Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av samarbetsöverenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige

10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:154, Angående godkännande av samarbetsöverenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1962

1

Nr 154

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande

av samarbetsöverenskommelse mellan Danmark, Finland,

Island, Norge och Sverige; given Stockholms

slott den 30 mars 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen mätte godkänna den i Helsingfors

den 23 mars 1962 undertecknade samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark,

Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet). överenskommelsen

behandlar de skilda områden inom samhällslivet, på vilka nordiskt

samarbete förekommer. Den innebär att de nordiska staterna åtager sig att

ytterligare utveckla detta samarbete.

1 flihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 164

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1962

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 mars 1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om godkännande av

samarbetsöverenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och

Sverige samt anför därvid följande.

Vid möte i Hangö den 11 och den 12 november 1961 mellan de nordiska

statsministrarna och Nordiska rådets presidium nåddes enighet om att vid

rådets påföljande session i Helsingfors år 1962 taga upp frågan om en allmän

nordisk samarbetsöverenskommelse. På hemställan av presidiet förklarade

statsministrarna, att de med utgångspunkt från ett av Nordiska rådets

sekretariat utarbetat konventionsutkast skulle låta i kontakt med sekretariatet

utarbeta ett preliminärt förslag till överenskommelse, som kunde föreläggas

rådet vid denna session. Vidare kom statsministrarna överens om att experter

i varje land skulle gå igenom konventionsutkastet och att man från

svensk sida skulle bjuda in till ett nordiskt expertmöte i Stockholm i början

av december 1961 med uppgift att påbörja utarbetandet av ett sådant

preliminärt förslag.

Med anledning härav uppdrogs i Sverige åt experter från juslitie-, utrikes-,

social-, kommunikations-, finans-, ecklesiastik-, handels- och inrikesdepartementen

att närmare utreda hithörande spörsmål.

Den sålunda tillsatta expertgruppen, som under sitt arbete sainrått jämväl

med företrädare för jordbruksdepartementet samt upprätthållit kontakt

med Nordiska rådets svenska sekretariat, företog till en början en preliminär

översyn av det utkast till överenskommelse, som lagts fram av Nordiska rådets

sekretariat.

På svensk inbjudan hölls ett första möte i Stockholm den 15 december

1961 med experter från samtliga fem nordiska länder. Dessa experter har

därefter hållit ytterligare möten i Helsingfors den 9 januari och i Köpenhamn

den 24 januari 1962. Nordiska rådets sekretariat har vid dessa möten

beretts tillfälle att framföra sina synpunkter. Vid sistnämnda möte enades

de fem ländernas experter om ett förslag till överenskommelse att underställas

respektive regeringar.

Sedan regeringarna i de nordiska staterna funnit förslaget väl ägnat att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1;H år

3

läggas till grund för en blivande nordisk samarbetsöverenskommelse, beslöt

regeringarna att var för sig inhämta Nordiska rådets yttrande över förslaget.

1

Vid överläggningar under Nordiska rådets tionde session i Helsingfors

mellan rådets presidium och särskilt utsedda medlemmar av rådet, å ena,

samt företrädare för de nordiska ländernas regeringar, å andra sidan,

förelåg enighet om att samarbetsöverenskommelsen om möjligt borde undertecknas

omedelbart efter det att rådet fattat beslut i ärendet.

Den 23 mars 1962 rekommenderade Nordiska rådet, på förslag av dess

ekonomiska utskott, regeringarna att ingå en överenskommelse om nordiskt

samarbete i enlighet med regeringarnas förslag, dock med vissa närmare angivna

ändringar. Bortsett från vissa jämkningar av rent redaktionell karaktär

föreslogs sålunda en bestämmelse av innehåll att regeringarna borde höra

Nordiska rådet i samarbetsfrågor av principiell betydelse, därest detta icke

av tidsskäl är ogörligt.

Samarbetsöverenskommelsen, som skall ratificeras, undertecknades den

23 mars 1962 i Helsingfors, därvid de av Nordiska rådet föreslagna ändringarna

godtogs.

Departementschefen

På många områden inom samhällslivet pågår ett omfattande nordiskt samarbete.

Resultaten av detta samarbete har endast i begränsad omfattning tagit

sig uttryck i mellanstatliga avtal. I de allra flesta fall har de resultat som

nåtts genomförts genom interna åtgärder inom de nordiska staterna var för

sig. När det inom Nordiska rådet väcktes förslag om ingåendet av en allmän

nordisk samarbetsöverenskommelse, grundades detta icke i första hand på

en önskan att få till stånd en ändring i de hävdvunna samarbetsformerna.

Främst torde förslaget ha dikterats av önskemålet att, oavsett hur de europeiska

integrationssträvandena kommer att beröra de nordiska staterna, såvitt

möjligt befästa de redan uppnådda resultaten och att skapa garantier

för ett fortsatt nordiskt samarbete utan att de enskilda staternas blivande

uppgörelser på det allmäneuropeiska planet härigenom kommer att försvåras.

Den överenskommelse, som undertecknats i Helsingfors, behandlar i stora

drag de skilda områden inom samhällslivet, på vilka nordiskt samarbete redan

förekommer. Samtidigt innebär förslaget att de nordiska staterna ålager

sig att ytterligare utveckla detta samarbete. I motsats till vad som är brukligt

i flertalet internationella traktater innehåller förslaget icke många formellt

bindande utfästelser. Förslaget har närmast fått karaktären av ett uttryck

för de fem staternas vilja till nordisk sammanhållning och till att fortsätta

och föra vidare det nordiska samarbetet på samhällslivets olika områden.

De många osäkerhetsmoment, som är förknippade med de nordiska staternas

framlida ställning i förhållande till den europeisk-ekonomiska gcmen
1

Detta förslag är — bortsett från jämkningar i rubriken, art. 13, 35 och 36 samt slutfrasen

-— likalydande med den vid propositionen fogade överenskommelsen.

11- lliluing till riksdagens protokoll 1962. / samt. Nr 154

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1962

skapen, torde i dagens läge göra det omöjligt med bindande utfästelser i någon

större omfattning. Vid överenskommelsens utarbetande har naturligtvis

hänsyn tagits till den olika utrikes- och försvarspolitiska orienteringen, som

drar upp bestämda gränser för samarbetet.

Vad beträffar formerna för det fortsatta nordiska samarbetet har tanken

icke varit att i detta hänseende företaga någon ändring. I överenskommelsen

har därför endast angivits de olika samarbetsformer som hittills tilllämpats

samt fastslagits att de alltjämt skall följas utan att någon förskjutning

dem emellan till förmån för den ena eller andra formen skall äga rum.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att godkänna samarbetsöverenskommelsen

den 23 mars 1962 mellan Danmark, Finland, Island, Norge

och Sverige, vilken i svensk text torde få fogas till detta protokoll.

Med hifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 ur 1962

5

Bilaga

Samarbetsöverenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge

och Sverige

Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar,

vilka vilja ytterligare främja den nära gemenskap, som i fråga om kultur

samt om rätts- och samhällsuppfattning råder mellan de nordiska folken,

och ytterligare utveckla samarbetet mellan de nordiska länderna;

vilka eftersträva enhetliga regler i de nordiska länderna i så många avseenden

som möjligt;

vilka vilja på alla områden, där förutsättningar därför finnas, åstadkomma

en ändamålsenlig arbetsfördelning mellan länderna;

vilka vilja fortsätta det för länderna betydelsefulla samarbetet inom Nordiska

rådet och övriga samarbetsorgan;

ha enats om följande bestämmelser.

Inledande bestämmelse

Artikel 1

De fördragsslutande parterna skola eftersträva att bevara och ytterligare

utveckla samarbetet mellan länderna på det rättsliga, kulturella, sociala

och ekonomiska området, ävensom i fråga om samfärdseln.

Rättsligt samarbete

Artikel 2

De fördragsslutande parterna skola fortsätta arbetet att ernå största möjliga

rättsliga likställighet mellan medborgare i nordiskt land, som vistas i

annat nordiskt land än det egna, och vistelselandets medborgare.

Artikel 3

De fördragsslutande parterna skola söka underlätta för medborgare i ett

nordiskt land att förvärva medborgarskap i annat nordiskt land.

Artikel 4

De fördragsslutande parterna skola fortsätta lagsamarnetel i syfte att

uppnå största möjliga överensstämmelse på privaträttens område.

Artikel 5

De fördragsslutande parterna böra eftersträva enhetliga bestämmelser

om brott och brottspåföljder.

Beträffande brott, som begåtts i ett nordiskt land, bör utredning och lagföring

i största möjliga utsträckning kunna ske även i annat nordiskt land.

Artikel 6

De fördragsslutande parterna skola eftersträva inbördes samordning av

annan lagstiftning än som nu sagts på sådana områden, där detta ter sig

ändamålsenligt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1962

Artikel 7

Varje fördragsslutande part bör verka för genomförandet av sådana regler,

att beslut av domstol eller annan myndighet i annat nordiskt land kan

verkställas jämväl inom partens område.

Kulturellt samarbete

Artikel 8

I vart och ett av de nordiska länderna skall undervisningen och utbildningen

i skolorna i lämplig omfattning innefatta undervisning i övriga

nordiska länders språk samt rörande deras kultur och allmänna samhällsförhållanden.

Artikel 9

Varje fördragsslutande part bör bibehålla och vidga möjligheten för studerande,

hemmahörande i annat nordiskt land, att idka studier och avlägga

examen vid sina utbildningsanstalter. I största möjliga utsträckning

bör därvid även i något nordiskt land avlagd delexamen få räknas till godo

för slutexamen i annat nordiskt land.

Ekonomiskt stöd från hemlandet bör kunna utgå, oavsett till vilket land

studierna förläggas.

Artikel 10

De fördragsslutande parterna böra samordna sådan av det allmänna ordnad

utbildning, som syftar till att giva behörighet för viss yrkesutövning.

Sådan utbildning bör såvitt möjligt giva samma behörighet i alla de nordiska

länderna. Krav må dock uppställas på sådan tilläggsutbildning, som

kan erfordras av hänsyn till nationella förhållanden.

Artikel 11

På de områden där ett samarbete är ändamålsenligt bör utbyggnaden av

utbildningsanstalter samordnas genom fortlöpande samverkan beträffande

utbyggnadsplaneringen och dess genomförande.

Artikel 12

Samarbete på forskningens område bör vara så inriktat att tillgängliga

forskningsanslag och övriga resurser samordnas och utnyttjas på bästa

möjliga sätt, bland annat genom att gemensamma institutioner upprättas.

Artikel 13

I syfte att stödja och stärka den kulturella utvecklingen skola de fördragsslutande

parterna främja det fria nordiska folkbildningsarbetet och utbytet

inom litteratur, konst, musik, teater, film och övriga kulturområden, varvid

böra tillvaratagas bland annat de möjligheter som radio och television

erbjuda.

Socialt samarbete

Artikel 14

De fördragsslutande parterna skola eftersträva att bevara och ytterligare

utveckla den gemensamma nordiska arbetsmarknaden efter de riktlinjer,

som uppdragits genom tidigare överenskommelser. Arbetsförmedling och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1962

yrkesvägledning skola samordnas. Utbytet av praktikanter skall vara fritt

Likformighet beträffande nationella regler rörande arbetarskydd och liknande

frågor bör eftersträvas.

Artikel 15

De fördragsslutande parterna skola verka för att medborgare i ett nordiskt

land vid vistelse i annat nordiskt land skall i största möjliga utsträckning

komma i åtnjutande av de sociala förmåner, som må utgå i vistelselandet

till dess egna medborgare.

Artikel 16

De fördragsslutande parterna skola ytterligare utveckla samarbetet beträffande

hälso- och sjukvård, nykterhetsvård samt vård av barn och ungdom.

Artikel 17

Varje fördragsslutande part skall verka för att medicinsk, teknisk eller

annan liknande säkerhetskontroll utföres på sådant sätt att attest eller intyg

om kontrollen kan godtagas i övriga nordiska länder.

Ekonomiskt samarbete

Artikel 18

De fördragsslutande parterna skola, i avsikt att främja det nordiska

ekonomiska samarbetet på olika områden, samråda i fråga om den ekonomiska

politiken. Därvid bör uppmärksamhet ägnas möjligheterna att samordna

åtgärder, som vidtagas i konjunktur ut jämnande syfte.

Artikel 19

De fördragsslutande parterna avse att så långt det är möjligt främja

produktions- och investeringssamarbete mellan sina länder och att härvid

söka lägga förhållandena till rätta för direkt samarbete mellan företag i två

eller flera av de nordiska länderna. De fördragsslutande parterna böra som

ett led i ett vidare internationellt samarbete eftersträva att uppnå en ändamålsenlig

arbetsfördelning mellan länderna i fråga om produktion och

investeringar.

Artikel 20

De fördragsslutande parterna skola verka för största möjliga frihet för

kapitalrörelser mellan de nordiska länderna. Beträffande andra betalningsoch

valutafrågor av samfällt intresse skola gemensamma lösningar eftersträvas.

Artikel 21

De fördragsslutande parterna skola eftersträva att befästa det samarbete,

som tidigare inletts i syfte att undanröja hinder för handeln mellan de nordiska

länderna, samt att så långt möjligt ytterligare stärka och utveckla

detta samarbete.

Artikel 22

De fördragsslutande parterna skola i internationella handelspolitiska frågor

såväl var för sig som gemensamt söka främja nordiska intressen och

i detta syfte rådgöra med varandra.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1962

Artikel 23

De fördragsslutande parterna skola verka för samordning av de tulltekniska

och tulladministrativa bestämmelserna samt för sådana förenklingar

i tullhänseende som äro ägnade att underlätta samfärdseln mellan länderna.

Artikel 24

Bestämmelserna för den nordiska gränshandeln skola utformas på sådant

sätt, att gränstrakternas invånare åsamkas minsta möjliga olägen
-

Artikel 25

När behov och förutsättningar föreligga för gemensam ekonomisk utbyggnad

av sådana områden inom två eller flera fördragsslutande parters

territorier som gränsa till varandra, skola dessa parter tillsammans söka

främja en sådan utbyggnad.

Samarbete på samfärdselns område

Artikel 26

De fördragsslutande parterna skola eftersträva att befästa det samarbete

som tidigare inletts på samfärdselns område samt söka utveckla detta samarbete

i syfte att underlätta förbindelserna och varuutbytet mellan länderna

och erhålla en ändamålsenlig lösning av de problem, som må förefinuas

på detta område.

Artikel 27

Byggandet av samfärdselled, som berör två eller flera fördragsslutande

parters områden, skall ske i samråd mellan de berörda parterna.

Artikel 28

De fördragsslutande parterna skola söka bevara och ytterligare utveckla

det samarbete som lett till att deras territorier utgöra ett passkontrollområde.

Kontrollen av resande, som passera gräns mellan nordiska länder,

skall även i övrigt förenklas och samordnas.

Artikel 29

De fördragsslutande parterna skola samordna arbetet för ökad trafiksäkerhet.

Samarbete i övrigt

Artikel 30

o De fördragsslutande parterna böra i de fall detta är möjligt och lämpligt

rådgöra med varandra i frågor av gemensamt intresse, som behandlas i internationella

organisationer och vid internationella konferenser.

Artikel 31

Befattningshavare, som tillhör en fördragsslutande parts utrikestjänst

och tjänstgör utanför de nordiska länderna, skall i den mån det är förenligt

nied hans tjänsteåligganden samt hinder icke möter från tjänstgörings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1962

9

landets sida bistå jämväl medborgare i annat nordiskt land, därest detta

saknar representation på den ifrågavarande orten.

Artikel 32

De fördragsslutande parterna böra, närhelst det befinnes möjligt och

ändamålsenligt, samordna sin verksamhet för bistånd till och samarbete

med utvecklingsländerna.

Artikel 33

Åtgärder i syfte att sprida ökad kännedom om de nordiska länderna och

det nordiska samarbetet böra vidtagas i nära samverkan mellan de fördragsslutande

parterna och deras organ för utlandsupplysning. Där så befinnes

lämpligt kunna samfällda framträdanden komma i fråga.

Artikel 34

De fördragsslutande parterna skola verka för att olika grenar av den

offentliga statistiken samordnas.

Formerna för nordiskt samarbete

Artikel 35

För att uppnå de syften, som angivas i denna överenskommelse, böra de

fördragsslutande parterna fortlöpande samråda och vid behov vidtaga samordnande

åtgärder.

Detta samarbete skall liksom hittills äga rum på ministermöten, inom

ramen för Nordiska rådet och dess organ enligt de riktlinjer som äro uppdragna

i stadgan för rådet, inom särskilda samarbetsorgan eller mellan vederbörande

myndigheter.

Artikel 36

Nordiska rådet bör beredas tillfälle att yttra sig om .nordiska samarbetsfrågor

av principiell bärvidd, då detta av tidsskäl icke är ogörligt.

Artikel 37

Bestämmelse som tillkommit efter samarbete mellan två eller flera fördragsslutande

parter må ej av part ändras, med mindre övriga parter därom

underrättats. Underrättelse erfordras dock icke i brådskande fall eller

då fråga är om bestämmelse av mindre betydelse.

Artikel 38

Myndigheter i de nordiska länderna äga skriftväxla direkt med varandra

i andra ärenden än sådana som till följd av sin natur eller av annat skäl

böra handläggas genom förmedling av utrikesförvaltningen.

Slutstadganden

Artikel 39

Denna överenskommelse skall ratificeras och ratifikationshandlingarna

skola snarast möjligt deponeras i ministeriet för utrikesärendena i Finland.

överenskommelsen träder i kraft första dagen i den månad, som infaller

närmast efter den dag då samtliga parters ratifikationshandlingar deponerats.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1962

Artikel 40

Önskar någon av de fördragsslutande parterna uppsäga överenskommelsen

skall skriftligt meddelande härom tillställas den finska regeringen, som

har att omedelbart underrätta övriga fördragsslutande parter härom och om

dagen då meddelandet mottogs.

Uppsägningen gäller endast det land, som verkställt densamma, och äger

giltighet från och med första dagen i den månad som inträffar sex månader

från det den finska regeringen mottagit meddelande om uppsägningen.

överenskommelsen skall vara deponerad i ministeriet för utrikesärendena

i Finland och bestyrkta avskrifter skola av det finska ministeriet tillställas

var och en av de fördragsslutande parterna.

Till bekräftelse härav hava undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat

denna överenskommelse.

Som skedde i Helsingfors i ett exemplar på danska, finska, isländska, norska

och svenska språken vilka samtliga texter äga lika vitsord, den tjugutredje

mars nittonhundrasextiotvå.

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

620454

Doktrin (1)

  1. Ulf Bernitz, Svensk lagstiftning och rättsvetenskap inför EG. Reflexioner i det aktuella läget, JT 1992/93 nr 2 s. 235, på s. 238

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. UU 1962:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts pro~ position angående godkännande av samarbetsöverenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. JT 1992/93 s. 235 Ulf Bernitz, Svensk lagstiftning och rättsvetenskap inför EG. Reflexioner i det aktuella läget s. 238 i texten