Angående avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital
1962-03-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1962:160, Angående avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1962
1
Nr 160
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avveckling av
rekognitionsavgifterna till Danviks hospital; given
Stockholms slott den 30 mars 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om
vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen skall medgiva Kungl. Maj :t att
förordna om avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital.
1 llihang till riksdagens protokoll 1962.1 samt. Nr 160
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1962
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 mars 1962.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om avveckling av
rekognitionsavgifterna till Danviks hospital och anför därvid följande.
Inledning. Stiftelsen Danviks hospital äger och driver å Henriksdal i
Nacka stad en anstalt, kallad Danvikshem. Enligt en av Kungl. Maj :t den
22 september 1944 utfärdad instruktion för stiftelsens direktion har stiftelsen
till ändamål att vårda sådana ofärdiga, åldriga, bräckliga eller värnlösa
personer, som, ehuru de med någon egen tillgång eller genom andras
tillfälliga välgörenhet kan i större eller mindre mån bidraga till sitt uppehälle,
likväl är oförmögna att eljest sig vårda och uppehålla. Stiftelsen är
avsedd företrädesvis för personer tillhörande Stockholms stad. Av de omkring
350 personer som för närvarande är intagna på Danvikshem är samtliga
utom 17 från Stockholm. Dessa 17 är från Nacka stad.
Sedan länge föreligger skyldighet för köpare av viss Danviks hospital
förut tillhörig jord att till hospitalet erlägga s. k. rekognitionsavgift, utgörande
tre procent å köpeskillingen. Vid åtskilliga tillfällen har önskemål
framställts om avskaffande av avgiften, och en partiell avveckling har
skett genom en mellan fastighetsägarna och stiftelsen träffad och av riksdagen
år 1933 godkänd överenskommelse.
Frågan om en slutlig avveckling av rekognitionsavgifterna har nu aktualiserats.
Den 21 oktober 1960 erhöll jag bemyndigande att tillkalla en person
att åvägabringa och leda förhandlingar om avveckling av avgifterna. Med
stöd av detta bemyndigande tillkallade jag samma dag såsom förhandlingsledare
landshövdingen Anders Tottie.
I skrivelse den 24 januari 1962 har Tottie anmält, att överenskommelse
träffats mellan stiftelsen och Nacka stad, innebärande bl. a. att stiftelsen
avstår från sin rätt att uppbära ifrågavarande rekognitionsavgifter. Med
anledning härav har Tottie föreslagit, att avgifterna skall upphöra från
och med den 1 januari 1963.
Över förslaget har yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet, kammarkollegiet
och statskontoret samt av överståthållarämbetet efter hörande
av Stockholms stadskollegium.
Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1962
3
Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga frågan om avveckling
av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital.
Rekognitionsavgifterna. Danviks hospital har sitt ursprung i vissa medeltida
välgörenhets- och sjukvårdsanstalter i Stockholm. Dessa inrättningar
sammanfördes småningom till en gemensam anstalt, som i mitten
av 1500-talet flyttades till Danviken. Där kvarlåg anstalten till år 1915,
då den nuvarande hospitalsbyggnaden å Henriksdal togs i bruk.
Stiftelsens egendom förvaltas sedan år 1813 av en direktion, bestående
av överståthållaren eller vid dennes förfall underståthållaren samt polismästaren
i Stockholm och fem av Kungl. Maj :t förordnade ledamöter.
De ursprungliga välgörenhetsanstalterna hade genom donationer eller på
annat sätt förvärvat viss fast egendom. Denna, däribland gårdarna Hammarby,
Järla, Sickla, Skuru och Dufvenäs i Sotholms härad, blev efter sammanslagningen
den nya anstaltens egendom. Åtskilliga av hemmanen innehades
av hospitalet under frälsemannarätt och var i jordeboken upptagna
nnder frälsetitel.
Med stöd av ett kungl. brev den 19 september 1723, har emellertid hospitalet
till skatte sålt en del av sina hemman. Vid dessa försäljningar förbehölls
allmänt hospitalet rätt till hembud och lösen vid försäljning utom
börd. I skatteköpebreven brukade också föreskrivas skyldighet för senare
köpare av det till skatte försålda hemmanet att till hospitalet erlägga viss
avgift för den händelse hospitalet icke ville begagna sig av sin lösningsrätt.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 juni 1813 framhöll hospitalets direktion,
alt denna avgift eller rekognilion merendels utgått efter tre procent å
köpeskillingen, och hemställde, att Kungl. Maj:t skulle sanktionera den
sålunda utgående rekognitionsavgiflen. Kungl. Maj:t lämnade i brev den 21
juli 1813 bifall härtill i avseende på alla de hemman, vid vilkas försäljning
hospitalet ägde lösnings- eller optionsrätt. I kungörelse den 17 maj
1861 (nr 29) angående försäljning till skatte av hospitalet tillhöriga, med
ständig städje- och besittningsrätt upplåtna hemman och lägenheter —• vilken
författning antagits med ständerna — föreskrevs, att vid dylik försäljning
skulle gälla bland annat, att köparnas skyldighet att hembjuda köpen
skulle bibehållas ävensom hospitalets rätt att åtnjuta rekognitionsavgift
enligt Kungl. Maj:ts brev den 21 juli 1813, i fall hospitalsstyrelsen icke
funne för gott att inlösa fastigheten.
Rekognitionsavgift utgår vid köp eller liknande fång av förevarande hemman
och lägenheter eller delar därav. Avgiften beräknas på hela vederlaget
och således även på del av köpeskilling, som hänför sig till nyuppförda
hus på fastigheten.
Den i det föregående nämnda av riksdagen år 1933 godkända överenskommelsen
innebar, att fastighetsägarna fick rätt att inom viss tid avlösa
avgiftsplikten enligt närmare angivna grunder. På grundval av överenskommelsen
har rekognitionsavgifterna avvecklats beträffande ungefär hälften,
eller 1 500, av det dåvarande antalet rekognitionsfastigheter. Genom
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1962
jorddelning därefter har antalet avgiftspliktiga fastigheter numera väsentligt
stigit.
De fastigheter, beträffande vilka skyldighet föreligger att vid försäljning
utom börd erlägga rekognitionsavgift till stiftelsen, är belägna dels i Nacka
stad och dels i andra delar av östra Svealand. De sistnämnda fastigheterna
är utspridda inom omkring 40 socknar. Enligt uppgifter som stiftelsen tillhandahållit
har rekognitionsavgifterna under tiden 1950—1959 uppgått till
sammanlagt 356 937 kronor, varav i runt tal 85 procent avsett fastigheter
i Nacka stad.
Förhandlingsledarens förslag. Förhandlingsledaren landshövdingen Anders
Tottie erinrar i sin skrivelse om att han enligt givna direktiv haft att pröva
möjligheterna att definitivt avveckla rekognitionsavgifterna utan att statsmedel
tages i anspråk. Redan under det inledande skedet av förhandlingarna
har delegerade för stiftelsedirektionen förklarat sig i princip vilja gå med
på en avveckling av rekognitionsavgifterna. Därvid har de emellertid, under
hänvisning till stiftelsens ekonomiska läge, som under senare år utmärkts
av en allmän utgiftsstegring, förklarat sig kunna tillstyrka en sådan
avveckling endast under den förutsättningen att stiftelsen kunde beredas
kompensation för det mot avgifterna svarande inkomstbortfallet.
I samråd med delegerade har Tottie sedermera tagit kontakt med företrädare
för Nacka stad för undersökning, huruvida och i vad mån intresse
förelåg från stadens sida att medverka till avgifternas avveckling. Hänvändelsen
har ansetts motiverad av att huvudparten eller omkring 85 procent
av rekognitionsavgifterna befunnits härflyta från fastigheter belägna inom
gränserna för nuvarande Nacka stad och att avgiftsplikten förmodats utgöra
en för staden i olika hänseenden besvärande tunga.
Vid förhandlingar mellan stadens och direktionens delegerade har förslag
till överenskommelse träffats av bl. a. följande innehåll. Under förutsättning
av Kungl. Maj:ts godkännande avstår stiftelsen från och med den 1 januari
1963 för all framtid från rätten till rekognitionsavgift beträffande fastigheter
belägna i Nacka stad. Stiftelsen garanterar staden att som pensionärer
på hospitalet mottaga 13 av staden föreslagna personer att intagas på
hemmet under första kvartalet 1963 med rätt för staden att anvisa nya pensionärer
i deras ställe. Envar, som anvisas till hemmet av staden, skall till
stiftelsen erlägga pensionärsavgift i vanlig ordning. Staden skall såsom bidrag
till stiftelsens nettokostnader för dessa pensionärer till stiftelsen erlägga
en särskild årlig avgift av 39 000 kronor, vilket belopp skall vara värdebeständigt
med 1961 som basår. Staden äger rätt att begära förhandlingar
med stiftelsen för att utverka en ökning av de för staden reserverade platserna,
därest stiftelsens nettokostnader för de 13 platserna skulle väsentligt
minska. Avtalet gäller för en tid av 25 år eller sålunda till och med utgången
av år 1987 och förlänges för en tid av fem år i sänder, därest uppsägning
icke sker. —- Det i avtalsförslaget angivna ersättningsbeloppet å 39 000 kro
-
5
Kuncjl. Maj.ts proposition nr 160 år 1962
nor motsvarar det genomsnittliga årsvärdet av de rekogni tion savgifter stiftelsen
under de senast förflutna fem åren uppburit för försäljningar av fastigheter
i Nacka stad.
Direktionen för hospitalet har vid sammanträde den 7 december 1961 dels
godkänt förslaget till avtal, dels förklarat att stiftelsen för sin del, därest
avtalet blir slutligt gällande, är villig att — utan erhållande av särskild kompensation
— från och med den 1 januari 1963 för all framtid avstå jämväl
från sin rätt att uttaga rekognitionsavgift vid försäljning av övriga, utanför
Nacka stad belägna rekognitionsavgiftspliktiga fastigheter.
Avtalsförslaget har godkänts av stadsfullmäktige i Nacka den 18 december
1961. Mot stadsfullmäktiges beslut har besvär icke anförts inom föreskriven
tid.
Tottie framhåller, att den uppgörelse beträffande rekognitionsavgifterna,
som nu träffats mot bakgrunden av de lämnade direktiven och de förutsättningar
som förelegat för fullföljande av förhandlingsuppdraget i enlighet med
dessa, är att betrakta såsom tillfredsställande. Sålunda sker en definitiv avveckling
av de ifrågavarande avgifterna från och med den 1 januari 1963
utan att statsmedel tages i anspråk. Överenskommelsen är även ägnad att
medföra fördelar för såväl stiftelsen som Nacka stad. Stiftelsen beredes sålunda
under avtalstiden gottgörelse för inkomstbortfallet genom regelbundet
inflytande, indexreglerade kostnadsbidrag, motsvarande omkring 85 procent
av samtliga rekognitionsavgifter. Nacka stad, som genom avgiftspliktens
upphörande befrias från en besvärande tunga, beredes samtidigt eu viss
lättnad i sin åldringsvård genom att garanteras tillgång under ekonomiskt
fördelaktiga villkor till ett visst antal vårdplatser på hospitalet.
För egen del tillstyrker Tottie, att avtalet godkännes av Kungl. Maj :t, och
föreslår under åberopande av avtalet och de medgivanden stiftelsen lämnat,
att rekognitionsavgifterna upphör från och med den 1 januari 1963. Med hänsyn
till avgifternas karaktär och ständernas medverkan vid tillkomsten av
kungörelsen den 17 maj 1861 anser Tottie, att ärendet bör underställas riksdagen.
Om det föreliggande förslaget godkännes, förordar Tottie utfärdandet av
en författning, enligt vilken rekognitionsavgift, som skall erläggas till stiftelsen
Danviks hospital vid försäljning av fastighet, som förut tillhört stiftelsen,
skall upphöra från och med den 1 januari 1963 beträffande alla köp
och liknande fång, för vilka köpebrev eller därmed liknande fångeshandling
upprättats sistnämnda dag eller senare.
Remissyttrandena. Samtliga remissorgan tillstyrker förslaget.
Justiliekanslersämbetct framhåller, att utgångspunkten för de förda förhandlingarna
varit, att hospitalet borde beredas kompensation för det mot
avgifterna svarande inkomstbortfallet. Justitiekanslersämbetet, som delar
denna principiella uppfattning, finner det nu träffade avtalet utgöra en god
lösning på den segslitna frågan om avgifternas avskaffande. Särskilt till
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1962
fredsställande är att uppgörelsen innefattar en samtidig avveckling av alla
rekognitionsavgifter och icke endast av dem som utgår för inköp av fastigheter
inom Nacka stad.
Liknande uttalande göres av kammarkollegiet, som vidare framhåller, att
det ekonomiska vederlag, som enligt avtalet skall utgå till stiftelsen, synes
tillräckligt för att avtalet skall kunna godtagas av de statsmyndigheter vilka
har att tillvarataga stiftelsens intressen. Kollegiet anser även, att bestämmelsen
i instruktionen för hospitalsdirektionen, att stiftelsen är avsedd företrädesvis
för personer tillhörande Stockholms stad har iakttagits genom vad
avtalet föreskriver om fördelningen av vårdplatserna och att avtalets godkännande
av Kungl. Maj :t sålunda icke innebär någon permutation i fråga
om destinatärskretsen.
Departementschefen. Danviks hospilal ägde ursprungligen stora jordegendomar
omkring Stockholm. Under förra hälften av 1700-talet började hospitalet
att sälja en del av sina hemman. Vid försäljning utom börd förbehölls
hospitalet rätt till hembud och lösen. Vidare brukade föreskrivas skyldighet
för senare köpare att till hospitalet erlägga viss avgift, om hospitalet
inte ville begagna sig av sin lösningsrätt. Denna rekognitionsavgift, som i
regel beräknades till tre procent av köpeskillingen, sanktionerades av Kungl.
Maj:t år 1813. Rätten att uppbära rekognitionsavgift bekräftades även av
ständerna genom 1861 års skatteköpsförfattning, vari föreskrevs, att hospitalet
vid skatteförsäljning av hemman och lägenheter skulle bibehållas vid
rätten att uppbära rekognitionsavgift.
Rekognitionsavgift utgår vid köp eller liknande fång av förutvarande hospitalsfastighet
eller fastighet, som avsöndrats eller avstyckats därifrån. Avgiften
beräknas på hela köpeskillingen, d. v. s. såväl på mark- som byggnadsvärdet.
Av de omkring 350 000 kronor som hospitalet uppburit under
åren 1950—1959 har i runt tal 85 procent avsett fastigheter i Nacka stad,
där en betydande jordstyckning för bostads- och industriändamål har ägt
rum.
Rekognitionsavgifterna medför väsentliga olägenheter vid fastighetsomsättningen.
Att avgiften beräknas även på den del av avtalad köpeskilling,
som hänför sig till nyuppförda byggnader, hämmar produktionen av bostadshus
och industribyggnader inom de områden som berörs av avgifterna.
Vid flera tillfällen har därför framförts önskemål om att avgifterna skall
avskaffas. Svårigheter har härvid mött särskilt på grund av rådande tveksamhet
om hospitalets rättsliga ställning och beträffande det därav avhängiga
spörsmålet, huruvida statsmakterna äger förfoga över hospitalets
rätt genom att ensidigt besluta om avgifternas avskaffande. En partiell
avveckling har emellertid skett genom eu mellan hospitalet och fastighetsägarna
träffad överenskommelse, som år 1933 godkändes av riksdagen.
Fastighetsägarna fick genom överenskommelsen rätt att inom viss tid avlösa
avgiftsplikten enligt närmare angivna grunder. Härigenom har rekognitionsavgifterna
avvecklats beträffande ungefär hälften av det dåvarande antalet
7
Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1962
rekognitionsfastiglieter. Beträffande de återstående rekognitionsfastigheterna
har emellertid därefter till följd av den ökade tätortsbebyggelsen jorddelningar
ägt rum i betydande utsträckning. Olägenheterna av rekognitionsavgiflerna
har därför icke minskat i betydelse utan snarare med hänsyn
till utförd och planerad bebyggelse inom berörda områden blivit än mer
framträdande. Det är därför angeläget att söka ernå en fullständig avveckling
av avgifterna. Denna bör ske utan att statsmedel tages i anspråk för
ändamålet.
Landshövdingen Anders Tottie har nu efter förhandlingar med berörda
parter framlagt förslag till avveckling av rekognitionsavgifterna. Förslaget
grundar sig på ett avtal mellan stiftelsen och Nacka stad av innehåll, att
stiftelsen under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande avstår från
sin rätt till rekognitionsavgifter beträffande fastigheter inom Nacka stad
från och med den 1 januari 1963, att stiftelsen garanterar staden att som
pensionärer på Danvikshem mottaga tretton av staden föreslagna personer
samt att staden som bidrag till stiftelsens nettokostnader för dessa pensionärer
skall till stiftelsen erlägga en årlig avgift av 39 000 kronor, vilket
belopp skall vara värdebeständigt med 1961 som basår. Beloppet 39 000
kronor motsvarar det genomsnittliga årsvärdet av de rekognitionsavgifter
stiftelsen under de senast förflutna fem åren uppburit för försäljningar avfastigheter
i Nacka stad. Stiftelsen har vidare i särskilt beslut förklarat,
att stiftelsen, därest nyssnämnda avtal blir slutligt gällande, utan särskild
kompensation från och med den 1 januari 1963 för all framtid avstår
jämväl från sin rätt att uttaga rekognitionsavgifter vid försäljning av rekognitionsavgiftspliktiga
fastigheter utanför Nacka stad. — Tottie bar föreslagit,
att avtalet mellan stiftelsen och Nacka stad godkännes av Kungl.
Maj :t och att rekognitionsavgifterna upphör från och med den 1 januari
1963.
Tolties förslag har tillstyrkts av remissorganen.
Den överenskommelse, som sålunda träffats mellan stiftelsen och Nacka
stad angående rekognitionsavgifterna beträffande fastigheter inom staden,
samt det beslut direktionen för stiftelsen fattat om avstående från övriga
rekognitionsavgifter underlättar fastighetsomsättningen och nybyggnadsverksamheten
inom berörda områden. Överenskommelsen torde även medföra
fördel för stiftelsen, därigenom att denna erhåller regelbundna indexreglerade
inkomster till belopp, som i stort sett motsvarar de influtna rekognitionsavgifterna.
På grund härav anser jag, att den mellan stiftelsen
och Nacka siad träffade överenskommelsen angående avveckling av rekognitionsavgifterna
bör godkännas av Kungl. Maj :t. Genom denna överenskommelse
och stiftelsens avstående från rekognitionsavgifter beträffande fastigheter
utanför Nacka stad har förutsättning skapats för avveckling av samtliga
rekognitionsavgifter till Danviks hospital från och med den 1 januari
1963. Med hänsyn till ärendets samband med 1861 års med rikets ständer
beslutade skatteköpsförfattning, torde frågan om avveckling av rekognitionsavgifterna
böra underställas riksdagens prövning.
8 Kungi. Maj.ts proposition nr 160 år 1962
Under åberopande av det anförda får jag hemställa att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att medgiva Kungl. Maj:t att förordna, att skyldigheten
att till Danviks hospital utgiva reknognitionsavgifter skall
upphöra beträffande fång, för vilka fångeshandling upprättas
den 1 januari 1963 eller senare.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Margit Hirén
Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
620494
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1962:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital. a1 i texten
- 3LU 1962:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital. s. 1 i texten