening, Särskolornas rektorsförening och Federationen Sveriges

allmänna folkskollärarförening representerad genom Sveriges folkskollärarförbund,

Sveriges folkskollärarinneförbund och Sveriges småskollärarinneförbund.

Dessutom har i ärendet inkommit skrifter från Sveriges psykologförbund och

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn.

Över lärarutbildningssakkunnigas betänkande angående lärarhögskola i Göteborg

och övergångsvis anordnad ämneslärarutbildning vid lärarhögskola har

1 Generaldirektören O. Karleby, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, rektorn

S. Arvidson, rektorn E. Kiillquist, rektorn B. Svensson och byråchefen A. Sönnerlind.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket, kanslern för

rikets universitet, samt gemensamt av styrelsen för lärarhögskolorna och skolöverstyrelsen

— vilken sistnämnda myndighet inhämtat yttranden av rektorer

och kollegier vid vissa folkskoleseminarier och högre allmänna läroverk — vidare

av överstyrelsen för yrkesutbildning, byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen

samt länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus län samt i Malmöhus län.

Över de sakkunnigas sistnämnda förslag har yttranden avgivits av stadsfullmäktige

i Stockholm, Göteborg och Malmö, SACO, TCO, SR, folk- och småskollärarförbunden

samt Sveriges förenade studentkårer (SFS).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

7

II. Den s. k. provårsköns omfattning och

sammansättning

1960 års lärarutbildningssakkunniga erinrar i sin tidigare omnämnda skrivelse

den 4 september 1961 om att läroverkslärare utbildas dels vid de båda lärarhögskolorna

i Stockholm och Malmö, dels vid praktisk lärarkurs, som är förlagd till

19 lärarkursläroverk och 4 folkskoleseminarier. I de sakkunnigas direktiv beräknades

det årliga antalet utbildningsplatser för ämneslärare vid samtliga dessa

läroanstalter till närmare 600, medan det enligt samma beräkning skulle behövas

ytterligare ungefär 200 sådana platser.

Lärarkursläroverkens och folkskoleseminariernas kapacitet för utbildning av

ämneslärare åren 1953—61 framgår av nedanstående i skrivelsen redovisade sammanställning.

Antalet sökande till praktisk lärarkurs samt antalet utbildningsplatser

1953—1961

Termin

Antal

platser

Antal

sökande

Termin

Antal

platser

Antal

sökande

99

131

ht 57 .......

185

249

ht 53 .......

in

222

vt 58 .......

205

231

vt 54* .......

107

121

ht 58 .......

212

289

120

209

vt 59 .......

206

230

114

138

ht 59 .......

216

313

148

210

vt 60 .......

215

205

vt 56 .......

145

158

ht 60 .......

231

301

146

255

vt 61 .......

222

217

vt 57 .......

174

181

ht Öl .......

242

302

Antalet sökande och intagna på ämneslärarlinje vid lärarhögskola redovisas

av de sakkunniga i följande översikt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Antal sökande och intagna på ämneslärarlinje vid lärarhögskola 1956—1961

Termin

|

Stockholm

Malmö

Sökande

Intagna

Sökande

Intagna

ht 1956 .................

29

29

vt 1957 ......................

78

33

ht 1957 ..............

155

43

vt 1958 ...............

106

30

ht 1958 .............

144

38

vt 1959 .............

122

29

ht 1959 ...............

95

34

vt 1960 ...........

74

26

1 ht 1960 ...........

116

35

88

26

i vt 1961 ............

55

29

55

26

ht 1961 ......

97

38

120

30

De sakkunniga lämnar följande kommentar till tabellerna.

Dessa visar, hur kraftigt landets kapacitet för utbildning av ämneslärare ökat

sedan ar 1953. I själva verket har den mer än fördubblats. Samtidigt framgår av

den första tabellen, att antalet avvisade sökande till praktisk lärarkurs varit

storst hostterminen 1953 (111) och höstterminen 1956 (109). Höstterminen 1960

var antalet avvisade 70 och höstterminen 1961 60. Vid lärarhögskolan i Stockholm

har antalet avvisade sökande skiftat starkt sedan starten 1956. Höstterminen

1960 avvisades 81 och höstterminen 1961 59 sökande. Att siffran sjunkit

behover emellertid inte tyda på att efterfrågan minskat utan kan också tolkas

sa, att manga funnit det utsiktslöst att söka, emedan de inte haft tillräckligt

hoga akademiska betyg. Vid lärarhögskolan i Malmö avvisades höstterminen 1961

90 sökande. Antalet sökande till utbildningsplatserna har både vid lärarkursläroverk

och lärarhögskolor varit mindre till vårterminens utbildning än till höstter°s’.

V,d ararkursläroverken har det inte ens varit möjligt att fylla alla lediga

utbildningsplatser de båda senaste vårterminerna. Vid lärarhögskolorna däremot

har aven de kurser, som börjat vårterminen 1960 och 1961, samlat så många sökande,

att ca hälften måste avvisas. Frågan, hur man vid lärarkursläroverken

skall lyckas fa till stånd en jämnare fördelning av de sökande vid termins valet,

amnar de sakkunniga behandla i ett annat sammanhang. I

I syfte att utröna provårsköns storlek och sammansättning lät de sakkunniga

våren 1961 företaga en undersökning bland lärare med ämneslärarutbildning

men utan praktisk lärarutbildning. I samarbete med skolöverstyrelsen och

överstyrelsen för yrkesutbildning utarbetades ett frågeformulär som tillställdes

lararna för besvarande. Avsikten med förfrågningen var att få belyst hur många

av de tillfrågade lararna som ämnade genomgå praktisk lärarutbildning inom

fem år. Resultatet av undersökningen redovisas i det följande.

Undersökningen skulle också klarlägga, hur många icke-ordinarie lärare med

amnesutbildning (enligt § 178 i läroverksstadgan) men utan praktisk lärarutbildning

som den 10 mars 1961 tjänstgjorde vid högre läroanstalter eller motsvaran
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

de skolformer. Flertalet av dessa står under överinseende av skolöverstyrelsen

eller överstyrelsen för yrkesutbildning. Enligt anvisningar i cirkulär till rektorerna

vid de berörda läroanstalterna skulle de icke-ordinarie lärare, som erhållit

generell dispens från genomgång av praktisk lärarkurs, inte besvara rundfrågan.

Undersökningen kom att omfatta 2 243 icke-ordinarie lärare med angiven

ämnesutbildning, av vilka 1 840 lärare eller 82 % förklarade, att de ämnade

genomgå praktisk lärarkurs inom de närmaste fem åren. Dessa lärare utgjorde

alltså enligt de sakkunniga den egentliga provårskön den 10 mars 1961. 363

lärare eller 16 % svarade, att de inte önskade genomgå praktisk lärarkurs inom

sagda tidrymd. 40 lärare eller 2 % kunde inte ge nagot bestämt svar pa frågan.

De sakkunniga redovisar i tre särskilda tabeller hur de tillfrågade lärarna fördelade

sig efter respektive kön och läroanstalt, ålder samt tjänstgöringstid. I det

Lärarnas jördelning efter tjänstgöringstid

Antal läsår

som lärarna

tjänstgjort

Lärare som önskar

genomgå praktisk

lärarkurs inom

fem år

Lärar som inte

önskar genomgå

praktisk lärar- kurs inom fem år

Lärare som svarat

»vet inte»

Summa

Mani.

Kvinnl.

Mani.

Kvinnl.

Mani.

Kvinnl.

1 ........

1

188

213

21

29

2

2

455

1 ........

249

261

19

40

3

4

576

2 ........

213

233

9

30

5

1

491

3 ........

106

146

18

29

2

3

304

4 ........

45

75

17

17

1

1

156

5 ........

31

23

5

19

1

—

79

6 ........

11

17

13

26

1

1

69

7 ........

7

10

16

16

—

2

51

8 ........

5

2

1

6

2

2

18

9 ........

3

1

5

3

—

—

12

10 ........

1

—

4

5

1

1

12

11 ........

—

—

2

—

—

—

2

12 ........

—

—

—

1

—

—

1

13 ........

—

—

2

1

—

—

3

14 ........

_

—

2

—

—

—

2

15 ........

—

—

1

—

1

—

2

16 ........

—

—

—

2

—

—

2

17 ........

—

—

—

—

—

—

—

18 ........

—

—

—

1

—

—

1

19 ........

—

—

—

—

—

1

1

20 ........

—

—

—

2

—

—

2

Summa

859

981

135

227

''19

218

| 2 239

1 Därtill kommer 1 utan angiven tjänstgöringstid.

2 Därtill kommer 2 utan angiven tjänstgöringstid.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 19G2. 1 saml. Nr 10G

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

följande kommer tabellen över lärarnas fördelning efter tjänstgöringstid att återgivas.

Dessförinnan bör här nämnas resultatet av den av de sakkunniga redovisade

sammanställningen av lärarnas fördelning efter födelseår. De sakkunniga

fastslår, att den egentliga provårskön till 75 % utgjordes av lärare, som ännu inte

fyllt 32 år, vilket förhållande måste ses mot bakgrunden av att medelåldern vid

avläggande av filosofisk ämbetsexamen läsåret 1959/60 var 27,5 år.

Som jämförelsematerial anföres, att skolöverstyrelsen beräknat medelåldern på

hänvisade sökande läsåret 1959/60 till 31,21 år. Under samma tidrymd befann

sig 73 % av de hänvisade lärarkandidaterna i åldern 28—33 år.

Av ännu större intresse är enligt de sakkunnigas mening lärarnas fördelning

efter tjänstgöringstid.

I sin kommentar till tabellen framhåller de sakkunniga, att av de 1 840 lärare,

som utgjorde den egentliga provårskön, hade 911 eller 50% tjänstgjort mindre

än två läsår, 1 357 eller 74 % mindre än tre läsår och 1 609 eller 87 % mindre

än fyra läsår. Att fr. o. m. tre års tjänstgöring antalet lärare i den egentliga provårskön

sjunker avsevärt, beror enligt de sakkunnigas uppfattning sannolikt på

att många lärare med så lång tjänstgöring redan hänvisats till eller genomgått

praktisk lärarkurs.

För närvarande brukar dispens från praktisk lärarkurs efter ansökan beviljas

åt lärare med minst 8 års tjänstgöring och åt lärare med folkskollärarexamen

efter 4 års tjänstgöring. Som framgår av tabellen, var det endast 12 lärare, som

önskade genomgå praktisk lärarkurs, fastän de hade 8 års tjänstgöring, medan

38 lärare inte önskade genomgå kursen. De sakkunniga påpekar, att om man

tänkte sig en sänkning av gränsen för dispens till minst 5 års tjänstgöring,

skulle av de 2 243 lärare, som undersökningen omfattar, endast 257 lärare eller

11 % av samtliga bli behöriga till ordinarie tjänst såsom adjunkt. En dispens på

sådana mildrade villkor kan emellertid enligt de sakkunnigas mening inte vara

förenlig med de eftertryckliga kraven i de sakkunnigas direktiv på praktisk

utbildning eller med undervisningens intressen. I

I en särskild översikt redovisar de sakkunniga härefter hur många av de 1 8£0

lärarna i den egentliga provårskön som tidigare sökt hänvisning till praktisk

lärarkurs. Resultatet av denna översikt ter sig enligt de sakkunniga i förstone

något överraskande. Av dessa 1 840 lärare hade nämligen endast 58, d. v. s. 3 %,

sökt hänvisning till praktisk lärarkurs vid något tillfälle, och endast två lärare

hade sökt mer än två gånger. Att ett så ringa antal sökt förgäves synes de sakkunniga

ha flera orsaker. Sålunda måste man komma ihåg, att de flesta lärare

efter avlagd akademisk examen önskar en tillräckligt lång och tillräckligt mångsidig

undervisningspraktik på olika skolstadier för att trygga sig mot misslyckanden

under den praktiska lärarkursen. En sådan säkerhetsmarginal måste,

menar de sakkunniga, förefalla den unge läraren desto mera angelägen, som de

vitsord han erhåller vid slutet av denna får en avgörande betydelse för hans möj
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

ligheter att vinna befordran. Enligt de sakkunnigas mening torde numera en ung

lärare uppfatta tiden mellan den akademiska examens avläggande och genomgång

av praktisk lärarkurs såsom en värdefull och nödvändig praktikperiod och

knappast såsom en tid av otåligt köande. Från individens synpunkt borde det

alltså, uttalar de sakkunniga, stå klart, att talet om en provårskö är ägnat att

vilseleda utomstående och att skymma bort verkligheten. Dessutom kan, framhålles

det, det myckna talet om provårskön även ha direkta skadeverkningar,

eftersom det i ogynnsamma fall kan avskräcka unga lärare att i tid söka hänvisning

till praktisk lärarkurs, emedan vederbörande lätt överskattar svårigheterna

att få tillträde till kursen. De sakkunniga finner det anmärkningsvärt,

att de båda senaste vårterminskurserna inte varit fullbelagda.

Naturligtvis finns det också andra förklaringar till det ringa antal, som

tidigare sökt hänvisning, t. ex. studieskäl och familjeskäl, framhåller de sakkunniga.

Åtskilliga yngre lärare bedriver sålunda högre studier, samtidigt som

de tjänstgör såsom timlärare. Gifta kvinnliga lärare, som är bosatta på en ort,

där det ej finnes tillgång till lärarkursläroverk, kan av hänsyn till familjen känna

sig förhindrade att söka. De sakkunniga påpekar, att den grundläggande förklaringen

till det ringa antal, som sökt förgäves, emellertid är den, att landets

kapacitet för utbildning av ämneslärare numera nått en sådan omfattning, att

den i och för sig skulle kunna tillgodose 3/4 av det årliga tillskottet. Detta innebär,

framhåller man, att den lärare, som inte tages med i en omgång, i regel kan

påräkna utbildning redan följande termin.

De sakkunniga tar slutligen i sin skrivelse upp frågan om hur utbildningskapaciteten

inom den närmaste framtiden lämpligen skall kunna ökas. Enligt

direktiven för lärarutbildningssakkunniga skall i en framtid ingen få undervisa

utan att ha genomgått föregående praktisk utbildning. Detta får enligt de sakkunniga

anses innebära, att en konsekvent övergång skall ske till systemet med

lärarhögskolor, vid vilka de unga lärarna som bekant får praktisk utbildning

omedelbart efter sin akademiska examen. Skall ett sådant pedagogiskt och organisatoriskt

systemskifte kunna äga rum inom det närmaste årtiondet måste,

framhåller de sakkunniga, landets utbildningskapacitet nu ökas kraftigt. Det

räcker inte med att den får en sådan omfattning, att det årliga tillskottet av

lärare helt kan tillgodoses, vilket förutsätter en ökning från nuvarande ca 600

till ca 800 utbildningsplatser. Därutöver måste utbildningskapaciteten vidgas så,

att det blir möjligt att inom rimlig tid häva eftersläpningen från tidigare år.

En av de åtgärder som därvidlag anses böra komma i fråga är att från och

med läsåret 1962/63 kraftigt öka antalet lärarutbildningsblock av en typ, som

fr. o. m. höstterminen 1961 prövas i Linköping. Samma syfte har vidare de sakkunnigas

i det följande redovisade förslag, som avser att öka utbildningskapaciteten

vid de båda lärarhögskolor som finns och att ge den tredje lärarhögskolan

en stor utbildningskapacitet. Härtill kommer de sakkunniga att överväga,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

hur utbildningskapaciteten vid de redan befintliga lärarkursläroverken skall kunna

ytterligare utnyttjas. I detta sammanhang blir det, framhålles det, önskvärt

att de sakkunniga i samrad med skolöverstyrelsen och lärarförbunden skall kunna

dryfta, vad som kan och bör göras för att tillse, att antalet utbildade under

vårterminerna inte understiger höstterminskursernas. De sakkunniga upplyser

att de som en förberedelse för dylika överväganden låtit lärarkandidaterna vid

de förberedande lärarkurserna innevarande höst besvara vissa skriftliga frågor

och sedermera kommer att behandla sådana problem som sammanhänger med

den bristande efterfrågan på vårterminens praktiska lärarkurs.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

13

III. Lärarbehov och lärartillgång

1. Inledning

Vårt skolväsen har under de senaste decennierna expanderat utomordentligt

snabbt och utbyggnaden kommer att fortsätta under 1960-talet. Det är allmänt

bekant, att tillgången på utbildade lärare inte hållit takt med utvecklingen och

att resultatet har blivit en besvärande lärarbrist, i synnerhet i läroämnen.

Fenomenet är inte begränsat till Sverige utan uppträder — i många fall i betydligt

mer elakartad form än hos oss — i praktiskt taget alla länder, som befinner

sig i ekonomisk, social och kulturell utveckling.

1960 års lärarutbildningssakkunniga erhöll i sina direktiv i uppdrag att i

samråd med bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen beräkna behovet av såväl lärare i

läroämnen som klasslärare. Resultatet av beräkningarna, i vad de avser ämneslärarbehovet,

föreligger nu och har publicerats genom arbetsmarknadsstyrelsens

försorg. Beräkningarna av klasslärarbehovet har också slutförts. Materialet för

de senare beräkningarna, som ställts till ecklesiastikdepartementets förfogande

under arbetet med förevarande proposition, slutbearbetas för närvarande för

publicering inom den allra närmaste tiden.

I det följande redogöres först sammanfattningsvis för de gjorda beräkningarna,

varefter vissa synpunkter knytes till de lämnade redovisningarna.

2. Lärare i läroämnen

Den i samarbete mellan arbetsmarknadsstyrelsen och 1960 ars lärarutbildningssakkunniga

utarbetade ämneslärarprognosen berör i stort sett behovet av

och tillgången på lärare med akademisk utbildning i läroämnena modersmålet

(svenska), engelska, tyska, franska, historia (och samhällskunskap), geografi,

biologi, matematik, fysik och kemi under 1960-talet. Däremot behandlas inte

lärarnas fördelning på tjänstetyper.

Metodiskt överensstämmer prognosen i det stora hela med den av undervisningsrådet

Ragnar Lundblad för 1955 års universitetsutredning gjorda undersökningen

»Lärarbrist och läraröverskott» (SOU 1958: 21), även om betydande

detaljavvikelser förekommer. Också terminologiskt ansluter den sig i huvudsak

till tidigare undersökningar.

Den nu framlagda prognosen bör betraktas som den första i en fortlöpande

serie av lärarprognoser, som arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut i fortsättningen

bör utarbeta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 1. Det totala rekryteringsbehovet 1961/71

60 %-alternativet

År

Kr

Mo

Mod

Språk

Hi + Sk

Ge

Ma

Fy

Ke

Bi

Ps

Fi

Pe

La

Gr

S:a

S:a exkl.

Ps, Fi, Pe,

Kr, Gr, La

Lärarbristen 1960/61

121

319

279

193

145

1 380

165

okänt

4

2 606

2 481

Utvidgnings- +

ersättning sbehov et

1961/62 .........

49

119

166

122

47

292

49

9

38

891

795

1962/63 .........

2

38

3

47

— 5

69

1

10

17

182

153

1903/64 .........

26

96

97

86

26

194

15

19

11

570

514

1964/65 .........

— 1

21

— 18

42

— 5

48

— 5

4

7

93

83

1965/66 .........

0

27

— 44

33

— 1

19

— 6

1

0

29

28

1966/67 .........

3

65

27

53

7

94

1

7

1

258

247

1967/68 .........

15

67

87

67

17

129

14

5

2

403

381

1968/69 .........

23

75

107

69

28

143

24

5

2

476

446

1969/70 .........

20

74

117

63

22

138

23

5

1

463

437

1970/71 .........

21

73

129

69

24

135

21

7

3

482

451

Summa = rekr.-behov j

279

974

950

844

305

2 641

302

72

86

6 453

6 016

Förkortningar: Kr^tendomskunskap)^Modersmålet), Mod(erna) Språk, Hi(storia), Sk = Samhällskunskap, Ge(ografi), Ma(tematik), Fy(sik), Ke(rai),

Bi(ologi), Ps(ykologi), Fi(losofi), Pe(dagogik), La(tin), Gr(ekiska). ^

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1962

För de skilda skolformerna framräknas i prognosen lärarbehoven i olika ämnen.

Behoven har därefter summerats till det totala lärarbehovet. Beträffande

den sannolika utvecklingen av grundskolan ansluter sig undersökningens bedömning

till skolberedningens förslag. Gymnasiet antages höstterminen 1970 ha

expanderat därhän att antalet nybörjare utgör 30 % av antalet 17-åringar Därvid

beräknas 60 % av nybörjarna gå till allmänt gymnasium och 40 % till fackgymnasium.

För grundskolans högstadium har behovet framräknats enligt två

alternativ: ....

1. hela undervisningen på detta stadium skall bestridas av filosofie magistrar

och jämställda (»100-procentalternativet») samt

2. 40% av undervisningen skall bestridas av vidareutbildade folkskollärare

och 60 % av filosofie magistrar och jämställda (»60-procentalternativet»).

Härmed erhålles också för det totala lärarbehovet två alternativ, även de

benämnda 60- respektive 100 %-alternativ. Av särskilt intresse är det beräknade

rekryteringsbehovet för perioden 1961/71. Det bestämmes i undersökningen

som summan av det år 1960/61 förefintliga utbytesbehovet, utvidgningsbehovet

1961/71 och ersättningsbehovet 1961/71. Utvidgningsbehovet 1961/71 är skillnaden

mellan lärarbehoven 1970/71 och 1960/61, medan ersättningsbehovet utgör

det nytillskott som erfordras för att ersätta lärare som avgår på grund av

död, pension eller andra omständigheter. Utbytesbehovet motsvarar grovt vad

som vanligen kallas lärarbrist. Det definieras som undervisning uttryckt i tjänster

av personer som ej har följande utbildning eller meritering: svensk eller utländsk

akademisk examen, examen från högre lärarinneseminarium eller folkskollärarexamen

med adjunktskompetens.

Det sålunda framräknade rekryteringsbehovet enligt 60 %-altemativet såväl

för varje ämne som totalt framgår av tabell 1. Med hänsyn till vad som i propositionen

1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m.

(s. 490 ff.) uttalats rörande behovet av vidareutbildade folkskollärare m. m. torde

detta alternativ ha det största intresset i detta sammanhang.

I prognosen betonas, att beräkningar av denna typ inrymmer många osäkerhetsmoment.

Det framtida lärarbehovet anses dock vara lättare att bedöma

än undersökningens andra huvudområde, lärartillskottet, redan därför att en för

behovet så väsentlig faktor som skolväsendets utveckling både vad gäller de

olika skoltypernas expansion och deras utformning i stora drag kan styras av

statsmakterna.

För en uppskattning av lärartillskottet 1961/70 görs i prognosen antaganden

om studentexamination, inskrivning vid humanistisk och naturvetenskaplig fakultet,

fil. mag.-examination vid dessa fakulteter samt övergång till och tjänstgöring

på lärarbanan av filosofie magistrar.

Studentexaminationen antas för åren 1962/67 (den period som för lärartillskottet

under 1960-talet är av intresse, emedan studenter 1968 och senare först

under 1970-talet kan vinna inträde på lärarbanan) stiga från 12 100 år 1962

till 17 250 år 1965 och 17 350 år 1967, sålunda en väsentlig ökning i jämförelse

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

med universitetsutredningens år 1959 redovisade beräkningar (11 598, 14 042 och

14 419 för respektive ar), allt avseende examinationen vid allmänbildande gymnasier.

Den totala inskrivningen vid humanistisk och naturvetenskaplig fakultet,

motsvarande nettoantalet nyinskrivna, förutses bli lägst 6 120 och högst 6 897 år

1962/63 för att 1967 bli respektive 10 364 och 12 093, alltefter graden av benägenhet

hos studenterna att söka sig till fakulteterna.

Examinationen av filosofie magistrar beräknas via en kombination av antaganden

om tillströmningen till fakulteterna och examinationsfrekvensen bli den i

tabell 2 redovisade.

Tabell 2. Examination av filosofie magistrar 1961/62—1969/70

A

B

C

1961/62 ....

1 298

1 289

1 250

1962/63 ....

1 472

1414

1 348

1963/64 ....

1 687

1 583

1 472

1964/65 ....

1 928

1 739

1581

1965/66 ....

2 206

1 917

1 665

1966/67 ....

2 558

2 140

1 802

1967/68 ....

2 984

2 449

2 045

1968/69 ....

3 422

2 778

2 298

1969/70 ....

3 817

3 081

2 522

A = 85 % tillströmning, 42,3 %

examination

B = 80 %

»

37 %

»

C = 75 %

»

32 %

»

Grunden för de för första hälften av 1960-talet framräknade talen är säkrare

än den för arssiffrorna efter 1965, vilket även gäller om examinationens fördelning

på ämnen eller ämnesgrupper. För de närmaste åren ter sig enligt undersökningen

ett antagande om 80-procentig tillströmning för närvarande som det

mest sannolika och det härpå grundade alternativet B såsom det vilket bör

kunna accepteras. Den föreliggande prognosen skiljer sig härvidlag från den

Lundbladska undersökningen, vilken på grundval av material från 1955 och 1956

försöksvis stannade för en examinationsfrekvens av 46 ä 47%, mot en här i

alternativet B antagen examinationsfrekvens av 37 %. Å andra sidan utgår den

Lundbladska undersökningen från en väsentligt lägre tillströmning — 50 % av

studentproduktionen — än den föreliggande prognosens 75 ä 85 %. Av 100 studenter

skulle sålunda enligt den tidigare undersökningen ca 23 bli filosofie magistrar,

mot ca 30 enligt den nyare prognosen.

Liksom i tidigare motsvarande sammanhang betonas i den nu föreliggande

prognosen upprepade gånger resonemangens hypotetiska karaktär. Varje nytt

steg i undersökningen förutsätter ytterligare antaganden om verkligheten och

därmed ökad osäkerhet i slutsatserna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Uppskattningen av det lärartillskott, som kommer skolan till del i form av

utexaminerade filosofie magistrar, måste sålunda bygga på antaganden om

övergång till lärarbanan och om verksamhetsgraden inom yrket. Kombinationen

av dessa antaganden ger ett tal, som uttrycker relativt lärartillskott (tabell 3).

Tabell 3. Antagande om relativt lärartillskott

Övergång till lärarbanan

Verk-

Relativt lärartillskott

Ma, fy, ke

Övr. ämnen

samhets-

grad

Ma, fy, ke

Övr. ämnen

a .....

..... 74 %

82%

0,9

67%

74%

b.....

..... 74 %

82%

0,8

59%

66%

c .....

..... 74 %

82%

0,7

52%

57%

Enligt undersökningen synes männens större benägenhet för andra sysselsättningar

än lärarbanan uppväga kvinnornas lägre yrkesverksamhet. Av denna

anledning har antaganden om könsfördelning ej ansetts motiverade. Könsfördelningen

framstår för det relativa lärartillskottet som en mindre betydelsefull

faktor än studievalet. Övergången till lärarbanan konstateras nämligen vara

väsentligt lägre bland dem som valt att studera matematik, fysik eller kemi än

bland övriga kategorier.

Antagandena om relativt lärartillskott har i prognosen kombinerats med antaganden

om tillströmning och examination enligt följande.

Tabell 4. Antaganden om totalt lärartillskott

Ma, fy, ke

X 85 % tillströmning, 42,3 % examination, 67 % relativt lärartillskott

2

80%

>

37 %

59%

»

»

3

80%

37 %

52%

»

»

4

75%

»

32 %

52%

»

»

Övriga ämnen

1

85 % tillströmning, 42,3 % examination,

74 % relativt lärartillskott

2

80%

»

37 %

66%

»

»

3

80%

»

37 %

57%

»

»

4

75%

»

32 %

57%

»

»

På grundval av dessa antaganden räknas i prognosen fram lärartillskottet i

absoluta tal och via en sammanställning av dessa och det uppskattade rekryteringsbehovet

beräknas slutligen lärarbrist och läraröverskott enligt 60 %-alternativet

(tabell 5).

Do redovisade talen för lärarbrist eller läraröverskott i de skilda ämnena uttrycker

endast hur efterfrågan på lärare rent numeriskt balanserar om alla de

antaganden uppfylles på vilka prognosen baserats. I prognosen ges uttryck för

den uppfattningen, att man med säkerhet kan förutsäga, att långt efter det att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 5. Lärarbrist och lärar öv er skott

60 %-alternativet *-■

_ oo

Antagande om

Modersmål

Moderna språk

Historia med samhällskunskap

lärartillskott

enligt tabell 4

1

2

3

4

1

2

3

4

1

2

3

4

1961/62 ...........

—

290

—300

—320

—320

— 200

— 220

— 260

_

260

220

—230

—240

—240

1962/63 ...........

—

160

—190

—230

—230

+ 50

— 10

— 70

—

70

—

130

—160

—190

—190

1963/64 ...........

—

60

—120

—180

—190

+ 230

+ 140

+ 50

+

40

—

80

—120

—170

—180

1964/65 ...........

+

120

+ 30

— 50

— 60

+ 550

+ 420

+ 290

+

270

+

30

— 30

— 90

—100

1965/66 ...........

+

300

+180

+ 70

+ 50

+ 920

+ 730

+ 570

+

540

+

180

+ 90

+ 10

— 10

1966/67 ...........

+

460

+300

+160

+130

+1 240

+ 990

+ 780

+

730

+

340

+210

+100

+ 70

1967/68 ...........

+

650

+430

+270

+210

+1 560

+1 220

+ 970

+

CO

CC

o

+

510

+320

+190

+140

1968/69 ...........

+

870

+570

+380

+300

+1 920

+1 460

+1 160

+1 020

+

710

+450

+290

+210

1969/70 ...........

+1 140

+750

+520

+400

+2 350

+1 740

+ 1 390

+1 200

+

960

+620

+430

+320

1970/71 ...........

+1 460

+960

+700

+530

+2 850

+2 070

+1 660

+1 390

+ 1 260

+820

+590

+440

Antagande om

lärartillskott

enligt tabell 4

Geografi

Biologi

Matematik,

fysik, kemi

1

2

3

4

1

2

3

4

1

2

3

4

1961/62 ...........

—140

—150

—150

—150

—170

—170

—180

—180

—1 540

—1 550

—1 560

—1 560

1962/63 ...........

— 70

— 90

—100

—100

—120

—130

—140

—140

—1 470

—1 500

—1 530

—1 530

1963/64 ...........

— 30

— 50

— 80

— 80

— 80

—100

—120

—120

—1 500

—1 550

—1 600

—1 600

1964/65 ...........

+ 50

+ 20

— 10

— 20

— 20

— 40

— 70

— 70

—1 350

—1 430

—1 500

—1 510

1965/66 ...........

+150

+100

+ 60

+ 50

+ 60

+ 20

— 20

— 20

—1 120

—1 240

—1 340

—1 360

1966/67 ...........

+250

+180

+130

+110

+140

+ 90

+ 50

+ 40

— 900

—1 090

—1 210

—1 260

1967/68 ...........

+360

+260

+190

+ 160

+220

+150

+ 100

+ 70

— 660

— 940

—1 090

—1 170

1968/69 ...........

+470

+340

+260

+220

+310

+210

+140

+110

— 380

— 760

— 950

—1 080

1969/70 ...........

+620

+440

+340

+280

+410

+280

+200

+150

— 10

— 540

— 770

— 950

1970/71 ...........

+790

+560

+440

+360

+540

+360

+270

+210

+ 420

— 260

— 550

— 780

+ anger överskott, — brist i avrundade tal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

behovet i ett ämne är fyllt på vissa centralt belägna platser, bristen kommer att

bestå på avlägsnare orter i landet. Undersökningen tillmäter härvidlag lärarnas

lokala bindningar en väsentlig roll.

Även om intresset begränsas till den numeriska balansen, anses precisionen

i beräkningarna inte vara sådan, att den rättfärdigar bestämda uttalanden om

vilket år balans uppnås. Trenderna säges emellertid vara så utpräglade, att för

flertalet ämnen utsikterna till balans under 1960-talet anses kunna bedömas med

viss grad av säkerhet.

I modersmålet (svenska) erhålles enligt 60 %-alternativet lärarö ver skott senast

1965/66. Också om 100 %-alternativet väljes, kan någon gång under senare

hälften av 1960-talet situationen antas vara under kontroll.

För moderna språk inträder enligt 100 %-alternativet — som för denna grupp

anses mest realistiskt — numerisk balans 1966/67, varefter överskottet snabbt

stiger. Enligt 60 %-alternativet skulle överskottet inträda redan 1963/64. Det

kan enligt undersökningen knappast råda någon tvekan om att tillströmningen

till dessa universitetsämnen bör dämpas under 1960-talet, i varje fall under dess

senare del.

I ämnena historia, samhällskunskap, geografi och biologi erhålles enligt 60 %- alternativet vid decenniets mitt ett läraröverskott, som snabbt stegras de följande

åren.

För gruppen matematik, fysik och kemi bedömes framtidsutsikterna vara

mindre ljusa. 100 %-alternativet beträffande dessa ämnen förklaras vara helt

utan intresse. För 60 %-alternativet erhålles numeriskt överskott tidigast

1970/71 om man utgår från det i prognosen använda antagande 1. Utgår man

från antagande 3, som för denna ämnesgrupp bedömts som det mest sannolika,

kan bristen år 1970/71 beräknas till ca 550 lärare.

3. Klasslärare

Som tidigare framhållits omfattar 1960 års lärarutbildningssakkunnigas uppdrag

också uppgiften att belysa behovet av och tillgången på klasslärare. Denna

uppgift är, som inledningsvis nämnts, i allt väsentligt fullgjord. Under arbetet

med förevarande proposition har de sakkunniga under hand ställt sitt material

till förfogande för att det skulle kunna läggas till grund för en förberedande

bedömning av examinationsbehovet av folk- och smaskollärare och av intagningen

till folkskoleseminarierna för nästa läsår. I avvaktan på publiceringen av

en fullständig prognos lämnas i detta sammanhang endast en kort redogörelse

för material och metodik som bakgrund till de slutsatser beträffande lärarbehov

och examinationsbehov, som undersökningarna enligt de sakkunnigas preliminära

bedömning leder till.

De faktorer, som enligt de sakkunniga i första hand påverkar behovet av klasslärare,

är 1. barnantalet, 2. antalet klasser (medeltalet elever per klass), 3. skolorganisationen

och 4. lärarnas undervisningsskyldighet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Barnantalet i åldersklasserna motsvarande årskurserna 1—3 avtager fram

t. o. m. 1968 och torde därefter åter stiga. För årskurserna 4—6 antages ett

minimum uppstå 1971. Därefter beräknas antalet barn i dessa årskurser åter

stiga. I stort sett bör behovet av klasslärare följa växlingen i barnantalet. Hur

denna kan antagas se ut vid några tidpunkter framgår av följande sammanställning.

Antal barn i åldrarna Antal barn i åldrarna

År motsvarande års- motsvarande årskurserna

1—3 kurserna 4—6

1961 .......................... 320 000 340 000

1968 .......................... 302 000

1971 .......................... 303 000

1975 .......................... 343 000

1976 .......................... 330 000

1980 .......................... 365 000 356 000

Vid sina beräkningar har de sakkunniga utgått ifrån att antalet elever per

klass skall bli det i propositionen om grundskolan förutsatta. Ett detaljerat

studium av delningstalens effekt har legat till grund för de sakkunnigas uppskattning

av medeltalet elever per klass under den kommande perioden.

När det gäller skolorganisationen måste man enligt de sakkunnigas mening

röra sig med vissa osäkerhetsfaktorer. Bland dessa framhålles särskilt det kommande

förhållandet mellan A- och B-klasser ävensom utbyggnaden av specialundervisningen.

Ett snabbare avtagande av B-formen kommer att innebära ett

minskat behov av folkskollärare och ett något större behov av småskollärare.

I vilken grad den fortskridande urbaniseringen kan medverka till att antalet

skolor av B-formen minskar anses ej vara möjligt att fastställa. För behovet av

folkskollärare innebär detta en osäkerhetsmarginal på ca 600 lärare vid tiden

omkring 1970. Sina slutsatser har de sakkunniga grundat på ett antagande, som

ger det i detta avseende högsta behovet av folkskollärare.

En betydande förbättring av situationen på specialundervisningens område

har av de sakkunniga antagits komma att ske under det kommande årtiondet.

Vid bedömandet av examinationens storlek har hänsyn tagits till behovet av

vidareutbildade folkskollärare samt till de behov som antages komma att föreligga

för att bristen på ämneslärare vid högre skolor skall kunna täckas. Det i

ämneslärarprognosen beräknade behovet av högstadielärare har för detta ändamål

framräknats till år 1980. Behovet av vidareutbildade folkskollärare har beräknats

enligt 40-procentsregeln, varvid även behovet av yrkesvalslärare beaktats.

Eftersom det enligt de sakkunnigas mening ej finns skäl att räkna med att

lärarbristen kan komma att ändras mera avsevärt under åren 1961/64, har det

ansetts motiverat att antaga, att folkskollärarbehovet i högre skolor, efter en

viss ytterligare ökning innevarande läsår, under de båda påföljande åren sjunker

tillbaka till 1960/61 års nivå. För åren därefter har antagits att bristen snabbt

minskar på grund av den ökande tillströmningen av akademiskt utbildade lärare.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

För läsåret 1964/65 har antagits, att folkskollärarbehovet i högre skolor skall

motsvara bristen på ämneslärare och för läsåren 1965/71 att behovet av folkskollärare

i högre skolor skall motsvara hälften av bristen på lärare i matematik,

fysik och kemi vid högre skolor inklusive högstadiet. Det anses som troligt att

en stor del av bristen på lärare i naturvetenskapliga ämnen måste täckas med

folkskollärare under den nu överblickbara perioden och att således ett visst

behov av folkskollärare inom högre skolor kommer att kvarstå även om — totalt

sett — ett ämnesläraröverskott av i ämneslärarprognosen angiven storlek uppkommer.

Yad den aktuella lärarsituationen beträffar har kunnat klarläggas, att det

totala antalet folkskollärare (inklusive tjänstlediga) läsåret 1960/61 var 23 919,

medan antalet klasslärartjänster för folkskollärare uppgick till 21 454. Antalet

avdelningar, som undervisades av folkskollärare, var samma år 21 042. Motsvarande

tal för småskollärare var 14 647 utbildade och i tjänst varande personer.

Antalet klasslärartjänster för småskollärare uppgick till 14 185, medan

antalet avdelningar, som undervisades av småskollärare utgjorde 13 223. Den

här angivna, faktiska relationen mellan antal klasslärartjänster och antal avdelningar

har förutsatts skola gälla under den period beräkningarna avser. Beträffande

behovet av tjänster på högstadiet har de i ämneslärarprognosen gjorda

beräkningarna antagits gälla.

De faktorer, som avgör tillgången på lärare, är avgång och examination. Avgången

bestämmes av pension, dödlighet och övergång till annan verksamhet.

För beräkningen av avgången på grund av pensionering och dödlighet har tidigare

beräkningar omräknats av de sakkunniga på basis av den aktuella åldersfördelningen.

För beräkningar av antalet ålderspensionerade har använts senast

kända dödsrisker i skilda åldrar och de antaganden om pension vid pensionsålderns

nedre gräns respektive uppskjuten pension, som redovisades i skolöverstyrelsens

petita 1960.

Genom de sakkunnigas försorg har undersökningar gjorts rörande den omfattning

i vilken examinerade folk- och småskollärare övergår till annan verksamhet.

Undersökningen, som är under bearbetande, har givit till preliminärt

resultat att en årlig avgång av 190 folkskollärare till annan verksamhet än läraryrket

kan antagas. För småskollärarna har antalet antagits uppgå till 110

personer per år.

De sakkunniga har vid beräkningen av examinationsbehovet utgått ifrån, att

antalet tjänster, som bestrides av yrkesverksamma, motsvarar antalet tjänster.

Antalet yrkesverksamma lärare har bestämts med hänsynstagande till en

beräknad tjänstledighetsprocent (7,92 för folkskollärare och 6,56 för småskollärare).

Antalet bestridda tjänster per yrkesverksam lärare har bestämts genom

antagande av cn framräknad »verksamhetsgrad». Tjänstledighetsprocenten har

satts lika med den som för år 1960/61 gällde beträffande ledighet av annan orsak

än att upprätthålla annan tjänst. För åren t. o. m. 1964/65 har för folkskollärare

räknats med att varje yrkesverksam lärare fullgör en undervisning motsvarande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

1,06 tjänster. För småskollärare har t. o. m. året 1966/67 räknats med en motsvarande

faktor av 1,04, allt motsvarande förhållandena läsåret 1960/61. För

följande år har samma tal antagits vara 1,03 respektive 1,02. Förändringen motiveras

av att det lärartillskott, som kan väntas på ämneslärarsidan, kommer att

återverka på klasslärarsidan. En nedgång till 1,00 har inte ansetts böra antagas,

då antalet klasser i vissa skolor är så litet, att man måste räkna med viss övertjänstgöring.

Den examination som på grundval av nu i allra största korthet angivna

beräkningar och antaganden framräknats har sedan utjämnats i syfte att inom

ramen för det erhållna totalbehovet erhålla en examination av någorlunda lika

storlek varje år. Därvid har de tal för lärarbehovet respektive examinationsbehovet

som framgår av nedanstående tablåer erhållits.

Behovet av folkskollärare

Totala beho-

Läsåret

vet av folk-

Vår-

Examina-

skollärare

terminen

tionsbehov

1963/64 .................

22 720

1963 ..............

1964/65 .................

22 377

1964 ..............

1965/66 .................

21 633

1965 ..............

1966/67 .................

21 478

1966 .

1967/68 .................

21 582

1967 ..............

1968/69 .................

21 497

1968 .

1969/70 .................

21 341

1969 ..............

1970/71 .................

21 148

1970 ..............

1971/72 .................

20 833

1971 ..............

1972/73 .................

20 829

1972 ..............

1973/74 .................

20 891

1973 ......

1974/75 .................

21 070

1974 .....

Redan bestämd examination.

Behovet av

småskollärare

Totala beho-

Läsåret

vet av små-

Var-

Examina-

skollärare

terminen

tionsbehov

1963/64 ..............

15 007

1963 ...............

1964/65 ..............

15 126

1964 ...............

1965/66 .............

15 353

1965 ...............

1966/67 .................

15 313

1966 ...............

1967/68 .................

15 055

1967 ...............

1968/69 ..........

14 936

1968 ...............

1969/70 ................

15 015

1969 .............

1970/71 ...............

15 357

1970 ...............

1971/72 ..............

15 597

1971 ...............

1972/73 ................

15 971

1972 .............

1973/74 .............

16 327

1973 ...............

1974/75 ..............

16 690

1974 .............

1 Redan bestämd examination.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

4. Departementschefen

De nu lämnade redogörelserna för lärarsituationen visar att förhallandena är

ganska olika för olika kategorier på lärarområdet. Vad klasslärarna beträffar är

den aktuella situationen och den antagliga framtida utvecklingen sådan, att man

allmänt sett kan karakterisera läget som jämförelsevis gott. Vi har i stort sett

balans mellan tillgång på och behov av klasslärare, och nyexaminationen för

återstoden av 1960-talet bör kunna väl avpassas till behovet att ersätta avgående

lärare och att besätta tillkommande befattningar. Tillströmningen av sökande

till klasslärarutbildningen är för närvarande god.

För ämnesläramas del är läget betydligt mer bekymmersamt. Dagens bristsituation

kommer att bestå över hela linjen ännu ett antal år. För de centrala

matematisk-naturvetenskapliga ämnena förutses brist under hela den period som

utredningen spänner över.

Den utveckling som en undersökning av ämneslärarprognosens typ utvisar är

självfallet ingalunda säker. Tvärtom skapar en undersökning av detta slag en

del av underlaget för olika åtgärder, som skall motverka bristsituationen, dvs.

förhindra att prognosen går i uppfyllelse. Det är då befogat att innan dylika

åtgärder i det följande diskuteras bedöma och kommentera själva prognosen

och dess resultat från utbildningspolitiska utgångspunkter.

Liksom alla tidigare kalkyler rörande ämneslärare pekar den nu framlagda

på att vi till en början får fortsatt lärarbrist, vilken dock efter ett antal år förbyts

i sin motsats i flertalet ämneskombinationer.

Den senaste prognosen skiljer sig i detta avseende från den närmast föregående

motsvarigheten »Lärarbrist och läraröverskott» (SOU 1958:21) — i fortsättningen

kallad den Lundbladska efter sin upphovsman — blott såtillvida, att

övergången från brist till överskott flyttats framat i tiden, särskilt langt för

ämnena matematik, fysik och kemi. Anledningen härtill är att söka både på

behovs- och på tillgångssidorna. Till följd av att olika delar av utbildningsväsendet

utvecklats och i fortsättningen förutsättes utvecklas snabbare än vad

som bedömdes som sannolikt 1957, beräknas behovet av lärartjänster nu bli

ca 800 flera 1966/67 (totalt 16 530) än vad som antogs av Lundblad. Han

beräknade behovet för år 1966/67 till ca 15 730. En påtaglig orsak till denna

olikhet är att de senaste årens utveckling av matematisk-naturvetenskaplig undervisning

i våra skolor starkt ökat behovet av lärare i matematik, fysik och

kemi. Skillnaden för dessa ämnen i fråga om behovet 1966/67 mellan de två här

omnämnda prognoserna är hela 670 tjänster eller cn mycket betydande huvudpart

av de 800 tjänster, som utgör nettoskillnaden i de två prognosernas behovskalkylcr.

Men den kalkylmässiga olikheten enligt de två prognoserna beror inte enbart

på en beräknad ökning på behovssidan. Lärartillskottet under kommande år

bedöms nu dessutom bli mindre än vad den antogs bli i den Lundbladska

prognosen. Detta är såtillvida anmärkningsvärt som den faktiska tillströmningen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

av studerande till de filosofiska fakulteterna blivit betydligt större än som antogs

i den äldre prognosen. Också de närmaste årens tillströmning till de filosofiska

fakulteterna har antagits bli väsentligt större i den nya prognosen än i Lundblads.

Å andra sidan har nu antagits, att det relativa antalet filosofie magisterexamina

bland studenter i skilda inskrivningsårgångar blir lägre — enligt alla använda

alternativ — än vad man räknade med i den äldre prognosen. Den totala

examinationen av filosofie magistrar har visserligen i den senaste prognosen

antagits bli större under perioden fram till 1966/67 än vad Lundblad förutsatte.

Emellertid räknas, och det är det speciellt anmärkningsvärda, i den nya prognosen

med en lägre produktion av aktiva lärare än i den tidigare. Detta sammanhänger

främst med antagandena om verksamhetsgraden såsom lärare hos

dem som efter filosofie magisterexamen övergår till lärarbanan.

För ämnesgruppen matematik, fysik och kemi ger sålunda dessa antaganden

i den nya prognosen till resultat att mellan 52 och 67 % av antalet filosofie

magistrar kan beräknas tjänstgöra såsom lärare (uttryckt i heltidsarbetande

lärare). I övriga ämnen räknas med ett något högre relativt lärartillskott, 57—

74 % enligt olika alternativa antaganden. I den Lundbladska prognosen antogs

att ca 80 % av en årgång filosofie magistrar skulle bli lärare (uttryckt i heltidstjänster).

I denna prognos gjordes emellertid inte, såsom skett i den nya, några

detaljstudier rörande den antagliga verksamhetsgraden hos dem, som förutsattes

övergå till lärarbanan.

Som klart framgår av den nu föreliggande prognosen är de antaganden, som

måste göras för att genomföra beräkningarna, många och mycket osäkra till

följd bl. a. av det statistiska materialets karaktär. I en period av snabb utveckling

såväl inom utbildningsväsendet som på arbetsmarknaden kan givetvis

de aktuella förhållandena snabbt ändras. Sålunda kan en förbättring eller

försämring på arbetsmarknaden utanför lärarbanan radikalt ändra lärarbenägenheten

och verksamhetsgraden såsom lärare hos de magistrar som examineras de

närmaste åren. Likaså kan, för att ta ett annat exempel, relationen mellan antalet

magistrar och antalet kandidater bland samtliga nyexaminerade på grundexamensnivå

förskjutas till följd av växlingar på arbetsmarknaden.

Det framgår emellertid alldeles klart av den redovisade prognosens resultat,

att det finns all anledning att på olika sätt göra läraryrket attraktivt för dem,

som nu studerar vid de filosofiska fakulteterna, särskilt vid de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna. Det är å andra sidan lika klart, att för de icke-naturvetenskapliga

ämnenas del magisterproduktionen efter ett antal år kommer att

bli tillräckligt omfattande för att tillgodose utbildningsväsendets behov, även

om lärarbenägenheten bland de färdiga magistrarna skulle minska på det sätt

som antagits i den nya prognosen.

Den allmänna slutsats, man nu vågar dra av prognosens siffror, är den att det

är nödvändigt att de närmaste åren göra ytterligare ansträngningar för att öka

den totala lärarinsatsen samt att dessa ansträngningar också måste ges en mer

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

långsiktig inriktning, när det gäller ämnena matematik, fysik och kemi än när

det gäller övriga ämnen.

Det finns anledning att nu göra en överblick över vilka slag av åtgärder som

kan bli aktuella. Jag utgår då från såsom självklart, att vi inte skall lösa lärarproblemet

genom att bromsa upp takten i skolväsendets utveckling; en dylik

åtgärd vore ju i och för sig den enklaste och effektivaste för att lösa lärarproblemet

i hela dess vidd. Den proposition rörande grundskolan, som nyligen framlagts

för riksdagen, liksom den rad åtgärder, som under de senaste åren vidtagits

för att möjliggöra en ändamålsenligt balanserad expansion av gymnasiet och

därmed parallella skolformer, samt åtskilliga andra omständigheter talar för att

prognosberäkningarna rörande lärarbehovet snarare är att betrakta som försiktiga

än som djärva. De åtgärder, som måste vidtas för att klara lärarfrågan,

ligger därför enligt min uppfattning i allt väsentligt på tillgångssidan. Vi måste

med andra ord här liksom på många andra dynamiska områden lösa bristproblemet

i första hand genom insatser, som ökar tillgången, dvs. ger oss en större total

lärarinsats.

En sådan kan man i princip erhålla på två sätt: dels genom att öka antalet

lärare och dels genom att öka den enskilde lärarens insatser. Problemet är i

första hand kvantitativt men har också en kvalitativ sida.

För att öka antalet lärare synes, som framgått av det föregående, den nu

angelägnaste åtgärden vara att öka intresset för läraryrket bland den studerande

ungdomen. Här finns en rad olika möjligheter som måste övervägas. Som

exempel på skilda slag av åtgärder kan nämnas intensiv upplysning bland de

studerande om lärarbanan och kursplanerevision i enskilda ämnen vid de filosofiska

fakulteterna.

Av kvalitativa åtgärder i syfte att samtidigt förbättra de enskilda lärarnas

prestationsmöjligheter och göra lärarbanan mera framkomlig kan nämnas så

skilda ting som förbättrad pedagogisk utbildning och ökat ianspråktagande av

olika slags hjälpmedel i utbildningsorganisationen.

Många förslag till åtgärder mot lärarbristen har i olika sammanhang framförts

och till en del realiserats. I syfte att erhålla ytterligare synpunkter på problemkomplexet

avser jag att låta inhämta yttranden från berörda myndigheter och

organisationer över de i det föregående refererade prognoserna. De förslag, som

därvid kan framkomma, bör ge ett brett underlag för bedömning av vilka åtgärder

det nu genom prognoserna klarlagda läget kräver.

Jag vill här också erinra om att jag i propositionen 1962: 54 (s. 499 f) förklarat

det vara min avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t sådan komplettering av de

direktiv, enligt vilka 1960 års lärarutbildningssakkunniga arbetar, att lärarutbildningsfrågorna

— såväl de kvantitativa som de kvalitativa — kan ges en mer

fullständig behandling än vad hittills varit möjligt.

Slutligen vill jag understryka vikten av att arbetsmarknadsstyrelsen regelbundet

förnyar lärarprognoserna och utvidgar dem till att avse samtliga lärarkategorier

av numerär betydelse. För situationen på lärarområdet torde i lämpliga

sammanhang redogörelser kontinuerligt böra lämnas riksdagen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1962

IV. Ämneslärarutbildning om en termin vid lärarhögskola —

Den tredje lärarhögskolan

1. De nuvarande lärarhögskolorna

Enligt det principbeslut, som fattades av 1950 års riksdag, skall i den ordning

och till det antal, som framdeles bestämmes, inrättas lärarutbildningsanstalter

av ny typ, lärarhögskolor, avsedda att meddela egentlig yrkesutbildning för

ämneslärare, mellanskollärare och eventuellt småskollärare ävensom, i den mån

sådant i vederbörlig ordning bestämmes, för olika grupper av speciallärare.

En första lärarhögskola, förlagd till Stockholm, inrättades genom beslut av

riksdagen år 1954 och började sin egentliga verksamhet höstterminen 1956.

Genom beslut av 1959 års riksdag inrättades en andra lärarhögskola, förlagd till

Malmö. Denna började sin verksamhet höstterminen 1960 i provisoriska lokaler.

Utbildningen vid lärarhögskolan i Stockholm omfattar ämneslärare och mellanskollärare

och vid lärarhögskolan i Malmö för närvarande endast ämneslärare.

När verksamheten i Malmö når full omfattning höstterminen 1962, skall

den även omfatta utbildning av mellanskollärare och småskollärare.

Omkring 65 ämneslärarkandidater tages emot per år vid lärarhögskolan i

Stockholm och 60 under provisorietiden i Malmö. På mellanskollärarlinjen i

Stockholm skall varje termin intagas 48 studerande, av vilka ungefär hälften

manliga och hälften kvinnliga. 90 ämneslärarkandidater, 96 mellanskollärarkandidater

och 48 småskollärarkandidater beräknas komma att årligen intagas vid

lärarhögskolan i Malmö då den är fullt utbyggd.

Utbildningen på ämneslärarlinjen vid lärarhögskola är avsedd att

ersätta praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare vid högre skolor samt den för

filosofisk ämbetsexamen obligatoriska kursen i psykologi samt pedagogikens teori

och historia. Behörig att intagas på ämneslärarlinje är sökande, som avlagt de

akademiska kunskapsprov, vilka ger behörighet till ordinarie lärartjänst i läroämnen

vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. Sökande behöver således

inte ha genomgått den för filosofisk ämbetsexamen eljest obligatoriska kursen i

psykologi samt pedagogikens teori och historia. I princip skall utbildningen vid

lärarhögskola följa omedelbart efter det att de akademiska studierna avslutats.

Sökande med kortare föregående lärartjänstgöring har dock övergångsvis intagits.

Under hela utbildningstiden åtnjuter ämneslärarkandidaterna avlöningsförmåner

enligt i stort sett samma grunder, som deltagarna i praktisk lärarkurs.

Utbildningstiden omfattar tre terminer. Den första utbildning sterminen ägnas

både teoretisk och praktisk utbildning. Den teoretiska delen upptar dels studier

i pedagogik och metodik, dels särskilda kurser, såsom instruktionskurs om tek
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

niska hjälpmedel, kurs i samhällskunskap, muntlig framställning och språkvård

samt röst- och talvård. Metodikutbildningen omfattar dels allmän metodik, dels

metodik i de särskilda läroämnena. Den praktiska utbildningen under den första

terminen ägnas åt auskultationer och egen övningsundervisning. Lärarkandidaterna

auskulterar dels gruppvis på försöksskolans mellanstadium och högstadium

vid övningsskolan, dels vid det samverkande läroverk, där lärarkandidatens

undervisningsövningar skall äga rum.

Övningsundervisningen börjar med att lärarkandidaten följer en viss lärare

vid hans undervisning i olika klasser och så småningom far övertaga en del av

denna. Under en senare period skall lärarkandidaten ha en övningsserie i vart

och ett av sina ämnen, omfattande ca åtta undervisningstimmar. Någon betygsättning

förekommer inte under den första terminens övningsundervisning.

Lärarkandidaten handledes dels av den lärare, som undervisar i vederbörande

klass, dels av respektive lektor i högstadiets metodik.

Under den andra utbildning sterminen äger praktiktjänstgöringen rum. Lärarkandidaten

skall då i regel bestrida 12—16 timmars undervisning i veckan. En

eller flera lärare vid »praktikskolan» utses till handledare för lärarkandidaten.

Det åligger honom (dem) att följa lärarkandidatens undervisning, åhöra hans

lektioner och bistå honom med vägledande kritik samt råd och upplysning i olika

avseenden. Lärarkandidaten skall även fa auskultera i olika klasser och ämnen.

Lärarkandidatens kontakt med lärarhögskolan bör under praktikterminen upprätthållas

dels genom besök av någon av lärarhögskolans lektorer i hans ämnen,

dels om så lämpligen kan ske genom att han kallas till konferenser vid lärarhögskolan.

Undervisningen under praktiktjänstgöringen betygsättes inte.

Den tredje utbildning sterminen består liksom den första av både teoretisk

och praktisk utbildning. Den teoretiska delen upptar studier i pedagogik och

metodik, kurs i skolhygien samt en del allmänna föreläsningar. Den praktiska

delen ägnas främst åt undervisningsserier. Dessa pågår under minst 12 veckor.

Lärarkandidat med två ämnen skall i regel ha fyra serier och lärarkandidat med

tre ämnen fyra till sex serier. Undervisningsserierna är förlagda till samverkande

läroverk, i Stockholm även till lärarhögskolans övningsskola och i Malmö även

till försöksskolorna i Limhamn. Varje serie omfattar omkring 14 undervismngstimmar.

Auskultationer och vissa studiebesök skall förekomma även under den

tredje terminen.

Vid utbildningens slut erhåller lärarkandidaten dels betyg på varje undervisningsserie

under den tredje terminen, dels ett sammanfattande betyg i undervisningsskicklighet,

dels ock vitsord över lämplighet för läraryrket.

Lärarkandidat, som inte vid universitet avlagt tentamen i pedagogik eller

genomgått kursen i psykologi samt pedagogikens teori och historia, måste avlägga

tentamen i psykologi och pedagogik inför lärarhögskolans lärare, innan han

erhåller betyg över praktisk lärarutbildning på ämneslärarlinjen.

På mellanskollärarlinjen omfattar utbildningen fem terminer och

leder till folkskollärarexamen. För inträde fordras studentexamen med betyg i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

vissa ämnen. Intagningen sker efter prövning, som omfattar bl. a. lämplighetsprov.

Läroämnena studeras under de två första utbildningsterminerna, övningsämnena

under första, andra och fjärde terminerna samt pedagogik och metodik

under hela utbildningstiden. Den tredje terminen ägnas åt praktiktjänstgöring.

Den praktiska utbildningen är förlagd till lärarhögskolans övningsskola och

till kommunala folkskoleklasser. Den omfattar auskultationer och övningsundervisning

samt pågår under hela utbildningstiden vid lärarhögskolan.

Under praktikterminen har i regel två mellanskollärarkandidater haft en gemensam

handledare. Denne och lärarkandidaterna har tillsammans svarat för

undervisningen i två klasser. Här har handledaren samma uppgift som på ämneslärarlinjen.

Lärarkandidaten far under denna termin lön såsom extra folkskollärare.

Under de två sista utbildningsterminerna betygsättes övningsundervisningen.

I folkskollärarexamen ges vitsord i undervisningsskicklighet.

Småskollärarlinjen inrättas vid lärarhögskolan i Malmö först höstterminen

1962. Utbildningen skall omfatta fem terminer, varav den mellersta

skall vara praktiktermin.

Vid lärarhögskolan i Stockholm äger en omfattande fortbildningsverksamhet

rum i form av kurser, främst i ämnena psykologi, pedagogik

och metodik. Från och med innevarande budgetår finns vid lärarhögskolan inrättat

ett fortbildningsinstitut, vilket skall svara för denna fortbildningsverksamhet.

Personalen vid en lärarhögskola har i huvudsak följande sammansättning.

I spetsen står en rektor. I övrigt består lärarkåren av en professor i praktisk

pedagogik samt lektorer dels i psykologi och pedagogik, dels i metodik.

Dessa lärare ombesörjer undervisningen vid den egentliga lärarhögskolan. Pedagogiklektorerna

skall undervisa i psykologi och pedagogik samt allmän metodik.

Metodiklektorerna skall sörja för metodikundervisningen var och en i sitt ämne,

handleda lärarkandidaterna i deras undervisning och ge metodiska anvisningar

och råd. Metodiklektorerna i Stockholm består av tre grupper: lektorer i högstadiets

metodik, i mellanstadiets metodik och i övningsämnenas metodik. Malmö

har hittills endast högstadielektorer. En högstadielektor har i regel beräknats för

varje skolämne, nämligen för kristendomskunskap, modersmålet, engelska, tyska,

franska, historia, samhällskunskap, geografi, matematik, biologi, fysik och kemi.

För ämnet filosofi finns ingen lektor och för latin och grekiska gemensamt finns

en lektor i Stockholm men under provisorietiden ingen i Malmö. Lektorerna i

övningsämnenas metodik i Stockholm är två i gymnastik med lek och idrott och

en i vartdera av de andra övningsämnena. Vid lärarhögskolans övningsskola i

Stockholm tjänstgör en rektor samt adjunkter och folkskollärare i lönegrad 19,

övningsskollärare och lärare i övningsämnen. När verksamheten vid lärarhögskolan

i Malmö börjar i full utsträckning, måste givetvis lärarpersonalen där

utökas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Då lärarhögskolan i Stockholm började sin verksamhet, övertog den folkskolan

i Fredhäll såsom övningsskola. Denna omfattar klasserna 3 9 av nio
årig

försöksskola med 4—6 parallellavdelningar av varje arskurs. Tva hjälpklasser

och en s. k. läsklinik är inrättade vid skolan.

Övningsskolan utnyttjas för lärarkandidaternas auskultationer och övningsundervisning.

Då övningsskolan dels saknar gymnasium, dels har alltför få

undervisningsavdelningar i förhållande till antalet lärarkandidater, maste större

delen av ämneslärarkandidaternas undervisningsserier förläggas till läroanstalter

utanför lärarhögskolan. Därvid utnyttjas särskilda med lärarhögskolan s. k.

samverkande läroverk och andra för detta ändamal lämpade skolor.

Högre allmänna läroverket å Kungsholmen och nya elementarskolan i Stockholm

är dylika samverkande läroverk.

Lärarna vid de samverkande läroverken uppbär ett generellt arvode motsvarande

timarvode med beteckning ÅT för två veckotimmar enligt 5 § timlärarkungörelsen

samt dessutom ersättning för handledning.

För mellanskollärarkandidaternas auskultation och övningsundervisning under

de två första utbildningsterminerna användes dels övningsskolan, dels klasser

inom det kommunala skolväsendet. De betygsatta undervisningsövningarna

under mellanskollärarkandidaternas sista utbildningsår är i regel förlagda till

övningsskolan.

Lärarhögskolan i Malmö kommer först fr. o. m. nästa läsår att få egen övningsskola.

Auskultationer och undervisningsövningar är därför tills vidare förlagda

till skolor utanför lärarhögskolan.

Övningsskolan i Malmö skall omfatta bade fullständig obligatorisk skola och

gymnasium. Två hjälpklasser och en läsklinik kommer att inrättas. Klasser och

ringar skall till storleken avpassas för övningsskolans uppgifter. När övningsskolan

är fullt utbyggd, beräknas den omfatta 47 klassavdelningar av den obligatoriska

skolan samt 9 gymnasieringar.

Enligt avtal mellan kronan och Malmö stad åligger det staden att uppföra de

byggnader, som övningsskolan behöver, samt förse dem med möbler, inventarier

och undervisningsmateriel, innan lokalerna överlämnas till kronan. Staden skall

svara för undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik i övningsskolan och ge

övningsskolans elever samma skolsociala förmåner, som tillkommer stadens

övriga elever i motsvarande skolformer. Övningsskolan kommer att ledas av tva

rektorer, en för gymnasiet och enhctsskolans högstadium och en för enhetsskolans

mellan- och lågstadium.

En viktig uppgift för en lärarhögskola är att medverka i det pedagogiska

forskningsarbetet. Detta möjliggöres genom att lärarhögskolan har cn

egen pedagogisk-psykologisk institution under ledning av en professor i praktisk

pedagogik.

Med avseende på de båda lärarhögskolornas lokaler ma anföras följande.

När lärarhögskolan i Stockholm började sin verksamhet höstterminen 1956, fick

den disponera vissa lokaler i folkskoleseminariet för manliga elever i Stockholm.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Fr. o. m. budgetaret 1957/58 övertog lärarhögskolan helt seminariets byggnader,

då undervisningen vid detta lades ned den 1 juli 1957. Folkskoleseminariets

byggnader var relativt nyuppförda men har måst tillbyggas och ändras för att

motsvara lärarhögskolans behov.

Lärarhögskolan i Malmö är provisoriskt förlagd till den s. k. Åbergska flickskolan.

Malmö stad har utan kostnad för statsverket upplåtit dessa lokaler åt

lärarhögskolan, som där förfogar över utrymmen på omkring 500 m2. Nybyggnaden

för lärarhögskolan och dess övningsskola väntas stå färdig fr. o. m. nästa

läsår. Staden skall utan bidrag av statsmedel uppföra byggnader för en fullständig

övningsskola, som på stadens bekostnad inredes och utrustas. Staten bestrider

kostnaderna för uppförandet av den egentliga lärarhögskolan.

Såsom gemensam styrelse för lärarhögskolorna fungerar skolöverstyrelsen

i följande sammansättning: generaldirektören eller i hans frånvaro generaldirektörens

ställföreträdare, tillika styrelsens ordförande, den ledamot av överstyrelsen,

som i första hand handlägger ärenden rörande lärarutbildning, rektorerna för

lärarhögskolorna, en av Kungl. Maj:t efter förslag av universitetskanslern utsedd

ledamot, företrädande den psykologisk-pedagogiska forskningen, samt ytterligare

en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot.

2. Organisationen av enterminsutbildningen

Allmänna synpunkter

I utredningsdirektiven för 1960 års lärarutbildningssakkunniga anföres rörande

behovet av utbildade lärare bl. a. följande.

Vi står nu inför uppgiften att allmänt genomföra den nioåriga skolan och det

torde utan särskilda motiveringar kunna slås fast att — vid sidan av nödvändiga

lokalresurser — tillgång till utbildade lärare är den förutsättning, som först

måste säkras, för att detta skall kunna ske med framgång. Jag menar då, att

det bästa inte far förskjuta det goda, utan att tillgång till ett stort antal ämnesläiare

med ungefär den praktiska utbildning, som sedan 1951 varit den gängse,

möjligen förstärkt pa lämpligt sätt, kan vara att föredraga framför ett mindre

antal med längre utbildning och åtskilliga utan någon praktisk utbildning alls.

Enligt mm bestämda uppfattning är det av utomordentlig betydelse i den rådande

skolsituationen, att lärarna inte går till verket utan praktisk utbildning i

undervisningstekniska frågor eller utan konkreta anvisningar om hur undervisningen

skall planeras och genomföras.

I direktiven framhålles vidare:

Det synes böra allvarligt övervägas, om inte den praktiska lärarutbildningen

\id lärarhögskola tillfälligtvis skulle kunna anordnas även i förkortad form.

Beträffande den tredje lärarhögskolan kan således undersökas om inte verksamheten

för den omedelbara framtiden bör inriktas enbart på ämneslärarutbildning

med helt eller till en del kortare utbildningstid än den som för närvarande

tillämpas vid lärarhögskolorna, och utbyggnaden till en fullständig högskola

ske först efterhand. I fråga om lärarhögskolorna i Stockholm och Malmö

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

bör undersökas, om inte vid sidan av ämneslärarutbildning av nuvarande längd

— eventuellt för ett något begränsat antal lärarkandidater — utrymme kunde

skapas också där för en förkortad utbildning.

Att inom de närmaste åren utbygga den nuvarande ämneslärarutbildningen

vid befintliga och nya lärarhögskolor i så avsevärd omfattning, att dessa skulle

kunna sörja för utbildningen av det årliga tillskottet av aspiranter från universiteten,

synes de sakkunniga inte möjligt. Med utgångspunkt i direktivens ord

framlägger de sakkunniga i stället förslag om en övergångsvis anordnad ämneslärarutbildning,

kortare än den som nu förekommer vid lärarhögskolorna. Den

nya formen av ämneslärarutbildning avses skola omfatta en utbildningstermin

vid lärarhögskola samt viss obligatorisk efterutbildning i

form av handledd praktik. De sakkunniga föreslår, att det i stället för

fingraderad betygsättning efter enterminsutbildningen vid lärarhögskola skall

avges intyg om att vederbörande genomgått utbildningen. Den som önskar förvärva

betyg i undervisningsskicklighet av samma slag som vid praktisk lärarkurs

skall äga rätt att efter viss tids tjänstgöring avlägga ett särskilt prov, som de

sakkunniga kallar lärarprov vid egen tjänstgöring.

Det bör framhållas, att de sakkunniga med sitt förslag om en förkortad ämneslärarutbildning

icke avsett att ersätta men väl att komplettera den ämneslärarutbildning,

som för närvarande sker vid lärarhögskolorna.

Den nya typ av utbildning som föreslås, anses av de sakkunniga med hänsyn

till utbildningens innehåll och omfattning i stort sett jämförlig med praktisk

lärarkurs och betecknas därför av de sakkunniga såsom en godtagbar utväg,

när det gäller att med det snaraste förverkliga direktivens krav, att praktisk utbildning

alltid bör föregå lärarverksamhet.

I det följande kommer de olika huvudmomenten i de sakkunnigas förslag att

mera ingående belysas.

Den egentliga utbildningsterminen

Den övergångsvis anordnade ämneslärarutbildningen vid lärarhögskola under

en termin skall enligt de sakkunnigas förslag liksom den fullständiga omfatta

såväl teoretisk utbildning som undervisningspraktik.

Att utbildningstiden är så knappt tillmätt, gör det enligt de sakkunnigas

mening nödvändigt, att lärarkandidaten redan före inträdet vid lärarhögskolan

har förvärvat grundläggande insikter i pedagogik av samma omfattning, som

erfordras för filosofisk ämbetsexamen, även om det i och för sig hade varit önskvärt

att såsom vid en fullständig lärarhögskoleutbildning låta teori och praktik

stödja varandra. De sakkunniga föreslår fördenskull fullständig filosofisk ämbetsexamen

eller motsvarande som villkor för tillträde till den kortare utbildningen.

I övrigt synes det böra ingående prövas om inte vissa moment, exempelvis

beträffande tal- och röstvård samt muntlig framställning, vilka ingår både i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

praktisk lärarkurs och i lärarhögskoleutbildningen, skulle kunna överflyttas till

universitetsutbildningen som komplement till den för filosofisk ämbetsexamen

obligatoriska kursen i psykologi och pedagogik.

Ytterligare eu följd av utbildningstidens knapphet är att övningsundervisning

inte i samma utsträckning som tidigare kan erbjuda träning på skilda skolstadier,

påpekar de sakkunniga. Vid praktisk lärarkurs erhåller en lärarkandidat i två

ämnen vanligen fem undervisningsserier och vid hittillsvarande lärarhögskoleutbildning

två övningsserier samt fyra betygsatta serier. Enligt de sakkunnigas

åsikt är det inte möjligt att vid avkortad lärarhögskoleutbildning till egentliga

undervisningsserier anslå längre tid än den, som normalt tages i anspråk av tre

serier. Vid fördelningen av tre serier synes det de sakkunniga riktigast att förlägga

två till enhetsskolans högstadium och en till gymnasiet. Dels kommer,

framhålles det, flertalet ämneslärare att få sin huvudsakliga tjänstgöring förlagd

till enhetsskolans högstadium, dels synes det vara obestridligt, att lärarna

i dagens och den närmaste framtidens skolsituation vid undervisning på enhetsskolans

högstadium kommer att ställas inför svårbemästrade problem i högre

grad än på gymnasiestadiet. Även om en lärarkandidat genomgår en enda gymnasieserie

under den lärarhögskoleutbildning, som nu föreslås, skall givetvis

undervisningen på gymnasiestadiet i det andra ämnet uppmärksammas vid metodikundervisningen

och auskultationerna, understryker de sakkunniga.

Vad metodikundervisningen beträffar, framstår det i övrigt för de sakkunniga

som fullt klart, att den trots den knappa tiden inte bör försvagas utan snarare

om möjligt något förstärkas såsom ersättning för minskningen i egen undervisning.

Den fördel, som anses ligga däri, att vid lärarhögskoleutbildning i motsats

till tidigare praktisk ämneslärarutbildning metodisk teori och praktik får stödja

varandra, bör enligt utredningens mening kunna utnyttjas i ännu högre grad

genom att metodikövningar anordnas även under de tidsperioder, då övningsundervisning

förekommer.

Slutligen framhåller de sakkunniga, att den kortare utbildningstiden medför

att de praktiska undervisningsövningarna måste få karaktären av övningsundervisning.

Både med hänsyn till arbetet i de skolor som anlitas för övningsundervisning

och till utbildningens ändamålsenliga uppläggning bör den teoretiska

undervisningen vara förlagd till terminens första del samt till dess sista

veckor, framhåller de sakkunniga. Den bör upptaga ungefär samma moment som

vid nuvarande lärarhögskoleutbildning med den skillnaden att kursen i psykologi

och pedagogik inhämtats redan under lärarkandidatens universitetsstudier.

Även vid den nu föreslagna utbildningen bör dock viss tid anslås till behandling

av särskilt viktiga pedagogiska frågor.

Beträffande ämnesmetodiken har tidigare redovisats de sakkunnigas uppfattning,

att den som ersättning för den minskade undervisningspraktiken vid

den nya utbildningen bör få ökat utrymme. De sakkunniga förutsätter därför,

att varje skolämne skall få omkring 40 timmars metodik, dock med variationer

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962 33

uppåt och nedåt alltefter ämnets natur, omfattning och metodiska svårighetsgrad.

De sakkunniga utgår från att tentamina skall kunna förekomma som redovisning

av vissa pedagogiska ämnesmoment och av viss metodisk kurslitteratur.

För den nu berörda teoretiska undervisningen föreslår de sakkunniga följande

ungefärliga timtal.

Pedagogik och allmän metodik............................... 30

Ämnesmetodik (i två ämnen)................................. 30

Tekniska hjälpmedel ........................................ 12

Tal- och röstvård; språkvård och muntlig framställning........ 16

Skolhygien och mentalhygien................................. 6

Samhällskunskap och yrkesorientering, skoljuridik m. m. ........ 16_

S:a 160 timmar

Härutöver förutsättes möjlighet finnas att ansla viss tid åt aktuella skolfrågor,

när särskilda omständigheter påkallar detta. Vidare bör ett antal timmar kunna

tagas i anspråk för individuell röstvård (i medeltal 3 timmar per lärarkandidat).

Enligt de sakkunnigas förslag bör av utbildningsterminen förslagsvis 12 veckor

ägnas åt övningsundervisning i form av auskultation och egen under

visning. Lämpligen bör denna del av utbildningen inledas med en veckas barniakttagelser

på mellanstadiet, ett moment som enligt vad de sakkuniga upplyser

visat sig vara synnerligen värdefullt. Därefter bör följa minst en veckas

auskultation på enhetsskolans högstadium och på gymnasiet, varvid egen undervisning

ej skall förekomma. Auskultationen under dessa båda perioder bör enligt

förslaget kunna kompletteras med seminarieövningar på eftermiddagstul i metodik

och pedagogik i anslutning till iakttagelser, som lärarkandidaterna gjort i

klassrumssituationer. Ämnesmetodik anses böra i nagon utsträckning kunna

förekomma på eftermiddagstid även sedan lärarkandidaternas egna undervisningsövningar

börjat. De sakkunniga räknar därför med en seminarieövning per

vecka i varje ämne under denna period.

Antalet auskultationstimmar under de båda första veckorna synes enligt de

sakkunniga knappast kunna uppgå till mer än 40. Under de återstående veckorna

kan sannolikt omkring 60 hinnas med.

De egna undervisningsövningarna bör omfatta minst 45 timmar. De sakkunniga

beräknar, såsom i det föregående närmare redovisats, att dessa timmar skall

vara fördelade på tre serier, varav en på gymnasiet. I ämnen med lågt veckotimtal,

t .ex. biologi och geografi, synes det vara lämpligt att fördela timtalet på fyra

serier.

Det nu angivna utbildningsprogrammet anses kunna medhinnas på 18 effektiva

undervisningsveckor, förutsatt att höstterminens utbildning börjar strax

efter mitten av augusti månad.

Enligt de sakkunnigas mening finns det inte tillräckligt underlag för ett mera

detaljerat betyg åt en lärarkandidat, som genomgått den utbildning de sakkun
2

_ Bihang till riksdagens protokoll 1903. 1 sand. AV 10(1

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

niga föreslagit. I stället föreslår de sakkunniga, att det avges ett intyg om

att vederbörande genomgått utbildningen. Härvid föreslås två uttryckssätt komma

till användning: »Lämplig» för den, som lämpar sig för fortsatt lärarverksamhet,

och »Med tvekan lämplig», i det fall där en lärarkandidat lyckats mindre

väl.

Den som under utbildningsterminen visat sig helt olämplig för lärarbanan, bör

över huvud inte erhålla något intyg, som avser lämplighet, framhåller de sakkunniga,

som menar att detta innebär, att vederbörande blir avstängd från läraryrket.

Det understrykes, att de humanitära skälen mot en sådan avstängning av

uppenbart olämpliga aspiranter blir mindre starka än t. ex. vid praktisk lärarkurs,

där vederbörande på ett helt annat sätt redan har kommit in på banan.

De sakkunniga framhåller, att det naturligtvis skulle kunna anföras skäl för

att bland dem som genomgått utbildningsterminen söka urskilja en grupp lärare,

för vilka man kunde använda en beteckning »Väl lämpad». Erfarenheten från

hittillsvarande utbildningsvägar för ämneslärare anses emellertid tyda på att

det i själva verket skulle bli vanskligt att bland lärarkandidater utan föregående

tjänstgöring utvälja en dylik grupp under en jämförelsevis kort utbildning.

I övrigt föreslås, att vid bedömningen tillämpas samma förfarande som vid

avgivande av vitsord i lämplighet för lärarbanan vid annan ämneslärarutbildning,

förlagd till lärarhögskola.

Den nu skisserade enterminsutbildningen skall enligt förslaget tillsammans

med den i följande avsnitt angivna handledda praktiken ha ett meritvärde,

motsvarande genomsnittsbetyg vid praktisk lärarkurs, för den som erhållit vitsordet

»Lämplig» och ett lägre värde för den som förklarats »Med tvekan

lämplig».

Handledd praktik

I nuvarande lärarhögskoleutbildning av ämneslärare ingår, såsom tidigare

nämnts, en praktiktermin, som följer efter den första utbildningsterminen. De

sakkunniga föreslår, att en viss motsvarighet härtill skapas i samband med den

övergångsvis anordnade ämneslärarutbildningen. Sålunda bör lärarkandidaten

under en termins tjänstgöring (med full tjänstgöring) efter utbildningsterminen

äga rätt att erhålla viss vägledning av lärare vid den skola, där han tjänstgör,

ävensom tillfälle att ahöra lektioner vid denna eller annan närbelägen skola.

En undervisningsvan och som handledare lämplig kollega bör förordnas som

»pedagogisk rådgivare» åt lärarkandidaten i vart och ett av hans undervisningsämnen

med uppgift att ahöra ett antal lektioner av honom, förslagsvis

8—10. I regel skulle den pedagogiske rådgivaren vara knuten till den skola,

där lärarkandidaten tjänstgör, men, framhålles det, om så skulle vara ändamålsenligt,

borde en villig och skicklig pedagog vid en närbelägen skola kunna anlitas.

I den man verksamheten med regionala pedagogiska konsulenter utbygges,

bör även dessa enligt förslaget kunna anlitas som handledare. Lärarkandidaten

skall dessutom åhöra ett antal lektioner, förslagsvis 30—40, företrädesvis hos den

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 106 år 1962

eller dem, som förordnats såsom hans pedagogiska rådgivare. Viss auskultation

bör kunna få förläggas till försöksskolans mellanstadium. Med sin »rådgivare»

skall den unge läraren kunna dryfta praktisk-pedagogiska och disciplinära frågor.

Det föreslås åligga rektorn vid ifrågavarande skola att ombesörja att handledning

och tillfälle till auskultation ges samt att själv åhöra minst tre lektioner

och därefter ge erforderliga pedagogiska anvisningar. I det tjänstgöringsbetyg,

som utfärdas i vanlig ordning, skall anteckning göras om att läraren under terminen

åtnjutit handledning samt fullgjort föreskriven auskultation.

De sakkunniga föreslår, att för den som genomgått den kortare ämneslärarutbildningen,

handledd praktik under en termin skall vara villkor för behörighet

till ordinarie tjänst. Det ligger därför, framhåller de sakkunniga, i den unge

lärarens eget intresse att komma i åtnjutande av sadan praktik.

De sakkunniga föreslår följande förfarande för att fa till stand handledd

praktik.

Den som önskar handledd praktik bör ange detta vid anmälan till arbetsförmedling.

Sedan avtal träffats om förordnande på minst en termin, skall rektor vid

tjänstgöringsskolan hos länsskolnämnden föreslå pedagogiska radgivare. Sedan

sådana rådgivare förordnats, skall rektor till den lärarhögskola, där praktikanten

genomgått förkortad ämneslärarutbildning, anmäla att anordningar för

handledd praktik träffats vid skolan. I princip bör det nämligen vara möjligt

för lärarhögskola att låta metodiklärare taga del av pratikantens undervisning.

Termin med handledd praktik anses böra följa omedelbart efter utbildningstermin.

De sakkunniga understryker kraftigt vikten av att de lärarkandidater, som

genomgår övergångsvis anordnad ämneslärarutbildning vid lärarhögskola, tillförsäkras

rätten att erhålla handledd praktik. Endast genom en dylik förstärkningsanordning

anses det nämligen bli möjligt att nå det utbildningsresultat,

som de sakkunniga avsett. De sakkunniga finner det även vara angeläget, att

den ekonomiska ersättning, som skall utgå i samband med handledd praktik,

blir sådan, att lämpliga lärare stimuleras att åtaga sig uppdraget att vägleda

lärarkandidater eller att mottaga dem såsom auskultanter.

Lärarprov vid egen tjänstgöring

De sakkunniga har inte tagit ställning till frågan, huruvida de nuvarande

formerna för betygsättning vid ämneslärarutbildning kan anses vara ändamålsenliga.

Oavsett vad ett övervägande av detta spörsmål skulle ge vid handen, är

det de sakkunnigas uppfattning, att goda och praktiska förutsättningar bör

finnas för dem, som genomgått den kortare utbildningen, att förvärva ett sådant

betyg i undervisningsskicklighet, som nära överensstämmer med vad som ges

vid praktisk lärarkurs och nuvarande lärarhögskoleutbildning. Man torde enligt

de sakkunnigas mening kunna förutse, att av dem som genomgått förkortad ämneslärarutbildning

vid lärarhögskola en inte obetydlig del vill förvärva ett sådant

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

betyg i undervisningsskicklighet. De sakkunniga anser, att det meritvärderingssystem

för ämneslärare, som trädde i kraft den 1 mars 1959, jämte decentraliseringen

av lärarutnämningar har skänkt ökad tyngd åt betyget i undervisningsskicklighet.

Lärare, som genomgått praktisk lärarutbildning, men inte låter sig nöja med

därvid avgivna vitsord, kan för närvarande efter fyra terminers tjänstgöring

genomgå s. k. undervisningsprov vid läroverk eller folkskoleseminarium med

praktisk lärarkurs. Endast ett litet antal lärare har emellertid enligt de sakkunniga

begagnat sig av möjligheten att avlägga sådant. Sålunda har under

det senaste decenniet antalet inte uppgått till 15 per år. Att årssiffrorna är så

låga anses med säkerhet bero på att provet i sin nuvarande form verkar avskräckande.

De sakkunniga har för nu ifrågavarande ändamål velat skapa en ny typ av

lärarprov, varigenom det enligt deras mening skulle bli möjligt att på ett betydligt

mera tillförlitligt sätt än hittills mäta lärarens effektivitet i vardagslag, hans

förmåga att planera undervisningen på längre sikt än över en provserie, hans

vilja till metodisk förnyelse, hans kontakt och samarbete med eleverna, hans

möjligheter att få eleverna intresserade för undervisningen, i bästa fall också

hans organisationsförmåga och uppslagsrikedom, slutligen också hans disciplinära

förmåga.

Vad som främst bör eftersträvas är således enligt de sakkunnigas mening, dels

att det nya provet innebär redovisning för lärarverksamhet, som bedrivits under

en jämförelsevis lång tid, dels att det även i övrigt tar sikte på lärarens vardagsduglighet.

Ett sådant syfte kan svårligen uppnås på annat sätt än genom att

lärarens arbete i egna klasser blir föremål för bedömning. De sakkunniga har för

den nya typen av prov för ämneslärare valt benämningen »lärarprov vid egen

tjänstgöring».

Rent organisatoriskt har ett system med lärarprov vid egen tjänstgöring

betydande förtjänster, framhåller de sakkunniga. Det stör nämligen inte avsevärt

ordinarie undervisning. Inte heller uppstår något starkt behov av korttidsvikarier,

såsom blir fallet, när lärare fullgör undervisningsprov vid annan läroanstalt

än hans egen. Likaledes undviker man att ytterligare belasta redan hårt

ansträngda lärarutbildningsanstalter.

I själva verket är tanken på ett lärarprov av sådan art som här antytts ingalunda

ny, påpekar de sakkunniga och citerar skolkommissionens principbetänkande

(SOU 1948: 27), där det heter bl. a. följande.

Till lärarhögskolan bör även höra att anordna någon form av efterprövning

av undervisningsskicklighet och lärarduglighet. En sådan efterprövning torde

enligt kommissionens mening icke böra ha formen av ett i en för läraren ny

miljö anordnat lärarprov utan torde böra anordnas på så sätt, att från lärarhögskolan

förordnad lärare beredes tillfälle att under viss tid följa ifrågavarande

lärares undervisning på hans ordinarie tjänstgöringsort. Kommissionen är emellertid

icke beredd att nu framlägga ett detaljerat förslag till efterprövningsinstitut.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962 37

De sakkunniga framhåller, att en liknande anordning med framgång prövats

utomlands.

De sakkunniga lämnar härefter följande redogörelse för hur det praktiska

lärarprovet bör organiseras.

Lärarprov vid egen tjänstgöring bör liksom det nuvarande undervisningsprovet

administreras av skolöverstyrelsen. Provet bör i regel omfatta t\å undervisningsämnen.

För att kunna komma i fråga till lärarprov i egna klasser bör den

sökande ha tjänstgjort med full undervisningsskyldighet under minst tre terminer

(efter utbildningsterminen).

Skolöverstvrelsen prövar om tjänstgöringen är sådan att den lämpar sig för

ett lärarprov. Den bör sålunda vara fördelad på ett rimligt antal årskurser och

klassavdelningar. Däremot behöver inte gymnasieundervisning ingå i tjänsten,

eftersom ett sådant krav skulle utesluta lärarprov vid högstadium utan gymnasium.

.

Skolöverstyrelsen har sedan att utse prövning snämnd för varje särskilt lärarprov.

Nämnden bör bestå av tre ledamöter. Självskriven ledamot är rektor vid

den skola, där provet äger rum. De båda övriga ledamöterna bör vara två framstående

lärare i den prövandes ämnen. I viss utsträckning torde lärare vid lärarhögskola

eller läroverk med praktisk lärarkurs kunna anlitas. Det får anses

angeläget, att bedömningen inte sprides på alltför många händer utan att ett

begränsat antal experter får en omfattande erfarenhet av här berörda prov.

Fn av de båda särskilt tillkallade bedömarna skall förordnas som nämndens ordförande.

Omedelbart efter den första ämneskonferensen under terminen skall den lärare,

som erhållit medgivande att undergå lärarprov, genom skolans rektor till prövningsnämndens

ordförande i tva exemplar insända sitt tjänstgöiingsschema, förteckning

över använda läroböcker och andra speciella hjälpmedel samt uppgift

om dittills under terminen genomgångna kursmoment. I fortsättningen av terminen

skall han, likaså genom rektor, varannan vecka insända uppgift om genomgångna

kursmoment. Han bör därvid också kunna lämna upplysningar om

det arbetssätt, som han tillämpar eller avser att tillämpa.

Lärarprovet skall fördelas på två omgångar och omfatta sammanlagt fyra—

sex dagar. Om särskilda omständigheter det påkallar, må efter skolöverstyrelsens

medgivande provet utökas med ett tredje prövningstillfälle. Det första provningstillfället

får inte äga rum förrän fyra veckor in på terminen. Mellan det

första och det andra prövningstillfället bör i regel minst fyra veckor förflyta.

Prövningstillfällena bestämmes av prövningsnämndens ordförande efter samrad

med de båda övriga ledamöterna. Läraren bör genom rektors försorg underrättas

om prövningsnämndens besök två dagar före besöket.

Under prövningsdagarna följer nämnden lärarens undervisning i hans olika

ämnen samt granskar skrivlag och andra skriftliga arbeten i syfte att bilda sig en

så säker och allsidig uppfattning som möjligt om hans lärarduglighet. Läraren

bör ges tillfälle att motivera uppläggningen av sin undervisning och de metoder

han använder. Ilar han prövat nya vägar i sitt arbete, bör han fa möjlighet att

demonstrera detta. Han bör också själv kunna till diskussion med nämnden ta

upp de pedagogiska och disciplinära svårigheter, som gör sig gällande i hans

klassavdelningar. Det bör åligga nämndens ledamöter att ge provet en human

karaktär, utan att dess effektivitet såsom instrument för betygsdifferentienng

går förlorad.

Vid bedömningen av lärarprovet bör nämnden i synnerhet fästa avseende vid

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

undervisningens klarhet, fasthet, följdriktighet och effektivitet, vid kontakten

och samarbetet med eleverna och vid förmågan att intressera dem för sina

arbetsuppgifter. Särskilt som läraren under besöksdagarna inte har tid att så i

detalj förbereda sina lektioner som exempelvis en lärarkandidat under sina

undervisningsserier, bör smärre formella brister inte tillmätas överdriven betydelse.

Betyg över lärarprov skall omfatta vitsord i undervisningsskicklighet i vart

och ett av lärarens i provet ingående undervisningämnen samt vitsord i lämplighet

för lärarbanan. Där så befinnes påkallat, må olika vitsord i undervisningsskicklighet

avges för undervisning på olika skolstadier. Protokoll över nämndens

beslut upprättas och insändes till skolöverstyrelsen av rektor vid den skola, där

provet ägt rum. Betyg över provet utskrives genom rektors försorg och undertecknas

av prövningsnämndens ordförande och rektor.

3. Enterminsutbildning vid de befintliga lärarhögskolorna

Lärarhögskolan i Stockholm

Beträffande lärarhögskolan i Stockholm föreslår de sakkunniga, att man vid

sidan av nuvarande ämneslärarutbildning, som bibehålies vid oförändrad omfattning,

fr. o. m. nästa läsår övergångsvis anordnar ämneslärarutbildning av

den typ, som nyss beskrivits. Den nya typen av ämneslärarutbildning borde tills

vidare få en kapacitet av omkring 45 lärarkandidater per termin. De sakkunniga

framhåller emellertid, att det i Stockholm finns övningsunderlag för en avsevärt

större kapacitet och att man därför bör kunna räkna med en ökad utbildningsvolym

inom en relativt näraliggande framtid.

Ehuru erfarenheterna av samarbetet mellan lärarhögskolorna och samverkande

läroverk betecknas såsom mycket gynnsamma, anser de sakkunniga, att frågan

om förläggning av undervisningsövningar utanför lärarhögskolan bör tas upp till

omprövning, när en utvidgning av lärarhögskoleorganisationen nu aktualiserats.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har de samverkande läroverkens lärare

anlitats för undervisningsövningarna i mycket skiftande utsträckning. Vissa

lärare har termin efter termin haft att handleda tre eller fyra eller ännu fler

lärarkandidater. Andra lärare åter har kanske högst en lärarkandidat varje

termin. Delvis beror detta pa att antalet lärarkandidater i de olika ämneskombinationerna

kan vara mycket skiftande. Naturligt nog har också den enskilde

lärarens lämplighet som handledare spelat en roll vid fördelningen av lärarkandidaterna.

Även om det enligt de sakkunnigas uppfattning i och för sig inte

finns något att invända mot ett sådant förhållande, framstår det som mindre

rationellt i betraktande av att ersättningen för arbetet inte står i verklig proportion

till arbetets omfattning. Visserligen utgår ett mindre arvode för varje

handledd undervisningsserie, men större delen av ersättningen har utgått i form

av ett generellt arvode, motsvarande timlärarersättning för två veckotimmars

undervisning, till ordinarie lärare i läroämne vid läroverket och till ordinarie

ämneslärartjänst behöriga lärare. Till följd därav får en del lärare en i förhål
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962 39

lande till arbetet ganska blygsam ersättning, medan andra kan anses väl frikostigt

honorerade.

För ämneslärarkandidaternas övningsundervisning vid lärarhögskolan i Stockholm

vågar de sakkunniga inte räkna med att övningsskolan jämte de bada samverkande

läroverken i större utsträckning skall kunna anlitas för den nya typen

av ämneslärarutbildning. Enligt de sakkunnigas mening bör i stället vissa lärare

vid ett antal skolor i Stockholm alltefter lärarhögskolans behov förordnas som

handledare. Ersättningen bör så långt möjligt stå i relation till det utförda

arbetet. Som norm för ersättningens storlek bör enligt de sakkunniga sättas den

ersättning, som nu tillkommer en lärare vid samverkande läroverk med genomsnittlig

handledarbelastning. De sakkunniga framhåller, att den nu föreslagna

organisationen av övningsundervisningen givetvis skulle underlättas, om undervisningsserierna

på enhetsskolans högstadium kunde väsentligen koncentieras

till en extern övningsskola. De sakkunniga har dock menat, att högstadiet i den

befintliga övningsskolan skulle kunna användas för auskultationer och att man

åtminstone tills vidare bör pröva utvägen att förlägga serieundervisningen till

klassavdelningar i vanliga skolor.

Den nya typen av ämneslärarutbildning medför självfallet ett behov av ett

antal nya lärarkrafter, speciellt i metodik. De sakkunniga föreslår, att

hela det nytillkommande behovet av metodiklärare tillgodoses genom lektorer i

lönegrad Ao 25. Beträffande denna nya tjänstetyp, avsedd för adjunktskompetenta

lärare med erfarenhet av undervisning på försöksskolans högstadium och

utmärkt meritering i övrigt, framhåller de sakkunniga bl. a. följande.

Enligt vad de sakkunniga under hand erfarit, har styrelsen för lärarhögskolorna

räknat med att vid dubbleringar av vissa lektorat de nya lektorstjänsterna

skulle kunna inrättas i en lägre lönegrad och stå öppna för adjunktskompetenta

lärare med erfarenhet av undervisning på den obligatoriska skolans högstadium

och utmärkt meritering i övrigt. Detta synes vara i god överensstämmelse med

vad departementschefen uttalat i direktiven för 1960 års lärarutbildningssakkunniga,

nämligen att den praktiska lärarutbildningen i ökande utsträckning bör

direkt inriktas på enhetsskolans behov, vilket förutsätter att personer med erfarenhet

av och förståelse för vad den blivande nioåriga skolan kräver i så stor

omfattning som möjligt tages i anspråk som lärare och handledare vid denna utbildning.

I fråga om lönegradsplaceringen av lektorer med den lägre teoretiska kompetensen

svarar placeringen i lönegrad Ao 25 ganska väl mot placeringen i lönegrad

Ao 23 av lektorerna i mellanstadiets metodik. Visserligen är de senare placerade

tre lönegrader högre än övningsskollärarna, under det att placeringen i lönegrad

Ao 25 innebär cn uppflyttning med endast två lönegrader i förhållande till

adjunkterna vid övningsskolan. För lektorerna i lönegrad Ao 25 föreslås emellertid

samma särskilda arvode som för lektorerna i lönegrad Ao 26, d. v. s. för närvarande

2 550 kronor, medan motsvarande arvode för adjunkter vid övningsskola

utgör 1 450 kronor.

De sakkunniga föreslår sex lektorstjänster i lönegrad Ao 25, förslagsvis i ämnet

modersmålet samt i ämneskombinationerna engelska och tyska, historia och

samhällskunskap, geografi och biologi, matematik och fysik samt fysik och kemi.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Härtill skulle komma en ökning av antalet undervisningstimmar i pedagogik,

skolhygien och mentalhygien, handhavandet av tekniska hjälpmedel, språkvård

och muntlig framställning, röst- och talvård samt yrkesorientering.

Utökningen av ämneslärarutbildningen skulle vidare nödvändiggöra en viss

förstärkning av den administrativa personalen.

De sakkunniga understryker starkt behovet av att två av styrelsen för lärarhögskolorna

i anslagsäskandena för nästa budgetår föreslagna tjänster vid lärarhögskolan

— ett tredje lektorat i psykologi och pedagogik i Ae 26 och en biträdande

rektorstjänst — inrättas i enlighet med styrelsens förslag. Beträffande

vad lärarutbildningssakkunniga närmare anfört härom torde få hänvisas till

redogörelsen under avlöningsanslaget för lärarhögskolan.

I fråga om lokaler för den nya utbildningen konstaterar de sakkunniga,

att sadana maste sökas utanför lärarhögskolans nuvarande byggnader.

Enligt de sakkunnigas mening bör det uppdragas åt byggnadsstyrelsen att i

samråd med lärarhögskolans rektor sörja för lokalanskaffningen.

Lärarhögskolan i Malmö

I sina förslag till anslagsäskanden för lärarhögskolan i Malmö för nästa budgetår

har styrelsen för lärarhögskolorna räknat med den av riksdagen 1959 beslutade

utbildningskapaciteten av ämneslärare, motsvarande en intagning av

omkring 45 lärarkandidater per termin. I samband därmed har styrelsen föreslagit

Källängens läroverk som ett tredje med lärarhögskolan samverkande läroverk

och därvid förutsatt, att den till läroverket nu förlagda egentliga lärarkursen

indrages eller överflyttas till annat läroverk.

Inom övningsskolan och tre samverkande läroverk kan enligt vad de sakkunniga

meddelar 40—45 gymnasieringar beräknas bli disponibla för undervisningsserier.

De sakkunniga räknar med att en ämneslärarutbildning av nuvarande

slag bör omfatta åtminstone omkring 30 lärarkandidater per termin, om den

skall vara från ekonomisk synpunkt försvarbar. De nuvarande samverkande

läroverken i Malmö, S:t Petri högre allmänna läroverk och Johannes samrealskola

och kommunala gymnasium, utgör tillsammans med lärarhögskolans övningsskola

ett tillräckligt underlag för denna utbildningskapacitet, framhåller de

sakkunniga.

Ett tredje samverkande läroverk med 15 för undervisningsserier disponibla

gymnasieringar skulle kunna lämna utrymme för de gymnasieserier, som erfordras

för en övergångsvis anordnad kortare utbildning av 45 ämneslärare per termin.

Däremot blir ett samverkande läroverk helt otillräckligt för erforderliga

högstadieserier, som till antalet blir minst 90. Försöksskolans högstadium i Lim
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

hamn beräknas emellertid kunna täcka behovet av högstadieserier för en övergångsvis

anordnad utbildning av 45 ämneslärare per termin, under förutsättning

att inga andra serier förlägges dit. De högstadieserier, som erfordras för

lärarhögskoleutbildningen i övrigt, föreslås bli placerade i övningsskolans och

de samverkande läroverkens sjunde årskurs samt i den tre- och fyraåriga realskolans

två högsta årskurser, i den mån serier ej kan förläggas till åttonde och

nionde årskurserna inom andra närbelägna enhetsskoledistrikt.

Den omständigheten, att ett tredje samverkande läroverk skulle kunna utnyttjas

endast för en mindre del av högstadieserierna i den övergångsvis anordnade

kortare utbildningen, påkallar enligt de sakkunnigas uppfattning en omprövning

av styrelsens förslag om Källängens läroverk som samverkande fr. o. m.

nästa läsår. Då huvudparten av högstadieserierna, åtminstone under läsåren

1962/64, förutsättes förlagda till de obligatoriska skolorna i Limhamn, bör enligt

de sakkunnigas mening övervägas, om inte gymnasieserierna och därtill hörande

auskultation i huvudsak skulle kunna förläggas till Slottsstadens läroverk, varvid

man där finge anlita särskilt arvoderade lärare i likhet med vad som föreslagits

för den övergångsvis anordnade ämneslärarutbildningen i Stockholm.

Det skulle härigenom bli möjligt att bibehålla den till Källängens läroverk förlagda

egentliga lärarkursen. De sakkunniga framhåller emellertid vikten av att

under sådana omständigheter enstaka gymnasieserier inom båda slagen av

ämneslärarutbildning vid behov skall kunna förläggas också till de båda lärarkursläroverken,

vilkas gymnasier ej kommer att bli lika hårt belastade med serier

som övriga gymnasier i Malmö.

Den erforderliga förstärkningen av lärarhögskolans personalorganisation

omfattar enligt de sakkunnigas förslag som främsta punkt fem metodiklektorat

i Ao 25. Härtill kommer enligt förslaget en ökning av antalet undervisningstimmar

i pedagogik m. fl. ämnen i samma omfattning, som beräknas för

lärarhögskolan i Stockholm. En ökning av antalet ämneslärarkandidater med

60 per år utöver vad tidigare förutsatts nödvändiggör härjämte enligt de sakkunniga

en förstärkning av den administrativa personalen med ett kanslibiträde

i Ao 7.

Styrelsen för lärarhögskolorna har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår

motiverat och föreslagit en tjänst som biträdande rektor vid lärarhögskolan i

Malmö. De sakkunniga framhåller, att inrättandet av en sådan tjänst utgör

en nödvändig förutsättning för att här framlagda förslag skall kunna genomföras.

I övrigt torde beträffande förslaget få hänvisas till den redogörelse för detsamma,

som finnes intagen under avlöningsanslaget för lärarhögskolan i Malmö.

Vad slutligen angår av de sakkunniga i betänkandet berörd fråga om nya

lokaler har i årets statsverksproposition (bilagan 10, Kapitalbudgeten, punkt

It) framlagts förslag om en utökning av byggnadsprogrammet för nybyggnaden

för lärarhögskolan i Malmö, vilket förslag överensstämmer med vad de sakkunniga

föreslagit härutinnan.

2* — llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 106

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1962

4. Den tredje lärarhögskolan

Förläggning till Göteborg

Enligt direktiven skall de sakkunniga undersöka, var nästa lärarhögskola

med minsta möjliga tidsutdräkt kan upprättas. De sakkunniga betonar, utan att

upprepa tidigare framförda motiveringar, att lärarhögskolor i första hand bör

upprättas i eller i anslutning till universitetsorter, i den mån underlaget för

övningsundervisning gör detta möjligt. Med hänsyn till de betydande förutsättningar

för övningsundervisning, som Göteborg erbjuder, bör staden enligt de

sakkunnigas förslag bli säte för den tredje lärarhögskolan.

De sakkunniga utvecklar härefter närmare de lokala förutsättningarna för

övningsundervisning m. in. och framhåller därvid följande.

Redan nu är praktisk lärarutbildning knuten till Göteborg. Ämneslärarutbildning

äger rum vid Hvitfeldtska och Vasa högre allmänna läroverk samt

Annedals folkskoleseminarium och klasslärarutbildning vid Annedals och Guldhedens

folkskoleseminarier.

Göteborg har ett rikt förgrenat skolväsen. Fr. o. in. läsåret 1953/54 började

med Kungl. Maj:ts medgivande försöksverksamhet med nioårig enhetsskola inom

kommunens obligatoriska skolväsen. Försöksverksamheten har sedan efter

hand utvidgats till att omfatta 17 rektorsområden läsåret 1960/61. Fr. o. m.

innevarande läsår är försöksverksamhet även anordnad i övriga sex rektorsområden,

vilka ligger inom stadens centrala delar. Läsåret 1954/55 inrättades

ett särskilt försöksgymnasium i staden. De statliga högre skolorna utgöres i

övrigt av sex allmänna läroverk. Kommunala gymnasier förekommer som påbyggnad

på två statliga realskolor. Dessutom finns fem kommunala flickskolor

och två kommunala realskolor samt några enskilda högre skolor. Dessa läroanstalter

erbjuder ett gott underlag för övningsundervisning vid utbildningen

av både ämneslärare och klasslärare. Därtill kommer att yrkesskolväsendet i staden

är högt utvecklat. Vidare bör framhållas att i Göteborg finns teknisk högskola,

handelshögskola, socialinstitut, tekniskt gymnasium och handelsgymnasium.

I detta sammanhang må nämnas, att examinationen av filosofie magistrar

vid universitetet omfattade 72 studerande år 1958, 108 år 1959 och 144 år 1960.

Även från en annan synpunkt torde det vara mycket lämpligt att förlägga en

lärarhögskola till Göteborg. Utbildningen kan där nämligen komma i gång jämförelsevis

snabbt.

I detta sammanhang vill lärarutbildningssakkunniga dessutom erinra om att

skolöverstyrelsen redan vid remissbehandlingen av betänkandet om lärarhögskolan

i Sydsverige underströk angelägenheten av att en tredje lärarhögskola

med det snaraste komme till stand och att denna högskola enligt överstyrelsens

uppfattning lämpligen borde placeras i Göteborg. Vidare har Sveriges förenade

studentkårer (SFS) i skrivelse till Konungen den 15 september 1959 föreslagit,

att en lärarhögskola skulle upprättas i Göteborg. Även Läroverkslärarnas riksförbund

har i skrivelse till lärarutbildningssakkunniga den 21 juni 1961 föreslagit

detsamma.

Många och väsentliga skäl talar således för att en tredje lärarhögskola får sitt

säte i Göteborg, summerar de sakkunniga, som föreslår, att den förlägges till

denna stad och att dess verksamhet börjar i provisoriska lokaler fr. o. m. läsåret

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962 43

1962/63 med enbart ämneslärarutbildning i den kortare form, som tidigare har

redovisats.

De sakkunniga förutsätter som självklart, att lärarhögskolan i Göteborg senare

får i stort sett samma organisation som lärarhögskolan i Malmö, vid vilken utbildas

ämneslärare, mellanskollärare och smaskollärare. Likaledes förutsättes den

slutliga lärarhögskolan få en statlig övningsskola med ungefär samma organisation

som i Malmö, d. v. s. även innefattande gymnasium.

De sakkunniga utgår även ifrån att vetenskaplig forskning skall bedrivas vid

den slutliga lärarhögskolan i Göteborg under ledning av en professor i pedagogik.

Tjänsten skall emellertid enligt de sakkunnigas mening inte tillsättas

under övergångstiden.

Olika möjligheter till förläggning av lärarhögskola i Göteborg har undersökts

av de sakkunniga. Det har därvid visat sig svart att finna en verkligt lämplig

placering. Med hänsyn till befintliga skolor och elevtillgång synes enligt de sakkunnigas

uppfattning en eljest önskvärd förläggning till stadens mer centrala

delar knappast vara möjlig.

Till följd av den relativt korta tid, som stått de sakkunniga till buds, har de

inte i detta sammanhang ansett sig böra framlägga förslag om slutlig placering

av lärarhögskolan i Göteborg. Enligt de sakkunnigas mening bör detta inte utgöra

hinder för beslut om inrättande av lärarhögskola i Göteborg med provisoriska

lokaler för den ämneslärarutbildning, som snarast möjligt bör taga sin

början. De sakkunniga säger sig ha för avsikt att inom den närmaste tiden taga

upp frågan om den slutliga placeringen till diskussion.

Lokaler under en övergångstid

De sakkunniga framhåller, att det under en övergångstid blir nödvändigt att

för den nya lärarhögskolan taga i anspråk lokaler, som uppförts för annat ändamål.

För att kunna avgöra, var den egentliga lärarhögskolan bör inrymmas provisoriskt

har de sakkunniga gjort en överslagsberäkning av lokalbehovet. Denna

grundar sig bl. a. på förutsättningen, att vid högskolan skall utbildas 45 ämneslärarkandidater

per termin. Vägledande för bedömningen har för de sakkunniga

varit erfarenheterna från de båda befintliga lärarhögskolorna, främst från den

andra i Malmö, vid vilken hittills uteslutande ämneslärare har utbildats. Enligt

överslagsberäkningen erfordras för lärosalar, bibliotek, administrationslokalei

samt lokaler för lärare och lärarkandidater en sammanlagd yta på omkring

850 m2.

Då det gällt att provisoriskt lösa lokalfrågan för den egentliga lärarhögskolan,

har de sakkunniga framför allt inriktat sig på att söka förlägga lärarhögskolan

till någon skolanläggning i staden. Efter att ha övervägt olika möjligheter har

de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att de i nuvarande läge mest ändamålsenliga

lokalerna för den egentliga lärarhögskolan kan erhållas i Annedals

folkskoleseminarium. Till de sakkunnigas beskrivning av detta seminarium

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

(s. 44 och 45 i betänkandet) torde i huvudsak få hänvisas. Här må blott framhållas,

att seminariet är beläget vid Östra Husargatan, nära det stora parkområdet

Slottsskogen. Skoltomtens yta är 13 700 m2, därav ca 6 700 m2 trädgårdsanläggning.

På tomten finns uppförda seminariets huvudbyggnad med en golvyta

av något över 3 000 m2, en gymnastikbyggnad med en större och en mindre gymnastiksal,

en rektorsbostad, vilken numera är tagen i bruk för de geografiska och

pedagogiska institutionerna, samt vaktmästarbostad.

Lärarhögskolan kan enligt de sakkunnigas mening beredas erforderligt utrymme

vid Annedals folkskoleseminarium, under förutsättning bl. a. att sex av seminariets

övningsskoleklasser överflyttas till en kommunal folkskola i närheten.

I den preliminära överenskommelse (se bilagan), som den 14 september 1961

träffades mellan företrädare för Göteborgs stad och lärarutbildningssakkunniga

angående kostnadsfördelningen vid inrättandet av en lärarhögskola i Göteborg

i provisoriska lokaler, förutsättes, att dessa klasser skall överflyttas till Annedalsskolan.

De sakkunniga framhåller, att om lärarhögskolan förlägges till Annedals folkskoleseminarium,

blir dess lokalbehov mindre än tidigare förutsatts. Vid seminariet

kan nämligen lärarhögskolan använda flera institutioner och biblioteket

parallellt med seminariet. Institutionerna vid seminariet är enligt de sakkunnigas

uppfattning i stort sett tillfredsställande även för en ämneslärarhögskola under

ett provisorium. Viss upprustning är dock nödvändig, främst av de naturvetenskapliga

institutionerna. Ändringsarbetena har byggnadsstyrelsen kostnadsberäknat

till 225 000 kr. De sakkunniga förutsätter, att lärarhögskolan kan använda

seminariets institutioner för pedagogik, modersmålet, moderna språk, geografi,

biologi, fysik och kemi.

Övningsundervisningen under en övergångstid

Enligt de sakkunnigas mening är det nödvändigt att lärarhögskolan i Göteborg

redan under övergångstiden till sitt förfogande får en egen övningsskola

med en läraruppsättning, som utsetts speciellt med tanke på handledaruppgifterna.

Så länge lärarhögskolan i Göteborg är förlagd till provisoriska lokaler

måste man arbeta med extern övningsskola. Det torde vidare vara nödvändigt

att under en övergångstid låta övningsskolan vara begränsad till försöks skolans

högstadium, då ingen befintlig skola i Göteborg kan tillgodose behovet av övningsundervisning

både på försöksskolans högstadium och på gymnasiestadiet.

De sakkunniga föreslår således, att vid en befintlig skola i Göteborg högstadiet

tages i bruk som extern övningsskola. Detta skulle innebära, att övningsskolan

finge en statligt anställd rektor och statligt anställda lärare. De senare

borde i princip få ordinarie anställning, då det förutsättes, att de på senare

stadium överflyttas till den interna övningsskola, som bör inrättas, sedan lärarhögskolan

i Göteborg fått slutgiltig förläggning och fullständig lärarhögskoleorganisation.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Först fr. o. in. innevarande läsår har försöksverksamhet med nioårig enhetsskola

(årskurserna 1—5) införts i de centrala delarna av staden. Högstadium

saknas således alltjämt i dessa områden. Läsåret 1965/66 avses dock försöksskolan

vara fullständigt genomförd i hela staden. Antalet klassavdelningar på

försöksskolans högstadium vid de skolor, som ligger närmast stadens centiala

delar, utgör ett tillräckligt underlag för ämneslärarkandidaternas övningsundervisning

på detta stadium. Hen försöksskola med högstadium, som ligger närmast

Annedals folkskoleseminarium, säges vara Kungsladugårdsskolan. Med

hänsyn till skolans läge samt dess jämförelsevis goda lokalutrymmen föreslår

de sakkunniga, att Kungsladugårdsskolan blir extern övningsskola till lärarhögskolan.

Enligt den tidigare nämnda, i bilagan redovisade preliminära överenskommelsen

skall en extern övningsskola, omfattande sju parallellavdelningar av

försöksskolans högstadium, förläggas till Kungsladugårdsskolan. Övningsskolan

skall därvid enligt förslaget huvudsakligen organiseras efter de riktlinjer, som

gäller för externa övningsskoleklasser vid folkskoleseminarierna. Såsom tidigare

nämnts innebär detta, att staten ombesörjer undervisningen. Som ledare för de

externa övningsskoleklasserna skall finnas en statligt anställd rektor. Den närmare

fördelningen av arbetsuppgifterna mellan rektor vid Kungsladugårdsskolan

och rektorn för övningsskoleklasserna skall fastställas efter ytterligaie överläggningar.

En övningsskola i Kungsladugårdsskolan kräver en viss upprustning och utökning

av inventarier och undervisningsmateriel, framhåller de sakkunniga. För

de erforderliga byggnadsarbetena och inventarierna samt kostnaderna härför vid

Kungsladugårdsskolan skulle enligt den preliminära överenskommelsen med

Göteborgs stad skolstyrelsen svara. Vidare skulle kostnaderna för undervisningsmaterielen

fördelas lika mellan staten och staden.

Enligt ovan redovisade förslag omfattar övningsskolan för lärarhögskolan i

Göteborg endast försöksskolans högstadium. För övningsundervisning på gymnasiet

måste sålunda andra skolor anlitas. Även en del av övningsundervisningen

på högstadiet anses till följd av övningsskolans begränsade kapacitet böra förläggas

utanför övningsskolan.

I samband med den i det föregående berörda utvidgningen av ämneslärarutbildningen

vid lärarhögskolorna i Stockholm och Malmö har redovisats, att de

sakkunniga med avseende på övningsundervisningen utanför lärarhögskolorna

föreslagit, att denna förlägges till ett antal skolor, valda med hänsyn till tillgången

på lämpliga handledare, i stället för såsom hittills till samverkande läroverk.

Samma princip skall enligt de sakkunnigas förslag tillämpas med avseende

på lärarhögskolan i Göteborg. De sakkunniga framhåller dock att i Göteborg

tillkommer det förhållandet, att läroverken kan beräknas bli anlitade för undervisningsövningarna

endast på gymnasiet. Enligt de sakkunnigas förslag skall

nämligen övrig övningsundervisning förläggas till försöksskolans högstadium,

ltealskoledelcn av läroverken kommer således att praktiskt taget ställas utanför

lärarutbildningen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1962

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit om undervisningsövningar utanför lärarhögskolan

i Göteborg anser de emellertid inte utesluta, att övningarna väsentligen

koncentreras till vissa skolor. Tvärtom anses detta från flera synpunkter

ändamålsenligt eller rent av nödvändigt, inte minst beträffande undervisningsövningarna

på gymnasiet.

De sakkunniga anser det nödvändigt, att lärarhögskolan samlar större delen

av auskultationerna och övningsserierna på gymnasiestadiet till ett läroverk,

för att inte högskolans verksamhet skall bli alltför svårbemästrad. För övningsundervisning

i vissa ämnen anses dock ett eller flera andra gymnasier ibland

behöva tagas i anspråk. Flera skäl anföres för att läroverket i Majorna i främsta

rummet bör tagas i anspråk för lärarhögskolans övningsundervisning. Lärarutbildningssakkunniga

föreslår därför, att lärarhögskolans praktiska lärarutbildning

på gymnasiestadiet företrädesvis förlägges till detta läroverk. Preliminär

överenskommelse om detta har också (se bilaga) träffats med Göteborgs stad.

Förlägges praktisk lärarutbildning till läroverket i Majorna, kräves en del

ändringsarbeten inom skolan och viss upprustning av dess inventarier och undervisningsmateriel,

så att lärarhögskolans behov för övningsundervisning blir

tillgodosedda. Enligt den preliminära överenskommelsen den 14 september 1961

(jfr bilaga) skall Göteborgs stad svara för ifrågavarande byggnadsarbeten och

kostnaderna härför. Kostnaderna för ny undervisningsmateriel skall fördelas lika

mellan staten och staden.

Utbildningskapacitet

Såsom av det föregående framgått föreslår de sakkunniga, att under en övergångstid

endast ämncslärare skall utbildas vid lärarhögskolan i Göteborg. Bristen

på praktiskt utbildade ämneslärare gör det enligt de sakkunnigas mening mycket

angeläget, att vid den tredje lärarhögskolan kommer att utbildas ett så stort

antal lärarkandidater, som från organisatorisk och ekonomisk synpunkt är möjligt.

De sakkunniga framhåller, att auskultationerna och övningsundervisningens

belastning på de samverkande skolorna är avgörande för utbildningskapaciteten.

Härom anföres följande.

Av rent pedagogiska skäl och med hänsyn till elevernas och målsmännens

berättigade önskemål om en någorlunda ostörd studiegång bör inte alltför många

undervisningsövningar förläggas till en gymnasiering eller en högstadieklass. Om

man räknar med att i medeltal tre serier per termin kan förekomma i en gymnasiering,

är detta enligt vunna erfarenheter ett högt medeltal, eftersom i åtskilliga

ringar antalet serier av olika skäl måste hållas lägre. Varje ämneslärarkandidat,

som genomgår den övergångsvis anordnade lärarhögskoleutbildningen,

bör på gymnasiestadiet få hålla en övningsserie, omfattande mellan 10 och 15

lektioner. I vissa ämneskombinationer kan det dock bli fråga om två serier.

Undervisningen i högsta ringen bör i regel inte få störas av övningsundervisning.

\ id högre allmänna läroverket i Majorna undervisas 16 avdelningar i gymnasiet

höstterminen 1961, varvid högsta ringen frånräknats. Om tre övningsserier per

termin kan förläggas till en ring, skulle (3 X 16 —) 48 serier kunna förekomma.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

I själva verket torde denna siffra vara något för hög till följd av lärares tjänstledigheter

och andra förhållanden, som försvårar ett effektivt utnyttjande av

övningsklasserna. o o

På enhetsskolans högstadium bör lärarkandidaten hålla två övningssener.

Dessa serier bör likaledes omfatta 10—15 lektioner. Höstterminen 1961 undervisas

23 avdelningar på försöksskolans högstadium vid Kungsladugårdsskolan.

Övningsskolan vid denna skola skulle omfatta sju parallellavdelningar av högstadiet.

Erfarenheten tyder på, att det på detta stadium under den första tiden

inte är lämpligt att låta mer än i medeltal två serier per termin belasta undervisningen

i en klass. I bästa fall skulle således (7X3X2=) 42undervismngsserier

per termin kunna förläggas till högstadiet vid Kungsladugårdsskolan.

De sakkunniga föreslår mot bakgrunden av det anförda, att 45 ämneslärarkandidater

utbildas per termin vid lärarhögskolan i Göteborg. Härvid förutsättes,

att ungefär hälften av övningsundervisningen på högstadiet förlägges till

andra skolor än Kungsladugårdsskolan och även en del av övningsundervisningen

på gymnasiestadiet till annat läroverk än läroverket i Majorna.

De sakkunniga har inte ansett sig böra nu taga ställning till frågan, när klasslärarutbildning

skall börja vid den tredje lärarhögskolan, och inte heller till

frågan om tidsschemat för folkskollärarutbildningens avveckling vid Annedals

folkskoleseminarium utan ämnar vid senare tidpunkt aterkomma till dessa spörsmål.

Oavsett hur dessa frågor slutgiltigt löses, finner de sakkunniga det angeläget

att nu föreslå, att till höstterminen 1962 ingen intagning sker på folkskollärarlinjen

vid Annedals folkskoleseminarium utan att möjligheten att överväga

den framtida användningen av seminariet tills vidare hålles öppen.

Personalorganisation

De sakkunniga framlägger följande förslag till personalförteckning för den

egentliga lärarhögskolan i Göteborg. Förutsättningen för förslaget är en utbildningskapacitet

av 45 ämneslärare per termin.

Ordinarie personal:

Lönegrad

............... Ep 1

............. Ao 26

............. Ao 26

.............. Ao 25

......... Ao 23

1 kanslibiträde......

Icke ordinarie personal:

............ Ae 8

............ Ae 5

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

De sakkunniga erinrar om att vid lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg

samtliga lektorstjänster i högstadiets metodik för närvarande är placerade i lönegrad

Ao 26. Med hänsyn härtill och i anslutning till sitt förslag om en ny kategori

lektorstjänster i metodik i lönegrad Ao 25, redovisat i samband med redogörelsen

i det föregående för de sakkunnigas förslag beträffande lärar- och personalorganisationen

vid lärarhögskolan i Stockholm, föreslår de sakkunniga,

att vid lärarhögskolan i Göteborg inrättas lektorstjänster både i lönegrad Ao 26

och lönegrad Ao 25.

De sakkunniga utgår från att någon lektorstjänst i klassiska språk tills vidare

inte behöver inrättas och inte heller någon lektorstjänst i kristendomskunskap,

förrän lärarhögskolan utbygges med klasslärarutbildning. Ämneslärarkandidater

i kristendomskunskap och i klassiska språk beräknas nämligen bli så pass fåtaliga,

att de alla kan få sin praktiska utbildning vid lärarhögskolorna i Stockholm

och Malmö.

Det anföres ytterligare, att metodiklektorerna med hänsyn till utbildningstidens

längd och även till den organisation av övningsundervisningen, som föreslås

för lärarhögskolan i Göteborg, måste förutsättas ägna proportionellt mer tid

åt handledningen där än vid nuvarande lärarhögskoleutbildning. I övrigt kommer

enligt de sakkunnigas uppfattning varje lektors arbetskraft att fullt utnyttjas,

eftersom fyllnadstjänstgöring i övningsskolan eller vid läroverket i Majorna

kommer att uppta den del av hans tjänstgöringsskyldighet, som inte upptas av

metodikutbildning och handledning.

Fördelningen av ämnena på de 16 föreslagna lektorstjänsterna föreslås ankomma

pa Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen för lärarhögskolorna. Förslagsvis

nämner de sakkunniga lektorstjänster i lönegrad Ao 25 i ämnet modersmålet

samt i ämneskombinationerna engelska och tyska, samhällskunskap och historia,

geografi och biologi, fysik och kemi.

Med hänsyn till tidsnöden föreslår de sakkunniga, att lektorstjänsterna i första

omgången tillsättes genom kallelseförfarande.

Såsom i annat sammanhang nämnts, är de sakkunniga inte beredda att föreslå,

att en professur i pedagogik nu inrättas vid lärarhögskolan. En sådan bör

enligt de sakkunniga komma till stand, när lärarhögskolans lokalfråga blivit

slutgiltigt löst. Under en övergångstid bör undervisningen tillgodoses av en lektor

i psykologi och pedagogik i lönegrad Ao 26.

För övningsskolan föreslår de sakkunniga följande personalförteckning, varvid

förutsättes, att övningsskolan omfattar sju parallellavdelningar av försöksskolans

högstadium.

Ordinarie personal:

1 rektor ........

14 adjunkter.....

7 folkskollärare .

1 yrkesvalslärare

Lönegrad

ABp 26

Ao 23

Ao 19

Ao 19

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Icke ordinarie personal:

4 övningslärare (teckning, musik, gymnastik) ...........

7 övningslärare (slöjd, hemkunskap) ...................

1 kanslibiträde .......................................

Ae 16

Ae 13

Ae 7

För undervisningen vid övningsskolan skulle egentligen krävas ytterligare 5

tjänster, anser de sakkunniga, men denna undervisning förutsättes bli bestridd

av lärarhögskolans lektorer jämte två icke-ordinarie adjunkter i reglerad befordringsgång.

De ordinarie lärartjänsterna anses icke alla kunna besättas med ordinarie

befattningshavare till lärarhögskolans första verksamhetsår, utan tillsättningen

bör ske efter hand. Ordinarie lärare i Ao 23 eller Ao 19 bör enligt förslaget kunna

förordnas som extra ordinarie lärare på övningsskolans högstadium eller förordnas

att uppehålla ordinarie tjänst i Ao 23 vid lärarhögskolan.

Övningslärartjänsterna förutsättes bli ordinarie vid den slutliga lärarhögskolan.

De sakkunniga räknar med att vaktmästaren vid den egentliga lärarhögskolan

får en del av sin tjänstgöringstid förlagd till övningsskolan.

Styrelse

För lärarhögskolorna i Stockholm och Malmö finns en gemensam styrelse,

sammansatt på tidigare redovisat sätt. De sakkunniga erinrar om att i den av

riksdagen godkända propositionen angående inrättande av en första lärarhögskola

(1954: 209) dåvarande departementschefen uttalade följande om lärarhögskolans

ledning (s. 189).

Huruvida en enhetlig ledning för lärarutbildningen i sinom tid bör organiseras

inom ramen för skolöverstyrelsen eller såsom en fristående styrelse är en fråga,

som får övervägas efter omständigheterna, när tiden är inne. En slutgiltig prövning

av organisationsformerna bör företagas, när nätet av lärarhögskolor blivit

utbyggt och den centrala ledningen måste taga sikte på uppgiften att vårda gemensamma

angelägenheter för på olika orter belägna högskolor, en var med sin

rektor och sitt lärarråd.

Så länge lärarhögskolan i Göteborg arbetar med ett begränsat utbildningsprogram,

synes enligt de sakkunniga anledning saknas att ompröva denna organisationsfråga.

De sakkunniga föreslår dock att styrelsen för lärarhögskolorna

utökas att omfatta även rektorn för lärarhögskolan i Göteborg.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

5. Sammanfattande kostnadsberäkningar

De av de sakkunniga beräknade årliga kostnaderna för den övergångsvis anordnade

ämneslärarutbildningen framgår av följande sammanställning, avseende

budgetåret 1962/63.

Anslagsrubrik

Årskostnader

Lh i Stockholm

Lh i Malmö

Lh i Göteborg

j Avlöningar ........................

1 336 000

707 000

2 761 000

Omkostnader .......................

28 000

28 000

74 000

: Materiel, böcker m.ra.

15 000

15 000

151 000

1 379 000

750 000

2 986 000

Gemensamma ändamål vid lärarhög- skolorna .........................

5115 000

190 000

5 305 000

Till de beräknade årskostnaderna kommer engångskostnader dels för lokaler

i Malmö och Göteborg, beräknade till sammanlagt 385 000 kr., dels för inredning

och utrustning av de nya lokalerna vid lärarhögskolan i Malmö med

30 000 kr.

Följande kommentarer till kostnadsberäkningarna synes böra lämnas.

Lärarhögskolan i Stockholm. Avlöningar. Utöver kostnaderna för

de i det föregående redovisade sex lektorstjänsterna i Ao 25, kanslibiträdestjänsten

och övrig undervisning tillkommer kostnaderna för avlöningsförstärkningar

och arvoden vid lektoraten, avlöningsförmåner åt 2 X 45 lärarkandidater,

ersättning för handledning vid praktisk lärarutbildning utanför lärarhögskolan

samt kompensation för höjda folkpensionsavgifter. Omkostnader. Till

expenser beräknas 25 000 kr. och till publikationstryck 3 000 kr. Materiel, böcker

m. m. Kostnaden härför uppskattas till 15 000 kr.

Lärarhögskolan i Malmö. Avlöningar. I sina anslagsäskanden för

nästa budgetår har styrelsen för lärarhögskolorna utgått från att den av statsmakterna

förutsatta intagningsökningen hösten 1962 från 30 till 45 ämneslärarkandidater

per termin skulle komma till stånd. Styrelsen har beräknat medel

för i anledning härav erforderliga nya lärartjänster m. m. Lärarutbildningssakkunniga

har emellertid, som framgått av det föregående, å sin sida föreslagit, att

intagningen av ämneslärarkandidater för nuvarande utbildningsform skall bibehållas

vid 30 tills vidare och i stället provisoriskt kompletteras med en intagning

av 45 ämneslärarkandidater per termin för utbildning under en termin. De sakkunniga

utgar vid sina kostnadsberäkningar från att de föreslagna nya tjänsterna

m. m. för den av styrelsen beräknade intagningsökningen enligt nuvarande utbildningsform

tillföres den nya provisoriska utbildningsformen. Härjämte tillkommer

ytterligare kostnader för de i det föregående redovisade tjänsterna, avsedda

enbart för den förkortade utbildningen, jämte vissa andra personalkostnader

m. m. för samma utbildning. Vid bestämmandet av ersättningen för viss

övrig undervisning samt kostnaderna för avlöningsförmåner åt lärarkandidaterna

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

jämte vissa andra kostnader, vilka poster också samtliga ingick i styrelsens

kostnadsberäkningar, har de sakkunniga gjort avdrag motsvarande styrelsens

beräkningar av ifrågavarande kostnader. ...

Beträffande enskildheterna i kostnadsberäkningarna ma framhallas, att har

medräknats kostnaderna för de i det föregående redovisade fem lektorstjansterna,

kanslibiträdestjänsten och övrig undervisning ävensom kostnaderna for

avlöningsförstärkningar och arvoden vid lektoraten in. in., avlöningsförmåner

åt 2 X 45 ämneslärarkandidater, ersättning för handledning vid praktisk lärarutbildning

utanför lärarhögskolan samt kompensation för höjda folkpensionsavgifter

Omkostnader. Liksom beträffande lärarhögskolan i Stockholm beräknas

till expenser 25 000 kr. och till publikationstryck 3 000 kr. Materiel, böcker m. m.

Kostnaden härför uppskattas till 15 000 kr.

Lärarhögskolan i Göteborg. Avlöningar. Härunder har beraknats

kostnader för den i det föregående redovisade lärarpersonalen man. Härtill kommer

kostnaderna för arvode enligt CT 9 åt en skolbibliotekarie vid övningsskolan

under 12 veckotimmar och ersättning för extra skrivhjälp. Ytterligare har

beräknats kostnader för viss övrig undervisning, för experter och sakkunniga,

avlöningsförmåner åt 2 X 45 lärarkandidater, avlöningsförstärkningar och arvoden

åt vissa lärare, ersättning för handledning vid praktisk lärarutbildning utanför

lärarhögskolan ävensom kompensation för höjda folkpensionsavgifter. Det

framhålles av de sakkunniga, att det förhållandet att lärarhögskolan avses komma

att omhänderha undervisningen av eleverna på ett sjuparallelligt högstadium

av försöksskolan medför minskade statsbidragskostnader för avlöningar till lärare

vid Kungsladugårdsskolan i Göteborg. Minskningen beräknas till sammanlagt

860 000 kr. Omkostnader. Till sjukvård beräknas 1 000 kr., till reseersättningar

25 000 kr., till expenser 40 000 kr. och till publikationstryck 8 000 kr. Matenel,

böcker m. m. Till den upprustning för dessa ändamål, som krävs för lärarhögskolans

första verksamhetsår vid Annedals folkskoleseminarium, beräknar de

sakkunniga omkring 105 000 kr. Även vid högre allmänna läroverket i Maj om a

och vid Kungsladugårdsskolan erfordras enligt de sakkunnigas mening viss komplettering

av undervisningsmaterielen. Kostnaderna härför beräknas till 20 000

respektive 72 000 kr. Enligt den preliminära överenskommelsen med Göteborgs

stad skulle dessa kostnader fördelas lika mellan Göteborgs stad och staten med

10 000 och 36 000 kr. på vardera parten. De statliga kostnaderna för materiel,

böcker m. m. skulle sålunda kunna uppskattas till (105 000 + 10 000 + 36 000 =)

151 000 kr. , , TT . ,

Gemensamma ändamål vid lärarhögskolorna. Under denna

rubrik har upptagits kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna, i det

föregående närmare redovisade handledda praktiken. De sakkunniga förutsätter,

att kostnaderna för denna praktik fastställes efter förhandlingar med vederbörande

personalorganisationer. Under nästa budgetår förutses högst 135 lärarkandidater

komma att erhålla sådan praktik. Kostnaderna härför uppskattar de

sakkunniga med utgångspunkt i nuvarande ersättningar för närmast motsvarande

uppgifter till 190 000 kr.

6. Remissyttranden

Remissinstansernas inställning i stort till de sakkunnigas förslag i

själva huvudfrågan — eu övergångsvis anordnad, förkortad utbildning av amneslärare

vid lärarhögskola — torde kunna karakteriseras som tveksam. Yttran
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

dena later sig indelas i tva huvudgrupper. På den ena sidan står de remissorgan,

som mer eller mindre uttalat stödjer förslaget med i huvudsak den uppläggning,

det fått av de sakkunniga. Hit hör riksrevisionsverket, universitetskanslern,

överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, stadsfullmäktige i

Göteborg, drätselkammaren i Malmö, SACO och SFS. Det bör emellertid framhållas,

att det i flera av dessa yttranden starkt understrykes att förslaget bör ha

karaktär av ett kortvarigt provisorium.

Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar, att en snabb ökning av antalet väl utbildade

ämneslärare är oundviklig. Genom den nya utbildningsformen, som styrelsen

i likhet med de sakkunniga finner nära överensstämma med praktisk

lärarkurs, vinnes den fördelen, att lärarna får insikter i undervisningstekniska

frågor, innan de börjar sin lärartjänstgöring. Även universitetskanslern bedömer

den nya utbildningsformen som i stort sett jämförlig med praktisk lärarkurs

och anser därför, att den utgör en godtagbar utväg, när det gäller att med det

snaraste förverkliga direktivens krav, att praktisk lärarutbildning alltid bör föregå

lärarverksamhet.

SACO, som kräver en snäv tidsbegränsning för den provisoriska utbildningsordnmgen,

förklarar sig vara av den meningen, att det bör övervägas, om inte

den förkortade utbildningen kan fa betydligt större omfattning än de sakkunniga

föreslår. Härigenom skulle övergången till fullständiga lärarhögskolor kunna

ske inom en överskådlig framtid.

Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker mot bakgrunden av sina positiva

erfarenheter av den hittillsvarande yrkeslärarutbildningen i princip de sakkunnigas

förslag. En motsvarighet till repetitionskursen vid yrkeslärarutbildningen

bör dock om möjligt inläggas i den föreslagna förkortade ämneslärarutbildningen.

Pa den andra sidan återfinns dels de remissorgan, vilkas yttranden ger uttryck

för en mer eller mindre starkt uttalad kritisk inställning till sakkunnigförslaget,

ofta med krav på förändring på någon väsentlig punkt, men utan att man

därför direkt motsätter sig detta, dels slutligen de remissinstanser, som yrkar helt

avslag på de sakkunnigas förslag. Till gruppen tveksamma bör föras skolöverstyrelsen

och styrelsen för lärarhögskolorna samt flera av de rektorer och kollegier

vid läroverk och folkskoleseminarier, som yttrat sig direkt till skolöverstyrelsen,

vidare länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län,

stadsfullmäktige i Stockholm, SR samt Federationen Sveriges allmänna folkskoIlärarförening.

Helt avvisande till förslaget ställer sig TCO och några få rektorer

och kollegier.

Bland dessa remissinstanser är den meningen ganska allmänt företrädd, att

den föreslagna utbildningen till innehåll och omfattning inte kan anses jämförlig

med praktisk lärarkurs, vilket de sakkunniga för sin del hävdat.

I övrigt finns knappast någon mera enhetlig opinion företrädd, utom på en

punkt. Flera remissmyndigheter förordar nämligen den viktiga avvikelsen från

de sakkunnigas förslag, att den handledda praktiken i tiden lägges före terminen

vid lärarhögskola. Så gör exempelvis skolöverstyrelsen och styrelsen för lärar
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

högskolorna, rektorerna vid folkskoleseminariema i Linköping och TJppsala samt

länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus län och i Malmöhus län. Även stadsfullmäktige

i Stockholm och SR ifrågasätter lämpligheten av den av de sakkunniga

föreslagna ordningsföljden. Enligt skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna

talar starka pedagogiska skäl för att den handledda praktiken lägges

före terminen vid lärarhögskola, då denna praktik bör kunna ge väsentligt bättre

resultat, om den kan bygga på viss skolerfarenhet hos lärarkandidaterna, något

som bl. a. erfarenheterna vid lärarhögskolorna av praktikterminens betydelse

antyder. Styrelserna, som anser det vara en olägenhet att lärarkandidaten vid

denna sin första tjänstgöring inte kan falla tillbaka på en pedagogisk utbildning,

anser att denna olägenhet till stor del kan elimineras genom att den akademiska

kursen i pedagogik får starkare inslag av praktisk metodik, genom att lärarkandidaten

i förväg får anvisning på lämplig litteratur och genom att han har

stöd av auskultationer och handledning. Styrelserna förordar denna utbildningsgång

som den normala. Om enligt detta förslag vissa delar av den teoretiska kursen

efter anvisningar kan i förväg inhämtas individuellt, innebär detta enligt

styrelsernas uppfattning en lättnad under terminen vid lärarhögskolan, som då

kan medge ökat utrymme för auskultationer och undervisningsövningar.

SR föreslår följande allmänna uppläggning av den förkortade utbildningen.

Utbildningen inledes genom en kortare förberedande kurs, eventuellt föregången

av en korrespondenskurs. Den första terminen, som ersätter den av de sakkunniga

föreslagna efterutbildningsterminen med handledd praktik och auskultationer,

anordnas som praktiktermin, eventuellt med någon förkortning. Den

andra terminen utformas i huvudsak enligt de sakkunnigas förslag till enterminsutbildning

med avkortad kurs i psykologi och pedagogik, metodik (inkl. teknisk

metodik) och auskultering, dock med betygsatta serier, samt fullständig kurs i

röst- och talvård. Denna utbildningsform skulle bli effektivare än nuvarande

praktiska lärarkurs om en termin, samtidigt som den totala studietiden ej förlängdes.

Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna har sökt väga för- och

nackdelar av de sakkunnigas förslag mot varandra. De båda styrelserna säger

sig dela de sakkunnigas uppfattning, att så långt möjligt alla lärare bör ha fått

en pedagogisk utbildning, innan de börjar sin lärarverksamhet. Den i betänkandet

skisserade utbildningen är ett viktigt steg mot detta mål, framhålles det.

Den sägs i mycket ta upp det värdefulla i de arbetsformer, som utbildats vid

lärarhögskolorna samtidigt som den emellertid har flera uppenbara svagheter.

Utbildningens uppläggning synes enligt styrelserna i stort sett väl ta till vara de

möjligheter denna utbildningsform erbjuder.

Å andra sidan hävdar styrelserna efter sin detalj granskning av förslaget, att

det är uppenbart, att den föreslagna utbildningen är i hög grad underlägsen den

normala på tre terminer och det ifrågasättes, om den — trots de förtjänster

den liar — i det hela kan bli lika effektiv ens som den nuvarande enterminsutbildningen

vid lärarkursanstalter eller lärarutbildningsblock av en i Linköping

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. May.ts ''proposition nr 106 år 1962

prövad typ, detta särskilt som deltagarna saknar erfarenhet av skolarbete vid

utbildningens påbörjande.

Styrelserna kommer till den slutsatsen, att det med hänsyn till den roll lärarutbildningen

spelar för skolans hela utformning och utveckling, måste beklagas,

att en nödlösning med så stora svagheter över huvud behöver föreslås. Behovet

av utbildade lärare är dock så stort, att styrelserna inte finner sig kunna avstyrka

förslaget som ett provisorium. Det bör dock enligt styrelsernas uppfattning

accepteras endast som ett till tre år begränsat försök. Därefter bör det på

grundval av de vunna erfarenheterna prövas, om det bör bibehållas till dess

lärarhögskolorna utbyggts i tillräcklig omfattning, eller bör ersättas av andra

former.

Starkt kritiska till de sakkunnigas förslag ställer sig länsskolnämnden i Göteborgs

och Bohus län, SR, flera av de rektorer och kollegier som hörts av skolöverstyrelsen

samt stadsfullmäktige i Stockholm.

Den föreslagna utbildningen anses av SR vara klart underlägsen praktisk

lärarkurs om en termin. I ett läge då den nya skolans organisation kräver synnerligen

välkvalificerade och ej minst med avseende på praktik välutbildade

lärare, anser sig SR böra framhålla, att allt måste göras för att undvika en försvagning

av utbildningen, samtidigt som det aktuella behovet av en snabb reducering

av provårskön tillgodoses. SR konstaterar, att en från tre till två terminer

avkortad ämneslärarutbildning kan organiseras i enlighet med det av SR

skisserade förslaget. För den händelse att enterminsutbildning, trots de starka

skäl som enligt SR:s mening talar emot en dylik, likväl skulle genomföras, föreslår

SR, att den begränsas till en försöksperiod om högst tre år.

Stadsfullmäktige i Stockholm anser, att de sakkunniga i stället för att förorda

ytterligare ett provisorium borde ha undersökt möjligheterna att antingen utvidga

den förefintliga organisationen med lärarkursläroverk eller att ytterligare

utöka organisationen med s. k. lärarutbildningsblock. Redan två sådana block

borde ge en större utbildningskapacitet än hela den av de sakkunniga föreslagna

provisoriska utbildningen vid lärarhögskola, framhålles det.

Till gruppen av klart avstyrkande yttranden hör de som avgivits av TCO

samt av kollegierna vid folkskoleseminarierna i Linköping, Stockholm och Uppsala.

Det föreliggande förslaget skulle enligt TCO:s uppfattning medföra en försämrad

lärarutbildning för många lärare. TCO avstyrker därför de sakkunnigas

förslag. Enligt Linköpingskollegiet kan den nya formen av lärarutbildning komma

att spoliera det arbete, som lärarhögskolorna bedrivit för att forma en tidsenlig

lärarutbildning.

Vad härefter angår de sakkunnigas d e t a 1 j f ö r s 1 a g till organisation av

den förkortade utbildningen behandlas dessa i allmänhet något mera positivt

av remissorganen än vad deras inställning till de sakkunnigas förslag i stort i och

för sig måhända kunde väntas ha givit anledning till. Detta gäller den handledda

praktiken men kanske främst det föreslagna lärarprovet vid egen tjänstgöring.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Vad beträffar uppläggningen av den egentliga utbildningsterminen

vid lärarhögskola kan någon entydig tendens inte utläsas av remisssvaren.

Flera remissinstanser påpekar, att denna termin — trots att vissa moment

fått beskäras hårt eller helt saknas — kan förutsättas bli ganska ansträngande

för lärarkandidaterna. Så gör exempelvis skolöverstyrelsen och styrelsen

för lärarhögskolorna, stadsfullmäktige i Stockholm, SACO och SR. De

båda styrelserna anser sålunda, att den föreslagna terminen rymmer ett så

omfattande teoretiskt stoff, att den med hänsyn härtill måste bli relativt pressande

för deltagarna. Stadsfullmäktige i Stockholm erinrar om att de sakkunniga

angivit, att de egna undervisningsövningarna bör omfatta minst 45 timmar,

fördelade på tre serier eller — i ämnen med lågt timtal — på fyra serier. Vid

enterminsutbildningen vid lärarkursläroverk brukar, framhåller stadsfullmäktige,

fyra serier tillsammans inte ta så lång tid som 45 timmar, varför arbetet med

undervisningsövningarna vid den föreslagna utbildningen synes bli ungefär lika

betungande som vid egentlig lärarkurs. Den arbetsbelastning, som härigenom

lägges på de unga lärarkandidaterna, är otvivelaktigt mycket stor, anser fullmäktige,

i synnerhet som de kommer direkt från sin akademiska examen. Till

den tid, som den bundna undervisningen tar, skulle komma tid för lektionsförberedelser,

tid för kritik av de hållna lektionerna och för auskultationer, tid för

kursläsning och tentamina samt slutligen den restid och väntetid, som är oundviklig

vid lektioner och auskultationer i skilda skolor, vilkas schemata enligt

fullmäktige icke kan brytas sönder för lärarkandidaternas skull.

SR anser, att särskilt de veckor i de sakkunnigas utbildningsplan, som upptar

egen undervisning, minst tre serier samt seminarieövningar i ämnesmetodik,

blir alltför arbetstyngd.

Trots den arbetsbelastning på lärarkandidaterna, som vissa remissmyndigheter

ansett sig kunna konstatera, framkommer likväl i remissvaren en viss kritik

mot att en del närmare angivna utbildningsmoment inte beaktats av de sakkunniga.

Så anser skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna att t. ex.

de audivisuella hjälpmedlens manuella och pedagogiska användning knappast

fått det utrymme, som i och för sig skulle varit önskvärt med hänsyn till den

roll de enligt styrelserna bör spela i undervisningen och med tanke på att kursdeltagarna

saknar tidigare erfarenhet av deras handhavande. SACO liksom SFS,

anser det önskvärt att sådana enligt organisationernas mening viktiga moment

som klassföreståndarskap, betygsättningsfrågor och skolans fostrande och allmänt

sociala verksamhet bercdes utrymme under den egentliga utbildningsterminen.

Detta skulle lättare låta sig göra, menar SACO, om den av de sakkunniga

antydda, men ej slutligt föreslagna överflyttningen till universitetsundervisningen

av tal- och röstvård samt muntlig framställning kommer till stånd.

Utöver de här uppräknade momenten anser SFS, att som ett led i utbildningen

lämpligen bör ingå information om olika skolformer.

Några remissinstanser vänder sig mot de sakkunnigas förslag att i regel endast

en undervisningsserie avses bli förlagd till gymnasiet. Speciellt för lärare, som

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

senare kommer att få sin huvudsakliga tjänstgöring på gymnasialt stadium, innebär

detta enligt skolöverstyrelsens och styrelsens för lärarhögskolorna åsikt en

svaghet, i synnerhet om de inte heller under sin handledda praktik eller i ett

eventuellt undervisningsprov skulle få kontakt med gymnasiet, framhåller styrelserna.

Såväl SACO, SR och SFS som ett antal rektorer och kollegier vid högre

allmänna läroverk och folkskoleseminarier har i stort sett samma uppfattning

som styrelserna. SACO och SR föreslår båda, att två undervisningsserier förlägges

till gymnasiestadiet. Enligt SR bör härjämte antalet serier över huvud

ökas till fyra eller fem om nödvändigt med lägre antal lektioner i varje. SACO

liksom SFS understryker kravet på att licentiater och doktorer garanteras huvudparten

av övningsserierna på gymnasium. I flera yttranden från rektorer och

kollegier föreslås, att tid till utökning av serierna tas från de teoretiska momenten.

Å andra sidan understryker TCO samt folk- och småskollärarorganisationerna,

att lärarna i dagens och den närmaste framtidens skolsituation vid undervisning

på enhetsskolans högstadium kommer att ställas inför svårbemästrade problem,

varför det enligt organisationerna synes angeläget, att tyngdpunkten av övningsundervisning

och auskultation förlägges till högstadiet.

Folk- och småskollärarförbunden erinrar om att de sakkunniga funnit att övningsundervisning

i viss utsträckning skulle kunna ersättas med en utökad

undervisning i ämnesmetodik. Förbunden ställer sig tveksamma härtill, eftersom

enligt deras uppfattning metodiska insikter alltid måste prövas i bestämda undervisningssituationer.

Tveksamheten delas av SR, som för sin del också finner,

att de sakkunnigas uppfattning står i dålig överensstämmelse med själva den

inlärningspyskologiska aspekten på den praktiska lärarutbildningen.

De sakkunnigas förslag om att differentierade betyg ej skall utdelas efter

vederbörlig utbildning vid lärarhögskola liksom förslaget att i de utfärdade

intygen blott skall redovisas vitsorden »Lämplig» respektive »Med tvekan lämplig»

kommenteras av några få remissinstanser, som i allmänhet har en kritisk

inställning till förslagen.

SACO accepterar med tvekan de sakkunnigas förslag till bedömning. Så gör

även stadsfullmäktige i Göteborg, som menar att vitsordet »Med tvekan lämplig»

säkerligen med den valör olika vitsord av ålder haft kommer att betraktas

som »olämplig».

Stadsfullmäktige i Stockholm framhåller som sin uppfattning, att det stora

flertalet lärarkandidater kommer att erhålla vitsordet »lämplig» och att det sålunda

icke ges anställande skolmyndigheter någon möjlighet till differentiering

av de sökande.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser — under åberopande av sin mångåriga

erfarenhet — att differentierade betyg kan utdelas även efter en så kort utbildning

som en termin. Överstyrelsen erinrar om att i överstyrelsens pedagogiska

kurser om ca 15 veckor för utbildning av ämneslärare och handelslärare

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

ges differentierade betyg i undervisningsskicklighet. Förutsättningen för att

sådana betyg skall kunna utdelas är emellertid, menar överstyrelsen, att ett tillräckligt

antal handledare anlitas för bedömningen av lärarkandidaternas undervisningsövningar.

Länsskolnämnden i Malmö anser sig kunna förutsätta, att betyget »Med tvekan

lämplig» kommer att utdelas i obetydlig utsträckning och drar härav slutsatsen,

att de sakkunnigas förslag kommer att innebära, att betyg över huvud

taget inte skall ges. Nackdelarna av denna anordning är många, menar nämnden.

Det kan i första hand befaras, att lärarkandidaterna kommer att betrakta en

utbildning, efter vilka inga betyg kommer att ges, som en kurs som de är skyldiga

att genomgå men som är utan betydelse för deras framtida anställningsmöjligheter.

Den stimulans att väl tillgodogöra sig utbildningstiden, som en graderad

betygsgivning skulle ge, saknas enligt nämndens mening. Om såsom

nämnden föreslår — praktikterminen lägges före utbildningen vid lärarhögskolan,

torde lärarkandidaterna vid genomgång av den egentliga lärarutbildningen

ha så pass stora erfarenheter, att möjligheter föreligger att vid lärarhögskolan

tilldela dem graderade betyg i undervisningsskicklighet, hävdar länsskolnämnden.

Det andra momentet i de sakkunnigas utbildningsplan, den handledda

praktiken, blir föremål för skiftande kommentarer av remissorganen.

Grundtonen i yttrandena är i allmänhet positiv även om kritik beträffande vissa

detaljer i de sakkunnigas förslag inte saknas. Detta gäller främst, att de sakkunniga

inte förordat någon nedsättning i lärarkandidaternas undervisningsskyldighet.

Överstyrelsen för yr hesutbildning säger sig ha erfarenhet av att en teimins

handledd praktik är ett mycket värdefullt led i lärarutbildningen. Överstyrelsen

ansluter sig därför till de sakkunnigas förslag om handledd praktik såsom obligatorisk

förstärkningsanordning men förordar, att denna om möjligt avslutas

med några veckors repetitionskurs. Stadsfullmäktige i Malmö anser, att sakkunnigförslaget

om den handledda praktiken kan bli av mycket stort värde.

Principiellt positiva till förslaget är också skolöverstyrelsen och styrelsen för

lärarhögskolorna liksom SACO, SR och stadsfullmäktige i Stockholm, även om

detaljkritik på några punkter inte saknas från dessa remissinstansers sida.

Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna anser båda, att den handledda

praktiken i och för sig innebär en mycket värdefull förstärkning av utbildningen

men gör samtidigt gällande, att den också har allvarliga svagheter. Överstyrelserna

exemplifierar dessa.

Lärarkandidaten förutsätts ha full tjänstgöring, vilket med hänsyn till skolans

behov kan vara önskvärt, och samtidigt ha skyldighet till ett relativt stort antal

auskultationcr. Då därtill kommer, att det är hans första termin som lärare och

att hans undervisning i viss utsträckning skall följas av handledare, måste hans

tjänstgöring bli ytterst pressande. Vidare måste det många gånger vara svårt

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

att finna villiga och lämpliga handledare och auskultationsgivare. Praktiken

kommer under dessa förhållanden att bli av mycket olika värde för olika lärarkandidater.

SACO hävdar, att en handledd praktik, som inte följer direkt på utbildningsterminen,

inte skulle göra skäl för namnet »förstärkningsanordning». Det bör

dock fastslas, att handledning skall vara frivillig, framhåller organisationen.

Stadsfullmäktige i Stockholm påpekar, att det genom föreskriften att handledd

praktik under en termin skall vara villkor för behörighet till ordinarie tjänst har

skapats garantier för att ingen skall betrakta sin lärarutbildning som avslutad,

förrän denna praktiktermin är genomgången. Det synes dock finnas anledning

att befara, menar fullmäktige, att det organisatoriska genomförandet kommer

att stöta på vissa svårigheter.

Stadsfullmäktige i Göteborg framhåller vikten av att handledningen såväl

organisatoriskt som personellt får de bästa resurser.

SR, SACO och SFS samt rektorer och kollegier vid några högre allmänna läroverk

vänder sig i likhet med skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna

mot att lärarkandidaten skall ha full tjänstgöring vid sidan av den utbildning,

de samtidigt skall erhålla. Den fulla tjänstgöringen anses hindra ett fullgott

utbyte av auskulteringen. SACO kräver därför en nedsättning av lärarens

tjänstgöring av samma omfattning som den som gäller under praktikterminen

för lärarkandidat vid lärarhögskola. SACO understryker vidare för sin del vikten

av att stor uppmärksamhet ägnas klassföreståndarskap, förhållandet hem—skola

och hithörande frågor vid den vägledning, som kommer läraren till del under

förstärkningsterminen.

De sakkunnigas förslag, att meritvärdet av den föreslagna enterminsutbildningen

och den efterföljande handledda praktiken skall motsvara genomsnittsbetyg

vid praktisk Iärarkurs, för den som erhållit vitsordet »Lämplig», och

ett lägre värde för den som förklarats »Med tvekan lämplig» kommenteras särskilt

av ett mindre antal remissorgan, vilka i stort sett genomgående avvisar

förslaget. Den föreslagna förkortade utbildningen kan inte, hävdar SACO, anses

vara likvärdig med hittills existerande former av praktisk lärarutbildning, och

värderingen bör anpassas därefter.

SR betecknar den föreslagna meritvärderingen som en »otillåtligt godtycklig

nödlösning». Gcnomsnittsbetyget vid praktisk Iärarkurs har för närvarande ett

poängvärde av ca 2,25, upplyser SR. Ett genomförande av de sakkunnigas förslag

anses innebära en uppenbar orättvisa mot de lärare, som under hittills

tillämpade former visat sig värda det mödosamt förvärvade betyget. Man kan

knappast vänta, menar förbundet, att den favoriserade gruppen av lärare skulle

underkasta sig mödan att efter handledd efterutbildning genomgå undervisningsprov

i egen klass för att erhålla ett detaljerat betyg. Förslaget är, menar SR,

ägnat att skapa en grupp i kåren, som har otillåtligt svag praktisk utbildning.

Om de sakkunnigas förslag till handledd praktik genomföres, måste den enligt

SR:s mening avslutas med betygsatt praktik i egen klass med graderade vitsord.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1962

Stadsfullmäktige i Stockholm anser det heller inte vara rimligt att taxera

meritvärdet av omdömet »Lämplig» lika högt som genomsnittsbetyget i praktisk

lärarkurs. Även från några kollegier och rektorer vid de högre allmänna

läroverken riktas flera invändningar mot den föreslagna bedömningen av lärarkandidaterna.

Bl. a. framhålles svårigheter att göra en rättvis jämförelse mellan

de summariska omdömena och de vitsord andra ämneslärarkandidater erhaller

i sin utbildning.

SFS anför, att mot bakgrunden av att de sakkunniga själva betraktar den

föreslagna utbildningen som en nödlösning synes det av dem föreslagna meriteringssystemet

böra närmare övervägas. Motiverat är dessutom, menar SFS, att

en grundlig undersökning företages om betygsättningen för praktisk lärarutbildning.

Sistnämnda synpunkter delas också av länsskolnämnden i Göteborg.

Det av de sakkunniga föreslagna lärarprovet vid egen tjänstgöring

betraktas ganska allmänt av remissinstanserna som ett intressant uppslag

och förslaget får i stort sett ett positivt mottagande, även av sådana instanser

som eljest är starkt kritiska. Det anses värdefullt att provet är förlagt till lärarens

normala skolarbetsmiljö. Några remissmyndigheter hävdar, att det ifrågavarande

lärarprovet borde tillämpas även vid annan lärarutbildning än den förkortade.

Meningarna om i vilken utsträckning lärarprovet kommer att utnyttjas

är delade. Några remissinstanser befarar organisatoriska svårigheter.

Enligt skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna erbjuder lärarprovet

i många avseenden mycket goda förutsättningar för en rättvis bedömning

av lärarkandidaten, som får undervisa i den egna klassen och därmed får möjlighet

att visa sin förmåga att arbeta på lång sikt och att fa kontakt med eleverna

under normala vardagsförhållanden. Liknande synpunkter anföres av

rektorerna och kollegierna vid vissa högre allmänna läroverk, av stadsfullmäktige

i Göteborg, stadsfidlmäktige i Malmö, TCO samt folk- och småskollärarförbunden.

Från flera håll understrykes vikten av att det föreslagna lärarprovet kommer

att stå öppet för samtliga kategorier ämneslärare och anser att de sakkunnigas

förslag i och för sig är tilltalande. Enligt SACO medför sakkunnigförslaget

emellertid alltför stor pappersexercis.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län finner den nya formen av efterprövning

vara av sådant intresse, att frågan härom bör särskilt utredas, dock ej

endast för en del av en lärarkategori utan för hela lärarkåren. Nämnden finner

goda skäl tala för att en sådan efterprövning skulle ge större rättvisa åt vissa

läraregenskaper än på nuvarande prövningsformer grundad bedömning.

Helt avvisande till lärarprovet vid egen tjänstgöring ställer sig överstyrelsen

för yrkesutbildning i sitt yttrande. De lärare, som genomgått avkortad ämneslärarutbildning

och därpå följande handledd praktik, men inte låter sig nöja

med därvid avgivet differentierat vitsord i undervisningsskicklighet, bör i stället

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

enligt överstyrelsens uppfattning erbjudas tillfälle att som hittills genomgå undervisningsprov

vid högre allmänt läroverk eller folkskoleseminarium med praktisk

lärarkurs.

Förslaget om förläggning av den kortare ämneslärarutbildningen

till de nuvarande lärarhögskolorna och till en ny lärarhögskola i Göteborg

möter i yttrandena erinringar endast från arbetsmarknadsstyrelsen, rektor

vid högre allmänna läroverket i Umeå och — i viss mån — från länsskolnämnden

i Malmöhus län.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att från arbetsmarknads- och lokaliseringssynpunkt

är Göteborg över huvud taget inte lämplig som plats för lärarhögskolan

utan annan lokalisering bör övervägas.

Rektor vid högre allmänna läroverket i Umeå anser, att Umeå snarare än

Göteborg bort komma i fråga.

Länsskolnämnden i Malmöhus län anser det mindre lyckligt, att en ny lärarhögskola

skall starta med enbart provisorisk utbildning medan SACO, som med

tillfredsställelse hälsar förslaget om en lärarhögskola i Göteborg, anser det naturligt,

att den tills vidare tas i anspråk endast för den förkortade utbildningen.

I övrigt är de särskilda kommentarerna i förläggningsfrågan, som i stort sett

inskränker sig till Göteborg som förläggningsort, klart positiva.

Vad angår uppbyggnaden i övrigt av utbildningsorganisationen i de

aktuella städerna är kommentarerna i remissvaren sparsamma vad beträffar

Stockholm och Malmö. Några uttalanden i anledning av förslaget om utnyttjande

av skolor utanför lärarhögskolorna för den förkortade utbildningen göres. Skolöverstyrelsen

och styrelsen för lärarhögskolorna, som tillstyrker vad de sakkunniga

härutinnan föreslagit, anser det vara en fördel, att med den koncentration,

som av praktiska skäl är nödvändig, kunna inom ett större område anlita de

mest lämpliga handledarna och auskultationsgivarna i förhållande till att vara

bunden vid bestämda samverkande läroverk.

Av annan uppfattning på denna punkt är SACO, som anser, att erfarenheterna

av de samverkande läroverken i deras hittillsvarande form är mycket goda,

vilket också de sakkunniga påpekat och att, närmast med tanke på Göteborg,

de sakkunnigas förslag att i stället utvälja vissa lärare såsom handledare, oberoende

av systemet med samverkande läroverk, kan vålla irritation, som kan

vara till men för lärarhögskolans verksamhet. Vidare skapas enligt SACO:s uppfattning

betydande svårigheter för planeringen av auskultationsverksamheten,

om inte samtliga lärare vid huvudskolan har skyldighet att mottaga auskultanter.

De sakkunniga grundar sitt förslag huvudsakligen på skäl av ekonomisk

natur, menar SACO, som anser dessa skäl framstå som mindre tungt vägande

gentemot nackdelarna med det föreslagna systemet. SACO kräver därför att

Majornas läroverk får ställning som samverkande läroverk.

Vad de sakkunniga anfört rörande systemet för ersättning till lärare som tages

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

i anspråk för handledning av lärarkandidater aktualiserar enligt riksrevisionsverkets

mening frågan om en omprövning av den särskilda ersättningen till

lärarna vid läroanstalter med praktisk lärarutbildning. Även med beaktande av

önskemålet att erhålla bästa möjliga lärarrekrytering till sådana läroanstalter

synes det motiverat, framhåller riksrevisionsverket, att en större del än för närvarande

av vid läroanstalterna utgående särskilda ersättningar tillfaller de

lärare som faktiskt anlitats för handledning av lärarkandidaterna.

Vad utbildningsorganisationen i Stockholm beträffar behandlas i remisssvaren

— utöver personalorganisationen, som skall redovisas senare för samtliga

tre lärarhögskolor — blott lokalfrågorna.

I fråga om den närmare organisationen av utbildningen i Malmö framhåller

SACO, att enligt dess mening belastningen på såväl högstadie- som gymnasieavdelningarna

kommer att bli i största laget. Detta framhålles som mycket otillfredsställande.

Innebörden av den föreslagna organisationen blir i själva verket,

hävdar SACO, att klassen i tre eller flera ämnen förlorar kontinuiteten i undervisningen.

Stadsfullmäktige i Malmö har intet att erinra mot att gymnasieserier och

därmed sammanhängande auskultation förlägges till Slottsstadens läroverk, om

det vid prövning skulle visa sig, att Källängens läroverk inte bör bli nytt samverkande

läroverk. Stadsfullmäktige anser för sin del att högst tre serier bör

ifrågakomma i de avdelningar, dit serier kan förläggas.

De sakkunnigas förslag om utbildningsorganisation i Göteborg berörs särskilt

i ett antal yttranden. Samtliga de remissorgan som uttalat sig i ämnet

tillstyrker, att Annedals folkskoleseminarium temporärt utnyttjas för den föreslagna

utbildningen. Flera är emellertid av den meningen, att elever fortfarande

bör få tas in på den 2-åriga seminarielinjen. Detta gäller skolöverstyrelsen och

styrelsen för lärarhögskolorna, kollegiet vid Annedals folkskoleseminarium, länsskolnämnden

i Göteborg, stadsfullmäktige i Göteborg, TCO, SR samt folk- och

småskollärarförbunden. En del av remissorganen uttalar sig särskilt starkt för

att den nya lärarhögskolan snarast utbygges till en fullständig lärarhögskola och

att en tidsplan för utbyggnaden fastställes. Enligt överstyrelsen och styrelsen för

lärarhögskolorna är det av värde, att utbildningen av mellanskollärare kontinuerligt

pågår vid seminariet, da lärarhögskolan byggs ut till att inte endast a\se

ämneslärarutbildning.

I övrigt kan ur remissyttrandena följande synpunkter på den föreslagna organisationen

anföras.

Stadsfullmäktige i Göteborg framhåller, att det ur kommunal synpunkt är viktigt,

att den kommunale rektorns ställning som chef för Kungsladugårdsskolan

inte rubbas, och att övningsskolan får räknas in i den poängberäkning, som

ligger till grund för skolledarorganisationen. Stadsfullmäktige anser det också

nödvändigt att fastslå, att samtliga högstadieelever i Kungsladugårdsskolan bör

betraktas som tillhörande övningsskolan. Vissa variationer i klassantalet kominer

enligt fullmäktige säkerligen att föreligga. Det kan knappast vara riktigt,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

att i ett visst läge en eller ett par klasser står utanför övningsskolan och därmed

också de lärare, som tjänstgör i dessa klasser, menar stadsfullmäktige. Ur planerings-

och redovisningssynpunkt synes också hela högstadiet böra räknas som en

enhet, övningsskolan, poängterar fullmäktige. Sistnämnda synpunkt delas även

av SR och kollegiet vid Annedals folkskoleseminarium.

KoUegiet vid Annedals folkskoleseminarium begär att nya underhandlingar

upptas med Göteborgs stad, syftande till att förlägga hela övningsskolan (eventuellt

med undantag av lågstadieklasserna) till Annedalsskolan, och att i samband

med denna flyttning övningsskolans materielsamlingar erhåller tillräckliga

lokalutrymmen. SR, som delar kollegiets uppfattning, menar att genom den föreslagna

överflyttningen ökat utrymme för lärarutbildningen kan erhållas till rimliga

kostnader. SR framhåller också beträffande de provisoriska lokalerna för

den nya lärarhögskolan att, utöver det lokalbehov som redovisas av de sakkunniga,

behovet av kollegierum, några konferensrum samt lunchrum för lärarna

synes vara ofrånkomligt.

I fråga om lärarhögskolornas centrala ledning har de sakkunniga

föreslagit, att den nuvarande styrelsen för lärarhögskolorna skall vara styrelse

även för lärarhögskolan i Göteborg, så länge denna skola arbetar med ett

begränsat utbildningsprogram, dock att i styrelsen skall ingå äver rektor för den

tredje lärarhögskolan.

Mot de sakkunnigas förslag anför SACO, SR och kollegiet vid Annedals jolkskoleseminarium

erinringar, SACO framhåller följande.

Så länge lärarhögskoleorganisationen inskränkte sig till en lärarhögskola stötte

den nuvarande organisationsformen inte på några svårigheter, eftersom den

enda lärarhögskolan förlädes till Stockholm. Men redan när en andra lärarhögskola

inrättades i Malmö 1960, kom det att framstå som en brist, att lektorerna

vid denna lärarhögskola endast kunde framföra sina synpunkter på gemensamma

angelägenheter på informella vägar, antingen via en styrelseledamot eller genom

föredragande. Den hittills existerande organisationen, som i stort sett saknar

egentliga exekutivorgan och kansli, ter sig särskilt när fackliga problem och förhandlingsfrågor

aktualiseras mindre ändamålsenlig. Även ytterst enkla förhandlingsfrågors

avgörande vållar osedvanligt stor tidsutdräkt. Dessa problem måste

komma att förstoras, när en tredje lärarhögskola inrättas. SACO får därför uttrycka

sin bestämda uppfattning att den tidpunkt nu är inne, när en mer definitiv

organisation måste inrättas.

SR konstaterar för sin del, att när den tredje lärarhögskolan startar, tiden synes

vara mogen att utreda, om nuvarande provisorium kan anses vara tillfyllest för

en rationell ledning av lärarhögskolornas vitt förgrenade verksamhet.

Beträffande de sakkunnigas olika förslag till personalorganisation

för den förkortade utbildningen vid de tre lärarhögskolorna och därmed sammanhängande

frågor gör en del remissorgan uttalanden, mestadels dock endast

om olika detaljer i förslagen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna understryker starkt nödvändigheten

av att de av de sakkunniga såsom en förutsättning för den övergångsvis

anordnade ämneslärarutbildningen förordade tjänsterna som biträdande

rektor inrättas. Dessa tjänster bör enligt styrelserna tillsättas så tidigt, att deras

innehavare kan biträda vid planläggningen av de nya utbildningsformerna, lämpligen

från den 1 mars 1962.

Inrättandet av de föreslagna lektorstjänsterna i Ao 25 finner styrelserna väl

motiverat. Dessa tjänster, som förmodas komma att locka välkvalificerade sökande,

bör enligt styrelsernas mening ledigförklaras i vanlig ordning. I princip

förordar styrelserna samma förfarande beträffande de nyinrättade lektoraten i

Ao 26. I fråga om dessa avstyrker styrelserna dock inte kallelse, om sådan visar

sig önskvärd med tanke på den knappa tiden.

Kritik mot de sakkunnigas förslag om kallelseförfarande framföres av SACO,

TCO, SR samt folk- och småskollärarförbunden, som samtliga förordar tillsättningsförfarande

i vanlig ordning.

TCO och de tre lärarförbunden säger sig i likhet med skolöverstyrelsen och

styrelsen för lärarhögskolorna dela de sakkunnigas uppfattning, att ytterligare

lärarkategorier bör ges behörighet till tjänster såsom lektorer i högstadiets

metodik men anser, att denna krets bör vidgas ytterligare och omfatta även

folkskollärare i lönegrad A 19 på enhetsskolans högstadium.

Också SACO anser det angeläget, att den nya typen av tjänster i högstadiets

metodik kommer till stånd. Organisationen understryker även, med tanke på

lärarhögskolan i Stockholm, behovet av personalförstärkningar på såväl kanslisom

lärarplanet.

Återstående kommentarer i remissyttrandena rörande personalorganisationen

ägnas helt åt lärarhögskolan i Göteborg.

I ett par yttranden — från SR och SFS — pläderas för inrättande av en professur

även vid denna lärarhögskola. Enligt SFS står det utom allt tvivel att

en sådan anordning är nödvändig, om utbildningen redan från början skall erhålla

den erforderliga ledningen.

SR föreslår, att antalet lektorer i högstadiets metodik i Ao 26 blir detsamma

som vid lärarhögskolan i Stockholm. Ao 25-lektoraten föreslås ökade till sju.

Då klasslärarutbildning enligt SR:s uppfattning kontinuerligt bör finnas vid

lärarhögskolan, bör enligt organisationen lektorstjänster i mellanstadiets och lågstadiets

metodik samt i de olika övning sämnenas metodik omedelbart inrättas.

— Med avseende på övningsskolans personal avråder SR liksom kollegiet vid

Annedals folkskoleseminarium bestämt från att låta en vaktmästare tjänstgöra

vid den externa övningsskolan i Kungsladugårdsskolan. Den egentliga lärarhögskolan

sägs nämligen kräva en hel vaktmästartjänst. I övrigt tillstyrker organisationen

de sakkunnigas förslag om övningsskolans personal.

TCO samt folk- och småskollärarförbunden utgår beträffande lärare i läroämnen

på övningsskolans högstadium från att proportionen mellan folkskollärare

i lönegrad A 19 och övriga lärare i läroämnen — i likhet med förhållandena vid

övriga lärarhögskolor — blir densamma som vid enhetsskolans högstadium i det

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kiingl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

obligatoriska skolväsendet. Erforderligt antal icke ordinarie lärartjänster i läroämnen

på högstadiet bör heller inte enligt TCO reserveras för adjunkter i reglerad

befordringsgång, utan också vidareutbildad folkskollärare bör kunna komma

i fråga, framhålles det.

För den externa övningsskolan föreslår de sakkunniga bl. a. en tjänst för en

yrkesvalslärare, erinrar TCO. Då elevunderlaget i den skola det är fråga om,

Kungsladugårdsskolan, på högstadiet är så stort, anser TCO, att två sådana

tjänster erfordras. Detta skulle överensstämma med vad skolöverstyrelsen i anvisningar

föreskrivit, nämligen att ytterligare en yrkesvalslärare skall anställas,

då elevunderlaget för en yrkesvalslärare uppgår till mer än 300. Stadsfullmäktige

i Göteborg framhåller, att två yrkesvalslärare finns vid Kungsladugårdsskolan,

vilket också anses bli nödvändigt i framtiden. Samma synpunkt anför kollegiet

vid Annedals folkskoleseminarium.

Riksrevisionsverket erinrar om att de sakkunniga förutser, att inte alla ordinarie

lärartjänster kan besättas med ordinarie innehavare till den nya lärarhögskolans

första verksamhetsår. Ordinarie lärare i Ao 23 eller Ao 19 borde enligt

de sakkunniga kunna förordnas som extra ordinarie lärare på övningsskolans

högstadium eller förordnas att uppehålla ordinarie tjänst i Ao 23 vid lärarhögskolan,

förutsatt att Kungl. Maj:t i analogi med 20 § 2 mom. TB Saar jämfört

med 3 § 5 mom. Saar meddelar den bestämmelsen, att avlöningsförstärkningen

för lärare på övningsskolans högstadium likställes med lön. Enligt riksrevisionsverkets

mening erfordras icke någon dylik bestämmelse i den mån förordnande

meddelas att med vikariatslön uppehålla vederbörande tjänst. Vid annat förordnande

synes enligt riksrevisionsverkets mening Kungl. Maj:ts beslut rörande

avlöningsförmånerna i varje särskilt fall vara att föredraga framför ett sådant

generellt beslut som av de sakkunniga förordas.

Om de sakkunnigas kostnadsberäkningar har endast kollegiet vid

Annedals folkskoleseminarium yttrat sig. Kollegiet yrkar, att erforderligt belopp

upptages i kostnadsberäkningarna till bestridande av flyttningskostnaderna i

samband med överflyttningen av klasser och materiel från seminariet till Annedalsskolan

samt att dessutom ett extra anslag av 10 000 kr. beviljas till upprustning

av de nya materielrummen i Annedalsskolan. I

I detta sammanhang torde böra anmälas, att lektorerna i högstadiets metodik

i ämnena geografi respektive samhällskunskap vid lärarhögskolan i Malmö, F.

Lägnert och II. E. Östlundh i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl.

Maj:t, i samband med att förslag i anslutning till lärarutbildningssakkunnigas

nu refererade betänkande framlägges, måtte överväga, huruvida icke ett av de

av lärarutbildningssakkunniga föreslagna tvåämneslektoraten i högstadiets metodik

borde förena ämnena geografi och samhällskunskap. Till stöd för detta förslag

framhålles bl. a., att i de flesta av våra skolformer geografin framstår som

ett till övervägande del samhällsorienterande ämne, där många avsnitt är parallella

med samhällskunskapens.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

65

7. Departementschefen

Av den redovisning jag lämnat i det närmast föregående avsnittet om lärarbehov

och lärartillgång och av vad jag i anslutning därtill anfört, framgår, att

verksamma åtgärder måste vidtagas för att i nuvarande expansiva skede för

vårt skolväsen kraftigt öka tillgången på ämneslärare. Våra möjligheter härvidlag

är ytterst beroende av kapaciteten vid de läroanstalter, där ämneslärama får

sin praktiska utbildning. Redan i direktiven för 1060 års lärarutbildningssakkunniga

har jag emellertid framhållit, att denna utbildningskapacitet inte kunnat

hålla jämna steg med universitetens examination av personer, som ämnar söka

sig till lärarbanan. För närvarande står sammanlagt i runt tal 600 platser för

praktisk utbildning av ämneslärare till förfogande, fördelade på 23 lärarkursanstalter

(läroverk och seminarier), ett s. k. lärarutbildningsblock och två lärarhögskolor.

De sakkunniga har för sin del förutsatt, att antalet erforderliga

platser borde öka till ca 800 årligen för att svara mot den ökade tillströmningen

från universiteten. Därutöver borde emellertid utbildningskapaciteten vidgas

ytterligare, för att eftersläpningen från tidigare år skulle kunna hävas. På grundval

av den nya ämneslärarprognos, som i dagarna sammanställts och för vilken

redogörelse lämnats i det föregående, samt lärarutbildningssakkunnigas likaledes

i det föregående redovisade beräkningar av den egentliga provårsköns omfattning,

kan det erforderliga behovet av utbildningsplatser per år under perioden

1962/63—1970/71 nu beräknas uppgå till mellan ca 900 under den förra delen

av perioden och ca 1 000 under den senare delen.

Även om någon mer ingående analys av det föreliggande prognosmaterialet

ännu inte kunnat göras, kan dock redan nu konstateras, att en mycket kraftig

ökning av den hittillsvarande kapaciteten när det gäller praktisk utbildning är

nödvändig. Frågan är nu närmast hur denna ökning snabbast och bäst skall

kunna åstadkommas.

Det är min bestämda uppfattning — åt vilken jag för övrigt gav uttryck redan

i lärarutbildningssakkunnigas direktiv — att lärarna inte bör börja undervisa,

förrän de fått praktisk utbildning i undervisningstekniska frågor eller konkreta

anvisningar om hur undervisningen skall planeras och genomföras. Systemet med

lärarhögskolor bygger till skillnad från ämneslärarutbildningen vid lärarkursanstalter

på att lärarkandidaten får praktisk utbildning omedelbart efter sin

akademiska examen. Det synes mig därför följdriktigt, att en erforderlig utökning

av utbildningskapaciteten så långt möjligt vinncs vid lärarhögskolor.

Den nuvarande ämneslärarutbildningen vid lärarhögskola om tre terminer

torde emellertid inte utan större tidsutdräkt kunna utbyggas i den omfattning

som föreliggande behov kräver. De sakkunniga har med insikt härom prövat

möjligheterna att tillfälligt komplettera den nuvarande ämneslärarutbildningen

vid lärarhögskola med en form av kortare utbildning för att på så sätt uppnå en

snabbare ökning av utbildningskapaciteten. Som ett resultat av dessa övervägan
3

— Ilihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 106

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

den föreligger nu de sakkunnigas förslag om en övergångsvis anordnad lärarutbildning

om en termin vid lärarhögskola, kompletterad med viss obligatorisk

efterutbildning under det på utbildningsterminen följande tjänstgöringsåret.

Enterminsutbildning föreslås bli meddelad både vid de båda nuvarande lärarhögskolorna

och vid en ny lärarhögskola i Göteborg.

Jag ämnar i fortsättningen först redovisa mina ställningstaganden till den

föreslagna organisationen av den kortare utbildningen samt därefter till frågorna

om förläggningen av utbildningen och omfattningen av denna jämte vad därmed

hänger samman.

Den av de sakkunniga föreslagna kortare utbildningen kan indelas

i tre huvudmoment. Utbildningen inledes med en grundutbildning om en termin

vid lärarhögskola. Därpå följer en obligatorisk efterutbildning i form av handledd

praktik under ytterligare en termin, varunder lärarkandidaten får viss vägledning

av lärare vid den skola, där han tjänstgör, samt vissa möjligheter till

auskultation. Slutligen kan som ett icke-obligatoriskt moment i utbildningen

ingå ett s. k. lärarprov vid egen tjänstgöring.

Denna utbildningsform har av de sakkunniga själva bedömts vara med hänsyn

till innehåll och omfattning i stort sett jämförlig med den vid lärarkursanstalt

numera gängse typen av praktisk lärarkurs om en termin. Å andra sidan har den

givetvis i dessa hänseenden inte ansetts kunna mäta sig med nuvarande ämneslärarutbildning

vid lärarhögskola.

Ett inte oväsentligt antal remissmyndigheter har ställt sig tveksamma till de

sakkunnigas förslag. Dessa myndigheter har bl. a., mestadels i mera allmänna

ordalag, hävdat, att den föreslagna utbildningens kvalitet inte vore tillfyllest.

För egen del ser jag saken så, att vi i det läge vi nu befinner oss, där inte

minst grundskolans lyckliga genomförande blir avhängigt av tillgången på väl

utbildade lärare, inte utan mycket tungt vägande skäl kan avvisa tanken på

att pröva en utväg, som snabbare än andra som står till buds leder till den

önskvärda ökningen av utbildningskapaciteten. För egen del har jag också funnit,

att kravet på utbildningens kvalitet — trots den onekligen knappa utbildningstiden

— dock kunnat tillfredsställande upprätthållas i de sakkunnigas

förslag. Jag finner det således inte orealistiskt att i alla väsentliga avseenden

jämställa den föreslagna utbildningsformen med nuvarande praktiska lärarkurs.

Visserligen kommer lärarna i regel till denna kurs med viss »katedervana»,

men lärarkandidaten vid enterminsutbildningen, som förutsättes sakna sådan

erfarenhet, skulle i gengäld erhålla en mera omfattande utbildning i metodik

och mera handledning än sin kollega vid lärarkursen. Det faktum att egentlig

betygsättning inte avses skola förekomma under lärarhögskoleterminen bör också

enligt min mening bidraga till att ge övningsundervisningen en lugn atmosfär,

vilket, såsom erfarenheten visar, måste vara något från utbildningssynpunkt

mycket värdefullt. Under förutsättning att den handledda praktiken verkligen

blir den kompletteringstermin, som de sakkunniga tänkt sig, anser jag att det

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

finns goda skäl för antagandet att den kortare utbildningen vid lärarhögskola

skall kunna hävda sig mycket väl som ett utbildningsalternativ för den som

ämnar välja ämneslärarbanan.

Med hänsyn till vad jag nu anfört, tillstyrker jag, att den av de sakkunniga

föreslagna kortare utbildningen vid lärarhögskola anordnas och bedrives tills

vidare, dock längst t. o. m. läsåret 1964-/65. Innan utbildningsformen fortsättes

efter denna tidpunkt, bör statsmakterna på nytt ha prövat, om den på grundval

av vunna erfarenheter och tillgången på andra utbildningsmöjligheter för ämneslärare

bör bibehållas. Med det sagda vill jag markera, att den ifrågavarande

utbildningen, som de sakkunniga uttrycker saken, skall ordnas övergångsvis, dvs.

till dess att lärarhögskoleorganisationen hunnit utbyggas eller eventuellt andra

med den nuvarande lärarhögskoleutbildningen jämbördiga utbildningsformer

utformats. Jag vill också starkt understryka de sakkunnigas uttalande om att

den hittillsvarande treterminsutbildningen vid lärarhögskolorna tills vidare bör

fortsätta i oförändrad omfattning.

Flera remissmyndigheter har förordat, att den handledda praktiken i tiden lägges

före utbildningsterminen vid lärarhögskola. Vissa pedagogiska skäl kan otvivelaktigt

också anföras till stöd för en sådan omläggning av utbildningsgången.

Andra och enligt min mening tyngre vägande skäl gör emellertid, att jag inte kan

biträda detta ändringsförslag. Den förkortade utbildningen vänder sig till lärarkandidater,

som ämnar fortsätta direkt från universitet med praktisk lärarutbildning.

Låter man de båda terminerna byta plats löper man — om inte en

omständlig administration skapas — risken att lärarkandidaterna inte fullföljer

den tilltänkta utbildningen vid lärarhögskola med hänsyn till ett i nuvarande

bristläge i och för sig förståeligt önskemål från skolorna att få behålla dem för

längre tid än den handledda praktiken omfattar. Det kan också starkt ifrågasättas,

om inte vid en omläggning någon form av introduktionskurs bleve nödvändig,

med hänsyn till att lärarkandidaten annars skulle komma att gå till den

handledda praktiken utan någon form av pedagogisk utbildning. Jag vill här

tillfoga, att den av de sakkunniga föreslagna handledda praktiken inte, såsom

i vissa remissyttranden gjorts, får betraktas som en praktiktermin av samma slag

som den i lärarhögskoleutbildningen ingående. En omskiftning av utbildningsgången

förutsätter, att den första terminen får en mycket starkare prägel av

egentlig utbildningstermin än de sakkunniga synes ha avsett. En ändrad utbildningsgång

skulle därför medföra både en icke önskvärd förlängning och en fördyring

av utbildningen.

Jag övergår så till att behandla de olika utbildningsmomenten i de sakkunnigas

förslag.

Organisationen av den egentliga utbildningsterminen vid lärarhögskolan,

såsom den upplagts av de sakkunniga, föranleder inga erinringar

från min sida. Under denna termin bör sålunda, liksom vid den längre utbildningsformen,

utrymme beredas för såväl metodik som undervisningspraktik.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Att under den korta utbildningstid, som står till buds, inrymma även grundutbildning

i psykologi och pedagogik synes icke vara möjligt. Insikter i dessa

ämnen, motsvarande vad som krävs i den praktiska kursen i pedagogik i filosofisk

ämbetsexamen, måste därför, såsom föreslagits av de sakkunniga, vara ett

villkor för tillträde till utbildningen.

För lärarkandidaternas egna undervisningsövningar räknar lärarutbildningssakkunniga

med sammanlagt 45 timmar, fördelade på tre eller, i ämnen med

lågt timtal, fyra serier. I regel bör enligt förslaget endast en undervisningsserie

förläggas till gymnasiet. Gentemot de sakkunnigas förslag på denna punkt har

från några remissinstansers sida hävdats, att antalet serier borde ökas och att

under alla förhållanden en större andel av serierna borde förläggas till gymnasiestadiet.

För egen del anser jag, att de sakkunnigas förslag i denna del i princip

är riktigt avvägt. Det torde i de enskilda fallen få ankomma på ledaren för

utbildningen att på lämpligaste sätt inom ramen för det angivna timtalet avväga

antalet serier och därvid även så långt möjligt ta hänsyn till lärarkandidaternas

önskemål och utbildningsinriktning. Att tyngdpunkten i övningsundervisningen

måste förläggas till grundskolans högstadium finner jag dock, liksom

de sakkunniga, vara helt klart.

Såsom ersättning för minskningen av övningsundervisningen bör, såsom föreslagits,

metodikundervisningen ges en stark ställning. Att undervisning i metodik

anordnas under de perioder, då övningsundervisning förekommer, finner jag vara

en fördel, eftersom teori och praktik i metodiken därigenom kan stödja varandra.

De sakkunnigas timplaner för utbildningsterminen har av några remissmyndigheter

kritiserats, därför att de ansetts medföra risker för alltför stor arbetsbelastning

pa lärarkandidaterna. Å andra sidan har i några remissvar kritik

riktats mot att tillräckligt utrymme inte beretts vissa utbildningsmoment såsom

kunskap om audivisuella hjälpmedel, ldassföreståndarskap och skolans sociala

verksamhet. Jag finner för egen del inte anledning till någon erinran mot de

sakkunnigas förslag. Jag förutsätter emellertid, att skolöverstyrelsen, med beaktande

av bl. a. de synpunkter i frågan som anförts av remissmyndigheterna,

underkastar timplaneförslagen en detaljprövning och framför eventuella ändringsförslag,

innan timplanerna för utbildningen slutligt fastställes av Kund

Maj :t.

Jag är ense med de sakkunniga om att tillräckligt underlag ej föreligger för

ett detaljerat betyg av traditionell typ efter genomgång av enterminsutbildningen.

I stället bör, som de sakkunniga förordat, efter avslutad utbildning utfärdas

intyg, utvisande om vederbörande lärarkandidat lämpar sig för fortsatt

lärarverksamhet eller om han lyckats mindre väl under utbildningen. Jag har

inte nagot att erinra mot att de bada uttryckssätten »Lämplig» respektive

»Med tvekan lämplig» härvid användes. Självklart är enligt min mening också,

att den lärarkandidat, som visar sig vara klart olämplig för läraryrket, inte skall

erhålla något intyg avseende lämplighet.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

I anslutning till detta ställningstagande vill jag framhålla, att erfarenheterna

av en förenklad betygsättning av nu angivet slag noga bör observeras och läggas

till grund för överväganden av om inte den vid nuvarande ämneslärarutbildning

tillämpade, detaljerade och invecklade betygsättningen kan förenklas. Utredning

av denna fråga har också påyrkats i några remissyttranden. Det torde kunna

förutsättas att lärarutbildningssakkunniga tar upp detta spörsmål till behandling.

Det andra momentet i utbildningsförslaget, den handledda praktiken,

är enligt min mening ett gott uppslag i syfte att nå en komplettering och

utvidgning av de utbildningsresultat, som uppnås under terminen vid lärarhögskolan.

Grundidén att en äldre och erfarnare lärare skall dela med sig av sin

lärarerfarenhet till en yngre kollega är inte ny. En sådan kollegial hjälp bör vara

naturlig vid en läroanstalt. Genom det nu framlagda förslaget avser man emellertid

att dra nytta av eller kanske rättare återuppliva en praxis och ge den fastare

form. Den obligatoriska karaktär, som den handledda praktiken avsetts skola få,

innebär inte bara en förpliktelse för lärarkandidaten utan, och detta är det väsentliga,

en rättighet för honom, som bör vara av betydande utbildningsvärde.

Naturligtvis beror mycket på just de äldre kollegernas vilja att göra en insats

och, inte minst, på det stöd denna tanke kan få från lärarnas organisationer.

Såsom ersättning vid den här avsedda handledningen förordar jag, att ett belopp

av högst 2 400 kr. skall utgå per »lärarkandidat» och ämne, vilket belopp bör fördelas

av vederbörande rektor efter av skolöverstyrelsen fastställda normer.

I fråga om den handledda praktikens uppläggning och organisation har från

flera i förevarande sammanhang centrala remissinstansers sida hävdats, att

lärarkandidaterna under denna termin kommer att få en ytterst pressande tjänstgöring,

om inte någon form av nedsättning av undervisningsskyldigheten medgives.

Som norm för dennas storlek har uppställts den minskade undervisningsskyldighet,

som lärarkandidaterna nu åtnjuter under praktikterminen vid lärarhögskola.

Jag är medveten om att vissa pedagogiska skäl talar för ett sådant

förslag. Det bör dock än en gång betonas, att den termin, under vilken handledning

skall lämnas, inte bör jämföras med praktikterminen under den nuvarande

lärarhögskoleutbildningen. Kort kan förhållandet uttryckas så, att den som

genomgår den kortare utbildningen också under handledningsterminen i första

hand skall verka som lärare vid en skola, även om han därunder erhåller viss

pedagogisk vägledning och beredes tillfälle att åhöra lektioner. Det föreligger

således cn klar skillnad mellan den föreslagna handledda praktiken och praktikterminen

vid lärarhögskola. Denna skillnad föranledes av att den nu föreslagna

utbildningen är avsedd att omfatta cn termin, »och jag anser mig inte böra förorda

åtgärder, som ökar denna utbildningstid. Med hänsyn till vad som vid

remissbehandlingen anförts bör emellertid en viss nedsättning i tjänstgöringen

medgivas under den termin, då handledd praktik erhålles. Jag föreslår, att tid

för auskultationer, motsvarande två veckotimmar, skall få inräknas i »lärar
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

kandidatens» fastställda undervisningsskyldighet under den ifrågavarande terminen.

Såsom de sakkunniga föreslagit, bör handledd praktik under en termin vara

villkor för behörighet till ordinarie tjänst.

De sakkunnigas förslag, att meritvärdet av utbildningsterminen tillsammans

med den handledda praktiken skall motsvara genomsnittsbetyg vid

praktisk lärarkurs för den som erhållit omdömet »Lämplig», och ett lägre värde

för den som förklarats »Med tvekan lämplig» har kritiserats i flera remissyttranden.

Bl. a. framhålles svårigheten att göra en rättvis jämförelse mellan de summariska

omdömena och de vitsord andra lärarkandidater erhåller i sin utbildning.

Vid lärartillsättningarna spelar för närvarande summan av betygspoäng den

viktigaste rollen, och denna summa räknas ut med decimaler. Att i ett sådant

system passa in rätta värden av de nu föreslagna betygsuttrycken är svårt. Men

jag vill med skärpa understryka, att inga sådana åtgärder, rörande den poängmässiga

värderingen av utbildningen, får vidtagas, som ger denna ens i minsta

man mindre attraktionskraft än annan, motsvarande ämneslärarutbildning.

Att meritvärdet av genomgången enterminsutbildning och handledd praktik

skulle sättas lägre än de sakkunniga förordat torde inte kunna accepteras. Som

en möjlighet att hålla hög standard på utbildningen vill jag peka på, att man

vid betygsgivningen inte, såsom länsskolnämnden i Malmö förutsätter, bör

betrakta vitsordet mindre lämplig som en ren undantagsföreteelse utan använda

det så snart inte klar lämplighet anses föreligga. Frågan om meritvärdet i förevarande

hänseenden är under övervägande i skolöverstyrelsen, som senare torde

inkomma till Kungl. Maj:t med förslag till bestämmelser i ämnet.

De sakkunniga har ansett sig böra räkna med att lärare, som genomgått den

förkortade utbildningen, i vissa fall önskar erhålla ett betyg i undervisningsskicklighet,

som så nära som möjligt överensstämmer med vad som ges vid annan

ämneslärarutbildning. Dessa lärare skulle genom det tredje och sista momentet i

de sakkunnigas utbildningsplan, lärarprovet vid egen tjänstgöring,

få denna möjlighet. De sakkunniga har eftersträvat att utforma det

nämnda provet, som skulle förläggas till lärarens egen klassmiljö, så, att det

dels lämnar redovisning för en lärarverksamhet, som bedrivits under jämförelsevis

lang tid, dels tar sikte pa att visa vad de sakkunniga kallar lärarens vardagsduglighet.

Jag har i det föregående lämnat en utförlig redogörelse för hur detta prov

föreslagits bli organiserat. Jag hänvisar till denna redogörelse och vill här endast

erinra om att sökande, för att komma i fråga till lärarprov i egen klass, enligt

de sakkunnigas förslag bör ha tjänstgjort som lärare med full undervisningsskyldighet

under minst tre terminer. Enligt förslaget bör provet i regel omfatta

två undervisningsämnen och bedömas av en nämnd, som utses för varje särskilt

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

lärarprov. Det bör fördelas på två omgångar och omfatta sammanlagt fyra sex

dagar. Provet förutsattes bli administrerat av skolöverstyrelsen.

Enligt min uppfattning har ett lärarprov av den art de sakkunniga forordat

betydande förtjänster. Det måste för läraren innebära ett trygghetsmoment att

provet äger rum i den miljö, där han har sin dagliga gärning. Samtidigt har

prövningsnämnden, som skall värdera lärarens arbete och arbetsmetod, mycket

goda förutsättningar för en i görligaste mån rättvis bedömning av honom. Jag

finner mig med hänsyn härtill böra tillstyrka de sakkunnigas förslag till lärarprov

vid egen tjänstgöring. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att utfärda de

närmare anvisningar rörande uppläggningen av provet som kan erfordras. Därvid

bör iakttagas, att lärarprovet blir lättadministrerat och får en i görligaste

mån enkel och för den prövande så smidig utformning som möjligt.

Utöver vad jag nu förordat, bör till ledamot av prövningsnämnd utgå arvode

för uppdragets fullgörande, ersättning för mistade avlöningsförmåner samt resekostnadsersättning

och traktamente. Ersättningsbestämmelser blir inte behövliga

förrän tidigast fr. o. m. budgetåret 1904/65. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen utfärda erforderliga bestämmelser.

Jag övergår så till att redovisa mina ställningstaganden till de sakkunnigas

förslag i vad de avser förläggning och dimensionering av den

kortare ämneslärarutbildningen vid lärarhögskola.

Lärarutbildningssakkunniga har föreslagit, att enterminsutbildning skall övergångsvis

förläggas dels till de båda nuvarande lärarhögskolorna i Stockholm och

Malmö, dels till en tredje lärarhögskola, som föreslås bli upprättad i Göteborg.

Kapaciteten har beräknats till 45 lärarkandidater per termin vid envar av lärarhögskolorna,

dvs. tillsammans 270 lärarkandidater per läsår för alla tre lärarhögskolorna.

Jag finner det angeläget, att ytterligare en etapp nu avverkas mot övergång

till systemet med lärarhögskolor och anser, att de sakkunnigas motiveringar för

att den tredje högskolan av detta slag förlägges till Göteborg bör accepteras.

Med hänsyn till det stora utbildningsbehovet av ämneslärare är det givetvis

mycket angeläget, att den av de sakkunniga föreslagna kortare utbildningsformen

snarast får största möjliga omfattning. Jag är därför i princip ense med de

sakkunniga om att enterminsutbildning bör anordnas såväl vid de båda nuvarande

lärarhögskolorna som vid den nya lärarhögskolan i Göteborg. Av skal, som

jag något skall utveckla i det följande, är jag dock inte beredd att tillstyrka hela

den av de sakkunniga föreslagna utbyggnaden redan fr. o. m. nästa budgetår,

utan anser mig böra förorda, att den genomföres i åtminstone tva etapper.

Som grund för detta ställningstagande vill jag först framhålla de organisatoriska

svårigheter som enligt min mening skulle uppstå både i Stockholm och

Malmö vid cn ökning redan från nästa läsår av utbildningskapaciteten enligt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

sakkunnigförslaget. Dessa svårigheter har de sakkunniga enligt min mening

i viss mån underskattat.

Vad lärarhögskolan i Stockholm beträffar är ju redan nu lokalsituationen

besvärlig och tillräckliga garantier har inte kunnat skapas för att den kortare

utbildningen genom förhyrning av lokaler skall kunna få en tryggad start redan

i höst. Härtill kommer, att lärarhögskolan expanderar väsentligt, därest riksdagen

bifaller vad jag, i anslutning till lärarutbildningssakkunnigas förslag, i nästa

avsnitt avser att förorda beträffande speciallärarutbildning vid denna lärarhögskola.

De samordnings- och andra organisatoriska problem, som således kan

väntas uppstå under denna utbildningsforms första verksamhetsår, torde först

böra få sin lösning, innan en ny betydande utbyggnad av ämneslärarutbildningen

bör tillåtas äga rum.

För Malmöhögskolans vidkommande gäller att enligt statsmakternas beslut

år 1959 utbildningsorganisationen skall utbyggas mycket kraftigt fr. o. m. nästa

budgetar, da utbildning av såväl mellanskollärare som småskollärare påbörjas.

Att samtidigt därmed utöka ämneslärarutbildnmgen i hela den utsträckning de

sakkunniga tänkt sig, finner jag inte tillrådligt. För båda de nuvarande lärarhögskolornas

vidkommande skulle man troligen få avsevärda svårigheter med att

snabbt infoga den nya utbildningsformen i hela den föreslagna utsträckningen i

övnmgsundervisningsorganisationen på utbildningsorterna. Slutligen finner jag

också av hänsyn till vikten av en omsorgsfull lärarrekrytering, att en för häftig

forcering av utbyggnadstakten inte bör ske.

För budgetaret 1962/63 förordar jag följande förläggning och dimensionering

av enterminsutbildningen.

Vid lärarhögskolan i Göteborg intages i enlighet med de sakkunnigas förslag

45 ämneslärarkandidater per termin. Vid lärarhögskolan i Malmö, där ämneslärarutbildning

ännu sker i begränsad utsträckning, bör den fr. o. in. nästa läsår

beslutade kapacitetsökningen av ämneslärare tagas i anspråk för den kortare

utbildningen. De erfarenheter som kan vinnas genom att denna utbildning

bedrives sida vid sida med den äldre utbildningsformen bör kunna ge intressanta

och värdefulla jämförelsemöjligheter, av värde vid den fortsatta utbyggnaden

av enterminsutbildningen. Intagningen för den kortare utbildningen i Malmö

beräknar jag till omkring 20 lärarkandidater per termin. Förutom de nyssnämnda

erfarenheterna vinner man genom det nämnda arrangemanget i Malmö en

snabbare och större examination än om man nu fullföljt den planerade utbyggnaden

av treterminsutbildningen där. Till denna utbildning bör tills vidare* liksom

hittills intagas omkring 30 lärarkandidater per termin.

Vid bifall till vad jag nu förordat, kan sammanlagt 130 ämneslärarkandidater

under nästa läsår intagas för utbildning under en termin vid lärarhögskola.

Redan här vill jag då förutskicka, att jag vid min anmälan i det följande av

anslaget till avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m. har för avsikt

att också föreslå en ökning av utbildningskapaciteten av ämneslärare vid s. k.

lärarutbildningsblock med sammanlagt omkring 100 utbildningsplatser. Denna

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

utbildning tar dock i första hand sikte på att minska den nuvarande s. k. provårskön.

Till förfogande för ämneslärarutbildningen under nästa budgetår kan

alltså, därest mina olika förslag godtages, ställas sammanlagt ytterligare omkring

230 platser för praktisk utbildning.

Jag övergår så till att mera i detalj redovisa mina ställningstaganden till förslaget

om en ny lärarhögskola i Göteborg.

Intill dess lärarhögskolan får en egen byggnad blir det nödvändigt att taga i

anspråk lokaler, som uppförts för annat ändamål. Lärarutbildningssakkunniga

har efter en ingående prövning av olika möjligheter ansett sig böra förorda, att

erforderligt lokalutrymme för lärarhögskolans omedelbara behov beredes vid

Annedals folkskoleseminarium. En förutsättning för att så skall kunna ske är,

att sex av seminariets övningsklasser överflyttas till den s. k. Annedalsskolan.

Jag har inte funnit anledning till erinran mot den föreslagna provisoriska

lösningen av lokalfrågan.

I likhet med de sakkunniga anser jag det angeläget, att lärarhögskolan redan

under övergångstiden förses med en övningsskola. Då under denna tid de lokalmässiga

förutsättningarna för anordnande av en intern övningsskola inte föreligger,

bör övningsskolan såsom föreslagits tills vidare anordnas som extern

övningsskola. De sakkunniga har utrett, att ingen befintlig skola i Göteborg

samtidigt kan tillgodose behovet av övningsundervisning både på grundskolans

högstadium och gymnasiestadiet och därför funnit det nödvändigt att under en

övergångstid låta övningsskolan omfatta enbart högstadium. Som lämplig

extern övningsskola till lärarhögskolan har de sakkunniga förordat högstadiet

vid Kungsladugårdsskolan. Med hänsyn till denna skolas allmänna lämplighet

för ändamålet tillstyrker jag, att den tages i anspråk för den föreslagna uppgiften.

Den externa övningsskolan, som bör omfatta sju parallellavdelningar av

högstadiet, bör organiseras huvudsakligen efter de riktlinjer, som gäller för

externa övningsskolklasser vid folkskoleseminarierna. Detta innebär bl. a., att

staten skall ombesörja undervisningen. Med hänsyn till övningsskolans begränsade

kapacitet räknar jag i likhet med de sakkunniga med att en del av övningsundervisningen

på högstadiet förlägges utanför övningsskolan.

Hittills har vid lärarhögskolorna i Stockholm och Malmö undervisningsövningar

på både realskole- och gymnasiestadiet förlagts till s. k. samverkande

läroverk. Enligt nu gällande bestämmelser får vid samverkande läroverk samtliga

ordinarie lärare i läroämne och lärare behöriga till ordinarie lärartjänst ett

generellt arvode, oavsett sin handledarinsats. För varje handledd undervisningsserie

utgår däremot endast ett mindre arvode.

I Göteborg, där endast undervisningsövningar på gymnasiet kan beräknas bli

förlagda till läroverken under det att övrig övningsundervisning, som jag nyss

föreslagit, bör förläggas till grundskolans högstadium, utgör ett samverkande

läroverk uppenbarligen inte någon lämplig lösning av problemet med handledning

på gymnasiestadiet. De sakkunniga har också i stället rekommenderat ett

y» — Bihang till riksdagens protokoll 1902. 1 samt. Nr 100

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

nytt system, som innebär, att lämpliga lärare tages i anspråk för handledaruppgifter

alltefter lärarhögskolans behov och att ersättningen till handledarna

så långt möjligt sätts i relation till vars och ens faktiska arbetsinsats.

Jag anser rent principiellt att de sakkunnigas arvoderingssystem, sett från

den enskilde i lärarutbildningen medverkande lärarens synpunkt bör te sig som

mera rättvist än det nuvarande systemet, där ersättningen inte satts i relation

till den verkliga insatsens omfattning. Från utbildningssynpunkt bör det vara

av värde att mera fritt kunna välja de lärare, som bäst lämpar sig för handledaruPPgifter.

Jag ansluter mig i huvudsak till de sakkunnigas förslag på denna

punkt. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser,

som blir erforderliga i anledning av vad jag nu förordat. Dessa bör

utformas i huvudsak enligt gällande regler för ersättning vid utbildning av motsvarande

slag.

Vad jag förordat beträffande organisationen av den praktiska utbildningen

på gymnasiestadiet bör emellertid inte hindra, att denna utbildning av praktisktorganisatoriska

skäl i väsentlig utsträckning koncentreras till det av de sakkunniga

föreslagna högre allmänna läroverket i Majorna.

Till frågan om intagningen av lärarkandidater på folkskollärarlinjen vid Annedals

folkskoleseminarium torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Vad de sakkunniga i övrigt anfört beträffande organisationen av utbildningen

vid den nya lärarhögskolan har icke givit mig anledning till erinran eller särskilt

uttalande.

De sakkunnigas beräkningar av personalbehovet vid den egentliga lärarhögskolan

synes mig i huvudsak väl avpassade till den föreslagna utbildningskapaciteten

av 45 ämneslärare per termin. Jag tillstyrker därför i nära anslutning

till de sakkunnigas förslag inrättandet av följande tjänster i angivna lönegrader

för ordinarie samt heltidsanställda icke-ordinarie tjänstinnehavare.

1 rektor ............................................. gp j

1 lektor i psykologi och pedagogik...................... Ao 26

It lektorer i högstadiets metodik ....................... Ao 26

5 lektorer i högstadiets metodik ....................... Ao 25

1 bibliotekarie ........................................ Ae 23

1 sekreterare ......................................... Ae 21

1 kansliskrivare....................................... Ae 10

1 vaktmästare ........................................ Ae 8

1 kanslibiträde ....................................... Ae 7

1 kontorsbiträde...................................... reglerad bef.-gång

Denna förteckning skiljer sig från de sakkunnigas förslag beträffande tjänsterna

som bibliotekarie, sekreterare, kansliskrivare och kanslibiträde såtillvida

som de sakkunniga för sin del förordat ordinarie tjänster i dessa fall.

Lektorstjänsterna i högstadiets metodik i lönegrad Ao 25 har av de sakkunniga

avsetts för adjunktskompetenta lärare med erfarenhet av undervisning på för
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

söksskolans högstadium och med utmärkt meritering för övrigt. Till skillnad

från de nuvarande lektorstjänsterna avses de nya tjänsterna företrädesvis bli

tvåämneslektorat. Med tanke på att den här förordade ämneslärarutbildningen

i så hög grad tar sikte på just grundskolans behov anser jag det vara mycket

lämpligt att dylika tjänster nu inrättas. Jag förordar emellertid, att även folkskollärare

med särskild ämnesutbildning skall vara behörig till dessa. Med tjänst

som lektor i lönegraden Ao 25 vid lärarhögskola bör förenas ett arvode av 1 450

kr. samt ersättning motsvarande timarvode för två veckotimmar. Undervisningsskyldigheten

för lektor i denna lönegrad bör utgöra omkring 600 undervisningstimmar.

I det hela bör lektor i Ao 25 jämställas med lektor i Ao 26, dock att det

inte förutsättes att lektor, tillhörande den förstnämnda kategorien, skall bedriva

forskning. Detta förhållande motiverar den här föreslagna undervisningsskyldigheten,

vilken satts högre än för lektor i Ao 26, i vars uppgifter forskning förutsättes

ingå.

Med hänsyn till den knappa tid, som kommer att stå till buds för tillsättningen

av lektorstjänsterna i Ao 26 och Ao 25, bör kallelseförfarande kunna

tillämpas vid första tillsättningstillfället, om så erfordras.

Fördelningen av ämnena på de föreslagna lektorstjänsterna bör ankomma pa

Kungl. Maj:t efter förslag av tillsynsmyndigheten. Därvid bör bl. a. beaktas de

enligt min mening starka skäl som anförts till stöd för att ämneskombinationen

geografi och samhällskunskap skall kunna inga i tvåämneslektorat.

Beträffande tjänsten som vaktmästare i Ae 8 bör gälla, att tjänstinnehavaren,

så långt detta går att förena med hans arbetsuppgifter i övrigt, skall fullgöra

en del av sin tjänstgöringsskyldighet vid övningsskolan.

Till den av lärarutbildningssakkunniga upptagna frågan om inrättande av en

professur i praktisk pedagogik vid lärarhögskolan i Göteborg avser jag att återkomma

vid anmälan i det följande av fragan om en omorganisation av speciallärarutbildningen.

Vad personalbehovet vid övningsskolan beträffar beräknar jag, i huvudsaklig

överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, behovet av ordinarie och heltidsanställda

icke-ordinarie tjänstinnehavare vid en fullt utbyggd övningsskola enligt

följande; jag anger samtidigt de lönegrader som bör gälla för tjänsterna.

1 rektor ...................................................... ABp 26

14 adjunkter ................................................... Ao 23

9 folkskollärare ................................................ Ao 19

4 övningslärare (teckning, musik, gymnastik) .....................

7 övningslärare (slöjd, hemkunskap) .............................

1 kanslibiträde ................................................ ^e 7

I den här föreslagna personalorganisationen har jag räknat med två tjänster

för yrkesvalslärare i stället för en som förordats av de sakkunniga. Orsaken till

denna avvikelse från de sakkunnigas förslag är, att elevunderlaget vid Kungsladugårdsskolan

är så stort, att enligt hittills tillämpade normer två sådana

Icke-orilinarie anställning enligt avlöningsreglementet för övningslärare.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

tjänster erfordras. Jag räknar vidare, i huvudsaklig överensstämmelse med de

sakkunnigas förslag, med ett behov av två icke-ordinarie lärare i läroämne i reglerad

befordringsgång.

De sakkunnigas förslag, innebärande att ordinarie lärare i Ao 23 eller Ao 19 bör

kunna förordnas som extra ordinarie lärare i Ae 23 eller Ae 19 på övningsskolans

högstadium eller förordnas att uppehålla ordinarie tjänst vid lärarhögskolan finner

jag välmotiverat och ger det min anslutning i princip. Därest riksdagen inte

riktar någon erinran häremot, bör Kungl. Maj:t äga att i varje särskilt fall pröva

och avgöra ärende rörande tjänsteförening av ifrågavarande slag.

\''id bifall till vad jag här förordat, bör på personalförteckning under ett förslagsanslag,

benämnt Lärarhögskolan i Göteborg: Avlöningar, uppföras följande

tjänstemän, nämligen en rektor i Bp 1, en rektor i ABp 26, 1 lektor i psykologi

och pedagogik, 11 lektorer i högstadiets metodik i Ao 26, 5 lektorer i högstadiets

metodik i Ao 25, 14 adjunkter i Ao 23, 9 folkskollärare i Ao 19, 1 bibliotekarie i

Ae 23 och en sekreterare i Ae21.

I den mån intet särskilt i det föregående sagts om arvoden och särskilda ersättningar,

förutsättes därom skola gälla detsamma som vid befintlig lärarhögskola.

Beträffande i det föregående förordade löne- och anställningsvillkor för rektorer

och lärare m. m. har överläggningar ägt rum med vederbörande personalorganisationer,

som förklarat sig inte ha några erinringar mot vad sålunda förordats.

Jag beräknar kostnaderna för avlöningar avseende ämneslärarutbildningen vid

lärarhögskolan i Göteborg för nästa budgetår till sammanlagt i runt tal 3 000 000

kr. Avvikelsen från de sakkunnigas beräkningar betingas till en del av den ytterligare

tjänst i lönegrad Ao 19, som jag förordat i det föregående. Härjämte ingår

i beloppet 212 000 kr., som i enlighet med vad jag tidigare förordat bör disponeras

för ersättning vid den handledda praktiken.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att de här upptagna lönekostnaderna

fr. o. m. budgetåret 1963/64, därest en extern övningsskola upprättas, kommer

att motvägas av en utgiftsminskning under anslaget till bidrag till driften av

folkskolor m. m., som kan beräknas uppgå till i runt tal 880 000 kr.

Till omkostnader vid ämneslärarutbildningen bör såsom de sakkunniga föreslagit,

för nästa budgetår beräknas 74 000 kr.

Kostnaderna för materiel, böcker m. m. uppskattar jag i enlighet med de

sakkunnigas förslag till 151 000 kr.

Jag avser att i det följande under särskilda anslag till lärarhögskolan i Göteborg

hemställa om de medel för nästa budgetar, som föranledes av vad jag bär

anfört och föreslagit. I detta sammanhang vill jag också erinra om att chefen

för finansdepartementet vid sin anmälan i årets statsverksproposition (bilagan

20, s. 53) av stat för statens allmänna fastighetsfond för nästa budgetår förordat,

att ombyggnadsarbeten i Annedals folkskoleseminarium skall komma till utförande

för en kostnad av 225 000 kr.

Jag får här slutligen i samband med mina ställningstaganden till den nya

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

lärarhögskolan i Göteborg anmäla fråga om godkännande av viss överenskommelse

med Göteborgs stad.

Mellan lärarutbildningssakkunniga såsom företrädare för staten och representanter

för Göteborgs stad har den 14 september 1961 träffats överenskommelse

angående fördelningen mellan staten och staden av vissa kostnader vid inrättande

av en lärarhögskola i Göteborg. Överenskommelsen torde få fogas som

bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende. Här torde blott få nämnas, att

överenskommelsen i vad den avser förläggningen av övningsundervisningen m. m.

helt överensstämmer med vad jag i det föregående redovisat och tillstyrkt. Beträffande

kostnadsfördelningen innebär överenskommelsen följande. Göteborgs

allmänna skolstyrelse svarar för kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten

och inventarier vid Kungsladugårdsskolan och Majornas högre allmänna läroverk.

Kostnaderna för undervisningsmateriel vid de båda skolanläggningarna,

sammanlagt 92 000 kr., fördelas lika mellan Göteborgs stad och staten. I avtalet

förutsättes slutligen att lärarhögskolans förläggning till provisoriska lokaler

kommer att bestå under en tid av omkring fyra år samt att överläggningar

rörande den definitiva förläggningen av lärarhögskolan snarast skall upptagas.

Stadsfullmäktige i Göteborg har genom lagakraftvunnet beslut den 26 oktober

1961 för stadens del godkänt ifrågavarande överenskommelse.

Då den träffade överenskommelsen också bör godtagas för statens del, tillstyrker

jag, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att för statens

vidkommande godkänna ifrågavarande avtal. Därest framdeles behov skulle

uppstå av mindre jämkningar i avtalsbestämmelserna, utgår jag från att det får

ankomma på Kungl. Maj:t att för statens del besluta om erforderliga jämkningar.

Vad härefter angår frågan om lärartjänster m. m. och kostnaderna för den av

mig föreslagna kortare utbildningen av ungefär 20 lärarkandidater per termin

vid lärarhögskolan i Malmö f&r jag anföra följande.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår för lärarhögskolan i Malmö har

styrelsen för lärarhögskolorna utgått från att den av statsmakterna ar 1959 förutsatta

intagningsökningen hösten 1962 från 30 till 45 ämneslärarkandidater per

termin för utbildning enligt hittillsvarande form skulle komma till stånd i enlighet

med beslutet. Jag har emellertid i det föregående föreslagit, att denna

ökning tills vidare skall ersättas med en intagning av omkring 20 ämneslärarkandidater

per termin för den av mig förordade kortare utbildningen. De föreslagna

nya tjänsterna m.m. för den av styrelsen beräknade intagningsökningen

bör emellertid i allt väsentligt i överensstämmelse med styrelsens förslag inrättas

fr. o. m. nästa budgetår och utnyttjas för den provisoriska utbildningsformen.

De av styrelsen för lärarhögskolorna beräknade kostnaderna i övrigt för ökad

ämneslärarutbildning bör likaledes avse enterminsutbildningen. Kostnader för

den handledda praktiken, i runt tal 96 000 kr., bör härutöver belasta lärarhögskolans

avlöningsanslag. Jag återkommer vid min anmälan i det följande av anslagen

till lärarhögskolan i Malmö till de frågor jag här berört.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Slutligen vill jag här till behandling ta upp frågan om den centrala ledningen

av lärarhögskolorna. För närvarande finns en för lärarhögskolorna

i Stockholm och Malmö gemensam styrelse. Denna, som är av

provisorisk karaktär, består av skolöverstyrelsen i viss sammansättning jämte

vissa särskilda ledamöter; bl. a. ingår rektorerna för de båda lärarhögskolorna.

De sakkunniga har ansett, att anledning att ompröva denna organisationsfråga

saknas, så länge lärarhögskolan i Göteborg arbetar med ett begränsat utbildningsprogram;

dock borde även rektor för lärarhögskolan i Göteborg ingå i

styrelsen.

För egen del anser jag, liksom bl. a. SACO, att tidpunkten nu är inne att

ersätta det nuvarande provisoriet med en lämpligare form för lärarhögskolornas

ledning. Vid min anmälan i annat sammanhang av skolöverstyrelsens avlöningsanslag

för nästa budgetår har jag förordat inrättande vid överstyrelsen av en ny

lärarutbildnings- och försöksavdelning. Om en särskild avdelning för bl. a. lärarutbildningsfrågor

kommer till stånd inom överstyrelsen, synes det mig vara

lämpligt att lärarhögskolorna tills vidare ledes direkt av skolöverstyrelsen genom

denna avdelning, inom vilken jag förutsätter, att samordning av utbildningen av

olika lärarkategorier kommer att ske. Jag förutsätter vidare, att överstyrelsen då

så är motiverat, exempelvis vid behandlingen av alla principiellt viktiga lärarutbildningsfrågor,

med sig adjungerar erforderlig expertis från lärarhögskolorna,

såsom rektorer och professorer. Jag anser det dessutom angeläget, att lärarhögskolorna

i samband med denna ändring av formerna för deras centrala ledning

erhåller en vidsträckt beslutanderätt genom rektor, institutionschef och lärarkollegium.

Den nuvarande styrelsen för lärarhögskolorna bör vid bifall till detta

förslag upphöra att fungera med utgången av innevarande budgetår.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat, hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade grunder för anordnande av

ämneslärarutbildning om en termin vid lärarhögskola;

b) besluta, att i Göteborg skall fr. o. m. budgetåret 1962/63

upprättas en lärarhögskola tills vidare organiserad i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag förordat;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag förordat godkänna överenskommelse med

Göteborgs stad rörande fördelningen av vissa kostnader vid

inrättandet av en lärarhögskola i Göteborg;

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig angivna riktlinjer fatta de beslut och vidtaga

de åtgärder, som fordras dels för genomförandet av den av mig

förordade ämneslärarutbildningen om en termin vid lärarhögskola

och därtill knutna anordningar dels ock för upprättande

fr. o. m. budgetaret 1962/63 av en lärarhögskola i Göteborg.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 106 år 1962

79

V. Speciallärarutbildningens organisation

1. Hittillsvarande förhållanden

Lärarutbildningssakkunniga erinrar i sitt betänkande inledningsvis om att

skolans uppgift är att i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till

harmoniska människor samt till dugande och ansvarskännande samhällsmedlemmar.

Särskilt krävande blir denna uppgift, när det är fråga om elever med

något fysiskt eller psykiskt handikapp, framhåller de sakkunniga. Först under

innevarande århundrade har, anföres det, de statliga och kommunala myndigheterna

samt den allmänna opinionen vunnit en klarare insikt om samhällets ansvar

för utbildningen av handikappade barn. Denna utveckling har i sin tur

skärpt kraven på bättre möjligheter att utbilda speciallärare, som skall undervisa

sådana elever. Hittills har enligt de sakkunniga landets kapacitet för speciallärarutbildning

i regel visat sig otillräcklig, och utbildningen har varit onödigt

splittrad i organisatoriskt avseende. Detta säges ha medfört ogynnsamma följder

för de handikappade barnen. Ändå gäller det här enligt de sakkunnigas bedömande

ej sällan barn med inte obetydliga utvecklingsmöjligheter och med goda förutsättningar

att trots sitt handikapp tillägna sig avsevärda kunskaper och färdigheter,

såvida de tages om hand tidigt av väl kvalificerade speciallärare.

De kategorier av barn, som erhåller specialundervisning enligt folkskolestadgan

§ 5, är barn med sådana handikapp som svag begåvning, anpassningssvårigheter,

läs- och skrivsvårigheter, bristande skolmognad, svag hörsel och syn,

och allmänt svag hälsa. För dessa barn gäller allmän skolplikt enligt § 9. Särskild

skolplikt är jämlikt samma paragraf föreskriven för bl. a. blinda och döva

barn samt för psykiskt efterblivna. De sakkunnigas utredningsuppdrag har gällt

dels utbildningen av lärare för barn med allmän skolplikt, vilka behöver specialundervisning,

dels utbildningen av lärare för psykiskt efterblivna barn med särskild

skolplikt.

Specialundervisning meddelas antingen i specialklasser eller också i form av

särskild specialundervisning (jämsides med vanlig undervisning). Specialundervisning

har visat sig vara pedagogiskt värdefull och ingår nu som ett led i

skolorganisationen. Nedanstående tablå, som återfinnes i de sakkunnigas betänkande,

avser att åskådliggöra de olika typerna av specialundervisning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Specialklasser

Annan särskild specialundervisning

Hjälpklasser ....................

Särskild hjälpundervisning

Hörselklasser....................

Särskild specialundervisning för elever med:

Synklasser ......................

hörselsvårigheter

Observationsklasser ..............

synsvårigheter

Läsklasser ...........

talsvårigheter

Talklasser ....................

läs- och skrivsvårigheter

Friluftsklasser ...................

Hälsoklasser ....................

Skolmognadsklasser .............

Cp-klasser ......................

Särskild observationsundervisning

Lärarna i folkskolan och i försöksskolan får i sin grundutbildning inte tillräcklig

utbildning inom specialundervisningsområdet, framhåller de sakkunniga.

Säl skilda utbildningskrav måste nämligen ställas på lärare, som tjänstgör inom

specialundervisningen. Detsamma gäller lärare i skolor för blinda och döva samt

för psykiskt efterblivna barn, påpekas det. Alla nu ifrågavarande lärare utbildas

vid särskilda kurser.

De sakkunniga redovisar i olika sammanhang i betänkandet de nuvarande

utbildningsmöjligheterna för olika speciallärarkategorier. Den i mera reguljära

former bedrivna utbildningsverksamheten kan i enlighet med den lämnade redovisningen

sammanfattande anges på följande sätt.

För hjälpklasslärare anordnas sedan 1943 årligen två särskilda utbildningskurser.

Den ena, en utbildningskurs, omfattar 18 veckor och är förlagd till Stockholm;

den andra är en fortbildningskurs om 12 veckor, fördelade på två år.

Sistnämnda kurs är förlagd till Göteborg. Deltagarantalet är i Stockholm begränsat

till 40 och i Göteborg till 20. För tillträde till kurserna krävs folk- eller

småskollärarexamen. Under åren 1943—1961 har sammanlagt 534 lärare utbildats

vid dessa kurser.

För folkskollärare, som önskar förvärva behörighet till hjälpklasslärartjänst på

enhetsskolans högstadium, anordnar skolöverstyrelsen vidareutbildningskurser

(som före år 1958 motsvarades av befordringskurser). Dessa omfattar en termin

för lärare, som tidigare genomgått utbildningskursen i Stockholm eller fortbildningskursen

i Göteborg, och två terminer för övriga lärare. Vid varje kurs kan

det beredas plats för 20 deltagare. Sedan höstterminen 1956 har fyra enterminskurser

anordnats i Göteborg och tre tvåterminskurser i Stockholm.

Efter år 1946 har kurser för utbildning av lärare för hörselskadade barn ägt

rum mera regelbundet. Kursverksamheten drivs sedan budgetåret 1956/57 helt

av skolöverstyrelsen, som anordnar en kurs årligen under omkring två månader.

Den är innevarande budgetår avsedd för högst 15 deltagare. Kursorten är Stockholm,

dock att kursen under omkring en vecka må förläggas till Örebro för

studier vid specialskolan för tal- och hörselskadade.

I detta sammanhang må nämnas, att någon speciell utbildning av lärare för

synsvaga barn hittills icke kommit till stånd. Skolöverstyrelsen har i tidigare

sammanhang förordat en utbildningstid av 18 veckor för ifrågavarande lärarkategori.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

För utbildning av lärare i observationsklass och vid särskild observationsundervisning

anordnade skolöverstyrelsen år 1960 två fortbildningskurser i Stockholm.

De omfattade två veckor och hade vardera 25 deltagare. En sådan kurs

ägde även rum våren 1961 och ytterligare en sådan beräknas komma till stånd

under innevarande budgetår.

För utbildande av lärare för barn med läs- och skrivsvårigheter har sedan vårterminen

1953 årligen en eller två kurser på tre eller fyra veckor anordnats av

skolöverstyrelsen. Fr. o. m. vårterminen 1953 t. o. m. vårterminen 1961 har vid

sådana kurser utbildats sammanlagt 395 lärare. Under innevarande budgetår

avses två kurser komma till stånd för utbildande av lärare inom det obligatoriska

skolväsendet och vid särskolor för tjänstgöring bland barn med läs- och

skrivsvårigheter. En av kurserna anordnas i Stockholm under högst fyra veckor

för omkring 30 deltagare. Den andra kursen skall omfatta högst fyra veckor med

omkring 20 deltagare och kombineras med en kurs för hjälpklasslärare.

Någon regelbunden utbildning för talpedagoger anordnas för närvarande inte.

Försöksverksamhet med en ettårig utbildning, avsedd att utbilda lärare för

barn med talrubbningar, anordnas emellertid i Stockholm under innevarande

budgetår. Antalet deltagare är maximerat till 12. För att kunna antagas till

deltagare i kursen skall sökande vara behörig att undervisa inom det obligatoriska

skolväsendet.

Sedan budgetåret 1957/58 har skolöverstyrelsen varje år erhållit anslag till en

fortbildningskurs för lärare rörande röst- och talrubbningar. Kursen har pågått

sex dagar och varit avsedd för omkring 50 deltagare.

Särskollärare utbildas för närvarande vid en av skolöverstyrelsen anordnad

kurs om högst 20 veckor. Kursdeltagarna, omkring 20 till antalet, bör ha folkeller

småskollärarexamen eller annan likvärdig pedagogisk utbildning. Kursen är

delvis samordnad med hjälpklasslärarutbildningen i Stockholm.

2. Tidigare förslag

De sakkunniga erinrar om att det i olika sammanhang framlagts förslag, som

syftat till att samordna organisationen av hittillsvarande utbildningsverksamhet

på speciallärarområdet. Sålunda framlade 1932 års seminariesakkunniga år 1936

ett betänkande (SOU 1936:31), vari föreslogs åtgärder för särskild undervisning

och utbildning av psykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren. I betänkandet

ingick även ett förslag rörande utbildning av hjälpklasslärare. 19W års skolutredning

föreslog år 1942 åtgärder för särskild undervisning och omvårdnad av

psykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren (hjälpklassundervisning m.m.).

Ett avsnitt av förslaget gällde frågan om utbildning av lärare för sådana elever.

I november 1947 avgav 19^6 års hjälp- och särklasslärarutredning ett betänkande

(SOU 1947:69) om utbildning av lärare för utvecklingshämmade och svårfostrade

barn jämte förslag till inrättande av ett statens speciallärarinstitut, till

vilket utbildningen av särskollärare och hjälpklasslärare skulle förläggas.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Skolöverstyrelsen har gjort flera utredningar om specialundervisningen och

även avgivit särskilda skrivelser i ämnet till Kungl. Maj:t. I skolöverstyrelsens

utlåtande den 1 september 1956 över det tidigare omnämnda betänkandet av

1946 års hjälp- och särklasslärarutredning föreslogs, att ett specialpedagogiskt

seminarium skulle inrättas. Seminariet skulle enligt förslaget vara anknutet till

lärarhögskolan i Stockholm. Seminariets huvuduppgift skulle vara att utbilda

specialklasslärare och särskollärare. Det föreslagna seminariet kom dock aldrig

till stånd. I stället utvidgades kursverksamheten.

Vid riksdagsbehandlingen av reservationsanslaget Kurser för lärare m. fl. för

budgetåret 1960/61 underströk statsutskottet (SU 1960:8, s. 31) vikten av att

frågan om speciallärarutbildningen snarast möjligt finge en lösning, som innebure,

att den nuvarande kursverksamheten kunde ersättas av fastare organisatoriska

anordningar. I samband med sina anslagsäskanden för innevarande budgetår

överlämnade skolöverstyrelsen en särskild utredning i ärendet, vilken utmynnade

i ett förslag att vid ett institut i Stockholm såsom försöksverksamhet

organisera speciallärarutbildning. Detta institut skulle övertaga den hittills av

överstyrelsen bedrivna kursverksamheten för utbildning av olika kategorier

speciallärare.

3. Beräkningar av utbildningsbehovet

Specialundervisningen har, framhåller de sakkunniga, under de senaste årtiondena

snabbt kunnat byggas ut och, åtminstone inom tätorterna, även differentieras

på ett någorlunda tillfredsställande sätt. Rekryteringen, utbildningen och

fortbildningen av lärare har emellertid inte hållit jämna steg med specialklassorganisationens

utvidgning, och bristen på specialutbildade lärare utgör för närvarande

ett av de svåraste hindren för specialundervisningens utbyggnad. När

behovet av utbildade speciallärare bedömes, är det enligt lärarutbildningssakkunniga

skäl att kraftigt understryka den uppgift, som specialundervisningen

och skolan fyller i arbetet på att motverka missanpassning bland barn och ungdom.

I samband med skolväsendets övergång från en sjuårig folkskola till en

obligatorisk nioårig skola blir det, framhåller de sakkunniga, nu nödvändigt att

med det snaraste genomföra, vad som hittills av brist på specialutbildade lärare

i stor utsträckning inte kunnat uppnås i fråga om stödåtgärder för tonåringar

med läs- och skrivsvårigheter, skolleda, anpassningsproblem eller svårigheter av

annan art.

De sakkunniga preciserar sina uppgifter vid beräkningen av speciallärarbehovet

så, att det närmast gäller att klarlägga det kvantitativa och kvalitativa utbildningsbehovet

av sådana lärare, som skall ha hand om den undervisning, som

angives i 5 § folkskolestadgan, dvs. undervisning i specialklasser eller särskild

specialundervisning. I sammanhanget anser de sakkunniga också att det är nödvändigt

att behandla utbildningsbehovet av lärare för de elever, vilka »på grund

av lyte, sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i vanlig skolunder
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

visning» (17 § folkskolestadgan). Så torde enligt de sakkunniga böra ske i den

utsträckning detta motiveras bl. a. av önskemålet att i lämpliga delar samordna

utbildningen för olika grupper speciallärare.

Specialklasslärarbehovet

De sakkunniga framhåller, att det framtida behovet av speciallärare är svarbedömt

och att dess storlek blir beroende av kommunernas förmåga att förverkliga

de möjligheter till specialundervisning, som folkskolestadgan medger. Å ena

sidan har, påpekas det, tätorterna på vissa områden av specialundervisningen

någorlunda tillfredsställande kunnat utnyttja de möjligheter, som stadgan medgiver,

å andra sidan råder på landsbygden en betydande eftersläpning pa området.

De sakkunniga ger följande exempel på detta.

Annan specialundervisning än hjälpklass- eller särskild hjälpundervisning är

i stora delar ännu enbart förbehållen tätorternas barn. Medan hjälpklasserna är

något så när jämnt fördelade på städer och övriga kommuner, 58 respektive

42 %, är snedfördelningen beträffande övriga specialklasser betydande. Av skolmognadsklasserna

tillhör 88% städerna och 12% övriga kommuner, motsvarande

relation för observationsklasserna är 90 respektive 10 % samt för läsklasserna

93 respektive 7%. Hörsel-, syn- och hälsoklasser är till 100% hemmahörande

i städerna.

Landsbygdens möjligheter att utbygga specialundervisningen synes i stora

delar vara beroende av hur lärarnas utbildningsfråga löses, konstaterar de sakkunniga.

Enligt de sakkunniga uppgick antalet specialklasselever i riket läsåret 1960—61

till ca 35 000, fördelade på 2 780 specialklasser. Procenten uttagna till specialklasser

skiftar starkt vid en jämförelse mellan de olika länen. Medan antalet

uttagna i Stockholm uppgår till närmare 8 % och i Göteborg till 6 %, understiger

det i Kronobergs och Hallands län 2 %. Riksmedeltalet för uttagna till

specialklass uppgår för närvarande till drygt 4 %. Av specialklassernas elever

undervisas ungefär 70 % i hjälpklasser och 30 % i övriga specialklasser.

De sakkunniga biträder 1957 års skolberednings mening, framförd i grundskolebetänkandet

(SOU 1961:30), att den uttagningsprocent (4%), som vid en

konstant nivå enligt skolberedningens beräkningar skulle ge ett behov av specialklasslärare

läsåret 1962/63 av 2 588 och läsåret 1972/73 av 2 875, kommer att

öka i framtiden, eftersom man måste räkna med ett ökat antal specialklasser på

landsbygden. Inrättandet av specialklasser bör betraktas som ett standardbehov,

vilket bör tillgodoses i lika grad på landsbygden som i städer. Därtill kommer

att högstadiets genomförande måste antagas medföra ett ökat behov av specialklasser.

Räknas antalet specialklasser i procent av antalet normalklasser, erhålles för

läsåret 1959/60 procenttalet 13,6 för städerna. Städerna har sålunda enligt de

sakkunniga vid sin utbyggnad av specialklassorganisationen i det närmaste nått

upp till stadgeenligt medgivna 15 %.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Lärarutbildningssakkunniga framlägger i första hand en beräkning av antalet

specialklasser, utan att nagon hänsyn tagits till högstadiets ökande behov och i

andra hand med tillägg för detta merbehov. Härvid har beräknats det framtida

antalet elever pa den administrativa landsbygden och i städerna. Den metodik,

som här kommit till användning, bygger på studier av det sista årtiondets utveckling

av: a) totala antalet individer i årskullarna 1—8 (7—14 år) på landsbygd

och i städer, b) antalet specialklasselever i årskurserna 1—8 på landsbygd

och i städer, c) urbaniseringsgraden, dvs. antalet individer i städer i procent av

totala antalet individer. Därvid har enligt de sakkunniga kunnat konstateras

enkla utvecklingstendenser, typiska för organisk tillväxt. Antalet specialklasselever

i procent av antalet individer i årskullarna 1—8 (7—14 år) har ökat i

stort sett lineärt. Procenttalet var läsåret 1951/52 2,3 %, 1955/56 3,0% och

1959/60 3,8 %. Utvecklingstendensen påminner, framhåller de sakkunniga,

mycket om de tendenser, som man kunnat konstatera för andra undersökningar,

t. ex. realskoleorganisationens utveckling före 1955 och även beträffande

gymnasiefrekvensens utveckling. Dessa ökningar har enligt de sakkunniga tolkats

som uttryck för standardökning och därmed ökade krav på utbyggnad av

skolorganisationen.

Antalet elever inom det obligatoriska skolväsendet utgjorde läsåret 1959/60

413 353 i städerna och 423 676 på landsbygden. Antalet specialklasselever (inkl.

B- eller extraklasselever) utgjorde i städerna 26 413 och på den administrativa

landsbygden 9 590 eller 6,4, respektive 2,3 %.

Angives i stället antalet specialklasselever i procent av det totala antalet

individer i åldern 7 14 år (årskull 1—8), erhålles enligt de sakkunniga procent
talet

5,5 för städerna. De sakkunniga har gjort antagandet, att denna relativa

andel av årskullarna 1—8 1970/71 kommer att gå i specialklasser och att procentsatsen

skall vara konstant för städerna och gradvis ökas på landsbygden.

Utvecklingen illustreras bl. a. av att läsåret 1961/62 antalet specialklasselever

beräknats till 25 400 i städerna och 11 100 på landsbygden. Motsvarande antal

för läsåret 1971/72 beräknas av de sakkunniga till respektive 25 200 och 20 600.

Medeltalet elever per specialklass var läsåret 1959/60 11,4 på landsbygden

och 14,0 i städerna. Antalet specialklasser läsaret 1961/62 har med ledning härav

av de sakkunniga beräknats till 1 810 i städerna och 970 på landsbygden under

det att motsvarande siffror för 1971/72 uppskattats till 1 800 respektive 1 810.

Det ökade merbehov, som föranleds av högstadiets successiva utbyggande, är

sva rare att beräkna, framhallcr de sakkunniga. Om man utgår från fördelningen

av specialklasselever pa årskurser 1959/60 och antager samma fördelning under

det följande årtiondet samt beaktar den successiva ökning, som kan beräknas

komma till stand, kan enligt de sakkunniga för varje år den relativa andelen av

varje årskurs, som går i specialklasser beräknas. De sakkunniga, som antar att

läsaret 19/2/73, då högstadiet är fullt genomfört, gäller en uttagningsprocent på

inemot 6 % i årskurserna 8 och 9, redovisar följande absoluta ökning av antalet

specialklasselever på grund av högstadiets fulla utbyggnad.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t3 proposition nr 106 år 1962

85

1972/73

Årskurs 8 ....................... 2 900 specialklasselever

Årskurs 9 ....................... 5 900 »

Summa 8 800 »

För läsåret 1966/67 fås på analogt sätt med beaktande av att årskurs 8 och 9

endast blivit till 70 %, respektive 60 % utbyggda följande merbehov:

1966/67

Årskurs 8 ....................... 1 100 specialklasselever

Årskurs 9 ....................... 3 500 »

Summa 4 600 »

De sakkunniga antar, att medeltalet elever är 13,2 per avdelning och får

följande totalbehov för antalet specialklasser:

För läsåret 1966/67 .......... 3 140 + 350 = 3 490 klasser

» » 1972/73 .......... 3 600 + 670 = 4 270 »

Enligt de sakkunniga beräknas antalet specialklasser i riket läsåret 1962/63

uppgå till i runt tal 2 780. Den totala ökningen av antalet specialklasser under

tioårsperioden 1962/63—1972/73 beräknas sålunda uppgå till ca 1 500.

Att göra några beräkningar av den framtida fördelningen av elever och klasser

på olika typer av specialundervisning ställer sig ganska vanskligt med hänsyn till

de låga frekvenserna, framhåller lärarutbildningssakkunniga. Fördelningen läsåret

1960/61 anses dock kunna tjäna till viss ledning och redovisas i en särskild

tabell, som här återges. I tabellen upptages ej B- eller extraklassernas elever.

Antalet elever tillhörande ifrågavarande klasser har varit i stadigt sjunkande,

påpekar de sakkunniga.

Fördelningen av elever och klasser på olika slags specialundervisning

Insåret 1960/61.

Typ av specialklass

Antal elever

Antal klasser

Hjälpklasser ...........................................

24.395

1 950 (70 %)

Övriga specialklasser därav:

9 941

830 (30 %)

skolmognadsklass ....................................

5 028

401

läsklass .............................................

3 367

254

observationsklass ....................................

927

112

hörselklass ..........................................

169

20

hälsoklass ...........................................

194

14

synklass ............................................

85

10

talklass .............................................

70

8

spastikerklass ........................................

94

10

sjukhusklass .........................................

7

1

34 336

2 780

Beträffande den utan jämförelse största gruppen av specialklasser, hjälpklasserna,

nämner de sakkunniga, att antalet klasser stigit från 1 190 år 1955 till

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

1 950 år 1961, dvs. med över 100 per år. För närvarande utbildas ca 90 lärare

per år. Emedan vidareutbildningskurserna i Göteborg rekryteras av lärare, som

tidigare genomgått utbildningskurs på 18 veckor eller fortbildningskurs på 12

veckor, utgör det arliga tillskottet av hjälpklassutbildade i själva verket endast

70, anför de sakkunniga. Det blir därför enligt deras mening nödvändigt att avsevärt

öka intagningen till hjälpklasslärarutbildningen, om nuvarande lärarbrist

skall kunna hävas under de närmaste årtiondena.

Med hänsyn till det stora behovet av undervisning för läsklasselever ter det

sig enligt de sakkunniga angeläget att utbilda flera läsklasslärare. Detta gäller

även lärare vid läsklinikerna, framhålles det.

Observationsklassundervisningen har bl. a. till följd av bristen på specialutbildade

lärare endast i ringa mån kunnat utbyggas, konstaterar de sakkunniga.

Medan antalet hjälpklasser läsåret 1960/61 uppgick till 1 950 var antalet obser - vationsklasser 112. Rent allmänt måste enligt de sakkunnigas uppfattning skolan

få ökade resurser för att effektivt kunna förebygga elevernas anpassningsbesvär.

Det framhålles, att barn med anpassningssvårigheter måste få hjälp redan på ett

tidigt åldersstadium på samma sätt, som nu sker med barn, som t. ex. har läseller

skrivsvårigheter. Under de två senaste åren har, erinrar de sakkunniga,

14-dagars orienteringskurser anordnats för lärare, som undervisar i observationsklass

eller meddelar särskild observationsundervisning. Erfarenheten säges visa,

att de lärare, som erhållit hjälpklasslärarutbildning, väl lämpar sig för tjänstgöring

i observationsklass. Om observationsklasslärarnas utbildning samordnas

med hjälpklasslärarnas erhåller man enligt de sakkunnigas mening en lärargrupp,

som är väl skickad att undervisa både i hjälp- och observationsklass.

Antalet tjänstgörande lärare inom folkskolans hörselklasser och lärare med

s. k. särskild specialundervisning för hörselskadade elever uppgår till omkring 60,

meddelar de sakkunniga. Enligt uppgift från landstingens hörcentraler, som har

tillgång till resultaten av skolbarnsundersökningarna inom folkskolan, uppskattas

behovet av här aktuella lärare till omkring 150 utöver de nu tjänstgörande

lärarna. Denna siffra måste dock, framhålles det, betraktas som mycket osäker

med hänsyn till hörcentralernas svårigheter att rätt bedöma, vilka barn som är

i behov av specialundervisning eller inte. Det synes dock enligt de sakkunnigas

mening ej vara orealistiskt att räkna med ett behov av ca 100-talet lärare för

att kravet på en ändamålsenlig undervisning av de hörselskadade eleverna skall

kunna tillgodoses.

Under senare år har vidare, påpekar de sakkunniga, särskolan anmält behov av

lärare med specialutbildning för undervisning av hörselskadade elever i särskolan.

Med anledning härav har skolöverstyrelsen ansett det befogat att reservera

en ä två platser för särskolans lärare. För den kommande tioårsperioden bör

man därför räkna med att omkring tio särskollärare bör beredas tillfälle att erhålla

motsvarande specialutbildning som kommer att gälla för folkskolans lärare,

framhåller de sakkunniga. Lägges härtill approximativt tio lärare, som på grund

av pension avgår från sina nuvarande tjänster, skulle behovet av lärare för närmaste

tioårsperioden belöpa sig till 120, konstaterar de sakkunniga.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Behovet av synklasslärare synes enligt de sakkunniga kunna täckas genom utbildning

av 10 deltagare vart annat eller vart tredje år.

Utbildningen av talpedagoger har hittills varit nästan helt beroende av lokala

initiativ. Av landets 25 000—30 000 skolbarn med behov av talfelsbehandling kan

för närvarande enligt vad lärarutbildningssakkunniga upplyser endast 5 000—

6 000 erhålla specialundervisning. Den första ettåriga utbildningen för tolv

sådana lärare är, som tidigare redovisats, anordnad läsåret 1961/62, men kapaciteten

bör enligt de sakkunnigas mening avsevärt ökas i fortsättningen.

Utöver det utbildningsbehov, som hänför sig till förutnämnda 5 och 17 §§

i folkskolestadgan och som tidigare redovisats, bör enligt de sakkunniga i sammanhanget

särskilt uppmärksammas behovet av speciallärare för undervisning

av barn med cerebral pares (cp-barn), vilka barn ej kan gå i vanliga klasser.

De sakkunniga sammanfattar på grundval av vad nu redovisats det totala

behovet av ytterligare specialklasslärare under den närmaste tioårsperioden till

ca 3 000. Av detta antal beräknas 1 500 till den förväntade utbyggnaden av

specialklassorganisationen och 1 500 till inhämtande av rådande eftersläpning i

lärarutbildningen. Att märka är, att härtill kommer ytterligare lärare för hörseloch

synklasserna. Rörande detta lärarbehov torde få hänvisas till redogörelsen

i det följande för behovet av döv- och blindlärare.

Lärarbehovet för den särskilda specialundervisningen

De sakkunniga erinrar om att utöver det nyss redovisade totala behovet av

lärare för undervisning i specialklasser de lärare tillkommer, som behövs för den

särskilda specialundervisningen och klinikerna. Vid läskliniker fanns läsåret

1958/59 80 lärare med heltidstjänstgöring och vid talkliniker 15. Nämnda läsår

var den särskilda specialundervisningen fördelad på följande sätt enligt de sakkunnigas

redovisning.

Specialundervisning

Veckotimmar

Elever

1 421

3 385

2 850

6 758

1 010

5 445

Summa

5 287

15 588

Sammanlagt erhöll sålunda drygt 15 000 elever särskild specialundervisning.

Anmärkningsvärt lågt är främst det antal elever med hörsel-, tal- eller synsvårigheter,

som kunde erhålla spccialvård genom skolans försorg. Bristen på specialutbildade

lärare synes här enligt de sakkunniga ha varit den avgörande

faktorn.

De sakkunniga framhåller, att det inte synes vara meningsfullt att omräkna

det i tabellen angivna veckotimtalet för den särskilda specialundervisningen

i lärartjänster. Timmarna är, påpekas det, dels fördelade på lärare, som med
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

delar sådan undervisning ett fåtal timmar per vecka, dels på lärare, för närvarande

ett drygt hundratal, som fullgör hela sin tjänstgöring som kliniklärare.

Utbildningsbehovet för den förra gruppen synes till stora delar få täckas genom

en utökad fortbildningsverksamhet, medan den senare gruppen måste beredas

plats vid utbildningslinjer, anför de sakkunniga, som beräknar den årliga intagningen

vid centralt anordnade fortbildningskurser till 150 ä 200, dvs. 1 500—2 000

under en tioårsperiod.

I en undersökning år 1955 rörande specialklasslärarnas utbildning och fortbildning

angav skolöverstyrelsen, att knappt hälften av specialklassernas lärare

hade någon form av utbildning för specialundervisning och att åtskilliga lärare,

som redovisade utbildning, endast deltagit i kortare kurser. En av lärarutbildningssakkunniga

hösten 1961 verkställd utredning säges i huvudsak ha givit

samma resultat.

Beträffande lärarbehovet för skilda områden av den särskilda specialundervisningen

torde i övrigt få hänvisas till redogörelsen i det föregående för specialklasslärarbehovet.

Vissa särskilda lärarbehov

Utbildning av lärare i kunskapsämne vid särskolor och epileptikerskolor är

för närvarande samordnad med hjälpklasslärarutbildningen. Elevantalet i särskolor

har under senare år ökat, men i några län och landstingsfria städer är

särskoleväsendet fortfarande otillräckligt, varför de sakkunniga anser, att en

fortsatt ökning av elevantalet är att förvänta under några år framöver.

Behovet av lärare vid särskolor och epileptikerskolor synes enligt de sakkunnigas

uppskattning komma att öka med sju—åtta tjänster per år under den närmaste

femårsperioden. Det antal lärare, som under denna tidrymd uppnår pensionsåldern,

beräknas till ca sju per år. Den ökade efterfrågan på dylika lärare

samt ersättningsbehovet synes kräva ett årligt nettotillskott på omkring 15

lärare. Därtill kommer önskemålet att minska den nuvarande lärarbristen

(februari 1961 ca 60 lärare). Den brist, som enligt de sakkunniga har konstaterats

under de senaste läsåren och intill läsåret 1966/67 kan förutses vid en varierande

utbildningskapacitet, redovisas i en särskild bilaga, vilken här återges.

Beräknad brist på lärare i kunskapsämne vid särskolor och epileptikerskolor

Läsår

Antal utbildade lärare

Nuvarande

20 per år

30 per år

fr. o. m. 1962

35 per år

fr. o. m. 1962

40 per år

fr. o. m. 1962

1961/62 .............

65

65

65

65

1962/63 .............

67

61

57

54

1963/61 .............

69

56

49

43

1964/65 .............

71

52

41

32

1965/66 .............

73

47

34

21

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1962 89

De sakkunniga föreslår en ökning av intagningen från nuvarande 20 till 30

deltagare per år.

Det totala merbehovet av nu ifrågavarande lärare under den närmaste tioårsperioden

uppskattas till mellan 300 och 400 lärare.

Under den närmaste tioårsperioden beräknas enligt de sakkunniga det sammanlagda

behovet av lärare i läroämne vid statens dövskolor vara minst 50

lärare. Läsåret 1961/62 har beräknats nio elevplatser varefter intagningarna

under kommande år successivt synes minska, framhåller de sakkunniga. Beräkningarna

av intagningarnas storlek baserar sig huvudsakligen på de tjänstgörande

lärarnas pensionsavgång.

Utbildning av blindlärare är anordnad vid blindinstitutet a Tomteboda. För

lärare i läroämne är utbildningen ettårig och för övriga lärare fyra månader.

Högst en lärare i läroämne och en annan lärare genomgår utbildningen per år.

Det sammanlagda behovet under den kommande 10-årsperioden av döv- och

blindlärare samt de i det föregående omnämnda lärarna i hörsel- och synklasser

uppskattas av de sakkunniga till ca 200.

4. Förslag om ny utbildningsorganisation

Principiella synpunkter

Lärarutbildningssakkunniga erinrar inledningsvis om att under en följd av år

i olika sammanhang medel begärts för anordnande av en administrativt ändamålsenligare

och en pedagogiskt bättre samordnad organisation av speciallärarutbildningen.

I utredningar inom ämnesområdet har framhållits, påpekar de

sakkunniga, att den nuvarande kursverksamheten varken kvantitativt eller

kvalitativt mosvarar det aktuella utbildningsbehovet och att kursverksamheten

i relation till utbildningseffekten är samhällsekonomiskt dyrbar.

De sakkunniga anför härefter i huvudsak följande rörande den organisatoriska

uppläggningen av den nuvarande utbildningsverksamheten.

För att möta den expanderande specialundervisningens behov av specialutbildade

lärare har under årens lopp en allt mera omfattande kursverksamhet anordnats.

Härvid har den av skolorganisatoriska och pedagogiska orsaker betingade

indelningen av eleverna i olika kategorier och grupper tjänat som

mönster. Kurser, i stort sett fristående från varandra, har med andra ord anordnats

för hjälpklasslärare, läsklasslärare, observationsklasslärare etc. Denna

form av speciallärarutbildning har utan tvivel haft och har fortfarande ett utomordentligt

värde för specialundervisningens bedrivande och främjande men har,

sett mot bakgrunden av specialundervisningens nuvarande omfattning och målsättning,

sin givna begränsning beträffande möjligheter till samordning och utbyggnad.

Huvudparten av kursverksamheten är förlagd till Stockholm och Göteborg.

Den ledes fr. o.m. verksamhetsåret 1960/61 av en arvodesanställd föreståndare

med heltidstjänstgöring men bygger i övrigt helt på tillfälligt anlitad personal.

Sammanlagt anlitas för närvarande årligen ca 200 personer för verksamheten i

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Stockholm. Den ytterligare utbyggnad av kursverksamheten, som vore önskvärd

med hänsyn till utbildningsbehovet, är med nuvarande organisation icke

möjlig utan risk för att utbildningseffekten äventyras.

Enligt de sakkunnigas mening är en samordning av utbildningen, försöksvis

redan prövad, eftersträvansvärd i såväl ekonomiskt som organisatoriskt hänseende

och innebär en lämplig anpassning av speciallärarutbildningen till den

moderna forskningens rön.

Enligt lärarutbildningssakkunniga visar såväl forskningen som lärarerfarenheten,

att handikappade barns svårigheter sällan förekommer helt isolerade och

i regel ej kan behandlas helt isolerade. Den vidgade målsättning för specialundervisningen,

som betingas härav, måste återspeglas i speciallärarutbildningen,

framhålles det.

De sakkunniga har vid företagen granskning av gällande kursplaner för utbildning

av olika slags speciallärare funnit, att kursinnehållet är i stora delar gemensamt.

Att äga en ingående kännedom om sådana kursavsnitt som personlighetspsykologien,

gruppdynamiken, de individuella differenserna, psykiatrin,

hjärnskadorna, mentalhygienen och växelspelet lärare—lärjunge säges vara av

gemensamt intresse för alla speciallärargrupper.

Vid ställningstagandet för eller emot en åtskild eller i stora delar gemensam

grundutbildning för speciallärare bör också avgörande hänsyn tagas till den

utbildade lärarens användbarhet på olika verksamhetsområden, anför de sakkunniga.

En utbildningsorganisation, som bygger på separata kurser, anses

ofrånkomligen leda till en icke önskvärd gränsdragning mellan lärargrupperna

och reducera lärarnas användbarhet på skilda områden.

Lärarutbildningssakkunniga föreslår av redovisade ekonomiska, pedagogiska

och organisatoriska skäl, att en gemensam grundutbildning, omfattande

en termin, anordnas för de största grupperna av speciallärare, dvs. hjälpIclass-

och observationsklasslärare samt sär skollärare. I viss utsträckning, ca 25 %

av föreläsningarna, bör även talpedagoger och hörselklasslärare kunna deltaga i

denna utbildning. Det förutsättes bli en administrativ samordningsfråga i vilka

delar de två gruppernas utbildning kan göras gemensam.

De båda gruppernas utbildning skiljer sig i ett väsentligt avseende, påpekar

de sakkunniga. För att tillgodose den differentiering av speciallärarutbildningen,

som är nödvändig med hänsyn till speciallärarnas tjänstgöring på olika skolstadier

och specialområden, föreslår de sakkunniga för hjälp- och observationsklasslärare

samt särskollärare en påbyggnad på grundutbildningen,

omfattande en termin. Fullständig utbildning kommer sålunda att omfatta två

terminer. Detta senare gäller även för talpedagoger och hörselklasslärare, men

för dem har det ej varit möjligt att skilja mellan grundutbildnings- och påbyggnadstermin,

emedan utbildningen utgör ett sammanhängande helt och bör omfatta

ett läsår.

De sakkunniga har också tagit upp till behandling frågan om vilken utsträckning

utbildningen av lärare för blinda och döva barn skulle kunna organiseras

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

som en del av speciallärarutbildningen. De sakkunniga biträder ett förslag av

en av dem anlitad expert, rektorn vid Tomteboda blindinstitut, att blindlärarutbildningen

bör ligga kvar vid blindinstitutet. Som grund för förslaget anges

svårigheterna att samordna blindlärarnas utbildning med en i stora delar gemensam

speciallärarutbildning. Förslaget innebär emellertid också, att fullmakt

skall lämnas åt blindinstitutets rektor att träffa avtal med ledningen för speciallärarutbildningen

om de moment i denna utbildning, som blindlärarkandidaterna

kan deltaga i och som är av betydelse för deras blivande verksamhet.

De sakkunniga biträder likaledes ett förslag från vederbörande dövundervisningskonsulent

om en relativt långtgående samordning av utbildningen för dövlärare,

biträdande lärare och förskollärare vid skolor för döva och hörselskadade,

lärare för hörselskadade barn i folkskolan samt talpedagoger.

De sakkunniga berör vidare frågorna om vilka kategorier lärare som

bör komma i fråga för vidareutbildning till specialklasslärare, och om dessa

lärares arbetsområden.

Med hänsynstagande till de handikappade elevernas behov av en speciell

personlig omvårdnad och handledning i undervisningen bygger metodiken och

arbetssättet i specialklasserna på ett renodlat klasslärarsystem eller ett i riktning

mot klasslärarsystemet modifierat ämneslärarsystem, framhåller de sakkunniga.

Detta gäller inte endast låg- och mellanstadiet utan i lika hög grad högstadiet,

påpekas det. Byte av klasslärare av formella skäl vid elevernas övergång från

mellanstadiet till högstadiet bör enligt de sakkunnigas uppfattning med hänsyn

till elevernas anpassning inte förekomma, utan klassläraren bör kunna följa sina

elever från mellanstadiet upp i högstadiet. Om elever med anpassningssvårigheter,

framför allt i observationsklasserna men även i hjälpklasserna och i övriga

specialklasser, påtvingas ett lärarbyte vid övergången från årskurs 6 till årskurs

7 kan detta enligt de sakkunnigas mening leda till olyckliga konsekvenser.

Med stöd av det anförda föreslår lärarutbildningssakkunniga, att speciallärarutbildningens

organisation utformas som en vidareutbildning av klasslärare, vilka

kan meddela undervisning i specialklasser i flertalet läroämnen och övriga ämnen.

Arbetsområdet för specialutbildade småskollärare föreslås härvid företrädesvis

komma att omfatta skolans lägsta stadium, årskurserna 1—3 (4) och för

specialutbildade folkskollärare företrädesvis skolans mellan- och högstadium, årskurserna

4(5)—9. Enligt de sakkunnigas mening bör dock småskollärare, särskilt

sådana med sin tjänstgöring förlagd till landsbygden, i viss utsträckning genomgå

utbildning, som medför kompetens för tjänstgöring även på mellanstadiet

(årskurserna 4—6).

Förläggning

De sakkunniga har undersökt möjligheterna att koncentrera lärarutbildningen

till Stockholm eller Göteborg men vid sin prövning slutligt stannat för

att sådan utbildning bör förläggas till båda städerna.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Såväl Stockholm som Göteborg redovisar en mångårig utbildningstradition

inom speciallärarutbildningen och har en väl utbyggd specialundervisning, framhåller

de sakkunniga i sin argumentering för detta förslag. I Stockholm finns

innevarande läsår inrättade 400 specialklasser. Av dessa är 169 hjälpklasser, 132

läsklasser, 16 observationsklasser, 69 skolmognadsklasser, 9 hörselklasser, 3 synklasser

och 2 spastikerklasser. Av de tjänstgörande lärarna redovisar ca 100

hjälpklasslärar- eller motsvarande utbildning. Enligt de sakkunniga visar erfarenheten

att ca 40 % av de utbildade lärarna kan påräknas som handledare.

Behovet av handledare i Stockholm är emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning

ännu större än tillgången, varför det inte anses möjligt att koncentrera

hela speciallärarutbildningen dit.

I Göteborg finns enligt de uppgifter de sakkunniga lämnar läsåret 1961/62 inrättade

184 specialklasser. Av dessa är 97 hjälpklasser, 25 läsklasser, 9 observationsklasser,

34 skolmognadsklasser, 5 hörselklasser, 4 synklasser och 7 spastikerklasser.

Av de tjänstgörande hjälp- och observationsklasslärarna redovisar

enligt de sakkunniga 66 hjälpklasslärarutbildning eller motsvarande utbildning

och av dessa bedöms ett 30-tal vara lämpliga och villiga att ställa sig till förfogande

som handledare.

I omedelbar anslutning till fragan om förläggningen av speciallärarutbildningen

tar lärarutbildningssakkunniga upp spörsmålet huruvida speciallärarutbildningen

i Stockholm bör anknytas till lärarhögskolan eller förläggas till en

fristående institution, direkt underställd skolöverstyrelsen. De sakkunniga, som

diskuterar skäl för och emot dessa bada alternativ, framhåller därvid som en

väsentlig synpunkt, att en lärarutbildning löper allvarliga risker att stagnera, om

den inte står i nära kontakt med den vetenskapliga forskningen på området. Denna

synpunkt synes de sakkunniga vara av särskild vikt när det gäller speciallärarutbildning

av den art, varom här är fråga. De sakkunniga föreslår därför,

vilket närmare kommer att redovisas i det följande, att en professur i praktisk

pedagogik med specialpedagogisk inriktning kommer till stånd. En sådan

professur kan enligt de sakkunnigas uppfattning knappast knytas till ett

fristående spcciallärarinstitut utan har enligt dem sin naturliga plats vid lärarhögskolan

i Stockholm. Därigenom synes de bästa förutsättningarna skapas för

ömsesidiga betydelsefulla impulser för såväl speciallärarutbildningen som den

allmänna lärarutbildningen, menar lärarutbildningssakkunniga.

Da övervägande skäl enligt de sakkunnigas mening talar för en förläggning

till lärarhögskolan i Stockholm föreslår de, att speciallärarutbildningen i Stockholm

knytes dit och organiseras som »speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i

Stockholm».

Även beträffande den speciallärarutbildning, som enligt de sakkunnigas förslag

skall förläggas till Göteborg förordas anknytning till en befintlig lärarutbildningsanstalt,

nämligen Annedals folkskoleseminarium i staden. Om och när en lärarhögskola

i Göteborg blir upprättad bör emellertid enligt de sakkunniga speciallärarutbildningen

knytas till denna.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Med hänsyn till det stora utbildningsbehovet och behovet av fortbildning anför

de sakkunniga i sammanhanget ytterligare följande.

I en följande utbyggnadsetapp, förslagsvis med början höstterminen 1963, bör

det vara möjligt att utbilda speciallärare även på andra orter, där organisationen

av speciallärarundervisningen erbjuder ett tillräckligt underlag. I första hand

torde dylika organisatoriska förhållanden föreligga i Malmö. Städerna Malmö—

Lund måste tillsammans anses erbjuda ett betryggande antal övningsklasser för

speciallärarutbildning. Lärarhögskolan i Malmö och Lunds universitet synes

erbjuda gynnsamma personella villkor för en regelbunden specialpedagogisk

lärarutbildning inom detta område.

I andra hand förtjänar det att övervägas, om en liknande utbildningsverksamhet

som i Göteborg skulle kunna äga rum på andra orter i Mellansverige och

Norrland. Ett oeftergivligt villkor för att dylik utbildning skall få inrättas är

emellertid, att specialundervisningens organisation på ifrågavarande orter har en

sådan omfattning, att den ger ett tillräckligt underlag för den praktiska utbildningen.

Antalet specialklasser läsåret 1960/61 i de större städerna var följande:

Malmö 118, Norrköping 54, Hälsingborg 43, Uppsala 41, Örebro 41, Västerås 53,

Borås 37 och Linköping 42.

Utbildningens utformning

Lärarutbildningssakkunniga skiljer i sina förslag på två huvudslag av utbildningsverksamhet

i Stockholm och Göteborg, nämligen å ena sidan utbildningslinjer,

vid vilka studietiden omfattar minst en termin, och å andra sidan fortbildningskurser,

vid vilka studietiden skiftar för olika kurser men dock är kortare

än en termin.

Följande utbildningslinjer föreslås anordnade fr. o. m. budgetåret

1962/63, nämligen för

hjälpklass- och observationsklasslärare

särskollärare

talpedagoger

hörselklasslärare

cp-klassernas lärare

Vad först angår utbildningen av hjälpklass- och observationsklasslärare anses

dessa, såsom tidigare påpekats, ha så många problem gemensamma i sin undervisning,

att de i stort sett kan erhålla gemensam utbildning. Någon särskild

linje för utbildning av observationsklasslärare erfordras alltså inte enligt de sakkunnigas

mening. Under utbildningen, som föreslås omfatta två terminer i såväl

Stockholm som Göteborg, skulle det dock bli tillfälle att genom seminarieövningar

för vardera gruppen taga upp frågor, som blott berör endera lärarkategorien.

Grundutbildningen för dessa båda kategorier vid institutet i Stockholm

beräknas av de sakkunniga i sin teoretiska del dessutom kunna vara gemensam

med särskollärarnas.

Särskollärarutbildningen vid speciallärarlinjen i Stockholm bör enligt förslaget

omfatta två terminer, under förutsättning att utbildningen bygger på lärar
-

examen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Någon regelbunden utbildning för talpedagoger anordnas för närvarande inte.

De sakkunniga finner det vara angeläget, att talpedagoger årligen utbildas vid

speciallärarlinjen under en utbildningstid av två terminer.

För hörselklasslärarna föreslås en utbildning, omfattande två terminer, vilken

skall ersätta nuvarande orienteringskurs om åtta veckor. Utbildningen föreslås

bli koncentrerad till Stockholm och samordnad med talpedagogutbildningen.

Beträffande utbildningen av cp-lärare framhåller de sakkunniga, att antalet

behövliga lärare är så litet, att man inte kan anordna en särskild kurs för dem.

I stället föreslår de sakkunniga, att en lärare, som önskar sådan utbildning,

under sin utbildning beredes anställning vid en cp-skola som assistentlärare med

bibehållen lön. Han bör därjämte enligt de sakkunnigas mening i tillämpliga

delar följa den teoretiska undervisning på hjälpklasslärar- eller andra speciallärarkurser,

som löper parallellt med hans assistentlär artjänstgöring. Han bör

dessutom ha tillfälle att erhålla speciell undervisning i samband med sin tjänstgöring

i cp-klass. Den praktiska utbildningen bör slutligen enligt förslaget kompletteras

med auskultation och eventuellt också undervisningsserier i andra

specialklasser.

Utbildning i form av fortbildningskurser föreslås anordnad för

synklasslärare, läsklasslärare och lärare för den särskilda observationsundervisningen

samt slutligen för skolmognadsklassernas lärare.

För synklasslärare har hittills inte några centrala kurser funnits anordnade,

erinrar de sakkunniga. Efter samråd med representanter för synpedagogerna

föreslår de sakkunniga, att en kurs om åtta veckor förlägges till Göteborg under

nästa läsår.

Kurserna för läsklasslärare, som för närvarande omfattar fyra veckor, föreslås

förlängda till sex veckor. Enligt de sakkunniga behöver nämligen utbildningen

förstärkas beträffande vissa moment, framför allt orienteringen om talrubbningar

och medicinska synpunkter på lässvårigheter.

Nuvarande fortbildningskurs för observationsklasslärare och lärare för den

särskilda observationsundervisningen föreslås förlängd från två till tre veckor.

En ökning till tre veckor skulle ge möjlighet att ytterligare behandla de medicinska

aspekterna på anpassningsproblemen, framhåller de sakkunniga. Utbildningen

föreslås koncentrerad till Stockholm.

Det stora antalet skolmognadsklasser aktualiserar frågan om speciella kurser

för lärarna i dessa klasser. Lärarutbildningssakkunniga anser det vara betydelsefullt,

att lärare, som skall taga hand om nybörjarna i skolan får en orientering

om förskoleålderns normala utveckling och orsakerna till en försenad skolmognad,

förskoleålderns och lågstadiets metodik osv. De sakkunniga föreslår att

fortbildningskurser anordnas både i Stockholm och Göteborg.

De sakkunniga har även uppmärksammat behovet av fortbildning för sådana

lärare, som tjänstgjort en följd av år i specialklass utan att ha särskild utbildning

eller som vill komplettera sin utbildning men nått sådan ålder, att man inte

kan begära, att de skall genomgå en längre utbildning. De sakkunniga föreslår,

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

att de veckolånga fortbildningskurser för hjälpklass- och särskollärare, som årligen

anordnas i Sigtuna av skolöverstyrelsen, alltjämt bör äga rum.

Den omfattning som utbildnings- och fortbildningsverksamheten i Stockholm

och Göteborg med hänsyn till vad som nu anförts bör få fr. o. m. läsaret 1962/63

framgår av efterföljande tabell.

Omfattningen av föreslagen speciallärarutbildning i Stockholm och Göteborg

Utbildningslinjer

Antal deltagare i

Ökning från

Stockholm

Göteborg

1961/62

1. Hjälpklass- och observationsklasslärare

Grundutbildning, 1 termin ................

60

40

30

Fortsatt utbildning, 1 termin ..............

60

40

60

2. Särskollärare

Grundutbildning, 1 termin .................

30

10

Fortsatt utbildning, 1 termin ..............

30

30

3. Talpedagoger

Grundutbildning, 1 termin ................

16

4

Fortsatt utbildning, 1 termin ..............

16

4

4. Hörselklasslärare

Grundutbildning, 1 termin ................

12

12

Fortsatt utbildning, 1 termin ..............

12

12

5. Cp-Iärare ..................................

1-31)2)

1—3

Fortbildningskurser

Synklasslärare, 8 veckor ..................

121)

12

Läsklasslärare, 6 veckor ...................

40

30

20

Lärare för den särskilda observationsundervis-

ningen, 3 veckor........................

25

—

Skolmognadsklassemas lärare, 3 veckor......

25

25

50

*) Antalet deltagare årligen föreslås av utbildningens ledning.

2) Utbildning i Stockholm eller i Göteborg.

I förevarande sammanhang framhåller lärarutbildningssakkunniga ytterligare,

att enligt deras mening speciallärarlinjen under första verksamhetsaret kan mottaga

högst ca 200 speciallärare. Efter hand bör under en kommande tioårsperiod

en successivt ökad intagning ske, allteftersom antalet utbildade handledare vid

specialklasserna ökar.

Som en allmän kommentar till tabellen anför de sakkunniga, att den föreslagna

utbildningstidens längd för de olika lärarkategorierna har bestämts med

hänsynstagande till de utbildningsmoment som ansetts oundgängligen böra ingå

i respektive lärarkategoris specialutbildning.

De sakkunniga säger sig vara väl medvetna om att starka skäl talar för en

förlängning av utbildningstiden utöver den föreslagna för vissa grupper av speciallärare

men har med beaktande av det stora behovet att öka antalet utbildade

lärare för specialklasscrna funnit det nödvändigt att väga tillgodoseendet av en

kvalitativ ökning mot en kvantitativ.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1962

Beträffande de inträdesfordringar, som bör gälla för tillträde till

den föreslagna utbildningen, framhåller de sakkunniga, att de sökande bör ha

god kännedom om allmänna undervisningsmetoder och läraryrkets praktiska

problem. De sakkunniga föreslår, att för tillträde till de föreslagna utbildningslinjerna

skall erfordras som minimum en föregående allmän lärartjänstgöring på

tre ar. Dispens från detta villkor bör dock kunna beviljas av skolöverstyrelsen i

undantagsfall.

Läroplanerna för den föreslagna nya utbildningen bygger på förutsättningen,

att deltagarna har en grundläggande lärarutbildning. De speciallärare, som hittills

utbildats, har varit endera folkskollärare, småskollärare eller förskollärare.

De sakkunniga räknar med att de sökande i fortsättningen huvudsakligen kommer

att bestå av folk- och småskollärare. I den mån övningslärare önskar utbildning

för tjänstgöring i specialklasser, bör detta behov tillgodoses genom

kurser av mindre omfattning såsom redan nu sker i viss utsträckning. Givetvis

bör, menar de sakkunniga, både övningslärare och ämneslärare ha samma möjlighet

som andra lärare att antagas såsom deltagare i termins- och årskurser.

Urvalet av deltagare till speciallärarutbildning bör liksom nu göras centralt

genom skolöverstyrelsens försorg.

I fråga om bedömning och betygsättning föreslås, att deltagare

på utbildningslinjer skall bedömas endast med vitsorden Godkänd eller Icke

godkänd. Vid fortbildningskurser förutsättes deltagarna efter avslutad utbildning

få intyg om genomgången sådan utbildning. Anledningen till att graderade

betyg inte bör komma till användning anger de sakkunniga vara, att dessa betyg

inte har något självständigt poängvärde vid sidan av den ökning i meritvärde,

som genomgången kurs i sig själv ger en lärare. I fråga om särskollärare bör

det dock enligt de sakkunnigas mening göras ett undantag. För dem bör ges

ett sammanfattningsbetyg för undervisningsskicklighet och allmän lämplighet,

eftersom betyget tillmätes ett väsentligt meritvärde vid tillsättning av lärartjänster

i särskola.

Med avseende på studiernas allmänna uppläggning förutsätter

de sakkunniga, att den teoretiska undervisningen huvudsakligen meddelas

genom föreläsningar och seminarieövningar, vartill kommer studiet av den litteratur,

som föreskrives för de olika kurserna. Praktiken föreslås omfatta auskultationer

och undervisningsserier samt studiebesök på olika institutioner för

handikappade barn.

Beträffande undervisningens innehåll framhåller de sakkunniga,

att lika uppenbart som det är att gemensam grundutbildning bör förekomma för

vissa grupper av speciallärare är det att utbildningen bör differentieras med hänsyn

till de olika uppgifterna inom olika slag av specialundervisning. Detta måste

enligt de sakkunniga ske både beträffande vissa teoretiska specialområden som

beträffande praktik. Kravet måste också beaktas, när kursprogrammet skall

läggas upp för en utbildningslinje, som omfattar olika slags speciallärare.

Utbildningen bör göra speciallärarna skickade att i sin undervisning och

fostran bibringa eleverna kunskaper och färdigheter, som har en närliggande

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

och praktisk anknytning till yrkes- och samhällsliv, poängterar de sakkunniga.

Detta kräver en ämnesfördjupning och en metodisk skolning, framför allt i

modersmålet, räkning, samhällskunskap, naturkunskap och, när det gäller högstadiet,

i yrkesvägledning. Det framhålles emellertid, att den fördjupning det

här är fråga om i mycket liten utsträckning skall omfatta ämnenas teoretiska

sida. Det är vardagslivets praktiska och tekniska problem och den metodiska

anpassningen för specialklassernas elever, som skall vara rättesnöret för urvalet

av ämneskunskaperna, anför de sakkunniga.

I sammanhanget understrykes ännu en gång det angelägna i att lärarna på

hjälpklassernas och ett flertal specialklassers högstadium i regel är klasslärare.

Klasslärarcn är också alltid klassföreståndare, framhåller de sakkunniga. På samma

sätt som klassföreståndare i skolformer med ämneslärarsystem har han särskilda

uppgifter utanför det egentliga undervisningsarbetet. Han uppehåller

sålunda kontakterna med hemmet och följer elevernas studieprestationer på olika

områden. Till honom kommer eleverna för att få råd både i allmänna och personliga

angelägenheter. Han avger utlåtanden och omdömen om eleverna till

andra samhällsinstitutioner osv. Detta elevvårdande arbete har enligt de sakkunnigas

uppfattning mer och mer kommit att stå i centrum för skolans och

samhällets intresse. För speciallärarna i allmänhet och naturligtvis för klasslärarna

på specialklassernas högstadium är elevvården en huvuduppgift, framhåller

de sakkunniga.

I detta sammanhang bör nämnas, att det enligt de sakkunnigas mening knappast

är möjligt att bygga upp en yrkesutbildning för hjälpklassernas elever, utan

att den redan på högstadiet blivit grundligt förberedd, varvid även anlagsprövningar

blir aktuella. Bl. a. på grund härav anser de sakkunniga, att vissa förändringar

i gällande studieplan för vidareutbildning av hjälpklasslärare är önskvärda.

Betydligt större utrymme bör således beredas de ämnen, som har direkt

anknytning till problemen vid övergång från skola till yrkesliv.

I ett särskilt avsnitt av sitt betänkande behandlar de sakkunniga läroplanerna.

för utbildningen. Dessa är uppdelade i kursplaner och t i m p 1 a - n e r. För varje läroplan ges i inledningen en kort redogörelse för vederbörande

lärares arbetsuppgifter, vilken redogörelse samtidigt är en motivering i stora drag

för utbildningens innehåll. Läroplanerna omfattar dels grundutbildning på en

termin och dels vidareutbildning under ytterligare en termin. De är, framhåller

de sakkunniga, utarbetade med ledning av erfarenheterna från den hittillsvarande

kursverksamheten. Vidareutbildningen av småskollärare är dock en ny utbildningsform.

Planerna bör enligt de sakkunniga betraktas som vägledande

exempel och kan varieras beträffande kursinnehållet, när utbildningen så kräver.

Stor frihet bör enligt de sakkunnigas mening råda i fråga om timfördelningen på

olika kursmoment, varvid dock det totala timtalet inte bör överskridas.

Beträffande de sakkunnigas framställning rörande tim- och kursplaner torde i

huvudsak få hänvisas till redogörelsen i betänkandet (s. 55—80). Timplanerna

för utbildningslinjerna torde dock böra redovisas här.

4 — Itihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 106

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Timplaner vid utbildningslinjerna

Grundutbildningen av hjälpklass-, observationsklass- och särskollärare

Teoretiska studier

Psykologi: föreläsningar .......................................

demonstrationer ....................................

handledda övningar i individualtestning ..............

Psykiatri och psykopatologi ...................................

Speciella psykologisk-pedagogiska frågor ........................

Socialpedagogiska frågor ......................................

Specialundervisningens läroplaner och dess metodik ..............

Övningar i att använda audiovisuella och övriga hjälpmedel för undervisningen

......................................

Historik och författningsbestämmelser ..........................

Konferenser och seminarieövningar ............................

Praktisk utbildning

Auskultation och undervisningsserier ...........................

Deltagar-

timmar

Lärar-

timmar

75

100

15

90

25

400

50

80

35

70

15

15

60

120

20

100

15

20

60

200

ca 100

6 000

Antalet deltagartimmar uppgår till ca 470 och lärar- och handledartimmar till 7 195. Beräkningen

är gjord för en kurs på 90 deltagare.

Fortsatt utbildning av folkskollärare för tjänstgöring i hjälp- och

observationsklass på mellan- och högstadiet

Psykologi, pedagogik och psykiatri tim in;

Föreläsningar ................................................ 35

Föreläsningar och seminarieövningar............................ 12

Övningskurs:

a) föreläsningar ............................................ 12

b) demonstrationer ......................................... 14,

c) kontrollerade övningar ................................... 10

Samhällskunskap med yrkesorientering

Samhällskunskap

Föreläsningar ................................................ 35

Studiebesök .................................................. g

Yrken och u t b i Id n i n g s v äga r

Föreläsningar ................................................ Ig

Psykotekniska prov och studiebesök............................ g

Kuratorsverksamhet

Föreläsningar .............................................. 4,

Studiebesök ................................................ 10

Metodik

Seminarieövningar .......................................... 30

Metodik i vissa undervisningsämnen.......................... 40

Biologi, fysik och kemi med praktiska tillämpningar och praktiskt

arbete

Biologi

Föreläsningar och laborationer ............................... 50

Fysik och kemi

Föreläsningar, laborationer och praktiskt arbete ............... 70

Lärar- och handledartimmar

50

20

12

56

400

35

24

16

30

4

40

60

80

140

150

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Teckning och yrkesritning

Deltagar-

timmar

Lärar- och hand- ledartimmar

2 grupper å 20 deltagare ...............................

....... 55

90

Praktisk utbildning

Auskultation och serier.................................

......... 30

600

Auskultation och praktik på rådgivningsbyråer etc........

....... 20

400

Timberäkningama är gjorda för en kurs om ca 40 folkskollärare. De är delade i grupper i vissa

föreläsningar huvudsakligen i psykiatri (2 grupper), testdemonstrationer (4 grupper), studiebesök

(4 grupper), seminarieövningar (2 grupper), vissa laborationer (3 eller 4 grupper), teckning (2 grupper).

I praktisk utbildning är deltagarna först 4 i varje grupp under 20 timmars auskultation och

därefter en serie på 10 timmar individuellt. Auskultationen på rådgivningsbyråer etc. är beräknad

för grupper om två deltagare.

Totalt blir antalet timmar för varje deltagare 455 och antalet lärar- och handledartimmar ca 2 205.

Fortsatt utbildning av småskollärare för tjänstgöring i hjälp- och

observationsklass på låg- och mellanstadiet

Deltagar- Lärar- och handtimmar

ledartimmar

Psykologi och psykiatri........................................ 70 90

Föreläsningar och demonstrationer

Studiebesök

Psykometri och testmetoder

Föreläsningar .................................

Demonstrationer och genomgång av olika metoder

Övningar .....................................

Socialpedagogik

Läs- och skrivsvårigheter .. 10

Talfel och deras behandling . 20

Hörselsvaga elever ........ 20

Synsvaga elever ........... 5

Cp-bam .................. 5

Sociologi och socialpsykologi

Föreläsningar och seminarieövningar..............

Metodik i olika skolämnen ........................

Specialmetodik enligt kursplanen ..................

Praktiska färdigheter

Teckning, småslöjd, olika slag av konsttekniker----

Övningar i talanalys, talkorrektion och hörselträning

15

15

15

45

10

200

60

60

20

15

25

20

15

25

40

40

80

200

Praktisk utbildning

Auskultation och undervisningsövningar i olika specialklasser

främst observationsklasser, läs- och hörselklasser och talfelskliniker.

Tjänstgöring på kuratorsmottagningar och auskultation

på rådgivningsbyråer och om möjligt på institutioner för lekterapi

...................................................

100

1 000

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1962

Timberäkningen är gjord för 20 deltagare. Därvid har beträffande vissa psykiatriska föreläsningar

med demonstrationer deltagarna delats i två grupper, vid testdemonstrationema i tre grupper,

i teckning etc. i två grupper och vid övningar i vissa praktiska färdigheter i fem grupper. För

att effektivisera utbytet av den praktiska utbildningen har vid auskultationer och undervisningsövningar

genomgående använts grupper om två deltagare.

Deltagartimmar: 410. Lärar- och handledartimmar: 1 750.

Utbildning av tal- och hörselpedagoger

Efterföljande timplan anger endast i stora drag timfördelningen på olika moment.

Det bör ankomma på utbildningsledningen att i samarbete med experter

utarbeta en detaljerad timplan.

Deltagar- Lärar- och handtimmar

ledartimmar

Anatomi och fysiologi......................................... 35 35

Sjukdomar och organskador...................................... 35 35

Språk och fonetik ............................................ 20 20

Psykologi och psykiatri........................................ 70 70

Audiologiska problem och hörselpedagogik ...................... 100 220

Röst- och talrubbningar och deras behandling .................. 100 220

Tillämpningsövningar ......................................... 100 400

Praktisk utbildning

Röst- och talrubbningar..................................... 225 1 575

Hörselpedagogik ............................................ 175 1225

Läsklasser och läskliniker ................................... 25 175

Kursen är beräknad för 16 talpedagoger och 12 hörselklasslärare, dvs. summa 28 deltagare.

Antalet deltagartimmar är 885 och lärar- och handledartimmar 3 975.

Personalorganisation

De sakkunniga framlägger följande förslag rörande tjänster m. m. vid den utbildningsorganisation

för speciallärare, som föreslås bli förlagd till lärarhögskolan

i Stockholm.

1. professor i praktisk pedagogik med specialpedagogisk inriktning (fr. o. m.

1 januari 1964),

2. rektor, lönekostnad ca 45 000,

3. lektor i lönegrad Ao 26,

4. åtta övningsskollärare i Ae 20,

5. fyra övningsskollärare i Ae 14,

6. kansliskrivare i Ao 10,

7. kanslibiträde i Ae 7,

8. handledare, arvoden tillhopa 101 750,

9. expert- och assistenthjälp, arvoden 8 000,

10. föreläsare och ledare för seminarieövningar, arvoden tillhopa 173 550,

11. bibliotekarie, arvode 1 000,

12. vaktmästare, arvode 600.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962 101

Till de framlagda förslagen lämnar de sakkunniga i huvudsak följande kommentarer.

1. Professur i praktisk pedagogik med speci alped agog

i s k inriktning. Undervisningen av handikappade elever kräver för sitt

rätta bedrivande att speciella behandlingsmetoder och vårdformer insättes, \ id

vilkas utformning ständig samverkan kräves mellan de i skolan verksamma pedagogerna

och forskarna. Effektivare samhälleliga insatser pa detta område i form

av ökat stöd åt speciallärarutbildningen och forskningen bör ses som en investering,

som på längre sikt ger avsevärda kostnadsbesparingar på olika vårdområden.

Lärarutbildningssakkunniga finner det angeläget att praktiskt verksamma

pedagoger på skilda specialområden beredes vidgade möjligheter till fortsatt

expertutbildning. Därest den föreslagna professuren kommer till stånd, bör den

effektivt kunna medverka till en utveckling i sådan riktning.

För behörighet till professuren bör krävas en framstående vetenskaplig meritering,

identisk med den som kräves för en universitetsprofessur. En avgörande del

av ämnesområdet, praktisk pedagogik, bör visa inriktning pa det specialpedagogiska

området.

Med hänsyn till andra gruppers, normalklasslärares och skolpsykologers, behov

av undervisning på det område det här är fråga om bör professorns undervisningsskyldighet

fördelas på speciallärarlinjen, lärarhögskolans andra linjer och

universitetet. ....

Professorn skall ge speciallärarkandidatema erforderlig handledning i studierna

och forskningsarbetet och leda 3-betygs- och licentiatseminarierna.

Forskningsarbetet bör i första hand inriktas på vetenskapligt genomföl da

metodundersökningar och behandlingsundersökningar, avsedda att belysa effekten

av olika typer av specialundervisning och vårdformer.

2. Rektor st jänst. Institutets närmaste ledning och ekonomiska förvaltning

bör uppdragas åt dess rektor. Denne bör tillsättas pa förordnande a\

Kungl. Maj :t. Till avlöning åt rektor beräknas ca 45 000 kr. Lärarutbildningssakkunniga

tar inte ställning till lönegradsplaceringen utan föreslår att frågan

härom upptages vid löneförhandlingar.

Rektors arbetsuppgifter är .....

dels administrativa och kamerala, sasom att ansvara för speciallärarlmjens

ledning och ekonomiska förvaltning, att uppgöra förslag till intagning av elever,

att uppgöra arbetsordning och veckoschema, att anställa föreläsare, att ta kontakter

med den lokala skolförvaltningen, rektorer och lärare angående handledare

för undervisningen, barn för övningstestningarna, att organisera speciallärarkandidaternas

fältundersökningar osv.,

dels pedagogiska och psykologiska, såsom att ge studiehandledmng, att bedöma

lektioner och vissa skriftliga arbetsuppgifter, att leda konferenser med

lärare, att upprätthålla kontakt med svenska och utländska utbildningsanstalter

av liknande slag samt att följa utvecklingen inom specialpedagogiken. De sakkunniga

förutsätter, att om någon undervisningsskyldighet ålägges rektor den

måste bli av mycket ringa omfattning. Att rektor skulle bestrida regelbunden

undervisning försvåras eller omöjliggöres av de omfattande besök hos speciallärarkandidater,

både inom och utom förläggningsorten, vilka åvilar honom i

tjänsten.

3. Lektor i A o 2 G. Förutom rektor bör för speciallärarutbildnmgen finnas

anställd en lektor med pedagogik eller psykologi som huvudämne. Han skall

leda huvuddelen av undervisningen i dessa ämnen. Lektorn bör efter rektors

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

anvisningar biträda denne i hans pedagogiska arbete. I rektors frånvaro bör

lektorn också fungera som dennes ställföreträdare. Tjänsten föreslås medföra

samma löneförmåner och undervisningsskyldighet som motsvarande lektorstjänst

vid lärarhögskolorna och tillsättas av Kungl. Maj:t.

4 och 5. Tolv övningsskollärare. Tanken på en till lärarhögskolan

förlagd övningsskola för vissa grupper av handikappade elever får anses vara

orealistisk. Hittills har man som handledare vid speciallärarkurserna utnyttjat

speciallärare vid Stockholms skolväsen. Dessa lärare utför såsom handledare ett

krävande och ansvarsfullt arbete.

Dessa handledare har hittills erhållit sedvanligt auskultationsarvode (dvs. 8 kr.

för lektion med en åhörare, 12 kr. för flera åhörare). Erfarenheten visar, att det i

längden blir mycket vanskligt att få ett tillräckligt antal lärare att åtaga sig

handledning på dessa villkor.

De sakkunniga anser det därför vara synnerligen önskvärt, att välkvalificerade

handledare fastare knytes till utbildningen och föreslår, att 12 folk- och

småskollärare vid Stockholms obligatoriska skolor anställes som övningsskollärare

(åtta Ae 20 och fyra Ae 14) enligt bestämmelser, motsvarande dem som

gäller för folkskoleseminarierna.

6, 7 och 9. Biträdes- samt expert- och assistenthjälp.

För att rektor skall ha möjlighet att ägna sig åt institutets ledning samt åt utbildnings-

och undervisningsarbetet, bör han kunna anlita arvoderad assistenthjälp

samt tilldelas en kansliskrivare och ett kanslibiträde. — Rektor bör även

ha möjlighet att vid behov för bedömning av lektioner m. m. kalla vissa experter,

som representerar olika sidor av specialundervisningen. Rektor kan nämligen

inte förutsättas vara fullt insatt i alla former av speciallärarutbildning.

8. Handledare. I kostnaderna för handledare ingår ersättning dels till

lärare, som tjänstgör såsom handledare vid undervisningsövningar, dels till lärare,

som mottager auskultanter utan att handleda deras undervisningsförsök. Vid

nuvarande kursverksamhet erhåller folk- och småskollärare, som mottager auskultanter,

8 kr. per lektion för en auskultant och 12 kr. för två eller flera auskultanter.

Ersättning till handledare vid undervisningsövningar beräknas till 140

kr. för varje serie enligt samma beräkningsgrund, som tillämpas vid nuvarande

kursverksamhet. Varje deltagare i utbildningslinjerna för hjälp- och observationsklasslärare,

särskollärare, hörselklasslärare och cp-lärare bör under den

första terminen i regel hålla tre sådana serier, vardera omfattande ca 10 lektioner.

För särskollärare tillkommer en sadan serie under den andra terminen.

För den utbildningsorganisation, som föreslagits förlagd till Annedals folkskoleseminarium

i Göteborg förordar de sakkunniga följande lärartjänster

in. m.

1. föreståndare, arvode 6 000,

2. fyra övningsskollärare i Ae 20,

3. två övningsskollärare i Ae 14,

4. expert- och assistenthjälp, arvoden tillhopa G 000,

5. handledare, arvoden 42 500,

6. föreläsare och ledare för seminarieövningar, arvoden tillhopa 87 600,

7. kanslipersonal, beräknad kostnad 6 200,

8. vaktmästare, arvode 400,

9. bibliotekarie, arvode 300.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962 103

Till de framlagda förslagen lämnar de sakkunniga i huvudsak följande motiveringar.

1. Föreståndare. Den organisatoriska anknytningen till ett folkskoleseminarium

medför, att speciallärarutbildningen underställes seminariets rektor.

Han bör därför inför skolöverstyrelsen representera utbildningen, en uppgift,

som också innefattar det ekonomiska ansvaret.

Utbildningsverksamhetens karaktär och omfattning gör det emellertid omöjligt

för folkskoleseminariets rektor att handlägga administrationen och detaljorganisationen

av denna utbildning. Uppgiften omfattar bl. a. förslag till förordnande

av föreläsare, handledare och ledare för seminarieövningar samt uppgörande

av budget, rapporter och redogörelser. Dit hör också att bl. a. i samråd

med skolförvaltningen i Göteborg välja ut klasser, kliniker och institutioner för

auskultation, övningsundervisning och studiebesök. Utbildningen måste också

följas och övervakas fortlöpande. Inte minst betungande är det att organisera

övningstestning och åhöra övningslektioner. De sakkunniga föreslår därför, att

det inrättas en särskild befattning, vars innehavare blir den närmast ansvarige

för utbildningsprogrammets praktiska genomförande. Han kallas här i fortsättningen

föreståndare.

På innehavaren av denna befattning måste ställas stora krav pa organisationsförmåga.

Föreståndaren bör vidare helst ha universitetsutbildning i psykologi och

pedagogik och vara väl förtrogen med metodiska problem både i specialklasser

och vanliga klasser.

Då utbildningsverksamheten i Göteborg får mindre omfattning än i Stockholm,

kan befattningen som föreståndare inte vara en heltidstjänst. Blir en

lärare föreståndare, måste man räkna med en betydande nedsättning av den

undervisningsskyldighet, som åligger honom såsom lärare. En övre gräns för

tjänstgöringsskyldighet, som kan anses rimlig, är 15 timmar. Han bör dessutom

ha ett arvode, som icke bör understiga 6 000 kr.

2 och 3. Sex övningsskollärare. I likhet med vad som föreslagits

för Stockholm anser de sakkunniga att vissa övningsklasser bör knytas fastare

till speciallärarutbildningen. För verksamheten i Göteborg föreslås sex e. o. ovningsskollärare,

två i Ae 14 och fyra i Ae 20.

4. Expert- och assistent hjälp. Föreståndaren bör ha möjlighet

att anlita experter och assistenter för organisationen av vissa moment i utbildningen,

exempelvis beträffande övningstestningarna, yrkesvägledningen och undervisningsövningarna.

Detta arbete är mycket omfattande och fordrar en ständig

tillsyn, varför föreståndaren måste kunna räkna med arvoderad hjälp.

0 Föreläsare och ledare för seminarieövningar. De

sakkunniga anser det inte vara befogat att för utbildningsverksamheten i Göteborg

föreslå en särskild lektorstjänst i psykologi och pedagogik. Däremot torde

vissa avsnitt av utbildningen, t. ex. de allmänpsykologiska föreläsningarna, seminarieövningarna

och granskningen av en del elevarbeten, kunna anförtros åt en

lektor i pedagogik vid seminarierna i Göteborg, antingen som en del av hans

tjänstgöringsskyldighet eller som arvoderat uppdrag. Givetvis bör även eu

lektorskompetent universitetslärare kunna åtaga sig denna uppgift mot särskilt

arvode. Den större delen av föreläsningarna förutsätter emellertid, att särskilda

experter medverkar.

7. Kanslipersonal. Speciallärarutbildningen medför, att folkskoleseminariets

kanslipersonal får en ökad arbetsbörda. Det torde böra ankomma på

föreståndaren att anskaffa behövlig kansli- och skrivhjälp efter samråd med

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

lektor. Kostnaden för biträdeshjälpen bör beräknas motsvara lönen för en halv

kanslibiträdestjänst i Ae 7.

8 och 9. Vaktmästare och bibliotekarie. Ett mindre arvode

,.or utfa till vaktmästare. I förhyrda skollokaler ingår i hyran även ersättning

för dylik. Denna ersättning gäller emellertid inte t. ex. visst övertidsarbete med

duplicering, budsändnmg, öppethållande på kvällarna o. d, varför särskilt arvode

bor utga till vaktmästare för detta.

Detsamma gäller även personal vid seminariets bibliotek, som hittills inte fått

nagon gottgörelse för det merarbete kurserna medfört.

Lokalbehov

De sakkunniga framhåller, att trots samordningen av föreläsningarna vid

speciallärarlinjen i Stockholm kommer de moderna undervisningsformerna

med ökat antal timmar för gruppdiskussioner m. m. samt det

ökade antalet deltagare att leda till krav på större utrymmen än de, som för

närvarande disponeras för speciallärarutbildning i Stockholm. De sakkunniga har

beräknat följande lokalbehov för de närmaste åren.

1 föreläsningssal för ca 200 personer ...

1 mindre föreläsningssal för 60 personer

5 föreläsningsrum för 25—30 personer ..

5 mindre konferensrum...............

1 kollegierum med tillhörande bibliotek

2 dagrum ...........................

1 utställningsrum ....................

2 skriv- och arbetsrum för deltagarna ..

3 rum för psykologiska undersökningar .

rektors rum, expedition, lektorns rum . ..

Yta m2

180

80

300

60

40

120

30

60

36

94

1 000

De sakkunniga förutsätter, att det här redovisade behovet av utrymme skall

kunna täckas genom att lämpliga lokaler hyres.

Beträffande lokalbehovet i Göteborg upplyser de sakkunniga, att Annedals

folkskoleseminarium har institutioner för biologi, samhällskunskap och

pedagogik, vilka i viss utsträckning kan utnyttjas även för speciallärarutbildnmgen.

Sålunda kan, påpekar de sakkunniga, institutionen för pedagogik med

fördel användas för testdemonstrationer och seminarieövningar. De sistnämnda

är för övrigt, anföres det, vanligen förlagda till kvällarna, då möjligheterna att

anlita seminariets lokaler är jämförelsevis stora.

Folkskoleseminariets lokalbestand bedömes dock av de sakkunniga vara otillräckligt

for den planerade utbildningsverksamheten. Genom överenskommelse

med skolförvaltningen i Göteborg synes det bli möjligt att erhålla lokaler i en

skola nära seminariet. Avståndet mellan seminariet och vederbörande skola är

ca 250 m. Det lokalutrymme, som behöves, kan enligt de sakkunnigas mening till

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

att börja med begränsas till två lärosalar, två grupprum och ett samlingsrum.

Föreståndarens expedition kan förläggas till folkskoleseminariet.

Deltagarna bör också ha tillgång till skrivrum, framhåller de sakkunniga.

Duplicering av uppsatser, arbetsprogram osv. anses kunna ske i seminariets

dupliceringsrum. Ett visst anslag för stenciler, papper och maskinförslitning bör

utgå till seminariet, framhåller de sakkunniga till sist.

5. Sammanfattande kostnadsberäkningar

De av de sakkunniga beräknade kostnaderna för nästa budgetår för den föreslagna

nya utbildningsorganisationen framgår av följande sammanställning.

Ändamål

Kostnader budgetåret 1962/63

Stockholm

Göteborg

Avlöningar ......................................

661 300

282 100

Omkostnader ....................................

417 000

143 500

Materiel, böcker ................................

10 000

4 000

Utrustning ......................................

35 000

6 000

Summa

1 123 300

435 600

1 558 000 (avr.)

De sakkunniga lämnar följande allmänna kommentarer till kostnadsberäkningarna.

Utgifterna under åttonde huvudtiteln för de speciallärarkurser, som föreslås

ersatta av den ovan föreslagna utbildningsverksamheten, är innevarande budgetår

följande: vidareutbildningskurs för hjälpklasslärare 90 000, utbildningskurser

för hjälpklass- och särskollärare 260 000, lärare för barn med läs- och skrivsvårigheter

42 000, talpedagoger 65 000, lärare för hörselskadade barn 28 000 samt

fortbildningskurs för lärare i observationsklass 16 000, sammanlagt 501 000 kr.

Den inbesparade lönekostnaden för 12 folkskollärare i Ao 16 (16:19) och 6

småskollärare i Ao 10 (10:13), därest dessa ersättes av extra ordinarie övningsskollärare,

uppgår till ca 379 000 kr. I hyresavtalet bör hänsyn tagas till den

inbesparade kommunandelen, i Stockholm ca 16 000 kr. och i Göteborg ca

8 000 kr.

Merkostnaden för statsverket 1962/63 beräknas sålunda till 678 000 kr.

Beträffande avlöningsförslagen har dessa ingående behandlats i samband med

redovisningen i det föregående av personalorganisationen på utbildningsorterna.

I övrigt torde få lämnas följande kommentarer till förslagen rörande omkostnader,

materiel, böcker samt utrustning.

Stockholm. Med avseende på omkostnader föreslås följande fördelning av

den beräknade medelsanvisningen: sjukvård 1 000, reseersättningar 340 000, expenser

70 000 och bidrag till studiebesök 6 000 kr. Beträffande materiel och

böcker anser de sakkunniga, att det är synnerligen viktigt med god tillgång till

specialpedagogisk litteratur och tekniska hjälpmedel för undervisningen, och

föreslår, att 9 000 kr. skall utgå för dessa ändamål. Härtill kommer kostnader

för testmateriel, vilka uppskattas till 1 000 kr. De sakkunniga räknar med att

4* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 106

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

för utbildningsverksamheten kan förhyras lokaler, som i viss utsträckning är

utrustade med erforderliga bänkar, bord m. m. Till övrig utrustning beräknar

de sakkunniga 35 000 kr.

Göteborg. Omkostnadsutgifterna fördelar sig med 126 500 kr. på reseersättningar,

15 000 kr. på expenser och 2 000 kr. till bidrag till studiebesök.

6. Remissyttranden

Lärarutbildningssakkunnigas förslag till en reformering och utbyggnad av utbildningsorganisationen

på speciallärarområdet hälsas till både syfte och innehall

med stor tillfredsställelse av det övervägande flertalet av remissmyndigheterna.

Den kritik och de erinringar som riktas mot förslaget gäller detaljer,

främst avseende utbildningstidens längd för vissa lärarkategorier. Här torde

lämpligen inledningsvis böra återges vissa allmänna synpunkter på de sakkunnigas

förslag i några centrala remissyttranden.

Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna framhåller i sitt gemensamma

yttrande bl. a. följande.

Undervisningen av de handikappade barnen tillhör skolväsendets gränsområde.

Vid gränsen till detta har många av de förbättringar stannat, som kommit

andra delar av undervisningsväsendet till del. De fysiskt och psykiskt

handikappade barnens behov har i många avseenden tidigare blivit sämre tillgodosedda

än andra barns. Först under de senaste årtiondena har en större förståelse

vuxit fram för de frågor, som rör denna elevkategori. Insikten, att en

god lösning av dessa problem inte endast är ett villkor för en harmonisk personlighetsutveckling

för den enskilde utan också äger vittgående ekonomisk och

social betydelse, är numera så allmän, att genomgripande, kraftfulla åtgärder

för att tillgodose de handikappade barnens utbildningsbehov framstår som ett

oavvisligt krav. Det centrala problemet rörande de handikappade barnens undervisning

är otvivelaktigt utbildningen av dessa barns lärare. Denna har hittills

varit otillräcklig. De båda styrelserna finner, att det av 1960 års lärarutbildningssakkunniga

framlagda förslaget i allt väsentligt bör kunna läggas till grund för

statsmakternas beslut.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar sin tillfredsställelse över att ett förslag nu

framlagts, där även tidigare icke tillgodosedda behov beaktats.

Statskontoret tillstyrker, att en fastare och mera samordnad organisation för

speciallärarutbildningen skapas. Genom den samordnade och vidgade utbildningen

kommer, framhåller ämbetsverket, speciallärarna att bli mera användbara

för de olika specialområdena, vilket särskilt kommer att bli till fördel för

landsbygdsskolorna.

Universitetskanslern betecknar det sedan åtskilliga år föreliggande önskemålet

att utbildningen av speciallärare skall få en fastare organisation som en nödvändig

åtgärd i dagens läge. De förslag som framlagts av de sakkunniga synes

kanslern i huvudsak ägnade att läggas till grund för en dylik organisation.

TCO samt folk- och småskoUärarförbunden konstaterar med tillfredsställelse,

att den nya speciallärarutbildningen föreslås komma i gång omgående.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Enligt Målsmännens riksförbund är det av oerhörd vikt att specialklassorganisationen

utbygges. Förbundet understryker särskilt vikten av att lärarna för

specialklasserna icke endast utbildas för att undervisa utan också för att ge den

vård och det stöd dessa barn så väl behöver under sin skoltid och kanske framför

allt under de år som följer närmast efter det att de slutat skolan. Förbundet

säger sig vidare med synnerlig tillfredsställelse se, att de härmed sammanhängande

problemen tagits upp av de sakkunniga och att förslag till en lösning

av problemen lagts fram.

CP-lärarnas förening uttrycker sin glädje över att utbildningen av cp-lärare

tagits upp i de sakkunnigas förslag.

Hörselpedagogemas förening finner motiveringarna för det framlagda förslaget

så välgrundade, att enligt föreningens uppfattning inga väsentliga erinringar

synes kunna riktas mot det.

Enligt Svenska synpedagogers förening hälsas förslaget om en allmänt vidgad

speciallärarutbildning med glädje av de handikappade elevernas talesmän. En

gedigen grundutbildning är, framhålles det, nödvändig för samtliga grupper av

speciallärare, alltså även för synpedagogerna.

Särskolornas rektor sförening anser sakkunnigförslaget innebära en god lösning

av särskolornas utbildningsfråga. Enligt föreningen erbjuder förslaget i flera

avseenden uppenbara fördelar framför nuvarande organisation. I

I fortsättningen torde få redovisas remissinstansernas inställning till de olika

detaljerna i de sakkunnigas förslag.

Lärarutbildningssakkunnigas beräkningar av lärarbehovet på speciallärarområdet

under den närmaste 10-årsperioden ger enligt arbetsmarknadsstyrelsen

en realistisk bild av läget i fråga om tillgång och trolig efterfrågan på av

förslaget berörda lärarkategorier. Ungefär på samma sätt uttalar sig också SR,

TCO samt folk- och småskoUärarförbunden. SR påpekar i sammanhanget det

angelägna i att landskommunerna erhåller möjlighet att ordna specialundervisning

i samma utsträckning som städerna.

Statskontoret hävdar för sin del, att det möter svårigheter att med någon

större grad av säkerhet nu fastställa behovet av speciallärare, då beräkningarna

väsentligen måste grundas på antaganden och därför representerar betydande

osäkerhetsmoment. De sakkunniga har också, påpekar statskontoret liksom även

socialstyrelsen, kommit till annat resultat rörande behovet av specialklasser än

1957 års skolberedning. Då emellertid enligt statskontoret de sakkunniga vid

bestämmandet av första utbyggnadsetappen iakttagit tillbörlig försiktighet, säger

sig statskontoret inte ha något att erinra mot att utbildningen får den omfattning

de sakkunniga föreslagit.

Vissa av de remissinstanser, som företräder specialområden inom speciallärarutbildningen,

har också uttalat sig beträffande utbildningsbehovet.

Enligt Hörselfrämjandets riksförbund måste en väsentlig ökning av antalet

hörselpedagoger ske.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Svenska dövlärarsällskapet anser, att beräkningarna av lärarbehovet inom taloch

hörselvårdsområdet är rimliga.

Särskolornas rektorsförening hävdar däremot med bestämdhet, att det är nödvändigt

att lärarbristen inom särskoleområdet nedbringas i betydligt snabbare

takt än de sakkunniga föreslagit och förordar, vilket kommer att framgå av det

följande, en större årlig intagning av särskollärare än vad de sakkunniga funnit

sig böra föreslå.

De sakkunnigas förslag om en i stora delar gemensam grundutbildning

för flertalet speciallärare stödjes i sina huvuddrag av ett större antal

remissmyndigheter. Önskemål om såväl en utvidgning av systemet till nya lärarkategorier

som modifieringar av de sakkunnigas förslag i vissa hänseenden förekommer

dock.

Här kan framhallas, att exempelvis Svenska särskolornas lärarförening och

Särskolornas rektorsförening hävdar, att den gemensamma utbildningen kommer

att vara till hjälp att bryta isoleringen från andra lärarkategorier. SACO framhåller

för sin del, att det är av största vikt, att undervisningen effektiviseras

genom så omfattande samundervisning som möjligt för de olika speciallärarkategorierna.

SR betecknar också den gemensamma utbildningen av vissa lärarkategorier

som ytterst angelägen.

TCO finner det i och för sig riktigt att grundutbildningen blir gemensam för

vissa lärarkategorier men anser det likväl angeläget, att utrymme lämnas för

en viss modifiering i detta hänseende. Det anses sålunda kunna ifrågasättas, om

man i så stor utsträckning som de sakkunniga tänkt sig bör samordna hjälpklassoch

observationsklasslärarutbildningen. TCO hävdar vidare, att speciallärarutbildningen

bör förstärkas även för synklasslärare, läsklas slär are och skolmognadsklassemas

lärare, något som anses kunna ske genom att utbildningen för

läsklasslärare och skolmognadsklasslärare samordnas med utbildningen för hjälpoch

observationsklasslärare samt genom att utbildningen för synklasslärare i viss

utsträckning integreras med utbildningen för blindlärare. Synpunkterna delas av

folk- och småskollärarorganisationerna.

Svenska förbundet för specialundervisning anser, att de sakkunnigas samordnade

utbildning har sin givna begränsning och att den självfallet inte får stå

hindrande i vägen för den speciella och differentierade lärarutbildning, vartill

uppdelningen i olika specialklasser enligt förbundets uppfattning närmast ger

anledning.

Saväl Hörselfrämjandets riksförbund och Hörselpedagogernas förening som

skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna tillstyrker en samordning av

grundutbildningen för tal- och hörselpedagoger. Samordningen av utbildningen

förutsätter emellertid enligt Hörselpedagogernas förening, att de sakkunnigas

åsikt, att utbildningen måste differentieras både beträffande vissa teoretiska

specialområden och beträffande praktiken, noga beaktas. Även skolöverstyrelsen

och styrelsen för lärarhögskolorna betonar, att den praktiska delen bör vara i

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

väsentliga delar olika. Svenska dövlärarsällskapet anser, att även om den första

terminens grundutbildning för hörsel- och talpedagoger kan samordnas så bör

dock vidareutbildningen differentieras och dessa lärarkategorier ges skild kompetens.

Att slutkompetensen bör vara olika betonas också av skolöverstyrelsen

och styrelsen för lärarhögskolorna.

Svenska synpedagogers förening håller före, att synklasslärarutbildningen

måste vara helt fri från utbildningen av blindlärare, då de blindas och synskadades

problem ej sammanfaller.

Lärarutbildningssakkunnigas förslag, att utbildningen av speciallärare bör inriktas

på att utbilda klasslärare, som kan undervisa i såväl läroämnen

som övriga ämnen liksom de av de sakkunniga föreslagna arbetsområdena

lämnas utan erinran av de remissinstanser, som särskilt kommenterat förslagen.

Frågan om de olika utbildningslinjernas och fortbildningskursernas förläggning

till lärarhögskolan i Stockholm och — under en övergångstid —

till Annedals folkskoleseminarium i Göteborg beröres särskilt av flertalet remissinstanser.

De sakkunnigas förslag härvidlag tillstyrkes i sina huvuddrag i det

övervägande antalet yttranden.

Svenska dövlärarsällskapet anser dock att ett helt fristående institut under

sakkunnig ledning måste ha större möjligheter att bidraga till utvecklingen på

specialundervisningens område. I varje fall bör dövlärarseminariet även i fortsättningen

ges en fri ställning, även om viss samordning av speciallärarutbildningen

är önskvärd, framhåller dövlärarsällskapet.

Kritisk till förslaget om förläggningsorterna är arbetsmarknadsstyrelsen, som

anser att en decentralisering till olika regioner och orter bör genomföras i den

mån så är möjligt. En koncentration till de tre största städerna anses mindre

tillfredsställande från arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska synpunkter.

Styrelsen erinrar om att de sakkunniga själva föreslagit, att ytterligare behövliga

utbildningslinjer för hjälp- och observationsklasslärare till en del skall förläggas

utanför de större städerna. Styrelsen påyrkar bestämt att så sker. Den föreslagna

utbyggnaden från höstterminen 19C3 bör sålunda enligt arbetsmarknadsstyrelsens

mening inte förläggas till Malmö utan till annan stad. Som exempel anges

Sundsvallsområdet, där befolkningsunderlaget enligt styrelsens bedömande rimligen

även bör innebära tillräckligt skolorganisatoriskt underlag för den praktiska

utbildningen av hjälp- och observationsklasslärare.

Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna, som biträder de sakkunnigas

förslag, räknar liksom dessa med att en speciallärarlinje skall kunna förläggas

till lärarhögskolan i Malmö från den av de sakkunniga förutsatta tidpunkten,

den 1 juli 1963.

För medicinalstyrelsen är tillgången på såväl medicinsk som psykologisk expertis

avgörande. Styrelsen tillstyrker fördenskull, att utbildningen av speciallärare

förlägges till Stockholm och Göteborg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

SACO, som anser övervägande skäl tala för Stockholm och Göteborg som förläggningsorter,

där samordning kan ske med lärarhögskolorna, anser liksom skolöverstyrelsen,

att Malmö vid den fortsatta utbyggnaden bör komma i första

hand men understryker i detta sammanhang i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen

också Norrlands behov av speciallärare. Ett institut bör företrädesvis förläggas

till Sundsvall/Härnösand eller Umeå. Det understrykes vidare, att platser

vid de svenska instituten bör reserveras för svensk-språkiga lärare i undervisningen

i Finland.

Styrelsen för blindinstitutet, som enligt vad som redovisats i det föregående

påyrkat en ettårig utbildningsgång för synklasslärare, ifrågasätter, om Göteborg

är den lämpligaste kursorten för denna lärarkategori. Styrelsen föreslår på anförda

skäl, att utbildningen för ifrågavarande lärare förlägges till Stockholm.

Svenska synpedagogers förening, som delar styrelsens uppfattning om utbildningstidens

längd, anser för sin del, att grundkursen i enlighet med de sakkunnigas

förslag väl bör kunna förläggas till Göteborg, men att en vidareutbildningskurs

bör förläggas till Stockholm.

SR anser det inte vara nödvändigt att koncentrera utbildningen av särskollärare

i sin helhet till Stockholm. SR framhåller särskilt, att den omfattande utbyggnaden

av anläggningarna vid Stretered utanför Göteborg enligt förbundets

uppfattning ger utmärkta förutsättningar för särskollärarutbildning där. SR

finner det angeläget framhålla önskvärdheten av att all slags speciallärarutbildning

i framtiden kommer att äga rum såväl i Stockholm som i Göteborg. Samma

fördelningsprincip bör enligt förbundet gälla i fråga om logopedassistentutbildningen

trots den försöksverksamhet med en ettårig utbildning, som bedrivs i

Stockholm under innevarande läsår. Sedan hemmet för cp-barn vid BräkneÖstergård

tillkommit bör enligt SR:s mening övervägas, huruvida inte Göteborg

med sina sju spastikerklasser borde tilldelas utbildningslinje för cp-lärare. Redan

nästa läsår har enligt vad förbundet erfarit Göteborg ett fullt utbyggt högstadium

i cp-skolan och därmed den för närvarande högst utvecklade cp-undervisningen

i landet.

Beträffande de sakkunnigas förslag om utbildningstidens längd

vid utbildningslinjer och fortbildningskurser för olika kategorier av speciallärare

är meningarna delade i remissvaren.

Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna har i några fall ställt sig

tveksamma till enligt styrelsernas mening för kort utbildningstid vid vissa fortbildningskurser,

men yrkar inte på någon punkt ändringar i förslagen.

SR tillstyrker att utbildningstiden för särskollärare sätts till två terminer men

hävdar, att den föreslagna fortbildningskursen för skolmognadsklas slär are är väl

kort med hänsyn till den undervisning som skall meddelas. Förbundet finner därför

en förlängning från tre till fem veckor tillrådlig för denna grupp.

Stadsfullmäktige i Stockholm, som i sitt yttrande lämnat stort utrymme för

spörsmålet om utbildningstidernas längd för olika specialklasslärare, kritiserar

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

i vissa avseenden starkt de sakkunnigas förslag härvidlag. Stadsfullmäktige, som

inte anser sig kunna tillstyrka den av de sakkunniga gjorda uppdelningen på

utbildningslinjer respektive fortbildningskurser, föreslår i stället en kategoiiklyvning

med hänsyn till de stadier, för vilka lärarna utbildas. Samtliga kategorier

specialklasslärare för mellan- och högstadiet — läs-, syn-, hörsel- och observationsklasslärare

samt hjälpklass- och särskollärare — bör enligt fullmäktige

beredas en ettårig utbildning, fördelad på i stort sett en termin specialutbildning

och en termin vidareutbildning. Specialklasslärarna pa lagstadiet anses endast ha

behov av en grundläggande specialutbildning. För dessa föreslås därför en utbildningstid

av en termin bli det normala. I fråga om den föreslagna utbildningen

för talpedagoger, cp-lärare och lärare för den särskilda observationsundervisningen

har staden intet att erinra.

TCO framhåller, att det hade varit önskvärt att de veckolånga fortbildningskurser

för olika grupper av specialklasslärare, som årligen anordnats av skolöverstyrelsen,

nu avsevärt förstärkts.

Styreben för blindinstitutet föreslår, att utbildningstiden för blindlärare i

samband med utbyggnaden i form av deltagande i utbildningen vid speciallärarlinjen

utvidgas från två till tre terminer. Denna lärarkategori behöver enligt

styrelsen äga fördjupade kunskaper i allmän psykologi samt därutöver i psykiatri

och psykopatologi. Erfarenheten visar, framhåller styrelsen, att det är svårt att

medhinna ens nu föreskrivna kursavsnitt på två terminer. Kurstiden för blivande

yrkeslärare för blinda bör också utökas, föreslår styrelsen, eller från fyra till

sex månader. För synklasslärare, beträffande vilken kategori de sakkunniga föreslagit

en fortbildningskurs om åtta veckor, anser styrelsen såsom absolut minimum

18 veckors utbildning. Styrelsen föreslår emellertid en förlängning av utbildningstiden

för synklasslärarna till två terminer. Sistnämnda förslag framföres

också av Föreningen svenska blindlärare. För blivande lärare i läroämne och för

anpassnin g slärare förordar föreningen tre terminers utbildning och för samtliga

övriga blindlärare, inklusive biträdande anpassningslärare, två terminers utbildning.

Enligt svenska synpedagogers förening bör förslaget om en fortbildningskurs

på endast åtta veckor för synklasslärare godtagas endast i den mån snabbutbildning

är nödvändig för att täcka ett omedelbart behov av synpedagoger. I övrigt

bör enligt föreningen dessa lärares utbildning vara fullt jämställd med andra

speciallärares och omfatta en allmän teoretisk grundutbildning samt dessutom

vidareutbildning inom specialområdet.

Vad beträffar de sakkunnigas förslag om en förlängning av hörselklasslärarnas

utbildning till två terminer noteras detta med stor tillfredsställelse av Hörselpedagogernas

förening. Förslaget i fråga tillstyrkes likaledes av IIörselfrämjande

ts riksförbund och Svenska dövlärarsälbkapet.

Sakkunnigförslaget om en ettårig utbildning av talpedagoger synes enligt Styreben

för statens dövskola å Manilla inte ge tillräckliga kunskaper och praktik

för behandling av andra än de lättare fallen av talfel, som möter i skolorna. Sty
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

relsen hälsar emellertid vad som nu föreslagits av de sakkunniga med tillfredsställelse.

Utbildningen bör dock enligt styrelsens mening i en senare utformning

fördjupas och möjligheter bör därvid öppnas till pedagogisk behandling även av

svårare fall.

Utbildningen av cp-lärare bör enligt CP-lärarnas förening vara ettårig. Första

delen av utbildningstiden bör då utgöras av den grundkurs på en termin, som de

sakkunniga föreslagit för hjälp- och observationsklasslärare, och andra delen bör

enligt föreningens mening vara en vidareutbildning med föreläsningar, som belyser

olika sidor av cp-bamens vård och undervisning. Under denna sista termin

kan det av de sakkunniga föreslagna arrangemanget med assistenttjänstgöring i

en cp-klass kombineras med utbildningen, framhåller föreningen.

Svenska förbundet för specialundervisning slutligen, uttalar sin anslutning till

förslaget om en ett-arig utbildningslinje för vissa specialklasslärare, omfattande

grundkurs och fortsatt utbildning under en termin. Beträffande läsklassernas och

läsklinikemas lärare förefaller emellertid förbundet utbildningstiden alltför

knapp, varför förbundet hemställer om en ytterligare utökning av kurstiden för

denna kategori.

Flera remissmyndigheter förelår i olika avseenden kompletteringar av

den föreslagna utbildningsorganisationen. Sålunda anser överstyrelsen

för yrkesutbildning, att utbildning av lärare för epileptiska barn bör

äga rum vid den föreslagna speciallärarlinjen. Denna uppfattning framföres även

av medicinalstyrelsen.

Överstyrelsen anser det vidare vara synnerligen otillfredsställande, att sakkunnigförslaget

inte innehåller förslag angående utbildning av yrkeslärare för undervisning

vid specialklasser. Yrkesämnena intar, framhåller överstyrelsen, en central

plats i specialklasselevernas undervisning på högstadiet, vilket överstyrelsen

vill belysa genom följande uppställning, som återger hjälpklassemas timplan på

högstadiet enligt »Förebilder till tim- och kursplaner för hjälpklassemas högstadium».

Antal veckotimmar

Klasslärare Övningslärare Yrkeslärare

Klass 7....................... 21 10 _

Klass 8....................... 16 5

Klass 9 ....................... 15 _ 02

Summa för högstadiet 52 15 34

Överstyrelsen delar de sakkunnigas mening, att det knappast är möjligt att

bygga upp en yrkesutbildning för hjälpklassemas elever, utan att den redan på

högstadiet blivit grundligt förberedd. Vad som här sagts rörande hjälpklasseleverna

gäller enligt överstyrelsens uppfattning i lika hög grad för övriga specialklasselever.

Utbildning av yrkeslärare för tjänstgöring i specialklasser måste

därför, framhåller överstyrelsen, anses vara lika angelägen och viktig som ut
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

bildning av klasslärare för dessa klasser. Denna utbildning bör också omfatta

utbildning av sådana yrkeslärare, som undervisar specialklassklientelet vid egentlig

yrkesutbildning efter genomgång av den obligatoriska skolan. De utbildningsförslag,

som framlagts av de sakkunniga, bör därför kompletteras med planer för

utbildning av yrkeslärare för tjänstgöring vid såväl specialklasser av olika slag

som vid verkstadsskolor (yrkesavdelningar), helt eller delvis bestående av specialklasselever.

Även arbetsmarknadsstyrelsen berör frågan om utbildning av yrkeslärare och

framhåller, att i speciallärarutbildningen bör ingå yrkesutbildning för yrkeslärare,

som skall undervisa ungdom med intellektuella eller andra handikapp. Svenska

förbundet för specialundervisning påpekar, att organisationsförslaget inte upptar

någon specificerad kursverksamhet för de manga facklärare i övnings- och yrkesämnen,

som tjänstgör i specialklasserna och i allmänhet saknar pedagogisk speciallärarutbildning.

Förbundet föreslår därför, att organisationsförslaget kompletteras

med fortbildningskurser, syftande till dylik specialklasslärarutbildning i

praktiska ämnen.

Svenska landstingsförbundet föreslår, att utbildningen av förskollärare för

särskoleuppgifter i viss mån samordnas med den av de sakkunniga föreslagna

utbildningen och delvis förlägges till det föreslagna specialpedagogiska institutet

i Stockholm. Också Svenska särskolornas lärarförening finner det önskvärt att

en speciell vidareutbildning av förskollärare med tjänstgöring i särskolan anordnas.

Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om inte jämsides med den av de sakkunniga

föreslagna utbildningen kunde inrättas en utbildningslinje, för personer

utan lärarexamen, där eleverna direkt rekryterades bland lämpliga sökande med

annan grundutbildning. Närmast skulle enligt arbetsmarknadsstyrelsen en sadan

utbildning motsvara den som anordnades vid de numera nedlagda Slagsta seminarium

och särskoleseminariet i Stockholm. Denna linje skulle bl. a. kunna

erbjuda möjligheter till vidareutbildning för kvalificerad vårdpersonal vid institutioner

för barn- och ungdomsvård, vilket enligt styrelsens uppfattning skulle

innebära ett värdefullt tillskott av lärarkandidater med rik erfarenhet av att

handleda psykiskt utvecklingshämmade. Till rekrytering skulle även kunna förekomma

en del kvinnor med erfarenhet från uppfostran av egna barn, arbete i

föräldraförening i anslutning till särskola och liknande verksamhet.

SR finner sig med förvåning kunna konstatera, att endast hjälpklass- och

observationsklasslärare avses bli utbildade för grundskolans högstadium. Förbundet

finner det angeläget med en kompletterande utredning snarast om övriga

speciallärargruppers utbildning för högstadiet.

Styrelsen för blindinstitutct anser föreskrift böra utfärdas om att de av skolöverstyrelsen

i anslagsäskandena för budgetåret 19G2/G3 föreslagna blivande

anpassningslärama beredes [ilats vid de kurser, där andra blivande blmdlärarc

deltar.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Hörselfrämjandets riksförbund betonar, att utbildningen av lärare för barn och

vuxna lämpligen bör sammanföras.

Beträffande de sakkunnigas förslag om utbildningskapaciteten för

speciallärare förekommer mycket få kommentarer i remissvaren.

Hörselfrämjandets riksförbund och hörselpedagogernas förening betecknar

de sakkunnigas förslag om en årlig utbildning av 12 hörselpedagoger under den

närmaste 1 O-årsperioden som otillräckligt. Det påpekas, att beräkningen endast

avser skolornas behov — vilket även det sägs vara större — och att den helt

bortser från de vuxna hörselskadades utbildningsbehov. Båda remissinstanserna

anser att en årlig utbildning av 25 lärare bättre svarar mot behovet av lärare

både inom och utom skolorna. Av de föreslagna 25 årligen intagna lärarkandidaterna

bör enligt Hörselpedagogernas förening fem utbildas för undervisning av

vuxna hörselskadade.

Även Särskolornas rektor sförening har, som av det föregående framgått, eu

kritisk inställning till de sakkunnigas förslag om lärar- och utbildningsbehov

beträffande särskollärare. Intagningen vid särskollärarlinjen i Stockholm bör

enligt föreningen tills vidare sättas till högst 40 elever per år i stället för den av

de sakkunniga föreslagna kapaciteten 30 per år. Skulle det visa sig omöjligt att

placera ett så stort elevantal vid denna utbildningslinje, bör enligt rektorsföreningens

uppfattning möjligheten att även inrätta särskollärarlinje i Göteborg

eller Malmö-Lundområdet undersökas.

De sakkunnigas förslag om inträdesfordringar för tillträde till de

föreslagna utbildningslinjerna på en eller två terminer — minst tre års allmän

lärartjänstgöring — kommenteras blott av några få remissinstanser. Hörselpedagogernas

förening ansluter sig oreserverat till förslaget. Tillstyrker gör också

TCO och Svenska särskolornas lärarförening.

Däremot invänder Svenska förbundet för specialundervisning att tjänstgöringstidens

längd enligt förbundets mening inte i och för sig garanterar vederbörandes

lämplighet som lärare för handikappade barn. Bevis om erfarenhet från

specialundervisning jämte intyg om fallenhet som specialklasslärare bör därför

om möjligt fordras av sökande, detta så mycket mera som de föreslagna vitsorden

vid genomgången kurs — Godkänd och Icke godkänd — ger otillräcklig

ledning vid bedömande av lämplighetsgraden, hävdar förbundet. Även Svenska

särskolornas lärarförening anser, att som inträdesfordring också bör gälla erfarenhet

av undervisning i särskola. TCO betonar likaledes att vid intagningen

särskilt värde bör tillmätas erfarenhet av undervisning i specialklass med hänsyn

till specialundervisningens speciella karaktär.

Vad härefter angår frågan om bedömning och betygsättning så

tillstyrker TCO de sakkunnigas förslag härutinnan. Svenska särskolornas lärar
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

förening finner det välmotiverat att genomgången utbildning på de olika linjerna

endast bedömes med vitsorden Godkänd och Icke godkänd, men föreningen säger

sig ha svårt att förstå, varför det skall behövas ett graderat sammanfattningsbetyg

för de lärare, som önskar sig till särskolan. Samma vitsord bör enligt förbundets

uppfattning gälla för genomgången särskollärarutbildning som för institutets

övriga kurser.

Förslagen om undervisningens innehåll och bedrivande

samt kurs- och timplaner har kommenterats av så gott som samtliga

hörda remissinstanser, stundom ganska ingående. Någon klar tendens i remisssvaren

i detta fall kan emellertid inte utläsas, vilket för övrigt synes förklarligt

med hänsyn till de avgränsade intresseområden, som åtskilliga remissorgan företräder.

Något direkt avvisande av de sakkunnigas ifrågavarande förslag föreligger

likväl inte. Däremot är önskemålen om kompletteringar och utvidgningar av

kursplanerna inte ovanliga.

Det förslag till personalorganisation för utbildningen av speciallärare

i Stockholm och Göteborg, som de sakkunniga framlagt, kommenteras av

nästan samtliga remissorgan. Särskilt gäller detta den föreslagna professuren i

praktisk pedagogik med specialpedagogisk inriktning. De flesta kommentarerna

till det förslaget är synnerligen positiva. I övrigt beröres i remissyttrandena bl. a.

de sakkunnigas förslag om rektorstjänsten i Stockholm och förestandarbefattningen

i Göteborg samt om fasta handledartjänster vid övningsundervisningen.

TCO, som livligt tillstyrker inrättandet av professuren i fråga, framhåller, att

det länge framstått som ett önskemål, att praktiskt verksamma pedagoger på

skilda specialområden skulle kunna beredas vidgade möjligheter till fortsatt

expertutbildning. Genom inrättandet av en professur skapas nu dessa möjligheter,

påpekar TCO. Särskolornas rektorsförening betygar likaledes sin uppskattning

av de sakkunnigas förslag. Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna

anser, att den föreslagna professuren bör knytas till speciallärarlinjen vid

lärarhögskolan i Stockholm under beteckningen professur i praktisk pedagogik

och speciell psykologi. Till professuren bör emellertid också knytas erforderliga

hjälpkrafter — en assistent och ett kontorsbiträde — hävdar styrelserna. Enligt

SR bör professuren få sin motsvarighet även i Göteborg.

Socialstyrelsen ansluter sig till förslaget om en professur men förordar, att vid

Stockholms universitets pedagogiska institution avdelningen för barnpsykologisk

forskning, som närmast uppmärksammar barn i förskoleåldern, utvecklas till en

självständig institution samt att forskningen efter hand utsträckes så att den kan

avse även alla barn i skolåldern.

Universitetskanslern anser sig endast i princip knnna tillstyrka, att en professur

av den art, de sakkunniga föreslagit, inrättas vid lärarhögskolan i Stockholm.

Om så sker bör professuren lämpligen anknytas till Stockholms universitet

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

i samma form som gäller för den nuvarande professuren i praktisk pedagogik vid

lärarhögskolan.

Statskontoret avstyrker inrättandet av den föreslagna professuren med hänvisning

till att behovet av specialpedagogisk forskning tills vidare synes kunna

täckas av pedagogiska institutionen vid lärarhögskolan i Stockholm.

Vad härefter gäller personalorganisationen i övrigt bör enligt

statskontorets mening försiktighet iakttagas vid inrättandet av lärartjänster

under uppbyggnadsperioden. Ordinarie anställningsform synes ej böra ifrågakomma,

förrän erfarenhet vunnits rörande den nya utbildningsverksamheten.

Beträffande den för speciallärarlinjen i Stockholm föreslagna rektorstjänsten

framhåller SACO, att kompetenskraven för rektor inte bör sättas lägre än vad

som krävs för lektorskompetens. SACO anser inte att de för rektor föreslagna

arbetsuppgifterna kan skötas tillfredsställande utan hög vetenskaplig kompetens.

SR anser, att erforderlig assistenthjälp bör ställas till rektors förfogande för avlastning

av dennes arbetsbörda.

Vad angår den för utbildningen i Göteborg föreslagna befattningen som föreståndare

anser SR, att titeln »föreståndare» bör ändras till »biträdande rektor».

För såväl föreståndaren som experterna förordar SR högre arvoden och för föreståndaren

dessutom en ytterligare begränsning av undervisningsskyldigheten.

Enligt Svenska förbundet för specialundervisning vore det önskvärt och lämpligt

att lektorer med teoretisk och praktisk erfarenhet av specialundervisningens

psykologiska och pedagogiska sidor likaledes kunde knytas till utbildningsarbetet

i Stockholm och Göteborg.

Socialstyrelsen ifrågasätter, om inte kvalificerad psykologkompetens alltid

bör vara företrädd hos någon av huvudlärarna vid speciallärarlinjen. Övriga föreläsare

bör vara väl kvalificerade experter, understryks det.

Specialklassernas lärare har i betydande utsträckning fått ägna sig åt skolpsykologiska

uppgifter och därigenom varit en stor tillgång när det gällt att utvidga

specialundervisningen, betonar TCO, som anser, att det är en praktiskt

framkomlig väg att säkerställa behovet av personal för den skolpsykologiska verksamheten

genom att anförtro åt de specialutbildade lärarna uppgiften att i samarbete

med den regionalt anställde skolpsykologen svara för mentalhygieniskt

förebyggande åtgärder i form av utredningsarbeten och differentieringsundersökningar

för utbyggnad av specialundervisningen.

Statskontoret vill ej med hänsyn till vad de sakkunniga anfört om svårigheterna

att erhålla lämpliga handledare motsätta sig att åtgärder vidtages för att

knyta dugliga sådana lärare fastare till undervisningen. Ämbetsverket ställer sig

dock tveksamt till förslaget att för ändamalet inrätta extra ordinarie övningsskollärarbefattningar,

då särskild övningsskola ej anses böra organiseras. Statskontoret

ifrågasätter därför, om det ej bör vara tillräckligt att tills vidare öppna

möjlighet att för ett begränsat antal handledare meddela vikariatslöneförordnande

a tjänst i respektive A 20 och A 14. Även riksrevisionsverket menar, att

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

man inte bör binda sig för fasta handledartjänster utan bibehalla det nuvarande

systemet med arvoderade handledare, eventuellt med en viss höjning av auskultationsarvodena.

Av helt annan uppfattning än de båda ämbetsverken är TCO, som tillstyrker

de sakkunnigas förslag beträffande övningsundervisningen vid speciallärarlinjen

i Stockholm. Om det skall vara möjligt att fast knyta välkvalificerade handledare

till denna linje, synes särskilda övningsskollärartjänster böra inrättas i den

lokala skolorganisationen, framhåller TCO. Det föreslagna antalet övningsskollärartjänster

förefaller organisationen vara alltför knappt tilltaget, särskilt beträffande

utbildningsorganisationen i Göteborg. De föreslagna övningsskollärartjänsterna

synes enligt TCO endast tillgodose det minimibehov av handledare

som föreligger när den nya utbildningsorganisationen startas.

Tillstyrker de sakkunnigas förslag i nu berört hänseende gör även Svenska

förbundet för specialundervisning, Hörselpedagogernas förening och Särskolornas

rektorsförening. De båda sistnämnda föreningarna önskar att vissa av tjänsterna

bör reserveras för speciella lärarkategorier. Sålunda önskar hörselpedagogernas

förening, att minst en av tjänsterna besättes med hörselklasslärare och särskolornas

rektorsförening att minst två av de 12 handledarna vid särskollärarutbildningen

i Stockholm bör ha ställning som övning slär are.

Enligt SR:s uppfattning erfordras en kraftig upprustning av läsklinikerna vid

lärarhögskolan och vid Annedals folkskoleseminarium, om den föreslagna organisationen

av speciallärarutbildningen förverkligas.

De sakkunnigas beräkningar av kostnaderna för den föreslagna utbildningsorganisationen

tas upp till särskild granskning av mycket fa remissinstanser.

Statskontoret uttalar, att hyran för Stockholmslokalerna baserar sig pa hittills

erlagda belopp för lokaler inom en relativt försliten folkskola. För moderna

ändamålsenliga lokaler med tillräcklig utrustning bör — enligt vad statskontoret

inhämtat från byggnadsstyrelsen — en total hyreskostnad om 100 kr./m2

vara mera representativ. Motsvarande gäller enligt statskontoret för hyreskostnaderna

för lokalbehovet (300 m2) i Göteborg.

SR anser, att utrustningsanslaget för Göteborg, 6 000 kr., är klart otillräckligt

och finner ett anslag av 20 000 kr. vara mera realistiskt. Vidare förefaller det för

Göteborg föreslagna arvodena till föreståndaren (6 000 kr.) och till expert- och

assistenthjälp (6 000 kr.) förbundet alltför låga, om man jämför med motsvarande

arvoden vid speciallärarutbildningen i Stockholm.

Riksrevisionsverket berör en anslagsteknisk fråga. Enligt verkets mening bör

erforderliga anslagsmedel för speciallärarutbildningen i Stockholm uppföras

under lärarhögskolan genom höjning av nuvarande anslagsposter för respektive

ändamål. Detta skulle innebära, att lärarhögskolans rektor och icke, som de sakkunniga

förutsätter, speciallärarlinjens rektor bör svara för den ekonomiska

förvaltningen av denna linje.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Bland mera speciella uttalanden kan nämnas, att TCO finner det

angeläget, att tidigare utbildade klasslärare beredes fortsatt anställning i specialklass

genom särskilda övergångsanordningar.

Svenska särskolornas lärarförening påpekar, att de sakkunniga inte synes ha

beaktat det förhållande, som inträtt efter den 1 juli 1961, nämligen att det finns

möjlighet att inrätta folkskollärartjänster i särskolan i lönegrad 19. Den nya

ordningen innebär enligt föreningen, att lärare, som hittills utbildats för och

ansetts behöriga att undervisa och handleda lärarkandidater jämväl på högstadiet

inte längre anses behöriga härtill. I den mån särskolans lärare av formella

skäl ej anses kunna få behörighet till dessa tjänster utan någon form av kompletteringsutbildning

kräver lärarföreningen, att dylika kurser ofördröjligen anordnas.

Överstyrelsen för yrkesutbildning, som anser att överstyrelsen i intimt samarbete

med speciallärarlinjen bör utarbeta utbildningsplaner för yrkeslärares

verksamhet vid specialklasser samt genomföra denna utbildning, förutsätter därvid,

att medel och experter ställs till överstyrelsens förfogande för denna enligt

överstyrelsen i stort sett nya uppgift inom överstyrelsen.

Slutligen må anmärkas, att — efter remisstidens utgång — ett par skrivelser

inkommit från organisationer, som ej deltagit i remissförfarandet. I skrivelse från

Riksförbundet för Utvecklingsstörda barn påpekas »med skärpa» att den beräkningsgrund,

varpå förslaget bygger sina prognoser beträffande särskollärarbehovet,

i alltför ringa grad överensstämmer med faktiska förhållanden i vad

gäller särskolemässiga barn. Utbyggnadsbehovet avfärdas enligt förbundet alltför

lättvindigt och synpunkterna stödjer sig inte på en riktig statistisk analys. Förslaget

beräknar enligt riksförbundet särskolans behov av lärarutbildning utan

att tillnärmelsevis ta hänsyn till det behov som verkligen föreligger för särskolemässiga

barn att komma i åtnjutande av en undervisning till vilken de är lagligen

berättigade. Förbundet säger sig med bestämdhet hävda, att ett fastlåsande

av utbildningskapaciteten för särskollärare i enlighet med de sakkunnigas otillräckliga

förslag vore ytterst olyckligt. Förutom att förslaget inte ens möter

blygsamt beräknade behov skulle dess genomförande dessutom, framhåller förbundet,

verka hämmande på en intensifiering av utbyggnadstakten särskilt för

externa särskoleformer. Riksförbundet finner en sådan intensifiering ytterligt

angelägen, icke blott ur samhällets synpunkt — den skulle spara in åtskilliga

internatplatser och därmed avlasta samhällsekonomin — utan även rent skolpsykologiskt.

Sveriges Psykologförbund anmärker också på det av de sakkunniga redovisade

prognostiska materialet. Prognosen beträffande behovet av lärare inom den särskilda

specialundervisningen anser förbundet vila på alltför restriktiva överväganden.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

119

7. Departementschefen

Med våra ansträngningar att förbättra skolväsendet syftar vi att nå dithän,

att varje ung människa skall kunna utveckla sina inneboende förutsättningar, sa

långt de räcker. För att en sadan strävan skall kunna förverkligas, maste den

obligatoriska skolan kunna erbjuda en undervisning, som passar vitt skilda elevkategorier.

Sett från samhällets synpunkt, sadant det är utformat i dag med höga

krav på den enskildes prestationsförmåga, ligger det också i dess intresse att

främja en maximal utveckling av individernas förutsättningar pa alla begavningsnivåer.

Men många barn är förvägrade möjligheterna att fullgöra ens

normala intellektuella prestationer på grund av olika handikapp eller att fullgöra

dem vid vanlig skolgång. De saknar dock för den skull inte utvecklingsmöjligheter

och kan göra anspråk pa att skolan skall se till, att dessa blir tillvaratagna

på bästa sätt. I vårt samhälle har åtskilligt men hittills ändå alldeles för litet

gjorts, för att alla de barn jag åsyftar skall kunna erbjudas en skolgång, som är

avpassad efter måttet av deras förutsättningar. Ett mycket stort antal orter

saknar fortfarande alla möjligheter att ge eleverna tillgång till specialundervisning.

Den fortgående utvecklingen av vårt skolväsen måste därför inriktas så,

att även dessa kategorier elever får del av de framsteg som göres på undervisningens

område. En grundläggande åtgärd härvidlag är att skapa goda utbildningsmöjligheter

för de lärare, som skall ha den viktiga uppgiften om hand att

undervisa den stora gruppen barn, som inte lämpligen bör gå i den obligatoriska

skolans vanliga klasser eller som bör ha ett komplement till den undervisning,

som där meddelas. Jag ämnar i fortsättningen föreslå åtgärder som, om de förverkligas,

bör innebära ett betydande steg framat och åtminstone en god början

till en förbättrad utbildning av lärare för elever, som av olika skäl kräver specialundervisning.

De lärare, vilkas utbildning jag här avser, är dels lärarna för de i olika hänseenden

handikappade barn, som undervisas i det obligatoriska skolväsendet, dels

lärarna i särskolorna. När man går att bedöma dessa lärares behov av utbildning,

måste det vara en given utgångspunkt, att ju mindre kapabelt ett barn

är, desto större skicklighet måste man kräva av läraren. Det är emellertid uppenbart,

att de resurser vi för närvarande förfogar över för utbildningen av speciallärare

är både organisatoriskt splittrade och i flera fall klart otillräckliga. I olika

sammanhang har också krav rests på cn administrativt ändamalsenligarc och

i pedagogiskt avseende effektivare utbildningsorganisation.

Enligt min mening är det nu cn brådskande angelägenhet, att en fast utbildningsorganisation

med den kapacitet, som föreliggande behov kräver, kommer

till stånd. Jag anser mig därför böra föreslå, att en utvidgning och kvalitativ

förstärkning av speciallärarutbildningen, i allt väsentligt i överensstämmelse med

lärarutbildningssakkunnigas förslag, pabörjas fr. o. m. nästa budgetar.

Jag har i det föregående redogjort för de sakkunnigas beräkningar av utbild
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

ningsbehovet av speciallärare samt för deras förslag till utbildningsorganisation.

Jag begränsar mig därför här till att lämna en kort sammanfattning av huvudpunkterna,

innan jag går att redovisa mina ställningstaganden till enskildheterna

i de framförda förslagen.

Det totala behovet av ytterligare specialklasslärare — hjälpklasslärare, observationsklasslärare,

läs- och talklasslärare m. fl. — för de närmaste tio åren har

beräknats till ca 3 000. Härtill kommer behovet av döv- och blindlärare samt

lärare i hörsel- och synklasser, vilket under samma period uppskattas till ca 200.

Utbildningsbehovet av lärare för den särskilda specialundervisning, som bedrives

jämsides med vanlig undervisning, samt för läs- och talklinikerna, beräknas till

mellan 1 500 och 2 000 under en tioårsperiod. Det totala merbehovet av lärare

i kunskapsämne vid särskolor och epileptikerskolor slutligen uppskattas till mellan

300 och 400 lärare under den närmaste tioårsperioden.

De sakkunnigas förslag till utbildningsorganisation innebär, att utbildning

på speciallärarområdet skall bedrivas både i Stockholm, där utbildningen organiseras

som en speciallärarlinje vid lärarhögskolan, och i Göteborg, där anknytning

avsetts ske till Annedals folkskoleseminarium. De sakkunniga skiljer på

två slag av utbildningsverksamhet, å ena sidan utbildningslinjer, vid vilka studietiden

omfattar minst en termin, och å andra sidan fortbildningskurser, vid

vilka studietiden är kortare än en termin. På utbildningslinjerna anordnas en

gemensam grundutbildning för de största grupperna av speciallärare, dvs. hjälpklass-

och observationsklasslärare samt särskollärare liksom även för talpedagoger

och hörselklasslärare. För hjälpklass- och observationsklasslärare samt

särskollärare föreslås en påbyggnad på grundutbildningen, omfattande en termin.

Sammanlagt två terminers utbildning skulle även talpedagoger och hörselklasslärare

erhålla. Speciallärarutbildningens organisation utformas som en

vidareutbildning av klasslärare, vilka kan meddela undervisning i specialklasser

i flertalet läroämnen och övriga ämnen. Arbetsområdet för specialutbildade småskollärare

föreslås härvid företrädesvis komma att omfatta skolans lågstadium,

och för specialutbildade folkskollärare företrädesvis skolans mellan- och högstadium.

Sammanlagt ca 200 speciallärare föreslås bli utbildade i Stockholm och

ca 100 i Göteborg under det första utbildningsåret. Såsom minimum för tillträde

till de föreslagna utbildningslinjerna förordas en föregående allmän lärartjänstgöring

på tre år. I fråga om bedömning och betygsättning föreslås, att deltagare

på utbildningslinjer skall bedömas endast med vitsorden Godkänd eller

Icke godkänd. Vid fortbildningskurser förutsättes deltagarna efter avslutad utbildning

få intyg om genomgången sådan utbildning. De sakkunniga framlägger

förslag till tim- och kursplaner i huvudsak utarbetade med ledning av erfarenheterna

från den hittillsvarande kursverksamheten. Personalorganisationen föreslås

omfatta i Stockholm en rektor, en lektor och tolv övningsskollärare m. fl.

tjänster samt i Göteborg en föreståndare och sex övningsskollärare jämte annan

personal. Från den 1 januari 1964 föreslås i Stockholm tillkomma en professur i

praktisk pedagogik med specialpedagogisk inriktning. Kostnaderna nästa bud
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

getår för den föreslagna utbildningsorganisationen har beräknats till 1 558 000

kr. Med hänsyn till bortfallet av kostnaderna för de hittillsvarande utbildningskurserna

och för vissa i det föregående närmare angivna lärarlöner blir merkostnaden

för statsverket ca 678 000 kr.

De sakkunnigas förslag har, såsom framgått av det föregående, till både syfte

och innehåll hälsats med stor tillfredsställelse av så gott som samtliga remissinstanser,

även om vissa erinringar riktats mot detaljer i förslaget. Jag har själv

kommit till den uppfattningen, att förslagen är väl ägnade att i huvudsak läggas

till grund för åtgärder i angivet syfte.

Jag övergår så till att i tur och ordning behandla de olika förslag, som lärarutbildningssakkunniga

har framlagt.

I ett mycket stort antal av rikets kommuner har ännu inte någon form av

specialundervisning anordnats. Orsaken synes i stor utsträckning vara den bristande

tillgången på lärare med utbildning för sådan undervisning. Detta gäller,

som påvisats av de sakkunniga, i särskilt hög grad landsbygden. En positiv lösning

av speciallärarnas utbildningsfråga och en utbyggnad av den nuvarande

utbildningskapaciteten är inte minst med hänsyn härtill utomordentligt angelägen.

Vidare måste högstadiets successiva utbyggande komma att ställa ökade

krav på flera och ännu mera kvalificerade speciallärare.

Nu redovisade omständigheter har utgjort en allmän utgångspunkt för de

sakkunnigas beräkningar av utbildningsbehovet på speciallärarområdet.

Beräkningarna, som enligt min mening är försiktiga och närmast hållna i

underkant, bör läggas till grund för den omedelbara dimensioneringen av utbildningsorganisationen

för speciallärare. Jag finner det emellertid angeläget att

starkt betona, att det framtida utbildningsbehovet på nu förevarande område

måste bli föremål för fortlöpande prognoser liksom motsvarande behov av övriga

lärarkategorier. Därför får inte, och det framgår klart att så inte heller är de

sakkunnigas mening, den nu föreslagna utbildningsorganisationen betraktas som

slutgiltig. Förslaget bör i stället, som jag redan inledningsvis framhållit, betraktas

som en första utbyggnadsetapp.

Den hittillsvarande utbildningsverksamheten på speciallärarområdet har —

med smärre undantag de allra senaste åren — bedrivits i form av separata kurser

för varje lärargrupp. Detta har medfört en icke önskvärd gränsdragning mellan

olika kategorier speciallärare. Redan nu är emellertid, såsom papekats av

de sakkunniga, kursinnehållet ofta gemensamt för utbildningen av flera speciallärargrupper.

De sakkunniga har anfört såväl pedagogiska som praktiska och ekonomiska

skäl för att nuvarande utbildningsform bör ersättas av en i stora delar g c m c ns

a in utbildning för flertalet speciallärarkategorier. Härför talar bl. a., att

den moderna specialpedagogiken med sin helhetssyn på barn med handikapp

särskilt betonar nödvändigheten av att specialläraren får en god orientering

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

även om andra områden än det egna. Lärarens användbarhet på olika verksamhetsområden

ökar givetvis också, om han i sin utbildning förvärvar kännedom

om defekter hos barn utanför sitt eget specialområde. Detta är av värde

inte minst för de mindre kommunerna, där någon större grad av differentiering

i specialundervisningsorganisationen svårligen kan uppnås. Slutligen innebär en

samordnad utbildning också möjligheter till en starkare koncentration till större

enheter, vilket bidrar till att hålla utbildningskostnaderna nere. Jag återkommer

till sistnämnda synpunkt i det följande.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning om värdet av en i stora delar gemensam

utbildning och tillstyrker vad de sakkunniga i detta avseende föreslagit.

De gemensamma momenten i utbildningen bör omfatta huvudparten av de

teoretiska studierna medan den differentiering, som givetvis påkallas av lärarnas

olikartade uppgifter, bör förläggas till den mera praktiskt betonade delen av

utbildningen.

I anledning av vissa vid remissbehandlingen framförda önskemål om en utvidgning

av den gemensamma utbildningen till nya grupper speciallärare vill jag

framhålla, att erfarenheterna från de närmaste årens utbildningsverksamhet får

visa om en sådan utvidgning bör ske.

Jag anförde nyss, att en samordnad speciallärarutbildning innebär möjligheter

till en starkare koncentration av utbildningen till större enheter. Det förslag till

lokalisering av utbildningen, som de sakkunniga förordar, tillgodoser bl.a.

detta syfte. Som framgått av det föregående innebär de sakkunnigas förslag, att

ett specialpedagogiskt institut fr. o. m. nästa läsår knytes till lärarhögskolan i

Stockholm såsom en speciallärarlinje. Vidare föreslås att viss speciallärarutbildning

förlägges till Annedals folkskoleseminarium i Göteborg.

Att utbildningsorganisationen förlägges till de båda nuvarande kursorterna

Stockholm och Göteborg finner jag naturligt med hänsyn till den väl utbyggda

specialundervisningen i dessa städer. Den förordade anknytningen till lärarhögskola

respektive seminarium innebär också enligt min mening så påtagliga

fördelar, av främst pedagogisk art, framför helt fristående speciallärarinstitut,

att jag ger den min anslutning. Det är betydelsefullt, att utbildningsverksamheten

så långt det är möjligt äger rum i nära anslutning till den lärarutbildning,

som bedrives vid en lärarhögskola. Härigenom skapas förutsättningar för goda

ömsesidiga kontakter mellan olika grupper lärare, till båtnad för den fortsatta

gemensamma lärargärningen. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att

redan 1950 års riksdags principbeslut om bl. a. lärarutbildningen vid lärarhögskolor

förutsatte, att utbildning för olika grupper av speciallärare skulle komma

att förläggas till lärarhögskolorna. Vid bifall till mitt förslag i närmast föregående

avsnitt, att en tredje lärarhögskola övergångsvis skall förläggas till

Annedals folkskoleseminarium, synes det vara naturligast att speciallärarutbildningen

också i Göteborg organisatoriskt knytes till lärarhögskolan.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Om och när speciallärarutbildning bör förläggas även till andra orter än

Stockholm och Göteborg får bli beroende av resultatet av de fortsatta behovsundersökningar,

vilka arbetsmarknadsstyrelsen har att kontinuerligt bedriva.

Den uppdelning på utbildningslinjer och fortbildnings kurser,

som föreslagits av de sakkunniga, bör godtagas i princip. Utbildningslinjer

bör alltså finnas för utbildning av hjälpklass- och observationsklasslärare, särskollärare,

talpedagoger (logopedassistenter) och hörselklasslärare. Utbildningen

av cp-lärare bör också ske vid utbildningslinje, men med hänsyn till det ringa

behovet av sådana lärare synes nagon särskild kurs för deras utbildning inte

erfordras. I stället bör, såsom de sakkunniga tänkt sig, utbildningen av cp-lärare

i huvudsak ordnas så, att den som önskar dylik utbildning beredes anställning

vid en cp-skola som assistentlärare med bibehållen lön, varjämte han till viss del

bör följa den teoretiska undervisning på hjälpklass- och andra speciallärarkurser,

som löper parallellt med hans assistentlärartjänstgöring.

Utbildning i form av fortbildningskurser bör anordnas för synklasslärare,

lärare för undervisning i skolmognadsklasser, lärare för undervisning av barn med

läs- och skrivsvårigheter samt för lärare för den särskilda observationsundervisningen.

I

I likhet med de sakkunniga och remissmyndigheterna anser jag, att speciallärarutbildningen

i huvudsak bör inriktas på att utbilda klasslärare. Lärarbyten

i specialklasserna bör i görligaste mån undvikas. Det är för den skull

uppenbarligen viktigt, hur klasslärarnas arbetsområden bestämmes. Då

denna fråga har nära samband med utbildningens allmänna utformning

vid utbildningslinjerna, behandlar jag båda frågorna i detta sammanhang

och först då i vad de har avseende på den reguljära obligatoriska

skolan.

De sakkunniga har tänkt sig, att arbetsområdet för specialutbildade småskollärare

företrädesvis skall omfatta skolans lägsta stadium, dvs. årskurserna 1—3

och i vissa fall årskurs 4. Specialutbildade folkskollärare skall undervisa företrädesvis

på skolans mellan- och högstadium, dvs. i årskurserna 4(5)—9. De sakkunniga

har inte entydigt uttalat sig om förhållandet mellan utbildningstid och

arbetsområde för folk- och småskollärare, som utbildar sig för hjälpklass- och

observationsklasstjänstgöring. Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna

har, som framgått av det tidigare, uppmärksammat detta förhållande.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att det är önskvärt att

utbildningen på utbildningslinjerna genomgående blir ettårig för samtliga berörda

speciallärarkategorier. För detta talar bl. a„ att den vidare orientering i exempelvis

samhällskunskap, yrkesvägledning, anlagsprövningar och barnavårdsproblem,

som ofta måste fordras av cn speciallärare även på låg- och mellanstadierna,

svårligen kan i någon större utsträckning infogas i de utbildningsmoment, som

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

knytes till en termins utbildning. Med två terminers utbildning vinnes vidare

den enligt min mening mycket betydelsefulla fördelen att lärarbyte av formella

skäl vid klassens övergång från ett stadium till ett annat kan begränsas till en

gång under passagen av den obligatoriska skolan. Jag förordar följande utbildningstider

och fördelning av arbetsområdena mellan specialutbildade folk- och

småskollärare inom den obligatoriska skolan.

Arbetsområdet för folkskollärare, som genomgått två terminers speciallärarutbildning,

bör omfatta årskurserna 4—9.

Arbetsområdet för småskollärare med motsvarande utbildning bör omfatta

årskurserna 1—6. Saväl rent pedagogiska som organisatoriska skäl anser jag nämligen

tala för att speciallärarutbildade småskollärare skall kunna tjänstgöra även

på mellanstadiet. Som de sakkunniga framhållit, kräver speciellt hjälpklassbarnens

fördröjda mentala utveckling och deras behov av kontinuerligt stöd en

känslomässigt och karaktärsmässigt stabiliserande ledning, som inte utan vidare

bör brytas redan efter tre år i skolan. I de mindre kommunerna med gles befolkning

och med lägre skolformer torde det ofta inte heller finnas underlag för mer

än en lärare för hjälpundervisningen på låg- och mellanstadiet.

Beträffande särskolan ter sig förhållandena något annorlunda. I denna skolform

förekommer för närvarande lärare i kunskapsämne med särskollärarexamen,

folkskollärarexamen eller annan utbildning. Sedan särskollärarutbildningen vid

Slagsta seminarium och vid det till småskoleseminariet i Stockholm knutna

särskoleseminariet nedlagts, utbildas lärare i kunskapsämne genom de av skolöverstyrelsen

anordnade 20-veckorskurserna för särskollärare. Särskilda tjänster

för folkskollärare i särskolan har inrättats först fr. o. m. den 1 juli 1961. I denna

skolform förekommer inte stadier, motsvarande folkskolans, och därför har det

ej heller varit aktuellt att generellt fastställa arbetsområden för olika lärarkategorier.

Det förutsättes dock, att folkskollärarna företrädesvis skall undervisa

i särskolans högre klasser. Ett konsekvent genomförande av arbetsområden

är emellertid i dagens läge ogörligt med hänsyn till dels lärarbristen, dels den

omständigheten att flertalet särskolor är små, varför klasser bestående av flera

årskurser är mycket vanliga. Därtill kommer den allmänna målsättningen vid

all specialundervisning att så långt möjligt undvika lärarbyten. På längre sikt

förefaller emellertid en rimlig lösning vara, att arbetsområdena för de olika lärarkategorierna,

liksom nyss föreslagits beträffande specialklasslärama, får delvis

täcka varandra. Det torde dock inte vara lämpligt att taga slutlig ställning i

denna fråga, förrän ytterligare erfarenhet vunnits beträffande bl. a. folkskollärarnas

tjänstgöring i särskolan. Tills vidare bör särskollärare med småskollärarutbildning,

liksom hittills, kunna utnyttjas på alla stadier i särskolan, medan

folkskollärare, som förskaffar sig här föreslagen ettårig särskollärarutbildning,

huvudsakligen bör tjänstgöra i de högre årskurserna.

Genomgång av två terminers utbildning av nu ifrågavarande slag bör medföra

en högre löneställning för hjälpklass- och observationsklasslärare samt för hörselklasslärare

och cp-lärare än den som gäller för folk- respektive småskollärartjänst

i allmänhet.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Efter överläggningar i frågan med vederbörande personalorganisationer föreslår

jag, att för lärare, som genomgått nyss nämnd utbildning, skall inrättas ordinarie

tjänster i A 19 för folkskollärare och i A 13 för småskollärare med de arbetsområden

jag här förordat. Till frågan om löne- och anställningsförhållanden för

övriga kategorier med utbildning av nu ifrågavarande omfattning torde ställning

få tagas i annat sammanhang.

Vad härefter angår utbildningstidens omfattning vid fortbildningskurserna,

har vid remissbehandlingen invändningar rests mot de enligt vissa remissmyndigheters

uppfattning i flera fall alltför korta utbildningstiderna. Kritiken är

emellertid inte samlad. Jag är liksom de sakkunniga väl medveten om att skäl

kan tala för en förlängning av utbildningstiden för vissa grupper av speciallärare

utöver den som de sakkunniga förordat. Jag bedömer det emellertid såsom

mest angeläget för närvarande att snabbt få till stånd en ökning av antalet utbildade

lärare för specialklasscrna. Jag förordar därför att utbildningstidens

längd vid fortbildningskurserna för ifrågavarande speciallärarkategorier tills vidare

får den omfattning de sakkunniga föreslagit. Skulle erfarenheterna visa, att

en ökad utbildningstid framstår som angelägen med hänsyn till de utbildningsmoment,

som skall genomgås och de specialutbildade lärarnas allmänna användbarhet,

bör dessa erfarenheter senare kunna läggas till grund för en omprövning

av de av de sakkunniga föreslagna utbildningstiderna.

I likhet med de sakkunniga finner jag det motiverat, att de veckolånga fortbildningskurser

för hjälpklass- och särskollärare, som årligen anordnats i Sigtuna

av skolöverstyrelsen, även i fortsättningen kommer till stånd. Därigenom blir det

alltjämt möjligt för lärare, som börjat tjänstgöra och tjänstgjort en följd av år

i specialklass utan att ha särskild utbildning härför liksom för dem, som eljest

vill komplettera sin utbildning, att få erforderlig fortbildning. För lärare med

äldre specialpedagogisk utbildning, som vill förvärva en högre kompetens, bör

givetvis de föreslagna utbildningslinjerna också stå öppna. Detsamma bör gälla

fortbildningskurserna.

För lärare med längre tids tjänstgöring i specialklass kan det föreligga skäl

att på vissa villkor medge övergång till här tidigare förordade högre lönegradsplaceringar,

utan att vederbörande genomgått fullständig tvåterminsutbildning.

Erforderliga övergångsanordningar för dylika fall bör beslutas av Kungl. Maj:t.

De sakkunnigas förslag beträffande utbildningskapaciteten för de

olika speciallärarkategorierna under nästa läsår samt beträffande fördelningen av

denna på Stockholm och Göteborg tillstyrker jag. Bifall härtill skulle innebära,

att vid speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm under det första verksamhetsåret

kommer att utbildas i runt tal 200 speciallärare. Motsvarande antal

för utbildningsverksamheten i Göteborg skulle bli ca 100.

Från flera remissmyndigheters sida har, såsom tidigare framgått, föreslagits

kompletteringar av utbildningsorganisationen. Överstyrelsen för yrkes
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

utbildning, arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska förbundet för specialundervisning

anser sålunda det vara en brist, att de sakkunnigas organisationsförslag

inte upptar någon kursverksamhet för yrkeslärare. Jag delar dessa remissinstansers

inställning. För undervisningen i specialklasser är det av utomordentlig

vikt att yrkeslärarna har en god såväl teoretisk som praktisk kännedom om de

handikappade barnens beteendemönster och hur dessa barn bäst skall omhändertagas.

Den yrkesförberedelse, som skall äga rum redan i den obligatoriska

skolan, är inte minst viktig för hjälpskolklientelets och andra handikappade

barns anpassning till det praktiska yrkesarbetet efter skolan. Jag finner det

därför angeläget, att frågan om utbildning av yrkeslärare för tjänstgöring i specialklasser

och särskola samt denna utbildnings lämpliga anknytning till annan

speciallärarutbildning vid den av mig i det föregående föreslagna utbildnings- och

f ort bildningsverksamheten skyndsamt utredes av överstyrelsen för yrkesutbildning

i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen samt företrädare

för den nya utbildningsorganisationen. Förslag i ämnet, innefattande en

bedömning av utbildningsbehov och utbildningstidens längd samt erforderliga

utbildningsplaner, bör föreligga inom sådan tid, att ställning till förslagen kan

tagas i samband med budgetarbetet hösten 1962. I detta sammanhang vill jag

också nämna, att en inom ecklesiastikdepartementet utarbetad promemoria

rörande hjälpskoleklientelets yrkesförberedelse och arbetsanställning för närvarande

är föremål för viss närmare prövning av skolöverstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning och arbetsmarknadsstyrelsen.

I vissa yttranden över lärarutbildningssakkunnigas betänkande har framförts

förslag om särskild utbildning vid speciallärarlinjen i Stockholm av lärare för

epileptiska barn samt av förskollärare för särskoleuppgifter.

Beträffande dessa liksom andra förslag, som jag inte nu ansett mig kunna

biträda, vill jag som motiv för mitt ställningstagande framhålla, att jag finner

det viktigaste nu vara, att en organisation för speciallärarutbildningen bygges

upp och att denna på ett effektivt sätt omedelbart kan tillgodose de mest angelägna

behoven. Efter hand bör en utbyggnad kunna ske varvid även andra än

av mig nu särskilt markerade behov torde kunna bli tillgodosedda.

Såsom de sakkunniga föreslagit bör för tillträde till utbildningen i Stockholm

och Göteborg fordras en föregående allmän lärartjänstgöring på minst tre

år. Givetvis bör vid intagningen hänsyn också tagas till värdet av tidigare, väl

vitsordad tjänstgöring i specialklass eller särskola. Även övningslärare och ämneslärare

bör kunna antagas som deltagare i utbildningen både på utbildningslinjer

och i fortbildningskurser. Liksom för närvarande bör urvalet av deltagare

till speciallärarutbildning göras centralt genom skolöverstyrelsens försorg.

De sakkunnigas förslag i fråga om bedömning och betygsättning

bör i huvudsak godtagas och läggas till grund för bestämmelser härom. Vad som

från de sakkunnigas sida anförts beträffande studiernas allmänna

uppläggning samt undervisningens innehåll har icke heller

givit mig anledning till erinran. Särskilt torde böra understrykas de sakkunnigas

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

uttalande om elevvården såsom en huvuduppgift för speciallärarna. De moment

i utbildningen, som anknyter härtill, liksom de som hänger samman med problemen

vid övergång från skola till yrkesliv bör enligt min mening särskilt uppmärksammas

vid studiernas uppläggning.

De i betänkandet framlagda tim- och kursplanerna torde i stort

kunna godtagas. De bör emellertid underkastas en detaljprövning, innan de slutligt

fastställes. Jag förutsätter, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att

fastställa timplaner för utbildningslinjerna och att kursplaner kommer att fastställas

av tillsynsmyndigheten, dvs. skolöverstyrelsen. Visst samråd bör dock

vid utarbetandet av timplaneförslag och kursplaner ske med överstyrelsen för

yrkesutbildning. Härvid bör naturligtvis också beaktas de påpekanden som

gjorts vid remissbehandlingen.

Jag övergår så till att redovisa mina ställningstaganden till de sakkunnigas

förslag om personalorganisation.

Den effektivaste insatsen från samhällets sida på längre sikt, när det gäller

undervisningen av de handikappade eleverna, torde vara att jämsides med en

förbättrad lärarutbildning ge ett kraftigt stöd åt den väsentligaste faktorn för utveckling

på skilda områden, nämligen forskningen. Det synes mig föreligga utpräglade

behov av undersökningar inom det svårbemästrade fält, som undervisningen

av de utvecklingsstörda utgör, och jag ansluter mig i princip till de sakkunnigas

förslag om en professur i praktisk pedagogik med specialpedagogisk

inriktning. Enligt min mening bör dock en sådan professur inte förläggas till

Stockholm, som de sakkunniga förordat, utan till Göteborg.

Lärarutbildningssakkunniga har, som framgått av redovisningen under föregående

avsnitt, uttalat sig för inrättandet av en professur i praktisk pedagogik

vid lärarhögskolan i Göteborg på samma sätt som skett vid lärarhögskolorna i

Stockholm och Malmö. Enligt min mening skulle det emellertid vara lämpligt att

en dylik professur, den tredje vid lärarhögskolorna, fick den av de sakkunniga

föreslagna specialpedagogiska inriktningen. Jag är därför inte beredd att nu

förorda något beslut i ämnet från statsmakternas sida. Det bör ankomma på de

sakkunniga att efter samråd med universitetskanslern framlägga förslag om lämplig

tidpunkt för inrättandet av en professur med angiven inriktning samt om de

lämpligaste formerna för pedagogikutbildningen i Göteborg, vilken för lärarhögskolans

och universitetets del torde böra samordnas.

Jag tillstyrker förslaget, att den närmaste ledningen av speciallärarlinjen i

Stockholm skall utövas av en rektor. Ilans arbetsuppgifter bör bli de av de sakkunniga

föreslagna, dock att, såsom riksrevisionsverket föreslagit, lärarhögskolans

rektor bör svara för den ekonomiska förvaltningen jämväl beträffande speciallärarlinjen.

Några kompetenskrav för rektorstjänsten bör inte omedelbart fixeras.

Vid första tillsättningstillfället bör fästas särskild vikt vid om sökande har på

praktisk erfarenhet av speciallärarutbildning grundade förutsättningar att sköta

denna inom utbildningsväsendet nya tjänst.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

I fråga om lönesättningen förordar jag placering i lönegrad ABp 26. Med tjänsten

bör förenas avlöningsförstärkning motsvarande timarvode för två veckotimmar

jämte särskilt arvode av 1 450 kr. Undervisningsskyldigheten bör bestämmas

till lägst 6 veckotimmar.

Speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Göteborg bör i nära anslutning till de

sakkunnigas förslag organisatoriskt underställas lärarhögskolans rektor, vilkens

funktioner bör innefatta att inför skolöverstyrelsen representera utbildningen

och därmed också att bära det ekonomiska ansvaret för linjen. Närmast ansvarig

för utbildningsprogrammets praktiska genomförande bör emellertid vara

en deltidsanställd särskild föreståndare. Arvode till föreståndaren bör utgå med

6 000 kr. Föreståndaren måste vara väl förtrogen med metodiska problem både

i specialklasser och vanliga klasser. Då, i motsats till vad jag anser bör vara

fallet i Stockholm, någon särskild lektorstjänst för speciallärarutbildningen inte

i detta sammanhang bör inrättas i Göteborg, bör kompetenskraven för föreståndaren

vara universitetsutbildning i psykologi och pedagogik. Blir en lärare föreståndare,

bör hans undervisningsskyldighet nedsättas till 12 veckotimmar.

Jag förordar att vid speciallärarlinjen i Stockholm inrättas en lektorstjänst

i lönegrad Ao 26 med pedagogik eller psykologi som huvudämne. Löneförmåner

och undervisningsskyldighet bör vara desamma som för lektorstjänst i motsvarande

ämnen vid lärarhögskola.

Vid speciallärarutbildningen bör väl kvalificerade övningsskollärare anlitas

såsom handledare. Dessas anställningsform bör, såsom de sakkunniga föreslagit,

med hänsyn till rekryteringsmöjligheterna vara fastare än vid hittillsvarande

speciallärarkurser, där blott auskultationsarvoden kunnat utgå. Jag tillstyrker

sammanlagt tolv övningsskollärartjänster i Stockholm och sex i Göteborg. Åtta

av tjänsterna i Stockholm och fyra i Göteborg bör placeras i lönegrad Ao 20 samt

fyra respektive två i lönegrad Ao 14. Undervisningsskyldigheten för innehavarna

av samtliga dessa tjänster bör vara 24 veckotimmar.

Även vad personalorganisationen i övrigt beträffar tillstyrker jag de sakkunnigas

förslag. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av

skolöverstyrelsen tillsätta tjänsterna som rektor och lektor i Stockholm samt

att förordna innehavare av föreståndarbefattningen i Göteborg. Övriga tjänster

bör tillsättas av skolöverstyrelsen.

De framlagda förslagen rörande lönesättningar och undervisningsskyldighet

har — efter överläggningar mellan företrädare för ecklesiastik- och civildepartementen

samt vederbörande personalorganisationer — godtagits av organisationerna.

De sakkunniga har föreslagit, att lokalbehovet för speciallärarutbildmngen

bör tillgodoses genom förhyrande av erforderliga lokaler i Stockholm

respektive Göteborg. Mot de beräknade lokalbehoven och den tilltänkta dispositionen

av lokalerna har jag ingen erinran. Det torde böra ankomma på byggnadsstyrelsen

att anskaffa de erforderliga lokalutrymmena. Enligt vad jag under

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

hand inhämtat torde lokalfrågan i Göteborg kunna lösas på tillfredsställande

sätt. Beträffande utrymmena i Stockholm hälsar jag för egen del med största

tillfredsställelse ett vid remissbehandlingen från Stockholms stads sida väckt

förslag att lokalutrymmen för speciallärarutbildningens behov skulle kunna beredas

i flickskolan vid Västerbroplan. Det är min förhoppning att staden här

pekat på en möjlighet, som också skall kunna leda till att lärarhögskolans övriga

lokalbekymmer skall kunna lättas.

Den omorganisation av speciallärarutbildningen, som jag här förordat, kommer

att föranleda ökade kostnader för statsverket. Kostnaderna för avlöningar

under nästa budgetår uppgår till i runt tal 665 000 kr. för utbildningsorganisationen

i Stockholm och 279 000 kr. för motsvarande organisation i Göteborg.

Utgifterna för omkostnader bör beräknas annorlunda än de sakkunniga

förutsatt. Anledningen härtill är följande. Hittillsvarande normer för reseersättning

och traktamenten till deltagare i utbildningskurser för speciallärare innebär

i huvudsak en traktamentsersättning om 16 kr. per dag samt reseersättning

enligt reseklass C i allmänna resereglementet. I propositionen 1962: 54 angående

reformering av den obligatoriska skolan m. m. har jag emellertid under anslagspunkten

lärares fortbildning m. m. förordat högre ersättningar till deltagare i

fortbildningsverksamheten. I anslutning därtill anser jag mig böra förorda, att

motsvarande ändringar i ersättningsgrunderna för deltagarna i speciallärarutbildningen

vidtages. Fr. o. m. nästa budgetår bör således till deltagare i fortbildningskurser

traktamenten och reseersättningar utgå i enlighet med bestämmelserna

i allmänna resereglementet. Kostnaderna vid bifall till vad jag i detta

avseende föreslagit, uppskattar jag till i runt tal 140 000 kr. för utbildningen i

Stockholm och 100 000 kr. för utbildningen i Göteborg. Sammanlagt bör med

hänsyn till vad jag nu anfört till omkostnader beräknas tillhopa för utbildningen

i Stockholm 252 000 kr. och i Göteborg 123 000 kr. I sistnämnda båda belopp

ingår också kostnaderna för utrustning, för vilka ändamål jag alltså icke anser

några särskilda anslag böra uppföras.

Medelsbehovet för materiel och böcker beräknar jag i enlighet med de sakkunnigas

förslag till respektive 10 000 och 4 000 kr. Totalt skulle kostnaderna

för de båda utbildningsorganisationerna under budgetåret 1962/63 uppgå till i

runt tal 1 333 000 kr. Den reella merkostnaden för nästa budgetår kan vid bifall

till vad jag här förordat beräknas till 832 000 kr. med hänsyn till att de för

innevarande budgetår beräknade utgifterna för speciallärarutbildningen, tillhopa

501 000 kr., bortfaller. Vid bedömandet av kostnaderna för nu föreslagna

anordningar bör emellertid också beaktas, att i dessa ingår löner för 18 övningsskollärare,

för vilka staten redan över lärarlönebidraget bestrider hela lönekostnaden,

bortsett från kommunandelen och skillnaden i lön för en folk- respektive

småskoilärare och en övningsskollärare. De kostnader, staten redan har

för dessa 18 lärare, kan beräknas till i runt tal 350 000 kr., vilka således också

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1062. 1 sand. Nr 106

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

bör borträknas från totalkostnaden, för att merkostnadsbeloppet skall erhållas.

Detta uppgår då till 482 000 kr.

Jag avser att i det följande, vid min behandling av anslagsfrågorna för lärarhögskolorna

i Stockholm och Göteborg, hemställa om de anslagsförstärkningar

för nästa budgetår, som föranledes av vad jag här anfört och föreslagit.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta att fr. o. m. budgetåret 1962/63 skall vid lärarhögskolorna

i Stockholm och Göteborg skapas en organisation för

speciallärarutbildning i huvudsaklig överensstämmelse med vad

jag förordat;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående angivna riktlinjer fatta de

beslut och vidtaga de åtgärder, som fordras för genomförandet

av den av mig förordade omorganisationen av speciallärarutbildningen.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

131

VI. Anslagsberäkningar för klass- och ämneslärarutbildningen

för budgetåret 1962/63

1. Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar

Anslag

1959/60 .................................... 5 552 000

1960/61 .................................... 5 611000

1961/62 (statsliggaren s. 801)................ 6 145 000

1962/63 (förslag) ........................... 6 926 000

Styrelsen för lärarhögskolorna föreslår, att detta förslagsanslag för budgetåret

1962/63 höjes med 290 000 kr. Höjningen betingas av följande förslag.

A. Den egentliga lärarhögskolan

1. En tjänst som biträdande rektor i ABp 26.

2. En lektorstjänst i Ae 26 i psykologi och pedagogik.

3. En docenttjänst i Ae 24 i praktisk pedagogik.

4. En lektorstjänst i Ao 23 i mellanstadiets metodik.

5. Ytterligare 500 assistenttimmar i anledning av förslaget under 3.

6—7. Förändring av proportionen ordinarie—icke-ordinarie lärartjänster i läroämnen

genom inrättande av fyra nya adjunktstjänster i Ao 23 samt två nya

folkskollärartjänster i Ao 19.

8. En vaktmästartjänst i Ae 8.

9. Ordinariesättning av en bibliotekarietjänst i Ae 23.

10. Ordinariesättning av en värmeskötartjänst i Ae 8.

11. Omvandling av en kanslibiträdestjänst i Ao 7 till kontoristtjänst i Ao 9 vid

rektorsexpeditionen.

12. Nedsättning av undervisningsskyldigheten för lektorer i psykologi och pedagogik.

B. Övningsskolan

13—14. Förbättring av proportionen ordinarie—icke-ordinarie lärare i manlig

respektive kvinnlig slöjd genom inrättande av en ny tjänst i Ao 17 i manlig

och en ny tjänst i Ao 17 i kvinnlig slöjd.

15. Omvandling av en kanslibiträdestjänst i Ao 7 till kontoristtjänst i Ao 9 vid

rektorsexpeditionen.

16. Avlöningsförstärkning till övningsskolans rektor i likhet med vad som utgår

till adjunktskompetent rektor vid försöksskolan.

17. Arvode till övningsskolans rektor i likhet med vad som utgår till ordinarie

adjunkt, e. o. adjunkt, behörig till adjunktstjänst, och folkskollärare i A 19.

Nettoutgift

5 175 301

5 823 370

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

18. Nedsättning av undervisningsskyldigheten för lärare i läroämnen på övningsskolans

högstadium.

19. Nedsättning av undervisningsskyldigheten för lärare vid övningsskolan för

vård av övningsskolans allmänna övningsmateriel.

20. Ökning av antalet veckotimmar i instrumentalmusik från 5 till 10 veckotimmar.

21. Ökning av antalet undervisningstimmar med hänsyn till tillkomsten av ytterligare

två avdelningar av årskurs 8.

C. Övrigt

22. Avlöningsförstärkningar och arvoden till föreslagna nya tjänster.

23. Höjning av avlöningsförstärkningar och arvoden till befintliga rektorer och

lärare, tillhopa 9 270 kr.

24. Ökning av medelsanvisningen till kompensation för höjda folkpensionsavgifter

vid bifall till förslagen om nya tjänster.

Av styrelsens framställning beträffande dessa förslag inhämtas i huvudsak

följande.

1. Att lärarhögskolans kanslipersonal varit avsevärt underdimensionerad har

i olika sammanhang påpekats. Redan 1954 års statsutskott uttalade, att det

syntes utskottet tveksamt, om lärarhögskolans kansli i tillräcklig utsträckning

utrustats med kvalificerad arbetskraft. I en skrivelse till ecklesiastikdepartementet

år 1958 framhölls, att viktiga arbetsuppgifter måste åsidosättas till följd

av personalbrist och att »situationen i stor utsträckning blivit sådan, att vad

som inte med absolut nödvändighet måste uträttas, för att det hela skall fungera,

har fått uppskjutas till en obestämd framtid». Förhållandena sammanfattades

i följande yttrande: »Det kan gå att under kortare tid genom ytterlig kraftansträngning

pressa^ sig fram genom det hopade arbetet, men det går inte i

längden, utan att både arbetet och personalen lider men därav». Sedan detta

skrevs, har läget på lärarhögskolans huvudkansli ingalunda förbättrats. Styrelsen

ser sig därför nu nödsakad att hemställa om grundlig förstärkning av den kvalificerade

arbetskraften på lärarhögskolans kansli. Samtidigt som styrelsen föreslår

inrättande av en biträdande rektorstjänst vid lärarhögskolan i Malmö, föreslår

den fördenskull inrättande av en likartad biträdande rektorstjänst vid lärarhögskolan

i Stockholm. Undervisningsskyldigheten på denna senare tjänst föreslås

till 10 veckotimmar, förlagda till lärarhögskolans övningsskola.

11 och 15. En avsevärd del av arbetsuppgifterna för biträdena på de båda rektorsexpeditionerna

är av klart kvalificerad natur och fordrar genomgående skärpt

vaksamhet och precision i arbetet. Rektorerna måste i stor utsträckning överlämna

åt kanslibiträdena att handla självständigt. Flertalet läroverk i Stockholm

har kontoristtjänster, i några fall kansliskrivartjänster.

20. För närvarande förekommer undervisning i instrumentalmusik vid övningsskolan

under 5 veckotimmar. Endast en mindre del av det förefintliga

behovet täckes av dessa timmar. Lärarhögskolans lärare i musik har därför anhållit

om en avsevärd utökning av antalet timmar. Styrelsen tillstyrker en höjning

av timtalet till 10 undervisningstimmar i veckan.

21. Till och med läsåret 1960/61 har övergång från årskurs 6 i folkskola till

realskola varit möjlig pa Norrort i Stockholm och sålunda också i upptagningsområdet

för lärarhögskolans övningsskola. Till följd därav har antalet undervis
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

ningsavdelningar, som i årskurs 6 har varit 6, reducerats till 4 i årskurs 7. När

berörda övergång numera upphört, har antalet undervisningsavdelningar i årskurs

7 innevarande läsår automatiskt ökats till 6. En motsvarande automatisk

ökning inträder läsåret 1962/63 i årskurs 7 och läsåret 1963/64 i årskurs 9.

En exakt beräkning av på detta sätt uppkomna merkostnader kan inte göras,

dels därför att förekomsten av olika ämneskombinationer inte kan säkert förutses,

dels också därför att kostnaderna blir beroende av löncställningen för de

lärare som kommer att nyanställas för ändamålet. Approximativt kan lärarbehovet

uppskattas till något mer än två och en halv lärartjänst i läroämnen och

omkring 15 veckotimmar i övningsämnen. Kostnaderna torde därför komma att

röra sig omkring 55 000 kr.

Departementschefen. Såsom styrelsen framhållit och enligt vad jag under hand

ytterligare inhämtat motiverar den arbetsbörda, som nu vilar på lärarhögskolans

rektor, att lättnad beredes honom i det organisatoriska och administrativa arbetet.

Jag är dock inte nu beredd att förorda, att det sker genom inrättandet av

en särskild tjänst som biträdande rektor, utan föreslår, att ett belopp av 20 000

kr. ställes till rektors förfogande, att av honom disponeras på lämpligt sätt för

erhållande av biträde vid rektorsuppgifternas fullgörande (p. 1).

Styrelsens förslag under punkterna 11 och 15 om omvandling av två kanslibiträdestjänster

i Ao 7 vid rektorsexpeditionerna till kontoristtjänster i Ao 9

biträder jag.

I propositionen 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan

m. m. har jag förordat, att den frivilliga instrumentalmusiken i grundskolan skall

förstärkas jämfört med försöksskolan. Innebörden av mitt förslag är den, att

denna frivilliga verksamhet bör förekomma i den obligatoriska skolan i samma

omfattning och efter väsentligen samma grunder som för närvarande gäller för

den treåriga realskolan. Som en följd härav bör den frivilliga instrumentalmusiken

erhålla motsvarande förstärkning även vid lärarhögskolans övningsskola.

Jag beräknar kostnadsökningen för denna anordning till i runt tal 4 000 kr.

(p. 20).

På grund av tillkomsten fr. o. m. nästa budgetår av ytterligare två avdelningar

av årskurs 8 i övningsskolan fordras en ökning av antalet undervisningstimmar

(p. 21). Kostnaderna härför kan beräknas till 55 000 kr. och bör föranleda

motsvarande höjning av detta anslag.

I det föregående har jag föreslagit inrättande fr. o. in. nästa budgetår av en

spcciallärarlinje, organisatoriskt knuten till lärarhögskolan i Stockholm. Jag har

i samband därmed beräknat avlöningskostnaderna för denna linje till sammanlagt

i runt tal 665 000 kr. för nästa budgetår, med vilket belopp detta anslag nu

bör uppräknas. På personalförteckningen för lärarhögskolan i Stockholm bör i

anledning av förslaget om en speciallärarlinje uppföras en rektor i ABp 26, en

lektor i Ao 26 med pedagogik eller psykologi som huvudämne samt 8 övningsskollärartjänster

i Ao 20 och 4 sådana tjänster i Ao 14.

Under förevarande anslag räknar jag i övrigt inte med andra förändringar än

cn rent automatisk kostnadsökning med i runt tal 9 300 kr., sammanhängande

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

med vidtagna höjningar av avlöningsförstärkningar och arvoden till befintliga

rektorer och lärare (p. 23).

Anslaget bör, vid bifall till vad jag i olika avseenden förordat för nästa budgetår

uppföras med 6 926 000 kr., vilket innebär en höjning med 781 000 kr.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för lärarhögskolan i Stockholm, som föranledes

%v vad jag i det föregående förordat;

o) godkänna följande avlöningsstat för lärarhögskolan i

Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2 262 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis..................... 391 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

.................................... 2 773 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 1 407 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis.................................. 93 000

Summa kr. 6 926 000

c) till Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 6 926 000 kr.

2. Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader 1

Anslag

Nettoutgift

1959/60 .............................

317 539

1960/61 .............................

408 286

1961/62 (statsliggaren s. 805)..........

......... 414 000

1962/63 (förslag) .....................

Detta förslagsanslag är för innevarande budgetår fördelat på följande sätt:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis.................................... 4 000

2. Reseersättningar, förslagsvis .................................. 81 500

3. Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder m. m....... 3 000

4. Expenser:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis............................ 100 000

Övriga expenser.............................................. 215 500

5. Publikationstryck, förslagsvis.................................. 10 000

Summa kr. 414 000

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Styrelsen för lärarhögskolorna föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjes

med i avrundat tal 62 000 kr. till 476 000 kr. Av den föreslagna höjningen belöper

4 000 kr. på anslagsposten till sjukvård m. m. och 58 000 kr. på delposten till

övriga expenser.

Av styrelsens framställning inhämtas bl. a. följande.

Sjukvård m. m. De faktiska utgifterna under de båda senaste budgetåren

har varit respektive 8 171 och 8 256 kr. .

Övriga expenser. Renhållning och städning. De för dessa ändamal

ökade kostnaderna, i runt tal 12 000 kr., betingas av förhöjd ersättning åt städningspersonalen

och ökade utgifter för gårdsrenhållning samt är av automatisk

113Skrivmateriel, papper, blankettryck o. d. Den erforderliga ökningen av medelsanvisningen

uppgår till sammanlagt 21 000 kr. och hänför sig till den pedagogiskpsykologiska

institutionen. .

Inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier.

För ifrågavarande ändamål föreslås en ytterligare medelstilldelning pa 25 000 kr.

Av detta belopp beräknas 15 000 kr. för att möjliggöra dels vissa tidigare eftersatta

nyanskaffningar, dels inköp av utrustning för två nytillkommande klassavdelningar

i övningsskolan. Resterande kostnadsökning på 10 000 kr. är att hanföra

till en allmän medelsuppräkning.

Departementschefen. Vad först beträffar de av styrelsen för lärarhögskolorna

framförda förslagen torde anslagsposten till sjukvård m. m. böra uppräknas med

4 000 kr. Jag tillstyrker vidare under delposten till övriga expenser dels en höjning

av medelsanvisningen till renhållning och städning med det av styrelsen

föreslagna beloppet, 12 000 kr., dels en engångsanvisning av 10 000 kr. för vissa

nödvändiga nyanskaffningar av möbler m. m. för bl. a. övningsskolans behov.

Delposten bör alltså med anledning härav höjas med sammanlagt 22 000 kr.

Härjämte bör i enlighet med vad jag i det föregående förordat under nu lfragavarande

anslag upptagas ett belopp av sammanlagt 252 000 kr. avseende kostnader

vid den speciallärarlinje, som föreslagits bli knuten till lärarhögskolan.

Vid bifall till sistnämnda förslag bör det ankomma på Kungl. Maj:t att fördela

beloppet på anslagsposter.

Anslaget torde med hänsyn till vad jag sålunda förordat böra uppföras med

(414 000 + 278 000 =) 692 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen

att till Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 692 000 kr.

3. Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel, böcker m. m.

larm/RO ..................

Anslag

........ 90 000

Nettoutgift

102 455

i oro/fil ..................

........ 100 000

60 594

1961/62 (statsliggaren s. 806)..........

........ 100 000

1962/63 .............................

......... 120 000

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Detta reservationsanslag är för innevarande budgetår fördelat på två anslagsposter,

en på 25 000 kr. till biblioteket och en på 75 000 kr. till materiel, böcker

in. m.

Styrelsen för lärarhögskolorna föreslår att anslagsposten till materiel, böcker

in. m. för nästa budgetår höjes med 25 000 kr. I sin motivering för höjningen

anför styrelsen, att behovet av nyanskaffning av undervisningsmateriel på skilda

områden alltjämt är mycket stort.

Departementschefen. I anledning av styrelsens förslag förordar jag en höjning

av anslaget med 10 000 kr. Härjämte bör för materiel och böcker vid den av mig

i det föregående föreslagna speciallärarlinjen vid lärarhögskolan beräknas 10 000

kr. Anslaget bör alltså för nästa budgetår uppföras med (100 000 + 20 000 =)

120 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel, böcker m. m.

för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 120 000 kr.

4. Lärarhögskolan i Malmö: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1960/61 .................................... 1 356 000 1 367 798

1961/62 (statsliggaren s. 807) ................ 2 471 000

1962/63 (förslag) ........................... 5 438 000 I

I enlighet med de riktlinjer för lärarhögskolan i Malmö, som uppdrogs vid 1959

års riksdag (prop. 89, SU 77, Rskr 217), omfattar utbildningsverksamheten vid

lärarhögskolan under innevarande läsår endast utbildning av ämneslärare. Nästa

läsår, då nybyggda lokaler beräknas bli tagna i bruk, påbörjas utbildning jämväl

på mellanskollärarlinje och småskollärarlinje. Från och med innevarande budgetår

har, liksom tidigare S:t Petri högre allmänna läroverk, Johannes samrealskola

och kommunala gymnasium erhållit ställning som med lärarhögskolan

samverkande läroverk.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår avseende lärarhögskolan i Malmö

tar styrelsen för lärarhögskolorna först upp frågan om inrättande av ett tredje

med lärarhögskolan samverkande läroverk och föreslår, att tills vidare fr. o. m.

läsåret 1962/63 Källängens läroverk tages i anspråk för denna uppgift. Styrelsen

påpekar i anslutning till förslaget härom bl. a. följande.

Två särskilda omständigheter måste emellertid beaktas i samband med ett

beslut om Källängens läroverk som samverkande läroverk. Den till läroverket

förlagda egentliga lärarkursen måste upphöra och eventuellt överflyttas till

annat läroverk. Vidare är läroverkets lokalutrymmen för lärare och lärarkandidater

redan nu knappt tilltagna och behöver enligt rektors bestämda uppfattning

utökas, om läroverket skall kunna tillfredsställande fungera som samverkande

läroverk. Överläggningar härom torde därför böra upptagas med Malmö

stad.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Vad beträffar de timplaner som blir erforderliga vid påbörjandet av mellanskollärar-

och småskollärarutbildning framhåller styrelsen, att då utbildningen

av mellanskollärare i stort sett kan bygga på erfarenheterna vid lärarhögskolan

i Stockholm, den där tillämpade timplanen lagts till grund för beräkningen av

de anslagsbehov, som sammanhänger med ifrågavarande utbildning. Beträffande

utbildningen av småskollärare har ett förslag till provisorisk timplan m. m. utarbetats

på styrelsens uppdrag. Över förslaget har yttranden inhämtats från

Sveriges småskollärarförbund och Lärarhögskolornas och seminariernas lärarförbund

samt, beträffande övningsämnena, från skolöverstyrelsens ämnesexperter.

Efter granskning av de sakkunnigas förslag och häröver avgivna yttranden föreslår

styrelsen, att följande timplan, som legat till grund för beräkningen av anslagsbehovet,

försöksvis tillämpas fr. o. m. läsåret 1962/63.

Förslag till

provisorisk timplan för småslcollärarlinjen

vid lärarhögskolan i Malmö.

Ämne

Antal

undervisnings
timmar
-

180

100

50

40

35

1. Pedagogik ......................;...........................................

2. Modersmålet (huvudsakligen metodik) ........................................

3. Matematik (metodik) .......................................................

4. Kristendomskunskap (med metodik) ...................•••........7 " i V '''' i

5. Hembygdskunskap och samlad undervisning (planering och vissa metodiska frågor)

6. Övriga läroämnen (med ämnesmetodik): historia, samhällskunskap, geografi, biologi

med trädgårdsskötsel, fysik, kemi och hemkunskap..............................

7. Allmän metodik ............................................................

8. Övrig metodik

Skolhygien, sexualundervisning ................................................

Tekniska hjälpmedel ........................................................

Skoladministrativa frågor ....................................................

9. Övningsämnen

Teckning, konsthistoria, välskrivning ..........................................

Musik (utom instrumentalmusik och körsång) ..................................

Gymnastik (vinterkurs 15 tim., sommarkurs 30 tim.)............................

Textilslöjd med kompletterande slöjdarter (sommarkurs 60 tim.) ................

Till tid utom timplanen förlägges följande undervisning.

Obligatorisk undervisning: . .. ,

Röst- och talvård med i genomsnitt omkring 3 tim. för varje lararkandidat

Individuell undervisning i instrumentalmusik och sång med i genomsnitt 16 tim.

Si mundervisning, obligatorisk intill dess alt vissa grundläggande prov avlagts och därefter frivillig.

Kuriff1engefska för vinnande av behörighet att undervisa i engelska i folkskolan omkr. 130 tim.

Teckning, körsång, orkesterspelning och rekreationsgymnastik, omkring 45 tim. for varje amne.

Slöjd (sommarkurs) ...... 120 tim.

Kompletteringskurser:

Matematik .............. 60 tim.

Geografi ................. 60 »

Biologi .................. 60 »

10.

11.

12.

190

30

15

15—20

10

135

100

150

90

för varje

Styrelsen behandlar också frågan om övningsskolans uppbyggnad vid lärarhögskolan

och anför.

5» — liihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 106

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

• 1 1 i* O , ° , I ---~ till laiamugdiiuiailS ov
mngsskola

från och med lasaret 1962/63. Grundskolan beräknas samma läsår

b i införd i staden och omfatta årskurserna 1—7. Övningsskolans högstadium

blir all t sa fu lstandigt först läsåret 1964/65. Låg- och mellanstadierna bör dock

Skolplaneringen i Malmö förutsätter, att de nuvarande försöksgymnasieklasserna

vid ba Petn högre allmänna läroverk överflyttas till lärarhögskolans öv
-

t m il , , iliag- ucn menansiaaierna Dor docK

vara fullt utbyggda redan lasaret 1963/64, bl. a. med hänsyn till att betygsättmngen

av klasslärarkandidaternas undervisning påbörjas vårterminen 1964 och

att lararhogskolan beräknas ha full utbildningskapacitet från och med höstterminen

samma ar. Lä.sklimken och de båda hjälpklasserna, som med hänsyn till

specialklassorgamsationen i övrigt i Malmö förutsättes vara av A- resp a-form

föreslås inrättade fr. o. m. läsåret 1962/63.

Styrelsen hemställer härjämte om bemyndigande att övergångsvis och intill

dess gymnasieorganisationen i Malmö blivit 3-årig medgiva, att 3-årig linje inom

övningsskolans gymnasium får utbytas mot 4-årig. Styrelsen erinrar därvid om

att detta gymnasium enligt statsmakternas beslut skall inrättas som 3-årigt. Då

gymnasieorganisationen i övrigt i Malmö är 4-årig och ej beräknas bliVårig

forran fr. o. m. läsåret 1965/66, har man emellertid enligt styrelsens uppfattning

att räkna med vissa rekryteringssvårigheter beträffande övningsskolans gymnasium

läsåret 1962/63. Detta gäller enligt styrelsen speciellt latinlinjen.

Anslaget till avlöningar vid lärarhögskolan för nästa budgetår bör enligt styrel^n

uppföras med 5 448 000 kr. eller 2 977 000 kr. mer än för innevarande budgetår.

Den föreslagna höjningen är till största delen av automatisk natur i den

meningen att den är att hänföra till ett genomförande av tidigare riksdagsbeslut.

De väsentliga förslagen upptages i följande sammanställning. I. II.

I. Automatiskt nytillkommande tjänster enligt pron

1959 :89

A. Den egentliga lärarhögskolan

1. Tre lektorstjänster i Ao 26 i högstadiets metodik.

2. En lektorstjänst i Ao 26 i psykologi och pedagogik.

3. En tjänst som forskningssekr. i Ao 24.

4. Två lektorstjänster i Ao 23 i mellanstadiets metodik.

5. En lektorstjänst i lågstadiets metodik i Ao 23/17.

6. Fyra lektorstjänster i Ao 21 i övningsämnenas metodik.

7. Två lektorstjänster i Ao 19 i övningsämnenas metodik.

8. En tjänst som kontorist i Ao 9.

9. En tjänst som värmeskötare i Ao 8.

10. En tjänst som kontorsbiträde i Ao 5.

II. Tva assistenttjänster i reglerad befordringsgång.

12. En tjänst som kansliskrivare i Ae 10.

13. En tjänst som kanslibiträde i Ae 7.

B. Övningsskolan

14. En tjänst som rektor i Bp 1.

15. En tjänst som rektor i ABp 24.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

16. Åtta lektorstjänster i Ao 26/25.

17. Fem adjunktstjänster i Ao 23.

18. Två tjänster som lärare i Ao 20 i gymnastik med lek och idrott.

19. En tjänst som lärare i Ao 20 i musik.

20. En tjänst som lärare i Ao 20 i teckning.

21. Tre folkskollärartjänster i Ao 19 vid högstadiet.

22. Fjorton tjänster som övningsskollärare i Ao 20 samt

23. Nio tjänster som övningsskollärare i Ao 20/14.

24. En tjänst som lärare i Ao 17 i kvinnlig slöjd.

25. En tjänst som lärare i Ao 17 i manlig slöjd.

26. En tjänst som lärare i Ao 13 i hemkunskap.

27. En tjänst som vaktmästare i Ao 8.

28. En tjänst som kanslibiträde i Ao 7.

29. En tjänst som kontorsbiträde i regl.bef.g.

II. Avvikelser från prop. 195 9:89

30. En tjänst som vaktmästare i Ao 8 vid övningsskolan (enl. prop. 89 tjänst

som värmeskötare i Ao 8).

III. Övriga automatiska u t g i f t s f ö r ä n d r i n g ar

---------------------------

IV. Nya icke-automatiska tjänster m. m.

46. En tjänst som biträdande rektor i ABp 26 vid den egentliga lärarhögskolan

samt avlöningsförstärkning och arvode vid tjänsten.

47. Två nya lektorstjänster i Ao 23 i mellanstadiets metodik.

48. En ny lektorstjänst i Ao 23/17 i lågstadiets metodik.

49. En tjänst som skolpsykolog i Ae 24.

50. En tjänst som institutionstekniker/vaktmästare i Ao 9.

51. En tjänst som kontorsbiträde.

52. Arvoden till läkare och sköterska för mellan- och småskollärarlinjerna.

53. Arvode av 3 000 kr. till skolbibliotekarie.

54. Arvode av 3 000 kr. till föreståndare för fortbildningsinstitut.

55. Justering av anslagsposten till rörligt tillägg. V.

V. övrigt

56. Höjning av kompensationen för höjda folkpensionsavgifter.

Av styrelsens framställning inhämtas beträffande punkterna 1 och 2, 4—7 samt

46 bl. a. följande.

1 och 2 4—7. Under provisorietiden har ingen ämneslärarutbildning i latin och

grekiska förekommit. Den bör påbörjas läsåret 1962/63, vilket motiverar inrättandet

av en lektorstjänst i högstadiets metodik i klassiska språk. Dubblering av

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

lektorstjänsterna i högstadiets metodik i modersmålet och engelska blir nödvändig

i och med den ökade intagningen av lärarkandidater. De lektorstjänster, som

inrättades från den 1/7 1960, tillsattes genom kallelseförfarande. Det synes

naturligt att så sker även beträffande de återstående fyra tjänsterna tillhörande

samma kategori, nämligen en tjänst i psykologi och pedagogik, eu i högstadiets

metodik i klassiska språk samt de dubblerade tjänsterna i modersmålet och

engelska. Styrelsen räknar med att samtliga övriga tjänster, även metodiklektorstjänster,

skall tillsättas efter ansökan, dock att kallelseförfarande skall kunna

förekomma i enskilda fall enligt samma grunder, som gäller vissa tjänster vid

folkskoleseminarier och högre allmänna läroverk med lärarutbildning.

40. I de beräkningar, som låg till grund för de i prop. 1959: 89 angivna driftkostnaderna

förutsattes, att någon av lektorerna i högstadiets metodik skulle

lorordnas som biträdande rektor mot arvode och nedsättning i tjänstgöringsskyldigheten.

Erfarenheterna från båda lärarhögskolorna ger vid handen, att det är

otänkbart att förena även en reducerad metodiklektorstjänstgöring med tjänstgöring

av administrativ art. Dessutom är de arbetsuppgifter, som med nödvändighet

måste avlastas rektor för lärarhögskolan, av den art och omfattning, att

de ej kan inrymmas i en deltidstjänst och ej heller kan åläggas en befattningshavare,

som åtnjuter ferier, eftersom den största arbetsanhopningen inträffar

under julferierna samt vid sommarferiernas början och slut.

I biträdande rektors arbetsuppgifter bör i första hand ingå att ordna all praktiktjänstgöring,

auskultation och serieundervisning utanför övningsskolan och

att efter givna direktiv uppgöra detaljorganisation och arbetsordning för lärarutbildningen.

Han skall vidare vara skyldig att sköta löpande rektorsgöromål

vid de tillfällen, då rektor besöker samverkande skolor och praktikläroverk och i

övrigt biträda med sådana administrativa göromål, som ej lämpligen kan anförtros

annan personal inom lärarhögskolans kansli. Redan erfarenheterna från

lärarhögskolans första verksamhetsår ger vid handen, att rektor för lärarhögskolan

icke kommer att bli i stånd att på ett tillfredsställande sätt utöva den

pedagogiska ledningen av utbildningsverksamheten, om icke här nämnda arbetsuppgifter

övertages av särskild befattningshavare.

Arbetsuppgifternas art förutsätter, att biträdande rektor måste uppfylla minst

de kvalifikationskrav man ställer på rektor för en realskola. Lönegradsplaceringen

kan därför ej vara lägre än ABp 26. Styrelsen föreslår, att undervisningsskyldigheten

fastställes till sex veckotimmar.

Departementschejen. Inledningsvis vill jag erinra om att jag tidigare föreslagit,

att den av statsmakterna år 1959 förutsatta intagningsökningen hösten 1962

vid lärarhögskolan i Malmö från 30 till 45, dvs. med 15 ämneslärarkandidater

per termin för utbildning under tre terminer, tills vidare skall ersättas av en intagning

— utöver nuvarande 30 ämneslärarkandidater — omfattande ca 20

ämneslärarkandidater, för vilka utbildningen vid lärarhögskola skall omfatta en

termin.

De föreslagna nya lärartjänsterna in. in. bör, såsom jag tidigare förordat, inrättas

i enlighet med styrelsens förslag och innehavarna utnyttjas för utbildning

enligt den provisoriska utbildningsformen.

Vad beträffar förslaget att Källängens läroverk skulle tagas i bruk som ett

tredje samverkande läroverk vill jag erinra om att lärarutbildningssakkunniga,

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

såsom tidigare redovisats, förordat en annan lösning av övningsundervisningens

organisation vid utökad ämneslärarutbildning vid lärarhögskolan i Malmö. Häremot

har stadsfullmäktige i Malmö inte haft något att erinra. I anslutning till

lärarutbildningssakkunnigas förslag förordar jag, att huvudparten av de högstadieserier,

som erfordras till följd av den ökade ämneslärarutbildningen, förlägges

till högstadiet i Limhamn ävensom att övningsundervisningen i övrigt organiseras

i enlighet med de sakkunnigas förslag.

I enlighet med statsmakternas tidigare omnämnda beslut år 1959 skall fr. o. m.

nästa läsår vid lärarhögskolan i Malmö också påbörjas mellanskollarar- och smaskollärarutbildning.

Den timplan, som föreslagits för småskollararutbildnmgen,

har jag intet att erinra mot.

Yad styrelsen anfört om tidsplanen för övningsskolans uppbyggnad har jag

ingen annan erinran mot än att jag inte anser mig böra förorda ett utbyte av

3-årig linje inom övningsskolans gymnasium mot 4-årig linje.

De framförda äskandena under punkterna 1—30 överensstämmer i allt väsentligt

med de av statsmakterna angivna riktlinjerna för utbyggnaden av personalorganisationen

vid lärarhögskolan. Jag tillstyrker därför förslagen under de nämnda

punkterna med följande avvikelse. Den under punkten 1 föreslagna lektorstjänsten

i högstadiets metodik i klassiska språk erfordras tills vidare inte med

hänsyn till att den av mig föreslagna en-terminsutbildningen i huvudsak tar

sikte på grundskolans lärarbehov.

Kallelseförfarande vid tillsättningen av övriga under punkterna 1 och 2 upptagna

lektorstjänster bör enligt min mening tillämpas endast om särskilda omständigheter

gör det nödvändigt.

Förslagen under punkterna 31—45, för vars närmare innebörd torde få hänvisas

till handlingarna i ärendet, avser utgifter helt av automatisk natur.

Av i huvudsak automatisk karaktär är även förslagen under punkterna 51 53

samt förslaget under punkten 56, vilka förslag jag tillstyrker.

Jag har i samband med min anmälan i det föregående av avlöningsanslaget för

lärarhögskolan i Stockholm föreslagit, att ett belopp av 20 000 kr. beräknas för

att bereda rektor viss lättnad i hans arbetsbörda. Samma skäl föreligger enligt

min mening för motsvarande åtgärd beträffande lärarhögskolan i Malmö (p. 46).

För ersättning till medverkande under den handledda praktiken för lärarkandidater,

som utbildas under en termin, bör här slutligen beräknas ett belopp av

96 000 kr.

I övrigt räknar jag inte med några ytterligare förändringar under förevarande

anslag.

Jag beräknar på grundval av vad jag här förordat ifrågavarande anslag föi

nästa budgetår till 5 438 000 kr. Detta innebär en anslagshöjning med 2 957 000

kr.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för lärarhögskolan i Malmö, som föranledes

av vad jag i det föregående förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för lärarhögskolan i

Malmö, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis.....................

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

....................................

4. Rörligt tillägg, förslagsvis....................

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .................................

Summa kr.

1 921 000

398 000

1 976 000

1 064 000

79 000

5 438 000

c) till Lärarhögskolan i Malmö: Avlöningar för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

5 438 000 kr.

5. Lärarhögskolan i Malmö: Omkostnader

1960/61 ...................

1961/62 (statsliggaren s. 808)

1962/63 (förslag) ..........

Anslag Nettoutgift

76 000 68 419

90 000

500 000

Styrelsen för lärarhögskolorna hemställer, att detta förslagsanslag för nästa

budgetår höjes med 525 000 kr. till 615 000 kr. enligt följande sammanställning.

1. Sjukvård m. m. (nu 1 000).................................. _j_ 4, 000

2. Reseersättningar (nu 25 000) ............................... -f- 195 000

3. Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder m. m. (ny

P°st) .................................................... 4- 1000

4. Expenser:

Bränsle, lyse och vatten (nu 5 000).......................... _j_ 95 qoO

Övriga expenser (nu 51 000) ................................ _l_ 230 000

5. Publikationstryck (nu 8 000) ............................... 0f

Summa ökning kr. 525 000

Av tillgängliga handlingar inhämtas i huvudsak följande.

Sjukvård m. m. De ökade kostnaderna är av automatisk natur.

Reseersättningar. Av den begärda höjningen, som helt har sin grund

1 den av statsmakterna beslutade utökningen av lärarhögskolans verksamhet,

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1962

avser 2 800 kr. ökade rese- och traktamentskostnader för styrelsens ledamöter,

5 200 kr. ersättning åt befattningshavare för tjänsteresor, 2 000 kr. ämneslärarkandidaternas

resor under praktikterminen, 33 000 kr. ersättning åt klasslararkandidater

i samband med obligatoriska kurser och hospitenng i B-skolor samt

152 000 kr. flyttningsersättningar. ....

Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfarder.

Denna anslagspost är ny. ......

Expenser. Bränsle, lyse och vatten. Den äskade höjningen ar av automa
tisk

natur

Övriga expenser. Det ökade medelsbehovet under denna anslagspost är i

huvudsak föranlett av automatiskt verkande faktorer och fördelar sig med

124 000 kr. på städning och renhållning, 16 000 kr. på telefon i enlighet med

televerkets beräkningar — och annonser, 30 000 kr. på kontorsmaskiner och

kontorsmateriel samt 60 000 kr. på skrivmateriel.

Departementschefen. I den under lärarhögskolans avlöningsanslag tidigare

omnämnda propositionen 1959:89 beräknades medelsbehovet till omkostnader

vid en fullt utbyggd lärarhögskola i Malmö till 500 000 kr. I enlighet härmed

och under hänvisning till vad jag i det föregående förordat rörande utbildningsorganisationens

omfattning vid högskolan under nästa budgetår föreslår jag,

att omkostnadsanslaget nu höjes från för närvarande 90 000 kr. till 500 000 kr.

eller med 410 000 kr. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, efter

förslag av styrelsen, besluta om fördelningen på poster av den angivna anslagshöjningen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen

att till Lärarhögskolan i Malmö: Omkostnader för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 500 000 kr.

6. Lärarhögskolan i Malmö: Materiel, böcker m. m.

1960/61 ...................

1961/62 (statsliggaren s. 809)

1962/63 (förslag) .........

Anslag Nettoutgift

60 000 46 375

60 000

457 000

Detta reservationsanslag är för innevarande budgetår fördelat på två anslagsposter,

en på 40 000 kr. för biblioteket och en på 20 000 kr. till materiel, böcker

m. m.

Styrelsen för lärarhögskolorna föreslår en höjning av anslaget med 397 000 kr.,

därav 10 000 kr. avseende anslagsposten till biblioteket och 387 000 kr. anslagsposten

till materiel, böcker m. m. I sin motivering för anslagsbehovet till biblioteket

anför styrelsen bl. a., att Malmö saknar motsvarighet till pedagogiska

biblioteket i Stockholm och att biblioteket beräknas bli utnyttjat av handledare

vid flera samverkande läroverk.

Flertalet av de förslag som avser ökade medel till materiel, böcker in. in.

gäller den första uppsättningen undervisningsmateriel vid lärarhögskolan och är

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

därför enligt styrelsen av engångskaraktär. Styrelsen föreslår, att den för ändamålet

beräknade anslagshöjningen skall disponeras för följande ändamål. För

allmän undervisnings- och förbrukningsmateriel beräknas 60 000 kr. Till undervisningsmateriel

för den egentliga lärarhögskolans undervisning i kristendomskunskap,

modersmålet, engelska, historia, samhällskunskap och matematik erfordras

30 000 kr. Medelsbehovet för undervisningsmateriel vid institutionerna för

geografi, biologi, fysik och kemi, teckning, musik och gymnastik samt slöjd uppskattas

till sammanlagt 187 000 kr. Till utrustning av lärarhögskolans pedagogiska

institution beräknas ett medelsbehov av 60 000 kr. För att möjliggöra

anskaffande av bandspelarutrustning och specialbord för ett s. k. språklaboratorium

föreslås slutligen en medelsanvisning av 50 000 kr. Beträffande sistnämnda

förslag anför styrelsen i huvudsak följande.

Främst i USA pågår sedan åtskilliga år tillbaka och i stor skala experiment

med umtativa metoder i språkinlärningen. I första hand utnyttjas härvid s. k.

SP, laboratorier, lärosalar med individuella lyssnarbås utrustade med bandspelare,

hörlur och mikrofon jämte en centralanläggning för läraren. Försöken

har vant mycket lovande och på grundval av tillgängliga redogörelser planerades

redan i lokalprogrammet for lärarhögskolan i Malmö, att ett av ämnesrummen

tor moderna språk skulle inredas som språklaboratorium. Högskolans metodiklektorer

i moderna språk erhöll genom beslut av Kungl. Maj:t den 9 december

i19!0 resebidrag för att i Tyskland studera ett språklaboratorium och har där

laft tullalle att konstatera metodens stora användbarhet och skaffa sig vissa

erfarenheter rörande med denna undervisningsform förenade metodiska och

tekniska problem. 1957 års skolberedning har förordat att sådana försök kommer

till stand i svenska skolor (SOU 1961:17, s. 90).

Departementschefen. I överensstämmelse med styrelsens förslag bör detta

anslag för nästa budgetår uppföras med 457 000 kr., vilket i jämförelse med

medelsanvisningen för innevarande budgetår innebär en höjning med 397 000

kr. Det bor framhållas, att det med den föreslagna ökade medelstilldelningen

bl. a. blir möjligt att vid lärarhögskolan inleda försök med en ny, pedagogiskt

intressant metod för inlärning av språk med utnyttjande av ett s. k. språklaboratorium.

Av den förordade anslagshöjningen bör i runt tal 340 000 kr.

betraktas som en engångsanvisning. Jag hemställer, att Kungl. Majrt måtte

föreslå riksdagen

att till Lärarhögskolan i Malmö: Materiel, böcker m. m. för

budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 457 000 kr.

7. Lärarhögskolan i Malmö: Inredning och utrustning

av nya lokaler

Anslag

40 000

260 000

300 000

1960/61 ...................

1961/62 (statsliggaren s. 809)

1962/63 (förslag) ..........

Nettoutgift

39 411

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Styrelsen för lärarhögskolorna hemställer, att detta reservationsanslag för

nästa budgetår uppföres med 380 000 kr. eller 120 000 kr. mer än motsvarande

anslag för innevarande budgetår. Som motivering härför anför styrelsen i huvudsak

följande.

I propositionen 1959: 89 (s. 77) beräknades till inredning och utrustning av

den nya lärarhögskolan omkring 600 000 kr. Detaljerade beräkningar har dock

hittills ej kunnat utföras. Arkitektarbetet har emellertid nu fortskridit så langt,

att preliminära inredningsritningar föreligger. Härpå grundade beräkningar ger

vid handen, att det erforderliga beloppet nu uppgår till 690 000 kr. Den möbelutrustning

som kan överföras från folkskoleseminariet i Lund torde reducera

anslagsbehovet med högst 10 000 kr. För budgetåren 1960/62 har riksdagen

anvisat sammanlagt 300 000 kr. Styrelsen föreslår, att (690 000 — 10 000 —

300 000 kr. =) 380 000 kr. anvisas för budgetåret 1962/63.

Departementschefen. Jag anser mig för nästa budgetar böra tillstyrka en höjning

av förevarande anslag med 40 000 kr. till 300 000 kr. och hemställer, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lärarhögskolan i Malmö: Inredning och utrustning av

nya lokaler för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kr.

8. Lärarhögskolan i Göteborg: Avlöningar

Under åberopande av vad jag i det föregående vid behandlingen av frågorna

rörande utbildning av ämneslärare och speciallärare anfört och förordat rörande

medelsanvisning för nästa budgetår till avlöningar vid den föreslagna lärarhögskolan

i Göteborg hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslås riksdagen att

a) godkänna följande personalförteckning för lärarhögskolan

i Göteborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1962/63:

Personalförteckning

1

1

11

1

5

14

4

9

2

1

1

Tjänstemän å ordinarie stat

rektor för lärarhögskolan................

rektor vid övningsskolan................

lektorer i högstadiets metodik ...........

lektor i psykologi och pedagogik.........

lektorer i högstadiets metodik...........

adjunkter ............................

övningsskollärare ......................

folkskollärare .........................

övningsskollärare ......................

Bp 1

ABp 26

Ao 26

Ao 26

Ao 25

Ao 23

Ao 20

Ao 19

Ao 14

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ae 19

bibliotekarie

sekreterare

Ae 23

Ae 21

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

b) godkänna följande avlöningsstat för lärarhögskolan i Göteborg,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 170 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................... 458 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

.................................... 1 059 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................... 575 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis.................................. 27000

Summa kr. 3 279 000

c) till Lärarhögskolan i Göteborg: Avlöningar för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

3 279 000 kr.

9. Lärarhögskolan i Göteborg: Omkostnader

Under hänvisning till vad jag i det föregående beträffande utbildningen av

ämneslärare och speciallärare anfört och förordat rörande medelsanvisning för

nästa budgetår till omkostnader vid en lärarhögskola i Göteborg föreslår jag,

att under här använd rubrik i riksstaten för nästa budgetår uppföres ett förslagsanslag

av 197 000 kr. Vid bifall härtill bör det ankomma på Kungl. Maj:t att

fastställa omkostnadsstat för lärarhögskolan. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Lärarhögskolan i Göteborg: Omkostnader för budgetaret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 197 000 kr.

10. Lärarhögskolan i Göteborg: Materiel, böcker m. m.

Under hänvisning till vad jag vid min anmälan i det föregående av frågorna

om en tredje lärarhögskola, förlagd till Göteborg, och om anordnande vid denna

lärarhögskola av speciallärarutbildning anfört och förordat beträffande medelsanvisning

för nästa budgetår till materiel, böcker m. m. vid lärarhögskolan hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lärarhögskolan i Göteborg: Materiel, böcker vn. in.

för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 155 000 kr.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

147

11. Folkskoleseminarierna: Avlöningar

I. Seminarieorganisationen. Liksom under budgetåret 1960/61

omfattar folkskoleseminarieorganisationen innevarande budgetår 21 seminarier.

I enlighet med givna föreskrifter har hösten 1961 i första årskursen intagits 8

klasser på fyraårig folkskollärarlinje, 18 pa tvaarig folkskollärarlinje, 26 pa treårig

småskollärarlinje och 22 på tvåårig småskollärarlinje. En klass på tvåårig

folkskollärarlinje har i första hand avsetts för vidareutbildning av småskollärare

till folkskollärare. Intagningen 1961 innebär i jämförelse med intagningen 1960

oförändrad intagning på fyraårig folkskollärarlinje, ökning med 6 klasser på tvåårig

folkskollärarlinje, ökning med 25 klasser på treårig småskollärarlinje samt

minskning med 22 klasser på tvåårig småskollärarlinje. De stora ändringarna på

småskollärarlinjerna sammanhänger med att den hittillsvarande tvååriga linjen

fr. o. m. innevarande budgetår ersatts av treårig linje, medan den nya tvååriga

småskollärarlinjen är avsedd enbart för studenter.

Genom den verkställda intagningen på tvåårig folkskollärarlinje och tvåårig

småskollärarlinje har den totala examinationen av folk- och smaskollärare \ arterminen

1963 slutligt reglerats. Intagningen på treårig småskollärarlinje och

fyraårig folkskollärarlinje reglerar delvis examinationen av småskollärare vårterminen

1964 och av folkskollärare vårterminen 1965. Eftersom folkskoleseminariet

i Lund i enlighet med statsmakternas beslut skall nedläggas vid utgången av

budgetåret 1962/63 kan någon intagning ej vidare äga rum vid detta seminarium.

Till förfogande för intagningen hösten 1962 står alltså 20 seminarier.

Skolöverstyrelsen föreslår, att intagningen av lärarkandidater vid folkskoleseminarierna

hösten 1962 får en omfattning motsvarande följande antal klasser,

nämligen för folkskollärarutbildning 8 klasser på fyraårig linje och 21 klasser på

tvåårig linje, samt för småskollärarutbildning 30 klasser på treårig linje och

20 klasser på tvåårig linje. I jämförelse med intagningen innevarande läsår innebär

förslaget oförändrad intagning på fyraårig folkskollärarlinje, ökning med 3

klasser på tvåårig folkskollärarlinje och med 4 klasser på treårig småskollärarlinje

samt minskning med 2 klasser på tvåårig småskollärarlinje. Det totala antalet

scminarieklasser skulle med den föreslagna intagningen öka från för närvarande

164 till 174.

Vid uppgörandet av sitt förslag har överstyrelsen räknat med intagning av 2

klasser på tvåårig folkskollärarlinje vid Annedals seminarium i Göteborg. Emellertid

har, erinrar överstyrelsen, 1960 års lärarutbildningssakkunniga i sitt förslag

om lärarhögskola i Göteborg in. m. förordat, att ar 1962 ej skall ske någon

intagning till klasslärarutbildning vid Annedals seminarium. Om den av överstyrelsen

föreslagna intagningen skall kunna genomföras, måste enligt överstyrelsen

två klasser placeras vid Annedals seminarium. De borde då lämpligen

avse tvåårig folkskollärarlinje, medan intagning på fyraårig linje, som hittills alltid

förekommit vid detta seminarium, kunde flyttas till annat seminarium. I

annat sammanhang framhåller överstyrelsen, att om intagning ej kommer till

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

stånd på tvåårig folkskollärarlinje vid Annedals seminarium, bör vid Guldhedens

seminarium intagas två klasser på tvåårig folkskollärarlinje, av vilka den ena i

första hand avses för småskollärare.

Enligt överstyrelsen kan intagningarna vid seminarierna 1962 icke få större

omfattning, än vad överstyrelsen nu föreslagit. Beslut om intagningens omfattning

1962 bör enligt överstyrelsens uppfattning ej definitivt fattas, förrän lärarutbildningssakkunnigas

slutliga beräkningar av lärarbehovet framlagts. Kungl.

Maj:t borde vidare utverka riksdagens bemyndigande att, för den händelse de

slutliga beräkningarna därtill gave anledning, vidtaga de åtgärder för ytterligare

ökning av seminariekapaciteten som kunde befinnas erforderliga.

Skolöverstyrelsen framhåller i huvudsak följande rörande rekryteringsmöjligheterna

till de olika utbildningslinjerna.

Antalet prövande till den tvååriga småskollärarlinjen 1961, 759, var i och för

sig tillräckligt att fylla antalet tillgängliga platser, 527, men det var ojämnt fördelat

på de olika seminarierna. Vid fem seminarier måste intagas växlande antal

sökande, som prövat vid annat seminarium. I sammanhanget bör påpekas, att

studenter också sökte till och intogs på treårig linje. Av 617 slutligt intagna på

denna linje var 47 studenter. Erfarenheterna från 1961 års intagningar tyder på

att det kunde komma att visa sig förenat med svårigheter att 1962 ta in ett lika

stort antal klasser pa tvaarig smaskollärarlinje. Härtill kommer, att samma år

vid lärarhögskolan i Malmö skall intagas 48 lärarkandidater på småskollärarlinje.

Trots behovet anser sig överstyrelsen icke kunna föreslå större intagning än

sammanlagt 20 klasser på denna linje vid folkskoleseminarierna.

Beträffande den tvååriga folkskollärarlinjen visar erfarenheterna från prövningarna

1961, att det icke föreligger några rekryteringssvårigheter i fråga om

denna linje. Till 395 tillgängliga platser anmälde sig 2 560 sökande, av vilka

2 063 kallades till inträdesprövningarna och 825 infann sig.

Intagningens omfattning är emellertid också beroende av de olika seminariernas

intagningskapacitet. Av denna beror också intagningens omfattning på

fyraarig folkskollärarlinje och treårig småskollärarlinje. Rekryteringssvårigheter

till den fyraåriga folkskollärarlinjen föreligger ej. Till 173 tillgängliga platser

1961 anmälde sig 2 216 sökande. 810 av dessa deltog i prövningarna. Av de intagna

var 44 studenter.

Pa den treariga småskollärarlinjen intogs 26 klasser 1961. Några rekryteringssvårigheter

beträffande denna linje föreligger ej. Till de 616 tillgängliga platserna

år 1961 anmälde sig sammanlagt 9 493 sökande. I prövningarna deltog 2 644.

Överstyrelsen har inte ansett sig böra nu framlägga förslag om de nya klassernas

placering vid de olika seminarierna men tar dock upp frågan om vidareutbildning

av småskollärare till folkskollärare. Överstyrelsen erinrar därvid om att

den tvååriga folkskollärarlinjen vid Guldhedens folkskoleseminarium i Göteborg

i första hand är avsedd för sådan vidareutbildning. Till denna linje har emellertid

enligt ö\ erstyrelsen icke anmält sig sökande i den utsträckning som måhända

funnits anledning att räkna med. Sveriges småskollärarförbund, som uppmärksammat

detta förhållande, har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 oktober

1961, vilken remitterats till skolöverstyrelsen, hemställt, att en vidareutbildningslinje

för småskollärare nästkommande läsår förlägges till Stockholm, utan

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1962

att därför linjen i Göteborg skulle nedläggas. Förbundet anser, att en linje i

Stockholm skulle få större antal sökande än linjen i Göteborg. Överstyrelsen

uppger sig i yttrandet över den nämnda framställningen i samband med sina

anslagsäskanden inte i och för sig ha något att erinra mot att en vidareutbildningslinje

för småskollärare förlägges till Stockholm, men detta möter, framhalles

det, organisatoriska svårigheter. Härtill kommer, att det bland småskollärarkåren

enligt överstyrelsens mening uppenbarligen råder obetydligt intresse för

vidareutbildning till folkskollärare. Någon vidareutbildningslinje i Stockholm kan

överstyrelsen inte tillstyrka men föreslår, trots det hittills otillräckliga antalet

sökande till den särskilda vidareutbildningslinjen för småskollärare i Göteborg,

att intagning till denna linje bör kunna ifrågakomma även nästa år.

Skolöverstyrelsen har på grundval av bl. a. visst från lärarutbildningssakkunniga

erhållet preliminärt material beräknat dels den sannolika tillgången på

folk- och småskollärare läsåren 1961/62—1967/68, dels skillnaden mellan tillgång

på och behov av ifrågavarande lärare under nämnda tidrymd. De båda förra

beräkningarna återges på följande sätt.

Sannolika tillgången på folkskollärare 1961/62—1967/68.

Tillgång 1961/62: 23 600 — 810 =

22 790.

Examinerade

Avgångna totalt

Tillgång

Vt 1962

605

1961/62

794

1962/63

22 600

» 1963

735

1962/63

788

1963/64

22 550

» 1964

715

1963/64

815

1964/65

22 450

, 1965

845

1964/65

837

1965/66

22 460

• 1966

955

1965/66

840

1966/67

22 575

» 1967

955

1966/67

831

1967/68

22 700

Sannolika tillgången på småskollärare 1961/62—1967/68.

Tillgång 1961/62: 13 740 — 192 =

13 548.

Examination

Avgångna totalt

Tillgång

Vt 1962

1 025

1961/62

688

1962/63

13 890

» 1963

520

1962/63

694

1963/64

13 715

» 1964

1 050

1963/64

659

1964/65

14105

» 1965

1 095

1964/65

637

1965/66

14 565

» 1966

775

1965/66

597

1966/67

14 745

» 1967

775

1966/67

543

1967/68

14 975

Då tillgången på folk- och småskollärare genom intagningarna 1961, som slutligt

reglerat examinationen vårterminen 1963, är bestämd till och med budgetåret

1963/64 har överstyrelsen i tabellerna markerat denna gränslinje med ett

vågrätt streck. Det bör anmärkas, att överstyrelsen liksom tidigare beräknat

examinationssiffrorna under den förutsättningen, att avgången bland de intagna

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

under eller omedelbart efter utbildningen uppskattas till 10 % beträffande folkskollärarlinjerna

och till 5% i fråga om småskollärarlinjerna.

Överstyrelsens beräkningar av skillnaden mellan tillgången på och behovet av

folk- och småskollärare kan åskådliggöras genom följande tabell. Överstyrelsen

har däri beträffande folkskollärarbehovet utgått från skolberedningens delningstal

och ett vikande behov av folkskollärare inom högre skolor (inkl. behovet

utöver »40 %-regeln» för högstadiet). Även behovet av småskollärare har beräknats

enligt skolberedningens delningstal.

Skillnaden mellan tillgång och behov.

Läsår

1962/63

1963/64

Folkskollärare

— 720

— 320

Småskollärare

— 280

— 805

1964/65

— 80

— 475

1965/66

+ 450

— 195

1966/67

+ 1 135

+ 75

1967/68

+ 1 590

+ 575

De nu sammanfattningsvis redovisade beräkningarna utgör det siffermässiga

underlaget för överstyrelsens inledningsvis under denna anslagspunkt redovisade

förslag till ökad intagning vid seminarierna för nästa läsår.

Departementschefen. I ett tidigare avsnitt, rubricerat Lärarbehov och lärartillgang,

har lämnats en preliminär, sammanfattande redovisning för de genom

lärarutbildningssakkunnigas försorg gjorda beräkningarna av klasslärarbehovet

under en period, som sträcker sig ett stycke in på 1970-talet. Det mot klasslärarbehovet

svarande examinationsbehovet under samma tid har också beräknats

och redovisats i tabellform.

Det examinationsbehov, som sålunda beräknats, synes vara resultatet av en

så grundlig genomlysning av problemet som för närvarande är möjlig och bygga

på antaganden, vilka synes vara realistiska. Jag vill dock betona, dels att en

prognos av denna art i betydande utsträckning måste vara hypotetisk, dels att

den inte förelegat i mera fullständigt skick inom sådan tid, att den hunnit bli

föremål för slutgiltiga överväganden och ställningstaganden från min sida i samband

med den slutliga beredningen av nu förevarande anslagsfrågor. Något definitivt

ställningstagande till intagningen av elever till seminarierna för nästa läsår

är jag därför inte beredd att nu göra, utan jag finner det lämpligast att denna intagning

slutligt får bestämmas av Kungl. Maj:t, sedan en fullständig kommenterad

klasslärarprognos framlagts av lärarutbildningssakkunniga. Redan nu vill jag

dock framhålla, att jag ställer mig tveksam till skolöverstyrelsens förslag om ökad

intagning nästa år på såväl folkskollärar- som småskollärarlinjerna. Enligt överstyrelsens

mening borde antalet intagningsavdelningar på 2-årig folkskollärarlinje

ökas med 3 klasser och på småskollärarlinjerna med netto 2 klasser, varvid antalet

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

intagningsavdelningar på 2-årig studentlinje skulle minskas med 2 klasser och

på 3-årig linje ökas med 4.

De beräkningar som gjorts inom lärarutbildningssakkunniga och som preliminärt

redovisats i det föregående pekar vad intaget av saväl folk- som smaskollärare

beträffar i motsatt riktning till överstyrelsens förslag. Därvid synes siffrorna

för de senast framräknade examinationsbehoven ange en så klar tendens

att skäl i varje fall inte synes föreligga att räkna med ett större antal intagningsavdelningar

för nästa läsår än det som bestämts för innevarande läsår.

Vad överstyrelsen anfört angående minskning av antalet intagningsavdelningar

på 2-årig småskollärarlinje synes knappast övertygande. Visserligen var vid intagningen

för innevarande läsår tillströmningen av sökande till dessa linjer

relativt sett betydligt mindre än till andra linjer vid seminarierna, men jag vill

erinra om att den 2-åriga utbildningen av studenter till småskollärare började

hösten 1961 och således ännu inte torde vara en tillräckligt känd utbildningsväg.

Att redan nu minska intagningen på de av överstyrelsen anförda skälen bör enligt

min mening knappast ske, så mycket mindre som vi måste räkna med en

ökande studentexamination. Därest inte antalet sökande studenter i samband

med intagningarna för nästa läsår skulle minska ytterligare eller de sökande

skulle visa sig hålla en anmärkningsvärt låg standard bör antalet intagningsavdelningar

på 2-årig småskollärarlinje enligt min mening inte redan nu minskas.

Något definitivt ställningstagande bör emellertid, av skäl som jag nyss angav,

inte göras i detta sammanhang. Därest riksdagen inte riktar någon erinran däremot

bör i stället, liksom föregående år, Kungl. Maj:t slutligt få bestämma omfattningen

av seminarieintagningen för det kommande läsåret.

Till beräkningen av medelsbehovet för folkskoleseminarierna under nästa budgetår

återkommer jag i det följande. Jag ämnar därvid utgå från oförändrad intagning

för läsåret 1962/63.

II.

Beräkning av folkskoleseminariernas

avlöningsanslag

Anslag

1959/60 ................................... 24 407 000

1960/61 ................................... 26 330 000

1961/62 (statsliggaren s. 809)................ 29 584 000

1962/63 (förslag) .......................... 29 717 000

Nettoutgift

25 406 181

26 807 046

Skolöverstyrelsen föreslår, att folkskoleseminariernas avlöningsanslag för nästa

budgetår höjes med 732 000 kr. Överstyrelsen räknar därvid med ett automatiskt

minskat medelsbehov med i runt tal 541 000 kr. och en automatisk ökning med

259 000 kr., sistnämnda ökning i huvudsak beroende på beslutade arvodeshöjningar

in. m. och genomförandet av nya timplaner på samtliga utbildningslinjer

vid seminarierna. Det ökade medelsbehovet i övrigt av huvudsakligen ickeautomatisk

natur betingas av förslagen i följande sammanställning.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

1. Ökad intagning av lärarkandidater (se avsnitt I).

2. Indragning av 5 ordinarie lektorstjänster och inrättande av en extra ordinarie

lektorstjänst i Ae 25 eller 26.

3. Inrättande på försöksskolans högstadium av 11 adjunktstjänster i Ae 23 och

8 folkskollärartjänster i Ae 19 m. m.

4. Överflyttning av lärartjänster i övningsämnen från seminariet i Lund till

andra seminarier samt uppflyttning av en lärartjänst i textilslöjd från Ao 13

till Ao 17.

5. Inrättande av 6 nya övningsskollärartjänster, nämligen 3 i Ae 20 och 3 i

Ae 14.

6. Indragning av en vaktmästartjänst i Ao 8 vid seminariet i Lund m. m.

7. Ökning av kursverksamheten för utbildande av kyrkomusiker från 118 till

130 veckotimmar.

8. Tilläggskurser i slöjd vid småskollärarutbildningen.

9. Behörighetskurser i engelska på småskollärarlinje.

10. Arvoden till 2 förskollärare.

Av överstyrelsens framställning inhämtas bl. a. följande om de framlagda

förslagen.

2. Vid folkskoleseminariet i Lund, som skall nedläggas vid utgången av budgetåret

1962/63, finns 6 ordinarie lektorstjänster, vilka samtliga nu är vakanta.

Av tjänsterna synes en böra föras på övergångsstat, intill dess innehavaren kunnat

placeras på annan tjänst. De övriga 5 tjänsterna kan indragas.

Vid seminariet i Linköping har de senaste åren tjänstgjort en lektor i biologi

och geografi, vars tjänst varit förd över stat, sedan folkskoleseminariet för

kvinnliga elever i samma stad nedlades 1959. Han har nu avgått med pension.

Rektor framhåller det som angeläget, särskilt med hänsyn till den till seminariet

förlagda egentliga lärarkursen för blivande ämneslärare, att seminariet har kompetenta

lärarkrafter även i ämnena biologi och geografi, där undervisningen på

seminariestadiet omfattar sammanlagt 58 veckotimmar, vartill kommer 23 veckotimmar

på enhetsskolans högstadium. Rektor hemställer därför om en extra

ordinarie lektorstjänst, vilket förslag överstyrelsen biträder. Kostnaden kan

beräknas till i runt tal 30 000 kr.

3. I samband med införande av försöksverksamhet med nioårig enhetsskola i

städer med folkskoleseminarium har det blivit angeläget att lösa frågan om

högstadiets organisation inom seminariernas övningsskolor.

Genom beslut den 13 juli 1961 har Kungl. Maj:t bl. a. förordnat, att frågan om

högstadium vid folkskoleseminariernas övningsskolor tills vidare skall lösas

genom tillämpning av kungörelsen den 30 juni 1959 (nr 426) om externa övningsskoleklasser

vid folkskoleseminarierna. Vidare har Kungl. Maj:t uppdragit åt

överstyrelsen bl. a. att i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1962/63

inkomma med förslag till de konkreta åtgärder, som från statsmakternas sida

bör vidtagas för att frågan om övningsklasser på högstadiet för folkskoleseminariernas

behov fr. o. m. läsåret 1962/63 och tills vidare skall kunna få en tillfredsställande

lösning.

För budgetåret 1962/63 är frågan om organisationen av övningsskolans högstadium

aktuell vid seminarierna i Falun, Jönköping, Linköping, Stockholm,

Umeå, Uppsala och Växjö. Särskilda åtgärder beträffande organisationen av

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

övningsskolans högstadium fr. o. m. budgetaret 1962/63 synes dock kunna vidtagas

endast i fråga om seminarierna i Falun, Jönköping, Umeå och Uppsala.

Vid anordnandet av högstadiet inom seminariernas övningsskolor torde enligt

överstyrelsens uppfattning viss försiktighet vara påkallad med hänsyn dels till

att högstadiets organisation måste påverkas av de beslut, som statsmakterna

kan komma att fatta på grundval av skolberedningens betänkande om grundskolan,

dels till att seminarieorganisationen är under utredning inom 1960 ars

lärarutbildningssakkunniga. Uppbyggandet av högstadierna bör ske successivt.

Med hänsyn till den pågående utredningen om seminarieorganisationen finner

sig överstyrelsen nu böra föreslå enbart extra ordinarie tjänster pa övningsskolans

högstadium. I fråga om adjunktstjänster räknar överstyrelsen i likhet med

1960 års lärarutbildningssakkunniga enbart med tjänster i 23 lönegraden. Bestämmelser

synes böra utfärdas för att möjliggöra, att ordinarie adjunkt i lönegrad

Ao 23 vid allmänt läroverk, högre kommunal skola eller försöksskolas

högstadium i annan kommun skall kunna förordnas på statlig tjänst i Ae 23. Det

bör åligga skolstyrelsen i de berörda seminariekommunerna att tillse att vid försöksskolans

högstadium i kommunen sa manga ordinarie adjunktstjänster i

lönegrad Ao 23 och ämneslärartjänster i lönegrad Ao 21, som motsvara sistnämnda

lärare hållas vakanta.

Beträffande lärartjänster i övningsämnen återkommer överstyrelsen i punkten

4 i det följande.

Överstyrelsen föreslår inrättande av följande antal adjunktstjänster i lönegraden

Ae 23, nämligen 2 vid seminariet i Falun och 3 vid ettvart av seminarierna i

Jönköping, Umeå och Uppsala, alltså sammanlagt 11 adjunktstjänster i Ae 23.

Vidare bör inrättas 2 lärartjänster i Ae 19 för vidareutbildade folkskollärare vid

ettvart av ifrågavarande fyra seminarier, sålunda sammanlagt 8 tjänster i Ae 19.

Kostnaderna kan beräknas till sammanlagt (295 600 + 171 400 =) 467 000 kr.

I avvaktan på lärarutbildningssakkunnigas förslag i ämnet hemställer överstyrelsen

om bemyndigande att — om så befinnes erforderligt beträffande

ifrågavarande fyra seminarier efter förslag av rektor förordna lärare pa externt

högstadium inom övningsskolan att vara tillsvnslärare. Kostnaderna härför beräknar

överstyrelsen preliminärt till 24 000 kr.

De extra ordinarie adjunkterna och vidareutbildade folkskollärarna på övningsskolans

högstadium bör erhålla avlöningsförstärkning enligt bestämmelserna

i TB Saar bilaga D, dvs. ersättning motsvarande timarvode med beteckning

ÅT för två veckotimmar enligt 5 § timlärarkungörelsen. Kostnaderna för

avlöningsförstärkningen för de för budgetaret 1962/63 föreslagna tjänsterna

beräknas till avrundat 39 000 kr.

Överstyrelsen har ansett sig i kostnadsberäkningarna för budgetåret 1962/63

kunna bortse från såväl kostnadsökningen pa grund av nodsättningen av undervisningsskyldighetcn

som kostnadsminskningen pa grund av minskat behov av

handledararvoden. Kostnadsökningen budgetåret 1962/63 för inrättande av 11

adjunktstjänster i Ae 23 och 8 tjänster för vidareutbildade folkskollärare samt

förordnande av 4 till.synslärare skulle således komma att uppgå till sammanlagt

(467 000 -f 24 000 + 39 000 =) 530 000 kr. Det bör anmärkas, att större delen

av detta belopp icke utgör någon reell kostnadsökning utan endast en överflyttning

av kostnaderna från det kommunala skolväsendet till folkskoleseminariernas

avlöningsanslag.

4. Vid seminariet i hund finns nu följande antal ordinarie lärartjänster i övningsämnen:

gymnastik 2, musik 1, teckning 1, textilslöjd 1, tiä- och metallslöjd

1, hemkunskap 1. Rektor liar räknat med att innehavarna av dessa tjiinster

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

skulle kunna vara omplacerade redan före budgetåret 1962/63 och att undervisningen

då skulle uppehållas av timlärare.

Överstyrelsen, som är väl medveten om att antalet ordinarie tjänster i olika

övningsämnen är för litet i förhållande till antalet icke-ordinarie tjänster, inskränker

sig, trots framställningar om ökat antal ordinarie övningslärartjänster,

nu till att förorda, att de vid seminariet i Lund befintliga ordinarie lärartjänster i

övningsämnen vid seminariets nedläggande överflyttas till andra seminarier.

Sådan överflyttning blir aktuell redan 1962 endast beträffande tjänsten i textilslöjd,

vars innehavare avgår med pension vid årsskiftet 1961/62.

Vid seminariet i Linköping finns två ordinarie lärartjänster i textilslöjd, av

vilka den ena är placerad i lönegrad Ao 17 och den andra i Ao 13. Sistnämnda

tjänst är kvar sedan den tid, då seminariet var avsett enbart för manliga lärarkandidater

och någon lärarutbildning i textilslöjd alltså inte förekom utan ämnet

endast fanns i övningsskolan. Rektor framhåller nu, att innehavaren av tjänsten

fi . o. m. läsaret 19oö/57 handlett kvinnliga lärarkandidaters undervisningsövnmgar,

varför tjänsten bör utbytas mot en tjänst i lönegraden Ao 17, vilket

yrkande överstyrelsen biträder. Överstyrelsen tillstyrker också rektors förslag,

att nuvarande innehavaren av tjänsten i Ao 13 (född 1897) förordnas till innehavare

av den nya tjänsten i lönegraden Ao 17, utan att tjänsten ledigförklaras.

Vid bifall till här framlagda förslag uppkommer en kostnadsökning av i runt tal

3 900 kr.

5. Budgetåret 1962/63 kommer folkskoleseminariernas nya timplaner att tilllämpas

i samtliga årskurser utom årskurs III3. De nya timplanerna innebär bl. a.

förstärkning av den praktiska lärarutbildningen. Denna förstärkning medför ökat

behov av övning sklasser. Vid folkskoleseminarierna finns för närvarande sammanlagt

310 övningsskollärartjänster, varav 163 ordinarie, 51 extra ordinarie vid

seminariet och 96 extra ordinarie vid folkskola. Av dessa tjänster är 11 ordinarie,

3 extra ordinarie vid seminariet och 6 extra ordinarie vid folkskola, alltså sammanlagt

20 övningsskollärartjänster, placerade vid seminariet i Lund, som skall

nedläggas vid utgången av budgetaret 1962/63. Om samtliga dessa tjänster vid

seminariet i Lund indrages, skulle seminarieorganisationen sålunda förfoga över

(310 — 20 =) 290 övningsskollärartjänster.

Med hänsyn till den av överstyrelsen föreslagna intagningens omfattning

skulle med tillämpning av de hittills tillämpade beräkningsgrunderna för antalet

övningsskolklasser för budgetåret 1962/63 erfordras 361 sådana klasser, vartill

bör läggas 10 klasser för speciella uppgifter. För nämnda budgetår kan alltså

beräknas en brist av (361 — 310=) 51 klasser, avsedda för övningsskollärare.

Sedan seminariet i Lund nedlagts, torde seminarieorganisationen normalt kunna

rymma sammanlagt omkring 58 fullständiga linjer (folkskollärarlinjer och

småskollärarlinjer) samt 1 vidareutbildningslinje för småskollärare, för vilka

fordras sammanlagt (348 -f- 3 =) 351 övningsskolklasser. Om härtill lägges de

10 klasserna för spedella ändamål, blir behovet sammanlagt 361. Då vid seminarierna

efter budgetåret 1962/63 skulle komma att finnas 290 av nu befintliga

310 övningsskollärartjänster, om de 20 tjänsterna vid seminariet i Lund indrages,

borde sålunda inrättas (361 — 290 =) 71 nya tjänster.

Med hänsyn till att seminarieorganisationen är under utredning inskränker sig

överstyrelsen till att nu föreslå, dels att de vid seminariet i Lund nu befintliga

11 ordinarie och 3 extra ordinarie övningsskollärartjänsterna bibehålies och

omplaceras till andra seminarier, dels att 6 nya övningsskollärartjänster inrättas,

de senare som extra ordinarie vid folkskola. Vid kostnadsberäkningarna utgår

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

överstyrelsen från att 3 av de nya tjänsterna placeras i lönegrad 20 och 3 i lönegrad

14. De sammanlagda kostnaderna kan då beräknas till 116 500 kr.

Rektor vid seminariet i Växjö framhåller, att av de 7 ordinarie övnmgsskollärartjänsterna

vid detta seminarium endast 4 är besatta med ordinarie innehavare.

Rektor hemställer, dels att de 3 vakanta ordinarie övningsskollärartjänsterna

vid seminariet snarast ledigförklaras, dels att därutöver ytterligare 8

ordinarie övningsskollärartjänster inrättas vid seminariet i Växjö.

Överstyrelsen, som har för avsikt att ledigförklara de tre vid seminariet i

Växjö vakanta ordinarie övningsskollärartjänstema, därest ej Kungl. Maj:t

annorlunda bestämmer, anser att frågan om ytterligare ordinarie övnmgssko - lärartjänster vid seminariet i Växjö bör övervägas i samband med den ovan

förordade omplaceringen av 11 ordinarie och 3 extra ordinarie ovnmgsskoliarar
tjänster

vid seminariet i Lund. ,

9. Enligt kungörelsen 1959:107 om behörighet att undervisa i främmande

språk i folkskolan m. m. må vid folkskoleseminarier med folkskollararutbildnmg

behörighetskurser anordnas för lärarkandidater, som önskar förvärva kompetensintyg

avseende engelska språket. Berättigad att deltaga i sådan behörighetskurs

är lärarkandidat på folkskollärarlinje, som fyller vissa i kungörelsen narmare

angivna villkor. Lärarkandidat på småskollärarlinje ar däremot ej berättigad

deltaga i behörighetskurs. Såväl examinerad småskollärare som lärarkandidat

på småskollärarlinje är emellertid berättigad att enligt kungörelsens bestämmelser

undergå prövning för erhållande av kompetensintyg. Den 10 mars 19bl

har överstyrelsen avgivit utlåtande beträffande en av Svenges smaskollararforbund

gjord framställning till Kungl. Maj:t om rätt för lärarkandidat pa smaskollärarlinje

att deltaga i behörighetskurs i engelska. Överstyrelsen fann därvid

starka skäl föreligga för bifall till småskollärarförbundets framställning, om

studierna i engelska i framtiden komme att påbörjas i årskurs 4 inom den

obligatoriska skolan. I händelse av bifall till småskollärarförbundets framställning

kan kostnaderna för sammanlagt 165 timmars undervisning under nästa

budgetår uppskattas till i runt tal 195 000 kr. Den ytterligare ökning av antalet

undervisningstimmar för ändamålet, som kan bli erforderlig läsaret 1963/o4,

medför en kostnadsökning för budgetåret 1963/64 av omkring 130 000 kr

10 För anordnande av för skolundervisning av för sökskaraktär vid folkskoleseminariets

i Stockholm övningsskola utgår ur anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal arvode åt en förskollärarinna med belopp motsvarande

hälften av lönen enligt löneklass 9. Rektor har upprepat sitt under de tva

senaste åren framförda förslag, att arvodet ökas till heltidsarvode, vilket förslag

överstyrelsen tillstyrker. Vid bifall till förslaget uppkommer en kostnadsökning

av 6 894 kr.

Rektor vid seminariet i Linköping har betonat, att det for utbildning av smaskollärare

är av största betydelse att bereda lärarkandidaterna tillfälle att nara

följa arbetet i förskolor. Han upprepar därför sin förra året framställda anhallan,

att medel ställes till seminariets förfogande för att anordna förskolundervisnmg

av försökskaraktär vid seminariets övningsskola. Som arvode föreslås ett belopp

motsvarande hälften av lönen enligt löneklass 9, dvs. i Linköping 6 132 kr.

Överstyrelsen tillstyrker ånyo framställningen.

Vid bifall till förslagen under denna punkt uppkommer sålunda en kostnadsökning

av (6 894 + 6 132 = i runt tal) 13 000 kr.

Departementschefen. I det föregående avsnittet om folkskoleseminarieorganisationen

har jag ansett mig böra preliminärt räkna med oförändrad intagning

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

vid folkskoleseminarierna hösten 1962, samtidigt som jag förordat, att intagningens

omfattning senare skall få slutligt bestämmas av Kungl. Maj:t. Medelsbehovet

för seminarierna under nästa budgetår kan vid bifall till mitt förslag

förutsättas bli i huvudsak oförändrat i detta avseende (p. 1).

Mot överstyrelsens förslag under punkt 2 om indragning av fem vakanta

ordinarie lektorstjänster vid folkskoleseminariet i Lund har jag ingen erinran.

I enlighet med skolöverstyrelsens förslag under samma punkt bör fr. o. m. nästa

budgetår vid folkskoleseminariet i Linköping inrättas ytterligare en extra ordinarie

lektorstjänst i alternativt lönegrad Ae 26 eller Ae 25.

Frågan om högstadium vid folkskoleseminariernas övningsskolor skall enligt

beslut av Kungl. Maj :t den 13 juli 1961 tills vidare lösas genom tillämpning av

kungörelsen den 30 juni 1959 (nr 426) om externa övningsskoleklasser vid folkskoleseminarierna.

Enligt denna kungörelse ombesörjes all undervisning i de

externa övningsskoleklasserna av vederbörande seminarium, vilket innebär att

statligt anställda lärare skall anlitas och att folkskoleseminariets rektor är pedagogisk

ledare för dessa klasser. Eleverna är i pedagogiskt hänseende och i vissa

disciplinfrågor underställda seminariets rektor och kollegium.

I enlighet med uppdrag i samband med nyssnämnda beslut har överstyrelsen

nu framlagt vissa förslag rörande organisationen av högstadierna vid seminariernas

ovnmgsskolor. Jag finner den av överstyrelsen därvid iakttagna försiktigheten

med hansyn till pågående utredning väl motiverad, då åtgärder nu inte bör

vidtagas, som föregriper eller försvårar en mera definitiv lösning. Förslag härom

förutsätter jag, att lärarutbildningssakkunniga framlägger inom sådan tid, att

ställning därtill från Kungl. Majrts sida kan tagas i samband med budgetarbetet

hösten 1962.

Det är angeläget, att seminarierna för sin praktiska lärarutbildning har tillgång

till representativa högstadier, dvs. minst treparallelliga sådana. Överstyrelsen

bör finna det angeläget att tillse, att i olika avseenden ofullständiga eller

stympade högstadier mte användes i övningsundervisningen. För nästa budgetår

bör, med hänsyn till vad överstyrelsen anfört angående behovet av åtgärder,

finnas 36 externa övningsskoleklasser på högstadiet. Såsom överstyrelsen föreslagit

bor for undervisningen i dessa klasser inrättas sammanlagt elva adjunktstjänster

i lönegrad Ae 23 och åtta tjänster för folkskollärare med särskild ämnesutbildning,

att av överstyrelsen fördelas på ifrågakommande seminarier. Därest för

visst eller vissa fall fråga uppkommer om förening av tjänst som ordinarie lärare

i lönegraderna 23 eller 19 med tjänst som extra ordinarie lärare i samma lönegrad

vid övningsskolans högstadium, bör, därest riksdagen inte riktar någon erinran

häremot, Kungl. Maj:t äga besluta om sådan förening. Därvid bör vederbörande

skolstyrelse tillse, att vid högstadiet i berörda kommuner så många ordinarie

adjunktstjänster i Ao 23, ämneslärartjänster i Ao 21 och folkskollärartjänster i

Ao 19, som motsvarar lärartjänsterna vid övningsskolans högstadium, hålles

vakanta. Till ordinarie adjunkt och till ordinarie adjunktstjänst behörig extra

ordinarie adjunkt samt folkskollärare i A 19, som deltar i lärarutbildningen vid

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

externa högstadieklasser, bör utgå avlöningsförstärkning motsvarande timarvode

med beteckningen ÅT för två veckotimmar enligt 5 § timlärarkungörelsen. Lärare

i läroämnen eljest åvilande undervisningsskyldighet i nu ifrågavarande fall

bör nedsättas med en halv veckotimme.

Vad här förordats rörande löne- och tjänstgöringsvillkor har godtagits av

vederbörande personalorganisationer.

Kostnaderna för genomförandet av detta förslag beräknar jag i likhet med

överstyrelsen till sammanlagt i runt tal 530 000 kr. Som överstyrelsen påpekar

blir emellertid den verkliga kostnadsökningen för statsverket avsevärt mindre,

med hänsyn till den minskning i utgifterna för det kommunala skolväsendet som

uppkommer fr. o. m. budgetåret 1963/64.

Överstyrelsens förslag under punkten 4 om överflyttning från seminariet i

Lund av där befintliga ordinarie lärartjänster i övningsämnen till andra seminarier

biträder jag. Såsom överstyrelsen upplyst blir sådan överflyttning aktuell

redan 1962 endast beträffande tjänsten i textilslöjd. Jag tillstyrker även förslaget

under samma punkt om utbyte av en lärartjänst i textilslöjd i Ao 13 mot en

motsvarande tjänst i Ao 17. Till innehavare av den nya tjänsten torde utan densammas

ledigförklarande böra utses den nuvarande innehavaren av tjänsten i

Ao 13.

Såsom överstyrelsen anfört, medför de nya timplanernas tillämpning vid

seminarierna ett ökat behov av övningsklasser och därigenom också av övningsskollärare.

Jag tillstyrker överstyrelsens förslag om inrättande av sex nya extra

ordinarie sådana tjänster (p. 5). Hälften av tjänsterna bör i enlighet med vad

överstyrelsen förutsatt placeras i lönegrad Ae 20 och hälften i lönegrad Ae 14.

Jag har inte något att erinra mot att vid seminariet i Lund nu befintliga 14

ordinarie och extra ordinarie övningsskollärartjänster omplaceras till andra seminarier

och ej heller mot vad överstyrelsen anfört och förordat beträffande övningsskollärartjänster

vid seminariet i Växjö.

Såsom överstyrelsen under punkten 6 föreslagit bör en vid seminariet i Lund

vakant tjänst som ordinarie vaktmästare i Ao 8 indragas fr. o. m. nästa budgetår.

Av de båda återstående tjänsterna vid seminariet bör den extra ordinarie vaktmästartjänsten

i anslutning till vad jag förordat i årets statsverksproposition

(bil. 10, ecklesiastikdepartementet, p. 176) övertagas av den ekonomiska fakulteten

vid universitetet i Lund men där placeras i lönegrad Ae 7. Ifrågavarande

seminarievaktmästare skall, sa länge han innehar tjänsten i Ae 7, vara placerad

i lönegrad Ae 8. Det bör åligga innehavarna av såväl vaktmästartjänsten i Ae 7

som den vid seminariet kvarvarande tjänsten som värmeskötare i Ao 8 att tills

vidare i erforderlig utsträckning tjänstgöra både vid fakulteten och vid seminariet.

Vad jag nu föreslagit medför en kostnadsminskning av i runt tal 50 000 kr.

under detta anslag.

Jag tillstyrker överstyrelsens förslag (p. 10) att nu utgående arvode, motsvarande

hälften av löncklass 9, till en förskollärare vid folkskoleseminariets i

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Stockholm övningsskola utbytes mot ett helt arvode, motsvarande samma löneklass.

I enlighet med överstyrelsens förslag bör härjämte medel ställas till

förfogande för anordnande av förskolundervisning av försökskaraktär vid seminariets

i Linköping övningsskola. Medelsanvisningen, som bör utgå i form av

arvode till en förskollärare, bör motsvara hälften av lönen enligt löneklass 9.

Genom beslut den 27 oktober 1961 har Kungl. Maj:t i anslutning till bestämmande

av klassificeringsgrupp för den fasta maskinanläggningen vid folkskoleseminariet

i Umeå föreskrivit, att under återstoden av innevarande budgetår

finge vara inrättad en för seminariet avsedd tjänst som maskinist i lönegrad Ag 9,

under villkor att en vid seminariet befintlig tjänst som värmeskötare i lönegrad

Ao 8 ej uppehölles. Ifrågavarande extra tjänst bör fr. o. m. den 1 juli 1962 ersättas

med en ordinarie tjänst som maskinist i Ao 9. Samtidigt härmed bör tjänsten

som värmeskötare i Ao 8 indragas. Härför erforderliga medel, motsvarande löneskillnaden,

bör nu beräknas under detta anslag.

^ * övrigt räknar jag inte med andra förändringar under förevarande anslag än

sådana som föranledes av automatiskt verkande omständigheter.

Medelsbehovet under detta anslag för nästa budgetår kan vid bifall till vad

jag i det föregående förordat beräknas till 29 717 000 kr., vilket innebär en anslagshöjning

med 133 000 kr.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för folkskoleseminarierna, som föranledes av

vad jag i det föregående förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas till vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 10 292 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis................. 417 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis................................. 12 997 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................... 5 545 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis................................. 466 000

Summa kr. 29 717 000

c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

29 717 000 kr.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

159

12. Folkskoleseminarierna: Omkostnader

1959/60 ...................

1960/61 ..................

1961/62 (statsliggaren s. 820)

1962/63 (förslag) ..........

Anslag

2 064 000

2 121 000

2 214 000

2 181 000

Nettoutgift

1 850 232

1 863 886

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta anslag för nästa budgetår höjes med i

runt tal 138 000 kr. på sätt framgår av följande sammanställning.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

Utgifter

Sjukvård m. m. (nu 55 000)................................

Reseersättningar (nu 14 470) ..............................

Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten (nu 894 000)....................

b) Övriga expenser (nu 1 005 000) .........................

Trädgårdarnas underhåll och skötsel (nu 175 000) ..........

Särskilda kurser och föreläsningar m. m. (nu 55 530)..........

Underhåll och förnyelse av inventarierna i lärarkandidaternas

bostadsrum vid seminarierna i Haparanda och Lycksele (nu

1200) ...................................................

Ersättning åt lärarkandidater i samband med studiebesök (nu

98 000) .................................................

Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder (nu 13 000)

Särskilda uppbördsmedel

Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse (nu 43 000)..........

Inkomster av trädgårdarna (nu 53 000) .....................

Lärarkandidatavgifter till underhåll och förnyelse av inventarierna

i lärarkandidaternas bostadsrum vid seminarierna i Haparanda

och Lycksele (nu 1 200) ............................

Summa ökning kr.

of.

+ 830

of.

+ 115 000

+ 20 000

+ 4 210

of.

— 48 000

+ 12 000

+ 16 000

+ 17 000

+ 1200

138 000

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

Reseersättningar. Överstyrelsen föreslår att det belopp, som må utgå

till bestridande av resekostnadsersättning och traktamente åt rektorer eller deras

ombud vid studieresor till folkskolor, med hänsyn till senast vidtagna traktamentshöjningar

höjes från 600 till 650 kr. för varje folkskoleseminarium. Kostnaderna

för detta ändamål skulle då uppgå till 13 650 kr. Övriga kostnader, som

skall bestridas från anslagsposten till reseersättningar, beräknas till 1 650 kr.,

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

varför de sammanlagda kostnaderna beräknas till 15 300 kr., innebärande en

höjning med 830 kr.

Övriga expenser. Den begärda höjningen motiveras helt med de ökade

städningskostnaderna.

Särskilda kurser och föreläsningar m. m. Vissa mindre justeringar

av automatisk natur erfordras beträffande beloppen till simundervisning

och bad samt förhyrande av idrottsplan. I likhet med vad som varit fallet de

senaste fyra åren föreslås höjningar av följande till varje seminarium nu utgående

belopp, nämligen till skolhygieniska föreläsningar från 430 till 470 kr.

och till föreläsningar i skilda ämnen från 650 till 750 kr. Medelsbehovet för

ändamål under anslagsposten beräknas till sammanlagt 59 740 kr. eller 4 210 kr.

mer än under innevarande budgetår.

Ersättning åt lärarkandidater i samband med studiebesök.

Med hänsyn till att belastningen under det senast förflutna budgetåret

varit låg synes en sänkning av anslagsposten motiverad.

Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder.

Till stöd för den föreslagna ökningen åberopas framför allt de nordliga seminariernas

behov av större bidrag.

Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse. Med ledning av

rektorernas uppgifter kan inkomsterna under ifrågavarande post uppskattas till

27 000 kr., innebärande en minskning med 16 000 kr.

Inkomster av trädgårdarna. Ifrågavarande inkomster beräknas

nästa budgetår uppgå till 36 000 kr. Inkomstminskningen, 17 000 kr., beror bl. a.

på att några inkomster icke inflyter från seminariet i Lund, emedan seminariets

trädgård väntas vara nedlagd till den 1 juli 1962.

Departementschefen. Mot överstyrelsens medelsberäkningar under punkterna

1 och 2 samt 6 och 7 har jag ingen erinran. Delposten under expenser till bränsle,

lyse och vatten synes med hänsyn till belastningen böra nedräknas med

94 000 kr. (p. 3 a). Jag tillstyrker å andra sidan med hänsyn till ökade städningskostnader

en uppräkning av delposten till övriga expenser med 95 000 kr.

(p. 3 b). Någon ökad medelstilldelning till trädgårdarnas underhåll och skötsel

anser jag mig inte böra förorda (p. 4). Under anslagsposten till särskilda kurser

och föreläsningar m. m. (p. 5) tillstyrker jag föreslagna mindre justeringar av

automatisk natur beträffande de för simundervisning och bad ävensom förhyrande

av idrottsplan avsedda beloppen, med hänsyn vartill posten torde böra

beräknas till 56 800 kr. För anordnande av studie- och idrottsutfärder har jag

raknat med en till 1 000 kr. begränsad ökning av medelstilldelningen. Jag beräknar

en minskning av inkomsterna från upplåtelse av lokaler m. m. (p. 9) och från

trädgårdarna (p. 10) med respektive 8 000 och 3 000 kr. Inkomstposten Lärarkandidatavgifter

till underhåll och förnyelse av inventarierna i lärarkandidaternas

bostadsrum vid seminarierna i Haparanda och Lycksele (p. 11) torde böra

bibehållas. Posten bör för nästa budgetår uppföras med oförändrat belopp

1 200 kr.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Vid bifall till vad jag sålunda förordat, torde anslaget för nästa budgetår böra

uppföras med avrundat (2 214 000 — 33 000 =) 2 181 000 kr. Jag hemställer,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2 181 000 kr.

13. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.

Anslag

Nettoutgift

1959/60 .............................

........ 400 000

515 439

1960/61 .............................

........ 400 000

384 484

1961/62 (statsliggaren s. 822) .........

........ 400 000

1962/63 (förslag) ....................

........ 465 000

För budgetåret 1959/60 ställdes förutom det för budgetåret anvisade beloppet

av 400 000 kr. ytterligare 100 000 kr. av reserverade medel till seminariernas förfogande

för nu ifrågavarande ändamål.

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta anslag för nästa budgetår höjes med

295 000 kr. till 695 000 kr. Överstyrelsen ifrågasätter härjämte, om inte resterande

35 000 kr. av reserverade medel bör ställas till seminariernas förfogande

för ändamål som tillgodoses genom reservationsanslaget.

Som motivering för anslagshöjningen anför överstyrelsen bl. a. följande.

För budgetåret 1962/63 begär rektorerna sammanlagt omkring 695 000 kr.

Överstyrelsen, som anser att seminariernas behov av anslagsmedel för detta

ändamål är mycket stort, anser sig inte böra förorda en reducering av det

äskade beloppet. Skolberedningen har i sitt betänkande Hjälpmedel i skolarbetet

(SOU 1961:17) starkt betonat skolans behov av olika typer av materiel för

läro- och övningsämnen och även föreslagit, att skolöverstyrelsen skall få i uppdrag

att stimulera produktionen av lämplig sådan och tillse, att samtliga lärare

utbildas till att använda den. Att lärarutbildningsanstalter har tillgång till förekommande

typer av materiel, måste bedömas som högst angeläget. Härtill

kommer, att undervisningsmaterielen vid lärarutbildningsanstalterna är utsatt

för mycket stark förslitning.

Departementschefen. Jag förordar, att detta anslag för nästa budgetår höjes

med 65 000 kr. till 465 000 kr. I enlighet med skolöverstyrelsens förslag bör härjämte

35 000 kr., som enligt tidigare beslut står till Kungl. Maj:ts disposition,

ställas till förfogande för nu ifrågavarande ändamål. Jag hemställer, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m.m. för

budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 465 000 kr.

6 — Dihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 106

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

14. Folkskoleseminarierna: Utrustning

Anslag

Nettoutgift

1959/60 .............................

........ 550 000

600 997

1960/61 .............................

......... 500 000

495 535

1961/62 (statsliggaren s. 822)..........

......... 500 000

1962/63 (förslag) ....................

......... 660 000

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta reservationsanslag för nästa budgetår

höjes med 450 000 kr. till 950 000 kr., och anför som motivering härför bl. a.

följande.

Stora utrustningsbehov föreligger för seminarierna. Många av dessa arbetar

med starkt försliten materiel. Metodikundervisningens och övningslektionernas

stora omfattning gör att slitaget blir stort. Att lärarutbildningsanstalter är utrustade

med ny och ändamålsenlig undervisningsmateriel är av stor vikt. —

Överstyrelsen avser att under innevarande budgetår utreda seminariernas behov

av AV-hjälpmedel och i kommande anslagsäskanden föreslå en upprustningsplan

för de följande fem budgetåren. En snabb upprustning är dock för närvarande

nödvändig, och överstyrelsen föreslår därför för budgetåret 1962/63, att för

varje seminarium, i likhet med vad som är föreslaget för läroverk och seminarier

med praktisk lärarkurs, beräknas ett belopp av 10 000 kr. för ifrågavarande

speciella ändamål. Sammanlagt skulle alltså 160 000 kr. av det av överstyrelsen

äskade anslaget till utrustning användas till AV-hjälpmedel. Medel äskas icke

i detta sammanhang för de fyra seminarierna med praktisk lärarkurs och ej för

seminariet i Lund, som skall nedläggas.

Departementschefen. För att behovet av audivisuella hjälpmedel bättre skall

kunna tillgodoses förordar jag en ökning av detta anslag med 160 000 kr. Anslaget

bör alltså för nästa budgetår uppföras med (500 000 + 160 000 =) 660 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Utrustning för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 660 000 kr.

15. Avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m.

1959/60 ...................

1960/61 ...................

1961/62 (statsliggaren s. 825)

1962/63 (förslag) ..........

Anslag

4 156 000

4 707 000

5 363 000

7 554 000

Nettoutgift

4 157 982

4 332 038

Kungl. Maj:t har genom särskilda beslut den 16 juni och den 27 juli 1961 samt

den 19 januari 1962 meddelat bestämmelser angående anordnande under innevarande

budgetår av viss praktisk lärarutbildning i Linköping samt föreskrifter

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

om ersättning m. m. vid denna utbildning. Kungl. Maj:ts förstnämnda beslut

innebär bl. a., att denna utbildning vid s. k. lärarutbildning sblock skall äga rum

vid skolor i Linköpings stad för omkring 24 lärarkandidater och ske under medverkan

av de skolledare och lärare, som skolöverstyrelsen efter samråd med

berörda skolstyrelse bestämmer. Utbildningen skall anordnas sa, att varje lärarkandidat

erhåller erfarenhet av undervisning på försöksskolans högstadium. För

utbildningen äger bestämmelserna rörande praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare

vid högre skolor tillämpning, där icke överstyrelsen på grund av den

avvikande organisationsformen eller av andra skäl finner anledning meddela

särskilda föreskrifter. Beträffande ersättningar till skolledare och lärare, som

medverkar vid nu ifrågavarande utbildning, ävensom dessas undervisningsskyldighet

gäller, som inledningsvis angivits, särskilda föreskrifter, senast meddelade

genom beslutet den 19 januari 1962.

Skolöverstyrelsen, som i sina anslagsäskanden för nästa budgetår avseende de

allmänna läroverkens avlöningsanslag föreslagit en utbyggnad av lärarutbildningsblocket

i Linköping från 24 till 70 platser per år samt upprättande av två

nya lärarutbildningsblock med vardera 60 platser per år, hemställer om den

höjning av förevarande anslag, som enligt överstyrelsens bedömande erfordras

vid bifall till dessa förslag. Överstyrelsen föreslår härjämte en öknmg av expensmedlen

vid förberedande lärarkurser. Förslagen beräknas medföra en total kostnadsökning

för nästa budgetår av 2 309 900 kr. Ökningen fördelar sig på följande

sätt på de olika anslagsposterna under förevarande anslag.

1.

2.

3.

Avlöningar åt deltagare i praktiska lärarkurser................

ltesckostnadsersättning och traktamente åt deltagare i praktiska

lärarkurser ................................................

Expenser vid förberedande lärarkurser........................

Summa kr.

Avrundat kr.

1 929 153

377 500

3 200

2 309 853

2 309 900

Dclkostnaderna under posterna 1 och 2 för den föreslagna utbyggnaden av

Linköpingsblocket beräknas i runda tal till respektive 467 000 och 57 500 kr.

Av beloppet under posten 2 utgör vidare 140 000 kr. en automatisk höjning till

följd av höjda traktamenten. Av expenshöjningen vid förberedande lärarkurser

(post 3) hänför sig 1 200 kr. till ökade omkostnader och 2 000 kr. till en ny

förberedande lärarkurs.

Lärarutbildning ssakkunniga har i särskilda skrivelser den 4 september och den

24 november 1961 också framlagt förslag om nya lärarutbildningsblock under

nästa budgetår. De sakkunniga framhåller i den förra skrivelsen, att mellan dem

och skolöverstyrelsen ett nära samråd ägt rum i syfte att öka antalet lärarutbildningsblock.

Fn utgångspunkt vid bedömningen anges ha varit den uppskattning

som den nya organisationsformen för ämneslärarutbildning hittills rönt både

C* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 106

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

från läroverkslärarkårens och fackorganisationens sida. Det nämns i sammanhanget,

att höstterminen 1901 ca 15 lärarkandidater påbörjat sin praktiska

lärarutbildning vid Linköpingsblocket.

De sakkunniga har gjort ett första försök till inventering av förutsättningarna

för att öka antalet utbildningsblock inom landet och redovisar vissa allmänna

synpunkter, som därvid varit vägledande. För närmare kännedom härom torde

få hänvisas till de sakkunnigas betänkande.

Av de sakkunnigas tidigare refererade skrivelse angående den s. k. provårsköns

omfattning och sammansättning framgår, att kön i mars 1961 uppgick till 1 840

personer med lärarduglig akademisk examen. Det kan således, framhåller de

sakkunniga, anses föreligga goda skäl att nu bl. a. kraftigt öka antalet utbiklningsblock

för att inom rimlig tid häva provårskön. Det eftertryckliga kravet

på att minska utbildningskön bör emellertid vägas mot lärarkandidaternas berättigade

önskan att få en fullgod utbildning och fullgoda handledare, menar de

sakkunniga, som sökt avväga olika faktorer som kräver berättigad hänsyn mot

varandra och föreslår, att under läsåret 1962/63 ytterligare ett antal utbildningsblock

upprättas utöver det s. k. Linköpingsblocket. Det borde därvid bli möjligt

att sagda läsår vid de nya blocken utbilda 150—250 lärarkandidater. Det slutliga

antalet sägs få bli beroende dels på den granskning av varje tänkbar skolort, som

kommer att företagas genom de sakkunnigas försorg, dels på den efterfrågan

utbildningen kommer att röna. Liksom när det gäller att upprätta nya lärarhögskolor,

förutsätter de sakkunniga, att även vid blocken nya pedagogiska och

organisatoriska kombinationer får prövas. Sådana exemplifieras på följande sätt.

Blockens storlek och utbildningskapacitet torde få skifta inom rimliga gränser

alltefter de lokala och personella förutsättningarna. Vidare kan det visa sig

lämpligt att pröva nya organisatoriska anordningar, så att utbildningskapaciteten

ej så starkt som vid de vanliga lärarkursläroverken begränsas av föreståndarens

möjligheter att hinna åhöra serielektioner och deltaga i den omedelbart

på dessa följande genomgången med kandidat och handledare. Det förefaller att

finnas skäl att vid ett block stundom ha flera pedagogiska ledare (»föreståndare»),

t. ex. en för de humanistiska ämnena och en för de naturvetenskapliga.

Det får sannolikt avgöras från fall till fall, huruvida ledarna skall helt jämställas

eller om en av dem skall tjänstgöra såsom huvudledare.

Avslutningsvis hemställer de sakkunniga, att medel ställes till förfogande fölen

ökning av antalet lärarutbildningsblock fr. o. in. nästa läsår och att utbildningen

anordnas i överensstämmelse med de synpunkter, som i skrivelsen framförts.

I de sakkunnigas andra skrivelse, som kortfattat berörts i samband med behandlingen

i arets statsverksproposition, bilagan 10, ecklesiastikdepartementet,

punkten 124 (s. 198), anger de sakkunniga att de funnit, att det med hänsyn till

de organisatoriska och pedagogiska krav, som synes böra ställas, finns förutsättningar

att fr. o. m. budgetåret 1962/63 organisera lärarutbildningsblock på ytterligare

minst tre orter utöver Linköping för utbildning av sammanlagt 210 ämnesläiarkandidater

per ar. De sakkunniga avser att senare inkomma med förslag

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

till förläggning av lärarutbildningsblocken. Med hänsyn till att det är synnerligen

angeläget, att antalet lärare i läroämnen med praktisk lärarutbildning ökas, anser

de sakkunniga det lämpligt, att lärarutbildningsblocket i Linköping utvidgas

enligt skolöverstyrelsens i det föregående redovisade förslag.

Den sammanlagda kostnaden för utbildning av <0 lärarkandidater i ett s. k.

utbildningsblock beräknar de sakkunniga till 1 216 670 kr. och hemställer, att

utöver de medel, som bör anvisas för utvidgningen av lärarutbildningsblocket i

Linköping i enlighet med skolöverstyrelsens förslag, (3 X 1 216 670 =) 3 650 000

kr. ställes till förfogande för nästa budgetår för anordnande av tre lärarutbildningsbiock

i enlighet med de sakkunnigas förslag. De sakkunniga framhåller i sin

skrivelse slutligen, att ämneslärarutbildning i s. k. utbildningsblock är avsevärt

billigare än den traditionella formen med lärarkursläroverk.

I skrivelse den 13 november 1961 berör lärarutbildningssakkunniga också frågan

om anordnande av förberedande lärarlcurser. De xöreslar, att ytteiligare atta

förberedande lärarkurser får anordnas årligen och anför i anslutning därtill i

huvudsak följande.

Redan första året förberedande lärarkurs anordnades, hösten 1951, förlädes

den till tre olika orter, desamma som alltjämt användes, nämligen Stockholm,

Göteborg och Lund. Deltagarantalet var detta år respektive 58, 21 och 22. Därefter

har deltagarantalet i dessa förberedande kurser successivt stigit och var

hösten 1961 respektive 137, 35 och 65. Med det syfte och det innehåll dessa

kurser har är antalet deltagare i Stockholm och Lund alldeles för stort. Lararkandidaterna

kan med sådant deltagarantal inte stimuleras till aktiva insatser.

Detta är från pedagogisk synpunkt synnerligen otillfredsställande.

Härtill kommer, att försöksverksamheten med och genomförandet av en nioårig

obligatorisk skola i flera avseenden ställt ökade krav på ämneslärarutbildningen.

Enligt de sakkunnigas mening bör en förberedande lärarkurs ha maximalt

50 deltagare, om den skall kunna fylla sitt syfte.

Kostnaden för en förberedande lärarkurs kan beräknas till 19 000 kr. hor

nästa budgetår bör således beräknas en merkostnad för ifrågavarande ändamal

med 8 X 19 000 = 152 000 kr. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid

bemyndigande lämnas skolöverstyrelsen att anordna en förberedande lärarkurs

för varje påbörjat femtiotal deltagare; under budgetåret 1962/63 dock högst

15 kurser.

Departementschefen. Såsom av det föregående framgått anordnas under innevarande

läsår praktisk ämneslärarutbildning om en termin vid olika skolor i

Linköpings stad. I väsentliga avseenden anknyter utbildningen vid detta s. k.

lärarutbildningsblock till former, som utbildats vid läroverk och seminarier med

egentlig lärarkurs. Genom seriernas och auskultationernas förläggning till flera

utbildningsanstalter har emellertid lärarkandidaterna vid blocket möjligheter att

lära känna utbildningsortens skolväsen som helhet. Inte minst innebär det en

fördel, att eu stor del av utbildningen i enlighet med de utfärdade föreskrifterna

kunnat förläggas till försöksskolans högstadium. Enligt vad jag under hand

erfarit, har lärarkandidaterna i regel, liksom vid de egentliga lärarkurserna, fem

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

undervisningsserier. Under den första utbildningsterminen har vanligen två av

serierna varit förlagda till försöksskolans högstadium. Genom särskilda föreläsningar

har lärarkandidaterna härjämte orienterats speciellt om högstadiets

organisation och arbetsformer. Av de övriga serierna har en varit förlagd till en

av den kommunala flickskolans båda högsta klasser och två till gymnasium

— så långt möjligt försöksgymnasiet — eller seminarium. Beträffande organisationen

i övrigt må framhållas, att den pedagogiska utbildningen föreståtts av en

särskild utbildningsledare. Under denne har i samtliga ämnen huvudhandledare

medverkat. Dessa liksom kursens pedagogiska föreståndare har följt undervisningen

i ungefär samma utsträckning som är vanlig vid egentlig lärarkurs. Dessutom

har medverkat handledare samt lärare som, utan att vara handledare,

mottagit auskultanter. Lrfarenheterna från den nya utbildningsverksamheten,

som fortgår innevarande termin, har av allt att döma varit övervägande positiva.

Jag har i det föregående vid flera tillfällen betonat vikten av att kapaciteten

för praktisk utbildning av ämneslärare väsentligt utökas och även föreslagit åtgärder

i detta syfte. Dessa åtgärder, som i huvudsak inriktats på att möta

tillströmningen av lärarkandidater direkt från universiteten, bör kompletteras

med en utbyggnad av systemet med lärarutbildningsblock. Härigenom bör den

s. k. provårskön kunna nedbringas på ett effektivare och snabbare sätt än vad

som blir möjligt genom inrättande av nya lärarkursanstalter. Främst med hänsyn

till att i detta begynnelseskede inte alltför många lärare samtidigt bör göras

lediga från aktiv tjänstgöring, är jag emellertid inte beredd att tillstyrka, att

redan fr. o. m. nästa budgetår en utbyggnad sker i hela den av lärarutbildningssakkunniga

föreslagna omfattningen. Jag förordar följande omedelbara åtgärder.

I enlighet med skolöverstyrelsens och lärarutbildningssakkunnigas förslag utökas

utbildningskapaciteten vid lärarutbildningsblocket i Linköping från för

närvarande omkring 12 till högst 35 kandidater per termin. Härjämte anordnas

sådant utbildningsblock på ytterligare en utbildningsort, där organisatoriska och

pedagogiska förutsättningar härför finnes. Även på denna utbildningsort, som

torde böra bestämmas av Kungl. ]Vfaj:t efter förslag av lärarutbildningssakkunniga,

bör utbildning kunna anordnas för högst 35 lärarkandidater per termin.

Vid bifall till vad jag nu förordat, skulle fr. o. m. nästa läsår en ökning av

utbildningsmöjligheterna för ämneslärarkandidater kunna ske med drygt etthundra

utbildningsplatser.

Lärarutbildnmgssakkunniga har anfört vägande skäl för att antalet förberedande

lararkurser skall ökas. Jag föreslår för egen del, att fyra nya sådana kurser

kommer till stånd under nästa läsår, dvs. två nya kurser vardera höst- och

vårterminen. Kursernas förläggning bör bestämmas av skolöverstyrelsen.

Kostnaderna för de av mig nu framlagda förslagen, vilka bör behandlas som

kostnader för praktisk lärarkurs, berör såväl detta anslag som anslaget till

avlöningar vid de allmänna läroverken. Ur nu förevarande anslag bestrides, som

av det föregående framgått, kostnaderna för avlöningar, resekostnadsersättning

och traktamenten åt deltagarna i praktiska lärarkurser samt för expenser vid de

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

förberedande lärarkurserna. Ur de allmänna läroverkens avlöningsanslag bestrides

kostnader för ersättning åt föreståndare, handledare m. fl. vid egentlig lärarkurs

samt för vissa arvoden vid de förberedande lärarkurserna.

Jag beräknar de sammanlagda kostnaderna i anledning av vad jag nu förordat

till 2 051 000 kr. Härav belöper på ändamål, som normalt tillgodoses ur förevarande

anslag, i runt tal 1 314 000 kr. Till detta belopp kommer emellertid ytterligare

140 000 kr., motsvarande en automatisk ökning till följd av höjda traktamenten,

varför anslaget för nästa budgetår bör höjas med (1 314 000 +

140 000 =) 1 454 000 kr. Anslagshöjningen fördelar sig med 1 160 000 kr. på

anslagsposten 1, med 285 000 kr. på anslagsposten 2 och med 9 000 kr. på anslagsposten

3.

På de allmänna läroverkens avlöningsanslag skulle belöpa i runt tal 737 000 kr.

för de nu förordade åtgärderna. Medel motsvarande bl. a. dessa kostnader har, i

avbidan på denna proposition, preliminärt beräknats i statsverkspropositionen,

bilagan 10, ecklesiastikdepartementet, under anslagspunkten 278 Ökad ämnesoch

speciallärarutbildning m. m. För att undvika ändring av för riksdagen redan

framlagt äskande beträffande nyssnämnda avlöningsanslag bör för nästa budgetår

det nämnda beloppet av 737 000 kr. budgeteras under nu ifrågavarande

anslag utan att dock tagas i anspråk, medan samtidigt ett motsvarande överskridande

torde få ske av berörda, förslagsvis betecknade poster under de allmänna

läroverkens avlöningsanslag. Förevarande anslag bör alltså höjas med

sammanlagt (1 454 000 + 737 000 =) 2 191 000 kr. till 7 554 000 kr.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m.m.

för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 7 554 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åsa Teorell

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1962

Bilaga.

Överenskommelse mellan Göteborgs stad å ena sidan, genom särskilt utsedda

delegerade, och staten å andra sidan, företrädd av 1960 års lärarutbildningssakkunniga,

angående kostnadsfördelningen vid inrättandet av en lärarhögskola

i Göteborg.

En lärarhögskola förutsättes bli inrättad i Göteborg fr. o. m. den 1 juli 1962

och tills vidare förlagd till Annedals folkskoleseminarium.1 En extern övningsskola

omfattande sju parallellavdelningar av försöksskolans högstadium förlägges

till Kungsladugårdsskolan. Övningsskolan organiseras huvudsakligen enligt de

riktlinjer som gäller för externa övningsskoleklasser vid folkskoleseminarium.

Detta innebär att undervisningen ombesörjes av staten. Som ledare för de

externa övningsskolklasserna skall finnas en statligt anställd rektor. Den närmare

fördelningen av arbetsuppgifterna mellan rektorn vid Kungsladugårdsskolan och

nyssnämnda statligt anställde rektor skall fastställas efter fortsatta överläggningar.

Till Majomas högre allmänna läroverk förlägges praktisk lärarutbildning

företrädesvis på det gymnasiala stadiet.

För Kungsladugårdsskolan beräknas kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten

och inventarier till (36 000 + 19 000 =) 55 000 kr. och för Majornas

högre allmänna läroverk beräknas byggnadsarbetena till 51 000 kr. och inventarierna

till 30 000 kr. eller tillhopa 81 000 kr. Göteborgs allmänna skolstyrelse

svarar för ifragavarande arbeten och kostnaderna härför. Beträffande undervisningsmateriel

beräknas kostnaderna för Kungsladugårdsskolans del till sammanlagt

20 000 kr. och för Majornas högre allmänna läroverk till 72 000 kr.

Sistnämnda kostnader fördelas lika mellan Göteborgs stad och staten med 10 000

och 36 000 kr. på vardera parten. Det förutsättes att lärarhögskolans förläggning

till provisoriska lokaler kommer att bestå under en tid av omkring fyra år.

Överläggningar rörande den definitiva förläggningen av lärarhögskolan skall

snarast upptagas.

1 Härvid förutsättes att 6 av seminariets övningsskoleklasser överflyttas till Annedalsskolan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962 109

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ...................................................... 5

II. Den s. k. provårsköns omfattning och sammansättning.............. 7

III. Lärarbehov och lärartillgång..................................... 13

1. Inledning ................................................... 13

2. Lärare i läroämnen ..................... 13

3. Klasslärare ................................................. 19

4. Departementschefen ......................................... 23

IV. Ämnesläramtbildning om en termin vid lärarhögskola — Den tredje

lärarhögskolan ................................................. 26

1. De nuvarande lärarhögskolorna ............................... 26

2. Organisationen av enterminsutbildningen ...................... 30

Allmänna synpunkter...................................... 30

Den egentliga utbildningsterminen .......................... 31

Handledd praktik ......................................... 34

Lärarprov vid egen tjänstgöring ............................ 35

3. Enterminsutbildning vid de befintliga lärarhögskolorna.......... 38

Lärarhögskolan i Stockholm................................ 38

Lärarhögskolan i Malmö................................... 19

4. Den tredje lärarhögskolan.................................... 42

Förläggning till Göteborg .................................. 42

Lokaler under en övergångstid.............................. 43

Övningsundervisningen under en övergångstid................ 44

Utbildningskapacitet....................................... 46

Personalorganisation ....................................... 47

Styrelse .................................................. 49

5. Sammanfattande kostnadsberäkningar......................... 50

6. Remissyttranden ............................................ 51

7. Departementschefen ......................................... 95

V. Speciallärarutbildningens organisation ............................ 79

1. Hittillsvarande förhållanden .................................. 79

2. Tidigare förslag ............................................. 91

3. Beräkningar av utbildningsbehovet............................ 82

Specialklasslärarbehovet.................................... 83

Lärarbehovet för den särskilda specialundervisningen.......... 87

Vissa särskilda lärarbehov.................................. 88

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Sid.

4. Förslag om ny utbildningsorganisation......................... 89

Principiella synpunkter .................................... 89

Förläggning............................................... 91

Utbildningens utformning .................................. 93

Personalorganisation ....................................... 100

Lokalbehov ............................................... 104

5. Sammanfattande kostnadsberäkningar......................... 105

6. Remissyttranden ............................................ 106

7. Departementschefen ......................................... 119

VI. Anslagsberäkningar för klass- och ämneslärarutbildningen för budgetåret

1962/63 ................................................... 131

1. Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar ...................... 131

2. Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader .................... 134

3. Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel, böcker m. m............. 135

4. Lärarhögskolan i Malmö: Avlöningar ......................... 136

5. Lärarhögskolan i Malmö: Omkostnader ....................... 142

6. Lärarhögskolan i Malmö: Materiel, böcker m. m................ 143

7. Lärarhögskolan i Malmö: Inredning och utrustning av nya lokaler 144

8. Lärarhögskolan i Göteborg: Avlöningar ....................... 145

9. Lärarhögskolan i Göteborg: Omkostnader ..................... 146

10. Lärarhögskolan i Göteborg: Materiel, böcker m. m.............. 146

11. Folkskoleseminarierna: Avlöningar ............................ 147

12. Folkskoleseminarierna: Omkostnader .......................... 159

13. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m................... 161

14. Folkskoleseminarierna: Utrustning ............................ 162

15. Avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m............... 162

Bilaga............................................................. 168

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:330 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1961/62 till förberedelseåtgä a1 i texten