Sök i Ratio Lex

Angående besiktningsveterinärernas vid kontrollslakterier anställningsförhållanden m. m

1962-04-06 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:157, Angående besiktningsveterinärernas vid kontrollslakterier anställningsförhållanden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1962

1

Nr 157

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående besiktningsveterinärernas

vid kontrollslakterier anställningsförhållanden

m. m.; given Stockholms slott den 6 april

1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att besiktningsveterinärerna vid enskilda slakterier

(kontrollslakterier) skall erhålla statlig anställning. Omläggningen

avses skola genomföras från och med den 1 juli 1962. Kostnaderna för besiktningsveterinärernas

avlönande m. m. föreslås emellertid alltjämt skola

slutligt gäldas av slakteriföretagen och gottgöras statsverket enligt särskild

taxa.

1 Rihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. AV 157

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1962

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 april 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund,

Edenman, ap Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående

besiktningsveterinårernas vid kontrollslakterier anställningsförhållanden

m. m. och anför följande.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 84) har Kungl. Maj :t på min hemställan

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1962/63 beräkna ett anslag av 2 818 000 kr. till täckande av

vissa kostnader för köttbesiktning vid kontrollslakterier. På driftbudgetens

inkomstsida har vidare avgiftsmedel av motsvarande storleksordning

beräknats inflyta till statsverket på grund av nämnda köttbesiktning.

Besiktningsveterinärerna vid de under offentlig kontroll ställda enskilda

slakteriinrättningarna (kontrollslakterier) förordnas och entledigas av veterinärstyrelsen.

Deras avlöningsförmåner fastställs av veterinärstyrelsen

efter förhandlingar med slakteriernas arbetsgivarorganisationer och Sveriges

veterinärförbund samt gäldas av vederbörande kontrollslakteris innehavare.

I skrivelse den 13 november 1956 anhöll Sveriges veterinärförbund om

sådan ändring av ifrågavarande besiktningsveterinärers anställningsförhållanden,

att arbetsgivar- och arbetstagarparterna skulle ha att på egen hand

träffa slutliga avtal om avlöningsförmånerna. Över veterinärförbundets

framställning inhämtades yttranden av bland andra veterinärstyrelsen. Styrelsen

hemställde i anslutning till sitt yttrande, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta

om en utredning rörande den ur skilda synpunkter mest lämpliga

utformningen av berörda anställnings- och avlöningsförhållanden. För att

verkställa en dylik utredning tillkallades, med stöd av Kungl. Maj ris bemyndigande

den 20 mars 1959, generaldirektören B. E. Johnsson.

Utredningsmannen har den 23 november 1960 slutredovisat sitt uppdrag

genom en promemoria med förslag rörande anställningsförhållandena m. m.

för besiktningsveterinärerna vid kontrollslakterierna, över promemorian

har remissyttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens

sakrevision, statens lönenämnd, medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen,

Sveriges veterinärförbund, Sveriges slakteriförbund, Sveriges privata kontrollslakteriers

samarbetsnämnd och Kooperativa förbundet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 1.77 år 1962

3

Nuvarande förhållanden

Den offentliga köttkontrollen i riket utövas främst vid kontrollslakterier,

offentliga slakthus och köttbesiktningsbyråer. Medan kontrollslakterierna

är i enskild ägo, drivs de offentliga slakthusen och köttbesiktningsbyråerna

av vederbörande kommun. De vid köttbesiktningsbyråerna verksamma

veterinärerna har besiktningsuppdraget som bisyssla till annan tjänst. Detsamma

gäller de veterinärer, som utför besiktning åt fjäderfäkontrollslakterier

och fristående sanitetsslaktavdelningar eller som verkställer importbesiktning.

Under de senaste 25 åren har en stark förskjutning av besiktningen

ägt rum från köttbesiktningsbyråer och offentliga slakthus till kontrollslakterier.

F. n. är antalet offentliga slakthus endast fem med åtta fast

anställda besiktningsveterinärer.

Kontrollslakterierna är f. n. till antalet 69 med 82 fast anställda besiktningsveterinärer.

Av dessa slakterier ägs 50 av jordbrukarnas slakteriföreningar,

fem av konsumtionsföreningar samt 14 av andra enskilda. I bl. a.

arbetsgivarhänseende representeras de tre olika ägarkategorierna av resp.

Sveriges slakteriförbund, Kooperativa förbundet och Sveriges privata kontrollslakteriers

samarbetsnämnd.

Bestämmelser om bl. a. kontrollslakterier och besiktningsveterinärerna

vid dessa är meddelade i kungörelsen 1959: 100 med tillämpningsföreskrifter

till lagen 1959:99 om köttbesiktning in. in. Med ställningen som kontrollslakteri

följer att den köttkontroll, som sker inom slakteriinrättningen,

får officiell prägel. Den offentliga kontrollen av kontrollslakterierna innebär,

att de i ett flertal hänseenden står under veterinärstyrelsens överinseende.

Styrelsen skall sålunda bl. a. godkänna lokalerna och äger utfärda

föreskrifter för att främja ordning och hygien inom kontrollslakteri. Den

fortlöpande kontrollen av slakterierna utövas i första hand av besiktningsveterinärerna.

Veterinärstyrelsen skall — efter kungörelseförfarande — förordna besiktningsveterinär

vid kontrollslakteri samt på förslag av besiktningsveterinär

ställföreträdare för denne. Föreligger behov av mer än en besiktningsveterinär

vid ett kontrollslakteri, har styrelsen att förordna en eller flera

andre besiktningsveterinärer vid slakteriet. Förordnande att vara besiktningsveterinär

vid kontrollslakteri eller ställföreträdare för sådan veterinär

kan återkallas av veterinärstyrelsen.

På förslag av den till tjänsteställningen främste besiktningsveterinären

(förste besiktningsveterinären) samt efter hörande av kontrollslakteriets

innehavare bestämmer veterinärstyrelsen det antal biträden vid slakteriet,

som skall vara anställda för undersökning av svinkött med avseende på förekomsten

av trikiner (mikroskopister). Mikroskopist och — där laboratorium

finns inrättat — erforderlig laboratoriepersonal antas av förste besiktningsveterinären.

Del åligger kontrollslakteriets innehavare att på förslag

av förste besiktningsveterinären anställa i övrigt erforderliga biträden åt

besiktningsveterinär.

11 lliluuuj till riksdagens protokoll t!)62. I samt. Xr 157

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1962

Veterinärstyrelsen har den 29 mars 1949 utfärdat instruktion för besiktningsveterinärer.

I instruktionen föreskrivs bl. a., att det åligger besiktningsveterinär

att verkställa köttbesiktning i enlighet med gällande köttkontrollförfattningar

ävensom att övervaka att verksamheten vid slakteriet

försiggår enligt gällande författningar och av veterinärstyrelsen meddelade

föreskrifter.

Om besiktningsveterinär finner anledning till anmärkning, äger han enligt

instruktionen meddela slakteriledningen erforderliga föreskrifter för

att få till stånd rättelse. Om sådan föreskrift inte efterkommes, har han att

göra anmälan därom till veterinärstyrelsen. Vid slakteri, där mer än en ordinarie

besiktningsveterinär finns, ankommer det på förste besiktningsveterinären

såsom förman att meddela ifrågavarande föreskrifter. Denne skall

vidare ombesörja att rapporter till veterinärstyrelsen upprättas och expedieras.

I instruktionen meddelas i övrigt bl. a. vissa föreskrifter om ställföreträdande

besiktningsveterinär samt om det högsta antal djurkroppar,

som besiktningsveterinär får undersöka under loppet av en och samma dag.

Fast anställd besiktningsveterinärs avlöningsförmåner fastställs — såsom

tidigare nämnts — av veterinärstyrelsen efter förhandlingar med berörda

parter. I enahanda ordning bestäms rörande den ersättning, som skall tillkomma

besiktningsveterinärs ställföreträdare eller vikarie under tid, då någon

av dessa uppehåller besiktningsveterinärtjänsten. Ställföreträdare för besiktningsveterinär

äger dessutom såsom expektansarvode uppbära ett av veterinärstyrelsen

e/ter förhandlingar bestämt årligt belopp. Löneförmånerna

för fast anställd besiktningsveterinär utgörs f. n. av dels fast årsarvode, dels

tantiem, som varierar i storlek beroende på vilket djurslag förrättningen

avser. För år 1961 utgjorde det fasta årsarvodet 7 000 kr. jämte tre ålderstillägg

på vartdera 400 kr. På det fasta årsarvodet utgick rörligt tillägg med

115 procent. Till förste besiktningsveterinär vid slakteri, där mer än en ordinarie

besiktningsveterinär var anställd, utgick dessutom chefsarvode med

2 800 kr. för år. Tantiembeloppet utgjorde 27 öre per slaktenhet.

Besiktningsveterinär med heltidstjänstgöring vid kontrollslakteri äger rätt

till pension enligt bestämmelserna i statens allmänna tjänstepensionsreglemente,

varvid för vederbörande huvudman gäller särskilda, i anslutning

till reglementet meddelade bestämmelser om pensionsavgifter.

Utredningen

Frågeställningar och alternativ avseende anställningsformen. Utredningen

finner de nuvarande formerna för att fastställa anställningsvillkoren otidsenliga

och otillfredsställande. Anställningsvillkoren för olika personalgrupper

utgör numera inom såväl den privata som den offentliga sektorn på arbetsmarknaden

i allt större utsträckning resultatet av förhandlingsöverenskommelser

mellan representanter för berörda parter. Den ordning som

gäller för kontrollslakteriernas besiktningsveterinärer — enligt vilken en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1962

5

statlig myndighet, i detta fall veterinärstyrelsen, fastställer anställningsvillkoren

visserligen efter förhandlingar mellan parterna men oavsett om de

är eniga eller ej — utgör en halvmesyr, som inte skapar goda förutsättningar

för arbetsfred på området. Snarare inbjuder den till att fastlåsa positionerna.

Eftersom beslut alltid fattas av veterinärstyrelsen »över huvudet»

på parterna, har dessa knappast något intresse av att jämka sig fram till ett

gemensamt förhandlingsresultat. Ett tidsenligare förfarande skulle tvinga

parterna att försöka nå fram till en uppgörelse. Det må dessutom påpekas,

att möjligheten att anföra besvär över veterinärstyrelsens beslut — en möjlighet

som även utnyttjats — innebär att avgörandet i sista hand ankommer

på Kungl. Maj :t. Detta avgörande måste stöta på stora svårigheter utan ytterligare

kontakt med parterna. Tas sådan kontakt, betyder detta att förhandlingarna

fortsätts inom Kungl. Maj :ts kansli, utan att i och för sig större förutsättningar

än tidigare finns att uppnå en överenskommelse.

Nuvarande system bör således enligt utredningen ersättas med ett mer

funktionsdugligt, varvid olika lösningar kan diskuteras. Enligt direktiven för

utredningen skall utgångspunkten därvid vara, att största möjliga garantier

skapas för att besiktningsveterinärernas arbete kan fortgå utan risker för

avbrott och att deras anställningsförhållanden ordnas så att de inte kommer

i ett för livsmedelshygienen ofördelaktigt beroende av sina arbetsgivare inom

slakteribranschen.

Alternativ 1. Med bibehållande i övrigt av nuvarande anställningsform

träffar parterna bindande avtal direkt med varandra utan inblandning

av statlig myndighet (veterinärförbundets förslag).

En lösning i enlighet med veterinärförbundets förslag skulle onekligen

medföra betydande fördelar i förhållande till nuläget. Ur principiell synpunkt

kan dock stark kritik riktas mot detta alternativ. F. n. torde besiktningsveterinärerna

vid kontrollslakterierna vara att betrakta som anställningshavare

hos slakterierna, ehuru veterinärstyrelsen förordnar dem och fastställer deras

löner. Enligt veterinärförbundets förslag skulle emellertid de offentliga organen

helt avkopplas från befattningen med lönerna för ifrågavarande personal.

Anställningsförhållandet mellan slakteriägare och besiktningsveterinär

skulle därigenom ytterligare förstärkas. Vägande principiella invändningar

kan enligt utredningens mening resas häremot. Besiktningsveterinärerna

vid kontrollslakterierna bär viktiga offentliga kontrolluppgifter. Det

kan med hänsyn härtill knappast anses tillfredsställande, att avlöningsförmånerna

för dessa befattningshavare bestäms utan någon som helst medverkan

från det allmännas sida. Även om man kunde tänka sig den anordningen,

att parternas förhandlingsuppgörelse på elt eller annat sätt underställdes

offentlig myndighet — en ordning som dock står det nuvarande systemet

ganska nära — framstår det ändå såsom olämpligt, alt avtal om löneförmåner

träffas mellan å ena sidan representanter för enskilda arbetsgivare och

å andra sidan representanter för befattningshavare, som har till uppgift att

å samhällets vägnar kontrollera dessa arbetsgivare.

Det möter överhuvudtaget starka principiella betänkligheter mot att slak
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1962

teriägarna direkt medverkar vid bestämmandet av löneförmånerna för de veterinärer,

som statsmakterna av hygieniska och medicinska skäl satt att kontrollera

slakteriernas verksamhet. Att så f. n. är fallet beror givetvis på att

löneförmånerna bestrids direkt av slakteriägarna och utbetalas av dem till

besiktningsveterinärerna. En tillfredsställande ordning kan enligt utredningen

inte åstadkommas, utan att slakteriägarnas direkta ekonomiska mellanliavanden

med besiktningsveterinärerna bringas att upphöra. Effektivt synes

detta inte kunna ske på annat sätt än att anställningsförhållandet mellan

slakteriägare och besiktningsveterinär upphör och att staten eller kommunerna

inträder som arbetsgivare för ifrågavarande personal.

Alternativ 2. Övergång till kommunal anställning.

Till förmån för alternativet kommunal anställning kan anföras, att överensstämmelse

härigenom skulle ernås med vad som gäller beträffande besiktningsveterinärer

vid offentliga slakthus och köttbesiktningsbyråer. Dessa

senare besiktningsveterinärer förordnas nämligen av veterinärstyrelsen

men är anställda hos och avlönas av de kommunala myndigheterna. Liknande

gäller beträffande förordnande som besiktningsveterinär för kontroll av

importerat kött. Lönerna för besiktningsveterinärerna vid köttbesiktningsbvråerna

fastställs av vederbörande kommunala myndigheter och godkänns

av veterinärstyrelsen.

I enhetlighetens intresse skulle sålunda detta alternativ vara synnerligen

lämpligt. Emellertid sträcker sig kontrollslakteriernas verksamhetsområden

i allmänhet utöver gränserna för den kommun, vari de är belägna. Kommunal

anställning skulle enligt utredningen innebära så stora svårigheter i fråga

om huvudmannaskapet för ifrågavarande besiktningsveterinärer, att en

lösning enligt denna linje inte kan förordas.

Alternativ 3. Anställningen blir statlig.

Såsom ett antagbart alternativ återstår härefter endast statlig anställning.

Med statsanställningen följer, att kontrollslakteriernas besiktningsveterinärer

erhåller en fullt fri och självständig ställning gentemot slakteriägarna,

något som i utredningsdirektiven framhållits såsom väsentligt.

Utredningen förordar sålunda detta alternativ.

Förslag avseende anställningsförhållandena. Utredningen föreslår, att besiktningsveterinärerna

vid kontrollslakterierna anställs hös och tillsätts av

veterinärstyrelsen med placering vid vederbörande slakteri. Därvid bör gälla

följande.

Tillsättning av och återkallande av förordnande för besiktningsveterinär

m. m. liksom behörighetsvillkor o. d. regleras på motsvarande sätt som f. n.

Avlöningsförmånerna för ifrågavarande besiktningsveterinärer fastställs

på samma sätt som numera är regel beträffande statliga befattningshavare

i allmänhet, d. v. s. efter förhandlingar mellan civildepartementet och vederbörande

huvudorganisation. Representanter för de berörda slakteriägarna

och för Sveriges veterinärförbund har vid överläggningar med utredningen

förklarat, att de i princip inte har något att erinra häremot. Omläggningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 19(>2

till statsanställning behöver givetvis i och för sig inte innebära någon ändring

i fråga om de nuvarande avlöningsförmånernas innehåll.

Synpunkter och förslag avseende hur avlöningskostnaderna bör bestridas.

Även om skäl kan anföras för att staten står för kostnaderna för besiktningsveterinärernas

avlönande, utgör en omläggning till statsanställning inte i och

för sig någon anledning att befria slakteriägarna från dessa kostnader. Utredningen

erinrar i detta sammanhang om att undersökning av importerat

kött verkställs på importörernas bekostnad. Utredningen utgår därför från

att slakteriägarna även i fortsättningen skall vara skyldiga att ytterst bestrida

kostnaderna för avlönande av besiktningsveterinärerna.

I fråga om sättet att fullgöra denna skyldighet kan olika alternativ tänkas.

Av intresse härvidlag är om och i vilken utsträckning man bör följa den

faktiska kostnadsfördelningen de olika slakterierna emellan. Huvudfrågan

är med andra ord om man kan tillämpa en viss schablonmässighet vid debiteringen

av kostnaderna.

Närmast följer man givetvis den faktiska kostnadsfördelningen, om man

helt enkelt debiterar varje slakteri de på slakteriet belöpande faktiska kostnaderna

för ett visst år. Ett ytterlighetsalternativ i andra riktningen är, att

man med utgångspunkt från de på samtliga slakterier belöpande sammanlagda

faktiska kostnaderna för ifrågavarande löner samt tillförseln av slaktdjur

vid samtliga slakterier, fastställer ett genomsnittligt taxebelopp per

slaktenhet för ett visst år och att man sedan fördelar kostnaderna för detta

år allt efter tillförseln vid de olika slakterierna.

Intet av dessa två ytterlighetsalternativ är enligt utredningens mening tillfredsställande.

Å ena sidan innebär en strikt anknytning till den faktiska

kostnadsfördelningen, att man inte kan utjämna sådana skiljaktigheter, som

kan ha sin orsak i andra faktorer än slakteriernas storlek, exempelvis pensioneringskostnader,

vikariatskostnader och kostnader för vissa sociala förmåner.

Å andra sidan skulle en lösning enligt det senare alternativet med sin

långtgående schematisering innebära en inte oväsentlig omfördelning av

kostnaderna de olika slakterierna emellan till nackdel för de större — som

f. n. i allmänhet har förhållandevis låga faktiska kostnader per slaktenhet

— och till förmån för de mindre.

Utredningen har kommit till den slutsatsen, att slakteriägarna bör gälda

kostnaderna för besiktningsveterinärernas avlönande genom att erlägga särskilda

avgifter enligt taxa. Taxan bör bestämmas så, att statens inkomster

av dylika avgifter i huvudsak motsvarar nämnda kostnader. Redovisningsmässigt

torde ifrågavarande inkomster och utgifter kunna upptas på eu

särskild diversemedelstitel i veterinärstyrelsens räkenskaper.

Med ett taxesystem följer att vissa generaliseringar måste göras. Det

torde nämligen vara praktiskt ogörligt att utforma en taxa, som följer

alla fluktuationer i den faktiska kostnadsfördelningen. Av det tidigare

sagda följer också, att vissa utjämningar är i och för sig önskvärda.

Vid utredningens överläggningar med representanter för de berörda slak
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1962

teriägarna har dessa förklarat, att de i princip anser, att det allmänna, liksom

när det gäller annan hälsovård och kontroll, bör stå för kostnaderna

för köttbesiktningen. Därest emellertid slakteriägarna i fortsättningen skall

bestrida kostnaderna för besiktningsveterinärernas avlönande, har de inte

någon erinran mot att detta sker i form av en taxa utformad så, att den i

stort ansluter sig till den faktiska kostnadsfördelningen. Taxeavgifterna

förutsätts därvid bli fastställda så, att inte vissa grupper av slakterier subventionerar

andra.

Taxan bör från dessa utgångspunkter avvägas så, att slutresultatet blir

eu fördelning, som ligger mellan de tidigare angivna ytterlighetsalternativen.

Utredningen har utformat ett förslag till sådan taxa. Förslaget utgår

från en fast, för samtliga slakterier lika stor grundavgift samt därutöver

en viss avgift per slaktenhet, varierande med vissa intervaller. Såväl grundavgiften

som den rörliga delen av taxan kan varieras på olika sätt. Utredningen

föreslår, att taxan utformas enligt angivna principer. Det betonas

dock, att förslaget baserar sig på 1959 års kostnadsfördelning. Den

faktiska iördelningen av ifrågavarande kostnader mellan slakterier av olika

storlek är beroende av hur besiktningsveterinärernas löner är konstruerade.

Enligt nuvarande system åtnjuter besiktningsveterinär dels fast

årsarvode, dels tantiem som i princip utgår per slaktenhet. Detta medför,

att kostnaderna — med utgångspunkt från ett fixt grundbelopp —

stiger i en jämförelsevis jämn kurva allt efter antalet slaktenheter per slakteri.

Skulle detta system bestå utan några väsentligare ändringar, bör en

taxa enligt utredningens förslag kunna tillämpas år från år utan andra

förändringar än de jämkningar av taxebeloppen, som betingas av generella

lönejusteringar. Skulle däremot ändringar göras i lönesystemet av sådan

principiell natur, att den nuvarande fördelningen av de på slakterierna belöpande

kostnaderna väsentligt rubbas — exempelvis genom att fasta löner

införs för besiktningsveterinärerna — bör också taxans konstruktion upptas

till förnyad prövning.

Det torde enligt utredningsmannen böra ankomma på veterinärstyrelsen

att — efter överläggningar med representanter för slakteriägarna — med

huvudsaklig tillämpning av angivna riktlinjer årligen fastställa de på de

olika kontrollslakterierna belöpande taxeavgifterna, beräknade med utgångspunkt

från förhållandena närmast föregående år.

Remissyttrandena

Huvudpunkten i utredningens förslag, nämligen att besiktningsveterinärerna

vid kontrollslakterierna skall erhålla statlig anställning,

tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Mot förslaget

att besiktningsveterinärerna liksom f. n. skall förordnas av veterinäi

styrelsen reses emellertid invändningar av Sveriges veterinärförbund,

som framhåller, att det är av största vikt, att anställningen blir så fast som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1962

möjligt. De bör därför enligt förbundets mening tillsättas av Kungl. Maj:t

efter sedvanligt förordsförfarande såsom ordinarie eller extraordinarie tjänstemän.

Förbundet befarar, att den tänkta oberoendeställningen i annat fall

*

blir en fiktion.

I fråga om kostnaderna hävdas från slakteriägarhåll i första hand,

att staten bör stå för dessa. Enligt veterinärstyrelsen talar också starka skäl

härför. Styrelsen påpekar, att man i så fall skulle undvika egendomligheten

i att arbetsgivaren-staten och besiktningsveterinärerna gör upp om avlöningsförmånernas

storlek utan medverkan av den betalande parten, slakteriägarna.

Medicinalstyrelsen finner det däremot rimligt, att skyldigheten

för slakteriägarna att bära kostnaderna för besiktningsveterinärernas avlönande

bibehålls. Sistnämnda uppfattning delas av statskontoret och statens

sakrevision.

Därest kostnaderna alltfort skall åvila slakterierna, tillstyrker veterinärstyrelsen

att kostnaderna uttas genom en taxa, konstruerad på det sätt

utredningen förordat. Detta system bör, såvitt styrelsen kan finna, ge möjlighet

att åstadkomma ett för slakteriföretagen rättvist resultat och även

i övrigt vara ändamålsenligt. Sveriges slakteriförbund förutsätter, att taxeavgifterna

skall fastställas så, att inte vissa grupper av slakterier subventionerar

andra. Förbundet anser, att utredningsmannens taxeförslag på

grundval av 1959 års kostnader i stort sett ansluter sig till nämnda års

faktiska kostnadsfördelning.

Då av giftstaxan bestäms, bör enligt statskontoret hänsyn tas inte

blott till avlönings- utan även till pensioneringskostnaderna. Enligt statskontorets

mening bör taxeavgifterna även innefatta gottgörelse för de på

verksamheten belöpande kostnaderna av expensnatur.

Statens sakrevision anför följande i fråga om taxan.

Sakrevisionen brukar vid sina beräkningar av personalkostnader i taxeärenden

utgå från de direkta lönekostnaderna. Härtill läggs pensioneringskostnader,

vilka antas inte understiga 20 procent av de totala lönekostnaderna.

Vid den beräkning av statens kostnader för besiktningsveterinärernas

avlönande, som veterinärstyrelsen skall ntföra efter omläggningen till

statsanställning, bör ett liknande generellt pålägg göras på de till veterinärerna

utbetalade lönerna.

Det kan ifrågasättas, om inte i kostnadskalkylen även bör ingå veterinärstyrelsens

administrationskostnader i samband med beräkning och utbetalning

av besiktningsveterinärernas löner. Dessa kostnader torde dock vara

svåra att bestämma och kan förväntas uppgå till ett ringa belopp i förhållande

till de löner, som utbetalas till veterinärerna. Då det vidare är möjligt,

att lönesystemet för veterinärerna efter deras förstatligande kommer

att kunna förenklas med därav följande mindre arbete i berörda hänseenden,

avstår sakrevisionen f. n. från att förorda, att ett administrativt tilllägg,

motsvarande nämnda kostnader för veterinärstyrelsen, inräknas i bcsiktningsveterinärernas

personalkostnader.

Riks räkenskapsår rket anför i de budgettekniska frågorna, att ett

särskilt avlöningsanslag bör anvisas för avlöningskostnaderna samt att avgiftsinkomsterna

bör redovisas bland de egentliga statsinkomsterna på en

särskild inkomsttitel under Uppbörd i statens verksamhet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1962

Departementschefen

Köttbesiktningen och den veterinära kontroll i övrigt, som åvilar besiktningsveterinärerna,

utgör ett viktigt led i den fortlöpande livsmedel shygieniska

övervakningen. Att besiktningsveterinärernas arbete kan fortgå slörningsfritt

är därför ett betydande samhälleligt intresse. Det är också betydelsefullt,

att ifrågavarande befattningshavare inte kommer i ett för deras

verksamhet ofördelaktigt beroende av sina arbetsgivare inom slakteribransohen.

Denna synpunkt framhölls särskilt av 1959 års riksdag vid behandlingen

av frågan om ny lag om köttbesiktning m. m. Riksdagen anslöt sig

till tredje lagutskottets uttalande, enligt vilket det förutsattes, att besiktningsveterinärerna

— hur deras anställningsförhållanden i övrigt än ordnades

— skulle erhålla en sådan ställning, att de i sitt arbete som kontrollorgan

kunde inta en fullt fri och självständig hållning.

Mot denna bakgrund ansluter jag mig i likhet med remissinstanserna till

utredningens förslag att besiktningsveterinärerna vid kontrollslakterierna

skall ha statlig anställning. Statliga tjänster för verksamheten (besiktningsveterinärorganisationen)

bör inrättas från och med den 1 juli 1962. Besiktningsveterinärorganisationen

bör sortera direkt under veterinärstyrelsen.

Angående avlöningsförmånerna för innehavare av de nya statstjänsterna

har överläggningar ägt rum mellan företrädare för jordbruks- och civildepartementen

samt vederbörande personalorganisationer. Vad jag beträffande

dessa förmåner föreslår i det följande har den 23 mars 1962 godtagits av

organisationerna.

Jag förordar, att för budgetåret 1962/63 inrättas 56 tjänster å extra ordinarie

stat, varav 42 med tjänstebenämningen förste besiktningsveterinär och

14 med tjänstebenämningen besiktningsveterinär. Tjänsterna bör lönegradsplaceras

sålunda:

Antal Tjänstebenämning

Lönegrad

Särskilt års- arvode, kr.

6 förste besiktningsveterinär.........

......... A 26

4 800

5 förste besiktningsveterinär.........

......... A 26

2 400

5 förste besiktningsveterinär.........

......... A 26

26 förste besiktningsveterinär ........

......... A 25

14 besiktningsveterinär .............

......... A 23

Härutöver bör Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, veterinärstyrelsen

äga inrätta erforderligt antal extratjänster i angivna lönegrader

eller i lönegrad A 21 samt anställa besiktningsveterinärer, på hel- eller

deltid, med arvode motsvarande lönen i löneklass A 21. Som kompensation

till viss del för kontantlöneminskningar, som nuvarande innehavare av ickestatliga

besiktningsveterinärbefattningar kan komma att åsamkas genom

ifrågavarande omläggning, bör vidare personliga lönetillägg få tillerkännas

blivande innehavare av de statliga tjänsterna. Jag beräknar, att för dylika

lönetillägg — avsedda för 25 befattningshavare — skall erfordras cirka

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1962

U

100 000 kr. för budgetåret 1962/63. Tilläggen bör minskas i den mån vederbörande

på grund av befordran eller eljest genom löneklassplacering erhåller

högre lön ävensom om han med oförändrad lönegradsplacering erhåller

särskilt årsarvode eller högre dylikt arvode. De närmare villkoren för att

erhålla personligt lönetillägg torde få fastställas av Kungl. Maj :t.

I fråga om besiktningsveterinärs löneförmåner i övrigt, tillsättning, pensionering

m. m. bör gälla i huvudsak samma bestämmelser som för statstjänstemän

i allmänhet. Om ersättning åt ställföreträdare och vikarie för

besiktningsveterinär bör Kungl. Maj:t äga förordna.

Kostnaderna för besiktningsveterinärorganisationen bör bestridas från det

i årets statsverksproposition preliminärt beräknade anslaget Täckande av

vissa kostnader för köttbesiktning vid kontrollslakterier. Anslaget bör beräknas

att täcka kostnaderna för löner och arvoden, för resor och traktamenten

i samband med vikariat in. in. samt för sjukvård. Övriga för besiktningsveterinärernas

verksamhet erforderliga omkostnader förutsätts även i fortsättningen

skola bestridas direkt av slakteriföretagen. Nyssberörda rese- och

sjukvårdskostnader torde kunna uppskattas till 15 000 kr. respektive 3 000

kr. Anslaget synes behöva uppföras med sammanlagt 2 818 000 kr. och anvisas

förslagsvis. Kungl. Maj :t torde böra fastställa stat för verksamheten,

i den mån denna skall finansieras via statsanslaget, ävensom särskild personalförteckning

över extra ordinarie tjänster.

Att besiktningsveterinärorganisationen förstatligas bör enligt min mening

inte medföra att kostnaderna för densamma överförs från slakteriföretagen

till staten. Jag förordar därför, att statsverket gottgörs kostnaderna av företagen.

Detta bör ske genom en särskild taxa. De av utredningen angivna huvudprinciperna

för en sådan taxa anser jag mig kunna godta. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, veterinärstyrelsen

att på grundval därav fastställa taxan.

Förutom de kostnader för organisationen, vilka skall bestridas från förutnämnda

anslag, bör taxan täcka statens kostnader för tjänsteinnehavarnas

pensionering. Taxeinkomsterna bör uppbäras på driftbudgetens inkomstsida

under Egentliga statsinkomster: Uppbörd i statens verksamhet. Inkomsttiteln

bör benämnas Avgifter vid köttbesiktning.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning

för besiktningsveterinärorganisationen i enlighet med

vad jag i det föregående förordat

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de ändringar i statens

allmänna avlöningsreglemente och statens allmänna

tjänstcpensionsreglemente, som påkallas i anledning av besiktningsveterinärorganisa

tionens förstatligande, ävensom

utfärda de övergångsbestämmelser, som må bli erforderliga

i anslutning därtill

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1962

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela de föreskrifter

och vidta de åtgärder i övrigt, som erfordras för att genomföra

de framlagda förslagen

4) till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning vid

kontrollslakterier för budgetåret 1962/63 anvisa ett förslagsanslag

av 2 818 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

G. Luzell

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620280

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1962:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående besiktningsveterinärernas vid kontrollslakterier anställningsförhållanden m. m. jämte i ämnet väckta s. 1 i texten