Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 6 december 1957 (nr 668) om utlämning för brott

1962-01-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:45, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 6 december 1957 (nr 668) om utlämning för brott

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1962

1

Nr 45

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 3 § lagen den 6 december

1957 (nr 668) om utlämning för brott; given Stockholms

slott den 26 januari 1962.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen

den 6 december 1957 (nr 668) om utlämning för brott.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att 1957 års lag om utlämning för brott kompletteras

med en bestämmelse, som medger att utlämning sker till främmande

stat för gärning, förövad här i riket av den som var ämbets- eller tjänsteman

hos den främmande staten och medborgare i samma stat.

1 llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1962

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 6 december 1957 (nr 668)

om utlämning för brott

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 6 december 1957 om utlämning

för brott skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

3 §•

medverkan därtill.

För gärning förövad här i riket av

den som var ämbets- eller tjänsteman

hos främmande stat och medborgare

i samma stat må, utan hinder

av vad i första stycket sägs, beviljas

utlämning till den staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962.

(Gällande lydelse)

Utlämning må-------

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 4.5 är 1962

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 januari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga angående ändring

i lagen den 6 december 1957 om utlämning för brott samt anför därvid följande.

Den svenska lagstiftningen om utlämning för brott blev under 1950-talet

föremål för omfattande revision och modernisering med särskilt sikte på

ett stärkande av individens rättsskydd. Reformarbetet resulterade i en

ny lag den 6 december 1957 om utlämning för brott (prop. 1957: 156 och

första lagutskottets utlåtande 1957:37). Denna lag, som ersatte tidigare

gällande lag i ämnet av år 1913, trädde i kraft den 1 januari 1958. Utlämning

till annat nordiskt land blev sedermera föremål för särskild reglering

genom lagen den 5 juni 1959 om utlämning för brott till Danmark, Finland,

Island och Norge (prop. 1959: 72 och första lagutskottets utlåtande

1959: 22). Sistnämnda lag har fr. o. m. den 1 september 1959 vunnit tilllämpning

i förhållande till samtliga nordiska stater.

Den allmänna utlämningslagen av år 1957 bygger på grundsatsen, att

fråga om utlämning skall fritt prövas på grundval av samtliga föreliggande

omständigheter i varje särskilt fall. Enligt vad som stadgas i 1 §

må den som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för där

straffbelagd gärning och uppehåller sig bär i riket utlämnas till den staten

efter beslut av Kungl. Maj:t. Såsom lagen är utformad är det vid prövning

av framställning om utlämning från Sverige i princip ovidkommande vilka

möjligheter som finnes att under motsvarande förhållanden få en person

utlämnad från den främmande staten till Sverige. Vid lagens tillkomst förutsattes

emellertid, att Sverige i viss utsträckning liksom tidigare måste

vara berett att reglera sitt utlämningsväsende genom förpliktande traktater.

Ett system med traktater kunde stundom befinnas ändamålsenligt i

betraktande av den ståndpunkt lagstiftningen i en del främmande stater intager.

I vissa stater utgör nämligen förefintligheten av en ömsesidigt förpliktande

traktat ett oeftergivligt villkor för att utlämning överhuvud skall

•fl Dihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 46

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1962

kunna ske (jfr prop. 1957: 156 s. 29 och 30). Efter lagens tillkomst har

Sverige anslutit sig till en multilateral utlämningstraktat, nämligen den i

Paris den 13 december 1957 dagtecknade europeiska utlämningskonventionen

(prop. 1958: 139).

I 1957 års lag föreskrives vissa minimivillkor, som i varje särskilt fall

måste vara uppfyllda för att utlämning skall få komma till stånd. Enligt

2 § får svensk medborgare ej utlämnas. I 3 § stadgas, att utlämning får beviljas

allenast för gärning, som helt eller delvis har förövats utom riket

eller ombord på utländskt fartyg eller luftfartyg, eller för medverkan därtill.

Enligt 4 § får någon ej utlämnas, med mindre den gärning för vilken

utlämning begäres motsvarar brott, varå straffarbete kan följa enligt svensk

lag. Har personen i den främmande staten dömts för gärningen, må han

utlämnas allenast om påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader

eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid. I 5—8 §§

har upptagits bestämmelser, som begränsar möjligheterna att utlämna då

fråga är om militära och politiska brott eller då risk föreligger, att den

som begäres utlämnad utsättes för förföljelse på religiösa, politiska m. fl.

grunder, eller då utlämningen finnes uppenbart oförenlig med humanitetens

krav. Bland övriga i lagen upptagna villkor må här nämnas, att utlämning

för det uppgivna brottet ej får äga rum, då den person som avses med

framställningen här i riket är åtalad för samma brott eller då dom eller beslut

om åtalseftergift har meddelats bär i riket beträffande brottet. Ej heller

får utlämning beviljas, om straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk

lag (10 §).

För att Sverige skall kunna ingå traktat om utlämning med annan stat

förutsättes, att traktaten medger iakttagande av de villkor, som i 1957 års

lag har uppställts för utlämning från Sverige.

Ministern för utrikes ärendena anmäler denna dag fråga om godkännande

av en i Washington den 24 oktober 1961 undertecknad konvention om

utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater. Konventionen har

tillkommit vid förhandlingar, som förts mellan de båda länderna på svenskt

initiativ. Det har ansetts föreligga ett svenskt intresse av att söka skapa erforderliga

legala möjligheter att få till stånd utlämning från Förenta Staterna;

enligt den amerikanska lagstiftningen kräves utlämningstraktat, för

att utlämning skall få ske.

Nyssnämnda konvention medger under vissa förutsättningar utlämning

även beträffande brott, som har begåtts inom den anmodade staten (art.

IV). Det förutsättes därvid, att den brottslige är ämbets- eller tjänsteman

hos den ansökande staten och tillika medborgare i denna stat. Utlämning

kan dock i sådant fall ske allenast om den anmodade statens lagstiftning

medger detta, och det överlämnas dessutom åt den anmodade staten att bedöma,

huruvida den anser det lämpligt att bevilja utlämningen.

Enligt vad som upplysts reser amerikansk lagstiftning ej principiella

hinder mot utlämning i nu åsyftade fall. I 1957 års svenska utlämningslag

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1962

medges däremot, såsom förut nämnts, utlämning allenast för gärning, som

helt eller delvis har förövats utom riket eller ombord på utländskt fartyg

eller luftfartyg, eller för medverkan därtill. Det är alltså f. n. ej möjligt

att inom tillämpningsområdet för denna lag utlämna från Sverige för gärning,

som helt har förövats inom riket.

Den ifrågavarande konventionsregeln har visserligen icke fått sådan utformning,

att den kräver ömsesidig tillämpning mellan staterna, men det

har vid konventionsförhandlingarna varit förutsatt att en jämkning av

svensk lag på denna punkt borde ske. Nämnas må, att regeln har tillkommit

efter svenska önskemål, närmast föranledda av ett inträffat brottsfall

vari möjligheten till utlämning från Amerikas Förenta Stater till Sverige

aktualiserades.

Det är emellertid icke enbart den nu väckta konventionsfrågan, som

motiverar att en jämkning av den svenska lagen bör övervägas. I samband

med förarbetena till 1957 års lag har Sverige uppsagt flertalet tidigare

ingångna utlämningstraktater. Man har därför att räkna med att

förhandlingar om nya traktater kommer att föras i flera fall; förhandlingar

har för övrigt redan inletts med några stater. Även därvid kan det befinnas

önskvärt från svensk sida att söka få till stånd överenskommelser, vilka innefattar

möjlighet att få utlämning till Sverige beviljad för brott, som har

förövats utomlands av svensk ämbets- eller tjänsteman mot svenskt intresse.

En förutsättning för att detta skall lyckas torde i många fall bli

med hänsyn till att krav på ömsesidighet kan uppställas — att vår egen

lagstiftning i princip medger utlämning för motsvarande brott.

Med hänsyn till det anförda vill jag förorda, att den nuvarande regeln i

3 § i 1957 års utlämningslag uppmjukas. Ändringen bör begränsas till att

avse gärning, som helt har förövats här i riket av den som är ämbets- eller

tjänsteman hos främmande stat och tillika är medborgare i samma stat, och

allenast den staten bör kunna få utlämning beviljad. -Jag vill framhålla, att

utlämning för här i riket förövad gärning icke utgör någon principiell nyhet

i vår utlämningslagstiftning. Hinder föreligger icke enligt 1957 års lag

att bevilja utlämning för gärning, som delvis har förövats i Sverige, eller

för här förövad gärning, som är att anse såsom delaktighet i ett utomlands

begånget brott. Och enligt den särskilda lagen om utlämning till de

nordiska länderna kan utlämning äga rum för gärning, som i sin helhet har

begåtts inom riket.

Det kan stundom ställa sig svårt att i det enskilda fallet bedöma, huruvida

den som är föremål för utlämningsframställning från främmande

stat verkligen tillhör den åsyftade personkretsen. I lagtexten torde dock,

liksom i den svensk-amerikanska konventionen, få begagnas uttrycket »ämbets-

eller tjänsteman». Därmed torde få avses person, vilken i den främmande

staten har liknande uppgifter och intar motsvarande ställning som

en statens ämbets- eller tjänsteman i Sverige (jfr 25 kap. 11 § strafflagen).

Slutligen må erinras om att de i 1957 års lag givna allmänna utläinningsvi

11 koren givetvis begränsar möjligheterna alt utlämna även i ett sådant

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1962

fall, som den föreslagna lagändringen avser. I detta sammanhang torde särskilt

höra uppmärksammas föreskrifterna i 10 §, enligt vilka åtal eller dom

eller beslut om åtalseftergift här i riket utgör hinder mot utlämning (jfr

prop. 1957: 156 s. 119 och 130).

Den nya bestämmelsen synes lämpligen böra givas formen av undantag

från den i 3 § i 1957 års utlämningslag givna regeln och upptagas i paragrafen

i ett nytt andra stycke.

Lagändringen torde kunna träda i kraft den 1 juli 1962.

Enligt vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 6 december 1957 (nr 668)

om utlämning för brott.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1962

7

Bilaga

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 6 december 1957 (nr 668)

om utlämning för brott

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 6 december 1957 om utlämning

för brott skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Utlämning må ------

3 §•

— medverkan därtill.

För här i riket förövad gärning

av den som är ämbets- eller tjänste- man hos främmande stat och med- borgare i samma stat må, utan hin- der av vad i första stycket sägs, ut- lämning beviljas till den staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1962

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 25 januari

1962.

Närvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 23 januari 1962 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 12 januari 1962, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 6

december 1957 om utlämning för brott.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn L. Brundin.

Lagrådet yttrade: Med förslaget torde vara avsett att möjliggöra utlämning

av den som vid brottets begående var ämbets- eller tjänsteman och medborgare

i den främmande staten. Det synes önskvärt, att lagtexten förtydligas

i detta hänseende. Lagrådet hemställer, att med vissa redaktionella jämkningar

i övrigt det nya stycket i 3 § erhåller följande lydelse: För gärning

törövad här i riket av den som var ämbets- eller tjänsteman hos främmande

stat och medborgare i samma stat må, utan hinder av vad i första stycket

sägs, beviljas utlämning till den staten.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1962

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 januari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, ap Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 25 januari

1962 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 12 i samma månad remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 6 december

1957 (nr 668) om utlämning för brott.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, med den av lagrådet föreslagna

jämkningen, måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

620046

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:124 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av konvention om utlämning mellan Sverige och Amerikas förenta stater. a1 i texten
  2. 1LU 1962:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 6 december 1957 s. 1 i texten