Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 28 februari 1958 (nr 52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente

1962-03-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:130, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 28 februari 1958 (nr 52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1962

1

Nr 130

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 28 februari 1958 (nr 52)

om förlängning av tid för preskription av rätt till arv

eller testamente; given Stockholms slott den 16 mars

1962.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 28 februari

1958 (nr 52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt de allmänna reglerna om preskription av rätt att taga arv eller testamente

preskriberas bortovarande eller okänd arvinges och testamentstagares

rätt fem år efter det kungörelse om arvet eller testamentet har utfärdats.

Genom lagen den 28 februari 1958 om förlängning av tid för preskription

av rätt till arv eller testamente har emellertid möjlighet öppnats att få

preskriptionstiden förlängd med högst fem år. I propositionen föreslås, att

sådan förlängning må kunna ske med ytterligare högst fem år.

1 It ihan g till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nrl30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1962

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 28 februari 1958 (nr 52) om förlängning

av tid för preskription av rätt till arv eller testamente

Härigenom förordnas, att lagen den 28 februari 1958 om förlängning av

tid för preskription av rätt till arv eller testamente skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Tid, inom vilken arvinge eller testamentstagare

efter kungörelse enligt

9 kap. 1 eller 2 § lagen om arv eller

8 kap. 1 § lagen om testamente har

att göra sin rätt gällande, må, om

skäl äro därtill, av rätten förlängas

med högst fem år, såframt ansökan

därom, innan preskription inträtt, göres

av den som har att bevaka arvingens

eller testamentstagarens rätt i boet.

Övriga dödsbodelägare skola genom

särskilda meddelanden av rätten

erhålla tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Sedan beslut

Tid, inom vilken arvinge eller testamentstagare

efter kungörelse enligt

16 kap. 1, 2 eller 3 § ärvdabalken har

att göra sin rätt gällande, må, om

skäl äro därtill, av rätten förlängas.

Sådan förlängning må ske med högst

fem år i sänder men må sammanlagt

ej avse mera än tio år.

Ansökan om förlängning skall ingivas

till rätten, innan preskription inträtt,

och må göras av den som har

att bevaka arvingens eller testamentstagarens

rätt i boet. Övriga dödsbodelägare

skola genom särskilda meddelanden

av rätten erhålla tillfälle att

yttra sig över ansökningen,

a tidningarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1963.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1962

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartemcntsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 mars 1962.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändring i lagen den

28 februari 1958 (nr 52) om förlängning av tid för preskription av rätt till

arv eller testamente och anför därvid följande.

Enligt de allmänna reglerna om preskription av rätt att taga arv eller testamente

preskriberas bortovarande eller okänd arvinges och testamentstagares

rätt fem år efter det kungörelse om arvet eller testamentet har utfärdats.

Genom lagen den 28 februari 1958 om förlängning av tid för preskription

av rätt till arv eller testamente har emellertid möjlighet öppnats att få

preskriptionstiden förlängd med högst fem år. Jag anhåller att nu få till behandling

upptaga fråga om ytterligare förlängning av preskriptionstiden i

fall, som åsyftas i 1958 års lag.

Gällande bestämmelser in. m. De allmänna bestämmelserna om preskription

av rätt att taga arv eller testamente återfinnes i 16 kap. ärvdabalk

e n. Bestämmelserna — som i stort sett oförändrade har överförts till

ärvdabalken från de vid tiden för tillkomsten av 1958 års lag alltjämt gällande

lagarna den 8 juni 1928 om arv och den 25 april 1930 om testamente —

innebär i huvudsak följande.

Vistas då bouppteckning förrättas en till namnet känd arvinge efter den

döde å okänd ort, skall det hos rätten anmälas av den som har boet i sin

vård. När sådan anmälan sker eller rätten eljest får vetskap om förhållandet,

skall rätten låta i Post- och Inrikes tidningar införa kungörelse att arv

efter den döde har tillfallit den bortovarande. I kungörelsen skall arvingen

anmanas att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag kungörelsen

var införd i tidningarna (1 §). Samma förfarande skall tillämpas,

om vid bouppteckning ej kan utrönas huruvida det finns någon arvinge,

som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är

berättigad till arv, eller om vid bouppteckning kännedom finns om arvinge

men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort

(2 §). Beträffande testamentstagare, som är okänd eller vistas å okänd ort,

gäller motsvarande bestämmelser som för arvinge (.1 §).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1962

Arvinge eller testainentstagare, som ej enligt de nyss återgivna bestämmelserna

har att göra sin rätt gällande inom särskilt förelagd tid, skall göra

detta inom tio år från dödsfallet eller, om hans rätt inträder först vid en senare

tidpunkt, från denna (4 §).

Har arvinge eller testamentstagare icke inom föreskriven tid tillträtt kvarlåtenskapen

eller sin lott däri eller anmält anspråk därpå i viss ordning, har

han förlorat sin rätt (7 §). Beträffande arv gäller därvid, att det skall tillfalla

dem som skulle ha varit berättigade därtill, om arvingen hade avlidil före

arvlåtaren (8 §). Någon motsvarande regel finns ej i fråga om egendom,

som har givits genom testamente; vem sådan egendom skall tillfalla, sedan

testamentstagarens rätt har gått förlorad, beror i första hand på testamentet.

Medan preskriptionstid löper behandlas bortovarande arvinge eller testamentstagare

som om han vore i livet. Normalt avsättes för honom en lott,

som förvaltas av särskilt förordnad god man (18 kap. 4 § föräldrabalken).

Mot preskription äger bortovarande inte åberopa, att han har varit hindrad

att bevaka sin rätt. God man, som har förordnats för den bortovarande, äger

ej vidtaga åtgärd för att avbryta preskription.

Förslag till 1958 års lag framlades i proposition 1958: 25, vari även

har redogjorts för vissa förarbeten till de allmänna bestämmelserna om

preskription av rätt att taga arv eller testamente samt för lagstiftningen på

hithörande område i vissa andra länder; i dessa avseenden torde få hänvisas

till nämnda proposition. Genom 1958 års lag har möjlighet beretts domstol

att, om skäl är därtill, med högst fem år förlänga sådan preskriptionstid,

som enligt de allmänna reglerna gäller efter kungörelse om arv eller testamente.

Ansökan om förlängning skall göras, innan preskription har inträtt.

Behörig att göra ansökan är den som har att bevaka arvingens eller

testamentstagarens rätt i boet. Övriga dödsbodelägare skall av rätten beredas

tillfälle att yttra sig över ansökningen. Sedan beslut om förlängning har vunnit

laga kraft, skall kungörelse om beslutet genom rättens försorg intagas i

allmänna tidningarna.

Departementschefen. Ärvdabalkens bestämmelser om bortovarande eller

okända arvingars och testamentstagares rätt att taga arv eller testamente

innebär, att sådana arvingar eller testamentstagare i regel har att bevaka sin

rätt inom fem år från det att kungörelse har utfärdats om arvfallet eller om

testators död. Eljest går arvingen eller testamentstagaren sin rätt förlustig.

Denna verkan inträder, även om faktiskt hinder har förelegat för arvingen

eller testamentstagaren att låta sig avhöra; laga förfall kan ej åberopas. Vid

tillkomsten av ifrågavarande bestämmelser — vilka har överförts till ärvdabalken

från de tidigare gällande lagarna om arv och om testamente — ansåg

man sig inte behöva räkna med att sådant hinder skulle kunna bestå under

någon längre tid. Under normala förhållanden torde också en relativt kort

preskriptionstid för rätt att taga arv eller testamente vara välmotiverad.

Genom 1958 års lag har emellertid införts möjlighet för rätten att efter

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1962

ansökan förlänga den angivna preskriptionstiden med högst fem år. Vid lagens

tillkomst åberopades, att under de extraordinära förhållanden, som har

skapats genom det senaste världskriget och efterverkningarna därav, fall

kan förekomma, då det skulle verka synnerligen obilligt att en bortovarande

arvinge, som utan egen förskyllan har varit oförmögen att bevaka sin rätt,

går denna förlustig efter en så kort preskriptionstid som fem år. Anledning

ansågs föreligga att för de åsyftade fallen genomföra en ordning, som höll

möjligheten öppen till arvsrättens bevarande längre tid än den som var föreskriven

i den då gällande arvslagen. Det framhölls, att olika lösningar därvid

kunde tänkas och att närmare utredning erfordrades för att bedöma, vilken

lösning som var den lämpligaste. I avbidan härpå genomfördes såsom

ett provisorium 1958 års lag, vilken har gjorts tillämplig ej endast å bortovarande

arvingar utan även å bortovarande testamentstagare samt å okända

arvingar och testamentstagare.

Någon utredning, syftande till en mera definitiv lösning av frågan om

möjlighet att under speciella omständigheter förlänga eljest gällande preskriptionstider

för rätt att taga arv eller testamente, har ännu inte skett.

Detta utredningsspörsmål — som vid lämpligt tillfälle torde böra upptagas

i samråd med de övriga nordiska länderna — har hittills fått stå tillbaka

för andra uppgifter.

Efter det senaste världskriget har förhållandena ännu ej återgått till det

normala. Arvinge eller testamentstagare, för vilken preskriptionstiden har

förlängts med tillämpning av 1958 års lag, kan därför fortfarande vara

förhindrad att göra sin rätt gällande och kan komma att vara det också efter

den förlängda preskriptionstidens utgång. Även i fall, i vilka någon förlängning

av preskriptionstiden ännu ej har skett, torde omständigheterna

kunna vara sådana, att den nuvarande förlängningsmöjligheten framstår såsom

otillräcklig. Jag anser det därför motiverat, att genom ändring av

nämnda lag möjlighet öppnas till ytterligare förlängning av preskriptionstiden.

Detta synes lämpligen kunna ske på det sättet, att rätten tillerkännes

befogenhet att, om den finner skäl därtill, efter ny ansökan förlänga

preskriptionstiden med högst fem år utöver den tid, varmed förlängning enligt

nu gällande regler kan ske. Med denna ordning — vilken liksom den

hittillsvarande bör betraktas som ett provisorium i avbidan på utredning

om en mera definitiv lösning — kommer preskriptionstiden att kunna förlängas

med sammanlagt tio år, dock med högst fem år åt gången.

Jag har i övrigt inte funnit anledning till annan ändring i 1958 års lag än

att överförandet till ärvdabalken av de allmänna bestämmelserna om preskription

av rätt att taga arv eller testamente bör föranleda en redaktionell

jämkning i lagen.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats bifogade

förslag’ till lag angående ändring i lagen den 28 februari 1958 (nr 52)

om förlängning av lid för preskription av rätt till arv eller testamente.

> Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1962

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1963.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1962

7

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 mars 1962.

Närvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 6 mars 1962 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 2 mars 1962, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 28 februari 1958

om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet avhovrättsassessor

I. Gullnäs.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:t$ proposition nr 130 år 1962

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 12 mars 1962

avgivna utlåtande över det till lagrådet den 2 mars 1962 remitterade förslaget

till lag angående ändring i lagen den 28 februari 1958 (nr 52) om förlängning

av tid för preskription av rätt till arv eller testamente.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

620346

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 28 februari 1958 a1 i texten
  2. 1LU 1962:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 28 februari 1958 s. 1 i texten