Sök i Ratio Lex

Om att avsätta området Padjelanta i Norrbottens län till nationalpark, m. m

36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:126, Om att avsätta området Padjelanta i Norrbottens län till nationalpark, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

1

Nr 126

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen om att avsätta området

Padjelanta i Norrbottens län till nationalpark, m. m.;

given Stockholms slott den 16 mars 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att området Padjelanta jämte angränsande trakter

inom Jokkmokks kommun i Norrbottens län skall avsättas till en ny

nationalpark, benämnd Padjelanta nationalpark. Huvuddelen av Pårekslätten

i samma kommun förordas infogad i Sareks nationalpark. Frågor

om att skydda vissa andra, mindre områden ställs däremot på framtiden.

Vidare hemställs i propositionen om riksdagens medgivande att göra

vissa begränsade intrång i Sareks och Stora Sjöfallets nationalparker för

att önskvärda företag för vattenkraftutbyggnad skall kunna komma till

stånd. Riksdagens tillstånd till mindre ingrepp i Abisko nationalpark begärs

samtidigt.

Slutligen berörs i propositionen en mellan vattenfallsstyrelsen och representanter

för naturskyddet träffad överenskommelse rörande vissa norrländska

vattendrag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, .statsrådet Holmqvist, fråga om att

avsätta området Padjelanta i Norrbottens län till nationalpark, m. m. samt

anför därvid.

I. Inledning

I skrivelse den 28 februari 1957 har vetenskapsakademiens naturskyddskommitté,

Svenska naturskyddsföreningen, Svenska turistföreningen och

Svenska fjållklubben hemställt om att området Padjelanta

måtte avsättas till nationalpark och om att viss utvidgning

måtte ske av Sar eks nationalpark, över

denna hemställan har, efter remiss, yttranden avgetts av kammarkollegiet,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen efter

hörande av överjägmästaren i nedre Norrbottens distrikt samt jägmästarna

i Pärlälvens och Gällivare revir, kommerskollegium efter hörande

av Sveriges geologiska undersökning samt bergmästarämbetet i norra

distriktet och Bolidens Gruv Aktiebolag, länsstyrelsen i Norrbottens län

och Svenska samernas riksförbund. Länsstyrelsen har vid sitt yttrande fogat

ytti anden av länets naturskyddsrad, länsarkitekten, överlantmätaren,

lappfogden i Norrbottens södra distrikt, Jokkmokks och Gällivare kommuner,

Jokkmokks sameförening samt landsfiskalen i Jokkmokks distrikt.

Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt länsstyrelsen i Norrbottens län att på

grundval av nyssnämnda skrivelse och de däröver avgivna remissyttrandena

verkställa närmare utredning, har länsstyrelsen i skrivelse den 6

maj 1961 framlagt förslag i ämnet. I anledning av dessa förslag har yttranden

inkommit från kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen,

kommerskollegium, vetenskapsakademiens naturskyddskommitté,

Svenska naturskyddsföreningen, Svenska turistföreningen, Svenska fjällklubben,

kommunalnämnden i Jokkmokks kommun, representanter för

Jokkmokks sameförening och Tuorpons, Jåkkokaska och Sirkas lappbyar

samt Bolidens Gruv Aktiebolag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

3

I skrivelse den 15 september 1960 har vattenfallsstyrelsen hemställt om

Kungl. Maj:ts tillstånd att för reglering av sjöarna Tjaktjajaure, Snjärak,

Keddek och Rittak inom Jokkmokks socken få göra det intrång i

Sareks nationalpark, som blivande tillstånd enligt vattenlagen

kan innebära, över denna framställning har, efter remiss, kammarkollegiet,

domänstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län, vetenskapsakademiens

naturskyddskommitté och Svenska naturskyddsföreningen yttrat sig.

övre Norrbygdens vattendomstol har med skrivelse den 22 september 1961

underställt Kungl. Maj:t frågan om nyssnämnda reglering samt därvid

förordat, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om viss ändring av gränsen

för Sareks nationalpark eller av föreskrifterna angående nationalparkens

vård. över vattendomstolens hemställan har remissyttranden avgetts av

chefen för försvarsstaben, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut, kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen efter hörande av lantbruksnämnden

i Norrbottens län, fiskeristyrelsen efter hörande av vederbörande

fiskeriintendent, statens vatteninspektion, länsstyrelsen i Norrbottens

län efter hörande av vederbörande lappfogde och kommuner, vetenskapsakademiens

naturskyddskommitté, Svenska naturskyddsföreningen,

Samfundet för hembygdsvård, Svenska samernas riksförbund, Lule älvs

flottningsförening samt renbetesmarksutredningen.

Vattenfallsstyrelsen har vidare i två särskilda skrivelser den 7 januari

1961 tagit upp frågor om vattenkraftutbyggnader m. m.

inom Stora Sjöfallets nationalpark. Den ena skrivelsen

avser den tredje regleringen av Suorvasjöarna. I den andra skrivelsen

behandlas frågan om sjön Satisjaures reglering, in. m. över skrivelserna

har yttranden avgetts av telestyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

efter hörande av vägförvaltningen i Norrbottens län, Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut, kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet,

domänstyrelsen, fiskeristyrelsen efter hörande av fiskeriintendenten i

övre norra distriktet, kommerskollegium, länsstyrelsen i Norrbottens län

— efter hörande av fiskeriintendenten i övre norra distriktet, lappfogdarna

i norra och södra distrikten, berörda lappar, hushållningssällskapet,

naturskyddsrådet, Gällivare och Jokkmokks kommuner samt länsorganet

för vattenkraftsfrågor — vetenskapsakademiens naturskyddskommitté,

Svenska naturskyddsföreningen, Samfundet för hembygdsvård, Svenska

samernas riksförbund ävensom Lule älvs flottningsförening.

övre Norrbygdens vattendomstol har därefter underställt Kungl. Maj:t

dels genom beslut den 7 december 1961 fråga om nyss berörda tredje

reglering av Suorvasjöarna dels genom beslut den 10 februari 1962 fråga

om Satisjaures reglering. Häröver har remissyttranden avgetts av samma

instanser, som hörts över domstolens förut omnämnda hemställan angå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

ende Tjaktjajaures m. fl. sjöars reglering, samt beträffande tredje suorvaregleringen

även av telestyrelsen.

Dessutom har vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 28 september 1961 gjort

framställning rörande förvaltningen av vissa vattenområden inom Stora

Sjöfallets nationalpark, m. m. över skrivelsen har domänstyrelsen avgett

yttrande.

I fråga om erforderliga åtgärder för utbrytning av mark från nationalparken

har naturvårdsdelegationen utlåtit sig genom en den 17 januari

1962 dagtecknad skrivelse.

I en den 9 december 1961 gjord framställning har Svenska turistföreningen

anhallit om tillstand att inom Abisko nationalpark anlägga

en linbana samt utföra vissa mindre röjningar. Yttranden häröver har,

efter remiss, avgetts av kammarkollegiet, domänstyrelsen, länsstyrelsen i

Norrbottens län, vetenskapsakademiens naturskyddskommitté och Svenska

naturskyddsföreningen.

I årets statsverksproposition (Bil. 8, s. 252) har chefen för kommunikationsdepartementet

omnämnt en överenskommelse mellan

naturskyddet och vattenfallstyrelsen samt förutskickat,

att överenskommelsen skulle komma att efter föredragning av chefen

för jordbruksdepartementet anmälas för riksdagen. Överenskommelsen

har den 9 november 1961 överlämnats till Kungl. Maj:t av förutvarande

landshövdingen Bo Hammarskjöld. Vattenfallsstyrelsen har därjämte uttalat

sig om överenskommelsen genom skrivelse den 13 november 1961.

Bestämmelserna om nationalparker återfinns huvudsakligen i naturskyddslagen.

Enligt 2 § denna lag kan kronan tillhörig mark avsättas till

nationalpark i syfte att bevara större sammanhängande område av viss

landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick.

I 3 och 4 §§ samma lag berörs föreskrifter, som erfordras för att trygga

ändamålet med parken.

II. Förslagen att avsätta området Padjelanta till nationalpark och att

utvidga Sareks nationalpark samt remissyttranden däröver

Padjelanta kallas området kring de båda sjöarna Virihaure och Vastenjaure,

belägna mellan Sarekfjällen och norska gränsen. Områdets belägenhet

framgår av en karta som torde fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende. Berggrunden består av kalkrika, lättvittrade lågfjäll. Området har

särskilt intresse på grund av dess karaktär av vildmark. Floran där anses

vara den art- och individrikaste inom norra delen av vårt fjällområde.

Flera såsom sällsyntheter betraktade växter ingår i floran. I faunan åter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962 5

finns bl. a. åtskilliga arktiska djurarter. Padjelanta är jokkmokksamernas

sommarland.

Sareks nationalpark öster om Padjelanta avsattes genom riksdagsbeslut

år 1909. Den omfattar ca 1 900 km2 och inrymmer bl. a. landets mest

omfattande högfjällsområde och enda karakteristiska alpland. Tillsammans

med Stora Sjöfallets nationalpark omedelbart norr därom utgör det

ett stort djurreservat. Endast en ringa del av nationalparken ligger nedanför

björkskogsgränsen.

1957 års framställning samt remissyttrandena däröver

Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, Svenska naturskyddsföreningen,

Svenska turistföreningen och Svenska fjällklubben erinrade i sin

gemensamma skrivelse år 1957 inledningsvis om att sakkunniga år 1907

ansett, att ett vildmarksreservat borde skapas som omfattade all mark

väster om en linje från sjön Laitaures östra ände till Torne träsks östligaste

del. Organisationerna framhöll, att de sakkunnigas tanke endast realiserats

ofullständigt och att dessutom flera fridlysta områden utsatts för

betydande ingrepp. En ny nationalpark, som omfattade Padjelanta och

vissa närliggande områden, samt en särskilt angiven utvidgning av Sareks

nationalpark skulle utgöra en viss ersättning för bl. a. de i samband med

kraftverksutbyggnad gjorda ingreppen i Stora sjöfallets nationalpark (se

kartan).

Härefter anförde organisationerna sammanfattningsvis följande.

Padjelanta utgör ett ur alla synpunkter synnerligen värdefullt komplement

till Sareks nationalpark och bör snarast fridlysas. Områdets vildmarkskaraktär

bör bevaras, kommersiell turistexploatering undvikas och

anläggningarna i huvudsak begränsas till den glesa kedja av enkla anläggningar

för övernattning som redan nu underlättar färder i området.

Det är nödvändigt för renskötselns fortsatta bestånd i Jokkmokks socken,

att Padjelanta även i framtiden förblir i möjligaste mån fredat.

Samer, som tillhör lappbyar vilkas områden delvis faller inom det föreslagna

reservatet, bör ej orsakas inskränkning i sina rättigheter till bete,

vedfång, jakt och fiske. Beträffande jakten bör dock gängse nationalparksbestämmelser

gälla beträffande björn, lo, älg och örn.

Hela sjön Sitojaure med kringliggande fjällområde samt Parekslatten

bör härjämte införlivas med Sareks nationalpark. Sitojaure är en mycket

vacker sjö, vars västra del är omgiven av branta ijäll och ligger inom

nationalparken. Stränderna är bevuxna med björkskog. Samer inom Sirkas’

lappby har vår-, sommar- och höstvisten vid sjön. Strandskogarna används

som renbete, särskilt vår och höst. Eu reglering skulle förstöra sjöns

stränder, dränka värdefull renbetesmark och försämra samernas^ fiske.

Pårekslätten utgör ett av dessa ljälllrakters allra förnämligaste fageltillhåll.

1 de grunda sjöarna och kanalerna och bäckarna mellan dessa uppehåller

sig en för fjällen ovanligt rik koncentration av änder och vadare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

Organisationerna hemställde slutligen att statsmakterna måtte vidta

åtgärder i enlighet med vad nyss sagts.

Endast några remissinstanser tillstyrkte att ett område med den utsträckning

som organisationerna förordat skulle avsättas till Padjelanta nationalpark.

Däribland var domänstyrelsen, Gällivare kommun och lappfogden i

Norrbottens södra distrikt. Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade ur de

synpunkter styrelsen hade att företräda intet att anföra i ärendet.

Såsom huvudmotiv för sina avstyrkanden angav vattenfallsstyrelsen och

kammarkollegiet, att beslut om att avsätta området i fråga till nationalpark

mte borde fattas förrän spörsmålet om exploateringen av Lilla och Stora

Lule älvs källflöden klarlagts. Kommerskollegiet ansåg, att ett bifall till

förslaget skulle äventyra framtida malmprospektering. Svenska samernas

riksförbund befarade ökad rovdjurstillgång inom området.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förklarade sig inte kunna ta ställning till

frågan förrän denna utretts närmare.

Beträffande förslaget att hänföra Sitojaure till Sareks nationalpark

anförde flertalet remissorgan liknande synpunkter som i fråga om Padjelanta.

Emellertid tillstyrkte vattenfallsstyrelsen och kammarkollegiet att

Pårekslätten infogades, förstnämnda ämbetsverk dock med viss modifikation.

Länsstyrelsens utredning

På grundval av det utredningsmaterial och de synpunkter i anledning

därav, som länsstyrelsen i Norrbottens län återgett i sin skrivelse i maj

1961, har länsstyrelsen föreslagit dels att en till Padjelantaområdet hänförlig

nationalpark snarast avsätts, varvid dennas gränser fastställs med

den annorlunda sträckning i förhållande till tidigare förslag, som framgår

av den förut nämnda kartan, dels att reglemente och ordningsföreskrifter

för nationalparken utformas på sådant sätt att gruvnäringens, samernas,

ortsbefolkningens och turismens nuvarande rättigheter och utvecklingsmöjligheter

inte inskränks genom beslutet att bilda parken samt dels att

Pårekslätten och västspetsen av sjön Sitojaure införlivas med Sareks nationalpark.

De naturvår dssynpunkter, som länsstyrelsen anlagt på

spörsmålet att avsätta den nya nationalparken, har sammanfattningsvis

redovisats sålunda i skrivelsen.

I en på länsstyrelsens uppdrag särskilt gjord naturvetenskaplig beskrivning

av den föreslagna Padjelanta nationalpark — här tagen i vidsträckt

bemärkelse och inkluderande även de partier som omger egentliga Padjelanta

har de botaniska synpunkterna fått dominera. Detta sammanhänger

med att Sareks nationalpark inte kan anses representativ för växtvärlden

inom den norrbottniska fjällkedjan. Det är därför främst från

botaniskt håll, som önskemål framställts om att till den floristiskt fattiga

Sarekregionen foga den rika växtvärlden i och kring egentliga Padjelanta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 dr 1962

Tillsammans med Sarek bildar de varandra kompletterande delområdena

inom Padjelanta ett slutet helt. Inom en förhållandevis begränsad areal

ryms där i det närmaste alla de skilda naturtyper, som den norrbottniska

fjällvärlden kan uppvisa. Som helhet betraktat är Padjelanta att anse

som ett nyckelområde och ett naturligt förland till Sarek även ur zoologisk,

kvartärgeologisk och landskapsmässig synpunkt.

Efter avgränsning av den föreslagna nationalparkens sydöstra del längs

en linje Kasakjaurats—Kallojåkk—Skalo—Kartejåkk—skogsgränsen längs

Tarradalens östsida—Sarek talar starka naturvetenskapliga skäl för att

det kvarvarande området ges nationalparksskydd. En jämförande granskning

av övriga skyddsvärda eller redan skyddade områden visar att intet av

dessa områden kan mäta sig med Padjelanta i fråga om naturvetenskaplig

representativitet och frihet från kulturpaverkan eller teknisk förstörelse.

Vad angår vattenkraften inom Padjelanta har länsstyrelsen förklarat,

att den bestämt motsätter sig en reglering av sjöarna i området.

Realiserandet av ett sådant projekt skulle direkt och indirekt innebära,

att ca 25 km2 oersättligt renbetesland överdäms, att ett för den naturvetenskapliga

forskningen och speciellt för växtgeografien omistligt nyckelområde

definitivt förloras och att ett ännu orört fritidsområde, som

landskapsmässigt saknar motsvarighet i Europa, förstörs.

Vid utarbetandet av sitt förslag till gränser för den nya nationalparken

har länsstyrelsen funnit att den för gruvnäringen troligen mest

betydelsefulla, södra delen av det område, som år 1957 föreslagits utgöra

nationalparken, bör falla utanför denna. Detta är enligt länsstyrelsen så

mycket mera motiverat som trakten i fråga — frånsett den som reservat

redan fredade Tjuoltadalen — torde få anses ha avsevärt mindre naturskyddsvärde

än övriga delar av Padjelanta.

Även om sannolikheten för att finna brytvärda malmförekomster torde

vara störst inom det undantagna södra området, kan dock möjligheten

att göra nya malm- och mineralfynd inom den av länsstyrelsen föreslagna

nationalparken inte uteslutas. Intresset knyts närmast till bergartskomplexet

mellan och kring sjöarna Råvejaure, Virihaure och Vastenjaure

i Padjelantaparkens centrum samt till fjällpartiet norr om Ruotevare

statsgruvefält. För att fortsatt prospekteringsverksamhet inom dessa områden

skall tryggas bör, har länsstyrelsen ansett, på förhand skapas garantier

för att eventuella fynd också får exploateras av upptäckaren. Exploatering

är enligt nationalparkslagens rambestämmelser inte möjlig utan

Kungl. Maj:ts tillstånd för varje särskilt fall.

I den tidigare framställningen om att avsätta Padjelanta såsom nationalpark

ifrågasattes om inte prospekteringsverksamheten inom parken

helt borde förbehållas Sveriges geologiska undersökning. Eu sådan diskriminering

av prospekteringsverksamhet i privat regi har länsstyrelsen inte

varit beredd förorda. Länsstyrelsen, som erinrat om alt Bolidenbolaget

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

nedlagt stora kostnader på malmletning inom området, har därför föreslagit

att sådana bestämmelser intas i reglementet för Padjelanta nationalpark,

att prospekteringsmöjligheter med rätt för stat, bolag och enskilda

till inmutning och tillgodogörande av påträffade malmer och mineral inom

hela nationalparken säkerställs i samma omfattning som hittills. Områdets

belägenhet, bristen på vägar och storleken av de kostnader, som allmänt

sett ar förknippade med prospektering och malmundersökning, utgör enligt

länsstyrelsens mening i och för sig viss garanti mot missbruk av rätten

till fri malmletning inom parkens gränser. Länsstyrelsen har dock

även förordat att reglementet utformas så att onödig skadegörelse på naturen

förhindras.

Om Padjelanta avsätts såsom nationalpark skulle detta, har länsstyrelsen

framhållit, bli till stor fördel för rennäringen.

Beträffande jakt och fiske inom nationalparken har länsstyrelsen

hl. a. anfört följande.

Lansstyrelsen har förståelse för de farhågor Svenska samernas riksförbund

hyser for okad rovdjurstillgång, men anser att tillfredsställande

garantier mot okontrollerad ökning av rovdjursstammen kan erhållas genom

att domänstyrelsen lämnas möjlighet att medge licens jakt på björn

och lo samt — till andra personer än samer — även på varg och iärv.

Domanstyrelsen bor likaledes få möjlighet att, i den utsträckning styrelsen

provar skäligt efter att ha hört lappväsendet, till ortsbefolkningen — liksom

givetvis även till samerna — meddela mera permanenta eller vrkesJakt‘

°ch fiskeuPPlåtelser samt till allmänheten tillhandahålla

keii ^ sport^is^e^ort *°r sJÖarna och vattendragen inom nationalpar
I

fråga om turismen inom Padjelanta nationalpark hade i 1957

års framställning gjorts uttalande av innebörd att i stort sett inga andra

turistanläggningar borde få förekomma än den mycket glesa kedja av

primitiva övernattningsplatser, som redan nu finns inom området. Länsstyrelsen

har däremot följande principiella uppfattning i ämnet.

Ur aUmän synpunkt bör huvuduppgiften för ett nationalparkskomplex

av har föreslagen omfattning vara att möjliggöra upplevelsen av orörd

odemark för sa många härav intresserade människor som möjligt. Denna

huvuduppgift, som rätteligen borde gälla även Sareks och Stora Sjöfallets

nationalparker, kan endast lösas, om besökandeströmmen kanaliseras till

or gemene man särskilt intressanta, vackra och monumentala områden

genom att någorlunda »bekväma» leder utbyggs och markeras samt väl

utbyggda övernattningsplatser anordnas.

Länsstyrelsen har förutsatt, att utbyggnaden av turistanläggningar i

Padjelanta i framtiden, liksom hittills, huvudsakligen sker i Svenska

turistföreningens regi och efter domänstyrelsens godkännande i varje

särskilt fall, varvid lappväsendets yttrande först inhämtats. Härigenom

bör enligt länsstyrelsens mening fullt betryggande garantier kunna skapas

mot att Padjelanta förlorar sin vildmarkskaraktär genom kommersiell

turistexploatering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

I detta sammanhang har länsstyrelsen behandlat frågan om flygning

inom nationalparken och därvid anfört, att antalet besökare av Padjelanta

kommer att förbli ringa och parken sålunda förfela sitt turistiska huvudsyfte

om landningsförbud för flygplan meddelas såsom skett för övriga

nationalparker. Länsstyrelsen har föreslagit att reglementet för den nya

nationalparken utformas så att fortsatt reguljär flygtrafik inom området

medges och att tillstånd för landning med privatägda flygplan kan lämnas

efter framställning för varje särskilt fall. Av rent praktiska skäl har

generellt flygtillstånd förordats för lappväsendet och samerna liksom även

för polis, ambulans och militär, i det senare fallet med undantag för

skjutövningar och bombfällning. En pa dessa villkor upplåten, kontrollerad

flygtrafik har länsstyrelsen funnit kunna gagna såväl samernas

som turismens och det allmännas anspråk på att få utnyttja Padjelantaparken.

Länsstyrelsen har framhållit, att om Padjelanta görs tillgängligt för

ett successivt växande antal besökande, det givetvis krävs att övervakningen

av området intensifieras i motsvarande grad.

Beträffande inkomsterna från den nya nationalparken har förordats,

att dessa i sin helhet tillförs statens lappfond.

Sitt förslag om att införliva Pårekslåtten med Sareks nationalpark har

länsstyrelsen motiverat med att slätten har stort värde såsom rik fågellokal

och har säregen landskapstyp samt med att kompensation erfordras

för de ingrepp för vattenkraftexploatering som gjorts eller väntas.

I fråga om den av organisationerna föreslagna utvidgningen av Sareks

nationalpark vid Sitojaure har länsstyrelsen funnit att varken sjöns östra

del eller fjällområdena norr och söder om sjön representerar sådana naturtyper

eller innehåller sådana andra värden, som motiverar ett införlivande

med nationalparken. Sjöns västra ände är däremot enligt länsstyrelsens

uppfattning såväl landskapsmässigt som naturvetenskapligt att

betrakta såsom i hög grad skyddsvärd. Länsstyrelsen har sålunda föreslagit,

att detta område läggs till Sareks nationalpark.

Remissyttrandena över länsstyrelsens förslag

I övervägande flertalet utlåtanden över länsstyrelsens utredning stöds tanken

på att avsätta eu ng nationalpark som innefattar Padjelanta. Vattenfallsstyrelsen,

kammarkollegiet och kommerskollegium vill nu inte motsätta

sig att nationalparken kommer till stånd. Vattenfallsstyrelsen avstyrker dock,

att ett område kring sjön Råvejaure, vilket länsstyrelsen tagit med i sitt förslag,

skall ingå i parken. Svenska samernas riksförbund framhåller, att rensamerna

bör få vissa garantier för sin näring, innan nationalparken förverkligas.

Samernas landsmöte år 1962 har ställt sig avvisande till national
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

parksbildningen. Om den sker bör enligt landsmötet inga andra bestämmelser

än sådana som avser skydd mot vattenregleringar meddelas. Samerna

bör erhålla medbestämmanderätt vid utformningen och handhavandet av

föreskrifter för nationalparken, därest den skulle komma till stånd. Jokkmokks

kommun ävensom representanter för Tuorpons, Jåkkokaska och

Sirkas lappbyar samt Jokkmokks sameförening avstyrker bestämt att den

föreslagna nationalparken bildas.

Domänstyrelsen framhåller, att de många spörsmål som hänför sig till

nationalparkens utnyttjande för skilda syften bör upptas till behandling

i samband med det förslag till reglemente, som styrelsen har att underställa

Kungl. Maj:t om Padjelantaområdet avsätts till nationalpark.

Sitt avstyrkande av att området kring Råvejaure skall ingå i nationalparken

motiverar vattenfallsstyrelsen med hänsynen till vattenkraften.

Ämbetsverket anför härvid i huvudsak följande.

Vattenfallsstyrelsen bär i sin utbyggnadsplanering för Stora Lule älv sökt

beakta intresset av ett stort sammanhängande vildmarksreservat från Sarek

in mot norska gränsen och av detta skäl inte i denna planering medtagit

Virihaurebäckenet. En ytterligare utvidgning av reservatet till att omfatta

även Vastenjaure-Vuojatområdet har det däremot för vattenfallsstyrelsen

ställt sig svårare att medge. Därmed skulle en årsproduktion på 900 miljoner

kWh gå förlorad och därtill värdefulla möjligheter till flerårsreglering. Det

planerade regleringsmagasinets energilagringsförmåga är mer än sex gånger

så stor som Vänernmagasinets och motsvarar mer än en sjättedel av landets

nuvarande årliga elkraftproduktion. Magasin av sådan betydelse lär inte

kunna anordnas på annat håll i landet. Enhetskostnaden för energiproduktionen

blir också mycket låg.

Emellertid bar vattenfallsstyrelsen under förhandlingar med naturvårdsdelegationen

funnit sig med hänsyn till härigenom i andra avseenden vunna

fördelar böra revidera sitt ställningstagande. Vattenfallsstyrelsen vill nu ej

motsätta sig, att också Vastenjaure-Vuojatområdet får ingå i en blivande

Padjelanta nationalpark. En sådan justering av föreslagna gränser bör emellertid

enligt vattenfallsstyrelsens mening ske, att Råvejaure-Kartejåkks vattensystem

utgår ur förslaget.

Länsstyrelsens förslag i vad det rör gruvnäringen och frågan om

hur nationalparkens gränser bör dras med hänsyn härtill, godtas i allt väsentligt

av kommerskollegium och Bolidens Gruv Aktiebolag.

De övriga remissinstanser, som berört gruvnäringens intressen, gör invändningar

mot länsstyrelsens förslag i detta hänseende. Domänstyrelsen uttalar

sig bl. a. sålunda i ämnet.

Gruvdrift — även i mindre skala — medför ett så allvarligt intrång i en

nationalpark av vildmarkskaraktär, att en sådan rörelse ej kan förenas med

fridlysningen. Å andra sidan kan så omfattande malmförekomster upptäckas

efter bearbetning av befintliga inmutningar eller efter nya sådana att fridlysningen

bör få vika för exploateringen. Detta bör emellertid enligt styrelsens

mening ej i och för sig föranleda att områden undantas från nationalparken.

Det har i debatten om vattenregleringarna gjorts gällande, att in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 dr 1962

grepp i nationalparkerna under inga förhållanden borde få ske. Domänstyrelsen

vill ansluta sig till en mera modifierad uppfattning, som innebär

att, då fråga uppstår om ett ingrepp i nationalpark vilket för näringslivet

kan bli utomordentligt betydelsefullt, Kungl. Majt och riksdagen bör

pröva frågan i en aktuell, jämförande värdebedömning.

Ehuru domänstyrelsen anser rimligt, att man ej avstår från prospektering

på nationalpark, kan styrelsen a andra sidan ej ansluta sig till den av

länsstyrelsen framförda tanken att genom dispens från gällande gruvlag

låta all malmletning och inmutning på nationalparken bli fri. De undersökningar

och provbrytningar, som följer efter inmutning, är nämligen

ägnade att starkt förfula eller förta vildmarkskaraktären. Att Sveriges geologiska

undersökning bör bedriva prospektering bör vara självfallet. \ad

som därutöver skulle kunna övervägas är enligt styrelsens mening alt låta

Bolidens Aktiebolag bedriva prospektering inom nationalparken, därest detta

kan anses vara av stort intresse ur allmän synpunkt och lör bolaget. Denna

rätt synes emellertid böra begränsas till de delar av den ursprungligen föreslagna

nationalparken, som enligt länsstyrelsens förslag undantagits från

fridlysningen.

Även kammarkollegiet, Svenska fjällklubben och Svenska naturskyddsföreningen

avstyrker länsstyrelsens förslag att generellt tillstånd lämnas till

gruvbrytning inom nationalparken. Naturskyddsföreningen anser, att om

något gruvbolag redan lagt ned avsevärda kostnader på förberedande arbeten

det bör kunna övervägas att sådant bolag erhåller tillstånd att fullfölja vissa

undersökningar. Sedan skulle det enligt föreningens mening få ankomma

på Kungl. Maj:t och riksdagen att avgöra, om brytning av malm får ske. Kammarkollegiet

anmärker, att dispens enligt 5 § 2 gruvlagen inte lär kunna

meddelas i fall, då verksamheten skulle komma i strid med bestämmelserna

i 2 § naturskyddslagen.

Vad i övrigt gäller nationalparkens gränser motsätter sig

Svenska naturskyddsföreningen och Svenska fjällklubben att parken i söder

avgränsas så snävt i förhållande till det ursprungliga förslaget som länsstyrelsen

förordat. Naturskyddsföreningen och domänstyrelsen finner inte,

att något absolut hinder föreligger att i nationalparken inta Ruotevare statsgruvefält.

En utbrytning anses i stället böra ske, när ett nyttiggörande av

fyndigheten bedöms önskvärt. Om länsstyrelsens begränsning dock godtas

av Kungl. Maj:t, hemställer naturskyddsföreningen, att Tjuoltadalen under

alla förhållanden tillförs Sareks nationalpark. Dalen har redan avsatts av

domänstyrelsen som s. k. domänreservat. Detta har närmast motiverats av

områdets säregna och vetenskapligt värdefulla fjällbjörkurskog. Reservatet

är ca 1 500 ba stort, beläget mellan fjället Tjuolta och Kamajåkk, och innefattar

Sveriges, troligen Europas största helt intakta björkurskog. Området

är också känt för att bysa en god björnstam. Speciellt områdets djurliv torde

enligt naturskyddsföreningen få ett bättre skydd, om området tillförs nationalparken.

För att få en naturlig gräns till Sarekparken finner föreningen

att malm förekomsten vid Vallats, som lär vara av mindre omfattning än

själva Ruotevare, bör föras till nationalparken. Liknande synpunkter angåen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

de Tjuoltadalen anförs av Svenska fjällklubben. Fjällklubben anser därtill,

att sjön Vaimok, som bland alla sjöar i Sverige torde ha det klaraste vattnet,

om möjligt bör få ingå i Padjelanta nationalpark.

Kammarkollegiet framhåller, att även de södra delarna av det ursprungligen

föreslagna området för nationalparken bör bedömas som i hög grad

skyddsvärda. Kollegiet vill emellertid inte motsätta sig att dessa utesluts,

om det med viss sannolikhet kan antas att gruvbrytning inom områdena

kommer att upptas.

Länsstyrelsens förslag rörande jakt och fiske inom den föreslagna

Padjelanta nationalpark lämnas i allmänhet utan erinran.

Svenska samernas riksförbund och representanterna för samerna i Jokkmokks

kommun anser, att samernas rättigheter att hålla alla slags rovdjur

inom nationalparken under sträng kontroll bör garanteras för all framtid.

De anser vidare, att rätt bör återinföras för rensamerna att fälla älg inom

nationalparkerna. Kammarkollegiet förutsätter å andra sidan, att licensjakt

efter björn och lo tillåts komma i fråga endast om beståndet av dessa djur

företer onormal eller besvärande ökning. Beträffande samernas rättigheter

till fiske och jakt inom området anförs i huvudsak följande av Svenska naturskyddsföreningen.

I fråga om samernas rättigheter att fiska för eget behov kan nationalparksbildningen

lagligen ej medföra någon inskränkning. Föreningen har

inte heller något att erinra mot att samerna även framdeles får fiska inom

Padjelantaområdet för avsalu och sända fångsten med flyg. Om Kungl.

Maj:t medger detta kan alltså fastslås, att tillkomsten av nationalparken

inte har några negativa följder för samerna vad gäller fisket.

Älgstammen inom Padjelantaområdet torde vara utomordentligt svag.

Ur köttjaktsynpunkt torde älgen alltså knappast spela någon nämnvärd

roll för samerna.

Förvandlas Padjelantaområdet till nationalpark sätts den allmänna jakttiden

för björn och lo ur kraft. Föreningen finner inte skäl till erinran mot

licensförfarande i enlighet med länsstyrelsens förslag eller mot rätt att vid

behov nyttja lejda jägare. Detta torde vara motiverat av områdets betydelse

för rennäringen. Padjelantaområdet kan inte heller rubriceras som något

typiskt björnland. Lodjuret torde ej finnas annat än sporadiskt inom området.

Den i 17 § 1 mom. tredje stycket jaktstadgan reglerade speciella nödvärnsjakten

efter björn och lo gäller inte inom nationalpark. Denna nödvärnsrätt

torde av samerna tillmätas stort värde. Enligt allmänna rättsregler

har man dock städse rätt till nödvärn. Med hänsyn till Padjelantaområdets

stora värde för renskötseln och då de vetenskapliga skyddsvärdena i området

i främsta rummet är av botanisk och landskaplig art är föreningen

av den uppfattningen att nödvärnsrätten bör kunna gälla inom Padjelanta

nationalparksområde. Någon ändring av bestämmelserna för övriga nationalparker

är föreningen däremot ej beredd att biträda.

Den av länsstyrelsen angivna ortsbefolkning, till vilken domänstyrelsen

skall kunna meddela mera permanenta eller yrkesmässiga jakt- och fiskeupplåtelser,

bör enligt Svenska fjällklubben definieras som sådana personer,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds proposition nr 126 dr 1962

som redan nu har jakt- eller fiskerätt inom området eller kan styrka, att

jakten eller fisket för dem utgör en betydelsefull näring. Liknande uppfattningar

framförs av kammarkollegiet samt, beträffande jakten, av Svenska

naturskyddsföreningen. Kammarkollegiet förutsätter att upplåtelser av nämnt

slag ävensom upplåtelser av sportfiske skall ske i samråd med företrädare

för lappväsendet.

Till den uppfattning om turismen inom den nya nationalparken,

som länsstyrelsen anfört, ansluter sig domänstyrelsen och Svenska naturskyddsföreningen

i allt väsentligt.

Kammarkollegiet erinrar i förevarande hänseende om att nationalparkerna

har ett dubbelt syfte. Samtidigt som de tjänar till att i en samlad landskapsbild

bevara svensk natur av vetenskapligt och estetiskt värde, utgör de vidsträckta

strövområden, dit folk från alla delar av landet söker sig för vila

och rekreation. Den dubbla karaktären är enligt kollegiet särskilt markant

beträffande Padjelanta med hänsyn till områdets allmänna beskaffenhet.

Åtgärder för att göra området mera tillgängligt för fjällvandrare får enligt

kollegiets mening i detta fall anses ligga i linje med ändamålet med nationalparken.

Å andra sidan är det lika viktigt att områdets karaktär av ostörd

vildmark bevaras. Campingläger av numera vanlig typ bör självfallet inte

få förekomma. Det synes kollegiet att en »kanaliserad» turisttrafik bör eftersträvas

i huvudsaklig överensstämmelse med de av länsstyrelsen uppdragna

riktlinjerna.

Svenska turistföreningen delar länsstyrelsens uppfattning, att nationalparkens

turistiska huvudsyfte bör vara »att förmedla upplevelsen av orörd

natur til! så många därav intresserade som möjligt». Det främsta värdet

för besökarna i detta område ligger enligt turistföreningens mening i den

utpräglade karaktären av vidsträckt vildmark. Därav följer, att särskilda

anordningar för turismen måste göras på sådant sätt att natur och landskap

skyddas så långt det är möjligt.

Turistföreningen erinrar om att i de inre delarna av Sarek rader den största

restriktivilet i fråga om turistfrämjande åtgärder. Inom Padjelantaområdet

däremot kan det visa sig behövligt med ett visst — om också relativt glest

— nät av anläggningar. Föreningen anser det önskvärt att möjligheterna

ökas för turisterna att snabbt komma till Sarek-Padjelanta-områdets gränszoner.

Turistföreningen är för sin del beredd att i samråd med berörda

myndigheter planera och genomföra behövliga åtgärder liksom också att

med det praktiska och ekonomiska stöd, som kan erhållas från olika håll,

uppföra de turistanläggningar, som kan befinnas nödvändiga.

Svenska f fäll klubben framhåller, att den helst skulle se, att inga mera

omfattande turistanläggningar utfördes utöver den led, som redan finns

från Kvikkjokk genom Tarradalen och förbi sjöarna Virihaure och Vastenjaure

till Vaisaluokta. Väsentligt för att bibehålla Padjelantas vildmarkskaraktär

är enligt klubben, att inga landsvägar far dras fram inom natio
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

nalparken och att turistföreningen inte genom olämpliga direktiv känner

sig tvingad att forcera utbyggnaden av turistanläggningar.

Vad gäller flygning inom den föreslagna nationalparken framhålls

i ett par remissyttranden, att något förbud mot överflygning av nationalparker

f. n. inte gäller. Beträffande landning av flygplan i Padjelanta anför

kammarkollegiet följande.

Anledning att ge militären generellt landningstillstånd i Padjelanta under

fredstid torde inte föreligga. Generellt landningstillstånd för samerna skulle

vidare kunna få inte önskvärda följder, exempelvis att samerna etablerade

turistflyg inom området. Å andra sidan synes även viss annan flygning än

sådan som direkt sammanhänger med samernas flyttningar böra tillåtas,

exempelvis flyg för avsättning av fisk och produkter från renskötseln.

Reguljär flygtrafik regleras genom 7 kap. luftfartslagen, som förutsätter

särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t. Frågan torde sålunda inte kunna lösas

genom en generell föreskrift i reglementet för nationalparken. Kollegiet anser

emellertid att stadgandet i 7 kap. 2 § luftfartslagen ej bör utgöra hinder

för Kungl. Majt att lämna tillstånd till reguljär flygtrafik till plats inom

nationalparken. Mer än en landningsplats för detta flyg synes dock knappast

böra komma i fråga.

För att kunna hålla nödig uppsikt över flygverksamheten, bortsett från

den reguljära flygtrafiken, synes det kollegiet lämpligast att i reglementet

stadgas generellt landningsförbud utom då det gäller polis-, sjukvårds- eller

räddningsärenden, varvid förutsätts att undantag från förbudet skall kunna

meddelas av domänstyrelsen för samernas flyg och flygning i övrigt i den

mån det låter sig förenas med det syfte för vilket nationalparken avsatts.

Inkomster från nationalparken bör enligt kammarkollegiet särredovisas

för statens lappfonds räkning.

Domänstyrelsen erinrar om att intäkter från nationalpark enligt bestämmelserna

i § 5 tillämpningskungörelsen till naturskyddslagen bör tillföras

nationalparkens kassa och användas till att bestrida kostnader för

parken. Så har hittills alltid skett vid avsättandet av nationalpark utan att

lappfonden beretts ersättning för därigenom förlorade inkomster. Om lappfondens

ekonomiska ställning nu inte medger den reducering som en tilllämpning

av hittillsvarande praxis skulle medföra, är styrelsen beredd att

tillstyrka länsstyrelsens förslag om att föra inkomsterna från nationalparken

till lappfonden under den uttryckliga förutsättningen att domänfonden

erhåller full kompensation över riksstaten.

Mot länsstyrelsens förslag om viss utvidgning av Sareks nationalpark

framförs erinringar å ena sidan av vattenfallsstyrelsen i inskränkande syfte

samt å andra sidan av Svenska naturskyddsföreningen och Svenska fjällldubben

med anspråk på ytterligare utvidgning.

Vattenfallsstyrelsen anför för sin del bl. a.

Södra gränsen för Pårekområdet bör justeras på sådant sätt, att en tilltänkt

överledning av Kamajåkk till Blackälven ej kommer att medföra intrång i

Sareks nationalpark. I sammanhanget bör lämpligen också en sådan juste
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl Maj:ts proposition nr 126 år 1962

ring ske av befintliga gränser för denna nationalpark, som betingas av Kamajåkks

överledning till Blackälven. Gränsen bör vid Njatsosjakk vid inloppet

av den från väster kommande Matirjåkk ligga på en nivå, som är 100 m

högre än vattenytenivån vid Njåtsosjåkk. Det område, som härigenom skulle

brytas ut ur Sareks nationalpark, omfattar 2 km2.

Föreslagen utvidgning av Sareks nationalpark inom Sitojaureområdet

måste vattenfallsstyrelsen motsätta sig med hänsyn till föreliggande möjlighet

till utbyggnader inom området för en kraftproduktion av ca 2o0 miljoner

kWh/år. Nationalparksgränsen vid Sitojaures norra ände borde i stället

flyttas från vattenområdet upp på land till en nivå på 15 m höjd över sjöns

medelvattenyta, vilket innebär, att Sareks landområde minskas med 3 km2.

Vattenfallsstyrelsen vill betona, att förslagen om justering i vissa^ hänseenden

av gränserna för Sareks nationalpark inte framförts i syfte att åstadkomma

något som helst ställningstagande från statsmakternas sida till

nämnda utbyggnads- eller regleringsprojekt. Intet av dessa är f. n. aktuellt

och — efter vad nu överenskommits med naturvårdsdelegationen — i fråga

om bl. a. Kamajåkk och Tarraälven kommer en aktualisering inte att ske

inom en tioårsperiod. Det kan dock vara välbetänkt alt inför de betydande

nationalparksutvidgningar, varom nu är fråga, också beakta möjligheten av

vissa måttliga begränsningar av Sarekområdet, vilket skulle underlätta den

formella behandlingen av i framtiden eventuellt ifrågakommande projekt

som berör Sarekområdet.

Svenska naturskyddsföreningen och Svenska fjällklubben betonar önskvärdheten

av att Sitojaure bereds skydd mot reglering för vattenkraftändamål.

III. Framställning angående visst intrång i Sareks nationalpark samt

remissyttranden däröver

Vid östra sidan av Sareks nationalpark och delvis inom denna ligger sjöarna

Sitojaure, Rittak och Keddek. De två sistnämnda är genom Taurejuätno

förbundna med sjön Sjabtjakjaure högre upp samt sjöarna Snjärak och

Tjaktjajaure längre ned i vattendraget. Alla sjöarna tillhör Blackälvens och

därmed Lilla Lule älvs vattensystem.

Vattenfallsstyrelsens ansökning i september 1960 om tillstånd att reglera

Tjaktjajaure, Snjärak, Keddek och Rittak har behandlats av övre Norrbygdens

vattendomstol. På grund av beslut, som Kungl. Maj:t meddelat med

stöd av 4 kap. 13 § vattenlagen, har vattendomstolen överlämnat målet till

Kungl. Maj:ts prövning. Av domstolens utlåtande framgår, att regleringsföretaget

kommer att överdämma omkring 420 ha av nationalparken. Domstolen

förordar att Kungl. Maj:t måtte dels förklara, att hinder i de hänseenden

som anges i 4 kap. 13 § vattenlagen inte möter mot företaget, dels föranstalta

om sådan ändring av gränsen för Sareks nationalpark, att det dämningspåverkade

området utesluts från parken, eller av föreskrifterna angående

parkens vård, att de med hänsyn till företaget erforderliga naturvårdande

åtgärderna får ske inom nämnda område.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

Regleringsföretaget avser rätt att med hjälp av en vid berget Seitevare

atta km uppströms Blackälvens sammanflöde med Lilla Lule älv uppförd

damm dämma upp vattenståndet på regleringssträckan samt verkställa avsänkning

vid dammen. För sjöarnas del innebär detta tidvis avsänkning till

de naturliga trösklarna. Vid högsta dämning höjs vattenståndet vid dammen

omkring 90 m, i Ijaktjajaure omkring 34 in och i Rittak omkring 2 m över

medelvattenytan. Regleringsrätten, som är avsedd att utnyttjas såsom årsoch

flerårsreglering, innebär ett bruttoregleringsmagasin av omkring 1 650

Mm3.

Vattendomstolen har funnit att hinder mot regleringsföretaget inte möter

enligt bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen. Vad angår

företagets tillåtlighet jämlikt 2 kap. 3 § andra stycket, 11 § och 12 § första

stycket vattenlagen har vattendomstolen tagit upp till bedömning vissa skadeverkningar,

som omfattas av dessa lagrum. Domstolen har uttalat, att man

har att räkna med avsevärd skada på fisket på regleringssträckan och på älvsträckan

nedströms. Det kan emellertid inte anses, att fiskerinäring av större

betydenhet lider väsentligt förfång genom företaget. Beträffande renskötsel

har domstolen utgått från att långtgående skadeförebyggande åtgärder kommer

att vidtas till denna närings skydd. Enligt domstolens mening kan skadan

därigenom begränsas till sådan omfattning, att den inte kommer att

föranleda företagets otillåtlighet. Angående företagets verkningar ur naturskyddssynpunkt

har domstolen anfört bl. a. följande.

Vattendomstolen kan inte finna den omständigheten, att företaget genom

dämningen inkräktar på nationalparken, redan i och för sig utgöra ett hinder

mot detsamma. Spörsmålet, huruvida företaget bör få komma till stånd

med hänsyn till dess inverkan på det med nationalparken avsedda syftet

skall enligt domstolens mening lösas enligt vattenlagens bestämmelser varvid

förnärmandet av detta syfte särskilt beaktas.

Främst med hänsyn till företagets verkningar inom nationalparken har

vattendomstolen vid syn medelst överflygning sökt skaffa sig ett helhetsintryck

av företagets inverkan från naturskyddssynpunkt. På grund av vad

vid synen iakttagits och av utredningen i övrigt i målet är vattendomstolen

av den meningen, att denna inverkan — bedömd utan avseende på den särskilda

betydelse som kan vara förenad med den genom sambandet med

nationalparken — inte kan innebära hinder mot företaget.

Huruvida värderingen kan bli en annan då avseende fästs vid att skadan

delvis träffar också nationalparken bör avgöras utifrån det med nationalparken

förbundna syftet. Vattendomstolen vill då uttala, att den inte finner

den direkta skadan inom nationalparken, som drabbar dess barrskogsområde,

så avsevärd, att den kan anses föranleda hinder mot företaget jämlikt

2 kap. 12 § vattenlagen. Ej heller finner domstolen hänsyn till nationalparken

föranleda hinder mot företaget i annat av vattenlagen omfattat hänseende.

Vad åter gäller det inom nationalparken erforderliga arbetet för markstädning

synes detta komma i strid med bestämmelserna i naturskyddslagen med

därtill hörande övergångsbestämmelser. För ett lagligt genomförande av

företaget torde därför fordras antingen sådan ändring av gränserna för natio
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 dr 1962

nalparken, att det dämningspåverkade området utesluts från parken, eller

också sådan ändring av föreskrifterna för parkens vård, att de erforderliga

landskapsvårdande åtgärderna möjliggörs. Då vattendomstolen är av den

meningen, att företaget bör få genomföras, vill domstolen föreslå att den

nyss berörda ändringen av gränserna för parken eller av föreskrifterna angående

parkens vård beslutas.

I remissyttrandena med anledning av vattendomstolens hemställan

bestrids inte, att reglering av Tjaktjajaure ur kraftsynpunkt är en

angelägen uppgift. Enligt kammarkollegiet torde ingen tvekan råda därom,

att huvuddelen av det sjöregleringsmagasin, som är önskvärt för Letsi kraftstation,

kan med större fördel skapas inom Blackälvens vattensystem än

annorstädes. Kollegiet framhåller, att det regleringsföretag, vartill tillstånd

nu begärts, är ett ur ekonomisk synpunkt mycket fördelaktigt projekt.

Svenska naturskyddsföreningen anser, att företaget strider mot 2 kap.

3 § andra stycket vattenlagen, alt tillstånd sålunda fordras av Kungl. Maj:t

samt att dessutom reglering som ingriper i nationalparken ej lagligen kan

ske utan att beslutet om avsättandet till parken ändras under riksdagens

medverkan.

Liknande mening uttalas av domänstyrelsen, kammarkollegiet och vetenskapsakademiens

naturskyddskommitté.

I fråga om dämningshöjden vidhåller åtskilliga myndigheter och organisationer

förut i målet hävdad uppfattning att en begränsning bör ske. I

samband härmed betonas angelägenheten av skydd för sjöarna Sitojaure

och Sjabtjakjaure.

Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté erinrar om tidigare uttalande

av kommittén. Den anförde i detta, att den nedre zon av nationalparkens

fjällbarrskogsregion, som skulle komma att överdämmas, är ett urskogsområde

med tall-, gran- och björkskog, hedar, myrar och tjärnar. Förlusten

av detta urskogsområde kunde enligt kommittén inte ersättas av den helt

annorlunda utbildade övre zon av fjällbarrskogsregionen med helt annan

topografi, mark och vegetation som finns på den brantare sluttningen ovanför

dämningszonen mellan Keddek och Rittak och som på grund av den

starka lutningen blott omfattar en tämligen smal remsa. I fråga om sjön

Rittak anförde kommittén, att den begärda dämningen till strax över högvattengränsen

enligt all hittills vunnen erfarenhet i allt väsentligt skulle förinta

sjöns rika och märkliga vegetation såväl av plankton som på bottnen

och stranden. Om den begärda regleringen genomförs i full utsträckning,

synes detta, uttalar nu kommittén, vara ett starkt skäl för att genomföra

den av länsstyrelsen aktualiserade utvidgningen av Sareks nationalpark med

bl. a. Pårekslätten. Denna utvidgning skulle innebära att i nationalparken

inneslutes även eu del av Sjabtjakjaure, vilken visat sig erinra om Rittak

i vissa av de drag som gör denna sjö så värdefull ur naturskyddssynpunkt.

Även vissa barrurskogar nära Sjabtjakjaure skulle därigenom komma att

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

ge nationalparken en värdefull kompensation för de genom regleringen

förstörda barrurskogarna.

Svenska naturskyddsföreningen framhåller i förevarande hänseende bl. a.

följande.

Rittakdalen har flacka stränder och en serpentinbildande dalgång och

denna är vackert synlig från höjderna däromkring, varför en måttlig sänkning

av magasinets övre gräns räddar betydande arealer och värden. Föreningen

kan därför ej frånfalla önskemålet om sådan modifikation av det

stora magasinet att sjön Rittak räddas. Genom en dylik modifikation skulle

mycket vara vunnet ur vetenskaplig och allmän naturvårdssynpunkt liksom

för samerna. Magasinet och kraftstationen innebär ändock utomordentligt

beklagliga förluster av första rangens naturvärden.

Föreningen erinrar även om att frågan om Tjaktjajauremagasinets storlek

sammanhänger med sjön Sitojaures eventuella utnyttjande för kraftproduktion.

Föreningen hävdar, att Sitojaure måste få ett ovillkorligt skydd

med hänsyn till samer, turism och dess naturvärden i övrigt, samt anser,

att man ej kan undgå att redan nu sätta de olika frågorna inom nederbördsområdet

i samband med varandra.

Enligt kammarkollegiets mening talar starka skäl, hänförliga till naturskyddets,

fiskets och renskötselns förhållanden, för att dämningen begränsas

till + 473 m i stället för av vattenfallsstyrelsen angivna + 477 in. Tillstånd

till dämning till sistnämnda höjd kan enligt kollegiets förmenande likväl

komma i fråga om detta hårda ingrepp balanseras med att statsmakterna

nu beslutar att sjön Sitojaure inte vidare skall behandlas såsom tänkbart

exploateringsobjekt. Då kollegiet förordar sistnämnda avvägning mellan

vattenkraftintresset och motstående intressen, fäster kollegiet stor vikt vid

det förhållandet att även reglering av Sitojaure skulle medföra intrång på

Sareks nationalpark. Skulle statsmakterna inte anse sig böra genom ett såsom

slutligt avsett avgörande bereda dylikt skydd åt Sitojaure — vilket självfallet

ej behöver ske i den formen att sjön införlivas med Sareks nationalpark

— hemställer kollegiet, att tillståndet till reglering av Tjaktjajaure

begränsas till höjden + 473 m.

Vattenfallsstyrelsen finner inte tillräckliga skäl för en sänkning av den av

domstolen förordade dämningen. I vart fall är dessa skäl enligt styrelsen

inte av den styrka, att de påkallar ett vidare ställningstagande i fråga om

Sitojaure än det som kommit till uttryck i naturvårdsöverenskommelsen,

nämligen ett uppskov till efter år 1970.

IV. Framställningar angående vissa intrång i Stora Sjöfallets nationalpark

samt remissyttranden däröver

Stora Sjöfallets nationalpark avsattes samtidigt med Sareks nationalpark

genom riksdagsbeslut år 1909 i syfte att bevara ett högnordiskt fjällandskap

i dess naturliga tillstånd. Den är belägen kring Stora Lule älvs översta lopp.

I norr omfattar den delar av sjöarna Satisjaure, Kakerjaure, Pätsatj, Teusa
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 dr 1962

jaure, Suorkijaure och Autajaure. Dessa tillhör nederbördsområdet för älven

Vietasjåkk. Nationalparkens areal var ursprungligen 1 500 km2. Ett större

område, inneslutande främst sjöarna längs parkens mitt från Lilla Sjöfallet

(Suorva) väster ut undantogs emellertid från parken enligt beslut år 1919

för att möjliggöra reglering av dessa Suorvasjöar.

Genom en första och andra reglering av Suorvasjöarna tillkom dämningsgränser

vid + 428,98 m resp. + 435,78 m. Under tiden från 1940 har regleringsmagasinet

utökats genom dämningsgränsens höjning i tre etapper till

+ 438,86 in. Tillstånd till sistnämnda förändringar, vilka benämns den

tredje suorvaregleringen, har tills vidare blott medgivits enligt 1939 års lag

om tillfällig vattenreglering. Vid behandling av frågan om tillstånd enligt

vattenlagen till dessa förändringar yttrade övre Norrbygdens vattendomstol

i deldom den 6 oktober 1960, att gränserna för det område, som år 1919

utbröts från nationalparken syntes vara avpassade utifrån att dämning skulle

ske till högst + 434,98 m och att någon ytterligare uppdämning av sjöarna

ej senare skulle ske. Domstolen föreläde vattenfallsstyrelsen att hos Kungl.

Maj:t påkalla prövning av frågan om jämkning av gränserna för nationalparken

eller hur föreliggande intrång å nationalparken eljest skulle kunna

medges.

Med anledning härav har vattenfallsstyrelsen i januari 1961 anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte godkänna att de markområden av nationalparken, som

erfordras för dämning till höjden "L 438,86 m, skall fa tas i ansprak.

I remissyttrandena över vattenfallsstyrelsens framställning tillstyrks i allmänhet

bifall till denna. Formen härför anses av flera myndigheter böra

vara, att Kungl. Maj:t underställer riksdagen förslag om utbrytning av de

områden, som ligger inom den år 1919 bestämda nationalparksgränsen men

likväl påverkas av nuvarande reglering.

I sitt i inledningen angivna beslut den 7 december 1961 har övre Norrbygdens

vattendomstol tagit upp frågan om bestående tillstand till tredje

suorvaregleringen. Jämlikt beslut, som Kungl. Maj:t meddelat med stöd av

4 kap. 13 § vattenlagen, har domstolen underställt Kungl. Maj:t prövning

av frågan huruvida hinder möter mot regleringsföretagets tillåtlighet eller

om särskilda villkor bör föreskrivas. Domstolen finner inte hinder möta

enligt vattenlagens bestämmelser mot regleringen, varvid domstolen utgår

från att frågan om inverkan på nationalparken först löses.

Remissyttrandena över vattendomstolens framställning innehåller i förevarande

hänseenden intet väsentligt nytt utöver vad som anförts i de tidigare

yttrandena.

Vattenfallsstyrelsen har likaledes i januari 1961 anhållit om tillstånd att

få göra intrång i Stora Sjöfallets nationalpark utöver den tredje suorvaregleringen.

De avsedda åtgärderna är reglering av sjön Satisjaure, anläggning

av Vietas kraftstation och den fjärde suorvaregleringen. Härtill kommer an
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

läggning av väg och kraftledningar. Styrelsen anför om dessa åtgärder i

huvudsak följande.

I slutet av år 1960 framlade vattenfallsstyrelsen regionplan för vattenkraftutbyggnader

i Stora Lule älv uppströms Porjus. Planen omfattar tre kraftstationer,

tre sjöregleringar och en utökad reglering av Suorvasjöarna. De

planerade nya anläggningarna är Vietas kraftstation med Satisjaures reglering,

Ritsem kraftstation med Sitasjaures reglering samt längre fram eventuellt

Vuojat kraftstation med Vastenjaures reglering. Den omnämnda utökade

regleringen av Suorvasjöarna har föreslagits ske genom en om- och

tillbyggnad av Suorvadammen. Den befintliga dammen i Suorva är i sådant

skick, att en ombyggnad under alla förhållanden är nödvändig inom de

närmaste åren.

1) Vattenfallsstyrelsens avsikt är att under våren 1961 till vattendomstolen

inge ansökan om reglering av Satisjaure jämte intilliggande sjöar

samt att under senare delen av 1961 fullfölja utbyggnadsplanerna med att

inge ansökningar om \ ietas kraftstation och ombyggnad av Suorvadammen.

\ attenfallsstyrelsen räknar med att regleringen av Satisjaure skall vara

genomförd till 1966. Vietas kraftstation beräknas kunna tas i drift hösten

1970 och ungefär samtidigt skulle ombyggnaden av Suorvadammen vara

genomförd. Samtliga projekt berör Stora Sjöfallets nationalpark.

2) För arbeten och för den framtida driften av anläggningarna enligt 1)

erfordras väg till byggnadsplatserna, vilken väg är planerad sträcka sig på

vattendragets norra sida.

3) För anläggningsarbetena enligt 1) och 2) erfordras elektrisk kraft

och vattenfallsstyrelsen maste för den skull dra ledning från Porjus kraftstation

till anläggningarna. Denna ledning bör i stort sett följa vägen på

vattendragets norra strand. Vidare erfordras ledningar för att leda kraften

från anläggningarna till riksnätet vid Harsprånget. Även dessa ledningar är

avsedda att följa norra stranden.

För Satisjaures reglering och anläggandet av Vietas kraftstation samt

härtill hörande väg och kraftledningar beräknar styrelsen att —- förutom

vatten — 31,75 km2 land av nationalparken kommer att tas i anspråk. För

den fjärde suorvaregleringen bedöms intrång å högst 40 km2 av parken

komma att ske.

I remissyttrandena över vattenfallsstyrelsens skrivelse anförs betänkligheter

mot tillstånd till angivna företag. Exempelvis anför fiskeristyrelsen,

att endast en utpräglad nödsituation för landets kraftförsörjning skulle

kunna utgöra skäl för proposition till riksdagen i frågan.

Jämlikt beslut, som Kungl. Maj:t meddelat med stöd av 4 kap. 13 § vattenlagen,

har övre Norrbygdens vattendomstol genom beslut i februari 1962

underställt Kungl. Maj:t frågan om hinder möter mot Satisjaures reglering

eller om särskilda villkor bör föreskrivas för dess utförande. Domstolen finner

inte hinder möta enligt vattenlagens bestämmelser mot företaget, varvid

domstolen utgår från att spörsmålet om inverkan på nationalparken löses.

Det begärda regleringstillståndet avser enligt vattendomstolen rätt att

medelst en regleringsdamm över Vietasjåkk belägen ca 500 m nedströms

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 126 dr 1962

utloppet ur Satisjaure dämma upp Satisjaure, Pätsatj och Kakerjaure till

höjden + 457,0 m och att sänka vattenståndet i Satisjaure till höjden

+ 438,0 m. Regleringsmagasinets bruttorymd blir ca 1 240 Mm3. Anläggningens

huvuddelar utgörs av en 1 200 m lång damm samt en 260 m lang

regleringskanal. För att genomföra företaget erfordras vidare enligt vattendomstolen

en tillfartsväg om ca 90 km:s längd, som skall anknytas till det

allmänna kommunikationsnätet ca 9 km norr om Porjus. Vägen avses fa

sin sträckning norr om Lulejaure och Langas samt utefter Vietasjåkks högra

strand. Vid full dämning blir höjningen av vattenståndet över naturligt medelvattenstånd

i Satisjaure ca 20 m samt i Kakerjaure och Pätsatj ca 10,5 m.

Vattendomstolen föreslår, att den lämnas befogenhet att tillåta resp. att

ålägga vattenfallsstyrelsen utföra åtgärder inom nationalparken för att

förebygga och minska skador på renskötseln.

Domstolen finner att det av målet inte kan anses framgå, att företaget

kommer att orsaka betydande förlust från naturskyddssynpunkt.

I remissyttrandena över vattendomstolens framställning tillstyrks allmänt,

att medgivande lämnas till Satisjaures reglering. Fiskeristyrelsen vidhåller

dock sitt tidigare uttalande i frågan. Länsstyrelsen framhåller, att det hade

varit önskvärt att åtminstone de enligt regionplanen återstående regleringsföretagen

uppströms Stora Sjöfallet — den ökade dämningen av

Suorvasjöarna och regleringen av Autajaure och Sitasjaure — hade kunnat

prövas jämsides med ansökningen rörande Satisjaure. Kammarkollegiet

tillstyrker jämväl vattendomstolens förslag angående befogenhet för den

att föreskriva skadeförebyggande åtgärder inom nationalparken.

Övre Norrbygdens vattendomstol har i december 1961 utfärdat kungörelse

angående Vietas kraftstation. Enligt denna har vattenfallsstyrelsen

anhållit om tillstånd att — för att tillgodogöra sig vattenkraft i Stora

Lule älv — anlägga nämnda kraftstation, varvid vatten ledes genom tvenne

tillopp, båda bestående av en tilloppskanal och en tilloppstunnel, från

dels Suorvajaure och dels Satisjaure till kraftstationen samt åter till älven

genom en gemensam avloppstunnel och avloppskanal som utmynnar i

norra änden av sjön Langas. Kungörelsen anger vidare, att i anläggningen

ingår tillfartsväg från Stora Sjöfallet till Suorvajaure.

Enligt vattenfallsstyrelsen torde vid tillåtlighetsprövningen enligt vattenlagen

komma att krävas, att styrelsen erhållit dispositionsrätten till den

vattenkraft, som avses skola tillgodogöras i kraftstationen. Styrelsen hemställer

därför, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om sådana bestämmelser

för förvaltningen av vattenområden inom nationalparken att styrelsen

äger åberopa utbyggnadsvitsord beträffande vattenkraftens utnyttjande i

Vietas kraftstation.

Naturvdrdsdelegationen har funnit, att det skulle vara gynnsamt, om de

områden, som erfordras för Satisjaures reglering, byggandet av Vietas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

kraftstation samt ombyggnad av Suorvadammen, inte redan från början

behövde brytas ut ur nationalparken. Man borde enligt delegationen i

stället försöka finna någon lösning, som tillät att nödvändiga områden —

med riksdagens medgivande — ställdes till disposition utan formell utbrytning.

V. Framställning om vissa mindre ingrepp i Abisko nationalpark

samt remissyttranden däröver

Abisko nationalpark omfattar omkring 75 km2 och är belägen vid södra

sidan av Torneträsk. Den avsattes genom riksdagens beslut 1909. Parken

inrymmer ett vidsträckt, av fjällbjörk glest bevuxet skogsområde men

även kalfjäll, varav främst delar av Nuolja, samt holmen Abiskosuolo.

Genom parken rinner den som märklig betraktade Abiskojåkk.

Svenska turistföreningen har hemställt, att tillstånd måtte

lämnas föreningen att på Nuoljas östra sluttning inom Abisko nationalpark

anlägga en linbana samt utföra vissa mindre röjningar. Föreningen

erinrar till en början om att den inom nationalparken har en turiststation

med omkring 200 bäddplatser, dit turister i stigande grad sökt sig även

vintertid. I fråga om behovet av linbana anför föreningen huvudsakligen

följande.

De främsta skälen för att Abisko liksom övriga större turistorter borde

ha tillgång till en linbana är att en sådan skulle dels avsevärt underlätta

utförsåkning vintertid, dels göra det möjligt att förlänga vintersäsongen,

då man genom linbanan snabbt och lätt skulle nå utmärkt skidterräng

med tillräcklig snötillgång även under maj månad. Vidare skulle den

underlätta skidfärder och fjällvandringar för de många äldre turisterna och

för dem, som besöker Abisko under kortare uppehåll. Sommartid skulle

de många besökarna — inte minst de utländska turisterna och skolresegrupperna

— få en möjlighet att snabbt nå en särskilt vacker och intressant

högfjällsterräng. Den tidsperiod, under vilken man kan se midnattssolen,

skulle avsevärt förlängas genom de möjligheter att nå Nuoljas topp,

som linbanan skulle ge.

En linbana på Nuolja skulle kunna väsentligt underlätta uppfärden till

kalfjället för de forskare, som bedriver vetenskapliga undersökningar vid

Abisko naturvetenskapliga station, och transporten av deras utrustning.

Härigenom skulle den bli till nytta även för den vetenskapliga forskningen.

Turistföreningens framställning avser även medgivande att något utvidga

en slalombana, som tidigare med tillstyrkan från vetenskapsakademiens

naturskyddskommitté färdigställts genom öppna områden i vegetationstäcket

på Nuoljas östra sluttning. Utvecklingen av vinterturismen med det

allt större intresset för utförsåkning har enligt föreningen starkt ökat

behovet av en sådan större slalombana, en smalare led för de mindre

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962 23

försigkomna skidåkarna samt en något bredare övningsbacke i nedre delen

av sluttningen.

Föreningen förklarar sig ha haft såsom en självklar utgångspunkt, att

anläggandet av linbana och utförsåkningsbanor måste ske på sådant satt

att ingreppen i terräng och vegetation blir så små som möjligt. Planerna

har utarbetats efter utförliga överläggningar med representanter för domänverket

och vetenskapsakademiens naturskyddskommitté. Föreningen

uttalar också sin beredvillighet att påta sig de ökade kostnader, som kan

bli följden av att transporter och montage i samband med att de föreslagna

åtgärderna genomförs sker på ett för den ursprungliga naturen

så skonsamt sätt som det är möjligt.

I åtskilliga remissyttranden över turistföreningens framställning

bedöms vad föreningen föreslagit såsom betänkliga ingrepp i Abisko

nationalpark. Inte någon av de hörda remissinstanserna vill emellertid

motsätta sig, att det begärda tillståndet lämnas. Någon ändring av nationalparkens

gränser anses i allmänhet inte böra ske.

VI. Överenskommelsen mellan naturskyddet och vattenfallsstyrelsen

Mellan naturvårdens representanter i naturvårdsdelegationen å ena, samt

vattenfallsstyrelsen å andra sidan, har den 5 oktober 1961 mgatts en överenskommelse

om planeringen av vattenkraftexploateringen i vissa norrländska

nederbördsområden.

Ordföranden i naturvårdsdelegationen, förutvarande landshövdingen Bo

Hammarskjöld, som under slutskedet av de förhandlingar vilka föregått överenskommelsen

fungerat såsom medlare mellan de mot varandra stående

intressena, hemställer i sin i inledningen berörda skrivelse till Kungl.

Maj :t om de åtgärder, vartill överenskommelsen1 — vilken torde fogas

såsom bilaga A till statsrådsprotokollet i detta ärende — finns böra föranleda,

samt anför dessutom bl. a. följande.

överenskommelsen innefattar en planering som ar avsedd att följas av

vattenfallsstyrelsen vid dess vattenkraftexploatering och att beaktas av de

naturvårdande organen vid deras framtida behandling av exploatermgsproiekten.

Genom överenskommelsen kan självfallet ej asidosattas den

prövning som åvilar vattendomstolarna eller som eljest loljer av lag eller

författning. Det har likväl bedömts som möjligt att pa grundval av det

material som föreligger göra en sådan allmän planering som överenskommelsen

innefattar. . .

överenskommelsen har förelagts de myndigheter, och organisationer

som alltsedan år 1954 brukat sammankomma för att overlagga om vattenkraftexploateringen

och som utsett representanterna för naturvärden i

delegationen. Som dessa representanter inte hade sådant uppdrag att de

x i anslutning härtill har särskilda uttalanden till protokoll i ärendet den 21/10 1901

gjorts av domänstyrelsen, kammarkollegiet och lantbruksstyrelsen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

kunde binda myndigheterna eller organisationerna, har dessas uttalanden

inhamtats vid sammanträde den 21 oktober 1961. Därvid har allmän anslutning

vunnits till grundlinjerna för planeringen, sådana de preciserats

i överenskommelsen även om det från sina håll beklagats att framställda

önskemal inte föranlett skydd i större utsträckning än som skett eller

beaktats allenast i form av uppskov med avgörandet.

Vattenfallsstyrelsen har om överenskommelsen uttalat i huvudsak följande.

Sammanlagt omfattar överenskommelsen 70 objekt (sjöar, forsar, älvstiäckor),

som naturvårdsdelegationen ansett vara av särskilt värde ur

naturskyddssynpunkt. Av dessa 70 objekt bär genom överenskommelsen

28 *r!stallts for utbyggnad och 28 undantagits från utbyggnad, medan

stalimngstagandet uppskjutits beträffande 14 objekt, därav för 7 sådana

till ar 1966 och för 7 sådana till år 1971.

Till belysning av överenskommelsens ekonomiska innebörd för det statliga

vattenkraftintresset må anföras, att de statliga outbyggda vattenkrafttdlgangarna

inom det avhandlade området utgör ungefär 12 TWh/år

(miljarder kWh per år). Härav har genom överenskommelsen ca 2 TWh

undantagits från utbyggnad, beträffande ytterligare ca 2 TWh har ställningstagandet

uppskjutits, medan resterande ca 8 TWh har friställts för

utbyggnad såvitt avser naturskyddsintresset.

Bland de från utbyggnad undantagna objekten utgör Vuojatätno i Stora

.A®. , v °et V1ktigaste med hänsyn till produktionsförmåga, regleringsmojligheter

och utbyggnadskostnader.

Även en del av Övriga undantagna objekt är gynnsamma från kraftekonomisk

synpunkt, men det finns också åtskilliga, vars betydelse för

kralttorsorjmngen mera kan sägas vara att de utgjort en reserv på längre

Vad gäller uppskovsobjekten, har styrelsen i stort sett funnit det möiun<?er

en begränsad tid insätta alternativa produktionsobjekt, utan

att detta skulle innebära alltför kännbara olägenheter. Innan uppskovstiden

ar till anda, får en ny bedömning göras med utgångspunkt från den

kännedom, som man då har om olika kraftkällors produktionsförmåga

och med de värderingar, som då befinns aktuella i fråga om naturskydd

och andra allmänna intressen.

Ehuru den träffade överenskommelsen för vattenfallsstyrelsens del

mnebar ekonomiska uppoffringar av högst betydande storleksordning, har

vattenfallsstyrelsen med hänsyn till angelägenheten och vikten av de

intressen, som naturvårdsintressenterna företrätt, ansett uppoffringarna

hora goras. Det föreliggande resultatet utgör enligt vattenfallsstyrelsens

mening en med hansyn till alla föreliggande omständigheter rimlig avvägning

mellan de motstående intressena.

VII. Departementschefen

I det föregående har redovisats ett flertal framställningar, som rör mycket

väsentliga naturvårdsintressen. En avvägning mellan dessa intressen

och andra berörda — främst de som hör samman med den tekniska och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. l\Iaj:ts proposition nr 126 år 1962

ekonomiska utvecklingen, turismen, rennäringen, jakten och fisket

föranleder mig att framlägga följande förslag.

Omedelbart väster om Sareks högfjällsområde bör avsättas en ny nationalpark,

innefattande Padjelantaområdet och trakterna narmast norr och

söder därom. Gränserna för den nya nationalparken, som bör benamnas

Padjelanta nationalpark, torde i huvudsak böra överensstämma med vad

som utmärkts med röda, streckade linjer på den i ärendet upprättade kartan.

Nationalparken kommer därvid att få en areal av sammanlagt cirka

1 950 km2 samt inrymma ett område med utpräglad karaktar av vildmark

och med en flora, speciellt värd att skydda. Länsstyrelsen i Norrbotten lan

har föreslagit, att området kring sjön Råvejaure och dess avlopp skall inga

i parken. Detta är jag emellertid ej beredd förorda. Frågan huruvida området

senare bör tillföras nationalparken anser jag böra upptas till provning

när en reglering av älven Tarraätno aktualiseras. Vid samma tillfälle

bör också närmare övervägas om Tarradalen i övrigt bor infogas i Padjelanta

nationalpark. Att sjön Vaimok såsom Svenska fjällklubben forordat

skall ingå i parken kan jag inte tillstyrka. _

Förvaltningen av Padjelanta nationalpark bör, liksom redan ar taltet

beträffande övriga parker, åvila domänverket.

Inom området för den föreslagna nationalparken skall inga vattenregleringar

få förekomma. Vad gäller gruvnäringen bör erinras om att enligt

5 § 2 gruvlagen inmutat område inte får omfatta vare sig mark, som blivit

avsatt till nationalpark, eller mark som statlig myndighet föreslagit Kungl.

Maj:t skall förklaras såsom nationalpark. Om synnerliga skal föreligger,

kan dock Kungl. Maj:t medge undantag från inmutningsförbudet. Sasom

domänstyrelsen antytt kan detta stadgande inte utan vidare föranleda att

all inmutning med därav följande undersökningar och gruvbrytning bor

medges. En prövning måste i varje särskilt fall ske om dispens kan och

bör lämnas. Därvid torde hänsyn böra tas till såväl de ekonomiska intressena

som det i naturskyddslagen angivna allmänna ändamålet med en

nationalpark. „ .

Vad gäller turismen inom nationalparken bör denna tillgodoses sa lang

detta kan befinnas lämpligt utan att naturvårdsintressena åsidosätts.

Någon begränsning av turisternas rörelsefrihet till vissa delar av parken

eller till vissa leder bör inte ske. Ett av motiven för nationalparkens tillkomst

anser jag nämligen vara att områdets karaktär av vildmark skall

kunna väsentligen i orubbat skick upplevas fritt av envar intresserad. Kommersiell

exploatering för turiständamål skall självfallet undvikas.

Det måste anses vara till avsevärt gagn för rennäringen att avsätta Padjelanta

till nationalpark, då därigenom de rika renbetesmarkerna inom området

bevaras och obehindrat kan utnyttjas som hittills. I syfte att motverka

att rovdjursproblemet blir besvärande inom parken förordar jag, att rennäringens

utövare skall — utöver den jakt de äger ratt till enligt natur
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

skyddslagen kunna bedriva inte blott nödvärnsjakt på björn och lo utan,

efter domanstyrelsens medgivande, även annan jakt på dessa rovdjur De

bör likaså kunna medges jaga älg. Även andra personer än renskötare och

därvid framför allt sådana som tillhör ortsbefolkningen i övrigt bör efter

ansökan kunna beviljas jakttillstånd. Jag förutsätter dock att domänstyrelsen

vid tillståndsgivningen och beviljandet av förlängda tillstånd väl

bevakar att Padjelantaparken i största utsträckning bibehåller sin karaktär

av vildmark samtidigt som renskötarnas intressen uppmärksammas.

Tillkomsten av den nya nationalparken bör inte få leda till att renskötarnas

eller den Övriga ortsbefolkningens nuvarande möjligheter till fiske

i vattendragen inskränks. Rätt till fiske inom parkens gränser bör av domänstyrelsen

i begränsad mån kunna lämnas även andra personer, varvid

dock permanenta eller yrkesmässiga fiskeupplåtelser inte bör komma i

fråga.

Ansökan om tillstånd att flyga till nationalparken bör normalt prövas

av domänstyrelsen. Härvid bör generellt landningstillstånd lämnas polis,

ambulans och militär — dock ej för skjut- eller bombfällningsövningar —

liksom också rennäringens utövare, vattenfallsverket och lappväsendet.

Huruvida reguljär flygtrafik för befordran av turister skall tillåtas är ett

spörsmål som det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra efter eventuell

ansökan.

Den bevakning, som erfordras inom Padjelanta nationalpark, torde kräva

att minst tva tillsynsmän anställs av domänverket.

De förhållandevis ringa inkomster, som inflyter från nationalparken bör

enligt min mening tillföras en särskild parkkassa. Ur denna bör medel

tas för att tillgodose utgifter inom parken som särskilt gagnar renskötseln

I den mån inkomsterna i övrigt ej förslår till att bestrida domänverkets

kostnader for förvaltningen av parken bör ämbetsverket härför tills vidare

anlita domänfonden.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t dels att i detalj fastställa gränserna

for Padjelanta nationalpark, dels att i enlighet med bestämmelserna

i naturskyddslagen och med vad jag här anfört meddela de reglementariska

föreskrifter för området, som är erforderliga.

Det pa kartan med rött angivna område, som innefattar huvuddelen

av Parekslatten söder om Sareks nationalpark, bör infogas i denna. Främsta

motivet härför är områdets speciella karaktär av tillhåll för änder,

vadare och andra fåglar. Rennäringens intressen bör iakttas i samband

med nationalparkens utvidgning. Gränserna för tillskottsområdet torde

böra närmare fastställas av Kungl. Maj:t, varvid det av vattenfallsstyrelsen

framförda förslaget om viss begränsning av detsamma bör beaktas

med hansyn till de skäl härför som styrelsen anfört. Frågan om att

hanfora den del av Pårekslätten, som ligger närmast Sjabtjakjaure, till

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

27

Sareks nationalpark liksom också spörsmålet om att lägga Tjuoltadalen

till denna park anser jag böra prövas först i samband med att frågan om

exploatering av Kamajåkk och om överledning därifrån behandlas. Ej

heller bör förslaget att avsätta mark vid sjön Sitojaure till Sareks nationalpark

avgöras förrän i anslutning till frågan om vissa vattenregleringsåtgärder,

som rör sjön. Att spörsmålen huruvida nämnda områden skall skyddas

ställs på framtiden anser jag inte skall utgöra någon begränsning för gruvnäringen

där. — Någon ställning behöver för närvarande inte tas till vattenfallsstyrelsens

hemställan om vissa minskningar av nationalparken vid

Sitojaure och Njåtsosjåkk.

Med hänvisning till behovet av vattenkraftutbyggnader har Kungl. Maj:t

tidigare denna dag meddelat beslut i de i det föregående omnämnda ärendena

rörande tillstånd att reglera sjöarna Tjaktjajaure, Snjärak, Keddek

och Rittak ävensom rörande den tredje suorvaregleringen och regleringen

av sjön Satisjaure. Dessa regleringsföretag berör Sareks nationalpark respektive

Stora Sjöfallets nationalpark. Besluten innebär i huvudsak att

regleringarna får komma till stånd såvitt ankommer på Kungl. Maj:ts

prövning enligt vattenlagen. Samtidigt har Kungl. Maj:t förklarat Sig komma

att underställa riksdagen frågan om de intrång i nationalparkerna, som

erfordras för att regleringsföretagen skall kunna utföras. De intrång för

vattenregleringsändamål i Sareks och Stora Sjöfallets nationalparker som

åsyftas har begränsad geografisk räckvidd. De skadar inte heller i någon

större utsträckning de intressen, för vilka nationalparkerna väsentligen

tillkommit. Jag finner därför för min del att intrången bör få ske, dock

utan att någon ändring tills vidare genomförs av nationalparkernas gränser.

Däremot bör Kungl. Maj:t med stöd av naturskyddslagen — enligt

vilken det överlåtits åt Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter för att trygga

ändamålet med en nationalpark — meddela närmare bestämmelser för att

i möjlig mån minska verkningarna av intrången i avseende på naturvården

och andra intressen som nu skyddas genom reglerna för nationalparkerna.

Kungl. Maj:t bör, därest riksdagen ej har något att erinra däremot, kunna

medge att erforderliga vägar och kraftledningar anläggs inom parkerna i

samband med valtenregleringarna.

På grundval av vad jag sålunda anfört förordar jag, alt Kungl. Maj:t

anhåller om riksdagens medgivande att gällande nationalparksbestämmelser

inte skall utgöra hinder för nämnda vattenregleringar och därmed sammanhängande

åtgärder, vilka rör Sareks och Stora Sjöfallets nationalparker.

Den förut berörda framställningen om alt få anlägga en kraftstation vid

Vietas inom Stora Sjöfallets nationalpark samt att få göra vissa andra anläggningsarbeten

i samband därmed har ännu ej slutligt prövats av vederbörande

vattendomstol. Även om det inte är nödvändigt för ett ekonomiskt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

utnyttjande av Satisjaures reglering att kraftstationen kommer till stånd,

föreligger likväl ett sådant samband mellan åtgärderna att det syns mig

önskvärt att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att — därest

så senare kan anses motiverat — få medge intrång i Stora Sjöfallets nationalpark

genom anläggande av kraftstationen och därmed sammanhängande

till- och avloppsleder samt tillfartsvägar och kraftledningar. Någon

ställning till vattenfallsstyrelsens framställningar om andra intrång i denna

nationalpark, bland annat i samband med en fjärde suorvareglering, behöver

för närvarande inte tas med hänsyn till att ärendena i fråga ännu ej

börjat behandlas av vattendomstolen. Först i anslutning till den slutliga

prövningen av dessa ärenden bör avgöras vilka ändringar av gränserna för

Stora Sjöfallets och Sareks nationalparker som befinns motiverade som följd

av intrången i parkerna.

Mot de förslag till mindre ingrepp i Abisko nationalpark, som återgetts

i det föregående, har jag inte något att erinra. Riksdagens medgivande till

dessa ingrepp torde böra inhämtas. Det bör sedermera ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela närmare bestämmelser i ämnet, däribland föreskrifter

om dispositionen av de medel Svenska turistföreningen skall erlägga för

upplåtelsen av mark till föreningen.

Slutligen vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att den i det föregående

omnämnda överenskommelsen mellan vattenfallsstyrelsen och naturskyddet

kunnat komma till stånd. Det är min förhoppning att därigenom

lagts en grund som gör det möjligt för berörda parter att senare uppnå

enighet i enahanda spörsmål beträffande andra av våra vattendrag.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

1) att medge att en ny nationalpark, benämnd Padjelanta

nationalpark, får avsättas på huvudsakligen de grunder,

som jag angett i det föregående, och med i huvudsak

de gränser, som inlagts med röda, streckade linjer på den

vid statsrådsprotokollet fogade kartan

2) att medge att Sareks nationalpark utvidgas med den

del av Pårekslätten, vars huvudsakliga gränser inlagts med

röda, streckade linjer på sagda karta

3) att, på de grunder jag angett, medge de av mig i det

föregående åsyftade intrången i Sareks, Stora Sjöfallets

och Abisko nationalparker.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

29

Med bifall till vad föredraganden sålunda

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter

hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Stig Johansson

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 dr 1962

31

Bilaga A

överenskommelse

mellan de ledamöter i naturvårdsdelegationen, vilka har sitt mandat från

en krets av särskilt naturskyddsintresserade organisationer och myndigheter

(naturskyddet) (se app. 1), å ena, samt vattenfallsstyrelsen såsom

företrädare för den statliga vattenkraften, å andra sidan, rörande vatten

(objekt) i vissa norrländska vattensystem.

1. Syftet med denna överenskommelse är väsentligen att bidraga till en

översiktlig, i princip hela landet omfattande planering, som innebär sådan

avvägning mellan naturvårds- och vattenkraftintressena, att den allmänt

kan godtagas såsom skälig.

2. Vattenfallsstyrelsen utfäster sig att medverka i den med denna överenskommelse

avsedda planeringen genom att icke — beträffande andra

objekt än de, som enligt denna överenskommelse angives erforderliga för

vattenfallsstyrelsens aktuella utbyggnadsplaner — för utbyggnad aktualisera

objekt, som kan antagas vara av större betydelse för naturskyddet,

utan att objektet diskuterats vid sammanträde med delegationen eller med

organ, som trätt i dess ställe. Naturskyddet lämnar motsvarande utfästelse

beträffande aktualisering för fridlysning av objekt, som kan antagas vara

av större betydelse för vattenfallsstyrelsen.

Såväl vattenfallsstyrelsen som naturskyddet äger anmäla objekt för

diskussion vid sammanträde, som nyss sagts.

3. Naturskyddet och vattenfallsstyrelsen enas om det ställningstagande

till de i bifogade tablå upptagna objekten, som framgår av tablån (app. 2).

4. Beträffande Torne, Kalix och Pite älvar fortsättes diskussionen, sedan

dels Nordiska vattenkraftkommittén framlagt rapport angående vattenkraftens

utnyttjande i förstnämnda två älvar, dels preliminär utredning rörande

Pite älv av vattenfallsstyrelsen färdigställts, vilket beräknas kunna ske

hösten 1962.

5. Ställningstagandena i tablån har följande innebörd:

a) »Undantaget från utbyggnad» betyder, att vattenfallsstyrelsen dels helt

avstår från exploatering av angivet objekt samt från överlåtelse eller upplåtelse,

som kan antagas leda till exploatering av annan, dels icke framställer

erinran mot fridlysning i lämplig form av objektet.

b) »Uppskov till 1/1 1971» respektive »Uppskov till 1/1 1966» betyder,

att vattenfallsstyrelsen avstår från att under uppskovstiden beträffande

angivet objckl vidtaga till exploatering syftande åtgärd, vilken medför

aktualisering på ett sätt, som ur ekonomiska eller andra synpunkter påkallar

ett fullföljande. Naturskyddet avstår å sin sida för samma tid från

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung], Maj.ts proposition nr 126 år 1962

att aktualisera sådant objekt genom till fridlysning syftande åtgärd av liknande

slag. I god tid före uppskovstidens utgång bör diskussion rörande

vad som därefter skall ske med dylikt objekt upptagas i delegationen eller

organ, som trätt i dess ställe.

c) »Erfordras för vattenfallsstyrelsens aktuella planer» betyder, att naturskyddet

icke framställer erinran mot exploatering för kraftändamål av

angivna objekt. Det förutsättes, att naturskyddsorganen fortfarande skall

fungera som remissinstanser för granskning av detaljutformningen av blivande

exploateringsförslag.

Vattenfallsstyrelsen och naturskyddet är ense om att liksom hittills samarbete

i arbetsgrupper rörande detaljutformningen, inklusive landskapsvårdande

åtgärder, skall äga rum. Dylikt samarbete bör inledas i god tid,

innan utbyggnad aktualiseras.

6. Vattenfallsstyrelsen och naturskyddet reserverar sig beträffande verkan

av denna överenskommelse för helt oförutsedda omständigheter, som

väsentligen förändrar den allmänna avvägning, som varit syftet med överenskommelsen.

— Inträffar fall, som i denna punkt avses, skall förnyade

överläggningar äga rum.

7. Parterna är ense om att på ömse sidor verka för att vidmakthålla

den allmänna avvägning, som varit syftet med överenskommelsen.

8. Kostnaderna för medverkan i arbetsgrupp av deltagare, som naturskyddsorganisation

utsett, gäldas av vattenfallsstyrelsen. Detsamma gäller

kostnader för naturvetenskapliga och andra erforderliga undersökningar

för det fortsatta arbetet beträffande aktuella utbyggnadsobjekt och uppskovsobjekt.

9. överenskommelsen skall ingivas till Kungl. Maj:t. För dess giltighet

förutsättes att erinran mot densamma icke göres av Kungl. Maj:t.

10. Av överenskommelsen upprättas tre originalexemplar, av vilka ett

skall ingivas till Kungl. Maj:t samt ett förvaras av naturvårdsdelegationen

och ett av vattenfallsstyrelsen.

Stockholm den 5 oktober 1961.

Erik Grafström

Gösta Walin

Tore Nilsson

Carl Malmström

J. V. Norrby

John Nihlén

Bo Hammarskjöld

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

33

App. 1

Lista

över de särskilt naturskyddsintresserade organisationer och myndigheter,

som vid sammanträde den 25 september 1954 utsåg en företrädare för vardera

av Svenska Naturskyddsföreningen och Samfundet för hembygdsvård

att ingå i naturvårdsdelegationen:

1) Svenska Naturskyddsföreningen,

2) Samfundet för hembygdsvård,

3) Kungl. Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté,

4) Svenska Turistföreningen,

5) Föreningen för dendrologi och parkvård,

6) Skid- och friluftsfrämjandet,

7) Svenska fjällklubben,

8) Sveriges Lantbruksförbund,

9) Fiskefrämjandet samt Svenska fiskevårdsförbundet,

10) Riksförbundet Landsbygdens Folk,

11) Sveriges ornitologiska förening,

12) Kungl. kammarkollegium,

13) Kungl. domänstyrelsen.

Tillägg

Vid sammanträde den 31 oktober 1960, då beslut fattades dels att även

en företrädare för vetenskapsakademiens naturskyddskommitté skulle ingå

i delegationen, dels att överläggningar skulle ske mellan naturskyddets och

vattenkraftens intressenter i naturvårdsdelegationen och efter riktlinjer,

som föreslagits av vattenfallsstyrelsen, deltog, förutom samma organisationer

och myndigheter som de nyss uppräknade:

14) Norrlands naturväm,

15) Svenska samemas riksförbund,

16) Kungl. fiskeristyrelsen,

17) Kungl. lantbruksstyrelsen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

App. 2

Angelägenhets-

klass enligt

Beskow*

Ställningstagande

Anteckningar

Erfordras för

vfstns aktuella

utbyggn.planer

Uppskov till

1/1 1966

Uppskov till

1/1 1971

Undantaget

från utbygg-

nad

STORA LULE ÄLV

Virijaure

1

X

Stalojokk

1—2

X

Vastenjaure

1

X

Petsaure

1

X

Salojaure

1—2

X

Kut jaure-Vuojatätno

1—2

X

Vietasjokks nederbörds-

område

1—2

X

Stora Sjöfallet

1—2

X

LILLA LULE ÄLV

Sitojaure

1

X

Rapaälven-Laidaure

1

X

Tjaktjajaure-Blackälven

1

X

Kama jokk

1

X1

1 Ställningstagandet av-

Tarraätno

1

X

ser även planerna på

Saggat

1

X

överledning.

Randijaure

1—2

X

Purkijaure

1—2

X

Vaikijaure

1—2

X

Akkatsfallet

1—2

X

Tjåmotisjaure

2

X

Skalka

2

X

Parkijaure

3

X

Pärlälven

1 (2)

X

Peuraure

2

X

Karats

1—2

X

SKELLEFTE ÄLV

Ikisjaure

1

X

Godejaure

1

X

Vuoggatjålmejaure

1

X

Gardejaure

1

X

Hornavan

(1)

X

Tjaktjaure

1—2

X

Partaure

1—2

X

Gallejaure

1—2

X

Rebnesjaure

2

X

Ö. och N. Luoitaure

2

X

VINDELÄLVEN

Laisälven uppströms Yraf:

i

a) uppströms fr. o. m.

selet vid Plassavare

X

b) mellan Yraf och nyss-

nämnda sel

X

Yraf

i

X

Mittis jön-Gautojaure

2

X

Älven Storlaisan-Stor-

vindeln

2

X

Badasjokk

1

X

* Prof. G. Beskow, Göteborg, har anlitats som expert av naturvårdsdelegationen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 dr 1962

35

Ställningstagande

Anteckningar

Angelagenhets- klass enligt

Beskow*

Ertordras tor

vfstns aktuella

utbyggn.planer

Uppskov till

1/1 1966

Uppskov till

1/1 1971

Undantaget

från utbygg-

nad

övre Gautsträsk

1

X2

2 Tillrinningen påverkas

Vindelälven uppströms

av ovanförliggande reg-

Dalovardo

1—2

X

leringar.

Tjulån — utom Marsi-

vagge

1—2

X

Marsivagge

X

Storvindeln-Nedre Gauts-

träsk

1—2

X

Älven Dalovardo-Gauts-

träsk

2

X

Småsjöarna vid Snuoltje

2

X

UME ÄLV

Stora Umevatten

i

X

Tärnaån

i

X5

3 Fortsatta diskussioner

upptages. Från vfstns si-

da medgives, att dessa

föres med utgångspunkt

från att de naturvärden,

som Tärnasjön med till-

flöden representerar, vä-

sentligen bevaras.

i

X4

4 Tillrinningen påverkas

Laisan

t

X4

av ovanförliggande regle-

Gäutajaure

i

X

ringar.

Gejmån — utom Ropen

1—2

X

Ropen

X

Gardsjön-nedre Björk-

vattendalen

2

X

övre Björkvattnet

2

X

Tängvattnet

2

X

Jovattenälven

2

X

Gräsvattnet5

1—2

X

5 Avrinner mot Norge.

Vapstälven5

1—2

X

ÅNGERMANÄLVEN

Fättjaure (inbegripet

Vojmån)

1

X

Nämforsen

(1)

X

Ransarån uppströms

Ransaren

1—2

X

Saxån uppströms

Kultsjön

1—2

X

Saxälven uppströms

Borga

1—2

Sjoutälven uppströms

Stors joutcn

1—2

X

Marsån

2

X

Sax vattnet

2

X

INDALSÄLVEN

Årcälven

1

X»

• Bör bli föremål för fort-

satt diskussion. Det erin-

Tännforsen

X

ras om ntt Kungl. Maj:t

förbehållit sig prövning

av frågan om reglering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

ITSEM

’aisaluakta■

1

mm

ujjaiirc

531 k*

Sallnhaure''

Vastmjauri

Virihaure

,Staloluokta

''Sutiiålma

i a nr åi

jj3§mr''IsJ

Karta över PADJELANTAOMRADET samt

SAREKS och STORA SJÖFALLETS

NATIONALPARKER

ry

NORGE

Skala 1 : 500 000

För spridning godkänd i Rikets Allm. Kartverk den 28. 3. 1962.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 är 1962

Bilaga B

AUTA

jaure

äj OF

Kakei

>\ SUORV,

N AjT.-P A

L. Sjöfallet

y~~ vin*

SfsSjö/allft

»arekfjåkkå

Wsaurt

Akatjåkkå

ATJONALPAR

Pårlekaise

Njormjes

féTiälten

N\ l^aitaurt

tjetktfaji

‘årekilaltei

Sjaptjafaaure

SEITEVARE

.Kvikkjokk

TECKENFÖRKLARING

NATIONALPARKSGRÄNSER

Nuvarande

Enligt propositionen

Avvikelser enligt 1957 års förslag

Avvikelser enligt Länsstyrelsens förslag — — —

Område som enligt

Vattenfal Isstyrelsen

ej bör ingå i

nationalpark.................

Tjuoltadalen m. m.....

Befintlig damm .......................

Planerad » .......................

Planerad kraftstation.............

Planerad bergtunnel.............

Föreslagen dämningsgräns

Befintlig väg.............—..........

Planerad väg ••

Turistled •

Katahjåkt.å~^ ^^^^^^Awi kelser enligt Länsstyrels

STATENS REPRODURTIONSANSTALT 1363 32

• II

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:200 Skrivelse till Konwngen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om att avsätta området Padjelanta i Norrbottens län till nationalpark, m. m. a1 i texten
  2. JoU 1962:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om att avsätta området Padjelanta i Norrbottens län till nationalpark, m. m. s. 1 i texten