Sök i Ratio Lex

Angående statligt stöd till förbättrad torrläggning av Kvismaredalen m. fl. områden i Örebro län

1962-11-02 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:196, Angående statligt stöd till förbättrad torrläggning av Kvismaredalen m. fl. områden i Örebro län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 dr 1962

1

Nr 196

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statligt stöd till

förbättrad torrläggning av Kvismaredalen m. fl. områden

i Örebro län; given Stockholms slott den 2 november

1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro.

BERTIL

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att statligt ekonomiskt stöd och annan medverkan

skall lämnas till att genomföra torrläggning och andra rationaliseringsåtgärder

beträffande 7 000 ha jordbruksjord, som ligger i Kvismaredalen,

Mosjöbotten och Västra Mosjön på Närkes slättbygd.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 196

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 år 1962

Utdrog av protokollet över jorclbruksörenden, hållet inför Höns

Kungl. Höghet Rcgenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 2 november 1962.

Närvarande:

Statsministern ERLANDER, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist,

Aspling.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet fråga om statligt

stöd till förbättrad torrläggning av Iivismaredalen m. fl. områden i Örebro

län samt anför följande.

Genom beslut den 30 juni 1949 uppdrog Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen

att låta verkställa de utredningar, som kunde befinnas lämpliga, rörande

åtgärder för torrläggning av vattenskadade marker invid Hjälmaren och i

Kvismaredalen i Örebro län. I skrivelse den 30 november 1960 lämnade styrelsen

redovisning för dittills verkställda undersökningar och fogade därtill

bl.a. teknisk utredning av lantbruksingenjören i Örebro län. Över skrivelsen

avgav styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök yttrande.

Den 15 mars 1961 anmodades lantbruksstyrelsen att utföra vissa ytterligare

undersökningar i syfte att belysa ämnet.

I skrivelse den 23 januari 1962 inkom lantbruksstyrelsen med redogörelse

för nämnda ytterligare undersökningar samt med förslag rörande de ifrågasatta

torrläggningsåtgärderna. Till skrivelsen hade fogats ekonomisk utredning

upprättad inom lantbruksstyrelsen, utredning angående åtgärdernas betydelse

för samhällsutvecklingen upprättad genom länsstyrelsens i Örebro

län försorg samt yttranden av länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Örebro

län ävensom av Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag.

På uppdrag av Kungl. Maj:t den 27 april 1962 har lantbruksstgrelsen i

skrivelse den 13 september 1962 redovisat resultatet av vissa kompletterande

utredningar samt lämnat förslag till statens medverkan till finansieringen

av avdikningsåtgärder och övriga rationaliseringsåtgärder i Kvismaredalen,

Mosjöbotten och Västra Mosjön. Styrelsen har därvid dels i samråd med

sjöfartsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium, statskontoret samt

länsstyrelserna i Södermanlands och Örebro län verkställt utredning rörande

återverkningarna i Hjälmaren och dess utlopp av torrläggningsåtgärder i

nyssnämnda områden, dels i samråd med lantmåteristyrelsen och länsstyrelsen

i Örebro län och i kontakt med berörda kommuner och markägare

verkställt utredning rörande omfattningen av erforderliga rationaliseringsåtgärder

i Kvismaredalen, Mosjöbotten och Västra Mosjön.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

3

Vidare har i en av lantbruksstyrelsen med skrivelse den 28 september

1962 överlämnad skrift från naturskyddskonsulenten Erik Rosenberg, Örebro,

framförts vissa naturskyddssynpunkter på den ifrågasatta torrläggningen

av Kvismaredalen. Därjämte har Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag

i en den 5 oktober 1962 dagtecknad promemoria framfört

synpunkter i ärendet.

Tidigare torrläggningsåtgärder i Kvismaredalen och angränsande områden.

Kvismaredalen, som genomflyts av Täljeån, ligger i Närkes slättbygd

invid Hjälmaren. Den närmare belägenheten framgår av karta, som

torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i ärendet. Trakten

bestod fram till mitten av 1800-talet huvudsakligen av kärr och mossar

med ett antal grunda sjöar. Under tiden 1850—1870 torrlädes enbart

inom Täljeåns nederbördsområde ca 6 000 ha. Häri ingick de båda

områdena Mosjöbotten och Västra Mosjön, vilka före torrläggningen

var sjöar. Efter att tidigare ha utgjorts av fågelrika sankängar och sjöar,

Västra och Östra Kvismaren, torrlädes även Kvismaredalen under 1880- talet i samband med att Hjälmaren sänktes ca 1,3 meter. Sänkningsföretaget

bekostades helt av markägarna, sammanslutna i ett bolag, Hjälmarens

och Kvismarens sjösänkningsbolag. I samband med sänkningen vidtogs

vissa åtgärder för sjöfarten i Hjälmaren och för reglering av avrinningen

från sjön samt kanalisering av Täljeån genom Kvismaredalen på en sträcka

av över två mil. Härigenom tillkom Kvismare kanal. Genom de olika åtgärderna

förbättrades torrläggningen för drygt 18 000 ha huvudsakligen odlingsbar

mark, varav ungefär 7 000 ha inom Kvismaredalen. Kostnaden uppgick

till ca 4 000 000 kr. För att underlätta finansieringen erhölls ett statligt lån

om 2 000 000 kr., som slutbetalades år 1940.

I samband med att bolaget erhöll tillstånd att genomföra sjösänkningsföretaget

ålades det bl. a. att underhålla farlederna i Hjälmaren, att underhålla

och bekosta skötseln av en regleringsdamm samt att ombesörja viss

utprickning i Hjälmaren. Bolaget skulle avsätta 100 000 kr. till en av statskontoret

förvaltad fond, vars avkastning skulle användas till de bolaget

ålagda underhållskostnaderna. Fondens behållning uppgår nu till ca 410 000

kr. och avkastningen till omkring 13 000 kr. per år. Genom beslut av 1952

års riksdag (prop. 192; SU 164; rskr. 311) övertog staten tills vidare fr. o. m.

den 1 juli 1952 bolagets skyldigheter i fråga om underhåll och utprickning

av Hjälmarens farleder samt skötseln av regleringsdammen. Kostnaderna

bestrids alltjämt i första hand av fondens avkastning och därutöver i mån

av behov av statsmedel.

Huvuddelen av de i samband med sjösänkningen torrlagda områdena

odlades upp under 1880-talet, nya byggnader uppfördes och traktens jordbruk

hävdade sig väl. Efter hand har emellertid den nyvunna jordbruksjorden

både i Kvismaredalen och i Mosjöområdet utsatts för allt mer besvä
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

rande översvämningar. Detta beror på att de torrlagda markerna överst

bestod av ett mer eller mindre djupt lager kärrtorvjord, som genom brukningen

komprimerades och bortodlades, varigenom markytan sänkts med

en å två centimeter per år. Vidare har vattenföringen vid flöden ökat i

Täljeån till följd av dikningar uppströms. På grund härav har torrläggningen

måst förbättras en gång i Västra Mosjön och två gånger i Mosjöbotten.

I Kvismare kanal har däremot endast rensningar utförts.

Sedan 1945 har undersökningar pågått rörande möjligheterna att förbättra

torrläggningen i Kvismaredalen. De förberedande undersökningarna,

som utfördes av lantbruksingenjören i länet, visade, att snabba

åtgärder var nödvändiga om Kvismaredalen skulle kunna behållas för jordbruksproduktion.

Så småningom vidgades undersökningarna till att avse

även Mosjöbotten och Västra Mosjön, där förbättrad torrläggning ånyo blivit

aktuell. Under de första utredningsåren undersöktes bl. a. möjligheterna att

genom en ny sänkning av Hjälmaren komma till rätta med översvämningsproblemen.

Då detta visade sig vara en mindre lämplig väg, övergick man

till att pröva förutsättningarna för att göra invallningar. Bl. a. färdigställdes

1957 en provinvallning omfattande en areal av omkring 450 ha. Till kostnaderna

för de utredningar, som gjorts sedan 1949, har anvisats omkring

270 000 kr. av statsmedel.

Nuvarande förhållanden. Bygden omkring Täljeån och Kvismare kanal

utgör ett tättbebyggt område av såväl jordbruks- som industrikaraktär. Inom

jordbruket i bygden har under senare tid återhållsamhet med investeringar

i bl. a. byggnader kunnat förmärkas, sannolikt i avvaktan på beslut i frågan

om att förbättra torrläggningen. Viss planläggning och även investeringar

i tätorter i och intill de vattenskadade områdena är likaledes beroende av

frågans lösning.

Den utveckling mot allt sämre avdikningsförhållanden, som nämnts i det

föregående, har nu medfört att omkring 12 300 ha åker är vattenskadade.

Därav hänför sig 5 300 ha till invid Hjälmaren belägna marker, 5 200 ha

till Kvismaredalen, 1 000 ha till Mosjöbotten och 800 ha till Västra Mosjön.

Ytan på markerna utmed Hjälmaren har sänkts betydligt. Området lider

nu av såväl hög- som medelvattenskador. Större delen av de bättre jordarna

eller nära 1 000 ha har invallats. Andra delar av de vid sänkningen av Hjälmaren

torrlagda arealerna brukas inte längre som åker, beroende på att

torvjorden underlagrats av stenig morän, som inte lämpar sig för odling.

Ytsänkningen i Kvismaredalen uppgår hittills till genomsnittligt 70 centimeter.

Såväl hög- som medelvattenskador förekommer. Omkring en tredjedel

av området har ett torvjordslager som är mindre än 30 centimeter djupt.

Torvjorden är i genomsnitt 55 centimeter djup och är i regel lagrad på

gyttjig lera. Sammanlagt 680 ha har invallats. Syneförrättning för invallning

av ytterligare ett område har sökts, men vilar f. n.

Även i Mosjöbotten och Västra Mosjön har ytsänkningen varit kraftig. Numera

är dock det ytliga torvjordslagret i stort sett bortodlat och man har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 dr 1962

5

nått ner till den underliggande gyttjiga leran. Därmed upphör ytsänkningen.

Områdena besväras av översvämningar vid flöden. Syneförrättningar avseende

förbättrad torrläggning har sökts för de båda områdena.

När det gäller de nuvarande fastighets förhållandena i Kvismaredalen, Mosjöbotten

och Västra Mosjön framgår bl. a. följande av utredningarna.

Antalet brukningsenheter, till vilka hör mark inom områdena, utgör 636.

De har en totalareal av ca 24 000 ha, varav 16 000 ha utgör åker. Av åkerarealen

ligger 44 procent eller 7 000 ha inom de vattenskadade områdena.

Av brukningsenheterna har 65 procent 2—20 ha åker, 38 procent 20—50 ha

åker och 7 procent mer än 50 ha åker. Genomsnittligt har antalet ägoskiften

per brukningsenhet beräknats överstiga 3,5. Storleksfördelningen och ägosplittringen

varierar betydligt mellan olika delområden. Vissa områden domineras

således av storjordbruk, medan andra områden är uppdelade på små,

ofta illa arronderade brukningsenheter.

Bebyggelsen ligger på brukningsenheternas fastmarksdelar, vilket gör att

avståndet från brukningscentrum till de nu vattenskadade åkrarna ofta uppgår

till tre å fyra kilometer. Bebyggelsen ligger i rad längs en byväg eller

ibland utspridd inom hemmanet, över 90 procent av bostäderna är i tillfredsställande

skick. Ekonomibyggnaderna är inte av samma goda standard

som bostäderna, men har dock som regel underhållits väl. Av ladugårdarna

redovisas 33 procent som otillfredsställande. Vid 37 procent av

brukningsenheterna har mjölkproduktionen upphört. Inom området är jordbruksproduktionen

i stället i stor utsträckning inriktad på spannmål.

Av lantbruksstyrelsen redovisade utredningar oeh förslag. I de utredningar,

som verkställts i fråga om ytterligare torrläggningsåtgärder i Kvismaredalen,

Mosjöbotten och Västra Mosjön, redovisas vissa överväganden

rörande torrläggningsåtgärdernas betgdelse för bggden. Såsom utgångspunkt

för dessa överväganden diskuteras de alternativ, som kan föreligga för den

framtida markanvändningen inom de vattenskadade områdena. De alternativ,

som därvid är möjliga, anges vara å ena sidan bibehållet jordbruk genom

torrläggning och å andra sidan försumpning med övergång till impediment.

Till stöd för denna slutsats uttalas bl. a. följande.

Möjligheterna att undvara torrläggningsåtgärderna genom skogsplantering

av åkern eller genom förändrad driftsform har övervägts. Det har därvid

konstaterats att det med hänsyn till de återkommande, långvariga översvämningarna

inte torde vara möjligt att överföra annat än mindre områden till

skogsmark. Risk föreligger nämligen att plantorna kvävs. Vid bibehållet jordbruk

har driftsform inriktad på animalieproduktion och med åkern utnyttjad

för vallodling ansetts vara den lämpligaste, om torrläggning ej kommer

till stånd. Ytsänkningen elimineras dock inte helt genom övergång till sådan

driftsform. En sådan driftsomläggning skulle därför endast i någon mån fördröja

försumpningen, men inte göra det möjligt att på längre sikt bibehålla

jordbruket i området. Några andra godtagbara alternativ att utnyttja marken

vid utebliven torrläggning har inte framkommit.

Rörande de konsekvenser eu försumpning kan väntas medföra anförs följande

i länsstyrelsens i Örebro län utredning angående torrläggningsåtgärdernas

betydelse för samhällsutvecklingen i bygden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

Om den nu vattenskadade åkerarealen 1975 är helt obrukbar, beräknas

jordbruksbefolkningen i området då ha minskat med 900—1 000 personer

utöver den minskning, som vid bibehållen åkerareal väntas till följd av den

pågående strukturrationaliseringen. Inräknas även servicenäringarna beräknas

försumpningen förorsaka en folkminskning av 1 200—1 300 personer.

Åtskilliga sociala problem väntas uppkomma inom den befolkning, som

under allt större svårigheter dröjer sig kvar inom det av försumpningen berörda

området. Att uppge en bygd kan vidare inverka menligt på hela traktens

attraktivitet och därmed få ytterligare konsekvenser på befolkningsutvecklingen.

Av utredningarna framgår vidare, att försumpning av området beräknas

medföra förlust av eller inskränkt nytta av investeringar i bl. a. byggnader

och anläggningar till betydande värden. För de berörda tätorterna beräknas

en sammanlagd sådan förlust av omkring 11 400 000 kr. För glesbygden —

jordbruken ej inräknade — uppges motsvarande belopp till ca 3 600 000 kr.

Den bebyggelse vid jordbruken, som väntas bli överflödig, värderas till

10 000 000 kr. Skillnaden mellan markvärdet utan byggnader i torrlagt skick

och i försumpat skick beräknas slutligen till 14 000 000 kr. för hela det

vattenskadade området.

Ur jordbrukssynpunkt anses områdena vara bland de bästa inom Örebro

län. Åkrarna ger, när de inte besväras av översvämningar, mycket goda

skördar. Vidare är byggnaderna väl underhållna och av övervägande god

beskaffenhet. Även om fastighetsstrukturen merendels är otillfredsställande

i vissa delar av områdena, så är förutsättningarna ur bl. a. topografisk synpunkt

gynnsamma för att tillskapa ändamålsenliga brukningsenheter.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att det samhälleliga intresset av att torrläggningsåtgärder

genomförs i Kvismaredalen, Mosjöbotten och Västra Mosjön

är så betydande, att samhällets stöd är motiverat även ur andra synpunkter

än de jordbruksekonomiska. Såväl lantbruksstyrelsen som övriga

myndigheter, som har uttalat sig i ärendet, finner att det ur både jordbrukets

och det allmännas synpunkt är angeläget att torrläggning kommer till stånd.

Det förslag till torrläggningsåtgårder, som förordats i utredningarna, syftar

till fullständig torrläggning av Kvismaredalen, Mosjöbotten och Västra

Mosjön genom reglering av Täljeån över en sträcka av ca 40 kilometer. Det

anses vara lämpligt att genomföra torrläggningen i de tre områdena samtidigt,

eftersom en åtgärd i något av de övre områdena medför krav på kompenserande

åtgärder nedströms.

Torrläggningsåtgärderna i Kvismaredalen föreslås utförda dels genom

vidgning av Kvismare kanal, dels genom ett antal lokalinvallningar. Dessa

kan utföras oberoende av varandra. Genom pumpar kan sedan vattenståndet

inom varje område hållas vid lämplig nivå. Denna nivå kan varieras om det

behövs, t. ex. på grund av ytsänkning. De f. d. sjöarna Östra och Västra Kvismaren

skall lämnas i det närmaste orörda. Härigenom erhålls möjlighet att

tillgodose naturvårdsintresset. Inom en del av östra Kvismaren har för övrigt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 år 1962

7

1960 uppförts låga vallar, som kan hålla kvar en mindre vattenspegel för

fågellivet även sedan vårflödena sjunkit undan.

Inom Mosjöbotten föreslås torrläggningen ske genom en mindre vidgning

av Täljeån och genom ett antal lokalinvallningar. Med hänsyn till den

dimension Täljeån föreslagits få, är det nödvändigt att utföra samtliga invallningar

samtidigt.

För torrläggningen inom Västra Mosjön är det tillräckligt med viss vidgning

av Täljeån.

Utöver lokalinvallningarna har ytterligare fullföljdsåtgärder hänförliga till

inre rationalisering ansetts erforderliga för att fullt utbyte skall erhållas av

åtgärderna i Täljeån och Kvismare kanal. I första hand erfordras i begränsad

utsträckning täckdikning och i samband därmed igenläggning av öppna

diken. Även byggande av vissa ägovägar och i någon mån stenröjning krävs.

Däremot anses det f. n. inte vara behövligt att göra nämnvärda byggnadsinvesteringar.

Den totala kostnaden för torrläggningen och fullföljdsåtgärderna inom de

tre områdena beräknas till nedan angivna belopp.

Kostnad, milj. kr.

Anläggningskostnad

Kvismare kanal.................................. 3,50

Mosjöbotten och Västra Mosjön, huvudkanal........ 0,63

Mosjöbotten, invallningar ......................... 1,17

Kvismaredalen, invallningar ...................... 3,10

Täckdikning, ägovägar m.m..................... 4,70 13,10

Kapitaliserade driftskostnader m.m..........................U90

Summa 15,00

Invallningskostnaderna liksom kostnaderna för övriga fullföljdsåtgärder

anges variera starkt mellan olika delområden. Beträffande ett par delområden

i Kvismaredalen uttalas, att det med hänsyn till de höga kostnaderna

är ovisst om invallning kommer till stånd.

Båtnaden, beräknad enligt de regler vattenlagen föreskriver, anges något

överstiga den totala kostnaden. Det framhålls, att vid denna båtnadsberäkning

hänsyn ej tagits till de betydande vinster som uppkommer genom yttre

rationalisering eller till de i det föregående angivna indirekta verkningarna

av torrläggningen för bygden beträffande befolkningsutveckling, investeringar

i och utanför jordbruket in. m.

För att öka effekten av torrläggningsåtgärderna föreslår lantbruksstyrelsen

och lantmäteristyrelsen, att i anslutning härtill yttre rationalisering främjas

enligt de riktlinjer, som anges i vid utredningsarbetena upprättad översiktlig

plan. Behovet av sådan rationalisering anses vara framträdande inom

stora delar av det berörda området. Brukningsenheterna är i flertalet fall

små och arronderingen är på många håll bristfällig. Då jordarts- och terrängförhållandena

i allmänhet ger goda möjligheter att tillskapa stora, för maski
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

nell drift lämpade fält, bör enligt ämbetsverken goda vinster kunna erhållas

genom yttre rationalisering. Rörande riktlinjerna för den yttre rationaliseringen

uttalas bl. a. följande.

För bedömningen av behovet av och förutsättningarna för yttre rationalisering

har de brukningsenheter, som har ägor inom eller i anslutning till

torrläggningsområdena, hänförts till ett antal behandlingsområden. De områden,

för vilka genomgripande fastighetsreglering ansetts erforderlig, omfattar

sammanlagt ca 12 000 ha, varav ca 8 000 ha åker. Härav bör i första

hand vissa delar omfattande ca 5 000 ha, varav 4 000 ha åker, komma i fråga

för åtgärder. För en areal av ca 9 000 ha, varav ca 5 000 ha åker, förordas

successiv rationalisering.

För att kunna genomföra den yttre rationaliseringen krävs intresse härför

från markägarnas sida samt tillgång till erforderlig kompletteringsmark,

s. k. rationaliseringsreserv. Den första förutsättningen uppges vara uppfylld.

I varje fall föreligger ett stort intresse för kompletteringsförvärv. För att öka

befintliga brukningsenheter med 5—20 ha åker till en storlek av 25 ha åker

beräknas behovet av rationaliseringsreserv till ca 2 000 ha åker. F. n. äger

lantbruksnämnden 150 ha. Inom flera områden är en snar förbättring av

fastighetsförhållandena så angelägen, att fastighetsregleringar kan behöva

komma till stånd, innan den beräknade rationaliseringsreserven hunnit anskaffas.

Det förutsätts, att i sådana fall regleringarna fullföljs genom successiva

åtgärder för att förstora brukningsenheterna.

Beträffande tidsplan och turordning för torrläggningens och rationaliseringsåtgärdernas

utförande uttalar lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen,

att det är angeläget att åtgärderna beträffande huvudkanalen med hänsyn

bl. a. till de betydande allmänna intressen de berör kommer till utförande

snabbt. Samtidigt med arbetena i huvudkanalen torde även invallningarna i

Mosjöbotten komma att utföras. Invallningarna i Kvismaredalen samt övriga

fullföljdsåtgärder avseende yttre och inre rationalisering väntas sedan ske

efter hand under en relativt lång tidsperiod.

Vidare anför ämbetsverken, att en samlad insats från samtliga rationaliseringsorgan

bör eftersträvas i samband med de olika åtgärdernas genomförande.

Strukturrationalisering, invallning och övriga markförbättringar

bör så vitt möjligt genomföras i ett sammanhang med ledning av de översiktliga

planerna. För att ett gott resultat skall erhållas bör rationaliseringsåtgärderna

kombineras med driftsrådgivning.

Frågan om finansieringen av de föreslagna åtgärderna har ingående behandlats

av lantbruksstyrelsen. Till kostnaderna för arbetena i huvudkanalen

föreslår styrelsen i likhet med lantbruksnämnden i Örebro län, att statsbidrag

beviljas med 50 procent vad gäller Kvismaredalen och med 40 procent

i fråga om Mosjöbotten och Västra Mosjön. Till utgifterna för huvudkanalen

har därvid hänförts även invallningskostnaderna i Mosjöbotten. Storleken

av statsbidragen motiveras bl. a. av det allmännas intresse att torrläggningen

kommer till stånd. Vid överläggningar med representanter för de berörda

kommunerna har det bedömts möjligt att från kommunerna erhålla bidrag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

9

motsvarande halva statsbidraget till nämnda åtgärder. Några bindande utfästelser

härom har dock inte lämnats. Lantbruksstyrelsen föreslår, att utfästelserna

om statsbidrag skall gälla under villkor att berörda kommuner

gemensamt tillskjuter ett belopp, som uppgår till minst hälften av statsbidraget.

Med hänsyn bl. a. till att fullföljdsåtgärderna i vissa delområden sannolikt

inte kommer att utföras förrän om åtskilliga år, bör enligt lantbruksstyrelsens

mening nu endast anges de grunder enligt vilka statligt stöd bör utgå

till sådana åtgärder. Beslut om statligt stöd enligt dessa grunder bör fattas

av vederbörande rationaliseringsorgan från fall till fall, när anläggningarna

blir aktuella. Härvid bör de allmänna villkor om investeringarnas räntabilitet,

som anges i kungörelsen den 11 juni 1948, nr 342, angående statligt stöd

till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m. (rationaliseringskungörelsen),

givetvis iakttas. I fråga om grunder för stödet till fullföljdsåtgärderna

uttalar styrelsen bl. a. följande.

För att få igång önskvärd yttre rationalisering i anslutning till fullföljdsåtgärderna

i övrigt är det av särskild betydelse bl. a. att markägarnas medverkan

till fastighetsregleringsåtgärderna kan vinnas i största möjliga utsträckning.

Med hänsyn härtill bör markägarnas intresse för sådana åtgärder

stimuleras i enlighet med de principer, som återspeglas i bestämmelserna

1 14 § rationaliseringskungörelsen. I de fall lokalinvallningar och andra inre

rationaliseringsåtgärder berör områden, som är i behov av genomgripande

fastighetsrationalisering, bör sammankoppling ske mellan investeringarna

och erforderlig fastighetsreglering enligt 14 § tredje stycket rationaliseringskungörelsen.

Om statsbidrag med 50 procent skall kunna utgå till dylika

åtgärder, bör sålunda krävas att sannolika skäl talar för att fastighetsreglering

kan sättas igång och på lämpligt sätt genomföras. Formerna för sammankopplingen

bör emellertid inte nu fastlåsas. Det bör ankomma på lantbruksnämnden

och överlantmätaren att i varje särskilt fall bedöma om dessa

villkor är uppfyllda. Om överlantmätarens mening avviker mot lantbruksnämndens

i sådan fråga, gäller enligt anvisningar till rationaliseringskungörelsen,

att beslutet skall underställas lantbruksstyrelsens prövning. Lantbruksstyrelsen

samråder i sådana ärenden med lantmäteristyrelsen.

I sådana fall då omfattande fastighetsreglering inte krävs bör statsbidrag

utgå enligt bestämmelserna i 14 § andra stycket rationaliseringskungörelsen.

Detta innebär att, då åtgärd sker i anslutning till yttre rationalisering av

mera väsentlig omfattning, statsbidrag kan beviljas med 40 procent av kostnaderna

och i övriga fall med 25 procent. Del torde även kunna uppstå fall,

då det kan erfordras statsbidrag utöver vad som kan beviljas enligt bestämmelserna

i kungörelsens 14 §. Kungl. Maj:t har i sådana fall möjlighet att

jämlikt bestämmelserna i 15 § samma kungörelse bevilja förhöjt bidrag.

Även särbestämmelsen i 12 § tredje stycket torde kunna bli tillämplig i vissa

fall.

Till kostnaderna för åtgärderna i huvudkanalen och för invallningarna i

Mosjöbotten beräknar lantbruksstyrelsen medelsbehovet för statsbidrag till

2 470 000 kr. Utbetalning av detta belopp beräknas komma att ske med ca

500 000 kr. årligen under fem år från budgetåret 1965/66. Då det inte är

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 år 1962

möjligt att bedöma i vilken takt fullföljdsåtgärdema i form av yttre och inre

rationalisering kommer att utföras, kan motsvarande beräkning av det årliga

medelsbehovet för dessa åtgärder inte göras. Det kan dock antas att åtgärderna

kommer att spridas ut över en relativt lång tidsperiod. Det årliga

behovet av bidragsmedel bör därför tillgodoses inom gängse bidragsramar

under anslaget för bidrag till jordbrukets rationalisering.

För finansiering av åtgärderna antas markägarna komma att efterfråga

även statlig kreditgaranti för lån. Styrelsen anser dock att behovet av kreditgaranti

bör tillgodoses inom de normala lånegarantiramarna.

Vid utredningsarbetet har även behandlats frågor rörande torrlåggningsåtgärdernas

inverkan på Hjälmaren. Sålunda har lantbruksstyrelsen i samråd

med sjöfartsstyrelsen. vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium, statskontoret

samt länsstyrelserna i Södermanlands och Örebro län samt med anlitande

av särskild expertis verkställt utredning rörande i första hand återverkningarna

på vattenståndet och avrinningsförhållandena i Hjälmaren av åtgärder

för torrläggning av Kvismaredalen, Mosjöbotten och Västra Mosjön.

Därefter har kostnaderna för eventuellt erforderliga åtgärder i Hjälmaren

beräknats samt fördelningen av dessa kostnader mellan olika intressenter

övervägts. Av det resultat som framkommit vid detta arbete framgår att

inverkningarna på Hjälmaren blir ringa och att kostnaden för eventuella åtgärder

för att kompensera sådana inverkningar ej torde överstiga 240 000 kr.

Som motiv härför anförs i huvudsak följande.

Sänknings- och invallningsåtgärderna inverkar mycket litet — normala år

endast med en tillfällig höjning av 0,5 centimeter under några dagar vid vårflodens

början — på vattenståndet i Hjälmaren och dess utlopp. Därjämte

förekommer denna inverkan sällan. Beräkningar för ett par år med kraftiga

vårflöden — då övre dämningsgränsen för Hjälmaren överskreds under

80 resp. 60 dagar — visar, att om torrläggningsåtgärderna vid dessa tillfällen

varit genomförda, skulle dämningsgränsen ha passerats ett å två dygn tidigare

än som ändock skedde. Detta skulle ha inneburit att vattennivån under

några dagar tillfälligt höjts med fyra resp. sju centimeter. Högsta vattenståndet

skulle dock inte ha blivit högre och vattenytan skulle ha återgått till

normalt läge något tidigare. Det kan ifrågasättas om inte denna ringa inverkan

bör kunna tillåtas utan kompensationsåtgärder beträffande vattenstånden

och därmed förenade intressen.

Bedöms det vid rättslig prövning — med hänsyn till jordbruken kring

Hjälmaren — att åtgärder ändå skäligen bör vidtas för att kompensera den

obetydliga inverkan på Hjälmarens vattenstånd, som kan förekomma, visar

utredningen, att det är tillräckligt att en mindre rensning vidtas vid Biby

broläge i Hjälmarens utlopp. Kostnaderna för denna rensning beräknas

inte överstiga 240 000 kr. Kraftverksintresset påverkas knappast av bortfallet

av flödesmagasin i Kvismaredalen. Den eventuella åtgärden i Biby kan måhända

medföra någon kraftförlust. Det kapitaliserade värdet av denna förlust

kan emellertid knappast vara större än 20 000 kr. Ingreppen bedöms ej

medföra risk för skada av någon betydenhet för övriga intressen i Hjälmaren

eller dess ullopp. För den eventuella kostnaden för kompensationsåtgärd är

det blivande torrläggningsföretaget betalningsansvarigt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 dr 1962

11

Lantbruksstyrelsen och samrådsmyndigheterna anser det rimligt att staten

tar på sig eventuella kostnader för kompensationsåtgärder. Staten bör sålunda

utfästa sig att ställa medel till förfogande för att bekosta de åtgärder

av nämnd art, som vattendomstol kan finna erforderliga. Detta förslag motiveras

med att ett tidsödande arbete med att fördela det relativt ringa beloppet

på ett stort antal betalningsansvariga därigenom undviks, samt med att

den skada som förebyggs genom eventuell åtgärd i Biby säkerligen är mindre

än den skada, som Kvismare-Mosjöområdet åsamkats genom uppströms företagna

utdikningar.

Den verkställda utredningen beträffande Hjälmaren visar härjämte att

behov föreligger av översyn av de bestämmelser som gäller för Hjälmarregleringen.

Denna fråga anses dock vara helt fristående från de i Kvismaredalen,

Mosjöbotten och Västra Mosjön aktuella åtgärderna för förbättrad

torrläggning. I sammanhanget uttalar lantbruksstyrelsen efter samråd med

statskontoret, att frågan om vem som skall svara för skötseln av regleringsdammen

vid Hjälmarens utlopp bör slutligt avgöras i samband med översynen

av regleringsbestämmelserna. Samtidigt bör även ställning tas till

frågan om vem som skall svara för utprickning och underhåll av Hjälmarens

farleder. Det bör likaledes anstå till detta sammanhang med att avveckla

den av statskontoret förvaltade fonden för underhåll av segeldjupet i Hjälmaren

m. m.

Departementschefen

Kvismaredalen, Mosjöbotten och Västra Mosjön ligger på Örebro läns

slättbygd och genomflyts av Täljeån, som utmynnar i Hjälmaren. Områdenas

närmare belägenhet framgår av kartan. Genom att vattenståndet

i Hjälmaren sänktes och Täljeåns nedre lopp kanaliserades torrlädes under

1880-talet betydande åkerarealer. Markytan har därefter sänkts genom

att torvjord bortodlats och samtidigt har avrinningen från övriga delar

av Täljeåns nederbördsområde ökat. Genom dessa förhållanden har torrläggningen

fortlöpande försämrats. Nu besväras bland annat cirka 7 000

ha åker, som ingår i omkring 630 brukningsenheter, ofta av vattenskador.

På uppdrag av Kungl. Maj:t — senast genom beslut den 27 april 1962

—- har lantbruksstyrelsen i samråd med berörda centrala myndigheter

och länsorgan utfört ett ingående utredningsarbete rörande förutsättningarna

i tekniskt och ekonomiskt hänseende för att förbättra torrläggningen

och i anslutning därtill genomföra rationaliseringsåtgärder

av olika slag beträffande jordbruket i Kvismaredalen och de båda andra

områdena. Vidare har klarlagts återverkningarna i socialt och ekonomiskt

hänseende för hela den berörda bygden av fortsatt försumpning. På

grundval av detta utredningsarbete, för vilket redovisning lämnats i det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

föregående, har lantbruksstyrelsen med instämmande av samrådsmyndighetema

nu framlagt förslag i ämnet. Däri förordas i första hand vidgning

av Täljeån och dess kanaliserade del — Kvismare kanal — samt

såsom fullföljdsåtgärder invallningar och viss annan inre rationalisering.

I anslutning därtill framförs synpunkter på behovet att främja

den yttre rationaliseringen. Myndigheterna har vidare föreslagit, att

statligt stöd i förhållandevis stor omfattning skall utgå till kostnaderna

för torrläggningsåtgärderna och därmed direkt sammanhängande fullföljdsåtgärder.

Dessa kostnader har beräknats till omkring 15 000 000 kr.

Beträffande den närmare innebörden av förslagen torde få hänvisas till

redogörelsen i det föregående.

1959 års riksdag (prop. 148; JoU 30; rskr. 284) har uttalat, att vid

prövning av frågor om statligt stöd till åtgärder för inre rationalisering,

till vilka hänförs bland annat torrläggning, bör beaktas att åtgärderna ur

såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt bör bidra till

en sund investeringsverksamhet inom jordbruket. Mot bakgrunden härav

samt rådande avsättningsläge för jordbruksprodukter bör enligt min

uppfattning stor försiktighet iakttas då fråga är om förhållandevis kostsamma

och mera omfattande torrläggningsåtgärder.

Det framgår av det utförda utredningsarbetet, att Kvismaredalen och

de båda andra nu aktuella områdena innefattar några av de bästa jordbruksjordama

inom Närkes slättbygd. Brukningsenheterna har till övervägande

de! byggnader av god beskaffenhet. Topografiska och andra förutsättningar

synes föreligga att genom yttre rationalisering i betydande

utsträckning öka storleken och förbättra arronderingen av brukningsenheterna.

Om torrläggningen förbättras torde rationell och lönsam jordbruksproduktion

framgent kunna bedrivas inom områdena. Redan ur

allmän jordbruksekonomisk synpunkt är det enligt min mening motiverat

att ytterligare investeringar sker inom jordbruksföretagen i trakten.

Härtill kommer dock att fortsatt försumpning av områdena, vilken

medför att de ej kommer att kunna utnyttjas för produktiva ändamål,

torde föranleda ekonomiska och sociala konsekvenser av stor räckvidd

inte endast för direkt berörda jordbrukare utan även för befolkningen

i övrigt inom bygden. Utebliven torrläggning har sålunda uppskattats

medföra värdeförluster för jordbruksföretag på omkring 24 000 000

kr. Enligt av länsstyrelsen i Örebro län gjord uppskattning uppkommer

härjämte förlust av eller inskränkt nytta av investeringar på 15 000 000 kr.

i anläggningar och byggnader utanför jordbruket. Folkmängden uppges

av länsstyrelsen komma att minska med omkring 1 300 personer utöver

vad som följer av den mera normala befolkningsrörelsen. Från skilda

håll har betonats att det råder stor osäkerhet hos befolkningen i bygden

beträffande framtidsutsikterna om försumpningen får fortsätta. Kravet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 dr 1962

13

på att förbättra torrläggningen i de aktuella områdena måste sålunda

bedömas jämväl ur samhällsekonomisk synpunkt.

Mot bakgrunden av det anförda anser jag, att det är ett betydande

allmänt intresse att torrläggningen i Kvismaredalen, Mosjöbotten och

Västra Mosjön förbättras så att jordbruksjorden ej längre besväras av

vattenskador. De av lantbruksstyrelsen beräknade kostnaderna härför,

i runt tal 15 000 000 kr., måste bedömas mer än väl komma att uppvägas

av de direkta och indirekta vinsterna. Givet är dock att utgifterna ej helt

kan bäras av de berörda jordbrukarna. Med hänsyn härtill och till i det

föregående angivna allmänna skäl förordar jag, att statligt ekonomiskt

stöd och annan medverkan lämnas till torrläggningsåtgärdernas genomförande.

I anslutning härtill vill jag erinra om att berörda kommuner

enligt vad lantbruksstyrelsen redovisat ställt i utsikt att de kommer att

lämna bidrag till kostnaderna i viss angiven utsträckning. Jag finner att

det med hänsyn till nyttan för bygden av torrläggningen är väl motiverat

att kommunerna lämnar bidrag.

Innan jag övergår till de regler, som bör gälla för statens medverkan,

vill jag något behandla målsättningen för torrläggningen och rationaliseringsåtgärderna

i övrigt. Den primära åtgärden för att fullständig torrläggning

skall kunna ernås är enligt lantbruksstyrelsens utredningar att

Täljeån och Kvismare kanal vidgas i enlighet med i ärendet redovisade

översiktliga planer. I så nära anslutning härtill som möjligt bör i den

utsträckning lantbruksstyrelsen angivit utföras fullföljdsåtgärder i form

av invallningar, täckdikning m. m. Det är också angeläget att yttre rationalisering

kommer till stånd i sammanhanget. Den av lantbruksstyrelsen

och lantmäteristyrelsen framlagda översiktliga planen för sådan rationalisering

synes mig vara väl ägnad att ligga till grund för det fortsatta

arbetet i denna del. Nämnda rationaliseringsåtgärder bör följas upp

genom driftsrationalisering.

Genomförandet av de nyss angivna åtgärderna torde, såsom lantbruksstyrelsen

framhåller, på grund av deras omfattning ta relativt lång tid

i anspråk. Stora arbetsinsatser kommer att krävas av lantbruksnämnden

och lantmäterimyndigheten samt i vissa delar även av hushållningssällskapet

och skogsvårdsstyrelsen. En viktig del av statens medverkan

består därför i att rationaliseringsorganen avdelar personal för ändamålet

och att det tillses att organens insatser nära samordnas. Enligt min

mening bör riktlinjerna för verksamheten lämpligen behandlas vid det

organiserade samråd under landshövdingens ledning, som jämlikt beslut

av 1959 års riksdag (prop. 148; JoU 30; rskr. 284) bör äga rum mellan

de förut nämnda organen inom länsrådets ram. Till överläggningarna

bör även representanter för berörda kommuner och andra intressenter

kunna kallas. Härigenom bör också naturvårdssynpunktema kunna framföras.

Vederbörande centrala myndigheter bör — i erforderlig utsträck
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 dr 1962

ning genom att de samlade personalresurserna omdisponeras — avdela

särskild personal för att i första hand ägna sig åt de olika arbetsuppgifterna

inom Kvismaredalen, Mosjöbotten och Västra Mosjön. Det synes

mig vara lämpligt att, såsom fallet varit i vissa delar av utredningsarbetet,

den personal inom rationaliseringsorganen som stadigvarande

blir sysselsatt med uppgifterna i fråga, sammanförs till en särskild arbetsgrupp.

Formella beslut i förrättningsfrågor och rörande det statliga ekonomiska

stödet m. m. bör dock i gängse ordning fattas av vederbörande

länsorgan. Kostnaderna för rationaliseringsorganens insatser torde kunna

täckas inom vederbörande myndigheters ordinarie avlönings- och omkostnadsanslag.

För att bestrida eventuella kostnader för särskilda undersökningar

genom utomstående expertis bör dock Kungl. Maj:t kunna

ställa medel till förfogande ur anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering,

in. m.

För vissa av de arbetsuppgifter, främst förrättningsåtgärder, som ankommer

på lantbruksnämnden och lantmäterimyndigheten, skall enligt

lantbruksnämndstaxan och lantmäteritaxan uttas ersättning av markägarna.

I förut nämnda beslut den 27 april 1962 har Kungl. Maj:t bemyndigat

lantbruksstyrelsen att utan kostnad för fastighetsägarna låta upprätta

detaljplan för vissa avdikningsåtgärder inom Mosjöbotten och Västra

Mosjön samt att i samråd med lantmäterimyndigheten utföra viss annan

planläggning. För att stimulera till att förrättningar och andra åtgärder

av olika slag snabbt kommer till stånd och för att underlätta en smidig

handläggning bör enligt min mening inom hela området kostnaderna

för att upprätta erforderliga detaljplaner, för projekteringsarbetet samt

för förrättningar av olika slag i fortsättningen stanna på statsverket.

Kungl. Maj:t torde äga besluta härom.

Regler rörande stödgivningen till investeringskostnader för torrläggning

och fullföljdsåtgärder ges i kungörelsen den 11 juni 1948, nr 342,

angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m.

(rationaliseringskungörelsen). Dessa regler innebär i huvudsak, att statsbidrag

normalt utgår med 25 procent av kostnaderna. Står åtgärderna

i samband med yttre rationalisering av viss i kungörelsen angiven omfattning

kan dock bidrag utgå med 40 respektive 50 procent. Härutöver

har Kungl. Maj:t möjlighet, att då vissa särskilda skäl föreligger, medge

högre statsbidrag än som eljest skulle kunna utgå. För att underlätta

finansieringen kan, förutom statsbidrag, även statlig lånegaranti beviljas.

I fråga om stödgivningen till de i Kvismaredalen, Mosjöbotten och

Västra Mosjön aktuella åtgärderna har lantbruksstyrelsen och samrådsmyndighetema

föreslagit att viss avvikelse skall kunna ske från nyss

nämnda regler. Sålunda förordar styrelsen, att statsbidrag skall utgå

med 50 procent till kostnaderna för arbetena i kanalen i Kvismaredalen

och med 40 procent till utgifterna för arbetena i Täljeån inom Mosjöbotten

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 dr 1962

15

och Västra Mosjön, till vilka även hänförts kostnaderna för invallning i

Mosjöbotten. Till övriga åtgärder — bland annat invallningarna i Kvismaredalen

— föreslås att bidrag utgår enligt reglerna i rationaliseringskungörelsen.

Med hänsyn till den grundläggande betydelse arbetena i

Kvismare kanal och Täljeån har för hela uppgiften att förbättra torrläggningen

i områdena delar jag uppfattningen, att särregler bör gälla

för statsbidragen till dessa arbeten. För egen del anser jag dock att bidragen

till åtgärderna i huvudavloppet inom alla tre områdena bör utgå med

samma procentsats, nämligen 50. Jag finner också att bidragsgivningen

till kostnaderna för invallningarna bör ske enligt enhetliga normer för

samtliga områden. Med hänsyn till vikten av att yttre rationalisering

äger rum i anslutning till torrläggningen anser jag, att bidrag till kostnaderna

för invallningarna liksom för övriga fullföljdsåtgärder bör utgå

enligt reglerna i rationaliseringskungörelsen. Kungl. Maj:t torde i och för

sig äga utfärda erforderliga närmare bestämmelser av denna art.

Av Iantbruksstyrelsens utredningsarbete framgår, att inverkningarna på

förhållandena i Hjälmaren av åtgärderna i Kvismaredalen och angränsande

områden blir ringa och att kostnaden för att eventuellt kompensera

sådana inverkningar ej torde överstiga 240 000 kr. I anslutning till

styrelsens förslag i ämnet och under hänvisning till därvid anförda skäl

förordar jag, att staten utfäster sig att intill ett belopp av angiven storleksordning

bidra till att bestrida sådana kompensationsåtgärder, som

vattendomstol kan finna erforderliga. Frågan om översyn av bestämmelserna

för Hjälmarens reglering och skötseln av farleder m. m. i sjön

bör såsom lantbruksstyrelsen och samrådsmyndigheterna funnit tas upp

till slutlig prövning i annat sammanhang.

Rationaliseringsåtgärdema i Kvismaredalen och övriga områden bör

slutligen även stödjas genom att medel ur jordfonden i erforderlig omfattning

ställs till förfogande för sådana fastighetsförvärv som underlättar

åtgärdernas genomförande. Erfarenheterna visar att ett tillfälligt överförande

av fastigheter till lantbruksnämnden ofta är nödvändigt för att

åstadkomma de åsyftade rationaliseringarna.

Det sammanlagda medelsbehovet för statsbidrag till här avsedda torrläggnings-

och fullföljdsåtgärder kan med utgångspunkt från de av lantbruksstyrelsen

angivna kostnaderna uppskattas till omkring 5 600 000 kr.

Härav kan ungefär 2 900 000 kr. beräknas hänföra sig till åtgärderna i

huvudavloppet och till de invallningar i Mosjöbotten, vilka torde bli aktuella

under en första etapp i arbetena. Härutöver uppkommer anspråk på medel

till sådana bidrag, som kan komma i fråga i samband med den yttre rationaliseringen.

Med hänsyn till tidsåtgången för erforderliga syneförrättningar

och planeringar torde medelsbehovet för att utbetala statsbidrag bli ringa

under innevarande och nästkommande budgetår. Därefter kan huvuddelen

av bidragsbeloppet på cirka 2 900 000 kr. behöva utbetalas under ett eller

två budgetår.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 dr 1962

Statsbidragen bör utgå ur anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering,

m. m. Bidragen till kostnaderna för arbetena med huvudavloppet,

till invallningarna i Mosjöbotten och eventuella kompensationsåtgärder i

Hjälmaren bör för att undvika stora inskränkningar i medelstillgången

för bidrag till rationaliseringsåtgärder inom andra trakter ej avräknas

på den ram som under anslaget fastställs för bidrag till inre rationalisering.

Behovet av bidragsmedel i övrigt för inre rationalisering och för yttre rationalisering

torde komma att fördelas över flera år. Detta medelsbehov bör

därför liksom behovet av statlig kreditgaranti för lån till torrläggningsoch

rationaliseringskostnader kunna rymmas inom gängse bidrags- och

garantiramar.

Med hänsyn till omfattningen av den statliga stödgivningen till nu ifrågavarande

projekt torde riksdagens godkännande av vad jag i det föregående

förordat böra inhämtas innan ytterligare åtgärder i ämnet vidtas. Därest

riksdagen ej har något att erinra mot mina förslag, bör de fortsatta åtgärderna

igångsättas innevarande år.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels att godkänna att statligt stöd till förbättrad torrläggning

m. m. inom Kvismaredalen m. fl. områden i

Örebro län lämnas på i huvudsak det sätt jag i det föregående

föreslagit,

dels att medge att staten utfäster sig att intill ett

belopp av cirka 240 000 kr. bidra till kostnaderna för

kompensationsåtgärder i Hjälmaren som vattendomstol

kan komma att föreskriva.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Raimond Kolk

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj.ts proposition nr 196 dr 1962

. . ^ .

Ofl83/}ÖjL ^ '' V , . ,M.S irin

''

i %- >;

t\ fl

Bilaga.

/

«#*

«* f* * ***»»,,

Tf ä*

tfij5*rw». ** *?a**

"* *

U * ■ * i

t v N

»t % *

c a

s

i Lr

> «&* <v^- ",

( 1

•j. J4t-? ^''"yX*^ ■'' 4*

V

'' tv.

ysaT''

<

■...»

4&’m- f* f

* J

• t$3 .

\

I

mT os0ucrr ä 4

j

t

\ tv%-^

**• * *V

.

v

> *

*W» • **«!''

^fic

OTY8 -

«W*W

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 år 1962

REBRO

ADOLFS BERG''

.LERST)

IKVARNTORP

KUMLw

IÄLLA BROTTI

''HALLSBERG

åbytorpO

Karta över

KVISMAREDALENS, MOSJÖBOTTENS

och V. MOSJÖNS torrläggningsområde

inom ÖREBRO LÄN

För spridning godkänd i Rikets Allm. Kartverk d. 31/10 1962.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

19

MELLÖS

ORRBYÅ

HJÅL

PDENSSACK

ASKER

LLERSTA

BETECKNINGAR

•mm m m Gräns för regionaliserlngsområde

CLI** 1 Torrläggningsområde

E 18

: Riks- och länsvägar med nummer

i Järnväg

10 12 14 1

IVINS KA MPKOOUKTtONS Åt 1 Hl

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:411 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statligt stöd till förbättrad torrläggning av Kvismaredalen m. fl. områden i Örebro a1 i texten
  2. JoU 1962:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statligt stöd till förbättrad torrläggning av Kvismaredalen m. fl. områden i Örebro län. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1962:92 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl Maj:ts proposition med förslag till lag om nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag vid v a1 i texten