Med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1962:3, Med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
Dokumentets text
K ungt. Maj:ts proposition nr 3 år 1962
1
Nr 3
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18
april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling;
given Stockholms slott den 8 december
1961.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna
till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås sådan ändring av övergångsbestämmelserna till
1935 års lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling, att vid 1962 års
utgång gällande tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte skall,
om särskilda skäl därtill föreligga, kunna av arbetsmarknadsstyrelsen — för
ett år i sänder — förlängas till den 1 januari 1968. 1
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 3
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1962
Förelag
till
Lag
om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113)
med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
Härigenom förordnas, med ändring av vad i övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling1 finnes
stadgat däremot stridande, att enskild person eller annan, som vid 1962
ars utgång med behörigt tillstand bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte,
må, om särskilda skäl därtill föreligga, av arbetsmarknadsstyrelsen beviljas
förlängning av tillståndet i den ordning och på de villkor som angivas i
nämnda övergångsbestämmelser, dock icke längre än till den 1 januari 1968.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962. 1
1 Jfr SFS 1957:45.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 3 år 1962
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 december
1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga angående ändring
av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1933 med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling samt anför.
Vid den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett
förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.
Enligt denna konvention, på vilken gällande svensk lagstiftning
på området i allt väsentligt bygger, skulle avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer
med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens
ikraftträdande för vederbörande medlemsstat. Under denna tid skulle nya
sådana byråer icke få upprättas. En redan befintlig byrå skulle emellertid
kunna erhålla tillstånd av vederbörande myndighet att under vissa förutsättningar
fortsätta sin verksamhet. Härvidlag gällde bl. a. att byrån skulle
inneha ett för år meddelat tillstånd, som kunde förnyas efter myndighetens
gottfinnande under en tidrymd ej överstigande tio år.
Konventionen ratificerades av Sverige den 15 november 1935.
Frågan om en revision av konventionen togs sedermera upp från svensk
sida och vid 1949 års konferenssainmanträde antogs ett förslag till reviderad
konvention (nr 96) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.
Den reviderade konventionen, vilken finnes fogad som bilaga till prop.
1950: 188, skiljer sig från den ursprungliga framför allt därigenom, att den
erbjuder varje medlem, som ratificerar konventionen, möjlighet att antingen
antaga de i del II av konventionen intagna bestämmelserna angående
ett successivt avskaffande av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med
vinstsyfte inom eu begränsad tid, som fastställes av vederbörande myndighet,
samt reglering av övriga arbetsförinedlingsbyråers verksamhet eller att
antaga bestämmelserna i del III angående en reglering av den verksamhet,
som bedrives av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, däri inbegripna
byråer med vinstsyfte.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1962
Den reviderade konventionen har ratificerats av Sverige den 22 juni 1950,
därvid anmälts att Sverige antagit de i del II av konventionen intagna bestämmelserna.
De svenska bestämmelserna på detta område återfinnes i lagen den 18
april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (nr 113; ändr.
209/1942, 367/1947, 722/1948, 233/1954 och 45/1957). Lagen äger tillämpning
på alla slag av arbetsförmedling, som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt
eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom
utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt
lagen får arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte. Från denna generella
regel har emellertid i lagens övergångsbestämmelser upptagits vissa
undantag beträffande dem som redan bedriver sådan verksamhet. Ursprungligen
gällde i detta hänseende, att den, som den 1 januari 1936 i behörig
ordning bedrev arbetsförmedling i förvärvssyfte, kunde erhålla tillstånd att
fortsätta verksamheten till utgången av år 1939. För tiden därefter ägde
tillsynsmyndigheten — numera arbetsmarknadsstyrelsen — för högst ett år
i sänder och längst till den 1 januari 1950 bevilja förlängning av tillståndet
såvitt angår särskilda yrkesgrupper, beträffande vilka Kungl. Maj:t så bestämt.
Ifrågavarande yrkesgrupper utgöres enligt kungörelse den 10 februari
1939 (nr 47) av musiker och sceniska artister samt anställningssökande i
husligt arbete, hotell-, pensionat- och restaurangrörelse ävensom sjukvård
och jordbruk.
Nyssnämnda till den 1 januari 1950 fastställda tidsfrist har förlängts genom
lag den 10 december 1948 (nr 722) till den 1 januari 1955, genom lag
den 14 maj 1954 (nr 233) till den 1 januari 1958 och genom lag den 8 mars
1957 (nr 45) till den 1 januari 1963. Genom 1954 års lagstiftning skärptes
villkoren för beviljande av förlängt tillstånd såtillvida, att särskilda skäl
måste föreligga för att förlängning skulle kunna medgivas.
Av propositionen 1957: 13, genom vilken framlades förslag till lag om
ändring av ifrågavarande övergångsbestämmelser i enlighet med vad arbetsmarknadsstyrelsen
förordat, framgick bl. a. följande. Antalet innehavare
av tillstånd till arbetsförmedling i vinstsyfte hade minskat till tolv. EU
av tillstånden avsåg den verksamhet för förmedling av engagemang åt tonkonstnärer,
som bedrevs av en juridisk person, Konsert- och Teater Bureau
AB (Konsertbolaget) i Stockholm. De övriga elva förmedlingsbyråerna drevs
av enskilda personer. Av dessa hade vid 1957 års utgång endast tre icke
uppnått 67 års ålder. Antalet förmedlingsuppdrag under år 1955 utgjorde
för en byrå 960 och varierade i övrigt mellan 270 och 55. Nettoinkomsten
för år 1955 uppgick för en tillståndsinnehavare till 6 000 kronor samt för
Övriga till belopp mellan 3 300 och 700 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1962 0
Föredragande departementschefen yttrade i den förutnämnda propositionen
bl. a. följande.
Såsom framgår av vad jag tidigare anfört återstår numera allenast ett
fåtal avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte. Mot skötseln
av dessa byråer finns, såvitt jag har mig bekant, intet att erinra. Bland dem
finns, enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen upplyst, åtminstone vissa av enskilda
personer bedrivna byråer, vilka har en ganska omfattande förmedlingsverksamhet
och en väl inarbetad förmedlingskrets. Med hänsyn härtill
ävensom och kanske främst till de försörjningssvårigheter för innehavarna,
som eu definitiv avveckling av verksamheten vid 1957 års utgång torde
medföra, synes det mig rimligt, att den år 1954 beslutade tidsfristen för avvecklingen
förlänges i enlighet med vad arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit.
Såsom framgår av det tidigare anförda finns i landet ett förmedlingsföretag,
som bedrives i bolagsform, nämligen Konsertbolaget. Detta företag synes
böra beredas möjlighet att upprätthålla sin verksamhet under samma
tid och på samma villkor som de enskilda förmedlingsutövarna.
I skrivelse den 6 oktober 1961 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt om
åtgärd för ytterligare förlängning av ifrågavarande avvecklingstid. Styrelsen
anför, att tillstånden att inneha arbetsförmedling i vinstsyfte för 1961
förlängts för sex tillståndshavare. Ett av dessa tillstånd avser Konsertbolagets
förmedling av engagemang åt tonkonstnärer. Av de övriga har ett återkallats
av styrelsen, enär innehavaren på grund av sjukdom måste upphöra
med sin förmedlingsverksamhet. Beträffande de återstående fyra byråerna
föreligger enligt styrelsens uppfattning fortfarande sådana omständigheter,
som av departementschefen år 1957 anfördes såsom skäl för en förlängning
av avvecklingstiden för arbetsförmedlingsbyråer i vinstsyfte. De har en
ganska omfattande förmedlingsverksamhet och en väl inarbetad förmedlingskrets,
och framförallt torde en omedelbar avveckling av dessa byråer
medföra försörjningssvårigheter för innehavarna.
Vad gäller Konsertbolagets engagemangsförmedling, heter det vidare i
arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse, framlade 1947 års musikutredning på
sin tid (SOU 1954: 2) förslag i syfte att ersätta bolagets nämnda verksamhet
med en verksamhet, bedriven av ett för ändamålet bildat statligt bolag. 1
skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen i maj 1960 har Svenska tonkonstnärsförbundet
erinrat om musikutredningens förslag och hemställt om åtgärder
i angivet syfte. Styrelsen avser att inom en nära framtid igångsätta eu utredning
om erforderlig effektivisering av den offentliga artist- och musikerförmedlingen.
I samband därmed ämnar styrelsen undersöka jämväl i vilka
former förmedlingen av tonkonstnärer lämpligen bör vara ordnad. Styrelsen
anser, att Konsertbolaget i avvaktan på resultatet av denna undersökning
bör medgivas rätt att även under år 1962 bedriva sin förmedlingsverksamhet.
För tiden därefter blir styrelsens ställningstagande till eu eventuell
förlängning av bolagets förmedlingstillstånd, därest övergångsbestämmelserna
till 1935 års lag kommer att medge en sådan förlängning, beroende av,
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1962
huruvida skäl då föreligger att för bolagets del ytterligare förlänga avvecklingsperioden.
En vid arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse fogad tablå utvisar, att innehavarna
av de fyra privata byråerna är födda åren 1882, 1887, 1893 och
1902 samt att deras nettoinkomst år 1960 utgjorde respektive 2 108, 2 400,
8 000 och 8 386 kronor. Antalet tillsatta platser varierade mellan 81 och
1 324. Sammanfattningsvis anför arbetsmarknadsstyrelsen, att skäl inte
saknas för en ytterligare förlängning av avvecklingstiden för den i förvärvssyfte
bedrivna arbetsförmedlingen men att denna avvecklingstid, med hänsyn
till att tre av de fyra innehavarna av enskilda byråer uppnått tämligen
hög ålder, lämpligen torde kunna begränsas till tre år.
Arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse utmynnar i förslag till sådan ändring
av ö% ergångsbestämmelserna till 1935 års lag med vissa bestämmelser om
arbetsförmedling, att nu gällande tillstånd att bedriva arbetsförmedling i
föi\är\ssyfle skall, om särskilda skäl därtill föreligger, av styrelsen kunna
för ett år i sänder — förlängas till den 1 januari 1966.
Departementschefen
Enligt de av Sverige antagna bestämmelserna i del II av internationella
arbetsorganisationens år 1949 reviderade konvention angående avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer skall den verksamhet, som med vinstsyfte
bedrives av privata avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, vara avvecklad
inom en begränsad tid, som vederbörande stat själv bestämmer. Vårt
land ar således ej bundet vid en avveckling inom någon viss bestämd tidrymd.
Den frist, inom vilken avvecklingen skall vara genomförd, har också
vid olika tillfällen förlängts. Enligt statsmakternas beslut år 1957 skall
ifrågavarande byråer vara avskaffade senast vid utgången av år 1962.
Såsom framgår av vad jag tidigare anfört återstår numera endast fem
byråer i Sverige, som bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte. En av dessa
byråer drives i bolagsform, nämligen Konsertbolaget, som förmedlar engagemang
för tonkonstnärer. Arbetsmarknadsstyrelsen har förklarat sig ha för
avsikt att inom en nära framtid igångsätta en utredning om effektivisering
av den offentliga artist- och musikerförmedlingen och i samband därmed
undersöka i vilka former arbetsförmedlingen för tonkonstnärer bör vara
anordnad. Med hänsyn till vad arbetsmarknadsstyrelsen uppgivit synes det
lämpligt att möjlighet under ytterligare någon tid föreligger att låta Konsertbolaget
fortsätta sin verksamhet.
Av de fyra enskilda personer som alltjämt bedriver arbetsförmedling i
förvärvssyfte har, såsom tidigare framgått, tre uppnått hög ålder, nämligen
68, 74 respektive 79 år, medan den fjärde år 1962 fyller 60 år. Jag finner
det rimligt, att arbetsmarknadsstyrelsen får möjlighet att bereda även
dessa enskilda personer tillfälle att upprätthålla sin verksamhet ännu en tid.
7
Kunyl. Maj.ts proposition nr 3 år 1962
Arbetsmarknadsstyrelsen har hemställt, att avvecklingsliden för den i
förvärvssyfte bedrivna förmedlingsverksamheten begränsas till ytterligare
tre år. Jag vill föreslå att avvecklingstiden — i likhet med vad som skedde
år 1957 — förlänges med fem år, dvs. till den 1 januari 1968. Jag räknar
därvid med att avvecklingen skall vara slutförd vid nämnda tidpunkt och
att någon förlängning för tiden därefter inte skall komina att behövas.
Med hänsyn till vad nu sagts förordar jag, att arbetsmarknadsstyrelsen
får befogenhet att, när särskilda skäl föranleder därtill, förlänga vid 1962
års utgång gällande tillstånd i samma ordning som nu gäller, dock icke
längre än till den 1 januari 1968. Bestämmelserna härom synes böra utformas
på motsvarande sätt som när avvecklingstiden förlängdes år 1957.
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april
1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling, och jag hemställer,
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå 1962 års riksdag
alt antaga detta förslag.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt Wilhelmsson
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.