Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 november 19^6 (nr 722) med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betgdelse för försvaret, så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m

1962-10-19 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:189, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 november 19^6 (nr 722) med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betgdelse för försvaret, så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

1

Nr 189

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 29 november 19^6 (nr

722) med särskilda bestämmelser om uppfinningar av

betgdelse för försvaret, så ock om fortsatt giltighet

av samma lag, m. m.; given Stockholms slott den 19

oktober 1962.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 november 1946 (nr 722) med särskilda

bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret, så ock om

fortsatt giltighet av samma lag; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att möjlighet öppnas för såväl utländsk som

svensk uppfinnare att få hemligt patent på försvarsuppfinning. De ändrade

bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1963. Vidare föreslås,

att försvarsuppfinningslagen erhåller fortsatt giltighet till och med

den 31 december 1965. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 189

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

Förslag

till

lag

angående ändring i lagen den 20 november 1946 (nr 722) med särskilda

| bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret, så ock

om fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 1, 2, 3, 4, 8, 9 och 12 §§ lagen den 29 november

1946 med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för

försvaret1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

lagen, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 274) gäller till och med den 31

december 1962, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1965.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Uppfinning, som--------nedan sägs.

Sökes här i riket hemligt patent å

annan uppfinning, som har särskilt

avseende å krigsmateriel, må uppfinningen

ej offentliggöras eller, när

den icke är offentliggjord, eljest yppas,

såframt ej annat följer av vad

nedan stadgas.

Vad med-----— bestämmer Konungen.

2 §■

Patentansökningar och — — — bestämmer (granskningsmyndigheten).

Finner granskningsmyndigheten Finner granskningsmyndigheten

uppfinning som i 1 § sägs vara av så- uppfinning som i 1 § första stycket

dan betydelse för försvaret att den

alltjämt bör hemlighållas, skall den

utan dröjsmål meddela beslut därom.

Föreligger ej sådant beslut inom två

månader efter det så beskaffade ansökningshandlingar

inkommit till patentmyndigheten

att ansökningens

föremål tydligt framgår därav, vare

förbud varom stadgas i 1 § ej därefter

gällande med avseende å uppfinningen.

1

sägs vara av sådan betydelse för försvaret

att den alltjämt bör hemlighållas,

skall den utan dröjsmål meddela

beslut därom.

Är fråga om uppfinning som hemlighålles

enligt 1 § andra stycket,

skall granskningsmyndigheten utan

dröjsmål med eget yttrande överlämna

ärendet till Konungen för prövning

av frågan om uppfinningen alltjämt

bär hemlighållas.

Föreligger ej beslut om fortsatt

hemlighållande inom två månader eller,

i ärende som överlämnas till

1 Senaste lydelse av 2 och 4 §§, se SFS 1952: 78.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

hungl. Maj.ts proposition nr 189 år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Konungens prövning, inom tre månader

efter det så beskaffade ansök
-

3

Den som önskar att förbud varom

stadgas i 1 § skall hävas äger göra

särskild ansökan därom hos granskningsmyndigheten,

som utan dröjsmål

prövar huruvida uppfinningen

är av sådan betydelse för försvaret

att den alltjämt bör hemlighållas.

4

Har staten icke inom tre månader

efter det granskningsmyndigheten

enligt 2 eller 3 § meddelat beslut om

fortsatt hemlighållande av uppfinning

genom beslut om expropriation

eller annorledes förvärvat all rätt till

uppfinningen, upphör förbudet att

gälla vid utgången av denna tid.

Konungen äger dock, om det av särskilda

omständigheter finnes påkallat,

dessförinnan besluta om förlängning

av tiden med högst tre månader.

8

Sökes för statens räkning patent å

uppfinning som i 1 § sägs, äger

Konungen, därest uppfinningen är av

särskild betydelse för försvaret, föreskriva,

att 7 § förordningen angående

patent ej skall tillämpas på ansökningen.

It Bihang till riksdagens protokoll 1962.

ningshandlingar inkommit till patentmyndigheten

att ansökningens föremål

tydligt framgår därav, vare förbud

varom stadgas i 1 § ej därefter

gällande med avseende å uppfinningen.

§.

Den som önskar att förbud varom

stadgas i 1 § skall hävas äger göra

särskild ansökan därom hos granskningsmyndigheten.

Är fråga om uppfinning

som i 1 § första stycket sägs,

skall granskningsmyndigheten utan

dröjsmål pröva huruvida uppfinningen

är av sådan betydelse för försvaret

att den alltjämt bör hemlighållas.

Avser ansökningen uppfinning

som hemlighålles enligt 1 § andra

stycket, skall vad i 2 § tredje

stycket stadgas äga motsvarande

tillämpning.

§•

Har beträffande uppfinning som i

1 § första stycket sägs uppfinnaren

eller hans rättsinnehavare i ärende

enligt 2 eller 3 § yrkat, att staten

skall övertaga uppfinningen, och

har staten icke inom tre månader

efter det granskningsmyndigheten

meddelat beslut om fortsatt hemlighållande

genom beslut om expropriation

eller annorledes förvärvat all

rätt till uppfinningen, upphör förbudet

att gälla vid utgången av denna

tid. Konungen äger dock, om det av

särskilda omständigheter finnes påkallat,

dessförinnan besluta om förlängning

av tiden med högst tre månader.

§■

År uppfinning som i 1 § sägs av

särskild betydelse för försvaret, äger

Konungen föreskriva, att 7 § förordningen

angående patent ej skall tilllämpas

på ansökningen.

1 samt. Nr 1S9

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

(Nuvarande lydelse)

Äro ansökningshandlingarna fullständiga

och har anledning ej förekommit

att, efter vad i 6 § förordningen

angående patent sägs, avslå

ansökningen, varde hemligt patent

meddelat samt bevis därom utfärdat;

och må förty de till ärendet hörande

handlingarna icke utan patenthavarens

tillstånd utlämnas till annan eller

något yppas om dem.

Patentmyndigheten skall

Har statens rätt med avseende å

uppfinning som avses i 8 § övergått

till annan eller upphäves föreskrift

som där sägs, skall alltjämt anhängig

ansökan i fortsättningen handläggas

enligt 7 § förordningen angående patent.

Är patent meddelat, skall anteckning

därom göras i det allmänna

patentregistret samt kungörande och

offentliggörande i övrigt ske i enlighet

med sjätte stycket i samma paragraf.

(Föreslagen lydelse)

Äro ansökningshandlingarna fullständiga

och har anledning ej förekommit

att, efter vad i 6 § förordningen

angående patent sägs, avslå

ansökningen, varde hemligt patent

meddelat samt bevis därom utfärdat;

och må förty de till ärendet hörande

handlingarna icke utan granskningsmyndighetens

tillstånd utlämnas till

annan än patenthavaren eller något

yppas om dem.

för allmänheten.

Upphäves föreskrift som i 8 § sägs,

skall alltjämt anhängig ansökan i

fortsättningen handläggas enligt 7 §

förordningen angående patent. Är patent

meddelat, skall anteckning därom

göras i det allmänna patentregistret

samt kungörande och offentliggörande

i övrigt ske i enlighet med sjätte

stycket i samma paragraf.

9 §•

12 §.

Bryter någon —----strängare straff.

Böter tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.

Såvitt gäller uppfinning som hemlighålles enligt 1 § andra stycket skall

den i 2 § angivna tidsfristen om tre månader ej räknas från tidigare dag än

den 1 januari 1963.

t

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 189 år 1962

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

23

Handlingar i ärenden angående ansökning

om patent må icke utan sökandens

samtycke till annan utlämnas

i vidare mån än som föranledes

av gällande lagstiftning rörande patent,

dock att, såframt ej annat är

där stadgat, sådana handlingar må

utlämnas, i vad de angå uppfinning

därå patent beviljats.

(Föreslagen lydelse)

§•

Handlingar i ärenden angående ansökning

om patent må icke utan sökandens

samtycke till annan utlämnas

i vidare mån än som föranledes

av gällande lagstiftning rörande patent.

I vad sådana handlingar angå

uppfinning därå patent beviljats

skola de utlämnas, såframt ej annat

är stadgat i nämnda lagstiftning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.

Senaste lydelse, se SFS 1942: 551.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 21 september

1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Lindström, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson, ap Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändring i lagen

den 29 november 19b6 (nr 722) med särskilda bestämmelser om uppfinningar

av betydelse för försvaret, så ock om fortsatt giltighet av samma

lag. Föredraganden anför följande.

Försvarsuppfinningslagen innehåller bestämmelser om förbud mot offentliggörande

av uppfinningar, som har särskilt avseende å krigsmateriel och

tillkommit här i riket eller tillhör någon som är bosatt härstädes (1—6 §§),

om expropriation av uppfinningar av särskild betydelse för försvaret (7 §),

om hemligt patent för statens räkning (8 och 9 §§) och om ersättning (10

§). Därjämte innehåller lagen i 11—14 §§ vissa bestämmelser om tystnadsplikt,

straff för överträdelse av föreskrifterna i lagen m. m.

Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 17 januari 1961 föreslagit,

att bestämmelser införes i lagen av innebörd, att utländsk försvarsuppfinning

skall få hemlighållas här, att Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar

skall beträffande här i riket patentsökt svensk försvarsuppfinning kunna

medge, att patent får sökas även i främmande stat, samt att även annan

än staten skall kunna få hemligt patent.

Yttranden över försvarets civilförvaltnings framställning har efter remiss

avgivits av överbefälhavaren, armétygförvaltningen, marinförvaltningen och

flygförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse, försvarets forskningsanstalt,

patent- och registreringsverket, granskningsnämnden för vissa patentansökningar

m. m. och Sveriges industriförbund. Vid patentverkets remissvar har

fogats yttranden från Svenska patentombudsföreningen, Svenska industriens

patentingenjörers förening och Svenska uppfinnareföreningen.

Sedan med ledning av yttrandena försvarets civilförvaltnings förslag bearbetats

inom justitiedepartementet, anhåller jag att få upptaga ärendet

till behandling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 189 år 1962

7

Gällande bestämmelser

Alltsedan kriget har i vårt land lagstiftning funnits i syfte att hemlighålla

uppfinningar av betydelse för försvaret och möjliggöra deras utnyttjande

i försvarets tjänst. Försvarsuppfinningslagen, som trädde i kraft den 1 januari

1947, ersatte en äldre lag från år 1942 med särskilda bestämmelser

om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen

m. m. Denna senare lag, som tillkom under trycket av det då pågående

världskriget, var en fullmaktslag med förhållandevis långtgående inskränkningar

i den fria förfoganderätten över uppfinningar. Syftet med den nu

gällande lagen var att bibehålla endast de inskränkningar i denna rätt som

ansågs nödvändiga under normala förhållanden.

Enligt 1 § försvarsuppfinningslagen gäller förbud mot offentliggörande av

uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel och tillkommit här

i riket eller tillhör någon som är bosatt härstädes. Sådan uppfinning får ej

heller göras till föremål för ansökan om patent eller annan skyddsrätt i

främmande stat eller eljest yppas. Vad som skall förstås med krigsmateriel

bestämmer Kungl. Maj :t, och regler härom finns i en kungörelse den 8 december

1946 (nr 765). Överträdelse av förbudet straffas enligt 12 § med

böter eller fängelse, där ej gärningen enligt annat lagrum är belagd med

strängare straff.

Det ankommer i första hand på den enskilde att själv avgöra, om den uppfinning

han sysslar med är sådan att den icke får offentliggöras. År han

oviss huru därmed förhåller sig, står honom två möjligheter öppna att vinna

klarhet i frågan. Den ena utvägen är att söka patent på uppfinningen. Alla

till patent- och registreringsverket inkomna patentansökningar och därtill

hörande handlingar skall enligt 2 § hållas tillgängliga för en särskild granskningsmyndighet,

den s. k. granskningsnämnden. Finner nämnden, att uppfinningen

är av sådan betydelse för försvaret att den alltjämt bör hemlighållas,

skall nämnden utan dröjsmål meddela beslut därom. Föreligger inte

sådant beslut inom två månader, gäller förbudet mot offentliggörande icke

längre; tidsfristen räknas från det så beskaffade handlingar inkommit till

patentverket att ansökningens föremål tydligt framgår därav. Den andra

möjligheten för den enskilde att få veta, huruvida en försvarsuppfinning får

offentliggöras eller icke är, att han enligt 3 § ansöker direkt hos nämnden,

alt förbudet häves.

Nämndens beslut om fortsatt hemlighållande av uppfinning — såväl beslut

enligt 2 § avseende patentsökt uppfinning som beslut enligt 3 § i anledning

av särskild ansökan om hävande av förbud mot offentliggörande — har

i viss mån provisorisk karaktär. Om staten icke inom tre — eller i visst fall

sex — månader efter nämndens beslut genom expropriation eller annorledes

förvärvat all rätt till uppfinningen, upphör enligt 4 § förbudet mot offentliggörande.

Detta stadgande motiveras av att staten anses ha ett berätti2f

llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 189

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

gat krav på fortsatt hemlighållande blott då uppfinningen är av sådan betydelse

för försvaret att staten önskar förvärva hela rätten till den.

Så länge förbudet enligt 1 § gäller, skall enligt 5 § ansökan om patent

icke offentliggöras enligt 7 § första stycket eller 20 § andra stycket patentförordningen.

Det innebär alltså, att patentansökningen icke såsom i normala

fall kungöres och hålles tillgänglig för allmänheten.

Nämndens beslut om fortsatt hemlighållande kan enligt 6 § försvarsuppfinningslagen

överklagas genom besvär hos Kungl. Maj :t.

Stadgandet i 7 § om expropriation av för svar suppfinningar skiljer mellan

å ena sidan uppfinningar av beskaffenhet som sägs i 1 §, d. v. s. uppfinningar

som har särskilt avseende å krigsmateriel, samt å andra sidan övriga

uppfinningar av särskild betydelse för försvaret. I fråga om det förra slaget

av uppfinningar har staten tillerkänts rätt att expropriera hela rätten till

uppfinningen. Beträffande övriga uppfinningar äger Kungl. Maj :t föreskriva,

att uppfinningen må utnyttjas för statens räkning eller av annan som

Kungl. Maj :t bestämmer.

Hemligt patent kan enligt 8 § meddelas för statens räkning på sådan uppfinning

som avses i 1 § och som är av särskild betydelse för försvaret. Kungl.

Maj :t äger sålunda föreskriva, att 7 § patentförordningen ej skall tillämpas

på patentansökningen. Det innebär, att ansökningen handlägges hemligt

hos patentmyndigheten. Skillnaden mot den normala behandlingen framträder,

när prövningsförfarandet kommit därhän, att ansökningen skulle

ha kungjorts enligt 7 § patentförordningen. Sådant kungörande med åtföljande

utläggning för allmänheten förekommer ej, utan patent meddelas

genast och bevis därom utfärdas. Alla handlingar till akten förvaras hemligt

även sedan patent beviljats. Patentet införes i ett särskilt register, som ej

är tillgängligt för allmänheten.

Enligt 9 § upphör hemlighållandet, om statens rätt till uppfinningen övergår

till annan eller om Kungl. Maj :t särskilt beslutar därom. Alltjämt anhängig

ansökan kungöres då i vanlig ordning; beviljat patent offentliggöres

som vanligt patent. Enligt 2 § kungörelsen den 6 december 1946 (nr 764)

med vissa föreskrifter angående tillämpningen av försvarsuppfinningslagen

skall granskningsnämnden, så snart anledning därtill föreligger och i vart

fall inom tre år, ompröva huruvida uppfinningen alltjämt är av sådan betydelse

för försvaret, att patentet bör hemlighållas. Finner nämnden hemlighållande

ej längre erforderligt, skall frågan underställas Kungl. Maj :ts

prövning.

Enligt 10 § försvarsuppfinningslagen skall skälig ersättning utgå av allmänna

medel för skada eller intrång till följd av åtgärder från det allmännas

sida. Rätt till ersättning föreligger dels vid beslut om fortsatt hemlighållande

av uppfinning och dels vid expropriation. Talan om ersättning prövas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

av Stockholms rådhusrätt i den särskilda sammansättning som gäller för

behandling av patentmål.

Försvarets civilförvaltning

Som tidigare nämnts föreslår försvarets civilförvaltning, att bestämmelser

införes i försvarsuppfinningslagen av innebörd, att utländsk försvarsuppfinning

får hemlighållas här och att Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar

får beträffande här i riket patentsökt svensk försvarsuppfinning

medgiva, att patent må sökas även i främmande stat. Vidare skall enligt förslaget

jämväl annan än staten kunna få hemligt patent.

Om behovet av de föreslagna ändringarna anför civilförvaltningen i huvudsak

följande:

I olika sammanhang har fråga uppkommit att medgiva svensk uppfinnare

eller hans rättsinnehavare att söka hemligt patent i främmande stat för

uppfinning, som här i riket gjorts till föremål för ansökan om hemligt patent.

Å andra sidan har från olika stater gjorts förfrågningar om möjligheterna

att i Sverige söka och erhålla hemligt patent å uppfinning gjord i

främmande stat av annan än svensk medborgare.

På krigsmaterielområdet har utvecklingen lett till, att det egna landet

icke har möjlighet att på ekonomiskt rimliga villkor åstadkomma all den

utrustning, som ett modernt försvar kräver. Mycket måste köpas utifrån

och stundom måste konstruktion av viss materiel anförtros åt för ändamålet

lämpligt företag i utlandet.

Vad nu sagts gäller för vårt land icke ensidigt så att uppdragen alltid

går i riktning från Sverige till utlandet eller så att det alltid är Sverige, som

köper i utlandet. Det förekommer även på här berörda område, att svenska

företag utför konstruktioner för och säljer materiel till främmande stat.

Här förekommer med andra ord ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter och

materiel.

Det är allmänt omvittnat, att den tekniska utvecklingen sker synnerligen

snabbt och detta gäller icke minst krigsmaterielområdet. Inom varje stat

med egen krigsindustri torde utvecklingen, såvitt angår den militära sekretessen,

följa i huvudsak följande linje. Planering och projektering av nya

vapen och vapensystem eller annan krigsmateriel behandlas med mycket

sträng sekretess. Allteftersom arbetet framskrider och nya konstruktioner

blir färdiga att tagas i bruk, måste sekretessen med nödvändighet

minskas. Allt fler personer kommer i kontakt med den färdiga produkten,

och slutligen kanske den kan anses ha blivit allmänt känd på grund av att

den tagits i allmänt bruk av värnpliktig personal. Vad här anförts leder

fram till att den ursprungligen starka sekretessen icke kan upprätthållas

mer än begränsad tid. Med hänsyn till den intensiva forskning, som bedrives

överallt i världen, framflyttas också teknikens mera allmänt kända

ståndpunkt mycket snabbt så att vad som vid en viss tidpunkt kan betraktas

som en hemlighet, känd av endast några få, efter några år blir allmän

kunskap bland tekniker runt om i världen.

Hemliga militära uppfinningar förlorar därför merendels snabbt sin hemliga

karaktär. Ekonomiska intressen kan bidraga till att krigsmateriel exporteras

även i fall, där den militära sekretessen icke helt släppts, men där man

kan förmoda, att den inom en nära framtid kommer att avlyftas. Den som

köper krigsmateriel i utlandet torde emellertid ha anledning räkna med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

att vad som kan köpas icke är säljarlandets senaste nyheter på området.

I den mån den materiel som köpes avslöjar en gjord uppfinning, kan

detta verka återhållande på villigheten att sälja, om icke garantier skapas

för uppfinnarens eller hans rättsinnehavares rätt till densamma. Kan sådana

garantier lämnas utan att den militära sekretessen äventyras, kan a

andra sidan benägenheten att sälja bli större och köparlandet tå möjlighet

att köpa de senaste nyheterna i stället för de näst senaste. Att detta kan

vara av stor betydelse för ett lands försvar framgår kanske bäst, om man

besinnar den tid, som åtgår för att få fram komplicerad teknisk materiel

från projekt till serieproduktion. I ett föredrag vid svenska uppfinnarföreningens

sammanträde den 5 april 1956 anförde i denna fråga dåvarande

chefen för försvarets forskningsanstalt, att del visat sig, att när det gällde

komplicerad teknisk materiel — det finge vara ett bomb- eller ett jaktplan,

en robot, en luftvärnskanon eller en radarstation — det icke vore möjligt

ens för ett stort land att under fredsförhållanden nämnvärt underskrida

en utvecklingstid fram till serieproduktion på cirka 7 år. Härmed sammanhängde,

att man för sådan materiel i regel icke kunde räkna med mer än

cirka 7 års livslängd. (Industritidningen Norden 1957 sid. 155). Skillnaden

i tid mellan den senaste och näst senaste konstruktionen kan sålunda

uppgå till många år. Finnes möjligheter alt öka förutsättningarna för att

bliva delaktig av de senaste konstruktionerna synes därför föreligga skäl

att utnyttja dessa.

En väg att öka förutsättningarna att på krigsmaterielområdet anskaffa

modernast möjliga materiel synes vara att bereda eventuella uppfinnare

eller deras rättsinnehavare patentskydd för sina uppfinningar, även om deras

egen stats myndigheter såsom villkor för att patent skall få sökas i

annan stat, uppställer kravet, att uppfinningen ändå hemlighålles. Om möjlighet

skapas för utländsk uppfinnare att här erhålla hemligt patent på

uppfinning, som avser krigsmateriel, behöver leverans av sådan materiel

icke hindras av oro hos leverantören för att tillverkning av alster enligt

uppfinningen skall utan vederbörlig licens kunna upptagas av svensk industri.

Dessutom skulle den utländske uppfinnaren här kunna med bevarad

sekretess söka patent inom sådan tid, att han kan räkna prioritet från

det ansökningen inlämnades i den egna staten.

Vad här anförts om patentsökning av utländsk uppfinning i Sverige bör

gälla även omvänt om patentsökning av svensk uppfinning i utlandet. Om

svensk krigsmateriel, som innesluter uppfinning varå hemligt patent här

i landet meddelats eller sökts, exporteras till annan stat synes rimligt att

uppfinningen skyddas genom patent också i importlandet så att fortsatt

tillverkning där icke kan upptagas ulan att licensavgifter eller royalties i

vederbörlig ordning tillföres patenthavaren i Sverige. Är denne som lagen

nu förutsätter staten har staten givetvis ett eget intresse av att få licensavgifter

eller royalties. Om man till äventyrs skulle anse detta intresse

i sammanhanget vara av underordnad betydelse må framhållas att sådana

avgifter stundom kan uppgå till avsevärda belopp och att möjligheten till

export, där sådan kan tillåtas, kan ge anledning till mycket stora ersättningskrav

från uppfinnaren i samband med statens förvärv av all rätt till

uppfinningen. Dessa krav torde i många fall kunna väsentligt reduceras

om uppfinnaren själv kunde tillförsäkras rätten att genom patent — låt

vara hemligt — skydda sina egna intressen i sådan främmande stat dit

export skulle kunna ske eller där tillverkning skulle få upptagas. Med hänsyn

till vad nu anförts om utvecklingen på krigsmaterielområdet och det

utbyte, som här sker mellan staterna, torde den enskildes trygghetsintresse

motivera, att lagstiftningen om uppfinningar av betydelse för försvaret jäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1962

11

kas i förut angiven riktning. Om uppfinnaren själv skall kunna söka patent

i det främmande landet måste han själv ha rätt till uppfinningen. Kravet

på att staten skall vara innehavare av all rätt till uppfinningen för att hemligt

patent skall kunna meddelas här i riket går således icke att upprätthålla.

Detsamma gäller i än högre grad om utländsk uppfinnare skall beredas

möjlighet att i Sverige erhålla hemligt patent.

Om den närmare utformningen av civilförvaltningens förslag till ändrad

lagstiftning må här anföras följande.

Enligt förslaget skall förbud införas mot offentliggörande av uppfinning,

som har särskilt avseende å krigsmateriel och tillkommit utom riket och

där gjorts till föremål för ansökan om patent eller annan skyddsrätt med

villkor, att uppfinningen med hänsyn till dess betydelse för den främmande

statens försvar ej må offentliggöras eller, när den icke är offentliggjord, göras

till föremål för ansökan om patent i annan stat eller eljest yppas utan

tillstånd av behörig myndighet i den stat, där uppfinningen tillkommit; förbudet

föreslås skola gälla så länge berörda villkor gäller och godkännes av

behörig svensk myndighet. Den utländske uppfinnaren skall kunna få hemligt

patent här i landet under förutsättning, att svensk myndighet lämnat

tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall kunna lämnas i den formen, att en

generell överenskommelse träffas mellan berörda stater om att medborgare

i den ena staten skall beredas möjlighet att söka hemligt patent i den andra.

Tillstånd skall också kunna meddelas från fall till fall av krigsmaktens

patentorgan. Om detta organ lämnar besked, att från svensk synpunkt ej

föreligger hinder mot hemlighållande av utlännings patentansökan, skall

granskningsnämnden meddela beslut om hemlighållande och eventuellt patent

utfärdas som hemligt. Beslutet skall gälla, intill dess nämnden erhåller

meddelande från krigsmaktens patentorgan, att hemlighållandet hävts av

vederbörande myndighet i uppfinningens ursprungsstat. Eftersom hemlighållandet

ytterst sker på begäran av utländsk myndighet, bör enligt förslaget

bestämmelserna om ersättning för skada eller intrång på grund av hemlighållandet

ej avse utländsk uppfinning. Civilförvaltningen föreslår vidare,

att utländsk uppfinning undantages från stadgandet om rätt för staten att

expropriera all rätt till uppfinning.

I fråga om svensk försvarsuppfinning föreslår civilförvaltningen upphävande

av den nuvarande bestämmelsen att förbud mot offentliggörande förfaller,

om ej staten inom viss tid övertar all rätt till uppfinningen. I stället

skall som villkor för förbudets vidmakthållande gälla, att Kungl. Maj :t fastställer

granskningsnämndens beslut om fortsatt hemlighållande. Efter Kungl.

Maj :ts prövning skall hemligt patent kunna utfärdas för den svenska uppfinnaren

eller hans rättsinnehavare. Kungl. Maj :t skall vidare äga medgiva,

att patent får sökas jämväl i främmande stat under villkor att uppfinningen

där hemlighålles under minst samma tid som här i riket.

Slutligen föreslår civilförvaltningen att, så länge förbud mot offentliggörande

gäller, årsavgifter enligt 11 § patentförordningen ej skall utgå.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

Yttrandena

I de inhämtade yttrandena över civilförvaltningens framställning har behovet

av ändrade regler för hemlighållande av försvarsuppfinningar vitsordats.

Särskilt understrykes betydelsen från försvarssynpunkt av ökade möjligheter

att —- utan eftersättande av nödvändig sekretess — länderna emellan

ömsesidigt utbyta tekniska nyskapelser på krigsmaterielområdet. Överbefälhavaren

framhåller liksom civilförvaltningen, att utvecklingen på krigsmaterielområdet

lett — och i allt högre grad leder — till att vi ej har möjlighet

att på ekonomiskt rimliga villkor själva åstadkomma all den utrustning,

som ett modernt försvar kräver, utan att mycket måste köpas utifrån

eller konstrueras av utländska företag. Det är därför ett starkt militärt intresse,

att gällande lagstiftning är så utformad att konsekvenserna av denna

tendens kan tagas. I detta ligger då även, framhåller överbefälhavaren, att

svenska företag utför konstruktioner åt och säljer materiel till främmande

stater liksom att ett ömsesidigt utbyte av tekniska erfarenheter sker så långt

som det är till båtnad för vårt försvar och överensstämmer med de riktlinjer

för försvaret som angivits av statsmakterna. Åt utländska uppfinnare

eller deras rättsinnehavare bör skapas sådant skydd, att våra möjligheter

att köpa utländsk krigsmateriel blir så stora som möjligt. Armétygförvaltningen

anser, att den föreslagna lagstiftningen skapar ökade möjligheter

för försvarsmyndigheterna att få kännedom om uppfinning, som tillkommit

i främmande stat och varå där sökts hemligt patent eller motsvarande

skyddsrätt. För att åstadkomma reciprocitet gentemot den främmande staten

och för att stimulera uppfinnareverksamheten i Sverige på krigsmaterielområdet

bör jämväl hemligt patent å uppfinning, som tillkommit här i

riket och här gjorts till föremål för ansökan om hemligt patent, efter tillstånd

av Kungl. Maj :t få sökas i sådan främmande stat. För armétygförvaltningen

är det synnerligen önskvärt, att lagstiftning av föreslagen innebörd

kommer till stånd. Marinförvaltningen anför:

Marinförvaltningen har vid flera tillfällen erbjudits inköpa utövningsrätten

till i utlandet av annan än svensk medborgare gjord och därstädes med

hemligt patent skyddad uppfinning under den förutsättningen att hemligt

patent å uppfinningen meddelades i Sverige. Emellertid har gällande svensk

lagstiftning icke medgivit ett dylikt förfarande. Anledning finnes att antaga

att marinen under sådana förhållanden icke erhållit tillgång till vissa för

dess verksamhet betydelsefulla uppfinningar. Det synes därför angeläget att

de föreslagna ändringarna i patentlagstiftningen snarast kommer till stånd

under i försvarets civilförvaltnings skrivelse angivna förutsättningar.

Försvarets fabriksstgrelse anser det vara av värde för den egna verksamheten,

om styrelsen kan få hemligt patent i utlandet i syfte att patentskydda

och eventuellt exploatera en uppfinning. Den prioritetsrätt som erhålles

genom patentskyddet är av betydelse inte bara från synpunkten att skydda

ett angeläget nyhetsvärde hos en uppfinning utan även med hänsyn till möj
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 189 år 1962

13

ligheten för styrelsen att utomlands exploatera en uppfinning, kanske till

båtnad för en utveckling av styrelsens framtida verksamhet. Även för vidareutveckling

av det direkta samarbetet mellan styrelsen och utländska uppfinnare

eller företag inom styrelsens verksamhetsfält kan den ifrågasatta

lagändringen få stor betydelse. Ökat samarbete kan ha till följd inte bara

snabbare och ökat utbyte av tekniska nyheter utan även samverkan för lösande

av vissa projekt.

I vissa remissyttranden framhålles, att förslaget medför fördelar även för

svenska uppfinnare och för svensk industri. Sålunda välkomnar industriens

patentingenjörers förening och uppfinnareföreningen förslaget, att svensk

uppfinnare beredes möjlighet att i utlandet söka patent å här hemlighållen

uppfinning. Enligt den sistnämnda föreningens uppfattning kommer förslaget

i denna del att stimulera uppfinnareverksamheten inom det militärtekniska

området. Industriförbundet hälsar med tillfredsställelse förslaget

att slopa bestämmelsen om obligatoriskt övertagande av all rätt till uppfinningen

som villkor för ett mera permanent hemlighållande och anför härom:

Det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrives inom ett industriföretag

har till syfte att skapa förutsättningar för en tillverkning och därmed

för ett utnyttjande av företagets kapacitet och för företagets vidareutveckling.

Ur företagets synpunkt är det sålunda icke likvärdigt att erhålla ersättning

för uppfinningen och att själv få exploatera den. Det synes därför

ur industriens synpunkt mindre lyckligt, att lagen undantagslöst nödvändiggör

ett slutligt övertagande av all rätt till de uppfinningar som anses

böra hemlighållas. Vidare synes den nuvarande bestämmelsen hindra enskild

industri att genomföra den begränsade exploatering utomlands som

i vissa fall kan tillåtas utan men för rikets försvar. En sådan exploatering

torde emellertid bättre kunna utföras av ett enskilt företag än av en statlig

myndighet. I praktiken torde det också ha visat sig att de med bestämmelsen

förenade olägenheterna medfört att man stundom avstått från att tilllämpa

lagen och i stället träffat överenskommelse med uppfinnaren om att

förhindra ett offentliggörande av uppfinningen.

Samtidigt framhåller emellertid industriförbundet den återhållande verkan

på beslut om hemlighållande som bestämmelsen om övertagande av hela

rätten till uppfinningen hitintills haft. Även industriens patentingenjörers

förening uttalar farhågor för att upphävande av tvånget för staten att övertaga

all rätt till uppfinningen skall verka i riktning mot ett ökat antal hemliga

patentansökningar och patent. Föreningen föreslår därför, att bestämmelser

införes som motverkar denna risk.

Ett par remissorgan ställer sig mera tveksamma till behovet av lagändringar.

Patentverket anser civilförvaltningens framställning kunna ge sken

av att gällande lagstiftning är mer restriktiv än fallet torde vara vid en tolkning,

som ämbetsverket anser fullt möjlig och väl överensstämmande med

förarbetena till lagen. Ingenting hindrar redan nu alt staten övertager rätten

för Sverige till en inhemsk försvarsuppfinning, under det att uppfinnaren eller

hans rättsinnehavare på vissa villkor som anses betryggande från sekre
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1962

tessynpunkt får exploatera uppfinningen utomlands. Även i så fall kan staten

erhålla hemligt patent i Sverige. Ej heller saknas enligt gällande lag möjlighet

för staten att förvärva rätt till en här patentsökt, från utlandet härrörande

uppfinning och erhålla hemligt patent på denna. Enligt den praxis

som städse tillämpats av granskningsnämnden för patentansökningar omfattar

dess granskning även utlänningars patentansökningar, vilket sker just

för att svenska försvarsmyndigheter skall kunna få kännedom om sådana

ansökningar och förvärva rätt till dem. Ehuru rörelsefriheten inom ramen

för gällande lag sålunda är avsevärt större än förslaget räknat med, har dock

patentverket förståelse för civilförvaltningens önskan att ramen vidgas för

att tillgodose ett legitimt behov av att försvarsuppfinningar kan hemlighållas

även i andra former än som nu är möjligt. Patentverket vill därför inte

motsätta sig att lagen underkastas viss revision, varvid särskilt torde böra

övervägas, huruvida kravet att svenska staten skall vara sökande vid hemligt

patent bör bibehållas.

Patentombudsföreningen ifrågasätter särskilt behovet av ändrade regler i

syfte att möjliggöra för svensk uppfinnare eller hans rättsinnehavare att

söka hemligt patent utomlands å här hemlighållen uppfinning. Dessa personers

rättigheter blir åtminstone i regel desamma vare sig patentet innehaves

av dem eller av staten. Det är i båda fallen ett statligt organ som avgör,

om exploatering får ske, det må gälla här i landet eller i utlandet. Den

enskilde uppfinnaren torde på detta område ha ytterst små möjligheter att

exploatera sin uppfinning, om den alltjämt skall hållas hemlig och blott får

exploateras inom eller åt den inhemska eller främmande krigsmakten. Det

synes därför som om den rätt den enskilde skulle få att söka och inneha

hemligt patent skulle vara honom till föga nytta, utom då han skulle få utöva

sin uppfinning på det civila området. Då måste emellertid hemligheten

hävas och det fallet blir följaktligen ej aktuellt. Då spekulanten på uppfinningen

är antingen den främmande statsmakten eller någon som är beroende

av denna, måste av allt att döma den enskilde uppfinnaren ha statens

medverkan för exploatering i utlandet. Det synes därför föreningen riktigast,

att staten i första hand skall vara skyldig att övertaga rätten till patentet

men kunna efter överenskommelse med uppfinnaren eller dennes

rättsinnehavare medge denne rätt att inneha patent här i landet eller utrikes.

Å andra sidan bör hans medverkan vid exploatering utrikes kunna

ske avtalsmässigt, även om patenträtten i Sverige och, i den mån det är

möjligt, i utlandet tillhör svenska staten. Behovet av ändring i nuvarande

lag beträffande äganderätten till patent synes icke vara starkt. I

I åtskilliga remissyttranden — även i sådana som uttrycker förståelse för

de skäl på vilka civilförvaltningens förslag bygger — framhålles, att förslaget

icke kan läggas till grund för lagstiftning.

En anmärkning är, att förslaget i fråga om villkoren för hemlighållande

av utländska uppfinningar ensidigt tillgodoser försvarets behov och ej tillräckligt

beaktar näringslivets intressen. Granskningsnämnden, som säger

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18!) ur 1962

15

sig ha full förståelse för de skäl som ligger till grund för civilförvaltningens

framställning, anser det sålunda ofrånkomligt alt förslaget skärskådas även

från andra synpunkter än försvarets. Ett ställningstagande bör föregås av

en mera allsidig utredning. Försvarets forskningsanstalt anmärker, att

granskningsnämndens befogenheter vid handläggningen av ärenden rörande

hemlighållande av utländska och svenska uppfinningar icke är kongruenta.

I förstnämnda fall avses nämndens prövning bli av endast formell natur,

medan ett beslut i sistnämnda avseende liksom för närvarande skall grunda

sig på en saklig prövning. Frågan huruvida en utländsk uppfinning skall

behandlas som hemlig eller inte torde emellertid kunna ha sådan allmän

ekonomiskpolitisk räckvidd, att det bör övervägas, om inte beslutanderätten

i nämnda avseende bör ankomma på Kungl. Maj :t. Patentverket ifrågasätter,

om man beträffande utländska ansökningar har anledning att införa

särskilda regler om hemlighållande annat än för den tid som kan åtgå för

att pröva ansökning om hemligt patent. Skall längre gående regler om hemlighållande

finnas, synes angeläget att frågan om deras berättigande prövas

av en instans, där bl. a. representation finns för det svenska näringslivet,

och att tiden effektivt begränsas. I den mån civilförvaltningens förslag innebär,

att krigsmaktens patentorgan skall pröva frågan om hemlighållande

här i riket av utländsk uppfinning, är förslaget icke godtagbart, eftersom

organet icke har den opartiska ställning som skulle erfordras för fullgörande

av en dylik uppgift. Patentombudsföreningen understryker vikten av att

såväl förprövning som omprövning av hemlighållandet företages med vidsträckt

kompetens, alltså av icke enbart militär sakkunskap. Därför synes

granskningsnämnden, eventuellt förstärkt i förhållande till den nuvarande,

vara lämpligt bestämmande organ. Industriens patentingenjörers förening

anför liknande synpunkter.

Industriförbundet kritiserar i flera hänseenden förslaget om förutsättningarna

och formerna för hemlighållande av utländska försvar suppfinningar

samt anför därvidlag.

Ett straffsanktionerat förbud mot offentliggörande, som i fråga om de

svenska uppfinningarna givetvis i första hand riktar sig mot uppfinnaren

själv, saknar av naturliga skäl större betydelse i fråga om utländska uppfinningar.

Det synes därför böra övervägas, om lagens bestämmelser icke i stället

med fördel kunde direkt avse hemlighållandet av ifrågavarande patentansökan.

Om den föreslagna konstruktionen likväl bibehålies, synes det

emellertid mindre lämpligt, att kravet på godkännande skall kunna anses

tillgodosett genom generellt medgivande efter överenskommelse med främmande

makt beträffande uppfinningar som tillkommit i detta land. Ett sådant

förfarande torde innebära att främmande makts i eget intresse meddelade

förbud mot offentliggörande utan vidare erkännes och straffsanktioneras

här i riket. Vid den eljest för godkännande erforderliga prövningen

i varje enskilt fall anser även civilförvaltningen avgörandet böra bli beroende

av uppfinningens betydelse för rikets försvar. Något skäl för att prövningen

bör åligga krigsmaktens patentorgan anföres icke av civilförvaltningen.

Enligt förbundets uppfattning måste emellertid denna prövning liksom

motsvarande prövning i fråga om svenska uppfinningar åvila granskningsnämnden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

Industriförbundet understryker vidare, att det av hänsyn till näringslivet

är ett oavvisligt krav, att lika stor återhållsamhet iakttages i fråga om hemlighållande

av utländska uppfinningar som av svenska.

Patentverket säger sig känna betydande tveksamhet inför förslaget, alt

ersättning för skada eller intrång ej skall utgå till utlänning, vars uppfinning

hemlighålles här. Det är möjligt, framhåller patentverket, att det i vissa

fall kan vara befogat att begränsa utländsk uppfinnares rätt till ersättning,

där hemlighållandet medgivits i hans eget intresse. Delta synes emellertid

närmast vara en fråga, som bör regleras avtalsvis. Att avskära rätten

till ersättning och skadestånd kan icke vara lämpligt. Ersättningsfrågorna

beröres från andra synpunkter av industriförbundet. Den förskjutning

från ersättning för rätten till uppfinningen till ersättning för skada till följd

av förbudet mot offentliggörande eller yppande av uppfinningen, som förslaget

innebär, befaras kunna medföra ännu större svårigheter än för närvarande

att i det enskilda fallet bestämma ersättningen. Det synes därför

angeläget, att närmare riktlinjer härför upptages till övervägande. Liknande

synpunkter framhåller industriens patentingenjörers förening.

Förslaget att slopa årsavgifter för hemliga patent möter gensaga från

patentombudsföreningen, som framhåller, att en patenträtt föreligger lika

väl vid hemliga patent som vid öppna. I den mån ett statligt organ äger patentet,

så stannar också avgiften kvar hos staten och har den icke föraktliga

nyttan med sig, att den manar till årlig omprövning av behovet av hemlighållande,

vilket är av vikt för att stocken av hemliga patent ej skall bli

onödigt stor. Patentverket är av samma mening.

I några yttranden framställs önskemål om övergång till ett annat system

för hemlighållande av patentsökta uppfinningar än det, varpå gällande lagstiftning

bygger. Härom anför industriförbundet.

Såsom framhölls vid tillkomsten av gällande lag är institutet hemliga

patent förbundet med olägenheter. När hemliga patent likväl godtogs åtminstone

tills vidare, synes detta ha berott på att olägenheterna ansågs

vara av mera teoretisk än praktisk art samt att det allmänna ansågs kunna

ha ett starkt intresse av att i vissa fall trygga sin rätt till uppfinningen.

Att olägenheterna för det svenska näringslivet av hemliga patent enligt

hittillsvarande erfarenheter icke varit av större betydelse torde utan tvekan

äga samband med att antalet sådana patent varit mycket begränsat. I

detta hänseende kan emellertid de föreslagna ändringarna i lagen — särskilt

utvidgningen till utländska uppfinningar — befaras medföra en förändring.

Det bör vidare påpekas, att det icke kan förväntas, att enskilda

patenthavare — på samma sätt som vid tillkomsten av gällande lag förutsattes

beträffande staten i egenskap av patenthavare — kommer att frivilligt

avstå från att väcka talan om ersättning för patentintrång i god tro.

Olägenheterna av osäkerheten om gällande rätt på denna punkt kommer

därför att bli mer märkbara. Enligt förbundets mening vore det för övrigt

ej rimligt om rätt till skadestånd skulle anses föreligga i detta fall.

Starka skäl synes förbundet tala för att samtidigt med övergången från

det nuvarande systemet med staten såsom den slutlige innehavaren av alla

hemliga uppfinningar till systemet med enskilda innehavare av dessa upp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962 17

tinningar en övergång sker från hemliga patent till det brittiska systemet

med ett uppskjutande av slutprövningen av ansökningen, tills sekretessen

kan hävas.

Även industriens patentingenjörers förening framhåller det otillfredsställande

i att patent meddelas, som kan göras gällande mot envar utan att allmänheten

haft tillfälle att genom invändning motsätta sig patentets beviljande.

Föreningen finner det angeläget, att Sverige övertager det engelska

systemet, enligt vilket ansökningen förblir ansökning så länge icke hemligstämplingen

hävts och ansökningen kungjorts för allmänheten. Patentombudsföreningen

anser, att konsekvenserna av ett sådant system som det

engelska hade bort närmare undersökas och redovisas.

Patentverket, som medger att vissa betänkligheter kan hysas mot institutet

hemliga patent, ifrågasätter likväl, om dessa betänkligheter väger så

tungt, att systemet fördenskull nu bör överges. Detta system torde vara det

vanligaste i utländsk rätt, och till systemet har de svenska statsmakterna

tagit ställning både år 1942 och år 1946. Erfarenheten hittills här i landet

har icke heller givit belägg för att det i praktiken medfört några skadeverkningar.

Möjligen kan dock läget bli ett annat, om lagstiftningen nu utvidgas,

och frågan torde därlör böra upptagas till ytterligare övervägande.

Departementschefen

Det nuvarande förbudet mot offentliggörande av försvarsuppfinning avser

endast uppfinning, som tillkommit här i riket eller tillhör någon som

är bosatt här. Genom detta förbud och de därmed sammanhängande bestämmelserna

om expropriation av uppfinning och om hemligt patent för

statens räkning har det allmänna tryggat sin rätt till viktiga, svenska försvarsuppfinningar.

Det ligger i sakens natur, att i praktiken sällan finns

utrymme för tvångsåtgärder beträffande utländska uppfinningar. Emellertid

har behov uppkommit av bestämmelser, som möjliggör hemlighållande

även av vissa utländska försvarsuppfinningar. Utvecklingen på det försvarstekniska

området har medfört, att vi i fredstid ej kan inom landet

konstruera och framställa all den utrustning ett modernt försvar kräver.

Åtskillig krigsmateriel måste antingen köpas utifrån eller tillverkas här på

utländsk licens.

Våra möjligheter att få del av utländska försvarsuppfinningar är självfallet

begränsade; som regel hemlighåller varje land sina tekniska nyskapelser

på området. Av betydelse för våra möjligheter att köpa modern, utländsk

krigsmateriel är bl. a. de garantier vi kan ge, att nya uppfinningar

ej kommer till annan främmande makts kännedom. Vidare kräver hänsyn

till den utländske uppfinnaren eller hans rättsinnehavare, att skydd beredes

mot att uppfinningen här efterbildas eller obehörigt utnyttjas. För närvarande

kan utländsk uppfinnare ej få svenskt patent, med mindre hans

patentansökan i vanlig ordning kungjorts och framlagts för offentlig granskning.

Endast staten kan få hemligt patent. Utländsk uppfinnare, som vill

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

ställa sin uppfinning till förfogande för vårt försvar, måste därför, om den

i hans eget land påbjudna sekretessen kring uppfinningen skall bevaras,

antingen överlåta rätten till uppfinningen på svenska staten eller avstå

från att få uppfinningen patentskyddad här. Det kan med fog antagas, att

han under sådana förhållanden är mindre benägen att tillhandahålla sin

uppfinning. Om utländsk uppfinnare här kunde påräkna patentskydd för

egen räkning utan att sekretessen röjdes, skulle våra möjligheter att utifrån

förvärva modern krigsmateriel öka och vår beredskap därmed stärkas.

Jag delar därför försvarets civilförvaltnings uppfattning, att nuvarande

regler på området behöver ändras så, att även utländsk försvarsuppfinning

kan hemlighållas och utländsk uppfinnare få patentskydd här utan att

hemligheten röjes.

Den i remissyttrandena framkomna kritiken mot försvarets civilförvaltnings

förslag riktar sig väsentligen mot att förslaget, i fråga om de närmare

villkoren för hemlighållande av utländska försvarsuppfinningar, ensidigt

tillgodoser försvarets intressen. Kritiken i denna del kan icke frånkännas

berättigande. Förbud mot offentliggörande av uppfinningar och i

synnerhet hemliga patent innebär en hämsko på den tekniska och industriella

utvecklingen. Det är därför angeläget, att hemlighållande förekommer

endast då viktiga försvar sintressen påkallar det. Försvar suppfinningslagen

uppställer en rad bestämmelser i syfte att begränsa förbudet mot offentliggörande.

Det generella förbudet kan sålunda som regel upprätthållas endast

under viss kort tid, försåvitt inte uppfinningen efter särskild prövning befinnes

vara av sådan betydelse för försvaret att den alltjämt bör hemlighållas.

Denna prövning ankommer på en för ändamålet inrättad nämnd, den

s. k. granskningsnämden, i vilken även andra intressen än försvarets är företrädda.

Det åligger nämnden att fortlöpande bevaka, att uppfinningar ej

hemlighålles längre än som är nödvändigt. Genom bestämmelserna om ersättning

för skada eller intrång, som hemlighållandet vållar, och om tvång

för staten att övertaga all rätt till en uppfinning, som hemlighålles mera

varaktigt, är ytterligare sörjt för återhållsamhet vid tillämpningen av lagen.

Några motsvarande garantier för återhållsamhet vid hemlighållande

av utländska uppfinningar finns ej i civilförvaltningens förslag. Vid den

överarbetning av förslaget som skett inom justitiedepartementet har eftersträvats

att så långt möjligt låta de nyssnämnda bestämmelserna i försvarsuppfinningslagen

vinna tillämpning även på utländska försvarsuppfinningar.

För att förhindra att utländsk uppfinning, varom här är fråga, kommer

till obehörigs kännedom bör det meddelas generellt förbud att offentliggöra

eller eljest yppa sådan utländsk försvarsuppfinning, varå sökes hemligt patent

här i riket; i fråga om andra utländska försvarsuppfinningar torde ett

förbud sakna större praktisk betydelse. Det finns emellertid inte anledning

att upprätthålla förbudet beträffande andra uppfinningar än sådana, som

vi själva har intresse av att införliva med vårt försvar. Huruvida denna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

19

förutsättning för hemlighållande föreligger kan avgöras endast efter prövning

från fall till fall. Enligt nuvarande praxis omfattar nämndens granskning

inte bara svenska utan även utländska patentansökningar. Det synes

lämpligt att anknyta härtill och genom särskilt stadgande ålägga granskningsnämnden

skyldighet att ta befattning även med utländsk försvarsuppfinning,

varå här söks hemligt patent. Emellertid bör, såvitt gäller dessa

uppfinningar, nämndens befogenheter begränsas i förhållande till vad som

gäller beträffande svenska försvarsuppfinningar. Det torde kunna förutsättas,

att utländsk uppfinning, varå söks hemligt patent här, som regel hemlighålles

enligt beslut av myndighet i annat land. Det bör vid sådant förhållande

ankomma på Kungl. Maj :t att pröva frågan om vidmakthållande av

det generella förbudet. Ett ytterligare skäl att förlägga denna prövning till

Kungl. Maj :t är att Kungl. Maj: t ändock har att pröva, huruvida hemligt

patent skall få meddelas. Granskningsnämndens befattning med ifrågavarande

uppfinningar bör därför begränsas till att med eget yttrande överlämna

ärendet till Kungl. Maj :t. Sådant överlämnande bör ske inte endast

då ärendet enligt 2 § kommer under nämndens granskning utan även då

nämnden efter ansökan enligt 3 § har att pröva fråga om fortsatt hemlighållande.

Enligt 2 § i dess nuvarande lydelse gäller en tidsfrist av två månader

inom vilken beslut om fortsatt hemlighållande måste ha meddelats; tidsfristen

räknas från det så beskaffade ansökningshandlingar inkommit till patentmyndigheten

att ansökningens föremål tydligt framgår därav. I ärende,

som granskningsnämnden enligt förslaget har att underställa Kungl. Maj :t,

hör ifrågavarande tidsfrist utsträckas till tre månader.

Om Kungl. Maj :t ej meddelar beslut om fortsatt hemlighållande av utländsk

uppfinning, bör förbudet mot offentliggörande förfalla och patentärendet

behandlas enligt vanliga regler. Innan ansökan om patent kungöres,

skall i så fall enligt 7 § patentförordningen underrättelse tillställas sökanden.

I underrättelsen förelägges han viss frist att yttra sig, innan kungörande

sker. Den utländske uppfinnare, som söker hemligt patentskydd

här, blir alltså i tillfälle att återkalla sin ansökan, om Kungl. Maj :t ej

skulle finna skäl att hemlighålla uppfinningen.

Enligt 4 § försvarsuppfinningslagen kan granskningsnämndens beslut om

fortsatt hemlighållande upprätthållas endast under viss kortare tid, såvida

ej staten genom expropriation eller annorledes förvärvat all rätt till uppfinningen.

Denna bestämmelse kan tydligen inte vinna tillämpning på utländsk

försvarsuppfinning, om den utländske uppfinnaren skall kunna få patentskydd

å uppfinningen utan att densamma offentliggöres. Bestämmelsen, som

avser att ge uppfinnaren skydd mot hemlighållande i andra fall än då viktiga

försvarsintressen påkallar det, skulle för övrigt beträffande utländsk

uppfinning knappast fullfölja sitt syfte, eftersom utrymmet för tvångsingripanden

mot utländsk uppfinnare är starkt begränsat. Jag föreslår därför, att

utländsk försvarsuppfinning undantages från bestämmelsen i 4 §.

Också i fråga om svenska försvarsuppfinningar synes föreligga behov av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 189 år 1962

bestämmelser, som tryggar ett mera varaktigt hemlighållande utan att staten

övertager all rätt till uppfinningen. I vissa fall bör svensk uppfinnare

eller svensk industri kunna medges rätt att för egen räkning exploatera en

hemlighållen uppfinning eller att träffa förberedelser för utnyttjande av

uppfinningen framdeles, sedan hemlighållandet hävts; medgivande bör också

kunna lämnas att utomlands söka hemligt patent å uppfinningen. För

statsverket medför dylika medgivanden den fördelen att uppfinnarens anspråk

på ersättning för hemlighållandet kan begränsas. Man synes i fall

varom här är fråga stundom ha avstått från att tillämpa lagens tvångsföreskrifter

och i stället överenskommit med uppfinnaren att hemlighålla uppfinningen.

Från principiell synpunkt är det önskvärt, att sådana överenskommelser

erhåller lagens uttryckliga stöd. Emellertid är jag inte beredd

att biträda civilförvaltningens förslag, att statens övertagande av rätten

till en uppfinning skall bortfalla som villkor för varaktigt hemlighållande.

Den nuvarande bestämmelsen om statens skyldighet att övertaga all rätt till

uppfinningen har tillkommit i uppfinnarens intresse som en borgen för en

i fredstid påkallad restriktiv tillämpning av lagen. Staten bör alltjämt vara

skyldig att övertaga all rätt till en svensk uppfinning, som hemlighålles i det

allmännas intresse. Om uppfinnaren själv önskar bibehålla rätten till en av

militära skäl hemlighållen uppfinning, bör emellertid hänsyn till uppfinnaren

inte hindra, att förbudet mot offentliggörande vidmakthålles, även om

staten ej övertager all rätt till uppfinningen. Bestämmelsen i 4 § bör därför

i fråga om svensk uppfinning ändras så, att förbudet mot offentliggörande

upphör endast om uppfinnaren yrkar, att staten övertager uppfinnarrätten,

men sådant övertagande ej sker inom viss tid efter det att beslut om fortsatt

hemlighållande meddelats. Framställes ej yrkande, bör förbudet gälla tills

vidare. Det är uppfinnaren obetaget att sedermera enligt 3 § ansöka om förbudets

hävande. Bifalles inte denna ansökan, får uppfinnaren ånyo tillfälle

att påfordra tillämpning av övertaganderegeln.

I vilken utsträckning svensk uppfinnare eller svensk industri må medgivas

rätt att för egen räkning exploatera hemlig uppfinning eller att söka patent

utomlands bör bero av granskningsnämndens prövning. Några uttryckliga

bestämmelser om nämndens rätt att lämna dylika medgivanden torde

inte behövas. Det synes ligga i sakens natur, att befogenheten enligt 2 och

3 §§ att bestämma om det generella förbudets fortsatta giltighet också innefattar

rätt att i visst hänseende medge dispens från förbudet.

Det förefaller inte motiverat att, såsom försvarets civilförvaltning föreslår,

undantaga utländska uppfinnare från den i 10 § stadgade rätten till ersättning

för skada eller intrång på grund av myndighets beslut om hemlighållande

av uppfinning. Visserligen kan det vara anledning att vid hemlighållande

av utländsk uppfinning bedöma ersättningsfrågan från delvis andra

synpunkter, än då svensk uppfinning hemlighålles. Men såsom patentverket

framhåller i sitt yttrande, är frågan om utländsk uppfinnares ersättningsanspråk

närmast ett spörsmål, som bör regleras avtalsvägen.

I ett par yttranden har framställts önskemål, att grunderna för ersätt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

21

ningsfrågornas bedömande närmare angives i lagen. Såsom dåvarande departementschefen

framhöll vid tillkomsten av gällande bestämmelser i ämnet

(prop. 1946: 342 s. 32 f), torde närmare riktlinjer för ersättningens

bestämmande inte kunna uppdragas utan prövningen få ske med hänsyn till

omständigheterna i det enskilda fallet. Jag vill emellertid erinra om att hinder

ej möter att bestämma ersättningen från tid till annan, allteftersom omfattningen

av skadan eller intrånget kan visas. Särskilt i de fall, då rätten

till uppfinningen kvarligger hos uppfinnaren, synes ett dylikt tillvägagångssätt

vara ägnat att underlätta ersättningens bestämmande.

Som jag inledningsvis framhållit är ett väsentligt syfte med förslaget till

lagändring att bereda utländsk uppfinnare möjlighet att få patentskydd för

uppfinning, som hemlighålles av militära skäl. Även svensk uppfinnare,

vars uppfinning hemlighålles utan att staten övertager all rätt till uppfinningen,

bör kunna erhålla svenskt patentskydd. Det är nämligen uppenbart,

att värdet för den svenske uppfinnaren av att få behålla sin uppfinning trots

hemlighållandet i hög grad beror av hans möjligheter att vinna patentskydd.

Enligt nuvarande 8 § försvarsuppfinningslagen kan endast staten få hemligt

patent. Förslaget innebär, att även enskild innehavare av försvar suppfinning

skall kunna erhålla sådant patent. I några yttranden, bl. a. industriförbundets,

har önskemål framställts om att institutet hemligt patent utmönstras

och att i stället endast patentansökan hemlighålles. Med den slutliga prövningen

av ansökningen skulle då anstå till dess hemlighållandet hävts och

tillfälle beretts allmänheten att framställa invändningar mot ansökningen.

Även ansökningar om patent å liknande uppfinning, vilka inkommer under

samma tid, skulle hemlighållas.

Den fråga som sålunda aktualiserats har tidigare varit föremål för lagstiftarens

ställningstagande. När institutet hemligt patent införlivades med

vår lagstiftning, framhöll dåvarande departementschefen (prop. 1942: 204

s. 36), att varken detta institut eller ett system med hemlighållande av patentansökan

går fritt från anmärkningar men att lösningen med hemligt

patent är förenad med de mindre olägenheterna. Mot hemlighållande av patentansökan

och uppskov med prövningen av densamma anmärktes särskilt,

att därmed följer ovisshet om uppfinnarrätten under en tid som kan bli

ganska lång. Olägenheterna för näringslivet av hemliga patent har enligt

hittillsvarande erfarenheter ej varit av större betydelse. Antalet hemliga patent,

som hitintills varit mycket begränsat, kan visserligen förväntas öka

genom den föreslagna utvidgningen av hemliga patent till enskilda innehavare.

Men i vilken omfattning detta kan komma att ske är vanskligt att

bedöma. Ännu svårare är att förutsäga, vilka följder för näringslivet som

en viss ökning av antalet hemliga patent kan få. Det må framhållas, att

systemet med hemliga patent synes vara det vanligaste i utländsk rätt och

att i såväl Danmark som Norge enskild person, även utlänning, kan få hemligt

patent.

Mot förslaget att låta enskild person få hemligt patent har invänts, att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 189 år 1962

det kan medföra komplikationer vid beivran av patentintrång. Sålunda har

framhållits, att enskild innehavare av hemligt patent icke kan föi-väntas såsom

staten frivilligt avstå från att väcka talan om ersättning för patentintrång

förövat i god tro och att skadeståndsskyldighet i sådant fall ej är

rimlig. Denna invändning synes mig emellertid mindre bärkraftig. Såsom

framhölls i propositionen med förslag till nuvarande försvarsuppfinningslag

(1946: 342 s. 33), kan det med hänsyn till ordalagen i 19 § 2 mom. andra

stycket patentförordningen ifrågasättas, om en talan om ersättning mot den

som i god tro gjort intrång i ett hemligt patent överhuvud skulle kunna

vinna framgång.

Med hänvisning till vad jag sålunda anfört, är jag inte beredd att nu

förorda övergång från hemligt patent till hemlighållande av endast patentansökan.

I 8 § föreslås därför ingen annan ändring än den som betingas

av att hemligt patent skall kunna beviljas även enskild uppfinnare. Jag vill

emellertid tillägga, att försvarsuppfinningslagens giltighetstid i fortsättningen

liksom hittills bör begränsas till tre år i sänder och att frågan om

bibehållande av institutet hemligt patent därför kan upptagas till förnyat

övervägande relativt snart, om institutet i den nu föreslagna utformningen

skulle medföra väsentliga olägenheter.

Det synes inte böra åläggas enskild patentsökande, vars uppfinning hemlighålles

i det allmännas intresse, att genom särskild ansökan hos Kungl.

Maj :t utverka beslut om hemligt patent. I stället bör det uppdragas åt

granskningsnämnden att till Kungl. Maj :t överlämna handlingarna rörande

ansökan om patent å uppfinning, som enligt nämndens beslut ej får offentliggöras.

En sådan ordning är att föredraga också av den anledningen, att

en patentsökande stundom kan ha intresse av att hans ansökan hemlighålles

längre än som är påkallat från allmän synpunkt; genom att inte ansöka

om hemligt patent skulle han kunna ohemult utnyttja hemlighållandet till

förfång för näringslivet och särskilt för senare sökande. Erforderliga bestämmelser

om skyldighet för nämnden att överlämna ärendet till Kungl.

Maj :t torde kunna utfärdas i administrativ ordning.

Förslaget att även annan än staten skall kunna inneha hemligt patent

föranleder ett par följdändringar i försvarsuppfinningslagen. Enligt 8 § andra

stycket är det förbjudet att utan patenthavarens tillstånd utlämna handlingarna

till ett hemligt patent till annan eller att yppa något om dem. Med

patenthavaren kan förstås endast staten. Såsom civilförvaltningen föreslår

torde den tillståndsprövning varom här är fråga framdeles böra ankomma

på granskningsnämnden. Vidare gäller enligt 9 § att, om statens rätt till en

hemlig uppfinning övergår till annan, patentansökan skall kungöras i vanlig

ordning och eventuellt redan beviljat hemligt patent offentliggöras som

vanligt patent. Även denna bestämmelse får ses mot bakgrunden av att för

närvarande endast staten kan inneha hemligt patent. Bestämmelsen torde

höra ändras så, att hemlighållande upphör endast, då särskilt beslut fattas

därom. Som tidigare nämnts åligger det granskningsnämnden enligt tilllämpningsföreskrifterna

till försvarsuppfinningslagen att så snart anledning

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

är därtill och i vart fall inom tre år ompröva, om skäl för hemlighållande

alltjämt föreligger. Finner nämnden, att hemlighållande ej längre erfordras,

skall frågan underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Vad i ärendet förekommit ger mig anledning att upptaga några frågor av

mera speciell natur.

Civilförvaltningens förslag att slopa årsavgifter för hemligt patent har avstyrkts

av de remissorgan som direkt berört denna fråga, och inte heller jag

anser en sådan åtgärd påkallad.

Ej heller biträder jag civilförvaltningens förslag att den i 7 § andra stycket

stadgade befogenheten för staten att expropriera all rätt till en uppfinning

ej skall avse utländsk uppfinning. Jag vill emellertid framhålla, att

omständigheterna endast sällan torde kunna vara sådana, att denna befogenhet

bör utnyttjas beträffande utländsk uppfinning.

I ett par yttranden har framförts önskemål om ändrad sammansättning

av granskningsnämnden i syfte att bereda näringslivet ökat inflytande över

nämndens arbete. Frågan om olika intressegruppers representation i nämnden

är inte författningsmässigt reglerad, och jag anser mig därför inte böra

i detta sammanhang göra något uttalande i frågan.

Enligt 2 kap. 8 § strafflagen gäller som allmän regel att böter tillfaller

kronan. Det särskilda stadgandet i 12 § andra stycket försvarsuppfinningslagen

av enahanda innehåll behövs alltså ej och bör i detta sammanhang utmönstras

ur lagen.

De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1963, och lagens

giltighetstid bör samtidigt förlängas med tre år.

Förbudet mot offentliggörande av utländsk försvarsuppfinning bör tilllämpas

på de ansökningar om hemligt patent som föreligger vid ikraftträdandet.

Detta föranleder en särskild övergångsbestämmelse av innehåll, att

den i 2 § angivna tidsfristen om tre månader ej skall räknas från tidigare

dag än den då lagen träder i kraft.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändring i lagen den 29 november 1946 (nr

722) med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret,

så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl.

Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

1 Förslaget, som frånsett vissa formella jämkningar är likalydande med motsvarande vid propositionen

fogade lagförslag, har här utelämnats.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 189 år 1962

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj-.ts lagråd den 11 oktober

1962.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 9 oktober 1962 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,

Hertigen av Halland, i statsrådet den 21 september 1962, hade Kungl. Maj:t

förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring

i lagen den 29 november 19k6 (nr 722) med särskilda bestämmelser om

uppfinningar av betydelse för försvaret, så ock om fortsatt giltighet av samma

lag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Ingmar Lidbeck.

Lagrådet yttrade:

I 23 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar föreskrives, att handlingar i ärenden angående ansökning

om patent icke må utan sökandens samtycke till annan utlämnas i vidare

mån än som föranledes av gällande lagstiftning rörande patent, dock

att, såframt ej annat är där stadgat, sådana handlingar må utlämnas, i vad

de angå uppfinning därå patent beviljats. Enligt den föreslagna lydelsen

av 8 § andra stycket försvarsuppfinningslagen skall avgörandet huruvida

handlingar rörande hemligt patent må utlämnas till annan än patenthavaren

ankomma på granskningsmyndigheten. Detta förslag torde förutsätta en

jämkning i nyssnämnda stadgande i 1937 års lag, vilket icke synes möjliggöra

vägran att utlämna handling angående patent i fall då patenthavaren

samtyckt till utlämnandet.

I övrigt lämnas förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 189 år 1962

25

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober

1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lange, Kling, Johansson

af Geijerstam, Hermansson, IJolmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 11 oktober

1962 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 21 september 1962 remitterade

förslaget till lag angående ändring i lagen den 29 november 1946 (nr

122) med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret,

så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande samt anför, att i det till

lagrådet remitterade förslaget vidtagits vissa redaktionella jämkningar och

att i överensstämmelse med lagrådets uttalande inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 28 maj

1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Föredraganden hemställer, att lagförslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621054

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:391 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 november 191^6 a1 i texten
  2. 1LU 1962:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 november 1946 s. 1 i texten