Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:3, Med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

K ungt. Maj:ts proposition nr 3 år 1962

1

Nr 3

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18

april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling;

given Stockholms slott den 8 december

1961.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna

till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring av övergångsbestämmelserna till

1935 års lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling, att vid 1962 års

utgång gällande tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte skall,

om särskilda skäl därtill föreligga, kunna av arbetsmarknadsstyrelsen — för

ett år i sänder — förlängas till den 1 januari 1968. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1962

Förelag

till

Lag

om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113)

med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

Härigenom förordnas, med ändring av vad i övergångsbestämmelserna till

lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling1 finnes

stadgat däremot stridande, att enskild person eller annan, som vid 1962

ars utgång med behörigt tillstand bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte,

må, om särskilda skäl därtill föreligga, av arbetsmarknadsstyrelsen beviljas

förlängning av tillståndet i den ordning och på de villkor som angivas i

nämnda övergångsbestämmelser, dock icke längre än till den 1 januari 1968.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962. 1

1 Jfr SFS 1957:45.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 3 år 1962

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 december

1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga angående ändring

av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1933 med vissa bestämmelser

om arbetsförmedling samt anför.

Vid den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett

förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Enligt denna konvention, på vilken gällande svensk lagstiftning

på området i allt väsentligt bygger, skulle avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens

ikraftträdande för vederbörande medlemsstat. Under denna tid skulle nya

sådana byråer icke få upprättas. En redan befintlig byrå skulle emellertid

kunna erhålla tillstånd av vederbörande myndighet att under vissa förutsättningar

fortsätta sin verksamhet. Härvidlag gällde bl. a. att byrån skulle

inneha ett för år meddelat tillstånd, som kunde förnyas efter myndighetens

gottfinnande under en tidrymd ej överstigande tio år.

Konventionen ratificerades av Sverige den 15 november 1935.

Frågan om en revision av konventionen togs sedermera upp från svensk

sida och vid 1949 års konferenssainmanträde antogs ett förslag till reviderad

konvention (nr 96) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Den reviderade konventionen, vilken finnes fogad som bilaga till prop.

1950: 188, skiljer sig från den ursprungliga framför allt därigenom, att den

erbjuder varje medlem, som ratificerar konventionen, möjlighet att antingen

antaga de i del II av konventionen intagna bestämmelserna angående

ett successivt avskaffande av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med

vinstsyfte inom eu begränsad tid, som fastställes av vederbörande myndighet,

samt reglering av övriga arbetsförinedlingsbyråers verksamhet eller att

antaga bestämmelserna i del III angående en reglering av den verksamhet,

som bedrives av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, däri inbegripna

byråer med vinstsyfte.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1962

Den reviderade konventionen har ratificerats av Sverige den 22 juni 1950,

därvid anmälts att Sverige antagit de i del II av konventionen intagna bestämmelserna.

De svenska bestämmelserna på detta område återfinnes i lagen den 18

april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (nr 113; ändr.

209/1942, 367/1947, 722/1948, 233/1954 och 45/1957). Lagen äger tillämpning

på alla slag av arbetsförmedling, som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt

eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom

utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt

lagen får arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte. Från denna generella

regel har emellertid i lagens övergångsbestämmelser upptagits vissa

undantag beträffande dem som redan bedriver sådan verksamhet. Ursprungligen

gällde i detta hänseende, att den, som den 1 januari 1936 i behörig

ordning bedrev arbetsförmedling i förvärvssyfte, kunde erhålla tillstånd att

fortsätta verksamheten till utgången av år 1939. För tiden därefter ägde

tillsynsmyndigheten — numera arbetsmarknadsstyrelsen — för högst ett år

i sänder och längst till den 1 januari 1950 bevilja förlängning av tillståndet

såvitt angår särskilda yrkesgrupper, beträffande vilka Kungl. Maj:t så bestämt.

Ifrågavarande yrkesgrupper utgöres enligt kungörelse den 10 februari

1939 (nr 47) av musiker och sceniska artister samt anställningssökande i

husligt arbete, hotell-, pensionat- och restaurangrörelse ävensom sjukvård

och jordbruk.

Nyssnämnda till den 1 januari 1950 fastställda tidsfrist har förlängts genom

lag den 10 december 1948 (nr 722) till den 1 januari 1955, genom lag

den 14 maj 1954 (nr 233) till den 1 januari 1958 och genom lag den 8 mars

1957 (nr 45) till den 1 januari 1963. Genom 1954 års lagstiftning skärptes

villkoren för beviljande av förlängt tillstånd såtillvida, att särskilda skäl

måste föreligga för att förlängning skulle kunna medgivas.

Av propositionen 1957: 13, genom vilken framlades förslag till lag om

ändring av ifrågavarande övergångsbestämmelser i enlighet med vad arbetsmarknadsstyrelsen

förordat, framgick bl. a. följande. Antalet innehavare

av tillstånd till arbetsförmedling i vinstsyfte hade minskat till tolv. EU

av tillstånden avsåg den verksamhet för förmedling av engagemang åt tonkonstnärer,

som bedrevs av en juridisk person, Konsert- och Teater Bureau

AB (Konsertbolaget) i Stockholm. De övriga elva förmedlingsbyråerna drevs

av enskilda personer. Av dessa hade vid 1957 års utgång endast tre icke

uppnått 67 års ålder. Antalet förmedlingsuppdrag under år 1955 utgjorde

för en byrå 960 och varierade i övrigt mellan 270 och 55. Nettoinkomsten

för år 1955 uppgick för en tillståndsinnehavare till 6 000 kronor samt för

Övriga till belopp mellan 3 300 och 700 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1962 0

Föredragande departementschefen yttrade i den förutnämnda propositionen

bl. a. följande.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört återstår numera allenast ett

fåtal avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte. Mot skötseln

av dessa byråer finns, såvitt jag har mig bekant, intet att erinra. Bland dem

finns, enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen upplyst, åtminstone vissa av enskilda

personer bedrivna byråer, vilka har en ganska omfattande förmedlingsverksamhet

och en väl inarbetad förmedlingskrets. Med hänsyn härtill

ävensom och kanske främst till de försörjningssvårigheter för innehavarna,

som eu definitiv avveckling av verksamheten vid 1957 års utgång torde

medföra, synes det mig rimligt, att den år 1954 beslutade tidsfristen för avvecklingen

förlänges i enlighet med vad arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit.

Såsom framgår av det tidigare anförda finns i landet ett förmedlingsföretag,

som bedrives i bolagsform, nämligen Konsertbolaget. Detta företag synes

böra beredas möjlighet att upprätthålla sin verksamhet under samma

tid och på samma villkor som de enskilda förmedlingsutövarna.

I skrivelse den 6 oktober 1961 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt om

åtgärd för ytterligare förlängning av ifrågavarande avvecklingstid. Styrelsen

anför, att tillstånden att inneha arbetsförmedling i vinstsyfte för 1961

förlängts för sex tillståndshavare. Ett av dessa tillstånd avser Konsertbolagets

förmedling av engagemang åt tonkonstnärer. Av de övriga har ett återkallats

av styrelsen, enär innehavaren på grund av sjukdom måste upphöra

med sin förmedlingsverksamhet. Beträffande de återstående fyra byråerna

föreligger enligt styrelsens uppfattning fortfarande sådana omständigheter,

som av departementschefen år 1957 anfördes såsom skäl för en förlängning

av avvecklingstiden för arbetsförmedlingsbyråer i vinstsyfte. De har en

ganska omfattande förmedlingsverksamhet och en väl inarbetad förmedlingskrets,

och framförallt torde en omedelbar avveckling av dessa byråer

medföra försörjningssvårigheter för innehavarna.

Vad gäller Konsertbolagets engagemangsförmedling, heter det vidare i

arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse, framlade 1947 års musikutredning på

sin tid (SOU 1954: 2) förslag i syfte att ersätta bolagets nämnda verksamhet

med en verksamhet, bedriven av ett för ändamålet bildat statligt bolag. 1

skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen i maj 1960 har Svenska tonkonstnärsförbundet

erinrat om musikutredningens förslag och hemställt om åtgärder

i angivet syfte. Styrelsen avser att inom en nära framtid igångsätta eu utredning

om erforderlig effektivisering av den offentliga artist- och musikerförmedlingen.

I samband därmed ämnar styrelsen undersöka jämväl i vilka

former förmedlingen av tonkonstnärer lämpligen bör vara ordnad. Styrelsen

anser, att Konsertbolaget i avvaktan på resultatet av denna undersökning

bör medgivas rätt att även under år 1962 bedriva sin förmedlingsverksamhet.

För tiden därefter blir styrelsens ställningstagande till eu eventuell

förlängning av bolagets förmedlingstillstånd, därest övergångsbestämmelserna

till 1935 års lag kommer att medge en sådan förlängning, beroende av,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1962

huruvida skäl då föreligger att för bolagets del ytterligare förlänga avvecklingsperioden.

En vid arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse fogad tablå utvisar, att innehavarna

av de fyra privata byråerna är födda åren 1882, 1887, 1893 och

1902 samt att deras nettoinkomst år 1960 utgjorde respektive 2 108, 2 400,

8 000 och 8 386 kronor. Antalet tillsatta platser varierade mellan 81 och

1 324. Sammanfattningsvis anför arbetsmarknadsstyrelsen, att skäl inte

saknas för en ytterligare förlängning av avvecklingstiden för den i förvärvssyfte

bedrivna arbetsförmedlingen men att denna avvecklingstid, med hänsyn

till att tre av de fyra innehavarna av enskilda byråer uppnått tämligen

hög ålder, lämpligen torde kunna begränsas till tre år.

Arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse utmynnar i förslag till sådan ändring

av ö% ergångsbestämmelserna till 1935 års lag med vissa bestämmelser om

arbetsförmedling, att nu gällande tillstånd att bedriva arbetsförmedling i

föi\är\ssyfle skall, om särskilda skäl därtill föreligger, av styrelsen kunna

för ett år i sänder — förlängas till den 1 januari 1966.

Departementschefen

Enligt de av Sverige antagna bestämmelserna i del II av internationella

arbetsorganisationens år 1949 reviderade konvention angående avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer skall den verksamhet, som med vinstsyfte

bedrives av privata avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, vara avvecklad

inom en begränsad tid, som vederbörande stat själv bestämmer. Vårt

land ar således ej bundet vid en avveckling inom någon viss bestämd tidrymd.

Den frist, inom vilken avvecklingen skall vara genomförd, har också

vid olika tillfällen förlängts. Enligt statsmakternas beslut år 1957 skall

ifrågavarande byråer vara avskaffade senast vid utgången av år 1962.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört återstår numera endast fem

byråer i Sverige, som bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte. En av dessa

byråer drives i bolagsform, nämligen Konsertbolaget, som förmedlar engagemang

för tonkonstnärer. Arbetsmarknadsstyrelsen har förklarat sig ha för

avsikt att inom en nära framtid igångsätta en utredning om effektivisering

av den offentliga artist- och musikerförmedlingen och i samband därmed

undersöka i vilka former arbetsförmedlingen för tonkonstnärer bör vara

anordnad. Med hänsyn till vad arbetsmarknadsstyrelsen uppgivit synes det

lämpligt att möjlighet under ytterligare någon tid föreligger att låta Konsertbolaget

fortsätta sin verksamhet.

Av de fyra enskilda personer som alltjämt bedriver arbetsförmedling i

förvärvssyfte har, såsom tidigare framgått, tre uppnått hög ålder, nämligen

68, 74 respektive 79 år, medan den fjärde år 1962 fyller 60 år. Jag finner

det rimligt, att arbetsmarknadsstyrelsen får möjlighet att bereda även

dessa enskilda personer tillfälle att upprätthålla sin verksamhet ännu en tid.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunyl. Maj.ts proposition nr 3 år 1962

Arbetsmarknadsstyrelsen har hemställt, att avvecklingsliden för den i

förvärvssyfte bedrivna förmedlingsverksamheten begränsas till ytterligare

tre år. Jag vill föreslå att avvecklingstiden — i likhet med vad som skedde

år 1957 — förlänges med fem år, dvs. till den 1 januari 1968. Jag räknar

därvid med att avvecklingen skall vara slutförd vid nämnda tidpunkt och

att någon förlängning för tiden därefter inte skall komina att behövas.

Med hänsyn till vad nu sagts förordar jag, att arbetsmarknadsstyrelsen

får befogenhet att, när särskilda skäl föranleder därtill, förlänga vid 1962

års utgång gällande tillstånd i samma ordning som nu gäller, dock icke

längre än till den 1 januari 1968. Bestämmelserna härom synes böra utformas

på motsvarande sätt som när avvecklingstiden förlängdes år 1957.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag

till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april

1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling, och jag hemställer,

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå 1962 års riksdag

alt antaga detta förslag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Wilhelmsson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.