Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken

1962-03-09 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:142, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1962

1

Nr 142

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 21 juni 1922 (nr

277) angående postsparbanken; given Stockholms slott

den 9 mars 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den

21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i förordningen angående postsparbanken,

varigenom denna bank får möjlighet att införa sådana långfristiga

inlåningsräkningar med högre räntesatser som nyligen tillkommit i andra

kreditinstitut. Sålunda ändras enligt förslaget den längsta uppsägningstiden

från tre till tolv månader och slopas nuvarande principiella förbud

mot att utfärda mer än en motbok för varje insättare. Vidare ges möjlighet

att delegera fastställelsen av räntevillkoren från Kungl. Maj :t till generalpoststyrelsen.

1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. i samt. Nr 142

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1962

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 21 juni 1922 (nr 277)

angående postsparbanken

Härigenom förordnas, att 2 § 4 mom. förordningen den 21 juni 1922 angående

postsparbanken skall upphöra att gälla samt att 2 § 1 mom., 3 §

1 mom. och 9 § samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

2 §•

Mom. 1. Envar äger — — — i

postsparbanken.

Insättning må, såvida Kungl. Maj :t

ej annorlunda föreskriver, ske allenast

i helt krontal. En och samma

persons tillgodohavande må ej ökas

utöver 30 000 kronor eller, där fråga

är om tillgodohavande enligt motbok

för insättning på grund av sparavtal,

utöver 3 000 kronor annorledes

än genom upplupen räntas läggande

till kapitalet. Då, efter vad i mom. 4

stadgas, för samma person utfärdats

flera motböcker, skall dock vad nyss

är sagt gälla i fråga om tillgodohavande

enligt varje särskild motbok.

3 §.

Mom. 1. I vad mån i postsparbanken

inneslående medel må kunna

utbekommas vid anfordran eller

först efter förutgången skriftlig uppsägning

äger generalpoststyrelsen bestämma.

I intet fall må dock fordras

längre uppsägningstid än tre månader,

räknat från den dag, uppsägningen

skett.

Generalpoststyrelsen äger -— .— .—

behörighet härtill.

9 §.

Ränta å i postsparbanken innestående

medel gottgöres efter den räntefot

och på det sätt Kungl. Maj :t bestämmer.

2 Senaste lydelse av 2 § 1 mom. se 1956:143,

1954: 241.

(Föreslagen lydelse)

2 §.

Mom. 1. Envar äger — — — i

postsparbanken.

Insättning må, såvida Kungl. Maj :t

ej annorlunda föreskriver, ske allenast

i helt krontal. En och samma

persons tillgodohavande må ej ökas

utöver 30 000 kronor eller, där fråga

är om tillgodohavande enligt motbok

för insättning på grund av sparavtal,

utöver 3 000 kronor annorledes

än genom upplupen räntas läggande

till kapitalet.

3 §•

Mom. 1. I vad män i postsparbanken

innestående medel må kunna

utbekommas vid anfordran eller

först efter förutgången skriftlig uppsägning

äger generalpoststyrelsen bestämma.

I intet fall må dock fordras

längre uppsägningstid än tolv månader,

räknat från den dag, uppsägningen

skett.

Generalpoststyrelsen äger — ----

behörighet härtill.

9 §•

Ränta å i postsparbanken innestående

medel gottgöres efter den räntefot

och på det sätt Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

generalpoststyrelsen bestämmer.

av 2 § 4 mom. se 1940: 456 och av 3 § 1 mom. se

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 142 år 1962

3

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Har före ikraftträdandet av denna förordning med stöd av 2 § 4 mom. förordningen

angående postsparbanken för samma person utfärdats flera motböcker,

skall vad i 2 § 1 mom. andra stycket sista punkten sistnämnda

förordning i dess äldre lydelse stadgas fortfarande äga tillämpning på

dessa motböcker. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1902. 1 samt. Nr 142

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 1 ''i2 år 1962

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars

1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, ap Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar i

bestämmelserna för postsparbankens verksamhet och anför därvid följande.

I. Inledning

Enligt gällande bestämmelser för postsparbanken ankommer det på Kungl.

Maj :t att fastställa vilken ränta som skall gottgöras på medel, som innestår

i denna bank. För uttag av innestående medel får ej krävas längre uppsägningstid

än tre månader. För en och samma person kan i allmänhet inte

utfärdas mer än en motbok.

Generalpoststyrelsen har i framställning den 2 februari 1962 hemställt om

vissa ändringar i de nyss nämnda bestämmelserna för postsparbanken. Genom

dessa ändringar skulle Kungl. Maj :t beredas möjlighet att delegera räntesättningen

till generalpoststyrelsen. Vidare skulle längsta uppsägningstiden

för uttag av medel från banken bestämmas till tolv månader och förbudet

mot utfärdande av mer än en motbok för varje insättare upphävas.

över framställningen har efter remiss yttranden avgivits av bank- och

fondinspektionen, sparbanksinspektionen, fullmäktige i riksbanken, Svenska

bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund.

Jag anhåller nu efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet

att få upptaga fråga om ändring i förordningen angående postsparbanken

i här berörda delar. I sin framställning har generalpoststyrelsen även

föreslagit en höjning av det individuella insättningsmaximum, varom föreskrift

finns i samma förordning. I denna del har framställningen redovisats

i en inom finansdepartementets rättsavdelning i februari 1962 upprättad

promemoria angående individuella insättningsmaxima hos vissa kreditinstitut,

vilken gjorts till föremål för särskild remissbehandling. Denna

fråga torde få anmälas senare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kiuujl. Maj.ts proposition nr 112 år 1962

5

II. Gällande ordning

Postsparbankens verksamhet regleras genom förordningen den 21 juni

1922 (nr 277) angående postsparbanken.

Beträffande räntesättningen stadgas i 9 §, att ränta på medel, som innestår

i postsparbanken, gottgöres efter den räntefot och på det sätt Kungl.

Maj :t bestämmer.

För uttag av medel, som innestår i postsparbanken, gäller enligt 3 § 1

inom., att generalpoststyrelsen äger bestämma i vad mån medlen må kunna

utfås vid anfordran eller först efter föregående skriftlig uppsägning. I intet

fall får dock fordras längre uppsägningstid än tre månader räknat från den

dag uppsägningen skett.

Enligt 2 § 4 mom. äger en och samma person i allmänhet ej få mer än

en motbok utställd av postsparbanken. Trots att motbok redan utfärdats,

får dock ny motbok utfärdas för den, till vars förmån medel insattes med

förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stycket föräldrabalken. Härmed avses medel,

som tillhör omyndig och som bör hållas tillgängliga för bestridande av

utgifter för den omyndiges underhåll eller för vården av hans egendom. Sådana

medel kan enligt sistnämnda lagrum insättas med förbehåll att de får

uttagas utan tillstånd av överförmyndare. Vidare kan ny motbok utfärdas

för omyndig, som fyllt sexton år och för vilken utfärdats motbok å medel

varöver han ej äger själv förfoga. Innestår medel, som förvaltas av förmyndare

eller god man, med förbehåll om rätt till uttag utan överförmyndarens

tillstånd, får utfärdas annan motbok utan sådant förbehåll. Slutligen kan

enskild person utfå särskild motbok för insättning på grund av sparavtal.

En och samma persons tillgodohavande i postsparbanken får enligt 2 §

1 mom. i princip ej ökas utöver 30 000 kronor annorledes än genom upplupen

räntas läggande till kapitalet. I fråga om tillgodohavande enligt motbok

för insättning på grund av sparavtal är insättningsmaximum 3 000 kronor.

För de fall, där enligt 2 § 4 mom. flera motböcker utfärdats för samma

person, gäller den speciella regeln, att insättningsmaximum avser tillgodohavandet

enligt varje särskild motbok.

III. Generalpoststyrelsens framställning

Generalpoststyrelsen konstaterar inledningsvis i sin framställning, att

den svenska kreditmarknaden för närvarande karakteriseras av en allt hårdare

konkurrens om inlåningsmedlen. Traditionellt gottgöres högre ränta på

medel, som insattes på räkningar med viss uppsägningstid, än på medel,

som är omedelbart disponibla, men skillnaden mellan de olika inlåningsräkningarna

håller på att utsuddas, anför styrelsen. På en och samma räkning

innestår sålunda ofta både kortfristiga kassamedel och verkligt långfristiga

sparmedel. Konkurrensen mellan kreditinstituten leder också till alt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1962

dessa ser sig nödsakade att göra långtgående, synnerligen kostnadskrävande

serviceåtaganden, vilket tenderar att sänka den genomsnittliga räntegottgörelsen

till insättarna. Styrelsen uttalar vidare, att enligt en inom bankväsendet

allt allmännare uppfattning inlåningsräntorna måste bringas i bättre

överensstämmelse med de verkliga kostnaderna för skilda typer av inlåning.

Målet skulle härvid vara att skilja mellan å ena sidan de verkliga sparmedlen,

som insättarna är villiga att binda på viss tid, och å andra sidan kortfristiga

kassamedel. De förra skulle få högre räntegottgörelse än nu och de

senare oförändrad eller lägre. Införandet av sådana sparräkningar med

längre uppsägningstid och högre räntegottgörelse torde enligt styrelsen få

en allmänt sparstimulerande effekt och skulle därjämte för postsparbankens

del sannolikt medföra förbättrad räntabilitet genom att insättarmedlens genomsnittliga

omsättningshastighet och därmed administrationskostnaderna

nedbringades. Sedan riksbanksfullmäktige numera lämnat möjlighet till införande

av nya räkningar med sex respektive tolv månaders uppsägningstid,

torde, anför styrelsen, övriga kreditinstitut komma att revidera sitt sortiment

av inlåningsräkningar. Styrelsen anser det därför angeläget, att en

av de båda nyssnämnda räkningarna eller eventuellt båda införes i postsparbanken.

I dagens ränteläge bör enligt styrelsen en räkning med sex månaders

uppsägningstid löpa med 5 procent ränta och en räkning med tolv

månaders uppsägningstid med 5 1/4 procent ränta.

Enligt vad generalpoststyrelsen ytterligare anför, förutsätter en revision av

inlåningsräkningarnas struktur i nu angiven riktning vissa ändringar i förordningen

angående postsparbanken. Styrelsen har vidare funnit sig i detta

sammanhang böra föreslå även ett par andra ändringar i förordningen.

De nuvarande reglerna om fastställande av räntevillkoren

för medel som innestår i postsparbanken medför, framhåller generalpoststyrelsen,

att styrelsen, då en ändring av postsparbankens räntor blir aktuell

till följd av en förändring i riksbankens diskonto, måste hos Kungl. Maj:t

anhålla om fastställelse av nya räntesatser. Då övriga bankinstitut själva

fastställer sina inlåningsräntor och därigenom snabbt kan ändra dessa så

snart marknadsläget kräver, löper postsparbanken risk att bli satt i efterhand.

Det synes därför generalpoststyrelsen synnerligen angeläget, att styrelsen

av Kungl. Maj:t får generellt bemyndigande att fastställa postsparbankens

inlåningsräntor.

För att genomföra den aktuella differentieringen av inlåningsräkningarna

måste den nuvarande längsta uppsägningstiden om tre månader

okas väsentligt. Enligt styrelsens mening bör styrelsen få möjlighet att fastställa

en uppsägningstid på upp till tolv månader.

Regeln att en och samma person med vissa angivna undantag ej äger utbekomma

mer än en motbok har, anför generalpoststyrelsen slutligen, funnits

alltsedan postsparbankens tillkomst. Motiven härför var ursprungligen

dels att hindra ett kringgående av fastställt insättningsmaximum, vilket då

var knutet till behållningen på varje motbok, dels att förhindra att flera

motböcker onödigtvis utfärdades för samma person. När sedermera insätt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1962

ningsmaximum anknöts till varje persons tillgodohavande, ansågs begränsningen

av antalet motböcker likväl böra bibehållas som en ren ordningsföreskrift.

Enligt styrelsens mening föreligger inte längre några motiv för

en dylik bestämmelse.

Generalpoststyrelsens framställning innehåller även författningsförslag,

som betingas av vad styrelsen sålunda förordat i sin framställning.

IY. Remissyttrandena

Bank- och fondinspektionen ansluter sig i sitt yttrande i det väsentliga till

generalpoststyrelsens skildring av konkurrensutvecklingen på kreditmarknaden

och uttalar att, såvitt inspektionen förstår, inte något finns att erinra

mot strävandena att på nytt åstadkomma en differentiering av räntan. Ett

vägande motiv härför är enligt inspektionen, att administrationskostnaderna

stiger med de insatta medlens omsättningshastighet och således är högre

för kortfristiga räkningar än för långfristiga. Den kostnadsbesparande effekten

av överenskommelser om sådan räntedifferentiering torde emellertid,

anför inspektionen, bli ganska ringa eller kanske helt utebli, om knappheten

på kapital består. All erfarenhet talar nämligen för att kreditinstituten i ett

hårdnande konkurrensläge anser sig nödsakade att på nytt medge undantag

från de formellt gällande lyftningsbestämmelserna. Frågan om inlåningsräntans

riktiga anpassning efter bindningstidens längd kan därför enligt inspektionens

mening näppeligen bedömas som ett rent ränteproblem utan

måste ses i det större sammanhang, som frågan om bankverksamhetens lönsamhet

i stort utgör.

Generalpoststyrelsens förslag till nya regler för fastställande av

räntevillkoren har tillstyrkts av fullmäktige i riksbanken och lämnats

utan erinran av Svenska bankföreningen.

Riksbanksfullmäktige anför i sitt yttrande att det framstår som angeläget

att även postsparbanken får möjlighet att erbjuda insättarna räkningar även

typ liknande dem som affärsbankernas, sparbankernas och jordbrukskasserörelsens

centrala organisationer numera rekommenderat sina medlemmar

att inrätta, d. v. s. räkningar med sex och tolv månaders uppsägningstid

samt räntesatser på 5 respektive 5 1/4 procent. Fullmäktige anför vidare.

Fullmäktige har redan tidigare i andra sammanhang framhållit att postbanken

i princip svnes böra ha samma möjligheter som andra banker att

utöva sådan verksamhet som hör till normal bankmässig rörelse. Såsom

föreliggande framställning visar, kan emellertid för närvarande svårigheter

uppstå i bankens verksamhet bl. a. därigenom, att banken inte som andra

kreditinstitut själv kan bestämma villkoren för sin inlåning eftersom postsparbankens

räntesatser för närvarande skall fastställas av Kungl. Maj :t och

längre uppsägningstider för inlåningen än tre månader inte kan införas utan

beslut av riksdagen. Tiden måste nu enligt fullmäktiges mening anses vara

mogen för att ge postbanken, som är landets största bank, samma befogenheter

som sedan länge tillerkänts t. o. m. de minsta av våra övriga bank
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år li)62

institut. En översyn av de förordningar och reglementen som gäller i postbankens

verksamhet och som delvis tillkommit så tidigt som år 1922, är

därför påkallad. I avvaktan på alt en sådan översyn kan hinna äga rum, synes

emellertid redan nu de ändringar som generalpoststyrelsen föreslagit

rörande §§ 8 och 9 i postsparbanksförordningen, snarast böra vidtagas.

Spnrbanksinspektionen godtager den föreslagna ändringen i denna del

men anför samtidigt, att generalpoststyrelsens framställning aktualiserar

Irågan efter vilka linjer postbankens utveckling lämpligen skall fortgå. Enligt

sparbanksinspektionens mening talar vissa angivna skäl för att postsparbankens

inlåningsräntor alltjämt bör bestämmas av Kungl. Maj :t. Utgår

man från att postbanken skall fullfölja den nuvarande utvecklingen till

ett alltmer självständigt penninginstitut varmed följer att inlåningsräntorna

i första hand får anpassas efter läget på kreditmarknaden, torde emellertid

postbanken, anför inspektionen vidare, ha behov av självbestämmanderätt

även beträffande inlåningsräntorna i postsparbanksrörelsen. Enligt

inspektionens mening borde visserligen en omprövning av postbankens ställning

och uppgifter ske, innan frågan om en ändring av reglerna för räntevillkorens

fastställande avgöres. Då Kungl. Maj:t även efter ett genomförande

av den föreslagna författningsändringen kan förbehålla sig att bestämma

räntesatserna för postsparbankens inlåning, vill inspektionen emellertid

inte avstyrka denna ändring.

Bank- och fondinspektionen uttalar, att de föreslagna författningsändringarna

för postsparbankens del uppenbarligen skulle öppna möjligheten

till en mera differentierad inlåningsverksamhet och väl också till en något

smidigare anpassning av räntesättningen efter de vid varje tidpunkt rådande

konkurrensförhållandena. Inspektionen anför vidare.

Om behov verkligen föreligger av sådana ändringar i verksamhetsbetingelserna

synes emellertid icke helt klart utan beror åtminstone delvis på vilket

ändamål, som uppställes för postsparbankens verksamhet. Om ändamåls

på sätt angives i 1922 års ännu gällande författning — begränsas till

»att befordi a sparsamhet» vill det förefalla som om överförandet av bestämmanderätten

i fråga om räntesättningen till generalpoststyrelsen och höjningen

av inlåningsmaximum vore ganska svagt grundade åtgärder.

Vad den förra åtgärden beträffar finns anledning erinra om att postsparbankens

inlåningsränta ända tills för några år sedan regelmässigt sattes något

lägre än gällande sparbanksränta. Det torde kunna antagas, att Kungl.

Maj :t därvid betraktat räntefrågan från en vidare synvinkel än postsparbankens

och tagit viss hänsyn även till andra sparinstituts — främst sparbankernas

— verksamhet. Om det fortfarande skulle anses lämpligt att inlåningsräntan

i postsparbanken bestämmes från även andra synpunkter än bankens,

vore det naturligt om beslutanderätten stannade hos Kungl. Maj:t.

Ändras målsättningen för postsparbanken, blir omdömet om de föreslagna

författningsändringarna ett annat. Ingår i ändamålet även en aktiv placermgsverksamhet

med finansiering av sådan produktion eller företagsamhet,

som av statsmakterna bedömts såsom särskilt angelägen (bostadsproauktion,

kommunal verksamhet m. m.), framstår sålunda ändringarna som

andamalsenliga genom de ökade möjligheter de bereder banken att i konkurrens

med andra kreditinstitut draga till sig inlåningsmedel. En sådan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 ''i2 år 1962

ändring av målsättningen skapar emellertid efter hand en rad problem av

ganska betydande räckvidd berörande arbetsfördelningen inom vårt kreditväsende

— speciellt gränsdragningen mellan statlig och privat kredit\erksamhet

— förhållandet mellan postbankens och den statliga affärsbankens

uppgifter, postsparbankens behov av en lokal organisation för kreditgivning

in. in.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår inspektionen, att ändamålsbestämmelsen

i 1922 års förordning om postsparbanken göres till föremål för

översyn. I avbidan härpå bör enligt inspektionens mening den föreslagna

ändringen av reglerna för räntans fastställande anstå.

Svenska sparbanksföreningen anför, att tillkomsten av de två nu föreslagna

inlåningsräkningarna i postsparbanken skulle innebära en utvidgning

av bankens inlåningsrörelse till nya kategorier av inlåningskunder. Så omfattande

förändringar i postsparbankens rörelse bör enligt föreningens mening

föregås av en samlad prövning av målsättningen och formerna för postbankens

verksamhet över huvud taget.

Sveriges jordbrukskasseförbund förklarar, att det är angeläget att konkurrensen

mellan postsparbanken och övriga kreditinrättningar sker på lika

villkor. Endast under denna förutsättning är det enligt förbundet rimligt

att bifalla generalpoststyrelsens förslag till författningsändringar. Beslut i

dessa för postsparbankens konkurrensförmåga väsentliga frågor borde därför

föregås av en utredning, som klargjorde affärsmässiga och övriga villkor

under vilka banken arbetar.

Förslaget till ändring av regeln om längsta uppsägningstid har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen

och fullmäktige i riksbanken.

Svenska bankföreningen anför alt en sådan utbyggnad av räkningsstrukturen,

som generalpoststyrelsen förutsätter, för postsparbankens del kan

komma att få ganska vittgående konsekvenser och medföra att postsparbankens

inlåningsstock i avsevärd mån ändrar karaktär. Skulle en sådan ändring

vara åsyftad, bör enligt bankföreningens mening slutlig ståndpunkt till

förslaget om längre uppsägningstid ej tagas utan att den principiella frågan

om målsättningen i stort med avseende på postsparbankens ställning och

uppgifter inom kreditväsendet dessförinnan gjorts till föremål för noggrant

övervägande från statsmakternas sida. Om avsikten däremot endast är att

erbjuda det nuvarande insättarklientelet mera differentierade villkor, vill

bankföreningen inte motsätta sig framställningen i denna del.

Beträffande förslaget att slopa nuvarande förbud mot utfärdande av mer

än en in o t b o k till samma person har bank- och fondinspektionen uttalat,

att en sådan författningsändring är av beskaffenhet att kunna genomföras

utan omgång. Även sparbanksinspektionen har tillstyrkt förslaget.

Särskild erinran mot generalpoststyrelsens framställning i detta hänseende

har gjorts endast av Svenska bankföreningen, som anför.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr H2 år 1962

Om flera motböcker får utfärdas för samma insättare, blir det i praktiken

omöjligt att kontrollera att icke föreskrivet insättningsmaximum överskrides.

Generalpoststyrelsens framställning i denna del torde ha föranletts av

önskemål att en person skall kunna göra insättningar såväl på vanlig postsparbanksräkning

som på endera eller båda av de två nya räkningar som

man planerar att införa. Om detta önskemål anses böra tillgodoses, synes

det emellertid vara lämpligare att ett insättningsmaximum Rastställes-'' för

varje särskild räkningstyp och att tillika föreskrift meddelas att till eu och

samma person ej må utlämnas mer än en motbok, avseende samma slags

räkning. Bankföreningen vill erinra, att en motsvarande begränsning i fråga

om utfärdande av motböcker enligt banklagen gäller för sådana affärsbanksräkningar

där insättningsmöjligheterna är maximerade till visst belopp.

Departementschefen

Biter överenskommelse mellan vederbörande centrala organisationer bär

atfärsbankerna, sparbankerna och jordbrukskasserörelsen nvligen vidtagit

åtgärder för att differentiera räntenivån mellan långfristiga sparmedel

och mera kortfristiga insättningar. Detta har skett genom att kreditinstituten

inrättat nya inlåningsräkningar med en bindningstid av sex och

tolv månader, på vilka insättarna gottgöres en ränta som med 1/4 respektive

1/2 procent överstiger den hittills högsta inlåningsräntan. Generalpoststyrelsens

framställning syftar till att öppna möjlighet att införa motsvarande

räkningar i postsparbankens inlåningsrörelse.

Som motiv för den eftersträvade differentieringen av räntenivån har åberopats

skillnader i kreditinstitutens kostnader för kortfristiga och långfristiga

insättningar. Differentieringen ter sig även ur vidare synvinkel önskvärd.

Samma allmänna synpunkter är tillämpliga i fråga om postsparbankens

inlåning. Även behörig hänsyn till bankens möjligheter att konkurrera

om sparmedlen talar för att postsparbanken beredes tillfälle att erbjuda sina

insättare räkningar av samma för dem förmånliga typ som andra kreditinstitut

nu infört. Från nagra håll har i detta sammanhang förordats en

utredning om postsparbankens allmänna målsättning och verksamhetsformer.

De nu ifrågavarande författningsändringarna synes emellertid inte medföra

någon principiell ändring i förhållandet mellan postsparbanken och

andra kreditinstitut utan närmast innebära en anpassning efter de aktuella

förhållandena på kreditmarknaden i övrigt. Ändringarna kan därför inte

anses föregripa ett senare ståndpunktstagande till de mera vittsyftande frågor

rörande fördelningen av verksamheten inom kreditväsendet i dess helhet,

som berörts av vissa remissorgan.

Den av generalpoststyrelsen föreslagna författningsändringen, varigenom

styrelsen skulle kunna av Kungl. Maj :t bemyndigas fastställa räntevillkoren

för postsparbankens inlåning från allmänheten, är visserligen ej en nödvändig

förutsättning för inrättandet av de nya räkningarna med längre bindningstid

eller för den aktuella räntedifferentieringen. Allmänt sett kan

emellertid vissa praktiska olägenheter vara förenade med den nuvarande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1062

ordningen, enligt vilken räntevillkoren alllid måste bestämmas av Kungl.

Maj :t. Övriga kreditinstitut är inte underkastade motsvarande begränsning

i sin rörelsefrihet. Däremot har postsparbanken i den föreslagna nya kreditpolitiska

beredskapslagstiftningen jämställts med övriga kreditinstitut. I

den mån Kungl. Maj:t efter en ändring av förordningen angående postsparbanken

skulle bemyndiga generalpoststyrelsen att fastställa räntorna för

bankens inlåning kommer även ränteregleringslagen att i sin helhet bli

tillämplig på postsparbanken. Mellan postsparbankens inlåning och inlåningen

hos andra kreditinstitut synes inte heller i övrigt föreligga sådana

skiljaktigheter, att generalpoststyrelsen principiellt ej skulle kunna berättigas

fastställa räntevillkoren för inlåningsmedel i postsparbanken. Den föreslagna

författningsändringen innebär endast, att Kungl. Maj:t får möjlighet

till en sådan delegation av bestämmanderätten. Det skall således ankomma

på Kungl. Maj :t att bedöma i vad mån generalposlstyrelsen lämpligen bör

äga handlingsfrihet vid räntesättningen eller mera allmänna hänsyn kräver

alt Kungl. Maj :t förbehåller sig avgörandet. Under dessa förhållanden

anser jag att den av generalpoststyrelsen föreslagna delegationsmöjligheten

bör införas.

För den åsyftade räntedifferentieringen med högre räntesatser på sparmedel

med längre bindningstid är den enligt förordningen angående postsparbanken

nu gällande längsta uppsägningstiden av tre månader otillräcklig.

Övriga kreditinstitut har, såsom nämnts, infört räkningar med en bindningstid

av upp till tolv månader. Generalpoststyrelsen bör följaktligen, i

enlighet med sitt förslag, genom ändring av förordningen beredas möjlighet

att föreskriva en uppsägningstid av samma längd.

Även den föreslagna författningsändring, varigenom det nuvarande förbudet

mot utfärdande av mer än en motbok till samma person upphäves,

har samband med den tillämnade ändringen av räkningsstrukturen. För att

en insättare i postsparbanken skall kunna ha medel innestående på räkningar

med olika uppsägningstider och räntesatser måste nämligen mer än

en motbok kunna utfärdas för honom. Svenska bankföreningen har emellertid

gjort erinran mot den föreslagna ändringen under åberopande av påstådda

svårigheter att kontrollera tillämpningen av det individuella insättningsmaximum,

som gäller i postsparbanken. Hos affärsbankerna finns ej

något individuellt insättningsmaximum för de nu aktuella långfristiga räkningarna

med högre räntesatser och ej heller någon begränsning i rätten

att utfärda motböcker på dessa räkningar. Liksom för insättning i postsparbanken

gäller däremot för all insättning på sparbanksräkning ett individuellt

insättningsmaximum. Detta har dock inte ansetts hindra, att flera

sparbanksböcker får utfärdas för samma person, vilket förklaras av att

sparbanks bokföring skall vara så upplagd all det sammanlagda beloppet

av varje insältares tillgodohavanden i sparbanken lätt kan kontrolleras. Motsvarande

registrering av varje insättares tillgodohavanden och därmed möjlighet

till kontroll av att det individuella insättningsmaximum inte överskrides

finns redan nu hos postsparbanken. Jag förutsätter, att denna med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 142 år 1962

hjälp av sin insättarregistrering övar tillsyn över att föreskrivna insättningsbegränsningar

iakttages, och biträder därför postsparbankens av de båda

banktillsynsmyndigheterna tillstyrkta förslag om slopande av det principiella

förbudet mot mer än en motbok för varje insättare.

Då såsom en följd av den sist förordade författningsändringen reglerna

om utfärdande i vissa speciella fall av flera motböcker för samma person

utgår ur förordningen, bör som en konsekvens härav även den för sådant

tall gällande regeln om ett till varje motbok knutet insättningsmaximum

slopas. Enligt vad jag inhämtat finns för närvarande inte något praktiskt

behov av särskilda bestämmelser om insättningsmaximum för sådana fall

som asyftas med nuvarande regler om flera motböcker för samme insättare.

Emellertid bör den särskilda bestämmelsen om insättningsmaximum

för varje motbok fortfarande äga tillämpning i de fall, där med stöd

av nuvarande regler i 2 § 4 mom. redan utfärdats flera motböcker för samma

person.

De av mig förordade författningsändringarna bör träda i kraft snarast

möjligt. Såsom tidigare nämnts har övriga kreditinstitut redan — i de flesta

fall med verkan från och med den 1 mars 1962 — infört sådana långfristiga

räkningar som för postsparbankens del möjliggöres först genom de föreslagna

ändringarna. Insättarna i postsparbanken bör emellertid inte på grund

härav komma i ett sämre läge än insättarna hos övriga kreditinstitut. Om de

här framlagda förslagen vinner bifall, ämnar jag därför senare föreslå Kungl.

Maj :t att med stöd av 9 § förordningen angående postsparbanken förordna

att medel, som överföres till ny långfristig räkning, gottgöres ränta efter den

för denna räkning gällande räntesatsen även för tid då medlen före överföringen

innestått i postsparbanken, dock tidigast från och med den 1 mars

1962.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändring i förordningen

den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Lars Th. Hellström

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620414

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 21 juni 1922 a1 i texten
  2. BU 1962:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 21 juni 1922 s. 1 i texten