Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av de fiskesakkunniga organen i vattenmål, m. m

1962-02-16 · 58 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:48, Angående omorganisation av de fiskesakkunniga organen i vattenmål, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

1

Nr 48

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av de fiskesakkunniga organen i vattenmål, m. m.; given

Stockholms slott den 16 februari 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att effektivisera det utredningsarbete, som bedrivs av de fiskesakkunniga

organen i vattenmål, förordas i propositionen, att all sådan verksamhet

koncentreras till fiskeriintendentsorganisationen och att denna vad

gäller de tre nordligaste distrikten förstärks med tjänster för såväl kvalificerad

biologisk och statistisk personal som fiskmästar- och kontorspersonal.

Utredningsavdelningen och sekretariatet vid fiskeristyrelsens sötvattenslaboratorium

föreslås samtidigt skola upplösas, varvid flertalet

tjänster vid dessa enheter överflyttas till intendentsdistrikten.

Kostnaderna för utredningsorganisationen samt viss del av sötvattenslaboratoriets

forskningsverksamhet avses liksom hittills skola bestridas av

ersättningar, som betalas av uppdragsgivarna och tas till uppbörd på ett

med formellt belopp uppfört förslagsanslag. Intendentstaxan föreslås bli

höjd. De förordade förstärkningarna inklusive vissa löneregleringar beräknas

medföra en nettoökning av de årliga kostnaderna med ca 265 000 kr.

Vidare föreslås i propositionen lönegradsuppflyttningar för vissa tjänster

vid fiskeristyrelsen, sötvattenslaboratoriets forskningsavdelning, statens

fiskodlingsanstalter samt statens vatteninspektion.

I anslutning till 1961 års riksdags beslut om höjning av den ordinarie

skatten på bensin förordas i propositionen ökad medelsanvisning under

anslaget Gottgörelse till fiskerinäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 48.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 är 1962

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

februari 1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om omorganisation

av de fiskesakkunniga organen i vattenmål, m. m. samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln

på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnena, för budgetåret 1962/63 beräkna till Fiskeristyrelsen med statens

vatteninspektion: Undersökningar inom sötvattenslaboratoriet ett reservationsanslag

av 1 000 kr., till Fiskeriintendenter m. m.: Avlöningar och Omkostnader

förslagsanslag av 255 000 resp. 27 000 kr. samt till Gottgörelse

till fiskerinäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt ett anslag av

785 000 kr. Jag torde nu få återkomma till dessa spörsmål.

Genom beslut den 23 oktober 1959 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

jordbruksdepartementet att tillkalla en sakkunnig för alt verkställa utredning

rörande organisationen av de fiskesakkunniga organen i vattenmål

m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades nämnda dag såsom

sakkunnig landssekreteraren vid länsstyrelsen i Jönköpings län Åke Sylwan.

Den sakkunnige har den 29 juni 1961 överlämnat dels betänkande med förslag

rörande organisationen av de fiskesakkunniga organen i vattenmål m. m.

(stencil), dels en av statens organisationsnämnd upprättad promemoria angående

nämndens samråd med den sakkunnige.

över betänkandet och organisationsnämndens promemoria har remissyttranden

avgivits av fiskeristyrelsen — efter hörande av föreståndaren för

sötvattenslaboratoriet, laboratorn vid sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning

samt fiskeriintendentema — statens vatteninspektion, statskontoret,

riksrevisionsverket, kammarkollegiet, statens lönenämnd, statens pensionsanstalt,

statistiska centralbyrån, vattenöverdomstolen — efter hörande av

vattendomstolarna — vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i Kopparbergs,

Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, lokaliseringsutredningen

rörande statlig verksamhet, Svenska vattenkraftföreningen, Indalsälvens

vattenregleringsföretag, Riksförbundet Landsbygdens folk och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungi. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

Hushållningssällskapens förbund. Vidare har laxforskningsinstitutet beretts

tillfälle att avge remissutlåtande. Vattenfallsstyrelsen, Svenska vattenkraftföreningen

och Indalsälvens vatlenregleringsföretag har som eget yttrande

åberopat en promemoria angående betänkandet, vilken utarbetats av

vattenregleringsföretagens samarbetsorgan.

I anledning av betänkandet har Föreningen Statens fiskeritjänstemän inkommit

med skrift i ämnet.

Beträffande det närmare innehållet i betänkandet, yttrandena samt i den

förenämnda skriften torde få hänvisas till dessa.

A. Sammanfattning av betänkandet m. m.

l. Nu gällande organisation m. m.1

Utredningsmannen erinrar inledningsvis om att de grundläggande reglerna

om rätten att fiska återfinns i 1950 års lag om rätt till fiske. Dessa anknyter

till lagen samma år om gräns mot allmänt vattenområde. Enligt denna lag

är vattenområde i havet allmänt (allmänt vatten), där det inte ingår i

fastigheterna (enskilt vatten). Enligt fiskerättslagen får varje svensk medborgare

fiska med rörligt redskap i vatten, som är allmänt vatten. Rätten

att fiska med fast redskap är på visst sätt inskränkt. I enskilt vatten får,

om inte i fiskerättslagen annat stadgas, fiske bedrivas endast av jordägaren

eller den som enligt avtal, urminnes hävd, dom eller skattläggning eller pa

annan särskild grund äger rätt därtill.

Genom att vattenområde utnyttjas för andra ändamål än till fiske kan

skador åstadkommas på bl. a. fisket. Allvarliga fiskeskador uppstår sålunda

regelmässigt i samband med vattenkraftens utbyggnad. Vid sådana och

andra företag för själva vattnets nyttiggörande uppstår nämligen ändringar

i vattennivån, grumlingar eller andra föroreningar i vattnet. Därvid kan

fiskarters lekplatser försvinna, fiskvägar avskäras, vattnets näringsförhållanden

påverkas eller fiskens miljö pa annat sätt ändras. Härigenom

kan fiskbeståndet minska eller fiskens kvalitet försämras (fördvärgning

m. m.). Även svårighet att utöva fiske kan uppstå, t. ex. genom förändringar

i strandkonturerna.

Den allmänna rätten att råda över vattenområde kan sålunda komma

i motsättning till den speciella rätten att fiska liksom den kan kollidera

med andra fastighetsrättsliga och liknande intressen.

Hur konflikterna skall lösas regleras framförallt i vattenlagen av år

1918, vilken är den centrala författningen på vattenrättens område.

I vattenlagens inledningsstadgande fastslås grundsatsen att envar äger

råda över det vatten, som finns på hans grund. Rådigheten får emellertid

1 I detta avsnitt återges vissa delar av betänkandets kapitel 2. Vattendomstolar och vattenmål

resp. kapitel 3. De fiskesakkunniga organen i vattenmål. I fråga om den historiska

utvecklingen av fiskeriadministrationen hänvisas till betänkandets kapitel 4. Historik m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

inte i vidare män än vattenlagen tillåter utövas så att allmän eller enskild

rätt förnärmas. Å andra sidan utgår lagen från att vattenområden bör utnyttjas

pa bästa sätt. Ingående regler ges om olika former av vattnets

nyttiggörande. Sålunda behandlas i lagen särskilt bl. a. byggande i vatten,

vattenreglering, allmän farled, allmän flottled, torrläggning av mark och

avledande av kloakvatten.

Med hänsyn till skadeverkningarna av företag för vattenexploatering

innehåller vattenlagen noggranna regler om prövningen av sådana företags

tillåtlighet, om åtgärder till skydd för motstående intressen och om skadeersättningar.

Vissa av dessa frågor skall enligt lagen avgöras i första hand

vid s. k. syneförrättningar. Andra — och det gäller främst de största och

viktigaste företagen — avgörs omedelbart av domstol. Stundom erfordras

även Kungl. Maj:ts prövning.

För mål rörande vattenföretag, vilka enligt vattenlagen skall handläggas

vid domstol (vattenmål), är inrättade särskilda domstolar. I första instans

dömer vattendomstol. Vattendomstolarna är sex till antalet, överinstans

i vattenmål (vattenöverdomstol) är Svea hovrätt i särskild sammansättning.

Som sista instans i vattenmål dömer högsta domstolen.

Bland de mål, som handläggs vid vattendomstolarna, är det främst

ansökningsmålen om byggande i vatten för vattenkraftens utnyttjande,

som dominerar. Ett av de mest svårlösta problemen vid sådana mål är

frågan om företagens inverkan på fisket.

Vid ansökningsmålen om byggande i vatten ankommer det på vederbörande

vattendomstol i första hand att avgöra om det ifrågasatta företaget

skall tillåtas. Om skada på fiske kan väntas uppstå till följd av

företaget, har domstolen vidare att ta ställning till vilka åtgärder sökanden

bör vidta för att skadan skall bli så begränsad som möjligt. Om byggnad

i vatten förorsakar sådan ändring i de naturliga vattenståndsförhållandena,

som inte är obetydlig eller hindrar eller försvårar fiskens framkomst,

skall byggnadens ägare erlägga en — i regel — årlig avgift till främjande

av fisket inom landet. Avgiften bestäms av vattendomstolen inom vissa

i vattenlagen fastställda gränser efter förslag av statens fiskeritjänsteman.

Vattendomstol har vidare i nu berörda mål att ta ställning till ersättning

till enskild person för egendom, som avstås, eller för förlust, skada eller

intrång, som förorsakas av byggande i vatten in. fl. företag. Beträffande

förfarandet i de vattenmål, som här avses, gäller för utredning av det

sökta företagets inverkan på det allmänna fiskeintresset bl. a. följande.

Efter kungörelseförfarande m. m. översänds ansökningshandlingarna till

fiskeristyrelsen. Denna förordnar regelmässigt fiskeritjänsteman att yttra

sig om huruvida fiskerinäring av betydenhet kan genom företaget lida

väsentligt förfång och om vilka särskilda åtgärder utöver vad sökanden

må ha föreslagit, som kan erfordras till skydd för fisket. Om yttrande

inte kan avges utan att undersökning på platsen äger rum, skall detta

anmälas för vattenrättsdomaren. Denne har då att uppdra åt den förordnade

sakkunnige eller annan av fiskeristyrelsen föreslagen fiskeritjänsteman

att verkställa erforderlig undersökning och avge utlåtande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj-.ts propostion nr 48 dr 1962

Även för bedömning av ett företags verkningar med avseende på det

enskilda fiskeintresset, d. v. s. frågor om skador för enskilda fiskerättsägare,

anlitas sakkunniga som förordnas av vattenrättsdomaren. Utlåtande

av sakkunnig rörande det enskilda fiskeintresset föregås nästan alltid av

undersökning på platsen.

Även andra fiskeutredningar i vattenmål än de nu nämnda förekommer.

Exempelvis kan vattenrättsdomaren efter framställning från nagon,

som vill utföra företag enligt vattenlagen, men ännu inte ingivit ansökan

därom, förordna sakkunnig att verkställa erforderliga undersökningar.

Ofta innehåller domar i vattenmål bestämmelse om att föreskrivna

åtgärder till skydd för fisket skall utföras i samråd med eller efter anvisningar

av viss fiskeritjänsteman eller att denne skall utöva erforderlig

kontroll av föreskrifternas efterlevnad. Oavsett om sådan bestämmelse

meddelats eller ej skall statens fiskeritjänsteman beredas tillfälle att utöva

tillsyn över att föreskrifter till skydd för fisket fullföljs.

Fiskeutredningar i vattenmål utförs regelmässigt av antingen fiskeristyrelsens

sötvattenslaboratorium vid Drottningholm eller av fiskeriintendent.

I vissa fall anlitas dock andra sakkunniga, t. ex. hushållningssällskapens

fiskerikonsulenter. Beträffande fördelningen av uppdragen mellan

fiskeriintendent resp. sötvattenslaboratoriet synes den huvudprincipen följas,

att uppdrag, som hänför sig till tillåtlighetsfrågan i målen, anförtros

åt intendenterna och utredningar rörande ersättningar till enskilda sakägare

i stora sjöregleringsmål anförtros åt laboratoriet.

Sötvattenslaboratoriet omfattar en forskningsavdelning, en

utredningsavdelning och ett sekretariat. Utredningsavdelningen har enbart

till uppgift att verkställa fiskeundersökningar i vattenmål. Där finns föl
-

jande personal.

lönegrad

lönegrad

1 laborator

Ae 26

1 förste fiskmästare

Ae 15

1 fiskeriinspektör

Ae 23

81 2 fiskmästare

Ae 13

3 fiskcriinspektörer

Ae 21

Forskningsavdelningen resp. sekretariatet har följande personal.

lönegrad

lönegrad

Forskningsavdelningen

1 laborator Ao 26

2 laboratorer Ae 26

1 förste fiskmästare Ao 15

1 förste institutionsbiträde Ae 7

6 institutionsbiträden Ae/Ag 5

Sekretariatet

1 förste byråsekreterare Ao 21

1 kansliskrivare Ag 10

1 kanslibiträde/kontorist Ae 7/Ag 9

1 kanslibiträde Ae 7

1 kontorsbiträde/kansli
biträde

Ae 5/Ag 7

1 expeditionsvakt Ao 7

1 bitr. vaktmästare Ag 7

1 Fr. o. m. 1/7 1961 och tills vidare därutöver en fiskmästare i lönegrad Ag 13.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts propostion nr 48 år 1962

Laboratoriet står under ledning av en föreståndare i lönegrad Bo 1.

Arbetsbelastningen har medfört, att även föreståndaren, förste byråsekreteraren

inom sekretariatet jämte vissa särskilt anlitade biologer

kommit att delta i själva utredningsarbetet. Forskningsavdelningens rön

kommer delvis till användning inom utredningsavdelningen. Sekretariatet

biträder båda avdelningarna. Till den här nämnda personalen, som sysslar

med fiskeutredningar i vattenmål, kommer även vissa befattningshavare,

som avdelats för tjänstgöring hos fiskeriintendentema i de två nordligaste

intendentdistrikten med placering i Luleå och Härnösand enligt följande

tablå.

Luleå Härnösand

1 fiskeriinspektör

1 fiskeriinspektör

1 förste fiskmästare

1 fiskmästare

1 kontorsbiträde

lönegrad

Ag 23

Ag 21

Ag 15

Ag 13

Af 1—-Ag 5

1 fiskeriinspektör

1 fiskmästare

1 kontorsbiträde

lönegrad

Ag 21

Ag 13

Af 1—Ag 5

För finansieringen av sötvattenslaboratoriets undersökningar i vattenmål

upptas på riksstaten endast ett formellt belopp av 1 000 kr. Kostnaderna

för undersökningarna bestrids av ersättningar, som betalas av

intressenterna i de mål laboratoriet har befattning med. Med dessa ersättningar

täcks inte blott kostnaderna för laboratoriets utredningsavdelning,

inberäknat dithörande personal hos fiskeriintendentema i Luleå och

Härnösand, utan även viss del av forskningsavdelningens och sekretariatets

kostnader.

Fiskeriintendentema är sju till antalet och tjänstgör inom

var sitt distrikt. Riket är indelat i fem sötvattensdistrikt samt två kust- och

havsdistrikt. Tillsammans med en fiskeriingenjör och tre fiskmästare vid

vissa fiskodlingsanstalter bildar de statens lokala fiskeriadministration.

På grund av den stora anhopningen av uppdrag i vattenmål har sedan den

1 april 1957 som nyss nämnts som biträde åt intendenterna i de två nordligaste

distrikten avdelats viss personal från sötvattenslaboratoriet. Intendenternas

verksamhet vid sidan av deras befattning med vattenmålen

domineras av fiskodlingsärenden, som handläggs i samarbete med hushållningssällskapen,

samt vissa länsstyrelseärenden, som gäller upprättande

och tillämpning av lokala fiskeristadgar. Intendenterna uppbär inte särskild

ersättning för sina uppdrag i vattenmål. Däremot uppbär statsverket

av vederbörande företagare ersättning enligt särskild taxa.

11. Bakgrund till ökade krav på de fiskesakkunniga organens kapacitet1.

Utredningsmannen framhåller, att elförbrukningen ökat starkt under

senare år. År 1953 uppgick den till 22 miljarder kWh. År 1965 väntas

förbrukningen i det närmaste ha fördubblats och uppgå till 43 miljarder

1 Jfr. betänkandets kapitel 5 samt kapitel 9, avsnitt C.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1962

kWh. För år 1975 finns det anledning att räkna med en konsumtion av

75 miljarder kWh.

Relationerna mellan kostnaderna för framställning av elkraft med hjälp

av vattenkraft resp. atomkraft väntas fram till 1970-talets senare del förbli

sådana, att vattenkraften ställer sig fördelaktigast. Värmekraft från ångkraftverk

torde enligt utredningen knappast på allvar kunna komma att

konkurrera med vattenkraften, förrän vattenkrafttillgangama börjar bli

fullt utnyttjade. De utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångarna antas motsvara

80 å 85 miljarder kWh per år. Av dessa tillgångar har redan så

mycket byggts ut, att vattenkraften nu ger bortåt 35 miljarder kWh per

år. Pågående utbyggnad beräknas motsvara mer än 10 miljarder kWh

per år.

Vattendomstolarna har sedan början av 1930-talet på grund av starkt

ökade arbetsuppgifter i samband med den fortgående vattenkraftutbyggnaden

förstärkts kraftigt. Utredningsmannen anför, att antalet juristoch

ingenjörsbefattningar vid dessa domstolar vid 1930-talets början var

18 och vid 1960-talets ingång 75. Under motsvarande tid har utredmngsbiologerna

inom de fiskesakkunniga organen ökats från fem till 13. Hos

de fiskesakkunniga organen har därigenom uppstått en successivt okande

arbetsbalans vad gäller deras verksamhet i vattenmål, vilket också, särskilt

beträffande fiskeriintendentema, inverkat ofördelaktigt på deras verksamhet

i övrigt. Härlill kommer att arbetsbelastningen hos de fiskesakkunniga

organen kommer att öka ytterligare, eftersom en stark utveckling

är att vänta i fråga om utbyggnaden av vattenkraft, främst i norra

delen av landet. Beträffande omfattningen av den nuvarande balansen hos

de fiskesakkunniga organen samt den framtida arbetsbelastningen för

dessa framhåller utredningsmannen bl. a. följande.

Om man vill hålla sig någorlunda på den säkra sidan, torde man kunna

utgå från att för att avarbeta den nuvarande balansen, som totalt uppgår

till 250—300 mål, krävs tio sakkunniga under 20 år. Den helt övervägande

delen av balansen hänför sig till utredningar om enskilt fiske Resultatet

svarar rätt väl mot en av sötvattenslaboratoriet år 19o9 gjord uppskattning

om 17—27 år med nuvarande personaluppsättning vid laboratoriet.

Till" detta personalbehov skall läggas behovet av sakkunniga för de nytillkommande

målen. Med hänsyn till att nära hälften av vattenkraftutbyggnaden

återstår, erfordras för att avverka fiskeutredningarna i dessa mai en

arbetsinsats, som motsvarar dels allt arbete, som redan nedlagts pa ris eutredningar,

dels den nyss angivna balansen. Därtill kommer, att fiskeundersökningarna

numera är betydligt mer komplicerade än forr.

III. Undersökningsmetodik in. in.

Utredningsmannen har särskilt tagit upp frågorna om medverkan av

statistisk sakkunskap i fiskeutredningarna samt om arbetsfördelningen mellan

parter, fiskesakkunniga organ och andra sakkunniga. Han har i detta

avsnitt även behandlat spörsmålet om forskningsuppgifter i samband med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts propostion nr 48 år 1962

utredningarna och schablonmetoder för bedömning av fiskeskador. Beträffande

nu tillämpade arbetsmetoder för undersökningarna anför utredningsmannen

bl. a. följande.

Det för utlåtandena erforderliga materialet är i väsentlig utsträckning av

statistisk natur bade vad betraffar de biologiska förloppen och när det gäller

att ge en bild av de fiskeritekmska eller ekonomiska faktorerna. Till grund

för materialinsamlingen hgger en äganderättsutredning. Stundom föreligger

X,? ran *!eda?11vi<l arbetenas början. Den kontrolleras då under arbetets

t,ang. I andra tall utförs den parallellt med den övriga materialinsamlingen

som utöver äganderättsförhållanden — avser att skaffa kunskap särskilt

om fiskets art (yrkesmässigt fiske, binäringsfiske, husbehovsfiske, sportfiske

eller annat lutidsfiske), om redskapsinnehav (notar, nät, ryssjor, mjärdar

saxar langrevar uttrar o. s. v.), om använd tid för fiske av olika slag, om

mängden tangad fisk av skilda slag och kvaliteter under bestämda tidsrymder,

om egen förbrukning resp. försäljning samt om fiskpriser. Ytterligare

utreds faktorer, vilka kan försvåra fisket. Dit hör mängd och art av

f™? oc;h brate, s°™ kan medföra föroreningar eller skador på redskapen,

kasa hindei för tilltrade till fiskevattnet genom ändringar i strandkontuerna

etc. För de mera biologiskt betonade syftena erfordras dessutom insamhng

av material för bestämning av fiskars art, ålder och storlek samt av

naringsforhallandena (plankton, bottenfauna, insektslarver m. m ) För dvlika

undersökningar krävs prov på fjäll (kompletterade med längd- och viktuppgifter),

magmnehåll samt, beträffande sik, gälrevständer. Även undersoks,

särskilt i ovre norra distriktet, i vad mån regleringsföretagen kan skapa

jordman för parasitangrepp på fisken. Vidare undersöks grumlingar av

vattnet och deras inverkan på näringsproduktionen och på redskapsbestånöen

(t. ex algavsattnmgar) ävensom vattenbeskaffenheten i övrigt (salthalter)

och bottenbeskaffenhet. b

Materialinsamlingen utförs genom intervjuer, muntliga eller skriftliga

med användning av olika slag av blanketter samt genom journalföring’

provfisken och provtagningar av olika slag.

Materialbearbetningen består i sammanställning av intervjumaterialet

och dess vidare statistiska bearbetning (uträkning av procenttal eller andra

relationstal rörande fiskmängd, värde, arbetsinsats o. s. v.). Det biologiska

materialet upparbetas efter preparering genom fjällavläsning resp. mikroskopenng

eller annan analys. 1

Materialbedömningen avser därefter att fastslå beskaffenhet och omfattmng

av förändringar i fiskets avkastning samt att genom studium

tramst ur fiskeribiologiska och fiskeritekniska synpunkter av bearbetningens

resultat soka få fram orsakssammanhangen och de olika faktorernas

nverkan pa de konstaterade förändringarna ävensom, såvitt möjligt en

prognos rörande förändringarnas fortsatta förlopp. J g ’

Slutligen skall undersökningarna utmynna i förslag till skadeförebyggande

eller skadeavhjalpande åtgärder (t. ex. kompensationsåtgärder) samt

i en skadeberaknmg, som i forsta hand avser den direkta minskningen i

fiskets avkastning, uttryckt i kilogram per tidsenhet eller i procenttal.

Dessutom beraknas även i förekommande fall förluster på grund av försvarat

fiske, t ex. genom skador eller föroreningar på redskap eller genom

• V?.I'',5..,e. er atj n.f eller befara fiskevattnen. Skadeberäkningarna innefattar

atskilhga fall aven en värdering och uträkning i pengar av förlust och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

9

skador samt förslag till fördelning av ersättningen på skifteslag eller

t. o. m. på enskilda delägare.

Utredningsmannen framhåller vidare bl. a., att den stora anhopningen

av utredningsuppdrag och dessas synnerligen tids- och kostnadskrävande

beskaffenhet tillika med andra faktorer framtvingat överväganden rörande

möjligheten att bestämma skadeverkningarna enligt något slag av schablon

m e t o d. Samtidigt har de ökande kraven på realkompensation i

stället för penningersättningar bidragit till att man alltmer strävat efter att

åstadkomma verkligt effektiva skadeförebyggande och skadeavhjälpande

anordningar. Dessa båda problemkomplex, schablonmetoden och kompensationsåtgärderna,

utgör de huvudsakliga uppgifterna för den med

utredningsavdelningen hos sötvattenslaboratoriet samarbetande forskningspersonalen.

I den mån dessa forskningsuppgifter kan lösas, torde man

enligt utredningsmannen få räkna med en förändring i de i det föregående

angivna undersökningsmetoderna, som då torde kunna åtminstone i vissa

delar förenklas.

Utredningsmannen uppger, att man på forskarsidan, trots vissa svårigheter,

anser sig ha goda utsikter att så småningom åstadkomma godtagbara

förutsättningar för en på vissa schabloner grundad utredningsmetod. Arbetet

härmed har redan pågått någon tid.

Fr. o. in. år 1956 har sötvattenslaboratoriet koncentrerat vissa undersökningar

till ett antal på biologisk och regleringsteknisk grundval utvalda

typsjöar, s. k. standardsjöar. Erfarenheterna från dessa tillsammans med

den generella erfarenheten från forskning och från utredningsverksamheten

avses skola läggas till grund för en schablonisering i fråga om skadornas

natur och omfattning. För att komma underfund med de naturliga

fluktuationerna i fisket följer laboratoriet samtidigt förhållandena i ett

antal orörda s. k. referenssjöar, som f. n. inte är regleringsaktuella.

Nästa steg avses bli att upprätta ett på ett antal lätt mätbara faktorer

grundat boniteringssystem för inlandsvatten. Detta arbete har ännu inte

påbörjats, bl. a. därför att de förberedande arbetena hittills inte gett tillräckligt

klarläggande resultat. Man har dock kommit så långt, att vissa riktlinjer

diskuterats. Vad det närmast gäller är att fastslå de faktorer, som

påverkar fiskproduktionen i vattnet, och fastställa deras olika betydelse

och inverkan.

Under utredningen har från såviil kraftintressenter som sakägarhåll intresse

uttryckts för fortsatta försök med sikte på att utarbeta en schablonmetod.

Även om man därvid givetvis räknar med möjligheten av en

avsevärd tidsvinst vid skadeberäkningarna, är man emellertid ganska

tveksam om de praktiska förutsättningarna för att få en schablonmetod

allmänt accepterad. Särskilt från sökandesidan görs gällande, att en sådan

metod kommer att medföra att vattendomstolarna blir benägna att utdöma

ersättningar i överkant. Metoden skulle kunna bli mycket dyr för sökan
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

dena. Även från vattendomstolarnas sida har man ställt sig tveksam.

Enligt utredningsmannens mening är det i nuläget omöjligt att ta någon

hänsyn till den inverkan på sakkunnigorganisationens uppbyggnad, som

införandet av en schablonmetod på längre sikt kan få.

Utredningsmannen anser sig ha kunnat spåra två något olika betraktelsesätt

rörande fiskeundersökningarnas utformning.

Det ena, som närmast representeras av sötvattenslaboratoriet, synes gå

ut på att fiskestatisliken endast bör användas som ett stöd vid bedömningen

av de biologiska förloppen. Det andra betraktelsesättet kommer närmast

till uttryck i åtminstone vissa av fiskeriintendenternas undersökningar.

Även där står visserligen de biologiska förloppen i förgrunden men fiskestatistiken

har som arbetsmetod fått en starkare ställning, varigenom

undersökningarna dels får en i viss mån konkretare och mera gripbar

karaktär, dels kan göras något mindre omfattande och tidskrävande med

avseende på de biologiska bedömningarna.

I fråga om avvägningen mellan de mera biologiskt betonade undersökningsmetoderna

och den mera utpräglat statistiska metoden konstaterar

utredningsmannen, att åtskilligt säkerligen kan anföras till försvar för

båda ståndpunkterna. Han understryker emellertid att, såvitt kunnat

utrönas, skillnaden i praktiken är mycket liten mellan de undersökningsmetoder,

som nu tillämpas av de olika sakkunnigorganen. Skillnaden återfinns

mera på det teoretiska planet vid bedömningen av undersökningsresultaten.

Utredningsmannen anser, att den statistiska delen av undersökningarna

emellertid är och under överskådlig tid torde förbli så betydande, att det

torde stå klart, att ett starkt behov föreligger av medverkan av statistisk

sakkunskap. Beträffande arbetsuppgifterna för denna sakkunskap

anför utredningsmannen bl. a. följande.

En allmän engångsbedömning av metoderna ur statistisk synpunkt torde

knappast ge tillräcklig ledning för den fortsatta undersökningsverksamhetens

rationella bedrivande. Vad det gäller är nämligen att vid planläggningen

och utförandet av undersökningarna i varje särskilt mål bedöma

behovet av statistiskt material och därvid ta noggrann hänsyn inte minst

till önskemålen om begränsning och representativitet. I varje mål gäller

det att avgöra vad som kan underlåtas och vad som måste göras. Även i

fråga om sättet för bearbetningen liksom beträffande felkällor och felmarginaler

i materialet torde statistisk expertis kunna fylla en viktig uppgift.

Frågan om hur behovet av mera regelbunden medverkan av statistisk

sakkunskap i fiskeutredningarna skall kunna tillgodoses har av utredningsmannen

gjorts till föremål för särskilda överväganden.

Först har sålunda undersökts möjligheten för statistiska centralbyrån

att låta den egna personalen biträda men det har befunnits, att detta

åtminstone f. n. inte är att räkna med. Centralbyrån har däremot förklarat

sig beredd att medverka till att anskaffa statistisk sakkunskap i den mån

sådan kan erfordras vid sidan av den biologiska och fiskeritekniska.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj.ts proposition nr A8 år 1962

Visserligen representerar de nu använda metoderna ur statistisk synpunkt

ett relativt okomplicerat system, där i regel sammanhangen tillfredsställande

kan behärskas av andra än statistiker av facket. Ä andra sidan

är det statistiska arbetet av eu sådan omfattning, att även en ganska liten

relativ minskning kan representera en absolut sett stor arbetsmängd. I

fråga om redan insamlat material är kanske inte så mycket att vinna med

en mera kvalificerad statistisk medverkan men vid uppläggning av nya

undersökningar och bearbetning av därvid inflytande material framstår

det enligt utredningsmannen som mycket angeläget att säkerställa medverkan

i arbetet av statistiker.

Utredningsmannen föreslår därför, att i övre norra intendentsdistriktet

en tjänst som fiskeriinspektör utbyts mot en tjänst som förste byråsekreterare

med företrädesvis statistisk utbildning. Pa motsvarande sätt föreslår

han, att eu tjänst för statistiker inrättas i nedre norra distriktet men där

endast fakultativt.

I övrigt anser utredningsmannen, att hans undersökningar gett vid

handen, att i stort sett inte någon erinran kan anföras mot de undersökta

arbetsmetoderna i och för sig. Vissa tidigare någon gång förekommande

inadvertenser torde numera vara bortarbetade. Den mest vägande anmärkningen

mot de statistiska metoderna är emellertid, att fiskestatistiken är

subjektiv, i det att uppgifter i stor utsträckning inhämtas från sakägarna

själva. Risken för fel är därför påtaglig. Det finns dock givetvis möjligheter

att i åtskilliga avseenden kontrollera uppgifterna, bl. a. genom att framta

normvärden, t. ex. i fråga om husbehovsfisket.

Utredningsmannen har även berört frågan om i vad mån vissa moment

i utredningsverksamheten mera generellt i första hand bör ankomma på

andra sakkunniga än de fiskesakkunniga organen, försåvitt de

inte utförs av sökanden. Han anser, att det i fråga om äganderätts- och

fiskerättsutredningar, skadevärdering i pengar samt förslag till fördelning

av ersättningar bör kunna komma i fråga att anlita särskilda sakkunniga.

Beträffande frågan om ett eller flera utredningsmoment bör ankomma

på sökanden eller med större fördel kan utföras av sakkunnigorganen

anför utredningsmannen bl. a. följande.

Frågan skall ytterst bedömas av vattendomstolarna med hänsyn till vad

som i varje särskilt fall befinns lämpligast. Två synpunkter står här i

första hand mot varandra. Genom att låta sökanden utföra det mesta

möjliga av undersökningarna vinns tid. Å andra sidan kan tidsvinsten förloras

och mera därtill, om sakägarna vägrar vitsorda sökandens utredning.

Avvägningen mellan dessa synpunkter har åtminstone tidigare i stor utsträckning

lett till att sakkunnigorganen pålagts hela arbetet. På senare

tid synes dock praxis ha växlat in på en delvis annan väg, som innebär

en kompromiss. Praxis har emellertid även varit olika bade mellan och

inom skilda vattendomstolar, men utvecklingen synes tyda på att hinder

inte bör möta mot att sökandena i ökad utsträckning får svara för en

större del av utredningsverksamheten. Det ligger i vattendomstolarnas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Ma:ts proposition nr 48 dr 1962

intresse att bidra till den större snabbhet, som rimligen i allmänhet bör

bli följden av en större aktivitet från sökandenas sida. Givetvis bör sökandenas

utredningar alltid ske under erforderlig kontroll av sakkunnigorganet.

Ur ekonomisk synpunkt bör det för sökandena vara tämligen

likgiltigt, om de själva utför arbetena eller om utomstående sakkunniga

handhar dem. Sökandena skall i båda fallen bekosta verksamheten. Bedrivs

den av sökanden själv, påverkar detta i vart fall på längre sikt — enligt

finansieringsmetoden — den andel varmed han bidrager till de fiskesakkunniga

organens kostnader i övrigt.

Vattendomstolarna har, påpekar utredningsmannen, i viss mån i sin

hand att ålägga sökandena att prestera erforderlig utredning. Så är dock

inte förhållandet i fall, som avses i vattenlagen kapitel 14 § 5, och i den

s. k. förberedelsekungörelsen. Även om det i regel hittills varit möjligt att

få sökandena att även i dessa fall påta sig viss de! av utredningsverksamheten,

är det enligt utredningsmannens mening önskvärt, att särskilda

regler härom införs.

Utredningsmannen framhåller slutligen, att man säkerligen skulle komma

närmare undersökningsresultatens verkliga natur och innebörd, om

utlåtandena angav skadan endast i intervall på 10 eller 20 procent, inom

vilket intervall vattendomstol med hänsyn till bl. a. de förut berörda allmänna

tekniska och ekonomiska faktorerna fick bestämma ersättningen.

Visserligen skulle man få räkna med en allmän tendens att bestämma

ersättningen i närheten av den övre gränsen men det formella uppgivandet

av ett ändå helt orealistiskt krav på exakthet skulle säkerligen bidra till en

viss förenkling av undersökningsverksamheten. Vid en eventuell schablonmetod

skulle man enligt utredningsmannen förmodligen ställas just inför

denna situation.

IV. Vissa uttalanden rörande organisation och lokalisering, m. m.

Utredningsmannen erinrar om att frågan om de fiskesakkunniga organens

organisation och lokalisering tidigare behandlats av 1946 års fiskeristyrelseutredning,

vid omorganisationen av sötvattenslaboratoriet år 1957

samt i anslutning till undersökningar år 1959 av lokaliseringsutredningen

rörande statlig verksamhet. Härom anför utredningsmannen bl. a. följande.

19 4 6 års fiskeristyrelseutredning föreslog, att handläggningen

av fiskeutredningar i vattenmål skulle överföras från fiskeriintendentema

till en särskild befattningshavare vid fiskeristyrelsen. I

prop. 1948: 49, i vilken utredningens betänkande behandlades, uttalade

emellertid föredragande departementschefen, att han ansåg lämpligast,

att yttranden angående fisket i mål och ärenden enligt vattenlagen även

i fortsättningen avgavs av fiskeriintendentema, bl. a. med hänsyn till dessas

i jämförelse med ett centralt organ större lokalkännedom.

Vid 1957 års omorganisation av sötvattenslaboratoriet, varigenom

detta uppdelades på en forskningsavdelning, en utredningsavdel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 dr 1962

13

ning och ett sekretariat, framhölls i den utredning, som låg till grund för

omorganisationen, att övervägande skäl talade för att såväl intendentsorganisationen

som sötvattenslaboratoriet borde bibehållas vid i huvudsak

samma befattning med vattenmålen som förut men förstärkas i erforderlig

grad. De föreslagna förstärkningarna avsåg främst tre fiskeriinspektörer

vid laboratoriet och en fiskeriintendent inom ettvart av de båda nordliga

distrikten.

I prop. 1957:22, i vilken omorganisationen av sötvattenslaboratoriet

behandlades, uttalade föredragande statsrådet bl. a., att en viss reduktion

av den föreslagna förstärkningen av de fiskesakkunniga organen borde

övervägas. Det syntes lämpligt att söka pröva sig fram. Förstärkningen

borde tills vidare endast avse sötvattenslaboratoriet med utgångspunkt

bl. a. från att man såvitt möjligt borde till sötvattenslaboratoriet föra alla

fiskeutredningar rörande det enskilda fiskeintresset. I den mån det befanns

nödvändigt med hänsyn till arbetets rationella bedrivande borde dock

dylika utredningar även i fortsättningen kunna anförtros fiskeriintendenterna.

Utredningar rörande det allmänna fiskeintresset syntes i princip

endast böra hänskjutas till fiskeriintendenterna. Beträffande arbetet inom

den nya utredningsavdelningen borde en uppdelning företas på regional

basis, varigenom vissa i remissyttrandena framförda önskemål om starkare

lokal anknytning av verksamheten till viss del kunde tillgodoses.

I anledning av att lokaliseringsutredningen rörande

statlig verksamhet till behandling upptagit frågan om lokalisering

utanför stockholmsområdet av bl. a. sötvattenslaboratoriet har vissa

synpunkter och förslag framförts från berörda organ.

Dåvarande föreståndaren för sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning

har sålunda i en promemoria den 27 april 1959 anfört, att en placering

av utredningsavdelningen närmare dess utredningsobjekt skulle innebära

en rationalisering. Föreståndaren för sötvattenslaboratoriet har i en promemoria

den 4 maj 1959 anfört, att en decentralisering av utredningsavdelningen

utan tvivel skulle innebära en viss rationalisering men att det

är tveksamt, om de därmed förenade fördelarna vippväger de nackdelar, som

en försämrad kontakt med forskningsavdelningen utgör. Han framhåller vidare,

att man vid en utflyttning av utredningsavdelningen bör gå längre än

att förlägga den samlad till ett ställe. Skall en utflyttning komma till stånd,

bör den sålunda enligt hans mening ske på så sätt att utredningsavdelningen

i sin helhet överförs till intendentsorganisationen. Fiskeristyrelsen, som yttrat

sig i anledning av föreståndarens för sötvattenslaboratoriet promemoria,

framhåller bl. a., att en utflyttning av utredningsavdelningen inte i och för

sig får innebära, att man därigenom anser sig ha tillgodosett behovet av att

förstärka fiskeriintendentspersonalen för tillåtlighetsmålen.

Utredningsmannen framhåller vidare, att han under arbetets gång haft

sam råd angående de fiskesakkunniga organens organisation och lokalisering

med berörda domstolar, myndigheter m. f 1., vilket

resulterat i skriftliga yttranden. Dessa redovisas i sammandrag i

betänkandet. Yttranden bär sålunda överlämnats till utredningsmannen

av vattendomstolarna, fiskeristyrelsen, sötvattenslaboratoriet, fiskeriinten
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1962

dentema, vattenregleringsföretagens samarbetsorgan samt statens organisationsnämnd.

Av vattendomstolarna anser övre norrbygdens, nedre norrbygdens

och söderbygdens vattendomstolar närmast, att utredningsverksamheten

även i fortsättningen bör främst bedrivas inom ett centralt organ,

österbygdens och västerbygdens vattendomstolar förordar däremot, att

utredningsarbetet helt anförtros fiskeriintendenterna, medan mellanbygdens

vattendomstol inte anser sig kunna ta ställning till organisationsfrågan.

Fiskeristyrelsen anför, att båda alternativen, en centraliserad

resp. en decentraliserad organisation, har visst fog för sig men lösningen

blir avhängig av och sekundär i förhållande till det arbetsorganisatoriska

huvudspörsmålet, i vilka former den fiskerikunskap, som nu tillhandahålls

av sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning, för framtiden skall tillföras

vattendomstolarna och parterna i vattenprocessen.

Laboratorn vid sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning

anser, att det alternativ, som närmast bör övervägas,

synes vara, att all utredningsverksamhet i vattenmål — således även

den som handhas av fiskeriintendenterna — koncentreras till ett organ,

som geografiskt inte bör särskiljas från forskningsorganet. För att tillgodose

behovet av förbättrad kontakt med verksamhetsfältet bör emellertid

utredningsorganet förses med lokala ombud i form av fiskmästare,

som stationeras ute i distrikten.

Fiskeriintendenterna i övre norra, nedre norra och mellersta

distriktet förordar, att utredningarna i vattenmål handläggs helt inom

intendentsorganisationen, medan fiskeriintendenlen i övre södra distriktet

anser, att uppgiften att avge utlåtanden rörande skada på enskilt fiske,

vare sig i vattenmål eller eljest, bör avskiljas från intendentens verksamhetsområde.

I mindre vattenmål bör enligt hans mening fiskerikonsulent

kunna förordnas som sakkunnig, medan utredningen i större mål bör

anförtros åt sötvattenslaboratoriet.

Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan anför i

likhet med fiskeriintendenterna i den norra delen av landet, att det lämpligaste

torde vara, att utredningsverksamheten knyts till intendentsdistrikten.

Beträffande samrådet med statens organisation snämnd

samt rörande den av nämnden utarbetade promemorian framhåller utredningsmannen

bl. a. följande.

I enlighet med anvisning i utredningsdirektiven har ett nära samarbete

ägt rum med statens organisationsnämnd. Samråd har skett i fråga om

insamling av material av olika slag i och för utredningen. Införskaffat

material har utnyttjats gemensamt. Beträffande bedömningen av materialet

och de slutsatser, som bör dras därav, har emellertid organisationsnämnden

redovisat sina synpunkter helt självständigt i en inom nämnden

upprättad särskild promemoria den 10 mars 1961.

Utredningsmannen framhåller, att organisationsnämndens förslag i stort

sett bygger på den tidigare redovisade, av laboratorn vid sötvattenslabo
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 dr 1962

15

ratoriets utredningsavdelning utarbetade organisationsformen. Organisationsnämndens

förslag innebär alltså i huvudsak, att all utredningsverksamhet,

alltså även den som avser tillåtlighetsfrågan, centraliseras till

sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning, som bibehålls vid sin stationering

i Stockholm. Till utredningsavdelningen centraliseras även de tre

i Härnösand och Luleå nu placerade fiskeriinspektörerna, varjämte ytterligare

en sådan tjänst inrättas vid avdelningen. Samtliga till avdelningen

hörande fiskmästare utflyttas däremot och placeras i t. ex. Östersund,

Härnösand, Umeå och Luleå, två å tre på varje ställe.

Beträffande de skäl, som legat till grund för förslaget, samt därmed

förenade fördelar och nackdelar hänvisar utredningsmannen till organisationsnämndens

promemoria. Sammanfattningsvis anför han i huvudsak

följande.

Enligt organisationsnämndens mening medför förslaget huvudsakligen

följande fördelar, nämligen god kontakt mellan utredarna samt mellan

dessa och forskningen, vidare bekväm kontakt med de största sökandeföretagen,

det största sakägarombudet samt andra sakkunnigorgan in. fl.,

än vidare goda rekryteringsmöjligheter, garantier mot dubbelarbete, bättre

möjligheter för fiskeristyrelsen att överblicka verksamheten samt slutligen

ökade möjligheter för intendenterna att ägna sig åt sina ursprungliga

arbetsuppgifter. Nackdelarna med förslaget anges vara försämrad kontakt

med sakägare, fiskevårdsföreningar och fiskerikonsulenter samt en mindre

ökning av restider och resekostnader. Den väsentligaste nackdelen anses

vara den svaga kontakten med arbetsfältet.

V. Allmänna överväganden rörande organisation och lokalisering

Utredningsmannen erinrar om att enligt direktiven för utredningen

förutsätts, att all undersökningsverksamhet skall kunna läggas antingen

på sötvattenslaboratoriet eller på intendentsorganisationen, sedan denna

utbyggts. Dessa båda vägar torde enligt utredningsmannens mening få

betraktas som huvudalternativ och de benämns av honom SL-alternativet

resp. intendentsalternativet. Direktiven anvisar även ytterligare möjligheter,

nämligen en utbyggnad och effektivisering av nuvarande ordning

eller en utflyttning av sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning närmare

dess huvudsakliga verksamhetsområde. Utredningsmannen kan emellertid

inte förorda någon av de båda sistnämnda lösningarna. En utbyggnad av

nuvarande ordning råder nämligen enligt hans mening inte bot för de

med dubbelorganisationen sammanhängande olägenheterna. Utflyttning av

laboratoriets utredningsavdelning innebär i sin tur, att den starkaste

grundvalen för ett SL-altemativ bortfaller, nämligen samverkan mellan

forskning och utredningsverksamhet.

Vissa mera betydelsefulla synpunkter för och emot de båda nämnda

alternativen har av utredningsmannen tagits upp till skärskådande och

bedömning. Han framhåller, att den ordning, i vilken de behandlas, inte

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1962

innebär något ställningstagande till deras inbördes betydelse för frågans

lösning.

Beträffande olägenheterna av dubbelorganisationen anför

utredningsmannen bl. a. följande.

I direktiven har påpekats, att det från olika håll framhållits, att de nuvarande

förhallandena inte är rationella. Olägenheterna med dubbelorganisationen

som sadan ligger främst i uppdelningen av undersökningarna rörande

det allmänna fiskeintresset och rörande enskilt fiske på intendenterna

resp. sötvattenslaboratoriet. Även om de olika organen numera torde sträva

efter att ordna gemensam materialinsamling och -bedömning, innebär den

gällande ordningen ändå ett merarbete, bl. a. därigenom att materialet

måste läsas in och utlåtanden avfattas inom två organ. Det har från något

håll uppgetts, att man kanske skulle spara in 20—25 procent av arbetet,

om endast ett organ finge handha hela undersökningsverksamheten. Dessutom

har också inträffat, att utredningsuppdrag av samma slag anförtrotts

olika organ för skilda delar av samma sjösystem, vilket givetvis även medför

risk för dubbelarbete samt samordningsbekymmer beträffande bl. a.

materialinsamling och -bedömning.

De antydda olägenheterna torde kunna i stort sett undanröjas, även om

nuvarande ordning i övrigt bibehålls, genom att man låter samma organ

handha all utredningsverksamhet i ett och samma vattensystem. Den bästa

garantin mot dubbelarbete är enligt utredningsmannens mening dock att

koncentrera alla utredningsuppdrag hos en enda organisation, antingen

sötvattenslaboratoriet eller intendenterna. Utredningsmannen framhåller,

att de med dubbelorganisationen som sådan sammanhängande förhållandena

emellertid inte i och för sig ger någon annan ledning för valet mellan

SL- och intendentsalternativen än att det framstår som mindre lämpligt

att till SL centralisera arbetet med sådana mera obetydliga mål (t. ex. bromål

och barkningsmål), i vilka fiskeriintendenterna ofta kan avge utlåtande

direkt på grundval av sin ortkännedom. Det bör vidare beaktas, att

även hushållningssällskapen genom sina fiskeritjänstemän har en viktig

uppgift att fylla i fråga om fiskevårdsarbetet och att de därför har stort

intresse av att kunna följa de med vattenmålen sammanhängande åtgärderna

beträffande fisket. Behovet av samverkan mellan undersökningsorganen

och hushållningssällskapen talar för att intendentsalternativet bör

komma i fråga i första hand.

Utredningsmannen anför vidare, att från sötvattenslaboratoriets sida

hävdas, att sambandet mellan forskning och utredningsverksamhet

kräver en samverkan, som inte lämpligen kan

ordnas utan en nära organisatorisk samordning. Han anför härom bl. a.

följande.

Det föreligger uppenbarligen ett nära samband mellan forskning rörande

schablonmetoder för skadebestämning samt kompensation av fiskeskador

och den aktuella utredningsverksamheten. I fråga om kompensations
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 dr 1962

17

åtgärderna kan man peka på deras nära samhörighet med ersättningsfrågan

över huvud. Effektiviteten hos dessa åtgärder kan ju bl. a. direkt

påverka bestämningen av ersättningen. Rent praktiskt är det av betydelse,

att frågan om kompensationsåtgärder kan omedelbart och sakkunnigt

prövas i direkt sammanhang med utredningen rörande de konkreta skadeverkningarna

på fisket. Därtill kommer att frågan om kompensationsåtgärdernas

användning för sin lösning ofta kräver medverkan av olika slag

av speciell vetenskaplig kompetens. I viss mån motsvarande synpunkter

gäller även i fråga om arbetet att skapa en schablonmetod. Forskningen

arbetar här mer eller mindre på direkt grundval av de nuvarande undersökningarna,

varvid resultaten därav sätts in i det större sammanhanget.

Särskilt bör framhållas betydelsen av samverkan mellan fackmän med

olika specialisering.

Dessutom har samverkan mellan forskningssidan och utredningssidan

betydelse även för de olika aktuella undersökningarna rörande fiskeskadorna.

Från utredningssidan uppställs delproblem och konkreta frågeställningar

och forskningsmaterial insamlas under fältarbetet. Forskningssidan

strävar att lösa de olika delproblemen och ge svar på frågorna. Den

söker också underlätta utredningsverksamheten genom att på grundval

av sina rön ge anvisningar rörande utredningsverksamhetens inriktning

och utformning. Det antydda samarbetet sker i största utsträckning genom

underhandskontakter.

Det ligger enligt utredningsmannens uppfattning i sakens natur att den

för ifrågavarande olika ändamål erforderliga samverkan bäst främjas med

organisatorisk samordning och lokalsamband mellan forskning och utredningsverksamhet.

Ur denna synpunkt är därför en centralisering till sötvattenslaboratoriet

av all utredningsverksamhet att föredra. Å andra sidan

torde emellertid stå klart, att en åtskild lokalisering inte behöver medföra,

att samverkan fullständigt avbryts. Gemensam materialinsamling torde

t. ex. i stor utsträckning kunna ordnas, även om det får förutsättas att

laboratoriet självständigt får sköta vissa insamlingar, särskilt beträffande

sådana vattendrag, som inte berörs av aktuella utredningsarbeten.

Vidare framhåller utredningsmannen, att en viss ersättning för den nuvarande

samverkan kan vinnas genom symposier och andra former av

överläggningar och samråd, varvid de aktuella problemen kan genomgås

och diskuteras. Vad angår frågan om att meddela forskningens rön till

utredningspersonalen ligger det i sakens natur, att skriftliga rapporter och

redogörelser ändå praktiskt taget alltid måste upprättas härom för delgivning

även med andra intresserade myndigheter och institutioner. Dylika

redogörelser kan kommenteras och ytterligare belysas vid de nyssnämnda

samråden. Även om sålunda former torde kunna erhållas för en viss samverkan

mellan forskningen och utredningsverksamheten jämväl efter en

utflyttning av utredningspersonalen, bör del likviil beaktas, att de ofta

förekommande underhandssamråden blir svårare att åstadkomma. Dessa

torde inte få undervärderas. De innebär eu bekväm och arbetsbesparande

form för samverkan. EU alltför nära samband mellan forskning och utred2

Bihang till riksdagens protokoll 1962. I sand. Nr Afl.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj.ts proposition nr 48 dr 1962

ningsverksamhet kan dock, bl. a. med hänsyn till forskningspersonalens

större erfarenhet och auktoritet, lätt leda till att forskningen överbetonas

till förfång för snabbheten i utredningarna.

På längre sikt kan emellertid skälen för en samordning mellan utredningsverksamhet

och forskning komma att förlora i styrka, bl. a. om en

godtagbar och allmänt accepterad schablonmetod införs. Utredningsmannen

anför härom bl. a. följande.

Givetvis kommer en schablonmetod att medföra en förenkling av undersökningsförfarandet,

varigenom utlåtanden, även rörande enskilt fiske,

skulle kunna avges snabbare. Detta gäller emellertid vilken organisationsform

man än väljer. Det är vidare att märka, att därmed en av de faktorer,

som nu betingar kravet på samordning mellan forskning och utredningsverksamhet,

till stor del bortfallit. Så kan även väntas ske, om också

kanske inte i fullt samma omfattning, efterhand som olika frågor om kompensationsfiske

löses.

Utredningsmannen berör även i vad mån allmänt organisatoriska

synpunkter m. m. kan sägas tala speciellt för något av de

båda alternativen för organisation av de fiskesakkunniga organen. Han

anför, att det till stöd för SL-altemativet pekats på att man inom ett större

organ har bättre möjligheter att utjämna olikheter i arbetsbelastningen

och med större smidighet kan träffa omdispositioner vid sjukdom och

andra opåräknade förfall. Dessa synpunkter har emellertid enligt utredningsmannens

mening relativt ringa betydelse i fråga om biologerna inom

sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning.

Biologernas arbetsuppgifter är i regel var för sig av en så omfattande

beskaffenhet, att en vikarie för kortare tid svårligen kan tänkas göra någon

nämnvärd insats. Något större betydelse har väl den bättre möjligheten att

inom organet åtminstone på längre sikt utjämna olikheter i arbetsbelastningen

mellan skilda geografiska områden. Men just de enskilda arbetsuppgifternas

karaktär av större uppdrag gör att man i relativt god tid

kan förutse förskjutningar i arbetsbelastningen. En personell utjämning

även mellan skilda organ kan därför säkerligen ordnas på ett godtagbart

sätt.

I samband med befordringar kan omsättningen av personal bli större

inom ett antal lokala organ än inom en central organisation. Utredningsmannen

anser emellertid, att skillnaderna vad gäller de fiskesakkunniga

organen inte behöver bli så stora. Han anför bl. a. följande.

Det förhållandet att en uppdelning på flera organ måste medföra större

omsättning av personal genom befordringar eller transporter är givetvis

en viktig synpunkt, som accentueras därav att en utflyttning av sötvattenslaboratoriets

utredningsavdelning ju måste ske till orter i mellersta och

övre Norrland. Å andra sidan bör framhållas, att även vid en centralisering

till sötvattenslaboratoriet kommer befordringar att ske till och från övriga

grenar inom fiskeriadministrationen. Erfarenheterna från senare år torde

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr AS dr 1962

vidare ha visat, att kontinuiteten inom intendentsorganisationen har varit

större än i ledningen för sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning.

Utredningsmannen tar vidare upp spörsmålet om rekrytering av personal

i Stockholm resp. i landsorten. Beträffande fiskmästarpersonalen konstaterar

han, att det är minst lika lätt att rekrytera sådan personal till stationsorter

i anslutning till arbetsfältet som i Stockholm. Däremot är det

möjligt att beträffande den mera kvalificerade utredningspersonalen vissa

svårigheter kan uppstå vid en utflyttning. Två av de hos fiskeriintendenterna

i Norrland placerade tjänsterna som fiskeriinspektör (utredningsbiolog)

har tidvis under längre perioder varit vakanta. Befattningarna är

dock numera besatta. Dessa rekryteringssvårigheter kan emellertid troligen

lika mycket återföras på de norrländska tjänsternas karaktär av extra

som på stationeringsortemas läge.

Av vissa underhandskontakter, som utredningsmannen haft, har framgått,

att rekryteringsfrågan framöver allmänt sett torde kunna bedömas

med en viss — låt vara försiktig — optimism, om blott anställningsvillkoren

blir rimliga.

Fältarbetet för de fiskesakkunnigas undersökningar kommer enligt

utredningsmannen att kunna genomföras på ett mera effektivt sätt,

om undersökningarna förläggs till intendentsorganisationen. Härom anförs

bl. a. följande.

Såvitt under utredningen kunnat utrönas har fiskmästama visserligen

ganska stor självständighet vid fältarbetena men en viss tillsyn och direktivgivning

är likväl alltid erforderlig. SL-altemativet erbjuder i sådant avseende

betydligt sämre möjligheter än intendentsaltemativet. Sötvattenslaboratoriets

och statens organisationsnämnds förslag om separat utflyttning

av fiskmästarpersonalen skulle äventyra en god arbetsledning även

under vinterhalvåret. Brister i arbetsledningen kan medföra, att fiskmästarnas

materialbearbetning spårar in på felaktiga banor eller eljest

bedrivs mindre ändamålsenligt. Med intendentsaltemativet däremot får

man uppenbarligen — förutom viss besparing av arbetstid, kortare resavstånd

till undersökningsområdena för all personal och därmed bl. a.

lägre resekostnader — de bästa förutsättningarna för en verkligt kvalificerad

arbetsledning. Vad resekostnaderna beträffar må anmärkas att enligt

organisationsnämndens beräkningar -—- vid oförändrad resefrekvens — en

besparing på 15 000—20 000 kr. skulle bli följden. Givetvis är denna

summa inte av den storlek, att den får i högre grad påverka ställningstagandet,

men förhållandet bör dock beaktas.

Utredningsmannen framhåller vidare, att frågan om att i utredningsverksamheten

nyttiggöra erfarenheter och kunskaper inom den lokala

fisker iadministrationen framstår som en mycket viktig faktor vid övervägandena

rörande organisation och lokalisering av utredningspersonalen.

Fn viktig faktor är därvid spörsmålet om s a m o r d ning mellan

fisketillsynen enligt vattenlagen och a n n an f i s k e v å r d.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungi. Maj:ts proposition nr 48 år 1962

Fiskeriintendenternas erfarenhet och förtrogenhet med fisket i orten

måste uppenbarligen på något sätt utnyttjas även i utredningsverksamheten.

Att avskära intendenterna från all sådan verksamhet skulle ur

allmän synpunkt framstå som både oekonomiskt och i övrigt olämpligt.

I organisationsnämndens förslag, som i princip innebär centralisering av

all utredningsverksamhet till sötvattenslaboratoriet, har saken lösts på så

sätt att intendenterna förutsätts skola biträda med råd och anvisningar

vid planeringen och kanske också i viss mån vid genomförandet av undersökningarna.

Det är emellertid tydligt, att man med en sådan ordning

inte helt undanröjer en dubbelorganisations nackdelar, då man ändå

maste i viss man anlita intendenternas medverkan. Dessutom synes systemet

innebära, att man onödigtvis avstår från att verkligt effektivt utnyttja

intendenternas omfattande och djupgående sakkunskap, ortskännedom

och erfarenhet.

Enligt 14 kap. 6 § vattenlagen skall tillfälle beredas bl. a. statens fiskeritjänsteman

(fiskeriintendent) och länsfiskeritjänsteman (fiskerikonsulent)

att utöva tillsyn över fullgörandet av föreskrifter till skydd för fisket. Några

närmare bestämmelser om denna tillsyn synes inte finnas. I praktiken

synes den tillgå så. att fiskeristyrelsen tillställer vederbörande erforderliga

utdrag ur de till styrelsen överlämnade domarna i vattenmål. På grundval

härav sker övervakningen.

Utredningsmannen anför, att om intendentsalternativet väljs får man

en nära samordning inte blott mellan tillsynen enligt 14 kap. 6 § vattenlagen

och fiskevården i allmänhet utan också mellan dessa verksamhetsgrenar

och undersökningsverksamheten. Detta är betydelsefullt både på

kortare sikt och för framtiden.

En närliggande och praktisk fördel är den växelverkan beträffande inhämtandet

och tillämpningen av erfarenheter och kunskaper, som på ett

smidigt sätt kommer till stand mellan tillsyn, fiskevård och utredningsverksamhet

och vari intendenternas särskilda kvalifikationer kan på bästa

sätt göra sig gällande. Ett organ med uppgifter inom alla dessa tre områden

kan snabbt och fullständigt både följa utvecklingen inom det lokala fisket

och inhämta och nyttiggöra andra kunskaper om fiskevattnen och deras

karakteristika. Det krävs inga sammanträden eller överläggningar för

delgivning och tillämpning av erfarenheter och rön. Tillsynsuppgifter kan

utan nämnvärd särskild tidsåtgång fullgöras samtidigt med undersökningsarbeten

och tillsynen kan därför bli mer effektiv än nu.

Men kanske ändå viktigare är samordningen mellan nämnda tillsyn och

fiskevården på längre sikt. Behovet av tillsyn växer nämligen snabbt. Orsaken

härtill är inte minst de ökande kraven på kompensationsåtgärder i

stället för penningersättningar. Med användning av intendentsalternativet

kan man vidare bygga upp organ, som, när vattenkraftutbyggandet en

gång är över, kan — efter då erforderlig krympning — på den fulla kontinuitetens

grund utöva tillsyn och verka för förbättring av fisket och för

allmän fiskevård. Det kan bli en naturlig och smidig avveckling av utredningsverksamheten

och övergång till fiskevården. I

I detta sammanhang påpekar utredningsmannen, att överväganden ro
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1962

rande omfattningen i framtiden av tillsyn och fiskevård inte har gett anledning

anta, att antalet fiskeriintendentsdistrikt bör ökas. Inte heller synes

någon justering av distriktsgränserna f. n. böra ske, särskilt som de av

utredningsmannen framförda förslagen bygger bl. a. på den lokalkännedom

de nuvarande intendenterna besitter.

Utredningsmannen framlägger slutligen vissa jämförande

synpunkter på s ö t v a 11 e n s 1 a b o r a t o r i e t s och statens

organisationsnämnds förslag. Synpunkterna sammanfattas

på i huvudsak följande sätt.

Båda förslagen överbetonar genomgående de teoretiska fördelarna med

ett koncentrerat centralt organ i jämförelse med en decentraliserad organisation.

I sötvattenslaboratoriets förslag synes dessutom i det allmänna

resonemanget större vikt läggas vid sambandet mellan forskning och utredningsverksamhet

än som kan anses befogat med hänsyn till kravet pa

snabbast möjliga avverkning av de aktuella målen. En annan sak är att

i sötvattenslaboratoriets förslag en organisationsform förordas, som i praktiken

måste innebära, att det organisatoriska sambandet mellan forskning

och utredningsverksamhet avskärs genom att utredningsverksamheten

tänkes skola utbrytas ur fiskeriadministrationen och underställas vattendomstolsorganisationen.

Organisationsnämndens förslag till personalorganisation

motsvarar vidare inte alls situationens krav. Bl. a. bör härutinnan

observeras, att arbetsuppgifter enligt förslaget kommer att överflyttas

även från de båda södra fiskeriintendentsdistrikten. I organisationsnämndens

promemoria behandlas över huvud endast verksamheten i de tre

norra distrikten.

Utredningsmannen sammanfattar resultatet av sina allmänna

överväganden rörande organisation och lokalisering

på följande sätt.

Sammanfattningsvis kan som skäl för intendentsaltemativet åberopas

hela utredningsorganets jämfört med SL-alternativet betydligt bättre kontakt

med arbetsfältet, fiskeriintendentemas stora sakkunskap, lokalkännedom

och praktiska erfarenhet inom den fiskeriadministrativa verksamheten

samt deras större förtrogenhet med bl. a. fiskeritekniska och

liknande problem, vidare undersökningarnas praktiskt-administrativa karaktär,

den närmare och mera effektiva arbetsledningen samt slutligen och

kanske främst det växande behovet av samordning mellan undersökningsverksamheten,

den lokala fiskevårdande och fiskefrämjande verksamheten

samt den alltmer betydelsefulla tillsynen över verkställigheten av kompensationsåtgärder

m. m.

Det enda med hänsyn till verksamhetens art verkligt bärande skälet till

förmån för SL-alternativet är kravet på samverkan mellan forskning och

undersökningsverksamhet, ett krav som emellertid åtminstone i någon

män kan tillgodoses även utan organisatoriskt samband. Tecken tyder på

att det nuvarande samarbetet mellan de bada verksamhetsgrenarna sker i

former, som visserligen kan tänkas medföra en snabbare lösning av t. ex.

schabloniseringsfrågan men som i dagens läge torde innebära en fördröjning

av den aktuella undersökningsverksamheten. I den mån de båda för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1962

den närmaste målforskningen viktigaste arbetsuppgifterna, schabloniseringen

och kompensationsfisket, får en praktiskt användbar lösning, minskas

också styrkan i kravet på samordning mellan forskning och undersökningar.

Den slutliga avvägningen mellan de olika synpunkterna leder enligt

utredningsmannens mening fram till ett bestämt förord för intendentsaltemativet.

VI. Organisationsförslag

Utredningsmannen erinrar om att det genom 1950 års riksdagsbeslut rörande

anvisning av särskilt anslag för undersökningar inom sötvattenslaboratoriet

måste anses i princip fastslaget, att fiskeundersökningar i vattenmål

skall bedrivas inom ramen för den statliga administrationen. Han anför

vidare bl. a. följande.

På grund av den antydda innebörden i 1950 års beslut är det emellertid

givetvis också angeläget, att den statliga sakkunnigorganisationen är så

avpassad, att den utan oskäliga dröjsmål kan tillhandahålla sina expertutlåtanden.

Samtidigt ligger det dock i sakens natur, att en viss restriktivitet

måste upprätthållas i fråga om att tillgodose kraven på organisationens

utbyggnad. Med hänsyn till den nuvarande arbetsbalansens storlek och

den fortgående snabba utbyggnaden av vattenkraften är det inte praktiskt

möjligt att skapa en organisation av den omfattning, som skulle krävas för

både en snabb avverkning — säg inom fem år —- av den nuvarande balansen

och en flytande behandling av nytillkomna uppdrag.

Utredningsmannen föreslår därför, att även i fortsättningen utredningsuppdrag

undantagsvis skall kunna ges åt t. ex. fiskerikonsulent i de fall

fiskeriintendenten inte kan åta sig dem.

För bedömning av personalbehovet inom den nya sakkunnigorganisationen

lämnas i betänkandet uppgifter om den nuvarande balansen hos de

fiskesakkunniga organen, om den väntade framtida arbetsbördan samt om

beräknad erforderlig tid för att dels avarbeta balansen, dels avverka nytillkommande

ärenden. Med ledning av dessa beräkningar föreslår utredningsmannen,

att den nya organisationen bör omfatta, förutom fiskeriintendenterna,

elva fiskesakkunniga. Förslaget innebär i förhållande till nuläget en

förstärkning med tre sakkunnigtjänster. Därjämte bör fältarbetspersonalen

ökas med en förste fiskmästare. Genom denna förstärkning erhålls enligt

utredningsmannens mening en samlad kapacitet, med vilken teoretiskt

sett balansen skulle kunna avarbetas på kanske 20—25 år samtidigt som

nyinkommande mål hålls undan något så när. Enligt de använda beräkningsgrunderna

skulle den föreslagna organisationen troligen behöva vara

verksam i 35—45 år.

Utredningsmannen anför i anslutning till uppskattningen av personalbehovet

vissa reservationer. Han framhåller därvid bl. a. följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 dr 1962

Det har inte varit möjligt att bedöma verkningarna, i vart fall på kortare

sikt, av att mera omedelbart överföra på sakkunnigorganisationen alla uppdrag,

som nu handhas av utomstående sakkunniga. Av rent praktiska skal

bör man sträva efter att sådana uppdrag får slutföras av de nuvarande uppdragshavarna,

där inte särskilda skäl talar för en ändring. Vidare har det

inte kunnat klargöras i vad mån och hur snart det s. k. nordkalottsprojektet

kan komma att realiseras och därmed påverka personalbehovet i övre

norra distriktet. ... . .,

Vid beräkningen av personalbehovet har det inte ansetts försvarligt att

nu ta annan hänsyn till en framtida användning av schablonmetoder än

att personalorganisationen tilltagits så snävt som över huvud ansetts möjligt.

I den mån i framtiden organisationen kan krympas torde för biologernas

del finnas goda möjligheter för överföring till bl. a. lararbanan.

Ej erforderliga fiskmästare torde successivt kunna överflyttas till hushållningssällskapen.

Utredningspersonalen föreslås bestå av tva biträdande fiskeriintendenter,

åtta fiskeriinspektörer och en statistiker samt tre förste fiskmästare och tio

fiskmästare ävensom för kontorsgöromål två kontorister och tre kanslibiträden.

I fråga om fördelningen av tjänsterna mellan fiskeriintendentsdistrikten

framhåller utredningsmannen, att hänsyn i första hand har tagits till den

nuvarande geografiska arbetsfördelningen. Därjämte har ingående överläggningar

ägt rum med de närmast berörda fiskeriintendenterna, varvid

enighet i stort sett ernåtts. Fördelningen framgår av följande förslag till

personalstater, vari dock endast redovisas den särskilda utredningspersonalen.

Fiskeriintendenterna och övrig personal inom den statliga lokala fiskeriadministrationen

har utelämnats.

övre norra fiskeriintendent sdistriktet

Lönegrad

1 biträdande fiskeriintendent

Ae 25 (ny)

1 förste fiskeriinspektör

Ae 23 (förut Ag 23)

1 förste byråsekreterare

Ae 23 (ny)

(ev. förste aktuarie)

1 fiskeriinspektör

Ae 21 (förut Ag 21)

1 förste fiskmästare

Ae 15 (förut Ag 15)

3 fiskmästare

Ae 13 (2 nya; 1 förut Ag 13)

1 kontorist

Ae 9 (ny)

1 kanslibiträde

Ae 7 (ny)

Nedre norra fiskeriintendent sdistriktet

1 biträdande fiskeriintendent

Ae 25 (ny)

3 förste fiskeriinspektörer

Ae 23 (nya)

(härav en ev. i stället förste byråsek-

reterare eller förste aktuarie)

1 fiskeriinspektör

Ae 21 (förut Ag 21)

1 förste fiskmästare

Ae 15 (ny)

6 fiskmästare

Ae 13 (5 nya; 1 förut Ag 13)

1 kontorist

Ae 9 (ny)

1 kanslibiträde

Ae 7 (ny)

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1962

Mellersta fiskeriintendentsdistriktet

1 förste fiskeriinspektör

1 fiskeriinspektör

1 förste fiskmästare

1 fiskmästare

1 kanslibiträde

Lönegrad

Ae 23 (ny)

Ae 21 (ny)

Ae 15 (ny)

Ae 13 (ny)

Ae 7 (ny)

(Personalen i mellersta distriktet skall biträda jämväl i övre och nedre södra distrikten.)

Utredningsmannen förutsätter, att i samtliga distrikt tillfälligt anställd

personal skall anlitas dels för materialinsamling och annat fältarbete, dels

för bearbetning — under sommarhalvåret — av statistiskt och annat undersökningsmaterial,

som till äventyrs inte färdigställts av fiskmästama under

vinterhalvåret, dels i mån av behov även för övrigt kontorsarbete. Kungl.

Maj:t bör givetvis som hittills fastställa personal- och omkostnadsstater.

Även ändringar i staterna bör fastställas av Kungl. Maj:t.

Utredningsmannen lämnar följande kommentar till förslagen till personalförteckningar.

F n. består den särskilda utredningspersonalen av åtta biologer, nämligen

en laborator i lönegrad A 26, två fiskeriinspektörer i lönegrad A 23 och fem

tiskerimspektörer i lönegrad A 21, vidare två förste fiskmästare i lönegrad

A 15 och tio fiskmästare i lönegrad A 13. Sekretariatet vid sötvattenslabor«,

inklusive kontorsbiträdena vid intendentsorganisationen i Luleå

och Härnösand, består av en förste byråsekreterare i lönegrad A 21 och åtta

tjänstemän i lönegrad A 10 eller lägre lönegrader.

I den nya lokala organisationen föreslås två tjänster i lönegrad A 25 sex

1 lo“F*d A23 °ch tre 1 lönegrad A 21, d. v. s. tillhopa elva tjänster i lönegrad

A 21 och högre mot nu vid SL-organisationen åtta biologer i lönegrad

A 21 och högre. Fiskeriinspektörerna i A 23 har benämnts förste fiskeriinspektorer.

Vad angår fiskmästarpersonalen föreslås tre tjänster som förste fiskmästare

i lönegrad A 15 mot nu två sådana tjänster samt oförändrat tio

tjänster som fiskmästare i lönegrad A 13.

Beträffande kontorspersonal föreslås, att två tjänster i lönegrad A 9 och

tre i lönegrad A 7 inrättas. Samtidigt utgår en tjänst i lönegrad A 9, två

i lönegrad A 7 (sekretariatet) och två i lönegrad A 1—5 (Luleå och Härnösand).

Den föreslagna personalstaten upptar förstärkningspersonal endast i de

tre nordliga intendentsdistrikten. Dock föreligger enligt utredningsmannen

behov av sakkunnighjälp även i de två återstående sötvattensdistrikten. Utredningen

har emellertid inte med tillräcklig grad av sannolikhet gett vid

handen, att en sakkunnig — utöver intendenterna — kontinuerligt för längre

tid kommer att behövas i de båda södra distrikten. Samtidigt står det

dock klart, att en snabb avverkning av balansen i mellersta distriktet kräver

förstärkning med något mer än en sakkunnig. Det torde därför enligt

utredningsmannens mening vara lämpligt att låta de två sakkunniga, liksom

de två fiskmästare, som placeras hos intendenten i mellersta distriktet,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 dr 1962

25

betjäna alla de tre sydliga distrikten. En sådan lösning, som erbjuder tillfredsställande

smidighet och anpassningsmöjligheter, har haft och har sin

motsvarighet t. ex. inom vissa grenar av länsförvaltningen.

Beträffande löneställningen och kompetensvillkoren m. m. för de föreslagna

tjänsterna anför utredningsmannen bl. a. följande.

Vad härefter angår löneställningen m. m. förordas att samtliga föreslagna

tjänster görs till extra ordinarie. Visserligen är utredningsverksamheten i

princip tidsbegränsad men under i vart fall de närmaste tre decennierna

kommer den inte att totalt sett minska, emedan ökningen i övre Norrland

uppenbarligen kommer att mer än väl uppväga en minskning i landet i övrigt.

Det må erinras om att man, när organisationen för jordbruksrationaliseringen

inrättades, rörde sig med antaganden om en tidsbegränsning av

ungefär samma innebörd som de här föreliggande. Extra-ordinariesättningen

av alla tjänster betingas också av de något ovissa rekryteringsmöjligheterna

i Norrland.

I ettvart av de båda nordligaste intendentsdistrikten föreslås en tjänst

som biträdande fiskeriintendent i lönegrad A 25. För dessa förutsätts samma

kompetensvillkor som gäller beträffande fiskeriintendenterna. Det är

uppenbarligen nödvändigt, att det med hänsyn till den stora arbetsbelastningen

i dessa distrikt finns någon, som kan överta en del av det kvalificerade

arbete, som åvilar fiskeriintendenten med avseende på vattenmålen,

t. ex. i fråga om de mera krävande vetenskapliga sammanhangen,

och som kan biträda vid arbetsledningen.

För övriga biologer bör i allmänhet inte tillämpas lägre lönegrad än A 23.

De hittillsvarande rekryteringsbekymren i Härnösand och Luleå talar bl. a.

härför. Sagda lönegrad torde vara den lägsta tänkbara även med hänsyn

till konkurrensen med lärarbanan. På de statistiskt inriktade tjänsterna

torde även kunna läggas vissa mer kvalificerade rent administrativa göromål

i samband med utredningsverksamheten. I nedre norra och mellersta

distrikten är kravet på medverkan av statistiker något mindre framträdande

än i övre norra, därför att mycket material redan är insamlat

och den fortsatta insamlingen måste ske efter de förut följda linjerna så alt

adekvata jämförelser kan göras. Det föreslås därför eu fast tjänst som statistiker

— förste byråsekreterare — endast i övre norra distriktet. I nedre

norra distriktet bör en sådan tjänst kunna anordnas alternativt med eu

förste inspektörstjänst. Eventuellt kan byråsekreleraren i övre norra distriktet

tillfälligt biträda även i nedre norra distriktet. Skulle dessa byråsekreterartjänster

inte anses böra inrättas, måste i stället fiskeriinspektörstjänster

komma till stånd. Som kompetensvillkor för byråsekreterartjänsterna

bör gälla politices magister- eller filosofie kandidatexamen med minst

två betyg i statistik samt god erfarenhet från planeringsarbete och någon

vana vid administrativa göromål. För ifrågavarande tjänster bör beräknas

samma lönegrad som för biologer i allmänhet, d. v. s. A 23.

Av utredningspersonalen redovisas inte den nuvarande förste byråsekreteraren

vid sötvattenslaboratoriet. Det förordas, alt han överflyttas till

fiskeristyrelsen för att hos styrelsen handha den samordnings- och initiativverksamhet

beträffande utredningarna, som bör ankomma på styrelsen,

samt administrera bl. a. personal- och kameralfrågor rörande den lokala

utredningsorganisationen. Han bör också vid behov kunna biträda fiskeriintendenterna

med administrativa göromål i samband med utredningarna.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 är 1962

Tjänstemannen har en ingående erfarenhet av utredningsarbetena, vilken

på detta sätt bör nyttiggöras. Han bör anses tillhöra utredningspersonalen

och därför liksom hittills bekostas av kraftintressenterna.

I skrivelse till utredningsmannen har fiskmästarna vid sötvattenslaboratoriet

— efter en redogörelse för den föregående utvecklingen av fiskmästarpersonalens

lönefrågor — hemställt, att förslag måtte framläggas om

att placera sjöregleringsfiskmästarna i samma lönegrad som hushållningssällskapens

fiskerikonsulenter, d. v. s. A 15. Dessutom har fiskmästarna anhållit,

att för dem måtte införas en ny tjänstetitel, förslagsvis fiskevårdskonsulent.

Som skäl för den ändrade lönegradsplaceringen har bl. a. åberopats

den successivt stigande tendensen att låta regleringsfiskmästarna självständigt

handlägga arbetsuppgifter av kvalificerad art, som dock inte kräver

större mått av akademiskt-biologiskt kunnande. Emellertid innebär

förslaget till ny sakkunnigorganisation i princip inte någon förändring beträffande

fiskmästarpersonalens arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill och

till praxis i fråga om behandlingen av lönefrågor torde spörsmålet om

uppflyttning i lönegrad av fiskmästarpersonalen närmast böra lösas förhandlingsvägen.

Vidare föreslås att i ettvart av övre och nedre norra distrikten inrättas

en kontoristtjänst i lönegrad A 9 och en tjänst för kanslibiträde i lönegrad

A 7 samt i mellersta distriktet en tjänst för kanslibiträde i lönegrad A 7.

På dessa biträden ankommer åtskilliga kvalificerade göromål, t. ex. att

ordna och vårda det viktiga och synnerligen omfattande aktmaterialet, att

sakgranska reseräkningar, granska och komplettera tidskrivningar m. m.

Utredningsmannen framhåller, att han inte övervägt behovet av personal

för forskningen.

Visserligen är åtminstone viss del av forskningen nära knuten till undersökningsverksamheten,

men denna del måste givetvis samordnas med forskningen

i övrigt inom sötvattenslaboratoriet. Den omständigheten att forskningen

kommer att gå miste om utredningspersonalens medverkan har

därför här inte föranlett annat än en rekommendation att frågan om forskningens

personalbehov bör övervägas i annan ordning.

Om den för forskningsavdelningens verksamhet erforderliga personalen

vid sekretariatet anför utredningsmannen, att det har upplysts honom, att

sekretariatet till 60—70 procent anlitas för utredningsarbeten. Med hänsyn

härtill och till vad statens organisationsnämnd anfört i sin promemoria

rörande bl. a. vatteninspektionens ianspråktagande av viss personal torde

endast några få befattningshavare krävas för de administrativa bestyren

med avseende på forskningsavdelningen — i den mån dessa inte överförs

på fiskeristyrelsen. För ändamålet föreslår utredningsmannen, att tjänsten

som kansliskrivare i lönegrad A 10 ävensom tjänsterna som kanslibiträde

i lönegrad A 7 och expeditionsvakt i lönegrad A 7 kvarstår hos sötvattenslaboratoriet.

Att förste byråsekreterartjänsten förutsätts överflyttad till

fiskeristyrelsen har förut nämnts. Återstående tjänster inom sekretariatet

(en i lönegrad A 9 och två i lönegrad A 7) bör enligt utredningsmannens

mening dras in.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 dr 1962

27

De tjänster, som bortfaller vid sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning,

framgår av följande tablå.

Lönegrad

1 laborator Ae 26

1 fiskeriinspektör Ae 23

3 fiskerinspektörer Ae 21

1 förste fiskmästare Ae 15

8 fiskmästare Ae 13

I följande sammanställning redovisas en jämförelse mellan den nuvarande

och den av utredningsmannen föreslagna personalorganisationen (beträffande

löner avrundade belopp).

Lönegrad

Tillkommer

Avgår

Netto-

Löneskillnad, kr.

övre

Nedre

Mel-

ändring

(grundlön)

norra

norra

lersta c

+

—

distrik

- distrik- distrik-

tet

tet

tet

A 26

0

+

0 +

0=0

1

— 1

—

25 500

A 25

1

+

1 +

0=2

0

+ 2

47 900

—

A 23

1

+

3 +

1 = 5

1

+ 4

85 100

—

A 21

0

+

0 +

1 = 1

3

— 2

—

39 400

A 15

0

+

1 +

1 = 2

1

+ 1

14 400

—

A 13

2

+

5 +

1 = 8

8

± 0

—

—

A 9

1

+

1 +

0=2

1

+ 1

10 000

—

A 7

1

+

1 +

1 = 3

2

+ 1

9 500

—

A 1-5

0

+

0 +

0=0

2

— 2

—

16 700

23

19

+ 4

166 900

81 600

Netto +85 300

Beträffande skillnaden mellan kostnaderna för den nuvarande och den

föreslagna personalorganisationen anför utredningsmannen bl. a. följande.

De ökade grundlönekostnaderna utgör enligt tablån avrundat 85 000 kr.

Totalt kommer löneökningen att uppgå till ca 115 000 kr. Med schablontilllägg

för ökning av resekostnader, driftskostnader och pensionskostnader

om 25 procent under vardera rubriken skulle ökningen uppgå till ca 203 000

kr. Om man härifrån drar den av statens organisationsnämnd beräknade

besparingen av resekostnader, stannar nettoökningen vid ca 190 000 kr.

Några särskilda kostnader för anskaffning av instrument eller annan

materiel för undersökningarna är enligt uppgift inte aktuella. I den män

behov härav uppstår torde materielen kunna anskaffas inom ramen för

omkostnadsanslagen. Däremot uppkommer i Luleå och Härnösand ett engångsbehov

av kontorsmöbler o. d. för ca 15 rum. Enligt en överslagsberäkning

skulle härför krävas omkring 20 000 kr., i den mån inte överskottsutrustning

kan överlämnas från sötvattenslaboratoriet.

VII. Finansieringsfrågan, m. m.

Utredningsmannen redogör först för nu gällande ordning för finansieringen

av kostnaderna för fiskeutredningar i vattenmål.

Kostnaderna för sötvattenslaboratoriets undersökningsverksamhet i sam
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1962

band med vattenmål bestrids enligt prop. 1957:22 med avgifter, som för

varje budgetår påförs intressenterna i de mål, varmed laboratoriet har befattning.

Fiskeristyrelsen infordrar förskott från intressenterna och fastställer

för varje budgetår den slutliga fördelningen dem emellan efter förslag

av sötvattenslaboratoriet och sedan de olika intressenterna beretts

tillfälle att yttra sig. Denna finansieringsmetod innebär en förenkling av

det förfarande, som 11 kap. 97 § vattenlagen närmast synes anvisa.

Även kostnaderna för fiskeriintendenternas verksamhet i och för uppdrag,

som verkställs i anledning av företag enligt vattenlagen, skall ersättas

av företagaren. Ersättning skall enligt uttalande i prop. 1957: 22 utgå för

uppdrag, som av fiskeriintendent verkställs i ansökningsmål angående vattenreglering

och annat byggande i vatten, då uppdraget föranleder undersökning

på platsen, ävensom för undersökningar enligt 5 § kungörelsen

den 24 april 1953 (nr 177) angående förberedelse av vissa företag enligt

vattenlagen samt 14 kap. 5 § 2 mom. samma lag. Enligt den sedermera av

Kungl. Maj:t fastställda taxan den 31 maj 1957 (nr 208) å ersättning för

vissa uppdrag, som verkställs av fiskeriintendent, utgår ersättning dels

med 33 kr. för timme, dels för resekostnad och traktamente, dels för särskilda

utlägg. I timersättningen ingår, förutom lönekostnader — i form

av visst procentuellt tillägg — administrations-, expens- och pensioneringskostnader.

Med särskilda utlägg avses utgifter, som otvetydigt faller utanför

ramen av de för intendenternas verksamhet naturliga kontors- och materialkostnaderna.

I fråga om större uppdrag får i stället för timersättning

debiteras ett belopp motsvarande den verkliga utgiften för avlöning till

fiskeriintendent under den tid, han tagits i anspråk för arbetet, ökad med

60 procent för administrations- och expenskostnader samt för pensioneringskostnader.

Uppbörden av ersättningarna enligt taxan omhänderhas av fiskeristyrelsen

på grundval av rapporter kvartalsvis från intendenterna. Enligt uppgift

har hittills allenast timersättningar förekommit. Bestämmelsen i taxan angående

större uppdrag har sålunda inte tillämpats. Inflytande ersättningar

redovisas som särskilda uppbördsmedel under fiskeriintendenternas avlönings-

och omkostnadsanslag.

Som nämnts utgår ersättning enligt intendentstaxan endast då uppdraget

föranleder undersökning på platsen. Kostnaderna för utlåtanden rörande

det allmänna fiskeintresset, som avges av intendenterna, stannar alltså på

statsverket i de fall, då undersökning på platsen inte sker. Beträffande däremot

motsvarande utlåtanden, vilka avges av sötvattenslaboratoriet, gäller

att de täcks av sökandebidrag även då någon undersökning på platsen inte

förekommer.

Utredningsmannen framhåller, att anledningen till olikheten i ersättningsberäkningen

mellan sötvattenslaboratoriet och intendenterna är, att

laboratoriets verksamhet i vattenmål väsentligen hänför sig till omfattande

sjöregleringsföretag med en begränsad grupp ständigt återkommande stora

sökandeparter, medan kretsen av intendenternas uppdragsgivare är betydligt

mer växlande och oenhetlig. Särskilt märks att intendenternas taxebundna

uppdrag stundom avser föga omfattande mål, t. ex. bromål. På

grund härav har det ansetts, att ersättningar för intendenternas undersökningar

i stället bör uttas i de särskilda målen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

29

En del berörda organ har bl. a. i samband med förevarande utredning

framfört betänkligheter mot det gällande finansieringssystemet. Utredningsmannen

anför, att den kritik man riktar mot finansieringssystemet

närmast synes avse dels att lönen till sötvattenslaboratoriets utredningspersonal

utgår ur intressenternas förskottsvis erlagda bidrag och inte av

statsmedel, dels att endast ett fåtal större intressenter finansierar laboratoriets

verksamhet i vattenmålen. På i betänkandet närmare anförda skäl

anser emellertid utredningsmannen, att någon erinran med fog inte kan

anföras mot principerna för det nuvarande finansieringssystemet. Om utrednings-

och forskningsverksamheten åtskiljs, såsom i det föregående

föreslagits, uppstår emellertid vissa formella problem beträffande finansieringen

av forskningen. Utredningsmannen anför härom

bl. a. följande.

Det nuvarande systemet att fördela kostnaderna för forskningen efter

samma grund som ersättningen för det aktuella årets utredningsverksamhet

framstår, sedan dessa två verksamhetsgrenar åtskilts, tydligare än nu

som behäftat med vissa svagheter. Även om kraftföretagen över lag torde

vara villiga att fortsätta med sitt understöd till forskningen, utgör osäkerheten

om tillämpligheten därvid av 11 kap. 97 § vattenlagen ett svaghetsmoment,

som helst borde bortarbetas. För att göra detta torde två vägar

stå till buds. Endera kan forskningen i fortsättningen bekostas med avgiftsmedel

enligt 2 kap. 10 § vattenlagen eller också kan staten träffa ett avtal

med kraftintressenterna om att upprätthålla viss forskning, för vilken kostnaderna

ersätts av dessa intressenter.

Utredningsmannen framhåller, att det inte har varit möjligt att över hela

fältet undersöka inställningen till detta problem. I och för sig är det enligt

hans mening inte heller nödvändigt att omedelbart slå in på någon av

dessa nya vägar. På grund av den allmänna inställningen i ämnet hos kraftföretagen

torde nämligen staten tills vidare liksom hittills kunna påräkna

bidrag till forskningen i minst samma omfattning och efter samma grund

som nu, d. v. s. i stort sett de olika kraftföretagens årliga andel i kostnaderna

för utredningsverksamheten (frånsett intendenternas taxebundna utredningar).

Det synes emellertid utredningsmannen önskvärt, att fisker istyrelsen

får i uppdrag att undersöka och framlägga förslag rörande möjligheten

och lämpligheten av en övergång till något av de nyssnämnda finansieringssystemen.

I fråga om kostnaderna för utredningsverksamheten

efter omorganisationen diskuteras i betänkandet möjligheterna att övergå

till ett enhetligt finansieringssystem, nämligen antingen det ersättningssystem,

som nu används för sötvattenslaboratoriets verksamhet rörande

vattenmål, eller det taxesystem, som f. n. tillämpas för att finansiera intendenternas

uppdrag i sådana mål.

Enligt utredningsmannens mening kan varken det system, som nu används

för sölvattenslaboratoriet, eller ett taxesystem anses lämpligt för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 dr 1962

hela organisationen. Svårigheterna härvidlag accentueras även av att enligt

förslaget särskild utredningspersonal knyts endast till tre av intendenterna.

På grund av de påvisade olägenheterna med ett enhetligt system för hela

organisationen förordar utredningsmannen, att den nuvarande ordningen

i stort sett bibehålls. Den ger enligt hans mening de bästa förutsättningarna

för en riktig och rättvis fördelning av kostnaderna och medför inte

annat merarbete i förhållande till nuvarande ordning än det som föranleds

av de i det följande berörda önskemålen om en bättre specifikation.

Utredningsmannen anför vidare bl. a. följande.

Vad angår den statliga sektorn innebär systemet i stort sett, att statsverket

svarar för sina kostnader över de nuvarande avlönings- och omkostnadsanslagen

till den lokala fiskeriadministrationen. I den mån någon av

utredningspersonalen tillfälligt behöver anlitas för en statlig arbetsuppgift

bör anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal under

anslaget Fiskeriintendenter m. m.: Avlöningar anlitas och belastningen på

motsvarande anslag för utredningsverksamhet i samma mån minskas.

Beträffande anslagsredovisningen för undersökningsverksamheten torde

emellertid få vidtas en ändring. Det nuvarande anslaget för undersökningsverksamhet

bör antingen uppdelas på två anslag, ett för forskningen och

ett för undersökningsverksamheten, eller också får inom det nuvarande

anslagets ram två olika stater fastställas. Det sistnämnda förefaller tills

vidare vara att föredra, åtminstone tills frågan om forskningens ställning

närmare klarlagts. Anslagsrubriceringen torde dock böra ändras.

Beräkningen av de kostnader, till vilka staten skall bidra utöver de nyssnämnda

för tillfällig användning av utredningspersonal, torde med fördel

kunna ske helt schablonmässigt i huvudsak enligt nuvarande ordning.

Även om ett i stort sett oförändrat system för finansieringen sålunda bör

tillämpas i fortsättningen anser utredningsmannen, att timersättningen enligt

intendentstaxan på grund av den föreslagna uppflyttningen i lönegrad

av intendenterna jämte den allmänna löneökningen torde böra höjas från

33 till 41 kr.

Utredningsmannen framhåller vidare, att under utredningen framkommit

ganska bestämda önskemål om en mera adekvat fördelning av kostnaderna

för undersökningsverksamheten mellan olika sökandeparter och

helst även de olika målen emellan. Detta önskemål är i och för sig berättigat

med hänsyn bl. a. till de stora kostnaderna för utredningsverksamheten.

För sökandena är det ett legitimt behov att kunna redovisa kostnaderna,

åtminstone i stort, för varje särskilt företag. Det är givet, att en dylik

uppdelning måste föra med sig en del extraarbete i form av t i d s k r i vn

i n g eller annan liknande specifikation. I den mån det går anser utredningsmannen

emellertid önskemålet böra beaktas. Tidskrivning bör sålunda

utföras av all utredningspersonal, medan kostnaderna för den egentliga

kontorspersonalen samt för lokaler, expenser m. m. bör fördelas efter

de grunder, som fastställs på grundval av utredningspersonalens tidskriv
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 dr 1962

31

ning. Beträffande utformningen av tidskrivningen anför utredningsmannen

bl. a. följande.

Det är givet, att kravet på tidskrivning eller annan specifikation inte

får drivas alltför hårt. Helt obetydliga arbetsmoment, som för en stund

bryter en kontinuerlig insats inom ett visst företag, bör man kunna bortse

från. Specificering på olika arbetsföretag bör visserligen i princip ske men

bör kunna underlåtas, då det gäller enstaka kortare insatser inom mindre

mål, om kostnaden lämpligare kan uttas av samme sökande under en »övrigt»-rubrik.

Hit kan också föras sådant arbete, som belastar ett stort

antal eller en obestämd krets av sökande. Ibland kan debiteringen kanske

ansluta till ett vattensystem i stället för till ett mål eller ett arbetsföretag,

om där endast en sökande finns.

Utredningsmannen upplyser, att fiskeristyrelsen framfört vissa preliminära

synpunkter och förslag rörande närmast kontakten mellan styrelsen

och den undersökningsverksamhet, som fiskeriintendentema bedriver jämlikt

11 kap. 36 § vattenlagen. Fiskeristyrelsen förmenar sålunda, att åtskilligt

skulle stå att vinna genom vissa ändringar i rutinen för

handläggningen av ärenden rörande det allmänna fiskeintresset.

Ändringarna innebär bl. a. dels att vattendomstol översänder två —- i

stället för som nu endast ett — exemplar av ansökan i målet och kungörelsen

därom till fiskeristyrelsen, dels att styrelsen efter hörande av vederbörande

intendent — i stället för som nu enbart denne — företar erforderlig

prövning om det allmänna fiskeintresset berörs, dels att vid förordnande

för intendent att utföra fiskeutredning beslutet härom bör innehålla en

erinran om att förordnandet är begränsat till vad som framgår av vattenlagen

kap. 11 §36 ävensom en föreskrift om att intendenten har att vända

sig till fiskeristyrelsen för samråd och anvisningar i mera komplicerade

fall samt i övrigt, när intendenten behöver fiskeribiologisk eller juridiskadministrativ

hjälp för att avfatta yttrandet, samt att intendenten samtidigt

som yttrande avges till vattendomstolen skall tillställa styrelsen kopia av

detta.

Erfarenheterna från de tolv och ett halvt år nuvarande ordning tillämpats

ger enligt fiskeristyrelsen otvetydigt vid handen, att styrelsen, om

det skisserade förslaget genomförs, måste erhålla en särskild befattning i

föredragande ställning (byrådirektör i lönegrad Ao 26) som en förstärkning

av de fiskesakkunniga organen i vattenmål. Fasthåller man konsekvent vid

de i vattenlagen själv nedlagda begränsningarna av fiskerisakkunskapens

insatser i ett vattenmåls första fas, d. v. s. tillåtlighetsprövningen, och ställer

till intendenternas gemensamma förfogande en kvalificerad stödorganisation

inom fiskeristyrelsens ram, torde enligt styrelsens mening endast

måttliga personalförstärkningar vara påkallade inom fiskeriintendentsorganisationen.

På den nye föredraganden skulle ankomma bl. a. även att sammanhålla

det arbete med alt utarbeta normer för beräkning av båtnad, skada o. d.,

som enligt uttalande av departementschefen i den av riksdagen godkända

prop. 1948: 49, bör utföras genom styrelsens försorg.

I anledning av fiskeristyrelsens synpunkter framhåller utredningsmannen,

att det synes honom onödigt omständligt, att styrelsen, innan förord
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr A8 år 1962

nande utfärdas, skall företa en prövning grundad på ett formellt remissförfarande.

Förslaget om att två exemplar av ansökan i målet och kungörelse

därom skall översändas till styrelsen anser han sig emellertid böra

tillstyrka. Vidare förordar utredningsmannen förslaget om skyldighet för

intendent att hålla kontakt med styrelsen i sin utredningsverksamhet i vattenmålen,

men bestämmelser härom bör enligt hans mening intas i instruktionen

för statens lokala fiskeriadministration. De bör självfallet inte inskränkas

till att gälla endast förordnanden enligt 11 kap. 36 § vattenlagen

utan bör utformas så, att alla uppdrag rörande skada på fiske omfattas

därav.

Beträffande fiskeristyrelsens samordnande funktion

med avseende på fiskeutredningarna anför utredningsmannen vidare bl. a.

följande.

I annat sammanhang har konstaterats, att man, i den mån forskningsuppgifterna

rörande schablonmetod m. m. kan lösas, torde få räkna med

att undersökningsmetoderna åtminstone i vissa delar kan förenklas. Det

är följaktligen viktigt att verkliga ansträngningar görs för att denna forskning

skall leda till resultat. Naturligtvis ankommer dessa ansträngningar

främst på den, som har den omedelbara ledningen av sötvattenslaboratoriet.

Det är emellertid en allmän erfarenhet, att målbunden forskning bör

ha nära kontakt med det praktiska livet. Endast fiskeristyrelsen har den

härför erforderliga vida överblicken över hela fiskenäringen. Dessutom

har styrelsen som chefsmyndighet för fiskeriintendenterna särskild möjlighet

att föra in även deras utredningsverksamhet i bilden. Det är därför

naturligt, att styrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt forskningsarbetet,

främst i syfte att hålla detta inom ramen för vad som är praktiskt användbart.

Fiskeristyrelsen bör vidare ha en viktig uppgift att fylla som övervakare

av och initiativtagare till samverkan mellan forskningen och undersökningsverksamheten.

Styrelsen bör härvid inte minst verka för samarbete

mellan forskningen vid dess laboratorier och den akademiska forskningen.

Det bör vidare vara en angelägen uppgift för fiskeristyrelsen att verka

för att de fiskesakkunnigas sakkunskap utnyttjas rationellt och att sådana

uppgifter utmönstras, som med fördel kan utföras antingen av sökanden

eller av annan sakkunnig. Styrelsen bör även söka få fram en mera likartad

arbetsfördelning mellan de olika sakkunniga samt i övrigt ägna uppmärksamhet

åt möjligheterna att ernå förbättringar och förenklingar i de

fiskesakkunnigas arbete. Därvid bör styrelsen framför allt tillse, att inte

på något håll vidtagna rationaliseringar stannar hos någon eller några

sakkunniga utan förs vidare till samtliga sakkunniga.

Även om styrelsens ledande och samordnande uppgifter i enlighet med

det anförda bör avse samverkan i fråga om de egna organen bör styrelsen

även samarbeta med övriga, som berörs av utredningsverksamheten. Sålunda

bör exempelvis styrelsen med vattendomstolarna kunna ta upp frågan

om att avskilja viss del av utredningen rörande fiskeskada till behandling

av annan sakkunnig än fiskesakkunnig, där så med fördel kan ske och

avskiljandet inte kan åvägabringas genom direkt hänvändelse till vederbörande

sakkunnige. I fråga om fördelningen av utredningsuppgifter mel
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

33

lan sökanden och den sakkunnige är det önskvärt, att fiskeristyrelsen även

tar kontakt med de större sökandeföretagen (vattenfallsstyrelsen, Indalsälvens

och Faxälvens vattenregleringsföretag etc.) och företrädare för

sakägarsidan (RLF).

Det förefaller enligt utredningsmannen finnas anledning anta, att de

uppgifter, som enligt vad i det föregående sagts bör ankomma på fiskeristyrelsen,

tillika med de administrativa arbetsuppgifter, som bör överflyttas

från sötvattenslaboratoriet till styrelsens centrala del, motiverar någon

personalförstärkning hos denna. Samordningsfunktionen är viktig och

säkerligen arbetskrävande med hänsyn bl. a. till den stora omfattningen

av det material, som måste genomgås för att styrelsen fortlöpande skall

hålla sig underrättad om undersökningsverksamheten och dess utveckling.

Det åligger därvid givetvis styrelsen att följa även arbetsbalansen och

fortlöpande bedöma personalbehovet för utredningarna.

För dessa arbetsuppgifter torde enligt utredningsmannens mening emellertid

inte krävas en byrådirektör, utan det torde vara tillräckligt med en

förste byråsekreterare. En lämplig anordning synes utredningsmannen vara

att överflytta den nuvarande förste byråsekreteraren vid sötvattenslaboratoriet

till fiskeristyrelsen. Hans stora erfarenhet av fiskeutredningar torde

därigenom även fortsättningsvis kunna utnyttjas.

Utredningsmannen berör slutligen frågan om erforderliga övergångsanordningar

vid införandet av den nya sakkunnigorganisationen och

lämnar därvid bl. a. följande synpunkter.

Det är önskvärt att de nya fiskeriinspektörerna i början av sin tjänstgöring

kan få delta i arbetet vid sötvattenslaboratoriet en å två månader

för att något komma in i problematiken. En kortare tjänstgöring vid någon

av fiskeristyrelsens byråer skulle även vara önskvärd. En provtjänstgöring

av antytt slag bör för övrigt även i fortsättningen anordnas för nytillträdande

fiskeriinspektörer.

Vid överföringen av uppdragen på intendentsorganisationen får iakttas,

att enstaka uppdrag tills vidare kan behöva kvarstå hos sötvattenslaboratoriet.

I några fall synes utredningar handhas av forskningspersonalen,

som torde böra bibehållas vid dessa uppdrag åtminstone till dess pågående

etapp slutförts. Det bör därvid bl. a. beaktas, att såvitt möjligt ingen ändring

sker, om ett ombyte av sakkunniga inte är nödvändigt och ett sådant

skulle medföra någon mera avsevärd försening. Av motsvarande skäl kan

det i några fall även övervägas att låta tjänsteman vid sötvattenslaboratoriet,

som utflyttas till visst intendentsdistrikt, fullfölja något inom annat

distrikt pågående mål, varmed han nu har befattning. 3

3 Rihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 48.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj.ts proposition nr A8 dr 1962

B. Yttrandena

Organisationsfrågan

Flertalet av dem, som yttrat sig över ifrågavarande betänkande, tillstyrker

det av utredningsmannen förordade alternativet att koncentrera all utredningsverksamhet

rörande fiskeskador till fiskeriintendentsorganisationen. Endast

laboratorn vid sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning samt fiskeriintendentema

i övre och nedre södra intendentsdistrikten, vilka hörts av fiskeristyrelsen,

förordar, att undersökningsverksamheten förläggs till ett centralt

organ i anslutning till sötvattenslaboratoriet.

I de yttranden, i vilka intendentsalternativet förordas, understryks de synpunkter

och skäl, som utredningsmannen anfört till stöd för sitt ställningstagande.

I dessa yttranden framhålls sålunda, att intendenternas noggranna

kännedom om lokala miljöförhållanden och fiskemöjligheter är erforderlig

som utgångspunkt för fiskeundersökningar och fiskevård. Intendenterna har

vidare bättre möjligheter än ett centralt organ att samordna utredningsverksamhet

och fältarbete samt att lokalt planera och genomföra kompenserande

fiskevård. För intendentsalternativet talar enligt yttrandena därjämte, att

fiskeutredningama i vattenmål kan genomföras snabbare, att intendenterna

har större förtroende hos befolkningen och sakägare än centralt placerade

tjänstemän samt att allmän fiskevård och den speciella fiskevård, som betingas

av vattenbyggandet, behöver samordnas. I några remissvar påpekas

även, att det är svårt för sötvattenslaboratoriet att handlägga ärenden, som

berör såväl sötvattens- som saltvattensfisket samt att utredningsverksamheten

är en stark administrativ belastning för laboratoriets egentliga forskningsverksamhet.

I de tre yttrandena från dem, som anser, att fiskeutredningarna i vattenmål

bör förläggas till ett centralt organ, pekas bl. a. på värdet för utredningsarbetet

av omedelbar kontakt med den biologiska forskningen på området

samt på att vidareutbildningen av biologer försvåras, om utredningsverksamheten

decentraliseras. Vidare framhålls, att man därvid riskerar att spoliera

den auktoritet, som sötvattenslaboratoriet anses ha skänkt de fiskesakkunniga

organen och som är synnerligen viktig i vattenmål, där sökandeparten ofta

har tillgång till ytterst skickliga experter för granskningen av de fiskeribiologiska

utredningarna. Svårigheterna att rekrytera biologisk personal i norra

delen av landet talar enligt nu nämnda yttranden jämväl mot intendentsalternativet.

Det skäl, som enligt sistnämnda tre yttranden starkast talar för att utredningsarbetet

förläggs till ett centralt organ, är behovet av nära kontakt mellan

utrednings- och forskningspersonalen. Detta spörsmål har även tagits

upp av vissa av dem, som tillstyrker intendentsalternativet. Dessa framhåller

emellertid, att behovet av ett organisatoriskt samband mellan utrednings-

och forskningsverksamheten numera inte har samma betydelse som

tidigare.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

Ur yttrandena torde följande synpunkter få anföras.

Fiskeristyrelsen och Riksförbundet Landsbygdens folk anser, att intendentsalternativet

medför en snabbare handläggning av fiskeutredningarna i

vattenmål än f. n. och därför är ägnat att förbättra läget för sakägarna i

ersättningsmålen.

Kammarkollegiet framhåller, att avgörandet i organisationsfrågan bör träffas

på grundval av i första hand domstolarnas och partsorganens inställning,

eftersom det beträffande sådana frågor rörande fisket, som inte avses med

11 kap. 36 § vattenlagen, formellt ankommer på domstolarna att själva bestämma

vem som skall vara sakkunnig. Kollegiet anför vidare att, om det för

egen del skall ta ställning till de båda huvudalternativen i organisationsfrågan,

det i huvudsak måste bli till förmån för intendentsalternativet.

Vattenöverdomstolen understryker särskilt vikten av att undersökningar

av skadorna på det enskilda fisket omfattas av befolkningens förtroende, och

hävdar, att intendentsalternativet bäst tillgodoser denna synpunkt. Åven fiskeriintendenten

i övre norra distriktet framhåller betydelsen av att den personal,

som skall handha materialinsamlingen, är väl känd av ortsbefolkningen.

Beträffande svårigheterna att åtskilja allmän fiskevård och den speciella

fiskevård, som betingas av vattenbyggandet, anför fiskeriintendcnten i mellersta

distriktet bl. a. följande.

Genom den omfattning, som vattenbyggandet fått inom landet, torde det

knappast finnas någon möjlighet att skilja mellan den speciella fiskevård,

som betingas av vattenbyggandet och den allmänna fiskevården i övrigt. Ingreppen

når nu snart sagt alla delar av vårt lands vatten, även om själva

företagen har en begränsad geografisk omfattning. Verkan av sjöregleringarna

och kraftverksbyggandet sträcker sig långt utanför den »juridiska

zonen». Fiske, som bedrivits i de berörda vattnen, flyttas -— särskilt om ädelfisken

berörs — till andra områden. Man söker sig till platser, där man

fortfarande kan driva fiske, som kan ge något. En fullständig omflyttning av

en bygds fiskevanor blir följden av en utbyggnad. Man söker sig från det

skadade området ut till det orörda och en rad problem uppstår för att kunna

möta den invasion, som på detta sätt uppstår. Vid planläggning av den allmänna

fiskevården måste därför största hänsyn tas till den verkan, som

vattenbyggnadsföretagen kommer att ha. En regionplanering måste göras

även för fisket. En sådan kan inte verkställas utan enhetlig handläggning

såväl av den allmänna fiskevården som av den fiskevård, som betingas av

vattenbyggandet.

Fiskeutredningar i vattenmål berör stundom både sötvattens- och saltvattensfisket.

Fiskeriintendenten i övre norra distriktet har i sitt yttrande kommit

in på detta förhållande och anför härom till stöd för intendentsalternativet

bl. a. följande.

I flera nyligen anhängiggjorda mål har fiskeriintendenten att som vattendomstolens

sakkunnige företa utredningar av stor omfattning rörande inverkan

på fisket i saltsjön. Sålunda skall exempelvis i mål angående tillstånd

opaginerad Kontrollera mot PDF

3ö

Kungl. Maj ds proposition nr 48 år 1962

för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att företa ombyggnad av bolagets

malmhamn i Luleå samt att utföra arbeten för allmän farled mellan sagda

hamn och Junköfjärden fiskets utveckling i Luleå skärgård följas under en

längre tidsperiod, varvid under fiskesäsongen varje enskild yrkesfiskares

fiske skall kontrolleras och förslag till ersättning åt skadelidande årligen skall

upprättas. Ett dylikt uppdrag torde svårligen kunna övertas av sötvattenslaboratoriets

utredningsavdelning.

Föreståndaren för sötvattenslaboratoriet motiverar sitt ställningstagande

för intendentsalternativet på i huvudsak följande sätt.

Personalen vid laboratoriets utredningsavdelning, som arbetar på regional

basis, bär minst lika stor eller större lokalkännedom och kontakt med arbetsfältet

som intendenterna med sina stora distrikt. Intendenterna representerar

utan tvivel den bästa sakkunskapen när det gäller älvplaner och laxproblem

men jag tror inte, att någon vill hävda, att de har större sakkunskap än sötvattenslaboratoriet

då det gäller sjöregleringsfrågor och fiskeritekniska problem.

När jag emellertid av de två huvudalternativen förordar intendentsalternativet,

beror det på något andra skäl än vad utredningsmannen framfört.

Min erfarenhet som föreståndare för sötvattenslaboratoriet är, att utredningsverksamheten

har varit en stark administrativ belastning, som tagit

mycken tid från själva forskningsverksamheten. Jag anser även, att laboratoriets

forskningsverksamhet har lagt så pass stark grund för förståelsen av

regleringarnas verkningar, att ett organisatoriskt samband mellan forskning

och utredningsverksamhet numera inte har fullt samma betydelse som tidigare.

Föreståndaren vid sötvattenslaboratoriet ifrågasätter emellertid alternativt,

om inte utredningsverksamhet i vattenmål borde bedrivas av ett särskilt

centralt organ, som är lokaliserat i anslutning till sötvattenslaboratoriet. Härom

anför han bl. a. följande.

Man kan fråga sig, om det är riktigt att belasta intendenterna med all utredningsverksamhet

i vattenmål. Enligt organisationsutredningens promemoria

kräver detta arbete redan nu 80 procent av intendenternas arbetstid i

de två nordligaste distrikten och 50 procent i mellersta distriktet, varför erforderlig

tid inte kunnat beredas övriga uppgifter. Jag anser därför, att mycket

talar för en från sötvattenslaboratoriet administrativt fristående organisation

lokaliserad direkt i anslutning till laboratoriet och underställd fiskeristyrelsen.

Jsg är även tveksam om nyttan av utflyttning av fiskmästarna uppväger

den försämrade kontakten mellan dessa och biologerna.

I fråga om värdet för utredningsarbetet av en nära kontakt mellan utredare

och forskare anför laboratorn vid sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning

bl. a. följande.

Forskningen har hittills levererat en mängd data av synnerlig betydelse för

skadebedömning och åtgärder i vattenmålen. Utan varje uppräkning av vunna

resultat skall här endast konstateras, att svensk forskning inom ett stort

antal delområden tilldragit sig betydande internationell uppmärksamhet och

genomgående anses anmärkningsvärd med hänsyn till forskningspersonalens

ringa numerär. Det torde emellertid vara felaktigt att i likhet med den sak
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

37

kunnige i detta ärende förutsätta, att behovet av forskning inom tämligen

närliggande tid skall avta och därmed även styrkan i kravet på samordning

av forskning och utredning. Tvärtom torde för överskådlig tid enbart de

arbetsuppgifter, som i betänkandet anges som speciellt viktiga, kräva ökad

forskningsinsats. Det förefaller praktiskt, att denna i allo målinriktade forskning

bedrivs i nära samarbete med utredningspersonalen, som har ingående

kunskap om förhållandena i t. ex. de stora norrlandssjöarna.

Sambandet mellan forskning och utredning har emellertid även en annan

aspekt, vars bakgrund hittills inte blivit belyst. Omedelbar tillgång till forskarpersonalens

både specialkunskaper och bredare orientering medför för

utredaren tidsbesparande genvägar till lösningen av många aktuella problem.

Nästan lika ofta undviks på detta sätt direkta felslut på grundval av primärmaterialet.

Av vad som nyss anförts framgår, att föreståndaren för sötvattenslaboratoriet

i fråga om behovet av organisatoriskt samband mellan forskning och

utredningsverksamhet företräder en annan mening än laboratorn vid utredningsavdelningen.

Fiskeriintendenten i övre norra distriktet ifrågasätter för sin

del i viss mån värdet av kontakten mellan forskare och utredare. Såvitt framgår

av utredningsavdelningens vid sötvattenslaboratoriet yttranden i vattenmål

har denna kontakt enligt hans mening inte gett mera påtagliga resultat.

Den centrala fiskeriforskningen anser han endast undantagsvis ge resultat av

omedelbar betydelse för målbehandlingen. Någon risk finns vidare inte för

att den centrala forskningen skall behöva lida brist på utredningsmaterial,

om fiskeriintendentorganisationen blir utredningsorgan. I övre norra distriktet

har det visat sig möjligt att vid sidan av det ordinarie undersökningsarbetet

i ett regleringsvatten utan ökade kostnader utföra provtagningar och

materialinsamlingar för specialisters räkning.

Statskontoret, kammarkollegiet, vattenöverdomstolen samt vattenregleringsföretagens

samarbetsorgan understryker vikten av att en god kontakt

upprätthålls mellan forskare och utredare även sedan det organisatoriska

sambandet mellan dem upphört. Vattenöverdomstolen, som närmare berört

samordningsfrågan, anför bl. a. följande.

Vattenöverdomstolen förutsätter, i likhet med utredningsmannen, att kontinuerlig

god samverkan mellan laboratoriets forskningsavdelning, som fortfarande

skall bestå, och intendenterna kommer att äga rum för att forskningsavdelningens

rön skall komma utredningsverksamheten till godo och

vice versa. Det är önskvärt, att möjlighet bereds de på fältet verksamma fiskeribiologema

att då och då under kortare tid verka vid laboratoriets forskningsavdelning

och jämväl de vid avdelningen verksamma biologerna att

följa fältarbetet. Vattenöverdomstolen biträder även det i betänkandet uttalade

önskemålet, att det från tid till annan anordnas konferenser, vid vilka

företrädare för fiskeristyrelsen, sakkunnigorganen och vattendomstolarna får

tillfälle att dryfta gemensamma problem. Konferenser mellan de i vattenrättsskipningen

verksamma juristerna och ingenjörerna brukar tid efter annan

hållas och det skulle otvivelaktigt vara av värde, om dessa konferenser

kunde, i den mån fiskefrågor berörs, utvidgas att omfatta jämväl sakkunskap

i fråga om fisket.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 dr 1962

Personalbehovet m. m.

Beräkningen av arbetskraftsbehovet för utredningsarbete av ifrågavarande

art är enligt statskontorets mening ytterst vansklig. En i förhållande till utredningsförslaget

något begränsad utbyggnadstakt synes ämbetsverket lämplig

dels med hänsyn till att tidigare vakanta tjänster i övre norra intendentsdistriktet

nyligen återbesatts, dels med tanke på att av utredningsmannen föreslagna

lönegradshöjningar kan medföra minskad personalomsättning, något som

bör öka arbetseffektiviteten. Även vattenreglerings företagens samarbetsorgan

framhåller, att det är vanskligt att bedöma, hur stor den nya organisationen

bör vara. Man vet inte vilka krav vattendomstolarna kommer att

ställa på utredningarnas omfattning. Det är inte heller möjligt att med

full säkerhet på förhand avgöra, i vilken takt kraftutbyggnaderna kommer

att bedrivas. Samarbetsorganet anser i likhet med föreståndaren för sötvattenslaboratoriet,

att utredningsmannens uppskattning av personalbehovet kan

godtas såsom ett minimum, men understryker vikten av att personalstyrkan

snabbt kan utökas.

Kammarkollegiet, laboratorn vid sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning

samt fiskeriintendenterna i mellersta, övre södra och nedre södra distrikten

anser, att utredningsmannen underskattat personalbehovet.

I fråga om enskildheterna i utredningsmannens förslag beträffande personalorganisationen

framförs i yttrandena vissa erinringar.

Fiskeristyrelsen avstyrker sålunda, att den f. n. vid sötvattenslaboratoriets

sekretariat placerade befattningen som förste byråsekreterare överförs till

styrelsens huvudorganisation i Göteborg för att utföra de sammanhållande

och uppföljande funktionerna med avseende på fiskeriintendenternas handläggning

av fiskefrågor i vattenmål. För uppgiften bör enligt styrelsens mening

krävas en tingsmeriterad jurist, som är förtrogen med vattenlagstiftningens

speciella, fiskeribetonade aspekter. I anslagsäskandena hösten 1961

har styrelsen fördenskull föreslagit, att tjänsten som förste byråsekreterare

i lönegrad Ae 23 hos styrelsen omvandlas till en tjänst som byrådirektör i

lönegrad Ao 26 för att fungera som chef för en vattenrättssektion inom

administrativa byrån. Även fiskeriintendenten i övre norra distriktet hävdar,

att nämnda arbetsuppgifter är av sådan vikt, att en byrådirektörstjänst

bör ifrågakomma. Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan anser, att

befattningen som förste byråsekreterare vid sötvattenslaboratoriet inte

bör överflyttas till fiskeristyrelsen i Göteborg utan utnyttjas inom fiskeriintendentsorganisationen,

förslagsvis hos intendenten i mellersta distriktet.

Föreståndaren för sötvattenslaboratoriet erinrar om att utredningsmannen

föreslagit, att vid laboratoriets sekretariat en tjänst som kontorsbiträde och en

tjänst som biträdande vaktmästare skall indras. Båda tjänsterna är emellertid

enligt hans mening nödvändiga dels för betjäningen av laboratoriets växel,

dels för biträde åt laboratoriets vaktmästare. Han understryker vidare önsk
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1962

värdheten av att den vetenskapliga personal, som utför forskning i samband

med sjöregleringsproblem, utökas med ytterligare en laborator. Man får

även räkna med att laboratoriet självt får överta en del av de fältarbeten,

som nu utförs av utredningsavdelningen, vilket kan motivera, att en

fiskmästare knyts till forskningsverksamheten. Som redan nämnts i avsnittet

om organisationsfrågan har emellertid fiskeriintendenten i övre norra distriktet

framhållit, att det i hans distrikt visat sig möjligt att — vid sidan av det

ordinarie undersökningsarbetet i ett regleringsvatten — utan ökade kostnader

utföra provtagningar och materialinsamlingar för specialisters räkning.

Också när det gäller den nya intendentsorganisationen anser föreståndaren

för sötvattenslaboratoriet, att en fiskmästarbefattning utöver vad utredningsmannen

föreslagit är erforderlig. Han fäster därvid uppmärksamheten

på att Kungl. Maj:t den 30 juni 1961 medgett, att en ny tjänst såsom extra

fiskmästare i lönegrad Ag 13 med tjänstgöring i mellersta distriktet får

inrättas.

Kammarkollegiet samt fiskeriintendenterna i mellersta, övre södra och

nedre södra distrikten anser det inte vara tillfyllest, att personalen vid mellersta

fiskeriintendentsdistriktet skall betjäna även övre och nedre södra distrikten,

eftersom personalen i mellersta distriktet behövs för arbetet inom detta.

Kammarkollegiet och fiskeriintendenten i övre södra distriktet yrkar därför

på en förstärkning i ettvart av övre södra och nedre södra intendentsdistriktet

med en fiskmästare samt med en för båda distrikten gemensam fiskeriinspektör.

Intendenten i nedre södra distriktet uppger behovet av förstärkning i

sitt distrikt till en fiskmästare och en fiskeriinspektör.

Beträffande kontorspersonalen i de olika intendentsdistrikten framhåller

fiskeristyrelsen, att en effektiv funktion av de i förhallande till nuläget

starkt utvidgade intendentskontoren i de tre nordliga sötvattensdistrikten

fordrar en god och tillräckligt stor kontors- och skrivexpedition för ettvart

av kontoren. Styrelsen anför härom bl. a. följande.

En inte oväsentlig del av »flaskhalsarna» i intendentsarbetet, framför allt

med avseende på vattenmål, ligger i otillräckligt dimensionerade hjälpkrafter

för speciellt skriv- och kontorsgöromål. Personalen i kontorskarriären vid övre

och nedre norra distrikten bör i anslutning härtill utgöras av en kansliskrivare

som ledare av kontorsarbetet och statistikbiträde, ett kanslibiträde och

två kontorsbiträden. För mellersta distriktet kan mahända, i avvaktan pa

ytterligare erfarenheter, en något mindre organisation vara tänkbar.

Fiskeriintendenten i övre norra distriktet framhåller, att intendentsorganisationen

bör förstärkas med biträdespersonal för fjälläsning, såvida inte sötvattenslaboratoriet

åläggs att med förtursrätt utföra det fjälläsningsarbete,

som erfordras för utredningar i vattenmål. Fiskeriintendenten i nedre norra

distriktet anser sig utöver den kontorspersonal utredningsmannen föreslagit

tills vidare behöva behålla den redan befintliga kontorsbiträdestjänsten.

Även fiskeriintendenten i nedre södra distriktet anser, att en ökning av

skrivpersonalen i hans distrikt torde vara nödvändig.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 dr 1962

Värdet av att fiskeriintendentsorganisationen förstärks med statistisk expertis

vitsordas av kammarkollegiet, statistiska centralbyrån, fiskeriintendenterna

i övre och nedre norra distrikten samt vattenregleringsföretagens samarbetsorgan.

Beträffande den statistiska sakkunskapens uppgifter vid undersökningar

i vattenmål framhåller statistiska centralbyrån bl. a. följande.

Helt allmänt synes man ha underlag för påståendet, att många av de

statistiska problemen i samband med undersökningarna i vattenmål är av

mycket svår och intrikat natur. En till alla delar oklanderlig behandling av

samtliga dessa problem torde näppeligen kunna åstadkommas inom rimliga

tids- och kostnadsramar. Den statistiska sakkunskapens uppgifter blir härigenom

av dubbel karaktär. Å ena sidan måste skäliga insatser göras med

sikte pa ett i statistiskt avseende tillfredsställande genomförande av undersökningarna.

Ä andra sidan krävs att eventuellt kvarstående brister och svagf0eter

}. statistiska behandlingen blir klarlagda, varigenom domstolarna

ar möjlighet att bedöma tillförlitligheten i det presenterade materialet.

Centralbyrån framhåller vidare, att det för den officiella fiskestatistiken

är av vikt, att den lokala fiskeriadministrationen äger resurser att snabbt och

säkert handlägga de med statistiken sammanhängande ärendena.

Fiskeriintendenten i övre norra distriktet framhåller, att bearbetning av

fiskeristatistiska uppgifter och uppgörande av förslag till ersättningar är

frågor, som ligger på det ekonomiska planet och därför bör anförtros åt

personal med kvalificerad ekonomisk och statistisk utbildning. Även vid uppläggningen

av biologiska undersökningar bör ett samarbete äga rum mellan

biologiskt och statistiskt sakkunniga. Fältarbetet är kostnadskrävande och

mer material bör därför inte insamlas än vad som erfordras för att ett

statistiskt godtagbart resultat skall kunna framläggas.

Fiskeriintendenten i mellersta distriktet anser, att beräkning av brutto- och

nettopriser samt fördelning av ersättning på delägare bör helt få ankomma

på ekonomisk sakkunskap, som anlitas särskilt av domstol. Föreståndaren

för sötvattenslaboratoriet understryker, att man ej som utredningsmannen

gjort kan sätta den mer statistiska metoden som ett alternativ till den mer

biologiskt betonade undersökningsmetoden utan att man måste kombinera

båda.

När det gäller antalet tjänster med statistisk inriktning framhåller statistiska

centralbyrån, att det torde vara lämpligt att knyta vetenskapligt meriterad

expertis till utredningsarbetet men att detta med hänsyn till rekryteringssvårigheterna

förmodligen får ske på konsultbasis. För den mera fortlöpande

statistikerinsatsen synes enligt centralbyråns mening den av utredningsmannen

föreslagna organisationen böra tillstyrkas. Starka skäl kan

måhända anses tala för att ytterligare någon statistikertjänst inrättas. Häremot

talar dock bl. a„ att rekryteringssvårigheter föreligger. Vattenregleringsföretagens

samarbetsorgan anser, att behov av en förste byråsekreterartjänst

föreligger i vart och ett av de tre nordliga distrikten för en ur statistisk syn
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr -i8 år 1962

41

punkt sakkunnig bedömning och behandling av insamlat material samt för

att lämna intendentskontoren kvalificerat biträde med de administrativa göromålen.

Samarbetsorganet förutsätter, att dessa tjänster skall rymmas inom

den av utredningsmannen föreslagna personalorganisationen. I fråga om mellersta

distriktet bör, även om inte någon byråsekreterartjänst inrättas nu,

möjligheten hållas öppen att utbyta en fiskeriinspektörstjänst mot en sådan

befattning. Samarbetsorganet framhåller, att omsättningen av biologer

erfarenhetsmässigt är större än omsättningen av statistiskt-ekonomiskt

skolad personal. Byråsekreterartjänsterna skulle således verka för en

större kontinuitet i utredningsarbetet.

Enligt kammarkollegiets mening är det angeläget, att den nya organisationen

får en viss flexibilitet. Kollegiet anför bl. a. följande.

Det är angeläget, att den nya organisationen inte låses i fråga om arbetsmetodik

och kompetensområde för de sakkunniga. Dessa frågor torde kunna

lösas i samförstånd mellan vederbörande vattenrättsdomare och fiskeriintendent.

Det torde kunna finnas behov av statistiker även inom andra distrikt än

de norrländska, önskvärt är att den eller de statistiker, som kommer att

ingå i organisationen, oberoende av placeringen får anlitas där behov föreligger.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län förutsätter, att organisationen

erhåller sådan elasticitet, att vid avtagande arbetsbelastning arbetskraft

lätt kan överföras mellan olika distrikt.

Lönevillkoren m. m.

Ett villkor för att kunna genomföra det av utredningsmannen förordade

alternativet att koncentrera all utredningsverksamhet rörande fiskeskador

till fiskeriintendentsorganisationen måste enligt kammarkollegiets mening

vara, att rekryteringsfrågan verkligen löses. Lönerna bör avpassas med sikte

på att göra tjänstgöring inom intendentsorganisationen eftersökt. Denna uppfattning

delas av vattenregleringsföretagens samarbctsorgan, som framhåller,

att det uppenbart är till stor olägenhet med täta personalbyten, eftersom

utredningarna sträcker sig över en lång tidrymd.

Fiskeriintendenter, som har ansvaret för stora utredningsavdelningar,

bör enligt laboratorn vid sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning

och Föreningen Statens fiskeritjänstemän placeras i lönegrad B 1. Till stöd

för sin uppfattning anför föreningen bl. a. följande.

Om intendentsalternativet genomförs, kommer de nuvarande fiskeriintendenterna

att få överta inte bara den administrativa ledningen av resp. arbetsgrupper

utan även tvingas undervisa sina nytillkomna medarbetare i ekologi,

fiskeribiologi, fiskeriadministration, fiskerilagstiftning etc. Det får anses rimligt,

att detta ökade ansvar och en sådan arbetsbörda motiverar en placering

i lönegraden B 1. Detsamma gäller föreståndaren för utredningsavdelningen

i den händelse sötvattenslaboratoriealtemativet genomförs.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 dr 1962

Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan framhåller, att med hänsyn till

den ökning av kvalificerade uppgifter, som genom organisationsförslaget

åläggs fiskeriintendenterna i de tre nordliga distrikten, dessa bör erhålla

personliga lönetillägg.

När det gäller löneställningen för biträdande fiskeriintendent, för vilken

utredningsmannen förordat krav på licentiatexamen, kan statens lönenämnd

inte tillstyrka högre lönegrad än A 24. Föreningen Statens fiskeritjånstemän

framhåller å andra sidan bl. a., att fiskeribiologer med licentiat- eller doktorsexamen

inte kan väntas i större utsträckning ta det ansvar och den

arbetsbörda, som en fiskeriinspektörs- eller intendenttjänst innebär, med

mindre än att lönegradsplaceringen åtminstone motsvarar lektorskarriären.

Fiskeribiologer med nämnda examina bör sålunda enligt föreningens mening

tillförsäkras lägst lönegrad A 25.

I fråga om tjänsterna som fiskeriinspektör konstaterar statens

lönenämnd, att utredningen inte ger tillräckligt underlag för att bedöma den

av utredningsmannen föreslagna ändrade relationen i antalet befattningar i

lönegrad A 23 och A 21. Föreståndaren för sötvattenslaboratoriet, laboratorn

vid utredningsavdelningen vid laboratoriet samt Föreningen Statens fiskeritjänstemän

anser samtliga, att tjänsterna som fiskeriinspektör bör placeras

i lägst lönegrad A 23 med hänsyn till främst konkurrensen från lärarbanan.

Föreståndaren för laboratoriet samt föreningen understryker även, att som

en följd härav den f. n. på sötvattenslaboratoriet placerade tjänsten som

förste byråsekreterare i lönegrad Ao 21 bör uppflyttas till lönegrad Ao 23.

Föreningen framhåller också, att om tjänsten förläggs till fiskeristyrelsen i

Göteborg med de i utredningen angivna arbetsuppgifterna, lönegraden A 23

utgör lägsta lönegradsplacering med hänsyn till att flera av arbetsuppgifterna

ställer höga krav i fråga om ansvar och omdöme.

Föreståndaren för sötvattenslaboratoriet förordar vidare, att fiskmäst

a r n a i lönehänseende jämställs med fiskerikonsulenterna vid hushållningssällskapen.

Beträffande kontorspersonalens löneställning framhåller statens

lönenämnd, att i betänkandet saknas underlag för att bedöma, huruvida för

de kvarstående administrativa biträdesuppgifterna på sötvattenslaboratoriets

forskningsavdelning erfordras en kansliskrivare och ett kanslibiträde. Tillräcklig

grund saknas vidare för att tillförlitligt bedöma den föreslagna löneställningen

för biträdestjänsterna i de tre nordligaste intendentsdistrikten.

Enligt lönenämndens uppfattning förefaller det som om utrymme finns även

för arbetsuppgifter, som i allmänhet åvilar skriv- och kontorsbiträden. Föreståndaren

för sötvattenslaboratoriet föreslår, att mellersta intendentsdistriktet

liksom de båda norra distrikten tilldelas en kontorist i lönegrad Ae 9

i stället för ett kanslibiträde i lönegrad Ae 7.

För ny tillträdande fiskeriinspektörer har utredningsmannen föreslagit, att

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr U8 dr 1962

provtjänstgöring skall anordnas en å två månader vid sötvattenslaboratoriet

och vid någon av fiskeristyrelsens byråer. Fiskeriintendenten i

nedre norra distriktet anser, att för fiskeriinspektörsbefattning bör gälla

minst tre månaders tjänst inom fiskeristaten. Fiskeriintendenten i mellersta

distriktet framhåller, att provtjänstgöringen bör förläggas både till fiskenstyrelsen

och intendentsorganisationen, medan sådan tjänstgöring vid sötvattenslaboratoriet

enligt hans mening torde vara mindre nödvändig.

Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan anför, att provtjänstgöringen

bör förläggas till intendentsorganisationen, i vart fall sedan utredningsverksamheten

vid sötvattenslaboratoriet upphört.

Finansieringen m. m.

Både vattenöverdomstolen och vattenregleringsföretagens samarbetsorgan

tillstyrker utredningsmannens förslag i fråga om finansieringen av utredningsverksamheten.

Samarbetsorganet framhåller vidare, att i den mån forskningsverksamheten

kan bidra till att behandlingen av fiskefrågorna i vattenmål

underlättas, torde kraftföretagen även fortsättningsvis vara villiga att

tillskjuta medel till forskningen. Samarbetsorganet anser dock, att utredningsmannens

förslag att fiskeristyrelsen i samråd med de stora kraftintressenterna

skall undersöka finansieringsfrågan bör beaktas. Härvid bör även

problemet rörande samordningen mellan forskning och utredningsverksamhet

behandlas.

Inte heller riksrevisionsverket har något att erinra mot att formerna för

kraftföretagens stöd åt forskningen utreds närmare av fiskeristyrelsen. Enligt

ämbetsverkets mening bör emellertid prövas, om inte även efter att de föreslagna

organisatoriska förändringarna genomförts inom fiskeriadministrationen

kostnaderna för forskningen kan uttas på grundval av It kap. 97 §

vattenlagen. Vad utredningsmannen anfört rörande osäkerheten om lagrummets

tillämplighet, synes nämligen ämbetsverket knappast övertygande.

Riksrevisionsverket framhåller vidare, att timersättningen för vissa uppdrag,

som verkställts av fiskeriintendent, med hänsyn till ökningen av administrations-

och pensioneringskostnaderna samt expenser lämpligen bör

bestämmas till 50 kr. i stället för av utredningsmannen föreslagna 41 kr.

Enligt ämbetsverkets mening bör i samband härmed jämväl det procentuella

tillägget vid debitering av större uppdrag höjas från nuvarande 60 till i vart

fall 90 procent.

Statens pensionsanstalt påpekar i fråga om värderingen av de i ersättningarna

inkluderade pensionskostnaderna, att beräkningen av dessa i hög grad

är en konventionsfråga. I avvaktan på resultatet av ett samråd mellan staten

och andra arbetsgivare angående gemensamma normer för sådana beräkningar

bär anstalten inte något att erinra mot att hittills tillämpade normer

för kalkyleringen tills vidare bibehålls.

Utredningsmannens uppfattning att anslaget till undersökningsverksam
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj.ts proposition nr 48 dr 1962

heten f. n. inte bör uppdelas på ett anslag för forskning och ett för övrig

undersökningsverksamhet delas av riksrevisionsverket, som emellertid

anser, att anslagets rubricering bör ändras till förslagsvis Undersökningar

inom fiskeriorganisationen. Ämbetsverket ifrågasätter vidare, om det är

nödvändigt med två stater för anslaget. En dylik statuppdelning synes

kunna anstå i avbidan på resultatet av den föreslagna utredningen rörande

forskningens finansiering. Fiskeriintendenten i övre norra distriktet framhåller,

att man bör ta upp en särskild anslagstitel för att bestrida vissa

kostnader av sådan natur, att de inte kan debiteras ett visst vattenmål.

I flera remissyttranden har berörts frågan om avvägningen mellan de

allmänna fiskevårdande uppgifterna och de arbetsuppgifter intendenterna

erhåller i samband med fiskeutredningar i vattenmål. Härvid framhålls

bl. a. svårigheterna för intendenterna att hinna med båda slagen av uppgifter.

Intendenten i övre norra distriktet föreslår, att intendenternas timersättning

får disponeras till erforderlig arbetshjälp i intendentens allmänna

verksamhet.

Någon erinran mot förslaget att tillfälligt utnyttja utredningspersonalen

för de fiskevårdande uppgifterna resp. att tillämpa tidskrivning återfinns

emellertid inte i remissyttrandena. Endast kammarkollegiet har berört den

första frågan och anför, att intendenterna bör ha full frihet med avseende

på dispositionen av dem underställd personal. I fråga om tidskrivningen

framhåller fiskeriintendenten i mellersta distriktet, att normer härför torde

behöva utarbetas. Vattenreglerings företagens samarbetsorgan framhåller,

att det merarbete, som kan uppstå genom tidskrivningen, väl motiveras av

att genom denna möjliggörs en rättvis fördelning av kostnaderna mellan

olika företag samt att utredningspersonalen tillfälligt kan utnyttjas för de

statliga arbetsuppgifterna.

Övriga frågor

I flera av remissyttrandena understryks det värde, som forskningen har

för utredningsverksamheten, samt att den decentraliserade utredningsorganisationen

inte får medföra en minskning av forskningens omfattning. Utredningsmannens

förslag att samtidigt överväga frågan om formerna för

forskningens fortsatta finansiering och frågan om närmare riktlinjer

för forskningen och dennas personalbehov

tillstyrks också i remissvaren. Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan

ifrågasätter, om man inte borde utreda även möjligheterna att förenkla

regleringen av fiskeskador med. hjälp av en schablonmetod, som i sina

huvuddrag kan godtas av domstolarna och parterna.

Beträffande samordningen mellan fiskeristyrelsen

och utredningsorganisationen anför vattenöverdomstolen

bl. a. följande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 48 dr 1962

45

Den fiskesakkunniges ställning i frågor om skador på enskilt fiske är uteslutande

att bedöma enligt vattenlagen och rättegångsbalken. Instruktionen

för statens lokala fiskeriadministration bör därför inte innehålla några föreskrifter

om sättet för dessa uppdrags fullgörande. Det framstår som mindre

lämpligt, att initiativ i frågor om utredning genom sökandenas försorg tas

från fiskeristyrelsens sida i annan form än genom hänvändelse till vattendomstol.

Vattenöverdomstolen anser inte heller att någon ändring bör ske i It

kap. 29 och 36 §§ när det gäller det antal exemplar av ansökan i målet och

kungörelse därom, som vattendomstol skall översända till fiskeristyrelsen.

I anledning av ett i betänkandet gjort uttalande att nya utredningsuppdrag

i princip inte bör ges åt andra än statliga fiskeritjänstemän men

att uppdrag även i fortsättningen undantagsvis bör kunna ges åt annan sakkunnig

anför vattenöverdomstolen bl. a. följande.

Vattenöverdomstolen vill endast understryka, att enligt vattenlagen och

rättegångsbalken föreligger frihet för domstolarna att anlita utomstående

sakkunnig. Denna frihet bör fortfarande bestå. Emellertid är det önskvärt

att, då en statlig organisation för här avsedda utredningar inrättas, domstolen

i första hand anlitar denna.

Fiskeriintendenten i mellersta distriktet ansluter sig till det av utredningsmannen

framförda förslaget, att det i fortsättningen i allt större utsträckning

bör ankomma på sökanden att leverera erforderligt material till fiskeriadministrationen

för att resp. företags inverkan på fisket skall kunna bedömas.

Om material i ökad omfattning framskaffas av sökandeföretaget

efter av fiskeriintendent anvisad plan kan det fältarbete som utförs av fiskmästarna

begränsas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län samt lokaliseringsutredninyen rörande statlig

verksamhet har berört frågan om fiskeriintendenternas

stationeringsorter. Länsstyrelsen framhåller, att intendenten i

nedre norra distriktet bör placeras i Östersund i stället för i Härnösand.

Enligt länsstyrelsens mening bör även distriktsindelningen ändras, så att

Ljungans nederbördsområde överförs från nuvarande mellersta till nedre

norra distriktet. Lokaliseringsutredningen anser, att det med fog kan ifrågasättas,

om inte utredningsverksamheten i mellersta distriktet i samband med

den föreslagna omorganisationen med fördel kan flyttas från Stockholmsområdet

till en mera centralt belägen ort inom distriktet, exempelvis Gävle.

C. Departementschefen

Fiskeutredningar i vattenmål — frånsett föroreningsmål enligt kapitel 8

vattenlagen — samt fiskeutredningar såsom förberedelse till sådana mål

utförs av särskilda av vattendomstolarna förordnade sakkunniga. Sådana

sakkunniguppdrag lämnas i regel antingen till fiskeristyrelsens sötvattens
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

laboratorium eller till de i statens lokala fiskeriadministration ingående

fiskeriintendenterna. Vid laboratoriet finns, såsom närmare framgår av

den föregående redogörelsen, ett sekretariat samt en forsknings- och en

utredningsavdelning. Fiskeutredningarna utförs i huvudsak inom den sistnämnda

avdelningen. Som biträde åt fiskeriintendenterna i övre och nedre

norra distrikten har vidare för fiskeutredningar i vattenmål avdelats viss

personal från sötvattenslaboratoriets personalstat. Kostnaderna för laboratoriets

forsknings- och undersökningsverksamhet i samband med vattenmål

bestrids helt med avgifter, som fiskeristyrelsen för varje budgetår påför

intressenterna i de mål, varmed laboratoriet har befattning. De uppdrag

fiskeriintendenterna fullgör i vattenmål är tjänsteåligganden, för vilka de

inte är berättigade att uppbära särskild gottgörelse. Däremot uppbär statsverket

av vederbörande företagare ersättning enligt en särskild taxa för

uppdrag, som föranleder undersökning på platsen, ävensom för vissa undersökningar

i samband med förberedelse för vattenbyggnadsföretag. Ersättningarna

för sötvattenslaboratoriets verksamhet i vattenmål tas till uppbörd

på ett för ändamålet på riksstaten upptaget reservationsanslag, till

vilket årligen anvisas endast ett formellt belopp av 1 000 kr. De ersättningar,

som inflyter för uppdrag, som utförs av fiskeriintendenterna, upptas

som särskilda uppbördsmedel under intendenternas avlönings- och omkostnadsanslag.

Huvudprincipen för fördelningen av sakkunniguppdragen mellan fiskeriintendenterna

å ena och sötvattenslaboratoriet å andra sidan kan för närvarande

sägas vara, att laboratoriet får hand om utredningar rörande det

enskilda fiskeintresset i de stora sjöregleringsmålen och intendenterna utredningar

i övriga mål om byggande i vatten. Vid skilda tillfällen har framhållits

såväl från de fiskesakkunniga organens egen sida som från domstolar

och andra myndigheter, som är beroende av biträde av dessa organ, att

den nuvarande dubbelorganisationen på området inte är rationell. Vidare

har både fiskeriintendenternas och sötvattenslaboratoriets arbetsbörda tilltagit

starkt under senare år på grund av den ökade vattenkraftsutbyggnaden.

Mot bakgrunden av bland annat dessa förhållanden har eu allsidig

översyn av organisationen av de fiskesakkunniga organen i vattenmål,

m. m. företagits genom en särskilt tillkallad sakkunnig.

Utredningsmannen har undersökt olika möjligheter att effektivisera de

fiskesakkunnigas arbete. Undersökningarna har i första hand resulterat i

att man bör lägga hela denna verksamhet antingen på intendentsorganisationen

eller på sötvattenslaboratoriet. Med hänsyn bland annat till intendentsorganisationens

bättre kontakt med arbetsfältet samt det växande behovet

av samordning mellan undersökningsverksamheten, den lokala fiskevården

och den alltmera betydelsefulla tillsynen över verkställigheten av

fiskekompenserande åtgärder m. in. enligt de domar, som meddelats i

vattenmål, har utredningsmannen ansett sig böra förorda, att all utred
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 dr 1962

47

ningsverksamhet rörande fiskeskador koncentreras till denna organisation,

som samtidigt bör utbyggas för ändamålet. För alternativet att låta

utredningarna helt omhänderhas av sötvattenslaboratoriet talar enligt den

sakkunnige visserligen kravet på samverkan mellan forskning och undersökningsverksamhet

men detta skäl minskar enligt hans förmenande i

styrka, allteftersom möjligheter till schablonberäkning av fiskeskador

framkommer.

I anslutning härtill föreslår den sakkunnige, att utredningsavdelningen

och sekretariatet vid sötvattenslaboratoriet upplöses. Tjänsterna vid utredningsavdelningen

bör därvid i princip överföras till intendentsorganisationen.

Emellertid bör befattningen som föreståndare och laborator vid avdelningen

indras. I fråga om de till sekretariatet hörande tjänsterna föreslås,

att tjänsten som förste byråsekreterare överförs till fiskeristyrelsen, medan

tjänsterna för en kansliskrivare, ett av kanslibiträdena och en expeditionsvakt

överflyttas till forskningsavdelningen. De återstående tjänsterna inom

sekretariatet för en kontorist, ett av kanslibiträdena och en biträdande

vaktmästare förutsätts bli indragna.

Enligt utredningsmannens förslag skall fiskeriintendentsorganisationen

förstärkas genom att dels nyssnämnda tjänster vid sötvattenslaboratoriets

utredningsavdelning överförs, dels ett mindre antal nya tjänster inrättas.

Utbyggnaden föreslås omfatta de tre nordligaste intendentsdistrikten. Inom

dessa redan befintliga, på sötvattenslaboratoriets stat uppförda tjänster bör

samtidigt ombildas eller indras. Totalt bör sakkunnigorganisationen enligt

förslaget förstärkas med tre biologer — varav två alternativt statistiker —

samt en förste fiskmästare. Utbyggnaden avses komma även de båda södra

fiskeriintendentsdistrikten för sötvattensfisket till godo. Den sakkunnige

förordar nämligen, att utredningspersonalen i mellersta distriktet skall

betjäna också dessa båda distrikt.

Utredningsmannen lämnar också vissa allmänna rekommendationer rörande

arbetsfördelningen in. m. mellan sökande i vattenmål och de fiskesakkunniga

organen samt föreslår vissa ändringar i rutinen vid kontakter

mellan vattendomstolarna och fiskeristyrelsen rörande förordnanden om

undersökning av i vad mån det allmänna fiskeintresset berörs av vattenbyggnadsföretag.

Enligt den sakkunniges förslag bör vidare i den för statens

lokala fiskeriadministration gällande instruktionen intas föreskrifter

bland annat om skyldighet för fiskeriintendent att fortlöpande hålla fiskeristyrelsen

underrättad om viktigare frågor, som yppas i samband med undersökningsverksamheten,

samt om skyldighet att i frågor av allmän betydelse

eller större vikt samråda med styrelsen.

I fråga om finansieringen av utredningsorganisationen förordar den sakkunnige,

att nuvarande ordning i stort sett bibehålls. Med hänsyn till kostnadsstegringar

under senare år föreslås emellertid en höjning av timersättningen

enligt intendentstaxan från 33 till 41 kr.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 dr 1962

I allt väsentligt anser jag mig böra förorda den sakkunniges förslag till

omorganisation av de fiskesakkunniga organen i vattenmål, m. m. I likhet

med den helt övervägande delen av remissorganen vill jag sålunda tillstyrka,

att fiskeutredningar i vattenmål i fortsättningen i princip enbart

utförs inom fiskeriintendentsorganisationen, som för detta ändamål utbyggs,

samtidigt som sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning och sekretariat

upplöses. För min del anser jag, att bland annat kravet på samordning

av den allmänna fiskevården och den speciella fiskevård, som betingas

av vattenbyggandet, talar starkt för att utredningsverksamheten

förläggs till intendentsorganisationen. Härtill kommer att fiskeriintendenternas

närhet till arbetsfältet och goda kännedom om lokala fiskeförhållanden

bör medföra, att fiskeundersökningarna genomförs snabbare än vad

som är möjligt för en central utredningsorganisation. Det är vidare givetvis

angeläget, att undersökningarna särskilt vad gäller skadorna på det enskilda

fisket omfattas av befolkningens förtroende. Såsom vattenöverdomstolen

framhållit i sitt remissyttrande torde denna synpunkt bäst tillgodoses om

fiskeutredningarna i vattenmål förläggs till intendentsorganisationen. Som

främsta skäl för en central utredningsorganisation har åberopats behovet

av ett nära samband mellan utredningsverksamheten och den biologiska

forskningen på området. Detta behov har dock såsom påpekats såväl av

utredningsmannen som i flera av remissyttrandena inte längre den betydelse,

att det är motiverat med ett organisatoriskt och lokalmässigt samband

mellan de båda verksamhetsgrenarna på det sätt som nu är fallet

inom sötvattenslaboratoriet. Det är emellertid enligt min mening viktigt,

att även i fortsättningen ett nära samarbete sker mellan dem, som arbetar

med forskningen inom laboratoriet, och dem, som sysslar med undersökningsverksamhet

inom intendentsdistrikten. Kontinuiteten i detta samarbete,

som givetvis bör ta sikte på såväl ett utbyte av erfarenheter och synpunkter

rörande olika aktuella fiskeundersökningar i vattenmål som generella

förbättringar i metoderna för att genomföra sådana undersökningar,

finner jag böra upprätthållas och befordras genom att fiskeristyrelsen anordnar

regelbundna konferenser med företrädare för styrelsen och dess

sötvattenslaboratorium, sakkunnigorganen samt vattendomstolarna som

deltagare. Jag torde i detta sammanhang få erinra om att enligt instruktionen

för fiskeristyrelsen denna har att offentliggöra resultaten av undersökningar

och försök på fiskets område, som utförs vid bland annat styrelsens

sötvattenslaboratorium. Utredningspersonalen vid sakkunnigorganen

har sålunda även genom denna anordning möjlighet att tillgodogöra sig de

rön, som framkommer vid forskningsarbetet inom sötvattenslaboratoriet.

Genom att koncentrera utredningsverksamheten till intendentsorganisationen

kan sakkunnigorganen väntas få möjlighet att bedriva sin verksamhet

mera rationellt och i snabbare takt än hittills. Såsom utredningsmannen

visat föreligger emellertid för närvarande en betydande arbetsbalans, vilken

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

tillsammans med den ökning av fiskeutredningarna, som kan beräknas bli

följden av den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften, nödvändiggör även

en viss förstärkning av sakkunnigorganen. Mot utredningsmannens förslag

till ny personalorganisation i de tre norra intendentsdistrikten, vilken närmare

redovisats i det föregående, har jag i huvudsak intet att erinra. Enligt

min mening bör det emellertid i mellersta liksom i övre och nedre norra

intendentsdistrikten föreligga möjlighet att anställa en befattningshavare

med statistisk eller administrativ utbildning. Vidare synes i det nedre norra

intendentsdistriktet böra inrättas en biträdestjänst för kontorsgöromal utöver

vad den sakkunnige förordat.

Såsom utredningsmannen föreslagit bör fiskeriintendenterna och dem

underlydande personal i övre norra och nedre norra distrikten liksom hittills

stationeras i Luleå respektive Härnösand. Vad gäller intendenten i

mellersta distriktet, vilken för närvarande är placerad i Lidingö, anser jag

i likhet med lokaliseringsutredningen för statlig verksamhet, att denne och

honom underlydande personal bör stationeras i Gävle. Härför talar enligt

min mening bland annat den geografiska utbredningen av det mellersta

distriktet och vattenregleringsföretagens belägenhet inom detta. Frågan om

stationeringsorter för övriga fiskeriintendenter liksom det i vissa remissyttranden

väckta spörsmålet om ändrad gränsdragning mellan de olika intendentsdistrikten

finner jag inte anledning att uppta till prövning i detta

sammanhang.

Efter den av mig förordade omorganisationen bör således tills vidare

under ledning av fiskeriintendenten i övre norra distriktet i Luleå tjänstgöra

följande personal, nämligen en biträdande fiskeriintendent, tva förste

fiskeriinspektörer, en förste aktuarie, fyra personer med fiskmästarutbildning

och två biträden för kontorsgöromål. I nedre norra distriktet i Härnösand

bör den personal, som underställs fiskeriintendenten, omfatta en biträdande

fiskeriintendent, fyra förste fiskeriinspektörer, varav en alternativt

förste aktuarie, sju personer med fiskmästarutbildning och tre biträden för

kontorsgöromål, medan i mellersta distriktet i Gävle fiskeriintendentens

personal bör bestå av två förste fiskeriinspektörer, varav en alternativt

förste aktuarie, två personer med fiskmästarutbildning och ett biträde för

kontorsgöromål.

Personalen i mellersta fiskeriintendentsdistriktet bör i enlighet med den

sakkunniges förslag jämväl biträda fiskeriintendenterna i övre och nedre

södra intendentsdistrikten. Fördelningen av personalen på olika intendentsdistrikt

bör givetvis kunna omprövas av Kungl. Maj:t i anslutning till de

förskjutningar i arbetsbelastningen, som kan förväntas komma att inträffa.

Jag förutsätter vidare att, utöver vad nu föreslagits, liksom hittills möjlighet

skall föreligga att anställa tillfällig personal för att kunna genomföra

erforderliga fiskeutredningar i vattenmål. För att elastiskt kunna tillgodose

intendenternas behov av dylik arbetskraft bör enligt min mening Kungl.

4 Dihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 48.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj.ts proposition nr 48 är 1962

Maj:t äga vidta ändringar under löpande budgetår i den för ifrågavarande

undersökningar upprättade staten.

Utredningsmannens förslag att vid upplösningen av sötvattenslaboratoriets

utredningsavdelning i princip överföra de till denna knutna tjänsterna

till intendentsorganisationen föranleder ingen erinran från min sida. Ej

heller har jag något att invända mot att tjänsten som föreståndare för och

laborator vid avdelningen indras. Vad gäller sekretariatet bör enligt min

mening tjänsterna för en kansliskrivare, ett av kanslibiträdena och en biträdande

vaktmästare indras, medan tjänsterna för en kontorist, ett av

kanslibiträdena och en expeditionsvakt bör överföras till forskningsavdelningen.

Å andra sidan bör inrättas en tjänst som kontorsbiträde i reglerad

befordringsgång för i främsta rummet skötsel av den för sötvattenslaboratoriet

och statens vatteninspektion gemensamma telefonväxeln. Som förut

nämnts har utredningsmannen föreslagit, att tjänsten som förste byråsekreterare

i lönegrad Ao 21 skall överföras till fiskeristyrelsen. I likhet

med vissa av remissorganen anser jag emellertid, att denna tjänst bör

överföras till det mellersta intendentsdisl riktet. Eu av de vid detta distrikt

till inrättande föreslagna tjänsterna som förste fiskeriinspektör, alternativt

förste aktuarie, bör därvid hållas vakant, så länge förste byråsekreterartjänsten

uppehålls av nuvarande ordinarie innehavaren. Den samordningsoch

initiativverksamhet beträffande fiskeutredningarna, som fiskeristyrelsen

enligt den sakkunniges förslag bör handha efter omorganisationen,

synes enligt min mening i erforderlig omfattning kunna fullgöras av styrelsen

utan någon särskild personalförstärkning.

Sötvattenslaboratoriets personal kommer efter omorganisationen av de

fiskesakkunniga organen salunda att bestå av en laborator och föreståndare,

en laborator, en person med fiskmästarutbildning, två institutionsbiträden,

ett biträde för kontorsgöromål och en expeditionsvakt, vilka skall

avlönas av medel, som anvisas över ordinarie driftbudgetanslag, samt två

laboratorer, fem institutionsbiträden och två biträden för kontorsgöromål,

vilka skall avlönas av medel, som uppbärs av intressenterna i vattenmål.

Med hänsyn till vad fiskeriintendenten i övre norra distriktet anfört angående

biträdespersonal för fjälläsning anser jag, att det bör åligga fiskeristyrelsen

att tillse, att sötvattenslaboratoriet med förtursrätt utför det fjällläsningsarbete

m. m., som erfordras för fiskeriintendenternas utredningar

i vattenmål.

Det bör i detta sammanhang erinras om att utredningsmannen inte närmare

behandlat frågan om forskningen på fiskets område. Det är emellertid

min avsikt att senare denna dag hemställa om Kungl. Maj ds bemyndigande

att tillkalla en sakkunnig för att verkställa utredning rörande organisationen

av fiskeristyrelsens laboratorieverksamhet, m. m.

Utredningsmannen har föreslagit, att de tjänster, som i samband med

omorganisationen överförs till fiskeriintendentsorganisationen, liksom de

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr A8 år 1962

föreslagna nya tjänsterna vid organisationen skall inrättas som extra ordinarie

med hänsyn till att utredningsverksamheten under i vart fall de närmaste

tre decennierna totalt sett inte beräknas komma att minska. Mot den

sakkunniges förslag i denna del har jag intet att erinra.

Beträffande löneställningen för befattningshavarna inom den nya utredningsorganisationen

vill jag föreslå följande. Fiskeriintendenterna i de tre

nordligaste distrikten bör uppflyttas från nuvarande lönegrad Ao 26 till

Bo 1. De två nya tjänsterna som biträdande fiskeriintendent, för vilka i

princip bör tillämpas samma kompetenskrav som för fiskeriintendent,

bör placeras i lönegrad Ae 25. Befattningarna som förste fiskeriinspektör

respektive förste aktuarie bör inrättas i lönegrad Ae23. För att kunna

erhålla tjänst som förste fiskeriinspektör bör sökande fullgöra den provtjänstgöring,

som fiskeri styrel sen kan finna skäl föreskriva. För fiskmästarpersonalen,

som för närvarande innehar tjänster i lönegrad A 13

respektive A 15, bör inrättas tjänster i lönegrad A 15 respektive A 17. Samtidigt

bör tjänstebenämningarna fiskmästare och förste fiskmästare ersättas

med titeln fiskerikonsulent. Vad gäller fördelningen av fiskerikonsulentema

i olika lönegrader på skilda intendentsdistrikt anser jag mig böra

föreslå, att övre norra distriktet tills vidare tilldelas två tjänster i lönegrad

Ae 17 och två i lönegrad Ae 15, nedre norra distriktet två tjänster i lönegrad

Ae 17 och fem i lönegrad Ae 15 samt mellersta distriktet en tjänst i

lönegrad Ae 17 och en i lönegrad Ae 15. Beträffande biträdespersonalen

för kontorsgöromål föreslår jag, att övre norra distriktet erhåller en tjänst

som kontorist i lönegrad Ae 9 och eu tjänst som kontorsbiträde i reglerad

befordringsgång, nedre norra distriktet en tjänst som kontorist i lönegrad

Ae 9 och två tjänster som kontorsbiträden i reglerad befordringsgång samt

mellersta distriktet en tjänst som kanslibiträde i lönegrad Ae 7. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att i samband med förskjutningar i arbetsbelastningen

ompröva fördelningen av personalen på olika intendentsdistrikt.

I anslutning till det av mig nu framlagda organisationsförslaget är jag

beredd att förorda löneförbättringar även för vissa befattningshavare

inom fiskeriväsendet i övrigt. De förordade lönegradsuppflyttmngama,

vilka samtliga bör gälla från och med den 1 juli 1962, har varit föremål

för överläggningar mellan företrädare för civil- och j o rdbruksd ep ar tementen

samt vederbörande personalorganisationer och därvid godtagits av

organisationerna. Tablå över den vid överläggningarna överenskomna

lönegradsplaceringen beträffande vissa tjänster inom fiskeriväsendet m. m.

redovisas i särskild, härvid fogad bilaga.

Den sakkunniges förslag att kostnaderna för de fiskesakkunniga organen

i vattenmål även i fortsättningen skall bestridas på i princip samma sätt

som hittills föranleder ingen erinran från min sida.

För uppdrag, som av fiskeriintendent verkställs i ansökningsmål angåen
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. Maj:ts proposition nr 48 år 1962

de byggande i vatten och va 11 enregi e ring, då uppdraget föranleder undersökning

på platsen, ävensom för undersökningar enligt 5 § kungörelsen

den 24 april 1953 (nr 177) angående förberedelse av vissa företag enligt

vattenlagen samt 14 kap. 5 § 2 mom. vattenlagen, bör statsverket

sålunda av vederbörande företagare uppbära ersättning enligt den s. k. intendentstaxan.

Timersättningen enligt denna taxa bör emellertid med hänsyn

till kostnadsutvecklingen i enlighet med riksrevisionsverkets förslag

höjas från nuvarande 33 till 50 kr. Därvid bör av nyss angivna skäl även

det procentuella tillägget vid debitering av större uppdrag ändras från nu

gällande 60 till 90 procent. Uppbörden och redovisningen av ersättningarna,

m. m. enligt intendentstaxan bör även framdeles ske på samma sätt som nu.

Kostnaderna för den hittillsvarande statliga sektorn av den lokala fiskeriadministrationen

bör även framdeles täckas av medel, som anvisas under

fiskeriintendenternas avlönings- och omkostnadsanslag. I den mån den övriga

utredningspersonalen tillfälligt behöver anlitas för en statlig arbetsuPP£pft

bör anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

under avlöningsanslaget anlitas och belastningen på motsvarande anslag

för utredningsverksamheten i samma mån minskas.

Vad i övrigt gäller finansieringen av de fiskesakkunniga organen i vattenmål

far jag först framhålla, att jag i princip inte har något att erinra mot

att den forskning vid sötvattenslaboratoriet, som har samband med fiskeundersökningarna

i vattenmål, tills vidare bedrivs med hjälp av de medel,

som tillskjuts av vattenregleringsföretagen. I likhet med utredningsmannen

anser jag emellertid, att fragan om hur denna forskning med finansiering

från regleringsföretagen i fortsättningen skall anordnas, närmare bör utredas.

Jag avser därför att senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t, att det i

det föregående berörda uppdraget att verkställa utredning rörande organisationen

av fiskeristyrelsens laboratorieverksamhet, m. m. skall omfatta

även nu nämnda spörsmål. Tills vidare bör kostnaderna för berörda forskning

i likhet med kostnaderna för undersökningsverksamheten i övrigt i

samband med vattenmål bestridas i samma ordning som hittills, d. v. s.

med avgifter, som för varje budgetår påförs intressenterna i de mål,

varmed de fiskesakkunniga organen har befattning. Såsom i olika sammanhang

anförts utgör metoden en förenkling av det förfarande, som

11 kap. 97 § vattenlagen närmast synes anvisa.

I enlighet med utredningsmannens förslag bör — för att möjliggöra en

rättvis fördelning av kostnaderna på olika intressenter — tidskrivning utföras

av all utredningspersonal utom den egentliga kontorspersonalen.

Kostnaderna för denna och lokaler samt expenser m. m. bör fördelas efter

de grunder, som fastställs med utgångspunkt från utredningspersonalens

tidskrivning. I fråga om tillämpningen i övrigt av tidskrivningen ansluter

jag mig till vad utredningsmannen anfört härom.

Liksom hittills bör ersättningarna från intressenterna i vattenmål tas till

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 dr 1962

uppbörd på ett särskilt anslag, till vilket endast anvisas ett formellt belopp

av 1 000 kr. Beloppet har hittills anvisats under ett reservationsanslag till

Fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion: Undersökningar inom sötvattenslaboratoriet.

Enligt min mening bör det formella beloppet i fortsättningen

anvisas under ett förslagsanslag till Undersökningar inom fiskeriorganisationen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att liksom hittills

fastställa stat för anslagets användning ävensom under löpande budgetår

vidta de ändringar i staten, som anförts i det föregående.

Såsom tidigare redovisats har utredningsmannen framlagt vissa allmänna

rekommendationer rörande arbetsfördelningen vid undersökningsverksamheten

m. m. Enligt hans mening bör sålunda övervägas att komplettera bestämmelserna

i 14 kap. 5 § vattenlagen och den s. k. förberedelsekungörelsen

i syfte att sökandens medverkan i fiskeundersökningarna skall kunna

påfordras. Enligt min mening bör det emellertid få ankomma på vattendomstolarna

att från fall till fall träffa avgörande rörande sökandens medverkan

i undersökningarna. Initiativ i frågor om utredning genom sökandens

försorg bör i stället, såsom vattenöverdomstolen påpekat, kunna ske

genom hänvändelse från fiskeristyrelsen till vattendomstol. Vidare bör enligt

utredningsmannens förslag skyldighet föreligga för fiskeriintendent att

vända sig till fiskeristyrelsen för att samråda och erhålla anvisningar rörande

utredningsuppdragens fullgörande. Vad gäller utredningar rörande

det allmänna fiskeintresset synes intet vara att erinra häremot. Jag ämnar

senare för Kungl. Maj:t anmäla frågan om härför erforderliga ändringar

i instruktionen för statens lokala fiskeriadministration. I fråga om utredningar

rörande ersättning för skada på enskilt fiske bör emellertid inte

någon motsvarande skyldighet till samråd med fiskeristyrelsen föreligga.

Den fiskesakkunniges ställning är, såsom vattenöverdomstolen framhållit,

i sådana fall enbart att bedöma enligt reglerna i rättegångsbalken och

vattenlagen. Härav följer dock inte att, när uppdrag att som sakkunnig

avge yttrande i vattenmål anförtros någon tjänsteman inom den statliga

fiskeriorganisationen, uppdraget utan särskilda skäl må lämnas till vederbörande

annat än i hans egenskap av tjänsteman. Spörsmålet i vad mån

tjänstemannen äger med tjänsten förena att såsom privatuppdrag och

således utan att utnyttja de statliga laboratoriernas resurser - åtaga sig

avge sakkunnigutlåtande, ämnar jag senare föreslå Kungl. Maj:t att reglera

genom sådan ändring i de för fiskeriadministrationen gällande instruktionerna

att frågan om tillstånd må särskilt prövas i varje enskilt fall.

Utredningsmannen har vidare föreslagit, att rutinen vid kontakter mellan

vattendomstol och fiskeristyrelsen rörande förordnanden enligt It

kap. 36 § vattenlagen ändras därhän att vattendomstol skall vara skyldig

att till fiskeristyrelsen översända två i stället för som för närvarande

endast ett exemplar av ansökningshandlingarna i målet och kungörelse

därom. Utredningsmannens förslag i denna del anser jag mig inte kunna

tillstyrka.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

Omorganisationen av de fiskesakkunniga organen i vattenmål, m. m. bör

enligt min mening genomföras redan från och med den 1 juli 1962. Det är

emellertid naturligt, att den nya organisationen under den första tiden därefter

får provisorisk karaktär. Senast när fältarbetsperioden våren 1963 tar

sin början bör emellertid alla övergångsanordningar kunna ha vidtagits.

För att underlätta ett snabbt genomförande av omorganisationen avser jag

att senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt fiskeristyrelsen att

förbereda och vidta åtgärder i den omfattning, som kan ske utan att riksdagens

ställningstagande till frågan föregrips.

I samband med omorganisationen kan sålunda uppkomma behov av

vissa övergångsanordningar. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela de föreskrifter, som kan bli behövliga i detta sammanhang.

Vad utredningsmannen anfört angående fördelningen av de åt sötvattenslaboratoriet

m. fl. redan meddelade förordnandena i vattenmål efter omorganisationen

föranleder ingen erinran från min sida.

Den av mig i det föregående förordade omorganisationen av de fiskesakkunniga

organen medför en kostnadsökning som, inklusive vissa löneregleringar

för personalen vid dessa organ, kan beräknas utgöra cirka 265 000

kr. Större delen härav eller omkring 235 000 kr. hänför sig till den verksamhet,

som skall bekostas med sadana medel, som erläggs av intressenterna

i vattenmål och tas till uppbörd under förslagsanslaget till undersökningar

inom fiskeriorganisationen. I beloppet ingår även ett engångsbelopp

för anskaffning av möbler o. d. i samband med omorganisationen. Återstående

belopp av cirka 30 000 kr. utgör kostnadsökning till följd av löneregleringen

för vissa fiskeriintendenter. Denna ökning motvägs emellertid

av den i det föregående förordade höjningen av den s. k. intendentstaxan.

Vad härefter angår avlöningsanslaget till fiskeriintendenter m. m. torde

anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän i anledning av nyssnämnda

lönereglering böra höjas med 22 800 kr. Vidare bör posten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal i anslutning till den förut förordade

lönegradsuppflyttningen för den nuvarande fiskmästarpersonalen

vid statens fiskodlingsanstalter höjas med 4 300 kr. I anslutning till nu

nämnda ökningar bör posterna till rörligt tillägg och kompensation för höjda

folkpensionsavgifter uppräknas med 8 300 respektive 600 kr. Samtidigt

bör de under särskilda uppbördsmedel upptagna posterna bidrag av vissa

fiske- och arrendeavgiftsmedel samt ersättningar för undersökningar höjas

med 6 000 respektive 25 000 kr.

Avlöningsanslaget torde sålunda böra uppföras med (255 000 + 36 000—

31 000 = ) 260 000 kr.

Vad beträffar omkostnadsanslaget till fiskeriintendenter m. m. bör posterna

till reseersättningar och expenser med hänsyn till automatiska utgiftsökningar

höjas med 2 000 respektive 1 000 kr. Å andra sidan bör under

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1962

särskilda uppbördsmedel posterna bidrag av vissa fiske- och arrendeavgiftsmedel

samt ersättningar för undersökningar uppräknas med 1 000 respektive

2 000 kr.

Omkostnadsanslaget torde sålunda böra uppföras med (27 000 + 3 000—

3 000 = ) 27 000 kr.

Kostnaderna för de förordade lönegradsuppflyttningama av vissa tjänster

vid f i sk eri styrelsen, sötvattenslaboratoriet, statens fiskodlingsanstalter

och statens vatteninspektion beräknas totalt till omkring 25 000 kr. Härav

hänför sig cirka 12 000 kr. till fiskeristyrelsens avlöningsanslag, omkring

0 000 kr. till avlöningsanslaget för fiskeriintendenter m. m. och cirka 7 000

kr. till vatteninspektionens avlöningsanslag. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att medge de överskridanden av fiskeristyrelsens och vatteninspektionens

avlöningsanslag, som påkallas av nämnda löneregleringar.

På fiskeristyrelsens personalförteckning bör utbytas dels tjänsten som

förste byråsekreterare i lönegrad Ae 23 mot en befattning som byrådirektör

1 lönegrad Ae 24, dels två byråinspektörstjänster i lönegrad Ae21 mot två

tjänster som förste fiskeriinspektör i lönegrad Ae 23. Vidare bör en tjänst

som förste byråsekreterare i lönegrad Ao 21 avföras ur förteckningen och

en tjänst som förste fiskmästare i lönegrad Ao 15 överföras på övergångsstat.

För det nya anslaget till undersökningar inom fiskeriorganisationen

bör fastställas personalförteckning omfattande följande tjänster, nämligen

två laboratorer i lönegrad Ae 26, två biträdande fiskeriintendenter i lönegrad

Ae 25, åtta förste fiskeriinspektörer — varav alternativt två förste

aktuarier — i lönegrad Ae 23 och en förste aktuarie i lönegrad Ae 23. I förteckningen

bör å övergångsstat upptas nyssnämnda tjänst som förste byråsekreterare

i lönegrad Ao 21. Som förut anförts bör så länge förste byråsekreterartjänsten

uppehålls av nuvarande ordinarie innehavaren, en av tjänsterna

som förste fiskeriinspektör i lönegrad Ae 23, alternativt förste aktuarie,

hållas vakant. I personalförteckningen för fiskeriintendenter m. m. bor

tre tjänster som fiskeriintendent i lönegrad Ao 26 ersättas med tre tjänster

som fiskeriintendent i lönegrad Bo 1.

Till Gottgörelse till fiskerinäringen för av dess

utövare e r 1 a g d bensinskatt har för innevarande budgetår

anvisats ett anslag av 785 000 kr. Anslaget avser restitution av ordinarie

skatt för bensin, som förbrukas vid yrkesmässigt fiske under budgetåret.

Beloppet har beräknats med utgångspunkt från en bensinmängd av

2 454 400 liter och en skattesats av 32 öre per liter. Den höjning av skattesatsen

till 33 öre per liter, som beslutats vid 1961 års riksdags vårsession,

har sålunda inte beaktats och skall inle heller beaktas, enär höjningen

endast är en följd av ändrat system för atl fastställa skattepliktig kvantitet

och inte orsakat höjt bensinpris.

Enligt beslut vid 1961 års riksdags höstsession har emellertid den ordina
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1962

rie skatten för bensin höjts med 5 öre per liter från och med den 1 januari

1962. Höjningen påkallar en ökad gottgörelse till fiskerinäringen för innevarande

budgetår med avrundat 60 000 kr. För nästa budgetår bör gottgörelse

med utgångspunkt från en oförändrad bensinmängd av 2 454 400 liter

och en skattesats av (32 + 5 = ) 37 öre per liter beräknas till avrundat 910 000

kr. Tilläggsbeloppet för innevarande budgetår synes böra upptas under

anslaget för nästa budgetår, vilket sålunda bör uppföras med 970 000 kr.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna de förslag rörande omorganisation av de

fiskesakkunniga organen i vattenmål, som jag i det föregående

framlagt

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning

för undersökningar inom fiskeriorganisationen i enlighet

med vad jag föreslagit i det föregående

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningarna för fiskeristyrelsen med statens

vatteninspektion: fiskeristyrelsen och vatteninspektionen

samt för fiskeriintendenter m. m., som föranledes av vad

jag föreslagit i det föregående

4) fastställa följande avlöningsstat för fiskeriintendenter

m. m., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1962/63:

Avlöningsstat

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis .................................. 230 600

Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t .............. 7 500

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

..................................... 66 300

Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 84 600

Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis

..................................... 6 000

Summa kr. 395 000

Särskilda u p p b ö r d s m e d e 1

Bidrag av vissa fiske- och arrendeavgifts
-

medel .............................. 60 000

Ersättningar för undersökningar ...... 75 000 135 000

Nettoutgift kr. 260 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 48 är 1962

bl

5) å riksstaten för budgetåret 1962/63 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Undersökningar inom fiskeriorganisationen ett förslagsanslag

av 1 000 kr.

b) till Fiskeriintendenter m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag

av 260 000 kr.

c) till Fiskeriintendenter m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag

av 27 000 kr.

d) till Gottgörelse till fiskerinäringen för av dess utövare

erlagd bensinskatt ett anslag av 970 000 kr., att avräknas

mot automobilskattemedlen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda

med instämmande av statsrådets övriga

ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 dr 1962

Förslag beträffande vissa tjänster inom fiskeriväsendet m. m.

A. Fiskeriintendentsorganisationen m. m.

Bilaga

ö

vre norra distr

i k t e t,

Mellersta distriktet,

Luleå

Gävle2

1

fiskeriintendent

Bo 1

1 fiskeriintendent Bo 1

1

biträdande fiskeri-

2 förste fiskeriinspek-

intendent

Ae 25

törer, därav 1 alter-

1

förste aktuarie

Ae 23

nativt förste aktuarie Ae 23s

2

förste fiskeriinspek-

1 fiskerikonsulent Ae 17

törer

Ae 231

1 fiskerikonsulent Ae 15

2

fiskerikonsulenter

Ae 17

1 kanslibiträde Ae 7

2

fiskerikonsulenter

Ae 15

övre södra distriktet,

1

kontorist

Ae 9

Örebro

1

kontorsbiträde

Af 1-Ae 5

1 fiskeriintendent Ao 26

Nedre norra distriktet,

Nedre södra distriktet,

Härnösand

Göteborg

1

fiskeriintendent

Bo 1

1 fiskeriintendent Ao 26

1

biträdande fiskeri-

österhavets distrikt,

intendent

Ae 25

Saltsjö-Duvnäs

4

förste fiskeriinspek-

1 fiskeriintendent Ao 26

törer, därav 1 alter-

Västerhavets distrikt,

nativt förste aktuarie Ae 231

Göteborg

2

fiskerikonsulenter

Ae 17

1 fiskeriintendent Ao 26

5

fiskerikonsulenter

Ae 15

Statens fiskodlingis-

1

kontorist

Ae 9

anstalter i Kälarne,

M ö r-

2

kontorsbiträden

Af 1-Ae 5

rum och Älvkarleby

3 fiskerikonsulenter Ae 15

. Sötvattenslaboratoriet

i

föreståndare

Bo 1

C. Fiskeristyrelsen

i

laborator

Ao 26

1 byrådirektör

Ae 24

2

laboratorer

Ae 26

(1 tjänst som förste byråsek-

i

fiskeriassistent

Af 15-Ae 194

reterare i Ae 23 indrages)

i

kontorist

Ae 9

2 förste fiskeriinspektörer

Ae 23

i

expeditionsvakt

Ao 7

(2 tjänster som byråinspek-

2

förste institutions-

tör i Ae21 indrages)

biträden

Ae 7

1 kontorist

Ae 9

1

kanslibiträde

Ae 7

(1 tjänst som kanslibiträde

3

institutionsbiträden,

i Ae 7 indrages)

högst

Ae 5

D. Vatteninspektionen

2

institutionsbiträden,

1 laboratorieassistent

Ae 11

nogst a g o

(1 tjänst som laboratorier-

1

kontorsbiträde

Af 1-Ae 5

träde i högst Ae 9 indrages)

*) För erhållande av tjänst som förste

fiskeriinspektör i A 23 förutsattes i regel viss

tids provtjänstgöring. *) Personalen i mellersta

distriktet skall vid behov biträda jämväl

i övre och nedre södra distrikten. 3) Å

personalförteckningen uppföres en tjänst som

Denna tjänst skall vid uppkommande vakans utbytas mot tjänsten som förste aktuarie i

lönegrad Ae 23. — För erhållande av tjänst som förste fiskeriinspektör förutsättes i regel

viss tids provtjänstgöring. 4) En tjänst som förste fiskmästare i Ao 15 föres å övergångsstat.

2 laboratoriebiträden högst Ae 9

(2 tjänster som institutionsbiträde

i högst Ae 5 indrages)
förste

byråsekreterare i lönegrad Ao 21.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:179 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av beslut inom Internationella valutafonden rörande generella lånearrangem a1 i texten
  2. JoU 1962:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av de fiskesakkunniga organen i vattenmål, m. m., jämte i ämnena väckta motioner. s. 1 i texten