Angående vissa anslag för militärmusiken under budgetåret 1962/63 m. in
1962-02-09 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1962:55, Angående vissa anslag för militärmusiken under budgetåret 1962/63 m. in
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
1
Nr 55
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
för militärmusiken under budgetåret 1962/63 m. in.; given
Stockholms slott den 9 februari 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Till avlöningar och reseersättningar m. m. för militärmusiken under budgetåret
1962/63 begäres förslagsanslag av respektive 10 700 000 och 475 000
kr. Militärmusikorganisationen föreslås skola minskas med 13 beställningshavare
genom att antalet musiker vid första militärmusikkåren i Stockholm
begränsas. Vidare föreslås sådana förändringar beträffande militärmusikens
personalstater att befordringsförhållandena avsevärt förbättras; bland annat
tillkommer 75 beställningar för musikförvaltare i Ao 15. Samtidigt förutsättes
att pensionsåldern för den militära musikpersonalen höjes från 55
till 60 år.
Med anledning av övergång till ny uniform för militärmusiken föreslås
särskild ekiperingshjälp utgå med 850 kr. >
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 55
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 februari 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, ecklesiastik- och
civildepartementen anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet
Andersson, fråga om vissa anslag för militärmusiken under budgetåret
1962/63 m. m. samt anför därvid följande.
Inledning
Vid 1956 års riksdag beslöts en genomgripande omorganisation av militärmusiken
(jfr prop. 1956: 110). Till grund för beslutet låg ett förslag av
överbefälhavaren, vilket byggde på ett av 1955 års militärmusikutredning
avgivet betänkande. Stämbesättningen inom musikkårerna förstärktes såväl
kvalitativt som kvantitativt för att militärmusiken skulle kunna uppfylla
det moderna musiklivets krav och utnyttja den rikhaltiga och för ändamålet
lämpliga internationella orkesterrepertoaren. Musikerna förutsattes
skola vid sidan av sitt huvudinstrument traktera två biinstrument, av vilka
ett i allmänhet skulle vara stråkinstrument. Det förutsattes vidare, att kårerna
skulle kunna uppdelas i smärre ensembler, vilka kunde framträda
samtidigt. Antalet kårtyper i den nya organisationen bestämdes till två, typ I
och typ II, omfattande den förra 37 och den senare 24 man för stämbesättningen.
All den för stämbesättningen erforderliga personalen skulle utgöras
av underofficerare (fanjunkare och sergeanter) och furirer. I förhållande
till tidigare organisation genomfördes väsentliga förbättringar i statfördelningen.
Rekryteringspersonalen i musikorganisationen skulle bestå av musikelever
och musikaspiranter. För befordran till underofficer uppställdes
krav på genomgång av en tvåårig utbildning vid musikhögskolan. Behovet
av ersättningsreserv vid musikkårerna skulle tillgodoses med aspiranter.
Vid bestämmandet av musikorganisationens omfattning togs en betydande
hänsyn till det civila musiklivets intressen, bland annat begränsades antalet
kårer av typ I till en. Härigenom erhölls utrymme för 25 kårer av typ II.
Militärmusiken organiserades försvarsgrensvis. En särskild beställning till
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
kom för militärmusikinspektör. Denne skulle ha ansvaret för utbildningen
och tjänstgöra som rådgivare i personalfrågor m. m.
Vissa förändringar i den år 1956 fastställda musikorganisationen beslöts
år 1960 (jfr prop. 1960: 110). Sålunda tillkom då en för försvaret gemensam
musikorganisation, militärmusiken. Motivet härför var, att befordringsförhållandena
skulle bli jämnare och mera rättvisa samt att ett mera
effektivt utnyttjande av musikorganisationens resurser skulle bli möjligt.
Militärmusiken skulle i olika avseenden lyda under chefen för armén och
personalkårchef utses av Kungl. Maj :t. Med hänsyn till beslutade förbandsindragningar
inom krigsmakten minskades vidare antalet musikkårer med
en, den till Svea flygflottilj (F 8) förlagda musikkåren. Dessa organisationsförändringar
har genomförts under budgetåret 1960/61.
År 1960 beslöts även höjning av pensionsåldern för vissa av militärmusikens
underofficerare. Pensionsåldern sattes därvid till 55 år; tidigare hade
musikunderofficerare vid armén och flygvapnet pensionerats vid 50 års
ålder.
Personaluppsättningen vid militärmusiken utgöres nu av 1 inspektör för
militärmusiken, 25 musikdirektörer, 613 underofficerare och furirer samt
högst 76 musikaspiranter och högst 51 musikelever. Härutöver finns tills
vidare å särskild stat för övertaliga (inrättad till följd av den år 1960 beslutade
indragningen av en musikkår) 24 beställningar för alternativt musikfanjunkare,
musiksergeant eller musikfurir. Beställning på särskild stat
skall indragas vid uppkommande ledighet. I den utsträckning så kan ske
utan att furirsbefordran enligt fastställd befordringsgång för i tjänst varande
musikaspiranter hindras, skall vidare ett mot antalet beställningshavare
på särskild stat svarande antal furirsbeställningar vakanthållas.
Vid anmälan i propositionen 1960: 110 av frågor rörande förändringar i
försvarets musikorganisation uttalade jag bland annat (s. 15), att jag med
hänsyn till de allvarliga ingrepp i det civila musiklivet som skulle uppkomma
vid indragning av musikkårerna i Västerås och Jönköping icke var beredd
föreslå en sådan åtgärd, vilken ifrågasatts med hänsyn till förbandsindragningar
och ur besparingssynpunkt. Jag anmälde samtidigt, att jag avsåg
att uppdraga åt organisationsnämnden för militärmusiken att närmare
undersöka förutsättningarna för att — med oförändrat antal militärmusikkårer
— begränsa det totala antalet militärmusiker. Genom beslut den
3 juni 1960 uppdrog Kungl. Maj :t åt nämnden att verkställa denna undersökning.
I skrivelse den 14 oktober 1961 har organisationsnämnden för militärmusiken1
överlämnat resultatet av ifrågavarande undersökning ävensom
framlagt förslag till förbättrade befordringsförhållanden vid militärmusiken.
över förslaget har yttranden avgivits av överbefälhavaren, efter hö
1
Byråchefen U.S. Rosenblad, ordförande, krigsrådet G.E. Hallin och musikdirektören K.G.
Johansson.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 55
4
Knngl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
rande av cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets civilförvaltning,
statskontoret, musikaliska akademiens styrelse, Sveriges orkesterföreningars
riksförbund (SOR), statstjänstemännens riksförbund (SR) och
tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S).
I årets statsverksproposition (bil. 6, s. 276) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1962/63 till Militärmusiken: Avlöningar och Militärmusiken: Reseersättningar
m. m. beräkna förslagsanslag av respektive 10 000 000 kr. och 475 000
kr. Efter beredning av organisationsnämndens förslag och däröver avgivna
yttranden samt efter överläggningar med vederbörande personalorganisationer
beträffande förändringar i personalstaterna m. m. anhåller jag nu att
få anmäla förevarande ärende.
Organisationsnämndens förslag
Organisationsnämnden anför inledningsvis att hittillsvarande erfarenheter
av den år 1956 beslutade musikorganisationen visar, att densamma utgör
en god grund såväl för det militära som för det civila musiklivet i landet.
Musikkårerna har emellertid enligt nämnden visat sig vara mycket sårbara.
Bland annat visar erfarenheterna att omfattningen av kommenderingarna
till central utbildning gör det svårt att uppehålla den nya stämbesättningen
med befintlig personaluppsättning.
Beträffande personalstatsammansättningen inom militärmusiken erinrar
nämnden om att man vid 1956 års beslut torde ha utgått från att befordringsförhållandena
för musikpersonalen icke skulle vara alltför olika dem
för motsvarande kategorier bland truppbefälet. Då militärmusikeryrket före
omorganisationen var ett typiskt genomgångsyrke, var ålderssammansättningen
beträffande den personal som skulle inplaceras i den nya organisationen
synnerligen ojämn med en kraftig överrepresentation av yngre personal.
På grund härav har -— trots utbytet av lägre beställningar mot högre
— stora avvikelser från de skisserade befordringsåldrarna uppkommit.
Trots avgångar i de överrepresenterade åldersklasserna är ålderssammansättningen
alltjämt ogynnsam från befordringssynpunkt. Den år 1960 beslutade
pensionsåldershöjningen anses vidare innebära en ytterligare försämring
av befordringsutsikterna. Med hänsyn till de dåliga befordringsförhållandena
har enligt nämnden stor restriktivitet hittills skett vid rekryteringen
av musikelever.
Till följd av stora avgångar och ett stort antal beviljade tjänstledigheter
samt kommenderingar av personal till utbildning har det personella läget
inom militärmusiken enligt nämnden nu blivit prekärt. Härtill bidrager att
organisationen, då en stor del av personalen saknar förutsatt utbildning,
icke har erforderlig elasticitet. Avgångarna och tjänstledigheterna anses
väsentligen sammanhänga med att det vid nuvarande befordringsförhål
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962 5
landen icke är möjligt att stå emot den ökande konkurrensen från det civila
musiklivet.
Sammanfattningsvis har nämnden ansett sig kunna konstatera, att resultatet,
därest befordringsläget inom militärmusiken icke förbättras, kommer
att bli att ett stort antal furirer icke kan erhålla sergeantsbefordran före
34-årsåldern och således måste avgå, vilket — om icke dispens meddelas —
medför ytterligare vakanser, att befordringsåldrarna blir orimligt höga och
väsentligt skiljer sig från vad som förekommer på truppsidan samt att antalet
vakanser ökar i sådan utsträckning att flera musikkårer icke blir
spelbara.
Frågan om återverkningar i olika avseenden vid ändrad kårnumerär belyses
närmare av organisationsnämnden. Nämnden erinrar därvid till en början
om att det av 1956 års beslut framgår vid vilka framträdanden militära
musikkårer skall medverka. Härigenom anses också i viss mån arten av den
musik som skall utföras bli bestämd. Beträffande den musikaliska kvaliteten
har endast mera allmänt uttalats, att den skall motsvara de krav i fråga
om klangfärger m. m. som det moderna musiklivet ställer. Möjligheter föreligger
enligt nämnden att — utan ändring av verksamhetsområdet — variera
målsättningen i musikaliskt-kvalitativt hänseende och härigenom i viss
utsträckning reglera kårernas storlek.
Beträffande frågan om vilka krav som bör uppställas i musikaliskt hänseende
har nämnden för sin del kommit till den uppfattningen att de militära
musikkårerna bör kunna utföra, förutom tjänstemusik, god underhållningsmusik
samt dans- och schlagermusik. Däremot anses det ej rimligt att
kräva att kårerna skall kunna framföra musik av symfonikaraktär. För att
kunna uppfylla nämnda krav och därutöver biträda inom det civila musiklivet
enligt gällande målsättning anses kårerna icke kunna undvara en stämbesättning
av nuvarande beskaffenhet. En minskning av numerären utan
väsentlig förändring av kårernas uppgifter (= arten av framträdanden) anses
därför icke möjlig utan en försämring av kvaliteten på musikframträdandena.
Musikkårernas tjänstgöringsområden — varje kår utför musik vid ett antal
förband inom bestämd räjong — är enligt nämnden i princip lämpligt
avvägda. Några musikkårer anses dock med nuvarande framträdandefrekvens
kunna betjäna vardera ytterligare ett närliggande förband. Om antalet
musikframträdanden minskas något, om reseverksamheten samordnas i
större utsträckning och om omfattningen av annan tjänstgöring minskas
till förmån för ökat antal musikaliska framträdanden, bedömes inemot
hälften av musikkårerna kunna betjäna ytterligare förband. Härigenom kan
antingen antalet kårer minskas eller vissa kårer göras mindre än de nuvarande.
De mindre kårerna bör dock i sådant fall förstärkas vid tillfällen,
då det erfordras en stämbesättning för den moderna repertoaren.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
Nämnden framhåller, att en icke obetydlig del av musikkårernas framträdanden
nu sker i civila sammanhang samt att musikpersonalen härutöver
enskilt i stor utsträckning deltager som utövande musiker i civila orkestrar
och som lärare vid kommunala musikskolor och andra skolor. Enligt nämndens
uppfattning måste denna civila medverkan begränsas om kårernas
storlek minskas.
Nämnden har närmare undersökt följande tre alternativ till minskning av
numerären.
Alternativ 1. Likformig minskning av musikkår typ II. Första militärmusikkåren
i Stockholm omvandlas till musikkår av typ II. Om numerärminskningen
utgör en man erhålles en total personalminskning av 38
underofficerare och furirer (alternativ 1 a). Vid en med 2 man reducerad
numerär anses viss kommenderingsreserv erforderlig. Den sammanlagda
personalminskningen beräknas i detta fall till 58 underofficerare och furirer
(alternativ 1 b).
Alternativ 2. Musikkårerna indelas i två grupper. I den ena gruppen,
som innefattar 13 kårer, utgör numerären 21 man. I den andra gruppen
överensstämmer kårnumerären med vad som nu gäller för musikkår av
typ II. Viss för organisationen som helhet erforderlig reserv utplaceras på
vissa kårer. Personalreduceringen utgör sammanlagt 39 underofficerare
och furirer.
Alternativ 3. Kårerna indelas i tre grupper med respektive 29, 24
och 18 man, varvid kårerna i den sistnämnda gruppen parvis skall fungera
sammanslagna vid åtskilliga tillfällen. Grupperna föreslås omfatta respektive
3, 12 och 10 kårer. Alternativet innebär en minskning av personalen
med sammanlagt 58 underofficerare och furirer.
Beträffande de olika organisationsalternativen har nämnden anfört i huvudsak
följande.
Alternativ 1. Vid en reducering av kårer av typ II med en man kan
nuvarande repertoar alltjämt användas. Kårerna blir emellertid mycket mer
sårbara än tidigare vid uppkommande oförutsedda vakanser, ledigheter,
kommenderingar etc. Den nya stämbesättningen torde icke kunna användas
vid kårer, som har personal kommenderad till musikunderofficersutbildningen.
Framträdanden med delad kår bör alltjämt kunna komma till stånd,
dock icke i samma utsträckning som för närvarande.
En minskning av numerären med två man bör bland annat gå ut över
den ena av fagotterna. Med en stämbesättning om 22 man kan endast en så
ringa del av den nuvarande moderna repertoaren användas att man efter
hand kommer att i mycket stor utsträckning tvingas gå över till den gamla
stämbesättningen. Genom bortfallet av ett för orkesterföreningarna synnerligen
användbart och önskat instrument (fagott) kommer vidare följderna
av en minskning med två man att bli särskilt allvarliga för det civila musiklivet
— måhända mer allvarliga än för det militära.
Första militärmusikkåren i Stockholm (nu 37 man) skulle kunna minskas
ner till samma omfattning som andra militärmusikkåren i Stockholm.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr .7.5 år 1962
Erfarenheterna visar, att arbetsuppgifterna för de båda stockholmskårerna
är ungefär lika omfattande. De båda stockholmskårerna bor dock sammanslås
vid större representativa sammanhang. I nuläget fullgores hogvaktstjänst
i viss utsträckning av musikkårerna i Uppsala, Västerås och Strängnäs.
Vid nyssnämnd minskning av första militärmusikkåren bor man rakna
med att även de övriga landsortskårerna i viss utsträckning ianspråktages
för högvaktsmusik. Så länge K 1 är stationerad i Stockholm bor mojligheter
föreligga att uppsätta en beriden musikkår. Med hansyn till utbildnings-
och tjänstgöringsförhållanden bör första militärmusikkåren vid reducering
göras beriden i sin helhet.
Enligt alternativ 2 hänföres musikkårerna med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena
till två grupper. I den ena gruppen, som bedömts
kunna innehålla 13 kårer, minskas musikkårernas numerär till 2 man,
medan kårerna i den andra gruppen bibehåller nuvarande numerär. Vid utförande
av musik i mer representativa sammanhang är det nödvändigt, att
21-mannakårerna erhåller förstärkning från närbelägna kårer. Vidare
måste man räkna med att de vid oförutsedda avgångar etc. måste erhalla
ersättare, varför en kommenderingsreserv om minst 13 man bedömts erforderlig
Nämnda kårer torde endast kunna utföra musik för den gamla
stämbesättningen (militär biåskår). Envar av stockholmskårerna bör liksom
enligt alternativ 1 bestå av 24 man.
I alternativ 3 har musikkårerna med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena
hänförts till tre grupper.
Personaluppsättningen vid kår i grupp I utgöres av 29 man. I gruppen ingår
första och andra militärmusikkåren i Stockholm (f. n. 37 respektive
24 man) samt militärmusikkåren i Göteborg (f. n. 24 man). Förslaget innebär
alltså en mindre reducering av första militärmusikkåren i Stockholm an
enligt alternativen 1 och 2 samt en utökning av de övriga två militärmusikkårerna.
Musikkåren i Göteborg bör förstärkas med hänsyn till det stora
behovet av kvalificerad representationsmusik i denna stad. Nämnden har
även övervägt en motsvarande utökning av musikkåren i Boden. På grund
av att den räjong, inom vilken bodenkåren verkar, geografiskt sett ar mycket
omfattande och då bodenkåren bör kunna delas vid representationstillfallen
är det mycket som talar för en sådan förstärkning. Nämnden, som bedömt
det såsom mest angeläget att göteborgskåren erhåller förstärkning, har
emellertid av kostnadsskäl icke ansett sig kunna föreslå utökning aven av
bodenkåren.
I grupp II, som omfattar 12 kårer, är kårnumerären oförändrad.
Kårerna i grupp III, 10 stycken, reduceras kraftigare än enligt alternativ
2 och består av 16 man för stämbesättningen. Gruppen omfattar följande 10
musikkårer, nämligen kårerna i Kristianstad, Växjö, Jönköping, Eksjö, Borås,
Uddevalla, Örebro, Karlstad, Strängnäs och Västerås. Dessa kårer har
nu arbetsuppgifter av sådan art och omfattning att de — efter viss omreglering
av tjänstgöringen — bedömts i stor utsträckning kunna ''''elka mec*
en till 16 man reducerad stämbesättning. En förutsättning härför är dock
att kommenderingsreserven normalt fördelas på dessa kårer med två man
per kår. Vid representationstillfällen, vissa konserter för allmänheten etc.
är det emellertid nödvändigt att musik utföres av kårer med den moderna
stämbesättningen. Ifrågavarande kårer bör därför samverka parvis.
Den nära samverkan som förutsatts mellan kårerna i grupp III kräver en
mycket noggrant samordnad planläggning av verksamheten ävensom upp
-
8 Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
repade gemensamma repetitioner. Repetitionerna bör alltefter tjänstgöringsorten
för tillfället ske växelvis och med alternerande dirigenter. Kårerna
måste vidare utnyttja den gamla stämbesättningen då de arbetar var för sig
medan den modernare stämbesättningen förutsättes använd, då kårerna
fungerar sammanslagna. För att en organisation av detta slag skall kunna
fungera måste urvalet av biinstrument för musiker vid samverkande kårer
ske med hänsyn till stämbesättningen för den sammanslagna musikkåren.
Med avseende a de olika organisationsalternativen anför nämnden att
alternativ 1 är olägligt främst ur två synpunkter. Dels blir samtliga musikkårer
betydligt mer sårbara än för närvarande, dels kommer de icke att i
samma utsträckning som nu kunna använda den moderniserade stämbesättningen.
Olägenheterna i fråga om musikutövning av alternativ 2 anses bli än
större än vid alternativ 1. Dessutom bedöms alternativ 2 komma att medföra
synnerligen allvarliga konsekvenser för det civila musiklivet.
Enligt alternativ 3 finns enligt nämnden 15 kårer som är lämpade för att
tillgodose den önskvärda målsättningen i musikaliskt avseende. Därtill anses
det genom den förutsatta kårsammanslagningen bli möjligt att framföra
musik av god kvalitet och med modern klangfärg även på de orter och vid
de förband som enligt alternativet skall betjänas av små kårer. Från enbart
musikaliska synpunkter är därför alternativ 3 enligt nämndens mening avgjort
det mest fördelaktiga.
Vid jämförelse mellan alternativ 2 och 3 bör enligt nämnden beaktas att
alternativ 3 är en vidareutveckling av alternativ 2 som ger större besparingar.
Efter ingående överväganden av för- och nackdelar hos de olika
alternativen har nämnden funnit sig böra helt förkasta alternativ 2. Vid valet
mellan alternativen 1 och 3 har nämnden funnit, att alternativ 1 — även då
det endast avser indragning av en man per kår (la) — innebär större olägenheter
för det militära och det allmänna musiklivet. Dessutom ger alternativ
1 a mindre besparingar än alternativ 3, medan detta alternativ ur kostnadssynpunkt
är tämligen likvärdigt med alternativ 1 b (indragning av två
man per kår). Nämnden anser därför, att alternativ 3 medför de minsta
olägenheterna.
En väsentlig förutsättning för att krympning av militärmusiken skall
kunna ske är enligt nämnden att statfördelning och därmed också befordringsförhållanden
är sådana att förutsättningar föreligger att till organisationen
knyta och i densamma bibehålla kvalificerad personal. För att uppnå
detta syfte och med hänsynstagande jämväl till befordringsläget för motsvarande
truppbefäl har nämnden ansett sig böra föreslå följande befordringsgång
för militärmusikpersonalen. Utbildningstiden före furirsbefordran
beräknas liksom för närvarande till tre år. Med hänsyn till att underofficersutbildningen
äger rum under furirstiden och till de krav som ställs för
tillträde till sådan utbildning anses furirstiden böra omfatta sex år. Fanj
unkarbefordran angives böra ske efter nio års anställning som sergeant. Dylik
befordran erhålles således efter 18 års tjänstgöring och vid normalt unge
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
fär 35 års ålder. Häremot kan enligt nämnden anföras att fanjunkartiden
blir lång i förhållande till den sammanlagda tjänstetiden. Då musikpersonalen
förutsättes icke skola befordras till förvaltare anser nämnden det emellertid
rimligt att räkna med denna förhållandevis långa fanjunkartid.
Med utgångspunkt i nyssnämnda befordringsgång och i en jämn åldersfördelning
inom personalkåren har nämnden beräknat staternas fördelning
vid de militärmusikorganisationer som innefattas i de redovisade alternativen
1 a, 1 b och 3 enligt följande (inom parentes anges förändringar i förhållande
till nuläget)
Alt. l a
Musikfanjunkare Ao 13 291 (+ 80)
Musiksergeant Ao 11 .......... 156 ( 48)
Musikfurir Ae 8/7 128 ( 70)
Musikaspirant Ae 4/5 50 ( 26)
Musikelev .................... 27 ( 24)
Musikpersonalens åldersfördelning är för närvarande synnerligen ojämn.
Även om man i framtiden bör sträva efter att uppnå en jämn ålderssammansättning
inom personalkåren måste man enligt nämnden räkna med att avvikelser
av olika anledningar kommer att uppstå. Nämnden erinrar om att
avvikelser i här berörda avseenden tidigare i fall då avvikelserna medfört
väsentligt försämrade befordringsförhållanden föranlett att särskilda åtgärder
vidtagits. Som exempel härpå anges de vikariatslöneforordnanden, som
år 1958 tillskapades för såväl officerare som underofficerare (jfr prop.
1958: 110). För att undvika dylika speciella åtgärder för militärmusikens
furirer och underofficerare, för vilka arbetsuppgifterna är exakt likartade,
föreslår nämnden att samtliga beställningar som erfordras för stämbesattningen
alternativt avses för furir, sergeant eller fanjunkare. Därvid räknar
nämnden med att föreskrifter meddelas om att för sergeantsbefordran skall
krävas genomgång med godkännande vitsord av föreskriven musikunderofficersutbildning
samt sex års anställning såsom furir samt for fanjunkarbefordran
nio års anställning såsom sergeant.
Om organisationsförändringar genomföres enligt något av de redovisade
alternativen, anser nämnden att samtliga musikdirektörsbeställningar bör
alternativt avses för musikdirektör av 1. graden i Ao 21 eller musikdirektör
av 2. graden i Ao 17/15, vilket innebär att den för första militärmusikkåren
avsedda beställningen i Ao 21 omvandlas till alternativ beställning. För narvarande
gäller att musikdirektör av 2. graden, som uppnått en sammanlagd
anställningstid av 11 år men icke kunnat erhålla beställning av 1. graden,
må erhålla förordnande såsom vid uppehållande av dylik beställning. Om
alternativa beställningar införes för underofficerare och furirer, bör enligt
nämnden musikdirektörerna erhålla beställning i Ao 21 efter 11 års tjänst
såsom musikdirektör.
Alt. 1 b och 3
280 (+ 69)
151 (—53)
124 (—74)
48 (—28)
26 (—25)
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
Slutligen framlägger nämnden förslag om att en för pensionerad musikunderofficer
avsedd arvodesbefattning i A 17 — expeditionsunderofficer hos
inspektören för militärmusiken — inrättas vid militärmusiken. Såsom
motivering härför anföres att inspektörens arbetsuppgifter visat sig vara
av sådan omfattning att de icke kunnat tillfredsställande bemästras utan
biträdeshjälp.
Nämnden bedömer att en anpassning till reducerad organisation bör
kunna genomföras på 3 7 år beroende på vilket alternativ som väljes.
Om musikorganisationen reduceras enligt alternativen la och 1 b anses
personalförflyttningar i princip icke böra vidtagas. Däremot är enligt
nämnden flyttning av personal nödvändig om alternativ 3 väljes. Om icke
en organisationsförändring enligt detta alternativ genomföres relativt snabbt
beräknas musikorganisationen under en mycket lång följd av år komma att
kännetecknas av ett provisorium och icke kunna utnyttjas effektivt. Erforderliga
förflyttningar bör därför i huvudsak genomföras under budgetåret
1962/63. Nämnden förutsätter att personalens egna önskemål tillgodoses
i all den utsträckning som är förenlig med kraven på en acceptabel
stämbesättning inom respektive musikkårer.
Den av nämnden föreslagna befordringsgången anses böra gälla från och
med den 1 juli 1962. För att motverka de ojämnheter i fråga om befordran
som uppkommit genom att olika befordringsenheter tidigare existerat placerades
musikpersonalen vid 1956 och 1960 års omorganisationer i tjänsteställning
med hänsyn till sammanlagd anställningstid. Till följd härav bör
nu enligt nämnden övergångsvis gälla, att befordran till fanjunkare skall
ske efter 18 och till sergeant efter 9 års sammanlagd tjänstetid. Om de föreslagna
förbättringarna beträffande sergeantsbefordran skall ge resultat
mom önskvärd tidrymd anses vidare kravet på underofficersutbildning till
en början icke kunna upprätthållas. Då det bedömts nödvändigt att tillföra
organisationen underofficerare med förutsatt utbildning, är det enligt nämnden
å andra sidan icke heller lämpligt att ge dispens från nämnda utbildningskrav.
Nämnden föreslår därför, att furirer övergångsvis i mån av
lämplighet meddelas vikariatslöneförordnanden i lönegrad A 11 efter 9 års
sammanlagd tjänstetid och erhåller sergeantsbeställning först efter godkänd
genomgång av underofficersutbildningen.
Kostnaderna för militärmusikens löner, resor och kommenderingar samt
materiel har för innevarande budgetår beräknats till 10 760 000 kr. Härtill
kommer kostnader för sjukvård, inkvartering m. in., för administration
och för utbildning. Totalkostnaderna för militärmusiken (frånsett pensionskostnaderna)
torde för närvarande ligga vid omkring 12 miljoner
kronor för år.
Vid beräkningen av den kostnadsbesparing som kan åstadkommas genom
organisationsreducering har nämnden ansett sig böra utgå från ett
normalläge. Såvitt avser lönekostnaderna i nuvarande organisation har
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
nämnden tagit hänsyn till antalet stater enligt gällande personalförteckning
men ej beaktat vakanser eller personliga vikariatslöneförordnanden. Lönekostnadsberäkningen
beträffande de olika alternativen till reducerad organisation
har verkställts med utgångspunkt i den statfördelning som efter
en längre period blir ett genomsnitt av statfördelningarna vid olika tidpunkter.
Med dessa utgångspunkter beräknas lönekostnaderna minska med
i runda tal 500 000 kr. enligt alternativ 1 a och med 800 000 kr. enligt alternativen
1 b och 3. För att något minska sårbarheten hos musikkårerna har
nämnden ansett det nödvändigt att räkna med en kommenderingsreserv enligt
alternativ 1 b. Besparingen enligt detta alternativ minskas därför med
rese- och traktamentskostnaderna för reserven (cirka 50 000 kr.). Enligt
alternativ 3 skall tio kårer samverka, vilket ävenledes ökar kostnaderna för
resor och traktamenten. Storleken av denna ökning anges uppskattningsvis
till i runt tal 100 000 kr. Med hänsyn härtill anger nämnden kostnadsminskningen
enligt de olika alternativen till 500 000 kr. enligt alternativ 1 a,
750 000 kr. enligt alternativ 1 b samt 700 000 kr. enligt alternativ 3.
Ett genomförande av nämndens förslag om inrättande av en arvodesbefattning
vid militärmusiken beräknas medföra en kostnadsökning av
omkring 8 000 kr.
Organisationsnämnden framhåller avslutningsvis att den företagna undersökningen
utvisar, att militärmusikkårerna redan nu är mycket sårbara
och att varje ytterligare minskning av kårnumerären skulle medföra allvarliga
konsekvenser för landets musikliv. Indragning av en eller två musikkårer
skulle enligt nämnden icke utgöra samma vittgående ingrepp i
musiklivet som en numerärminskning. Därest denna utväg icke väljes förordar
nämnden, att besparingar åstadkommes enligt det föreslagna alternativ
3. Oavsett vilken väg som väljes i detta avseende understryker nämnden
det synnerligen angelägna behovet av åtgärder för att förbättra personalens
befordringsförhållanden.
Slutligen hemställer nämnden att statsmakterna vid sina överväganden i
förevarande fråga måtte genom ett för längre tid avsett organisationsbeslut
ge militärmusiken möjlighet att genom långsiktig planering utvecklas till
en effektiv och kvalitativt tillfredsställande organisation. Vidare måste enligt
nämnden musikpersonalen — oavsett numerär — snarast kunna känna
den tillförsikt och trygghet som ligger i att tillhöra en organisation som är
av mer beständig karaktär än vad under de senaste decennierna varit fallet.
Yttranden
överbefälhavaren förordar, att den kostnadsbesparing som åsyftas för
fjärde huvudtiteln uppnås genom att motsvarande belopp tillföres från
åttonde huvudtiteln. Härigenom undvikes reducering i organisationen och
militärmusikens medverkan i det civila musiklivet kan vara oförändrad.
Om eu organisationsminskning måste ske förordar överbefälhavaren i lik
-
12
Kungi. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
het med organisationsnämnden att hel kår indrages. I andra hand anses
organisationsalternativ 3 enligt nämndens utredning böra ifrågakomma. Liknande
synpunkter har anförts av försvarets civilförvaltning. Under erinran
om att organisationsnämnden har att utreda spörsmålet om de värnpliktigas
medverkan i musiksammanhang har civilförvaltningen vidare ifrågasatt,
huruvida icke intimare samarbete skulle kunna upprättas mellan vissa
musikkårer och på dessas förläggningsplatser befintliga statsunderstödda
orkesterföreningar, innebärande icke blott att, som för närvarande, viss
personal vid de militära musikkårerna tjänstgör i dessa föreningars orkestrar
utan även att — utan särskild militär utbildning — medlemmar i sagda
orkestrar kunde mera stadigvarande tjänstgöra även vid militärmusiken.
Statskontoret anser att organisationsnämnden i sitt förslag icke tillräckligt
beaktat konsekvenserna för musikodlingen i landet. Innan bland annat
de ekonomiska följderna för det allmänna musiklivet av en så långtgående
nedskärning som den föreslagna blivit fullt utredda, anser ämbetsverket att
en viss försiktighet bör iakttagas vid begränsning av musikorganisationen.
Därest ej ytterligare kårer bör indragas — vilket ur vissa synpunkter anses
vara att föredraga — vill statskontoret förorda, att reducering tills vidare
sker enligt nämndens organisationsalternativ 1 a.
Den av organisationsnämnden lämnade redogörelsen för de gångna årens
erfarenheter av 1956 års militärmusikorganisation ger enligt musikaliska
akademiens styrelse otvetydigt vid handen, att de enskilda musikkårernas
stämbesättning under inga förhållanden kan sättas lägre än 23 man om
inte hela syftet med organisationen skall förfuskas. Samtliga reduceringsalternativ,
i vilka ingår kårer med 22 eller färre man för stämbesättningen
framstår därför som oantagbara för styrelsen. Ett genomförande av organisationsalternativet
1 a (kårer om 23 man) skulle enligt styrelsen medföra
förhållandevis obetydliga olägenheter för det civila musiklivet. Med hänsyn
härtill förordar styrelsen detta alternativ såsom det enda av de av nämnden
framlagda reduceringsalternativen som gör det möjligt att med bibehållande
av nuvarande 25 musikkårer ge de enskilda kårerna åtminstone i huvudsak
oförändrade arbetsuppgifter. Styrelsen, som tidigare hävdat att en
militärmusikkår om 23 man skulle kunna fylla nutida fordringar på användbarhet
och ensembleklang, anför dock, att erfarenheterna visat att en
kår av denna storlek torde vara något mer sårbar än vad styrelsen räknat
med. Vid en personalminskning av större omfattning än den alternativ 1 a
medför är det enligt styrelsen bättre att företaga den för det civila musiklivet
smärtsamma operationen att indraga en eller annan, dock högst två,
musikkårer än att minska ett större eller mindre antal kårer till en stämbesättning
understigande 23 man.
SOR understryker kraftigt militärmusikkårernas betydelse för landets
musikliv. Med hänsyn till de intressen SOR har att företräda anses alternativ
1 a vara det som gör minsta skada.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
SR vill bestämt motsätta sig ytterligare minskning av såväl antalet musikkårer
som antalet musiker i kårerna. Om ytterligare nedskärning anses motiverad
förordar SR, under beaktande av det berättigade kravet på hög musikalisk
kvalitet, indragning av en eller två kårer.
I den mån kostnadsminskning skall åstadkommas och en omorganisation
genomföras synes enligt TCO-S organisationsalternativet 3 vålla de minsta
svårigheterna.
Beträffande musikpersonalens befordringsförhållanden har TCO-S —
med hänsyn till att av nämnden angivna befordringsåldrar till sergeant och
fanjunkare överstiger den beräknade genomsnittsbefordringsåldern för
underofficerare vid infanteriet enligt den av 1960 års riksdag beslutade nya
befälsordningen — föreslagit ytterligare förbättringar. Övriga remissmyndigheter
har tillstyrkt eller lämnat utan erinran nämndens förslag i detta
hänseende.
Anslagsäskanden
Försvarets civilförvaltning (skr. 21/8 1961) har i avvaktan på resultatet
av organisationsnämndens för militärmusiken i det föregående redovisade
utredning i sina anslagsäskanden för budgetåret 1962/63 upptagit anslaget
till militärmusikens avlöningar till oförändrat belopp, 10 300 000 kr. Däremot
föreslår ämbetsverket att anslaget till reseersättningar m. m. för militärmusiken
höjes med 130 000 kr. och uppföres med 450 000 kr. Av höjningen
sammanhänger enligt ämbetsverket (30 000 + 55 000 =) 85 000 kr.
med 1961 års traktamentshöjning respektive ökad belastning under föregående
budgetår. Vidare ökar medelsbehovet under anslaget med, enligt ämbetsverkets
beräkning, minst 25 000 kr. till följd av den från och med innevarande
budgetår påbörjade musikunderofficersutbildningen. För extra kommenderingar
av musikpersonal på grund av uppkomna vakanser, tjänstledigheter
m. m. räknar civilförvaltningen slutligen med en kostnadsökning
av 20 000 kr.
Departementschefen
Vid 1956 års riksdag beslöts en genomgripande omorganisation av militärmusiken.
Väsentliga förbättringar i organisationen genomfördes. Sålunda
moderniserades musikkårernas stämbesättning med nya instrumenttyper.
Personalens befordringsförhållanden förbättrades genom att
antalet underofficersbeställningar ökades. Ekonomiskt utrymme för dessa
förbättringar erhölls genom att antalet musikkårer minskades från 43 till
26. Organisationen utformades i stor utsträckning med hänsyn till det civila
musiklivets intressen. Bland annat föranledde hänsynstagande till civila
önskemål, att antalet kårer kom att bli det dubbla i förhållande till vad som
ansetts erforderligt för att tillgodose militära behov.
Med hänsyn främst till beslutade rationaliseringar i krigsmaktens organisation
och vikten av att tillvarataga besparingsmöjligheter aktualiserades
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
år 1960 frågan om indragning av ytterligare musikkårer, nämligen de i Jönköping
och Västerås samt en av de tre kårerna i Stockholm. Konsekvenserna
för det civila musiklivet av en indragning av förstnämnda två kårer bedömdes
emellertid bli så allvarliga att något förslag härom icke framlades. Däremot
beslöts att en musikkår i Stockholm skulle indragas. Vidare förutsattes,
att undersökning skulle göras rörande möjligheterna att utan kårindragning
begränsa det totala antalet militärmusiker.
I det föregående har redovisats resultatet av en av organisationsnämnden
för militärmusiken i förevarande hänseende gjord utredning. Efter att ha
redogjort för olika alternativ att minska nuvarande kårnumerär (24 man)
har nämnden uttalat, att varje ytterligare minskning av nuinerären skulle
medföra allvarliga konsekvenser för landets musikliv. Att avsevärda nackdelar
är förknippade med en reducering av de nuvarande 24-mannakårerna
har också understrukits av remissmyndigheterna. Organisationsnämnden
och vissa remissinstanser har uttalat att en eventuell reducering av musikorganisationen
i första hand bör ske genom kårindragning. Musikaliska akademiens
styrelse, SOR och statskontoret har däremot ansett att det i nämndens
utredning såsom 1 a betecknade reduceringsalternativet (kårer om 23
man) bör ifrågakomma, därest besparingar skall göras i musikorganisationen.
Styrelsen för musikaliska akademien har emellertid uttalat, att endast
kårindragning kan komma ifråga om besparingen måste göras större än
enligt förenämnda alternativ.
För egen del anser jag mig alltjämt icke böra föreslå att någon ytterligare
musikkår indrages. Hänsyn till det civila musiklivet talar för att nuvarande
antal kårer bibehålies. Endast mera betydande organisationsändringar inom
krigsmakten i övrigt bör därför få återverka på antalet kårer. Jag anser
också att en minskning av nuvarande musikkår av typ II såvitt möjligt bör
undvikas. Det synes däremot icke innebära nämnvärda olägenheter att i
musikorganisationen enbart ha musikkårer av nyssnämnda typ. Med hänsyn
härtill föreslår jag, att den till Svea livgarde (II) förlagda första militärmusikkåren
i Stockholm minskas från 37 man till samma omfattning som
övriga kårer. Musikorganisationen kommer härvid att omfatta 25 kårer
envar med 24 man för stämbesättningen. Då det i representativa sammanhang
i Stockholm i många fall synes önskvärt med en större kår, räknar jag
liksom organisationsnämnden gjort enligt vissa organisationsalternativ med
att de båda stockholmskårerna samverkar. För att underlätta denna samverkan
och då den nu till Skeppsholmen förlagda andra militärmusikkåren
i Stockholm i allt fall måste förflyttas inom några år bör båda stockholmskårerna
anslutas till I 1. Enligt vad jag inhämtat är där tillgängliga lokaler
av sådan storlek att plats kan beredas för två kårer. Det bör ankomma på
chefen för armén och fortifikationsförvaltningen att ytterligare utreda lokalfrågan,
därvid hänsyn även bör tas till lokalbehov för personal under utbildning
till underofficer.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
Vid bifall till den av mig föreslagna organisationsförändringen kan antalet
beställningar för underofficerare och furirer vid militärmusiken minskas
från 613 till 600. Med hänsyn till föreliggande vakanser kan minskningen
ske redan från och med nästa budgetår. Jag förutsätter härvid att den år
1960 tillskapade särskilda staten för vissa underofficerare och furirer bibehålies.
Organisationsnämnden och vissa remissinstanser har starkt understrukit
nödvändigheten av att förbättra befordringsförhållandena för militärmusikens
underofficerare och furirer. Nämndens förslag att inrätta alternativa
beställningar för musikunderofficerare och musikfurirer kan jag icke
tillstyrka. I stället räknar jag med att högre underofficersbeställningar tillkommer
i utbyte mot lägre dylika beställningar och furirsbeställningar. För
effektivisering av utbildningen vid musikkårerna synes det lämpligt att vid
varje kår tre underofficerare biträder musikdirektören med ledningen av utbildningsarbetet
genom att under musikdirektören svara för viss del av
utbildningen (exempelvis marschexercis och stråkinstrumentutbildning).
För ifrågavarande arbetsuppgifter bör avses musikförvaltare i Ao 15. Till
musikförvaltare bör befordras musikfanjunkare som är väl skickad att svara
för en solostämma (första stämma) i militärkår eller orkester samt visat sig
ha god pedagogisk förmåga.
Beträffande musikdirektörspersonalen föreslår jag följande. Beställningen
för inspektör för militärmusiken bör uppflyttas från Ao 24 till Ao 26. I det
föregående har jag räknat med att musikkårerna i Stockholm skall samverka
i viss utsträckning. Det synes lämpligt att musikdirektören vid den
ena av dessa kårer ålägges att i första hand svara för den verksamhet som
avser de sammanslagna kårerna. Denne musikdirektör, som i någon utsträckning
även torde kunna biträda militärmusikinspektören med underofficersutbildningen
m. in., bör placeras i lönegrad Ao 24. För de övriga 24
musikdirektörerna bör liksom nu avses beställningar för alternativt musikdirektör
av 1. graden i Ao 21 eller musikdirektör av 2. graden i Ao 17/15.
Av beställningarna bör 16 mot nu högst 12 vara placerade i den högre lönegraden.
Frågan om höjning av musikpersonalens pensionsålder till 60 år har
aktualiserats vid behandlingen av förevarande ärende. Chefen för armén har
därvid under hand framhållit att skäl talar för att en dylik höjning av pensionsåldern
skulle ofördelaktigt påverka militärmusikernas tjänstbarhet.
Höjningen anses också innebära, att militärmusikkårerna icke blir i stånd
att utföra musik som fyller militära krav. Enligt min mening torde dock
tjänstgöringsförhållandena icke utgöra hinder mot att pensionsåldern för
militärmusikerna bättre anslutes till vad som gäller för musikpersonal vid
statsunderstödda orkestrar. Jag föreslår därför, att pensionsåldern föi personalen
vid militärmusiken höjes från 55 till 60 år i anslutning till genomförandet
av föreslagna förändringar beträffande staleinas sammansättning.
16
Kungl. Maj.ls proposition nr 55 år 1962
Av mig i det föregående framförda förslag innebär följande förändringar
i militärmusikens personalorganisation.
Beställning
Nuläge
Förslag
Inspektör för militärmusiken Ao 26..........
1
Inspektör för militärmusiken Ao 24........
1
Musikdirektör av 1. graden Ao 24...........
_
1
Musikdirektör av 1. graden Ao 21.......
1
16
Musikdirektör av 1. el. 2. graden Ao 21 el. Ao 17/15
924
Musikdirektör av 2. graden Ao 17/15.............
_
8
Musikförvaltare Ao 15..............
_
75
Musikfanjunkare Ao 13.........
211
290
Musiksergeant Ao 11...............
204
135
Musikfurir Ae 8/7.............
198
100
Summa
639
626
l) Varav högst 12 i Ao 21
Med hänsyn till bland annat det förhållandet att musikunderofficersutbildningen
kunnat påbörjas först under innevarande budgetår bör musikfurir
som efter 9 års sammanlagd anställningstid icke erhållit sergeantsbeställning
kunna erhålla personligt vikariatslöneförordnande såsom vid
uppehållande av dylik beställning. Förordnandet bör under förutsättning
av lämplighet erhållas vare sig orsaken till utebliven befordran beror på
att beställning saknas eller att vederbörande icke hunnit genomgå underofficersutbildningen.
Såsom nämnden uttalat bör sergeantsbeställning erhållas
endast av den som med godkännande vitsord genomgått föreskriven
utbildning. Jag förutsätter slutligen att musiksergeantsbeställning, som icke
kan besättas med därtill kompetent person, tillfälligt får ersättas med beställning
för musikfurir.
Organisationsnämndens förslag att inrätta en arvodesbefattning i A: 17
för pensionerad underofficer, avsedd såsom expeditionsunderofficer hos
militärmusikinspektören, kan jag biträda.
Enligt gällande organisation får rekryteringspersonalen uppgå till högst
76 musikaspiranter i Af 5/4 och högst 51 musikelever. Med den föreslagna
personaluppsättningen kan denna personal avsevärt reduceras. Det synes
emellertid lämpligt, att Kungl. Maj :t med hänsyn till rekryteringsbehovet
årligen fastställer det högsta antal aspiranter och elever som får finnas. Jag
utgår från att rekryteringen, som varit inställd ett par år, återupptages under
nästa budgetår. Vid anslagsberäkningen utgår jag från att rekryteringspersonalen
för budgetåret 1962/63 utgöres av högst 25 musikelever. Ur utbildningssynpunkt
bör rekrytering som regel och i mån av behov ske en
gång årligen. Med hänsyn till önskvärdheten av att musikkårerna har fastställd
personaluppsättning torde det vara lämpligt att antalet aspiranter vid
den tidpunkt då aspirantutbildningen är avslutad något överskrider antalet
vid samma tidpunkt lediga furirsbeställningar. Jag finner det emellertid
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
rimligt att aspirant som är kvalificerad för furirsbefordran men icke kan
erhålla extra ordinarie furirsbeställning på grund av att ledig sådan icke
finnes skall kunna förordnas till extra musikfurir.
Efter överläggningar mellan företrädare för civil- och försvarsdepartementen,
å ena sidan, samt vederbörande personalorganisationer, å andra
sidan, har företrädarna för personalorganisationerna förklarat sig godtaga
de i det föregående framlagda förslagen rörande förändringar i personalstaterna,
höjning av pensionsåldern och personliga vikariatslöneförordnanden.
Den föreslagna reduceringen av första militärmusikkåren i Stockholm
bör verkställas under budgetåret 1962/63. Det synes lämpligt att detta sker
under ledning av organisationsnämnden för militärmusiken, övertalig personal
bör flyttas till kårer där vakanser föreligger. Vid fråga om förflyttning
bör personalen vid de båda stockholmskårerna behandlas lika.
Den föreslagna minskningen av musikorganisationens personal kan på
längre sikt beräknas medföra en kostnadsbesparing av cirka 200 000 kr. enligt
nuvarande löneläge. Å andra sidan innebär den förändrade statfördelningen
ökade kostnader om i runt tal 600 000 kr. Denna ökning av lönekostnaderna
sammanhänger till någon del med höjningen av pensionsåldern. Pensionsåldershöjningen
torde emellertid på längre sikt innebära en minskning
av statens pensionskostnader med cirka 1 000 000 kr. årligen. De berörda
förändringarna kan alltså för statsverket sägas innebära en kostnadsminskning
av storleksordningen (200 000—600 000 + 1 000 000 =) 600 000 kr.
Från och med budgetåret 1963/64 medför förslaget om personliga vikariatslöneförordnanden
dock under ett antal år framöver en viss kostnadsökning
utöver vad ändringarna i statfördelningen innebär.
Jag torde i förevarande sammanhang få anmäla uppkommen fråga om
särskild ekiperingsersättning till viss musikpersonal. I propositionen
1960: 110 uttalade jag i anslutning till förslag om införande av en för försvaret
gemensam musikorganisation, att personalen i denna organisation
borde ha enhetlig uniform. Jag ansåg vidare att det borde få ankomma på
Kungl. Maj :t att besluta i denna fråga. Riksdagen, som godkände den föreslagna
organisationsändringen, lämnade nämnda uttalande utan erinran.
Kungl. Maj :t har sedermera fastställt arméns nya uniform (m/60) som
uniform för personal tillhörande militärmusiken samt föreskrivit, att denna
uniform skall bäras från och med den 1 oktober 1962. Kungl. Maj:t har vidare
föreskrivit, att två uniformsomgångar (inklusive kappa) skall utgöra
obligatoriska persedlar för musikpersonalen. Försvarets civilförvaltning har
den 29 december 1961 föreslagit att militärmusiker med anledning av införandet
av ny musikuniform tillerkännes en ersättning av omkring 850 kr.
Det synes ofrånkomligt att övergång till ny uniform sker i ett sammanhang
för personal tillhörande militärmusiken. Med hänsyn härtill anser jag
det skäligt att personal vid militärmusiken som är skyldig att inneha tjänstedräkt
enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande skall kunna tillerkännas
18
Kungi. Maj.ts proposition nr 55 år 1962
ersättning med ett belopp av 850 kr. Kostnaderna härför, som torde kunna
beräknas till cirka 350 000 kr., bör föranleda uppräkning av militärmusikens
avlöningsanslag för nästa budgetår. Därest riksdagen inte har något att
erinra häremot bör dock utbetalning av ifrågavarande ersättningar få påbörjas
redan under innevarande budgetår.
Med hänsynstagande till i det föregående framförda förslag och utgående
från anslagsbelastningen hittills under innevarande budgetår beräknar jag
anslaget Militärmusiken: Avlöningar för budgetåret 1962/63 till 10 700 000
kr., innebärande en höjning med 400 000 kr. Anslaget till reseersättningar
m. in. bör, då antalet elever vid musikhögskolan torde bli högre än civilförvaltningen
räknat med, höjas med 155 000 kr. och således uppföras med
(320 000 + 155 000 =) 475 000 kr.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen att
a) godkänna att försvarets musikorganisation utformas i
enlighet med de riktlinjer som av mig angivits i det föregående;
b)
bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för militärmusiken som föranledes
av vad jag föreslagit i det föregående;
c) godkänna följande avlöningsstat för militärmusiken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................ 6 500 000
2. Arvode till pensionerad personal i arvodesbe
fattning,
förslagsvis .................... 6 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ........................ 1 700 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. 2 340 000
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ........................ 154 000
Summa kr. 10 700 000
d) till Militärmusiken: Avlöningar för budgetåret 1962/63
anvisa ett förslagsanslag av 10 700 000 kr.;
e) till Militärmusiken: Reseersättningar m. m. anvisa ett
förslagsanslag av 475 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1Ö
Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1962
ställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Berndt Bodin
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1962:189 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i■proposition angående överlåtelse av viss kronan tillhörig mark m. m. a1 i texten
- SU 1962:69 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för militärmusiken under budgetåret 1962/ 63 m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 17 i texten