Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 och 4 §§ förordningen den 11 december 1959 (nr 575) med föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar, m. m

1962-03-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:138, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 och 4 §§ förordningen den 11 december 1959 (nr 575) med föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1962

1

Nr 138

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 2 och 4 §§ förordningen

den 11 december 1959 (nr 575) med föreskrifter

om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig

försäljning av bilar, m. m.; given Stockholms slott

den 16 mars 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av

2 och 4 §§ förordningen den It december 1959 (nr 575) med föreskrifter om

vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag i syfte att ernå större likformighet beträffande

tillämpningen av den sedan april 1960 gällande regleringen av

bilhandelns betalningsvillkor. Förslaget innebär, att ett i princip enhetligt

kontrollsystem införes för hela bilhandeln efter mönster av vad som härvidlag

gäller för sådana bilhandlare, som förbundit sig att iakttaga regleringen

genom att biträda en av Kungl. Maj :t godkänd överenskommelse mellan

kommerskollegium och vederbörande branschorganisation. Kommerskollegium

föreslås bli tillsynsmyndighet beträffande efterlevnaden av regleringen

i hela dess omfattning och utrustas med härför erforderliga granskningsbefogenheter.

1 liihang till riksdagens protokoll 19C>2. 1 samt. Nr 138

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1962

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 och 4 §§ förordningen den 11

december 1959 (nr 575) med föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid

yrkesmässig försäljning av bilar

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen den 11 december 1959

med föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av

bilar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2 §.

Säljare må---månader (k r e
d

i t t i d).

Kontantinsatsen må —----eko
nomisk

intressegemenskap.

Har avtalats---— i kontantin
satsen.

Kredittiden räknas —--av säl
jaren.

När särskilda skäl därtill äro, må

kommerskollegium medgiva undantag

från stadgandena i denna paragraf.

4 §•

Säljare, som utlämnar försåld bil

i strid mot föreskrifterna i 2 §, skall

böta en tiondedel av bilens värde,

dock lägst 500 kronor och högst 2 000

kronor.

(Föreslagen lydelse)

2 §•

1 m om. Säljare må----må
nader

(kredittid).

Kontantinsatsen må-------eko
nomisk

intressegemenskap.

Har avtalats----i kontantin
satsen.

t

Kredittiden räknas ----av säl
jaren.

2 mom. Efterlevnaden av stadgandena

i 1 mom. skall stå under tillsyn

av kommerskollegium, som, när

särskilda skäl därtill äro, må medgiva

undantag från dessa stadganden.

Kommerskollegium äger genom

auktoriserad revisor eller annan härför

skickad person kontrollera, att

säljaren ställt sig föreskrifterna i 1

mom. till efterrättelse. Efterkommes

icke anmaning att lämna för sådan

kontroll erforderlig uppgift, må

kommerskollegium förelägga säljaren

lämpligt vite.

4 §•

Säljare, som utlämnar försåld bil

1 strid mot föreskrifterna i 2 § 1 mom.,

skall böta en tiondedel av bilens värde,

dock lägst 500 kronor och högst

2 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1962

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars

1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändring av föreskrifterna

om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar

samt anför därvid följande.

Sedan den 1 april 1960 gäller viss reglering av betalningsvillkoren inom

den yrkesmässiga bilhandeln. Bestämmelser härom finns intagna i föiordningen

den 11 december 1959 (nr 575) med föreskrifter om vissa betalningsvillkor

vid yrkesmässig försäljning av bilar. Enligt denna förordning

må säljare inte utlämna försåld bil av annat slag än lastbil eller buss

med totalvikt överstigande 1 800 kilogram, med mindre köparen erlagt minst

fyrtio procent av vederlaget och i övrigt förbundit sig att gälda återstoden

inom femton månader eller, då fråga är om fordon avsett att utnyttjas i yrkesmässig

trafik, tjugofyra månader. Utlämnas bil i strid mot dessa bestämmelser

utgår böter med en tiondedel av bilens värde, dock lägst 500 och

högst 2 000 kronor.

Kommerskollegium äger på särskilda skäl medgiva undantag från de i förordningen

angivna betalningsvillkoren. Härutöver gäller, att förordningen

inte skall äga tillämpning, om säljaren biträtt en av Kungl. Maj :t godkänd

överenskommelse, enligt vilken det åligger honom att iakttaga betalningsvillkor,

motsvarande de i förordningen angivna. Sådan överenskommelse

bär med verkan fr. o. in. den 1 april 1960 träffats mellan kommerskollegium

och Sveriges automobilhandlareförbund, numera Motorbranschens

riksförbund. Enligt denna överenskommelse, som gäller tills vidare med tre

månaders ömsesidig uppsägning, åtar sig förbundet, att från de för förbundet

kända bilhandlarna infordra förbindelse att vid sådan försäljning, som

avses i förordningen, iakttaga samma betalningsvillkor, som finns angivna i

denna, vid risk att vid överträdelse häremot aläggas vite enligt samma grunder

;som i fråga om böter enligt förordningen. Förbundet åtar sig dessutom,

att i erforderlig utsträckning genom auktoriserad revisor eller annan härför

skickad person kontrollera efterlevnaden av de överenskomna betalningsvillkoren.

Framkommer att dessa åsidosatts skall enligt överenskommel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1!)62

sen frågan om viteserläggande hänskjntas till en särskild skiljenämnd. Det

föreligger vidare viss uppgiftsskyldighet för förbundet till kommerskollegium

för dess kontroll av att överenskommelsen tillämpas. Kollegium äger

på framställning av förbundet medgiva undanlag från de överenskomna betalningsvillkoren.

Säljare, som avgivit förbindelse till förbundet, åtar sig därmed att tillhandahålla

sin bokföring med tillhörande handlingar för granskning enligt överenskommelsens

kontrollföreskrifter samt att omedelbart vid anfordran av

förbundet utge honom ålagt vite.

Kostnaderna för kontrollen och för skiljenämndens verksamhet skall enligt

överenskommelsen i första hand bestridas av inflytande viten och vad

därutöver erfordras av förbundet med visst garanterat statsbidrag.

I övrigt är att nämna, att överenskommelsen träffades under förutsättning,

att genom lagstiftningsåtgärd tillskapades lika villkor för säljare,

som genom förbindelse biträder överenskommelsen, och säljare, som ej biträder

denna.

I framställning till Kungl. Maj:t den 22 januari 1962 har Motorbranschens

riksförbund under åberopande av att det icke föreligger den i överenskommelsen

förutsatta likställigheten mellan säljare, som biträtt överenskommelsen,

och andra säljare hemställt att åtgärder måtte vidtagas för att ernå

sådan likställighet.

Förbundet upplyser, att av landets omkring 1 000 yrkesbilhandlare drygt

800 har lämnat förbindelse att följa överenskommelsen. Omkring 200 företagare

står utanför överenskommelsen och är därigenom underkastade förordningens

bestämmelser.

Bilhandlare som avgivit förbindelse blir, framhåller förbundet, föremål

för granskning i enlighet med överenskommelsens bestämmelser och under

överinseende av kommerskollegium såsom tillsynsmyndighet. Någon tillsynsmyndighet

finns emellertid inte beträffande efterlevnaden av förordningen

och detta har enligt förbundets mening skapat svårigheter i flera

hänseenden, bl. a. genom att kommerskollegium icke kan få överblick över

hur kreditreglerna tillämpas inom hela den yrkesmässiga bilhandeln. En

sadan överblick torde dock framstå som nödvändig för att i dispensärenden

kunna utforma en enhetlig praxis.

Allvarligare finner emellertid förbundet vara, att kreditreglerna i praktiken

synes bli mindre effektiva i fråga om försäljningar, som faller under

förordningen, än när överenskommelsen äger tillämpning. Enligt förbundet

sammanhänger detta med att polis- och åklagarmyndigheterna saknar

effektiv möjlighet att mot en säljares vilja företaga en allsidig granskning

av bokföring och därtill hörande handlingar för att utröna om överträdelse

skett mot förordningens bestämmelser. Förbundet anför mot bakgrunden

härav följande.

När förbundet för sin del godkände överenskommelsen, var det en självklar

förutsättning att det bl. a. i fråga om kontrollens effektivitet skulle bli

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1962

full likställighet mellan dem som hade att följa överenskommelsen och dem

som lydde under förordningen. Erfarenheterna har dock visat, att så icke

blivit fallet. Detta har vållat oro bland förbundets medlemmar. De hyser

den uppfattningen att för närvarande tillräcklig garanti saknas för att konkurrensen

kan ske på lika villkor; de har den känslan att de utanför överenskommelsen

stående bilhandlarna alltför lätt kan begagna sig av den fördel

i konkurrenshänseende, som eu underlåtenhet att följa kreditreglerna

onekligen i regel innebär.

Till belysande av det anförda framhåller förbundet, att under tiden 1 april

—31 december 1961 kontroll skett hos omkring 160 företagare anslutna

till överenskommelsen, varvid i genomsnitt 125 försäljningar per företag

granskats. Hittills har på grundval av vad som framkommit vid granskningen

44 fall hänskjutits till skiljenämnden. Under samma tid har efter anmälan

av förbundet omkring 15 utanför överenskommelsen stående förelag

varit föremål för ingripande från polis- och åklagarmyndigheterna, varvid i

ett icke ringa antal fall omfattande överträdelser framkommit.

I syfte att undanröja dessa olägenheter föreslår förbundet, att kommerskollegium

i enlighet med vad som gäller i fråga om överenskommelsens tilllämpning

måtte utses som tillsynsmyndighet även beträffande efterlevnaden

av förordningens föreskrifter och att kollegium för fullgörandet av denna

uppgift får rätt att vidtaga granskningar av bokföring och därtill hörande

handlingar hos bilhandlare, som är underkastade förordningens bestämmelser.

Om så finnes lämpligt av praktiska skäl, bör enligt förbundets

mening hinder inte föreligga, att kommerskollegium för själva granskningsverksamheten

anlitar antingen annan därför lämplig myndighet med kontrollverksamhet

av exempelvis samma art som den av statens pris- och kartellnämnd

bedrivna eller också auktoriserad revisor eller annan granskningsman.

Skulle sistnämnda väg väljas, säger sig förbundet intet ha att

erinra mot, att kostnaderna för granskningsverksamheten tills vidare i första

hand avräknas mot viten, som inflyter från överträdelser av överenskommelsens

bestämmelser.

Över förbundets framställning har efter remiss yttranden avgivits av riksåklagaren,

kommerskollegiuin, statens pris- och kartellnämnd, bilkredilnämnden

samt Sveriges bilindustri- och bilgrossistlörening.

Riksåklagaren framhåller, att man i och för sig kan ifrågasätta riktigheten

av uttalandet om polis- och åklagarmyndigheternas bristande utredningsmöjligheter

med hänsyn till de positiva resultat som nåtts denna väg. Ovedersägligt

är emellertid, att ingripanden från dessa myndigheter icke kan

ske innan misstanke om brott uppkommit. Riksåklagaren finner det därför

vara till gagn att uppgiften att utöva tillsyn över efterlevnaden av förordningen

anförtros åt särskild myndighet, lämpligen kommerskollegium med

tanke på dess ställning som tillsynsmyndighet i vad avser tillämpningen av

överenskommelsen. Om denna anordning vidtages ifrågasätter riksåklagaren,

om inte i förordningen hör införas den regeln, att åtal för överträdelse

av förordningens föreskrifter skall äga rum allenast efter angivelse av kommerskollegium.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1062

Kommerskollegium anför i sitt yttrande följande beträffande den av förbundet

påtalade bristande likställigheten vid nuvarande system.

Eu av överenskommelsen bunden bilhandlare får finna sig i att bli underkastad

fullständig kontroll från förbundets sida. Han kan ej hindra den av

förbundet för kontrollen anlitade revisorn att granska samtliga affärshandlingar,

berörande hans yrkesmässiga försäljning av bilar. Detta gäller även

om anledning att misstänka överträdelse av avbetalningsreglerna saknas.

Härvidlag har en utanför överenskommelsen stående bilhandlare en bättre

ställning. Han behöver ej befara kontroll, med mindre skälig misstanke om

brott mot förordningen yppats och mot hans vilja kan polis- och åklagarmyndigheten

ej kräva att få taga del av andra handlingar än sådana som

hänföra sig till det brott varom misstanke föreligger. Enligt vad kollegium

under hand inhämtat från ett par åklagare ha i en del fall omständigheterna

varit sådana att en av förbundet gjord hemställan om kontroll av en utanför

överenskommelsen stående bilförsäljare, som av förbundet misstänkts för

att i stor omfattning bryta mot förordningen, icke kunnat tillmötesgås.

Mot denna bakgrund finner kollegium ofrånkomligt att, om den nuvarande

ordningen skall bibehållas, förbundels önskemål om likställighet blir tillgodosett

och anför därjämte följande.

Kollegium vill inte bestrida att det, med hänsyn till de uppgifter som kollegium

redan fått sig pålagda i samband med förevarande reglering, ligger

nära till hands att kollegium får påtaga sig också uppgiften att vara tillsynsmyndighet

beträffande de bilhandlare, som stå utanför överenskommelsen.

Däremot är det en för kollegium alltför främmande arbetsuppgift att genom

egen granskning av företags affärshandlingar inhämta upplysningar om huru

företaget förhåller sig i det ena eller andra avseendet. Dessutom saknar

kollegium personal som kan ägna sig åt arbetsuppgifter av detta slag. Det

synes kollegium lämpligt att själva granskningsarbetet får handhas av myndighet

som har resurser härför och som vanligen utför arbeten av sådan art.

Såsom förbundet antytt torde pris- och kartellnämnden vara väl skickad för

ändamålet. Kollegium skulle sålunda äga av nämnden påkalla biträde för utredning

av fråga, huruvida visst företag frångått de föreskrivna betalningsvillkoren

eller ej, varefter det skulle ankomma på kollegium att avgöra om

utredningen bör föranleda vidare åtgärd.

Kollegium tillägger emellertid, att det synes tveksamt om det med stöd av

gällande lagstiftning är möjligt att pålägga pris- och kartellnämnden den

ifrågasatta granskningsuppgiften även om det kan hävdas att kännedom rörande

i vilken utsträckning bilhandlarna åtlyder stadgade föreskrifter om

betalningsvillkor ytterst har stor betydelse ur pris- och konkurrenssynpunkt.

Pris- och kartellnämnden avvisar tanken på att tilldela nämnden uppgiften

som granskningsorgan. Såsom skäl härför åberopas, att nämnden är ett

utrednings- och upplysningsorgan med uppgift alt följa utvecklingen av och

främja kännedomen om pris- och konkurrensförhållandena inom näringslivet.

Nämnden framträder i denna verksamhet icke såsom myndighet med

polisiära uppgifter och fungerar icke såsom något kontrollorgan. Detta är

av stor betydelse för nämndens verksamhet och ett avsteg härifrån genom

att tilldela nämnden den ifrågavarande kontrolluppgiften kan, enligt nämndens

mening, skada och försvåra dess arbete, som i icke ringa utsträckning

är beroende av företagarnas positiva medverkan. Nämndens personal är

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1962

icke dimensionerad för en uppgiftsinsamling och ett utredningsarbete, där

aktiviteten helt koncentreras på myndighetens sida, och, tillägger nämnden,

inom nuvarande organisation saknas arbetskraft, som kan avdelas för

eu granskningsverksamhet av här ifrågavarande slag. Nämnden framhåller

dessutom, att sådan granskningsverksamhet icke kan utövas av nämnden

med mindre ändring vidtages i uppgiftsskvldighetslagen och i nämndens instruktion.

Bilkredit nämnden ifrågasätter lämpligheten av att bestrida kostnaderna

för den utvidgade kontrollverksamheten av inflytande viten från överträdelser

av överenskommelsens bestämmelser. Kostnaderna bör stanna på statsverket,

framhåller nämnden, som eljest finner förbundets framställning vara

välgrundad.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening vill icke motsätta sig bifall till

framställningen.

Departementschefen

Bilförsäljningen i vårt land har under efterkrigstiden successivt ökat och

någon egentlig avmattning kan icke konstateras. Det är en betydande del av

våra disponibla tillgångar som omsättes i bilar. Bilköpen sker i stor utsträckning

på avbetalning. Ur allmän synpunkt är det av väsentlig betydelse att

fasta regler finnes för denna avbetalningshandel. Den sedan april 1960 gällande

regleringen av bilhandelns betalningsvillkor är enligt min mening

värdefull. Det är emellertid angeläget att regleringssystemet fungerar effektivt

och dessutom i konkurrenshänseende ger full likställighet inom hela den

yrkesmässiga bilhandeln.

Såsom framgått av det tidigare anförda har Motorbranschens riksförbund

påtalat, att det gällande regleringssystemet icke ger full likställighet mellan

å ena sidan bilhandlare, för vilka föreskrifterna i 1959 års förordning äger

tillämpning, och å andra sidan bilhandlare, vilka biträtt den av förbundet

och kommerskollegium träffade frivilliga överenskommelsen. Förbundet har

hävdat, att kontrollen av att föreskrivna betalningsvillkor iakttages är mindre

effektiv för de bilhandlare som icke biträtt överenskommelsen än för övriga

bilhandlare. Förbundets uppfattning bär vitsordats i de avgivna remissyttrandena.

I syfte att nå full likställighet inom hela den yrkesmässiga bilhandeln föreslår

förbundet, att kommerskollegium får till uppgift att utöva tillsyn över

efterlevnaden av förordningens bestämmelser och att kollegium därvid utrustas

med erforderliga kontrollbefogenheter.

I likhet med remissinstanserna finner jag den föreslagna ordningen med

en särskild tillsynsmyndighet för kontroll av tillämpningen av förordningens

bestämmelser vara en lämplig lösning för att åstadkomma eu likformig

behandling av bilhandlarna. Jag anser även att uppgiften som tillsynsmyndighet

bör anförtros åt kommerskollegium. Därmed kommer denna myndighet

att utöva tillsynen över regleringen såväl enligt förordningen som enligt

överenskommelsen, vilket såsom förbundet framhållit kan ha speciellt värde

för bedömning av dispensärenden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1962

För tillsynen bör kollegium, såsom också förutsatts av förbundet, ha befogenheter

att vidtaga granskningar hos bilhandlare, som icke biträtt överenskommelsen.

I och för sig vore önskvärt om granskningsverksamheten

kunde ske av kollegium eller för dess räkning av annan statlig myndighet,

som bedriver utredningsverksamhet av likartat slag. De av kollegium anförda

skälen mot att som tillsynsmyndighet även ombesörja själva granskningsarbetet

finner jag dock bärande. Med hänsyn till den principiella inriktningen

av pris- och kartellnämndens verksamhet synes det ej heller

lämpligt med den ifrågasatta medverkan från nämnden för detta arbete.

Någon annan statlig myndighet torde icke heller kunna komma i fråga.

Jag finner mig därför böra förorda att kommerskollegium får anlita auktoriserad

revisor eller annan för uppgiften skickad person för berörda

granskning. Därmed ernås även i detta avseende full likställighet mellan de

bilhandlare som biträtt den frivilliga överenskommelsen och övriga bilhandlare,

eftersom den kontrollverksamhet, som bedrives från förbundets sida

enligt överenskommelsen, även sker genom auktoriserad revisor. För att den

för kontrollen erforderliga insynen i bokföring med tillhörande handlingar

skall kunna ske, bör kollegium kunna förelägga bilhandlare som undandrar

sig granskningen lämpligt vite.

Jag förordar en omläggning av regleringssystemet i enlighet med det anförda.

Förslag till härför erforderliga ändringar i 1959 års förordning med

föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar

har utarbetats inom finansdepartementet.

Jag delar den vid remissbehandlingen uttalade uppfattningen, att kostnaderna

för kontrollen av efterlevnaden av förordningens bestämmelser bör bestridas

av staten. Storleken av dessa kostnader kan nu ej med någon större

säkerhet bedömas. De torde dock kunna beräknas bli av begränsad omfattning

och rymmas inom äskade anslag.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga det inom

finansdepartementet upprättade förslaget till förordning angående ändrad

lydelse av 2 och 4 §§ förordningen den 11 december 1959 (nr 575.) med

föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Olof Norberg

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620397

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av 2 och 4 §§ förordningen den 11 december a1 i texten
  2. BU 1962:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 och 4 §§ förordningen den It december 1959 s. 1 i texten