Sök i Ratio Lex

Angående tillsyn över skogar tillhörande allmänna inrättningar av kyrklig natur m. m

1962-03-30 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:133, Angående tillsyn över skogar tillhörande allmänna inrättningar av kyrklig natur m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962

1

Nr 133

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående tillsyn över skogar

tillhörande allmänna inrättningar av kyrklig natur m. m.;

given Stockholms slott den 30 mars 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att domänverket befrias från tillsynen över skötseln

av skogar, som tillhör församlingskyrkor, samt att tillsynen fr. o. m. den 1 juli

1962 i stället skall ankomma på stiftsnämnd och hos denna anställd skoglig

personal. I samband härmed föreslås att medel skall få utgå ur kyrkofonden till

bestridande av kostnaderna för vissa skogsvårdande åtgärder på kyrkolägenheten

Hallands Väderö.

1 — Uihang till riksdagens protokoll 196%. 1 samt Nr 133

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133 år 1962

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

mars 1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af

Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen fråga

om tillsyn över skogar tillhörande allmänna inrättningar av kyrklig natur m. m.

samt anför därvid följande.

Genom 1932 års ecklesiastika boställsreform tillskapades nya former för förvaltningen

av och tillsynen över prästboställena. Förvaltningen av boställena

och uppsikten däröver handhades tidigare av ett flertal olika myndigheter, nämligen

boställsnämnd, domkapitel, länsstyrelse, kammarkollegiet och, vad beträffar

skogsmarken, domänstyrelsen. Efter reformen sköter pastoraten förvaltningen

av boställena. För tillsynen över pastoratens förvaltning inrättades ett nytt

stiftsorgan, stiftsnämnden, vilken vid sin sida fick en stiftsjägmästare. Utöver

denna tillsyn handhar stiftsnämnden själv förvaltningen av vissa ecklesiastika

fastigheter, främst allmänna kyrkohemman, biskopshemman och klockarhemman,

vilka har den sammanfattande benämningen ecklesiastika arrendegårdar.

Även i andra fall utövar stiftsnämnden vissa tillsyns- eller förvaltningsbefogenheter

rörande ecklesiastik fast egendom, bl. a. beträffande lokalkyrkas jordinnehav.

Finns skog på kyrka tillhörig fastighet är det emellertid alltjämt domänverket

som — enligt de bestämmelser som före boställsreformen gällde också för

prästboställena — har tillsynen över förvaltningen av sådan kyrkskog. Domänverket

förvaltar också en mindre kyrkskog, liksom ett par domkyrkosysslomansboställen.

I skrivelse den 24 maj 1956 har domänstyrelsen hemställt, att domänverket

måtte befrias från befattningen med berörda kyrkskogar och domkyrkosysslomansboställen.

Över skrivelsen har efter remiss utlåtande den 14 december 1961

avgivits av kammarkollegiet, som inhämtat yttranden från samtliga domkapitel

utom Stockholms domkapitel samt från samtliga stiftsnämnder. Vid kammarkollegiets

utlåtande är fogat en av kollegiets arkivkontor gjord utredning rörande

fastigheternas rättsliga natur m. m. Domänstyrelsen har efter remiss i skrivelse

den 10 januari 1962 yttrat sig över de i kammarkollegiets utlåtande framlagda

förslagen. Slutligen har stiftsjägmästaren i Lunds stift ingivit en den 6 februari

1962 dagtecknad promemoria angående tillsynen över vissa skogar i Lunds stift.

Jag anhåller nu att få taga upp denna fråga till behandling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962

3

Gällande bestämmelser

Huvudförfattningen om skötseln av skogarna i riket är skogsvårdslagen den

21 maj 1948 (nr 237). Enligt denna lag utövas uppsikten över skogsskötseln

regionalt av skogsvårdsstyrelserna och centralt av skogsstyrelsen. Lagen är emellertid

inte tillämplig på all skogsmark i riket. Sålunda är från lagens tillämpning

undantagen skogsmark med därå växande skog pa bl. a. ecklesiastika boställen

och andra fastigheter av kyrklig natur samt på kronan tillhöriga fastigheter, som

inte innehas med stadgad åborätt.

Skötseln av flertalet skogar i allmän ägo reglerades tidigare av bestämmelser i

förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående hushållningen med de allmänna

skogarna i riket (1894. års skogsordning). Denna förordning hade före

skogsvårdslagens tillkomst till sina väsentligaste delar, sasom beträffande domänverkets

skogar, häradsallmänningarna och de flesta ecklesiastika boställsskogarna,

upphävts och ersatts av speciallagstiftning. Genom övergångsbestämmelser

till skogsvårdslagen upphävdes 1894 års skogsordning också såvitt gällde

skogar på kronohemman och kronolägenheter, som innehades med stadgad

åborätt, samt på allmänna inrättningars hemman och lägenheter, som inte var

av kyrklig natur.

Från tillämpningen av skogsvårdslagen — och därmed från skogs vårdsstyrelsernas

och skogsstyrelsens verksamhet — är i huvudsak undantagna a) det statliga

skogsinnehav, som är bokfört på domänfonden och förvaltas av domänstyrelsen

enligt därom särskilt meddelade bestämmelser, b) de ecklesiastika

skogar, som nu står under stiftsnämndernas förvaltning eller uppsikt enligt

ecklesiastik arrendestadga den 29 juni 1945 (nr 588) och ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400), samt c) en förhållandevis liten grupp av

skogar, som är knutna till vissa inrättningar eller rättssubjekt av merendels

kyrklig natur, såsom skogar på domkyrkosysslomansboställen samt skogar tillhöriga

församlingskyrkor och domkyrkor.

Den sistnämnda gruppen skogar står, som inledningsvis nämnts, under domänstyrelsens

tillsyn och deras förvaltning regleras genom bestämmelser i 1894

års skogsordning under dels kap. IV »Om boställsskogar», dels kap. V »Om

skogar å allmänna inrättningars hemman, som icke innehavas med stadgad

åborätt».

Vad gäller boställsskogarna (kap. IV) åligger det domänstyrelsen i första hand

att fastställa hushållningsplan, där styrelsen med avseende på skogens omfång

och beskaffenhet prövar sådan tjänlig. Överstiger virkesavkastningen i betydligare

mån boställets behov av skogsfång, kan Kungl. Maj:t på domänstyrelsens

hemställan förordna, att skogen i dess helhet eller lämplig del därav skall ställas

under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Eljest åligger det boställshavaren

att bevaka och sköta skogen med iakttagande av hushållningsplanen;

dock skall skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötsclns främjande ombesörjas

av skogsstaten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133 år 1962

Också beträffande skogar på allmänna inrättningars hemman (kap. Y) har

domänstyrelsen att fastställa skogshushållningsplan. Sådan skog kan, om förvaltningen

av skogen inte uppdragits åt person med högre skoglig utbildning eller

skogen inte skötes nöjaktigt, av Kungl. Maj:t på framställning av domänstyrelsen

ställas under vård och förvaltning av skogsstaten. Har inte så skett, åligger

det vederbörande skogstjänsteman att hålla tillsyn och kontroll över skogsskötseln.

På boställsskogarna och på allmänna inrättningars skogar, som står under

skogsstatens vård och förvaltning, skall all avverkning ske efter utsyning av

jägmästare eller, om så är medgivet, av jägmästaren underställd personal, såvitt

inte avverkningen äger rum till husbehov. Är bostället utarrenderat, äger dock

jägmästaren leda husbehovsavverkningen.

Slutligen må nämnas, att stiftsnämnd enligt den tidigare instruktionen för

stiftsnämnd och stiftsjägmästare den 16 september 1932 (nr 425) skulle ha inseende

och vård över den till kyrkliga behov och ändamål avsedda fasta egendomen

inom stiftet samt därvid bl. a. tillse, att egendomen inte användes eller

disponerades mot därom givna föreskrifter. I fråga om kyrka tillhörig fast egendom

samt ecklesiastik boställsjord, som inte avsågs i ecklesiastik boställsordning,

tillkom det stiftsnämnderna enligt 2 § 3:o) i instruktionen att pröva och avgöra

en rad olika ärenden, vilka i flera fall kunde beröra fastigheternas skogsmark,

såsom frågor om uppröjande av beteshage på skogsmarken, om vissa jordupplåtelser,

om upplåtelse av stenbrott, grustag o. d., samt om medgivande till

fridlysning av naturminnesmärke.

Nu gällande instruktion för stiftsnämnderna den 25 november 1960 (nr 705),

vilken trätt i kraft den 1 januari 1961, tillägger stiftsnämnd samma allmänna

vårdnadsplikt beträffande den ecklesiastika fasta egendomen som den äldre

instruktionen. Stiftsnämnd skall därvid särskilt tillse att egendomen användes

för sitt ändamål och verka för att den utnyttjas rationellt. Den skall vidare

förvalta egendomen eller, om förvaltningen därav tillkommer annan, ha uppsikt

över förvaltningen. Enligt övergångsstadgandena skall bestämmelserna i 2 § 3:o)

i den äldre instruktionen alltjämt äga tillämpning intill dess annat förordnas.

Tidigare ändringsförslag

I ett den 27 maj 1946 avgivet betänkande med förslag till skogsvårdslag

m. m. (SOU 1946:41) föreslog skogsstyrelsen, att tillämpningsområdet för den

allmänna skogsvårdslagen skulle utvidgas till att omfatta bl. a. skogar på allmänna

inrättningars hemman, som inte innehades med stadgad åborätt. Dock

undantogs skogar av kyrklig natur, vilka borde komma under stiftsnämndernas

kontroll eller förvaltning.

Vid framläggande för 1948 års riksdag av proposition (nr 34) med förslag till

skogsvårdslag m. m. förklarade sig föredragande departementschefen dela skogs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962

styrelsens uppfattning, att skogarna på allmänna inrättningars hemman, som

inte innehades med stadgad åborätt, i regel borde gå in under skogsvårdslagen.

Han framhöll, att en sådan anordning syntes ändamålsenlig bl. a. med hänsyn

till att dessa skogar ofta låg vitt spridda och att tillsynen över dem därför lättare

kunde utövas av skogs vårdsstyrelsernas personal än av domänverkets personal,

vars verksamhet som regel var förlagd till mera lokalt begränsade områden. Från

en överföring ansåg departementschefen dock böra undantagas sadana skogai,

som tillhörde allmänna inrättningar av kyrklig natur. Han anförde som motivering

härför.

De flesta av de ecklesiastika skogarna lyder under ecklesiastika boställsordningen

den 30 augusti 1932 och står under tillsyn av stiftsnämnderna, vilka för

detta ändamål har skogligt utbildad personal till sitt förfogande. Härjämte finnes

emellertid vissa skogar, tillhöriga allmänna inrättningar av kyrklig natur, som

går in under kap. V 1894 års förordning. Då det synes mest ändamålsenligt,

att även sistnämnda skogar skall stå under tillsyn av de organ som har hand

om skötseln av och tillsynen över de ecklesiastika skogarna i övrigt, torde skogar

å allmänna inrättningars hemman av kyrklig natur böra undantagas från skogsvårdslagens

tillämplighetsområde.

I sitt över propositionen avgivna utlåtande (nr 10) förklarade sig jordbruksutskottet

inte ha något att erinra mot vad som föreslagits i propositionen i nu

nämnda avseenden. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen (Rskr nr 143).

Innan förslaget till ny skogsvårdslag förelädes riksdagen hade framlagts förslag

till ändrade regler om tillsynen över skogar, tillhörande flertalet allmänna

inrättningar av kyrklig natur ävensom domkyrkosysslomansboställena. Den 31

oktober 1947 överlämnade sålunda stiftssekreteraren Tage Gynnerstedt i egenskap

av sakkunnig utredning med förslag till kungörelse angående förvaltning

av domkyrkojord m. m. Förslaget gick ut pa att ecklesiastika arrendestadgan

skulle lända till efterrättelse beträffande fastighet, vars avkastning tillföll domkyrka,

domkyrkosyssloman eller församlingskyrka. Vissa särskilda bestämmelser

föreslogs, bl. a. att till arrendegård hörande skog skulle förvaltas av den avkomstberättigade

— varmed skulle förstås domkyrkostyrelse eller församling —

med motsvarande tillämpning av bestämmelser i ecklesiastik boställsordning.

Rörande förvaltningen av skogen på ifrågavarande fastigheter anförde den

sakkunnige bl. a. följande.

Då det torde vara ett önskemål från domänstyrelsens sida att bli kvitt förvaltningen

av nu ifrågavarande skogar och det för övrigt torde vara skäligen

omotiverat att denna ecklesiastika skogsmark, som är relativt obetydlig till

värde och areal, följer andra regler än dem som gäller för den utan gensägelse

största och värdefullaste delen av det ecklesiastika skogsbeståndet, talai alla

skäl för att förvaltningen av denna skogsmark sker efter i ecklesiastika boställsordningen

angivna grunder. Uppdelning av förvaltningsbestyren mellan stiftsnämnd

och avkomstberättigad på samma sätt som vid förvaltningen av detta

fastighetsbestånd i övrigt synes sålunda välmotiverad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962

Över den sakkunniges förslag avgavs yttranden av ett flertal myndigheter

och sammanslutningar, varefter — i anslutning till vad som föreslagits i vissa

yttranden — ärendet överlämnades till 1946 års domkyrkosakkunniga.

I sitt den 15 november 1949 avgivna betänkande med förslag angående domkyrkornas

förvaltning och ekonomi (SOU 1949:63) föreslog domkyrkosakkunniga,

att förvaltningen av domkyrkas fastigheter vid andra äldre domkyrkor än

Lunds domkyrka skulle — med visst här inte aktuellt undantag — anförtros åt

stiftsnämnden, varvid för stiftsnämndens förvaltning i tillämpliga delar skulle

gälla bestämmelserna i ecklesiastika arrendestadgan. Lunds domkyrkas stora

fastighetsbestånd ansåg domkyrkosakkunniga böra förvaltas av domkyrkostyrelsen.

Också för denna förvaltning skulle ecklesiastika arrendestadgan lända till

efterrättelse i tillämpliga delar.

Förslaget innebar bl. a., att stiftsnämnd (respektive domkyrkostyrelsen i

Lund) skulle handha skötseln också av skogen på de äldre domkyrkornas fastigheter

ävensom på domkyrkosysslomansboställena. Härvid förutsattes att bestämmelserna

i 1894 års skogsordning skulle upphävas, i vad bestämmelserna avsåg

nämnda fastigheter. De yngre domkyrkorna jämte deras egendom skulle förvaltas

på samma sätt som församlingskyrkor i allmänhet.

Efter remissbehandling av domkyrkosakkunnigas betänkande förelädes frågan

om domkyrkoförvaltningens organisation 1951 års kyrkomöte i form av förslag

till lag om domkyrkostyrelse (skr nr 5).

Enligt 3 § i lagförslaget, vilket avsåg de äldre domkyrkorna, skulle domkyrkostyrelsen

bl. a. vårda och vidmakthålla domkyrkobyggnaden samt därjämte, i

den mån Kungl. Maj:t så bestämde, förvalta annan domkyrkans egendom.

Till motivering av lagförslaget i vad det avsåg förvaltningen av domkyrkornas

fastigheter anförde föredragande statsrådet:

I sina förslag rörande förvaltningen av de äldre domkyrkornas fastigheter har

de sakkunniga inte följt någon enhetlig linje. Sålunda skulle fastighetsförvaltningen

vid dessa domkyrkor i allmänhet anförtros åt stiftsnämndcrna men vid

Lunds domkyrka åt domkyrkostyrelsen. Jag anser en sådan lösning mindre tillfredsställande.

Frågan bör enligt min uppfattning, i överensstämmelse med vad

länsstyrelsen i Malmö förordat i fråga om Lunds domkyrkas fastigheter, generellt

lösas under hänsynstagande dels till fastigheternas karaktär av landsfastighet

eller stadsfastighet och dels till det ifrågasatta förvaltningsorganets kompetens

för förvaltning av fastigheter av det ena eller andra slaget.---Jag

förordar alltså, att domkyrkas på landet belägna fastigheter förvaltas av vederbörande

stiftsnämnd och domkyrkas i stad belägna fastigheter av vederbörande

domkyrkostyrelse.

Kyrkolagsutskottet avstyrkte i sitt betänkande (nr 18) Kungl. Maj:ts förslag

och uttalade sig för att fastighetsförvaltningen utan undantag skulle omhänderhas

av domkyrkostyrelsen. Utskottets ståndpunkt i denna och andra frågor

delades av kyrkomötet, som i skrivelse den 11 oktober 1951 (nr 31) förklarade

sig inte kunna godkänna det vid Kungl. Maj.ts skrivelse fogade förslaget till

lag om domkyrkostyrelse samt anhöll, att Kungl. Maj:t ville med beaktande av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962 7

kyrkolagsutskottets synpunkter utarbeta och därefter förelägga kyrkomötet nytt

lagförslag. ...

Kyrkomötets skrivelse är alltjämt beroende på Kungl. Mapts provning. Den

fortsatta behandlingen av vissa i skrivelsen avsedda spörsmål har, sasom jag

senare ytterligare skall beröra, hänskjutits till 1960 års ecklesiastika boställs
utredning.

Domänstyrelsens framställning

Domänstyrelsen erinrar om att det ansetts ändamålsenligt, att skogarna pa

allmänna inrättningars hemman av kyrklig natur ställs under tillsyn av stiftsnämnderna.

Ändrade bestämmelser i fråga om tillsynen av dessa skogar har

emellertid inte meddelats, varför skogarna alltjämt kvarstår under domänverkets

tillsyn enligt bestämmelserna i kap. V i 1894 års skogsordning. Någon rimlig

anledning till att så skall vara fallet kan enligt styrelsens mening inte finnas.

Förhållandet bör därför snarast regleras på sådant sätt, att domänverkets befatt
-

ning med skogarna upphör. _ _

Domänstyrelsen hemställer vidare att åtgärder vidtages för att befria domänverket

från bestyr med domkyrkosysslomansboställenas skogar. I detta samman
-

hang anför styrelsen:

På grund av bestämmelserna i kap. IV skogsordningen och särskilda av Kungl.

Mai t meddelade beslut handhar domänverket nu i praktiken full förvaltning av

dessa skogar. Däremot har domänverket inte att taga nagon befattning med

boställenas inägojord jämte byggnader. Tillsynen darover torde narmast ankomma

på domkapitlen. Med hänsyn till domänverkets redan lange intagna ställning

som ett statens affärsdrivande verk, vars förvaltningsuppgifter sa langt möjligt

bör begränsas att avse domänfondens egendomar, bör det overvagas, huruvida

ei bestyren med domkyrkosysslomansboställenas skogar ma kunna överflyttas

till annan myndighet. Styrelsen ifrågasätter huruvida e, stiftsnamnd lämpligen

bör vara tillsynsmyndighet för sådant boställe i dess helhet. Därigenom skull

bl a vinnas att skog och inägojord kommer under tillsyn av samma myndighet,

vilket är av betydelse bl. a. för samordnande av frågor om skogsavkastnmg och

byggnadsbehov m. m.

Vid framställningen har fogats två förteckningar. Den ena avser skogar till

fastigheter som domänstyrelsen hänfört till »allmänna inrättningars hemman

av kyrklig natur» och upptar 60 fastigheter - eller undantagsvis grupper av

samma kyrka tillhöriga fastigheter — med en sammanlagd areal skogsmark av

ca 6 300 ha och belägna inom 15 län. Domkyrkosysslomansboställena redovisas

i den andra förteckningen med sammanlagt ca 130 ha skogsmark.

Remissyttranden

Domänstyrelsens framställning tillstyrkes eller lämnas utan erinran av domkapitlen

och stiftsnämndema i Uppsala, Linköping, Växjö, Lund, Goteborg,

Karlstad och Visby. Fn positiv hållning intages också av domkapitlen och stiftsnämndema

i Skara, Strängnäs, Härnösand och Luleå.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962

Reservation mot framställningen anmäles endast från Västerås stift, där

stiftsnämnden anser att nämndens befattning med skogen på domkyrkosysslomansbostället

Uppåker tills vidare bör begränsas till sådan tillsyn, som domänstyrelsen

för närvarande utövar enligt kap. V i 1894 års skogsordning över kyrkskogarna

inom stiftet. Domkapitlet, som åberopar vad stiftsnämnden anför,

ifrågasätter därutöver, om inte den fortsatta utredningen av frågan om domkyrkornas

förvaltning och ekonomi bör avvaktas, innan interimistiska åtgärder

vidtages beträffande domkyrkas skogsegendom.

Stiftsnämnden i Lund, med vilken domkapitlet instämmer, upptar i sitt yttrande

det av stiftssekreteraren Gynnerstedt år 1947 framlagda förslaget till

forvaltmngsbestämmelser samt förklarar sig dela de synpunkter Gynnerstedt

framfört. Stiftsnämnden fortsätter.

Stiftsnämnden anser emellertid att dispens från skyldigheten att upprätta

hushaiinmgsplan bor av nämnden kunna medgivas för det fall att skogen är av

sa ringa omfattning, att kostnaden för kartläggning och upprättande av plan

blir för stor i förhallande till skogens avkastning. Hushållningsplanen bör i så

tall ersättas med allmänna föreskrifter och fastställande av avverkningsbeloppets

storlek. Dispens från skyldigheten att upprätta skogshushållningsplan bör också

kunna medgivas där särskild vård om skogsbeståndet anses påkallad ur naturskyddssynpunkt.

Kammarkollegiet klarlägger i sitt utlåtande den rättsliga naturen av vissa

fastigheter, beträffande vilka tveksamhet uppkommit om de skall hänföras till

kap. V i 1894 års skogsordning eller under skogsvårdslagen. Kollegiet går vidare

in på spörsmålet, i vilken utsträckning 1960 års ecklesiastika boställsutredning

kommer att vidarebehandla frågorna om tillsynen över och förvaltning av de i

domänstyrelsens skrivelse upptagna skogarna och anför därvid bl. a. följande.

Utredningen avser i första hand den ecklesiastika boställsförvaltningen i vissa

narmare angivna hänseenden, berörande såväl jordbruket som skogshushållningen,

varvid i samband med utredningen av de i direktiven särskilt nämnda

spörsmålen borde upptagas till prövning även andra frågor rörande boställsförvaltnmgen

m. m., vilka kunde aktualiseras under arbetets gång. Det har vidare

synts ändamålsenligt, att motsvarande problem vad gällde lokalkyrkornas jordinnehav

till lokalkyrkor räknas i direktiven även domkyrkorna — uppmärksammades

och utreddes. Därvid har särskilt pekats på behovet av nya författningsbestämmelser

på området, vilka borde göras enhetliga och, i den mån så

vore möjligt, likartade med övriga ecklesiastika förvaltningsbestämmelser.

bom resultat av den planerade förvaltningsreformen torde sålunda komma att

tramga bl. a. regler, avsedda att ersätta bestämmelserna i 1894 års skogsordning

såvitt angår domkyrkornas och församlingskyrkornas fastigheter samt domkyrkosysslomansboställena

ävensom de övergångsvis kvarstående bestämmelserna

om kyrka tillhörig fast egendom samt viss ecklesiastik boställsjord i 2 § 3:o)

i den äldre stiftsnämndsinstruktionen. Det torde med hänsyn härtill kunna ifrågasattas,

om inte domänstyrelsens föreliggande framställning allenast bör överlämnas

till den pågående utredningen för att tagas i beaktande. Då emellertid i

samband med tidigare utredningar och förslag i stort sett rått enighet om lämpligheten

av att på stiftsnämnderna överflytta domänstyrelsens nuvarande befatt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962

ning med tillsynen över hithörande skogar, synas skäl tala för att man i avvaktan

på resultatet av den pågående utredningen provisoriskt genomför den rationalisering

på förevarande område, vilken länge framstått såsom önskvärd.

Kammarkollegiet finner dock att vid ett övervägande av en sådan reglering

vissa fastigheter bör undantagas. Kollegiet anför härom bl. a.

Vad angår de äldre domkyrkornas fastigheter inklusive domkyrkosysslomansboställena

har såsom förut nämnts 1951 års kyrkomöte avvisat Kungl. Maj :ts

förslag, att dessa fastigheter, i den mån de utgjordes av jordbruksfastigheter,

helt skulle förvaltas av vederbörande stiftsnämnder. Kyrkomötet har ansett, att

förvaltningen av domkyrkofastigheterna utan undantag borde omhänderhas av

domkyrkostyrelserna, och anhållit, att nytt förslag i bl. a. denna förvaltningsfråga

måtte föreläggas kyrkomötet. Ehuru en överflyttning från domänstyrelsen

till annat statligt organ av den kontroll över domkyrkofastighetemas skogar, som

för närvarande utövas vid sidan av kyrkolagens förvaltningsbestämmelser, i och

för sig inte torde förutsätta samtycke från kyrkomötets sida, synes skäl likväl

tala för att hithörande fastigheter tills vidare undantages från den nu föreslagna

överflyttningen av denna kontroll. De administrativa olägenheterna av ett dylikt

undantag skulle bli begränsade, eftersom ifrågavarande fastigheter huvudsakligen

är koncentrerade till två områden, ett vid Strängnäs och ett vid Västerås, vartdera

med två domkyrkohemman och ett domkyrkosysslomansboställe. Härtill

kommer skogssamfälligheten Prästmarken vid Växjö, som endast till mindre del

(2/o) utgör domkyrkosysslomansboställe men i övrigt lektorslönetillgång, varför

en ändring av förvaltningen av denna fastighet torde förutsätta en komplettering

av utredningen genom hörande av vederbörande lektorer och skolmyndigheter.

Kammarkollegiet konstaterar, att de skogar som tillhör församlingskyrkor

utgör det stora flertalet av de med domänstyrelsens framställning avsedda skogarna

och att skogarna ligger vitt spridda. Enligt kollegiets mening skulle därför

de administrativa fördelarna av en överflyttning av tillsynen över skogarna på

stiftsnämnderna bli påtagliga. Kollegiet fortsätter.

I stiftsnämndens i Lund av domkapitlet biträdda yttrande har i anslutning till

det av stiftssekreteraren Gynnerstedt på sin tid avgivna förslaget till författningsreglering

för överflyttningens genomförande förordats, att skogarna skulle

förvaltas av den avkomstberättigade i enlighet med föreskrifterna i ecklesiastik

boställsordning om löneboställes skog med den ändringen, att vad däri stadgades

om pastorat i stället skulle avse avkomstberättigad. Därvid har stiftsnämnden

dock för ändamålet föreslagit vissa ändringar i eller avvikelser från 44 och 45 §§

i boställsordningcn.

I detta hänseende torde läget i viss mån ha förändrats genom tillsättandet av

1960 års ecklesiastika boställsutredning. I direktiven för utredningen har förutsatts,

att de blivande förvaltningsreformerna kommer att fordra förhållandevis

omfattande ändringar i gällande lagstiftning för att kunna genomföras. Det torde

inte vara behövligt eller lämpligt att för den nu ifrågasatta allenast provisoriska

författningsregleringen i full utsträckning — eventuellt efter vidtagna ändringar

— taga i anspåk vidlyftiga lagbestämmelser, vilka är föremål för en pågående

omarbetning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962

Kammarkollegiet föreslår, att provisoriska bestämmelser utfärdas av innebörd,

att de åligganden, som enligt kap. V i 1894 års skogsordning ankommer på domänstyrelsen

och denna underställd personal skall fullgöras av stiftsnämnd och

hos sådan anställd skoglig personal. Då riksdagen medverkat till den lydelse,

som kap. V nu har enligt förordningen den 24 juli 1903 (nr 79 s. 17), torde

frågan böra underställas riksdagen. Kungl. Maj:t torde äga utfärda för ändringens

genomförande nödiga tillämpningsföreskrifter. Frågan om ett restlöst

upphävande av kap. V i skogsordningen finner kollegiet böra upptagas i sammanhang

med det förslag till förvaltningsreform på förevarande område, som

1960 års ecklesiastika boställsutredning har att avlämna.

Domänstyrelsen biträder kollegiets förslag, att tillsynen över skogar som tillhör

församlingskyrkor skall överföras från domänstyrelsen till stiftsnämndema

utan avbidan på resultatet av 1960 års ecklesiastika boställsutrednings arbete

samt att provisoriska bestämmelser utfärdas. Styrelsen finner det vidare angeläget

att domänverket blir avlöst från de besvärande och enligt styrelsens uppfattning

helt otillräckligt ersatta bestyren med domkyrkosysslomansboställenas

och domkyrkohemmanens skogar, vilka uppgifter styrelsen anser inkräkta på

styrelsens viktiga uppgift att såsom affärsdrivande verk förvalta domänfondens

fastigheter. Styrelsen hemställer att åtgärder också härvidlag vidtages för ett

överförande provisoriskt på stiftsnämndema av bestyren utan att resultatet av

den pågående boställsutredningen avvaktas.

Departementschefen

Frågan om förvaltningen av kyrka tillhörig fast egendom och tillsynen över

denna förvaltning ingår i det utredningsuppdrag, som anförtrotts 1960 års ecklesiastika

boställsutredning. Såsom kammarkollegiet påpekat torde därför kunna

ifrågasättas, om inte domänstyrelsens förevarande framställning om befrielse

från tillsynsbestyren över kyrkskogarna m. m. borde överlämnas till boställsutredningen

för att beaktas vid det fortsatta utredningsarbetet. I likhet med

kammarkollegiet anser jag dock vägande skäl tala för att redan nu utan avvaktan

på resultatet av den pågående utredningen — vilket inte kan beräknas

föreligga förrän om några år — vissa spörsmål som berör kyrka tillhörig fast

egendom upptages till behandling. En prövning av frågan hur tillsynen över

skogsförvaltningen lämpligen bör vara ordnad har nämligen av flera skäl sedan

länge framstått som önskvärd. Jag vill särskilt framhålla att en befrielse från

tillsynsuppgiften torde medföra inte obetydliga fördelar från rationaliseringssynpunkt

för domänverket, eftersom skogarna i allmänhet ligger vitt spridda och

mestadels utan samband med den på domänfonden bokförda av domänverket

förvaltade skogen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962

Vad angår församlingskyrkornas skogar råder enighet om att uppsikten över

förvaltningen bör ankomma på stiftsnämnderna. Beslutas en sådan överflyttning

kommer stiftsnämndens och stiftsjägmästarens arbetsuppgifter att huvudsakligen

bestå i åtgärder för skogsindelning samt viss tillsyn över den av församlingarna

handhavda skogsskötseln. Enligt vad jag inhämtat kan stiftsnämnderna

— med ett undantag av speciell natur, vartill jag återkommer i det följande —

fullgöra de nya tillsynsuppgifterna utan att ramen för nuvarande personalorganisation

behöver ökas. Jag förordar således, att domänverket befrias från arbetsuppgifterna

beträffande ifrågavarande skogar och att dessa uppgifter överflyttas

på stiftsnämnderna och hos dem anställd skoglig personal.

Domänstyrelsen har i ärendet berört vissa problem, som är förknippade

med förvaltningen av Torekovs kyrka tillhöriga kyrkolägenheten Hallands Väderö.

Genom resolution den 14 april 1958 har länsstyrelsen i Kristianstads län

jämlikt 12 § naturskyddslagen fridlyst ön med kringliggande holmar och skär

såsom naturpark samt därvid utfärdat bl. a. ingående föreskrifter om skogsskötseln

på ön. Behållen skogsavkastning skall i första hand användas till skogsvårdande

åtgärder. Stiftsjägmästaren i Lunds stift har anmärkt, att skogen på

ön till följd av bl. a. svåra transportförhållanden torde sakna rotvärde. Han har

vidare upplyst, att avverkningar av gagnvirke mestadels givit negativt resultat.

Han anser att någon möjlighet inte torde finnas att inrymma skogsvårdskostnader

i församlingens inkomst- och utgiftsstat för ön. Domänverket har hittills

kunnat bedriva viss skogsvård på ön genom att anlita elever vid en skogsskola,

en utväg som stiftsnämnden saknar. En förutsättning för att stiftsnämnden

skall kunna utöva en någorlunda tillfredsställande tillsyn över den i flera avseenden

specifika skogsskötseln på ön finner stiftsjägmästaren vara, att vissa

medel ställes till stiftsnämndens förfogande. Dessa bör främst användas till arvode

åt en arbetsförman, vilken efter stiftsjägmästarens anvisningar kan leda

de skogsvårdande arbetena på ön. Kostnaderna beräknas till 4 000 kr. per år.

Jag finner de uppgivna förhållandena motivera, att de begärda medlen ställs

till stiftsnämndens förfogande. Anslaget bör lämpligen utgå ur kyrkofonden. Medel

för angivna ändamål bör därför jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond

fr. o. m. budgetåret 1962/03 tills vidare utgå ur fonden med belopp som det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare fastställa.

Vad härefter gäller tillsynen över och i förekommande fall förvaltningen av

skog på de äldre domkyrkornas fastigheter, inbegripet domkyrkosysslomansboställena,

vill jag erinra om att meningarna varit delade om hur förvaltningen

av domkyrkornas fastighetsinnehav bör vara anordnad. De härmed sammanhängande

frågorna bör därför ytterligare undersökas innan ett ställningstagande

kan ske till den nu föreliggande frågan. Som framgått av vad jag tidigare anfört

ingår i boställsutredningens uppdrag att utreda formerna för förvaltningen

m. m. av här avsedd fast egendom. Jag är alltså inte nu beredd att föreslå bifall

till domänverkets begäran om befrielse från åliggandena jämlikt 1894 års skogs
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962

ordning beträffande nämnda egendom. Såsom kammarkollegiet anfört torde de

administrativa olägenheterna av att domänverket har kvar dessa uppgifter —

med hänsyn till bl. a. det ringa antalet fastigheter — bli av begränsad omfattning.

Jag förordar, att den föreslagna överflyttningen av tillsynen sker den 1 juli

1962. I likhet med kammarkollegiet anser jag det lämpligt, att allenast provisoriska

bestämmelser utfärdas. Dessa bör kunna begränsas till föreskrifter, att de

åligganden, som enligt bestämmelserna i 1894 års skogsordning ankommer på

domänstyrelsen och denna styrelse underställd personal, fullgöres såvitt avser

tillsynen m. m. över församlingskyrkor tillhöriga fastigheter av stiftsnämnd och

hos denna anställd personal. Inom ecklesiastikdepartementet har, i överensstämmelse

med vad jag nu förordat, upprättats ett utkast till kungörelse med

särskilda bestämmelser om tillsynen över skogsskötseln m. m. på församlingskyrka

tillhörig fast egendom, vilket utkast torde såsom bilaga A få fogas till

statsrådsprotokollet. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att utfärda bestämmelser

i huvudsaklig överensstämmelse med detta utkast. Om så fordras, bör

Kungl. Maj:t kunna utfärda närmare anvisningar för stiftsnämnderna rörande

tillämpningen av aktuella bestämmelser i skogsordningen.

Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordad överflyttning fr. o. m. den 1

juli 1962 på stiftsnämnd och hos denna anställd skoglig personal

av de åligganden, som med avseende å skogsskötseln på

församlingskyrka tillhörig fastighet enligt bestämmelser i 1894

ars skogsordning för närvarande ankommer på domänstyrelsen

och denna styrelse underställd personal;

b) bemyndiga Kungl. Maj.''t att utfärda de bestämmelser som

föranledes av vad jag i det föregående förordat;

c) medgiva, att jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond

må ur kyrkofonden årligen fr. o. m. budgetåret 1962/63

tills vidare utgå medel till bestridande av kostnader för vissa

skogsvårdande åtgärder på kyrkolägenheten Hallands Väderö.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962

13

Bilaga A

Utkast

till

kungörelse med särskilda bestämmelser om tillsynen över

skogsskötseln m. m. på församlingskyrka tillhörig fast egendom.

Härigenom förordnas, att vid tillämpningen av förordningen angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894 (nr 17 s. 1)

skall, såvitt angår församlingskyrka tillhörig skog, vad i förordningen sägs om

domänstyrelsen och skogsstaten i stället avse stiftsnämnden och vad om överjägmästaren

och vederbörande skogstjänsteman sägs avse stiftsjägmästaren;

dock skola besvär jämlikt § 62 andra stycket förordningen anföras hos stiftsnämnden.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1962:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående tillsyn över skogar tillhörande allmänna inrättningar av kyrklig natur m. m. s. 1 i texten