Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av konvention om utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater

1962-01-12 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:40, Angående godkännande av konvention om utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

1

Nr 40

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av konvention om utlämning mellan Sverige och

Amerikas Förenta Stater; given Stockholms slott den

12 januari 1962.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt 12 §

regeringsformen föreslå riksdagen att godkänna den i Washington den 24

oktober 1961 undertecknade konventionen om utlämning mellan Sverige

och Amerikas Förenta Stater.

GUSTAF ADOLF

östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en konvention om utlämning

mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 januari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

ministern för utrikes ärendena fråga om godkännande av en i Washington

den 24 oktober 1961 undertecknad konvention om utlämning mellan

Sverige och Amerikas Förenta Stater samt anför därvid följande.

Lagen den 6 december 1957 om utlämning för brott (utlämningslagen)

innebar en ingripande omdaning och modernisering av den tidigare gällande

svenska utlämningslagstiftningen. Såsom framgår av den till grund

för utlämningslagen liggande propositionen 1957:156 frigjorde sig Sverige

under förarbetena till den nya lagen genom uppsägning från de allra

flesta av sina tidigare gällande utlämningstraktater med främmande stater.

Vid tidpunkten för ikraftträdandet av 1957 års lag, den 1 januari 1958,

förelåg traktatmässig reglering av utlämningsväsendet endast med Norge

(konventionen den 21 februari 1907, SFS 1907: 13), Danmark (konventionen

den 17 juni 1913, SO 1913: 5) samt Finland (konventionen den 29 november

1923, SO 1924: 2), varjämte genom ministeriell noteväxling med

Belgien den 18 och den 22 maj 1951 särskild överenskommelse träffats om

att konventionen med denna stat av den 26 april 1870 (SFS 1870:37)

skulle gälla tills vidare med rätt för vardera parten att med omedelbar

verkan uppsäga konventionen med därtill hörande deklaration.

Under den tid som därefter förflutit har Sverige biträtt den i Paris den

13 december 1957 dagtecknade europeiska utlämningskonventionen (jfr

prop. 1958: 139). Konventionen trädde i kraft den 18 april 1960, sedan

den ratificerats av Sverige, Turkiet och Norge. Jämväl Grekland har sedermera

tillträtt denna konvention. Genom konventionens ikraftträdande

för Sveriges och Norges del sattes ovannämnda svensk-norska konvention

av den 21 februari 1907 ur kraft i de delar den reglerade utlämningsfrågor.

Enligt vad som upplysts avser också Danmark att inom den närmaste

tiden ratificera den europeiska konventionen, vilket bland annat får den

rättsverkan att den nämnda svensk-danska konventionen av den 17 juni

1913 likaledes sättes ur kraft till den del den reglerar utlämningsfrägor.

I detta sammanhang bör nämnas att Sveriges, Danmarks och Norges

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

anslutning till den europeiska konventionen icke innebär att utlämning

mellan dessa länder regleras av denna konvention. På grund av särskilda

förbehåll vid ratificeringen av konventionen är denna icke tillämplig i

förhållandet mellan nämnda tre länder. Utlämning mellan dessa stater

jämte Finland regleras numera av enhetlig nordisk särlagstiftning på

detta område; jfr lagen den 5 juni 1959 om utlämning för brott till Danmark,

Finland, Island och Norge. I samband med ikraftträdandet av denna

lagstiftning har bestämmelserna om utlämning i den nämnda svenskfinska

konventionen av den 29 november 1923 enligt överenskommelse

genom ministeriell noteväxling den 30 augusti 1960 upphört att gälla.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att Sverige efter Danmarks

ratifikation av den europeiska konventionen kommer att ha traktatmässig

reglering av utlämning för brott endast i förhållande till de till den europeiska

konventionen anslutna utomnordiska staterna och till Belgien.

Ehuru den svenska utlämningslagen bygger på grundsatsen att utlämning

från Sverige kan ske oberoende av traktat med den främmande staten,

utesluter detta icke att utlämningsavtal kan befinnas ändamålsenliga för

Sverige. Särskilt gäller detta i förhållandet till stater, med vilka utlämningsfrågor

från tid till annan aktualiseras och vilkas interna lagstiftning

såsom oeftergivligt villkor för utlämning kräver att en ömsesidigt förpliktande

överenskommelse föreligger (jfr prop. 1957: 156, s. 30). Till denna

grupp av länder hör Amerikas Förenta Stater.

Förhandlingar syftande till avslutande av utlämningstraktat upptogs

på svenskt initiativ i Washington i februari månad 1960. De har resulterat

i en den 24 oktober 1961 undertecknad konvention om utlämning

mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater, vilken jämte därtill hörande

protokoll är fogad såsom bilaga till detta protokoll. I det följande lämnas

en redogörelse för konventionsbestämmelserna.

Enligt art. 1 åtager sig de avtalsslutande staterna att i enlighet med de

bestämmelser och villkor som fastställts i konventionen utlämna för brott

misstänkta eller dömda personer. Åtagandet omfattar sådana brott som angives

i art. II och som begåtts inom den ansökande statens territoriella

jurisdiktionsområde eller utanför detta under de villkor som är angivna

i art. IV. Vidare föreskrives att utlämning får ske endast under förutsättning

att visst mått av bevisning i skuldfrågan förebringas. Som närmare

kan slutas av art. XI syftar denna regel på det fall, då dom mot den

misstänkte ej föreligger. Enbart häktningsbeslut accepteras således ej i

detta fall, utan det måste också visas att det finns kvalificerad grund

för häktningsbeslutet. Från amerikansk sida har man fäst så stor vikt

vid denna princip att det ansetts nödvändigt att den kommer till uttryck

redan i den första artikeln.

Från svensk synpunkt finns ej något behov att, på sätt som skett i

art. It, närmare specificera de olika brott för vilka utlämning skall kunna

ske enligt konventionen, och det kan för oss knappast anses önskvärt att

detta görcs. Enligt den amerikanska utlämningslagstiftningen torde emel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

lertid en sådan specificering vara nödvändig och systemet bör för svensk

del kunna accepteras med den komplettering i form av hänvisning till den

interna rätten som sker i art. III. Svårigheter har självfallet förelegat

att få till stånd en för båda staterna godtagbar uppräkning. Det har ej

kunnat undgås att beskrivningarna i vissa fall kommit att te sig främmande

från svensk synpunkt. Att brottsbeskrivningarna emellanåt gjorts detaljerade

har från amerikansk sida motiverats med skiljaktigheter i strafflagstiftningen

de olika delstaterna emellan. Då det i tillämpningen gäller

att avgöra om ett brott faller under konventionen, torde det faktiska handlandet

få anses avgörande. Brottet föranleder enligt konventionen utlämning,

om det faktiska handlandet kan för båda konventionsstaternas del

inordnas under något av de uppräknade brotten (ej nödvändigtvis detsamma

i båda staterna) och dessutom villkoren i art. III är uppfyllda.

Beträttande punkten 22, avseende brott mot lagstiftningen om handel med

narkotika, har från amerikansk sida framhållits att dylika brott i Förenta

Staterna betraktas såsom mycket allvarliga. Enligt de i Sverige gällande bestämmelserna

är stratfet böter eller fängelse; jfr kungörelsen den 16 september

1933 med vissa bestämmelser angående narkotiska ämnen och beredningar.

Ehuru brottet med hänsyn härtill icke är av den svårhetsgrad,

som enligt art. III förutsättes för utlämning, har det likväl ansetts kunna

medtagas i enumerationen i art. II med tanke dels på möjligheten av en

eventuell framtida straffskärpning och dels på möjligheten av att gärning

som här avses i särskilt fall kan vara att hänföra under någon annan straffbestämmelse,

som möjliggör utlämning.

För Sveriges del möter ej hinder att utlämna även för andra brott än sådana,

som faller under uppräkningen i art. II och är av den svårhetsgrad

som angives i art. III, om blott förutsättningarna enligt 4 § utlämningslagen

är uppfyllda.

I nyssnämnda lagrum stadgas att utlämning ej må äga rum, med mindre

den gärning för vilken utlämningen begäres motsvarar brott varå straffarbete

kan följa. Den uppdelning i två arter av allmänna frihetsstraff —

fängelse och straffarbete — som ligger till grund för detta stadgande saknar

motsvarighet i amerikansk strafflagstiftning. Detta förhållande jämte

den omständigheten, att det föreliggande förslaget till brottsbalk sammanför

fängelse och straffarbete till ett enhetligt frihetsstraff, ligger bakom

den formel för angivande av svårhetsgrad hos de i art. II uppräknade brotten

som kommer till uttryck i art. Ill p. 1. Däri stadgas under a) att brottet skall

i såväl den ansökande som den anmodade staten vara belagt med frihetsstraff

under längre tid än ett år. Enligt p. 1 b) skall i den anmodade staten

straff av sådan svårhetsgrad »i allmänhet» kunna följa å brottet. Med det

citerade uttrycket avses att giva uttryck åt den grundsatsen att gärningen

i flertalet amerikanska delstater skall vara straffbelagd på angivet sätt.

När Sverige är anmodad stat, har uttrycket ej någon funktion att fylla.

För tiden intill dess att ett enhetligt frihetsstraff införts hos oss och 4 §

utlämningslagen ändrats i enlighet härmed, skall art. III p. 1 givas den tolk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 40 år 1962

ningen att brott, för vilket utlämning kan ifrågakomma, måste kunna bestraffas

enligt svensk lag med straffarbete under längre tid än ett år och

enligt amerikansk lag med frihetsberövande under minst denna tidrymd.

Denna tolkning har fastslagits i det vid konventionen fogade protokollet.

Rörande art. III må vidare nämnas att i p. 2 upptagits en bestämmelse

motsvarande stadgandet i 4 § andra punkten utlämningslagen, nämligen att,

om den eftersökte dömts för brottet, det utmätta straffet skall avse frihetsberövande

under en tid av lägst fyra månader för att utlämning skall kunna

ske.

Den allmänna konventionsförpliktelsen (art. I) omfattar såsom förut

nämnts i första hand brott, som begåtts inom den ansökande statens territoriella

jurisdiktionsområde. Enligt art. IV p. 1 behöver utlämning icke

medgivas för brott, som begåtts inom den anmodade statens territoriella

jurisdiktionsområde. Utlämning från Sverige kan för närvarande ske allenast

för gärning, som helt eller delvis förövats utom riket eller ombord

på utländskt fartyg eller luftfartyg, eller för medverkan därtill, jfr 3 § utlämningslagen.

Med anledning av ett aktuellt fall har det dock vid konventionsförhandlingarna

från svensk sida ifrågasatts att utlämning borde

kunna medgivas för brott, som är begånget på främmande beskicknings

område inom den anmodade statens territorium. Detta har lett till en kompletterande

konventionsbestämmelse i p. 1, enligt vilken utlämning må beviljas

för brott, som begåtts på den anmodade statens territorium av den som

är ämbets- eller tjänsteman hos den ansökande staten och tillika är medborgare

i denna stat. Utlämning kan i sådant fall ske allenast om den anmodade

statens lagstiftning medger detta, och det överlämnas åt den anmodade

staten att bedöma, huruvida den anser det lämpligt att bevilja utlåmningen.

Enligt vad som upplysts lägger Förenta Staternas lagstiftning intet

hinder häremot. Fråga om ändring i gällande svenska lagbestämmelser på

grund av förevarande konventionsstadgande anmäles denna dag av chefen

för justitiedepartementet.

I fråga om brott, som begåtts utanför den ansökande statens territoriella

jurisdiktionsområde, gäller vidare enligt vad i p. 2 är stadgat att utlämning

ej behöver beviljas, med mindre lagstiftningen i den ansökande staten

och lagstiftningen i den anmodade staten under motsvarande förhållanden

medgiver beivrande av sådant brott.

I p. 3 definieras vad som i konventionens mening (art. I och IV) avses med

termen »territoriellt jurisdiktionsområde».

Beträffande de omständigheter som har karaktären av utlämningshinder

enligt art. V må nämnas att p. 1 motsvarar 10 § första stycket utlämningslagen.

Med uttrycket »been proceeded against», som i den svenska konvenlionstexten

motsvaras av ordet »lagförts», avses att täcka även det i Sverige

tänkbara fallet alt åtalseftergift beslutats. Förbudet i p. 2 att utlämna

vid åtals- och straffpreskription motsvarar 10 § andra stycket utlämningslagen.

De i 12 § första stycket 3. utlämningslagen uppställda villkoret, att

den som utlämnas icke må för brottet åtalas vid extraordinär domstol har

lf llihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 40

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

fått en motsvarighet i ett i p. 3 stadgat förbud mot utlämning, vilket utsträckts

till att omfatta även den situationen att en av sådan domstol meddelad

dom ligger till grund för utlämningsframställningen. Förbudet mot utlämning

för militärt brott i 5 § och för politiskt brott i 6 § utlämningslagen

har sin motsvarighet i p. 4 och 5.

P. 6 innehåller en bestämmelse som gör det möjligt för Sverige att, i enlighet

med vad i 8 § utlämningslagen säges, underlåta utlämning om den i

särskilt fall befinnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Från

amerikansk sida ställde man sig till en början tveksam till att intaga en bestämmelse

av detta innehåll i konventionen, och det framhölls bland annat

att bestämmelsen med sin obestämda formulering skulle kunna giva grund

för en obehörig vägran att utlämna. Med nuvarande transportmedel kunde

det t. ex. ej bereda några svårigheter att transportera även en relativt svårt

sjuk person över Atlanten. Man ansåg sig dock slutligen kunna godtaga bestämmelsen,

sedan det från svensk sida understrukits att den fått sådan

utformning, att den rimligtvis endast kan åberopas i rent exceptionella fall.

Enligt amerikansk uppfattning torde det vara av stor vikt att den anmodade

statens prövning sker under hänsynstagande till såväl gärningens

beskaffenhet som den utlämningssökande statens intresse.

Bestämmelserna i art. VI om uppskov med överlämnande av den som skall

utlämnas synes vara förenliga med stadgandet i 11 § utlämningslagen. Med

den formulering artikeln fått inbegriper den jämväl det fallet, att förundersökning

inletts beträttande annat brott än det som avses med utlämningsframställningen.

Enligt stadgandet i art. VII överlämnas åt de fördragsslutande staterna att

själva pröva, huruvida de önskar utlämna egna medborgare. Under förhandlingarna

har klargjorts att Sverige icke utlämnar egna medborgare,

jtr 2 § utlämningslagen. Nämnas bör att det från svensk sida ifrågasatts

att Sverige med hänsyn till den nära samhörigheten mellan de nordiska

länderna skulle vara befogat att vägra utlämning jämväl av dansk, finsk,

isländsk eller norsk medborgare (jfr prop. 1957: 156, s. 40 och 1958: 139,

s. 11). Då Förenta Staterna är berett att utlämna t. o. m. egna medborgare,

har det svenska önskemålet ej mött någon förståelse, därvid bland annat

påpekats att de övriga nordiska ländernas utlämningsavtal med Förenta

Staterna icke innehåller motsvarande begränsning beträffande svenska medborgare.

Föreskriften i 12 § första stycket 4. utlämningslagen, enligt vilken såsom

villkor för utlämning skall gälla att den som utlämnas ej må straffas med

döden, motsvaras i konventionstexten av art. VIII. Där stadgas att utlämning

må vägras, därest den ansökande staten ej avgiver försäkran, som

den anmodade staten finner tillfyllest, att dödsstraff icke kommer att verkställas.

Den i art. IX uttryckta principen att den som utlämnats ej må lagforas eller

straffas för annat, före utlämningen begånget brott än det, som föranlett

utlämningen, och ej heller vidareutlämnas till tredje land annat än under

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1962

vissa närmare angivna förhållanden torde stå i överensstämmelse med 12 §

första stycket 1. utlämningslagen. Artikeln upptager ej någon uttrycklig

motsvarighet till lagbestämmelsen i andra punkten i samma stycke, men

den däri fastslagna grundsatsen torde ändock, enligt den uppfattning som

kommit till uttryck vid förhandlingarna, tillräckligt återspeglas i den utformning

som givits åt artikeln. I detta sammanhang må hänvisas till art.

14 i den europeiska utlämningskonventionen, vilken artikel ej ansetts böra

föranleda reservation från svensk sida (jfr prop. 1958: 139, s. 31).

Beträffande överlämnande till den ansökande staten av föremål, som åtkommits

genom det aktuella brottet eller vilka erfordras såsom bevis, hänvisar

art. X till de fördragsslutande staternas interna lagstiftning, jfr 21 §

utlämningslagen.

Framställning om utlämning skall enligt art. XI göras på diplomatisk väg.

I artikeln redogöres närmare för de handlingar som skall bifogas framställningen.

Därest den som begäres uflämnad redan dömts för brottet, skall sålunda

domen närslutas. I annat fall skall häktningsbeslut, vittnesutsagor,

förundersökningsprotokoll och övrig utredning varå beslutet grundats eller

som må anses äga betydelse i ärendet, tillställas den anmodade staten (p• 1) ■

Det kräves att de översända handlingarna innehåller gärningsbeskrivning

och uppgift om plats och dag för gärningens begående ävensom att avskrift

av tillämplig straffbestämmelse och uppgifter till styrkande av den eftersöktes

identitet, medborgarskap och hemvist lämnas. Handlingarna skall vara

åtföljda av bestyrkt översättning till den anmodade statens språk (p. 2).

Såsom framgår av artikeln (p. 1 b) är kraven på den utredning, som skall

förebringas i skuldfrågan beträffande den som ännu ej dömts, tämligen

långt gående. Till grund härför ligger amerikanska önskemål; i detta sammanhang

hänvisas till vad förut anförts vid behandlingen av art. I. På

svensk sida har den amerikanska ståndpunkten i detta hänseende godtagits.

Anledning att påfordra sådant erkännande av häktningsbeslut som avses i

9 § tredje stycket utlämningslagen har ej ansetts föreligga.

Beträffande den utredning som skall framläggas, då den sökte personen är

dömd för det brott utlämningsframställningen avser, har det varit svårare

att vinna enighet. Enligt amerikansk uppfattning borde en dom, vari den

tillLalades skuld till brottet fastslås, godkännas såsom bevisning i skuldfrågan

och således ej bli föremål för granskning och omprövning i det land till

vilket utlämningsframställningen riktats. Från svensk sida åter har väl kunnat

medgivas att en dom i princip skall erkännas såsom grundval för utlämningsbegäran,

men samtidigt har — med hänsyn till bestämmelsen i 9 §

tredje stycket utlämningslagen — framhållits att reservation måste göias

för det fall att domen är uppenbart oriktig. Under förhandlingarna underströks

på amerikanskt håll att det i en rättsstat visserligen väl kan inträffa

att en klart oriktig dom kommer till stånd men att domen i sådant fall rättas

till; det ansågs vara självklart alt en stat ej gör utlämningsframställning på

grundval av en dom som sålunda ej godtages i den egna staten. Skulle det,

sedan utlämningsframställning gjorts, visa sig att domen är oriktig, borde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr W år 1962

åtgärder för dess undanröjande vidtagas i den ansökande staten. Då man

från amerikansk sida intog en mycket bestämd hållning på denna punkt,

blev det nödvändigt att modifiera den svenska ståndpunkten så långt som

över huvud taget var förenligt med utlämningslagen. Enligt den kompromisslösning

varom enighet uppnåddes, har visserligen ej upptagits någon

bestämmelse om den utredning som erfordras i domsfallen, men till regeln

om skyldighet för den ansökande staten att översända domen har i stället fogats

föreskriften att den anmodade staten i undantagsfall kan begära att domen

kompletteras med andra handlingar (p. 1 a). Härmed har ej kommit

till direkt uttryck i konventionen att utlämning kan vägras om den anmodade

staten finner domen uppenbart oriktig, men möjligheten att kräva

kompletterande dokument antyder att en sådan befogenhet finnes. Denna

lösning synes vara förenlig med utlämningslagen och kunna godtagas från

svensk sida (jfr prop. 1957: 156, s. 65 och 129).

Art. XII innehåller bestämmelser om provisoriskt anhållande i avvaktan

på begäran om utlämning, jfr 23 § utlämningslagen. Framställning härom

skall göras på diplomatisk väg och den skall innehålla uppgift om gärningen

och den eftersöktes signalement samt upplysning om hans uppehållsplats,

om denna är känd. Härutöver skall den ansökande staten avgiva förklaring

att de enligt art. XI för utlämning erforderliga handlingarna föreligger

och senare kommer att överlämnas (p. 1). Den ansökande staten kan

icke påfordra längre provisorisk anhållningstid än 40 dagar. Har denna

frist för ingivandet av utlämningsframställningen jämte föreskriven dokumentation

försuttits, må provisoriskt anhållande för samma gärning ej vidare

förekomma (p. 2).

De i art. XIII upptagna, relativt detaljerade och komplicerade bestämmelserna

om fördelningen av kostnaderna vid utlämning har utformats i enlighet

med amerikanska önskemål.

Ehuru bestämmelser om transitering av utlämnad person ej har större

praktisk betydelse i förhållandet mellan Sverige och Förenta Staterna, har

sådana för fullständighetens skull medtagits i art. XIV, jfr 25 § utlämningslagen.

Genomtransport av den som ej är medborgare i den stat, genom vilken

han skall föras, får vägras endast om den gärning som föranlett utläinningen

ej utgör något i art. II uppräknat brott eller om enligt allmänna

rättsprinciper synnerliga skäl talar emot genomtransporten. Transiteringsframställning

skall göras på diplomatisk väg och åtföljas av den handling

medelst vilken utlämningen medgivits.

Frågan om upptagande i konventionen av en bestämmelse, som täcker det

i 7 § utlämningslagen stadgade förbudet mot utlämning i fall då risk föreligger

för förföljelse av den utlämnade på grund av hans härstamning, tillhörighet

till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller

eljest på grund av politiska förhållanden, föranledde långvariga diskussioner

vid förhandlingarna. Ett så vittgående undantag från den allmänna

förpliktelsen för de avtalsslutande staterna att bifalla varandras utlämningsframställningar

återfanns icke i någon tidigare sluten amerikansk utläm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr iO år 1962

ningstraktat. De nya tankegångar inom utlämningsväsendet, som ligger bakom

formuleringen av nyssangivna svenska lagstadgande, syntes ännu ej ha vunnit

burskap inom den amerikanska utlämningslagstiftningen. Intagandet i

konventionen av en bestämmelse, motsvarande den svenska utlämningslagens

skulle som följd härav undanrycka den ömsesidighet, som borde ligga till

grund för en utlämningskonvention. I denna situation uppnåddes enighet

om att lösa frågan genom att i konventionen upptaga en allmän, kompletterade

regel, innefattande hänvisning till lagstiftningen i den anmodade staten.

Bestämmelsen återfinns i art. XV.

Sistnämnda artikel reglerar även det fall, då konkurrerande utlämningsframställningar

föreligger. För Sveriges del blir alltså i denna situation bestämmelserna

i 13 § utlämningslagen tillämpliga. Förenta Staterna torde i

allmänhet tillämpa principen att framställningarnas tidsföljd blir avgörande.

Genom art. XV regleras även själva förfarandet i utlämningsärende. Det

blir lagstiftningen i den stat till vilken utlämningsframställningen riktas som

blir tillämplig i detta hänseende. Detta innebär bland annat att 20 § andra

stycket ulämningslagen skall tillämpas, då en person skall utlämnas från

Sverige.

Enligt konventionens slutartikel, art. XVI, träder konventionen i kraft i

och med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten. I avsaknad av konventionsbestämmelse

med motsatt innebörd torde konventionen få anses tilllämplig

även å gärning, som begåtts före konventionens ikraftträdande.

Under åberopande av det anförda får jag föreslå, att den här bilagda konventionen

om utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater jämte

det vid konventionen fogade protokollet måtte jämlikt 12 § regeringsformen

framläggas för riksdagen för godkännande, och hemställer alltså

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna konventionen jämte det därvid fogade protokollet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

P. U. Hjärne

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962

Bilaga

Konvention om utlämning mellan

Sverige och Amerikas

Förenta Stater

Konungariket Sverige och Amerikas

Förenta Stater, vilka önska vidga

de två staternas samarbete i fråga om

brottslighetens bekämpande, ha beslutat

att avsluta en konvention om

utlämning och ha för detta ändamål

utsett följande befullmäktigade ombud:
Hans

Majestät Konungen av Sverige:
Gunnar

Jarring, Sveriges utomordentlige

och befullmäktigade ambassadör

i Amerikas Förenta Stater, och

Amerikas Förenta Staters President:
Dean

Rusk, Amerikas Förenta Staters

Secretary of State,

vilka efter att ha delgivit varandra

sina respektive fullmakter, som befunnits

i god och behörig form, överenskomma

om följande.

Artikel I

Vardera avtalsslutande staten åtager

sig att i enlighet med de bestämmelser

och villkor som fastställts i

denna konvention till den andra staten

utlämna personer, som påträffats

å dess territorium och vilka äro misstänkta

eller dömda för något av de

brott, som angivas i artikel II i denna

konvention och vilka begåtts inom

den andra statens territoriella jurisdiktionsområde

eller utanför detta

under de i artikel IV i denna konvention

angivna villkoren. Sådan utlämning

skall dock äga rum endast

på grundval av sådan bevisning om

brottslighet, som enligt lagstiftningen

på den ort, där den eftersökte påträffats,

skulle rättfärdiga hans ställande

inför rätta, om brottet begåtts där.

Convention on extradition between

the United States of America

and Sweden

The United States of America and

the Kingdom of Sweden desiring to

make more effective the cooperation

of the two countries in the repression

of crime, have resolved to conclude a

Convention on Extradition and for

this purpose have appointed the following

Plenipotentiaries:

The President of the United States

of America:

Dean Rusk, Secretary of State of

the United States of America, and

His Majesty the King of Sweden:

Gunnar Jarring, Ambassadör Extraordinary

and Plenipotentiary of Sweden

to the United States of America,

who, having communicated to each

other their respective full powers,

found to be in good and due form,

agree as follows:

Article I

Each Contracting State undertakes

to surrender to the other, subject to

the provisions and conditions laid

down in this Convention, those persons

found in its territory who have

been charged with or convicted of any

of the offenses specified in Article II

of this Convention committed within

the territorial jurisdiction of the

other, or outside thereof under the

conditions specified in Article IV of

this Convention; provided that such

surrender shall take place only upon

such evidence of criminality as, according

to the laws of the place where

the person sought shall be found,

would justify his commitment for

trial if the offense had been there

committed.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

Artikel II

Utlämning skall, i enlighet med bestämmelserna

i denna konvention, beviljas

för följande brott:

1. Mord, inbegripet barnamord; dödande

av annan, då sådan gärning är

straffbar i Sverige såsom dråp och i

Förenta Staterna såsom dråp av vilja.

2. Avsiktligt tillfogande av skada å

person och uppsåtlig misshandel, föranledande

allvarlig kroppsskada.

3. Bortförande av barn eller vuxen.

4. Våldtäkt; fosterfördrivning; otukt

med kvinna, vilken ej uppnått den

ålder som för sådant fall angivits av

lagen i såväl den ansökande som den

anmodade staten.

5. Koppleri, bestämt såsom tillhandahållande

eller befordran i osedligt

syfte av underårig kvinna, även med

hennes medgivande, eller i samma

syfte av annan kvinna genom brukande

av svek, hot eller tvång, i båda fallen

för att tillfredsställa annan persons

begär; utnyttjande för egen vinning

av annans otuktiga levnadssätt.

6. Tvegifte.

7. Rån; inbrott, bestämt såsom gärning,

varigenom någon under dag eller

natt bryter sig in i eller förskaffar

sig tillträde till hus, kontor eller annan

byggnad, tillhörande staten, juridisk

person eller enskild, i avsikt

att däri föröva tillgrepp eller annan

liknande gärning.

8. Mordbrand.

9. Avsiktlig olaglig skadegörelse å

järnväg, tåg, fartyg, luftfartyg, bro,

fordon och annat fortskaffningsmedel

eller å allmän eller enskild byggnad

eller byggnadsverk, om gärningen innebär

fara för människoliv.

10. Sjöröveri; myteri ombord å fartyg

eller luftfartyg i avsikt att sätta

sig upp mot fartygets eller luftfartygets

befälhavare; besittningstagande

av fartyg eller luftfartyg genom svikligt

förfarande eller våld.

11. Utpressning.

12. Förfalskning eller brukande av

falsk urkund; eftergörande eller för
-

Article II

Extradition shall be granted, subject

to the provisions of this Convention,

for the following offenses:

1. Murder, including infanticide;

the killing of a human being, when

such act is punishable in the United

States as volontary manslaughter, and

in Sweden as manslaughter.

2. Malicious wounding; mayhern;

wilful assault resulting in grievous

bodily harm.

3. Kidnapping; abduction.

4. Rape; abortion; carnal knowledge

of a girl under the age specified

by law in such cases in both the requesting

and requested State.

5. Procuration, defined as the procuring

or transporting of a woman or

girl under age, even with her consent,

for immoral purposes, or of a woman

or girl over age, by fraud, threats, or

compulsion, för such purposes with a

view in either case to gratifying the

passions of another person; prof iting

from the prostitution of another.

6. Bigamy.

7. Robbery; burglary, defined to be

the breaking into or entering either in

day or night time, a house, office, or

other building of a government, Corporation,

or private person, with intent

to commit a felony therein.

8. Arson.

9. The malicious and unlawful damaging

of railways, trains, vessels, aircraft,

bridges, vehicles, and other

means of travel or of public or private

buildings, or other structures, when

the act committed shall endanger

human life.

10. Piracy; mutiny on board a vessel

or an aircraft for the purpose of

rebelling against the authority of the

Captain or Commander of such vessel

or aircraft; or by fraud or violence

taking possession of such vessel or

aircraft.

11. Blackmail or extortion.

12. Forgery, or the utterancc of forged

papers; the forgery or falsifica
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

falskning av regerings, offentlig myn- tion of official acts of government, of

dighets eller domstols officiella hand- public authorities, or of courts of julingar

eller brukande av det sålunda stice, or the utterance of the thins

eftergjorda eller förfalskade. forged or falsified.

13. Eftergörande, förfalskning eller 13. The counterfeiting, falsifying or

torandrande av penningar, vare sig altering of money, whether coin or

mynt eller sedlar, eller av skuldebrev, paper, or of instruments of debt creutgivna

av federal, delstatlig, provin- ated by national, state, provincial, or

siell eller kommunal myndighet, eller municipal governments, or of coupons

av därtill hörande kuponger eller ock thereof, or of bank-notes, or the utterav

banksedlar samt utgivande eller ance or circulation of the same; or the

utprangling darav; eller eftergörande, counterfeiting, falsifying or altering

förfalskning eller förändrande av of- of seals of state.

fentliga sigill.

14. Förskingring av ämbets- eller 14. Embezzlement by public offi
förskingring

av anställd cers; embezzlement by persons hired

till forfang for arbetsgivaren; stöld; or salaried, to the detriment of their

åtkomst av penningar, värdepapper employers; larceny; obtaining money,

eller annan egendom genom bedrägeri valuable securities or other property

eller hot att tillfoga skada; mottagan- by false pretenses, or by threats of inde

av penningar, värdepapper eller jury; receiving money, valuable seannan

egendom med vetskap om att curities or other property knowinCT the

det mottagna åtkommits genom för- same to have been embezzled, stolen

skingring, stöld eller bedrägeri. or fraudulently obtained.

15. Brukande av allmänna posten 15. Making use of the mails or other

eller andra kommunikationsmedel i means of communication in connecsamband

med förberedande åtgärder, tion with schemes devised or intended

syltande till att vilseleda allmänheten to deceive or defraud the public or for

eller att utfå penningar under falska the purpose of obtaining monev under

förespeglingar. false pretenses.

16. Bedrägeri eller trolöshet av för- 16. Fraud or breach of trust by a

yaltare eller syssloman, bankir, agent, bailee, banker, agent, factor, trustee

kommissionar, förmyndare, god man or other person acting in a fiduciary

e;:.e.^ annan som innehar förtroende- capacity, or director or member or

ställning eller av direktör, styrelsele- officer of any companv.

damot eller tjänsteman i bolag.

17. Begärande, mottagande eller er- 17. Soliciting, receiving, or offering

bjudande av muta. bribes. ö 8

18. Mened; anstiftan av mened. 18. Perjury; subornation of perju
ry.

19. Brott enligt lagstiftning om un- 19. Offenses against the laws for

dertryckande av slaveri och slavhan- the suppression of slavery and slave

20. Gäldenärsbrott.

laws.

trading.

20. Offenses against the bankruptcy

21. Smuggling, bestämt såsom gär
nmg

varigenom någon avsiktligt över- ot wiltully and knowingly violating

rader tullagstiftning i syfte att un- the customs laws wåth intent to dedandraga

tullavgift pa internationell fraud the revenue by international

handel med tullbelagd vara. traffic in merchandise subject to duty.

22. Brott enligt lagstiftning om han- 22. Offenses against the laws rela
del

med samt brukande, framställ- ting to the traffic in, use of, or proning

eller tillverkning av narkotiska duction or manufacture of, narcotic

ämnen eller hashish. drugs or cannabis.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 40 år 1962

23. Brott enligt lagstiftning om otillåten

tillverkning av eller handel med

giftiga kemikalier eller hälsovådliga

varor.

24. Försök till något av ovannämnda

brott, därest sådant försök är

brottsligt enligt lagstiftningen i de avtalsslutande

staterna.

25. Medverkan till något av ovannämnda

brott.

Artikel III

1. Den anmodade staten skall, i enlighet

med bestämmelserna i denna

konvention, utlämna den som är misstänkt

eller dömd för något av de i artikel

II uppräknade brotten, allenast

om följande båda förutsättningar äro

uppfyllda:

a) Enligt den ansökande statens

lagstiftning, i dess lydelse vid tidpunkten

för brottets begående, kan å

brottet följa frihetsstraff under längre

tid än ett år; samt

b) Enligt gällande lagstiftning i den

anmodade staten kan å brottet i allmänhet

följa frihetsstraff under längre

tid än ett år, vilken påföljd skulle

tillämpas, om brottet hade begåtts på

den anmodade statens territorium.

2. Har den eftersökte dömts i den

ansökande staten, måste det utmätta

straffet avse frihetsberövande under

en tid av lägst fyra månader.

Artikel IV

1. Utlämning behöver icke medgivas

för brott, som begåtts inom den

anmodade statens territoriella jurisdiktionsområde.

Har brottet begåtts

inom den anmodade staten av någon

som är ämbets- eller tjänsteman hos

den ansökande staten och tillika medborgare

däri, skall den anmodade staten,

med tillämpning av sin lagstiftning,

äga rätt att överlämna den vars

utlämning begärts, därest enligt dess

bedömande det anses lämpligt att så

förfara.

2. Har brottet begåtts utanför den

ansökande statens territoriella jurisdiktionsområde,

behöver framställning

om utlämning icke bifallas med

23. Offenses against the laws relating

to the illicit manufacture of or

traffic in poisonous Chemicals or substances

injurious to health.

24. The attempt to commit any of

the above offenses when such attempt

is made a separate offense by the laws

of the Contracting States.

25. Participation in any of the above

offenses.

Article III

1. The requested State shall, subject

to the provisions of this Convention,

extradite a person charged with or

convicted of any offense enumerated

in Article II only when both of the

following conditions exist:

(a) The law of the requesting State,

in force when the offense was committed,

provides a possible penalty of

deprivation of liberty för a period of

more than one year; and

(b) The law in force in the requested

State generally provides a possible

penalty of deprivation of liberty for

a period of more than one year which

would be applicable if the offense

were committed in the territory of the

requested State.

2. When the person sought has been

sentenced in the requesting State, the

punishment awarded must have been

for a period of åt least four months.

Article IV

1. Extradition need not be granted

for an offense which has been committed

within the territorial jurisdiction

of the requested State, but if the

offense has been committed in the requested

State by an officer or employee

of the requesting State, who is

a national of the requesting State, the

executive aulhority of the requested

State shall, subject to its laws, have

the power to surrender the person

sought if, in its discretion, it be

deemed proper to do so.

2. When the offense has been committed

outside the territorial jurisdiclion

of the requesting State, the request

for extradition need not be

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

mindre lagstiftningen i den ansökande

staten samt lagstiftningen i den

anmodade staten under motsvarande

förhållanden medgiver beivrande av

sådant brott.

3. Med uttrycket »territoriellt jurisdiktionsområde»

i denna artikel och

artikel I i denna konvention förstås

territorium, inbegripet territorialvattnet

och luftrummet däröver, som tillhör

endera avtalsslutande staten eller

står under dess kontroll, liksom fartyg

och luftfartyg, tillhörande endera

avtalsslutande staten eller dess medborgare

eller där hemmahörande juridisk

person, när sådant fartyg befinner

sig å öppna havet eller sådant

luftfartyg befinner sig över öppna havet.

Artikel V

Utlämning skall icke medgivas när

någon av följande omständigheter föreligger:
1.

Om den vars utlämning begärts

redan lagförts eller vid tiden för

framställningen lagföres i den anmodade

staten i enlighet med gällande

strafflag i denna stat för det brott, för

vilket utlämningen begärts.

2. Om talan å brottet preskriberats

eller straffet för brottet eljest förfallit

enligt lagstiftningen i antingen den

ansökande eller den anmodade staten.

3. Om den som begärts utlämnad

åtalats eller kommer att åtalas inför

extraordinär domstol i den ansökande

staten.

4. Om gärningen utgör brott enbart

enligt militär lagstiftning.

5. Om brottet av den anmodade staten

betraktas som politiskt eller förknippat

med ett politiskt brott.

6. Om utlämning i särskilt fall finnes

uppenbart oförenlig med humanitetens

krav på grund av, exempelvis,

den avsedda personens ungdom

eller hälsotillstånd, med beaktande

jämväl av brottets beskaffenhet och

den ansökande statens intressen.

honored unless the laws of the requesting

State and those of the requested

State authorize prosecution

of sucli offense under corresponding

circumstances.

3. The words “territorial jurisdiction”

as used in this Article and in

Article I of this Convention mean:

territory, including territorial waters,

and the airspace thereover, belonging

to or under the control of one of the

Contracting States; and vessels and

aircraft belonging to one of the Contracting

States or to a Citizen or Corporation

thereof

on the high seas or such aircraft is

over the high seas.

Article V

Extradition shall not be granted in

any of the following circumstances:

1. When the person sought has already

been or is åt the time of the request

being proceeded against in the

requcsted State in accordance with

the criminal laws of that State för

the offense för which his extradition

is requested.

2. When the legal proceedings or

the enforcement of the penalty for the

offense has become barred by limitation

according to the laws of either

the requesting State or the requested

State.

3. When the person sought has been

or will be tried in the requesting State

by an extraordinary tribunal or court.

4. When the offense is purely military.

5. If the offense is regarded by the

requested State as a political offense

or as an offense connected with a

political offense.

6. If in the specific case it is found

to be obviously incompatible with

the requirements of humane treatment,

because of, for example, the

youth or health of the person sought,

taking into account also the nature of

the offense and the interests of the

requesting State.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr W år 1962

Artikel VI Artide VI

Om den som begärts utlämnad är

föremål för åtgärder enligt den anmodade

statens strafflagstiftning med

anledning av annat brott än det för

vilket utlämning begärts eller denne

för sådant brott avtjänar straff i den

anmodade staten, må med hans överlämnande

anstå till dess att av brottet

påkallade sådana åtgärder slutförts

eller han är berättigad till frigivning.

Artikel VII

Den anmodade staten är icke förpliktad

att medgiva utlämning av person,

som är medborgare i denna stat,

men skall i enlighet med sin lagstiftning

äga rätt att överlämna egen medborgare,

om detta enligt dess bedömande

anses böra ske.

Artikel VIII

Om det brott för vilket utlämning

begäres enligt den ansökande statens

lagstiftning förskyller dödsstraff men

lagstiftningen i den anmodade staten

icke medgiver att sådant straff utdömes,

må utlämning vägras, därest ej

den ansökande staten avgiver sådan

försäkran, som den anmodade staten

finner tillfyllest, att dödsstraff icke

kommer att verkställas.

Artikel IX

Den som utlämnats enligt denna

konvention må icke lagforas eller

straffas i den ansökande staten för

annat före utläinningen begånget

brott än det, som föranlett utlämningen,

och ej heller av nämnda stat vidareutlämnas

till tredje land som eftersöker

honom, med mindre den stat,

som överlämnat honom, samtycker

därtill eller ock han själv, efter att ha

frigivits i den ansökande staten frivilligt

kvarstannar där under längre

tid än 45 dagar från dagen för hans

frigivande. Vid frigivande som nyss

sagts skall han underrättas om den

påföljd hans uppehåll å den ansö
-

When the person sought is being

proceeded against in accordance with

the criminal laws of the requested

State or is serving a sentence in that

State for an offense other than that

för which extradition has been requested,

his surrender may be deferred

until such proceedings have been

terminated or he is entitled to be set

åt liberty.

Article VII

There is no obligation upon the requested

State to grant the extradition

of a person who is a national of the

requested State, but the executive

authority of the requested State shall,

subject to the appropriate laws of that

State, have the power to surrender a

national of that State if, in its discretion,

it be deemed proper to do so.

Article VIII

If the offense for which extradition

is requested is punishable by death

under the law of the requesting State

and the law of the requested State

does not permit this punishment, extradition

may be refused unless the

requesting State gives such assurance

as the requested State considers sufficient

that the death penalty will not

be carried out.

Article IX

A person extradited by virtue of

this Convention may not be tried or

punished by the requesting State for

any offense committed prior to his

extradition, other than that which

gave rise to the request, nor may he

he re-extradited by the requesting

State to a third country which claims

him, unless the surrendering State so

agrees or unless the person extradited,

having been set åt liberty within the

requesting State, remains voluntarily

in the requesting State for more than

45 days from the date on which he

was released. Upon such release, he

shall be informed of the conscquences

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1962

kande statens territorium må medföra

för hans vidkommande.

Artikel X

I den utsträckning lagstiftningen i

den anmodade staten så medger och

under vederbörligt tillgodoseende av

tredje mans rättigheter skola alla föremål,

som åtkommits genom brottet

eller erfordras såsom bevis, överlämnas.

Artikel XI

1. Framställning om utlämning

skall göras på diplomatisk väg och

skall grundas på följande handlingar.

a) Beträffande den som är dömd

för brottet: Vederbörligen bestyrkt

utskrift eller avskrift av den behöriga

domstolens dom. I undantagsfall må

dock den anmodade staten begära

ytterligare handlingar.

b) Beträffande den som endast

misstänkes för brottet: Vederbörligen

bestyrkt utskrift eller avskrift av

häktningsbeslut eller annat beslut om

frihetsberövande, meddelat av behörig

myndighet i den ansökande staten,

jämte vittnesutsagor, förundersökningsprotokoll

eller annan bevisning,

på grund varav sådant beslut må ha

meddelats, liksom bevisning i övrigt,

som må anses vara av betydelse i

ärendet.

2. I denna artikel angivna handlingar

skola innehålla en otvetydig

beskrivning av den gärning, för vilken

den eftersökte är misstänkt eller

dömd samt uppgift om plats och dag

för gärningens begående. Handlingarna

skola åtföljas av bestyrkt avskrift

av den ansökande statens tilllämpliga

lag, däri inbegripet lagstiftningen

om preskription av åtal eller

om bortfall av straff för det brott, för

vilket utlämning begäres, liksom uppgifter

till styrkande av den eftersöktes

identitet och till upplysning om

hans medborgarskap och hemvist.

to which his stay in the territory of

the requesting State might subject

him.

Article X

To the extent permitted under the

law of the requested State and subject

to the rights of third parties,

which shall be duly respected, all artides

acquired as a result of the offense

or which may be required as

evidence shall be surrendered.

Article XI

1. The request for extradition shall

be made through the diplomatic channel

and shall be supported by the following

documents:

(a) In the case of a person who has

been convicted of the offense: a duly

certified or authenticated copy of the

final sentence of the competent court.

However, in exceptional cases, the

requested State may request additional

documentation.

(b) In the case of a person who is

merely charged with the offense: a

duly certified or authenticated copy of

the warrant of arrest or other order of

detention issued by the competent

authorities of the requesting State,

together with the depositions, record

of investigation or other evidence

upon which such warrant or order

may have been issued and such other

evidence or proof as may be deemed

competent in the case.

2. The documents specified in this

Article must include a precise statement

of the criminal act with which

the person sought is charged or of

which he has been convicted, and the

place and date of the commission of

the criminal act. The said documents

must be accompanied by an authenticated

copy of the texts of the applicable

laws of the requesting State including

the laws relating to the limitation

of the legal proceedings or the

enforcement of the penalty for the

offense for which the extradition of

the person is sought, and data or records

which will prove the identity of

the person sought as well as informa
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

3. Handlingarna, varå framställningen

om utlämning grundas, skola

vara åtföljda av vederbörligen bestyrkt

översättning till den anmodade

statens språk.

Artikel XII

1. Avtalsslutande stat må på diplomatisk

väg begära provisoriskt anhållande

av en person, förutsatt att

det brott, för vilket han eftersökes, är

av det slag, för vilket utlämning skall

medgivas enligt denna konvention.

Framställningen skall innehålla:

a) Uppgift om det brott, för vilket

den eftersökte är misstänkt eller

dömd;

b) Signalement till ledning för den

eftersöktes identifiering;

c) Uppgift om hans uppehållsplats,

därest denna är känd; samt

d) Förklaring att de enligt artikel

XI i denna konvention erforderliga

handlingarna föreligga och komma

att överlämnas.

2. Om den ansökande staten icke

inom en tidrymd av högst 40 dagar

från det att den eftersökte provisoriskt

anhållits i enlighet med denna

artikel företer för hans utlämnande

föreskriven framställning jämte vederbörlig

dokumentation, skall den

anhållne frigivas. Ny framställning

om hans utlämnande må godtagas

endast om den åtföljes av de enligt

artikel XI i denna konvention erforderliga

handlingarna.

Artikel XIII

1. Kostnader för transport av den

utlämnade skola bäras av den ansökande

staten. Vederbörande judiciella

tjänstemän i det land, där utlämningsförfarandet

äger rum, skola med

alla dem till buds stående rättsliga

medel biträda den ansökande statens

tjänstemän inför vederbörande domstolar.

Den anmodade staten skall

icke äga fordra ersättning av den ansökande

staten för kostnader, som

uppkommit till följd av den eftersök
-

tion as to his nationality and residence.

3. The documents in support of the

request för extradition shall be accompanied

by a duly certified translation

thereof into the language of the

requested State.

Article XII

1. The Contracting States may request,

through the diplomatic channel,

the provisional arrest of a person,

provided that the offense for which

he is sought is one for which extradition

shall be granted under this Convention.

The request shall contain:

(a) A statement of the offense with

•which the person sought is charged or

of which he has been convicted;

(b) A description of the person

sought for the purpose of identification;
(c)

A statement of his whereabouts,

ifknown;and

(d) A declaration that there exist

and will be fortheoming the relevant

documents required by Article XI of

this Convention.

2. If, within a maximum period of

40 days from the date of the provisional

arrest of the person in accordance

with this Article, the requesting

State does not present the formal request

för his extradition, duly supported,

the person detained will be set åt

liberty and a new request för his extradition

will be accepted only when

accompanied by the relevant documents

required by Article XI of this

Convention.

Article XIII

1. Expenses related to the transportation

of the person extradited shall

be paid by the requesting State. The

appropriate legal officers of the

country in which the extradition proceedings

take place shall, by all legal

means within their power, assist the

officers of the requesting State before

the respective judges and magistrates.

No pecuniary claim, arising out of the

arrest, detention, examination and

surrender of fugitives under the terms

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1962

tes anhållande eller häktning, förhör

med honom eller hans överlämnande

i enlighet med bestämmelserna i denna

konvention utom för sådana som

angivas i andra stycket av denna artikel

eller för sådana som ha avseende

på den utlämnades kost, logi och underhåll

i övrigt före hans överlämnande.

2. Domstolstjänstemän, andra tjänstemän

samt domstolsstenografer i den

anmodade staten, vilka i sin tjänst

biträtt vid utlämningsförfarandet och

vilka icke erhålla annan avlöning eller

ersättning än särskilt, efter utfört arbete

utgående arvode, äro berättigade

att av den ansökande staten erhålla

vanligen utgående betalning för sitt

biträde på samma sätt och med samma

belopp, som om biträdet lämnats

i vanligt brottsmålsförfarande enligt

lagstiftningen i den stat vars tjänstemän

de äro.

of this Convention, shall be made by

the requested State against the requesting

State other than as specified

in the second paragraph of this Artide

and other than for the lodging,

maintenance, and board of the person

being extradited prior to his surrender.

2. The legal officers, other officers

of the requested State, and court stenographers

in the requested State who

shall, in the nsual course of their duty,

give assistance and who receive no

salary or compensation other than

specific fees for services performed,

shall be entitled to receive from the

requesting State the usual payment

for such acts or services performed

by them in the same manner and to

the same amount as though such acts

or services had been performed in

ordinary criminal proceedings under

the laws of the country of which they

are officers.

Artikel XIV

1. Transport genom den ena avtalsslutande

statens territorium under

övervakning av företrädare för den

andra avtalsslutande staten av den

som utlämnats till den senare staten

från tredje stat och vilken icke är

medborgare i den stat varigenom han

föres skall, där ej annat följer av bestämmelserna

i andra stycket i denna

artikel, tillåtas utan några rättsliga

formaliteter, när detta begäres på diplomatisk

väg och framställningen är

åtföljd av den handling, i original eller

bestyrkt avskrift, medelst vilken

tillflyktsstaten medgivit utlämningen.

I Amerikas Förenta Stater skall bemyndigande

först inhämtas från

Amerikas Förenta Staters Secretary

of State.

2. Tillstånd varom förmäles i denna

artikel må likväl vägras, om den gärning

som föranlett utlämningen icke

utgör något i artikel II i denna konvention

uppräknat brott eller därest

enligt allmänna rättsprinciper (ordre

Article XIV

1. Transit through the territory of

one of the Contracting States of a "person

in the custody of an agent of the

other Contracting State, and surrendered

to the katter by a third State,

and who is not of the nationality of

the country of transit, shall, subject

to the provisions of the second paragraph

of this Article, be permitted,

independently of any judicial formalities,

when requested through diplomatic

channels and accompanied by

the presentation in original or in

authenticated copy of the document

by which the State of refuge has

granted the extradition. In the United

States of America, the authority of

the Secretary of State of the United

States of America shall be first obtained.

2. The permission provided for in

this Article may nevertheless be refused

if the criminal act which has

given rise to the extradition does not

constitute an offense enumerated in

Article II of this Convention, or when

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

public) synnerliga skäl tala emot genomtransporten.

Artikel XV

I den utsträckning detta står i överensstämmelse

med bestämmelserna i

denna konvention och beträffande sådant

som icke innefattas däri skall

utlämning regleras av gällande lagar

och föreskrifter i den anmodade staten.

Artikel XVI

1. Denna konvention skall ratificeras

och ratifikationsinstrumenten

skola utväxlas i Stockholm snarast

möjligt.

2. Konventionen skall träda i kraft

i och med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten.

Den må när som

helst uppsägas av avtalsslutande stat

genom meddelande härom till den

andra avtalsslutande staten och uppsägningen

skall träda i kraft sex månader

efter det sådant meddelande

lämnats.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV ha

de befullmäktigade ombuden undertecknat

denna konvention och här

nedan anbringat sina sigill.

SOM SKEDDE i två exemplar, på

svenska och engelska språken, vilka

äga lika vitsord, i Washington den

tjugufjärde oktober 1961.

grave reasons of public order are

opposed to the transit.

Article XV

To the extent consistent with the

stipulations of this Convention and

with respect to matters not covered

herein, extradition shall be governed

by the la^Vs and regulations of the requested

State.

Article XVI

1. This Convention shall be ratified

and the ratifications shall be exchanged

åt Stockholm as soon as possible.

2. This Convention shall en ter into

force upon the exchange of ratifications.

It may be terminated by either

Contracting State giving notice of termination

to the other Contracting

State åt any time, the termination to

be effective six months after the date

of such notice.

IN WITNESS WHEREOF the respective

Plenipotentiaries have signed

this Convention and have affixed

hereunto their seals.

DONE in duplicate, in the English

and Swedish languages, both versions

being equally authentic, åt Washington

this twenty-fourth day of October

1961.

FÖR SVERIGE:

FOR SWEDEN:

Gunnar Jarring

FÖR AMERIKAS FÖRENTA

STATER;

FOR THE UNITED STATES

OF AMERICA:

Dean Rusk

PROTOKOLL PROTOCOL

Vid undertecknandet av den inne- Åt the time of the simning of the

varande dag mellan Sverige och Ame- Convention on Extradition this day

rikas Förenta Stater avslutade kon- concluded between the United States

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

ventionen om utlämning ha undertecknade

befullmäktigade ombud

i betraktande av att den svenska

strafflagen stadgar två allmänna slag

av frihetsstraff, nämligen fängelse

och straffarbete, och att 4 § i den

svenska lagen den 6 december 1957

om utlämning för brott stadgar, att

någon ej må utlämnas, med mindre

den gärning för vilken utlämning begäres

motsvarar brott, varå straffarbete

kan följa enligt svensk lag, och

med kännedom om svenska regeringens

avsikt att för riksdagen framlägga

förslag om ändring av den

svenska strafflagen för att avskaffa

de två nämnda slagen frihetsberövande

och ersätta dem med ett enda sådant,

nämligen fängelse, samt därav

föranledd ändring av 4 § i den

svenska lagen om utlämning för brott,

överenskommit om följande bestämmelser

rörande tillämpningen av

art. III, punkt 1, i konventionen:

1. I händelse av framställning från

Förenta Staterna om utlämning från

Sverige måste den gärning för vilken

utlämning begäres kunna bestraffas

a. enligt lagstiftningen i Förenta

Staterna med frihetsberövande under

längre tid än ett år, och,

b. enligt lagstiftningen i Sverige,

om brottet skulle ha begåtts där, med

straffarbete under längre tid än ett år.

2. I händelse av framställning från

Sverige om utlämning från Förenta

Staterna måste den gärning för vilken

utlämning begäres kunna bestraffas

a. enligt lagstiftningen i Sverige

med straffarbete under längre tid än

ett år, och,

b. enligt lagstiftningen i Förenta

Staterna, om brottet skulle ha begåtts

of America and Sweden, the undersigned

Plenipotentiaries

Considering that the Swedish Penal

Code provides for two general types

of penalties of deprivation of liberty,

namely, simple imprisonment (»fängelse»)

and imprisonment with hard

labor (»straffarbete»), and that Artide

IV of the Swedish Extradition

Ad of December 6, 1957, provides

that no person may be extradited unless

the crime for which extradition

is requested corresponds to an offense

for which a sentence of imprisonment

with hard labor (»straffarbete») may

be imposed according to Swedish law,

and

Realizing that it is the intention of

the Government of Sweden to present

to the Riksdag a bill to amend the

Swedish Penal Code so as to eliminate

those two types of deprivation of liberty,

replacing them with only one

type, namely, imprisonment (»fängelse»),

and, also, as a consequence

thereof to amend accordingly Artide

IV of the Swedish Extradition Act,

Agree upon the followdng provisions

respecting the applicatiom of

paragraph 1 of Artide III of the Convention:
1.

In the event of a request by the

United States for extradition from

Sweden, the offense for which extradition

is requested must be punishable,

a. under United States law, by a

possible deprivation of liberty for a

period of more than one year and,

b. under Swedish law, had the offense

been committed in Sweden, by

a possible imprisonment with hard

labor (»straffarbete») for a period of

more than one year.

2. In the event of a request by Swreden

for extradition from the United

States, the offense for which extradition

is requested must be punishable,

a. under Swedish law, by a possible

imprisonment w ith hard labor (»straffarbete»)

for a period of more than

one year and,

b. under United States law, had the

offense been committed in the United

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr bO år 1962

där, med frihetsberövande under

längre tid än ett år.

Förevarande protokoll träder i

kraft vid konventionens ikraftträdande

och skall anses utgöra en integrerande

del därav, förutsatt att förenämnda

ändringar i den svenska

strafflagen och den svenska lagen om

utlämning för brott icke då redan företagits

och trätt i kraft.

Förevarande protokoll skall upphöra

att gälla vid den tidpunkt, da

nämnda ändringar i den svenska

strafflagen och den svenska lagen om

utlämning för brott träda i kraft.

Sveriges regering skall skriftligen underrätta

Förenta Staternas regering

om nämnda tidpunkt.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV ha

de befullmäktigade ombuden undertecknat

förevarande protokoll och

därå anbringat sina sigill.

SOM SKEDDE i två exemplar, på

svenska och engelska språken, vilka

båda texter äga lika vitsord, i Washington

den tjugufjärde oktober 1961.

States, by a possible deprivation of

liberty for a period of more than one

year.

This protocol shall enter into force

upon entry into force of the Convention,

and shall be considered an integral

part thereof, if the aforedescribed

amendments to the Swedish Penal

Code and the Swedish Extradition Act

shall not then have taken place and

become effective.

This protocol shall terminate on

the date upon which the aforedescribed

amendments of the Swedish Penal

Code and the Swedish Extradition Act

become effective. The Government of

Sweden shall notify the Government

of the United States in writing of such

date.

IN WITNESS WHEREOF the respective

Plenipotentiaries have signed

this protocol and have affixed hereunto

their seals.

DONE in duplicate, in the English

and Swedish languages, both versions

being equally authentic, åt Washington

this twenty-fourth day of October

1961.

FÖR SVERIGE:

FOR SWEDEN:

Gunnar Jarring

FÖR AMERIKAS FÖRENTA

STATER:

FOR THE UNITED STATES

OF AMERICA:

Dean Rusk

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G10970

Doktrin (1)

  1. Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång, SvJT 1974 s. 766, på s. 782 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:123 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av konvention om utlämning mellan Sverige och Amerikas förenta stater. a1 i texten
  2. 1LU 1962:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av konvention om utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1974 s. 766 Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång s. 782 i texten