Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av ett institut för långfristig kreditgivning till mindre och medelstora näringsföretag, m. m

1962-03-02 · 61 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 60 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:124, Angående inrättande av ett institut för långfristig kreditgivning till mindre och medelstora näringsföretag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1962

1

Nr 124

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av

ett institut för långfristig kreditgivning till mindre

och medelstora näringsföretag, m. m.; given Stockholms

slott den 2 mars 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om inrättande av ett institut för långfristig

kreditgivning till mindre och medelstora företag, företrädesvis avsett

för sekundärkrediter. Det nya institutet föreslås skola organiseras som aktiebolag

och få benämningen AB Företagskredit. Institutet avses skola ägas

gemensamt av staten och affärsbankerna samt organisatoriskt bli anknutet

till AB Industrikredit. Aktiekapitalet föreslås bli 4 milj. kr., och dessutom

avses bolaget få en särskild garantifond å 12 milj. kr. Den sammanlagda utlåningsmöjligheten

beräknas tills vidare bli 100 milj. kr.

I samband med tillkomsten av det nya institutet föreslås AB Industrikredits

långivning skola helt inriktas på primärkrediter. Bolagets utlåningsmöjligheter

avses bli vidgade med 76 milj. kr. till inemot 400 milj. kr.

Till aktieteckning i det nya bolaget föreslås att för budgetåret 1962/63 anvisas

ett investeringsanslag av 2 milj. kr. Vidare förordas att staten ställer

en garantiförbindelse å 6 milj. kr. till bolagets förfogande. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962.1 samt. Nr 124

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1962

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1962.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om inrättande av ett

institut för långfristig kreditgivning till mindre och medelstora näringsföretag,

m. m. samt anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Majrts bemyndigande den 20 maj 1960 tillkallade jag

fyra utredningsmän1 med uppdrag att verkställa utredning rörande inrättande

av ett institut för långfristig kreditgivning till mindre och medelstora

företag. Utredningsmännen, som antog benämningen 1960 års företagskreditutredning,

har med skrivelse den 30 november 1961 överlämnat sitt betänkande,

benämnt Långfristiga krediter till mindre företag (SOU 1961: 64).

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,

bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, kommerskollegium,

patent- och registreringsverket, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,

Kronobergs, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands

och Norrbottens län, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

styrelserna för allmänna pensionsfonden, Svenska bankföreningen,

Sparbankernas bank AB, Jordbrukets bank, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges jordbrukskasseförbund, AB Industrikredit, Sveriges

lantbruksförbund, förening u. p. a., Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Svensk industriförening, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Företagareföreningarnas förbund,

Landsorganisationen i Sverige (LO) och Kooperativa förbundet.

Kommerskollegium har vid sitt utlåtande även bifogat yttranden av rikets

handelskammare samt ett flertal företagareföreningar. Vid vissa länsstyrelsers

utlåtanden har även bilagts yttranden av bl. a. länsarbetsnämnder och

hantverksdistrikt.

I ärendet har utlåtande därjämte inkommit från Svenska företagares riksförbund.

Statssekreteraren H. K. Wickman, ordförande, bankdirektören N. P.

randen i Uppsala stads drätselkammare, skomakarmästaren E. G. Lundin

direktören i Bohusläns företagareförening S. G. N. Stenudd.

A. Callans, ordfösamt

verkställande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1962

3

Jag anhåller nu att till behandling få uppta frågan om inrättande av ett

institut för långfristig kreditgivning till mindre och medelstora näringsföretag.

1960 års företagskreditutrednings förslag

Den nuvarande kreditorganisationen

Företagskreditutredningen lämnar inledningsvis i sitt betänkande en redogörelse

för nuvarande former för långfristig kreditgivning till mindre och

medelstora företag. Därvid har utredningen redovisat de särskilda regler

och villkor som gäller för långivningen samt även siffermässigt belyst omfattningen

av de olika låneformerna. Vad utredningen diskuterat har varit

sådana krediter som är såväl formellt som reellt långfristiga. Utredningen

understryker emellertid, att en betydande del av den formellt kortfristiga

kreditgivningen i realiteten är långfristig. Lånen kan sålunda formellt gälla

för viss kortare tid, men planen för avbetalningen av lånen vara uppställd

på sådant sätt, att amorteringen beräknas ske under betydligt längre tid.

Det är alltså mellan kreditgivaren och låntagaren utsagt eller underförstått,

att lånet efter den formella lånetidens utgång skall omsättas.

Från dessa utgångspunkter har utredningen först behandlat affärsbankernas

och sparbankernas möjligheter att lämna långtidsbundna lån samt därefter

företagareföreningarnas låneverksamhet och den statliga kreditgarantilångivningen.

Vidare har lämnats en redogörelse för det av staten och

affärsbankerna gemensamt ägda AB Industrikredit, vilket bildades efter

beslut av 1934 års riksdag.1 Utredningen har även berört olika kreditinstitut

och kreditformer, som har anknytning till särskilda näringsgrenar eller

eljest är av mera speciell art, däribland vissa statliga lånefonder. Även företagens

möjligheter att erhålla återlån av erlagda avgifter till den allmänna

tilläggspensioneringen har berörts.

Den redogörelse som utredningen lämnat har gjorts med utgångspunkt

från de olika institut som förmedlar krediterna. Om den nuvarande institutionella

ordningen i stället betraktas från synpunkten av vilka finansieringsbehov

som skall tillgodoses hos det enskilda företaget, erhåller man enligt

utredningen i huvudsak följande bild av kreditorganisationen för de mindre

och medelstora företagen.

Krediter i bottenlåneläget kan erhållas från såväl de allmänna kreditinstituten

som ett antal speciella institut. En betydande långivning i form

av bottenlån sker genom affärsbankerna och även genom sparbankerna.

Affärsbankslånen är dock som regel formellt kortfristiga, även om de genom

att uppsägningsrätten inte utnyttjas och genom att lånen successivt

omsättes, i realiteten blir mera långfristiga. De möjligheter som banklagen

ger affärsbankerna att lämna lån, som även formellt är långfristiga,

har däremot kommit till användning endast i ringa utsträckning. Principen

om kortfristighet gäller även för sparbankernas långivning. Dessa

bankers möjligheter att bevilja bundna lån till företag begränsas vidare av

1 Prop. 1934:260; SB: oU 3; Rskr 377.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 12''r år 1962

kravet på att låntagaren skall kunna prestera inteckningssäkerhet i jordbruks-,

bostads- eller affärsfastigheter. Långfristiga företagslån lämnas vidare

av AB Industrikredit, som kan ge bundna lån med en löptid upp till 20

år mot säkerhet av fastighetsinteckning inom 50 procent av fastighetsvärdet.

Utöver de nämnda möjligheterna till långfristiga bottenkrediter finns

särskild kreditgivning för olika branscher, t. ex. för rederinäringen. För

jordbrukets del finns vidare en väl utbyggd organisation för bottenbelåning.

När det gäller kreditgivningen mot annan säkerhet än botteninteckning

är möjligheterna till långfristiga lån mera begränsade. För affärsbanksoch

sparbankslånen gäller beträffande denna typ av krediter samma som

tidigare sagts om dessa instituts bottenlångivning. Lånen skall således

som regel lämnas i form av uppsägningslån. AB Industrikredit kan mot

»annan säkerhet som finnes betryggande» lämna krediter intill ett be

gränsat belopp. För jordbrukets del torde enligt utredningen jordbrukskasserörelsen

tillgodose de ifrågavarande kreditbehoven, även om formell bindning

av lånen inte kan göras. Även för t. ex. rederinäringen finns genom

statens sekundärlånefond för rederinäringen och statens lånefond för den

mindre skeppsfarten tillgång till mera långfristiga krediter i sekundärlåneläge.

Bland de relativt sett mera riskbelonade krediterna intar självfallet

affärsbankernas både formellt och reellt kortfristiga långivning en dominerande

ställning.

Beträffande bundna lån till mindre och medelstora företag är, framhåller

utredningen, främst företagareföreningarnas verksamhet av intresse.

För mindre krediter kommer därvid i fråga hantverks- och industrilån och

för större krediter industrigarantilån. Båda dessa låneformer är närmast

avsedda för sådana fall då förelaget inte kan erhålla lån från de vanliga

kreditinstituten. Låneformerna är dock i huvudsak begränsade till industriföretag,

medan exempelvis detaljhandeln inte omfattas av desamma.

Inom handelns område har dock i annan ordning utvecklats olika former

för långfristig kreditgivning. Genom statliga lånefonder lämnas vidare lån

för olika speciella ändamål, bl. a. inom jordbrukets och fiskets område.

Sammanfattningsvis anser sig utredningen kunna konstatera, alt den nuvarande

kreditorganisationen är förhållandevis väl utbyggd, när det gäller

reellt långfristiga lån mot botteninteckning till mindre och medelstora företag.

Därvid pekar utredningen särskilt på den utveckling som möjliggjorts

genom omorganisationen år 1960 av AB Industrikredit, varigenom

bolagets utlåningsmöjligheter väsentligt vidgades.1 Under tiden september

1960—november 1961 har bolagets utestående lån beloppsmässigt ökat med

67 procent, och verksamheten har även fått ökad betydelse för andra näringsgrenar

än de som tidigare i huvudsak dominerat bland låntagarna,

t. ex. för jordbrukets binäringar. Trots detta har hittills endast omkring

en tredjedel av bolagets kreditkapacitet tagits i anspråk, och omfattningen

av bolagets lånerörelse kan därför enligt utredningen väntas öka avsevärt

även i fortsättningen i takt med att den efter bolagets omorganisation särskilt

stora anhopningen av låneansökningar hinner avverkas. För krediter

1 Prop. 1960: 102; B: oU 21; Rskr 306.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1962

mot annan säkerhet än botteninteckning är möjligheterna däremot mera

begränsade, speciellt när det gäller långfristiga krediter i bunden form. Tack

vare statliga lån och industrigarantilån har dock hantverket och småindustrin

under senare år fått ökade möjligheter till mera långfristiga lån.

Utredningen erinrar i detta sammanhang även om att frågan om de

mindre och medelstora företagens kreditproblem varit aktuell i flera andra

länder under senare år. I synnerhet har uppmärksamheten därvid riktats

på klyftan mellan affärsbankernas i allmänhet kortfristiga krediter

och hypoteksinstitutens mera långfristiga lån mot realsäkerheter och den

skillnad i tillgången till långfristiga krediter som föreligger mellan större

och mindre företag. I flera länder har också särskilda institut tillkommit

för att fylla denna klyfta i kreditgivningen. I sitt betänkande lämnar utredningen

även en redogörelse för vissa utländska kreditinstitut.

När det gäller de utländska instituten tilldrar sig enligt utredningen förhållandena

i Danmark och Norge särskilt intresse. I båda dessa länder finns

särskilda hypoteksinstitut för långivning till företag. Med avseende på säkerheterna

gäller därvid för de norska instituten liksom även för de danska

bottenkreditinstituten att inteckningssäkerhet inom vissa angivna lägen skall

ställas, medan det danska institutet, Finansieringsinstituttet för Industri og

Håndvserk A/S kan lämna lånen efter en mera fri säkerhetsbedömning.

Samtliga institut finansierar sin verksamhet huvudsakligen genom obligationslån,

och verksamheten synes främst avse industri och hantverk.

Utgångspunkter för utredningens arbete

För att få en belysning av de kreditbehov som är aktuella för de mindre

och medelstora företagen har utredningen haft överläggningar med företrädare

för bl. a. affärsbanker, sparbanker och vissa kreditinstitut på jordbrukets

område samt med innehavare av ett antal mindre företag och med

representanter för de mindre företagens intresseorganisationer. Utredningen

har även gjort vissa statistiska undersökningar för att få en bild av de

mindre företagens utveckling under senare år och av deras faktiska finansieringsförhållanden.

Det material, som på sistnämnda sätt erhållits, tillåter enligt utredningen

inte alltför vittgående slutsatser. Beträffande företagens faktiska utveckling

anser utredningen dock att materialet tyder på att de mindre företagen

under den senaste tioårsperioden uppvisat en expansion som i varje

fall inte väsentligt avviker från utvecklingen hos de medelstora företagen

i vad avser sysselsatt arbetskraft och i produktionen använd drivkraft. De

mindre företagen har alltså på olika vägar kunnat lösa sina finansieringsproblem

i den meningen att en utveckling av företagens verksamhet faktiskt

kunnat äga rum i ungefär motsvarande omfattning som för de medelstora

företagen.

När det gäller möjligheterna att ur det av utredningen frambragta materialet

utläsa något om de mindre företagens finansiella förhållanden

understryker utredningen, att det statistiska materialet inte är tillräckligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1962

lör mera långtgående slutsatser. En viss belysning av de mindre företagens

ställning i jämförelse med medelstora och större företag inom motsvarande

bransch kan dock erhållas. Sålunda visar materialet bl. a., att de mindre

företagen jämfört med de medelstora i högre utsträckning arbetar med

lånat kapital. Av detta kapital taller dock för de smärre företagen eu

jämförelsevis mindre andel på kreditinstituten och en större andel på enskilda

personer. För de minsta företagen torde upplåningen hos enskilda

personer huvudsakligen gälla lån från företagets ägare, alltså medel som

har karaktär av egen kapitalinsats. Även upplåningens inriktning på olika

slag av kreditinstitut varierar mellan större och mindre företag. För båda

företagsgrupperna dominerar visserligen affärsbankerna, men härutöver

kommer för de mindre företagens del krediter från sparbanker och för de

större företagen lån från försäkringsbolag.

Vid de överläggningar som utredningen haft med representanter för såväl

kreditinstituten som företagarna har, anför utredningen vidare, från

företagarhåll framhållits, att de mindre företagen skulle ha en relativt

sämre ställning när det gällde att få krediter. Från kreditinstitutens sida

har å andra sidan hävdats, att några sådana skillnader inte skulle föreligga,

och man har som bevis härför bland annat hänvisat till de mindre företagens

ökade andel i affärsbankernas utlåning. Från såväl kreditinstituten

som företagen har — ehuru med olika slutsatser — särskilt understrukits

den vikt som frågan om säkerheterna för krediterna spelar. Från företagarhåll

har man därvid framfört önskemålet om en ökad kreditgivning genom

mindre stränga krav på säkerheter än för närvarande och i samband därmed

särskilt betonat vikten av ökade bundna långfristiga krediter till de

mindre företagen.

Det undersökningsmaterial som stått till förfogande och de uppgifter som

utredningen i övrigt erhållit ger enligt utredningen inget entydigt svar på

frågan om de mindre företagens situation, när det gäller villkoren för deras

upplåning. Det torde även vara svårt att i de enskilda fallen bedöma

betydelsen av de olika faktorer som spelat in vid uppkomna kreditsvårigheter.

Enligt utredningen har småföretagen otvivelaktigt i vissa avseenden

en svagare ställning när det gäller kreditförsörjningen än större företag. Det

föreligger sålunda en väsentlig och av företagets storlek betingad skillnad

redan däri att obligationsmarknaden erbjuder de större företagen i motsats

till de mindre en direkt tillgång till långfristig upplåning. Denna skillnad

skulle — om inga kompenserande åtgärder vidtoges — dessutom tendera

att öka i betydelse till följd av den nu förutsebara ökningen i efterfrågan

på obligationer. De större företagen har vidare genom aktieemissioner

till allmänheten eu möjlighet som mindre företag saknar att öka det

egna kapitalet.

Erfarenheterna från de år under 1950-talet, då kreditrestriktionerna var

speciellt kännbara, har i många sammanhang åberopats till stöd för uppfattningen

att de mindre företagen skulle inta en relativt mindre gynnad

position. Dessa erfarenheter är svårtolkade, framhåller utredningen. Det

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 12t år 1962

kan enligt utredningens uppfattning doek inte uteslutas, att de mindre företagen

i högre grad än de större fått revidera sina utbyggnads- och moderniseringsplaner

till följd av uppkomna finansieringssvårigheter. Utredningen

anser det också möjligt, att de lösningar som i praktiken skett av de

mindre företagens finansieringsproblem, inte genomgående varit de ur företagsekonomisk

synpunkt mest ändamålsenliga.

Mot bakgrund av här anförda förhållanden har utredningen kommit till

den slutsatsen att de institutionella betingelserna för de mindre företagens

upplåning bör förbättras. Den brist i den nuvarande kreditorganisationen

som därvid enligt utredningen i första hand bör täckas — och som även kan

täckas på relativt kort sikt — gäller begränsningen i de mindre företagens

tillgång till långfristig upplåning, särskilt i bunden form. I synnerhet är det

här fråga om behovet av krediter mot annan säkerhet än botteninteckning.

Det mest ändamålsenliga sättet att tillgodose detta behov är enligt utredningens

mening att tillskapa ett nytt kreditinstitut för sekundärkrediter,

speciellt avsett för mindre och medelstora företag.

Innan utredningen går närmare in på frågan om utformningen av ett

sådant institut, framhåller utredningen vissa allmänna synpunkter rörande

kreditgivning till företagen. Självfallet kan i lägen med utpräglad högkonjunktur

och stark efterfrågan på krediter inte alla önskemål om lån tillgodoses,

menar utredningen. Inte heller i ett balanserat konjunkturläge kan

vid rådande ränteläge och tillgång på kredit alla kreditönskemål realiseras.

Varje kreditgivning måste för att fylla affärsmässiga krav bygga på en

prövning av lånesökandens kreditvärdighet. Härvid måste hänsyn tas till

vissa oavvisliga krav, såsom att företaget arbetar med en rimlig andel eget

kapital och att företaget har en ordnad bokföring, som gör det möjligt för

kreditgivaren att bedöma rörelsen och följa dess utveckling. Att låneframställningar

i vissa fall avvisas av kreditinstituten kan bero på att en sådan

kreditprövning inte utfallit gynnsamt för lånesökanden och får därför

enligt utredningen inte i och för sig tas till intäkt för att kreditväsendet inte

skulle fungera tillfredsställande. Även om en viss kreditransonering sålunda

alltid måste förutsättas äga rum, är det å andra sidan angeläget, menar utredningen,

att kreditväsendet är så utformat, att legitima kreditbehov inte

behöver avvisas till följd av rent institutionella hinder.

I detta sammanhang framhåller utredningen också behovet av att de

mindre företagen blir tillräckligt informerade om de kreditmöjligheter som

står till buds. Inte minst viktigt är detta för att underlätta för företagen

att erhålla krediterna i de former som ur det enskilda företagets synpunkt

är mest ändamålsenliga. Enligt utredningen skulle det vara värdefullt, om

en lättillgänglig och vederhäftig upplysningsbroschyr kunde utarbetas rörande

de olika kreditformerna för mindre företag. En sådan upplysningsverksamhet

anses lämpligen kunna hedrivas i samarbete mellan affärsbankerna,

sparbankerna, kommerskollegium, företagareföreningarna, AB Industrikredit

och det nya kreditinstitutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1962

Kretsen av låntagare

Utredningen kominer härefter in på frågan om det nya kreditinstitutets

u aning och beror forst kretsen av låntagare. Institutets verksamhet skall,

framhåller utredningen, avse mindre och medelstora förelag. För flera av

e institut, som nu verkar för sådan kreditgivning, har en klar avgränsning

skett av de grupper av företag som kan komma i fråga för långivning från

berörda institut. Företagareföreningarnas långivning skall sålunda i huvudsak

avse hemslöjd, hantverk och småindustri. Detsamma gäller för industrigarantilånen.

Landshypoteksföreningarnas och jordbrukskasserörelsens

verksamhet ar praktiskt taget helt begränsad till jordbruksnäringen För

AB "d“stnkredlt ,är bestämningen av låntagarkretsen däremot mera ällmänt

hållen, nämligen till »mindre och medelstora näringsföretag». Någon

avgransning i detta avseende gäller heller inte för affärsbankernas och sparbankernas

utlåning.

Utredningens utgångspunkt har varit, att det nya kreditinstitutet skall

kunna arbeta inom ett så vidsträckt område som möjligt. Formella branschgranser

rörande de företag som skall kunna komma i fråga för långivnrngen

bor därför enligt utredningen undvikas. Förhållandena kan här skifta

från tid till annan, och det bör vara angeläget, att institutet får en sådan

organisation att det snabbt kan anpassa sig till näringslivets skiftande behov

av krediter. Fn gransdragning blir i praktiken dessutom alltid svår att strikt

tillampa. Utredningen har därför kommit till den uppfattningen, att institutets

verksamhetsområde bör anges på samma sätt som gäller för AB Industrikredit,

d. v. s. avse krediter till mindre och medelstora näringsföretag.

Det bör sedan få ankomma på institutets styrelse att i den praktiska tilllampnmgen

bedöma i vilka fall institutet skall kunna lämna krediter. Inte

heller anser utredningen någon närmare precisering av begreppet mindre

och medelstora nanngsföretag vara erforderlig eller önskvärd. Ofta har antalet

anställda fått utgöra mått på ett företags storlek. Det är emellertid tydligt,

att antalet anställda inte utgör någon tillförlitlig mätare på ett företags

storlek. Ett företag med ett fåtal anställda kan i eu bransch på grund av hög

mekanisering vara att hänföra till storföretag. Det bör därför, menar utredningen,

aven i detta hänseende få ankomma på institutet att vid sin praktiska

verksamhet efter eget bedömande taga ställning till när institutet skall

medverka vid kreditgivningen.

Med den bestämning av institutets verksamhetsområde som nu gjorts räknar

utredningen med att tyngdpunkten i verksamheten kommer att ligga på

utlåning till mindre och medelstora industriföretag, men även företag inom

handel och hantverk anses i betydande grad böra kunna repliera på institutet.

Andra områden kan också komma i fråga, t. ex. företag inom jordbrukets

binäringar och inom transportväsendet. Avgörande för verksamhetens

inriktning bör därför enligt utredningen närmast bli vilka möjligheter

som kan komma att eljest stå till förfogande för långa krediter.

Näi det gäller krediter till jordbruksnäringen erinrar utredningen om att

frågan om sekundärkrediter aktualiserats i annan ordning. I skrivelse den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 12k år t962

20 oktober 1961 har sålunda Sveriges allmänna hypoteksbank hos Kungl.

Maj :t föreslagit, att en särskild utredning skall göras rörande bunden sekundärkredit

till jordbrukare. Denna skrivelse har av Kungl. Maj :t den 2

november 1961 överlämnats till 1960 års jordbruksutredning.

Säkerheter för lånen

En av de väsentligaste frågorna, när det gäller utformningen av det nya

institutets verksamhet, är enligt utredningen vilka krav på säkerheter som

skall ställas. Denna fråga anses särskilt betydelsefull, då det gäller ett institut

för långfristig, bunden kreditgivning. Säkerheterna har betydelse även

för institutets möjligheter att företa egen upplåning, och utredningen berör

först den sistnämnda aspekten.

Utredningen erinrar om att för alla nu verkande kreditinstitut, som har

karaktären av hypoteksinstitut och som har möjligheter att erhålla medel

för sin långivning genom att utge obligationslån, särskilda regler uppställts,

vars syfte är att skydda köparna av institutets obligationer eller deras långivare

i övrigt. Detta syfte tillgodoses i första hand genom kravet på säkerheter

för de av instituten utlämnade lånen. Samma ändamål tjänar även de

bestämmelser om maximering av institutens egen upplåning som regelmässigt

förekommer i de för hypoteksinstituten gällande förordningarna eller

bolagsordningarna. Upplåningsmaximeringen har som regel satts i relation

till de olika institutens eget kapital eller de fonder som eljest föreskrivits

som säkerhet för institutens förbindelser. För Sveriges allmänna hypoteksbank,

Svenska skeppshypotekskassan och Svensk fartygskredit AB är

upplåningen maximerad till tio gånger institutens grundfond resp. aktiekapital.

Samma relation gäller även mellan grundfonden och upplåningen för

de på bostadslångivningens område verkande Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och Svenska bostadskreditkassan. För AB Industrikredit är

upplåningen för närvarande maximerad till åtta gånger summan av bolagets

eget kapital och garantifond. I fråga om säkerhetskravet gäller för AB Industrikredit

att säkerheten skall utgöras av fastighetsinteckning inom 50 procent

av fastighetsvärdet eller av borgen av stat, kommun eller bank. Bolagets

möjlighet att lämna lån mot annan säkerhet är begränsad att högst

uppgå till summan av det egna kapitalet och garantifonden. Svenska skeppshypotekskassan

kräver inteckning inom 50 procent av fartygsvärdet. Samma

gäller som regel för lån från Svensk fartygskredit AB. För Sveriges allmänna

hypoteksbank liksom även för de hypoteksinstitut som verkar inom fastighetskreditgivningen

gäller ävenledes krav på inteckningssäkerhet.

När det gäller kravet på säkerheter för lån från det nya institutet, erinrar

utredningen om att direktiven förutsätter att institutet skall driva sin

verksamhet affärsmässigt men också att kravet på säkerheter inte skall behöva

stiillas så högt som nu gäller för AB Industrikredit. Att utesluta kravet

på säkerhet och ge utlåningen karaktären av förtroendekrediter är enligt

utredningen inte möjligt, bl. a. med hänsyn till all del bär är iiaga om

ett speciellt risktagande på grund av lånens långfristighet och till att krediter

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1962

av sådan ait skulle kräva en alltför omfattande, lokalt uppbyggd organisation

för att tillräcklig bevakning av de utestående lånen skulle kunna erhållas.

Det nya institutet är närmast avsett för långivning mot annan säkerhet

än botteninteckning. Säkerheten bör enligt utredningen vara betryggande,

men några detaljerade regler angående säkerhetens "art anses inte böra

uppställas. Det föreslås i stället få ankomma på institutet självt att i de

enskilda fallen bedöma, vilka säkerheter som skall krävas. Därvid får, menar

utredningen, självfallet inte endast beaktas värdet av den ställda säkerheten

utan alla faktorer, som är av betydelse för att bedöma lånesökandens

mojligheter att fullgöra sina förpliktelser gentemot institutet, t. ex. företagarens

personliga egenskaper, företagets räntabilitet samt dess finansiella

ställning och uppbyggnad, framtidsutsikterna inom den berörda näringsgrenen

etc. Även om institutet är tänkt för långivning mot andra säkerheter

än botteninteckningar bör givetvis även sådana kunna komma i fråga.

Mot bakgrunden av det sagda har utredningen kommit till den uppfattningen

att säkerhetskravet bör formuleras på samma sätt som nu gäller

för affärsbankernas långivning. Säkerheterna skall sålunda av bolaget prövas

betryggande och vara ställda antingen i fast eller lös egendom eller

också i fordringsrätt jämväl mot annan än den, åt vilken krediten beviljas.

Självfallet måste låneprövningen bli särskilt ingående, då det här gäller

ett speciellt risktagande genom bindningen av lånen för lång tid. Till

frågan om maximeringen av institutets egen upplåning återkommer utredningen

vid sin diskussion av det nya institutets organisation.

Utredningen förutsätter således, att det företag, som skall erhålla lån

från institutet, normalt skall kunna ställa bankmässig säkerhet. Erfarenheterna

från vårt eget land liksom även från flera andra länder visar emellertid

enligt utredningen att det för de minsta företagen ofta föreligger betydande

svårigheter att prestera erforderliga säkerheter. Inte minst gäller

detta i fråga om nystartade företag och företag som snabbt expanderar. Ur

allmänna näringspolitiska synpunkter är det enligt utredningen ett önskemål

att stödja sådana företag. Detta sker också i betydande utsträckning,

bl. a. genom företagareföreningarnas låneverksamhet och den statliga kreditgai

antigivningen. Ytterligare åtgärder kan emellertid behövas, menar utredningen,

för att effektivisera företagareföreningarnas verksamhet. Utöver

statliga åtgärder på området måste det emellertid även få förutsättas, att

de berörda företagen och deras organisationer på eget initiativ söker lösa

dessa problem, t. ex. genom olika tormer av kollektiva säkerheter.

Genom den utvidgning av möjligheterna till långa krediter som tillskapas

genom det nya institutet torde betydelsen av AB Industrikredits möjlighet

att lämna lån mot »annan säkerhet» komma att minska. Det synes utredningen

naturligt att sådan kredit som inte faller inom ramen för bottenbelåning

i stället övertages av det nya institutet. Enlig utredningens mening

bör AB Industrikredit därför helt inrikta sin utlåning på bottenkrediter,

förutom de krediter som lämnas mot borgen av stat, kommun eller bank.

Genom den reducering av riskerna med bolagets långivning som erhålles,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1962

om den »fria sektorn» slopas, skulle bolaget i stället kunna sträcka sin bottenbelåning

högre. Utredningen föreslår därför, att den nuvarande övre

gränsen för AB Industrikredits lån utsträckes från 50 till 60 procent av en

fastighets uppskattade värde.

Övriga lånevillkor

Genom de krav på säkerheter, som ställes för lånen från det nya institutet,

kommer som regel de individuella lånens belopp att bli bestämda. Någon

ytterligare föreskrift om lånestorleken anser utredningen inte ändamålsenlig.

Det anses böra få ankomma på institutet att i den praktiska tilllämpningen

bedöma hur stora lån som bör lämnas i de enskilda fallen. Någon

sådan bestämmelse gäller inte heller för AB Industrikredit.

I detta sammanhang berör utredningen innehållet i § 3 i det mellan staten

och affärsbankerna träffade avtalet rörande verksamheten i AB Industrikredit.

Enligt nämnda paragraf skall bolaget som regel inte lämna sådan

kredit som affärsbankerna äger lämna enligt för dem för närvarande

gällande bestämmelser. Föreskriften syftar på affärsbankernas möjlighet att

lämna långtidsbundna lån intill ett belopp av 150 000 kr. i varje särskilt fall.

Detta innebär — vid en strikt tillämpning — att AB Industrikredit som regel

inte skulle lämna lån på mindre belopp än 150 000 kr. Denna föreskrift har

emellertid inte haft någon betydelse för bolaget i den praktiska tillämpningen.

Något formellt hinder för AB Industrikredit att lämna lån på mindre

belopp utgör bestämmelsen inte. Utredningen erinrar också om att bankernas

möjligheter att lämna långtidsbundna lån är begränsade till lån med

högst tio års löptid. För lån med längre löptid är föreskriften i avtalet således

redan av detta skäl inte tillämplig. Med hänsyn till dessa omständigheter

samt då innebörden av bestämmelsen torde kunna misstolkas, finns

det enligt utredningen knappast skäl att bibehålla den ifrågavarande föreskriften.

Utredningen föreslår därför, att överenskommelse träffas om att

§ 3 i nu gällande avtal skall utgå.

När det gäller frågan om de enskilda lånen från det nya kreditinstitutet

understryker utredningen att ett företags rörelse självfallet bör uppfattas

som en enhet. Avgörande för om lån skall beviljas eller inte bör därför enligt

utredningen inte vara det omedelbara ändamålet med den sökta krediten

utan företagets hela finansiella uppbyggnad. Den omständigheten att

det omedelbara motivet för företaget att söka lån är att en fastighet för

rörelsen skall uppföras eller att en annan anläggningstillgång skall anskaffas,

bör därför inte föranleda annan bedömning av låneansökningen än om

denna exempelvis skulle vara föranledd av ett ökat behov av rörelsemedel.

Avgörande blir i båda fallen de säkerheter som kan ställas och bedömningen

av företagets ekonomiska framtidsutsikter. I den mån ett företags eget kapital

är bundet i anläggningstillgångar, medan likvida rörelsemedel saknas,

bör lån naturligen kunna medges mot säkerhet i anläggningstillgångarna,

varigenom rörelscmedel frigöres. Någon föreskrift om länens ändamal bör

sålunda enligt utredningen inte uppställas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 dr 1962

Beträffande amorteringstiden för lånen från det nya institutet erinrar

utredningen om att lån från AB Industrikredit får lämnas på högst 20 år.

För hantverks- och industrilån liksom även för industrigarantilån får amorteringstiden

uppgå till högst 10 år, men den kan, om särskilda skäl före^8§er>

få utsträckas till 20 år. Affärsbankernas långa lån är däremot maximerade

till högst 10 års löptid.

Lånen från det nya institutet kommer i allmänhet att lämnas mot svagare

säkerheter än vad som gäller för lån från AB Industrikredit. I och för

sig skulle därför den maximala löptiden för lånen möjligen behöva sättas

koitaie än för AB Industrikredit. De hittillsvarande erfarenheterna från

AB Industrikredits låneverksamhet visar emellertid, anser utredningen,

att bolaget iakttagit stor försiktighet, när det gällt bindningstiden för lånen.

Dessa har sålunda regelmässigt utlämnats på högst 10 år, även om

amorteringsplanen förutsatt en återbetalning på 20 år. Enligt utredningens

mening finns det ingen anledning befara att inte samma försiktiga praxis

skulle komma att tillämpas även vid det nya institutets utlåning. Med hänsyn

härtill och då det nya institutet skall lämna lån till i huvudsak samma

kategorier av lånesökande som AB Industrikredit, har det synts utredningen

praktiskt, att låta samma regel för den maximala löptiden för lånen

gälla för båda instituten, d. v. s. 20 år. I praktiken torde lån av denna långfristighet

visserligen bli sällsynta, men några formella hinder för en lånetid

av angiven omfattning bör enligt utredningen dock inte införas.

Beträffande räntan på institutets lån erinrar utredningen om att dess

direktiv utgår från att marknadsränta skall tillämpas.

Institutets organisation

Utredningen behandlar härefter frågan om det nya kreditinstitutets organisation

och finansiering. Inledningsvis erinras om att utredningen utgått

från att det nya institutet främst skall ägna sig åt sekundärlångivning och

därvid komplettera bland annat den långivning som nu sker genom AB Industrikredit.

Även utformningen av kravet på säkerheter för lån från det

nya institutet har skett med hänsynstagande till vad som gäller för AB

Industrikredit. Det synes utredningen naturligt, att mot denna bakgrund

aven organisationen för det nya institutet utformas i anslutning till nämnda

bolag.

I AB Industrikredit samverkar staten och affärsbankerna. Detta kommer

till uttryck i att staten och affärsbankerna vardera innehar hälften av aktierna.

Landets samtliga 16 affärsbanker, inkl. Sparbankernas bank AB och

Jordbrukets bank, ingår som delägare med varierande aktieposter Mot

bakgrunden av sin uppfattning om lämpligheten att anknyta det nya institutet

till AB Industrikredit har utredningen under hand förhört sm hos

Svenska bankföreningen, huruvida intresse förelåge från bankernas sida att

även medverka i ett nytt kreditinstitut för i huvudsak sekundärkrediter till

mindre och medelstora företag och med en uppbyggnad efter i huvudsak

samma mönster som AB Industrikredit. Från affärsbankernas sida har man

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1962

därvid förklarat sig beredd att medverka vid bildandet av ett sådant kreditinstitut

som komplement till AB Industrikredit.

En anknytning till AB Industrikredit medför enligt utredningen påtagliga

organisatoriska fördelar. AB Industrikredit är ett centralt kreditinstitut

utan egen lokalorganisation. Initiativen till låneengagemangen kommer

antingen direkt från lånesökanden eller genom förmedling av bank, annat

kreditinstitut eller företagareförening. Låneutredningen sker dock helt genom

AB Industrikredits egen försorg, och ansvaret för kreditgivningen ligger

helt hos bolaget. Då det här gäller en långfristig kreditgivning,^ får

prövningen av den tilltänkta krediten göras särskilt ingående, framhåller

utredningen. Det måste därvid enligt utredningen vara en fördel, om prövningen

av sekundärkreditfrågan kan ske samtidigt. Den undersökning som

göres för att bedöma frågan om bottenkrediten kan därvid även ligga till

grund för ställningstagandet, huruvida sekundärkredit skall beviljas. Genom

en dylik samförvaltning torde det, enligt utredningen, bli möjligt att

väsentligt begränsa förvaltningskostnaderna för det nya institutet, varigenom

förutsättningar skapas för lägre räntekostnader för den enskilde låntagaren.

Utredningen framhåller i detta sammanhang även vikten av en

nära kontakt mellan institutet och den av lånesökanden anlitade banken

eller vederbörande företagareförening. Genom en sådan kontakt skapas

ökade möjligheter att ge en rationell uppbyggnad åt det enskilda företagets

krediter med AB Industrikredit som bottenlångivare, det nya institutet

för den mera långfristiga krediten därefter och banken, sparbanken, jordbrukskassan,

företagareföreningen eller eventuellt annat kreditinstitut som

långivare för de högst liggande krediterna.

Utredningen har övervägt, huruvida den nu angivna funktionella uppdelningen

i stället för genom ett nytt institut skulle kunna nås enbart genom

en omorganisation av AB Industrikredit. Med hänsyn till de konsekvenser

en sådan ändring skulle kunna få för räntan på bolagets egen upplåning

har utredningen dock ansett att ett alternativ med två institut är att

föredraga. Utredningen förordar därför, att ett fristående institut inrättas.

Med utgångspunkt från nu gjorda överväganden föreslår utredningen,

att det nya kreditinstitutet utformas som ett aktiebolag i huvudsaklig överensstämmelse

med AB Industrikredit, och att i detta nya bolag staten och

affärsbankerna, inkl. Sparbankernas bank AB och Jordbrukets bank, bidrager

med hälften av aktiekapitalet vardera liksom att de även påtar sig i

lika delar övriga finansiella förpliktelser gentemot institutet. Överenskommelse

om samverkan mellan staten och affärsbankerna i det nya institutet

anser utredningen böra träffas genom avtal av i huvudsak samma innehåll

som nu gällande avtal beträffande AB Industrikredit.

Bolagsordningen

Utredningen har framlagt förslag till bolagsordning för det nya institutet

och därvid utformat detta i huvudsaklig överensstämmelse med den nuvarande

bolagsordningen för AB Industrikredit.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1962

Det nya institutet föreslås av utredningen skola benämnas AB Företagskredit.

Formuleringen av bolagets ändamål anses böra vara densamma som

för AB Industrikredit. Utredningen har övervägt, huruvida beskrivningen

av det nya institutets ändamål skulle göras sådan att redan här en viss

gransdragning erhölles gentemot AB Industrikredit. Då båda instituten

skall betjäna samma lånesökande, torde det emellertid enligt utredningen

\ara mest ändamålsenligt med samma formulering. Avgränsningen får sedan

framgå av de olika kraven på säkerheter för de två institutens utlåning.

Utredningen förutsätter, att som säkerhet för bolagets verksamhet utöver

aktiekapitalet även skall finnas en garantifond i likhet med vad som gäller

för AB Industrikredit. Aktiekapitalet i AB Industrikredit skall enligt bolagsordningen

utgöra lägst 8 och högst 24 milj. kr. Utredningen anser det

ändamålsenligt, att det nya kreditinstitutets aktiekapital bestämmes i proportion

härtill. Förslagsvis anses detsamma kunna fastställas till lägst 4 och

ögst 12 milj. kr. Då aktiekapitalet i AB Industrikredit enligt det mellan

staten och bankerna gällande avtalet för närvarande inte avses ökas utöver

nuvarande 8 milj. kr., bör det nya institutets aktiekapital tills vidare bestämmas

till 4 milj. kr. Av detta belopp skulle alltså staten och bankerna

bidra med hälften vardera. Liksom i AB Industrikredit anses aktierna böra

ordelas på två serier, nämligen en A-serie för staten och en B-serie för bankerna.

Varje aktie föreslås liksom i AB Industrikredit böra lyda på 1 000 kr.

+.I1Gfrantilf0nden hos AB Industrikredit utgör 24 milj. kr., varav hälften

til Iskjutits av staten och hälften av affärsbankerna. Vid ett aktiekapital i

det nya institutet av lägst 4 milj. kr., d. v. s. hälften mot i AB Industrikredit,

bor enligt utredningens förslag garantifonden hos det nya institutet

aven utgöra hälften av motsvarande fond hos AB Industrikredit, alltså 12

milj. kr. Av detta belopp skulle således 6 milj. kr. ställas till förfogande av

staten i form av en av fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse

och 6 milj. kr. av bankerna i form av vid anfordran förfallande

reverser.

De föreslagna bestämmelserna om bolagets styrelse, bolagsstämma, revision

samt överlåtelse av aktier överensstämmer helt med motsvarande bestämmelser

for AB Industrikredit. Utredningen utgår från att samma personer

som ingår i styrelsen för AB Industrikredit även kommer att utgöra

styrelse for det nya institutet. Båda bolagen bör enligt utredningen även ha

samma verkställande direktör samt gemensam personal i övrigt.

Liksom i AB Industrikredit förutsättes, att till bolaget utgivna lånereverser

med tillhörande säkerheter skall pantsättas till säkerhet för bolagets

egen upplåning. Dessa lånereverser jämte säkerhetshandlingar skall därvid

handhas av ett av bank- och fondinspektionen förordnat ombud. Beträffande

detta ombuds verksamhet föreslår utredningen, efter att i frågan ha

haft samråd med bank- och fondinspektionen, att i bolagsordningen för

AB Industrikredit införes ett tillägg, innebärande att av bolaget "utgiven

revers, för vilken pant ställts, skall förses med bevis därom av det förord
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1962

nade ombudet. Motsvarande bestämmelse föreslås även i bolagsordningen

för det nya institutet.

Bolagets upplåning

Upplåningsrätten för AB Industrikredit är för närvarande maximerad till

åtta gånger sunnnan av bolagets eget kapital och garantifond. Om bolagets

nuvarande egna kapital samt garantifonden tages som bas för upplåningen,

ger detta som utgångspunkt för beräkningen ett belopp av 38 milj. kr. Upplåningen

skulle sålunda kunna uppgå till sammanlagt (8 X 38 = ) 304 milj.

kr. Tillsammans med det egna kapital, som även står till förfogande för

utlåning, skulle detta ge en utlåningsmöjlighet av ca 320 milj. kr. Om bolaget

utger förlagsbevis, för vilka betalning inte kan krävas förrän tidigast

efter 2 år, skall dessa förlagsbevis upp till ett belopp motsvarande hälften

av bolagets aktiekapital kunna jämställas med eget kapital.

Genom slopandet av AB Industrikredits möjlighet att lämna lån mot »annan

säkerhet» har utredningen ansett sig kunna förorda en höjning av institutets

långivning från högst 50 till högst 60 procent av värdet hos den

för lånet intecknade fastigheten. Genom ändringen av säkerhetskravet bör

enligt utredningens mening även en viss ökning av upplåningsmaximeringen

vara möjlig. Utredningen föreslår därför, att bolagets rätt till egen upplåning

utsträckes från nuvarande åtta gånger sunnnan av det egna kapitalet

och garantifonden till tio gånger samma belopp. Detta skulle med den förut

använda upplåningsbasen ge en vidgning av lånemöjlighelerna med 76 milj.

kr. till 380 milj. kr. och därmed en utlåningskapacitet av närmare 400

milj. kr.

Det nya kreditinstitutets upplåningsmöjligheter anses böra fastställas

efter samma princip som gäller för AB Industrikredit, alltså i relation till

det egna kapitalet och garantifonden. Med hänsyn till det lägre säkerhetskrav,

som gäller för det nya institutets utlåning, bör emellertid relationstalet

enligt utredningen böra vara mindre än för AB Industrikredit. Utredningen

har för sin del stannat för att föreslå, att upplåningen maximeras till

sex gånger summan av bolagets eget kapital och garantifond. Detta skulle

alltså i utgångsläget ge en upplåningsmöjlighet av (6 X 16 =) 96 milj. kr.

och därmed en utlåningskapacitet, inkl. eget kapital, av 100 milj. kr. Nämnda

belopp motsvarar ungefär en fjärdedel av AB Industrikredits ullåningskapacitet

enligt de av utredningen föreslagna bestämmelserna. Denna relation

mellan de båda bolagens kapacitet anser utredningen rimlig med hänsyn till

att huvudparten av de lånebehov som avses skola täckas av båda instituten

kommer att ligga hos AB Industrikredit. Det bör enligt utredningen vid en

bedömning av det nya institutets kapacitet även beaktas, att dess utlåning

med hänsyn till sin karaktär av i huvudsak sekundärkrediter kan beräknas

få en genomsnittligt sett kortare löptid än lånen från AB Industrikredit,

varför det för utlåningen tillgängliga kapitalet alltså kommer att snabbare

omsättas i nya lån.

Utredningen har utgått från alt det nya institutet i samma utsträckning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 124- år 1962

som nu gäller för AB Industrikredit skall ha möjlighet att jämställa utgivna

förlagsbevis med eget kapital.

Finansieringen av såväl AB Industrikredits som det nya institutets verksamhet

kan beräknas ske genom obligationsupplåning samt reverslån hos

större kapitalplacerare. Under det sista året har AB Industrikredits hela

upplåning skett av allmänna pensionsfondens medel. Utredningen förutsät
^er

*n^e minst mot bakgrunden av allmänna pensionsfondens tillväxt -_

att institutens upplåning väsentligen kommer att ske från denna.

Det nya institutets lokala anknytning

Utredningens ställningstaganden innebär, att institutets lokala anknytning

till de enskilda låntagarna normalt torde komma att ske genom affarsbank,

sparbank eller jordbrukskassa. Låntagarna kan i allmänhet förutsättas

redan vara kunder hos nagon eller några av dessa institutioner.

De nämnda institutionerna förutsättes också bli direkt eller indirekt delägare

i institutet. Det bör emellertid enligt utredningen understrykas, att

laneansökningar självfallet kommer att ställas till och avgöras av institutets

styrelse (eller direktion). Lika självfallet föreligger inget hinder, att låneansökningar

förmedlas via företagareföreningar. Dessa bör, menar utredningen,

även lika väl som de lokala bankkontoren biträda institutet vid utredningen

av de enskilda låneärendena, när så befinnes lämpligt. Ur synpunkten

av institutets lokala kontakter föreligger således ingen praktisk

skillnad mellan bankerna och företagareföreningarna. Detta ler sig för utredningen

naturligt också med hänsyn till det nära samarbete som på flera

håll redan etablerats mellan dessa institutioner, när det gäller att finna rationella

och hållbara lösningar av enskilda företags finansieringsproblem.

Effektivisering av företagareföreningarnas verksamhet

I detta sammanhang redovisar utredningen också sin syn på företagareföreningarnas

ställning och uppgifter, när det gäller de mindre företagens

kreditförsörjning. Det tillskott av långfristiga krediter, som inöj liggöres av

det av utredningen föreslagna institutet, torde enligt utredningen inte komma

att mera väsentligt minska behovet av företagareföreningarnas låneverksamhet.

Det ligger nämligen i ett hypoteksinstituts natur — bl. a. på

grund av svårigheten av en nära och fortlöpande kontakt med det låntagande

företaget — att bestämda krav på säkerheter måste iakttagas. Utlåningen

från det nya institutet kommer därför inte att kunna ersätta företagareföreningarnas

mera riskbetonade låneverksamhet.

Trots att bankmässiga säkerheter som regel saknas vid företagareföreningarnas

utlåning, har förlusterna på denna låneverksamhet hittills varit

relativt ringa, framhåller utredningen. En fortsatt utbyggnad av verksamheten

framstår med hänsyn till hittills vunna erfarenheter som befogad och

önskvärd. En förutsättning härför är dock, att företagareföreningarnas administrativa

resurser ökas inte oväsentligt. Vid sidan av väl etablerade föreningar

med långvarig erfarenhet arbetar föreningar som ännu befinner

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1962

sig i uppbyggnadsskedet. En förstärkning av föreningarnas resurser synes

enligt utredningen kunna ske inte endast i form av en personell utbyggnad

utan även genom vidgat samarbete med andra institutioner.

Utöver förbättrade administrativa resurser pekar utredningen även på en

annan och enligt utredningens mening väsentlig förutsättning för att en mer

betydande utökning av föreningarnas låneverksamhet skall kunna ske. Utredningen

syftar här på önskvärdheten av att föreningarna vid sidan av de

av staten till förfogande ställda medlen även har tillgång till eget kapital.

Det faller utanför ramen för utredningens uppdrag att närmare diskutera

de metoder som kan visa sig effektiva för att skapa ett sådant eget kapital.

Det synes utredningen dessutom naturligt, att det i första hand får ankomma

på föreningarna själva att här pröva olika medel att —- eventuellt i samarbete

med redan existerande branschsammanslutningar — finna formerna

härför. De betänkligheter som naturligt måste inställa sig mot att låta

ett enskilt organ utan eget risktagande i växande omfattning förvalta statliga

lånemedel, skulle starkt minska i betydelse redan vid ganska begränsade

insatser av eget kapital.

Med ett inslag av eget risktagande är det vidare naturligt, att företagareföreningarnas

utlåningsverksamhet ännu mera än hittills bestämmes av

företagsekonomiska överväganden. Lokaliserings- och sysselsättningspolitiska

motiv för det statliga kreditstödet åt mindre och medelstora företag

bör enligt utredningen främst vara förbehållna industrigarantilånen, vilka

handlägges av kommerskollegium efter samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna.

I samband med övervägandena om förhållandet mellan företagareföreningarna

och det nya kreditinstitutet har utredningen även varit inne på

tanken att företagareförening skulle få bevilja statsgaranti som säkerhet

för lån från institutet. Enligt nu gällande regler äger företagareföreningarna

inte rätt att bevilja kreditgarantier. Denna fråga prövades av statsmakterna

så sent som år 1960, och därvid avvisades förslagen att ge företagareföreningarna

en sådan rätt., Motivet för detta ställningstagande var bl. a.

av principiell natur, nämligen att helt enskilda organ inte borde äga ådraga

statsverket ekonomiska förpliktelser. I anslutning härtill framhåller utredningen

för sin del, att förutsättningen för en mera väsentligt utvidgad

utlånings- eller garantiverksamhet bör vara ett visst eget risktagande från

föreningarnas sida. Om ett sådant kan komma till stånd, skulle företagareföreningarnas

roll som supplerande institut på den svenska kreditmarknaden

kunna växa väsentligt. Utredningen har inga konkreta förslag i detta

avseende men har velat beröra frågans principiella aspekter och därmed

peka på de utvecklingsmöjligheter som enligt utredningen otvivelaktigt på

något längre sikt erbjuder sig.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 124

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1962

Remissyttranden

Behovet av ytterligare åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora

företagens möjligheter att erhålla långfristiga krediter har praktiskt

taget enhälligt vitsordats av de hörda remissinstanserna. Dessa har också

som sin allmänna inställning i regel godtagit den av utredningen

förordade lösningen med ett nytt kreditinstitut. 1 vissa yttranden frarnföres

dock en viss tveksamhet i fråga om behovet av ytterligare ett kreditinstitut,

och i några fall har förslaget härom direkt avstyrkts eller ansetts

att institutets verksamhet skulle ges en annan inriktning.

Bland de remissinstanser som i allt väsentligt biträtt förslaget om ett

nytt kreditinstitut är arbetsmarknadsstyrelsen, bank- och fondinspektionen,

kommerskollegium, patent- och registreringsverket, som granskat

förslaget ur aktiebolagsrättsliga synpunkter, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige

i riksgäldskontoret, flertalet hörda länsstyrelser, handelskamrar

och företagareföreningar, styrelserna för allmänna pensionsfonden, AB

Industrikredit, Företagareföreningarnas förbund, LO och Kooperativa förbundet.

Av de mera allmänna synpunkter, som därvid framförts, må följande

återges.

Bank- och fondinspektionen erinrar om att ämbetsverket i ett tidigare

sammanhang ställt sig tveksamt till inrättandet av ett institut liknande det

nu avsedda, men att verket å andra sidan inte velat bestrida att det funnes

ett klientel, för vilket det skulle vara till fördel att kunna lita till ett centralt

hypoteksinstitut. Inspektionen fortsätter.

Utvecklingen under de senaste åren på kreditmarknaden torde ha väsentligt

ökat de mindre och medelstora företagens intresse för och behov av

närmare kontakt med den långfristiga obligationsmarknaden, där de snabbt

växande allmänna pensionsfonderna redan intaga en dominerande ställning.

Dessa fonders betydelse för finansieringen av företag inom denna sektor

åskådliggöres bl. a. av det förhållandet, att AB Industrikredit under åren

1960 och 1961 täckte hela sitt lånebehov hos dem.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då det tillämnade institutets

kreditgivning skulle utgöra en komplettering av AB Industrikredits

primärlånerörelse och förvaltningskostnaderna genom nära samarbete med

detta företag beräknas kunna hållas låga, kan inspektionen tillstyrka att

institutet kommer till stånd.

Kommerskollegium bemöter i sitt utlåtande bl. a. en del erinringar, som

framförts av vissa företagareföreningar, och anför.

Övervägande antalet av de organisationer, som yttrat sig till kollegium,

ha anslutit sig till utredningens förslag, att ett kreditinstitut för sekundärkrediter,

, speciellt avsett för mindre och medelstora företag, bör inrättas.

Åtskilliga av företagareföreningarna ha emellertid uttalat farhågor för att

ett sådant institut skulle få ett obetydligt värde för dessa företag. Därvid

har särskilt framhållits, att kravet på betryggande säkerhet såsom villkor

för erhållande av lån i alltför ringa utsträckning torde kunna uppfyllas

av de mindre företagen, samt att utlåningsräntan syntes bli för hög. Vi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1962

dare har sagls, att enligt all erfarenhet en central handläggning a\ låneärenden

av detta slag medförde att lånemöjliglieterna icke kunde utnjttjas

i avsedd omfattning och på åsyftat sätt, och att långivningen i stället borde

överflyttas på något lokalt organ och då lämpligen till företagareföreningarna;

härigenom skulle det nya kreditinstitutet få verklig betydelse.

Kollegium vill icke bestrida att synpunkter av detta slag kunna vara i

och för sig befogade, men såvitt kollegium kan bedöma avse de förhållanden

som ligga utanför vad utredningen enligt direktiven haft att pröva;

synpunkterna hänföra sig till frågor som böra undersökas och lösas i annat,

större sammanhang. Enligt kollegii mening föreligger allt skäl att godtaga

det av utredningen framlagda förslaget. Kollegium är övertygat om

att ett genomförande av förslaget kommer att gagna de mindre och medelstora

företagen; erfarenheten får visa i vilken utsträckning så kommer att

bli fallet.

Utredningens förslag har enligt kollegii åsikt den påtagliga fordelen, att

det nya institutet, inom en allmän ram för verksamhetens bedrivande, avses

få full handlingsfrihet. Detta möjliggör en smidig anpassning till omständigheterna

i det särskilda fallet. Kollegium haller därför för visst att

institutet kommer att få större värde för den mindre företagsamheten än

från en del kritiskt håll förutsatts.

Fullmäktige i riksbanken anser likaledes att ett särskilt institut bör inrättas

och anför.

Fullmäktige har tidigare vid flera tillfällen framhållit önskvärdheten av

att kapitalmarknadens resurser göres tillgängliga för nya låntagargrupper.

Inrättandet av ett nytt institut för sekundärkrediter till mindre och medelstora

näringsföretag enligt förevarande förslag kan bli ett bidrag till sådan

utveckling och utgöra en värdefull komplettering av existerande anordningar

för att underlätta de mindre företagens kapitalförsörjning. Fullmäktige

har icke något att erinra mot de angivna riktlinjerna för verksamheten

hos det nya kreditinstitutet, förslaget till bolagsordning för detta och de

föreslagna förändringarna i bolagsordningen för AB Industrikredit.

Samma inställning intar fullmäktige i riksgäldskontoret som hl. a. framhåller

följande.

Utredningen har sökt på olika sätt få fram material till belysande av

småföretagens kreditproblem. Även om resultatet av de av utredningen

verkställda undersökningarna icke torde medge några säkra slutsatser angående

hithörande spörsmål, synes det fullmäktige på mera allmänna grunder

likväl vara önskvärt, att de s. k. småföretagen inom hantverk, handel

och industri, vilka för närvarande har svårigheter att nå ut på obligationsmarknaden,

beredes ökade möjligheter att för sina legitima långfristiga lånebehov

utnyttja denna marknad med de fördelar i form av bl. a. lägre räntekostnader,

som därmed skulle kunna uppnås. I likhet med utredningen

anser fullmäktige, att detta lämpligen bör ske genom en utbyggnad av de

institutionella betingelserna härför, och fullmäktige tillstyrker därför utredningens

förslag om ett nytt kreditinstitut för huvudsakligen sekundär

kreditgivning. Fullmäktige finner också ändamålsenligt, att det nya institutet

anknytes till AB Industrikredit, varigenom normalt en gemensam och

samtidig bedömning av såväl primär- som sekundärkredit till ett företag

möj liggöres.

AB Industrikredit erinrar om att bolagets möjlighet att i viss utsträckning

lämna lån mot annan säkerhet än botteninleckning in. in. infördes så

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1962

sent som i augusti 1960. De möjligheter till sekundärkrediter, som stått

till buds, har därför hittills endast i mindre utsträckning kunnat utnyttjas,

framhåller bolaget och fortsätter.

Inom ramen för AB Industrikredits nuvarande lånekapacitet finnes därför

fortfarande så betydande expansionsmöjligheter i fråga om såväl primär-

som sekundärkrediter, att de i och för sig ej för närvarande motiverar

inrättandet av ett nytt kreditinstitut. När AB Industrikredits nuvarande

utlåningskapacitet å såväl primär- som sekundärplanet visar tecken

på att bli utnyttjad finnes dessutom möjlighet att genom höjning av det

egna kapitalet eller ändringar av bolagsordningen utvidga låneverksamheten.

Å andra sidan anser bolaget med tanke på de merkostnader som kan

förväntas å sekundärkreditgivningen vid jämförelse med primärkreditgivningen

att det är företagsekonomiskt riktigt att förlägga utlåningsverksamheten

för primär- och sekundärkrediterna till skilda institut.

Företagareföreningarnas förbund, i vars yttrande även länsstyrelsen i

Östergötlands län instämmer, framhåller allmänt behovet av åtgärder, som

är ägnade att stärka den mindre industrins ställning, vilken kan antas bli

särskilt utsatt efter tillkomsten av en gemensam europamarknad. Förutom

den skärpta importkonkurrensen och de ökade exportmöjligheterna för de

mindre industriföretagen på grund av de ändrade marknadsförhållandena

fäster förbundet uppmärksamheten på den viktiga roll som småindustrin

spelar som underleverantör till större exportindustrier, ökade möjligheter

till långfristiga lån för den mindre industrin anser förbundet därför som

synnerligen välmotiverade och fortsätter.

Förbundet finner, att ett nytt institut för sekundärkrediter skulle utgöra

en för de mindre och medelstora företagen välbehövlig komplettering till

befintliga kreditorgan och ge företagen ökade möjligheter att välja den för

ändamålet lämpligaste låneformen. Förbundet har emellertid gjort den erfarenheten,

att central handläggning av låneärenden i fråga om effektivitet

icke kan mäta sig med en decentraliserad dylik verksamhet. För att den

avsedda effekten skall kunna uppnås är det därför ett oeftergivligt villkor,

att låneverksamheten organiseras på ett sådant sätt, att låneärendena kan

handläggas med en för de Iånesökande tillfredsställande smidighet och

snabbhet. En ytterligare faktor, som i hög grad kan väntas inverka på det

nya institutets utlåningsfrekvens är den räntesats, som institutet kommer

att tillämpa vid sin utlåning.

tveksamhet mot ett centralt institut utan fast lokal anknytning uttalas

även av flera företagareföreningar.

LO ifrågasätter om inte en försöksperiod under ett par år med lägre upplånings-

och därmed en mer begränsad kreditkapacitet bör övervägas.

Kooperativa förbundet tar upp de mindre företagens betydelse i samhällsekonomin

och anför i anslutning härtill följande.

De mindre och medelstora företagen är i många fall bärare av tekniska

nyheter, vilka prövas på företagarens risk och får motsvarande betydelse

för det tekniska nyskapandet. I den nu pågående stärkta företagskoncentrationen

inom olika områden av produktionen, som i flera fall kulminerat

i koncerner som ensamtillverkare eller oligopol med motsvarande starka

inflytande på marknaden, utgör de medelstora och mindre företagen i an
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 12k år 1962

märkningsvärd grad en faklor för främjande av fri konkurrens inom näringslivet,

vilken inte får förbises i den ekonomiska politiken.

Särskilt vansklig ställer sig frågan om inves ermgskredUer för företagare

som startar nya företag. Medan äldre konsoliderade foretag för rationalisering

och nyutvidgningar till stor del har särskilda investerings- och

andra uppsamlade fonder, inom den narmaste tiden också återlamng av

ATP-fonderna, att tillgå och sålunda inte är uteslutande hanvisade till den

öppna kreditmarknaden, är nystartade företag helt beroende av denna och

av den aktieteckning som kan förekomma. Det torde darfor vara särskilt

betydelsefullt att det finns tillgång till särskilda kreditinstitut med mojligheter

och vilja att avväga säkerhetskravet för sin långivning i forhål

lande till en mera allmän bedömning av de nyplanerade företagens rantabilitetsutsikter.

Affärsbankerna, vilka jämte staten skulle ingå som delagare i det nya

institutet, har ävenledes accepterat utredningens förslag.

Svenska bankföreningen anför i anslutning härtill att föreningen finner

det vara obestridligt, att de mindre företagen är sämre stallda an de större

såvitt angår möjligheterna till långfristig upplåning. I synnerhet gäller

detta andra krediter än sådana mot bottensäkerhet. Föreningen fortsätter.

Bankföreningen kan därför ansluta sig till utredningens uppfattning att

skäl föreligger för inrättande av ett sekundärlåneinstitut, som kan tjänstgöra

som förbindelselänk mellan den mindre och medelstora företagsamheten

och kapitalmarknaden. De förslag utredningen framlagt angaen e

organisationen och finansieringen av detta nya institut finner bankföreningen

acceptabla, och bankföreningen har förvissat sig om, att de till föreningen

anslutna bankerna är beredda alt ingå som delägare i institutet envar

i samma proportion som i AB Industrikredit. Därvid har bankerna fast betydande

avseende vid de i betänkandet förekommande uttalandena om att

verksamheten skall drivas strikt affärsmässigt.

Även Sparbankernas bank AB och Jordbrukets bank förklarar sig beredda

att ingå som delägare i det nya institutet.

Någon erinran mot förslaget har inte heller Svenska sparbanksföreningen,

som dock framhåller, att om någon förbättring av avgörande betydelse

i fråga om de mindre företagens kreditmöjligheter skall kunna ernås, detta

torde förutsätta ett mera ingående övervägande av säkerhetsproblemet an

vad som skett i utredningen.

Sveriges jordbrukskasseförbund finner, att det nya institutet uteslutande

skall få till uppgift att lämna kredit till företag utanför det egentliga

jordbruket. Inte heller jordbruksorganisationernas och andra jordbruket

närstående företags kreditförsörjning kan institutet väntas ägna större

uppmärksamhet, menar förbundet och fortsätter.

Förbundet har sig bekant att ett starkt intresse förefinns såväl hos företrädarna

för jordbrukets föreningsrörelse som hos jordbrukets egna kreditinrättningar

för bildande av ett särskilt kreditinstitut med syfte att underlätta

föreningarnas och de till dem anslutna företagens försörjning med

långfristiga krediter. Förslag till ett sådant kreditinstitut torde komma att

framläggas inom kort. Enligt förbundets mening är inrättande av ett sadant

speciellt kreditinstitut både önskvärt och angeläget. Delta hindrar

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 124- år 1962

naturligtvis inte att förbundet gärna tillstyrker, att AB Företagskredit kommer

till stånd, och finner utredningens motiv härför vara välgrundade. Förbundet

vill också tillstyrka den föreslagna hopkopplingen av AB Industrikredit

_ och AB Företagskredit. Härigenom vinner man både fördelen av en

förbilligad administration och möjligheterna till en samtidig prövning av

botten- och sekundärkreditfrågorna.

Liknande synpunkter framför även Sveriges lantbruksförbund.

De organisationer inom näringslivet, som i övrigt haft att yttra sig, har

ävenledes i huvudsak ställt sig positiva till inrättandet av ett nytt kreditinstitut.

Sveriges hantverks- och industriorganisation uttalar sålunda sin

tillfredsställelse över att ett konkret förslag för tillgodoseende av företagens

behov av långfristig sekundär kredit framlagts. Skall institutet på rätt

sätt fylla sin uppgift kräves emellertid att organisation och verksamhet utformas

på ett sätt som i möjligaste män tillgodoser företagens önskemål,

samt att läge och utveckling på detta område fortlöpande studeras. Svensk

industriförening framför med hänvisning till de av företagskreditutredningen

gjorda undersökningarna ett önskemål om att statsmakterna skulle

ställa medel till förfogande för genomförandet av mera djupgående och

efter vetenskapliga metoder upplagda undersökningar gällande småföretagens

finansieringsförhållanden, proportionen mellan eget och främmande

kapital hos dessa företag in. m. Föreningen framhåller även, att den ansett

det vara en betänklig brist, att småföretagen saknar tillgång till institutionella

sekundärkrediter. Föreningen hälsar därför med tillfredsställelse

tillkomsten av ett nytt institut. Förslaget härom tillstyrkes även av Svenska

företagares riksförbund.

En viss tveksamhet inför utredningens förslag framkommer i yttrandet

av Sveriges industriförbund. Enligt förbundet är kunskapen om de mindre

företagens kreditförhållanden och den ekonomiska politikens verkningar

for dem alltför ringa för att tillåta några bestämda slutsatser. Förbundet

anför härefter bl. a. följande.

Det förefaller dock otvivelaktigt att de mindre företagen ofta kommer i

ett sämre läge vid kreditgivning på grund av de institutionella förhållandeiu

som for narvarande utmärker kapitalmarknaden. Särskilt gäller detta

i fråga om långfristiga bundna sekundärlån. De mindre företagens finansieringssvårigheter

är också föranledda av att de saknar tillträde till obligations-

och aktiemarknaden. Till en väsentlig del är emellertid dessa svårigheter

betingade av kapitalmarknadens reglering och kan därför väntas

bil mindre kännbara vid en övergång till en fri och enhetlig kapitalmarknad.

Den basta lösningen av småföretagens kapitalproblem måste därför

vara att en fri kapitalmarknad återupprättas, inom vars ram de ordinarie

kreditinstituten får tillgodose de mindre företagens lånebehov. En sådan

osning äi klart att föredraga framför det av utredningen föreslagna nva

kreditinstitutet. &

, .D.<rt ä*‘ emellertid angeläget alt de mindre företagens tillgång till långinstiga

krediter snarast förbättras. Förbundet accepterar därför bildandet

av ett halvstatligt kreditinstitut för detta ändamål.

Handelns kapitalproblem tas upp av Sveriges grossistförbund, som konstaterar,

att handeln i dess helhet är ställd i sämre läge än vissa andra

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1962

branschgrupper, när det gäller nuvarande former för iångfnstig kreditgivning

För partihandelns del konstateras, att dess verksamhet ar i hog grad

kapftalkrävande. Någon uppskattning av behovet avlan|?fns iga krediter

till grosshandeln under de närmaste åren ar dock inte mojhg att gor ,

framhåller förbundet och fortsätter.

Det må vara tillfyllest att konstatera, att utvecklingen bl. a. med hansvn

till det vidgade^ekonomiska samarbetet inom Europa — staller krav p

etablerade utländska företag, som kan påräkna en liberalare utlåning f

kreditinstitut i sitt hemland.

Motsvarande frågor, när det gäller detaljhandeln, beröres av Soenges köpmannaförbund,

som bl. a. konstaterar, att läget för detaljhandeln ar bekymmersamt

också därför att utvecklingen inom denna näringsgren just n

mycket snabb, vilket i och för sig medför starkt ökade kapitaibehov. Dess^

blir så mycket större eftersom de nya butiksenheterna i regel blivit alltmer

kapitalkrävande på grund av både sin storleksordning och behovet av en

omfattande utrustning. De statliga stödåtgärder, som hittills vidtagits, har

inte omfattat detaljhandeln. Inom denna gren har man i stallet vant

hänvisad till egna åtgärder. Förbundet konstaterar darfor med tillfredsställelse,

att företagskreditutredningens förslag aven omfattar detalj hande .

Institutets betydelse för detaljhandeln torde dock enligt förbundet bil re ativt

begränsad, bl. a. på grund av beskaffenheten av de säkerheter som de

förutsättes att institutet skall begära. ... .

Några remissinstanser, som i och för sig accepterat utredningens förslag

har ifrågasatt behovet av ett särskilt institut. För alternativet att i stallet

förlägga sekundärkreditgivningen till AB Industrikredit uttalar sig sålunda

länsstijrelsen i Västmanlands län som inte blivit övertygad om att den a\

utredningen föreslagna lösningen med ett helt nytt kreditinstitut ar en

nr alla synpunkter lämpligaste. Länsstyrelsen förordar darfor, att man narmare

undersöker möjligheterna och konsekvenserna av att samla de vidgade

utlåningsmöjligheterna hos ett enda kreditinstitut, vilket i sa fall närmast

skulle bli AB Industrikredit. Därest övervägande olagenheter skulle

befinnas vara förenade därmed, vill länsstyrelsen dock inte motsatta sig

utredningens förslag. Det organisatoriska problemet bor aven enligt länsstyrelsen

i Älvsborgs län ägnas fortsatt uppmärksamhet. För cn sammanslagning

av de två instituten uttalar sig även Gotlands handelskammare.

Tveksamhet mot inrättandet av ett särskilt institut framfor aven Östergötlands

och Södermanlands handelskammare. Enligt handelskammaren ar

affärsbankerna väl kvalificerade att handha även de nu ifrågavarande krediterna.

Även handelskammaren för Örebro och Västmanlands län anser

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 124- år 1962

att det först bör prövas om inte den utvidgade låneverksamheten kan anförtros

affärsbankerna. Skulle ett sådant arrangemang inte visa sig möjligt

att genomföra, finner handelskammaren det följdriktigt att organisationen

för det nya bolaget utformas i anslutning till AB Industrikredit.

Därvid bör enligt handelskammaren alternativet med en omorganisation

av AB Industrikredit i stället för inrättande av ett nytt institut upptas till

omprövning.

En kritisk inställning till utredningens förslag intar vidare sparbanksinspektionen,

som ställer sig tvekande till frågan om de förslag vari betänkandet

utmynnar obeskuret bör förverkligas. Det synes enligt inspektionen närmast

bil fråga om en försöksverksamhet, som skulle vara byggd på ganska

osakra förutsättningar. I sammandrag innebär inspektionens ställningstagande

följande.

Till en början understryker inspektionen, att antingen det är fråga om

®“ ™''ldr.e1 eller eu storre företag måste kreditgivningen till detsamma förutsdtta,

«tt företaget disponerar över eget kapital av den storlek att de egentliga

ioretagarriskerna därmed äro täckta. Med bortseende från de fall då ett

hov tSf/ldim T vfrrJande 1 fråga 0111 kapital är ett företags kapitalbeIkui

tvåfald^f; dels behov av eget och dels av främmande kapital. För att

allmngen risk- och likviditetsmässigt skall kunna betecknas som sund får

den senare andelen inte vara alltför stor i förhållande till den förra. Relalonen

dem emellan har stor betydelse ur kreditvärdighetssynpunkt. Vid

diskussion av de mindre företagens kreditproblem göres enligt ämbetsverkets

mening vanligen inte tillräcklig skillnad mellan de båda olika behov

om iiar nanm s.1 samma andedrag hänvisas t. ex. till att sådana företag

‘ utestängda från saval marknaden för aktieemissioner som obligationsmarknaden,

som om den förra svårigheten liksom den senare kunde upphjälpas

genom speciella kreditarrangemang. Detta är, framhåller inspektionen,

givetvis inte möjligt utan eftergift av principen att den som tar vinsten

rörelsen aven skall sta förlustrisken. Det behov av nya kreditmöjligheter

som från de mindre företagens sida uppges föreligga torde därför enligt

sparbanksinspektionens mening väsentligen vara ett behov av nytt i egentlig

mening riskvilligt kapital. * 8

Bortser man från bristen på eget kapital och de kreditanspråk som direkt

ha1 ror darav torde man enligt sparbanksinspektionens mening kunna säga,

att det redan ar ganska väl sörjt inom kreditväsendets nuvarande organisatmn

aven tor de mindre företagens legitima kreditbehov.

För varje företagare torde det vara i hög grad önskvärt, att hans upplåning,

nar den inte ar rent tillfällig eller säsongmässig, skall kunna ske i

t orm av pa längre tid bundna lån. För att detta önskemål skall kunna uppfyllas

torde det fordras forhandenvaron av två väsentligen olika förut sätt.

niaSar> nämligen dels att företagaren kan erbjuda säkerhet, som relativt

latt kan realiseras och som beräknas ha ett under lånetiden bestående värde

och dds att angivaren har sin egen medelsanskaffning ordnad på sådant

satt, att lian inte av hkviditetsskäl måste avböja att binda sin utlåning för

längre tid. Det är endast beträffande den senare förutsättningen man kan

tala om institutionella brister; i fråga om den förra ligger bristen på ett annat

plan och kan inte avhjälpas genom inrättandet av ett nytt kreditinstitut.

Sparbanksinspektionen övergår härefter till att diskutera säkerhetsfrågan

ocn konstaterar att det är naturligt att strängare krav måste ställas på säkerheten

for bunden an för obunden utlåning. I förra fallet ifrågakommer

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1062

25

därför i första hand panträtt i realvärden, som beräknas inte vara utsatta

för större värdeminskningar under lånetiden, och med sådant läge för panträtten,

att eventuella minskningar rymmes inom säkerhetsmarginalen.

Industrifastigheter har som belåningsobjekt brukat anses vara av mera

osäkert värde än jordbruks-, bostads- och af färsfastigheter. Detta har sin

grund i de stora växlingarna inom industrins bärighet, från bransch till

bransch, från fall till fall, med konjunkturerna och med tiden. Man bär därvid

också att räkna med den starka förslitningen av maskinutrustningen

och viss osäkerhet i vad mån den sistnämnda ingår i den fasta egendomen.

En industrifastighets värde sammanhänger sålunda intimt med den rörelse,

som bedrives i densamma. Vid bedömning av fastighetens värde som kreditunderlag

måste därför i bedömandet även inbegripas företagets ställning

och de faktorer, som synas bestämmande för dess vinstmöjligheter och utveckling.

Av det sagda följer att med belåning av industrifastighet hör vara

förknippad viss övervakning av företagets utveckling. I konsekvens härmed

lärer AB Industrikredit också ha intagit en bestämmelse i sina låneformulär

att bolaget förbehåller sig att uppsäga lån till betalning, därest den för

lånet ställda säkerheten enligt bolagets bedömande undergått märklig försämring.

Erbjuder sålunda redan primärbelåning av industrifastigheter osäkerhetsmoment,

som i många fall och särskilt beträffande de ej konsoliderade företagens

fastigheter inte synes kunna betecknas som ringa, torde sekundärbelåning

av samma objekt böra betecknas såsom alltför riskfylld för att

kunna ske i bunden form. Den enda mera allmänt användbara form av säkerhet

som i övrigt här torde stå till buds är förlagsinteckning.

Ur här angivna synpunkter kan sparbanksinspektionen inte komma till

annan slutsats än att det saknas lämpligt säkerhetsunderlag för en bunden

utlåning till de mindre företagen. Visserligen kan det förutsättas, alt borgen

ibland kan komma att erbjudas som förstärkning av säkerheten, men

de fall då borgen blir av den kvalitet, att lånet kan bindas för längre tid,

torde bli relativt sällsynta. Är det fråga om kommunal borgen, står upplåningsmöjligheter,

även i form av bundna krediter, redan nu till förfogande

hos de vanliga kreditinstituten.

Sekundärbelåning av fastigheter samt belåning av maskiner, som inte ingår

i den fasta egendomen, och av omsättningstillgångar torde nu normalt

ske i form av rörelsekrediter, som är formellt kortfristiga men som kan förlängas,

när förelagets ställning och utveckling så medger. En förutsättning

för förlängningen är därför, att kreditgivaren kan följa företagets verksamhet.

Därest krediterna skulle kunna förvandlas till långfristiga och utlämnas

av ett särskilt institut, försvunne därmed på intet sätt behovet av fortlöpande

övervakning från kreditgivarens sida av låntagarens rörelseutveckling.

Enbart härför torde eu betydande kontorsorganisation behöva tillskapas

bos (let långivande institutet.

Sparbanksinspektionen håller det inte för uteslutet alt affärsbankerna i

vissa fall med anlitande av sin begränsade rätt till bunden utlåning utlämnat

långfristiga lån till industriföretag även på grundval av sådana säkerheter

som bär diskuterats. Det skulle emellertid enligt inspektionen vara ägnat

all förvåna om bankerna inte därvid förbehållit sig rätt att uppsäga lan

till betalning, om säkerheten för lån enligt bankens bedömande undergått

märklig försämring. Den verkliga skillnaden mellan bunden och obunden

kredit blir därmed inte så stor.

Även AB Industrikredit använder sig som nämnts av uppsägningsklausuler

av angiven art. Det kan emellertid i de fallen antas, att uppsägning mera

sällan skall behöva förekomma. Vid utlåning mot mera sekundära eller va
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kiingl. Maj:ts proposition nr 12''r år 1962

riabla säkerheter torde uppsägningsrisken bli vida mera påtaglig, antingen

kreditgivaren är en affärsbank eller ett särskilt, för sådant belåningsändainål

tillkommet institut. Det kan därför befaras att institutets tillkomst skulle

skapa förväntningar om cn bunden långivning, som inte skulle motsvaras

av verkligheten. Förväntningarna kunde i övrigt i än högre grad komma

att svikas redan genom det mycket starka urval, som institutet enligt inspektionens

mening skulle nödgas göra vid kreditprövningen innan lån utlämnades.

Vad sparbanksinspektionen vänder sig mot är inte att krediter på basis

av vad som må kallas sekundära säkerheter skall stå de mindre företagen

likaväl som de större till buds, utan inspektionens invändningar gäller endast

tillrådligheten att organisera en bunden utlåning på grundval av säkerheter,

som i stort sett till konstruktion eller innehåll är av sekunda natur

med de konsekvenser detta innebär vid låntagarens eventuellt inträffande

insolvens.

o Emellertid skulle det möjligen kunna tänkas att det nya institutet kunde

få en uppgift att fylla även om dess utlåning inte skulle ske i bunden form.

Tankegången skulle då vara den, att den ansamling av kapital som sker hos

allmänna pensionsfonden kunde så småningom föranleda en viss brist i tillgången

på krediter hos de vanliga kreditanstalterna. Härav kunde uppkomma

ett behov av särskilda anstalter för förmedling av lån från allmänna

pensionsfonden till bl. a. industriföretagen. Obligationsupplåning torde enligt

inspektionen inte kunna anlitas med hänsyn till de ställda säkerheterna,

och placering av reverser på kapitalmarknaden torde även stöta på svårigheter.

Reversupplåning hos allmänna pensionsfonden kan därför beräknas

bli avgörande för kapitalanskaffningen.

Vad bundenheten beträffar har sparbanksinspektionen redan anfört att

det föreslagna kreditinstitutet torde se sig föranlett att i likhet med AB Industrikredit

förbehålla sig rätt att uppsäga lån därest säkerheten för detsamma

enligt institutets bedömande i märklig grad försämrades. Det kan

därför enligt inspektionens mening ifrågasättas, om det inte vore bättre och

mindre ägnat att leda till missförstånd och missräkningar, därest institutet

hade stadgad skyldighet att för lån som lämnades på längre återbetalningstid

än ett år förbehålla sig ovillkorlig rätt till uppsägning för återbetalning

efter viss kortare tid, exempelvis tre månader. Därmed skulle visserligen

dylikt lån inte formellt få annan långtidskaraktär än s. k. stående uppsägningslån

hos bankinrättning, men viss trygghet mot uppsägning i oträngt

mål torde låntagare dock komma att åtnjuta genom kreditgivarens ställning

och sammansättningen av dess styrelse. Den ovillkorliga uppsägningsrätten

skulle inte behöva utgöra hinder mot att räntesatsen, där låntagaren

så önskade, bundes för hela lånetiden, om uppsägning inte skeude. Att uppsägning

inte skulle ske endast för höjning av räntan skulle då vara en hederssak

för kreditinstitutet. Vad här skisserats i fråga om lånevillkor bleve

självklart beroende av om motsvarande villkor kunde uppnås i förhållande

till allmänna pensionsfonden, d. v. s. att det förmedlande institutet skulle

erhålla lån, bundna såväl vad rör återbetalning som räntesats men med ensidig

rätt för institutet att uppsäga lån till återbetalning under lånetiden

i den mån motsvarande uppsägning måst tillgripas i dess egen utlåning. Huruvida

en sådan konstruktion som onekligen vore något ovanlig skulle kunna

genomföras undandrar sig inspektionens bedömande.

Mot inspektionens yttrande har en delvis avvikande mening anmälts av

inspektionens biträdande ledamot.

Avstyrkande till förslaget om ett nytt institut ställer sig Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare. För att uppnå syftet med utredningen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 12k år 1962

— långfristiga krediter till mindre företag — synes enligt handelskammaren

företagareföreningarna böra utses handlägga dessa ärenden och erforderligt

kapital tillföras dem genom utgivande av ett statligt obligationslån.

Utredningens förslag rörande kretsen av låntagare, d. v. s. att

utlåningen skall avse mindre och medelstora näringsföretag samt att nagra

krav på branschtillhörighet inte skall uppställas, har allmänt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Kommerskollegium anser,

såsom tidigare nämnts, det vara en påtaglig fördel att det nya institutet

inom en allmän ram för verksamhetens bedrivande, kan få full handlingsfrihet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker likaledes vikten

av att institutet ges stor frihet att bestämma verksamhetsområde. Genom

landets stora geografiska utsträckning varierar näringslivets inriktning

avsevärt mellan skilda områden och regioner. Även länsstyrelsen i

Västmanlands län förordar, att kreditverksamheten får ske i så obundna former

som möjligt. Kopparbergs läns företagareförening anser det likaledes

väsentligt, att kretsen av låntagare inte begränsas. Föreningen framhåller,

att den i sin verksamhet vid upprepade tillfällen stött på gränsfall, där föreningen

enligt sina direktiv inte kunnat utlämna lån.

Svenska bankföreningen instämmer oreserverat i utredningens uttalanden

att det nya institutet bör kunna arbeta inom ett så vidsträckt område

som möjligt. Inte minst viktigt är det enligt föreningen att institutet kan

utnyttjas för att underlätta handelns försörjning med långfristiga investeringskrediter.

Någon prioritering av t. ex. hantverkets och den mindre industrins

kreditbehov bör därför inte förekomma. Även enligt Sveriges grossistförbund

synes det angeläget, att det klart utsäges, att industriföretag

inte får bli prioriterade utan att företag inom handel och hantverk skall

vara likställda med dessa. Betydelsen av att också bl. a. handeln kan utnyttja

institutet understrykes även av Skånes handelskammare och Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare.

Det nya institutets ställning gentemot företag inom jordbruksnäringen

och angränsande näringsgrenar behandlas av några remissinstanser.

Sveriges jordbrukskasseförbund säger sig sålunda ha uppfattat, att institutet

uteslutande får till uppgift att lämna kredit till företag utanför det

egentliga jordbruket. Enligt förbundet har man anledning förmoda, att

jordbrukarnas egna företag i allt större omfattning kommer att anlita lånemarknaden

i framtiden. Fråga uppslår då, huruvida dessa företag också

kommer att anlita de lånemöjligheter, som AB Industrikredit och AB Företagskredit

erbjuder, och vilka möjligheter de nämnda företagen i så fall

har att i konkurrens med alla andra industri- och handelsföretag erhålla

lån. Sveriges lantbruksförbund framför liknande synpunkter och konstaterar

att del inom jordbrukets föreningsrörclse förefintliga behovet av krediter

är av sådan särart, att man måste ifrågasätta, om behovet i någon omfattning

av betydelse kan tillgodoses även vid ett genomförande av företagskreditutredningens

förslag. Förbundet framhåller i sammanhanget även

att AB Industrikredits utlåningsverksamhet åtminstone hittills huvudsak
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1962

ligen synes ha varit inriktad på andra belåningsobjekt än sådana, som har

anknytning till jordbruket. Svensk industriförening ställer sig betänksam

till att företag inom jordbrukets binäringar skall beredas rätt till lån från

AB Företagskredit. Enligt föreningens mening kan det komma att i praktiken

ställa sig svårt att ange var gränsen går mellan rena jordbruksföretag

och företag arbetande inom jordbrukets binäringar, t. ex. trädgårdsodlarnäringen.

Det torde enligt föreningen vara sannolikt, att bundna sekundärkrediter

institutionellt inom överskådlig framtid ordnas även för jordbrukare,

och det synes föreningen då naturligt, att företag inom jordbrukets

binäringar hänvisas till de sekundärlånemöjligheter som kan komma att

erbjudas jordbrukarna.

Behovet av vidgade kreditmöjligheter vid uppförande av kollektiva verkstadshus,

betonas av arbetsmarknadsstyrelsen, som anser dessa hus vara ett

verksamt medel till småföretagsamhetens befrämjande.

Beträffande de krav på säkerheter som skall ställas för lån från

det nya institutet har olika meningar framkommit. I flertalet fall tillstyr - kes dock utredningens förslag rörande säkerhetskravet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret gör härvid följande uttalande rörande

bedömningen av framlagda låneprojekt.

Eftersom de säkerheter, som ställs för lån från det nya kreditinstitutet,

också skall regelmässigt tjäna som säkerhet för institutets egen upplåning,

bör enligt fullmäktiges mening under alla förhållanden krävas, att säkerheten

vid en rent bankmässig prövning befinnes fullt betryggande. Enligt

bolagsordningen för det nya kreditinstitutet skall härjämte gälla, alt lån

ej må beviljas med mindre ändamålet med lånet finnes ägnat att befordra

en sund utveckling av det företag, för vilket lånet är avsett. I direktiven

för utredningen har detta uttryckts på så sätt, att utlåningen bör ske efter

en strikt affärsmässig prövning av de framlagda projektens förväntade

lönsamhet. Oavsett vilken nyanskillnad, man än må intolka i dessa båda

olika uttryckssätt, kommer det säkerligen att bli en svår uppgift att å ena

sidan uppehålla kravet på fullgod säkerhet och, å andra sidan, undvika en

alltför stor restriktivitet i bedömningen av låneansökningar, varigenom syftet

med den föreslagna nya kreditgiven skulle kunna äventyras. En synpunkt,

som fullmäktige i detta sammanhang önskar understryka, är att

ifrågavarande kreditgivning bör så långt möjligt beakta jämväl den pågående

strukturrationaliseringen inom näringslivet och alltså icke lämna stöd

åt en verksamhet, som på kortare eller längre sikt kan bedömas oförenlig

med denna utveckling. Det torde däremot icke ankomma på styrelsen att

härvid tillgodose speciella lokaliserings- och sysselsättningspolitiska synpunkter.

Bank- och fondinspektionen erinrar i detta sammanhang om att vederbörande

departementschef vid tillkomsten av den nuvarande banklagen i

princip ifrågasatt lämpligheten av att godta enbart borgen som säkerhet

för bundet lån.

Svårigheterna för ett centralt institut utan egen lokal organisation att

bedöma värdet av den säkerhet, som kan ligga i företagarens person och

andra mera lokala förhållanden, framhålles av länsstyrelsen i Västmanlands

län, som därför väntar sig en viss standardisering av säkerhetskra
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 12k år 1962

ven. Resultatet torde enligt länsstyrelsen bli att man som regel inte kan ta

någon mera riskbetonad toppbelåning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län anser att institutet bör kunna erhålla objektiva upplysningar i låneärenden

genom remiss till olika länsorgan.

Betydelsen av att säkerhetsprövningen inte blir alltför restriktiv understrykes

i några yttranden. Handelskammaren i Gävle uttalar sålunda förhoppningen

att kraven på säkerhet inte göres så rigorösa att inte exempelvis

detaljhandeln bleve i tillfälle att utnyttja institutet. Inom denna bransch,

där det långfristiga kreditbehovet ofta är stort, saknas som regel realsäkerheter,

framhåller handelskammaren. Sveriges hantverks- och indastriorganisation

anser att utredningen mera än som skett bort diskutera olika

aspekter av säkerhetsproblemet. En modernisering och anpassning av rådande

förlagsinteckningsinstitut är sålunda enligt organisationen ofrånkomligen

nödvändig, särskilt som företag inom såväl handeln som transportnäringen

skulle omfattas av långivningen.

Liknande synpunkter på säkerhetsfrågan anlägges även av Svensk industriförening,

som anför följande.

Beträffande utredningens uttalanden och förslag om säkerheter för lån

från AB Företagskredit och löptiden, har föreningen icke något principiellt

att erinra. Säkerhetskravet skall sålunda formuleras på samma satt, som

nu gäller för affärsbankernas långivning. Föreningen vill emellertid inskärpa,

att det i direktiven för AB Företagskredits kreditprövning understrykes,

att lånsökande i mycket stor utsträckning måste bedömas efter

personliga kvalifikationer, då de mindre företagarna i mycket stor omfattning

saknar tillgång till reella s. k. bankmässiga säkerheter. De forlagsinteckningar

och borgen, som kan lämnas, blir därför ofta av mycket formell

och i fråga om säkerhetsinomentet oviss art, något som nödvändiggör en

så liberal bedömning som möjligt av inkomna kreditansokmngar med stark

tonvikt lagd på bedömningen av lånesökandens person.

Sveriges grossistförbund finner det i och för sig naturligt, att en låntagare

skall ställa betryggande säkerhet. Förbundet anser dock, att utredningen

gjort en alltför stark begränsning och fortsätter.

Med de säkerhetskrav, som utredningen vill uppställa, synes det föreligga

risk för att det kommer att finnas berättigade kreditbehov — inte minst

från handelsföretag — som inte kommer alt kunna losas genom det tankta

kreditinstitutet. Vi'' vill därför hävda, att vid kreditgivnmgen till handeln

dynamiska grunder bör komma till användning i syfte alt framja investeringens

inriktning på rörelser med gynnsamma lonsamhetsbetingelser i

minst lika hög grad som sådana med traditionella saksäkerheter. Den företagsekonomiska

forskningen anvisar numera teknik och metod att mer

systematiskt nå fram till en riktig bedömning av företagens dynamiska

egenskaper. Utan att därför komma in på direkta förtroendekrediter ar yi

övertygade om att det skall visa sig möjligt att tillämpa mer liberala säkerhetskrav

än dem som utredningen skisserar. För många handelsföretag

är det ytterst betydelsefullt — och samtidigt ett viktigt konkurrensmedel i

förhållande till utländska företag — att så kan ske.

Från flera håll har framhållits betydelsen av alt det nya institutet kan

lämna lån mot statlig garanti. Arbetsmarknadsstyrelsen förutsätter således

att tillkomsten av det nya institutet kommer alt underlätta tillgodoseendet

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1962

av de låneanspråk, som sammanhänger med den statliga lånegarantin. Särskilt

gäller detta krediter, som avser att förverkliga expansionsmöjligheter

i områden med svagt utvecklat näringsliv och arbetslöshet. Företagareföreningarnas

förbund finner det önskvärt, att institutet kan fungera även

som långivare vid industrigarantilån i sådana fall, då det visat sig omöjligt

att placera dylika lån vid de ordinarie kreditinstituten. Denna fråga

bör enligt förbundets mening bli föremål för närmare utredning. Liknande

synpunkter anför även Kalmar läns företagareförening och Kristianstads

läns företagareförening. Enligt Västernorrlands läns företagareförening synes

det lämpligt att det nya institutet i första hand ägnar sin verksamhet

åt sådan långivning som sker med statlig kreditgaranti. Liknande synpunkter

framför även företagareföreningen i Västerbottens län.

De av utredningen föreslagna ändringarna av AB Industrikredits

låneverksamhet bär allmänt tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Svenska bankföreningen och samtliga dess medlemsbanker

förklarar sig sålunda villiga att godta de ändringar i bolagsordningen för

AB Industrikredil och i avtalet mellan staten och bankerna rörande detta

bolag som föranledes härav. Även Sparbankernas bank AB godtar dessa

ändringar, och Jordbrukets bank har heller inte gjort några erinringar mot

desamma.

Bank- och fondinspektionen har ingen erinran mot de föreslagna ändringarna

men förordar, att beskrivningen av säkerhetskravet ändras så,

att därav framgår, att de pantsatta inteckningarna som regel skall omfatta

även i anläggningarna ingående maskiner och inventarier. Erfarenhetsmässigt

kan man enligt inspektionen nämligen vid värdering och belåning av

industrifastighet inte bortse från det nära samband, som föreligger mellan

fastighet och maskinpark med vad härtill hör. Förekomsten av förlagsinteckning

har enligt ämbetsverket väsentlig betydelse även från den synpunkten,

alt tvister beträffande vad som är att hänföra till den fasta egendomen

därigenom kan undvikas. I det praktiska handlandet har AB Industrikredits

ledning också tillgodosett detta intresse. I fråga om det övervägande

antalet av bolagets nuvarande krediter omfattar sålunda inteckningarna

även maskiner och inventarier. Ämbetsverket föreslår därför alt

§ 16 i bolagsordningen ges följande lydelse:

»För lån från bolaget skall vara ställd betryggande säkerhet i form av

pant eller borgen. Pant skall utgöras av inteckning i fast egendom eller

tomträtt i erforderlig utsträckning kompletterad med förlagsinteckning.

Inteckningarna skola som regel gälla med bästa rätt. Lån skall ligga inom

60 % av ett med hänsyn till verksamhetens art och beskaffenhet samt lånetidens

längd försiktigt beräknat värde å den fastighet eller tomträtt, som

finansieringen avser. Borgen skall vara tecknad av staten, kommun eller

därmed jämförlig samfällighet eller bank.»

Vidare vill inspektionen beträffande bolagsordningarna för såväl AB

Industrikredit som AB Företagskredit föreslå ett par smärre ändringar av

§ 19. Sålunda bör i paragrafens första stycke med upplåning likställas garantiförpliktelser,

som bolaget ikläder sig. I andra stycket bör enligt in
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1962

spektionen orden »till ett belopp motsvarande högst hälften av bolagets

aktiekapital» skjutas sist, så att av bestämmelsen klart framgår att begränsningen

avser inte bara förlagskapitalets likställande med eget kapital

i inlåningsrättsavseende utan också avräkningen från upplåningen. I enlighet

härmed föreslår inspektionen att § 19 får följande lydelse:

»Bolaget må upplåna medel eller ikläda sig garantiförpliktelser till ett

belopp motsvarande högst tio gånger summan av bolagets eget kapital och

garantifond.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i föregående stycke skall bolagets

skuld på grund av utgivna förlagsbevis — i den man betalning för dem

icke kan av långivaren krävas förrän tidigast efter två år — avräknas från

upplåningen och likställas med bolagets eget kapital, dock högst till ett

belopp motsvarande hälften av bolagets aktiekapital.»

Slutligen ifrågasätter ämbetsverket om inte den i § 10 andra stycket givna

bestämmelsen om utseende av revisorssuppleant kunde utgå. För de av

bolagsstämman utsedda revisorerna är enligt inspektionen lämpligt att ha

utsedda suppleanter, men annat är förhållandet beträffande den av inspektionen

utsedde revisorn, eftersom ämbetsverket alltid med mycket kort

varsel kan utse ersättare.

Sparbanksinspektionen har heller inte i och för sig någon erinran mot de

föreslagna ändringarna i bolagsordningen för AB Industrikredit men anser

vissa övergångsanordningar erforderliga. Inspektionen anför härom följande.

Det må emellertid ifrågasättas om ändringarna kunna genomföras utan

godkännande av bolagets nuvarande långivare. Dessa torde nämligen icke

blott ha rätt att bibehållas vid de pantsäkerheter som redan tillförsäkrats

dem — vilket möjligen kan ske genom ett särskiljande av enligt § 16 i

bolagsordningen före ändringarna av densamma ställd säkerhet från säkerhet

som därefter ställes enligt samma paragraf — utan även kunna

förlita sig på att bolagets risktagande icke genom nya upplåningsbestämm

el ser skola ökas utöver vad långivarna hade anledning räkna med var

möjligt när deras krediter till bolaget beviljades. Det torde nämligen icke

utan vidare kunna antagas, att försämringen av säkerheterna genom höjningen

av lånegränsen för fastigheter skall kompenseras genom bortfallet

av den mindre betydande utlåningen »mot annan säkerhet» enligt paragrafens

tredje stycke. Vidare må påpekas, att sagda tredje stycke av § 16 i bolagsordningen

icke utan vidare torde kunna uteslutas, så länge lån, som

utlämnats på grund av bestämmelserna i detsamma, alltjämt finnas utestående.

Svenska företagares riksförbund anser att AB Industrikredits belåning

bör få sträcka sig intill 70 procent av pantvärdet.

Vad utredningen anfört rörande lånens löptid har i flertalet fall

inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida. Fullmäktige

i riksgäldskontoret förutsätter, att eu försiktig praxis beträffande lånens

längd kommer alt tillämpas jämväl i fråga om utlåningen från AB Företagskredit,

vilket synes fullmäktige så mycket mer motiverat som det här

är fråga om eu sekundärlångivning. Tillbörlig hänsyn bör naturligtvis

härvid också tas till de olika slag av säkerheter, som för dessa lån kan

komma i fråga. Skånes handelskammare ifrågasätter om inte till följd av

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1962

lånens karaktär av sekundärlån amorteringstiden som regel borde sättas

kortare än till 20 år, förslagsvis till 15 år, och Värmlands läns företagareförening

anser det inte affärsmässigt att ha samma amorteringstid som

för bottenkrediter. Sparbanksinspektionen anser, såsom redan förut nämnts,

hunden långivning över huvud taget inte lämplig för sekundärkrediter.

Förslag om längre löptid för lånen än 20 år har i några fall framförts.

Sveriges industriförbund anser sålunda den av utredningen föreslagna

längsta amorteringstiden, 20 år, i flertalet fall vara tillräcklig. Med hänsyn

framför allt till byggnadsinvesteringar finner förbundet emellertid motiverat,

att möjligheter ges att i vissa fall utsträcka amorteringstiden ytterligare

några år. Kopparbergs läns företagareförening anser det önskvärt, att det

föreslagna institutet inriktar sin långivning på en lånelid, som står i relation

till det enskilda företagets resurser. Slutsatsen härav blir enligt föreningen

att det i vissa fall kan vara angeläget även med en längre amorteringstid

än 20 år. Västernorrlands läns företagareförening menar att lånetiden

bör sättas till lägst 20—25 år, och enligt Jämtlands läns företagareförening

hade det varit önskvärt om amorteringstiden kunnat utsträckas

till 25 å 30 år. Norrbottens företagareförening understryker betydelsen av

att institutet inte av säkerhetsskäl begränsar amorteringstiden.

Blekinge företagareförening anser att amortering på bottenlån inte skall

behöva erläggas under den tid sekundärlånet löper. Härigenom skulle företagens

kostnader kunna reduceras i starten eller omedelbart efter det en

störie investering verkställts, för att sedan ökas när investeringsvinsten kan

uttas.

I några yttranden har berörts frågan om den ränta som institutet kan

beräknas komma att tillämpa vid sin utlåning.

Fullmäktige i riksgäldskontoret erinrar om att bolaget vid sin utlåning

avsetts skola tillämpa marknadsmässiga räntor och fortsätter.

Storleken av dessa blir givetvis beroende på till vilken räntesats bolagets

egen upplåning kan ske. Med den strikt affärsmässiga bedömning av ernjudna

kreditsäkerheter, som från bolagsstyrelsens sida förväntats, och med

beaktande jamval av den garantifond, som avses skola ställas till bolagets

toriogande, torde enligt fullmäktiges bedömande goda förutsättningar finnfs

,Pr. bolaget skall kunna få sitt eget upplåningsbehov i erforderlig

utsträckning tillgodosett till en räntenivå, som i sin tur kan medge utlåning

till företagarna på gynnsamma villkor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förutsätter, att räntan på lånen anpassas

efter det allmänna ränteläget på så sätt, att den inte inverkar negativt

på efterfrågan på lån från institutet. Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen

med beaktande av villkoren för institutets kreditgivning en ökning av

det egna kapitalet böra ske och räntefrågan närmare utvecklas. Motsvarande

synpunkter anföres även av Företagareföreningarnas förbund. En!igt

Kalmar läns företagareförening torde ränteläget bli alltför högt med

tillämpning av marknadsränta och fullt affärsmässig syn på låneverksamheten

samt i relation till institutets upplåningsränta. Föreningen anser därför,

att det nya institutet inte kommer att ha någon betydelse för de mindre

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kanyl. Maj:ts proposition nr 124 år 1962

och medelstora företagen om inte eu ändring göres beträffande utredningens

förslag i fråga om bl. a. räntan. Västernorrlands läns företagareförening

anser en förutsättning för att institutet skall få avsedd verkan vara att rantan

inte överstiger den som gäller för statliga kreditgarantilån, och Malmöhus

läns företagareförening understryker att räntan bör korrespondera med

räntan för industrigarantilån.

Sveriges hantverks- och industriorganisation anser, att utredningen bort

klargöra hur hög den marknadsmässiga räntan under rådande ränteläge

skulle bli med hänsyn dels till upplåningsräntan och dels till institutets

egen räntemarginal. Det bör enligt organisationen allvarligt understrykas,

att en förutsättning för det föreslagna institutets verksamhet måste vara

en sådan uppbyggnad, att upplåningen kan ske på villkor likartade dem

som gäller för AB Industrikredit. Skulle en högre obligationsränta gälla för

AB Företagskredit, som dessutom får räkna med viss av sekundärkrediteina

betingad riskmarginal, torde utlåningsräntan bli så hög att institutets sjfte

äventyras. Räntesättningen bör enligt organisationen vidare avvägas inte

endast med hänsyn till gällande ränta för lån från AB Industrikredit

utan även till den räntesättning som tillämpas vid företagareföreningarnas

utlåning. Organisationen ifrågasätter i detta sammanhang också om inte

någon reducering av AB Industrikredits räntemarginal borde kunna ske.

Även Svensk industriförening understryker räntefrågans betydelse. Utredningens

uttalande att marknadsränta skall tillämpas måste enligt föreningen

innebära, att räntan blir normal, sa att den inte inverkai negativt

på låneansökningsfrekvensen samt att AB Företagskredits verksamhet organiseras

på sådant sätt, att normal ränta kan erbjudas.

Det föreslagna kreditinstitutets organisation har i ö\rigt

som regel inte föranlett några särskilda uttalanden från remissinstansernas

sida. Fullmäktige i riksgäldskontoret framhåller i detta sammanhang att

styrelsen för de båda samverkande kreditinstituten knappast kan ha möjlighet

att fullgöra de nya arbetsuppgifterna utan en förstärkning av personalresurserna.

Någon speciell lokalorganisation torde enligt fullmäktige

dock inte erfordras. Även Svensk industriförening betonar vikten av att instituten

har tillräcklig personal eller också att delegering får ske till lokala

organ, så att de kommande låneansökningarna kan behandlas relativt

omgående. Svenska företagares riksförbund anser att det nya institutet bör

ha en från AB Industrikredit fristående styrelse.

Vad utredningen föreslagit rörande institutets aktiekapital och

garantifond har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser dock, såsom förut omnämnts, att

en ökning av aktiekapitalet borde ske. Fullmäktige i riksgäldskontoret biträder

utredningens förslag och förklarar sig beredda att såvitt på fullmäktiga

ankommer lämna sin medverkan till genomförandet av ifrågavarande

förslag. Hank- och fondinspektionen har ingen erinran mot att det tilläm
i{

Iiihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 124

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 12A år 19(12

nade kreditinstitutet meddelas dispens från bestämmelserna i 72 § 1 mom.

aktiebolagslagen om avsättning till skuldregleringsfond.

Bestämmelserna rörande tillsyn över bolagets verksamhet har närmare

berörts endast av bank- och fondinspcklionen, som framhåller, att

institutet i likhet med vad som gäller för övriga under inspektionens tillsyn

stående företag bör erlägga bidrag till bestridande av kostnaderna för

tillsynsverksamheten. Beträffande bidragets storlek erinrar inspektionen

om att AB Industrikredit och Svensk fartygskredit AB bidrar till kostnaderna

för tillsynsverksamheten med 0,002 procent av sammanlagda beloppet

av bolagets egna fonder och skulder. Enligt inspektionens uppfattning

hör lämpligen samma norm användas för beräknande av bidraget från

AB Företagskredit. Inspektionen erinrar även om att den i annat sammanhang

ämnar föreslå lagstiftning i syfte att utsträcka tillämpningsområdet

för lagen om hypoteksaktiebolag att omfatta alla bolag, som har till ändamål

att bedriva utlåningsrörelse och som för detta ändamål upplånar medel

hos allmänheten mot obligationer eller andra dylika förskrivningar. Om

en sådan lagstiftning genomföres blir tillsynsbestämmelserna i bolagsordningarna

för AB Industrikredit och AB Företagskredit onödiga och kan

utgå.

Det nya kreditinstitutets upplåningsrätt har berörts av flera remissinstanser.

Flertalet av dessa har godtagit utredningens förslag om att

upplåningsrätten skall bestämmas till sex gånger summan av bolagets eget

kapital och garantifond. Sveriges jordbrukskasseförbund anser denna relation

i varje fall inte innebära några otillbörliga risker. Sveriges köpmannaförbund

erinrar om att denna multipel överensstämmer med den som i

vissa fall tillämpats vid konstruktionen av enskilda finansieringsinstitut.

Enligt förbundet bör den vara lämplig även i detta fall.

Några remissinstanser anser, att upplåningen bör begränsas ytterligare

något i förhållande till det egna kapitalet och garantifonden. Bank- och

fondinspektionen finner sålunda de föreslagna upplåningsreglerna väl liberala

med hänsyn till arten av den utlåningsrörelse som bolaget avses skola

bedriva. Det är här ofta fråga om kreditgivning till mindre och medelstora

företag, vilkas ställning ännu inte hunnit att konsolideras. Vidare påpekar

inspektionen, att som säkerhet skulle kunna godtas enbart borgen, och att

löptiden för lånen skall kunna utsträckas till 20 år. Även för bolagets möjlighet

att upplåna för utlåningen erforderliga medel till lägsta möjliga

ränta är kapitalrelationen av betydelse. På grund av dessa skäl och då den

planerade verksamheten obestridligen innebär ett beträdande av delvis

nya vägar, förordar inspektionen, att upplåningen begränsas till fem gånger

summan av bolagets eget kapital och garantifond. Vidare anser inspektionen,

i likhet med vad ämbetsverket föreslagit beträffande AB Industrikredit,

att med upplåning skall likställas garantiförpliktelser som bolaget

ikläder sig samt att förlagskapital skall avräknas från upplåningen. I enlighet

härmed föreslår inspektionen, att § 19 i bolagsordningen ges sam
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ls proposition nr 12b år 11162

ma lydelse som inspektionen tidigare föreslagit beträffande AB Industrikredit.

Styrelserna för allmänna pensionsfonden ifrågasätter ävenledes om inte

med hänsyn till villkoren för institutets upplåning, upplåningsrätten bort

begränsas ytterligare något åtminstone för de första aren av institutets

verksamhet. Så snart rörelsen hunnit stabiliseras och praktiska erfarenheter

vunnits torde en höjning av multipeln i enlighet med utredningens förslag

komma att betydligt lättare accepteras av marknaden än för närvarande.

Institutets möjligheter att uppta obligationslån på öppna marknaden ifrågasättes

av Skånes handelskammare, med tanke på de säkerheter som institutet

kommer att disponera över. Även handelskammaren i Gävle finner

denna fråga diskutabel.

För en ökad upplåningsrätt uttalar sig däremot Sveriges grossistförbund,

som erinrar om att AB Industrikredits upplåningsrätt avses skola utökas

till tio gånger summan av det egna kapitalet och garanlifonden. Förbundet

anser det därvid lämpligt, att det nya institutets upplåningsrätt fastställes

till åtta gånger samma belopp. Även utländska erfarenheter synes enligt

förbundet tala för denna relation. Utlåningsramen, 100 milj. kr., anser förbundet

alltför begränsad.

Storleken av upplånings- och därmed utlåningsvolymen berörs även av

länsstyrelsen i Östergötlands län, som anser den föreslagna utlåningskapaciteten,

100 milj. kr., vara minimum om det nya institutet skall få önskad

effekt av sin verksamhet. Denna utlåningskapacitet är enligt Sveriges hantverks-

och industriorganisation även i startskedet mycket begränsad i förhållande

till uppgiftens storlek. Under uppbyggnaden av bolagets verksamhet

intill dess närmare erfarenhet vunnits kan emellertid detta kapital tänkas

vara tillräckligt, men organisationen understryker kraftigt, att en ökning

därefter måste kunna ske när så bedömes erforderligt. Liknande synpunkter

framför även Svenska företagares riksförbund. Även Gotlands handelskammare

ifrågasätter om kapaciteten är tillräcklig.

AB Industrikredit understryker angelägenheten av att institutets egna säkerheter

betraktas som fondgilla, d. v. s. redovisas såsom ingående bland

de i § 274 lagen om försäkringsrörelse uppräknade handlingarna.

Utredningens synpunkter på företagareföreningarnas verksamhet

har föranlett uttalanden från vissa remissinstansers sida, främst

givetvis från föreningarna själva och deras förbund. Bland de synpunkter

som härvid framkommit må följande återges.

Kommerskollegium konstaterar, att kollegium lika litet som utredningen

är berett att fatta ståndpunkt till de problem som här anmäler sig. Framför

allt frågan om möjligheterna för föreningarna att anskaffa eget kapital

ter sig svårlöst. Kollegium finner emellertid synpunkter av detta och

liknande slag vara väl värda en närmare utredning.

Kollegium uttalar i detta sammanhang en viss oro såvitt angår företaga
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Knngl. Maj. ts proposition nr 124 dr 1962

reföreningarnas medverkan i den förberedande handläggningen av låneansökningar

hos det nya institutet, eftersom föreningarnas administrativa

resurser knappast tillåter en ökning av den nuvarande arbetsbördan. En

utbyggnad av föreningarnas personalorganisation skulle därför bli ofrånkomlig.

Kostnaderna härför torde enligt kollegium under nuvarande förhållanden

inte bestridas av annan än staten. Kollegium erinrar även om

att föreningarnas huvuduppgift är att genom konsulterande verksamhet

bistå den mindre företagsamheten och i anslutning härtill bisträcka företagarna

med lån för erforderliga rationaliseringar.

Företagareföreningarnas förbund erinrar om att företagareföreningar finns

1 samtliga län. Hos dessa föreningar har samlats en betydande fond av erfarenhet

beträffande resp. läns näringsliv i dess helhet och konkurrensförhållandena

inom skilda branscher samt en omfattande kännedom om de

enskilda företagen. Vidare har ett nära samarbete etablerats mellan företagareföreningarna

och bankerna, när det gäller att finna rationella och

hållbara lösningar av enskilda företags finansieringsproblem. Förbundet

anför härefter följande.

Den centrala handläggningen av institutets låneärenden gör det angelaget

att institutet etablerar ett ingående samarbete med de lokala organen.

1 praktiken torde en stor del av låneansökningarna komma att förmedlas

av företagareföreningar eller banker. För företagareföreningarnas del synes

okade uppgifter kunna förutses bl. a. genom att föreningarna kommer

att anlitas av foretagen för upprättande av förslag till totalfinansiering genom

lan hos banker, AB Industrikredit, det nya institutet och lån av stat™e,

deI flrekt från föreningarna eller mot statlig garanti. Det synes därtor

förbundet speciellt angeläget med ett intimt samarbete mellan institutet

och företagareföreningarna.

Utredningen har räknat med att det tillskott av långfristiga krediter, som

mojhggores av det föreslagna institutet inte torde komma att mera väsentligt

minska behovet av företagareföreningarnas nuvarande låneverksamhet

eftersom utlåningen från det nya institutet på grund av säkerhetskraven

inte kan ersatta företagareföreningarnas verksamhet.

Det är givetvis svårt att på detta stadium förutsäga hur det nya låneinstitutets

verksamhet kan komma att inverka på frekvensen av andra former

av krediter. Den praktiska tillämpningen speciellt av de för institutet gäliande

kraven på säkerheter torde härvid bli av stor betydelse liksom de

värderingsprinciper som kommer att tillämpas.

.förbundet finner för sin del icke osannolikt att de ökade möjligheter att

erhalla långfristiga sekundärlån, som det nya institutet medför och de därmed

okade möjligheterna att kombinera olika former av lån, kommer att

resultera i att vissa investeringsprojekt, som hittills uppskjutits på grund

av fmansieringssvårigheter, kommer att förverkligas. Såvitt förbundet kan

bedöma skulle en sadan utveckling komma att innebära ett ökat behov av

sadana krediter, som normalt täckas genom direktlån från företagareföreningarna

eller genom statlig kreditgaranti.

Förbundet instämmer i utredningens åsikt att en utbyggnad av företagareföreningarnas

verksamhet med hänsyn till hittills vunna erfarenheter är

betog ad °p“ önskvärd. Förbundet delar utredningens uppfattning, att en

förutsättning härför är, att föreningarnas administrativa resurser ökas inte

oväsentligt.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1962

Förbundet har beaktat vad utredningen anfört beträffande önskvärdheten

av en utökning av företagareföreningarnas egna kapitalresurser för att

möjliggöra en mera betydande utökning av föreningarnas låneverksamhet.

Förbundet vill i detta sammanhang hänvisa tid sin tidigare framförda

uppfattning att föreningarnas eget kapital i förhållande till utlåningsvolymen

är helt otillräckligt samt att förbundet anser det vara helt olämpligt

att föreningarna trots detta förhållande tvingas taga i anspråk sina egna

obetydliga kapitalresurser för täckande av låneförluster och löpande administrationsutgifter.

De ekonomiska konsekvenserna härav kan leda till att

vissa föreningar tvingas iakttaga en restriktivare bedömning av låneansökningarna

och kräva högre säkerheter än normalt, vilket måste inverka menligt

på förverkligandet av föreningarnas målsättning. I första hand \ill föibundet

därför ännu en gång understryka nödvändigheten av att föreningarna

från staten erhåller tillräckliga anslag för administrationskostnadernas

täckande samt att hos Kungl. Maj :t redan tillgängliga medel för risktäckning

nu fördelas mellan företagareföreningarna.

Utredningen går även in på frågan om lokaliserings- och sysselsättningspolitiska

motiv för det statliga kreditstödet åt mindre och medelstora foretag

och anför, att sådana motiv främst hör vara förbehållna mdustrigarantilånen.

Häremot vill förbundet invända, att det i praktiken torde bil svart

att göra en klar distinktion mellan de olika motiv, som kan tillinatas betydelse

vid behandlingen av ett låneärende. Sålunda föreligger ofta saval ioretagsekonomiska

som lokaliserings- och sysselsättningspolitiska motiv för

statligt kreditstöd och det synes därför rimligt att företagareföreningarna

vid sin långivning inte hindras av formella bestämmelser i detta avseende.

I anslutning till vad utredningen anför beträffande möjligheterna att lata

föreningarna själva bevilja statlig garanti som säkerhet för lån från det nya

institutet vill förbundet framhålla, att enligt förbundets mening beslutanderätten

rörande garantilån intill visst belopp bör decentraliseras till företagareföreningarna

oavsett vilken kreditinrättning som skall utlamna lånet.

Fn snabb handläggning av garantilåneärendena, särskilt nar det galler nylokalisering,

är av den allra största betydelse. Förbundet måste tyvärr uttala

den meningen, att de rådande svårigheterna att få fram snabba beslut

utgör ett allvarligt hinder i lokaliseringsverksamheten. ....

Med hänsyn härtill samt med hänvisning till vad som inledningsvis framförts

beträffande fördelarna med en decentraliserad verksamhet vill förbundet

framhålla, att en decentraliserad handläggning av vissa garanti aneärenden

utan tvivel skulle vara ägnad att giva ökad effekt åt garantilaneverksamheten

och förbundet föreslår, att denna fråga upptages till provning.

Enligt förbundets mening bör principiella betänkligheter ej ta utgöra

hinder för en i så hög grad välbehövlig reform.

I yttrandena av flera av de hörda företagareföreningarna framföres motsvarande

synpunkter. Några företagareföreningar ställer sig tveksamma

till möjligheten och lämpligheten av att föreningarna skulle erhålla tillgång

till eget kapital.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om alt del för de minsta företagen otia

föreligger betydande svårigheter att prestera erforderliga säkerheter, vilket

utredningen också framhållit. Inte minst gäller detta i fråga om nystartade

företag, som snabbt expanderar. Styrelsen understryker betydelsen såväl

från arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska synpunkter som från allmänna

näringspolitiska synpunkter, att sådana företag får erforderligt stöd.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 är 1962

Härvid är det företagareföreningarnas utlåningsverksamhet och den statliga

lånegarantin som träder i förgrunden. Styrelsen framhåller därför vikten

av en utbyggnad av dessa stödformer liksom önskvärdheten av en förstärkning

av föreningarnas administrativa resurser. Styrelsen betonar även

den betydelse som föreningarnas direktutlåning har för ett främjande av

småindustrins utbyggnad särskilt i områden med svagt näringsliv. Med hänsyn

härtill bör enligt styrelsen de lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiska

synpunkterna noga beaktas vid de statliga lånemedlens fördelning

melian olika företagareföreningar. Inom ramen för de erhållna lånemedlen

bör föreningarna med beaktande av de företagsekonomiska betingelserna

tillgodose lokaliserings- och sysselsättningspolitiska intressen.

De lokaliserings- och sysselsättningspolitiska synpunkterna betonas även

av länsstyrelsen i Stockholms län, som anser företagareföreningarnas låneverksamhet

utgöra en mycket positiv faktor i den allmänna länsplanering,

för vilken länsstyrelsen är huvudansvarig. Länsstyrelsen uttalar sig även

för att det nya institutets utrednings- och bevakningsarbete för långivningen

anknytes till företagareföreningarna.

Lämpligheten av att det nya kreditinstitutet kan få sin lokala anknytning

genom företagareföreningarna framhålles även bl. a. av länsstyrelsen i Kronobergs

län, som anser det ändamålsenligt att dessa föreningar lämnas tillfälle

yttra sig i låneärendena. Länsstyrelsen i Älvsborgs län förutsätter att

föreningarna får erforderliga personalförstärkningar, om de skall anlitas

för sådana låneutredningar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att vissa frågor rörande företagareföreningarna

torde komma att behandlas av kommittén för näringslivets

lokalisering.

Tveksamhet mot utredningens rekommendation om en betydande utbyggnad

av företagareföreningarnas verksamhet uttalas däremot av Svenska

bankföreningen, som anser att förlustriskerna i denna verksamhet alltför

mycket bagatelliserats i utredningens betänkande. Förlusterna kan enligt

föreningen näppeligen med fog betecknas som »relativt ringa», särskilt om

man beaktar att det under de senare årtiondena inte varit någon egentlig

lågkonjunktur. Föreningen anser även att starka principiella skäl talar

mot en ohämmad utvidgning av den statliga kreditverksamheten på förevarande

område. Den omständigheten, att man genom statliga åtgärder ställer

krediter till förfogande i större utsträckning än den reguljära kredilmarknaden

förmår, innebär redan i och för sig ett subventionsmoment. Det

ar darfor enligt föreningen av vikt att statligt kreditstöd inte lämnas i andra

fall an då en dylik subventionering verkligen är lämplig och behövlig.

Framfor allt anser föreningen det angeläget att det statliga kreditstödet

inte utvecklas till en med den reguljära kreditmarkuaden konkurrerande

kreditapparat. Även Sveriges industriförbund ställer sig ytterst tveksamt

till en utvidgning av företagareföreningarnas långivande verksamhet. De

hittills gjorda förlusterna synes förbundet vara relativt stora och knappast

agnade att locka till insatser av enskilt kapital. Företagareföreningar
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kiitnjl. Maj.ts proposition nr 12b år 1962

nas kreditstöd är en form av subventionering och därför enligt förbundet

inte förenligt med kravet på en effektivt fungerande kapitalmarknad. Enligt

Stockholms handelskammare talar också starka skal för iakttagande

restriktivitet, då det gäller att utvidga det statliga kreditstodet genom företagareföreningarna.

Skånes handelskammare anser, att erfarenheterna fra

Tidsperiod bör avvaktas, Innan nägon m.r. väsentlig Utbyggnad

av företagareföreningarnas verksamhet kommer till stand. Mot en ökning

av föreningarnas anslag till administrationsändamål har handelskammaren

dock inte någon erinran. .

Sveriges hantverks- och industriorganisation delar däremot utredningens

uppfattning om värdet av företagareföreningarnas verksamhet. Organisationen

finner det därför önskvärt, att föreningarna far okade kapitalre

surser, och organisationen är beredd att närmare diskutera eventuellt samarbete

mellan föreningarna och branschsammanslutningarna Ui den sam

lade näringsgruppens synpunkt är det enligt organisationen vidare önskvärt,

att rent företagsekonomiska överväganden blir avgörande för utlåning

verksamheten. Svensk industriförening finner det likaledes önskvärt, att

företagareföreningarnas verksamhet utbygges. Föreningen bär för sin del

den uppfattningen, att tiden blivit mogen för en allsidig utredning angående

företagareföreningarnas verksamhet, deras utbyggnad, framtida uppgil
ter

och struktur m. m. .

Slutligen må nämnas, att utredningens förslag om en u p p 1 y s ningsbr

o sch yr för att informera företagarna om de kreditmöjligheter som

står till buds för mindre företag allmänt tillstyrkts av de remissinstanser,

som särskilt berört denna fråga.

Departementschefen

De mindre och medelstora företagens möjligheter att erhålla krediter har

under senare år kommit att ägnas en ökad uppmärksamhet. Den fortgående

rationaliseringen av såväl produktion som distribution staller stora krav pa

näringslivets kapitalförsörjning. Även för de mindre företagen erfordras

många gånger betydande investeringar för att de skall kunna uppratthalla

en hög och konkurrenskraftig produktion. Betydelsen härav blir alltmer

framträdande genom den skärpta importkonkurrens men samtidigt också

de ökade exportmöjligheter som följer av handelshindrens avlägsnande.

Avvecklingen av importrestriktionerna och tillkomsten av sjustatsmarknaden

har redan verkat i denna riktning, och verkningarna blir annu mera

påtagliga, därest en associering till den europeiska stormarknaden kommer

till stånd. ..

Det är därför väsentligt, att förutsättningar skapas for en fortsatt liog

och stigande investeringsverksamhet inom näringslivet. Av många skal

är det angeläget, att denna investeringsexpansion även omfattar de mindre

och medelstora företagen.

Inom ramen för en allmänt investeringsfrämjande politik måste det na
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1962

turligen i första hand ankomma på de vanliga kreditinstituten att tillgodose

också de mindre och medelstora företagens behov av lånemedel. Men

aven andra och för dessa företag speciellt avpassade institut och åtgärder

spelar en framträdande roll.

Sedan lång tid har staten aktivt medverkat i kreditgivningen till de mindre

företagen. För hantverkets och småindustrins del har detta skett genom

direkt långivning från olika lånefonder, genom lån till företagareföreningar

och genom statliga kreditgarantier. En samordning av dessa stödformer

genomfördes efter beslut av 1960 års riksdag, varigenom denna verksamhet

kunnat vidgas och effektiviseras. I den långivning som har avseende på de

mindre och medelstora företagen har staten medverkat genom AB Industrikredit,

som i närmare 30 år verkat för kreditgivning på detta område. Eu

omorganisation av detta bolag genomfördes likaledes efter beslut av 1960 års

riksdag. Härigenom har bolagets kreditmöjligheter väsentligt vidgats, och

dess utlåning har ungefär fördubblats, sedan omorganisationen genomfördes.

Verksamheten, som tidigare väsentligen avsett industriföretag, har också fåtl

okad betydelse för andra områden inom näringslivet. Eif betydande intresse

bär visats från företagens sida för att erhålla krediter hos bolaget, och bolagets

utlåning kan därför väntas stiga snabbt även i fortsättningen.

Under de senaste två åren har även i andra avseenden förutsättningarna

för näringslivets försörjning med långfristiga lånemedel förbättrats. En

betydande utvidgning har sålunda skett av upplåningsmöjligheterna på den

svenska obligationsmarknaden. Detta är det samlade resultatet av fondbildningen

inom den allmänna tilläggspensioneringen, den fortsatta uppgången

i hushållens sparande och förstärkningen av statsbudgeten. Emissionerna

av obligations- och förlagslån för industri- och kraftbolag har i

detta lage kunnat ökas högst väsentligt. Under senare delen av 1950-talet

utgjorde den årliga nyupplåningen mot obligationer och förlagsbevis i genomsnitt

ca 100 milj. kr., varav den alldeles övervägande delen hänförde

sig till kraftverksföretag. Under år 1960 uppgick motsvarande upplåning

däremot till över 200 milj. kr och under år 1961 till över 300 milj. kr.,

varav huvuddelen avsåg företag inom den egentliga industrin.

Även om sålunda flera åtgärder vidtagits för att förbättra de mindre

företagens kreditmöjligheter och kapitalmarknaden kunnat lämna väsentligt

större bidrag än tidigare till näringslivets kapitalförsörjning i stort,

kvarstår alltjämt för de mindre företagen vissa svårigheter. I synnerhet

gäller detta den bristande tillgången till en mera långfristig upplåning. De

mindre företagen har av naturliga skäl inte direkt tillgång'' till obligationsmarknaden,

utan det erfordras institut som kan fungera som förbindelselänk

mellan de mindre företagen och kapitalmarknaden. Behovet av sådana

torbindelsemöjligheter gör sig inte minst gällande mot bakgrunden av den

okade fonderingen inom tilläggspensioneringen. Då en betydande del av avgifterna

till tilläggspensioneringen härstammar från de mindre företagen,

är det angeläget att dessa också får del av de fördelar som denna fondbildning

innebär på kapitalmarknaden.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1962

Sådana omständigheter som jag nu har nämnt föranledde att jag år 1960

erhöll Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda utredningsmän

med uppdrag att verkställa utredning rörande inrättande av ett institut för

långfristig kreditgivning'' till mindre och medelstora företag. Utredningsmännen,

som antog benämningen 1960 års företagskreditutredning, har numera

framlagt sitt förslag, vilket i sedvanlig ordning remissbehandlats.

Såsom framhållits av bl. a. utredningen har diskussionen om de mindre

företagens problem till stor del måst grundas på antaganden. I förhållande

till den roll som dessa problem kommit att spela i den offentliga debatlen

är den faktiska kunskapen om dessa frågor mycket begränsad. Utredningen

har därför, innan den gått in på de mera konkreta ställningstagandena

i sitt utredningsuppdrag, sökt att ge ökad belysning åt frågorna genom att

göra två särskilda undersökningar avseende de mindre företagens finansieringsförhållanden

och utveckling under senare år. Som utredningen själv

framhåller lämnar dessa undersökningar dock inget entydigt svar på frågan

om de mindre företagens situation med avseende på dessa företags lånemöjligheter.

Det insamlade materialet ger inte stöd åt föreställningen att de mindre

företagen under den senaste tioårsperioden skulle ha expanderat i långsammare

takt än större företag. Å andra sidan tyder de verkställda undersökningarna

på att de mindre företagen ur finansieringssynpunkt har eu

svagare ställning. De arbetar sålunda i högre utsträckning med lånat kapital,

vilket i och för sig är naturligt. De saknar vidare den möjlighet som

av uppenbara skäl endast kan tillkomma de större företagen att genom

aktieemissioner till allmänheten öka det egna kapitalet. De har inte heller

möjlighet att genom obligationsemissioner erhålla tillgång till långfristig

upplåning.

Mot bakgrund av de anförda förhållandena har företagskreditutredningen

kommit till den uppfattningen att de institutionella betingelserna för de mindre

och medelstora företagens upplåning bör förbättras. I första hand framträder

enligt utredningen behovet av vidgade möjligheter för dessa företag

att erhålla långfristiga krediter i bunden form och mot annan säkerhet än

botteninteckning. Behovet av ytterligare åtgärder har även vitsordats av det

övervägande antalet remissinstanser som yttrat sig över utredningens betänkande.

Vad som härvid framkommit har ytterligare styrkt mig i den uppfattning,

som jag redan hade då utredningen tillkallades, om vikten av förbättrade

möjligheter för de mindre företagens kreditförsörjning när det gäller

långfristiga krediter.

Flertalet av de hörda remissinstanserna har också biträtt utredningens

förslag om ett nytt kreditinstitut avsett för långfristiga krediter till mindre

och medelstora företag. Från vissa håll har dock gjorts gällande, att behovet

av dessa krediter skulle kunna tillgodoses inom ramen för redan nu tillgängliga

kreditinstitutioner. Främst har man därvid pekat på möjligheterna

att utvidga AB Industrikredits långivning i dessa avseenden. Denna möjlighet

ligger givetvis nära till hands, och utredningen har också för sin del

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1962

övervägt densamma. Med hänsyn till att en sådan lösning skulle kunna

ogynnsamt påverka kostnaderna för primärkrediterna har utredningen dock

stannat för att förorda två skilda institut. Till samma ståndpunkt har även

flera av de remissinstanser kommit som särskilt berört denna fråga.

Mot bakgrunden av vad som sålunda framkommit förordar jag utredningens

förslag. Med den samförvaltning som jag i det följande kommer att föreslå

mellan AB Industrikredit och det nya institutet torde möjligheterna

till samordning bli lika goda som vid ett enda institut. Jag vill erinra om att

erfarenheter av sådan samförvaltning redan föreligger i fråga om andra

kreditinstitut. Inom bostadslångivningen verkar sålunda stadshypotekskassan

för primärbelåning och bostadskreditkassan för sekundärkrediter. Dessa

institut är numera samförvaltade men bedriver var sin låneverksamhet.

Såsom utredningen föreslagit torde det nya institutet böra organiseras som

aktiebolag och förslagsvis få namnet Aktiebolaget Företagskredit. En anknytning

av det nya institutet till AB Industrikredit skulle, såsom utredningen

framhåller, medföra påtagliga fördelar. I AB Industrikredit har sedan

lång lid staten och affärsbankerna samverkat. Till en början ingick endast

ett fåtal banker som delägare i bolaget, men efter den omorganisation

som skedde år 1960 har landets samtliga 16 affärsbanker, däribland även

Sparbankernas bank AB och Jordbrukets bank inträtt som delägare. Staten

och affärsbankerna innehar därvid vardera hälften av aktiekapitalet och

svarar även i övrigt till lika delar för bolagets förpliktelser. Jag finner det

därför naturligt, att ett motsvarande samarbete mellan staten och bankerna

också kan komma till stånd i det nya kreditinstitutet. Samtliga banker, som

ingår som delägare i AB Industrikredit, har även förklarat sig villiga att

medverka i det nya institutet.

När det gäller det nya institutets organisation är det med hänsyn till anknytningen

till AB Industrikredit ändamålsenligt, att dessa båda företag ges

en så likartad organisatorisk uppbyggnad som möjligt. Utredningen har också

utformat sitt förslag till bolagsordning i nära anslutning till bolagsordningen

för AB Industrikredit.

Beträffande bolagets kapital har utredningen föreslagit att aktiekapitalet

skulle bestämmas till hälften av vad som gäller för AB Industrikredit. Då

aktiekapitalet i Industrikredit enligt bolagsordningen skall utgöra lägst 8

och högst 24 milj. kr. har utredningen sålunda föreslagit, att motsvarande

belopp för AB Företagskredit bestämmes till lägst 4 och högst 12 milj. kr.

Då vidare Industrikredits aktiekapital för närvarande uppgår till 8 milj.

kr., har aktiekapitalet i AB Företagskredit föreslagits tills vidare skola utgöra

4 milj. kr. Jag finner denna relation lämplig, och föreslår således att

aktiekapitalet bestämmes till 4 milj. kr. med möjlighet att sedermera kunna

utvidga detsamma till högst 12 milj. kr. Av detta aktiekapital skulle alltså

staten nu tillskjuta 2 milj. kr. och affärsbankerna likaledes 2 milj. kr.

Såsom gäller för AB Industrikredit bör även det nya institutet ha en gai

antifond sasom särskild säkerhet för de av bolaget ingångna förbindelserna.

I överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga om aktiekapitalet bör

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 12t år 1962

även garantifonden bestämmas till hälften av motsvarande fond i AB Industrikredit,

och alltså fastställas till 12 milj. kr. Av detta belopp bör i likhet

med vad som gäller för AB Industrikredit staten tillskjuta 6 milj. kr. i

form av en av fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse

och återstående 6 milj. kr. ställas till förfogande av affärsbankeina i form

av reverser å samma belopp.

Beträffande det nya institutets utlåningsrörelse har utredningen föreslagit

att institutet skall kunna verka inom ett så vidsträckt område som möjligt.

Några formella gränser med avseende på de företag som skall komma i

fråga som låntagare, liknande dem som exempelvis gäller för hantverks- och

industrilånen från företagareföreningarna eller för de statliga kreditgarantilånen,

har utredningen således inte ansett lämpliga. Utredningen har därför

ansett, att bestämningen av institutets verksamhet bör ges samma vida

inriktning som nu gäller för AB Industrikredit och att verksamheten alltså

skall avse kreditgivning till mindre och medelstora näringsföretag. Betydelsen

av ett vidsträckt område för institutets verksamhet har också understrukits

i ett flertal remissyttranden.

.lag kan i dessa avseenden helt ansluta mig till utredningens förslag. Näringslivets

behov av krediter kan snabbt skifta, och förhållandena i skilda

delar av vårt land är högst olika. Formella branschgränser innebär dessutom

ofta svåra gränsdragningsproblem. Jag anser det därföi väsentligt, att

institutet kan driva sin verksamhet så, att det kommer att utgöra ett naturligt

komplement till övriga kreditinstitutioner. Det sagda innebär, att jag således

liksom utredningen räknar med att institutet inte endast kommer att

verka för långivning till industri och hantverk utan även till företag inom

t. ex. handeln, transportväsendet och jordbruksnäringen. Jag vill i detta sammanhang

understryka, att AB Industrikredits utlåning numera väsentligt utvidgats

även till andra företag än industriföretag, vilka tidigare huvudsakligen

utgjort dess låntagarkrets. I anslutning till vad som anförts av Sveriges

jordbrukskasseförbund och Sveriges lantbruksförbund vill jag framhålla, att

jag med den nu angivna vidsträckta ramen för både AB Industrikredits och

det nya institutets verksamhetsområde anser att dessa institut bör kunna

bidraga till kreditförsörjningen även för företag som grundar sin verksamhet

på jordbrukets produkter. Det samma bör gälla för företag som

bygger på fiskets produkter.

Jag kommer härefter in på frågan om de säkerheter som skall ställas för

lånen från det nya institutet. Som utredningen påpekat är detta en av de

väsentligaste frågorna för institutets verksamhet. Denna fråga får särskild

betydelse, eftersom det föreslagna institutet skall ägna sig åt långfristig

bunden utlåning.

.lag vill erinra om att förutsättningarna för utredningens uppdrag har

varit att lägga fram förslag rörande ett kreditinstitut, som skulle verka efter

affärsmässiga principer. Jag anser det väsentligt att sia fast, att kravet pa

affärsmässighet bör vara grundläggande för det nya institutets verksamhet.

Det stöd som bör ges till de mindre företagen av allmänna näringspolitiska

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1902

skäl eller där lokaliseringspolitiska hänsyn spelar en mera avgörande roll

bör lämnas i annan ordning. Detta innebär, att institutet sålunda skall

kunna täcka de förluster, som kan uppkomma i dess utlåningsrörelse, från

den räntemarginal som det kan erhålla vid sin låneverksamhet. Att utesluta

kravet på säkerhet och helt ge långivningen karaktären av förtroendekrediter

är enligt utredningen inte möjligt främst med hänsyn till att det här

gäller en långfristig och bunden utlåning. Mot denna princip har heller inga

mera väsentliga invändningar gjorts från remissinstansernas sida. Vad

skiljaktigheterna gällt har däremot varit vilka konkreta säkerheter som

skall ställas och hur värdet av desamma skall kunna bedömas.

Utredningen har efter sina överväganden stannat för att säkerheten skall

vara betryggande men att några detaljerade regler angående säkerheternas

art inte bör uppställas. Det har enligt utredningen i stället ansetts böra få

ankomma på institutet att i den praktiska verksamheten få bedöma vilka

säkerheter som skall ställas i de enskilda fallen. Säkerhetskravet skulle därvid

utformas på samma sätt som nu gäller för affärsbankerna; materiellt

kommer säkerhetskraven självfallet att bestämmas av att det här gäller eu

långfristig utlåning i motsats till affärsbankernas i princip kortfristiga utlåning.

Detta innebär att säkerheterna skall vara betryggande samt vara

ställda antingen i fast eller lös egendom eller också i fordringsrätt jämväl

mot annan än den, åt vilken krediten beviljas. Utredningen har understrukit

att låneprövningen självfallet måste bli särskilt ingående, då det här gäller

ett speciellt risktagande genom bindningen av lånen för lång tid.

De hörda remissinstanserna har i allmänhet godtagit utredningens förslag

rörande utformningen av säkerhetskravet. I flera fall har dock framförts

åsikter att säkerhetsprövningen inte finge bli alltför restriktiv. Från

hland annat handelns sida har även anförts, alt institutets verksamhet skulle

bli av begränsat värde för handeln med hänsyn till svårigheterna för handelsföretagen

att ställa de erforderliga säkerheterna. Därvid har även gjorts

gällande att säkerhetsprövningen borde kunna ske på grundval av mera

allmänna lönsamhetsbedömningar av företagen. Även ett flertal företagareföreningar

har framfört farhågor för att institutets verksamhet skulle bli

av begränsad betydelse för de mindre företagen just med hänsyn till säkerhetskravet.

Den sistnämnda synpunkten har dock bemötts bl. a. av kommerskollegium.

Medan från sådana remissinstanser, som närmast företräder

de blivande låntagarnas intressen, hävdas att säkerhetskraven ställts

alltför höga, har å andra sidan bl. a. bank- och fondinspektionen och sparbanksinspektionen

uttalat tveksamhet av helt motsatt innebörd.

Jag anser det väsentligt att ånyo understryka, att det föreslagna institutet

skall verka på affärsmässig basis. Säkerhetskravet måste bedömas härefter.

Jag vill även framhålla, att det här är fråga om en kreditgivning, där

lånen avses kunna bindas för en förhållandevis lång tid. Det kan i sådana fall

inte komma ifråga att lämna krediterna utan en ingående säkerhetsprövning,

där av naturliga skäl möjligheterna att anlita realsäkerheter i första

hand utnyttjas. Detta innebär självfallet inte att andra faktorer än den

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungi. Maj.ts proposition nr 12b år 1962

ställda panten inte skall beaktas. En kreditgivning som skall bygga på

affärsmässig grund måste ta hänsyn till sådana faktorer som företagets

lönsamhet, framtidsutsikterna inom den berörda branschen, företagsledarens

personliga kvalifikationer, att företaget arbetar med en rimlig andel

eget kapital och att rörelsen bedrives på sådant sätt att kreditgivaren har

möjlighet att fortlöpande följa densamma. Med det sagda har jag inte velat

dra upp några fixerade riktlinjer för institutets kreditbedömning utan endast

önskat belysa frågans allmänna aspekter. Kreditbedömningen bör såsom

jag redan framhållit helt få ankomma på institutet i dess praktiska

verksamhet. När det gäller formuleringen av säkerhetskravet kan jag därför

ansluta mig till utredningens förslag.

Med det säkerhetskrav som sålunda ställts för det nya kreditinstitutets

långivning torde institutet komma att få sin främsta betydelse för långivning

mot annan säkerhet än botteninteckning. Detta bör givetvis inte hindra

att institutet också lämnar lån mot bottensäkerheter, där så anses lämpligt.

Flera remissinstanser har berört det nya institutets möjligheter att

lämna lån mot statlig kreditgaranti. Jag vill i anledning härav erinra om

att sådana lån redan nu kan beviljas av AB Industrikredit.

I detta sammanhang vill jag även beröra det nya kreditinstitutets lokala

kontakter. Denna fråga har behandlats av utredningen och uppmärksammats

i flera av de avgivna remissyttrandena, inte minst från företagareföreningarnas

sida. Såsom utredningen framhållit maste det självfallet vara

institutets styrelse eller direktion som skall ha ansvaret för besluten i

låneärendena. Man kan emellertid utgå från att lånesökanden vanligen i

förväg haft kontakt med exempelvis affärsbank, sparbank, jordbrukskassa

eller företagareförening. Det synes därför naturligt, att institutet vid sin

prövning av ansökningarna kan erhålla upplysningar från de nyssnämnda

institutionerna liksom genom andra lokala organ. Den praktiska tillämpningen

av detta samråd bör det givetvis ankomma pa institutets styrelse att

utforma.

Med den möjlighet till sekundärbelåning som det nya institutet kommer

att erbjuda är det såsom utredningen framhållit naturligt, att institutet i

fortsättningen övertar den del av AB Industrikredits låneverksamhet som

nu sker mot annan säkerhet än botteninteckning. Jag ansluter mig därför

till utredningens av remissinstanserna allmänt godtagna förslag att AB

Industrikredits verksamhet helt skall inriktas på bottenkreditgivning och

att i samband därmed dess möjligheter till belåning av dessa säkerheter

utsträckes från för närvarande 50 procent till 60 procent av pantens värde.

Likaledes ansluter jag mig till förslaget att bolagets upplåning skall få

uppgå till tio gånger summan av det egna kapitalet och garantifonden

mot för närvarande endast åtta gånger denna summa. Härigenom ökas bolagets

utlåningskapacitet med ca 76 milj. kr. till inemot 400 milj. kr. Den

nuvarande begränsningen för AB Industrikredit med avseende på lån om

högst 150 000 kr. har, såsom utredningen påpekat, ingen praktisk betydelse,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1962

och jag anser i likhet med utredningen att denna föreskrift bör slopas. Som

iramgått av min redogörelse för de avgivna remissyttrandena har samtliga

banker, som ingår som delägare, anslutit sig till de nu förordade ändringarna

rörande AB Industrikredits verksamhet.

Bank- och fondinspektionen har föreslagit vissa smärre ändringar i bolagsordningen

för AB Industrikredit. Någon sådan ytterligare precisering

av säkerhetskravet som inspektionen föreslagit skola införas i § 16 i bolagsordningen

anser jag med hänsyn till redan tillämpad praxis knappast erforderlig.

Ämbetsverkets förslag till ändrad lydelse av bolagsordningens

§ 19 första stycket, så att därav framgår att med upplåning även jämslälles

garantiförpliktelser, föranleder ingen erinran från min sida liksom inte

heller den av inspektionen ifrågasatta ändringen av § 10 andra stycket, vilken

avser suppleanten för den av inspektionen utsedda revisorn i bolaget.

Däremot kan jag inte biträda den föreslagna omformuleringen av § It)

andra stycket. En sådan omformulering skulle innebära en inte åsyftad

saklig förändring i förhållande till den nuvarande lydelsen av detta stycke.

Jag anser därför att man bör bibehålla den nuvarande lydelsen, vilken nära

ansluter till motsvarande bestämmelse för affärsbankerna enligt 62 § tredje

stycket banklagen och även till motsvarande föreskrift i förslaget till bolagsordning

för det exportkreditinstitut, som jag senare denna dag kommer

att föreslå skola inrättas. Detta innebär att man helt bortser från skuld på

grund av ifrågavarande förlagsbevis, när det gäller att beräkna summan av

den upplåning som maximeringsregeln i § 19 första stycket avser, medan

samma förlagskapital endast till ett belopp motsvarande högst hälften av

bolagets aktiekapital grundar rätt till upplåning. Vad nu anförts gäller även

i fråga om bolagsordningen för det nya institutet.

Det nu föreslagna kreditinstiutet kan väntas medföra en väsentlig förbättring

av de mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter. Det ligger

dock i sakens natur att institutet inte torde kunna tillgodose alla de

krav på krediter som kommer att ställas på detsamma. Speciellt torde detta

komma att gälla kreditansökningar från exempelvis nystartade företag och

företag som snabbt expanderar, och vilka inte hunnit att i sin rörelse förvärva

erforderliga realsäkerheter och för vilka tillgången även till andra

former av säkerheter är begränsad. Ur allmänna näringspolitiska synpunkter

kan det vara angeläget att stödja sådana företag. Här kommer enligt

min mening företagareföreningarnas utlåningsverksamhet och den statliga

kreditgarantigivningen in som en naturlig lösning med de mindre slränga

säkerhetskrav som dessa låneformer ger.

I med\ etande om dessa förhallanden har utredningen också upptagit frågan

om möjligheterna att effektivisera företagareföreningarnas verksamhet.

Utredningen har därvid pekat på behovet av en fortsatt upprustning

av företagareföreningarnas administrativa resurser och på angelägenheten

av att företagareföreningarna även disponerar ett eget kapital. Enligt utredningens

mening utgör ett visst risktagande från föreningarnas egen sida

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1962

en förutsättning för en mer väsentligt utvidgad, med statsmedel finansierad

utlåningsverksamhet. Av de avgivna remissyttrandena framgår att man

från föreningarnas sida är angelägen att utvidga verksamheten, hiån

de näringsorganisationer som företräder de mindre töretagen har även ett

starkt intresse framkommit om en effektivisering av företagareföreningarnas

verksamhet, medan däremot vissa andra näringsorganisationer och affärsbankerna

ställt sig tveksamma till en utbyggnad av dessa föreningars

kreditgivning.

Som jag redan framhållit finner jag det naturligt, att företagaretöreningarna

i sin verksamhet blir ett komplement till de kreditinstitutionei

som redan finns och till den låneverksamhet som kan komma till stand genom

det nu föreslagna institutet. Otvivelaktigt förutsätter en ökning av

föreningarnas verksamhetsfält mera ingående överväganden. Enligt vad jag

erfarit har chefen för handelsdepartementet för avsikt att låta göra eu översyn

av företagareföreningarnas organisation och verksamhet. Det synes

lämpligt, att de nu angivna frågorna därvid upptas till provning.

För institutets verksamhet är dess möjligheter att på gynnsamma villkor

kunna uppta lån i marknaden av avgörande betydelse. Förutom beskaffenheten

av de säkerheter som institutet erhåller i sin egen utlåning är därvid

frågan om institutets upplåningsvolym i förhållande till dess eget kapital av

betydelse. Motsvarande relation har för AB Industrikredit föreslagits skola

uppgå till tio gånger summan av det egna kapitalet och garantifonden. Utredningen

har med tanke på de säkerheter det nya institutet kan erhålla

i sin verksamhet föreslagit att institutets upplåning bör få uppgå till högst

sex gånger summan av det egna kapitalet och garantifonden. Mot denna

kapitalrelation har invändningar gjorts bl. a. av bank- och fondinspektionen,

som ansett att relationstalet fem bör tillämpas. Styrelserna för allmänna

pensionsfonden har likaledes förordat ytterligare någon begränsning

av upplåningsrätten i förhållande till utredningens förslag. Flertalet

andra remissinstanser har däremot godtagit utredningens förslag, och i något

fall har förordats en ytterligare ökning av upplåningsmöjlighetcrna.

Såsom framgått av de avgivna remissyttrandena kan skiftande bedömningar

göras, när det gäller regleringen av institutets upplåningsrätt. För

egen del finner jag utredningens förslag att upplåningen skall få uppgå till

högst sex gånger summan av bolagets eget kapital och garantifond innebära

en rimlig avvägning med hänsyn till institutets karaktär och utlåningens

art. Denna relation innebär ett väsentligt strängare krav än vad som föreslagits

skola gälla för AB Industrikredit, vilket är naturligt med hänsyn till

säkerhetskravet. Den angivna relationen överensstämmer även med motsvarande

föreskrift i bolagsordningen för det institut för exportkrediter, som

jag senare denna dag kommer att föreslå skola inrättas och för vilket en

motsvarande relation mellan eget kapital och upplåning allmänt accepterats

av de hörda remissinstanserna. Med den nu angivna begränsningen av upplåningsrätten

bör enligt min mening förutsättningar ha skapats för att in
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungt. Maj. ts proposition nr 124 år 1962

stitutet skall kunna erhålla en upplåning på förhållandevis gynnsamma villkor.

Bolagets utlåningskapacitet skulle med den nu föreslagna upplåningsrätten

komma att uppgå till 100 milj. kr. I avbidan på erfarenheterna av låneverksamheten

bör denna utlåningsvolym tills vidare kunna godtas.

Beträffande löptiden för lånen från det nya institutet har utredningen

föreslagit att denna skulle bestämmas till högst 20 år, d. v. s. samma tid

som gäller för lån från AB Industrikredit. Utredningen har dock förutsatt

att en försiktig praxis skall komma att tillämpas, i likhet med vad som hittills

gällt för AB Industrikredit. Med hänsyn till önskemålet att ha likartade

regler som gäller för AB Industrikredit och då jag utgår från att institutet

i sin verksamhet kommer att noggrant avväga lånetiden med hänsyn

till förhållandena i det enskilda fallet har jag ingen erinran mot att lånetiden

bestämmes till högst 20 år.

Vad slutligen angår institutets organisation i övrigt kan jag ansluta mig

till utredningens förslag. Organisationen för bolaget skulle sålunda i stort

sett komma att överensstämma med AB Industrikredits. Med hänsyn till den

utvidgning som skett av AB Industrikredits rörelse och det nya institutets

tillkomst vill jag dock förorda, att antalet ledamöter i den för de två bolagen,

såsom tänkt är, gemensamma styrelsen ökas från nuvarande åtta till

tio. Genom denna utökning av antalet ledamöter torde en ändring även böra

ske av § 8 i bolagsordningen för AB Industrikredit, varigenom för beslut i

frågor rörande upp- och utlåning samt om anställande av verkställande direktör

och vice verkställande direktör skall gälla den mening varom åtta

ledamöter förenar sig i stället för såsom för närvarande sex ledamöter. Motsvarande

torde böra gälla för det nya institutet.

Utredningens förslag till bolagsordning med av mig förordade jämkningar

ävensom förslag till avtal med affärsbankerna torde såsom bilagor (Bilagorna

A och B) få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa avtal om inrättande

av ett institut för långfristig kreditgivning till mindre och

medelstora näringsföretag i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående angivna grunder;

b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda

garantiförbindelse å 6 000 000 kr. att ingå i det föreslagna

institutets garantifond;

c) till Teckning av aktier i ett institut för långfristig kreditgivning

till mindre och medelstora näringsföretag å kapitalbudgeten

under fonden för statens aktier för budgetåret

1962/63 anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kr.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Ktingl. Maj. ts proposition nr 124 år 1962

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Olof Norén

4 Dihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt Nr 124

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1962

Bilaga A

Förslag

till

Avtal

Mellan svenska staten och undertecknade bankaktiebolag, nedan gemensamt

kallade bankerna, har denna dag följande avtal träffats.

§ 1.

Staten och bankerna låta ombesörja bildandet av ett aktiebolag under

namnet Aktiebolaget Företagskredit, för vilket skall gälla bolagsordning av

den lydelse som angivits i bilaga till detta avtal.

§ 2.

Enligt bolagsordningen skola bolagets aktier vara fördelade i två serier,

betecknade respektive A och B. Vardera serien skall vid bolagets bildande

omfatta aktier till ett sammanlagt belopp av nominellt två miljoner kronor.

Aktierna av serien A skola tecknas av staten. Aktierna av serien B skola

tecknas av bankerna enligt följande fördelning:

Bank Antal aktier Sammanlagt nominellt belopp

Aktier av serien A må endast tillhöra staten och aktier av serien B endast

svenska bankaktiebolag; allt med de undantag som föranledas av § 25 i bolagsordningen.

Parterna förbinda sig att icke verkställa överlåtelse i strid

härmed.

§ 3.

Beträffande bolagets garantifond skall, utöver bestämmelserna i § 5 av

bolagsordningen i dess lydelse enligt bilaga, följande gälla.

Parterna skola till garantifonden tillskjuta garantiförbindelse respektive

reverser i proportion till varje parts innehav av aktier i bolaget.

Utgår betalning ur garantifonden, skola, oavsett vilka tillgångar som bolaget

därvid tager i anspråk, parterna inbördes svara för betalningen i förhållande

till-varje parts innehav av aktier.

Skulle B-aktieägare överlåta sina aktier i bolaget eller någon av dem, skall

han äga återfå motsvarande av honom till garantifonden överlämnad revers

mot att förvärvaren av aktierna i stället i garantifonden inlägger en bankrevers

av samma storlek eller, om förvärvaren är staten, garantiförbindelse

å motsvarande belopp.

Motsvarande skall gälla beträffande utbyte av garantiförbindelse mot

bankreverser för det fall att staten överlåter sina aktier eller någon av dem.

§ 4.

Bestämmelserna i § 25 i bolagsordningen skola tillämpas jämväl för del

fall att B-aktie övergår till någon, som förut är B-aktieägare; dock att i sådet

fall hembud skall ske endast till övriga B-aktieägare.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1962

§ 5.

Skulle företrädare för flertalet aktier inom endera aktieserien påfordra att

bolaget skall träda i likvidation, skola parterna å bolagsstämma biträda beslut

därom.

§ 6.

Parterna förbinda sig att å bolagsstämma med Aktiebolaget Industrikredit

besluta den ändrade lydelse av bolagsordningen för nämnda bolag, som angivits

i bilaga till detta avtal.

§ 7.

Bestämmelsen i § 3 i det mellan parterna den 12 augusti 1960 träffade avtalet

rörande aktieinnehavet i Aktiebolaget Industrikredit skall upphöra att

gälla.

Detta avtal har upprättats i två likalydande exemplar, av vilka staten tagit

ett och bankerna ett.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majrts proposition nr 124 år 1962

Bilaga B

Förslag

till

ändringar i nuvarande bolagsordning för Aktiebolaget Industrikredit

samt till bolagsordning för Aktiebolaget Företagskredit

AB Industrikredit AB Företag skredit

§ 1- § 1.

Bolagets firma är Aktiebolaget In- Bolagets firma är Aktiebolaget Fö

dustrikredit. retagskredit.

§ 2.

Bolaget skall ha till föremål för sin

verksamhet dels att medverka vid finansieringen

företrädesvis av mindre

och medelstora näringsföretag här i

riket genom utlämnande av lån, huvudsakligen

av långfristig karaktär,

dels att genom egen upplåning anskaffa

medel för finansieringsverksamheten.

Bolaget skall jämväl äga ikläda sig

garanti för sådana lån, som bolaget

enligt bestämmelserna i föregående

stycke skulle äga självt bevilja.

§ 3.

Bolagets aktiekapital skall utgöra

lägst åtta miljoner och högst tjuqofura

miljoner kronor.

Aktierna skola vara fördelade i två

serier, betecknade respektive A och

B, vilka skola omfatta lika många aktier.

Alla aktier skola medföra samma

rätt, dock med iakttagande av bestämmelserna

i denna bolagsordning.

§ 4.

Aktie skall lyda å 1 000 kronor.

§ 5.

Såsom garantifond att utgöra en

särskild säkerhet för av bolaget ingångna

förbindelser skola till bolagets

förfogande ställas

§ 2.

( = AB Industrikredit)

§ 3.

Bolagets aktiekapital skall utgöra

lägst fyra miljoner och högst tolv

miljoner kronor.

Aktierna skola---många ak
tier.

Alla aktier---denna bolags
ordning.

§ 4.

(= AB Industrikredit)

§ 5.

Såsom garantifond att utgöra en

särskild säkerhet för av bolaget ingångna

förbindelser skola till bolagets

förfogande ställas

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1962

AB Industrikredit AB Företag skredit

av staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

utfärdad garantiförbindelse

å tolv miljoner kronor

samt av övriga aktieägare av

svenskt bankaktiebolag utfärdade,

till bolaget ställda, vid anfordran förfallande

reverser å tillhopa tolv miljoner

kronor.

Garantifonden må tagas i anspråk

allenast i den mån vid likvidation av

bolaget så finnes erforderligt för att,

sedan bolagets egna tillgångar blivit

använda, fullgöra bolagets förbindelser.

§ 6''

Styrelsen skall ha sitt säte i Stockholm.

§ 7.

Gällande lydelse:

Styrelsen skall bestå av åtta ledamöter

med högst åtta suppleanter.

Aktieägarna inom vardera aktieserien

utse årligen för tiden intill dess nästa

ordinarie bolagsstämma hållits fyra

styrelseledamöter och högst fyra

suppleanter. Kungl. Maj :t förordnar

en av styrelsens ledamöter att vara

dess ordförande. Styrelsens vice ordförande

skall väljas av de styrelseledamöter,

som utsetts av B-aktieägarna.

Föreslagen lydelse:

Styrelsen skall bestå av tio ledamöter

med högst tio suppleanter. Aktieägarna

inom vardera aktieserien utse

årligen för tiden intill dess nästa ordinarie

bolagsstämma hållits fem styrelseledamöter

och högst fem suppleanter.

Kungl. Maj :t förordnar en av

styrelsens ledamöter att vara dess

ordförande. Styrelsens vice ordförande

skall väljas av de styrelseledamöter,

som utsetts av B-aktieägarna.

§ 8.

Gällande lydelse:

Såsom styrelsens beslut i frågor rörande

upp- och utlåning samt om an
-

av staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

utfärdad garantiförbindelse

å sex miljoner kronor

samt av övriga aktieägare av

svenskt bankaktiebolag utfärdade, till

bolaget ställda, vid anfordran förfallande

reverser å tillhopa sex miljoner

kronor.

Garantifonden må---bolagets

förbindelser.

§ 6.

(= AB Industrikredit)

§ 7.

Styrelsen skall bestå av tio ledamöter

med högst tio suppleanter. Aktieägarna

inom vardera aktieserien utse

årligen för tiden intill dess nästa

ordinarie bolagsstämma hållits fem

styrelseledamöter och högst fem suppleanter.

Kungl. Maj :t förordnar en

av styrelsens ledamöter att vara dess

ordförande. Styrelsens vice ordförande

skall väljas av de styrelseledamöter,

som utsetts av B-aktieägarna.

§ 8.

Såsom styrelsens beslut i frågor rörande

upp- och utlåning samt om an
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1962

AB Industrikredit AB Företagskredit

ställande av verkställande direktör

och vice verkställande direktör skall

gälla den mening, varom sex av styrelsens

ledamöter förena sig.

Föreslagen lydelse:

Såsom styrelsens beslut i frågor rörande

upp- och utlåning samt om anställande

av verkställande direktör

och vice verkställande direktör skall

gälla den mening, varom åtta av styrelsens

ledamöter förena sig.

§ 9.

Styrelsen äger bemyndiga person

såväl inom som utom styrelsen att

teckna bolagets firma.

§ 10.

Gällande lydelse:

För granskning av styrelsens och

verkställande direktörens förvaltning

samt bolagets räkenskaper utses årligen

för tiden intill dess nästa ordinarie

bolagsstämma hållits två revisorer

jämte två suppleanter, av vilka

en revisor jämte suppleant för denne

utses av A-aktieägarna samt en revisor

jämte suppleant för denne utses

av B-aktieägarna. Den av B-aktieägarna

utsedda revisorn liksom suppleanten

för denne skall vara auktoriserad

revisor.

Därutöver skola av bank- och fondinspektionen

för enahanda tid utses

en revisor och en suppleant för denne

att jämte de å bolagsstämma valda

revisorerna deltaga i granskningen.

Föreslagen lydelse:

För granskning---auktorise
rad

revisor.

Därutöver skall av bank- och fondinspektionen

för enahanda tid utses

en revisor att jämte de å bolagsstämma

valda revisorerna deltaga i

granskningen.

§ 11.

Ordinarie bolagsstämma hålles i

Stockholm en gång årligen under februari

eller mars månad.

ställande av verkställande direktör

och vice verkställande direktör skall

gälla den mening, varom åtta av styrelsens

ledamöter förena sig.

§ 9.

(= AB Industrikredit)

§ 10.

För granskning — ---auktorise
rad

revisor.

Därutöver skall av bank- och fondinspektionen

för enahanda tid utses

en revisor att jämte de å bolagsstämma

valda revisorerna deltaga i

granskningen.

§ 11.

(= AB Industrikredit)

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungi. Maj:Is proposition nr 12b år 1962

AB Industrikredit AB Företag skredit

§ 12. § 12- Vid ordinarie bolagsstämma skola (= AB Industrikredit)

följande ärenden förekomma:

1) val av ordförande vid stämman;
2)

justering av röstlängden;

3) val av en eller två justeringsmän;
4)

fråga om stämman blivit behörigen

sammankallad;

5) föredragning av förvaltningsberättelsen

och revisionsberättelsen;

6) ärenden vilka enligt 126 § lagen

den 14 september 1944 om aktiebolag

skola förekomma å stämman;

7) fastställande av arvoden åt

styrelseledamöter och revisorer;

8) val av ordinarie styrelseledamöter;
9)

bestämmande av antalet styrelsesuppleanter

och val av sådana

suppleanter;

10) val av revisorer och revisorssuppleanter;
11)

övriga ärenden, vilka i behörig

ordning hänskjutits till stämman.

§ 13. § 13.

Vid bolagsstämma äger envar röst- (== AB Industrikredit)

berättigad rösta för fulla antalet av

honom ägda och företrädda aktier

utan begränsning i röstetalet. Vid omröstning

å stämma skall gälla att för

beslut om ändring i denna bolagsordning

eller om vinstutdelning skall —

utöver vad enligt lagen om aktiebolag

kräves för beslutets giltighet — fordras,

att beslutet biträdes av företrädare

för flertalet aktier inom vardera

aktieserien. Skulle yrkande framkomma

om olika utdelningsbelopp, skall

såsom stämmans beslut gälla att den

utdelning lämnas, som vunnit anslutning

från flertalet företrädda A-aktier,

eller den utdelning som samlat det

största antalet röster från företrädda

B-aktier, om sistnämnda utdelning är

lägre.

Beslut om att bolaget skall träda i

likvidation, i andra fall än då bolaget

enligt lag har att träda i likvidation,

skall — dock med iakttagande jäm
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1962

AB Industrikredit AB Företagskredit

väl av bestämmelsen i 140 § första

stycket fjärde punkten i lagen om aktiebolag

— anses föreligga, om sådant

beslut biträtts av företrädare för flertalet

aktier inom endera aktieserien.

Ordförande å bolagsstämma väljes

varannan gång av A-aktieägarna och

varannan gång av B-aktieägarna.

Övriga beslut å bolagsstämma —

frånsett beslut i fråga om utseende av

revisor, som avses i 109 § lagen om

aktiebolag, eller angående bolagets

trädande i likvidation om skyldighet

därtill enligt lag uppkommit — vare

ej giltiga med mindre de biträtts av

företrädare för mer än hälften av aktiekapitalet.

Uppställer lagen om aktiebolag

strängare villkor för besluts

giltighet, skall jämväl detta iakttagas.

§ 14.

Beslut om ändring i bolagsordningen

är icke giltigt med mindre det blivit

av Kungl. Maj :t godkänt.

§ 15.

Lån må ej beviljas med mindre ändamålet

med lånet finnes ägnat att

befordra en sund utveckling av det

företag, för vilket lånet är avsett.

Lånetiden skall bestämmas till viss

tid, högst 20 år. överstiger tiden ett

år, skall låntagaren i regel vara ålagd

skyldighet att gälda lånet genom avbetalningar

enligt fastställd plan.

§ 16.

Gällande lydelse:

För lån från bolaget skall vara

ställd betryggande säkerhet i form av

pant eller borgen.

Pant skall utgöras av inteckning i

fast egendom eller tomträtt liggande

inom 50 procent av det värde, till vilket

styrelsen uppskattat den fasta

egendomen eller den till tomträtten

hörande byggnaden. Borgen skall vara

tecknad av staten, kommun eller

därmed jämförlig samfällighet eller

bank.

Utan hinder av vad i andra stycket

§ 14.

(= AB Industrikredit)

§ 15.

(= AB Industrikredit)

§ 16.

Bolaget må icke bevilja kredit,

utan att säkerhet som av bolaget prövas

betryggande ställes antingen i

fast eller lös egendom eller ock i fordringsrätt

jämväl mot annan än den,

åt vilken krediten beviljas.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1962

AB Industrikredit

AB Företag skredit

sägs må mot annan säkerhet, som

finnes betryggande, utlämnas lån intill

ett sammanlagt belopp motsvarande

summan av bolagets eget kapital

och garantifond.

Föreslagen lydelse:

För lån---eller borgen.

Pant skall utgöras av inteckning i

fast egendom eller tomträtt liggande

inom 60 procent av det värde, till vilket

styrelsen uppskattat den fasta

egendomen eller den till tomträtten

hörande byggnaden. Borgen skall vara

tecknad av staten, kommun eller

därmed jämförlig samfällighet eller

bank.

Bolaget skall ägna särskild upp- (= AB Industrikredit)

märksamhet däråt, att icke åt samma

eller med varandra i väsentlig ekonomisk

intressegemenskap förbundna

låntagare beviljas lån i sådan omfattning,

att därav kan uppkomma fara

för bolagets säkerhet. Med lån skall

härvid jämställas borgen och annan

garantiförpliktelse till bolaget ävensom

av bolaget ingången garantiförpliktelse

för låntagare.

Gällande lydelse:

Till säkerhet för sådan bolagets Till säkerhet---motsvarande

egen upplåning — bortsett från för- belopp.

lagslån — som avtalats på längre tid Lånereverserna jämte--- — aro

än sex månader, skola pantförskrivas erforderliga.

till bolaget utgivna lånereverser med I garantifonden---stycke an
för

dessa enligt § 16 ställd säkerhet, givits.

Sålunda pantsatta lånereversers sam- Av bolaget utgiven revers, for vilinanlagda

kapitalbelopp skall vid var- ken pant ställts enligt denna paraje

tid uppgå till minst sammanlagda graf, skall förses med bevis därom av

kapitalbeloppet av bolagets uteståen- det i andra stycket omförmälda omde

skuld på grund av nyssnämnda budet.

upplåning. I panten ingående lånerevers

må interimistiskt utbytas mot

tillgodohavande hos svenskt bankaktiebolag

av motsvarande belopp.

Lånereverserna jämte säkerheter

skola överlämnas till ett av bank- och

fondinspektionen förordnat ombud,

§ 17.

§ 17.

§ 18.

§ 18.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1962

AB Industrikredit

som skall omhänderha handlingarna

för panthavarnas räkning i enlighet

med de närmare föreskrifter som må

av inspektionen meddelas. Ombudet

skall ha tillgång till bolagets räkenskaper

och andra handlingar samt

äga att av bolagets styrelse, verkställande

direktör och revisorer erhålla

de upplysningar, som för uppdragets

fullgörande äro erforderliga.

I garantifonden ingående värdehandlingar

samt av bolaget utfärdade

men icke utelöpande obligationer

ävensom blanketter till obligationer

skola förvaras på samma sätt, som i

nästföregående stycke angivits.

Föreslagen lydelse:

Till säkerhet---motsvarande

belopp.

Lånereverserna jämte---äro

erforderliga.

I garantifonden — ---stycke an
givits.

Av bolaget utgiven revers, för vilken

pant ställts enligt denna paragraf,

skall förses med bevis därom av

det i andra stycket omförmälda ombudet.

§ 19.

Gällande lydelse:

Bolaget må upplåna medel till ett

belopp motsvarande högst åtta gånger

summan av bolagets eget kapital och

garantifond.

Vid tillämpningen av bestämmelserna

i föregående stycke skall bolagets

skuld på grund av utgivna förlagsbevis

— i den mån betalning för

dem icke kan av långivaren krävas

förrän tidigast efter två år — icke anses

såsom upplåning utan skall till

ett belopp, motsvarande förlagsbevisens

nominella värde, dock högst

hälften av bolagets aktiekapital, likställas

med bolagets eget kapital.

Föreslagen lydelse:

Bolaget må upplåna medel eller

ikläda sig garantiförpliktelser till ett

belopp motsvarande högst tio gånger

AB Företag skredit

§ 19.

Bolaget må upplåna medel eller

ikläda sig garantiförpliktelser till ett

belopp motsvarande högst sex gånger

summan av bolagets eget kapital och

garantifond.

Vid tillämpningen--- — eget ka
pital.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1962

AB Industrikredit AB Företag skredit

summan av bolagets eget kapital och

garantifond.

Vid tillämpningen---eget ka
pital.

§ 20.

Lån må icke annat än undantagsvis

och i en omfattning, som icke kan

äventyra bolagets likviditet, utlämnas

för längre tid än som tidigaste förfallodag

för bolagets däremot svarande

upplåning betingar.

§ 21.

Har bolaget övertagit egendom till

skyddande av fordran skall egendomen

åter avyttras så snart lämpligen

kan ske och senast då avyttring kan

äga rum utan förlust för bolaget.

§ 22.

Vad i denna bolagsordning stadgas

angående lån skall i tillämpliga delar

gälla även garantiförpliktelse, som

bolaget ikläder sig.

§ 23.

Meddelanden till aktieägarna skola

ske genom rekommenderade brev,

kallelse till bolagsstämma senast två

veckor före ordinarie och senast en

vecka före extra stämma.

§ 20.

(= AB Industrikredit)

§ 21.

(= AB Industrikredit)

§ 22.

(= AB Industrikredit)

§ 23.

(= AB Industrikredit)

§ 24. § 24.

Bolagets aktier må ej genom teck- (= AB Industrikredit)

ning eller överlåtelse förvärvas av utländsk

medborgare, samfällighet eller

stiftelse, av svenskt handelsbolag,

vari finnes utländsk bolagsman, av

svensk ekonomisk förening, av

svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må

ställas till innehavaren, eller av annat

svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning

ej intagits förbehåll, som omförmäles

i 2 § lagen den 30 maj 1916

om vissa inskränkningar i rätten att

förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag, dock att utan

hinder av förbehållet bolagets aktier

må förvärvas av svenskt bolag eller

svensk förening, som avses i 18 §

nämnda lag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition

AB Industrikredit

§ 25.

Har aktie övergått till någon, som (=

icke förut är ägare av aktie av samma

serie i bolaget, skall aktien ofördröj

ligen hembjudas övriga aktieägare

till inlösen genom skriftlig anmälan

hos bolagets styrelse. Åtkomsten

av aktien skall därvid styrkas.

När aktie sålunda hembjudits, skall

styrelsen eller verkställande direktören

därom genast underrätta bolagets

aktieägare på sätt om meddelanden

till aktieägarna är föreskrivet, med

anmodan till den, som önskar begagna

sig av lösningsrätten, att skriftligen

anmäla sig hos styrelsen inom en

månad, räknat från den dag anmälan

om hembudet inkom till styrelsen.

Underrättelsen skall innehålla uppgift

om den dag anmälan inkommit

till styrelsen.

Anmäla sig flera vilja lösa hembjuden

aktie, skall A-aktieägare äga företräde

att lösa hembjuden A-aktie

och B-aktieägare företräde att lösa

hembjuden B-aktie. Emellan innehavare

av aktier av samma serie skall

företrädesrätten bestämmas genom

lottning, verkställd genom notarius

publicus, dock att, därest samtidigt

flera aktier hembjudas, aktierna först

så långt ske kan skola fördelas bland

dem som vilja lösa i förhållande till

deras innehav av aktier i bolaget av

samma serie som dem, vilka hembjudits.

Därest ej inom stadgad tid någon

aktieägare anmäler sig vilja lösa

hembjuden aktie eller aktien ej

inom stadgad tid inlöses, äger den

som gjort hembudet bliva för aktien

registrerad.

Lösenbeloppet för aktie, som hembjudits,

skall utgöra aktiens verkliga

värde, vilket i brist på åsämjande

skall slutligt bestämmas av en nämnd

av tre skiljemän, varav de tvistande

utse vardera en och de sålunda utsedda

välja den tredje, som skall vara

ordförande i nämnden. Finnes i en

tvist flera parter å samma sida och

kunna de ej enas om valet av sin skiljeman,

skall denne utses av överståt
-

nr 124 år 1962

AB Företagskredit

§ 25.

= AB Industrikredit)

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1962

AB Industrikredit AB Företagskredit

hållarämbetet i Stockholm. Detsamma

skall gälla därest av parterna utsedda

skiljemän ej kunna enas om

valet av ordförande i skiljenämnden.

Lösen för aktie skall erläggas senast

20 dagar efter lösenbeloppets

fastställande.

§ 26. § 26.

Bolaget skall stå under tillsyn av (= AB Industrikredit)

bank- och fondinspektionen.

Det åligger bolagets styrelse,

att när som helst för den befattningshavare

hos bank- och fondinspektionen,

som enligt av Kungl.

Maj :t meddelade bestämmelser har

att i sådant avseende företräda inspektionen,

samt för den särskilda

undersökning Kungl. Maj :t kan finna

för gott anställa, hålla bolagets kassa

och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper

och andra handlingar tillgängliga

för granskning; samt

att jämväl i övrigt meddela inspektionen

eller sådan befattningshavare

därstädes, som ovan sagts, alla de

upplysningar rörande bolaget, som av

dem äskas.

Har styrelse eller bolagsstämma

fattat beslut, vilket står i strid med

lag eller denna bolagsordning, eller

yppa sig eljest i fråga om bolagets

ledning sådana missförhållanden, att

verksamheten kan befaras bliva till

skada för det allmänna, skall inspektionen

därom göra anmälan till

Kungl. Maj :t.

§ 27.

Det åligger bolaget att till revisor

och ombud, som förordnas enligt § 10

eller § 18, utgiva ersättning med belopp,

som bank- och fondinspektionen

bestämmer.

§ 27.

(= AB Industrikredit)

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620391

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:276 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av ett institut för långfristig krcditgivning till mindre och medelstora nä a1 i texten
  2. BU 1962:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av ett institut för långfristig kreditgivning till mindre och medelstora närings företag, s. 1 i texten
  3. SU 1962:111 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av ett institut för långfristig kreditgivning till mindre och medelstora närings företag, s. 1 i texten