Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt

22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:29, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1962

1

Nr 29

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 25 maj 1941

(nr 251) om särskild varuskatt; given Stockholms

slott den 29 december 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den särskilda varuskatten på kemisk-tekniska

preparat — parfymer, toalettmedel m. m. — skall beräknas på priset vid

försäljning till detaljist och icke, såsom nu i regel är fallet, på priset vid försäljning

till grossist. Förslaget, som innebär en återgång till vad som gällde

före den 1 juli 1953, är betingat av att den ifrågavarande branschen i väsentlig

omfattning icke har av tillverkare oberoende grossister. Den föreslagna

omläggningen föranleder en sänkning av skattesatserna för bibehållande av

oförändrad skattebelastning.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 april 1962. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1962

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om

särskild varuskatt

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. och 8 § 2 mom. förordningen den 25

maj 1941 om särskild varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives samt att den vid förordningen fogade förteckningen över varor, för

vilka särskild varuskatt skall erläggas, skall erhålla den ändrade lydelse,

som framgår av härvid fogad bilaga.1

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

2. Varans beskattningsvärde är lika

med det lägsta pris, som den skattskyldige

betingar sig vid försäljning

av varan i större poster till återförsäljare,

med vilken den skattskyldige

icke står i intressegemenskap, eller, i

fall där sådan försäljning icke bedrives,

det lägsta pris den skattskyldige

kan antagas hava betingat sig, därest

sådan försäljning skett; och skall i

intetdera fallet den särskilda varuskatten

inberäknas i priset. Såsom

beskattningsvärde må icke angivas

pris, som gäller allenast för en mindre

betydande del av den skattepliktiga

försäljningen.

För vara,----i förvärvssyfte.

Det ankommer---givna stad
ganden.

3 §.

2. Beskattningsvärdet är för vara,

hänförlig till tulltaxenummer 33.06

eller 38.19, lika med det pris, som den

skattskyldige i allmänhet betingar sig

vid försäljning av varan till detaljhandlare,

och för annan vara lika

med det lägsta pris, som den skattskyldige

betingar sig vid försäljning

av varan i större poster till återförsäljare,

allt under förutsättning att

försäljningen sker till någon med vilken

den skattskyldige icke står i intressegemenskap.

I fall, där försäljning som avses i

första stycket icke bedrives, är beskattningsvärdet

lika med det pris

den skattskyldige kan antagas hava

betingat sig vid sådan försäljning.

I pris, som i första och andra styckena

sägs, skall icke inräknas beloppet

av den särskilda varuskatten. Såsom

beskattningsvärde må icke angivas

pris, som gäller allenast för en

mindre betydande del av den skattepliktiga

försäljningen.

För vara,---i förvärvssyfte.

Det ankommer---givna stad
ganden.

8 §•

2. Deklaration erfordras icke beträffande

sådan skattepliktig vara,

som avses i 3 § 2 mom. andra styc- 1

8 §■

2. Deklaration erfordras icke beträffande

sådan skattepliktig vara,

som avses i 3 § 2 mom. fjärde stycket.

1 Senaste lydelse av rubriken till 1941 års förordning, 3 och 8 §§ samt varuförteckningen se

1960: 612 (vari förordningen i sin helhet omtryckts).

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1962

(Nuvarande lydelse)

ket. Beträffande sådan vara skall den

skattskyldige i stället till tullmyndigheten

avlämna skriftlig försäkran i

två exemplar rörande ändamålet med

införseln; dock att sådan försäkran

icke erfordras därest det är uppenbart

att varan införes för annat ändamål

än försäljning eller användning i

förvärvssyfte.

(Föreslagen lydelse)

Beträffande sådan vara skall den

skattskyldige i stället till tullmyndigheten

avlämna skriftlig försäkran i

två exemplar rörande ändamålet med

införseln; dock att sådan försäkran

icke erfordras därest det är uppenbart

att varan införes för annat ändamål

än försäljning eller användning i

förvärvssyfte.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1962. Förordningens bestämmelser

skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder,

som erfordras för tillämpningen därefter. Äldre bestämmelser skola

alltjämt lända till efterrättelse beträffande förhållanden, som hänföra sig

till tiden före ikraftträdandet.

Bilaga

Förteckning

över

varor, för vilka särskild varuskatt skall erläggas,

i tulltaxan hänförliga till nedanstående tulltaxenummer

Tulltaxe-

nummer

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattnings- värdet1

Skattesats, öre

för angiven

enhet

ur 33.06

Parfymer, toalettmedel---följande varu-

grupper:

tandpulver och---eller hårinpacknings-

medel....................................

20 %

parfymer och---av ättiketerpreparat

40 %

puder med---eller ögonbryn........

65 %

ur 38.19

Kemiska kompresser---för hårperma-

nentning ..................................

40 %

1 Skattesatserna har angivits endast i föreslagen lydelse. Nuvarande skattesatser är respektive

25 %, 50 %, 80 % och 50 %.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kiingl. Maj.ts proposition nr 29 år 1962

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

29 december 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade bestämmelser

rörande särskild varuskatt på kemisk-tekniska preparat och anför

därvid följande.

I. Inledning

I skrivelse den 20 juni 1961 har kontrollstyrelsen framlagt förslag, att den

särskilda varuskatten på kemisk-tekniska preparat skall beräknas på priset

vid försäljning till detaljhandlare i stället för, såsom nu i regel sker, på priset

vid försäljning till grossist, samt att skattesatserna skall anpassas efter

den föreslagna omläggningen så att skattebelastningen blir densamma som

enligt gällande ordning.

Vid kontrollstyrelsens skrivelse fogat förslag till förordning angående ändring

i förordningen om särskild varuskatt torde såsom Bihang få fogas vid

statsrådsprotokollet i detta ärende.

Över kontrollstyrelsens skrivelse har efter remiss yttranden avgivits av

generaltullstyrelsen, kommerskollegium (med bifogande av utlåtanden från

Stockholms och Skånes handelskamrar samt handelskamrarna i Göteborg

och Gävle), ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, statens pris- och

kartellnämnd, Sveriges industriförbund (med bifogande av utlåtande från

Sveriges kemiska industrikontor), Svensk industriförening, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Kemisk-tekniska fabrikantförbundet

och Sveriges kemisk-tekniska leverantörförening, de båda senare gemensamt,

Kooperativa förbundet och Svenska frisörföreningen u. p. a. Yttrandet

från den sistnämnda organisationen har avgivits av denna gemensamt

med Svenska frisörarbetareförbundet och Sveriges frisörgrossistförening.

Från kontrollstyrelsen har slutligen överlämnats en inom styrelsen i ärendet

upprättad, den 20 november 1961 dagtecknad promemoria.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1962

5

II. Gällande ordning

Enligt 1 § förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt

(se SFS 1960: 612) skall sådan skatt erläggas för vara, som är upptagen i

en vid förordningen fogad förteckning, därest varan tillverkas yrkesmässigt

inom riket för avsalu eller för vidare bearbetning eller ock införes till riket.

Med skattepliktig tillverkning jämställes enligt paragrafen under vissa förutsättningar

omformning, omarbetning eller förpackning av varan.

Särskild varuskatt skall erläggas för, bland annat, choklad- och konfektyrvaror,

essenser och extrakter avsedda för beredning av alkoholhaltiga

drycker samt vissa kemisk-tekniska preparat. Beskattningen av sådana preparat

omfattar dels parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat, hänförliga

till särskilt angivna varugrupper såsom mun- och hårvårdspreparat,

puder och läppstift samt preparat för behandling av naglar, ögonhår och

ögonbryn, dels kemiska kompresser och tillbehör avsedda för hårpermanentning.

Skattskyldig för vara, som tillverkas inom riket, är enligt 2 § tillverkaren

medan skattskyldigheten för importerad vara åvilar registrerad importör,

då införseln göres av honom, och eljest den för vars räkning införseln sker.

För tillverkare inträder skattskyldighet när varan av honom levereras till

köpare eller tages i anspråk för vidare bearbetning. För registrerad importör

gäller i huvudsak samma regler medan vid införsel av annan skattskyldighet

inträder när införseln sker.

Skatten skall för de nu nämnda varorna utgå med visst procenttal av varans

beskattningsvärde. Detta procenttal är angivet i varuförteckningen och

utgör för kemisk-tekniska preparat lägst 25 och högst 80, olika för skilda

varuslag.

En varas beskattningsvärde är enligt 3 § 2 mom. lika med det lägsta pris,

som den skattskyldige betingar sig vid försäljning av varan i större poster

till återförsäljare, med vilken den skattskyldige icke står i intressegemenskap.

I fall, där sådan försäljning inte bedrives, är beskattningsvärdet lika

med det lägsta pris den skattskyldige kan antagas ha betingat sig, om sådan

försäljning skett. I intetdera fallet skall den särskilda varuskatten inräknas

i priset. Såsom beskattningsvärde får icke anges pris, som gäller

endast för en mindre betydande del av den skattepliktiga försäljningen.

På kontrollstyrelsen ankommer att meddela närmare anvisningar rörande

tillämpningen av reglerna för beskattningsvärdets bestämmande. Enligt

nu gällande anvisningar — kontrollstyrelsens cirkulär nr 7/1960 — skall

beskattningsvärdet i regel utgöra det pris som varan i större poster betingar

vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare

och säljare. Försäljning i större poster föreligger enligt anvisningarna i fall,

där återförsäljare kommer i åtnjutande av särskild prisnedsättning på grund

av en orders storlek eller eljest erhåller lägre pris än detaljhandlare i all
1-f

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 29

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1962

mänhet. Med pris vid försäljning i större poster till återförsäljare förstås sålunda

i princip pris vid försäljning till grossist. Sådan intressegemenskap

mellan skattskyldig och återförsäljare, som föranleder att det mellan dem

överenskomna priset icke hlir tillämpligt såsom beskattningsvärde, anses

föreligga i fall, där viss del av en varas tillverkningskostnader eller reklameller

liknande kostnader icke ingår i den skattskyldiges pris för varan men

väl i återförsäljarens. Dylik intressegemenskap anses föreligga även när

återförsäljaren äger rätten till varumärke, patent eller dylikt. För att ett

pris skall godkännas som beskattningsvärde gäller vidare, såsom huvudregel,

att minst 20 procent av den skattepliktiga försäljningen sker till priset

i fråga eller till detta och lägre pris. Även i sådant fall kan priset emellertid

komma att underkännas som beskattningsvärde, nämligen om det av tillverkarens

prissättning framgår att han uppenbarligen icke kan vara beredd

att sälja hela sin produktion av varan till det såsom beskattningsvärde angivna

priset.

För fall, där försäljning i större poster till återförsäljare icke bedrives

eller det därvid tillämpade priset icke får anges som beskattningsvärde, ges

i kontrollstyrelsens cirkulär särskilda regler för beskattningsvärdets bestämmande.

I fråga om vissa skattepliktiga varor, som är avsedda att uteslutande användas

såsom förbrukningsartiklar i frisersalonger, exempelvis preparat för

kallpermanentning, toppfett och toppoljor för hårpermanentning samt kemiska

kompresser och tillbehör för hårpermanentning, innehåller de av kontrollslyrelsen

utfärdade anvisningarna särskilda föreskrifter för beskattningsvärdets

fastställande. I de fall, där försäljning av sådana varor i större

poster icke alls eller endast till mindre betydande del förekommer, skall beskattningsvärdet

utgöra 60 procent av det orabatterade priset till frisör, exklusive

särskild och allmän varuskatt.

De regler för beskattningsvärdets bestämmande, som förordningen om särskild

varuskatt nu innehåller, trädde i kraft den 1 juli 1953. Enligt de regler,

som dessförinnan — alltsedan förordningens tillkomst år 1941 — gällde,

var beskattningsvärdet lika med det pris som den skattskyldige i allmänhet

betingade sig för varan vid försäljning till detaljhandlare eller, där

sådan försäljning icke bedrevs, det pris som den skattskyldige kunde antagas

ha betingat sig, om sådan försäljning förekommit.

Även före den 1 juli 1953 innehöll kontrollstyrelsens anvisningar särskilda

bestämmelser om varor, som var avsedda att uteslutande användas

såsom förbrukningsartiklar i frisersalonger. Beskattningsvärdet för sådana

varor skulle sålunda anses utgöra 70 procent av det pris exklusive varuskatt,

som varan betingade vid försäljning till frisör.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1962

7

III. Kontrollstyrelsens förslag m. m.

Kontrollstyrelsen har i sitt nu framlagda förslag hemställt om sådan ändring

av reglerna för beskattningsvärdets bestämmande i fråga om kemisktekniska

preparat, att priset vid försäljning till detaljhandlare snarast åter

— i likhet med vad som gällde före den 1 juli 1953 — blir beskattningsvärde.

I anslutning härtill har styrelsen särskilt berört frågan om beskattningsvärdet

för förbrukningsartiklar i frisersalonger. Slutligen har styrelsen

verkställt den omräkning av de i varuförteckningen angivna skattesatserna,

som erfordras för att den förordade ändringen av reglerna för beskattningsvärdets

bestämmande icke skall leda till ändrad skattebelastning.

Som bakgrund till sitt förslag i fråga om reglerna för beskattningsvärdets

bestämmande anför kontrollstyrelsen.

Anledningen till 1953 års ändring av reglerna för beskattningsvärdets bestämmande

var den samtidigt genomförda lagstiftningen om förbud mot

bruttoprissättning. Genom att fastställa beskattningsvärdet i princip till

grossistens inköpspris i stället för till detaljistens sökte man hindra den

skattskyldige att med hänvisning till gällande beskattningsregler binda priset

i ett senare handelsled. Ändringen av grunden för bestämmandet av beskattningsvärdet

var emellertid, så som departementschefen (prop. 1953:

128, s. 27) underströk, endast att anse såsom provisorisk.

Tillämpningen av 1953 års beskattningsvärdesregler visade sig omedelbart

efter deras ikraftträdande vara förenad med avsevärda svårigheter. Särskilt

framträdande blev dessa i fråga om beskattningen av kemisk-tekniska

preparat.

Kontrollstyrelsen uttalar vidare att styrelsen sökt att inom de i förordningen

givna gränserna meddela sådana anvisningar angående tillämpningen

av reglerna för beskattningsvärdets bestämmande att beskattningen icke

skall kunna utnyttjas såsom ett direkt konkurrensmedel. Avsevärda svårigheter

har dock förelegat, i synnerhet när det gällt att söka bestämma innebörden

av i 3 § 2 mom. omnämnd intressegemenskap, som kan föranleda

att visst pris icke godtages såsom beskattningsvärde. Även tillämpningen

av den i samma författningsrum intagna bestämmelsen att pris, som gäller

endast för en mindre betydande del av den skattepliktiga försäljningen,

icke må angivas såsom beskattningsvärde, bar visat sig förenad med betydande

tolkningssvårigheter i de enskilda fallen. Detta har haft till följd,

anför kontrollstyrelsen, att vissa företag genom skattemässigt betingade affärskonsti

uktioner påverkat konkurrensförbållandena inom branschen. Styrelsen

omtalar även att från branschhåll under hand upplysts att man av

konkurrensskäl vid en fortsatt tillämpning av nu gällande beskattningsvärdesregler

beträffande kemisk-tekniska preparat för att ernå jämförbart

låga beskattningsvärden kan finna sig nödsakad alt göra väsentliga

strukturförändringar i företagens affärstekniska organisation. Sådana förändringar,

vilka skulle motiveras uteslutande av skattetekniska skäl, torde

for kontrollstyrelsens del medföra synnerliga svårigheter beträffande skatte
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1962

kontrollen samtidigt som skatteintäkterna kan antagas komma att reduceras.

Enär det på grund av hittills gjorda erfarenheter icke torde vara möjligt

för kontrollstyrelsen att inom ramen för gällande lagstiftning utforma anvisningar

av sådant innehåll att de mer betydande olikformigheterna inom

denna beskattning elimineras, finner styrelsen sig böra förorda en återgång

till priset vid försäljning till detaljist såsom beskattningsvärde. I 3 § 2 mom.

förordningen om särskild varuskatt givna regler för beskattningsvärdets bestämmande

bär i enlighet härmed beträffande kemisk-tekniska preparat erhålla

i princip den lydelse, som gällde före den 1 juli 1953.

Enligt det vid kontrollstyrelsens skrivelse fogade författningsförslaget

blir sålunda beskattningsvärdet för kemisk-tekniska preparat lika med det

pris, som den skattskyldige i allmänhet betingar sig vid försäljning av varan

till detaljhandlare. Om sådan försäljning, som nu avses, inte bedrives, skall

enligt förslaget beskattningsvärdet vara lika med det pris den skattskyldige

kan antagas ha betingat sig, om sådan försäljning skett. Liksom hittills skall

det pris, som användes såsom beskattningsvärde, beräknas exklusive den

särskilda varuskatten. Som beskattningsvärde må inte heller enligt det

framlagda förslaget angivas pris, som gäller endast för en mindre betydande

del av den skattepliktiga försäljningen.

I fråga om beskattningsvärdet för förbrukningsartiklar

i frisersalonger anför kontrollstyrelsen.

Även vid nu förordad omläggning av beskattningsvärdesregeln kvarstår

dock vissa problem beträffande sådana varor, som icke säljes till detaljhandlare

utan uteslutande till frisörer eller därmed jämförliga yrkesutövare för att

användas i rörelsen. Fråga uppkommer därvid, huruvida sådana köpare ur

beskattningssynpunkt skall jämställas med detaljhandlare eller med konsument.

Enär vissa delar av dessa yrkesgrupper även bedriver återförsäljning

av kemisk-tekniska artiklar och därvid vanligen åtnjuter samma inköpspris

som detaljhandlare anser styrelsen, att priset till sådan förbrukare

skall utgöra beskattningsvärde.

Beskattning efter pris till detaljist innebär i princip, att högsta pris till

sådan köpare blir beskattningsvärde. Frisörer gör dock normalt sina inköp

i mindre poster än detaljhandlare. Om vara, som säljes till såväl detaljhandlare

som frisörer, beskattas efter högsta pris, kommer följaktligen de förhållandevis

höga expeditions- och försäljningskostnaderna på mindre order

att höja beskattningsvärdet för detaljhandelsvaran. Med hänsyn härtill finner

kontrollstyrelsen skäl föreligga för att man vid försäljning i obetydliga

poster bör kunna borträkna vissa expeditionskostnader från beskattningsvärdet.

Styrelsen förutsätter, att en sådan åtgärd kan vidtagas med stöd av

styrelsens bemyndigande att utfärda anvisningar rörande beskattningsvärdets

bestämmande.

Beträffande skattesatserna slutligen uttalar kontrollstyrelsen.

Vid den omräkning av skattesatserna, som betingas av den förordade författningsändringen,

bör man enligt styrelsens uppfattning utgå från den

för huvuddelen av varusortimentet gällande grossistrabatten på 18 procent.

I enlighet härmed skulle nu gällande skattesatser på 25, 50 och 80 procent

komma att motsvaras av 20,5, 41 respektive 65,6 procent.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1962

9

Kontrollstyrelsen förordar, att skattesatserna med avrundning nedåt av

sist angivna tal bestämmes till 20, 40 och 65 procent.

Frågan om beskattningsvärdets bestämmande har även behandlats av

1952 års kommitté för indirekta skatter. 1 kommitténs betänkande »Den

statliga indirekta beskattningen» (SOU 1957:13) redogjordes sålunda för

de svårigheter, som enligt kommitténs uppfattning var förenade med de år

1953 antagna reglerna, och kommittén förordade en återgång till priset vid

försäljning till detaljhandlare såsom beskattningsvärde.

I fråga om bestämmelsen, att lägsta pris vid försäljning i större poster til!

återförsäljare skall vara beskattningsvärde, uttalade kommittén.

Härmed har avsetts priser vid försäljning till grossist. Att sistnämnda uttryck

inte använts i författningen sammanhänger med att -— i den mån

funktionsrabatter avlöses av kvantitetsrabatter och grossistnominering inte

tillämpas — partihandlaren inte kommer i åtnjutande av grossistrabatt om

han köper ett mindre parti, men att detaljisten om han köper ett större parti

kan få rabatt av storleksordning som motsvarar grossistrabatt. Såsom allmän

regel torde emellertid kunna sägas gälla, att beskattningsvärdet utgöres

av det lägsta pris som tillämpas vid försäljning till grossist.

Där olika priser tillämpas vid försäljning i större poster, skall enligt förordningen

det lägsta priset vara beskattningsvärde. Om en tillverkare bedriver

försäljning till återförsäljare i större poster av viss vara, må beskattningsvärdet

för all försäljning av varan beräknas efter det därvid tillämpade

priset, dock med vissa undantag. Därest denna regel för beskattningsvärdets

bestämmande skulle tillåtas gälla undantagslöst, kunde nämligen

följden bli att tillverkare på olika sätt kunde träffa sådana anstalter vid sin

försäljning, att skatten kunde användas såsom konkurrensmedel. Han skulle

t. ex. kunna sälja ett enstaka parti till pris, som till och med understiger

självkostnaden och därmed komma i förmånsställning i konkurrenshänseende

genom att skatten på allt han säljer blir lägre än konkurrenternas skatt

för närmast jämförliga varuslag. Liknande undantagsställning skulle han

kunna uppnå genom att sälja till underpris till annat företag som han äger.

Beträffande kontrollstyrelsens tolkning av begreppet intressegemenskap

anförde kommittén.

Kontrollstyrelsen har sålunda ansett, att intressegemenskapsbegreppet

måste ges en vid tolkning och att, även om klar intressegemenskap föreligger

(exempelvis vid integration), tillämpade priser likväl skall kunna nytljas

som beskattningsvärde under förutsättning, att prissättningen inte påverkats

av intressegemenskapen. Ett indicium på att intressegemenskap i

visst fall inte föreligger eller i varje fall inte är av sådan natur att prissättningen

påverkas, har av kontrollstyrelsen ansetts vara, att priset, varom fråga

är, står öppet för envar som köper stipulerad kvantitet. Av det anförda

torde framgå, att tillämpningen av reglerna om beskattningsvärdets bestämmande

ur nu angivna synpunkter måste erbjuda betydande svårigheter och

även skapa en allmän känsla av osäkerhet för de skattskyldiga.

Även bestämmandet av vad som förstås med sådan »mindre betydande

del» av den skattepliktiga försäljningen, vars pris ej får anges såsom beskattningsvärde,

erbjöd enligt kommittén svårigheter. Härom anfördes.

Det kan naturligtvis starkt ifrågasättas, om det kan vara tillfredsställande

att generellt ange den mindre betydande delen med en procentuell an
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 29 år 1962

del av försäljningen. Beroende på förhållanden i det enskilda fallet —- t. ex.

produktionskapacitet, varusortiment och köparsidans struktur —- kan en

tillverkare måhända med fördel sälja upp till 30 procent av produktionen

till priser, som tangerar eller underskrider självkostnadspriset, medan lönsamheten

att sälja till dylika priser i andra fall ligger vid omkring tio procent.

Enligt anvisningen skulle kontrollmyndigheten visserligen kunna underkänna

ett pris som beskattningsvärde enbart på den grunden, att tillverkaren

inte är beredd att sälja hela sin produktion till det låga, som beskattningsvärde

nyttjade priset. I det praktiska fallet torde det emellertid erbjuda

mycket stora svårigheter att så i detalj kunna granska kalkyler och prissättning

att myndigheten kan förklara, att tillverkaren inte kan vara beredd

att sälja hela produktionen till angivet pris.

Med hänsyn till de erfarenheter, som sålunda enligt kommitténs uppfattning

gjorts vid tillämpningen av de sedan 1953 gällande reglerna, ansåg

kommittén priset vid försäljning i större poster inte böra ifrågakomma som

beskattningsvärde. Detsamma gällde priset vid försäljning till konsument.

Enligt kommitténs mening återstod med dessa utgångspunkter att undersöka,

huruvida beskattningen kunde utformas såsom en skatt i tillverkar- eller

partihandelsledet med priset vid försäljning till detaljhandeln som beskattningsvärde.

Mot bakgrund av redogörelsen för den allmänna problemställningen vid

bestämmandet av beskattningsvärdet för de varor, som omfattas av den särskilda

varuskatten, uttalade kommittén i fråga om de kemisk-tekniska preparaten.

Beträffande förevarande varor torde, såsom i det följande närmare angives,

en beskattning efter volym, vikt eller varuenhet inte vara möjlig. Priset

vid försäljning till detaljhandlare syns emellertid här utan större risk

för prisbindning kunna nyttjas som beskattningsvärde. Strukturen inom

handeln är på preparatsidan nämligen en helt annan än på sötvarusidan.

Medan omkring hälften av omsättningen av sötsaker går genom partihandeln

sker försäljningen av inhemskt producerade kemisk-tekniska preparat

sålunda i större omfattning direkt till detaljhandeln utan mellanhänder. På

grund härav skulle en partihandelsskatt beträffande kemisk-tekniska preparat

i allmänhet inte innebära annat än att beskattningen sker hos tillverkaren

med priset vid försäljning till detaljhandeln som beskattningsvärde.

I enlighet med det anförda föreslog kommittén, att beskattningen av de

kemisk-tekniska preparaten skulle ligga kvar i tillverkarledet såsom en värdebeskattning

men att priset vid försäljning till detaljhandeln skulle vara

beskattningsvärde. IV.

IV. Remissyttranden m. m.

Den av kontrollstyrelsen föreslagna ändringen av principen för beskattningsvärdets

bestämmande har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i det övervägande antalet yttranden. Endast organisationerna

inom frisörfacket har avstyrkt förslaget.

Generaltullstyrelsen förklarar, att det i allmänhet torde ha vissa fördelar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1962

11

att beskattningsvärdet i fråga om en skatt av här förevarande slag fastställes

i ett distributionsled som ligger så nära konsumenten som möjligt, och

styrelsen har därför i princip icke något att erinra mot en återgång till den

tidigare tillämpade regeln. I sitt utlåtande anför generaltullstyrelsen vidare.

Kontrollstyrelsens förslag innebär emellertid att denna regel skall gälla

endast för viss del av varuområdet. Tidigare ha reglerna för bestämmande

av värdet för olika varuslag ansetts böra vara enhetliga. I detta hänseende

må erinras om departementschefens uttalande i Kungl. Maj:ts proposition

1953: 128 (sid. 27) att det ur flera synpunkter vore olämpligt att ha olika

regler för beskattningsvärdets bestämmande för skilda delar av det skattepliktiga

varuområdet. Tänkbart är dock att olika delar av varuområdet

kunna förete så stora skiljaktigheter i distributionens struktur att en differentiering

i fråga om värdebestämningen framstår såsom motiverad. Huruvida

så är förhållandet i förevarande fall framgår icke av kontrollstyrelsens

framställning. 1952 års kommitté var av den uppfattningen att den tidigare

använda värdebestämningsregeln skulle kunna tillämpas för samtliga varuslag.

Enligt styrelsens åsikt bör i första hand övervägas huruvida icke en

generell återgång borde ske till denna regel.

Därest vid dessa överväganden skulle befinnas att bärande skäl föreligga

för en sådan differentiering av beskattningsreglerna som åsyftas i det remitterade

förslaget har styrelsen för sin del icke något att erinra mot en

sådan åtgärd.

Kommerskolleginm finner i sitt utlåtande de av kontrollstyrelsen åberopade

skälen för styrelsens förslag så vägande, att detta bör genomföras. Skånes

handelskammare vitsordar, att de nuvarande reglerna är förbundna med

avsevärda tillämpningssvårigheter, och uttalar, att de föreslagna bestämmelserna

torde medge en enklare och efter förhållandena inom ifrågavarande

bransch bättre avpassad tillämpning. Handelskammaren i Gävle anser sig

kunna fastslå, att man såväl från fabrikanthåll som bland detaljisterna med

tillfredsställelse skulle hälsa en återgång till den tidigare lätthanterligare

och i vissa fall rättvisare beskattningsnormen.

Sveriges grossistförbund påtalar den från konkurrenssynpunkt otillfredsställande

tillämpning av nuvarande bestämmelser, som vissa företag begagnat

sig av, och vitsordar kontrollstyrelsens uttalande att väsentliga ändringar

i övriga företags affärstekniska organisation kan väntas om den av

kontrollstyrelsen föreslagna ändringen icke genomföres. Sådana strukturförändringar

skulle, enligt vad förbundet anför, icke motiveras av distributionstekniska

skäl utan enbart av skattehänsyn.

Även Sveriges köpmannaförbund framhåller, att tillämpningen av 1953

års regler visat sig besvärlig och föranlett dispositioner i syfte alt påverka

beskattningsvärdet.

Kemisk-tekniska fabrikantförbundet och Sveriges kemisk-tekniska leverantörförening

vitsordar vad kontrollstyrelsen anfört om svårigheterna att

upprätthålla en likformig beskattning av olika företag. I många fall har enligt

organisationernas uppfattning de gällande reglerna också lett till orättvisa

mellan olika tillverkare av enahanda produkter. Organisationerna framhåller,

att bruttoprisförbudet, vilket motiverade tillkomsten av 1953 års reg
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 är 1962

ler om beskattningsvärdet, enligt organisationernas uppfattning inte behöver

inverka på dessa regler. Beräkningen av skatten är nämligen en rent

teknisk angelägenhet, som inte påverkar senare handelsleds prissättning.

Ombndsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor förklarar i sitt utlåtande

över kontrollstyrelsens framställning, att ämbetet icke finner skäl avstyrka

styrelsens förslag. Enligt ämbetets mening äger emellertid de synpunkter,

som föranledde 1953 års ändring, fortfarande aktualitet. Därvid hänvisar

ämbetet särskilt till vad som då anfördes om tillverkarens svårigheter att

vid en friare prisbildning inom varje handelsled ange vad som för en viss

vara skall anses såsom pris till detaljhandlare. I de fall, där skattepliktiga

varor av tillverkare säljes helt eller i det närmaste helt till partihandlare,

skulle stora praktiska svårigheter alltid föreligga för tillverkaren att hålla

sig underrättad om partihandlarens prissättning. Härtill kommer enligt ämbetets

mening, att en återgång till priset till detaljhandlare såsom beskattningsvärde

kan tänkas medföra risk för ökad prisstelhet i partihandelsledet

i fall, där en tillverkares försäljning helt eller i det närmaste helt går via

ett särskilt sådant led. Den föreslagna omläggningen kan därför i sådana

fall måhända komma att medföra liknande verkningar på partihandelsledets

prissättning som de s. k. riktpriserna nu har på detaljhandelns prissättning.

Ehuru ämbetet sålunda velat beröra de erinringar, som kan göras mot en

återgång till de tidigare reglerna, finner ämbetet berättigade invändningar

kunna resas även mot nu gällande regler om beskattningsvärde. Med hänsyn

till att kontrollstyrelsen och Kemisk-tekniska fabrikantförbundet funnit

olägenheterna av dessa regler beträffande kemisk-tekniska preparat så

avsevärda att de förordat en återgång till tidigare regler och då konkurrensbegränsningslagstiftningen

icke i och för sig torde lägga hinder i vägen för

den föreslagna författningsändringen finner ämbetet, såsom nämnts, icke

skäl avstyrka kontrollstyrelsens förslag.

Statens pris- och kartellnämnd har i sitt utlåtande icke tagit bestämd

ståndpunkt till kontrollstyrelsens förslag. Nämnden framhåller inledningsvis,

att 1953 års ändring föranleddes av den samtidigt genomförda lagstiftningen

om förbud mot bruttoprissättning. Genom att fastställa beskattningsvärdet

i princip till grossistens inköpspris i stället för till detaljistens sökte

man hindra den skattskyldige att med hänvisning till gällande beskattningsregler

binda priset i ett senare handelsled. Efter att ha redogjort för de svårigheter

vid tillämpningen av 1953 års regler, som framhållits av 1952 års

kommitté för indirekta skatter i dess betänkande och av kontrollstyrelsen i

dess aktuella framställning, yttrar nämnden vidare.

Pris- och kartellnämnden får för sin del uttala den uppfattningen, att om

de nuvarande beskattningsvärdesreglerna i vissa hänseenden orsakat svårigheter,

så torde en återgång till de tidigare reglerna i stället medföra olägenheter

av annat slag. Även om försäljningen av kemisk-tekniska preparat, såsom

1952 års kommitté för indirekta skatter framhållit, i större omfattningsker

direkt till detaljhandeln utan mellanhänder, så har å andra sidan kunnat

iakttagas att vissa av ifrågavarande preparat exempelvis tandkräm,

schamponeringsmedel och hårvatten i växande utsträckning börjat saluföras

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1962

13

av så kallade allivsbutiker, vilka även beträffande dessa varor till stor del

torde göra sina inköp från partihandelsföretag. I dylika fall synes den föreslagna

anknytningen av beskattningsvärdet till detaljhandelns inköpspris

komma att utöva en viss prisbindande verkan i ett återförsäljarled, det vill

säga hos de grossister som säljer till livsmedelshandeln.

Om den nuvarande beskattningsformen skall bibehållas i fråga om kemisktekniska

preparat, kan nämnden under sådana förhållanden endast draga

den slutsatsen att valet står mellan att tillämpa endera av två olika beskattningsregler,

vilka båda ur skilda synpunkter förefalla att medföra vissa

olägenheter.

Svenska frisörarbetareförbundet, Svenska frisörföreningen u. p. a. och

Sveriges frisörgrossistförening har i gemensamt yttrande hemställt, att kontrollstyrelsens

framställning ej skall föranleda någon åtgärd. Till stöd för

denna ståndpunkt har organisationerna anfört bland annat följande. Samma

skäl som motiverade 1953 års lagstiftning talar nu mot bifall till kontrollstyrelsens

framställning. Emedan en anpassning skett till de nu gällande

reglerna, skulle en förnyad omläggning av beskattningsprinciperna medföra

betydande olägenheter och kostnader för de skattskyldiga. Det finns anledning

antaga, att konlrollstyrelsen får större tillämpningssvårigheter med den

nu föreslagna ordningen än med den gällande. I ett mycket stort anlal fall

säljer tillverkaren till grossist och denne vidare till detaljhandlare eller konsument.

Det är sannolikt och i flera fall säkert, att grossisterna inte kommer

att meddela tillverkaren vilka priser de erhåller från detaljhandlare. Tillverkare

kan i flera fall vara konkurrenter till grossister. Av hänsyn till sin

sekretessplikt kan kontrollstyrelsen inte delge tillverkaren grossistens pris

till detaljist, även om styrelsen har möjlighet att erhålla upplysning om delta

pris.

I den från kontrollstijvelsen överlämnade promemorian bemöts vad frisörorganisationerna

anfört och uttalas.

Särskild varuskatt på kemisk-tekniska preparat erlägges f. n. av 250 skattskyldiga

med ca 50 milj. kronor om året. Omkring 80 procent av skattebeloppet

erlägges av medlemmar i Kemisk-Tekniska Fabrikantförbundet och i Sveriges

Kemisk-Tekniska Leverantörförening. Av det sammanlagda skattebeloppet

är knappt 10 procent hänförliga till s. k. frisörvaror.

Själva utgångspunkten i kontrollstyrelsens förslag är det faktum, alt det

på det kemisk-tekniska området vad det gäller kosmetiska preparat för närvarande

icke finns några fria grossister av betydelse av den typ, som exempelvis

sötvarusidan har. Det utmärkande för den kosmetiska branschen är

i stället att grossisterna är representanter endast för ett visst kosmetiskt

märke eller vissa sådana märken. Dessa märkesgrossister är ävenledes till

alldeles övervägande del skattskyldiga hos kontrollstyrelsen. Den försäljning

som i dag äger rum från grossister, som icke är märkesrepresentanter,

är av så obetydlig omfattning, att den i detta sammanhang helt kan lämnas

därhän.---I de fall, då en skattskyldig förmenat sig icke ha känne
dom

om priser, som tillämpas i senare handelsled, har kontrollstyrelsen ansett

sig vara oförhindrad att delge den skattskyldige dessa priser, om de befunnits

erforderliga för beskattningsvärdets bestämmande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1962

För att närmare belysa affärsförhållandena inom branschen har kontrollstyrelsen

i sin promemoria lämnat följande redogörelse för ett beskattningsfall.

Grossistföretaget A har enligt skriftligt avtal rätt till ensamförsäljning av

varumärket X, som användes för vissa permanentpreparat. Normalt skulle

då beskattningsvärdet räknas med utgångspunkt från A:s pris till frisör.

Tillverkningen av varorna äger rum i lokaler, där även A:s expedition av varorna

sker. Tillverkare av varorna uppges emellertid vara bolaget B, i vilket

bolag ägaren av A äger 49 procent av aktierna. Den i tillverkningen sysselsatta

personalen avlönas av B. Varumärket X äges av bolaget C, som formellt

står som leverantör till A. De varor som B tillverkar anses vara levererade

till A, då de färdigställts i de gemensamma lokalerna. B skickar då

en leveranssedel till sitt kontor, som fakturerar varorna på C, som i sin tur

fakturerar varorna på A. För att visa att varorna icke längre enbart tillverkas

och säljes genom A-B-C visar gruppen att varorna enligt avtal även tillverkas

av bolaget D, som visserligen skall leverera 80 procent av sin produktion

till C men som äger att fritt försälja resterande 20 procent. Vid utredning

hos D framkommer, att de 20 procenten levererats till det okända

företaget E, som visar sig vara ett företag helt utan verksamhet. Varorna

har dock mottagits av ägaren av E, som omedelbart levererat dem till en lagerlokal,

vilken disponeras av reklamchefen hos C. Som beskattningsvärde

redovisas priset mellan B och C, vilket pris endast utgör ca 20 procent av

det pris A betingar sig vid försäljning till frisör.

De sålunda konstruerade affärsförhållandena medförde att grossistföretaget

kunde tillgodogöra sig skattemässiga vinster av betydande omfattning.

Enär styrelsen fann att konkurrensförhållandena endast i begränsad omfattning

och då genom synnerligen krävande utredningar kunde bringas

tillrätta inom ramen för nuvarande lagstiftning hade styrelsen icke annat

val än att begära författningsändring.

Den av kontrollstyrelsen föreslagna utformningen av regeln

för beskattningsvärdets bestämmande har av de flesta remissorganen

lämnats utan erinran.

Generaltullstyrelsen liar emellertid i sitt utlåtande anfört.

Liksom i nuvarande regel rörande priset vid försäljning till återförsäljare

torde i den föreslagna regeln om priset vid försäljning till detaljhandlare

böra förutsättas att intressegemenskap icke föreligger mellan säljare och

köpare; detta torde vara av särskild betydelse om den nuvarande regeln

kommer att bibehållas för vissa varuslag.

Innebörden av uttrycket »det pris, som den skattskyldige i allmänhet betingar

sig vid försäljning av varan till detaljhandlare» synes vara något

oklar. Enligt kontrollstyrelsen skulle detta i princip innebära högsta pris

till sådan köpare. Enligt vanligt språkbruk torde uttrycket snarare fattas

såsom avseende största kvantiteten försålda varor eller största antalet försäljningar.

Ett klarläggande på denna punkt synes erforderligt.

Svenska frisörarbetareförbundet, Svenska frisörföreningen u. p. a. och

Sveriges frisörgrossistförening har vänt sig mot kontrollstyrelsens uttalande,

att beskattning efter pris till detaljist i princip skulle innebära att högsta

pris till sådan köpare blir beskattningsvärde, och därvid hänvisat till att även

enligt kontrollstyrelsens förslag fortfarande lägsta pris skall tillämpas vid

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1962

15

bestämmande av beskattningsvärdet för choklad- och konfektyrvaror. Organisationerna

har vidare gjort gällande, att betydande spännvidder föreligger

mellan högsta och lägsta priser för ett flertal här aktuella varor beroende

på olika förpackningsstorlekar eller kvantitetsrabatter per order, tidsenheter

o. dyl.

I den förut nämnda, inom kontrollstyrelsen upprättade promemorian heter

det i denna fråga, att styrelsens förslag har samma utformning som lagstiftningen

ägde före 1953 års ändring och att uttrycket »priset i allmänhet»

då tolkades som högsta pris, eftersom priset i allmänhet var lika med prislistepriset

på vilket tillverkaren kunde lämna rabatt som dock icke fick

påverka beskattningsvärdet.

Kemisk-tekniska fabrikant förbundet och Sveriges kemisk-tekniska leverantörförening

har i sitt yttrande berört kontrollstyrelsens uttalande i samband

med behandlingen av frisörbranschens speciella förhållanden, att man

vid försäljning i obetydliga poster bör kunna borträkna vissa expeditionskostnader

från beskattningsvärdet. Organisationerna finner det uppenbart,

att en expeditionsavgift, som pålägges en mindre order för att åvägabringa

en mer ekonomisk distributionsstruktur, icke bör påverka beskattningsvärdet.

Vid behov bör särskilda bestämmelser härom utfärdas för att undvika

en av skatteskäl betingad utveckling mot höga expeditionsavgifter med

motsvarande lägre varupriser och beskattningsvärden.

I den speciella frågan om beskattningsvärdet för förbrukningsartiklar

i friser salonger har Kemisk-tekniska fabrikantförbundet

och Sveriges kemisk-tekniska leverantörförening biträtt kontrollstyrelsens

uppfattning, att frisörerna i beskattningshänseende bör jämställas

med detaljhandlare. En sådan omläggning är enligt organisationernas

mening motiverad av att produktutvecklingen torde ha omöjliggjort en klar

gränsdragning mellan produkter avsedda för återförsäljning och för förbrukning

i frisörens rörelse.

Svenska frisörarbetareförbundet, Svenska frisörföreningen u. p. a. och Sveriges

frisörgrossistförening däremot har i denna fråga vänt sig mot kontrollstyrelsens

uppfattning och uttalar att enligt deras mening skatt ej bör

utgå, när i och för sig skattepliktiga varor, såsom schamponeringsmedel

och permanentvätskor, användes yrkesmässigt vid icke skattepliktig hårbehandling.

Kontrollstyrelsen har även, heter det vidare, utfärdat flera olika anvisningar

speciellt för frisörvaror, varigenom slutligen 60 procent av priset till

frisör blivit beskattningsvärde. Härigenom har frisör i praktiken blivit närmast

jämställd med konsument. Detta borde visserligen ha skett fullt ut,

såsom fallet är vid tillämpningen av förordningen om allmän varuskatt.

Med hänsyn till kontrollstyrelsens sedan lång tid intagna ståndpunkt har

man dock från branschens sida hittills accepterat kontrollstyrelsens anvisningar.

Styrelsens förslag innebär emellertid, gör organisationerna gällande,

för förbrukningsartiklar i frisersalonger en speciell skatteskärpning av betydande

storleksordning, nämligen 33,33 procent i förhållande till vad som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1962

nu gäller och 67—100 procent i förhållande till det riktiga betraktelsesättet

att frisör är konsument. Försäljning till frisörer är, anför organisationerna,

betydligt mera kostnadskrävande än försäljning till detaljist, och de företag,

som ägnar sig åt sådan försäljning, åtnjuter därför regelmässigt större rabatter

än företag, som säljer till detaljist, och minst lika höga rabatter som

en detaljist vid försäljning till konsument.

Enligt organisationernas mening vore den följdriktigaste lösningen av det

föreliggande problemet, att sådana företag som säljer till frisörer därvid betraktades

såsom detaljister och att beskattningsvärdet således i förekommande

fall beräknades till det lägsta pris den skattskyldige betingar sig

vid försäljning till sådan detaljist. Organisationerna hemställer, att vid

eventuell ny lagstiftning klarlägges att frisörer är konsumenter beträffande

varor och förpackningar som säljes uteslutande till frisörer samt att

priset från tillverkare till återförsäljare skall vara beskattningsvärde.

I den inom kontrollstyrelsen upprättade promemorian uttalas, att det

från beskattningssynpunkt måste framstå som helt ovidkommande, huruvida

frisören är konsument eller icke. Det viktiga i detta sammanhang är, på vilka

villkor frisören inköper kosmetiska preparat. Om en värdeskatt över

huvud taget skall kunna uppfylla några krav på skatterättvisa, måste beskattningsvärdet,

anför styrelsen, fastställas efter en norm, som i möjligaste mån

ger samma utslag över hela linjen. Om man, som styrelsen förordar, skall

tillämpa priset till detaljhandlare som beskattningsvärde, måste man fråga

sig, om frisören köper sina varor på andra villkor än detaljhandlaren. Härvidlag

finns en god möjlighet till jämförelse, då frisörer i icke helt obetydlig

omfattning även är återförsäljare av vissa kosmetiska preparat. Att i

det läget anta, att förbrukningsvarorna inköpes till oförmånligare pris än

återförsäljningsvarorna anser kontrollstyrelsen orealistiskt. I stort sett gäller

att, då hantverkare eller därmed jämförliga yrkesutövare inköper varor

som även inköpes av detaljhandlare, samma förmåner gäller för båda dessa

kategorier.

Efter ett påpekande att frisörerna endast av rent skatteadministrativa skäl

jämställts med konsument vid tillämpningen av förordningen om allmän

varuskatt innehåller promemorian vidare följande i fråga om den s. k. 60- procentsregeln för frisörvaror.

Varuområdets utveckling har medfört, att den princip som ur kontrollsynpunkt

var förutsättningen för regeln — nämligen att varorna som omfattas

av regeln till sin karaktär skall vara helt artskilda från de sedvanliga

detaljhandelsvarorna — icke numera gäller, då artiklar motsvarande samtliga

s. k. frisörartiklar för närvarande säljes i detaljhandeln. Slutsatsen blir

då för beskattningsmyndigheten, att någon särregel för frisörartiklarna icke

kan upprätthållas, utan att kontrollverksamheten utvidgas i en icke avsedd

omfattning. Med hänsyn till frisörvarornas ringa procentuella andel av den

totala försäljningen av kemisk-tekniska preparat borde även vid oförändrad

lagstiftning den för de dominerande detalj handelsvarorna gällande grossistrabatten

på 18 procent bli styrande för hela varuområdet. Enär en sådan

åtgärd dock medför vissa pris- och skatteändringar för frisörbranschen och

då särregler sedan länge tillämpats på detta område fann kontrollstyrelsen

det lämpligast att låta ändringen anstå tills den föreslagna författningsändringen

kunde genomföras.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1962

Även vid oförändrad lagstiftning framstår 60-procentsregeln som diskutabel.

Den omständigheten att vissa frisörgrossister räknar med en rabatt

för egen del på ca 40 procent behöver icke med nödvändighet medföra att

denna rabatt borträknas i sin helhet vid beskattningsvärdets bestämmande.

Anledningen till dessa höga rabattsatser är att branschen arbetar mera med

personlig bearbetning av köparna än med egentlig reklam. Dessa högre försäljningskostnader

motsvaras av lägre reklamkostnader. Då det är en huvudlinje

beträffande bestämmandet av beskattningsvärdet för detalj handelsvarorna

att reklamkostnaderna räknas in i detta värde, synes det skäligt att

den del av försäljningskostnaderna på frisörsidan som ur distributionsekonomisk

synpunkt kan anses motsvara detalj handelsvarornas försälj ningsreklam

även inräknas i beskattningsvärdet. Utgångspunkten vid bestämmandet

av beskattningsvärdet måste givetvis bli grossistrabatten i genomsnitt

för detalj handelsvarorna.

Avslutningsvis heter det i promemorian.

Även om de ändrade reglerna för beskattningsvärdet skulle slå igenom

på frisörernas inköpspris för behandlingsvaror, vilket icke får tas för givet,

är den skattehöjning som maximalt kan komma i fråga av ringa betydelse

för frisören, då den kan uppskattas till en procent av den sammanlagda

kostnaden för en permanentbehandling.

Kontrollstyrelsens förslag till ändring av skattesatserna har icke

mött erinran från annat håll än Svenska frisörarbetareförbundet, Svenska

frisörföreningen u. p. a. och Sveriges frisörgrossistförcning. Dessa organisationer

har i sitt yttrande — utöver vad tidigare återgivits -— vänt sig mot

att kontrollstyrelsen utgått från en grossistrabatt om 18 procent. Enligt organisationerna

skulle grossistrabatten vid försäljning till detaljhandlare ofta

vara det dubbla eller betydligt mera. För betydande varugrupper inom den

kosmetiska branschen skulle sålunda den gängse rabatten vara omkring 40

procent. Kontrollstyrelsens förslag skulle följaktligen innebära en betydande

skatteskärpning i dessa fall. V.

V. Departementschefen

Den särskilda varuskatten tillkom år 1941 och beräknades då på priset

vid försäljning till detaljhandlare. Denna ordning gällde till den 1 juli 1953

då en annan princip för skattens bestämmande infördes. Enligt denna

princip beräknas skatten på det lägsta pris varan betingar vid försäljning

i större poster från skattskyldig tillverkare eller importör till återförsäljare,

d. v. s. i regel på grossistens inköpspris. Så sker fortfarande för

alla varuslag — bl. a. kemisk-tekniska preparat — där skatten är bestämd till

viss procentsats av beskattningsvärdet. Med hänsyn till de tillämpningssvårigheter

i fråga om kemisk-tekniska preparat, som visat sig vara förenade

med de gällande bestämmelserna, har kontrollstyrelsen nu för dessa varor

förordat en återgång till det tidigare systemet med priset vid försäljning till

detaljist såsom beskattningsvärde.

De regler för beskattningsvärdets bestämmande, som infördes år 1953,

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1962

var, enligt vad som då framhölls, endast av provisorisk karaktär. Den samlade

erfarenheten av reglernas tillämpning och den hittillsvarande utvecklingen

inom den kemisk-tekniska branschen får enligt min mening nu anses

ha givit tillräckligt underlag för en omprövning av lagstiftningen på denna

punkt.

De påtalade tillämpningssvårigheterna i fråga om kemisk-tekniska preparat

sammanhänger med branschens speciella struktur. Beskattningsvärdet

skall enligt nuvarande regler i princip vara lika med det pris, som större

poster betingar vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra

oberoende säljare och köpare. Varudistributionen från tillverkare eller importör

till detaljist sker emellertid inom denna bransch till övervägande del

icke, såsom för reglernas tillämpning förutsättes, med anlitande av självständiga

återförsäljare utan direkt eller genom ett den skattskyldige närstående

företag. De grossister som förekommer är i största utsträckning representanter

endast för visst varumärke eller vissa märken och står således i

intressegemenskap med den skatlskyldige. Dessa förhållanden leder till att

försäljning i större poster från skattskyldig till återförsäljare antingen icke

alls förekommer eller sker till ett pris som på grund av intressegemenskapen

mellan säljare och köpare ej kan användas såsom beskattningsvärde.

En differentiering av prissättningen mellan olika delar av den skattepliktiga

försäljningen från samma företag försvårar ytterligare ett fastställande

av beskattningsvärdet.

Ä^en med ett lojalt förhållande från de skattskyldigas sida är en tillämpning

av nuvarande regler således förenad med betydande svårigheter i fråga

om kemisk-tekniska preparat. Dessa svårigheter har kontrollstyrelsen sökt

bemästra genom sina allmänna anvisningar till ledning för tolkningen av

gällande bestämmelser. Enligt styrelsens bedömande, vars riktighet vitsordats

från branschhåll, kan emellertid dessa anvisningar ej ges en sådan

precision, att tillfredsställande underlag för tillämpningen erhålles. Den rådande

osäkerheten innebär givetvis avsevärda olägenheter inte endast för

de tillämpande myndigheterna utan även för de skattskyldiga. Det senare

har starkt understrukits från branschens sida, och därvid har särskilt framhållits

faran för att företagen genom olikformig beskattning får sina konkurrensförhållanden

rubbade.

Till det anförda kommer riskerna för ändringar av företagsstrukturen

inom branschen i syfte att nedbringa beskattningsvärdena. Sådana ändringar,

varigenom av skattemässiga skäl det av tillverkare- eller importörledet

betingade priset nedbringas och återförsäljningsledets marginal i motsvarande

mån ökas eller i samma syfte särskilda företag i det senare ledet tillskapas,

kan nämligen på grund av branschens företagsstruktur relativt lätt

genomföras, särskilt som de rena tillverkningskostnaderna för här ifrågavarande

varor motsvarar en jämförelsevis liten del av priset vid försäljning

till detaljist. Från såväl kontrollstyrelsens som branschorganisationernas

sida har framhållits, att affärskonstruktioner av nu angiven art redan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1962

19

genomförts av en del företag. Med hänsyn till konkurrensförhållandena kan

därav antagas följa en viss benägenhet hos övriga företag inom branschen

att vidtaga liknande dispositioner. Kontrollstyrelsen har uttalat starka farhågor

för en sådan utveckling vid oförändrad lagstiftning, och dessa farhågor

har bekräftats av branschorganisationerna. Försök att på detta sätt

nedbringa beskattningsvärdena torde i viss mån kunna hindras med gällande

lagstiftning, främst med hjälp av regeln om intressegemenskap, men

genomgående lär detta icke kunna ske. I vart fall torde de redan påtalade

tillämpningssvårigheterna liksom osäkerheten för de skattskyldiga och riskerna

för en olikformig behandling av företagen ökas avsevärt om utvecklingen

går i den befarade riktningen.

Mot bakgrund av de här angivna förhållandena framstår kontrollstyrelsens

förslag om återgång till de tidigare reglerna som väl motiverat. Den

föreslagna ändringen har även förordats av de organisationer, som företräder

den övervägande delen av preparatbranschen. Från beskattningssynpunkt

har erinran mot förslaget gjorts endast av frisörfackets organisationer.

Invändningarna från detta håll synes dock närmast sammanhänga med

den speciella tillämpningsfråga för frisörartiklar, som kontrollstyrelsen berört

i sammanhanget. Givetvis måste man räkna med att även det nu föreslagna

systemet medför vissa tillämpningssvårigheter. Dessa har emellertid

av de främst berörda, vilka har erfarenhet av samma system från tiden

före den 1 juli 1953, ansetts vara av så mycket lindrigare beskaffenhet,

att en återgång avgjort är att föredraga framför ett bibehållande av de nuvarande

reglerna. Denna mening har även uttalats av 1952 års kommitté för

indirekta skatter i dess år 1957 avgivna betänkande. Såsom kommittén där

framhållit, lär andra metoder för beskattningsvärdets bestämmande än de

här berörda ej kunna ifrågakomma. En återgång till de tidigare reglerna är

sålunda enligt min mening påkallad från beskattningssynpunkt.

Den år 1953 vidtagna ändringen betingades icke av skattemässiga skäl

utan av farhågor för att ett enligt tidigare regler fastställt beskattningsvärde

skulle hindra den friare prisbildning, som åsyftades med det genom lagstiftningen

samma år om motverkande av konkurrensbegränsning införda förbudet

mot bruttoprissättning. Kommittén för indirekta skatter fann emellertid,

att priset vid försäljning till detaljhandlare på grund av handelns

struktur inom preparatbranschen utan större risk för prisbindning skulle

kunna användas som beskattningsvärde för kemisk-tekniska preparat. Denna

uppfattning vinner stöd i kontrollstyrelsens redogörelse för de aktuella

förhållandena i branschen och har bekräftats av de större organisationerna

inom denna. De konkurrensövervakande organen har visserligen ställt sig i

viss mån tveksamma inför förslaget om en återgång till de tidigare reglerna

men har likväl icke ansett hinder föreligga mot en sådan ändring. Det väl

underbyggda önskemålet om den från beskattningssynpunkt lämpligaste utformningen

av lagstiftningen bör därför tillgodoses.

Den förordade ändringen i fråga om kemisk-tekniska preparat innebär,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1962

att reglerna för beskattningsvärdets fastställande blir olika för dessa och

andra varuslag. Detta kan synas i och för sig mindre tillfredsställande.

Handelns struktur är emellertid en helt annan i preparatbranschen än i sötvarubranschen,

och de tillämpningssvårigheter, som föranlett frågan om ändring

av de nuvarande reglerna, har därför icke sin motsvarighet i den senare

branschen. Inom denna torde av samma skäl hänsynen till beskattningsvärdets

eventuella effekt på prisbildningen väga tyngre. Några praktiska olägenheter

vållas icke av en skillnad mellan branscherna i det aktuella hänseendet.

Mot den av kontrollstyrelsen föreslagna tekniska utformningen av de

nya bestämmelserna om beskattningsvärdet, vilken i sak överensstämmer

med vad som gällde före 1953 års ändring och således i princip bör föranleda

en motsvarande tillämpning, har jag i det väsentliga ingen erinran. I

likhet med generaltullstyrelsen anser jag emellertid att regeln om inverkan

av intressegemenskap bör gälla för alla varuslag. Vidare bör vissa jämkningar

av redaktionell karaktär ske i kontrollstyrelsens författningsförslag.

Kontrollstyrelsen har i sin framställning även berört en speciell tillämpningsfråga,

nämligen hur beskattningsvärdet skall bestämmas för sådana

varor som säljes uteslutande till frisörer eller därmed jämförliga yrkesutövare

för användning i rörelsen. Sedan länge har beskattningsvärdet för

dessa s. k. frisörartiklar bestämts enligt särskilda av kontrollstyrelsen utlärdade

föreskrifter. Styrelsen har nu förklarat denna särbehandling av frisörartiklarna

ej längre vara motiverad, medan frisörfackets organisationer

intagit motsatt ståndpunkt. Kontrollstyrelsen har ej påkallat någon författningsändring

i frågan, och lösningen av denna ligger inom ramen för styrelsens

bemyndigande att utfärda anvisningar för beskattningsvärdets bestämmande.

Därvid bör självfallet hänsyn tagas till rådande förhållanden

inom facket, och frågan om meddelande och utformning av anvisningar på

området får bedömas mot denna bakgrund.

Av den föreslagna författningsändringen i fråga om beskattningsvärdet

betingas viss ändring i skattesatserna för erhållande av oförändrad skattebelastning.

Kontrollstyrelsens förslag härutinnan innebär endast en omräkning

av dessa med utgångspunkt från samma grossistrabatt som beräknades

vid 1953 års författningsändring. Mot detta förslag har jag intet att erinra.

Författningsändringarna bör träda i kraft den 1 april 1962.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj.t

måtte genom proposition föreslå 1962 års riksdag att antaga ett inom departementet

upprättat förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 25 maj 19il (nr 251) om särskild varuskatt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1962

21

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Norén

i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1962

Bihang

Kontrollstyrelsens förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om

särskild varuskatt

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. förordningen den 25 maj 1941 om

särskild varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att den vid förordningen fogade förteckningen över varor, för vilka särskild

varuskatt skall erläggas, skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av

härvid fogad bilaga.1

3 §.

1. Skatten utgår,--— eller viktenhet.

2. Beskattningsvärdet är

a) för vara, hänförlig till tulltaxenummer 17.04, 17.05, 18.06, 20.04, 21.07

eller 22.09, lika med det lägsta pris, som den skattskyldige betingar sig vid

försäljning av varan i större poster till återförsäljare, med vilken den skattskyldige

icke står i intressegemenskap, och

b) för vara, hänförlig till tulltaxenummer 33.06 eller 38.19, lika med det

pris, som den skattskyldige i allmänhet betingar sig vid försäljning av varan

till detaljhandlare.

Om sådan försäljning, som i a) och b) avses, icke bedrives, är beskattningsvärdet

lika med det pris den skattskyldige kan antagas hava betingat

sig, därest sådan försäljning skett.

Den särskilda varuskatten skall icke inberäknas i pris, som skall tillämpas

såsom beskattningsvärde. Såsom beskattningsvärde må icke angivas pris,

som gäller allenast för en mindre betydande del av den skattepliktiga försäljningen.

För vara, —--i förvärvssyfte.

Det ankommer---givna stadganden.

Denna förordning träder i kraft den

1 Bilagan, som är likalydande med den vid propositionen fogade varuförteckningen, har här

utelämnats.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620019

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:79 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av SO § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten
  2. BevU 1962:7 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 19il s. 1 i texten