Sök i Ratio Lex

Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan

1962-01-03 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:21, Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1962

1

Nr 21

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående frågor om befrielse

från ersättningsskyldighet till kronan; given

Stockholms slott den 3 januari 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gästa Skoglund

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 3 januari 1962.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

— efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet — frågor

om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan och anför därvid följande.

I1

Chauffören S., som hösten 1958 var anställd vid vattenfallsstyrelsens kraftverksbygge

i Järkvissle, körde den 25 oktober samma år med en fullastad

tung lastbil på ett tom till en av styrelsen uppförd provisorisk hängbro över

Indalsälven, varvid bron rasade ned i älven.

Den 6 februari 1959 dömde Medelpads östra domsagas häradsrätt S. för

det han vid berörda tillfälle gjort sig skyldig till rattonykterhet och vårdslöshet

i trafik att undergå fängelse en månad och femton dagar. I domen förordnade

häradsrätten vidare, alt av vattenfallsstyrelsen förd skadeståndstalan

skulle handläggas i den för tvistemål stadgade ordningen. Häradsrättens dom

i brottmålet vann laga kraft.

1 Kommunikationsdepartementets dnr SA 87/61.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. JVr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1962

I skadeståndsfrågan lämnade häradsrätten — ehuru S. fanns vållande

till skadorna — genom dom den 27 januari 1960 vattenfallsstyrelsens mot

S. förda talan utan bifall. Hovrätten för Nedre Norrland, dit styrelsen fullföljde

talan, förpliktade emellertid genom dom den 2 juli 1960 — med ändring

av häradsrättens sistnämnda dom — S. att såsom skadestånd till kronan

utgiva 145 800 kr. jämte fem procent ränta därå från den 13 januari 1960

tills betalning skett, varjämte hovrätten förpliktade S. att ersätta kronan

dess kostnader å målet i häradsrätten och hovrätten med tillhopa 2 245 kr.

Kungl. Maj :t fann i beslut den 8 mars 1961 ej skäl att meddela prövningstillstånd,

i följd varav hovrättens dom skulle stå fast.

I en den 22 april 1961 till kommunikationsdepartementet inkommen framställning

har S. anhållit om befrielse från den betalningsskyldighet som

ålagts honom. S. har därvid anfört, att det är omöjligt för honom att betala

det utdömda skadeståndet med hänsyn till att hans inkomster är små

och att han saknar tillgångar.

Vattenfallsstyrelsen har i remissutlåtande den 19 maj 1961 uttalat, att på

grund av omständigheterna vid skadornas vållande fullständig befrielse

från ersättningsskyldighet ej synes böra komma i fråga. På förfrågan av

styrelsen har S. förklarat sig villig att betala 10 000 kr. genom avbetalningar

å 100 kr. i månaden. Styrelsen tillstyrker, att S., därest han inom tid som

Kungl. Maj :t bestämmer genom skäliga avbetalningar inbetalar nämnda

belopp, befrias från återstående ersättningsskyldighet till kronan i anledning

av hovrättens för Nedre Norrland dom den 2 juli 1960.

Statskontoret har i utlåtande den 2 juni 1961 tillstyrkt, att den av S. gjorda

ansökningen bifalles på sätt vattenfallsstyrelsen föreslagit.

Departementschefen

Med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter vill jag

icke motsätta mig att S., därest han till vattenfallsstyrelsen inbetalar ett

belopp av 10 000 kr., befrias från den återstående ersättningsskyldighet gentemot

kronan som jämlikt hovrättens för Nedre Norrland ifrågavarande dom

åvilar honom. Beloppet synes böra gäldas på sätt vattenfallsstyrelsen förordat.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att S., därest han inom tid, som Kungl. Maj :t bestämmer,

till vattenfallsstyrelsen inbetalar ett belopp av 10 000 kr.,

befrias från honom åvilande återstående ersättningsskyldighet

till kronan i anledning av hovrättens för Nedre Norrland

dom den 2 juli 1960.

2i

Byggnadsingenjören O. dödades den 23 april 1955 vid en kollision mellan

en av honom framförd moped och en buss tillhörig statens järnvägar. O.

efterlämnade förutom hustru två minderåriga barn i äktenskapet. Hustrun

1 Kommunikationsdepartementets dnr 89/61.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1962

yrkade skadestånd av SJ under hänvisning till att hon och barnen genom

0:s död kommit att sakna erforderligt uppehälle. Stockholms rådhusrätt,

som fann O. ensam vållande till olyckan, lämnade i dom den 30 juni 1956

fru 0:s talan utan bifall och förpliktade henne att ersätta SJ:s rättegångskostnader

med 800 kr. ävensom — solidariskt med annan person — med

vad styrelsen erlagt för domslösen och lagakraftbevis. Svea hovrätt fann i

dom den 18 december 1956 ej skäl att göra ändring i rådhusrättens dom

samt förpliktade fru O. att ersätta SJ:s kostnader å målet i hovrätten med

250 kr. Kungl. Maj :t fann genom beslut den 21 november 1957 ej skäl att

meddela prövningstillstånd, i följd varav hovrättens dom skulle stå fast.

Fru O., som under tiden sedan dödsfallet erhållit socialhjälp, har hittills

icke betalat någon del av skulden. Från SJ:s sida företogs ett första

indrivningsförsök år 1958 utan resultat och år 1960 begärdes utmätning i

viss fru O. tillkommande överskjutande preliminär skatt. Utmätningen har

av fru O. överklagats hos länsstyrelsen i Stockholms län och dessutom

begärts vilande i avvaktan på avgöx-andet av förevarande hos Kungl. Maj :t

anhängiga ärende.

I en den 22 november 1960 till kommunikationsdepartementet inkommen

framställning har fru O. anhållit om befrielse från ifrågavarande ersättningsskyldighet

till SJ. Fru O. har därvid anfört bl. a. att hon — därest hon

tvingades att utgiva ersättningen -— skulle bli nödsakad att begära ytterligare

socialhjälp. Fru O. har vidare hänvisat till att hon såsom ensamstående

har att draga försorg om sina två barn och att hon ådragit sig skulden

till SJ i sin strävan att fullgöra denna försörjningsplikt.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 15 december 1960 avstyrkt bifall

till framställningen. Styrelsen har framhållit att den balanserar omkring

1 500 s. k. osäkra fordringar av här ifrågavarande slag, vilka på grund av

gäldenärens insolvens icke kunnat indrivas och vilka behandlas jämlikt kungörelsen

den 29 september 1911 (nr 106) angående extra ordinarie avskrivning

av vissa kronans utestående fordringar. Sedan den aktuella utmätningen

skett torde återstoden av SJ:s fordran på fru O. jämlikt bestämmelserna

i nämnda kungörelse kunna avskrivas år 1963. Att bifalla framställningen

skulle enligt styrelsens åsikt innebära, att fru O. favoriserades

framför andra SJ:s gäldenärer.

Statskontoret bar i utlåtande den 13 januari 1961 likaledes avstyrkt

bifall till förevarande ansökan.

Departementschefen

Med hänsyn till fru 0:s försörjningsbörda och till föreliggande omständigheter

i övrigt vill jag icke motsätta mig att fru O. befrias från den ersättningsskyldighet

gentemot kronan som åvilar henne jämlikt Svea hovrätts

ifrågavarande dom.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att fru O. befrias från henne åvilande ersättningsskyldig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 år 1962

het till kronan i anledning av Svea hovrätts dom den 18 december

1956.

31

Enligt ett entreprenadavtal den 27 februari 1950 mellan byggnadsstyrelsen

och en av byggnadsingenjören K. innehavd byggnadsfirma i Västerås

åtog sig firman att utföra en nybyggnad för telefonstation med garage i

Katrineholm. Sedan det visat sig att K. inte kunde fullgöra entreprenaden,

hävdes entreprenadavtalet genom avtal den 17 januari 1951. Därvid åtog sig

byggnadsstyrelsen att själv låta utföra återstående arbeten. Vidare överenskoms

att K. vid blivande slutuppgörelse skulle utbetala ersättning efter vissa

angivna grunder för styrelsens merkostnader i anledning av att entreprenaden

icke fullföljts.

Sedan K. i maj 1951 försatts i konkurs träffade byggnadsstyrelsen den 29

juni 1953 viss uppgörelse med konkursboet. I ett häröver upprättat avtal angavs

skulden till styrelsen utgöra 235 178 kr. 51 öre, varav ett belopp av

40 000 kr. täcktes genom ställd säkerhet.

I en den 31 augusti 1961 till kommunikationsdepartementet inkommen

framställning har K. anhållit att byggnadsstyrelsens återstående fordran,

uppgående till 195 178 kr. 51 öre, måtte avskrivas. Såsom skäl härför åberopar

K., att han och hans hustru — vilka under 1960 icke haft högre beskattningsbara

inkomster än resp. 6 250 och 3 700 kr. —- saknar möjlighet att

betala ifrågavarande belopp eller ens ränta därå.

Byggnadsstyrelsen har i yttrande den 9 oktober 1961 meddelat att styrelsen

icke mottagit någon utdelning i konkursen. För alt hindra preskription

av kronans rätt har styrelsen i augusti 1961 gjort framställning om

betalningsföreläggande för K. Denne har bestritt kravet. I avvaktan på avgörandet

av förevarande hos Kungl. Maj:t anhängiga ärende har styrelsen

icke låtit hänskjuta frågan till rättegång.

Riksrevisionsverket har i utlåtande den 10 november 1961 — med hänvisning

till i propositionerna 1960:26 p. 11 och 1945:87 p. 7 upptagna likartade

fall — tillstyrkt, att K. befrias från sin i ärendet angivna ersättningsskyldighet

till kronan.

Departementschefen

Av utredningen framgår, att K. genom det bristande fullgörandet av entreprenaden

ådragit sig en skuld av sådan storlek, att han saknar möjlighet

att med egna ansträngningar frigöra sig från densamma. Då K. saknar tillgångar

torde ur statens synpunkt intet stå att vinna genom att söka indriva

byggnadsstyrelsens fordran. Med hänsyn till de i detta fall föreliggande

omständigheterna anser jag således i likhet med riksrevisionsverket, att

K. bör befrias från honom åvilande betalningsskyldighet till kronan.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att K. befrias från honom åvilande betalningsskyldighet

till kronan i anledning av förut nämnda skuld.

1 Kommunikationsdepartementets dnr SA 146/61.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 21 år 1962

41

Då kontoristen S. den 18 mars 1961 tillfälligt tjänstgjorde som kassör vid

ilgodsexpeditionen på Stockholms centralstation uppkom en brist i kassan

om 1 000 kr. Enligt polisanmälan av S. hade en tusenkronorssedel, som

låg på disken i samband med betalning av vissa frakter, stulits av en kund.

Intet bevis har kunnit förebringas till stöd för denna anmälan. S. har varit

anställd vid statens järnvägar sedan år 1937. I sin nuvarande tjänst har han

haft uppbördstjänst sedan år 1957 och har därvid tidigare icke haft någon

kassabrist. Han har mycket goda vitsord.

I en den 13 juni 1961 till kommunikationsdepartementet inkommen framställning

har S. hemställt att bli befriad från återbetalningsskyldigheten

till SJ.

I utlåtande den 28 juli 1961 har järnvägsstyrelsen, med hänsyn till S:s

vederhäftighet och till de omständigheter under vilka bristen synes ha uppkommit,

tillstyrkt bifall till framställningen.

Riksrevisionsverket har i utlåtande den 15 september 1961 förklarat sig

icke ha något att erinra mot att S. befrias från ersättningsskyldighet för den

uppkomna kassabristen.

Departementschefen

Förhållandena i samband med nämnda kassabrist torde sannolikt icke

kunna klargöras. En fullständig eftergift av kronans ifrågavarande fordran

synes därför enligt min mening ej böra komma i fråga. Med hänsyn till

omständigheterna i fallet vill jag dock icke motsätta mig att S., därest han

till järnvägsstyrelsen betalar ett belopp av 250 kr., befrias från honom åvilande

återstående ersättningsskyldighet till kronan.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att S., därest han inom tid, som Kungl. Maj :t bestämmer,

till järnvägsstyrelsen inbetalar ett belopp av 250 kr., befrias

från honom åvilande återstående ersättningsskyldighet till

kronan i anledning av förut nämnda kassabrist.

52

Förste trafikbiträdet A. tjänstgjorde den 29 juni 1959 som vikarie på Valla

järnvägsstation. Då A. lämnat stationen för att tillbringa natten i samhället,

tillgreps vid inbrott på stationen ett belopp av 789 kr. 25 öre. Gärningsmannen

har ej påträffats. Emedan A. ej följt vid statens järnvägar gällande bestämmelser

angående förvaring av kontanter, har han underlättat genomförandet

av tillgreppet, varför han är ansvarig för förlusten. Då A. under

sin 21-åriga anställning vid SJ fått genomgående goda vitsord vidtogs inga

bestraffningsåtgärder mot honom i anledning av försummelsen.

I en den 3 juli 1961 till kommunikationsdepartementet inkommen framställning

har A. anhållit att han måtte befrias från skyldigheten att återbe
1

Kommunikationsdepartementets dnr SA 162/61.

* Kommunikationsdepartementets dnr SA 163/61.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 år 1962

tala det stulna beloppet. A. åberopar, att han och hans hustru har fyra barn

i skolåldern och att hans lön icke medgiver några större oförutsedda utgifter.

I utlåtande den 28 juli 1961 har järnvägsstyrelsen, med hänsyn till A:s

goda vitsord och till övriga omständigheter i ärendet, föreslagit att A. måtte,

därest han förslagsvis före den 1 april 1962 till styrelsen inbetalar 200 kr.,

befrias från honom åliggande resterande ersättningsskyldighet.

Riksrevisionsverket har i utlåtande den 15 september 1961 tillstyrkt järnvägsstyrelsens

förslag.

Departementschefen

Med hänsyn till Ars försörjningsbörda vill jag icke motsätta mig att han,

därest han till järnvägsstyrelsen inbetalar ett belopp av 200 kr., befrias

från honom åvilande återstående ersättningsskyldighet gentemot kronan.

Jag hemställer, att Kungl. Majrt måtte föreslå riksdagen medgiva

att A., därest han inom tid, som Kungl. Majrt bestämmer,

till järnvägsstyrelsen inbetalar ett belopp av 200 kr.,

befrias från honom åvilande återstående ersättningsskyldighet

till kronan i anledning av förut nämnda försummelse.

61

Smidesarbetaren S. misshandlade den 12 augusti 1952 svårt sin dåvarande

fästmö, postexpeditören N., som till följd härav måste intagas på sjukhus

och begära en längre tids sjukledighet från sin tjänst vid postverket. Generalpoststyrelsen

yrkade vid rådhusrätten i Malmö skadestånd av S. motsvarande

postverkets kostnader för sjuklön m. m. åt N. intill den 31 oktober

1952 och förbehöll sig vidare att i särskild rättegång föra talan mot S. om

ersättning för de ytterligare kostnader som kunde komma att åsamkas verket

i anledning av de N. tillfogade skadorna. Rådhusrätten förpliktade i dom

den 15 januari 1953 S. att till generalpoststyrelsen utgiva skadestånd med

1 818 kr. 5 öre jämte fem procent ränta därå tills betalning skett, ävensom

att gottgöra styrelsen kostnaden för domslösen och lagakraftbevis. Domen

har vunnit laga kraft. Utöver denna domfästa fordran — tillhopa uppgående

till 1 839 kr. 5 öre jämte viss ränta — har postverket en ytterligare fordran

hos S. för lön m. m. åt N. intill den 20 januari 1953, vilken fordran beräknas

uppgå till 1 744 kr. 10 öre. S., vars vistelseort och förhållanden i övrigt

är okända, har hittills icke betalat någon del av skulden.

Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 9 november 1961 föreslagit, att

postverkets ifrågavarande fordran hos S. helt avskrives. Styrelsen åberopar

en skriftväxling med överläkaren H. E. Larsson vid S:t Lars sjukhus i Lund,

vid vilket S. varit intagen. Larsson har vid flera tillfällen framhållit, att ett

upptagande av skadeståndsfrågan med S. skulle innebära betydande risk

för dennes psykiska balans och möjligen framkalla nya våldshandlingar,

1 Kommunikationsdepartementets dnr SA 186/61.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1962

7

varför postverkets fordran definitivt borde avskrivas. Styrelsen har icke ansett

sig kunna vidtaga någon åtgärd i strid mot Larssons uttalanden.

Riksrevisionsverket har i utlåtande den 24 november 1961, med hänsyn

till i ärendet angivna särskilda omständigheter, tillstyrkt bifall till generalpoststyrelsens

framställning.

Departementschefen

Med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter anser jag, att S.

bör helt befrias från den ersättningsskyldighet gentemot kronan, som enligt

det förut anförda åvilar honom.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att S. befrias från honom åvilande ersättningsskyldighet

till kronan i anledning av rådhusrättens i Malmö dom den

15 januari 1953 samt från den ytterligare ersättningsskyldighet

gentemot kronan, som kan föranledas av hans förutnämnda

gärning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Bo Järmark

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620036

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1962:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1962:114 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1962/63. a1 i texten