Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

1962-03-16 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:149, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1962

1

Nr 149

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar; given Stockholms slott den 16 mars 1962.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll över justitiedepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den

28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den nu gällande maximitiden av två år föi

hemlighållande av handlingar i upphandlingsärenden in. m. såvitt avser statens

af färsdrivande verk förlänges till fem år. Vidare föreslås en utökning

av sekretesskyddet för handlingar rörande signalskyddstjänsten inom totalförsvaret.

1

t

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 149

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr UQ år 1962

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 4 och 34 §§ lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skola erhålla

andrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

Beträffande handlingar------länere tiH

I fråga------handlingens datum. §

34

Handlingar i------av

Då anledning därtill föreligger, äger

vederbörande myndighet besluta, att

handlingar, som i första stycket avses,

även efter där angiven tidpunkt

ej må utan myndighetens tillstånd

utlämnas. Beträffande andra handlingar

än sådana som angiva villkoren

i slutna avtal må dylikt beslut

avse en tid av högst tjugu år från

nämnda tidpunkt. Vad angår handlingar,

som angiva villkoren i slutna

avtal rörande myndighets leverans av

elektrisk kraft, gas, vatten eller dylikt

eller rörande försäljning av varor

med vilka myndighet driver handel

i affärsmässiga former, må beslut

meddelas högst för tiden till dess

två år förflutit från det avtalet full
1

Senaste lydelse av 4 §, se SFS 1960: 40.

Med avseende å handlingar rörande

signalskydds tjänsten inom totalförsvaret

äger Konungen, såframt handlingarnas

offentliggörande kan skada

rikets försvar, folkhushållningen eller

näringslivets behöriga fortgång eller

eljest medföra våda för rikets säkerhet,

meddela förordnande, som i första

stycket sägs.

§•

anbudsgivaren.

Då anledning därtill föreligger, äger

vederbörande myndighet besluta, att

handlingar, som i första stycket avses,

även efter där angiven tidpunkt

ej må utan myndighetens tillstånd utlämnas.

Beträffande andra handlingar

än sådana som angiva villkoren

i slutna avtal må dylikt beslut avse

en tid av högst tjugu år från nämnda

tidpunkt. Vad angår handlingar, som

angiva villkoren i slutna avtal rörande

myndighets leverans av elektrisk

kraft, gas, vatten eller dylikt eller

rörande försäljning av varor med

vilka myndighet driver handel i affärsmässiga

former, må beslut meddelas

högst för tiden till dess två år

eller, då myndigheten är att hänföra

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1962

(Nuvarande lydelse)

gjorts eller upphört att gälla. Med avseende

å handlingar, som angiva villkoren

i slutna avtal i andra ärenden,

må beslut meddelas för en tid av

högst två år från det avtalet slöts.

(Föreslagen lydelse)

till statens af färs driv ande verk, fem

år förflutit från det avtalet fullgjorts

eller upphört att gälla. Med avseende

å handlingar, som angiva villkoren i

slutna avtal i andra ärenden, må beslut

meddelas högst för en tid av

två år eller, då myndigheten är att

hänföra till statens af färsdrivande

verk, fem år från det avtalet slöts.

Beslut, vilka----------undfå del.

Kommunalmyndighet har----kommunala beslutanderätten.

Vad i-----— å auktionsprotokoll.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962.

*

1-f llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 149

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1962

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, ap Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar

i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

samt anför därvid följande.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t tillkallade dåvarande chefen för

finansdepartementet, statsrådet Sköld, den 30 juni 1053 sakkunniga för utredning

av de statliga företagsformerna. Utredningen avgav den 20 augusti

1960 slutbetänkande med förslag till reformering i olika hänseenden av de

nuvarande statliga företagsformerna m. m. (SOU 1960:32). Betänkandet

är undertecknat av följande sakkunniga, nämligen förutvarande ledamoten

av riksdagens första kammare, dåvarande landshövdingen K. J. Olsson,

ordförande, förutvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, direktören

W. S. Edström, t. f. expeditionschefen G. L. Eriksson, ombudsmannen

T. V. Flyboo, förutvarande ledamoten av riksdagens första kammare,

elverkschefen K. E. Hesselbom, överdirektören H. E. Oredsson, ledamoten

av riksdagens andra kammare, direktörsassistenten N. G. Stenberg, direktören

E. W. Tunhammar och ledamoten av riksdagens andra kammare,

hemmansägaren J. H. A. Wahrendorff.

Sedan betänkandet varit föremål för remissbehandling inom finansdepartementet,

anmälde chefen för nämnda departement, statsrådet Sträng, i

statsverkspropositionen till årets riksdag (Bil. 2 s? 15—36) vissa frågor om

formerna för statens affärsdrivande verksamhet m. m. Bland dessa frågor

var även spörsmålet om förstärkning av sekretesskyddet för affärsverkens

ekonomiska handlande. Enligt vad som framhölls i statsverkspropositionen

(s. 35) skulle närmare överväganden härom upptagas inom justitiedepartementet.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende till behandling. I samband

därmed avser jag att även behandla frågan om utökat sekretesskydd för

handlingar rörande signalskyddstjänsten inom totalförsvaret.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1962

5

I. Ökat sekretesskydd för statens affärsdrivande verk

Gällande rätt

I vårt land gäller principen att allmänna handlingar är offentliga. Denna

grundsats är fastslagen i 2 kap. 1 § i 1949 års tryckfrihetsförordning, som

stadgar att — till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning

— varje svensk medborgare skall äga fri tillgång till allmänna

handlingar. Som allmänna handlingar anses alla hos stats- eller kommunalmyndighet

förvarade handlingar, vare sig de inkommit till myndigheten

eller upprättats hos denna. I rätten att få del av allmänna handlingar må

likväl enligt nämnda paragraf stadgas sådana inskränkningar, som påkallas

av olika där angivna hänsyn, bl. a. behovet av skydd för statens,

menigheters och enskildas behöriga ekonomiska intresse. I särskild av

Kungl. Maj :t och riksdagen samfällt stiftad lag skall noga anges de fall, då

enligt de i tryckfrihetsförordningen angivna grunderna allmänna handlingar

skall hållas hemliga.

De sålunda förutsatta bestämmelserna om de fall, då allmänna handlingar

skall vara hemliga, finns i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen).

Lagens 34 § innehåller sekretessbestämmelser till skydd för vissa

ekonomiska intressen. Enligt paragrafens första stycke får handlingar i

ärenden angående förvärv, avyttrande eller upplåtelse av egendom eller annat,

som myndighet äger förvalta, eller angående utförande av arbete för

myndighets behov annorledes än genom dess egen eller annan myndighets

personal icke, utan tillstånd av den myndighet som handlägger ärendet, utlämnas

innan avtal slutits eller ärendet eljest slutförts. Angår ärendet

upphandling eller utförande av arbete för statens räkning eller försäljning

av staten tillhörig lös egendom, skall likväl iakttagas, att i stadgad ordning

infordrade och inkomna anbud jämte vissa andra handlingar icke

före nämnda tidpunkt får utlämnas i vidare mån än för prövning av anbud

finnes nödvändigt eller begäran om anbuds utbekommande framställs av

anbudsgivaren.

Då anledning därtill föreligger, äger enligt paragrafens andra stycke

vederbörande myndighet besluta att ifrågavarande handlingar även efter

den tidpunkt, då avtal slutits eller ärendet eljest slutförts, ej får utlämnas

utan myndighetens tillstånd. Beträffande andra handlingar än sådana,

som anger villkoren i slutna avtal, får dylikt beslut avse en tid av högst

tjugo år från nämnda tidpunkt. Vad angår handlingar, som anger villkoren

i slutna avtal rörande myndighets leverans av elektrisk kraft, gas, vatten

eller dylikt eller rörande försäljning av varor med vilka myndighet driver

handel i affärsmässiga former, får beslut meddelas högst för tiden till

dess två år förflutit från det avtalet fullgjorts eller upphört att gälla. Med

avseende på handlingar, som anger villkoren i slutna avtal i andra ärenden,

får beslut meddelas för en tid av högst två år från det avtalet slöts.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr H9 år 1962

Vidare stadgas i 34 § att beslut om hemlighållande, vilka enligt andra

stycket i paragrafen meddelas av annan statsmyndighet än sådan som hör

till eller lyder under riksdagen, skall — såvida de icke endast gäller kostnadsberäkningar

eller prisbestämningar eller tjänsteutlåtanden över sådana

— för varje statsregleringsår inom en månad efter dess utgång anmälas

till Kungl. Maj:t, som låter riksdagens revisorer få del därav. Kommunalmyndighet

har att beträffande tillämpningen av paragrafen ställa sig

till efterrättelse föreskrifter, vilka må ha meddelats av den myndighet som

utövar den kommunala beslutanderätten. Vad som stadgas i 34 § avser

icke auktionsprotokoll.

Beslut om sekretess enligt 34 § skall avse varje särskilt fall för sig.

Några huvudsynpunkter i förarbetena till 34 § sekretesslagen

År 1935 avgav sakkunniga, som tillkallats inom justitiedepartementet,

förslag till lag om förbud mot vissa allmänna handlingars utlämnande från

myndighet (SOU 1935:5). Förslaget upptog under 32 § ett stadgande av

väsentligen samma innehåll som den nuvarande sekretesslagens 34 §. I

motiven till stadgandet betonade de sakkunniga, att en riktig avvägning

av offentlighet och sekretess på det område, varom bär var fråga, var förenad

med synnerliga vanskligheter. Å ena sidan framträdde behovet av

offentlig kontroll med särskild styrka på de områden, där stora ekonomiska

intressen stod på spel och där en alltför långt gående sekretess lätt skulle

kunna bana vägen för mindre önskvärda förfaranden. Men å andra sidan

framträdde starkt angelägenheten av att staten skulle kunna — särskilt

inom de s. k. affärsdrivande verkens förvaltning men även på andra områden

bedriva sin rörelse i såvitt möjligt affärsmässiga former. De svårigheter

med vilka vissa av de affärsdrivande verken under senare tid haft

att kämpa, delvis under konkurrens från enskilda företag, var ägnade att

ytterligare understryka denna synpunkt. I samma riktning pekade även

de erfarenheter, som inom skilda förvaltningsgrenar gjorts beträffande

möjligheterna att utnyttja då rådande offentlighet till fullföljande av illojala

eller i vart fall mot statens intressen stridande enskilda intressen. Särskild

Aarsamhet syntes påkallad, da det gällde att genomföra offentlighetsprincipen

jämväl i kommunernas ekonomiska förvaltning.

De sakkunniga hade likväl trott sig finna en antagbar lösning av problemet.

Sålunda hade de å ena sidan uppställt sekretessbestämmelser av

mera generell och med hänsyn till såväl beskaffenheten av hemlighållna

handlingar som sekretesstidens längd — mera omfattande natur än i ett

år 1927 framlagt förslag i ämnet. Å andra sidan hade de sökt sgrja för att

— i den män statsmyndigheter tog i anspråk den möjlighet att anordna

mera vittgående sekretess som förslaget beredde detta skulle komma

till statsrevisorernas kännedom. Härigenom skärptes den konstitutionella

kontrollens effektivitet på de punkter, där allmänhetens kontrollmöjligheter

inskränktes.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr H9 år 1962

I proposition till 1937 års riksdag (nr 107), vid vilken riksdag 34 §

sekretesslagen antogs i lagrummets nuvarande lydelse (jfr konstitutionsutskottets

uti. nr 21), framhölls, att avvägningen av sekretessen på det

vidsträckta och betydelsefulla område som avsågs med paragrafen var förenad

med betydande svårigheter. Här stod nämligen ett synnerligen starkt

sekretessbehov i direkt motsats till ett icke mindre betydande offentlighetsintresse.

De sakunnigas förslag syntes dock på det hela taget innebära

en väl avvägd lösning av den ömtåliga frågan. Därom vittnade att nästan

alla statliga myndigheter i avgivna yttranden över förslaget förklarade sig

vara tillfreds därmed och att även det stora flertalet av de hörda kommunala

myndigheterna lämnat det utan anmärkning.

Vidare anfördes i propositionen att det icke borde ifrågakomma att utsträcka

den tid av två år, under vilken handlingar som anger villkoren i

slutna avtal skulle kunna hemlighållas. Det förbisågs icke, att olägenheter

i vissa fall kunde uppkomma för staten eller kommunen genom offentligblivande

av exempelvis leveransavtal redan efter två år. Men skulle

tiden förlängas, syntes den kontroll som offentligheten var avsedd att medföra

alltför mycket förlora i effektivitet. Ej heller syntes lämpligt att, som

hemställts i ett yttrande, föreslå en obligatorisk sekretess under två år

för alla handlingar i upphandlingsärenden. Från offentlighetssynpunkt var

det nämligen av ej ringa värde, att sekretess efter tidpunkten för avtals

slutande eller ärendets slutförande i annan ordning skulle bero på ett

särskilt beslut, som beträffande statsmyndigheter i regel skulle anmälas

hos Kungl. Maj :t och bringas till statsrevisorernas kännedom.

Slutligen berördes också förutsättningarna för beslut om sekretess. Uttrycket

»då anledning därtill föreligger» föreslogs böra ersätta det av 1935

års sakkunniga förordade uttrycket »där särskilda omständigheter det föranleda».

Med denna ändring borde alla behöriga sekretessbehov kunna tillgodoses.

Tidigare ändringsförslag m. m.

Spörsmålet om sekretesskydd för handlingar, som anger villkoren i träffade

avtal, behandlades av 1946 års upphandlingssakkunniga i deras år

1951 framlagda betänkande med förslag till förordning angående upphandling

och arbeten för statens behov m. m. (SOU 1951: 18). Däri föreslogs, att

sekretesskyddet i 34 § skulle förstärkas på så sätt, att tvåårstiden även i

fråga om varuleveranser till staten och entreprenader för statens räkning

skulle löpa från det avtalet fullgjorts eller upphört att gälla. I motiven till

detta förslag erinrade upphandlingssakkunniga om att det i fråga om upphandling

ofta förekom, att varuleverans omspände flera år. Såsom särskilt

önskvärt framstod därför, att tvåårstiden för kommersiell hemligstämpling

i sådana fall, där en leverans sålunda sträckte sig över längre lid, skulle

kunna räknas från det leveransen fullgjorts. Då det emellertid icke ansågs

lämpligt att i förevarande avseende behandla avtal olika allt efter leve
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1962

ranstidens längd, syntes tiden för hemlighållande av alla sådana handlingar

som angav villkoren i slutna avtal om leverans av varor böra — liksom

stadgades beträffande varor som myndigheten försålde under affärsmässiga

former — räknas från det leveransen fullgjorts eller avtalet eljest

upphört att gälla. Också i fråga om entreprenadavtal gällde, att de ofta

slutfördes först efter lång tid. På grund härav syntes även tiden för hemlighållande

av handlingar, som angav villkoren i entreprenadavtal, böra

räknas på nyss angivna sätt.

Upphandlingssakkunniga framhöll, att den gällande regeln, enligt vilken

myndighet ägde meddela beslut om sekretess för en tid om högst två år från

det avtalet slöts, icke kom till användning i någon större utsträckning. Yrkande

om hemlighållande brukade nämligen framställas relativt sällan. I

den mån vederbörande anbudsgivare önskade ett hemlighållande och gjorde

begäran därom, syntes myndigheten emellertid regelmässigt besluta i enlighet

därmed.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande avstyrktes förslaget

till ändring i sekretesslagen endast av ett remissorgan, nämligen Kooperativa

förbundet. Förslaget föranledde emellertid icke någon ändrad lagstiftning

i ämnet.

I framställning till chefen för justitiedepartementet den 13 november

1952 hemställde Kooperativa förbundet, att inom departementet måtte verkställas

utredning för att klarlägga, om icke 34 § sekretesslagen kunde ändras

så, att hemligstämpling av anbud i princip icke tillätes och att sådan

skulle få förekomma endast i alldeles speciella undantagsfall — t. ex. för

skydd av viktiga militära hemligheter — men icke då det huvudsakligen

gällde att skydda anbudsgivare från insyn i deras anbud från allmänhetens

och konkurrenternas sida.

För närvarande pågår en av mig med stöd av vederbörligt bemyndigande

tillsatt utredning (offentlighetskommittén) för översyn av lagstiftningen om

allmänna handlingar och därmed sammanhängande frågor. Såsom framgår

av direktiven för denna utredning, har kommittén bl. a. i uppdrag att pröva

frågan om sekretessen vid upphandling och arbeten för statens behov.

Olika former av statlig affärsverksamhet

Statens affärsmässiga verksamhet drives huvudsakligen i affärsverksform

och i aktiebolagsform.

De affärsdrivande verken är postverket, televerket, statens järnvägar, statens

vattenfallsverk, luftfartsverket, statens reproduktionsanstalt, domänverket,

försvarets fabriksverk och Södertälje kanalverk. Affärsverken utgör

liksom de administrativa ämbetsverken delar av statsförvaltningen, och

bortsett från vissa särbestämmelser gäller för båda slagen av ämbetsverk

gemensamma förvaltningsrättsliga föreskrifter, som Kungl. Maj :t utfärdar.

Kännetecknande för affärsverken är, att de jämfört med övriga statliga förvaltningsorgan

åtnjuter större frihet i framför allt ekonomiska angelägen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1962

heter och personalfrågor. I likhet med övriga delar av statsverket äi affärsverken

underkastade revision och kontroll av Kungl. Maj :t underställda revisionsorgan

och av riksdagens revisorer. De större verken har dessutom

egna interna revisionsenheter. Hos affärsverken förvarade liandlingai är i

princip offentliga.

Enligt beslut av 1961 års riksdag skall statens reproduktionsanstalt per

den 1 juli i år organiseras som ett statligt aktiebolag.

Statliga aktiebolag utgör i förhållande till den egentliga statsförvaltningen

fristående juridiska personer, som driver affärsverksamhet i en klart privaträttslig

form. De statliga bolagen är sålunda icke bundna av de förvaltningsrättsliga

föreskrifter, som gäller inom den egentliga statsförvaltningen.

Som grund för bolagens organisation och verksamhet gäller i stället aktiebolagslagen

eller speciallagstiftning, t. ex. banklagen. Av de statliga bolagens

ställning som särskilda rättssubjekt följer, att offentlighetsprincipen

ej är tillämplig på dessa företag. Revision av statliga bolag sker i enlighet

med aktiebolagslagen, och de statliga revisionsorgan som granskar den

egentliga statsverksamheten har icke insyn i bolagen.

Åtskilliga ämbetsverk, som väsentligen har att utöva icke-affärsmassig

verksamhet, kan vid sidan härav även ha uppgifter, som får anses ingå i den

statliga affärsmässiga företagsamheten. Dessa ämbetsverk, som icke är att

hänföra till de affärsdrivande verken, utgör delar av statsförvaltningen, och

grunderna för deras organisation regleras av Kungl. Maj :t och riksdagen.

De är för sin verksamhet beroende av de medel, som av Kungl. Maj :t och

riksdagen ställes till deras förfogande. Ämbetsverken har vidare skyldighet

att efterkomma av Kungl. Maj :t givna föreskrifter om verksamhetens bedrivande.

Det förhållandet att dessa verk ingår i statsförvaltningen medför

även, att de är underkastade den inom förvaltningen rådande offentlighetsprincipen.

Utredningen angående de statliga företagsformerna

Utredningen påpekar, att de ämbetsverk, som inom den egentliga statsförvaltningen

huvudsakligen har att utöva icke-affärsmässig verksamhet, ej

omfattas av utredningens uppdrag.

Beträffande de affärsdrivande verken framhåller utredningen, att vid

de kontakter, som den haft med dessa verk, kritik riktats mot den rådande

offentligheten i upphandlingsärenden. Bl. a. har framhållits såsom en olägenhet,

att offentligheten kunnat systematiskt utnyttjas av anbudsgivarna

till deras fördel och till statsverkets nackdel. Det förhållandet alt anbudsgivarna

känner till de priser, som konkurrenterna offererat vid föregående

upphandling, medför en snedvridning av offerterna såtillvida, att dessa i en

del fall icke kommer att grunda sig på en kostnadskalkyl utan på vad andra

anbudsgivare begärt i tidigare sammanhang. Om man vill ha en beställning,

går man ner med sitt pris minsta möjliga steg i syfte att komma strax under

den anbudsgivare, som senast fått beställningen. Konkurrensens prispres
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1962

sande verkan blir härigenom mindre. En annan nackdel ur upphandlingssynpunkt

kan vara vissa anbudsgivares rädsla för att ett lågt pris i ett anbud

kan bli känt för andra medlemmar i mer eller mindre påtagliga kartellbildningar

eller för återförsäljare.

Enligt utredningens mening är det omöjligt att säkert bedöma, hur offentligheten

påverkar avtalen i upphandlingsärendena. Uppenbart torde emellertid

vara, att offentlighetens betydelse varierar med hänsyn till upphandlingens

karaktär. Där det råder en öppen konkurrens mellan ett någorlunda

stort antal leverantörer, kan man sålunda ha anledning att räkna med alt

offentligheten, om den över huvud påverkar anbuden, snarast gör det i en

för staten förmånlig riktning. På marknader, där antalet anbudsgivare är

ringa och en fast organiserad prissamverkan lätt kan åstadkommas även med

andra medel, är det åter ovisst om offentligheten spelar någon väsentlig roll

för anbudsgivningen. Utredningen anser det dock icke vara uteslutet, att offentligheten

i sådana fall av anbudsgivarna uppfattas som ett hinder för en

prisdifferentiering till förmån för ett statligt företag. I de fall, då samarbete

mellan anbudsgivare är svagare utvecklat och efterlevnaden av eventuella

kartellöverenskommelser är svåra att på andra vägar kontrollera för anbudsgivarna,

underlättar däremot offentlighetsregeln en sådan kontroll till nackdel

för statsverket.

Utredningen berör härefter bestämmelserna i 34 § sekretesslagen och anför

därvid bl. a., att möjligheten till sekretessbeläggning av upphandlingsärenden

i två år från avtalets slutande icke synes ha fått någon större praktisk

betydelse, dels därför att föreskriften anses kunna tillämpas endast

då vägande skäl för sekretess förebragts, dels för att stadgandet ger uppskov

med offentliggörandet blott i två år.

I och for sig skulle ett generellt stadgande i tryckfrihetsförordningen om

skydd mot offentliggörande av handlingar, som hänför sig till statens affärsAerksamhet

inom de affärsdrivande verken, enligt utredningens åsikt undanröja

de svårigheter, som dessa verk kan ha vid fullgörandet av statsmakternas

krav på affärsmässighet. En avvägning av offentlighet och sekretess i

dessa fall har emellertid, såsom framgår av förarbetena till sekretesslagen,

befunnits vara synnerligen vansklig. Å ena sidan har behovet av offentlig

kontroll ansetts framträda med särskild styrka på de områden, där stora

ekonomiska intressen står på spel och där en alltför långt gående sekretess

latt skulle kunna bana vägen för förfaranden, mot vilka offentlighetsregeln

ar tankt som ett korrektiv. Å andra sidan borde inom sådana områden, där

staten driver rörelse med rent ekonomiska syften, en betydande inskränkning

i offentligheten på särskilt goda grunder kunna försvaras, i synnerhet

som staten bär så att säga befinner sig på samma plan som de statliga bolagen

och enskilda företagare. Så mycket mindre betänkligheter borde föreiigga

med hänsyn till att det grundläggande intresset av offentlig kontroll

fortfarande skulle tillgodoses genom såväl riksdagens revisorer som den statliga

revisionen över huvud.

Från de angivna utgångspunkterna har utredningen övervägt, om icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1962

de affärsdrivande verkens svårigheter i någon mån skulle kunna avhjälpas

genom att man utsträcker den tid av två år, under vilken handlingar för

närvarande enligt 34 § sekretesslagen må hemligstämplas. Enligt utredningens

uppfattning talar starka skäl för att samtliga i paragrafen stadgade

tvåårsgränser förlänges till fem år i de fall, då erfarenheten på något område

skulle ge vid handen, att offentligheten länder till allvarligt förfång

för det allmänna eller för enskildas berättigade ekonomiska intressen. Utredningen

föreslår en sådan förlängning.

Utredningen tillägger, att det här icke endast är ett fall, där det ur det

allmännas synvinkel är särskilt påkallat med en förlängning av sekretesstiden.

Också det enskilda sekretessintresset gör sig särskilt starkt gällande.

Dessa förenade intressen är i och för sig vid avvägningen av sekretesstidens

längd förtjänta av större beaktande än kontrollbehovet. Även den offentliga

kontrollens intresse kan emellertid enligt utredningens uppfattning tillfredsställande

tillgodoses vid den föreslagna förlängningen av sekretesstiden.

Sålunda bringar den i 34 § sekretesslagen föreskrivna anmälningsskyldigheten

i fråga om myndigheternas sekretessbeslut alla dessa beslut

under granskning av riksdagens revisorer. Dessa revisorer har därvid även

möjlighet att uppmärksamma om sekretess anordnats i obehörig omfattning.

Vidare har de statliga revisionsorganen rätt till insyn i myndigheternas

upphandlingsverksamhet oberoende av om sekretess föreligger eller

icke. För affärsföretag, som anser sig ha skäl till missnöje med en statlig

upphandling, står dessutom den möjligheten till buds, att de kan vända sig

till verkens interna revisionsenheter eller det centrala revisionsorganet med

begäran om undersökning. Slutligen erinras om att Kungl. Maj :t enligt 38 §

i sekretesslagen har möjlighet att, där det påkallas för tillvaratagande av

allmän eller enskild rätt, utan hinder av vad som eljest är stadgat i sekretesslagen

förordna om handlingars utlämnande. Genom de angivna möjligheterna

till kontroll över den sekretessbelagda upphandlingsverksamhelen

anser utredningen tillräckliga garantier föreligga, för att någon kollision

med behovet av offentlig kontroll icke skall behöva uppkomma vid utnyttjandet

av den föreslagna förlängningen av sekretesstiden.

Remissyttrandena

Som förut nämnts har utredningens betänkande angående de statliga företagsformerna

remisshehandlats inom finansdepartementet. Förslaget om

inskränkning i offentlighetsprincipen i vad gäller de statliga affärsverken

har därvid berörts av ett 20-tal remissorgan. Hit hör justitiekanslersämbetet,

gencralpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

domänstyrelsen, försvarets fabriksstyrelse, riksräkenskapsverket och

statens sakrevision (som båda numera ingår i riksrevisionsverket), offentlighetskommittén,

Sveriges industriförbund, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen

i Sverige, Svenska träindustriarbetareförbundet, Svenska skogs- och flott
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr lb9 år 1962

ningsarbetareförbundet, Nya systemaktiebolaget, Statstjänarkartellen ävensom

tre handelskammare. Kooperativa förbundet bär — utan att direkt beröra

det föreliggande förslaget till ökad sekretess — i sitt yttrande anlagt

vissa allmänna synpunkter på hithörande frågor.

Av de remissorgan, som berört utredningens förslag till vidgat sekretessskydd,

har det övervägande flertalet tillstyrkt förslaget eller lämnat del

utan erinran. Till dessa remissorgan bör bl. a. justitiekanslersämbetet, de

af färs drivande verken och Landsorganisationen i Sverige. Förslaget har avstyrkts

av Sveriges industriförbund och även vissa handelskammare har uttalat

sig i avstyrkande riktning. Offentlighetskommittén föreslår, att frågan

om ökat sekretesskydd överlämnas till kommittén för att tagas under

övervägande vid uppdragets fullgörande.

Många remissorgan anser, att utredningsförslaget icke är tillräckligt långtgående

för att tillgodose föreliggande behov av sekretesskydd. Sålunda är

enligt telestyrelsens mening ett ökat sekretesskydd nödvändigt även beträffande

andra slag av handlingar än sådana som rör upphandlingsverksamheten.

Här åsyftas vissa handlingar i personalärenden. Jämväl är det

till uppenbar nackdel för televerkets affärsverksamhet, att verkets självkostnadskalkyler

m. in. skall behöva utlämnas till allmänheten. Till stöd för

ett ökat sekretesskydd åberopar styrelsen förhållandena inom den privata

affärsverksamheten. Även järnvägsstyrelsen understryker behovet av att få

i huvudsak samma sekretesskydd som gäller för konkurrentföretagen. Vattenfallsstyrelsen

säger sig icke vara övertygad om att den av utredningen

föreslagna reformen är tillräcklig för att undanröja de svårigheter, som

affärsverken förorsakas på grund av offentlighetsprincipen.

Domänstyrelsen betecknar de rådande förhållandena för domänverkets

del som synnerligen otillfredsställande. Styrelsen föreslår, att i ärenden rörande

verkets virkesförsäljningar, inköp av materiel m. m. samt inköp och

försäljning av fastigheter verket medges rätt att, då anledning därtill föreligger,

meddela generella beslut om hemlighållande av handlingar som

avses i 34 § sekretesslagen. Vidare förordas beträffande sådana handlingar,

som anger villkoren i slutna avtal, att tiden för hemlighållandet bestämmes

till fem år med möjlighet att i vissa undantagsfall utsträcka tiden till tio år.

Enligt försvarets fabriksstyrelse bör det för affärsverkens vidkommande

införas generell sekretessbeläggning av alla sådana ärenden som avses i 34 §

sekretesslagen. Beslut om hemligstämpling i varje särskilt fall bör sålunda

icke krävas. Endast därigenom skulle affärsverken i fråga om sina inköp

och försäljningar komma på jämställd fot med enskilda företag. Det ytterst

väsentliga intresset av offentlig kontroll tillgodoses även vid en sådan

ordning genom riksdagens revisorer och Kungl. Maj:ts allmänna kontrollerande

verksamhet gentemot statsverket. Om en generell sekretessbeläggning

icke anses kunna genomföras, bör enligt styrelsens mening i varje fall

räkenskapsmaterial, teknisk-ekonomisk statistik och liknande handlingar ej

få betraktas som offentliga.

Även andra remissorgan än de af färsdrivande verken själva menar, att

sekretesskyddet för dessa verk borde kunna ökas utöver vad utredningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:is proposition nr li9 år 1962

föreslagit. Med den principiella uppfattning om statlig företagsverksamhet

som Landsorganisationen i Sverige omfattar har organisationen svårt att

inse, varför handlingar, som förvaras hos ett statligt verk med i huvudsak

affärsmässiga uppgifter och vilka berör denna verksamhet, skall anses vara

så betydelsefulla för allmänheten att de måste hållas tillgängliga för var

och en som önskar ta del av dem, när denna princip ej anses behöva följas

i fråga om likartade privata företag eller andra rättssubjekt, som är fristående

från själva statsförvaltningen. I och för sig är visserligen organisationen

förespråkare för en vidgad insyn för allmänheten i näringslivet,

men denna insyn bör då gälla alla slag av affärsföretag, vare sig de bedrivs

i enskild, kooperativ, kommunal eller statlig regi och oavsett vilken juridisk

form företaget erhållit. Organisationen fortsätter:

Vad beträffar de här avsedda handlingarna torde de vidare knappast vara

av allmänt intresse, utan närmast ha betydelse för en mindre grupp av personer,

såsom affärsverkens leverantörer, konkurrenter och vissa större

kunder, vilka genom denna möjlighet till insyn kan vidta dispositioner,

som i många fall kan medföra ekonomiska förluster för vederbörande verk.

Allmänhetens krav på insyn i och uppgifter om affärsverkens ekonomiska

ställning och utveckling torde däremot bättre tillgodoses genom att fylliga

och lättfattliga redogörelser över dessa företags allmänna verksamhet och

resultat regelbundet lämnas via press och andra informationskällor. Risken

för alt en längre gående sekretess skulle kunna leda till ekonomiskt maktmissbruk

eller eljest bana vägen för förfaranden mot vilka offentlighetsregeln

är avsedd som ett korrektiv betraktar LO som ringa. Detta med hänsyn

bl. a. till den omfattande revision från flera olika organ, som affärsverken är

underkastade, vilken----bör utgöra ett effektivt skydd för dylika åt
gärder

liksom rena oegentligheter. Då det nyligen av Kungl. Maj :t tillsatts

en särskild utredning för översyn av gällande sekretessbestämmelser, vilken

LO förutsätter tar upp hela detta problemkomplex även i vad det rör affärsverken,

har LO nu ej anledning att närmare gå in på frågan hur verkens

möjligheter till sekretesskydd bör utformas, utan vill endast föreslå, att när

det gäller upphandlingsärenden liksom försälj ningsavtal verken får rätt att

meddela generella beslut om hemlighållande av grupper av likartade handlingar

i högst fem år.

Statens sakrevision ifrågasätter, om icke den föreslagna giltighetstiden

fem år för ett sekretessbeslut bör kunna genom nytt beslut förlängas med

ännu en femårsperiod. Iinligt Statstjänarkartellens mening bör sekretessen

i fråga om statlig affärsverksamhet tillgodoses jämväl på det sättet, att

man beskär den nuvarande möjligheten för enskild medborgare att ta del

icke blott av ärenden, som rör honom själv, utan även av sådana i vilka

han själv ej är part. Det förefaller egendomligt, att affärsmässigheten skall

behöva äventyras på grund av att vilken enskild person som helst skall

ha rält att uppträda som revisor. De officiella revisionsorganens kontroll

torde vara helt tillräcklig.

Kooperativa förbandet yltrar:

Vad som kan försätta statliga företag i eu sämre konkurrenssituation än

enskilda och kooperativa synes vara dels att företagsledningen i vissa fall

inte haft tillräcklig handlingsfrihet i administrativt och ekonomiskt avseen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:Is proposition nr 1^9 år 1962

de, dels att statliga företag är underkastade offentlig insyn i högre grad än

andra företag. Den insyn och kontroll, som är nödvändig för att statsmakterna

och medborgarna skall kunna bedöma hur verksamheten bedrives,

får sålunda icke medföra att statliga företag med avseende på offentligheten

i frågor som rör företagets drift kommer i sämre konkurrensläge än andra

företag.

Förbundet förordar med hänsyn bl. a. till offentlighetsreglerna en undersökning

av förutsättningarna för att ombilda affärsverken till aktiebolag.

Riksräkenskapsverket förklarar sig icke vilja motsätta sig förslagets genomförande,

ehuru verket anser kritiken mot den rådande offentligheten

i upphandlingsärenden vara överdriven.

I yttrandet från offentlighetskommittén framhålles, att utredningsförslaget

får antagas vara avsett att gälla endast för de i betänkandet i övrigt

berörda affärsverken och icke för statlig och kommunal verksamhet över

huvud. Frågan om sekretess i upphandlingsärenden bör enligt kommitténs

åsikt övervägas från vidare synpunkter än dem som utredningen har haft

att anlägga. Det ifrågasättes, om det är lämpligt att nu göra en ändring

på ett så begränsat område som det av utredningen berörda. I varje fall

har kommittén — som vid tiden för yttrandets avgivande nyligen börjat

sitt arbete ■— icke hunnit förvärva erforderlig överblick över verkningarna

av sekretess inom upphandlingsverksamheten för att kunna avge ett

slutgiltigt yttrande över utredningens förslag. Kommittén föreslår därför

i första hand, att frågan om ändring i 34 § sekretesslagen överlämnas till

kommittén för att övervägas under dess fortsatta arbete. Skulle frågan om

ändring i 34 § av skäl som kommittén icke kan överblicka likväl upptagas

till prövning nu, bör ändringen i varje fall begränsas att gälla statens

affärsdrivande verk.

Utiedningens förslag avstyrkes av Sveriges industriförbund, som finner

att de olägenheter vilka kan bli följden av en minskning i kontrollens

effektivitet synes allvarligare än de risker som möjligen kan finnas för

att affärsverken i vissa fall kan träffa oförmånliga affärsuppgörelser. Enligt

förbundets uppfattning är det dessutom ytterst svårbedömbart, om

offentlighetsprincipens tillämpning vid upphandlingar medför vinst eller

förlust för verket på längre sikt. Liknande inställning möter hos

några handelskammare. Salunda kan t. ex. Stockholms handelskammare

icke dela utredningens uppfattning, att offentlighetsprincipen skulle vara

till avsevärd nackdel för affärsverken. Samma handelskammare understryker

också behovet av offentlig kontroll på de områden inom den

offentliga verksamheten, där stora ekonomiska intressen står på spel,

så att exempelvis maktmissbruk och obehörigt gynnande av enskilda kan

beivras.

Departementschefen

I 34 § seki etesslagen regleras fragan, i vad mån handlingar i ärenden rörande

vissa ekonomiska dispositioner från det allmännas sida må hållas

hemliga. Stadgandet avser handlingar i ärenden angående förvärv, avytt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr l''i9 år W62

15

rande eller upplåtelse av egendom eller annat som myndighet äger förvalta,

eller angående utförande av arbete för myndighets behov, då det sker på

annat sätt än genom det allmännas egen personal. Dylika handlingar får

i regel icke utlämnas, innan avtal slutits eller ärendet eljest slutförts. Efter

denna tidpunkt är handlingarna däremot i princip offentliga. Då anledning

därtill föreligger, kan emellertid myndigheten besluta, att hithörande

handlingar under viss tid icke får utlämnas utan myndighetens tillstånd.

Den maximala sekretesstiden varierar med hänsyn till handlingens beskaffenhet.

Beträffande andra handlingar än sådana som anger villkoren i

slutna avtal får myndighetens sekretessbeslut avse högst tjugo år. För

handlingar, som anger villkoren i slutna avtal, är den längsta sekretesstiden

satt till två år. Denna tvåårstid räknas vid avtal rörande myndighets

leverans av elektrisk kraft, gas, vatten eller dylikt eller rörande försäljning

av varor, med vilka myndigheten driver handel i affärsmässiga former,

från det avtalet fullgjorts eller upphört att gälla och vid andra avtal

från det avtalet slöts.

Frågan om sekretesskyddet för det allmännas ekonomiska transaktioner

faller inom offentlighetskommitténs uppdrag. Den översyn av sekretesslagstiftningen,

som denna kommitté har att utföra, är på grund av uppdragets omfattande

och svårlösta natur ett mycket tidskrävande arbete. Det måste

därför komma att förflyta avsevärd tid, innan dess arbete hinner sätta

spår i lagstiftningen. Enligt min mening bör i detta läge hinder icke

möta att företaga jämkningar i gällande sekretessregler eller eljest genomföra

mera begränsade reformer inom det nuvarande sekretessystemets ram,

då detta påkallas av ett aktuellt behov.

Såsom framgår av vad som anförts i årets statsverksproposition (bilaga

2, sid. 15 ff) samt riksdagens ställningstagande härtill (statsutskottets utlåtande

nr 14 och riksdagens skrivelse nr 14) förestår nu vissa reformer av

gällande villkor för den statliga affärsdriften. Dessa reformer syftar till

att bereda de statliga affärsverken möjlighet att i vidgad utsträckning bedriva

sin verksamhet i affärsmässiga former och därigenom öka deras konkurrensförmåga

och lönsamhet. För att i önskvärd omfattning vinna detta

syfte är det erforderligt att komplettera dessa reformer med en viss förstärkning

av det sekretesskydd, som avses i 34 § sekretesslagen. En dylik

förstärkning passar väl samman med den uppfattning om sekretessens betydelse

för möjligheterna att på framgångsrikt sätt driva affärsverksamhet,

som på olika ställen kommit till uttryck i sekretesslagen. Härutinnan kan

hänvisas till det tämligen långtgående sekretesskydd, som enligt olika lagrum

gäller för sådana allmänna handlingar, vilka innehåller upplysningar om

enskilda näringsidkares ekonomiska förhållanden (se t. ex. 18—21 §§).

Med hänsyn till det läge, vari reformarbetet på sekretesslagstiftningens

område för närvarande befinner sig, kan det uppenbarligen icke nu övervägas

att företaga någon principiell eller eljest mera vittgående förändring

av sekretesskyddet för stats och kommuns ekonomiska handlande. Frågan

om lämpligheten av sådana förändringar måste för övrigt prövas utifrån

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr H9 år 1962

vidare utgångspunkter än i förevarande sammanhang kan ske. Vad som

nu kan ifrågakomma är endast att på vissa begränsade punkter, där sekretesskyddet

för de statliga affärsverkens ekonomiska dispositioner vid den

förestående övergången till större affärsmässighet i verkens drift ter sig

otillräckligt, förstärka detta skydd. Inom den sålunda givna ramen faller

det förslag till ökat sekretesskydd, som utredningen om de statliga företagsformerna

avgivit. Detta förslag innebär, att den maximala sekretesstiden

för sådana i 34 § sekretesslagen avsedda handlingar, som upptager

villkoren i slutna avtal, utsträckes från två till fem år, såvitt angår de statliga

affärsverkens verksamhet. Förslaget har godtagits eller lämnats utan

erinran av del stora flertalet remissorgan och jag kan för egen del ansluta

mig till detsamma. I anledning av de farhågor för minskad effektivitet

i kontrollen av de affärsdrivande verkens förvaltning, som några

remissorgan uttalat, vill jag till en början framhålla, att beslut om sekretesskydd

för ifrågavarande handlingar enligt 34 § sekretesslagen över

huvud icke får meddelas, med mindre anledning därtill föreligger. Enligt

grunderna för stadgandet bör myndighet icke besluta längre sekretesstid

inom den föreskrivna ramen än som med hänsyn till omständigheterna i

det särskilda fallet kan anses behövligt. Jag vill vidare påminna om att

ett särskilt kontrollinstitut tillskapats inom nämnda paragrafs tillämplighetsområde,

i det att beslut om sekretesskydd i regel skall anmälas till

Kungl. Maj.t för att delgivas riksdagens revisorer. Det kan slutligen förtjäna

påpekas, att Kungl. Maj :t jämlikt 37 § sekretesslagen i allmänhet

äger förordna om utlämnande av handling, som på grund av statsmyndighets

beslut skall hållas hemlig.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag föreslå, att 34 § andra

stycket sekretesslagen ändras så, att den där stadgade maximitiden av

två år förlänges till fem år för de statliga affärsverkens del. Lagändringen

torde böra träda i kraft den 1 juli 1962. Stadgandet i dess nya lydelse lärer

utan särskild bestämmelse härom kunna tillämpas även i fall då avtal slutits

eller ärende eljest slutförts före lagändringens ikraftträdande.

II. Komplettering av sekretesskyddet för handlingar rörande

signalskyddstjänsten inom totalförsvaret

Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen kan inskränkningar i rätten

att få del av allmänna handlingar göras jämväl, där så påkallas av hänsyn till

rikets säkerhet. Sekretesskyddet för handlingar avseende rikets försvar regleras

närmare i 4 § sekretesslagen. Detta stadgande ger Kungl. Maj :t befogenhet

att förordna om sekretesskydd beträffande handlingar som rör

1. krigsmaktens verksamhet under krig eller vid krigsfara, dess fasta försvarsanstalter,

för militärt ändamål avsedda kommunikations- och förbindelseleder

och vissa andra närmare angivna militära och därmed närstående

ämnen (det militära försvaret),

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1A9 år 1962

17

2. civilförsvarets planläggning,

3. det psykologiska försvarets planläggning,

4. den allmänna ekonomiska försvarsberedskapen samt

5. produktion, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse, transportverksamhet

eller näringslivet i övrigt under krig, krigsfara eller andra utomordentliga

av krig föranledda förhållanden.

I fråga om handlingar, som rör det militära försvaret eller civilförsvarets

eller det psykologiska försvarets planläggning (1.—3.), är enligt paragrafens

första stycke skyddet så konstruerat, att Kungl. Maj :t äger, såframt handlingarnas

offentliggörande kan skada rikets försvar eller eljest medföra våda

för dess säkerhet, förordna att de ej må utlämnas förrän viss tid förflutit

från handlingens datum, dock högst femtio år, där ej särskilda förhållanden

påkallar hemlighållande under längre tid. Beträffande handlingar som rör

den allmänna ekonomiska försvarsberedskapen eller näringslivet (4. och

5.), äger enligt andra stycket Kungl. Maj:t, såframt handlingarnas offentliggörande

kan skada rikets försvar, folkhushållningen eller näringslivets behöriga

fortgång eller eljest medföra våda för rikets säkerhet, förordna att

de ej må utlämnas förrän viss tid, högst femtio år, förflutit från handlingens

datum.

Med stöd av bl. a. 4 § sekretesslagen har Kungl. Maj :t meddelat förordnande

om sekretesskydd beträffande handlingar av närmare angiven beskaffenhet

i särskilda kungörelser dels den 16 juni 1950 (nr 462) på försvarsväsendets

område (försvarets sekretesskungörelse), dels den 9 december 1949

(nr 616) på civilförsvarets område, dels den 22 april 1960 (nr 119) på det

psykologiska försvarets område. Vidare har den 8 december 1939 utfärdats

kungörelse (nr 835) med förordnande rörande folkhushållningen vid krig,

krigsfara eller andra utomordentliga av krig föranledda förhållanden.

Departementschefen

Med totalförsvarets signalskydd förstås åtgärder som syftar till att inom

totalförsvarets område förhindra eller försvåra för obehöriga att bereda sig

tillgång till meddelanden, som överbringas genom telekommunikation, eller

alt tyda innehållet i dessa eller att genom teletekniska medel uppdaga eller

ingripa i telekommunikation eller lokalisera anläggning härför. Totalförsvarets

signalskydd står under ledning av statens signalskyddsnämnd.

Ändamålet med totalförsvarets signalskyddstjänst kräver, alt handlingar

rörande denna tjänst i allmänhet hålles hemliga. Sådana handlingar är för

närvarande i stor utsträckning sekretessbelagda genom 4 § sekretesslagen

och därtill anslutande författningar. Det kan emellertid förekomma, att

handlingar rörande totalförsvarets signalskyddstjänst icke omfattas av nuvarande

sekretesskydd, ehuru handlingarna är av sådan beskaffenhet, att de

bör hållas hemliga. Detta förhållande bör i avbidan på offentlighetskommitténs

arbete provisoriskt avhjälpas. Jag vill i detta syfte föreslå sådan ändring

av 4 § sekretesslagen, att Kungl. Maj:t med avseende å alla handlingar

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1962

rörande totalförsvarets signalskyddstjänst skall äga förordna om sekretess,

såframt handlingarnas offentliggörande kan skada rikets försvar, folkhushållningen

eller näringslivets behöriga fortgång eller eljest medföra våda för

rikets säkerhet. Sådant förordnande bör kunna avse en tid av högst femtio år

från handlingens datum, där ej särskilda förhållanden påkalla hemlighållande

under längre tid.

Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1962.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr

249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Föredraganden hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

t

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

620437

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.