Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m

1962-02-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:65, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65 år 1962

1

Nr 65

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,

m. m.; given Stockholms slott den 16 februari

1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivning;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås i fråga om riksbankens sedelutgivning, att vissa

undantagsbestämmelser från lagen för Sveriges riksbank skall gälla jämväl

för tiden den 1 juli 1962—den 30 juni 1963. Enligt vid propositionen fogat

lagförslag skall riksbanken få utgiva sedlar till ett belopp av högst 7 800

miljoner kronor. Det nuvarande maximibeloppet utgör 7 400 miljoner kronor.

Vidare föreslås, att riksdagen måtte medgiva att riksbanken även för tiden

från och med den 1 juli 1962 till och med den 30 juni 1963 fritages från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld. 1

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1902. 1 samt. Nr 65

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 65 år 1962

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1962 till

och med den 30 juni 1963 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket

lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat, följande

särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.1

X ö*

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst sjutusenåttahundra

miljoner kronor.

2 §•

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt

må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av

fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst

sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,

därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från början

av nästföljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.

3 §.

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt

guldmynt och omyntat guld. 1

1 Jfr SFS 1961: 83.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65 år 1962

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari

1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. samt anför därvid

följande.

I skrivelse den 1 februari 1962 har fullmäktige i riksbanken gjort framställning

rörande fortsatt provisorisk lagstiftning om riksbankens sedelutgivning

ävensom hemställt om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. över framställningen

har, efter remiss, yttrande den 9 februari 1962 inkommit från fullmäktige

i riksgåldskontoret.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivningsrätt och

inlösningsskyldighet

Riksbankens rätt att utgiva sedlar grundas på stadgande i 72 § regeringsformen.

Enligt nämnda lagrum har riksbanken även skyldighet att därest

icke Kungl. Maj :t och riksdagen i viss ordning medgiver undantag därifrån

— vid anfordran inlösa utgivna sedlar med guld efter deras lydelse.

Jämlikt 9 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges

riksbank (riksbankslagen) begränsas riksbankens rätt att utgiva

sedlar till att omfatta det belopp, som motsvaras av dubbla summan av

riksbankens metalliska kassa beräknad enligt 11 §, samt ett belopp därutöver

av 350 miljoner kronor. Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken under

vissa förutsättningar erhålla bemyndigande att utgiva sedlar till ett belopp

av ytterligare högst 350 miljoner kronor. Så snart ske kan skall dock den

utelöpande sedelmängden nedbringas med ett belopp motsvarande vad som

utgivits med stöd av sådant bemyndigande.

Enligt 10 § skall den del av bankens utelöpande sedlar, som överstiger

bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i sistnämnda paragraf angivna

tillgångar, den s. k. supplementära sedeltäckningen, nämligen

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankcns och Konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras

å utländsk börs;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 65 år 1962

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 11 § inräknas i

metalliska kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex

månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld

i dylik räkning;

f) medel, utlånade pa bestämd tid av högst tre månader eller med högst

samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmäles under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra miljoner

kronor, mot annan säkerhet.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall enligt It § första stycket räknas

allt riksbankens guld inom landet samt dessutom, intill ett belopp motsvarande

femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på

utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat

guld. I 11 § andra stycket stadgas, att metalliska kassan ej må bibehållas

vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.

I syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena

påkallade, modifierades de enligt riksbankslagen gällande bestämmelserna

temporärt med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående

rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse m. m. Denna lag gällde ursprungligen till och

med den 31 mars 1940 men erhöll därefter fortsatt giltighet, sista gången

genom lag den 16 maj 1947 (nr 194), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes

till och med den 30 juni 1948. Lagen i fråga utgjorde ett led i krigsårens

beredskapslagstiftning och hade karaktären av en fullmaktslag, tillämplig

vid krig eller krigsfara, vari riket befann sig, eller eljest under utomordentliga

av krig föranledda förhållanden.

De modifierade bestämmelser, som meddelades med stöd av 1939 års lag,

innebar följande.

Genom kungörelsen den 31 januari 1940 (nr 54) med viss bestämmelse

angående riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket

riksbankslagen angående metalliska kassan temporärt ur kraft. I sagda

kungörelse förordnades, att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas

allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen givna begränsningarna

för sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering,

hade nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av riksbankens

guldbehållning, som ur säkerhetssynpunkter varit mest betryggande.

Vidare utfärdades bestämmelser, varigenom ökning medgavs av det belopp,

varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen

finge överstiga dubbla summan av metalliska kassan. Genom kungörelsen

den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens

sedelutgivning ökades sålunda nämnda belopp från 350 till 1 400 miljoner

kronor. Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 65 år 1962 5

angående riksbankens sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 miljoner kronor.

1939 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni månad

1948, ersattes med lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning.

I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948

till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första

stycket riksbankslagen finnes stadgat, följande särskilda bestämmelser lända

till efterrättelse, nämligen att riksbanken fick utgiva sedlar till ett

belopp av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till

utomordentliga omständigheter prövades nödigt Kungl. Maj :t fick, om riksdagen

ej var samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter

samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva

sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att dylikt av

Kungl. Maj :t lämnat medgivande skulle, därest detsamma icke godkändes

av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt, efter

utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens

metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt och

omyntat guld (3 §).

1948 års lag, vilken som nämnts gällde för tiden intill utgången av juni

månad 1949, har sedermera successivt ersatts med ny lagstiftning, varvid

maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande bestämmelser

återfinns i lagen den 14 april 1961 (nr 83). Maximibeloppet för sedelutgivningen

bestämmes däri till 7 400 miljoner kronor.

Beträffande sedelomloppet och sedelutgivningsrätten må i övrigt hänvisas

till de uppgifter härom som redovisades i samband med att 1956 års riksdag

förelädes förslag till lag i ämnet (prop. 1956: 117).

Genom kungörelsen den 14 april 1961 (nr 84) har riksbanken för tiden

till och med den 30 juni 1962 medgivits befrielse från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med

guld efter deras lydelse, med rätt dock för banken att, om förhållandena

därtill ger anledning, före utgången av nämnda tid återuppta inlösningen av

bankens sedlar.

Pågående utredningsarbete

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 1 februari 1951 hemställde fullmäktige i

riksbanken, att Kungl. Maj :t måtte underställa riksdagen förslag till ny riksbankslag

i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1949 års riksbankslagskommitté

utarbetat förslag. Förslaget innebar, förutom en huvudsakligen

formell omarbetning av riksbankslagen, att ändrade grunder lör sedelutgivningsrätten

skulle införas. Sålunda skulle någon övre gräns för sedelutgivningen

icke fastställas. Ej heller i övrigt skulle några »spärrar» för

sedelutgivningen föreligga utöver den begränsning, som innefattades i de

speciella stadgandena om de tillgångar riksbanken genom sina rörelsegrenar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Rungl. Maj.ts proposition nr 65 år 1962

ägde förvärva och den bestämmelse som närmare kvalificerade vissa av

dessa tillgångar som täckningsgilla samt en allmän bestämmelse om att

liksbanken i all sin verksamhet hade att verka för uppnåendet av de penning-

och valutapolitiska direktiv som uppställdes av riksdagen. Förslaget

mötte, såvitt gällde sedelutgivningsrätten, invändningar såväl hos reservanter

bland bankofullmäktige som hos remissinstanserna. I den proposition

(nr 181) till 1951 års riksdag, varigenom förslag till förnyad temporär lagstiftning

rörande riksbankens sedelutgivning framlades för riksdagen, förklarade

sig departementschefen icke beredd att för det dåvarande taga slutlig

ståndpunkt till frågan, hur sedelutgivningsrätten på längre sikt borde

legleras, men anmälde sin avsikt att senare taga spörsmålet under närmare

övervägande. Eventuellt skulle det — framhöll departementschefen -— därvid

visa sig lämpligt att tillkalla särskilda sakkunniga för vtterligare utredningar

i ämnet.

Efter vederbörligt bemyndigande tillkallades sedermera den 13 november

1951 sakkunniga med uppdrag att verkställa ifrågavarande utredning. I utredningsdirektiven

framhölls, att utredningens uppgift i stort sett borde begränsas

till att avse den del av det av riksbankslagskommittén framlagda

förslaget till riksbankslag, som hade samband med sedelutgivningen. Efter

fullgjort uppdrag har de sakkunniga, med skrivelse den 3 november 1955,

överlämnat betänkande om riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed

sammanhängande penningpolitiska frågor (SOU 1955:43). I betänkandet

har de sakkunniga anslutit sig till den av 1949 års riksbankslagskommitté

intagna ståndpunkten, att sedeltäckningsbestämmelserna i nuvarande riksbankslag

bör upphävas utan att ersättas med några motsvarande bestämmelser.

De sakkunniga har vidare föreslagit definitivt upphävande av riksbankens

skyldighet att inlösa sina sedlar med guld. De framlagda författningsförslagen

innefattar bl. a. vissa ändringar i 72 § regeringsformen.

De sakkunnigas betänkande har varit föremål för remissbehandling.

Bankofullmäktige har i avgivet yttrande förklarat sig icke vara beredda att

taga ställning till de framlagda förslagen, innan en inom riksbanken påbörjad

allmän överarbetning av riksbankslagen slutförts och hela frågan om

ny riksbankslagstiftning kunde prövas i ett sammanhang.

Riksbanksfullmäktiges framställning

I sin förenämnda skrivelse hemställer bankofullmäktige, att gällande lagstiftning

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsrätt

gives förlängd giltighet till utgången av juni 1963 och att maximibeloppet

för sedelutgivningsrätten i samband därmed höjes till 7 800 miljoner

kronor. Härjämte hemställes, att riksbanken för tiden från och med den 1

juli 1962 till och med den 30 juni 1963 fritages från skyldigheten att inlösa

sina sedlar med guld, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena

därtill giver anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen

av bankens sedlar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 65 år 1962 7

I skrivelsen anför fullmäktige.

Det sedan 1948 tillämpade systemet med maximering av sedelutgivningsrätten

torde böra bibehållas även under nästa budgetår. Vad då angår frågan

om nu gällande maximibelopp, 7 400 miljoner kronor, kan bibehållas

även under denna tid är att märka följande.

Vid utgången av år 1961 utgjorde beloppet utelöpande sedlar 6 870 miljoner

kronor. Det högsta beloppet under året förelåg emellertid den 23 december

och uppgick till 7 076 miljoner kronor. När sedelomloppet var som

störst under året förelåg sålunda en marginal för ytterligare sedelutgivning

om 324 miljoner kronor, motsvarande omkring 4,6 procent av den då

utelöpande sedelmängden.

Om beloppet utelöpande sedlar vid de skilda rapportdagarna under 1961

jämföras med motsvarande siffror för föregående år, befinnes att förändringarna

i sedelomloppets omfattning varierat mellan en ökning å 4,0 procent,

som förefanns den 7 november, och en höjning å 8,8 procent, som registrerades

den 23 februari. När sedelmängden var som störst, d. v. s. den 23

december, förelåg en ökning i förhållande till motsvarande rapportdag föregående

år, som beloppsmässigt uppgick till 288 miljoner kronor, och

procentuellt till 4,2 procent.

Om man räknar med att sedelomloppet kommer att under 1962 procentuellt

ökas lika mycket som under 1961, erfordras en lyftning av sedeltaket.

En höjning med 5 procent å det den 23 december 1961 utelöpande beloppet

sedlar skulle sålunda höja sedelomloppet till 7 430 miljoner kronor. Inom

sedeltaket bör emellertid rymmas ej blott en dylik höjning utan även sådana

ökningar i sedelbehovet som kunna sammanhänga med ändrade betalnings-

och kassahållningsvanor m. in. För sådant ändamål har en reserv

om 300 miljoner kronor brukat anses erforderlig. Med hänsyn härtill torde

maximibeloppet för riksbankens sedelutgivningsrätt böra höjas med förslagsvis

400 miljoner kronor till 7 800 miljoner kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har för sin del tillstyrkt vad bankofullinäktige

sålunda föreslagit.

Departementschefen

I fråga om riksbankens rätt att utgiva sedlar gäller för närvarande •— i

stället för riksbankslagens motsvarande stadganden — föreskrifterna i lagen

den 14 april 1961 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Dessa innebär, bland annat, att riksbanken må utgiva sedlar

till ett belopp av högst 7 400 miljoner kronor. 1961 års lag, som gäller intill

utgången av juni månad 1962, har —- liksom den föregående lagstiftningen

på området — tillkommit som ett provisorium i avvaktan på att en mera

definitiv reglering av sedelutgivningsrätten kommer till stånd.

Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen äger frågan om den

framtida regleringen av riksbankens sedelutgivningsrält samband med frågan

om eu ny riksbankslagstiftning. De förslag i ämnet, som särskilt tillkallade

sakkunniga framlagt i betänkande är 1955, har — efter remissbehandling

— gjorts till föremål för överarbetning inom riksbanken. Detta arbete

har emellertid ännu icke slutförts. Riksbanksfullmäktige har nu hemställt

om förlängning av den provisoriska lagstiftningen under ytterligare ett år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 65 år 1962

Denna hemställan har tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret. Även

jag kan biträda förslaget att den särskilda lagstiftningen med bestämmelser

om riksbankens sedelutgivningsrätt gives fortsatt giltighet för ännu

ett år.

Bankofullmäktige har vidare hemställt, att maximibeloppet för sedelutgivningen

måtte höjas från nuvarande 7 400 miljoner kronor till 7 800 miljoner

kronor. Denna höjning har av fullmäktige ansetts erforderlig för att

riksbanken skall kunna dels möta en ökning av sedelmängden av samma

storleksordning som föregående år och dels, såsom hittills, hålla en tillräcklig

reserv till mötande av eventuella ytterligare ökningar i sedelbehovet.

Förslaget, som tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret, föranleder inte

någon erinran från min sida.

I enlighet med det anförda förordar jag att bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning under tiden den 1 juli 1962—den 30 juni 1963 meddelas

genom en särskild lag, utformad i överensstämmelse med 1961 års lag

i ämnet, dock med den jämkningen att maximibeloppet för sedelutgivningen

höjs till 7 800 miljoner kronor.

Vad slutligen angår guldinlösningsskyldiglieten biträder jag bankofullmäktiges

förslag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att

riksbanken må för tiden från och med den 1 juli 1962 till och med den

30 juni 1963 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av

banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för banken

att, om förhållandena därtill ger anledning, före utgången av nämnda

tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartemeiilel

upprättats förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda lagförslag;

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och

med den 1 juli 1962 till och med den 30 juni 1963 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock

för riksbanken att, om förhållandena därtill ger anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av

bankens sedlar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Smith

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620262

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1962:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. s. 1 i texten