Sök i Ratio Lex

Angående uppförande av sammansuttningsverkstad för ammunition m. m

1962-03-16 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:121, Angående uppförande av sammansuttningsverkstad för ammunition m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

1

Nr 121

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande av

sammansuttningsverkstad för ammunition m. m.; given

Stockholms slott den 16 mars 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en sammansättningsverkstad för ammunition

uppföres i Vingåkerstrakten. Vidare föreslås att en verkstad för främst revidering

av ammunition uppföres i anslutning till en befintlig ammunitionssammansättningsverkstad

i Norrland och att driften vid dessa båda

verkstäder administreras av försvarets fabriksstyrelse. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 121

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet

Andersson, fråga om uppförande av sammansättningsverkstad för ammunition

m. m. och anför därvid följande.

Inledning

För sprängämnesgjutning samt sammansättning och revidering av ammunition1

finnes för närvarande ett antal sammansättningsverkstäder i

anslutning till de centrala ammunitionsförråden. Dessa verkstäder uppfyller

icke de krav som måste ställas i fråga om säkerheten vid sprängämnesgjutning.

Med hänsyn till detta förhållande lät överbefälhavaren år 1954 —

på anmodan av dåvarande chefen för försvarsdepartementet — utreda hur

sammansättning av ammunition bör bedrivas och i samband härmed hur

krut, sprängämnen och förrådsdetaljer bör förvaras. Sedan den anbefallda

utredningen slutförts, framlade överbefälhavaren — efter samråd med

armétygförvaltningen och försvarets fabriksstyrelse — den 14 oktober

1955 förslag i ämnet (1955 års förslag). Detta innebar i stort att den

statliga sammansättningsverksamheten skulle övertagas av fabriksstyrelsen,

att en fredsverkstad avsedd för sammansättnings- och revideringsverksamhet

skulle komma till stånd och förläggas till södra Sverige samt att

intill dess förenämnda anläggning kunde tas i drift, den nuvarande verksamheten

skulle bibehållas i armétygförvaltningens regi. I krig skulle ammunitionssammansättningsverksamhet

dessutom bedrivas vid ytterligare

ett antal verkstäder. Sedan den föreslagna nya verkstaden uppförts, skulle

de hittillsvarande sammansättningsverkstäderna nedläggas.

1 I ammunitionssammansättning ingår både att av detaljer från ett flertal leverantörer sammansätta

ammunitionsdelar, t. ex. granater och tändrör, och att pressa eller gjuta sprängämne i

dessa samt dessutom produktion av pressade sprängämnesdetaljer. De olika delarna monteras

sedan till färdiga ammunitionseffekter för kanoner, granatkastare, minor etc. Revidering av ammunition

avser i huvudsak moderniseringsarbeten med äldre ammunitionseffekter, hylsåtervinning

och i vissa fall underhållsarbeten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

Efter anmodan av överbefälhavaren föreslog försvarets fabiiksstyrelse

— i samråd med bland annat armétygförvaltningen och sprängämnesinspektionen

— (skr. 30/11 1955) bland annat, att en verkstad för här angivna

ändamål skulle uppföras. Kostnaden för den nya verkstaden beräknades

till 13,1 miljoner kronor, varav 11 miljoner kronor för byggnadsarbeten,

1,5 miljon kronor för maskinutrustning och 600 000 kr. för markförvärv.

Alternativt föreslogs att en första etapp för omkring 6,1 miljoner

kronor skulle komma till utförande. Denna utbyggnad syftade till en verkstad

dimensionerad för att täcka de behov som sammanhänger med fredsanskaffningen.

Förslaget anmäldes i 1957 års statsverksproposition (bil.

25, s. 47) men föranledde ingen åtgärd.

Fabriksstyrelsen återkom i sina anslagsäskanden för budgetåret 1958/59

med förslag att uppföra den första etappen av verkstaden. Efter förslag av

Kungl. Maj :t (prop. 1958:110, s. 566—567) beslöt 1958 års riksdag (SU

B 53° rskr. B 83) att en verkstad för sammansättning av ammunition skulle

uppföras. Kostnaderna för en dylik verkstad angavs till 12,5 miljoner kronor

(exkl. kostnader för markförvärv). För en första etapp beräknades

7,6 miljoner kronor erforderliga. Riksdagen anvisade 1,0 miljon kronoi

för att påbörja sammansättningsverkstaden. 1959 års riksdag anvisade

ytterligare 2,2 miljoner kronor för arbeten med sammansättningsverkstaden

och 0,5 miljon kronor för påbörjande av maskinanskaffningen (SU 44;

rskr. 115). 1960 års riksdag anvisade 1,0 miljon kronor för verkstaden och

0,5 miljon kronor för fortsatt maskinanskaffning (SU 25; rskr. 79). Sammanlagt

har sålunda riksdagen beviljat 4,2 miljoner kronor för anläggningsarbeten

och 1,0 miljon kronor för maskinanskaffning. Av dessa medel

har Kungl. Maj:t hittills endast ställt 0,5 miljon kronor till fabriksstvrelsens

förfogande för maskinanskaffning. Kostnaderna för första etappen

av verkstaden har av fabriksstyrelsen senast beräknats till 8,08 miljoner

kronor i 1959 års prisläge (prop. 1960: 1, bil. 26, s. 44).

Det visade sig av olika anledningar svårt att genomföra 1955 års förslag.

Främst medverkade härvid svårigheten att förvärva lämpligt markområde

för den nya sammansättningsverkstaden. Överbefälhavaren fann

det därför vara angeläget att undersöka — bland annat med hänsyn till

1958 års försvarsbeslut — om de förutsättningar som låg till grund för

förslaget alltjämt var hållbara. Sedan armétygförvaltningen överlämnat

en promemoria med vissa synpunkter i frågan anmodade överbefälhavaren

försvarets förvaltningsdirektion att — med biträde av experter från föisvarsstaben,

armétygförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse och fortifikationsförvaltningen

— verkställa de ytterligare undersökningar och utredningar

som erfordrades för att på nytt få frågan allsidigt belyst. Resultatet

av undersökningen redovisades i en PM 30/11 1959. Denna finnes fogad till

den skrivelse (29/2 1960) med vilken överbefälhavaren hänsköt ärendet

till Kungl. Maj:t (1960 års förslag).

1* — in haag till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 121

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

Frågan om uppförande av ammunitionssammansättningsverkstaden togs

ungefär samtidigt upp av riksdagens år 1960 församlade revisorer. I sin

berättelse (§ 12) ifrågasatte revisorerna riktigheten av att fullfölja planerna

på att uppföra en ny ammunitionssammansättningsverkstad. över

revisorernas berättelse avgavs yttranden av överbefälhavaren, armétygför\altningen,

sprängämnesinspektionen. Riksdagen (skr. 1961: 285) fattade beslut i överensstämmelse

med förslag av statsutskottet (SU 116). Utskottet, som inhämtat

att överbefälhavaren framlagt förslag i ämnet, uttalade att överbefälhavarens

överväganden och Kungl. Majrts ställningstaganden i anslutning

därtill borde redovisas för riksdagen innan åtgärder vidtogs för

ett fullföljande av projektet.

Vidare har försvarets fabriksstyrelse (skr. 28/12 1961) — efter samråd

med överbefälhavaren som i ärendet hört armétygförvaltningen _ ånyo

underställt frågan om ny sammansättningsverkstad m. m. Kungl. Maj :ts

prövning. Över denna skrivelse har yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,

statskontoret, sprängämnesinspektionen samt länsstyrelserna i

Södermanlands och Jönköpings län. Slutligen har fabriksstyrelsen (skr.

30/1 1962) inkommit med vissa kostnadsberäkningar.

Jag anhåller att nu få upptaga förevarande fråga till behandling. Därvid

torde jag få redogöra för överbefälhavarens förslag av år 1960 med därtill

hörande utredningar m. m. samt fabriksstyrelsens senaste förslag jämte

yttranden däröver. För inhämtande av närmare upplysningar rörande riksdagsrevisorernas

uttalande och innehållet i däröver avgivna utlåtanden

torde få hänvisas till 1960 års revisionsberättelse (Del I, s. 64_66 och

Del II, s. 105—112). Slutligen framlägger jag mina egna synpunkter och

förslag.

1960 års förslag

I sin förenämnda skrivelse den 29 februari 1960 föreslår överbefälhavaren

i anslutning till en av försvarets förvaltningsdirektion verkställd utredning,

att 1955 års förslag rörande sammansättnings- och revideringsverksamhetens

ordnande i fred skall kompletteras med armétygförvaltningens

sammansättningsverkstad i Norrland och att denna — som alltjämt bör

administreras av armétygförvaltningen — i fred främst skall avses för del

av erforderlig revideringsverksamhet.

F ö r v altningsdirektionens utredning behandlar vissa principfrågor.

PM har utarbetats efter samråd med armétygförvaltningen, fortifikationsförvaltningen

och försvarets fabriksstyrelse samt efter hörande av

sprängämnesinspektionen. Förvaltningsdirektionen har granskat i vilka

avseenden de förutsättningar och grundläggande synpunkter som legat till

grund för 1955 års förslag ändrats.

En väsentlig faktor är arbetsvolymens omfattning vid sammansättnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1962

verkstäderna. Enligt förvaltningsdirektionen visar en jämförelse att arbetsvolymen

för fredsanskaffning sannolikt blir mindre än vad som bedömdes

1955. Detta synes beträffande nysammansättning av ammunition

vara en konsekvens av 1958 års försvarsbeslut — minskad arméorganisation

och minskad förrådshållning — och därpå grundade materielplaner samt

beträffande revideringsverksamheten vara en följd av vissa förbättringar

vid tillverkning och förrådshållning av ammunition. Den för krigsanskaffning

erforderliga arbetsvolymen har däremot enligt direktionen —- bland

annat på grund av minskad fredsanskaffning till 1 Ölj d av 1958 års försvarsbeslut

— icke oväsentligt ökat i förhållande till läget 1955. Ökade svaiigheter

kommer därför enligt förvaltningsdirektionen att föreligga när det

gäller att på ett betryggande sätt tillgodose sammansättningsverkstädernas

personella beredskap för verksamhet i ett skärpt läge och under krig.

Såvitt avser säkerhetssynpunkter i samband med sammansättning och

revidering av ammunition konstaterar förvaltningsdirektionen, att det föreligger

ett oavvisligt krav att den del av verksamheten som omfattar riskbetonad

explosivämneshantering icke fortsättningsvis bör få äga rum i

samma bergutrymme som sammansatt ammunition förrådshålles i.

Förvaltningsdirektionen menar att utvecklingen efter år 1955 icke rubbar

bedömningen att det från ekonomiska synpunkter är mest fördelaktigt att

centralisera sammansättningsverksamheten i fred till en verkstad. Möjlighet

bör dock finnas att sända ut revideringspatruller från verkstaden

för enklare arbeten i de fall där det är dyrare att transportera ammunitionen

än att flytta arbetskraften, ökade transportkostnader kommer dock

att uppstå till följd av centraliseringen. Särskilt påtagligt blir detta vid

transport av ammunition från mellersta och södra Norrland till verkstad i

södra Sverige och åter.

Förvaltningsdirektionen granskar olika alternativ för att ordna sammansättningsverksamheten

i fred.

Ett alternativ (alt. I) innebär att en ny verkstad — administrerad av

försvarets fabriksstyrelse — för sammansättningsarbete skall uppföras

med en kapacitet vid fredsdrift som medger att sammansättningsarbeten i

bergverkstäderna helt kan upphöra. Detta motsvarar etapp I av den av

fabriksstyrelsen projekterade sammansättningsverkstaden, som har kostnadsberäknats

till 7,5 miljoner kronor. För revideringsarbeten bibehålies

den befintliga Norrlandsverkstaden. Denna behöver dock kompletteras med

friliggande lokaler för ifrågavarande ändamål. Den av fabriksstyrelsen

projekterade verkstaden reduceras då i motsvarande mån. Revideringsarbeten

vid andra förråd kan utföras av utsända revideringspatruller. Verksamheten

kan alltså i fredstid centraliseras och lokalutrymmen i berganläggningar

frigöras. Dessa utrymmen kan i krig och vid fara för krig

i samband med utspridning av förråden utnyttjas för sammansättning av

ammunition.

Om den framtida sammansättningsverksamheten i fredstid skall drivas

med en avsevärt reducerad arbetsstyrka, ändras de beräknade förutsätt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

ningarna för den nya verkstadens ekonomi. Å andra sidan bedömes vissa

möjligheter föreligga för fabriksstyrelsen att även utnyttja anläggningen

för andra arbeten än för sammansättning av ammunition.

Det andra alternativet (alt. II) innebär, att sammansättningsverksamheten

i fred bedrives i och i nära anslutning till tre av nuvarande bergverkstäder.

Den som mera riskfylld ansedda delen av verksamheten i fred

förlägges till utanför bergverkstaden nyuppförda friliggande lokaler, under

det att övrig verksamhet alltjämt bedrives i berglokal. Kostnaderna för

det skisserade förslaget har preliminärt uppskattats till ca 4,6 miljoner

kronor. Mera fullständiga byggnadsritningar måste dock uppgöras innan en

slutlig bedömning av kostnaderna är möjlig. Kostnaderna för alternativ II

understiger kostnaderna för alternativ I — begränsat till första etappen

— med ca 2,9 miljoner kronor. Differensen är inte tillräckligt stor för att tillmätas

avgörande betydelse.

Försvarets förvaltningsdirektion sammanfattar resultaten av sin utredning

sålunda.

Det är nödvändigt att snarast flytta ut den i bergrum inom centralförråden

vid sammansättning av ammunition nu förekommande sprängämnesbehandlingen.

Man måste antingen flytta ut gjutningen av sprängämnen

(alt. II) eller anlägga en helt ny verkstad (alt. I).

Som ett skäl mot uppförande av en ny verkstad för ammunitionsproduktion

i nuvarande läge kan enligt förvaltningsdirektionen åberopas det

förhållandet, att samtliga ammunitionsfabriker i landet för närvarande

(år 1959) har sysselsättningssvårigheter samt att sysselsättningen väntas

nedgå ytterligare. Behovet av verkstadskapacitet är alltså ett beredskapsproblem,

om vars angelägenhetsgrad förvaltningsdirektionen icke kan fälla

något uttalande. Från förvaltningsdirektionens sida understrykes dock, att

den väntade nedgången av fredstillverkningen kommer att avsevärt försämra

möjligheterna att starta krigsproduktion.

Enligt direktionens mening talar följande skäl för genomförande av alternativ

I.

1. Skall ammunitionssammansättning ske i södra Sverige kan endast en

friliggande verkstad komma i fråga.

2. Den förutsedda nedgången i produktionsvolymen motiverar att den

av staten i fredstid bedrivna ammunitionssammansättningen koncentreras

till en verkstad.

3. Nedgången i produktionsvolymen motiverar vidare, att ammunitionssammansättningen

förlägges till en verkstad, som även kan användas för

annan likartad verksamhet.

4. Alternativet ger större möjligheter att, om så blir erforderligt, öka

verkstadskapaciteten för ammunitionstillverkning.

5. Den icke försvarsgrensbundna verkstadsrörelsen bör koncentreras under

försvarets fabriksstyrelse, som har till huvuduppgift att svara för sådan

verksamhet och för fortsatt rationalisering inom detta område.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj. ts proposition nr 121 år 1962

Om alternativ I genomföres bör dock enligt förvaltningsdirektionens mening,

bland annat för revideringsarbeten, den i Norrland nu förekommande

verkstadsrörelsen bibehållas. Denna verkstad bör i sa fall utbyggas något.

Den av fabriksstyrelsen projekterade verkstaden bör härvid i motsvarande

mån reduceras så att den totala investeringskostnaden icke överstiger ad

fabriksstyrelsen bedömt erforderligt för den av 1958 års B-riksdag beslutade

sammansättningsverkstadens första etapp.

överbefälhavaren hävdar, att behovet av verkstadskapacitet för ammunitionssammansättning

väsentligen är ett beredskapsproblem. I detta avseende

hänvisar överbefälhavaren till vad han anfört i 1955 års förslag.

Sammansättningsverksamheten utgör för ammunition det slutliga ledet i

produktionskedjan. Den omläggning av sammansättningsverksamheten, som

nu föreslås, avser, förutom att eliminera med nuvarande fredsdrift förbundna

risker och samtidigt rationalisera denna drift, att förbereda och

underlätta krigsproduktionen. Då krigsproduktionen mångfaldigt överstiger

fredsproduktionen, måste främst de förhållanden som sammanhänger

med produktionen i krig vara avgörande för det antal verkstäder, som skall

planeras och utbyggas, liksom deras storlek. I vilken utsträckning dessa

verkstäder skall tagas i anspråk för fredsdriften måste avgöras med hänsyn

till fredsekonomiska och praktiska förhållanden.

Mot denna bakgrund synes det överbefälhavaren som om förvaltningsdirektionens

— efter förnyad prövning — framförda synpunkter och förordade

alternativ till lösning beträffande verksamheten i fred i princip väl

överensstämmer med 1955 års förslag. Den verkställda omprövningen ger

emellertid enligt överbefälhavaren vid handen, att förutsättningarna att

snabbt öka tillverkningskapaciteten i ett skärpt läge blir större även vid

ett begränsat antal fredsanställda, om verksamheten i fred — förutom vid

civila företag — bedrives vid två statliga verkstäder i stället för på en

plats. Detta förhållande är av väsentlig betydelse från beredskapssynpunkt.

Förvaltningsdirektionens förslag till komplettering av överbefälhavarens

förslag 1955 med att även verkstaden i Norrland bör tagas i anspråk i fred

för revideringsarbeten in. m. är därför lämpligt. Fredsverksamheten i \ad

avser sammansättning och revidering av ammunition bör sålunda, anför

överbefälhavaren, förläggas dels till en av fabriksstyrelsen administrerad

verkstad i södra Sverige avsedd för nysammansättning och del av erforderlig

revideringsverksamhet m. in., dels till en av armétygförvaltningen administrerad

verkstad i Norrland avsedd för del av erforderlig revideringsverksamhet

m. m. Vid båda verkstädernas iordningställande för avsedd fredsverksamliet

måste de avsedda uppgifterna i ett skärpt läge och under kiig

beaktas.

Med anledning av överbefälhavarens ställningstagande framlade fabriksstyrelsen

i sina äskanden för budgetåret 1961/62 förslag till den nya verkstadens

omfattning samt begärde därav betingade medel. Förslaget har icke

föranlett någon åtgärd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 121 år 1962

Fabriksstyrelsens skrivelse 28/12 1961 m. m.

Fabriksstyrelsen håller före att behovet och lämpligheten av att uppföra

en ny sammansättningsfabrik för ammunition inom fabriksverket fullständigt

klarlagts. Den nya verkstaden är icke avsedd för enbart sådana arbeten

som hittills utförts vid armétygförvaltningens verkstäder. Den synes även

kunna komplettera fabriksverkets övriga verkstäder med ett sprängämnesgjuteri

och en verkstad för sammansättning av grövre ammunition än som

för närvarande kan göras vid fabriksverket. Den nuvarande bristen i detta

avseende har för fabriksverkets del hittills utgjort en allvarlig olägenhet

från försäljnings- och konkurrenssynpunkt. Fabriksstyrelsen föreslår därför,

att styrelsen meddelas uppdrag att i huvudsaklig överensstämmelse

med små tidigare förslag få anlägga den föreslagna sammansättningsverkstaden

dock med hänsynstagande till att Norrlandsverkstaden — på sätt

överbefälhavaren anfört i 1960 års förslag — fortsättningsvis skall drivas

i fred.

Vad angår lokaliseringen av den nya verkstaden redogör fabriksstyrelsen

för de alternativ som övervägts och anför i huvudsak följande.

I april 1957 uppdrog Kungl. Maj :t åt fabriksstyrelsen att förhandla om

och därest för kronan godtagbar överenskommelse kunde träffas — med förbehåll

för Kungl. Maj :ts godkännande — sluta avtal rörande förvärv för

kronans räkning av mark för ifrågavarande verkstad. Styrelsen undersökte

därvid möjligheterna för förvärv av mark inom Tenhults kommun i Jönköpings

län. Den mark som kommunen kunde anvisa var av olika skäl

mindre lämplig och kostnaderna för andra markförvärv visade sig komma

att uppgå till betydande belopp. Fabriksstyrelsen föreslog därför _ efter

samråd med försvarsstaben — den 4 mars 1958, att sammansättningsverkstaden

skulle förläggas till kronopark i Vingåkerstrakten, Södermanlands

län.

Med hänsyn till arbetskraftsituationen i Tenhults kommun ansågs det

emellertid (november 1958) att förnyad undersökning borde göras för att

om möjligt förlägga sammansättningsverkstaden till Tenhult. Fabriksstyrelsen

upptog därför ånyo förhandlingar med Tenhults kommun. Kommunen

ansåg därvid, att möjligheter skulle finnas att förvärva ett lämpligt

markområde.

De båda aktuella alternativen för sammansättningsverkstadens förläggning

— Tenhult respektive Vingåker — har undersökts av sprängämnesinspektionen.

Därvid har Vingåkersalternativet helt godtagits. Vad avser

Tenhultsalternativet har däremot sprängämnesinspektionen anfört, att i

förordningen om explosiva varor (SFS 232/57) föreskrivna minimiavstånd

ej kan innehållas. Inspektionen har dock ansett att dispens härifrån skulle

kunna tillstyrkas med hänsyn till befintliga nivåskillnader och vegetation

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1962

samt under förutsättning att från skyddssynpunkt erforderliga vägar inom

området anlägges. På längre sikt bör dock ytterligare mark förvärvas med

hänsyn till skyddsavstånden.

Sprängämnesinspektionen har sedermera preciserat den utökning av vägnätet

som anses erforderlig. Kostnaderna härför har beräknats till i runt

tal 300 000 kr. Länsstyrelsen i Jönköpings län har förklarat sig icke ha

något att erinra mot att den planerade anläggningen förlägges till föreslagen

plats inom Tenhults kommun.

Fabriksstyrelsen erinrar vidare om att sprängämnesinspektionen i sitt

remissyttrande över riksdagens revisorers uttalanden ytterligare understrustrukit,

att från inspektionens synpunkter Vingåkersalternativet är vida

överlägset Tenhultsalternativet.

Sprängämnesinspektionen har vid överläggningar med fabriksstyrelsen

ifrågasatt om icke verkstadens förläggning bör omprövas med hänsyn till

säkerhetsfrågorna. Därvid har framhållits, att om en ny sammansättningsverkstad

skall anläggas, den bör förläggas på ett sådant sätt att en framtida

bebyggelse i närheten av verkstaden om möjligt kan förhindras. Fabriksstyrelsen

har på grund därav och med hänsyn till de svårigheter som under

senaste tiden förelegat vid fastställande av säkerhetsområden vid fabriksverkets

ammunitionsfabriker ansett, att en förnyad utredning borde ske

beträffande kostnaderna för en eventuell förläggning av verkstaden till

Vingåkerstrakten.

Av fabriksstyrelsen beräknade kostnader för anläggningsarbeten i de

båda alternativen framgår av följande uppställning (prisläge den 1 juli

1959):

Tenhultsalt.

Investeringskostnad för anläggningsarbeten

Tillkommer för utökade vägarbeten från skyddssynpunkt

..................................

Marklösen

Summa kr.

6 580 000

320 000

350 000

7 250 000

Vingåkersalt.

6 300 000

6 300 000

Kostnaderna för den erforderliga maskinutrustningen har beräknats vara

lika i de båda alternativen.

En förläggning till Vingåkerstrakten är enligt fabriksstyrelsen att föredraga

förutom från säkerhets- och kostnadssynpunkt jämväl med hänsyn

till att en sådan förläggning på längre sikt ger de utvecklingsmöjligheter

som framtida krigsmaterieltillverkning kan komma att kräva. Fabriksstyrelsen

föreslår därför, att verkstaden uppföres inom kronopark i Vingåkerstrakten.

Fabriksstyrelsen behandlar sedan frågan om vilken myndighet som

bör administrera Norrlandsverkstaden. Fabriksstyrel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

sen anser, att flera skäl talar för att även denna verkstad bör ingå i försvarets

fabriksverk. Vid beställning av sammansättning eller revidering av

ammunition kan sålunda fabriksstyrelsen då förlägga arbetet till den verkstad,

som från transport- och beläggningssynpunkt är lämpligast, med kortare

leveranstid och minskad kostnad som följd. Åtgärder för forcerad sammansättning

av ammunition kan lättare företagas, om ansvaret härför åvilar

en myndighet, som förfogar över de samlade resurserna. Om Norrlandsverkstaden

läggs under fabriksverket bör även den vid armétygförvaltningen

nu befintliga tekniska personalen för ledning av sammansättningsoch

revideringsverksamheten överföras till fabriksverket. Den samlade tekniska

expertisen på detta område kan då utnyttjas för båda verkstäderna.

Fabriksstyrelsen föreslår därför, att även verkstaden i Norrland bör ingå i

fabriksverket från och med den tidpunkt, då den nyuppförda verkstaden tages

i bruk. Platschefsansvaret — vari icke ingår ansvaret för den tekniska

driften av verkstaden — bör dock även i fortsättningen åvila armétygförvaltningen.

Verkstäderna bör dimensioneras för en arbetsstyrka om 75—100 arbetare

(verkstaden i Vingåkerstrakten) respektive 20—30 arbetare (Norrlandsverkstaden).

Den av fabriksstyrelsen nu projekterade nya sammansättningsverkstaden

motsvarar första etappen av den föreslagna fredsverkstaden enligt 1955 års

förslag. Kostnaden härför har fabriksstyrelsen beräknat till 6,58 miljoner

kronor för anläggningsarbeten (prisläge den 1 juli 1959) och 1,5

miljon kronor för maskinanskaffning (1956 års prisläge). Beträffande maskiner

har därvid förutsatts att viss utrustning kan erhållas från de nuvarande

av armétygförvaltningen administrerade sammansättningsverkstäderna.

Med hänsyn till inträffade prisstegringar bedömer fabriksstyrelsen

att totalkostnaden kommer att överskrida den år 1959 nämnda kostnadsramen

8,08 miljoner kronor. I den nämnda kostnadsramen kan erforderlig

utbyggnad av Norrlandsverkstaden icke inrymmas. Skulle Tenhultsalternativet

väljas, kräves ytterligare ca 1 miljon kronor.

Såvitt avser de personalfrågor, som uppkommer i samband med

beslut om förläggning av sammansättningsverkstad, anför fabriksstyrelsen

i huvudsak följande.

Den personal som finns vid de sammansättningsverkstäder, som föreslås

nedlagda, och vid armétygförvaltningen bör erbjudas anställning vid försvarets

fabriksverk. Det av fabriksstyrelsen beräknade personalbehovet kan

i stort sett täckas härigenom. En del av denna personal kan dock väntas

icke komma att acceptera överflyttning till fabriksverket. Fabriksstyrelsen

föreslår, att styrelsen — gemensamt med armétygförvaltningen _ får in
komma

till Kungl. Maj :t med förslag till de åtgärder, som bör vidtagas i vad

avser den personal som beröres av här föreslagna åtgärder.

Sammanfattningsvis hemställer försvarets fabriksstyrelse att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

den nya sammansättningsverkstaden för ammunition — dimensionerad för att

täcka de behov som sammanhänger med den normala fredsanskaffningen

— får uppföras inom kronopark i Vingåkerstrakten, att nuvarande verkstaden

i Norrland bibehålies och får ingå i fabriksverket från den tidpunkt,

då den nyuppförda verkstaden drifttekniskt tages i bruk samt att fredsdriften

vid de övriga av armétygförvaltningen nu administrerade sammansättningsverkstäderna

nedlägges i samband med att den nya verkstaden

tages i bruk, vilket kan beräknas ske under år 1965.

Yttranden

Statskontoret, som haft att yttra sig jämväl över överbefälhavarens skrivelse

den 29 februari 1960, anför, att de nuvarande verkstäderna för sammansättning

av ammunition ej bör bibehållas, eftersom de är anslutna till

centrala ammunitionsförråd. Av de olika alternativ till frågans lösning som

behandlats, förordar statskontoret fabriksstyrelsens förslag. I detta har

företagsekonomiska, sprängämnestekniska, beredskapsmässiga m. fl. väsentliga

skäl kunnat förenas på ett sätt som ej varit möjligt i något annat alternativ.

Av nu nämnda skäl biträder statskontoret genomförandet av det

program som angivits i fabriksstyrelsens sammanfattande hemställan till

Kungl. Maj :t. Statskontoret framhåller dock, att ämbetsverket icke haft

möjlighet att bedöma riktigheten av gjorda kostnadsberäkningar.

Statskontoret utvecklar ytterligare de avgörande skälen för sitt ställningstagande

och anför bland annat.

Genom den lösning, som nu föreligger med två anläggningar, har beredskapsskälen

— bland annat beträffande yrkeskunnig personal — avsevart

förbättrats jämfört med 1955 års förslag. Samtidigt har de företagsekonomiska

skäl, som för fabriksstyrelsen varit det väsentliga, kunnat tillgodoses.

Därmed har de två — i de flesta fall mot varandra stående — till synes

väsentligaste intressefaktorerna kunnat förenas eller i varje fåll balanseras.

Detta förhållande synes nog så viktigt att beakta vid ärendets

bedömning och talar för projektets allmänna lämplighet.

I valet mellan Tenhultsalternativet och Vingåkersalternatiyet synes ekonomiska

fakta, liksom säkerhetsskäl, tveklöst tala för det sistnämnda alternativet.

Statskontoret pekar dessutom på de framtida utvecklingsmöjligheterna

på respektive platser. Även i detta avseende är Vingåkersalternativet

att föredra. Med hänsyn till den svårbedömda militärtekniska utvecklingen

och dess krav och behov är det enligt ämbetsverkets mening

av synnerlig betydelse att utvecklingsaspekterna noga beaktas. Statskontoret

anser, att den nya verkstaden i Norrland bör lyda under fabriksverket,

dock att chefen för armétygförvaltningens anläggningar bör vara platschef

även för verkstaden. De motiv härför som fabriksstyrelsen framlagt

synes i allt rättvisande och för frågans bedömning avgörande. Även i detta

sammanhang vill statskontoret erinra om utvecklingsperspektiven.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner, att från arbetsmarknads- och lokaliscringssynpunkter

övervägande skäl talar för en förläggning av den nya

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1962

ammunitionssammansättningsverkstaden till Tenhult. Styrelsen tillstyrker

från samma synpunkter fabriksstyrelsens förslag, att Norrlandsverkstaden

bibehålies.

Styrelsen konstaterar, att fabriksstyrelsens nu framlagda förslag bland

annat innebär att armétygförvaltningens sammansättningsverkstäder utom

Norrlandsverkstaden läggs ned år 1965, då den nya verkstaden beräknas bli

färdig. Nedläggningen av dessa verkstäder medför minskad sysselsättning

för berörda kommuner. Mest påtagligt blir detta för Tenhults kommun,

som vid val av Vingåkersalternativet skulle få en sysselsättningsminskning

med ett 50-tal personer.

Kostnadsredovisningen upptar, anför arbetsmarknadsstyrelsen, endast

sådana rent statsfinansiella utgifter som direkt sammanhänger med verkstadens

uppförande. Enligt styrelsens uppfattning kan denna redovisning

inte läggas till grund för ett ställningstagande i lokaliseringsfrågan. Hänsyn

bör även tagas till markvärdet i Vingåkersalternativet. Beaktas bör

också andra kostnader, som uppstår i samband med den nya verkstadens

uppförande, bland annat bostadsbyggnadskostnaderna. Om — som fabriksstyrelsen

antar — personalbehovet vid den föreslagna sammansättningsverkstaden

i stort sett kommer att täckas genom överflyttning från de nuvarande

verkstäderna, måste nya bostäder uppföras. Kostnaderna för dessa

torde enligt arbetsmarknadsstyrelsen bli betydligt större i Vingåkersalternativet

än i Tenhultsalternativet. Kostnaderna för arbetskraftens omflyttning

och ersättning till den arbetskraft, som inte kan överflyttas till den

nya verkstaden, bör också ingå i kostnadskalkylen och torde bli lägre i

Tenhultsalternativet än i Vingåkersalternativet. Tages hänsyn till samtliga

dessa kostnader torde Tenhultsalternativet från kostnadssynpunkt komma

att framstå som mest förmånligt.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför vidare att arbetskraftsrekryteringen

skulle gå lättare vid Tenhultsalternativet och problemen i samband med

arbetskraftens omflyttning sannolikt bli mindre än om Vingåkersalternativet

väljes.

Sprängämnesinspektionen har intet att erinra mot att en sammansättningsverkstad

för ammunition förläggs till kronopark i Vingåkerstrakten.

Detta område är det från skyddssynpunkt ojämförligt bästa av de alternativ

som prövats under senare år. Inspektionen vill ej motsätta sig att

armétygförvaltningens verkstad i Norrland bibehålies, om vissa omdisponeringar

och skyddsåtgärder blir vidtagna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har intet att erinra mot fabriksstyrelsens

förslag att förlägga en sammansättningsverkstad för ammunition

till kronopark i Vingåkerstrakten.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar från samhällsekonomiska synpunkter

Tenhultsalternativet. Utan att äga kännedom om de motsvarande

skäl, som kan tala för Vingåkersalternativet, kan länsstyrelsen icke under
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

låta att ifrågasätta fullständigheten av kostnadsjämförelsen mellan de båda

alternativen. Länsstyrelsen vill därvid även peka på att de jordbruks- och

skogsmarker som i Tenhultsalternativet tillföres statsverket kommer att

ge viss avkastning. I yttranden från kommunalnämnden i Tenhults kommun

och länsarbetsnämnden —- bifogade länsstyrelsens skrivelse — hävdas,

att starka arbetsmarknadsskäl talar för att verkstaden förlägges till Tenhult.

Länsarbetsnämnden anför sålunda, att vid en sådan förläggning —- genom vilken en icke önskvärd sysselsättningsminskning i Tenhults kommun

förhindras — verkstaden får tillgång till en arbetsstyrka med redan

förvärvad yrkeserfarenhet och att icke obetydliga kostnader för omställning

och omskolning kan undvikas. De kostnadsfördelar som angives för

Vingåkersalternativet kan från lokaliseringssynpunkt inte tillmätas betydelse,

eftersom de i huvudsak endast tar hänsyn till rent statsfinansiella

utgifter i samband med verkstadens uppförande. Beaktas bör även sådana

övriga, icke obetydliga investeringar som följer av en nylokalisering, bland

annat byggandet av bostäder, där Tenhultsalternativet har avsevärda fördelar.

Försvarets fabriksstyrelse anmäler — efter samråd med armétygförvaltningen,

fortifikationsförvaltningen och sprängämnesinspektionen — i särskild

skrivelse (30/1 1962) att inom styrelsen gjorda approximativa beräkningar

för erforderliga kompletteringsarbeten vid befintlig ammunitionssammansättningsverkstad

i Norrland utvisar, att kostnaderna torde komma

att uppgå till ca 950 000 kr.

Verksamheten inom verkstaden avser fabriksstyrelsen framdeles uppdela

så, att förrådsverksamheten och — helt skild från denna — ofarlig verkstadsdrift

bedrives inom nuvarande anläggning, medan övrig verksamhet

förlägges till fyra friliggande mindre byggnader, som av-ses nyuppföras. Den

nuvarande anläggningens markområde är för litet för att medge att dessa

byggnader placeras på erforderligt säkerhetsavstånd från befintliga anläggningar

inom området. Byggnaderna har därför planerats till ett närgränsande

markområde om ca 100 000 kvadratmeter. Flertalet av för den nuvarande

anläggningen befintliga gemensamma anordningar — omklädningsrum,

matsal och vissa serviceledningar m. in. — kan därvid nyttjas även

för de nyuppförda byggnaderna. Viss från säkerhetssynpunkt erforderlig

nyanskaffning av utrustning måste dock ske, t. ex. sprinkleranläggning,

brandposter och avskilj are för kemikalier.

Kostnaderna för ifrågavarande arbeten m. in. fördelar sig enligt fabriksslyrelsen

med 825 000 kr. för byggnader (inklusive markförvärv, väganläggning

och stängsel), 35 000 kr. för ny utrustning och utflyttning av nuvarande

utrustning in. in. samt 90 000 kr. för administration.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1962

Departementschefen

Som framgått av den föregående redogörelsen anmodade dåvarande chefen

för försvarsdepartementet år 1954 överbefälhavaren att utreda hur sammansättning

och förrådshållning av ammunition bör bedrivas. Sedan utredningen

genomförts framlade överbefälhavaren år 1955 förslag i ämnet.

Förslaget innebar, att ammunitionssammansättning skulle skiljas från förrådshållning

och överföras till andra lokaler. Den av staten bedrivna sammansättningsverksamheten

skulle övertas av fabriksstyrelsen och en för

fredsdrift avsedd sammansättnings- och revideringsverkstad skulle uppföras

i södra Sverige. Sedan den föreslagna nya verkstaden uppförts, skulle

de hittillsvarande sammansättningsverkstäderna nedläggas.

Försvarets fabriksstyrelse framlade — i samråd med bland andra armétygförvaltningen

och sprängämnesinspektionen — den 30 november 1955

förslag om uppförande av den av överbefälhavaren föreslagna verkstaden.

Kostnaden härför beräknades till 12,5 miljoner kronor (exklusive kostnader

för markförvärv). Alternativt föreslogs att en första etapp för omkring

6,1 miljoner kronor skulle komma till utförande. Fabriksstyrelsen återkom

i sina anslagsäskanden för budgetåret 1958/59 med förslag att uppföra den

forsta etappen av verkstaden. Efter förslag av Kungl. Maj :t (prop. 1958: 110,

s. 566—567) beslöt 1958 års riksdag (SUB53; rskr. B 83) att en verkstad

for sammansättning av ammunition skulle uppföras och anvisade 1,0 miljon

kronor för att påbörja denna. Sammanlagt har riksdagen för budgetålen

1958/61 beviljat 4,2 miljoner kronor för anläggningsarbeten och 1,0

miljon kronor för maskinanskaffning för den ifrågavarande sammansättningsverkstaden.

Kostnaderna för dennas första etapp har senast angivits

till 8,08 miljoner kronor i 1959 års prisläge.

Sedan en omprövning av tidigare ställningstagande i frågan aktualiserats,

uppdrog överbefälhavaren år 1959 åt försvarets förvaltningsdirektion

att — med biträde av experter från försvarsstaben, armétygförvaltningen,

försvarets fabriksstyrelse och fortifikationsförvaltningen — verkställa de

ytteiligare undersökningar och utredningar, som erfordrades för att på nytt

få frågan allsidigt belyst.

Förvaltningsdirektionen dryftade närmare två alternativ att ordna sammansättningsverkstaden

i fred. Enligt det ena skulle en helt ny verkstad

anläggas. Det andra åter innebar, att gjutningen av sprängämnen flyttades

ut från bergrummen inom centralförråden. Det första alternativet, som

förvaltningsdirektionen förordade, innebar, att första utbyggnadsetappen

av den av fabriksstyrelsen projekterade sammansättningsverkstaden — avsedd

för såväl nysammansättning som revidering av ammunition — skulle

fullföljas och utbyggnad ske av en verkstad främst avsedd för revideringsarbeten

i anslutning till en nu befintlig verkstad, som lyder under armétygförvaltningen.

Utbyggnaden av denna senare verkstad borde ske i form

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1962

av friliggande lokaler, varvid kostnaderna för den av fabriksstyrelsen projekterade

verkstaden i motsvarande mån borde reduceras. För denna lösning

talade, bland annat, att den i statlig regi i fredstid bedrivna nysammansättningen

av ammunition borde koncentreras till en verkstad, helst

till en verkstad som kunde användas för annan likartad verksamhet. Genom

att verksamheten i fred skulle bedrivas på tva platser ökade möjligheterna

att snabbt höja produktionskapaciteten såväl i fred (om så blev

erforderligt) som i ett skärpt läge och under krig.

Med anledning av förvaltningsdirektionens utredning föreslog överbefälhavaren

i skrivelse den 29 februari 1960 viss ändring av 1955 års förslag

till sammansättningsverksamhetens ordnande i fred. Det modifierade förslaget

_ 1960 års förslag — innebär bland annat att verksamheten skall

bedrivas förutom vid planerad verkstad i södra Sverige — lydande under

försvarets fabriksstyrelse — även vid armétygförvaltningens verkstad i

Norrland, vilken främst skall avses för de! av revideringsverksamheten.

Kostnaderna för båda verkstäderna bör enligt överbefälhavaren rymmas

inom den kostnadsram, som fabriksstyrelsen beräknat för den projekterade

verkstadens första utbyggnadsetapp, 8,08 miljoner kronor.

Riksdagens år 1960 församlade revisorer fann det angeläget, att frågan

om uppförande av en ny ammunitionssammansättningsverkstad snarast

blev föremål för förnyad prövning. Statsutskottet har i utlåtande över revisorernas

berättelse bland annat konstaterat, att ett flertal svårbedömbara

synpunkter — tekniska och ekonomiska, beredskapsmässiga och av säkerhetsnatur

— måste beaktas i frågan. Med hänsyn härtill och till investeringens

storlek har utskottet uttalat, att överbefälhavarens överväganden

och Kungl. Maj :ts ställningstagande i anslutning därtill bör redovisas för

riksdagen, innan åtgärder vidtas för att fullfölja projektet. Riksdagen har

fattat beslut i överensstämmelse med utskottets förslag.

Fabriksstyrelsen har härefter — efter samråd med överbefälhavaren —

i skrivelse den 28 december 1961 föreslagit dels att styrelsen meddelas

uppdrag att uppföra den nya verkstaden inom kronopark i Vingakerstrakten,

dels att den nuvarande verkstaden i Norrland bibehålies och får ingå

i fabriksverket, dels ock att fredsdriften vid nuvarande sammansättningsverkstäder

nedlägges, då den nya verkstaden tas i bruk. Styrelsen framhåller,

att Vingåkersalternativet i jämförelse med en alternativ lösning med

förläggning till Tenhult ställer sig ca 1 miljon kronor billigare och är att

föredraga från säkerhetssynpunkt. Slutligen kan endast Vingakersalternativet

ge de utvecklingsmöjligheter som framtida krigsmaterieltillverkning

kan komma att kräva.

Verkstaden i Vingåkerstrakten motsvarar enligt fabriksstyrelsen första

etappen av den i 1955 års förslag angivna fredsverkstaden. Fabriksstyrelsen

bär beräknat kostnaden för denna etapp till 8,08 miljoner kronor, varav för

anläggningsarbeten 6,58 miljoner kronor (prisläge den 1 juli 1959) och for

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

maskinanskaffning till 1,5 miljon kronor (prisläge den 1 juli 1956). Med

hansyn till inträffade prisstegringar bedömer emellertid fabriksstyrelsen,

att totalkostnaden för den nya verkstaden kommer att överskrida den angivna

kostnadsramen av 8,08 miljoner kronor. Inom denna kan erforderlig

utbyggnad av Norrlandsverkstaden icke inrymmas. Skulle Tenhultsalternativet

väljas, kräves ytterligare ca 1 miljon kronor.

Fabriksstyrelsen föreslår vidare att även verkstaden i Norrland bör ingå

i fabriksverket från och med den tidpunkt, då den nyuppförda verkstaden

tages i bruk. Fabriksstyrelsen kan då förlägga sammansättnings- och revideringsarbeten

till den verkstad som från transport- och beläggningssynpunkt

är lämpligast med minskad kostnad och kortare leveranstid som

foljd. Åtgärder för forcerad sammansättning av ammunition kan vidare

företagas enklare, om en myndighet förfogar över de samlade resurserna.

Om Norrlandsverkstaden läggs under fabriksverket bör den vid armétygför\altningen

befintliga tekniska personalen för ledning av ifrågavarande

verksamhet överföras till fabriksverket. Den samlade tekniska expertisen

på detta område kan då utnyttjas för båda verkstäderna. Platschef sansvaret

för Norrlandsverkstaden — vari icke ingår ansvaret för den tekniska

driften av denna — bör dock även i fortsättningen åvila armétygförvaltningen.

Över fabriksstyrelsens förslag har yttranden inhämtats från statskontoret,

arbetsmarknadsstyrelsen, sprängämnesinspektionen samt länsstyrelserna i

Södermanlands och Jönköpings län. Därvid uttalar statskontoret och sprängamnesinspektionen

i principfrågan om sammansättningsverksamhetens ordnande

att de nuvarande sammansättningsverkstäderna ej bör bibehållas, eftersom

de är anslutna till centrala ammunitionsförråd. Statskontoret förordar

fabriksstyrelsens förslag bland de olika alternativ till frågans lösning

som behandlats.

I lokaliseringsfrågan uttalar sig statskontoret och sprängämnesinspektionen

för och länsstyrelsen i Södermanlands län har intet att erinra mot att

den nya verkstaden förläggs till Vingåker. Såväl ekonomiska fakta och säkerhetsskäl

som framtida utvecklingsmöjligheter på respektive platser talar

tveklöst för detta alternativ, anför statskontoret. Arbetsmarknadsstyrelsen

och länsstyrelsen i Jönköpings län förordar däremot Tenhultsalternativet

från arbetsmarknads- och lokaliseringssynpunkter. I säkerhetsfrågan har

lansstyrelsen inte någon erinran mot att sammansättningsverkstaden förlägges

till Tenhult.

Vad fabriksstyrelsen föreslagit beträffande Norrlandsverkstaden tillstyrkes

av statskontoret och arbetsmarknadsstyrelsen, medan sprängämnesinspektionen

ej vill motsätta sig förslaget, om vissa omdisponeringar och

skyddsåtgärder blir vidtagna. Statskontoret anser att denna verkstad bör

lyda under fabriksverket och erinrar även i detta sammanhang om utvecklingsperspektiven.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

Kostnaderna för erforderliga kompletteringsarbeten vid Norrlandsverkstaden

uppgår enligt approximativa beräkningar som verkställts av fabriksstyrelsen

till ca 950 000 kr.

För egen del vill jag erinra om att riksdagen år 1958 fattat beslut om att

uppföra och anvisat medel till att börja en ny sammansättningsfabrik för

ammunition. För ändamålet har hittills anvisats 5,2 miljoner kronor.

Jag behandlar så de överväganden som låg bakom mitt ställningstagande

år 1958 och i vad mån dessa undergått någon förändring. Det är väsentligen

tre synpunkter som jag anser inverka på bedömandet av frågan, nämligen

säkerheten vid explosivämneshantering, beredskapskravet — såväl personellt

som materiellt — på sammansättningsverksamheten samt företagsekonomien

vid ifrågavarande verksamhet.

Vad först säkerheten vid explosivämneshantering angår anser jag det fortfarande

vara ett oavvisligt krav att den del av sammansättningsverksamheten

som omfattar riskbetonad hantering icke får äga rum i samma utrymme

som sammansatt ammunition förrådshålles i.

De andra väsentliga faktorerna, företagsekonomiska krav på lönsamhet

och beredskapskrav, står — som ofta är fallet — i visst motsatsförhållande

till varandra. Förvaltningsdirektionens utredning visar, att centralisering av

sammansättningsverksamheten till en verkstad fortfarande är bästa sättet

att nedbringa driftkostnaderna i fred. ökade transportkostnader för revidering

av förrådshållen ammunition kommer dock att uppstå som följd av en

centralisering. Särskilt påtagligt blir detta vid transport av ammunition från

Norrland. Produktionsvolymen vid den fredstida ammunitionssammansättningen

motiverar också att denna koncentreras till en verkstad, som om möjligt

även bör kunna användas för annan likartad verksamhet. Den sammansättningsverksamhet

som bedrives i fred måste vara så utformad och organiserad

att man snabbt och smidigt kan övergå till krigsproduktion. Denna

överstiger i sin tur mångfaldigt fredsproduktionen. De förhållanden som

sammanhänger med produktionen i krig blir således avgörande för det antal

verkstäder som skall planeras och utbyggas. I vilken utsträckning dessa

verkstäder skall tagas i anspråk för fredsdrift måste i sin tur avgöras med

hänsyn till fredsekonomiska förhållanden.

Mot denna bakgrund anser jag det av överbefälhavaren år 1960 framlagda

modifierade förslaget vara lämpligt. Förutsättningarna för att snabbt öka

tillverkningskapaciteten i ett skärpt läge blir gynnsammare, om verksamheten

i fred bedrives vid två statliga verkstäder i stället för — såsom enligt

1955 års förslag — på en plats. Genom denna lösning har beredskapskravet,

bland annat beträffande yrkeskunnig personal, kunnat tillgodoses avsevärt

bättre än i 1955 års förslag. Fabriksstyrelsen har även ansett alt de fredsekonomiska

synpunkterna blivit beaktade, vilket statskontoret anslutit sig

till. Härigenom har de två väsentligaste intressefaktorerna kunnat förenas

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

eller i varje tall balanseras. Detta förhållande anser jag talar för projektets

allmänna lämplighet.

Såvitt avser lokaliseringen av den nya sammansättningsverkstaden förordar

jag den av fabriksstyrelsen föreslagna förläggningen till kronopark i

Vingåkerstrakten. Detta alternativ är överlägset från säkerhetssynpunkt.

Jag tillmäter också stor betydelse åt det faktum att Vingåkersalternativet

ger de utvecklingsmöjligheter som framtida krigsmaterieltillverkning kan

komma att kräva. Härtill kommer att fabriksverkets kostnader blir ca en

miljon kronor lägre i Vingåkersalternativet. En förläggning av verkstaden

till Tenhult skulle innebära, att gällande säkerhetskrav för explosiva varor

inte helt kan tillgodoses ens då driften startas. Mot förslaget att driva en

mindre verkstad i Norrland har jag ej funnit anledning till erinran.

Jag föreslår sålunda, att fredsverksamheten i vad avser sammansättning

och revidering av ammunition förlägges dels till en ny verkstad i Vingåkerstrakten,

avsedd för sammansättning och viss revideringsverksamhet, dels

till en befintlig verkstad i Norrland, avsedd för ytterligare revideringsverksamhet

in. in. Jag anser mig böra tillstyrka, att även denna verkstad skall

lyda under fabriksverket. Vid båda verkstädernas iordningställande för

fredsverksamheten måste de avsedda uppgifterna i ett skärpt läge och under

krig beaktas.

Kostnaderna för en ny sammansättningsverkstad i Vingåker har senast

angivits till 7,8 miljoner kronor i 1959 års prisläge. Fabriksstyrelsen bedömer

nu, att totalkostnaden för den nya sammansättningsverkstaden i

Vingåkerstrakten med hänsyn till inträffade prisstegringar kommer att bli

högre. Inom kostnadsramen kan ej heller inrymmas kostnad för erforderlig

komplettering av Norrlandsverkstaden, vilken uppskattats till 950 000 kr.

Ytterligare inhämtade uppgifter från fabriksstyrelsen visar att totalkostnaden

för båda verkstäderna beräknas uppgå till ca 10 miljoner kronor.

Med hänsyn till att de medel som redan ställts till Kungl. Maj :ts förfogande

beräknas vara tillräckliga för möjlig anläggningsverksamhet under nästa

budgetår anmäler jag endast den beräknade totalkostnaden för hela projektet.

Vid bifall till mina i det föregående framförda förslag till sammansättningsverksamhetens

ordnande i fred beräknas sålunda (10—5,2=) 4,8

miijoner kronor komma att erfordras under budgetåren 1963/64 och 1964/65.

Jag förutsätter att medel som riksdagen anvisat för uppförande av sammansättningsverkstad

för ammunition enligt Kungl. Maj:ts bestämmande skall

få utnyttjas för i det föregående angivna arbeten.

Åberopande det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen

att godkänna de förslag till ammunitionssammansättningsverksamhetens

ordnande in. in. som framlagts i det

föregående.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Hanström

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.