Sök i Ratio Lex

Angående avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital

1962-03-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:160, Angående avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1962

1

Nr 160

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avveckling av

rekognitionsavgifterna till Danviks hospital; given

Stockholms slott den 30 mars 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om

vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen skall medgiva Kungl. Maj :t att

förordna om avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital.

1 llihang till riksdagens protokoll 1962.1 samt. Nr 160

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1962

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 mars 1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om avveckling av

rekognitionsavgifterna till Danviks hospital och anför därvid följande.

Inledning. Stiftelsen Danviks hospital äger och driver å Henriksdal i

Nacka stad en anstalt, kallad Danvikshem. Enligt en av Kungl. Maj :t den

22 september 1944 utfärdad instruktion för stiftelsens direktion har stiftelsen

till ändamål att vårda sådana ofärdiga, åldriga, bräckliga eller värnlösa

personer, som, ehuru de med någon egen tillgång eller genom andras

tillfälliga välgörenhet kan i större eller mindre mån bidraga till sitt uppehälle,

likväl är oförmögna att eljest sig vårda och uppehålla. Stiftelsen är

avsedd företrädesvis för personer tillhörande Stockholms stad. Av de omkring

350 personer som för närvarande är intagna på Danvikshem är samtliga

utom 17 från Stockholm. Dessa 17 är från Nacka stad.

Sedan länge föreligger skyldighet för köpare av viss Danviks hospital

förut tillhörig jord att till hospitalet erlägga s. k. rekognitionsavgift, utgörande

tre procent å köpeskillingen. Vid åtskilliga tillfällen har önskemål

framställts om avskaffande av avgiften, och en partiell avveckling har

skett genom en mellan fastighetsägarna och stiftelsen träffad och av riksdagen

år 1933 godkänd överenskommelse.

Frågan om en slutlig avveckling av rekognitionsavgifterna har nu aktualiserats.

Den 21 oktober 1960 erhöll jag bemyndigande att tillkalla en person

att åvägabringa och leda förhandlingar om avveckling av avgifterna. Med

stöd av detta bemyndigande tillkallade jag samma dag såsom förhandlingsledare

landshövdingen Anders Tottie.

I skrivelse den 24 januari 1962 har Tottie anmält, att överenskommelse

träffats mellan stiftelsen och Nacka stad, innebärande bl. a. att stiftelsen

avstår från sin rätt att uppbära ifrågavarande rekognitionsavgifter. Med

anledning härav har Tottie föreslagit, att avgifterna skall upphöra från

och med den 1 januari 1963.

Över förslaget har yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet, kammarkollegiet

och statskontoret samt av överståthållarämbetet efter hörande

av Stockholms stadskollegium.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1962

3

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga frågan om avveckling

av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital.

Rekognitionsavgifterna. Danviks hospital har sitt ursprung i vissa medeltida

välgörenhets- och sjukvårdsanstalter i Stockholm. Dessa inrättningar

sammanfördes småningom till en gemensam anstalt, som i mitten

av 1500-talet flyttades till Danviken. Där kvarlåg anstalten till år 1915,

då den nuvarande hospitalsbyggnaden å Henriksdal togs i bruk.

Stiftelsens egendom förvaltas sedan år 1813 av en direktion, bestående

av överståthållaren eller vid dennes förfall underståthållaren samt polismästaren

i Stockholm och fem av Kungl. Maj :t förordnade ledamöter.

De ursprungliga välgörenhetsanstalterna hade genom donationer eller på

annat sätt förvärvat viss fast egendom. Denna, däribland gårdarna Hammarby,

Järla, Sickla, Skuru och Dufvenäs i Sotholms härad, blev efter sammanslagningen

den nya anstaltens egendom. Åtskilliga av hemmanen innehades

av hospitalet under frälsemannarätt och var i jordeboken upptagna

nnder frälsetitel.

Med stöd av ett kungl. brev den 19 september 1723, har emellertid hospitalet

till skatte sålt en del av sina hemman. Vid dessa försäljningar förbehölls

allmänt hospitalet rätt till hembud och lösen vid försäljning utom

börd. I skatteköpebreven brukade också föreskrivas skyldighet för senare

köpare av det till skatte försålda hemmanet att till hospitalet erlägga viss

avgift för den händelse hospitalet icke ville begagna sig av sin lösningsrätt.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 juni 1813 framhöll hospitalets direktion,

alt denna avgift eller rekognilion merendels utgått efter tre procent å

köpeskillingen, och hemställde, att Kungl. Maj:t skulle sanktionera den

sålunda utgående rekognitionsavgiflen. Kungl. Maj:t lämnade i brev den 21

juli 1813 bifall härtill i avseende på alla de hemman, vid vilkas försäljning

hospitalet ägde lösnings- eller optionsrätt. I kungörelse den 17 maj

1861 (nr 29) angående försäljning till skatte av hospitalet tillhöriga, med

ständig städje- och besittningsrätt upplåtna hemman och lägenheter —• vilken

författning antagits med ständerna — föreskrevs, att vid dylik försäljning

skulle gälla bland annat, att köparnas skyldighet att hembjuda köpen

skulle bibehållas ävensom hospitalets rätt att åtnjuta rekognitionsavgift

enligt Kungl. Maj:ts brev den 21 juli 1813, i fall hospitalsstyrelsen icke

funne för gott att inlösa fastigheten.

Rekognitionsavgift utgår vid köp eller liknande fång av förevarande hemman

och lägenheter eller delar därav. Avgiften beräknas på hela vederlaget

och således även på del av köpeskilling, som hänför sig till nyuppförda

hus på fastigheten.

Den i det föregående nämnda av riksdagen år 1933 godkända överenskommelsen

innebar, att fastighetsägarna fick rätt att inom viss tid avlösa

avgiftsplikten enligt närmare angivna grunder. På grundval av överenskommelsen

har rekognitionsavgifterna avvecklats beträffande ungefär hälften,

eller 1 500, av det dåvarande antalet rekognitionsfastigheter. Genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1962

jorddelning därefter har antalet avgiftspliktiga fastigheter numera väsentligt

stigit.

De fastigheter, beträffande vilka skyldighet föreligger att vid försäljning

utom börd erlägga rekognitionsavgift till stiftelsen, är belägna dels i Nacka

stad och dels i andra delar av östra Svealand. De sistnämnda fastigheterna

är utspridda inom omkring 40 socknar. Enligt uppgifter som stiftelsen tillhandahållit

har rekognitionsavgifterna under tiden 1950—1959 uppgått till

sammanlagt 356 937 kronor, varav i runt tal 85 procent avsett fastigheter

i Nacka stad.

Förhandlingsledarens förslag. Förhandlingsledaren landshövdingen Anders

Tottie erinrar i sin skrivelse om att han enligt givna direktiv haft att pröva

möjligheterna att definitivt avveckla rekognitionsavgifterna utan att statsmedel

tages i anspråk. Redan under det inledande skedet av förhandlingarna

har delegerade för stiftelsedirektionen förklarat sig i princip vilja gå med

på en avveckling av rekognitionsavgifterna. Därvid har de emellertid, under

hänvisning till stiftelsens ekonomiska läge, som under senare år utmärkts

av en allmän utgiftsstegring, förklarat sig kunna tillstyrka en sådan

avveckling endast under den förutsättningen att stiftelsen kunde beredas

kompensation för det mot avgifterna svarande inkomstbortfallet.

I samråd med delegerade har Tottie sedermera tagit kontakt med företrädare

för Nacka stad för undersökning, huruvida och i vad mån intresse

förelåg från stadens sida att medverka till avgifternas avveckling. Hänvändelsen

har ansetts motiverad av att huvudparten eller omkring 85 procent

av rekognitionsavgifterna befunnits härflyta från fastigheter belägna inom

gränserna för nuvarande Nacka stad och att avgiftsplikten förmodats utgöra

en för staden i olika hänseenden besvärande tunga.

Vid förhandlingar mellan stadens och direktionens delegerade har förslag

till överenskommelse träffats av bl. a. följande innehåll. Under förutsättning

av Kungl. Maj:ts godkännande avstår stiftelsen från och med den 1 januari

1963 för all framtid från rätten till rekognitionsavgift beträffande fastigheter

belägna i Nacka stad. Stiftelsen garanterar staden att som pensionärer

på hospitalet mottaga 13 av staden föreslagna personer att intagas på

hemmet under första kvartalet 1963 med rätt för staden att anvisa nya pensionärer

i deras ställe. Envar, som anvisas till hemmet av staden, skall till

stiftelsen erlägga pensionärsavgift i vanlig ordning. Staden skall såsom bidrag

till stiftelsens nettokostnader för dessa pensionärer till stiftelsen erlägga

en särskild årlig avgift av 39 000 kronor, vilket belopp skall vara värdebeständigt

med 1961 som basår. Staden äger rätt att begära förhandlingar

med stiftelsen för att utverka en ökning av de för staden reserverade platserna,

därest stiftelsens nettokostnader för de 13 platserna skulle väsentligt

minska. Avtalet gäller för en tid av 25 år eller sålunda till och med utgången

av år 1987 och förlänges för en tid av fem år i sänder, därest uppsägning

icke sker. —- Det i avtalsförslaget angivna ersättningsbeloppet å 39 000 kro
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 160 år 1962

nor motsvarar det genomsnittliga årsvärdet av de rekogni tion savgifter stiftelsen

under de senast förflutna fem åren uppburit för försäljningar av fastigheter

i Nacka stad.

Direktionen för hospitalet har vid sammanträde den 7 december 1961 dels

godkänt förslaget till avtal, dels förklarat att stiftelsen för sin del, därest

avtalet blir slutligt gällande, är villig att — utan erhållande av särskild kompensation

— från och med den 1 januari 1963 för all framtid avstå jämväl

från sin rätt att uttaga rekognitionsavgift vid försäljning av övriga, utanför

Nacka stad belägna rekognitionsavgiftspliktiga fastigheter.

Avtalsförslaget har godkänts av stadsfullmäktige i Nacka den 18 december

1961. Mot stadsfullmäktiges beslut har besvär icke anförts inom föreskriven

tid.

Tottie framhåller, att den uppgörelse beträffande rekognitionsavgifterna,

som nu träffats mot bakgrunden av de lämnade direktiven och de förutsättningar

som förelegat för fullföljande av förhandlingsuppdraget i enlighet med

dessa, är att betrakta såsom tillfredsställande. Sålunda sker en definitiv avveckling

av de ifrågavarande avgifterna från och med den 1 januari 1963

utan att statsmedel tages i anspråk. Överenskommelsen är även ägnad att

medföra fördelar för såväl stiftelsen som Nacka stad. Stiftelsen beredes sålunda

under avtalstiden gottgörelse för inkomstbortfallet genom regelbundet

inflytande, indexreglerade kostnadsbidrag, motsvarande omkring 85 procent

av samtliga rekognitionsavgifter. Nacka stad, som genom avgiftspliktens

upphörande befrias från en besvärande tunga, beredes samtidigt eu viss

lättnad i sin åldringsvård genom att garanteras tillgång under ekonomiskt

fördelaktiga villkor till ett visst antal vårdplatser på hospitalet.

För egen del tillstyrker Tottie, att avtalet godkännes av Kungl. Maj :t, och

föreslår under åberopande av avtalet och de medgivanden stiftelsen lämnat,

att rekognitionsavgifterna upphör från och med den 1 januari 1963. Med hänsyn

till avgifternas karaktär och ständernas medverkan vid tillkomsten av

kungörelsen den 17 maj 1861 anser Tottie, att ärendet bör underställas riksdagen.

Om det föreliggande förslaget godkännes, förordar Tottie utfärdandet av

en författning, enligt vilken rekognitionsavgift, som skall erläggas till stiftelsen

Danviks hospital vid försäljning av fastighet, som förut tillhört stiftelsen,

skall upphöra från och med den 1 januari 1963 beträffande alla köp

och liknande fång, för vilka köpebrev eller därmed liknande fångeshandling

upprättats sistnämnda dag eller senare.

Remissyttrandena. Samtliga remissorgan tillstyrker förslaget.

Justiliekanslersämbetct framhåller, att utgångspunkten för de förda förhandlingarna

varit, att hospitalet borde beredas kompensation för det mot

avgifterna svarande inkomstbortfallet. Justitiekanslersämbetet, som delar

denna principiella uppfattning, finner det nu träffade avtalet utgöra en god

lösning på den segslitna frågan om avgifternas avskaffande. Särskilt till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1962

fredsställande är att uppgörelsen innefattar en samtidig avveckling av alla

rekognitionsavgifter och icke endast av dem som utgår för inköp av fastigheter

inom Nacka stad.

Liknande uttalande göres av kammarkollegiet, som vidare framhåller, att

det ekonomiska vederlag, som enligt avtalet skall utgå till stiftelsen, synes

tillräckligt för att avtalet skall kunna godtagas av de statsmyndigheter vilka

har att tillvarataga stiftelsens intressen. Kollegiet anser även, att bestämmelsen

i instruktionen för hospitalsdirektionen, att stiftelsen är avsedd företrädesvis

för personer tillhörande Stockholms stad har iakttagits genom vad

avtalet föreskriver om fördelningen av vårdplatserna och att avtalets godkännande

av Kungl. Maj :t sålunda icke innebär någon permutation i fråga

om destinatärskretsen.

Departementschefen. Danviks hospilal ägde ursprungligen stora jordegendomar

omkring Stockholm. Under förra hälften av 1700-talet började hospitalet

att sälja en del av sina hemman. Vid försäljning utom börd förbehölls

hospitalet rätt till hembud och lösen. Vidare brukade föreskrivas skyldighet

för senare köpare att till hospitalet erlägga viss avgift, om hospitalet

inte ville begagna sig av sin lösningsrätt. Denna rekognitionsavgift, som i

regel beräknades till tre procent av köpeskillingen, sanktionerades av Kungl.

Maj:t år 1813. Rätten att uppbära rekognitionsavgift bekräftades även av

ständerna genom 1861 års skatteköpsförfattning, vari föreskrevs, att hospitalet

vid skatteförsäljning av hemman och lägenheter skulle bibehållas vid

rätten att uppbära rekognitionsavgift.

Rekognitionsavgift utgår vid köp eller liknande fång av förutvarande hospitalsfastighet

eller fastighet, som avsöndrats eller avstyckats därifrån. Avgiften

beräknas på hela köpeskillingen, d. v. s. såväl på mark- som byggnadsvärdet.

Av de omkring 350 000 kronor som hospitalet uppburit under

åren 1950—1959 har i runt tal 85 procent avsett fastigheter i Nacka stad,

där en betydande jordstyckning för bostads- och industriändamål har ägt

rum.

Rekognitionsavgifterna medför väsentliga olägenheter vid fastighetsomsättningen.

Att avgiften beräknas även på den del av avtalad köpeskilling,

som hänför sig till nyuppförda byggnader, hämmar produktionen av bostadshus

och industribyggnader inom de områden som berörs av avgifterna.

Vid flera tillfällen har därför framförts önskemål om att avgifterna skall

avskaffas. Svårigheter har härvid mött särskilt på grund av rådande tveksamhet

om hospitalets rättsliga ställning och beträffande det därav avhängiga

spörsmålet, huruvida statsmakterna äger förfoga över hospitalets

rätt genom att ensidigt besluta om avgifternas avskaffande. En partiell

avveckling har emellertid skett genom eu mellan hospitalet och fastighetsägarna

träffad överenskommelse, som år 1933 godkändes av riksdagen.

Fastighetsägarna fick genom överenskommelsen rätt att inom viss tid avlösa

avgiftsplikten enligt närmare angivna grunder. Härigenom har rekognitionsavgifterna

avvecklats beträffande ungefär hälften av det dåvarande antalet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1962

rekognitionsfastiglieter. Beträffande de återstående rekognitionsfastigheterna

har emellertid därefter till följd av den ökade tätortsbebyggelsen jorddelningar

ägt rum i betydande utsträckning. Olägenheterna av rekognitionsavgiflerna

har därför icke minskat i betydelse utan snarare med hänsyn

till utförd och planerad bebyggelse inom berörda områden blivit än mer

framträdande. Det är därför angeläget att söka ernå en fullständig avveckling

av avgifterna. Denna bör ske utan att statsmedel tages i anspråk för

ändamålet.

Landshövdingen Anders Tottie har nu efter förhandlingar med berörda

parter framlagt förslag till avveckling av rekognitionsavgifterna. Förslaget

grundar sig på ett avtal mellan stiftelsen och Nacka stad av innehåll, att

stiftelsen under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande avstår från

sin rätt till rekognitionsavgifter beträffande fastigheter inom Nacka stad

från och med den 1 januari 1963, att stiftelsen garanterar staden att som

pensionärer på Danvikshem mottaga tretton av staden föreslagna personer

samt att staden som bidrag till stiftelsens nettokostnader för dessa pensionärer

skall till stiftelsen erlägga en årlig avgift av 39 000 kronor, vilket

belopp skall vara värdebeständigt med 1961 som basår. Beloppet 39 000

kronor motsvarar det genomsnittliga årsvärdet av de rekognitionsavgifter

stiftelsen under de senast förflutna fem åren uppburit för försäljningar avfastigheter

i Nacka stad. Stiftelsen har vidare i särskilt beslut förklarat,

att stiftelsen, därest nyssnämnda avtal blir slutligt gällande, utan särskild

kompensation från och med den 1 januari 1963 för all framtid avstår

jämväl från sin rätt att uttaga rekognitionsavgifter vid försäljning av rekognitionsavgiftspliktiga

fastigheter utanför Nacka stad. — Tottie bar föreslagit,

att avtalet mellan stiftelsen och Nacka stad godkännes av Kungl.

Maj :t och att rekognitionsavgifterna upphör från och med den 1 januari

1963.

Tolties förslag har tillstyrkts av remissorganen.

Den överenskommelse, som sålunda träffats mellan stiftelsen och Nacka

stad angående rekognitionsavgifterna beträffande fastigheter inom staden,

samt det beslut direktionen för stiftelsen fattat om avstående från övriga

rekognitionsavgifter underlättar fastighetsomsättningen och nybyggnadsverksamheten

inom berörda områden. Överenskommelsen torde även medföra

fördel för stiftelsen, därigenom att denna erhåller regelbundna indexreglerade

inkomster till belopp, som i stort sett motsvarar de influtna rekognitionsavgifterna.

På grund härav anser jag, att den mellan stiftelsen

och Nacka siad träffade överenskommelsen angående avveckling av rekognitionsavgifterna

bör godkännas av Kungl. Maj :t. Genom denna överenskommelse

och stiftelsens avstående från rekognitionsavgifter beträffande fastigheter

utanför Nacka stad har förutsättning skapats för avveckling av samtliga

rekognitionsavgifter till Danviks hospital från och med den 1 januari

1963. Med hänsyn till ärendets samband med 1861 års med rikets ständer

beslutade skatteköpsförfattning, torde frågan om avveckling av rekognitionsavgifterna

böra underställas riksdagens prövning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungi. Maj.ts proposition nr 160 år 1962

Under åberopande av det anförda får jag hemställa att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att medgiva Kungl. Maj:t att förordna, att skyldigheten

att till Danviks hospital utgiva reknognitionsavgifter skall

upphöra beträffande fång, för vilka fångeshandling upprättas

den 1 januari 1963 eller senare.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

620494

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital. a1 i texten
  2. 3LU 1962:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital. s. 1 i texten