Angående marinens tekniska personal m. m
1962-03-02 · 88 sidor, varav 79 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 79 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1962:88, Angående marinens tekniska personal m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
1
Nr 88
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående marinens
tekniska personal m. m.; given Stockholms slott den
2 mars 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag rörande dels anslaget Marinförvaltningen:
Avlöningar för budgetåret 1962/63 dels ock vissa personalfrågor
inom den tekniska tjänsten vid marinen.
För Marinförvaltningen: Avlöningar begäres ett förslagsanslag av
14 500 000 kr. Förslag framlägges om omorganisation av ämbetsverkets
skeppsbyggnadsavdelning.
I fråga om marinens tekniska tjänst föreslås en omorganisation av mariningenjörkåren.
Kåren skall enligt förslaget omfatta civilmilitära ingenjörer
med examen från teknisk högskola eller högre tekniskt läroverk. Chefen för
kåren skall tillika biträda chefen för marinen med uppgifter avseende utbildning
av teknisk personal och inom marinförvaltningen antingen handlägga
vissa frågor om teknisk planering eller vara chef för ämbetsverkets
skeppsbyggnadsavdelning. Inspektionen för marinens skepp stekniska tjänst
föreslås utgå. Förslag framlägges om lån, stipendier m. in. till mariningenjörer
in. fl. under utbildning.
1—3213 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 88
2
Kungl. Maj:ts proposition nr SS är 1962
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 2 mars 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, ecklesiastik- och
civildepartementen anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet
Andersson, vissa frågor angående marinens tekniska personal in. in. och
anför därvid följande.
Inledning
I årets statsverksproposition (bil. 6, s. 85) anmäldes under anslaget Marinförvaltningen:
Avlöningar att 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga1
den 5 oktober 1961 ingivit förslag till organisation och personaluppsättning
in. m. för ämbetsverkets skeppsbyggnadsavdelning. Vidare anmäldes
att 1954 års utredning angående vissa personalkårer inom försvaret2 med
skrivelse den 15 december 1961 avlämnat betänkande angående vissa personalfrågor
m. m. inom den tekniska tjänsten vid marinen. Då ställningstagandet
till berörda förslag komnie att påverka förevarande anslag upptogs
detta i statsverkspropositionen med allenast beräknat belopp. Jag
räknade därvid med att beredningen av försvarsförvaltningssakkunnigas
och personalkårutredningens förslag skulle kunna avslutas i sådan tid att
förslag i ämnet skulle kunna föreläggas 1962 års riksdag.
Över försvarsförvaltningssakkunnigas förslag har efter remiss yttranden
avgivits av överbefälhavaren efter chefens för marinen hörande, försvarets
civilförvaltning, statskontoret, statstjänstemännens riksförbund,
statsverkens ingenjörsförbund, Sveriges akademikers centralorganisation
och tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S).
Med anledning av vad överbefälhavaren anfört har marinförvaltningen
därjämte avgivit yttrande i ärendet.
Yttranden över personalkårutredningens betänkande har efter remiss
1 Krigsrådet] E. I. Insulander, ordförande, kanslirådet N. E. B. Fjellander, byråchefen F.
Lyberg och t. f. byråchefen A. C. R. Resare.
Ha 8 Direktören C. W. Curtman, ordförande, ledamoten av II kammaren K. E. G. Boija,
byråchefen K. E. Jerdenius, t. f. expeditionschefen Å. B. Paulsson och t. f. chefen för fortifikationsförvaltningen
G. B. Wallén.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr SS år 1962
avgivits av överbefälhavaren efter chefens för marinen höiande, försvarets
civilförvaltning, marinförvaltningen, statskontoret, 19o6 års försvarsförvaltningssakkunniga,
överstyrelsen för yrkesutbildning, statstjänstemannens
riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation och tjänstemännens
centralorganisations statstjänstemannasektion. Yttrande har ''vidare
inkommit från statsverkens ingenjörsförbund.
Jag anhåller nu att få upptaga förevarande frågor till behandling. Därvid
redogör jag först för frågor som endast avser marinförvaltningens organisation,
i första hand försvarsförvaltningssakkunnigas förslag och däröver
avgivna yttranden samt marinförvaltningens anslagsäskanden avseende
verkets avlöningsanslag för nästa budgetår. Jag övergår därefter till peisonalfrågor
inom den tekniska tjänsten vid marinen och redogör därvid för
personalkårutredningens betänkande jämte däröver avgivna yttranden.
Slutligen framlägger jag mina egna synpunkter och förslag.
Marinförvaltningens avlöningsanslag
Förslag av 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga
De sakkunniga har vid sin fortsatta översyn av marinförvaltningens
organisation sökt bedöma hur ämbetsverkets slteppsbyggnadsavdelning
lämpligen bör organisatoriskt och personellt anpassas till av statsmakterna
fattade beslut rörande marinens framtida inriktning (jfr delbetänkande I
och prop. 1961: 1, bil. 6, s. 91 f). De sakkunniga har funnit, att — ehuru
en eller annan tjänst kan utgå ur organisationen — det för närvarande inte
är möjligt att minska det sammanlagda antalet befattningshavare å skeppsbyggnadsavdelningen.
Huvudanledningen härtill anses vara att den planerade
inriktningen av marinen inte innebär att antalet typer av fartyg,
vapen in. in. i organisationen nedgår (jfr prop. 1961: 1, bil. 6, s. 91). Härom
anföres följande.
Marinförvaltningens behov av personal beror främst av hur många sådana
typer som skall anskaffas och mindre av det antal exemplar, i vilket
dessa typer anskaffas. Materielens ständigt ökade komplicitet kräver
däremot snarast ökade insatser av marinförvaltningen. Även övergången
till mindre fartyg har ökat behovet av insatser från marinförvaltningen
genom att dessa fartyg ofta bygges på mindre varv, vilket bland annat
kräver ökad kontrollverksamhet.
De sakkunniga har emellertid bedömt, aLt möjligheter föreligger att i
något ökad utsträckning utnyttja industrin för projektering in. in. De
anser även, att det är lämpligt att i relativt stor utsträckning anlita konsulter
och vetenskapliga institutioner för beräkningsarbeten och liknande
specialarbeten; detta ger goda förutsättningar för en smidig anpassning
efter skiftande behov. Trots den ökade kompliciteten bör organisationen
alltså tills vidare kunna bibehållas vid i stort sett nuvarande omfattning.
En noggrann planering av arbetet, bland annat innefattande sträng prioritering
av förekommande arbetsuppgifter, förutsättes dock.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr SS dr 1962
Om industrin i ökad omfattning anlitas för projekteringsuppdrag och
dylikt medför detta enligt försvarsförvaltningssakkunniga behov av fler
kvalificerade tjänster för arbetets inriktning och uppföljning samt för samarbetet
med industrin m. in., medan behovet av lägre tjänster nedgår.
Även materielens ökade komplicitet och de växande svårigheterna att
följa den tekniska utvecklingen motiverar att vissa tjänster utbytes mot
högre. Av dessa skäl innefattar de sakkunnigas förslag att ett begränsat
antal lägre tjänster utbytes mot högre. De sakkunniga har emellertid
inte ansett det ligga inom sitt uppdrag att granska löneställningen för
tjänster med i stort sett oförändrade arbetsuppgifter. I ett fåtal fall, där
löneställningen stått i uppenbart missförhållande till löneställningen för
andra liknande tjänster eller tjänsten och dess uppgifter beröres av föreslagna
jämkningar i organisationen, har de sakkunniga dock föreslagit
ändrad lönegradsplacering.
Den föreslagna organisationen anses vara antalsmässigt snävt tilltagen.
Särskild vikt måste därför enligt de sakkunniga ägnas åt att säkerställa
en god rekrytering. Härvidlag fordrar löneställningen för avdelningens
ledande personal speciell uppmärksamhet.
De sakkunniga anför, att osäkerhet framkommit om vilka organ, som
bör ha ansvaret för och syssla med flottans systemplaneringsfrågor av
högre valör, d. v. s. frågor rörande planering av större system än det enskilda
fartyget, ävensom hur systemplaneringsarbetet rörande de enskilda
fartygen bör organiseras. Dessutom anses behov föreligga av effektivisering
av samarbetet mellan vapen- och skeppsbyggnadsavdelningarna i
fråga om planeringen av fartygsbyggnader och i fartygsanskaffningsverksamheten
i övrigt. I fråga om det på marinförvaltningen ankommande
systemplaneringsarbetet, saväl det som gäller system av högre valör som
det som gäller de enskilda fartygen, har enligt de sakkunniga ifrågasatts
antingen att skapa ett särskilt direkt under souschefen lydande organ för
den på marinförvaltningen ankommande delen av detta arbete eller att
lägga hithörande arbete på centralplaneringen, som i så fall skulle förstärkas.
De sakkunniga anför i dessa frågor bland annat följande.
De system av högre valör, som det här är fråga om, innefattar i huvudsak
fartygsförbanden, förbindelserna, underhållet (bastjänsten, anläggningar
vid baserna o. s. v.) samt, fast mera periferiskt och i huvudsak
fallande utom förvaltningsområdet, personal och utbildning. Enligt de
sakkunnigas mening är planeringen av detta system, innefattande t. ex.
frågor om sjöstyrkornas sammansättning samt basernas och förbindelsemedlens
belägenhet och kapacitet, i princip eu uppgift för de operativa
planerings- och ledningsorganen d. v. s. försvarsstaben och — enligt direktiv
från överbefälhavaren — marinstaben. De sakkunniga anser sig kunna
räkna med att huvuddelen av arbetet kommer att utföras i marinstaben.
På grund av att frågorna i stor utsträckning är av kvalificerad teknisk
natur, kan planeringsarbetet emellertid icke bedrivas utan omfattande med
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kunyl. Maj:ls proposition nr S8 är 1962
verkan av hög teknisk sakkunskap. Det naturliga är därför, att marinförvaltningen
medverkar i planeringsarbetet. Härför talar bland annat marinförvaltningens
speciella sakkunskap på detta område samt det förhållandet
att marinförvaltningen skall anskaffa de fartyg och så gott som all den
materiel i övrigt, som omfattas av planerna, och att marinförvaltningen
därför från så tidig tidpunkt som möjligt måste följa planernas utveckling.
För planeringen erforderliga tekniska och ekonomiska uppgitter
framtages dessutom enklast av marinförvaltningen. Härtill kommer att
man på detta sätt undviker den dubblering av teknisk sakkunskap på hög
nivå, som skulle uppkomma om de militära staberna skulle förses med
egen för planeringsarbetet erforderlig teknisk sakkunskap. En viktig synpunkt
är även, att nära samband under planeringsarbetet måste föreligga
mellan här ifrågavarande systemplaneringsarbete och fartygsprojekteringen,
bland annat därför att val mellan alternativa fartygsprojekt kan
vara i väsentlig mån beroende av bland annat möjligheterna till skydd och
underhåll.
De sakkunniga anser följaktligen, att här ifrågavarande systemplaneringsarbete,
som bland annat skall resultera i materielplaner för marinen,
måste bedrivas såsom lagarbete av marinstaben och marinförvaltningen.
Medverkan av försvarets forskningsanstalt och andra myndigheter torde
ofta vara erforderligt. Huvudsansvaret för arbetets bedrivande bör ligga hos
chefen för marinstaben. Resultatet av arbetet bör framläggas i samråd med
marinförvaltningen, så att ämbetsverkets ansvar för den tekniska och ekonomiska
sidan blir klart dokumenterat.
De sakkunniga anser inte, att något utanför avdelningsorganisationen
stående stabsorgan inom marinförvaltningen bör avses för ämbetsverkets
del av planeringsarbetet. Det är enligt de sakkunnigas mening sakorganens
erfarenheter och speciella insikter i övrigt, som erfordras i detta samarbete.
Om arbetet förlädes till ett utanför avdelningsorganisationen stående
stabsorgan skulle detta även medföra behov av en eljest inte erforderlig
ökning av den högre tekniska sakkunskapen och bör därför även av denna
anledning icke komma i fråga. De sakkunniga anser vidare, att en anknytning
till centralplaneringen skulle innebära ett avsteg från den 1954
beslutade principorganisationen av ämbetsverket. En annan sak är, att
det möjligen kan vara lämpligt att förlägga vissa speciella undersökningar
in. in., som kan erfordras i sammanhanget, till centralplaneringen samt
att viss medverkan från centralplaneringens sida kan komma att erfordras
för samarbetets organiserande. Av naturliga skäl, bland annat sammanhanget
mellan systemplaneringsarbetet och fartygsprojekteringen, lärer
det enligt de sakkunniga i första hand bli skeppsbyggnadsavdelningen,
som kominer alt medverka i planeringsarbetet.
Beträffande samarbetet mellan vapen- och skeppsbyggnadsavdelningarna
i planeringen av fartygsbyggnader och i fartygsanskaffningsverksamheten i
övrigt bör det enligt de sakkunniga åligga chefen för skeppsbyggnadsavdelningen
att biträdd av underställda chefer och arbetsenheter ansvara
för all den planering (bortsett från arbete, som uteslutande rör materiel
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Kuiigl. Maj:ts proposition nr Sfi dr 1962
inom vapenavdelningens arbetsområde) samt den sammanhållning och
verksamhet i övrigt, som erfordras för fartygen såsom system. I detta arbete,
framförallt projekteringen, erfordras medverkan från vapenavdelningen.
De sakkunniga anför beträffande dessa samarbetsfrågor följande.
De sakkunniga vill i detta sammanhang framhålla, att vid fartygsproj
ekteringen uppkommande frågor, ehuru de inåste behandlas med utgångspunkt
i militära och ekonomiska förutsättningar och deras lösningar i regel
får ekonomiska konsekvenser, i stort sett är tekniska frågor med tyngdpunkten
lagd på själva fartygen. Även flertalet övriga frågor, som uppkommer
under fartygsanskaffningen och som rör fartygen som system, är
i huvudsak tekniska och med samma tyngdpunkt. Med hänsyn härtill ter
sig ett förläggande av alla frågor, som rör fartygen som system, under
chefen för skeppsbyggnadsavdelningen naturligt för att inte säga nödvändigt.
En lösning efter dessa linjer innebär dessutom en bättre hushållning
med den mera kvalificerade tekniska sakkunskapen än skapandet av ett
särskilt samarbetsorgan för dessa frågor eller förläggandet av frågorna till
centralplaneringen. De sakkunniga förutsätter, att chefen för skeppsbyggnadsavdelningen
är föredragande inför souschefen i här berörda system-
och samordningsfrågor.
De sakkunniga anser, att den förordade ordningen för samarbetet
in. m. i princip knappast innebär någon nyliet. Att arbetet skulle ske på
åtminstone i huvudsak detta sätt torde ha förutsatts hland annat vid tillkomsten
av 1954 års förvaltningsorganisation.
Vad som föreslagits i fråga om flottans system av högre valör skall
enligt försvarsförvaltningssakkunniga i tillämpliga delar även gälla kustartilleriets,
dock med det väsentliga undantaget, att det inom marinförvaltningen
i huvudsak blir vapenavdelningen, som får svara för samarbetet
med marinstaben. Något särskilt problem i fråga om samarbetet vid projektering
o. s. v. av de särskilda kustartilleribatterierna in. in. anses knappast
kunna uppstå, då denna verksamhet så gott som helt och hållet faller
inom vapenavdelningens område.
I fråga om behovet av tjänster för skeppsbyggnadsavdelningen har
förutsatts, att tillfälliga arbetsuppgifter i viss utsträckning skall kunna
utföras av personal, som anställes med anlitande av den under marinförvaltningens
avlöningsstat uppförda anslagsposten till avlöningar till
tillfälligt anställd personal. Enligt de sakkunniga är det med hänsyn härtill
motiverat att denna post uppräknas.
Jag övergår så till att behandla försvarsförvaltningssakkunnigas förslag
till organisations- och tjänsteförändringar.
Marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning består för närvarande av
fem byråer, nämligen projektbyrå, indelad i projekt-, utrustnings- och
skyddsselctioner samt fartygsritkontor (sammanlagt 33 tjänster), fartygsbyrå,
indelad i planerings-, hjälpfartygs-, fartygsbyggnads- och underhållssektioner
(27 tjänster), ubåtsbyrå, indelad i projekt- och ubåtsbyggnadssektioner
samt dykeri- och bärgningsdetalj (27 tjänster), maskinbyrå, in
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr SS ur 1962
delad i anläggnings-, maskin-, motor- och helikoptersektion (33 tjänster),
elektrobyrå, indelad i anläggnings- och materielsektioner samt specialteknisk
detalj (28 tjänster) samt expedition (20 tjänster) och ny- och oinbyggnadskontrollanter
(13 tjänster). Chef för skeppsbyggnadsavdelningen
är marinöverdirektören (Bp 5), som till sitt förfogande har två assistenter
(en marindirektör av 1. graden och en mariningenjör av 1. graden).
Skeppsbyggnadsavdelningen består för närvarande sammanlagt av 184
befattningshavare.
Försvarsförvaltningssakkunnigas förslag innebär i huvudsak att skeppsbyggnadsavdelningen
framdeles indelas i fartygsplanering, fartygsbyrå,
ubåtsbyrå, maskinbyrå, elektrobyrå samt expedition. Minskningen från
fem till fyra byråer åstadkommes genom att nuvarande projektbyrå och
de delar av nuvarande fartygsbyrå som inte överföres till den föreslagna
fartygsplaneringen sammanföres till en byrå, fartygsbyrån. Denna byrå
avses svara för nybyggnad, ombyggnad, utrustning o. s. v. av alla andra
fartyg och båtar än ubåtar.
Fartygsplaneringen skall vara ett stabs- och planeringsorgan direkt
underställt avdelningschefen. Det bör enligt förslaget ha till huvudsaklig
uppgift, dels att i tekniskt och ekonomiskt avseende svara för den allmänna
planeringen av avdelningens arbete i fråga om såväl byggande som
underhåll, dels att handha den systemplanering, som enligt vad i det föregående
sagts bör åvila skeppsbyggnadsavdelningen och som inte bör utföras
vid fartygs- och ubåtsbyråerna, dels att biträda avdelningschefen
med utredningar in. in., dels ock att handha avdelningens krigsförberedelsearbete.
Till planeringsarbetet bör enligt de sakkunniga bland annat höra
att ägna uppmärksamhet åt, hur under planering varande fartyg kan beräknas
komma att inverka på behovet av teknisk personal, underhållsanordningar,
skyddsanordningar in. in. Till fartygsplaneringen överföres enligt
förslaget fartygsbyråns planerings- och underhållssektioner, de nuvarande
tjänsterna för avdelningschefens assistenter samt avdelningens
mobiliseringsofficer. Genom organiserandet av fartygsplaneringen ansei
de sakkunniga, all avdelningschefens möjligheter att effektivt planera,
samordna, leda och uppfölja far tygsbyggandet och avdelningens verksamhet
i övrigt väsentligt ökas.
Det föreslås, att de för närvarande direkt under avdelningschefen
lydande ny- och ombyggnadskontrollanterna fördelas på fartygs- och
ubåtsbyråerna. Härigenom kan deras arbetskraft även utnyttjas för andra
arbetsuppgifter inom dessa byråers byggnadssektioner. Försvarsförvaltningssakkunniga
förutsätter å andra sidan, att örlogsvarven samt vapenavdelningens
kontrollkontor i viss utsträckning skall kunna anlitas för
kontrolluppgifter in. in.
Skeppsbyggnadsavdelningens expedition förutsättcs lyda direkt under
avdelningschefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
Enligt de sakkunnigas förslag skall skeppsbyggnadsavdelningen omfatta
sammanlagt 188 befattningshavare med följande fördelning på byråer m. m.
För avdelningschefen räknar de sakkunniga i anslutning till förslag av
personalkårutredningen med tjänst i lönegrad B 4. Marinöverdirektörsbeställningen
skall härvid disponeras för andra uppgifter enligt kårutredningens
förslag.
För fartggsplaneiingen räknar de sakkunniga med följande tjänster och
beställningar, nämligen för en chef i Bp 1, två marindirektörer av 1. graden,
två marindirektörer av 2. graden, två mariningenjörer av 1. graden, två
mariningenjörer av 1. graden eller förste byråingenjörer i A 23, en mariningenjör
av 2. graden eller byråingenjör i A 21, en byrådirektör i A 24, en
byråingenjör i A 21, en byråassistent i A 19, en byråingenjör i A 19, två
kanslibiträden i A 7 och en mobiliseringsofficer i A: 29.
Av tjänsterna (utöver tjänsterna för chef, mobiliseringsofficer och
kanslibiträden) avses tills vidare en marindirektör av 1. graden, en marindirektör
av 2. graden och en mariningenjör av 1. graden för i första hand
systemplanering och därmed sammanhängande utredningar m. m., en
marindirektör av 1. graden, en mariningenjör av 1. graden och en mariningenjör
av 2. graden eller byråingenjör i A 21 för tekniska utredningar i
övrigt samt sammanhållning och uppföljning av avdelningens verksamhet
m. m., en byrådirektör i A 24, en byråingenjör i A 21 och en byråassistent
i A 19 för ekonomi, budgetfrågor m. m. samt en marindirektör av 2. graden,
två mariningenjörer av 1. graden eller förste byråingenjörer i A 23 och en
byråingenjör i A 19 för underhållsfrågor och därmed sammanhängande
verksamhet.
Fartggsbyrån bildas genom sammanslagning av nuvarande projektbyrån
och nuvarande fartygsbyrån (utom planeringssektionen, underhållssektionen
och mobiliseringsofficeren). Byrån föreslås indelad i projektsektion,
lijälpfartygssektion, fartygsbyggnadssektion, utrustningssektion och fartygsritkontor.
Det förutsättes, att industrin kan medverka till projekteringen av
vissa fartyg. Här avses dels vissa fartyg som anskaffas i större serier, dels
fartyg och båtar av mera »civilt» slag. En sådan medverkan torde icke
längre kunna undvaras. Organisationsförslaget utgår från att åtminstone
någon del av projekteringsarbetet kan utföras av industrin.
Chef för byrån bör vara byråchef i Bp 1. För byråns expedition avses
en kontorist i A 9. För fartygsbyråns sektioner (motsvarande) räknar de
sakkunniga med följande tjänster.
Pro j ek t sektionen : en marindirektör av 1. graden, en marindirektör
av 2. graden, två mariningenjörer av 1. graden eller förste byråingenjörer
i A 23, tre mariningenjörer av 2. graden eller byråingenjörer i A 21, eu
byrådirektör i A 26 (i första hand avsedd för kvalificerade beräkningsarbeten),
en byrådirektör i A 24, tre förste byråingenjörer i A 23, två byråingenjörer
i A 21 och en byråingenjör i A 19.
Hjälpfartygssektionen : en marindirektör av 2. graden, en ingenjör
i A 17 och en tekniker i A 9.
Fartygsbyggnadssektionen: en marindirektör av 1. graden, en
marindirektör av 2. graden, två mariningenjörer av 1. graden, två förvaltare
i Ao 17, en marindirektör av 2. graden eller byrådirektör i A 24, två
mariningenjörer av 1. graden eller förste byråingenjörer i A 23, en byrå
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr SS är 1962
ingenjör i A 21, två byråingenjörer i A 19, en ingenjör i högst A 15, en
kansliskrivare i A 10 och två kontrollantbiträdcn (arvode).
Utrustningssektionen: en marindirektör av 2. graden, en mariningenjör
av 2. graden, en förvaltare i Ao 15, en mariningenjör av 2. graden
eller byråingenjör i A 21, tre förste byråingenjörer i A 23, tre byråingenjörer
i A 19 (därav en för bland annat brandskydd och en huvudsakligen
för avfuktningsfrågor) och en ingenjör i A 17.
Fartygsritkontoret: en mariningenjör av 1. graden eller förste
byråingenjör i A 23, en ingenjör i A 17, tre ingenjörer i högst A 15 och
tre tekniska biträden i A 7.
Ubåtsbyrån föreslås indelad i projektsektion, ubåtsbyggnadssektion,
ubåtsmaterielsektion samt dykeri- och bärgningsdetalj.
Industrin förutsättes utföra projekterings- och konstruktionsarbete
in. in. i ungefär samma utsträckning som för närvarande. Byråns uppgifter
kan därför i fråga om ubatsanskaffning i stort sett begränsas till
att följa utvecklingen, att inrikta, övervaka och bedöma projekteringsarbetet,
att medverka vid beställning av projekterings-, konstruktionsoch
byggnadsarbeten, att kontrollera konstruktions- och byggnadsarbeten
samt att inom marinförvaltningen vara sammanhållande organ i ubåtsfrågor.
Antalet tjänster vid byrån bör därför kunna minskas. Arbetets art samt
materielens ökade komplicitet har medfört behov av flera tjänster för kvalificerad
personal, och i viss utsträckning har därför tjänster utbytts mot
tjänster i högre lönegrad.
Ubåtsbyggnadssektionen förutsättes tills vidare, helt eller i huvudsak,
vara förlagd till Malmö. Till ubåtsbyggnadssektionen överföres de ny- och
ombyggnadskontrollanter, som huvudsakligen avses för ubåtar.
En tjänst för byråingenjör i A 19 vid nuvarande ubåtsbyråns ubåtsbyggnadssektion
utnyttjas för närvarande vid normaliebyråns standardiseringssektion.
De sakkunniga föreslår i förevarande sammanhang, att
tjänsten överflyttas till sistnämnda sektion, där behov av tjänsten kommer
att finnas även fortsättningsvis.
För chef för byrån beräknas en byråchefstjänst i Bp 1. För expeditionen
avses en kontorist i A 9. I övrigt räknar de sakkunniga med följande tjänster.
Projektsektionen: en marindirektör av 1. graden eller byrådirektör
i A 20, två marindirektörer av 2. graden eller byrådirektörer i A 24,
en mariningenjör av 1. graden eller förste byraingenjör i A 23, en byrådirektör
i A 26 och en byråingenjör i A 19.
Ubåtsbyggnadssektionen: en marindirektör av 1. graden, en marindirektör
av 2. graden, två mariningenjörer av 1. graden, en förvaltare i
Ao 15, en mariningenjör av 1. graden eller förste byråingenjör i A 23, en
mariningenjör av 2. graden eller byråingenjör i A 21, en byrådirektör i
A 24, en förste byråingenjör i A 23, en byråingenjör i A 19, ett kanslibiträde
i A 7 och två kontrollantbiträden (arvode).
Ubåtsmaterielsektionen: en marindirektör av 2. graden, en förste
byråingenjör i A 23, två byråingenjörer i A 21, eu ingenjör i A 17 och en
ingenjör i högst A 15.
Dykeri- och bärgningsdetalj en: en mariningenjör av 1. graden
eller förste byråingenjör i A 23 och en byråingenjör i A 19.
opaginerad Kontrollera mot PDF
JO
Kungl. Maj:ls proposition nr SS år 1962
Maskinbyrån indelas enligt förslaget i anläggningssektion, materielsektion,
motorsektion och helikoptersektion. Vid bedömandet av behovet av
tjänster har beaktats, att en mycket stor del av den på maskinbyrån ankommande
anskaffningen avser objekt, som utvecklas inom industrin,
t. ex. förbränningsmotorer.
För helikoptersektionen upptages det antal tjänster, som finnes upptaget
i 1961 års statsverksproposition (bil. 6, s. 99). Ehuru skäl kan åberopas
för en mindre ökning av organisationen, anser försvarsförvaltningssakkunniga,
att ytterligare erfarenheter bör vinnas, innan ändring sker.
För byråchefen beräknas en tjänst i Bp 1. Ett kanslibiträde i A 7 beräknas
för byråns expedition. Följande personaluppsättning avses i övrigt
för byrån.
Anläggningssektionen: en marindirektör av 2. graden, en förvaltare
i Ao 17, en förvaltare i Ao 15, eu mariningenjör av 1. graden eller
förste byråingenjör i A 23, en förste byråingenjör i A 23, två byråingenjörer
i A 21, en byråingenjör i A 19 och två ingenjörer i A 17.
Materielsektionen : en förvaltare i Ao 15, en marindirektör av 2.
graden eller byrådirektör i A 24, tre förste byråingenjörer i A 23, tre
byråingenjörer i A 21, en byråingenjör i A 19 och en tekniker i A 9.
Motorsektionen: en mariningenjör av 1. graden, en marindirektör av
2. graden eller byrådirektör i A 24, en mariningenjör av 1. graden eller
förste byråingenjör i A 23, en byråingenjör i A 21, två byråingenjörer i
A 19, en ingenjör i A 17, två ingenjörer i högst A 15 och en tekniker i A 10.
Helikoptersektionen: en marindirektör av 1. graden, en mariningenjör
av 1. graden, en förste byråingenjör i A 23, en byråingenjör i A 21,
en bvråingenjör i A 19 och en ingenjör i A 17.
Elektrobyrån skall enligt förslaget alltjämt vara indelad i anläggningssektion
och materielsektion. Den för närvarande fristående specialtekniska
detaljen föreslås inordnad i materielsektionen. För chefen avses en byråchefstjänst
i Bp 1. Ett kanslibiträde i A 7 beräknas för byråns expedition.
1 övrigt föreslås följande personalorganisation.
Anläggningssektionen: en marindirektör av 2. graden, en mariningenjör
av 1. graden, en förvaltare i x\o 15, en mariningenjör av 2. graden
eller byråingenjör i A 21, cn förste byråingenjör i A 23, tre byråingenjörer
i A 21, fem byråingenjörer i A 19 och två ingenjörer i A 17.
Materielsektionen: en marindirektör av 2. graden eller byrådirektör
i A 24, eu byrådirektör i A 24 (huvudsakligen för utredningar
av teoretisk natur), en byråingenjör i A 21, tre byråingenjörer i A 19, två
ingenjörer i A 17, eu ingenjör i högst A 15, en tekniker i A 10 och en
tekniker i A 9.
För skeppsbyggnadsavdelningens expedition beräknas följande tjänster,
nämligen för en assistent i A 17, eu kontorsskrivare i A 13, en förste kansliskrivare
i A 12, eu kansliskrivare i A 10, tre kontorister i A 9, fem kanslibiträden
i A 7 och åtta biträden för skriv- och kontorsgöroinål (kontorsbiträden).
Den i det föregående föreslagna personalorganisationen m. in. för skeppsbyggnadsavdelningen
innebär, att avdelningen utökas med sammanlagt
fyra tjänster. Vid bifall till de sakkunnigas förslag tillkommer följande
tjänster och beställningar vid marinförvaltningen, nämligen för en chef
11
Kungl. Maj:ts proposition nr SS ur 1962
för fartygsplaneringen i Bp 1, två förvaltare i Ao 15, tre marindirektörer
av 1. graden i Ao 26, en marindirektör av 2. graden i Ao 24, en mariningenjör
av 1. graden i Ao 23, två byrådirektörer i Ae 26, två byrådirektörer
i Ae 24, tre förste byråingenjörer i Ae 23, tre byråingenjörer i Ae 21,
en kontorist i Ae 9, ett kanslibiträde i Ae 7 samt två tekniska biträden
i Ae7. Samtidigt kan emellertid följande beställningar och tjänster indragas,
nämligen för en byråchef i Bp 1, en mariningenjör av 2. graden
i Ao 21, en marindirektör av 2. graden eller byrådirektör i Ao 24, två
byråingenjörer i Ae 19, två ingenjörer i Ae 17, tre ingenjörer i högst
Ae 15, två tekniker i Ae 10, en tekniker i Ae 9, två tekniska biträden
i Ae 5 samt två biträden för skriv- och kontorsgöroinål.
I avvaktan på slutligt ställningstagande till kårutredningens förslag
förutsätter de sakkunniga, att de nya beställningarna för förvaltare och
civilmilitär personal tills vidare inte inrättas utan uppehälles med
vikariatslöneförordnande.
De sakkunniga beräknar, att deras förslag innebär en årlig kostnadsökning
med i runt tal 270 000 kr.
Försvarsförvaltningssakkunnigas förslag är utarbetat efter samråd med
marinförvaltningen, som i huvudsak anslutit sig till förslaget. Marinförvaltningen
finner resultatet tillfredsställande och ägnat att skapa gynnsamma
arbetsförhållanden för skeppsbyggnadsavdelningen. Enligt ämbetsverket
kommer det emellertid alltjämt att finnas brister som omöjliggör för
skeppsbyggnadsavdelningen att i full utsträckning fullgöra samtliga de
arbetsuppgifter som ankommer på avdelningen. För närvarande föreslår
marinförvaltningen dock endast att — i förhållande till försvarsförvaltningssakkunnigas
beräkningar — en beställning för marindirektör av 2.
graden, avsedd för underhållsfrågor vid fartygsplaneringen, utbytes mot
beställning för marindirektör av 1. graden samt att tjänster för en förste
byråingenjör i A 23 och en byråingenjör i A 19 inrättas för maskinbyråns
helikoptersektion respektive elektrobyråns materielsektion.
Yttranden
Chefen för marinen hävdar, att systemplanering i huvudsak är ett
stabsarbete, som berör både marinstaben och marinförvaltningen samt inom
förvaltningen såväl vapenavdelningen som skeppsbyggnadsavdelningen.
Eftersom systemplaneringen är en funktion, som verkar styrande på
nästan all verksamhet inom de två centrala myndigheterna — staben och
förvaltningen — bör enligt marinchefens mening denna verksamhet förläggas
till stabsorgan som lyder direkt under vederbörande chef. Chefen
för marinen föreslår, att så också blir fallet beträffande marinförvaltningen
inom vilken personal för systemplanering bör ingå i ett organ,
ställt direkt under ämbetsverkets souschef. I detta organ bör ingå tekniska
12
Kungl. Maj:ts proposition nr S8 år 1962
stabsofficerare samt vapenteknisk och skeppsbyggnadsteknisk expertis.
Organet skall uteslutande ägna sig åt systemplanering. För planering inom
vapen- och skeppsbyggnadsavdelningarna bör dessutom finnas särskilda
planeringsorgan, vapen- respektive fartygsplanering. Chefen för marinen
iramhåller, att de sakkunniga inom den föreslagna fartygsplaneringen avsett
tre mariningenjörer i första hand för systemplanering. Hinder synes
inte möta att låta dessa tre befattningshavare ingå i ett fristående stabsorgan.
Skulle den på marinförvaltningen ankommande delen av systemplaneringen
delas upp på vapen- respektive fartygsplaneringen, medför detta
enligt marinchefen att marinstabens planeringsavdelning måste fungera
som sammanhållande mellan ämbetsverkets båda planeringsorgan så snart
arbetet berör både flottan och kustartilleriet.
Överbefälhavaren anser i likhet med chefen för marinen, att den föreslagna
ordningen för systemplaneringen inom marinförvaltningen inte
möjliggör en rationell samordning av verksamheten. Överbefälhavaren delar
därför marinchefens uppfattning, att alla ärenden inom marinförvaltningen
av systemplaneringskaraktär bör sammanhållas direkt under souschefens
ledning. En överarbetning av förslaget i vad avser planeringsverksamheten
bör således komma till stånd. I övrigt har överbefälhavaren inte något att
erinra mot de föreslagna ändringarna av skeppsbyggnadsavdelningens
organisation.
Försvarets civilförvaltning anser sig icke med säkerhet kunna uttala sig
i systemplaneringsfrågorna. Ämbetsverket anser emellertid, att vissa fördelar
skulle vara förenade med ett fristående organ för ifrågavarande verksamhet.
För att personalorganisationen i framtiden smidigt skall kunna
anpassas efter behoven bör de nytillkommande tjänsterna enligt civilförvaltningen
tills vidare inrättas såsom extra ordinarie. I övrigt har civilförvaltningen
liksom statskontoret i huvudsak intet att erinra mot de sakkunnigas
förslag.
Sveriges akademikers centralorganisation, tjänstemännens centralorganisation
och statsverkens ingenjörsförbund ansluter sig likaså i huvudsak
till utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Enligt Sveriges
akademikers centralorganisation bör dock vid ubåtsbyråns ubåtsmaterielsektion
och vid elektrobyråns anläggningssektion tillkomma ytterligare
tjänster för en förste byråingenjör respektive för en byrådirektör. Statsverkens
ingenjörsförbund, som finner det anmärkningsvärt att utredningen
i sitt förslag till nya ingenjörsbefattningar uppdelar dessa i civila och
civilmilitära, anser att ifrågavarande tjänster tills vidare bör uppföras såsom
civila. Förbundet anser vidare, att en särskild avdelning bör inrättas
inom marinförvaltningen för underhållsplanering och underhållsfrågor.
Personalförbunden framhåller även, att den föreslagna omorganisationen
bör få genomföras under en övergångstid. Löne- och anställningsfrågorna
förutsättes bli föremål för sedvanliga förhandlingar.
Kiuigl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
13
Statstjänstemannens riksförbund anser det uppenbart att minst tre
sjöofficerare måste ingå i skeppsbyggnadsavdelningens organisation. För
far tygsbyrån föreslås en kommendörkapten av 1. graden eller en kommendörkapten
av 2. graden, för fartygsplaneringen en kommendörkapten av
2. graden samt för ubåtsbyrån en kommendörkapten av 2. graden eller eu
kapten. Dessa beställningar anses kunna tillföras organisationen i utbyte
mot tjänster i förslaget avsedda för ingenjörer.
Marinförvaltningen, som anmodats yttra sig med anledning av innehållet
i överbefälhavarens yttrande, erinrar om att försvarsförvaltningssakkunnigas
förslag är utarbetat efter samråd med ämbetsverket. Vid ärendets beredning
dryftades inom förvaltningen såväl de mera principiella synpunkterna
på planeringsfrågorna som vad de sakkunniga anfört rörande behovet
av en hushållning med den mera kvalificerade tekniska sakkunskapen och de
avgjorda fördelar i förhållande till nuvarande organisation som de sakkunnigas
förslag innebar för skeppsbyggnadsavdelningen i dess helhet. Ämbetsverket
anslöt sig därför till de motiv de sakkunniga haft till utgångspunkt
för de organisatoriska förändringarna av avdelningen samt fann resultatet
tillfredsställande. Marinförvaltningen, som anser det synnerligen angeläget
att den av försvarsförvaltningssakkunniga föreslagna organisationen av
skeppsbyggnadsavdelningen snarast möjligt kommer till stånd, finner ej
skäl göra ändring i detta principiella ståndpunktstagande.
Marinförvaltningens anslagsäskanden
Y rkande
Marinförvaltningen (skr. 14/s, 2s/io och 23/n 1961) hemställer, att anslaget
höjes med 922 000 kr.
Ökning Minskning
I. Nya tjänster in. m.
1. Vapenavdelningen
a) Minexperimentavdelningen vid Stockholms
örlogsvarv inordnas i minbyrån som sektion
in. in.:
Minexperimentsektionen
1 marindirektör av 1. graden Ao 26, 1 marindirektör
av 2. graden Ao 24, 1 förste
driftingenjör Ae23, 3 driftingenjörer
Ae 19, 2 ingenjörer Ae 17, 4 ingenjörer
högst A 15, 1 verkmästare Ae 14, 1 kansliskrivare
Ae 10, 1 tekniskt biträde Ag5
och 2 kollektivavlalsanställda arbetare
(från minexperimentavdelningen) ......... 346 516
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
ökning
(1 mariningenjör av 1. graden Ao 23, 1
förste driftingenjör Ag 23 och 1 ingenjör
högst Ae 15 utgår ur minexperimentavdelningens
organisation) .....................
1 byrådirektör Ae 24 (ny tjänst) ............... 29 928
Minsektionen
1 byrådirektör Ae 24 och 1 byråingenjör
Ae 21 ................................................ 55 560
Minskyddssektionen
1 byråingenjör Ae 21 och 1 byråingenjör
Ae 19 ................................................ 48 756
1 ingenjör högst A 15 (från minexperimentavdelningen)
.............................. 18 816
1 förste byråingenjör Ae 23 utgår ............
Centraldetaljen
1 biträde för skriv- och kontorsgöromål
(från minexperimentavdelningen; för när
-
varande tekniskt biträde Ae 5) ............ 11220
b) 1 assistent Ae 12 (artilleribyråns ammu
nitionssektion)
................................. 16 116
c) 1 assistent Ae 17 (telebyråns centralsektion) 20 856
d) 1 kanslibiträde Ae 7 (expeditionen) ......... 12 444
2. Verkstadsbyrån
a) 1 förste byråsekreterare Ae 23 (centralsektionen)
.......................................... 28 416
b) 1 förste byråingenjör/förste byråintendent
Ae 23 och 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål
(förrådsselctionen) .................. 38 412
3. Normaliebyrdn
a) 1 byråingenjör Ae 19 och 1 ingenjör Ae 17
(standardiseringssektionen) ............... 43 980
b) 1 byråingenjör Ae 19 f beskrivningssektio
nen)
................................................ 23 124
c) 1 tekniker Ae 9 och 1 tekniskt biträde Ae 7
(förlagsdetaljen) .............................. 26 232
4. Administrativa byrån
1 assistent Ae 17 (organisationskontoret) ... 20 856
Minskning
28 416
Kiuigl. Maj:ts proposition nr 88 är 1962
15
5. Centralplaneringen
a) 1 byråassistent Ae 19 ...........................
b) 1 kommendörkapten av 1. graden/överste
löjtnant
Ao 26 eller kommendörkapten av
2. graden/major Ao 24, 1 kapten Ao 21
(flottan eller kustartilleriet), 1 marindirektör
av 2. graden/byrådirektör Ao 24,
1 byråingenjör Ae 21 och 1 kontorist Ae 9
Ökning
23 124
128 172
11. Löneregleringar
1. Uppflgttning av byråchefer in. fl.
I amiralitetsråd Bo 1—Bo 3, 5 byråchefer
Bp 1 — överingenjörer Bp 3, 3 byråchefer
Bp 1—Bp 3, 1 byråchef Bo 1—Bo 3, 1 verkstadsdirektör
Bp 1—Bp 3 ..................... 48 312
2. Vapenavdelningen
Artilleribyrån
1 kommendörkapten av 2. graden/major
Ao 24 — kommendörkapten av 1. graden/
överstelöjtnant Ao 26 och 2 biträden för
skriv- och kontorsgöromål — kanslibi
-
träden Ae 7 (ammunitionssektionen) ... 5 712
Minbyrån
1 byråassistent Ae 19 — byråintendent
Ae 21 (centraldetaljen) ........................ 2 508
1 kommendörkapten av 2. graden Ao 24 —
kommendörkapten av 1. graden Ao 26
(marinens avlöningsanslag) och 1 förste
byråingenjör Ae 23 — byrådirektör Ae 24
(minröjningssektionen) ........................ 1 512
1 marindirektör av 2. graden/byrådirektör
Ae 24 -— marindirektör av 1. graden/byrådirektör
Ae 26 (minskyddssektionen) ... 3 264
Telebyrån
1 kommendörkapten av 2. graden/major
Ao 24 — kommendörkapten av 1. graden/
överstelöjtnant Ao 26 (centralsektionen) 3 264
1 marindirektör av 1. graden/byrådirektör
Ao 26 — marindirektör av 1. graden/överingenjör
Bo 1 (radax-selctionen) ............ 9 648
Minskning
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
ökning
1 marindirektör av 1. graden/byrådirektör
Ao 26 — marindirektör av 1. graden/överingenjör
Bo 1 (radiosektionen; överföring
från marinens avlöningsanslag) ............ 42 840
Kontrollkontoret
1 kommendörkapten av 2. graden/major
Ao 24 — kommendörkapten av 1. graden/
överstelöjtnant Ao 26, 1 förvaltare Ao 15
—Ao 17, 1 flaggunderofficer Ao 13 — förvaltare
Ao 15 och 1 byråassistent Ae 19 —
byråintendent Ae 21 ........................... 9 636
3. Skeppsbyggnadsavdelningen
Projektbyrån
1 marindirektör av 1. graden Ao 26—Bo 1
(projektsektionen; marinens avlöningsanslag)
................................................ —
1 marindirektör av 2. graden/byrådirektör
Ao 24 — marindirektör av 1. graden/byrådirektör
Ao 26 (utrustningssektionen;
överföring från marinens avlöningsanslag) 33 192
1 marindirektör av 2. graden Ao 24 — marindirektör
av 1. graden Ao 26 (skyddssektionen;
marinens avlöningsanslag) ... —
Fartygsbyrån
1 marindirektör av 2. graden Ao 24 — marindirektör
av 1. graden Ao 26 (hjälpfartygssektionen;
marinens avlöningsanslag) —
1 marindirektör av 2. graden/byrådirektör
Ao 24 — marindirektör av 1. graden/byrådirektör
Ao 26 (fartygsbyggnadssektionen;
överföring från marinens avlönings
-
anslag) ............................................. 33192
1 marindirektör av 2. graden Ao 24 — marindirektör
av 1. graden Ao 26 (under
-
hållssektionen; marinens avlöningsanslag)
................................................ —
Ubåtsbyrån
1 marindirektör av 1. graden/byrådirektör
Ao 26 — marindirektör av 1. graden/överingenjör
Bo 1 (projektsektionen; överföring
från marinens avlöningsanslag) ...... 42 840
Minskning
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 är 1962
17
Ökning
1 marindirektör av 2. graden Ao 24 —• marindirektör
av 1. graden Ao 26 (ubåtsbyggnadssektionen;
marinens avlöningsanslag)
............................................. —
Maskinbyrån
1 marindirektör av 2. graden Ao 24 — marindirektör
av 1. graden Ao 26 (anläggningssektionen;
marinens avlöningsanslag)
................................................ —
1 marindirektör av 2. graden/byrådirektör
Ao 24 — marindirektör av 1. graden/byrådirektör
Ao 26 (maskinsektionen) ......... 3 264
1 marindirektör av 2. graden/byrådirektör
Ao 24 — marindirektör av 1. graden/byrådirektör
Ao 26 (motorsektionen; överföring
från marinens avlöningsanslag) ...... 33 192
1 marindirektör av 2. graden Ao 24 — marindirektör
av 1. graden Ao 26 (helikoptersektionen;
marinens avlöningsanslag) —
Elektrobyrån
1 marindirektör av 2. graden Ao 24 — marindirektör
av 1. graden Ao 26 (anläggningssektionen;
marinens avlöningsanslag)
................................................ —
1 marindirektör av 2. graden/byrådirektör
Ao 24 — marindirektör av 1. graden/byi''ådirektör
Ao 26 (materielsektionen; överföring
från marinens avlöningsanslag) ... 33192
4. lnköpsavdelningen
1 byrådirektör Ao 24—Ao 26 och 1 förste
kansliskrivare Ae 12 — assistent Ae 15
(inköpssektionen) .............................. 5 964
1 kamrerare Ao 19—Ao 23 och 1 kanslibi
träde
Ae 7 — kontorist Ae 9 (räkningssektionen)
....................................... 6 636
5. Verkstadsbyrån
2 byrådirektörer Ao 24—Ao 26 (centralsek
tionen
respektive driftsektionen) ......... 6 528
1 byrådirektör Ae 24—Ae 26 (förrådsseklionen)
................................................ 3 264
2—3213 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml Nr 88
Minskning
18
Kungl. Maj:ts proposition nr S8 är 1962
G. Normaliebyrån ökning
1 marindirektör av 2. graden/byrådirektör
Ao 24 — marindirektör av 1. graden/byrådirektör
Ao 26 (standardiseringssektionen)
................................................ 3 264
1 byråingenjör/byråintendent Ao 21 — förste
byråingenjör/förste byråintendent Ao 23
(beskrivningssektionen) ..................... 2 784
7. Administrativa byrån
1 byrådirektör Ao 24—Ao 26 (lcanslisektionen)
................................................ 3 264
1 biträde för skriv- och kontorsgöromål —
maskinoperatör Ae 7 (ekonomisektionen) 1 224
2 kanslibiträden Ae 7 — kontorister Ae 9
och 1 kansliskrivare Ae 10 — förste kansliskrivare
Ae 12 (kassadetaljen) ............ 4 020
1 byrådirektör Ao 24—Ao 26 (personalkontoret)
............................................. 3 264
1 förste byråintendent Ao 23 — byrådirektör
Ao 24 (organisationskontoret) ......... 1 512
8. Centralplaneringen
1 kommendörkapten av 1. graden/överstelöjtnant/marindirektör
av 1. graden Ao 26
— chef Bo 1 ....................................... 9 648
III. Ordinariesättningar
1 byrådirektör Ae 26, 1 förste byråingenjör
Ae 23, 2 byråingenjörer Ae 21, 1 byråingenjör
Ae 19 och 2 ingenjörer Ae 17 ... —
IV. 1 kapten vid marinintendenturkåren Ao 21 — kap
ten
ur flottan, kustartilleriet eller marinintendenturkåren
(från marinens avlöningsanslag) 25 632
V. Lönegradsuppflyttningar m. m. enligt prop.
1961:142 80 444
VI. Löneklassuppflyttningar m. m......................... 191 400
VII. Omräkning ...................................................
Minskning
596 528
1 546 944 624 944
+ 922 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1902
19
Motiv
Den i del följande lämnade redogörelsen upptager endast de av marinförvaltningens
förslag till personalförändringar in. in. vid ämbetsverket från
och med nästa budgetår som jag ansett inig böra helt eller delvis biträda
eller eljest funnit särskild anledning uppehålla mig vid. I övrigt torde få
hänvisas till handlingarna i ärendet.
I. 1 a). I delbetänkande I angående marinförvaltningens organisation
(juli 1960) anförde 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga, att starka skäl
talade för att den till Stockholms örlogsvarv förlagda minexperiinentavdelningen
överfördes till marinförvaltningens minbyrå (se prop. 1961: 1,
bil. 6, s. 96). Något förslag till överföring framlade de sakkunniga emellertid
icke utan de förutsatte att frågan skulle övervägas i samband med frågan
om Stockholms örlogsvarvs kommande organisation och utflyttning
från Stockholm.
Chefen för marinen avgav efter samråd med marinförvaltningen den 31
oktober 1961 förslag till ny organisation av Stockholms örlogsvarv och föreslog
därvid bland annat, att minexperimentavdelningen skulle överföras till
marinförvaltningen och inordnas i minbyrån. 1 anslutning härtill har marinförvaltningen
den 23 november 1961 framlagt förslag till ny organisation
av minbyrån.
Förslaget innebär — förutom de förändringar som föranledes av minexperimentavdelningens
inlemmande i minbyrån — även vissa personalförändringar
vid byrån i övrigt. Trots att byråns organisation nyligen fastställts
och ännu icke hunnit prövas i önskvärd utsträckning anses personalförstärkningar
erforderliga med hänsyn till bland annat den snabba utvecklingen
av minvapnet.
Minexperimentavdelningen föreslås vid inordnandet i minbyrån skola
organiseras som en särskild sektion, minexperimentsektionen. För denna
räknar marinförvaltningen med följande personaluppsättning, nämligen
en marindirektör av 1. graden i Ao 26, en marindirektör av 2. graden i Ao
24, en byrådirektör i Ae 24, en förste driftingenjör i Ae 23, tre driftingenjörer
i Ae 19, två ingenjörer i Ae 17, fyra ingenjörer i högst A 15, en verkmästare
i Ae 14, en kansliskrivare i Ae 10 och ett tekniskt biträde i Ag 5
samt två kollektivavtalsanställda arbetare. 1 förhållande till minexperimentavdelningens
nuvarande organisation innebär detta dels att en tjänst för
byrådirektör i Ae 24 tillkommer, dels att en beställning för mariningenjör av
1. graden i Ao 23 ersätts med beställning för marindirektör av 2. graden i
Ao 24, dels att tjänster för en förste driftingenjör i Ag 23 och en ingenjör
i högst Ae 15 indrages, dels alt från minexperimentavdelningen överföres
till minskyddssektionen en tjänst för ingenjör i högst A 15 dels ock att
en tjänst för tekniskt biträde i Ae 5 utgår varvid centraldetaljen tillföres
eu tjänst för biträde för skriv- och kontorsgöromål.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
För minsektionen bör inrättas nya tjänster för en byrådirektör i Ae 24
och eu byråingenjör i Ae21. Beträffande verksamheten vid denna sektion
anför marinförvaltningen bland annat följande.
Minsektionens arbetsuppgifter äro på grund av minvapnets utveckling
mot alltmer komplicerade system synnerligen mångskiftande och kvalificerade.
En stor del av det väsentliga utvecklingsarbetet bedrives för närvarande
vid olika industrier, men det oaktat medger den nuvarande personaluppsättningen
icke 1 ullständig bearbetning av samtliga de uppgifter som enligt
chefens för marinen direktiv för minvapnets utveckling åvila sektionen.
Orsaken härtill är, att betintliga kommersiella konstruktioner icke kunna
utnyttjas i arbetet och alt sektionen på grund härav i stor utsträckning
''naste ägna sig åt att leda och kontrollera de anlitade industriföretagen.
Byrådirektörstjänsten avses för uppgifter inom avståndsminområdet och
byräingenjörstjänslen för kontrollerbar minmateriel.
bör byråns minskyddssektion föreslås slutligen nya tjänster för en byråingenjör
i Ae 21 och en byråingenjör i Ae 19. Förstnämnda tjänst avses för
nya mät- och avmagnetiseringsutrustningar samt mät- och behandlingsmetoder.
Innehavaren av tjänsten i Ae 19 skall bland annat handlägga ärenden
rörande projektering, beräkning och konstruktion av magnetminskydd för
fartyg, utarbeta konslruktionsritningar och specifikationer för angivna anläggningar
samt utöva inontagekonlroll ur magnetisk synpunkt vid nybyggnadsvarven.
En tjänst för förste byråingenjör i Ae 23 vid sektionen kan
härvid — och i samband med att en ny tjänst för byrådirektör i Ae 24 inrättas
vid minexperimentsektionen — utgå ur minskyddssektionens organisation.
2b). Marinförvaltningen anför, att verkstadsbyråns förrådssektion fått
väsentligt ökade arbetsuppgifter bland annat till följd av pågående rationaliseringsverksamhel
och försök med funktionell förrådsorganisation. Härtill
kommer arbetsuppgifter i samband med övergång till modern maskinell
lörrådsredovisning. För alt uppkommande lokal- och hanteringsproblem
skall kunna lösas på ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt erfordras en ny
Ijänst för förste byråingenjör eller förste byråintendent i Ae 23.
Marinens centrala förråd i Eskilstuna har enligt ämbetsverket utbyggts
i sådan takt, att bokförings- och skrivarbete ej kunnat medhinnas av befintlig
personal. Behovet av ytterligare personal har hittills tillgodosetts med
anlitande av den i marinförvaltningens avlöningsstat uppförda anslagsposten
till avlöningar till tillfälligt anställd personal. Då stadigvarande behov
av ytterligare ett kontorsbiträde förutses föreslår ämbetsverket, att en tjänst
härför inrättas.
3 a). I 1961 års slatsverksproposition (bil. 6, s. 109) anfördes ingen erinran
mot att normaliebyrån förstärktes med tjänster för en byråingenjör
i Ae 19 och en ingenjör i Ael7 under förutsättning att behovet kunde tillgodoses
genom omflyttning från andra enheter inom marinförvaltningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
21
Ämbetsverket erinrar om att Kungl. Maj:t den 16 juni 1961 föreskrivit, att
en vakant tjänst i Ae 19 vid ubåtsbyrån tills vidare får utnyttjas vid normaliebyråns
standardiseringsseklion. Behovet av tjänsten i Ae 17 har emellertid
ej kunnat tillgodoses genom omdisponering. Enligt marinförvaltningen
är det nödvändigt att båda dessa tjänster tillföres normaliebyrån,
då arbetet med standardisering, kodifiering och klassificering av marinens
materiel för närvarande inte kan bedrivas i önskvärd takt. Detta får emellertid
inte ske på bekostnad av annan enhet inom ämbetsverket.
5 b). Marinförvaltningen anför, att en särskild detalj, anknuten till ämbetsverkets
centralplanering, bör organiseras. Denna detalj skall bland annat
samverka med försvarsstaben, försvarets forskningsanstalt, övriga förvaltningar
etc. I övrigt angives detaljens uppgifter vara, bland andra, följande.
Detaljen skall i fred dels följa den tekniska utvecklingen och dess tilllämpning
särskilt på de områden, som berör marinen, i syfte att skapa och
fortlöpande underhålla en stabsmässig översikt, dels sammanställa, bearbeta
och delgiva materiel rörande den tekniska utvecklingen.
Som chef för detaljen bör enligt marinförvaltningen avses en med militär
organisation och stabstjänst förtrogen befattningshavare. Marinförvaltningen
föreslår för befattningen en beställning för kommendörkapten av
1. graden eller överstelöjtnant alternativt kommendörkapten av 2. graden
eller major. I övrigt beräknar ämbetsverket personalbehovet för detaljen
till en kapten ur flottan eller kustartilleriet, en marindirektör av 2. graden
eller byrådirektör i Ao 24, en byråingenjör i Ae 21 samt en kontorist i Ae 9.
Ytterligare uppgifter rörande motiven för ifrågavarande förslag torde få
inhämtas ur handlingar som kommer att överlämnas till riksdagens vederbörande
utskott.
II. Marinförvaltningens förslag till lönegradsuppflyttningar innebär
bland annat, att samtliga i ämbetsverkets organisation ingående tjänster
i B 1 uppflyttas till B 3. I anslutning härtill föreslås även att vissa sektionschefstjänster
med i huvudsak projekterings- och konstruktionsuppgifter
höjes från A 26 till B 1. Övriga tjänster för sektionschef bör enligt marinförvaltningen
i princip vara placerade i A 26. De framförda förslagen till
lönegradsuppflyttningar i övrigt motiveras i allmänhet med arten och omfattningen
av de arbetsuppgifter som är förenade med ifrågavarande
tjänster.
Utöver de i sammanställningen angivna lönegradsuppflyttningarna anmäler
marinförvaltningen vissa ytterligare önskemål om omvärderingar. Dessa
anses emellertid böra behandlas i annan ordning.
III. Förslagen till ordinariesättningar omfattar sammanlagt sju tjänster,
varav en vid artilleribyrån (i Ae21), fem vid telebyrån (en i Ae 23, en i
Ae21, en i Ae 19 och två i Ae 17) samt en vid inlcöpsavdelningen (i Ae 26).
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 är 1962
Förslagen motiveras i huvudsak med att stadigvarande behov av ifrågavarande
tjänster anses föreligga.
Yttranden
Överbefälhavaren tillstyrker förslagen under punkt 5 b).
1956 års försvarsförvultningssakkunnigu, som avgivit yttrande såvitt avser
punkt 1 a), tillstyrker marinförvaltningens förslag, att minexperimenlavdelningen
inordnas såsom en särskild minexperimentsektion inom minbyrån.
I anslutning härtill tillstyrker de sakkunniga vidare, dels att följande
tjänster inrättas, nämligen vid minexperimentsektionen en tjänst för
byrådirektör i Ae 24, vid minsektionen en tjänst för byråingenjör i Ae21
och vid minskyddssektionen en tjänst för byråingenjör i Ae 19, dels ock all
följande tjänster indrages, nämligen vid minskyddssektionen en tjänst för
förste byråingenjör i Ae 23 samt vid minexperimentavdelningen en tjänst
för förste driftingenjör i Ag23 och en tjänst för ingenjör i högst Ae 15.
Likaså tillstyrker de sakkunniga, alt en tjänst för ingenjör i högst Ae 15
flyttas från minexperimentavdelningen till minskyddssektionen samt att en
tjänst för tekniskt biträde i Ae 5 vid minexperimentavdelningen utbytes mot
tjänst för biträde för skriv- och kontorsgöromål. Sistnämnda tjänst bör dock
liksom flertalet övriga sådana tjänster vid vapenavdelningen redovisas vid
vapenavdelningens expedition. Härjämte föreslår de sakkunniga, att en annan
vid minexperimentavdelningen befintlig tjänst för tekniskt biträde i
Ag 5 med hänsyn till arbetsuppgifterna utbytes mot tjänst för tekniker i
Ae 9.
Förslaget att utbyta en beställning för mariningenjör av 1. graden i Ao 23
mot beställning för marindirektör av 2. graden i Ao 24 lillslyrkes.
Enligt de sakkunnigas mening bör vid minexperimentavdelningen befintliga
tjänster för förste driftingenjör och driftingenjör i anslutning till omorganisationen
framdeles benämnas förste byråingenjör respektive byråingenjör.
Löneställning och tjänstebenämning för tjänster vid minexperimentavdelningen
för en verkmästare i Ae 14 och en kansliskrivare i Ae It)
bör vidare omprövas vid nuvarande innehavares avgång.
1 förevarande sammanhang upptager de sakkunniga även till behandling
frågan om chefskapet för minsektionen. De sakkunniga föreslog i delbetänkande
I (juli 1960), att en marindirektör av 1. graden skulle vara chef
för minsektionen. Detta förslag har sedermera godtagits (prop.1961: 1, bil.
6, s. 108 f.). Vissa nya omständigheter har emellertid enligt de sakkunniga
nu tillkommit. Genom minexperimentavdelningens inordnande i minbyrån
tillföres byrån sålunda teknisk sakkunskap på hög nivå, varför de skäl som
1960 motiverade förslaget att en marindirektör av 1. graden skulle placeras
såsom chef för minsektionen delvis bortfallit. Personalkårulredningen har
vidare föreslagit, att alla civilmilitära tjänster på bland annat ifrågavarande
område skall utbytas mot civila. Med hänsyn till den stora omfattningen
23
Kungl. Maj:ts proposition nr SS år 1962
av icke direkt tekniska förvaltningsuppgifter som föreligger inom minsektionen
ifrågasattes även, om icke som regel militär (sjöofficer eller kustartilleriofficer
med teknisk utbildning) är att förorda som sektionschef
framför civil tjänsteman. Den beslutade organisationen har slutligen av särskilda
skäl icke kunnat genomföras och kommer sannolikt icke att kunna
genomföras inom överskådlig tid. Kustartilleriofficer är för närvarande chel
för sektionen.
Med hänsyn till det anförda föreslår de sakkunniga, att beställningen för
marindirektör av 1. graden, avsedd för chef för minsektionen, utbytes mot
beställning för kommendörkapten av 1. graden eller överstelöjtnant. För
att den tekniska sakkunskapen icke skall minskas i förhållande till vad
som gäller enligt den beslutade organisationen föreslår de sakkunniga vidare,
att befintlig beställning för major eller kapten ur kustartilleriet utbytes
mot tjänst för förste byråingenjör i Ae 23. 1 samband härmed bör den
för sektionen avsedda beställningen för kapten vid flottan utbytas mot beställning
för kapten vid flottan eller kustartilleriet. Härvid förutsättes att
beställningen skall innehavas av kapten ur det vapenslag som sektionschefen
inte tillhör.
Personalfrågor inom den tekniska tjänsten vid marinen
Nuvarande organisation m.m.
För tekniska uppgifter inom marinen utnyttjas för närvarande personal
från olika personalkategorier, nämligen officerare med teknisk utbildning
— i det följande benämnda tekniska officerare — mariningenjörer med
teknisk utbildning på olika nivåer, underofficerare och underbefäl tillhörande
maskin- och hantverksavdelningarna samt civila ingenjörer med
olika slags kompetens. Den militära personalen är fördelad mellan flottan
och kustartilleriet medan den civilmilitära mariningenjörspersonalen är
sammanhållen i mariningenjörkåren.
Till kategorien tekniska officerare räknas officerare som genomgått någon
av militärhögskolans (sjökrigshögskolans) tekniska kurser. Antalet dylika
officerare uppgick vid årsskiftet 1900—61 till cirka 180. Vid flottan utnyttjas
tekniska officerare främst för befattningar vid marinförvaltningen,
örlogsvarven i Stockholm och Göteborg samt förvaltningsorganen vid marinkommando
Syd ävensom vid marinstabens vapentjänstavdelningar. De fullgör
dessutom sjötjänstgöring i ungefär motsvarande omfattning som övriga
officerare. Kustartilleriofficerarna tjänstgör huvudsakligen vid marinförvaltningen
och vid kustartilleri inspektionen ävensom vid kustartilleriförsvaren
(såsom tygmästare in. in.) och vid truppförbanden för ledningen av
den mera tekniskt betonade delen av utbildningsverksamheten samt såsom
lärare vid utbildningsanstalter.
Utbildningen för de tekniska officerarna har hittills varit densamma som
24
Kungl. Muj:ts proposition nr 88 ur 1962
lör övriga officerare till och med sjökrigshögskolans allmänna kurs. Enligl
beslut av 1961 års riksdag har en för försvaret gemensam militärhögskola
organiserats hösten 1961. I samband härmed har de tekniska kurserna vid
marinen sammanslagits till en kurs om högst 18 månaders längd. Genom
beslut den 23 mars 1961 har Kungl. Maj:t uppdragit åt överbefälhavaren att
verkställa viss kompletterande utredning i fråga om anordnandet av de tekniska
kurserna vid bland annat marinen.
Härutöver kan officer kommenderas som specialstuderande till teknisk
högskola (1 ä 2 per år). Kommenderingen grundas på medgivande av
Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.
Av mariningenjörer med högskoleutbildning finnes skeppsbyggnadsingenjörer
och specialingenjörer. De sistnämnda utgöres av elektro-, artilleri-,
torped-, min- och teleingenjörer. I marinens personalförteckning för budgetåret
1961/62 är uppförda sammanlagt 115 beställningar för mariningenjör
på aktiv stat vid mariningenjörkåren med följande fördelning.
Beställningar Antfll Lönegrad
Förste marindirektör (inspektör för den skeppstek
niska
tjänsten, IMST) .................................... 1 fj0 j
Skeppsbyggnadsingenjörer
Marindirektörer av 1. graden .............................. l(j Ao 26
Marindirektörer av 2. graden .............................. 14 Ao 24
Mariningenjörer av 1. graden .............................. 21 Ao 23
Mariningenjörer av 2. graden .............................. K) Ao 21
Specialingenjörer
Marindirektörer av 1. graden .............................. 14 Ao 26
Marindirektörer av 2. graden .............................. 7 Ao 24
Mariningenjörer av 1. graden .............................. 21 Ao 23
Mariningenjörer av 2. graden .............................. 11 Ao 21
För mariningenjörkårens chef, marinöverdirektören, som tillika är chef
lör skeppsbyggnadsavdelningen i marinförvaltningen, är en beställning i
Bp 5 uppförd i förvaltningens personalförteckning. I egenskap av chef för
kåren lyder marinöverdirektören direkt under chefen för marinen.
Den avsedda fördelningen av nuvarande beställningar framgår av följande
sammanställning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Muj:ls proposition nr SS år 1962
''2 i)
Beställningar
MF
IM ST
Utbild-
ning
örlogs- . varv
(motsv)
Sjö-
tjänst
KA-
försvar
S:a
Förste marindirektör...........
—
1
—
—
—
—
1
Skeppsbyggnadsingenjörer
Marindirektör av 1. gr..........
in
1
4
1
16
Marindirektör av 2. gr..........
7
1
3
1
2
14
Mariningenjör av 1. gr..........
7
3
7
3
1
21
Mariningenjör av 2. gr..........
2
2
2
4
10
S: a
26
2
5
16
9
3
61
Specialingenjörer
Marindirektör av 1. gr..........
11
3
14
Marindirektör av 2. gr..........
4
3
7
Mariningenjör av 1. gr..........
8
3
6
1
3
21
Mariningenjör av 2. gr..........
3
5
2
1
11
S: a
26
3
17
3
4
53
Totalsumma
52
3
8
33
12
7
115
Personalens nuvarande placering överensstämmer i stora drag med den
nyss angivna. Vid marinförvaltningen har dock behovet av mariningenjörer
undergått förändringar till följd av 1954 års förvaltningsreform, dock utan
att antalet beställningar vid kåren avpassats härefter.
De för utbildning avsedda mariningenjörerna tjänstgör såsom kadettingenjörer
och lärare i tekniska ämnen vid sjökrigsskolan och Berga örlogsskolor
(vid marinens underofficersskola samt såsom chefer för skyddstjänstskolan
och maskinskolan).
Vid örlogsvarven (motsvarande) är mariningenjörer placerade såsom
chefer för fartygsavdelning (skeppsteknisk förvaltning) samt i övrigt såsom
sektionschefer m. m. inom nämnda avdelning (förvaltning). Vid vapenavdelningens
(-förvaltningens) sektioner (artilleri-, torped- och minsektionerna)
är mariningenjörer placerade såsom biträden åt respektive sektionschefer
(tekniska officerare) medan telesektionen förestås av mariningenjör.
För sjötjänst beräknade beställningar har avsetts dels för förbandsstab,
dels för särskilda fartyg.
Vid kustartilleriförsvaren har mariningenjörer avsetts såsom stabsingenjör,
tillika chef för fartygs- och verkstadsförvaltningen, vid Stockholms, Blekinge
och Gotlands kustartilleri försvar (SK, BK och GK) samt såsom artilleri-
och teleingenjörer vid tyg förvaltningen vid SK och BK.
Under senare år har därjämte en mariningenjör varit placerad såsom biträdande
marinattaché vid beskickningen i Washington.
Pensionsåldern för heställningshavare vid mariningenjörkåren är 60 år,
dock att förste marindirektören pensioneras vid 65 år.
Förutom mariningenjörer på aktiv stat finns mariningenjörer i mariningenjörkårens
reserv och värnpliktiga mariningenjörer.
Rekryteringen av mariningenjörer på aktiv stat sker regelmässigt genom
antagning av mariningenjörer i mariningenjörkårens reserv. För vin
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
nande av sådan reservanställning fordras att vederbörande såsom mariningenjörsaspirant
och mariningenjörskadett genomgått viss i det följande
angiven utbildning. För alL kunna anställas på aktiv stat fordras härutöver
viss tids praktisk verksamhet och ytterligare tjänstgöring.
Mariningenjörsaspiranter anlages årligen av chefen för mariningenjörkåren
till det antal Konungen i kommandoväg bestämmer. Till inariningenjörsaspirant
ma antagas den som dels avlagt antingen studentexamen å
realgymnasiet eller avgångsexamen vid tekniskt gymnasium, dels vid särskild
lämplighetsprövning betunnits lämplig för utbildning till mariningenjör.
Endast sådana sökande vilkas meriter bedömes tillräckliga för inträde
vid teknisk högskola må antagas. Utbildning för mariningenjörsaspirant
äger rum vid sjökrigsskolan och pågår cirka ett år. Utbildningen uppdelas
pa rekrytkurs vid aspirantskola i land samt på första och andra underbefälskurs
ombord. Aspirant som med godkännande vitsord genomgått andra
underbefälskurs och förklarats lämplig för fortsatt utbildning praktiserar i
cirka tre månader såsom arbetare vid privat varv eller verkstad. Därest mariningenjörsaspirant
icke vinner inträde vid teknisk högskola entledigas han
utan ansökning. Den som med godkännande vitsord genomgått utbildning
såsom mariningenjörsaspirant och befunnits lämplig för fortsatt anställning
antages till mariningenjörskadett. Antalet sådana kadetter som för året må
antagas bestämmes av Konungen i kommandoväg. Omedelbart efter antagning
kommenderas mariningenjörskadett att genomgå utbildning vid teknisk
högskola. Studierna skall bedrivas vid någon av avdelningarna för flygteknik
och skeppsteknik, skeppsbyggnad, maskinteknik, elektroteknik eller,
efter särskilt medgivande, teknisk fysik. Under tredje eller fjärde årskursen
skall kadett genomgå specialkurs i krigsfartygskonstruktion.
Under uppehållet i studierna utbildas mariningenjörskadett under tre
somrar vid praktiska kurser, vilka som regel fullgöres ombord å flottans
tartyg, vid örlogsvarv etc. Vid påbörjandet av andra sommarens praktiska
kurs uttages kadett för utbildning till skeppsbyggnads-, artilleri-, elektro-,
min-, tele- eller torpedingenjör.
Etter examen vid teknisk högskola antages därtill lämplig mariningenjörskadett
till marinunderingenjör i mariningenjörkårens reserv. Dylik
ingenjör skall under 18 månader för förkovran i yrket tjänstgöra vid svenskt
eller utländskt företag eller bedriva utlandsstudier. Under denna tid kan
stipendium utgå med för närvarande 3 300 kr. för år. Under de därpå följande
18 månaderna fullgör marinunderingenjör obligatorisk reservtjänstgöring
och uppbär därvid arvode motsvarande bin för beställningshavare tillhörande
högst lönegrad Ae 19, löneklass 19. Därefter kan vederbörande i
män av tillgång till ledig beställning vinna anställning såsom mariningenjör
av 2. graden på aktiv stat.
Den angivna rekryteringsvägen är den normala. Det förekommer dock
alt såsom mariningenjör (främst specialingenjör) anställes högskoleutbildad
ingenjör som icke genomgått utbildning såsom mariningenjörsaspirant
eller mariningenjörskadett.
Mariningenjörer av här avsedd kategori har i enstaka fall rekryterats från
underofficerare och underbefäl. Dessa har genomgått försvarets läroverk,
där studentexamen avlagts, samt teknisk högskola. Vederbörande har där
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 är 1962
vid efter examen vid försvarets läroverk antagits såsom aspirant och kadett
och genomgått utbildning i likhet med övriga blivande mariningenjörer.
Genom brev den 3 juni 1955 har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser angående
ekonomiska förmåner för här avsedd personal under utbildning till
mariningenjör.
Vid 1955 års riksdag (prop. 110; rskr. 300) fattades beslut om utbyggnad
av mariningenjörkåren med eu kategori mariningenjörer med annan teknisk
utbildning än högskoleutbildning. Enligt nämnda beslut borde dessa
ingenjörer i första hand avses för befattningar inom ledningen av den tekniska
tjänsten ombord på flottans fartyg. Nyutexaminerad mariningenjör
borde anställas i lönegrad 11 och efter 2 år uppflyttas till lönegrad 13 samt
efter ytterligare 6 år till lönegrad 17. Beställningar borde jämväl inrättas
i 19 och 21 lönegraderna och befordran till dessa lönegrader ske i mån av
tillgång till dylika beställningar.
Pensionsåldern för ifrågavarande mariningenjörer borde vara 60 år. Därvid
beräknades möjligheter föreligga att placera äldre mariningenjörer på
befattningar i marinförvaltningen och vid övriga landorgan.
Det förutsattes att den nya ingenjörskategorien skulle liggas upp i första
hand med utnyttjande av befintliga underofficerare och att det skulle få
ankomma på Kungl. Maj:t att närmare utforma den för ändamålet erforder
liga utbildningsorganisationen. Sedan den nya organisationen genomförts
borde huvuddelen av ifrågavarande mariningenjörer rekryteras bland såväl
underofficerare som underbefäl samt om så befunnes nödvändigt och lämpligt
bland personer som avlagt examen vid tekniskt läroverk eller sjöbefälsskola.
Utbildningen borde bedrivas i marinens regi och förläggas till sjökrigsskolan.
— Principen för uppbyggnaden av den nya mariningenjörskadern
borde vara den att beställningar för mariningenjörer inrättades i utbyte
mot befintliga beställningar. Genom sammanslagning av vissa befattningar
beräknades den nya organisationen kunna genomföras utan kostnadsökningar.
Efter utbildning vid sjökrigsskolan har hittills sammanlagt 45 underofficerare
vid flottan och kustartilleriet utexaminerats såsom mariningenjörer.
[ takt med den pågående utbildningen har beställningar för ifrågavarande
ingenjörer inrättats vid mariningenjörkåren. Personalförteckningarna för
budgetåret 1961/62 upptager beställningar för 12 mariningenjörer i Ao 21, 15
mariningenjörer i Ao 19 samt 18 marinunderingenjörer eller mariningenjörer.
För sistnämnda ingenjörer skall enligt Kungl. Maj:ls brev den 16
juni 1961 tillämpas lönegradsserien Ae 13 (marinunderingenjör) samt Ae 15
och Ae 17 (mariningenjör). I samband med all dessa beställningar inrättats
bar motsvarande antal underofficersbeställningar indragits eller vakanisatts.
I ett fall har civil tjänst i Ae 21 å sakanslag indragits.
Utbildningen uppdelas på olika avdelningar (maskinteknik och elektro
-
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
teknik) samt inom dessa på specialgrenar (skeppsteknik, vapenteknik
och teleteknik).
Här avsedda mariningenjörer har hittills utnyttjats i befattningar för maskin-,
elektro-, skydds- och teleingenjörer å jagare samt för divisionsingenjör
å motortorpedbåtsdivision. Dessutom har de placerats till tjänstgöring
vid örlogsvarv, kustartilleriförsvar och såsom lärare vid marinens skolor
m. in.
Enligt medgivanden av Kungl. Maj:t pågår för närvarande två nya kurser
vid sjökrigsskolan, vilka beräknas bli avslutade under åren 1962 och 1968.
Antalet elever vid dessa kurser är 8 respektive 10 underofficerare. År 1968
beräknas därför sammanlagt 63 mariningenjörer av ifrågavarande kategori
finnas utexaminerade.
Underofficerare och underbefäl tillhörande maskin- och hantverlcsavdelningarna
är — liksom övrig underofficers- och underbefälspersonal —— vid
flottan underställda en gemensam personalkårchef, chefen för flottans underofficerare,
underbefäl och meniga (GUM). Vid kustartilleriet är underofficerarna
i kårhänseende underställda inspektören för kustartilleriet
medan underbefälspersonalen i nämnda hänseende lyder under vederbörande
förbandschefer.
Personalen — utom förvaltare — fördelas på yrkesavdelningar och inom
dessa på yrkesgrenar.
Antalet beställningar avsedda för maskin- och hantverksavdelningarna
är budgetåret 1961/62 vid flottan 598 underofficers- och 1 112 underbefälsbeställningar.
Vid kustartilleriet är motsvarande antal 151 respektive 161.
Huvuddelen av de underofficerare vid flottan som tillhör maskinavdelningen
tjänstgör ombord på flottans fartyg såsom uppbördsmaskinister
(maskintjänstchefer), uppbördselektriker (elektrotjänstchefer) samt maskinrums-
och pannrumsmaskinister. Maskinunderofficerare tjänstgör även
vid örlogsvarven (motsvarande), såsom biträden åt marinförvaltningens nybyggnadskontrollanter,
uppbörd smän för förråd eller avrustade fartyg
in. in. Ett mindre antal maskinunderofficerare är lärare vid marinens skolor.
De av flottans underofficerare som tillhör hantverksavdelningen fullgör
vid tjänstgöring ombord huvudsakligen service- och uppbördsmannatjänst.
De till tjänstgöring i land kommenderade hantverksunderofficerarna bestrider
befattningar som uppbördsmän för förråd eller på avrustade fartyg, chefer
lör radiostationer, instruktionsunderofficerare vid utbildningsanstalter
m. in.
Kustartilleriets underofficerare tillhörande maskin- och hantverksavdelningarna
har i allmänhet uppgifter, som har samband med driften och underhållet
av materielen. Till denna kategori kan även räknas förrådsförvallare,
uppbördsmän vid regionala förråd, biträden åt marinförvaltningens
nybyggnadskontrollanter m. fl. Härjämte tages ifrågavarande personal i anspråk
som lärare vid vissa skolor. Kustartilleriets maskinister bestrider vidare
maskintjänsten ombord på kustartilleriets fartyg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 är 19(>2
29
1 anslutning till beslut av 1961 års riksdag (prop. 142; rskr. 308) har
Kungl. Maj:t genom brev den 16 juni 1961 (regleringsbrev II) för tillämpning
tills vidare från och med den 1 juli 1961 meddelat bestämmelser rörande
vikariatslöneförordnande till vissa underofficerare och underbefäl vid
marinen. Förenämnda riksdagsbeslut innebär bland annat att marinens tekniska
underofficerare och underbefäl skall — i avvaktan på resultatet av
personalkårutredningens arbete — beredas samma löneförmåner som utgår
till närmast motsvarande civilmilitära arbetsledare vid armén och flygvapnet.
Rekryteringen av flottans underbefäl sker dels bland stamanställda belälselever
(anställda med kontrakt på 15 månader), dels bland värnpliktiga
som uttagits för underbefälsutbildning. Utbildningsgången för stamanställda
befälselever är i stort sett följande.
Av det första anställningsåret tages i runt tal åtta månader i anspråk för
rekrytkurs, verkstadskurs och yrkeskurs. Resterande del av första anställningsåret
utnyttjas för sjökurs liksom även viss del av det andra anställ
ningsåret. Därefter följer ytterligare verkstads- och yrkesutbildning samt
instruktörskurs. De elever som icke avlagt realexamen (motsvarande) genomgår
under andra anställningsåret furirskurs. Efter ytterligare praktisk
utbildning vid sjökurs befordras vederbörande vid slutet av tredje anställningsåret
till furir. Efter därpå följande praktisk tjänstgöring påbörjas den
egentliga underofficersutbildningen under femte anställningsåret. Vederböx-ande
genomgår därvid klasserna 2 T och 3 T vid marinens tekniska skola (i
Karlskrona) samt därefter marinens underofficersskola (å Berga) under
cirka ett läsår. Uppehållen mellan de olika läsåren utnyttjas för yrkesutbildning.
Underofficersutnäinning sker således normalt efter cirka åtta anställningsår.
Utbildning till förvaltare äger rum dels i allmän kurs, dels i olika slag av
specialkurser.
Vid kustartilleriet sker rekryteringen helt från värnpliktiga som uttagits
för underbefälsutbildning. Utbildningen, vilken till och med underbefälsutbildningen
sker vid kustartilleriets förband, skolor in. in., bedrives i stort
sett enligt samma grunder som för motsvarande personal vid flottan. Underofficersutbildningen
är gemensam för flottans och kustartilleriets personal.
Jämväl kustartilleriets underbefäl tillhörande maskin- och hantverksavdelningarna
genomgår således marinens tekniska skola och marinens underofficersskola.
Civil ingenjörspersonal med utbildning vid teknisk högskola, tekniskt
läroverk, tekniskt institut eller motsvarande finnes anställd i huvudsak vid
marinförvaltningen, örlogsvarven i Stockholm och Göteborg, förvaltningsorganen
vid marinkommando Syd (MKS) samt vid kustartilleriförsvaren.
Den handhar mycket skiftande uppgifter, avseende främst konstruktion,
30
Kungl. Maj:ls proposition nr S8 år 1962
administration och underhåll. Även befattningar i verkstadstjänst avses för
civil ingenjörspersonal. Antalet civila ingenjörer i lägre lönegrad än A 26
inom marinen uppgår till omkring 500, fördelade med cirka 275 på marinförvaltningen,
cirka 155 på örlogsvarven (motsvarande) och cirka 70 på
kustartilleriförsvaren. Härutöver är vissa chefsbefattningar vid marinförvallningen
ävensom ledande befattningar i verkstadstjänst vid örlogsvarven
tillsatta med civila ingenjörer.
Förslag av 1954 års personalkår ut redn ing
Utredningen erinrar till en början om att förutsättningarna för en bedömning
av behovet av teknisk personal vid marinen i vissa avseenden är
oklara. Som exempel anföres att slutlig organisation av örlogsvarven och
förvaltningsorganen vid marinkommando Syd ännu ej fastställts i avvaktan
på ytterligare undersökningar. Vidare har 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga
haft i uppdrag att överse marinförvaltningens organisation. Det oaktat
har utredningen ansett det angeläget att resultaten av dess hittillsvarande
arbete nu redovisas. Detta har bedömts nödvändigt icke minst med
hänsyn till de personalpolitiska återverkningarna av ytterligare dröjsmål.
Utredningen anmäler, att de personalberäkningar som ingått som ett led
i utredningens arbete i vissa avseenden grundats på uppgifter från chefen
för marinen. Arbetet härmed har kunnat slutföras såvitt avser mariningenjörer
med olika slags kompetens. Däremot har beräkningarna rörande behovet
av personal med teknisk kompetens motsvarande nuvarande underofficerare
och underbefäl ännu icke kunnat avslutas bland annat på grund
av att beräkningsunderlag först på ett mycket sent stadium kommit utredningen
tillhanda. Utredningen anmäler emellertid sin avsikt att så snart ske
kan återkomma med förslag i detta avseende.
.1 llmänna synpunkter
Utredningen, som skisserar vissa allmänna utvecklingstendenser beträffande
marinens tekniska materiel, konstaterar, att den fortgående
tekniska utvecklingen av materielen förutsätter att kvalificerade tekniker
finnes att tillgå såväl inom krigsmakten som hos dess konsulter och
leverantörer. För marinens del är tillgång till kompetenta tekniker för utvecklings-,
drifts- och underhållsuppgifter av vital betydelse. Denna personal
måste ha ingående kunskap om och erfarenhet av den ifrågakommande
specifika materielen samt genom en kontinuerlig vidareutbildning hållas
förtrogen med den tekniska utvecklingen.
Mot bakgrunden av detta uttalande behandlar utredningen frågan om vilken
kompetens i tekniskt avseende som bör krävas av personal med angivna
funktioner. Därvid erinrar utredningen om att överbefälhavaren jämlikt
Kungl. Maj :ts beslut den 23 mars 1961 erhållit i uppdrag att verkställa viss
utredning avseende den tekniska utbildningen vid militärhögskolan. Enligt
Kungl. Maj:ls proposition nr SS är 1962
31
delta beslut skall överbefälhavaren pröva både det totala behovet av tekniska
officerare och vilken kompetens dessa officerare bör ha. Frågan om
behovet av tekniska officerare har därför icke prövats av utredningen i vidare
mån än som följer av dess uppdrag rörande avvägningen mellan olika
personalkategorier i marinförvaltningen. Icke heller har utredningen gått
djupare in på frågan om de tekniska officerarnas kompetens ulan förutsatl
att det endast i undantagsfall kan bli aktuellt att bibringa officerare tekniska
kunskaper motsvarande teknisk högskola.
Vad därefter gäller frågan om teknisk kompetens hos övrig personal
inom förevarande områden konstaterar utredningen, att tillgång till högskoleutbildade
tekniker obetingat måste krävas för åtskilliga uppgifter i
central instans. Vid marinförvaltningen erfordras härjämte ett antal
ingenjörer med teknisk kompetens på lägre nivåer.
I fråga om de regionala och lokala landorganen har utredningen kommit
till den uppfattningen, att elt begränsat antal tekniker med högskolekompetens
alltjämt bör avses för tjänstgöring vid örlogsvarven i Stockholm
och Göteborg samt vid förvaltningsorganen vid marinkommando Syd. Utredningen
har därvid tagit hänsyn till det förhållandet att utvecklingen
går mot mindre fartygstyper samtidigt som materielen blir allt mer komplicerad.
Detta gör det nödvändigt att i större omfattning än tidigare förlägga
underhållet till landorganen. Det oaktat har utredningen ansett det
möjligt att i förhållande till nuläget i någon utsträckning reducera antalet
befattningshavare med teknisk högskolekompetens. Enligt utredningens
mening bör därjämte personal med annan teknisk utbildning, närmast
motsvarande examen från högre tekniskt läroverk (gymnasielinjen), kunna
utnyttjas i ett antal befattningar vid örlogsvarven (motsvarande).
Vad angår kustartilleriförsvaren har utredningen ägnat särskild uppmärksamhet
åt frågan, huruvida där förekommande arbetsuppgifter är
av sådan art att de oundgängligen kräver personal med högskolekompetens.
Detta har utredningen ansett vara förhållandet endast beträffande befattningarna
för stabsingenjör. För underhålls- och driftuppgifter i övrigt vid
kustartilleriet har utredningen bedömt behov icke föreligga av personal
med högre teknisk kompetens än gymnasiekompetens.
För verksamheten vid helikopterförband bar utredningen bedömt att
behovet av ledande teknisk personal bör kunna tillgodoses med ingenjörer
med gymnasiekompetens. Utredningen utgår därvid från att verksamheten
i avseende på den tekniska tjänstens bedrivande på lämpligt sätt knytes
till närbelägen flygflottilj, där tillgång finnes till högskoleutbildade flygingenjörer.
Vid ulbildningsanstaltcrna räknar utredningen med att ingenjörer med
teknisk kompetens på olika nivåer erfordras för lärarverksamhet.
Utvecklingen mot lättare fartyg med ökat beroende av baser i land
anser utredningen påkalla viss omprövning av frågan om vilken tekniskt
32
Kungl. Maj:ts proposition nr SS är 1962
utbildad personal som erfordras för befattningar i sjötjänst. Utredningens
bedömande av dessa frågor har givit som resultat att endast ett mindre
antal sådana befattningar kräver högskoleutbildning under det att den
långt övervägande delen bör kunna uppehållas av personal med teknisk
kompetens motsvarande examen från tekniskt läroverk. Emellertid har
utredningen beaktat värdet av att de högskoleutbildade ingenjörer som
bör avses för befattningar vid marinförvaltningen och örlogsvarv (motsvarande)
äger erfarenhet från tjänstgöring i teknisk befattning ombord.
Denna omständighet anser utredningen tala för att högskoleutbildade ingenjörer
för bland annat egen utbildning bör kunna uppehålla här ifrågavarande
befattningar. Krigsplacering ombord av ett antal högskoleutbildade
tekniker, som i fred tjänstgör vid bland annat marinförvaltningen, anses
också medverka till att minska det totala personalbehovet i fred. Här avsedd
krigsplacering kan emellertid enligt utredningens mening vara aktuell
endast för skeppstekniskt utbildade högskoleingenjörer. Några bärande
skäl att placera högskoleutbildade specialister i befattningar ombord anser
utredningen icke föreligga.
Förutom ingenjörer erfordras enligt utredningen i maiänens såväl krigssom
fredsorganisation ett betydande antal befattningshavare med främst
yrkestekniskt inriktad utbildning för uppgifter som avser drift, skötsel
och vård av materielen.
Då det gäller att bedöma frågan om huruvida militär, civilmilitär eller
civil anställningsform bör användas för här berörda tekniska personalkategorier
har utredningen stannat i den uppfattningen, att högskoleutbildade
ingenjörer med skeppsteknisk utbildning, vilka enligt utredningens
förslag kommer att tjänstgöra vid marinförvaltningen, örlogsvarv, andra
regionala och lokala förvaltningorgan samt vid utbildningsanstalter och
ombord, bör ha civilmilitär anställningsform. Detta motiverar utredningen
med att tjänstgöring ombord, vilken bedrives under militära former, bör
kräva militär eller civilmilitär anställningsform samt att erfarenhet från
dylik verksamhet är värdefull för tjänstgöring vid bland annat marinförvaltningen
och örlogsvarv, varför omplacering mellan olika verksamhetsområden
bör kunna ske på ett smidigt sätt. Militär anställningsform
bör icke komma ifråga för civilingenjör med civil grundutbildning.
Andra högskoleingenjörer än sådana med skeppsteknisk utbildning
kommer enligt utredningens förslag icke att fullgöra sjötjänst utan avses
främst för befattningar vid marinförvaltningen och örlogsvarv, vilka
icke oundgängligen kräver att vederbörande har militär eller civilmilitär
ställning. Utredningen har funnit övervägande skäl tala för att dessa civilingenjörer
har civil anställningsform och föreslår följaktligen att den nuvarande
kategorien specialingenjörer vid mariningenjörkåren avvecklas.
Ett ytterligare skäl härför anser utredningen vara att marinförvaltningen
icke är tillräckligt stor för att tillfredsställande befordringsutsikter skall
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 är 1982
33
kunna åstadkommas för ett flertal kvalificerade personalkategorier. Med
utredningens utgångspunkter ter det sig därför naturligt att förutsätta
att behovet av militärt skolad personal skall tillgodoses beträffande marinförvaltningens
vapenavdelning främst av officerare och beträffande skeppsbyggnadsavdelningen
av civilmilitära högskoleingenjörer. Utredningen
hänvisar i övrigt till sitt tidigare betänkande rörande de militära och
civilmilitära personalkårerna för tygförvaltningstjänsten inom armén, där
motsvarande frågor beträffande annétygförvaltningen behandlades (jfr
prop. 1958:110,s. 123—124).
För de ingenjörer med gymnasiekompetens som erfordras för tjänstgöring
ombord förordar utredningen civilmilitär anställningsform. Skälen
härför utvecklas sålunda.
Av förut angivna skäl bör dessa befattningshavare ha antingen militär
eller civilmilitär anställningsform. Militär anställningsform skulle måhända
i vissa avseenden vara till fördel för tjänsten ombord. Det har
nämligen hävdats att en för flertalet befattningshavare ombord enhetlig
anställningsform kan tänkas bidraga till alt skapa enklare och mera
rätlinjiga befälsförhållanden. Därmed skulle följa ett mera rationellt
utnyttjande av tillgängliga personalresurser. Utredningen kan emellertid
icke finna att gällande bestämmelser om civilmilitär personals befälsrätt
in. in. skulle innebära hinder för att utnyttja civilmilitär personal på ett
rationellt sätt. Vidare bör beaktas att den tekniska utbildning som måste
bibringas vederbörande för deras huvuduppgift mindre väl låter sig förenas
med den allmänna militära utbildningsgången. Civilmilitär anställningsform
torde dessutom möjliggöra en smidigare anpassning till löneläget
för ingenjörspersonal i allmänhet än militär anställningsform. Det
synes sannolikt att härigenom åstadkommes gynnsammare förutsättningar
för en bättre rekrytering, vilket är särskilt betydelsefullt vid nuvarande
brist på teknisk personal.
Enligt utredningens mening bör de lönetekniska synpunkterna samt
önskemålet att skapa förutsättningar för en gynnsam rekrytering vara
avgörande för frågan om anställningsform för här ifrågavarande befattningshavare
ombord. Civilmilitär anställningsform bör också vara att föredraga
om personalen användes i vissa andra befattningar, exempelvis i
verkstadstjänst. Med hänsyn till angivna omständigheter har utredningen
kommit till den uppfattningen att den personal med gymnasieingenjörskompetens
som erfordras för tjänstgöring ombord bör ha civilmilitär anställningsform.
Det bör erinras om att armén har civilmilitär ingenjörspersonal
med samma kompetens under det att motsvarande personal vid flygvapnet
är civil.
Utredningen vill här även erinra om att motsvarande befattningshavare
i utländska flottor som regel är militärer, vilka erhållit teknisk utbildning
och vilkas ställning i organisationen (exempelvis i fråga om rätt att utöva
befäl) är utformad med tanke på att de bär speciella uppgifter av teknisk
och icke taktisk eller operativ natur. Detta förhållande torde sammanhänga
med att begreppet »civilmilitär» är okänt utomlands. Internationellt
sett torde emellertid eu svensk civilmilitär vara att anse såsom militär och
icke civil, varför hans ställning i sak blir nära nog identisk med den utländske
special militärens.
3—:m:i02 H i haag till riksdagens protokoll 1902. 1 samt. Nr 88
34
Kungl. Maj:ls proposition nr SS år 19li2
Under hänvisning till att antalet befattningshavare med gymnasieingenjörskompetens
för krigsorganisationen måste avsevärt överstiga det antal
som i fred erfordras för fartygsbefattningar och då behov föreligger av
att utnyttja personal med dylik kompetens för befattningar i land räknar
utredningen med — i konsekvens med vad som tidigare uttalats rörande
högskoleutbildade skeppstekniska ingenjörer — att ett betydande antal
civilmilitära befattningshavare med gymnasieingenjörskompetens bör finnas
inom marinens landorganisation.
Vid avgörandet av frågan huruvida den tekniskt i/rkesutbildade personat
- underofficerare och underbefäl tillhörande maskin- och hantverksavdelningarna
— som avses för tjänstgöring ombord och i land bör vara militärer
eller civilmilitärer gör sig enligt utredningens mening i stort sett
samma synpunkter gällande som beträffande gymnasieingenjörerna. Civilinilitär
anställningsform anses således medge smidigare anpassning till
löneläget för personalgrupper med likartad utbildning och likartade arbetsuppgifter.
Det förefaller därför utredningen sannolikt att även beträffande
denna personal bättre rekryteringsutfall på längre sikt skulle kunna åstadkommas
vid civilmilitär än vid militär anställningsform. Härjämte hänvisar
utredningen till att i fråga om såväl utbildning som arbetsuppgifter
närmast motsvarande personalgrupper vid armén och flygvapnet tidigare
haft militär ställning men efter hand överförts till civilmilitär anställningsform.
Utredningen erinrar jämväl om att flertalet av marinens underofficerare
och underbefäl från och med innevarande budgetår beretts vikariatslön
i de lönegrader som gäller för motsvarande arbetsledande civilmilitär
personal vid armén och flygvapnet samt att denna anordning vidtagits såsom
ett provisorium i avbidan på kårutredningens förslag.
Då utredningen följaktligen föreslår att här avsedda personalkategorier
i allmänhet ges civilmilitär anställningsform förutsätter den att ifrågavarande
personal även vid en sådan anställningsform skall i mån av behov
och allt efter förhållandena vid olika tjänstgöringsplatser kunna åläggas
att vid sidan av sin huvuduppgift — drift, vård och reparation av marinens
materiel — fullgöra rent militär tjänst, såsom dagbefäls- och vakttjänst
etc.
Utredningen har dock funnit att de förut åberopade skälen för överföring
till civilmilitär anställningsform gör sig mindre starkt gällande i
fråga om rekryteringspersonalen. Härtill kommer att utbildningen under
den första anställningstiden är gemensam för olika yrkesgrenar i större
omfattning än under den fortsatta tjänstgöringen. Utredningen har därför
ansett att militär anställningsform alltjämt bör tillämpas för rekryteringspersonalen
och föreslår, att för denna användes nuvarande tjänstebenämningar
(furirsaspiranter och furirer). Utredningen hänvisar även
till att teknikeraspiranter vid armén har militär anställningsform och att
samma anställningsform länge gällde för furirer vid tygstaten ehuru övrig
personal å denna stat var civilmilitär.
35
Kangl. Maj:ts proposition nr 88 ur 19(12
För övrig här ifrågavarande personal föreslår utredningen att civilinilitära
beställningar inrättas i de lönegrader och, så långt möjligt, med
de tjänstebenämningar som tillämpas för närmast motsvarande kategorier
vid armén och flygvapnet. I anslutning härtill hör för den i yrkestjänst
ständigt sysselsatta personalen användas tjänstebenämningarna marintekniker
(A 10) och förste marintekniker (A 12) samt för den personal
som erfordras för arbetsledande och särskilt kvalificerade befattningar
tjänstebenämningarna maskinist alternativt mästare (A 13), flaggmaskinist
alternativt flaggmästare (A 14), verkmästare (A 16) och förste verkmästare
(A 17).
Sainmanfattningsvis förordar utredningen att för tekniska uppgifter
inom marinen skall tagas i anspråk dels officerare med viss teknisk utbildning,
dels civilmilitära mariningenjörer med högskole- eller gymnasiekompetens,
dels även en kategori huvudsakligen civilmilitärt anställd personal
på underofficers- och underbefälsnivå. Som arbetsbenämningar för
angivna civilmilitära personalkategorier använder utredningen benämningarna
Ming H, Ming G respektive mästar- och teknikerpersonal.
Den personal som i övrigt erfordras för tekniska uppgifter inom marinen
förutsättes ha civil anställningsform. Bland denna bör ingå befattningshavare
med uppgifter i huvudsak motsvarande nuvarande specialingenjörers.
ltekrgtering och utbildning
Det är enligt utredningens mening önskvärt att mästar- och teknikerpersonalen
rekryteras enligt i stort sett samma grunder som gäller i fråga om
motsvarande personal inom andra försvarsgrenar. Med utgångspunkt i
de krav som ställes på personalen med hänsyn till dess krigsbefattningar
bör utbildningen nära anpassas till utbildningen av motsvarande kategorier
vid armén och flygvapnet.
Utredningen erinrar till en början om att krigsmaktens underbefälsrekrytering
under 1950-talet omlagts enligt beslut vid skilda tillfällen. Vid
armén och kustartilleriet har tidigare rekrytering genom kontraktsanställning
helt upphört. I stället sker rekrytering sedan år 1953 bland värnpliktiga
som genomgått första tjänstgöring. Vid flottan däremot finnes två
rekryteringsvägar. Huvuddelen av underbefälet rekryteras bland kontraktsanställda
befälselever. Sedan 1953 finns därjämte möjlighet till rekrytering
från värnpliktiga. En kontraktsanställds kontanta löneförmåner intill
tidpunkten för furirsbefordran överstiger motsvarande förmåner för
värnpliktsrekryterad personal med drygt 5 000 kr. Tages endast hänsyn
till tiden för kontraktsanställning respektive värnpliktstjänstgöring
nedgår skillnaden till drygt 3 600 kr. Under dessa förhållanden anser
utredningen att det knappast är ägnat att väcka förvåning att möjligheten
att rekrytera bland värnpliktiga hittills icke lett till nämnvärt resul
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr SS är 1962
tat. Den omständigheten att yngling som önskar vinna fast anställning vid
flottan och som är under normal inskrivningsålder i allmänhet antages
som kontraktsanställd anses också medverka till att antalet värnpliktsrekryterade
blir litet.
Utredningen konstaterar därefter att, oaktat två rekryteringsvägar
stått öppna, rekryteringsutfallet, såvitt avser tekniskt underbefäl vid flottan,
under senare år icke varit tillfredsställande. Sålunda har det övervägande
antalet furirsaspiranter, som rekryteras från kontraktsanställda
befälselever, avgått sedan efter kontraktstidens utgång anställning innehafts
under så lång tid som enligt gällande bestämmelser (jfr inskrivningsförordningen
141 §) erfordras för alt den skall få tillgodoräknas som
fullgjord värnpliktstjänstgöring. I detta sammanhang erinrar utredningen
även om att föredragande departementschefen vid de tillfällen, då förslag
om ändringar i flottans underbefälsorganisation underställts riksdagens
Provning (jfr prop. 1953:110 och 1955:110), framhållit önskvärdheten
av att denna organisation utformades efter de riktlinjer som legat till
grund för motsvarande organisation vid armén samt förutsatt att frågan
om flottans underbefälsorganisation skulle upptagas till förnyad prövning
sedan ytterligare erfarenhet vunnits rörande de olika rekryteringssystemen.
Utredningens synpunkter i fråga om rekrytering av teknikerpersonal
vid flottan sammanfattas enligt följande.
Flottans värnpliktskontingent har — till skillnad från arméns och kustartilleriets
— i relation till rekryteringsbehovet ansetts vara för liten för
att medge ett kvalitativt och kvantitativt tillfredsställande urval. Detta har
även bestyrkts av en jämförelse som utredningen gjort rörande förhållandet
mellan antalet underofficers- och underbefälsuttagna värnpliktiga och
antalet beställningar för instruktörs-(furirs-)aspiranter. För att ett
godtagbart rekryteringsunderlag skall kunna åstadkommas vid flottan erfordras
därför särskilda åtgärder. Hittills har man sökt tillgodose behovet
av dylika åtgärder genom rekrytering av kontraktsanställda befälselever.
Utredningen anser det emellertid av olika skäl önskvärt att man
vid flottan övergår till värnpliktsrekrytering. Därvid hänvisas till förutnämnda
uttalanden av chefen för försvarsdepartementet samt till att
nuvarande ordning innebär att utbildningskostnader blir onyttiga, övergång
till en effektivare rekryteringsordning medför därför att antalet
rekryteringspersonal (furirsaspiranter) kan nedbringas.
Under hänvisning till att rekryteringsbehovet vid flottan — även i
relation till värnpliktskontingenten — numera är mindre än som beräknades
vid mitten av 1950-talet anser utredningen att tidpunkten för försök
med omläggning till värnpliktsrekrytering av det tekniska underbefälet
är gynnsam.
Utredningen föreslår, att premie skall utgå till den som med godkännande
betyg genomgått teknisk underbefälsutbildning och därefter tjänstgjort
som furir under ett år. Premien bör förslagsvis bestämmas till 5 00(1
Kungl. MajJs proposition nr SS år 1902
37
kr. Någon skattefrihet för premien torde med hänsyn till dess karaktär
icke kunna ifrågakoimua. Däremot synes det utredningen naturligt
all premien från skattesynpunkt behandlas som ackumulerad inkomst.
Därest detta icke är möjligt bör den kunna utbetalas i rater under förslagsvis
högst tre år.
Vid en premie av föreslagen storlek skulle enligt utredningen statsverkets
kostnader bli i stort sett oförändrade, om antalet värnpliktsrekrylerade
skulle bli lika med det hittillsvarande antalet kontraktsanställda.
Då emellertid premien endast kommer att utgå till den som fullföljt utbildningen
till furir och därefter tjänstgjort ett år, förefaller det utredningen
sannolikt att besparingar uppkommer. Vid ett gynnsamt rekryteringsulfall
blir dessa avsevärda.
Utredningen anser det ligga utanför dess uppdrag att gå in på trågan
om rekryteringen av övrigt underbefäl vid flottan. Såvitt utredningen kan
finna torde dock — om man önskar undvika skilda rekryteringssätt - - hinder icke möta mot en omläggning av rekryteringen av övrigt underbefäl
till föreslaget system i fråga om teknisk personal.
I fråga om rekryteringen av det tekniska underbefälet vid kustartilleriet
ifrågasätter utredningen ingen ändring.
Utbildningen av det tekniska underbefälet vid flottan och kustartilleriet
förutsättes i stora drag skola ske enligt nuvarande grunder. Det understrykes
att utredningens förslag om civilmilitär status icke innebär att
den militära utbildningen kan eftersättas. Tvärtom anser utredningen det
vara ett oavvisligt krav att teknikerpersonalen, liksom mästarpersonalen,
är utbildad för stridsuppgifter som den kan ställas inför på vilken plats
den än arbetar.
Utredningen räknar med att furirer med teknisk utbildning vid flottan
och kustartilleriet skall utgöra rekryteringsunderlag för den civilmilitära
tekniker- och mästarpersonalen samt för Ming G. Furir, som icke uttages
för högre utbildning, bör tidigast efter två års praktisk tjänstgöring
som furir kunna befordras till marintekniker i mån av tillgång till beställningar.
Det förutsättes att marintekniker skall kunna befordras till förste
marintekniker efter en sammanlagd anställningstid av cirka 16 år från
furirsbefordran.
För befordran till mästarkarriären bör enligt förslaget krävas särskild
mästar-(maskinist-)utbildning. Uttagning till dylik utbildning bör efter
frivilligt åtagande äga rum bland furirer sedan härför lämpade uttagits
för utbildning till Ming G. Mästar-(maskinist-)utbildningen bör i stort
sett motsvara nuvarande underofficersutbildning å teknisk linje. Utbildningen
bör ha som mål alt göra personalen kompetent för dess krigsbefattningar.
Under utbildningstiden bör furir enligt nyss angivna grunder
kunna befordras till marintekniker, dock endast som extra ordinarie.
Utredningen räknar med att tekniker- och mästarpersonalen skall av
-
38
Kangl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
ses för såväl fartygsbefattningar som befattningar vid marinens landorgan.
1 land bör personalen avses för befattning i stabs-, förvaltnings- eller verkstadstjänst
m. m. Det förutsättes att slutlig övergång till landbefattning
normalt sker vid 40—45 års ålder. I samband härmed torde omskolning
i vissa fall bli aktuell.
För befordran till verkmästare bör krävas särskild verkmästareutbildning.
Denna bör ske i form av såväl teoretisk utbildning som praktisk
tjänstgöring såsom arbetsledare i verkstadsbefattning m. m.
Mariningenjörer med högskoleutbildning (Ming H) bör enligt utredningens
förslag liksom för närvarande i första hand rekryteras aspirantvägen.
Huruvida antagning av aspiranter bör ske årligen eller blott vartannat
år anses få bedömas med ledning av erfarenheter rörande bland
annat antalet oförutsedda avgångar, ålderssammansättning in. m. Även om
antalet sökande är ringa kan det dock enligt utredningen vara angeläget
att varje sökande omedelbart kan antagas. Genom vissa smärre justeringar
i utbildningsgången anser utredningen det likväl vara möjligt att
ernå i huvudsak samma resultat som vid rekrytering vartannat år.
För antagning som mariningenjörsaspirant bör fordras — förutom
lämplighet i fysiskt och psykiskt avseende — att vederbörande det år
utbildningen vid marinen påbörjas kan antagas som elev vid teknisk högskola
(avdelning för skeppsteknik, skeppsbyggnad eller eventuellt annan
avdelning). Utredningen har bedömt det vara till fördel från bland annat
rekryteringssynpunkt om vederbörande kan påbörja högskolestudierna
så tidigt som möjligt så att huvuddelen av den militära utbildningen fullgöres
under sommaruppehållen eller omedelbart efter avlagd civilingenjörsexamen.
I överensstämmelse med statsutskottets uttalande i utlåtande
(nr B 53) med anledning av de förslag rörande de militära och civilmilitära
personalkårerna inom armén som framlagts i propositionen 1958: 110
har utredningen strävat efter att utforma mariningenjörsutbildningen
efter de grunder som gäller för utbildning av motsvarande kategorier
inom andra delar av försvaret. Det har härvid legat närmast till hands
att utbildningen till Ming H så långt möjligt anpassas till den för flygingenjörer
gällande.
Med angivna utgångspunkter räknar utredningen med att utbildningen
för mariningenjörsaspirant skall vara av samma längd som värnpliktsutbildningen
för officersuttagen värnpliktig, eller — med bortseende från
repetitionsövningar — 630 dagar. Utbildningen bör — om den anordnas
varje år —- i stora drag äga rum enligt följande.
Innan studier påbörjas vid teknisk högskola bör mariningenjörsaspirant
genomgå grundläggande militär utbildning om sammanlagt cirka 120 dagar.
Därjämte bör vederbörande under cirka 75 dagar under vart och ett av
de fyra följande årens sommaruppehåll i studierna erhålla utbildning vid
marinen, vilken bör förläggas ombord och i land samt så långt möjligt
rara så upplagd att den får tillgodoräknas såsom praktisk verksamhet
39
Kungl. Maj:ts proposition nr SS är 1962
enligt examensfordringarna vid teknisk högskola. Efter civilingenjörsexamen,
i vilken bör ingå kurs i krigsfartygskonstruktion, bör aspirant genomgå
ytterligare utbildning av såväl militär som teknisk natur om cirka
dagar, vilken bör avslutas med kadettskola om cirka 4 månader. Etter
kadettskolan antages därtill lämplig mariningenjörsaspirant såsom mariningenjör
med placering i högst lönegrad A 19 enligt marinchefens provning.
Utredningen förutsätter, att del skall ankomma på chefen för marinen
att bestämma del högsta antal mariningenjörsaspiranter som årligen inå
antagas. Däremot bör antalet rekryteringstjänster (beställningar i högst
Ae 19) fastställas genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen. Dessa beställningar
bör icke avses för befattningar i marinens organisation.
I jämförelse med nu gällande utbildningsgång innebär förslaget att den
utbildningstid som föregår första anställning på aktiv stat icke oväsentligt
minskas. Utredningen räknar emellertid med att de första åren som
mariningenjör till stor del skall utnyttjas för fortsatt utbildning. Denna
bör äga rum i form av praktisk tjänstgöring ombord och vid landorgan,
såsom marinförvaltningen, örlogsvarv (motsvarande) och kustartilleriförsvar.
Under det första anställningsåret bör vederbörande inneha tjänst
med beteckningen Af (marinunderingenjör). Som extra ordinarie mariningenjör
i högst lönegrad Ae 19 bör vederbörande i mån av behov kunna
uppehålla i organisationen ingående mariningenjörsbefattning. Befordran
till beställning i A 21 eller högre lönegrad bör kunna ske först efter avslutad
aspiranttjänstgöring som marinunderingenjör.
Om antalet mariningenjörsaspiranter är så litet, att utbildningskostnaderna
blir oproportionellt höga om utbildning anordnas varje år föreslår
utredningen följande justeringar i den tidigare skisserade utbildningsgången.
Antagning sker varje år. Sedan varje antagen aspirant omedelbart
genomgått den grundläggande militära utbildningen om cirka 120 dagar
samordnas utbildningen. Detta bör ske på det sättet att för varannan årskurs
första utbildningsperioden om 75 dagar inlägges först under andra
sommaruppehållet och sista utbildningsperioden alltså först eftei avlagd
civilingenjörsexamen. Den som avlagt dylik examen bör oberoende av
hur stor del av den militära utbildningen som fullgjorts — erhålla arvode
motsvarande lön i högst löneklass A 19 enligt chefens för marinen bestammande.
Utbildnings- och tjänstgöringsförhållandena blir då följande.
Varannan årskurs genomgår kadettskola snarast efter examen vid teknisk
högskola, fullgör därefter praktisk tjänstgöring (aspiranttjänstgöring) och
antages till marinunderingenjör vid den tidpunkt då minst 630 dagars
tjänstgöring fullgjorts. Aspirant tillhörande den andra årskursen fullgör
närmast efter civilingenjörsexamen den fjärde perioden om 75 dagar jämte
ett års praktisk tjänstgöring (aspiranttjänstgöring) och genomgår sedan
kadettskola, varefter anställning som marinunderingenjör på aktiv stat
kan vinnas.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
Vid sist angiven ordning, vilken förordas av utredningen, bör marinunderingenjör
omedelbart efter antagning vara behörig till mariningenjörsbeställning
i A 21 eller högre lönegrad.
L Iredningen har icke funnit tillräckliga skäl föreslå, att nuvarande
praktiktjänstgöring under 18 månader företrädesvis utomlands skall
vara ett obligatoriskt led i utbildningsgången. Med hänsyn till att från
ans\aiigt marint håll värdet av industriell praktik för vederbörandes
fortsatta anställning vid marinen starkt framhållits föreslår utredningen
dock, att mariningenjör i lägst Ae 19 efter ansökan skall kunna beviljas
tjänstledighet med C-avdrag under högst ett år för tjänstgöring vid företag
som bedömes lämpligt med hänsyn till den fortsatta anställningen. Under
tjänstledigheten bör lån kunna erhållas med förslagsvis högst 6 000 kr.
för år. Så länge vederbörande efter tjänstledighetens slut kvarstår i
kvalificerad teknisk tjänst inom marinen bör lånet vara räntefritt och avskri\as
med 625 kr. lör kvartal. Om vederbörande avgår bör kvarstående
del av lanet återbetalas. Tjänstledighet för berörda ändamål bör
tå tillgodoräknas i pensionshänseende samt för löneklassuppflyttning i
innehavande beställning.
För att tillgodose behovet av ytterligare vidareutbildning av mariningenjörspersonalen
förutsätter utredningen att mariningenjör, med bibehållen
lön, skall beredas möjlighet genomgå utbildning avseende nytillkommen
materiel, nya reparationsmetoder etc. ävensom annan specialutbildning
inom landet (vid industriföretag in. in.), där så befinnes erforderligt eller
lämpligt för vederbörandes tjänstgöring.
Utredningen räknar med att det i undantagsfall skall vara möjligt att
som Ming H anställa även den som icke genomgått aspirantutbildning.
Därvid bör vederbörande, som helst bör ha fullgjort värnpliktstjänstgöring
vid marinen, under minst ett år anställas såsom aspirant med placering i
den lönegrad med beteckningen Af, vars nummer med två enheter understiger
lönegradsnumret för ifrågakommande beställning.
För mariningenjörer med gymnasieutbildning (Ming G) föreslår utredningen
att nya rekryteringsvägar prövas. Utredningen har kommit till den
uppfattningen att Ming G i fortsättningen bör rekryteras dels bland furirer
med teknisk utbildning vid flottan och kustartilleriet, dels bland personer
som avlagt examen vid tekniskt läroverk, gymnasielinjen. Motiven
för utredningens ställningstagande har varit i huvudsak följande.
Övergång till mindre fartyg torde komma att skärpa kraven på fysisk
spänst hos den personal som avses för tjänstgöring i fartygsbefattningar.
Icke minst från denna synpunkt är det angeläget att ifrågavarande befattningar
i såväl krig som fred kan besättas med förhållandevis ung personal.
Om man rekryterar mariningenjörer bland personer som nyligen avlagt
examen vid tekniskt läroverk skulle marinen tillföras ingenjörer i ett gynnsamt
åldersläge. Vid en rekrytering från den fast anställda personalen blir
åldersläget hos färdigutbildade mariningenjörer givetvis beroende av när
Kungl. Maj:ts proposition nr SS nr 1962
41
under karriären uttagning till mariningenjörsutbildning sker. Uttagning
bland personal med underofficers tjänsteställning medför att man erhåller
mariningenjörer i relativt högt åldersläge med kortare tid för deras utnyttjande
som ingenjör i fartygsbefattningar. Om uttagning i stället sker
biand underbefälet samtidigt som uttagning sker till mästar-(maskinist-)
utbildning föreligger möjligheter att få fram väsentligt yngre mariningenjörer.
Det kan icke med fog göras gällande att man härvid skulle få sämre
urval än om uttagning sker på ett senare stadium. Härtill kommer att man
vid uttagning till mariningenjörsutbildning redan på underbefälsstadiet
undviker onödiga utbildningskostnader.
Såsom framgår av det anförda bör Ming G i det åldersläge som är önskvärt
för tjänstgöring i fartygsbefattningar kunna rekryteras såväl bland
nyutexaminerade gymnasieingenjörer som bland fast anställd personal med
underbefäls tjänsteställning. Utredningen bedömer det vanskligt att bygga
rekryteringen på endast en av dessa kategorier och förordar därför att båda
rekryteringsvägarna prövas. Då å andra sidan en tillfredsställande rekrytering
bör kunna säkerställas enligt dessa vägar har utredningen icke ansett
det påkallat att undersöka andra rekrvteringsvägar, exempelvis bland
personer som avlagt examen från sjöbefälsskola.
Den som avlagt examen vid tekniskt läroverk (elkraftteknisk, maskinteknisk
eller teleteknisk gymnasielinje) och önskar vinna anställning som
Ming G bör enligt utredningens förslag såsom värnpliktig genomgå utbildning
vid marinen om sammanlagt 630 dagar, eller alltså av samma längd
som tidigare föreslagits i fråga om utbildningen till Ming H. Det erinras om
att värnpliktsutbildning av motsvarande längd kräves av gymnasieingenjör
vid armén som önskar vinna anställning som arméingenjör. Värnpliktstjänstgöringen
för blivande Ming G bör i huvudsak omfatta grundläggande militär
utbildning, praktisk tjänstgöring i ingenjörs- eller verkstadsbefattning
ombord och i land samt avslutas med genomgång av kadettskola om cirka
fyra månaders längd, gemensam för samtliga kategorier blivande Ming G.
Rekrytering från tekniskt underbefäl förutsättes skola ske enligt i
huvudsak följande grunder.
Furir som genomgått teknisk underbefälsutbildning uttages i mån av
behov och efter eget önskemål för utbildning till Ming G, därest vederbörande
prövas lämplig därtill. Endast de elever som avlagt realexamen eller
prövas besitta motsvarande kunskaper bör härvid ifrågakomma. Uttagning
bör äga rum så snart ske kan efter antagning till furir, förslagsvis
senast ett år efter denna tidpunkt.
Utbildningen bör syfta till att meddela vederbörande kompetens i tekniskt
avseende motsvarande examen vid tekniskt läroverk, gymnasielinjen,
samt en kompletterande specialteknisk utbildning rörande marinens materiel.
Det anses icke ekonomiskt försvarbart att för det begränsade elevantal
varom här blir fråga ordna teknisk gymnasieutbildning i marinens
regi. Dylik utbildning föreslås i stället skola erhållas vid civilt tekniskt
läroverk.
opaginerad Kontrollera mot PDF
v>
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år It)02
Då det icke kan förutsättas att alla uttagna elever har erforderlig kompetens
för inträde vid tekniskt läroverk förutsätter utredningen att kompletterande
utbildning ordnas i sådant syfte. Denna bör främst ske i form
av brevskolekurser. Bidrag bör utgå till bekostande av sådana kurser.
Utbildningen bör i första band ske genom självstudier. Om så visar sig
påkallat bör dock kompletteringsutbildning få anordnas i marinens regi.
Furir som vunnit inträde vid tekniskt läroverk bör enligt utredningens
förslag med bibehållen lön kommenderas till denna utbildning för den tid
studierna pågår, d. v. s. tre läsår. Under sommaruppehållen bör eleverna
fullgöra praktisk tjänstgöring vid marinen. För att säkerställa att statsverkets
utgifter för utbildningen blir till gagn för försvaret föreslår utredningen,
att såsom villkor för kominendering till tekniskt läroverk skall
gälla att vederbörande förbinder sig all återbetala den på studietiden belöpande
lönen. Skulden bör avskrivas genom tjänstgöring i mariningenjörsbeställning
eller, om utbildningen icke fullföljes, i beställning vid flottan
eller kustartilleriet. Avskrivning bör ske med 1/24 av skuldbeloppet
för varje helt kalenderkvartal varunder sådan beställning innehas. Återbetalningsskyldighet
bör förfalla om vederbörande avlider eller erhåller
avsked med rätt till sjukpension. I annat fall bör skulden förfalla till
omedelbar betalning; dock bör därest entledigande icke föranledes av
egen ansökning återbetalning kunna ske i rater efter medgivande av försvarets
civilförvaltning. Det bör ankomma på ämbetsverket att bevaka
statsverkets rätt på grund av förbindelserna.
Efter examen vid tekniskt läroverk (elkraftleknisk, maskinteknisk
eller teleteknisk gymnasielinje) bör utbildningen avslutas med genomgång
av den tidigare omnämnda gemensamma kadettskolan om cirka fyra
månader.
Utredningen räknar med att furir under bär avsedd utbildning, liksom
under utbildning till mästare, skall kunna befordras till extra ordinarie
marintekniker i mån av tillgång till beställning.
Sedan utbildning till Ming G enligt någon av här skisserade vägar
genoingåtts antages därtill lämplig person enligt utredningens förslag som
mariningenjör med placering i lönegrad A 15. Antalet beställningar i nämnda
lönegrad bör fastställas av Kungl. Maj :t och riksdagen med hänsyn till
behovet av rekryteringstjänster. Tiden för anställning i angiven lönegrad
bör utnyttjas för att bibringa vederbörande fortsatt utbildning. Denna
bör äga rum i form av praktisk tjänstgöring omväxlande ombord, vid
kustartilleriförsvar, örlogsvarv och övriga landorgan. Under det första
anställningsåret bör vederbörande inneha tjänst med beteckningen Af
(marinunderingenjör). Som extra ordinarie mariningenjör i lönegrad Ae 15
bör vederbörande i mån av behov kunna placeras i en i organisationen
ingående mariningenjörsbefattning. Befordran till beställning i högre
lönegrad än A 15 bör kunna ske först sedan aspiranttjänstgöringen avslutats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
t:i
Kungl. Maj:ts proposition nr SS är I9l>2
För Ming G, som avses för placering i befallning med uppgifter av stabskaraktär,
förutsättes att särskild utbildning anordnas. Utredningen
räknar jämväl med att möjlighet skall beredas Ming G att, där så befinnes
erforderligt eller lämpligt för vederbörandes tjänstgöring, genomgå
vidareutbildning av annat slag, exempelvis avseende nytillkommen materiel,
nya reparationsinetoder etc.
Ehuru utredningens förslag bygger på den principen att rekryteringen
av Ming G från fast anställd personal bör ske bland furirer förutsättes
att möjligheten för marintekniker eller mästare (maskinist) att genomgå
utbildning till Ming G icke bör vara utesluten, därest han under sin tjänsteutövning
visar sådana yrkeskunskaper och övriga kvalifikationer att lian
bedömes särskilt lämplig för här avsedd utbildning. Utredningen räknar
därför med att sist angiven personal må kunna beviljas tjänstledighet med
C-avdrag för studier vid tekniskt läroverk. Under tiden för sådan tjänstledighet
bör vederbörande kunna erhålla lån med högst 6 000 kr. för varje
läroår. Lånet bör avskrivas med 625 kr. per kvartal, varunder låntagaren
innehar beställning för mariningenjör.
Utredningen räknar icke med att underofficerare eller underbefäl med
teknisk utbildning såsom för närvarande skall kunna uttagas för utbildning
till mariningenjör med högskolekompetens. Däremot förutsättes att
Ming G bör ha möjlighet att efter förvärvande av teknisk högskolekompetens
övergå till kategorien Ming H. I detta syfte bör Ming G kunna beviljas
tjänstledighet med C-avdrag för studier vid teknisk högskola. Under
här avsedd tjänstledighet bör lån kunna utgå med samma belopp per läroår
och på samma villkor som nyss föreslagits i fråga om marintekniker
m. fl. som beviljas tjänstledighet för studier vid tekniskt läroverk.
Utredningen framhåller som princip att uttagning till utbildning som
bär berörts bör med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna ske först
efter grundlig prövning av vederbörandes förutsättningar för att tillägna
sig den högre utbildningen. Vid uttagningen bör även beaktas, att vederbörande
kan under någon längre tid användas i den högre befattningen och
därvid uppfylla de krav som den ställer på innehavaren.
Den civila personal som enligt förslaget erfordras för tekniska uppgifter
inom marinen förutsättes skola hibringas kännedom om marinens inateiiel
såväl genom sin tjänstgöring som genom särskilt anordnad utbildning av
olika slag. Speciell uppmärksamhet bör enligt utredningens mening ägnas
frågan om vidareutbildning av de högskoleutbildade specialister — av utredningen
kollektivt benämnda vapeningenjörer — vilka i stället för civilmilitära
ingenjörer bör avses för tjänstgöring vid marinförvaltningens
vapenavdelning och andra motsvarande organ. För dessa ingenjörer måste
insikter rörande vapensystemens taktiska användning, relationer till andra
vapensystem in. in. tillmätas stort värde. Utredningen räknar därför med
att tillfälle beredes vapeningenjörerna att genomgå utbildning i bär avsett
44
Kiirtgl. Maj:ts proposition nr 88 är 1962
syfte, exempelvis genuin ;itt tölja utbildningen vid vapenofficersskola, viss
tids tjänstgöring vid örlogsvarv (motsvarande), studiebesök ombord etc.
Synpunkter och förslag i kårfrågan samt rörande ledningen
av den tekniska tjänsten
Inom marinen är den militära och civilmilitära personalen sedan länge
uppdelad i ett flertal personalkårer. Enligt gällande organisation är chefen
tör marinen chef lör sjöofficerskåren. I övrigt är pcrsonalkårcheferna
i denna sin egenskap antingen direkt eller genom inspektören för kustartilleriet
underställda marinchefen. Dessa utgöres av chefen för flottans underofficerare,
underbefäl och meniga (GUM), inspektören för kustartilleriet för
kustartilleriets officers- och underofficerskårer, marinöverintendenten för
marinintendenturkåren, marinöverdirektören för mariningenjörkåren, marinöverläkaren
för marinläkarkåren samt truppförbandscheferna vid kustartilleriet
för underbefäl vid respektive förhand.
Nuvarande ordning innebär, konstaterar utredningen, att ärenden som
rör teknisk personal handlägges inom olika organisationsenheter i marinledningen,
nämligen vederbörliga avdelningar i marinstaben, CUM, kustar
tilleriinspektionen och hos marinöverdirektören. Betydelsefulla uppgifter
avseende teknisk personal och dess utbildning ankommer härjämte på
inspektören för den skeppstekniska tjänsten och tjänstegrensinspektörerna.
Utredningen erinrar här om att överbefälhavaren i anledning av Kungl.
Maj :ts beslut den 5 maj 19f> 1 med skrivelse den 13 oktober 1961 med eget yttrande
överlämnat förslag av bland annat chefen för marinen rörande organisation
m. in. av i marinledningen ingående enheter (utom marinförvaltningen).
Marinchefens förslag innebär i förhållande till nuvarande organisation
bland annat att marinstaben tillföres en ny sektion för flottans och för
marinen gemensamma personalärenden (sektion III), varvid CUM utgår.
Samtidigt upphör chefens för marinen åliggande som personalkårchef för
sjöofficerskåren. Denna uppgift, liksom chefskapet för flottans underofficers-
och underbefälskårer, pålägges chefen för sektion III, som i denna
egenskap direkt underställes chefen för marinen. Förslaget innebär även
att nuvarande tjänstegrensinspektioner för artilleritjänsten respektive
torped- och mintjänsten sammanslås till en inspektion för övervattenstjänsten.
Denna, liksom ubåtstjänstinspektionen, föreslås vara underställd
marinslabschefen. Marinchefen har övervägt att föreslå att även övriga
tjänstegrensinspektörer, däribland inspektören för marinens skeppstekniska
tjänst, skulle underställas marinstabschefen men avstått härifrån med
hänsyn bland annat till att kårutredningens förslag kan komma att påverka
ifrågavarande inspektionsorgans ställning och uppgifter. Marinchefen
föreslår dock att berörda inspektörstjänst uppflyttas från nuvarande B 1
till B 4. — Överbefälhavaren tillstyrker den föreslagna indelningen av marinstaben.
I fråga om inspektörsverksamheten har överbefälhavaren ansett
Klingl. Maj:Is proposition nr SS år 1902
45
förslagen i huvudsak tillgodose de fordringar som uppställts men uttalat
att även inspektörerna i bland annat marinledningen borde inordnas under
vederbörande försvarsgrensstabschef. En sådan åtgärd har icke ansetts medföra
större olägenheter.
När det gäller att bedöma kårfrågan för den nu aktuella personalen utgår
utredningen från att de tekniska officerarna alltjämt skall ingå i sjöofficerskåren
respektive kustartilleriets officerskår. Det erinras därvid om att
av skäl som angivits i det föregående någon ändring icke ifrågasatts av
deras kompetens eller verksamhetsområde. 1 fråga om den civilmilitära
tekniska personalen kan enligt utredningens mening principiella skäl åberopas
för att såväl mariningenjörer som mästar- och teknikerpersonal sammanhålles
i en personalkår under gemensam ledning. Härför anses sådana
omständigheter tala som att nämnda kategorier avses för tekniska uppgifter
på materielsidan, att deras tjänstgöringsområden gränsar till varandra och
delvis sammanfaller samt att en gemensam kår synes ägnad att skapa förutsättningar
för en enhetlig syn på frågor om ledning av den tekniska
tjänsten i stort m. m. och för en ändamålsenlig handläggning av frågor av
teknisk natur. Då emellertid en dylik ordning skulle innebära en väsentlig
rubbning av grunderna för uppbyggnaden av marinens nuvarande personalredovisning
räknar utredningen med att mästar- och teknikerpersonalen,
oaktat den erhåller civilmilitär ställning, alltjämt redovisas tillsammans
med övrig underofficers- och underhefälspersonal vid flottan och kustartilleriet
och alltså i personellt hänseende underställes CUM (eller sektionschef
i marinstaben) respektive inspektören för kustartilleriet och
vederbörliga förbandschefer. Däremot utgår utredningen från att mariningenjörspersonalen
— oberoende av teknisk grundkompetens — liksom
hittills sammanhålles i eu personalkår, mariningenjörkåren. Utredningen
anser emellertid att chefen för mariningenjörkåren hör ha vissa uppgifter
även med avseende å mästar- och teknikerpersonalen, främst såvitt avser
dess tekniska utbildning.
Vid bedömande av frågan om vilken ställning i organisationen chefen
för mariningenjörkåren bör intaga samt vilka uppgifter utöver personalområdet
som lämpligen bör anförtros honom erinrar utredningen om att
marinöverdireklören enligt nu gällande organisation är såväl kårchef som
chef för skeppsbyggnadsavdelningen i marinförvaltningen. Vid handläggningen
av kårens personalärenden biträdes lian av inspektören för den
skeppstekniska tjänsten, vilken i övrigt lyder direkt under marinchefen.
Enligt utredningens mening talar starka skäl för att chefen för mariningenjörkåren
såsom den främste företrädaren för marinens civilmilitära
tekniker placeras i marinförvaltningen och ges kvalificerade uppgifter inom
ramen för förvaltningens verksamhet. Det framhålles att en sådan ordning
överensstämmer med förhållandena inom såväl armén som flygvapnet.
Även om det vid här föreslagen placering skulle ligga nära till hands all
46
Kunyl. Maj.ts proposition nr 88 ur 1962
nuvarande organisation med personalkårchef och chef för skeppsbyggnadsavdelningen
i samma person bibehålies förordar utredningen, att chefen för
skeppsbyggnadsavdelningen icke skall ha någon befattning med ledningen
av mariningenjörkåren utan att denna uppgift skall åläggas en särskild befattningshavare
i marinförvaltningen, benämnd marinöverdirektör. Till stöd
härför anför utredningen bland annat att redan de med avdelningschefskapet
förenade uppgifterna är av sådan omfattning att en särskild befattningshavare
bör avses för dessa göromål. Denna uppfattning bestyrkes
också i viss mån av att det visat sig vara nödvändigt att i stor utsträckning
delegera kårärenden till inspektören för den skeppstekniska tjänsten, som
i praktiken kommit att fungera som ställföreträdande kårchef.
Utredningen räknar med att marinöverdirektören såsom personalkårchef
skall lyda direkt under chefen för marinen och ingå i marinledningen.
Det framhålles dock att marinöverdirektören, därest övriga personalkårcliefer
inom marinen underställes marinstabschefen, givetvis kan inplaceras
i organisationen på motsvarande sätt. Härutöver hör marinöverdirektören,
såsom förut antytts, biträda med frågor som rör teknisk utbildning även av
annan personal än mariningenjörer. Marinöverdirektörens ställning och
■^PPgifter i detta avseende bör enligt utredningens mening utformas i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som efter förslag av kårutredningen
beslutats i fråga om flygöverdirektörens befattning med motsvarande
frågor. Beträffande denna fråga hänvisar utredningen till uttalande av
chefen för försvarsdepartementet i 1960 års statsverksproposition, bil. 6
(s. 89—90).
Utredningen anser att vad som gäller i fråga om flygöverdirektörens befattning
med utbildningsfrågor av teknisk natur i tillämpliga delar bör
gälla även beträffande marinöverdirektören. Utredningen räknar följaktligen
med att han skall biträda vid handläggningen av frågor som rör fackutbildning
jämväl av annan civilmilitär teknisk personal än mariningenjörer
ävensom i frågor som rör samordning av den tekniska utbildningen
inom marinen. Del bör ankomma på marinchefen att närmare bestämma
i vilken omfattning marinöverdirektören själv skall äga besluta i dylika
frågor.
Utredningen förutsätter att marinöverdirektören, som genom den föreslagna
befattningen med tekniska utbildningsfrågor får ett icke ringa ansvar
även beträffande mästar- och teknikerpersonalen, antingen genom
egna inspektioner eller genom informationer från andra organ håller sig
väl underrättad om denna personals fackmässiga kompetens och allmänna
tjänstbarhet. Detta anses även vara en förutsättning för bedömandet av
frågor om personalens vidareutbildning till bland annat mariningenjörer.
För att biträda marinöverdirektören med hans uppgifter såsom personalkårchef
och teknisk rådgivare i utbildningsfrågor bör han enligt utredningen
till sitt förfogande få ett särskilt organ, vilket — i analogi med mot
-
Kungl. Maj:ts proposition nr HH år 19112
47
svarande anordningar vid såväl armétyg- som flygförvaltningarna — bör
ingå i marinförvaltningen. Organet bör där bilda en fristående enhet, benämnd
personal- och utbildningssektion.
Även vid utformandet av de uppgifter inom marinförvaltningens arbetsområde
som bör ankomma på marinöverdirektören har utredningen så
långt möjligt sökt åstadkomma överensstämmelse med flygöverdirektörens
nyligen reglerade ställning inom flygförvaltningen. Det erinras om att
denne är direkt underställd souschefen och som organ för sin verksamhet
har en systemplanering och en materielkontrolisektion. Såvitt utredningen
kunnat bedöma föreligger emellertid vid marinförvaltningen icke förutsättningar
att inrätta en enhet motsvarande flygförvaltningens materielkontrolisektion
utan materielkontrollen inom marinen torde mest effektivt
ledas och handhas av förvaltningens olika sakorgan. Icke heller anser utredningen
att någon central systemplanering bör inrättas inom marinförvaltningen.
Utredningen har stannat för att marinöverdirektören såsom
tjänsteman i marinförvaltningen bör biträda souschefen vid handläggningen
av vissa planeringsfrågor in. m. Förslaget utvecklas närmare enligt
följande.
Även om planeringen bedrives på avdelningsnivå har souschefen det
högsta ansvaret för att den blir effektiv och tidsenlig. Det måste också
tillses att planeringen följer ett rationellt långtidsprogram samt att den
knyter an till den tekniska utvecklingen och forskningen inom områden
av betydelse för den marina materielen. Vidare krävs en samordning med
hänsyn till marinens uppdelning i flottan och kustartilleriet, båda tekniskt
starkt betonade vapenslag med snabb materielutveckling. Icke minst betydelsefullt
framstår det att en kvalificerad befattningshavare med vidsträckt
(iverblick kan ägna uppmärksamhet åt hur under planering varande vapenoch
fartygssystem kan beräknas komma att återverka på behovet av teknisk
personal för bland annat underhållsuppgifter, vilka krav systemen
kommer att ställa på verkstads- (varvs-) kapacitet, huruvida de förutsätter
byggnader eller andra anläggningar för förvaring eller skyddad uppställning
in. in. Dessa och andra frågor måste beaktas på ett tidigt stadium, så
att erforderlig teknisk planering kan sättas i gång inom respektive organ
i så god tid att en önskad synkronisering ernås. 1 den mån här skisserade
problem är av teknisk natur (de har givetvis i stor utsträckning även eu
militärt-stabsmässig sida) ankommer de på marinförvaltningens ledning
och det torde vara motiverat alt avse marinöverdirektören att närmast
under souschefen och såsom biträde åt denne ägna en del av sin arbetskraft
åt problemen i fråga.
Även om utrymme för eu materielkontrolisektion icke för närvarande
kan anses finnas inom marinförvaltningen, bör det likväl vara eu angelägen
uppgift för förvaltningens ledning att samordna och övervaka sakorganens
materielkontroll samt tillse att materielinspektioner kommer till
stånd i erforderlig omfattning. Även i dessa avseenden bör marinöverdirektören
biträda souschefen.
Marinöverdirektören bör enligt utredningens mening såsom ledamot ingå
i ämbetsverket. Vid de militära inspektionerna av verksamheten inom
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 är 1962
marinen, som äger rum genom försorg av marinchefens inspektionsorgan,
torde icke sällan biträde av tekniskt kvalificerad personal erfordras, exempelvis
i fråga om den tekniska tjänsten ombord. Dylik expertis bör, anser
utredningen, tillhandahållas av marinförvaltningen och förmedlas av marinöverdirektören,
vilken även själv efter uppdrag av chefen för marinen
bör deltaga i militära inspektioner.
Genom den föreslagna ställningen anser utredningen att gynnsamma
förutsättningar skapas för marinöverdirektören att åstadkomma samordning
mellan såväl personella som materiella frågor med teknisk anknytning.
Då han i väsentliga hänseenden föreslås få samma uppgifter och ansvar
som inom flygvapnet ankommer på flygöverdirektören anser utredningen
riktigt att marinöverdirektören — liksom flygöverdirektören —
placeras i B 5. Det framhålles att bedömandet av löneställningen icke bör
påverkas av om marinöverdirektören såsom personalkårchef placeras direkt
under marinchefen eller under marinstabschefen. Tjänsten som chef för
skeppsbyggnadsavdelningen bör enligt utredningen placeras i den för avdelningschef
gängse lönegraden B 4.
Utredningen anför att en följd av det skisserade förslaget blir att inspektionen
för den skeppstekniska tjänsten utgår ur organisationen. Därvid
kan en beställning för förste marindirektör i B 1 indragas.
Avvägningen mellan olika personalkategorier
inom marinförvaltningen
Marinförvaltningens nuvarande organisation fastställdes i sina huvuddrag
av 1954 års riksdag på grundval av de förslag som framlades i propositionen
nr 109. I samband härmed vidtogs icke de ändringar i de militära
och civilmilitära personalstaterna som bort följa av omorganisationen. Icke
heller sedermera har dessa stater — frånsett smärre justeringar i anslutning
till organisationsändringar in. in. i marinförvaltningen — anpassats
efter behovet vid förvaltningen. Kungl. Maj :t har emellertid budgetårsvis
erhållit riksdagens medgivande att vidtaga de provisoriska åtgärder, såsom
meddelande av vikariatslöneförordnande in. m., som betingas av den nya
organisationen. Kungl. Maj:t har även genom beslut den 4 juni 1954 och
den 11 februari 1955 medgivit att i stället för civilmilitära beställningsliavare,
vilka enligt marinförvaltningens personalorganisation avsågs för
alternativt civilmilitära/civila befattningar, övergångsvis finge anställas 15
civila extra ordinarie tjänstemän med avlöning från förvaltningens avlöningsanslag,
nämligen fyra byrådirektörer i Ae 24, sju förste byråingenjörer
i Ae 23 och fyra byråingenjörer i Ae21.
I samband med ändrad lönegradsplacering av befintliga befattningar
har under de senaste åren ett mindre antal tjänster, avsedda för alternativt
civilmilitära eller civila innehavare, inrättats i utbyte mot befintliga civila
tjänster eller civilmilitära beställningar. Dylika alternativa tjänster bär
49
Kungl. Maj:ts proposition nr SS år 1962
uppförts på förvaltningens personalförteckning. Övriga alternativa befattningar,
vilka tillkommit genom 1954 års förvaltningsreform, motsvaras
däremot alltjämt i princip till hälften av civila tjänster på förvaltningens
personalförteckning och till hälften av civilmilitära beställningar på marinens
personalförteckning.
Utredningen bär icke behandlat intendenturavdelningen, inköpsavdelningen
och administrativa byrån, vilka icke är aktuella i detta sammanhang.
Däremot behandlas personaluppsättningen vid den föreslagna personal-
och utbildningssektionen.
Utredningen erinrar om att för tekniska uppgifter i marinförvaltningen
för närvarande utnyttjas såväl officerare (tekniska officerare) och underofficerare
som civilmilitära och civila ingenjörer. Officerare avses för befattningar
huvudsakligen inom vapenavdelningen ävensom inom centralplaneringen,
medan civilmilitära ingenjörer utnyttjas inom både vapenavdelningen
(specialingenjörer) och skeppsbyggnadsavdelningen (skeppsbyggnadsingenjörer
samt, såvitt avser elektrobyrån, specialingenjörer).
Till grund för utredningens förslag i avvägningsfrågan har legat nuvarande
organisation utom såvitt avser skeppsbyggnadsavdelningen, där utredningen
utgått från den organisation och personaluppsättning som försvarsförvaltningssakkunniga
föreslagit i förenämnda skrivelse den 5 oktober
1961.
I fråga om tekniska befattningar vid marinförvaltningen i lönegraderna
A 26 och lägre innebär utredningens förslag följande.
Inom vapenavdelningen bör — i överensstämmelse med utredningens
tidigare redovisade principuppfattning rörande anställningsform för den
tekniska personalen — kategorien specialingenjörer avvecklas. Härvid
kommer vapenavdelningens behov av personal med militära insikter att
tillgodoses främst genom officerare. Utredningen erinrar om att den räknar
med att åtminstone vissa av de civila högskoleutbildade specialister (vapeningenjörer)
som erfordras vid avdelningen skall bibringas viss kännedom
om marinens materiel, dess taktiska användning in. in.
Utredningen har funnit avvägningen i fråga om militära befattningar
vid vapen avdelningen i stort sett lämplig. Inom artilleribyråns robotsektion
bör dock en befattning för kommendörkapten av 2. graden eller major
utbytas mot befattning för byrådirektör i A 24.
Det kan enligt utredningens mening ifrågasättas om icke ytterligare
några militära befattningar — exempelvis en kaptensbefattning vid robotsektionen
och en dylik befattning vid konlrollkontoret — bör avses för
annan personalkategori, varvid även Ming G bör kunna komma i fråga.
Detsamma anses böra gälla även i fråga om vissa civila befattningar vid
telebyrån. Av skäl som beröres närmare i det följande har emellertid utredningen
icke framlagt något förslag i sådant hänseende.
Utredningens prövning av de för civilmilitära specialingenjörer vid
4—3213 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 88
50
Kungl. Maj:ts proposition nr SS ur 1962
mariningenjörkåren avsedda, ävensom de för dylika ingenjörer alternativa
befattningarna inom avdelningen har givit vid handen att samtliga dessa
befattningar bör omvandlas till civila. Det förutsättes att befattningarna i
största möjliga utsträckning besättes med specialutbildade vapeningenjörer.
I fråga om skeppsbgggnadsavdelningen ifrågasätter utredningen ingen
ändring i nuvarande ordning, enligt vilken befattningarna avses för endast
civilmilitär och civil personal. Vid avvägningen mellan dessa kategorier
har utredningen ansett sig så långt möjligt böra tillämpa samma principer
som efter förslag av utredningen nyligen godtagits beträffande flygförvaltningen.
I anslutning härtill anför utredningen följande.
Sådana kvalificerade tekniska befattningar, vilka kräver militära insikter i
en eller annan form och/eller erfarenhet från verksamheten ombord eller vid
örlogsvarv och andra regionala eller lokala organ bör i första hand avses för
mariningenjörer. Härigenom säkerställes att erfarenheter från verksamhet
av nyssnämnt slag kommer förvaltningstjänsten tillgodo samtidigt som en
omplacering av personal mellan olika områden kan ske på ett smidigt sätt.
Utredningen har dock funnit det vanskligt att på angivna grunder i alla
lägen fastställa, vilka befattningar som kräver att innehavaren är civilmilitär.
Avvägningen har därför även i viss omfattning grundats på en
mera översiktsmässig uppskattning, som bland annat medger att de högskoleutbildade
mariningenjörerna erhåller i jämförelse med andra närmast
motsvarande grupper godtagbara befordringsmöjligheter. Denna fråga
är nämligen i stor utsträckning avhängig av fördelningen i central instans. I
I enlighet med det anförda räknar utredningen med att civilmilitära
ingenjörer avses för ett icke ringa antal kvalificerade tekniska befattningar
inom skeppsbyggnadsavdelningens olika byråer (motsvarande). Vid elektrobyrån
bör dock av tidigare anförda skäl samtliga dylika befattningar avses
för civil personal.
Även i fråga om befattningar i lönegraderna A 26—A 21 inom andra
enheter av skeppsbvggnadsavdelningen än elektrobyrån är det enligt utredningens
mening i vissa fall lämpligt att tillämpa civil anställningsform.
Detta gäller främst beträffande befattningar av specialistkaraktär, för vilka
varken militära insikter eller erfarenhet från tjänstgöring ombord, vid
örlogsvarv etc. är erforderliga samt sådana befattningar, där avgörande
vikt bör tillmätas praktisk kompetens, grundad på långvarig erfarenhet
inom vederbörligt arbetsområde, och där kravet på kontinuitet gör sig
gällande med särskild styrka.
Utredningen räknar med att även vissa befattningar vid skeppsbyggnadsavdelningen
kan lämpa sig för Ming G.
Vid behandlingen av avvägningsfrågan vid flygförvaltningen fann utredningen
att ett avsevärt antal befattningar icke kunde klart hänföras till
vare sig den civilmilitära eller den civila gruppen (jfr 1960 års statsverksproposition,
bil. 6, s. 62). Beträffande dessa befattningar ansåg utredningen
den lämpligaste lösningen vara att de avsågs för såväl flygingenjörer som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 är 19(i2 Öl
civila ingenjörer och gjordes i verklig mening alternativa för dessa peisonalkategorier.
En sådan anordning ansågs dessutom medföra större clasticitet
i organisationen och underlätta ett rationellt utnyttjande av de tekniska
personalresurserna.
Utredningen har funnit, att motsvarande synpunkter gör sig gällande
även i fråga om vissa befattningar vid marinförvaltningen, främst inom
skeppsbyggnadsavdelningen. Dessa befattningar bör därför göras i verklig
mening alternativa för mariningenjörer eller civila ingenjörer. Enligt utredningens
mening bör ett 15-tal befattningar kunna ges denna karaktäi
utan att överblicken över befordringsutsikter och rekryteringsbehov för
högskoleutbildade mariningenjörer menligt påverkas. I överensstämmelse
med förhållandena vid flygförvaltningen bör dessa befattningar motsvaras
av alternativa tjänster, vilka bör uppföras på marinförvaltningens personalförteckning.
I den mån någon av tjänsterna icke anses böra kräva civilingenjörskompetens
bör den stå öppen även för Ming G.
Vid den i skeppsbyggnadsavdelningens maskinbyrå ingående helikoptersektionen
handlägges frågor som hänför sig till marinförvaltningens
ställning som upphandlande myndighet i fråga om helikoptrar för hela
försvaret. Uppgifterna för de ledande befattningshavarna vid sektionen
kräver enligt utredningens mening — till skillnad från vad som enligt utredningens
uppfattning erfordras i fråga om de tekniska tjänsterna vid
marinens helikopterförband — högre teknisk utbildning. Härutöver kräves
grundlig helikopterutbildning, omfattande saväl förar- som mekanikeiutbildning.
Beträffande här avsedda befattningar anför utredningen följande.
Med hänsyn till helikoptersektionens ställning som ett för försvaret i
vissa avseenden gemensamt organ bör enligt utredningens mening de
ledande befattningarna vid sektionen kunna rekryteras oberoende av försvarsgrenstillhörighet.
För att en sådan rekrytering skall underlättas föreslår
utredningen, i betraktande jämväl av befattningarnas speciella karaktär,
att för ändamålet särskilda tjänster för helikopteringenjör med lönegradsbeteckningen
År inrättas vid marinförvaltningen. Utredningen utgår
därvid från att civilmitär beställningshavare som erhåller sådan tjänst
skall bibehålla civilmilitär status.
Utredningen upptar i sina förslag tre tjänster fiir helikopteringenjör, av
vilka en, sektionschef, i År 2f> och två i År 23. En av sistnämnda tjänster
bör enligt utredningens mening avses särskilt för utvecklingsfrågor inom
helikopterområdet. Inom ramen för i sektionen nu ingående befattningar
i A 21 och lägre lönegrader anses utrymme finnas även för Ming G.
1 fråga om centralplaneringen räknar utredningen med att två för officer
eller civilmilitär ingenjör alternativa befattningar skall avses för enbart
officer. Befattningarna bör emellertid liksom hittills avses för officer ur
såväl flottan som kustartilleriet. Utredningen förutsätter därvid, att det
skall ankomma på försvarsförvaltningssakkunniga, som ännu ej översett
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
centralplaneringens organisation och personalbehov, att pröva huruvida
civilmilitära ingenjörer framdeles bör ingå i nämnda organ.
I sina personalstatsberäkningar i det följande räknar utredningen med
alt vid fullt utbyggd organisation ett 20-tal Ming G bör beredas sysselsättning
i marinförvaltningen. Utredningen förutsätter därvid att dessa ingenjörer
i allmänhet icke är lämpliga för projekterings- och konstruktionsuppgifter
utan bör avses för underhålls- och kontrolluppgifter, utarbetande av föreskrifter,
behovsberäkningar m. fl. tekniskt-administrativa uppgifter.
Emellertid har utredningen, såsom berörts i det föregående, icke ansett sig
böra taga ställning till frågan om vilka befattningar i förvaltningen som
bör avses för Ming G. Utredningen har nämligen funnit det vanskligt att
avge konkreta förslag i frågan innan närmare erfarenheter vunnits rörande
här ifrågavarande kategori. Det torde dessutom komma att dröja åtskilliga
år innan Ming G finnes tillgängliga i sådan omfattning att inplacering i
central instans blir aktuell. Utredningen har dock, såsom framgått av det
föregående, redan nu velat antyda vissa befattningar som lämpligen bör
kunna avses för Ming G. Det har vidare förutsatts att alternativa befattningar,
i den mån de icke kräver civilingenjörskompetens, bör stå öppna
även för denna kategori.
Utredningen anmäler att den ännu icke kunnat bilda sig en bestämd
uppfattning om i vilken utsträckning mästarpersonal bör ingå i marinförvaltningen.
Denna fråga avser utredningen att närmare behandla i samband
med att förslag till personalstat för mästar- och teknikerpersonalen
iramlägges. I avvaktan härpå föreslår utredningen icke någon ändring beträffande
de i förvaltningens nuvarande organisation ingående befattningarna
för underofficer vid flottan och kustartilleriet.
Då utredningen förutsätter att frågan om lönegradsplaceringen av befattningarna
i förvaltningen kommer att prövas i annat sammanhang har
utredningen ansett sig sakna anledning att i samband med avvägningen
gå närmare in på frågor av detta slag.
Resultatet av utredningens översyn av fördelningen mellan olika personalkategorier
av tekniska tjänster i marinförvaltningen i A 26 och lägre
lönegrader redovisas i följande förteckning. I denna upptages samtliga nu
militära, civilmilitära och alternativt civilmilitära/civila tjänster i den ordning
de redovisas i de till gällande regleringsbrev fogade organisationstablåerna,
dock med undantag för skeppsbyggnadsavdelningen, där utredningen
utgått från försvarsförvaltningssakkunnigas förslag till organisation
och personaluppsättning. Av tidigare angivet skäl har i förteckningen
icke medtagits nuvarande underofficer sbefattningar.
Till den föreslagna personal- och utbildningssektionen, vilken bör ha
till uppgift att biträda marinöverdirektören vid handläggningen av dels de
äienden som ankommer pa honom i egenskap av chef för mariningenjörkåren,
dels ärenden rörande teknisk utbildning i övrigt, bör enligt utred
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
53
Tjänstebenämning och lönegrad
Placering
Nuvarande
Förslag
Vapenavdelningen
Artilleribyrån
kapten ur fl el ka A 21.........
oförändrad (of)
of
kk*l/övl A 26 ................
kk 2/major A 24...............
of
kapten vid fl A 21.............
of
kapten vid ka A 21............
of
mdir 2 A 24..................
bdir A 24
of
kk 2/major A 24...............
of
kk 2/major A 24...............
bdir A 24
3 kaptener ur 11 el ka A 21......
of
bdir A 26
of
kapten vid ka A 21............
of
mdir 1 A 26..................
bdir A 26
ming 1 A 23..................
fbing A 23
of
kapten vid flA21.............
of
kapten vid ka A 21............
of
kapten in- fl el ka A 21.........
of
mdir 2 A 24..................
bdir A 24
Torpedbyrån
kk 1 A 26....................
of
2 kaptener vid AA21..........
of
bdir A 24
ming 1 A 23..................
fbing A 23
mdir 1/bdir A26..............
bdir A 26
bdir A 26
ming 2/bing A 21..............
bing A 21
Minbyrån
of1
minsekt .......................
major/kapten vid ka A 24/21 ... .
of
kapten vid fl A 21.............
of
mdir 1 A 26..................
bdir A 26
mdir 2 A 24..................
bdir A 24
kk 2 A 24....................
of
kapten vid fl A 21.............
of
mdir 2 A 24..................
bdir A 24
bdir A 24
Telebyrån
kk 2/major A 24...............
of
2 kaptener vid AA21..........
of
2 kaptener vid ka A 21.........
of
mdir 1/bdir A 26..............
bdir A 26
ming 1/fbing A23.............
fbing A 23
bdir A 26
mdir 2/bdir A 24..............
bdir A 24
ming 1/fbing A23.............
fbing A 23
1 För befattningen finnes f. n. inrättad en personlig tjänst för byråassistent. Häri förutsattes icke
någon ändring.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 är 1962
Placering
Tjänstebenämning och lönegrad
Nuvarande
Förslag
Telebyrån (forts.)
telefonsekt......................
bdir A 26
fbing A 23
bdir A 26
fbing A 23
livdrofonsekt....................
ming 1/fbing A 23.............
ming 1/fbing A 23.............
Kontrollkontoret...................
of
of
of
of
of
bdir A 24
of
of
Vapenplaneringen .................
3 kaptener ur fl el ka A 21......
kk 1 /öv 1A 26..........
kk 2 A 24....................
kk 2/major A 24...............
mdir 2 A 24..................
2 kaptener vid flA21..........
kapten vid ka A 21............
Skeppsbyggnadsavdelningeu
Fartygsplaneringen.................
2 mdir 1 A 26......
of
of
of
of
fbing A 23
bing A 21
2 mdir 2 A 24.................
2 ming 1 A 23.................
ming 1/fbing A 23.............
ming 1/fbing A 23.............
ming 2/bing A21..............
Fartygsbyrun
projektsekt.....................
of
of
of
of
ming A 21
of
bing A 21
of
of
of
of
of
of
of
of
ming A 21
fbing A 23
hjälpfartygssekt.................
mdir 2 A 24..................
ming 1/fbing A 23.............
ming 1/fbing A 23.............
ming 2/bing A21..............
ming 2/bing A21..............
ming 2/bing A21..............
mdir 2 A 24..........
fartygsbvggnadssekt .............
mdir 1 A 26........
utrustningssekt..................
mdir 2 A 24..................
2 ming 1 A 23 ................
mdir 2/bdir A24..............
2 ming 1/fbing A 23...........
mdir 2 A 24.....
fartygsritkont...................
ming 2 A 21..................
ming 2/bing A21..............
Ubåtsbyrån
projektsekt.....................
mdir 1 A 26
mdir 2 A 24
of
of
of
of
of
ming 1/fbing A 23
of
of
of
of
ubåtsbvggnadssekt...............
mdir 2/bdir A 24..............
mdir 2/bdir A 24..............
ming 1/fbing A 23.............
mdir 1 A 26.........
ubåtsmaterielsekt .............
mdir 2 A 24..................
ming 1 A 23..................
ming 1 A 23..................
ming 1/fbing A 23.............
ming 2/bing A21..............
dykeri- och bärgningsdet.........
ming 1/fbing A 23.............
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
55
Placering
Tjänstebenämning och lönegrad
Nuvarande
Förslag
Maskinbyrån
■ „ » v .
of
ming 1/fbing A 23.............
of
. • | ___i .
ot
of
mdir 2/bdir A 24..............
mdir 2 A 24
ming 1/fbing A 23.............
of
- ... , .
helikoptering A 26
ming 1 A 23..................
helikoptering A 23
fbing A 23 ...................
helikoptering A 23
Elektrobyrån
.. . v .
bdir A 24
ming 1 A 23..................
fbing A 23
ming 2/bing A 21..............
bing A 21
1 nl fr
bdir A 24
Verkstadsbyrån
l*i 1 * J |
mdir 2 A 24
Normaliebyrån
bdir A 24
kk 1/övl/mdir 1 A 26...........
kk 1/övl A 26
kk 2/major/mdir 2 A 24........
kk 2/major A 24
kapten ur fl el ka A 21.........
of
kapten vid marinintkåren A 21 ..
of
löjtnant vid fl A 15/17 .........
oi
ningens mening i första hand överföras den personal som för närvaiande
tjänstgör vid inspektionen för den skeppstekniska tjänsten. Denna personal
utgöres av två marindirektörer av 1. graden (en skeppsbyggnads- och
en specialingenjör), en förvaltare, en flaggunderofficer (för närvarande
pensionerad förvaltare), en byråassistent i Ae It) och en kontorist i Ae 9
(övergångsvis kansliskrivare i Ae 10). Sistnämnda båda tjänster redovisas
nn vid marinstaben.
Med ledning härav samt i betraktande av sektionens uppgitter beräknar
utredningen personalbehovet enligt följande. Som chef för sektionen bör
avses en marindirektör av 1. graden. I övrigt bör i sektionen ingå en mariningenjör
av 1. graden eller förste byråingenjör, en mariningenjör i A 21
samt tills vidare en förvaltare (sedermera förste verkmästare). Dessutom
bör till sektionen överföras berörda byråassistent och kontorist. Det förutsättes
att någon av inariningenjörspersonalen bör tillhöra kategorien
Ming G. Härjämte bedömer utredningen lämpligt att även officer ingår
i sektionen och föreslår, att den tillföres eu regementsofficer eller kapten
i A 24/21.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr SS år 1962
för den uppgift att biträda souschefen med planering på högsta nivå
som föreslagits skola ankomma på marinöverdirektören räknar utredningen
med att han till sitt förfogande bör ha en särskild befattningshavare, vilken
bör vara marindirektör av 2. graden. Denne föreslås redovisad vid personal-
och utbildningssektionen.
Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag följande. För officerare
avses sammanlagt 45 befattningar eller samma antal som i nu gällande
organisation (en kommendörkapten av 2. graden vid robotsektionen utgår
och en kommendörkapten av 2. graden eller major eller kapten vid
personal- och utbildningssektionen tillkommer; härjämte avses två för
officer eller mariningenjör alternativa befattningar vid centralplaneringen
för enbart officer). För civilmilitär personal beräknas sammanlagt 30 befattningar,
vilket i jämförelse med nuvarande, i fråga om skeppsbyggnadsavdelningen
av försvarsförvaltningssakkunniga föreslagen, organisation innebär
minskning med tva marindirektörer av 1. graden, fyra marindirektörer
av 2. graden och fem mariningenjörer av 1. graden, samt ökning med tre
mariningenjörer i A 21. Vidare medför förslaget en minskning med 24
alternativt civilmilitära/civila befattningar, av vilka sju i A 26, sju i A 24,
fyra i A 23 och sex i A 21. Nämnda ändringar hänför sig huvudsakligen till
att samtliga befattningar för specialingenjör ävensom för dylika ingenjörer
alternativa befattningar föreslås omvandlade till civila befattningar.
De civila tjänster som i anslutning härtill bör inrättas vid marinförvaltningen
bör samtliga uppföras som ordinarie. Härjämte bör de 15 extra ordinarie
tjänster som övergångsvis inrättats jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda
beslut den 4 juni 1954 och den 11 februari 1955 utgå.
I fråga om befattningarna för byråchef (motsvarande) och högre, vilka
i viss utsträckning står öppna för skilda personalkategorier, finner utredningen
icke skäl att intaga annan principiell ståndpunkt än den som kommit
till uttryck vid behandlingen av motsvarande spörsmål vid armétygföivaltningen
och flygförvaltningen (jfr prop. 1958:110, s. 125 respektive
prop. 1960:1, bil. 6, s. 67). I anslutning härtill och till det förut skisserade
förslaget till fördelning av sektionschefs- och lägre befattningar föreslår utredningen,
att flertalet av de ledande tjänsterna vid marinförvaltningen göres
alternativa för här ifrågakommande personalkategorier. Officer som
erhåller sådan tjänst — enligt förslaget souschefstjänsten, avdelningschefstjänsten
vid vapenavdelningen samt byråchefs tjänsterna vid artilleri-, torpedoch
minbyråerna — bör alltså bibehållas vid militär ställning, därest ej
Kungl. Maj :t föreskriver annat. Utredningen räknar därvid med att nämnda
tjänster liksom för närvarande skall kunna besättas med alternativt sjöofficer
eller officer ur kustartilleriet, dock med undantag av byråchefstjänsten
vid torpedbyrån, för vilken endast sjöofficer torde kunna ifrågakomma.
På motsvarande sätt bör mariningenjör som erhåller för dylik
beställningshavare alternativ tjänst alltjämt ha civilmilitär ställning och
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
57
kvarstå i mariningenjörkåren, därest ej Kungl. Maj :t föreskriver annat.
Utredningens förslag till fördelning av de ledande tjänsterna vid marinförvaltningen
sammanfattas i följande tablå, vilken uppgjorts med utgångspunkt
i de av försvarsförvaltningssakkunniga föreslagna organisationsförändringarna
inom skeppsbyggnadsavdelningen.
Chefstjänst
Nuvarande
Förslag
oförändrad (of)
civilmilitär
militär/civil
militär/civil
militär/civil
militär /civil
of
civilmilitär/civil
civilmilitär/civil
civilmilitär/civil
civilmilitär/civil
civilmilitär/civil
civil
civilmilitär/civil
of
Personalstatsberäkningar m. m.
Utredningen har bedömt att behovet av aktiva Ming H i krigsorganisationen
icke överstiger behovet av sådan personal i fredsorganisationen.
Sistnämnda behov har därför legat till grund för beräkningarna av det totala
antalet aktiva Ming H. Det framhålles att jämväl nuvarande stat för
raariningenjörkåren beräknats på grundval av fredsorganisationen.
Enligt utredningens förslag bör befattningar för Ming H beräknas vid
marinförvaltningen, örlogsvarven i Stockholm och Göteborg, förvaltningsorganen
vid MKS, utbildningsanstalter, kustartilleriförsvar samt vid sjötjänststaber
och å fartyg. Därjämte förutsättes att liksom för närvarande eu
Ming H placeras såsom biträdande marinattaché vid beskickningen i Washington.
Behovet av Ming H vid nämnda organ har av utredningen beräknats
enligt följande.
Vad angår marin förvaltningens behov, vilket redovisats i det föregående,
framhåller utredningen, att den omständigheten att befattningarna
avsetts för Ming H icke utesluter att de i enstaka fall bör kunna besättas
även med Ming G.
I fråga om örlogsvarven och förvaltningsorganen vid MKS
erinrar utredningen om att organisationen av dessa organ fortfarande är
under prövning. Sålunda har Kungl. Maj:t den 16 juni 1961 fastställt provisorisk
organisation av förvaltningarna vid MKS. Dessa skall utgöras av
bland annat en vapenförvaltning och en skeppsteknisk förvaltning. Samtidigt
har Kungl. Maj :t uppdragit åt statskontoret att verkställa organisa
-
58
Kungl. Maj:ls proposition nr 88 är 1962
tionsundersökningar som grundval för ett förslag till slutlig organisation av
nämnda organ. Beträffande örlogsvarvet i Stockholm har chefen för marinen
efter anmodan den 31 oktober 1961 inkommit med förslag till ny organisation.
Kungl. Maj:t har ännu ej tagit ställning i frågan. Utredningen har
likväl ansett att behovet av Ming H vid berörda organ kan fastställas oberoende
av hur organisationen i detalj kommer att utformas. Behovet har
uppskattats till åtminstone 8 Ming H, vilka med utgångspunkt i nu tillämpad
organisation skulle avses för befattningar enligt följande.
Varv (motsv) Org.enhet (Lgr)
ÖVS Far tygsa vd (chef) .................................... Ao 26
Skrovsekt (chef) ....................................... Ao 24
Maskinsekt (chef) .................................... Ao 26
MKS Skeppstekn förv (chef) .............................. Ao 26
Skrovsekt (chef) ....................................... Ao 24
Maskinsekt (chef) .................................... Ao 26
ÖVG Fartygsavd (chef) .................................... Ao 26
Skrov- och maskinsekt (chef) ..................... Ao 23
Utredningen, som erinrar om att vikariatslön i lönegrad Bo 1 sedan ett
flertal år utgår till innehavare av befattningarna för chef för fartygsavdelningen
vid ÖVS och chef för den skeppstekniska förvaltningen vid
MKS, förutsätter, att dylik löneförmån skall utgå jämväl fortsättningsvis
i avvaktan på att slutlig organisation fastställes.
I syfte att Ming H skall kunna beredas erfarenhet från varvstjänstgöring
även i början av sin karriär föreslår utredningen att, oberoende
av organisationens detaljutformning, ytterligare 5 Ming H, 4 i Ao 23 och
1 i Ao 21, skall tjänstgöra vid örlogsvarven (motsvarande). Frågan om
deras placering anses böra prövas närmare i samband med pågående
organisatoriska överväganden.
För marinens utbildningsanstalter beräknas sammanlagt 4 Ming
H, avsedda för följande befattningar, nämligen instruktionsingenjör vid
MUOS, chef för maskinskolan, chef för skyddstjänstskolan samt kadettingenjör
vid KSS. För befattningarna beräknas beställningar i Ao 23; kadettingenjören
vid KSS bör dock vara marindirektör av 2. graden i Ao 24.
Utredningen ifrågasätter, huruvida icke särskilt lönetillägg bör utgå till
mariningenjör som uppehåller någon av ifrågavarande lärarbefattningar
vid MUOS eller maskinskolan och har kompetens såsom lektor vid tekniskt
läroverk eller sjöbefälsskola. Lönetillägget föreslås i sådant fall skola utgå
med skillnaden mellan tillämplig lektorslön och lönen i vederbörande beställning.
Om sådant lönetillägg ifrågakommer bör särskilt utbildningseller
timarvode icke utgå.
Vid kustartilleriförsvaren bör Ming H avses som stabsingenjör
vid SK, BK och GK.
För befattningarna beräknar utredningen beställningar i Ao 26, Ao 24
respektive Ao 23.
För befattningar i sjötjänststaber och å fartyg räknar utredningen
med sammanlagt 7 Ming H. Hänsyn har härvid tagits till beräknade fredsrustningar
samt till att denna kategori i erforderlig omfattning skall kunna
få erfarenhet av tjänstgöring ombord, främst i yngre år. Vid beräkningarna
har utredningen utgått från att Ming H avses för följande befattningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr SS år 1962
59
Stab, förband, fartyg
Befattning
Lgr
CKF stab .....................
jagarflottilj ..................
ubåtsflottilj ..................
mtb. division ...............
jagare, typ Halland .........
jagare, typ Östergötland ...
stabsing............................... Ao 26
flottiliing., tillika fartygsing. ... Ao 24
flottiljing............................ Ao 24
divisionsing......................... Ao 21
divisionsing......................... Ao 23
skyddsing............................ Ao 21
fartygsing., tillika skyddsing. ... Ao 23
1 följande tablå sammanfattas det totala antalet Ming H enligt utredningens
förslag.
Placering
Mdir. 1
Ao 26
Mdir. 2
Ao 24
Ming. 1
Ao 23
Ming.
Ao 21
S:a
MF .............................
7
13
6
[4
30
Örlogsvarv (motsv)................
5
2
5
1
13
Utbiidningsanstalter................
1
3
4
Kustartilleriförsvar ................
i
1
1
3
Sjötjänst .........................
i
2
2
2
7
Fst (bitr. marinattaché).............
1
l
14
20
17
7
58
Härutöver bör beräknas ett antal beställningar för mariningenjörer i
högst lönegrad Ae 19, vilket antal bör fastställas med hänsyn till rekryteringsbehovet
till beställningar för Ming H och till alternativa tjänster. Utredningen
räknar med att för de närmaste åren 10 beställningar skall vara
tillfyllest.
Utredningens personalberäkningar för Ming G har i första hand grundats
på marinens sannolika krigsorganisation omkring år 1970. Med ledning av
uppgifter som erhållits från chefen för marinen har utredningen beräknat
antalet befattningar i stridande förband, som med hänsyn till sin kvalificerade
natur måste besättas med aktiv personal med avsedd kompetens.
Utgående från att personal över 45 år som regel icke bör krigsplaceras ombord
eller vid stridande förband i övrigt samt från att nuvarande pensionsålder,
60 år, bibehålies har utredningen beräknat det totala behovet av Ming
G till cirka 110.
Utredningen har undersökt möjligheterna åt! i marinens fredsorganisation
placera angivet antal beställningshavare i lämpliga befattningar.
Med hänsyn till sannolika rustningar i fred beräknas endast ett mindre antal,
eller sammanlagt 23, kunna placeras i befattningar ombord. Det övervägande
antalet Ming G, eller cirka 85, måste sålunda placeras i land. Då
Ming G med hänsyn till utbildning och tjänstgöring förutsättes bli kompetenta
att bestrida även förhållandevis högt kvalificerade tekniska befattningar
har utredningen bedömt att nämnda antal Ming G väl kan placeras
opaginerad Kontrollera mot PDF
(JO
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
i befattningar vid marinens landorgan. Därvid räknar utredningen med att
det vid vissa av nämnda organ på längre sikt blir aktuellt att ersätta civila
ingenjörer med Ming G. En sådan åtgärd anses vara ägnad att tillgodose
ett alltmer framträdande behov av att tillföra dessa organ flera befattningshavare
med allsidig erfarenhet av tjänsten ombord och vid kustartilleriets
förband, framför allt i fråga om materielens utnyttjande.
Utredningens förslag till placering av Ming G i marinens fredsorganisation
sammanfattas nedan.
De för sjötjänst i fred beräknade Ming G bör avses för följande befattningar.
Förband, fartyg
Befattning
Antal
Mtb.-division ........................
Ubåtsdivision........................
Minröjningsavd.......................
1
Jagare, typ Halland ..................
1
elektroing...........................
1
teleing.............................
1
eldledningsing.......................
1
Jagare, typ Östergötland...............
maskining..........................
2
elektroing...........................
2
teleing. /eldledn.ing...................
2
Jagare, tvp Öland....................
1
maskining. /elektroing.................
1
teleing. /eldledn.ing...................
1
Fregatt..............................
maskining. /elektroing.................
1
teleing. /eldledn.ing................
1
Ubåt, typ All.......................
3
Summa
23
Utredningen framhåller, att den i syfte att begränsa antalet ingenjörer
ombord beaktat möjligheterna att sammanföra flera funktioner i en befattning
(jfr departementschefens uttalande i prop. 1955: 110, s. 42).
För marinens helikopter för band bör beräknas 6 Ming G. Dessa bör
avses för befattningar för verkstadsingenjör, kontrollingenjör och teleingenjör.
Vid örlogsvarven och förvaltningsorganen vid MKS föreslås
att sammanlagt 25 befattningar avses för Ming G. Med hänsyn till att organisationen
av ifrågavarande organ alltjämt är under prövning har utredningen
icke ansett det praktiskt möjligt att nu i detalj gå in på frågan om
placeringen av Ming G. Denna fråga torde få prövas i samband med pågående
organisatoriska överväganden. Därvid bör beaktas möjligheterna att
avse Ming G även för befattningar i verkstadstjänst.
Vid marinens utbildningsanstalter bör beräknas 12 Ming G för befattningar
enligt följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
Öl
U tbildnings anstalt
Befattning
BÖS MUOS...............
Maskinskolan.........
Skyddstjänstskolan
Teleskolan...........
KÖS Utbildningsdet........
Tekniska skolan......
KSS
instr.ing (maskinlinjen).......
» (mästarlinjen).......
instr.ing....................
instr.ing....................
verkstads- o. förrådsdet. (chef)
tjging......................
instr.ing....................
instr.ing....................
Antal
Summa
2
1
2
2
1
1
2
1
12
Vid kustartilleriet avser utredningen Ming G för följande 21 befattningar.
KA-försvar, skola (motsv)
Befattning
Antal
NK..........................
1
SK..........................
1
NK, SK, GK, BK, GbK .........
5
NK, SK, GK, BK, GbK .........
5
SK, BK ......................
2
KAS.........................
1
MekS........................
2
RadarS .....................
2
2
Summa
21
Vid marinförvaltningen bör Ming G avses för 23 i förvaltningens
organisation ingående befattningar. Såsom anförts i det föregående har
utredningen icke för närvarande ansett sig böra precisera dessa befattningar.
Det förutsättes emellertid att främst civil personal ersättes med
Ming G. I några fall kan det dock bli aktuellt att utbyta befattning för
officer eller underofficer mot befattning för Ming G. Ett slutligt ställningstagande
i frågan kan i vart fall icke ske förrän behovet av mästar- och teknikerpersonal
kan närmare överblickas.
Ehuru samtliga 110 här avsedda befattningar icke på ett flertal år kan
komma att besättas med Ming G föreslår utredningen dock att beställningar
motsvarande befattningarna inrättas redan nu. Det anses nämligen vara
en viktig förutsättning för möjligheterna att kunna rekrytera Ming G att
man redan från början klart kan överblicka framtidsutsikterna inom denna
karriär. Utredningen anför därvid följande.
Befordringsgången för Ming G bör uppbyggas så, att den normalt medger
uppflyttning till olika lönegrader efter viss beräknad genomsnittlig
tjänstgöringstid. Lönegrad A 21 bör sålunda kunna uppnås genom turbefordran
efter cirka 10 tjänsteår som mariningenjör. Befordran till högre
lönegrad än A 21 bör efter prövning och efter viss kompletterande utbildning
kunna vinnas av omkring 1/3 av varje åldersklass vid en ytterligare
minsta tjänstgöringstid av cirka 5 år. Det synes knappast lämpligt att från
början räkna med att beställningar i högre lönegrad än A 23 inrymmes i
62
Kungl. Maj:ts proposition nr SS år 1962
denna karriär. Det är icke heller lämpligt att nu precisera vilka befattningar
som bör kunna uppehållas av Ming G i dessa lönegrader. En precisering får
förutsättas ske successivt och under hänsynstagande till normerna för lönevärdering.
Utredningen räknar vidare med att Ming G med stöd av personliga
kvalifikationer och eventuellt kompletterande teknisk utbildning i enstaka
fall skall kunna placeras i befattning i A 24 eller högre lönegrad som
enligt beräkningarna i det föregående avsetts för Ming H.
1 enlighet med det anförda föreslår utredningen, att beställningar för
Ming G inrättas med fördelning på lönegrader enligt nedan.
Beställning Antal Lönegrad
Mariningenjörer av 1. graden .............................. 20 Ao 23
Mariningenjörer ................................................ 53 Ao 21
Mariningenjörer ................................................ 22 Ao 19
Mariningenjörer ................................................ 15 Ae 17
Härutöver bör beräknas ett antal beställningar för mariningenjör i
Ae 15. Antalet bör i princip fastställas med hänsyn till det beräknade rekryteringsbehovet.
Med beaktande av att det kommer att vara större under
uPPbyggnadsperioden än vid eu fullt utbyggd organisation bedömer utredningen
att för de närmaste åren 15 beställningar bör inrättas för ändamålet.
Den föreslagna fördelningen av befattningarna mellan Ming H och Ming
G bör emellertid enligt utredningens mening icke vara helt bindande. Hänsyn
till bland annat utbildningssynpunkter anses medföra att man får gränsområden
inom vilka någon strikt uppdelning av befattningarna efter teoretisk
kompetens icke är möjlig. Utredningen förutsätter således, att befattningarna
i begränsad utsträckning bör kunna besättas alternativt med
Ming H eller Ming G men finner det icke lämpligt eller ens möjligt att precisera
sådana befattningar. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att
Ming H och Ming G redovisas i en gemensam stat. En sådan anordning anses
vara ägnad att medföra elasticitet i organisationen och underlätta ett
rationellt utnyttjande av de tekniska personalresurserna.
Utredningen förutsätter, att de båda kategorierna i befordringshänseende
behandlas var för sig. Enligt utredningens beräkningar föreligger konkurrens
mellan Ming H och Ming G främst vid tillsättande av beställningar i
lönegraderna A 21 och A 23. Härvid måste å ena sidan hänsyn tagas till att
Ming G i lägre lönegrader erhåller tillfredsställande befordringsmöjligheter
medan å andra sidan ett antal Ming H i lönegraderna A 21 och A 23 är
erforderligt för att säkerställa underlaget för rekrytering av marindirektörsbeställningar.
Vid avvägningen mellan de båda kategorierna anses i varje
fall under de närmaste åren utredningens beräkningar rörande personalbehovet
kunna vara till ledning. När det gäller befordran till marindirektörsbeställningar
bör med hänsyn till innehavarnas sannolika arbetsuppgif
-
Kiingl. Maj:ts proposition nr 88 år 1902
63
ter Ming H ha företräde. Utredningen förutsätter dock att Ming G under
vissa förutsättningar skall kunna vinna befordran även till marindirektörsbeställning.
I anslutning till det tidigare anförda har utredningen beräknat mariningenjörkårens
totala personalbehov enligt följande.
Beställning Antal Lönegrad
Marindirektörer av 1. graden .............................. 14 Ao 26
Marindirektörer av 2. graden .............................. 20 Ao 24
Mariningenjörer av 1. graden .............................. 37 Ao 23
Mariningenjörer ................................................ 60 Ao 21
Mariningenjörer ................................................ 22 Ao 19
Mariningenjörer ................................................ 15 Ae 17
Härtill kommer 25 mariningenjörer, av vilka 10 i högst Ae 19 och 15 i
Ae 15.
I anslutning till vad som tidigare anförts rörande de ledande tjänsterna
vid marinförvaltningen föreslår utredningen, att även vissa ledande tjänster
vid Stockholms örlogsvarv, nämligen för verkstadsdirektör och överingenjör,
göres alternativa för civilmilitär eller civil innehavare. Även mariningenjör
som erhåller någon av dessa tjänster bör ha möjlighet att kvarstå i mariningenjörkåren.
Utredningen tar i detta sammanhang upp frågor om pensionsålder m. m.
för mariningenjörer. Därvid erinrar utredningen om att för den nya kategori
mariningenjörer som inrättades enligt beslut av 1955 års riksdag samma
pensionsålder fastställdes som för övriga mariningenjörer, eller 60 år.
Det förutsattes härvid att det skulle vara möjligt att placera äldre mariningenjörer
i befattningar inom marinförvaltningen och vid övriga landorgan.
I det föregående har utredningen även räknat med att Ming G över normal
ålder för placering vid stridande förband skall avses för befattningar
vid marinens landorgan och att de där i viss omfattning skall ersätta civil
personal. Då det för denna tjänstgöring icke torde behöva uppställas speciella
krav på fysisk spänst utöver dem som gäller för civil personal ifrågasätter
utredningen om icke högre pensionsålder än 60 år är motiverad för
här avsedda mariningenjörer.
Vid genomförande av utredningens förslag till gemensam stat för Ming
H och Ming G kommer emellertid en höjning av pensionsåldern för beställningshavare
i de för Ming G avsedda lönegraderna att omfatta även Ming H.
För denna personal har någon principiell ändring i befattningshavarnas
göromål icke ifrågasatts. Ej heller kan utredningen förorda någon differentiering
av pensionsåldern efter personalens lönegradsplacering. Då härjämte
pensionsåldersfrågan för mariningenjörer nyligen prövats av stats
-
64
Kungl. Maj:ls proposition nr SS ur 1962
makterna har utredningen icke funnit anledning föreslå någon ändring i
fråga om pensionsåldern. Utredningen, som vid personalberäkningarna för
Ming G utgått från oförändrad pensionsålder, anmäler emellertid, att en
höjning av pensionsåldern skulle medföra att antalet Ming G behöver ökas.
I sådant fall bör en motsvarande reducering ske av andra personalkategorier
för att en utökning av den totala personalorganisationen skall undvikas.
Utredningen erinrar om att för mariningenjörer och marindirektörer
av 1. och 2. graden erfordras enligt gällande bestämmelser endast 25 tjänstår
för hel pension. Med hänsyn bland annat till att anställning såsom
mariningenjör på aktiv stat enligt utredningens förslag kommer att kunna
vinnas vid lägre levnadsålder än vid nuvarande utbildningsgång och normalt
före 30 års ålder föreslår utredningen, att för här ifrågavarande beställningshavare
30 tjänstår skall erfordras för hel pension.
Det erinras även om att nämnda särbestämmelse i fråga om tjänstårsberäkning
gäller även för flygingenjörer och flygdirektörer av 1. och 2.
graden. En ändring i föreslaget avseende är enligt utredningens mening lika
berättigad för denna personal och bör genomföras samtidigt.
Personal i reserven m. in.
Enligt nuvarande ordning sker rekryteringen av mariningenjörer (Ming
H) på aktiv stat från marinunderingenjörer i mariningenjörkårens reserv,
vilka i denna egenskap fullgjort 18 månaders tjänstgöring. Den som icke
önskar eller icke har möjlighet vinna anställning på aktiv stat kan antagas
såsom reservanställd mariningenjör i mariningenjörkårens reserv. Anställning
i reserven kan vinnas även av förtidsavgången mariningenjör. Härjämte
är pensionsavgången personal skyldig att inträda i kårens reserv.
För närvarande omfattar denna reserv cirka 85 anställningshavare, av vilka
flertalet är reservanställda eller förtidsavgångna. I marinens organisation
finnes därjämte ett stort antal värnpliktiga mariningenjörer (för närvarande
cirka 565).
Utredningen har ansett sig kunna konstatera att i marinens krigsorganisation
finnes ett stort antal kvalificerade befattningar, som måste besättas
med såväl militärt sorn tekniskt utbildad personal. Utredningen anser likväl
att behov icke föreligger av kategorierna reservanställda och förtidsavgångna
mariningenjörer i reserven. Till stöd härför anför utredningen följande.
Tillgången till mariningenjörer på aktiv stat kommer vid genomförande
av utredningens förslag att öka. Även om antalet aktiva mariningenjörer
med högskoleutbildning nedgår genom att kategorien specialingenjörer avvecklas
kommer denna minskning mer än väl att antalsmässigt kompenseras
av den föreslagna utbyggnaden av kategorien Ming G. Denna uppbygges
enligt förslaget med hänsyn till krigsorganisationens behov av personal i
lämpligt åldersläge. Antalet beställningar för dylik personal torde även
medge en viss marginal för oförutsedda behov. Vad beträffar de högskole
-
liungl. Maj:ts proposition nr SS år 1962
65
utbildade mariningenjörerna har utredningen tidigare givit uttryck åt den
uppfattningen att krigsorganisationens behov av aktiv sådan personal icke
överstiger motsvarande behov i fredsorganisationen. Dessa ingenjörer torde
i viss utsträckning kunna i krig disponeras för andra befattningar än vederbörandes
fredsbefattningar. I första hand bör detta gälla i fråga om de
vid marinförvaltningen placerade mariningenjörerna. Genomförande av utredningens
förslag beträffande alternativa tjänster i förvaltningen kan även
förmodas medföra viss ökad tillgång till militärt utbildade ingenjörer för
krigsorganisationen. Det torde vidare få beaktas att omsättningen av aktiva
mariningenjörer — såväl Ming H som Ming G — sannolikt torde komma
att bli relativt betydande. Personal som före 42 års ålder avgår från
aktiv stat är skyldig att i fred fullgöra viss värnpliktstjänstgöring. Beroende
på avgångsålder omfattar denna tjänstgöring högst 90 och lägst 30
dagar, fördelade på en eller flera tjänstgöringsomgångar (jfr inskrivningsförordningen
§ 141 2 inom.). Denna tjänstgöring torde enligt utredningens
mening vara tillfyllest för att i önskvärd utsträckning upprätthålla personalens
militära och tekniska kunnande åtminstone cirka 5 år efter avgången
från aktiv stat.
Utredningen anser alltså att tillgången till aktiva mariningenjörer är
tillräcklig för att jämte värnpliktiga mariningenjörer täcka behovet av mariningenjörer
i krig och föreslår följaktligen, att mariningenjörkårens reserv
av såväl reservanställd som förtidsavgången personal successivt avvecklas,
i takt med nuvarande anställningshavares avgång.
Utredningen framhåller även att den bedömer nuvarande antal värnpliktiga
mariningenjörer väl stort i förhållande till behovet av dylik personal
i krigsorganisationen. Utredningen förutsätter därför att marinchefen ägnar
denna fråga uppmärksamhet.
Kostnadsberäkningar
Utredningen har funnit det vanskligt att göra kostnadsjämförelser mellan
en organisation enligt utredningens förslag och nuvarande organisation.
Härtill bidrar framförallt alt en fullständig redovisning av de beställningar
och tjänster som tillkommer och utgår icke kan göras förrän
personalberäkningar föreligger rörande mästar- och teknikerpersonalen.
Det erinras även om att staterna för Ming G beräknats med utgångspunkt
i marinens krigsorganisation omkring år 1970 och således innefattar personal
för delvis nya behov.
De ändringar i personalorganisationen som nu föreslås bedömes emellertid
i jämförelse med nuvarande organisation icke medföra några mera
betydande kostnadsförändringar om hänsyn tages till sannolika återverkningar
i fråga om mästar- och teknikerpersonalens sammansättning. Det
övervägande antalet beställningar och tjänster som innefattas i förslaget
motsvaras nämligen i nuvarande organisation av befintliga beställningar
och tjänster.
Vissa av de föreslagna åtgärderna anses medföra besparingar. Som excm5—-3213
62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr SS
66
Kungl. Maj:ls proposition nr S8 är 1962
pel härpå nämner utredningen avvecklingen av kategorien specialingenjörer
samt förslagen i fråga om Ming H. Utbildningskostnaderna vid rekrytering
av Ming G från underbefälspersonalen torde även i längden komma att
väsentligt understiga kostnaderna för hittillsvarande utbildning och vidareutbildning
av underofficerare. En fullständig avveckling av reserven
för mariningenjörer beräknas vidare medföra en årlig besparing för löner
och traktamenten med i runt tal 50 000 kr. Härjämte förutsättes att
statsverkets kostnader vid fullständig övergång till värnpliktsrekrytering
vid flottan icke oväsentligt minskas vid tillfredsställande rekryteringsutfall.
Å andra sidan beräknas den föreslagna utbyggnaden av kategorien Ming
G på lång sikt medföra vissa kostnadsökningar. Hänsyn har härvid dock
icke tagits till den omständigheten att flera befattningshavare skulle erfordras
i en organisation som skulle byggas upp utan tillgång till Ming G.
Förslaget bör enligt utredningens mening ses som en följd av det år 1955
fattade beslutet rörande effektivisering av den tekniska tjänsten vid marinen
och alltså värderas med hänsyn till den större effekt som bör kunna
utvinnas ur den nya organisationen.
Sammanfattningsvis uttalar utredningen, att de föreslagna åtgärderna
bör kunna genomföras utan kostnadsökning.
övergångsan ordn in gar
Vid genomförande av utredningens förslag anses vissa övergångsanordningar
erforderliga, främst med hänsyn till avvecklingen av kategorien
specialingenjörer, inrättande av alternativa tjänster i marinförvaltningen
samt utbyggnaden av kategorien Ming G. Utredningens förslag till sådana
anordningar, vilket utformats efter samma principer som legat till grund
för tidigare beslut i liknande fall, sammanfattas enligt följande.
Specialingenjör, som är stadigvarande placerad i sådan befattning vid
marinförvaltningen för vilken kommer att inrättas civil ordinarie tjänst,
bör äga rätt att med oförändrad lönegradsplacering bibehållas vid civilinilitär
anställning. Den civilmilitära beställningen bör härvid föras på
övergångsstat och motsvarande civila tjänst hållas vakant. Vederbörandes
lön bör därvid utgå från marinförvaltningens avlöningsanslag. Om dylik
beställningshavare förklarar sig villig att övergå till civil anställning bör
han kunna antagas i den civila tjänst som ersätter beställningen utan att
tjänsten ledigförklaras.
För specialingenjör, som är stadigvarande placerad i befattning utanför
marinförvaltningen, bör i princip samma bestämmelser gälla. Med hänsyn
till att flertalet här avsedda beställningshavare är placerade vid örlogsvarv
(motsvarande), vilkas organisation är under prövning, föreslår utredningen,
att extra ordinarie tjänster provisoriskt inrättas vid ifrågavarande
organ till antal som svarar mot vid respektive organ placerade special
-
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
ingenjörer. Utgående från att tjänsterna placeras i lönegrad enligt hittills
tillämpad organisation eller i den lägre lönegrad till vilken befattningen
hänförts i av marinchefen avgivna organisationsförslag bör tjänster provisoriskt
inrättas enligt följande sammanställning.
Myndig-
het
Tjänst
Antal
I-gr
Befattning
ÖVS
Förste drifting.
1
Ae >26
telesekt (chef)
»
1
Ae''26
minexp.avd. (chef)
»
1
Ae 24
elsekt (chef)
»
2
Ae 23
art.sekt (tjg. ing.)
»
1
Ae 23
torpedsekt (tjg. ing.)
»
1
Ae 23
minsekt (tjg. ing.)
»
1
Ae 23
minexp.avd. (tjg. ing.)
MKS
»
1
Ae 26
telesekt (chef)
»
1
Ae 26
elsekt (chef)
»
1
Ae 23
torpedsekt (tjg. ing.)
KSS
»
1
Ae 23
el.ing. (lärare)
Dessa tjänster förutsättes icke utan medgivande av Kungl. Maj :t få
tillsättas med annan än specialingenjör. Uppkommer fråga att tillsätta sådan
tjänst med annan befattningshavare bör behovet av tjänsten omprövas,
varvid särskilt bör övervägas om icke befattningen bör avses för annan personalkategori,
exempelvis Ming G.
Utredningen föreslår vidare att specialingenjör, som i anslutning till
det sagda kvarstår övergångsvis i mariningenjörkåren, bör äga rätt att,
därest han framdeles efter ansökan erhåller annan civil teknisk tjänst vid
marinen, bibehållas vid civilmilitär anställning.
övergångsanordningar i samband med inrättandet av alternativa tjänster
i marinförvaltningen erfordras enligt förslaget närmast till följd av
att övergång till sådan tjänst från civilmilitär beställning vid mariningenjörkåren
medför ändrad pensionsålder. Med hänsyn härtill bör beställningshavare
vid mariningenjörkåren, vilken uppehåller sådan befattning vid
marinförvaltningen som föreslås skola omvandlas till alternativ tjänst, äga
rätt att efter därom gjord anmälan utan ansökningsförfarande övergå till
motsvarande beställning vid marinförvaltningen. Den som icke vill begagna
sig av denna möjlighet bör övergångsvis få kvarstå i innehavande beställning
vid mariningenjörkåren. Denna bör föras på övergångsstat och den
alternativa tjänsten hållas vakant. Kostnaderna för vederbörandes avlöning
bör därvid bestridas från marinförvaltningens avlöningsanslag. Motsvarande
bör gälla för det fall afl mariningenjör uppehåller sådan befattning
vid marinförvaltningen som föreslås skola avses för civil tjänsteman
och vederbörande icke förklarar sig villig övergå till civil anställning.
Behovet av övergångsåtgärder i fråga om de för Ming G föreslagna beställningarna
anses betingat främst av att uppbyggnadstiden kommer att
omfatta åskilliga år. Utredningen förutsätter, att befintliga mariningenjörer
68
Kungl. Maj:ls proposition nr SS År 1962
(s. k. MiL) skall hänföras till och jämställas med den föreslagna kategorien
Ming G. För närvarande finns emellertid endast 45 MiL utexaminerade.
Sedan de underofficerare som nu är under utbildning utexaminerats beräknas
sammanlagt 63 Ming G finnas tillgängliga.
1 överensstämmelse med hittills tillämpade principer förutsätter utredningen,
att indragning eller vakantsättning kommer att ske även när de
underofficerare som är under utbildning ulnämnes till mariningenjör. Då
utredningen ansett sig böra göra en omräkning av det totala behovet av
civilmilitär teknisk personal av olika kategorier anges det icke vara möjligt
att redovisa vilka andra beställningar som kan utgå som ersättning för de
i öre slag na ytterligare (110 — 63 =) 47 mariningenjörsbeställningarna. Utredningen
har emellertid förutsatt att Ming G skall ersätta även civil personal.
I anslutning härtill bör ett så stort antal av de för Ming G avsedda beställningarna
tills vidare hållas vakant som i nuvarande organisation svarar
mot civila tjänster.
Utredningen räknar med att 2 ingenjörer i Ae 17 vid Karlskrona örlogsskolor
och 6 driftingenjörer i Ae 21 eller Ae 19 vid kustartilleriet ersättes
med Ming G. I avvaktan på att berörda tjänster kan indragas eller
vakantsättas bör alltså motsvarande antal beställningar för Ming G hållas
vakant.
Vid marinförvaltningen, där utredningen icke ansett sig böra närmare
precisera vilka befattningar som bör avses för Ming G, bör principen vara
den, att de 23 för förvaltningen avsedda beställningarna för Ming G icke
får tillsättas med mindre motsvarande antal civila tjänster, eller för förvaltningen
avsedd officers- eller underofficersbeställning, indrages eller
vakantsättes. Vid inplacering av Ming G i förvaltningen bör man taga skälig
hänsyn till befordringsmöjligheterna för den civila personalen. I anslutning
härtill torde tå förutsättas att Ming G placeras även i befattning med lägre
lönegradsplacering än den han innehar. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t
att närmare besluta om de åtgärder som blir aktuella i varje särskilt fall.
Vid örlogsvarven (motsvarande) anser utredningen det icke vara möjligt,
bland annat i avvaktan på organisationsfrågans lösning, att avgöra i
vilken omfattning Ming G kommer att ersätta civil personal. Utredningen
utgår dock från att 5 civila ingenjörer vid nämnda organ utbytes mot Ming
G. I anslutning härtill föreslås att 5 av de för örlogsvarv (motsvarande)
avsedda beställningarna för Ming G icke får tillsättas förrän motsvarande
antal civila tjänster vid berörda organ indragits eller vakantsatts. Det bör
ankomma på Kungl. Maj:t att närmare besluta i frågan.
Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag att 36 beställningar
för Ming G, företrädesvis i lönegraderna A 23 och A 21, tills vidare icke får
tillsattas i avvaktan på att motsvarande antal civila tjänster eller eventuellt
för marinförvaltningen avsedd officersbeställning kan indragas eller vakantsättas.
Kungl. Maj :t bör erhålla bemyndigande att vidtaga de åtgärder,
Kuntjl. Maj:ts proposition nr SS är 1962
69
såsom vakantsättningar, indragningar etc., som erfordras i samband med
förslagens genomförande. Utredningen anser även att Kungl. Maj :t för
varje budgetår bör ange del högsta antal beställningar i A 21 och A 23 som
får tillsättas med Ming G.
Särskilda yttranden
Utredningens förslag, som är enhälligt, har icke till alla delar biträtts av
vissa av utredningens experter. Sålunda har fyra experter1 i särskilt yttrande
uttalat som sin uppfattning att mästar- och teknikerpersonalen bör bibehålla
militär anställningsform. Nämnda experter har jämväl reserverat sig
mot förslaget rörande marinöverdirektörens placering och uppgifter. Uppgiften
som chef för mariningenjörkåren bör enligt experterna i stället
åläggas inspektören för marinens skeppstekniska tjänst, vilken jämväl bör
fullgöra de uppgifter som för närvarande åligger honom gällande den
skeppstekniska tjänsten. Vidare har en expert2 i särskilt yttrande förordat,
att specialingenjörerna bibehålies vid civilmilitär status. Möjlighet bör
vidare finnas att tillföra mariningenjörkårens reserv förtidsavgångna mariningenjörer,
som tjänstgjort på aktiv stat minst fem år.
Yttranden
De av utredningen behandlade problemställningarna är enligt överbefälhavaren
huvudsakligen att hänföra till den förbandsproducerande
verksamhet som faller inom chefens för marinen ansvarsområde. Överbefälhavaren
säger sig därför ha behandlat endast sådana frågor som sammanhänger
med ledningen i stort av verksamheten inom marinen eller som
kan få återverkan inom annan del av krigsmakten, överbefälhavaren finner
förslaget vara väl ägnat att läggas till grund för statsmakternas snara
beslut, varigenom det tillstånd av oklarhet som länge rått bland personalen
vid berörda myndigheter skulle undanröjas. Även chefen för marinen
finner det angeläget att ställning snarast tages till de framlagda förslagen
även om bedömandet försvåras av att behovel av personal med teknisk
kompetens motsvarande den för nuvarande underofficerare och underbefäl
ännu icke beräknats. Motsvarande synpunkter framföres av försvarets
civilförvaltning. Ämbetsverket anser dock att det hade varit värdefullt
om utredningen i detta sammanhang hade kunnat klarlägga huruvida någon
förändring av de tekniska officerarnas arbetsuppgifter skulle bli följden
av ett utbyte av specialingenjörer mot civila högskoleutbildade ingenjörer.
Ämbetsverket hänvisar till att närmare redogörelse för erfarenheterna
av systemet med mariningenjörer L saknas. Ej heller har utretts möjligheterna
att på annat sätt än genom studier till gymnasieingenjör eller mariningenjör
L bibringa underofficerare i teknisk tjänst erforderlig utbild
1
Kommendören W. Edenberg, kommendörkaptenen C. E. W. E. Lindmark, majoren H. 13.
Bostorp och civilingenjören C. G. Wahlberg.
a Förste marindirektören B. Wallin.
70
Kungi. Maj:ls proposition nr 88 år 1962
ning för befattningar vilka enligt förslaget avsetts för gymnasieingenjörer.
Civilförvaltningen anser det vidare vara tveksamt om man redan nu bör fatta
beslut om att i marinens organisation införa en ny ingenjörskategori med
ny utbildnings- och rekryteringsgång. Statskontoret kan i stort sett ansluta
sig till de allmänna synpunkter på marinens tekniska personal som
utredningen anfört.
Statstjänstemannens riksförbund finner det anmärkningsvärt, att utredningen
icke gjort någon närmare undersökning av de tekniska officerarnas
arbetsuppgifter, ställning och antal. Riksförbundet anser att utredningens
förslag icke kan läggas till grund för detaljerade beslut rörande
fördelningen av kvalificerade befattningar inom marinens tekniska tjänst
förrän en kompletterande utredning gjorts beträffande dessa frågor.
Sveriges akademikers centralorganisation finner föreslagen uppdelning
av den tekniska personalen på kategorier ävensom den föreslagna
utbildningen för de nytillkomna kategorierna Ming G och marintekniker
vara väl ägnade att läggas till grund för marinens verksamhet.
Tjänstemännens centralorganisation vänder sig främst mot utredningens
förslag rörande kategorien Ming G och anför därvid i huvudsak
följande. Maskinunderofficerare erhåller vid sin utbildning vid marinen
teknisk kompetens motsvarande sjöingenjörsexamen. En jämförelse mellan
sjöingenjörsutbildningen och gymnasieingenjörsutbildningen utvisar att
den förra i samtliga för den marina tjänsten väsentliga ämnen ligger på
samma nivå som den senare. Eftersom sjöingenjörerna utbildas för sjötjänstens
behov torde det icke råda någon tvekan om att marinens behov
av ingenjörer, speciellt i sjötjänsten (maskintjänsten), skulle bättre tillgodoses
genom utnyttjande av sjöingenjörer än genom de för främst industriens
behov utbildade gymnasieingenjörerna. I den mån behov föreligger
att utöka antalet ingenjörsbefattningar inom marinen borde utredningen
därför i första hand ha utrett om icke en sådan ökning borde eller kunde
ske genom ett utnyttjande av den nuvarande eller en reformerad underofficersutbildning.
Av denna anledning avstyrker centralorganisationen att utredningens
förslag om inrättande av en ny grupp ingenjörer (Ming G) lägges
till grund för slutgiltigt beslut i frågan. Frågan bör ytterligare utredas
i samband med kårutredningens fortsatta arbete med personalstatsberäkningarna
för underofficers- och underbefälspersonalen. I avvaktan härpå
bör nuvarande anordning med mariningenjörer L och nuvarande utbildningsgång
till teknisk underofficer bibehållas.
I det följande behandlas remissinstansernas inställning till de särskilda
frågor för vilka redogjorts i det följande.
När det gäller frågan om teknisk kompetens hos den berörda personalen
hävdar chefen för marinen och marinförvaltningen, att högskoleutbildade
ingenjörer erfordras som divisionsingenjörer vid marinens helikopterförband.
Som skäl härför framhålles bland annat kravet på kva
-
71
Kungl. Alaj:ts proposition nr SS är 1962
lificerad ledning i krig av den tekniska tjänsten vid dessa förband. Härjämte
anför marinförvaltningen att marinens helikoptrar med sin för stridsuppgifter
in. in. konstruerade specialutrustning är väsentligt mera komplicerade
än övriga försvarsgrenars, flottilj ingenjör från flygvapnet kan därför
icke lämpligen insättas för övervakning vid marinens tekniska helikoptertjänst.
För att rekrytering av de vid marinförvaltningen föreslagna tjänsterna
för helikopteringenjör skall kunna ske även Irån marinen bör vidare
utbildningstjänster för Ming H finnas vid bland annat helikopterförbanden.
Det må framhållas att chefen för marinen i denna fråga inhämtat synpunk
ter från chefen för flygvapnet, som förklarat sig icke ha något att erinra
mot att, såsom utredningen förutsatt, den tekniska tjänsten vid marinens
helikopterförband på lämpligt sätt knytes till närbelägen flygflottilj.
Försvarets civilförvaltning anser, att bärande skäl anförts för att de
ledande befattningarna vid helikopterförbanden icke skall avses för ingenjörer
med högskoleutbildning. Därvid erinrar ämbetsverket om att statskontoret
efter organisationsundersökningar föreslagit alt teknisk chet vid
visst flygförband skall vara teknisk chef vid arméns helikopterskola.
Vad utredningen föreslagit rörande anställningsform för de tekniska
personalkategorierna har föranlett uttalanden bland annat i fråga om mästar-
och teknikerpersonalens överförande till civilmiltär anställningsform.
Detta förslag biträdes av försvarets civilförvaltning. Däremot förordar
överbefälhavaren, chefen för marinen och marinförvaltningen, att nämnda
personal bibehålies vid militär anställningsform. Som skäl härför
framhålles bland annat att mästar- och teknikerpersonalen inom marinen
företrädesvis användes för uppgifter som kräver militär kompetens
kompletterad med teknisk utbildning och alltså utnyttjas på ett annat sätt
och ofta i betydligt större antal än vad fallet är inom armén och flygvapnet.
Vidare uttalar överbefälhavaren den uppfattningen, alt välgrundade motiv
föreligger att förbättra lönevillkoren även för den militära underofficers
och underbefälspersonalen. Huvudmotivet för utredningens förslag bortfaller
därför om utvecklingen skulle leda till ensartad lönesättning för denna
och motsvarande teknisk personal. Marinchefen anför härjämte, att gränsdragningen
mellan teknisk och icke teknisk personal kan förväntas bli allt
mindre klart framträdande. En uppdelning av underofficers- och underbefälspersonalen
i två skilda kategorier skulle därför försvåra en smidig fördelning
av beställningarna till befattningar inom de olika yrkesgrenarna
och yrkesavdelningarna. En delning av nuvarande karer vid kustartilleriet
i mindre befordringsenheter anses innebära särskilt svåra olägenheter. Om
olika löneserier framdeles skulle komma all bibehållas för teknisk och icke
teknisk personal föreslår marinchefen att beställningar för samtliga dessa
grupper upptages i alternativa lönegrader.
Härjämte har statskontoret och statstjänstemannens riksförbund uttalat
tveksamhet till det berörda förslaget.
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att de anförda löneargumenten
är helt irrelevanta i sammanhanget och att frågan om
lönesättningen icke rimligen bör eller far vara avhängig av anställningsformen.
Vidare anser organisationen att benämningen inästarpersonal icke är
adekvat och bör ersättas med annan.
Förslaget att avveckla kategorien specialingenjörer tillstyrkes
av försvarets civilförvaltning och statsverkens ingen jörsförbund.
Även om chefen för marinen och marinförvaltningen bedömer den föreslagna
åtgärden medföra allvarlig risk för en kvalitativ försämring
av marinens ledande vapentekniska personal vill nämnda myndigheter,
Irämst med hänsyn till önskemålet att begränsa antalet personalkategorier,
icke motsätta sig en dylik åtgärd — dock med undantag för elektroingenjörerna.
Det bortfall av marin militär kunskap och erfarenhet som härigenom
förmodas ske anses emellertid böra kompenseras dels genom ökat utnyttjande
av tekniska otficerare, dels genom en bättre marin grundutbildning
för de civila vapeningenjörerna än vad utredningen förordat. Beträffande
den förstnämnda frågan erinrar chefen för marinen om att han i yttrande
till överbefälhavaren med anledning av anbefalld utredning rörande den
tekniska utbildningen vid militärhögskolan understrukit vikten av att den
tekniska utbildningen för marinens officerare förlänges från 18 till 24 månader.
Därjämte anmäler chefen för marinen sin avsikt att i samråd med
marintörvaltningen närmare utreda konsekvenserna av den här berörda utvecklingen.
I avvaktan härpå förutsätter nämnda myndigheter, att slutlig
ställning icke tages rörande de befattningar som hittills varit besatta med
civilmilitära vapeningenjörer utan att möjligheten att göra vissa av dem
alternativt militära/civila eller militära hålles öppen. Den förbättrade marina
grundutbildningen för vapeningenjörerna bör åstadkommas genom att
dessa om möjligt rekryteras från värnpliktiga som fullgjort sin värnpliktstjänstgöring
vid marinen. De högskoleutbildade elektroingenjörerna tjänstgör
inom det skeppstekniska området där officerare ej är verksamma. Med
hänsyn härtill anses beträffande dessa ingenjörer behov av militär utbildning
och erfarenhet från tjänst vid andra organ än marinförvaltningen föreligga
i högre grad än beträffande övriga specialingenjörer. Detta anses tala
för alt elektroingenjörerna bör bibehållas inom mariningenjörkåren.
Två reservanter i marinförvaltningen hävdar att de skäl förvaltningen
redovisat beträffande fördelarna med specialingenjörer är av sådan
tyngd att marinförvaltningen bort stanna för att förorda dessa ingenjörers
bibehållande. Marinens behov av såväl militära, civilmilitära som civila
befattningshavare kan mest rationellt tillgodoses om för ifrågavarande
befattningshavare avsedda tjänster göres alternativa.
Jämväl Sveriges akademikers centralorganisation motsätter sig utredningens
förslag i denna del. Organisationen anför bland annat att
kraven på ingående kännedom om inaterielens driftsmässiga betingelser
73
Kungl. Maj:ts proposition nr SS år 1962
med hänsyn till samverkans- och samordningsfrågorna inom de marina
vapensystemen är av samma betydelse när del gäller högskoleutbildade
ingenjörer inom vapen-, elektro- och teleområdena som inom det skeppstekniska
området. De skäl utredningen utvecklat för att bibehålla civilmilitär
ställning för de skeppslekniskt utbildade högskoleingenjörerna äger därför
enligt organisationen samma giltighet för övriga nuvarande mariningenjörer.
Specialingenjörerna vid marinen är icke mera specialiserade än arméingenjörer
och flygingenjörer. Den nuvarande uppdelningen av inariningenjörerna
fyller icke längre tidens krav. Organisationen förordar därför
en enhetlig och odelad inariningenjörkår i anslutning till vad som gäller
beträffande armén och flygvapnet. De påtalade svårigheterna att fördela
befattningarna mellan personal tillhörande olika kategorier anses kunna
motverkas genom en långt driven alternativitet.
Ett ersättande av nuvarande civilmilitära specialingenjörer med civila
vapeningenjörer kommer enligt statstjänstemannens riksförbund att påverka
såväl uppgiftsfördelningen mellan de tekniska officerarna och
nämnda vapeningenjörer som behovet av tekniska officerare. Detta understryker
enligt riksförbundet nödvändigheten av ökad teknisk utbildning för
marinens officerare.
Utredningens förslag i fråga om rekrytering och utbildning har
föranlett uttalanden främst i vad avser övergång till värnpliktsrekrytering
vid flottan och i samband därmed ifrågasatt premie.
Överbefälhavaren framhåller, att från organisatorisk synpunkt särskilda
åtgärder framgent liksom hittills synes böra vidtagas för att stimulera
flottans underbefälsrekrytering. För den värnpliktige, som icke kan
ha överblick över de organisatoriska sammanhangen, måste det dock synas
egendomligt att premie utgår om man väljer furirsutbildning vid flottan
men icke vid kustartilleriet eller annan del av krigsmakten. Omsättes premietanken
inom hela krigsmakten uppstår en icke försumbar kostnadsök
ning. Genomförande av förslaget kan vidare komma att leda till att underbefälsyrket
kommer att betraktas som ett genomgångsyrke. överbefälhavaren
anser därför att förslaget bör genomföras först sedan dess återverkan
inom krigsmakten i dess helhet har granskats mera ingående än vad utredningen
haft möjlighet till.
Chefen för marinen anser att övergång till nytt rekryteringssystem
vid flottan vid nuvarande ansträngda personalläge, särskilt på teknikersidan,
innebär att man tar stora risker. Med hänsyn till möjligheten av etl
positivt utfall vill chefen för marinen dock icke motsätta sig att ett system
med enbart värnpliktsrekrytering prövas, varvid förutsättes att förtidsinskrivning
skall få ske. Möjligheten att snabbt kunna återgå till nuvarande
system måste emellertid säkras. Då frågan om hur detta prov skall genom
föras och om det bör begränsas till maskin- och hantverksavdelningarna
eller omfatta jämväl övriga yrkesavdelningar anses kräva ytterligare över
-
74
Kungl. Maj:ts proposition nr SS är 1962
väganden anmäler chelen för marinen sin avsikt alt återkomma i frågan
sedan pågående undersökningar slutförts. 1 fråga om den föreslagna premien
synes det chefen för marinen lämpligt alt tidpunkten för dennas utbetalande
framskjules ett halvt år intill tiden för mästar-(maskinist-)utbildningens
början. Premiesystemet anses härjämte böra införas även vid kustartilleriet
för att förebygga eu annars hämmande inverkan på teknikerrekryteringen
vid detta vapenslag.
Försvarets civilförvaltning anser en föreslagen underbefälsrekytering
genom värnpliktsuttagning utan tvekan vara att förorda framför nu
gällande ordning. Ämbetsverket finner det dock uppenbart att införande
av ett premiesystem vid enbart flottan kan komma att medföra konsekvenser,
som icke kan överblickas. Skulle premiesyslemet trots angivna betänkligheter
införas, bör del enligt civilförvaltningen övervägas om icke furir,
som på grund av sjukdom nödgas avgå från tjänst innan ett års tjänstgöring
hunnit fullgöras, bör komma i åtnjutande av premie med visst reducerat
belopp. Jämväl statskontoret är av nyssnämnd anledning tveksam
huruvida premie bör införas vid flottan och framhåller härjämte att
anställningsbefrämjande åtgärder uppenbarligen måste ha som mål att
locka till fortsatt anställning i beställning för marintekniker och mästare
(maskinist). Annan utväg härtill än att erbjuda konkurrenskraftiga löner
anser statskontoret icke stå till buds. Liknande synpunkter anföres även
av tjänstemännens centralorganisation, som tar bestämt avstånd från
den föreslagna anordningen med premie, vilken anses konservera något
av nackdelarna med befälsrekryteringen. Samtidigt uttalar organisationen
sin tillfredsställelse över att utredningen så tveklöst förkastat nuvarande
rekrytering via konlraktsanslällda befälselever.
Övriga förslag rörande rekrytering och utbildning har som regel tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. Chefen för marinen kan dock icke
biträda tanken att utbildning av Ming H vid kadettskola skall äga rum endast
vartannat år. Utbildningen för varannan årskurs anses härigenom
komma att få en ologisk och pedagogiskt ogynnsam utformning genom att
kadettskolan lägges efter den utbildning för vilken den är en förberedelse.
Genom utbildning varje år blir det även möjligt att med Ming H-utbildningen
samordna utbildningen för de värnpliktiga vapeningenjörerna. Vidare
kan chefen för marinen icke ulan närmare utredning godtaga att kadettskoleutbildningen
för såväl Ming H som Ming G skall omfatta fyra månader.
Uttagning till utbildning till Ming G bör enligt chefen för marinen
kunna ske oberoende av yrkesgrenstillhörighet, varigenom ett större
rekryteringsunderlag erhålles. Försvarets civilförvaltning anser att behovet
av särskild utbildningslinje för färdigulbildade gymnasieingenjörer
bör bedömas först sedan full klarhet vunnits i fråga om behovet av gymnasieingenjörer
i organisationen. Vidare är civilförvaltningen tveksam om
tjänstledighet för industripraktik för Ming H bör få tillgodoräknas i löne
-
75
Kungl. Maj:ls proposition nr 88 år 1962
klasshänseende. Statskontoret ifrågasätter om furir under utbildning
till mästare eller Ming G bör kunna befordras till marintekniker med hänsyn
till förslagets prejudicerande betydelse. Överstyrelsen för yrkesutbildning
anser det i och för sig rationellt att viss utbildning, som nu
sker genom marinens försorg, vid genomförande av utredningens förslag
överföres till de tekniska gymnasierna och eventuellt senare också till yrkesskolor
och kommunala tekniska skolor. Överstyrelsen konstaterar dock
att ökade krav härigenom kommer att ställas på utbildningskapaciteten hos
dessa skolor. Tjänstemännens centralorganisation anser, att den föreslagna
tiden för avskrivning av skuld som uppkommer vid kommendering
av furir till tekniskt läroverk är för lång och att denna tid, om bindning
överhuvudtaget bör ifrågakomma, bör avsevärt förkortas.
Utredningens förslag i fråga om ledningen av den tekniska tjänsten
tillstyrkes av 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga. De sakkunniga
anser att den föreslagna ordningen att marinöverdirektören skall fullgöra
vissa uppgifter i marinförvaltningen innebär en värdetull förstärkning
av förvaltningens ledande funktioner. Ifrågavarande uppgifter bör dock enligt
de sakkunniga noga preciseras så att det klart framgår att marinöverdirektören
i organisatoriskt hänseende icke intar ställning såsom mellaninstans
mellan souschefen och avdelningschefer in. fl. Även om frågan huruvida
marinöverdirektören jämte personal- och utbildningssektionen bör infogas
i marinstabens eller marinförvaltningens organisation synes i viss mån tveksam
finner de sakkunniga de starkaste skälen tala för den föreslagna anordningen.
Likaså understryker en reservant i marinförvaltningen vikten av att
förslaget rörande marinöverdirektörens ställning i organisationen genomföres,
bland annat med hänsyn till att den tilltänkta intensitieringen
av planeringsarbetet inom förvaltningen fordrar ökade insatser från verkets
ledning. Då souschefen redan är hårt belastad och de berörda arbetsuppgifterna
är av teknisk art är det enligt reservanten naturligt att marinöverdirektören
placeras i nära anslutning till souschefen för att särskilt i
tekniskt avseende bistå denne.
överbefälhavaren uttalar att det behov av personalförstärkning för
planeringsverksamheten i marinförvaltningen som bland annat kårutredningen
konstaterat bör tillgodoses. Överbefälhavaren erinrar dock om att
uppgifterna som chef för mariningenjörkåren och som biträde åt souschefen
för samordning av den marina materielens utveckling på lång sikt enligt
förslaget skall bestridas av samme befattningshavare, vilken med hänsyn
till kårchefskapet hör vara civilmilitär. Då det bedömes angeläget att
den mest lämpade, oberoende av vederbörandes status, kan utväljas för de
betydelsefulla samordningsuppgifterna anser överbefälhavaren att uppgiften
soin chef för mariningenjörkåren bör kunna förenas antingen med chefskapet
för skeppsbyggnadsavdelningen eller med samordningsuppgifterna
närmast under souschefen.
76
Kunyl. Maj:ls proposition nr 88 är 1962
Chefen för marinen och marinförvaltninyen biträder förslaget att
chefen för inariniiigenjörkåreii icke längre skall vara chef för skeppsbySgnadsavdelningen
i marinförvalLningen. Däremot kan nämnda myndigheter
(utom berörde reservant i marinförvaltningen) icke biträda förslagen
rörande marinöverdirektörens placering och uppgifter i förvaltningen.
Enligt marinchetens uppfattning skulle genom den föreslagna ordningen
lör såväl (lottan som kustartilleriet skapas en tvåhövdad lednings- och sainordningsorganisation
i central instans — en i marinförvaltningen och en i
marinstaben — och därigenom oklara befäls- och ansvarsförhållanden, särskilt
som det löreslagna ledningsorganet är skeppstekniskt betonat och icke
kan täcka de alltmer dominerande vapentekniska områdena. Mot bakgrunden
av de år 19(31 godtagna principerna att ansvaret för förbandsproduce
rande verksamhet skall åvila försvarsgrenschef och att denne framdeles
icke längre skall vara chef för försvarsgrensförvaltning finner både chefen
för marinen och marinförvaltningen del dessutom ologiskt att i förvaltningen
placex-a niarinöverdirektören och dennes stabsorgan med uppgifter
inom personal- och utbildningsområdet som enligt nämnda princip faller
under marinchefens ansvarsområde. Nämnda myndigheter, som anser alt
den skeppstekniska inspektionen med oförändrade uppgifter bör bibehållas
inom marinledningen, förordar att chefskapet för mariningenjörkåren i
stället skall ankomma på ifrågavarande inspektör. Denne bör enligt marincheten
vara marindirektör. Chefen för skeppsbyggnadsavdelningen, som bör
vara souschelens främste expert i skeppstekniska frågor, bör företrädesvis
vara marindirektör och då så är förhållandet benämnas marinöverdirektör.
Är avdelningschefen civil bör chefen för marin ingenjör kåren få denna
benämning. Marinlörvallningen förordar alt chefen för skeppsbyggnadsavdelningen,
vilken bör ägna uppmärksamhet åt de tekniska problemen inom
utveckling och forskning, placeras i B 5 och tillägges tjänstebenämningen
marinöverdirektör samt att chefen för mariningenjörkåren (inspektören
för den skeppstekniska tjänsten) placeras i B 4.
De uppgifter i marinförvaltningen, som enligt utredningens förslag skulle
ankomma på marinöverdirektören, bör enligt chefen för marinen i stället
förläggas till centralplaneringen. Detta organ bör av denna anledning förstärkas,
i första hand med den kaplen/regementsofficer som föreslagits
skola ingå i personal- och utbildningssektionen samt med den marindirektör
av 2. graden som avsetts som biträde åt marinöverdirektören för planering
på högsta nivå. Även marinförvaltningen (bortsett från berörde reservant)
ger uttryck åt liknande uppfattning samt framhåller efter att ha
ägnat ingående uppmärksamhet åt berörda fråga alt några bärande motiv
icke finnes för alt souschefen i sin ledande verksamhet skulle vara i behov
av chefens för mariningenjörkåren biträde. Förslaget alt denne såsom ledamot
skall ingå i förvaltningen avstyrkes.
Försvarets civilförvaltning, som anser starka skäl tala för att man
-
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 är 1962
aens civilmilitära tekniska personal — alltså även mästare och tekniker
— sammanföres till en gemensam kår, biträder förslaget att chefskapet
för en sådan kår skiljes från befattningen som chef för skeppsbyggnadsavdelningen.
Däremot är civilförvaltningen tveksam till förslaget rörande
kårchefens placering i marinförvaltningen. Ämbetsverket hänvisar
härvid bland annat till att han skall handha utbildningsfrågor, vilka lämpligast
handlägges i anslutning till marinstabens övriga utbildningsärenden.
Civilförvaltningen säger sig icke heller kunna tillråda föreslagen ordning i
fråga om planeringsverksamhetens ledning, enligt vilken ett utanför avdelningsorganisationen
stående organ skulle komma till stånd utan den
fasthet i organisatoriskt hänseende som skapandet av en systemplanering
skulle innebära.
Statskontoret kan icke finna att de uppgifter av planeringskaraktär
som enligt förslaget skulle ankomma på marinöverdirektören icke skulle
kunna handläggas vid de planeringsorgan som redan finnes eller föreslagits
skola tillkomma inom marinförvaltningen. Med hänsyn härtill och då marinöverdirektörens
befogenheter i detta avseende anses vara oklart utformade
kan statskontoret icke biträda marinöverdirektörens föreslagna ställning
och arbetsuppgifter inom förvaltningen. Det bör enligt ämbetsverket i
stället övervägas om icke marinöverdirektören, förutom att vara kårchef,
även bör vara inspektör för den skeppstekniska tjänsten och ingå i marin
ledningen.
Statstjänstemannens riksförbund anser, alt det föreslagna ledningsorganet
för den tekniska tjänsten är skeppstekniskt betonat och icke
innehåller mot avsedda uppgifter svarande vapenteknisk representation.
Förbundet motsätter sig därför bestämt att de för utbildningsverksamheten
ledande och samordnande funktionerna, som har logisk hemortsrätt i av
officerare ledda organisationsenheter i marinstaben, överföres till andra
personalgrupper.
Tjänstemännens centralorganisation är tveksam om lämpligheten av utredningens
förslag rörande marinöverdirektörens ställning och uppgifter.
Med hänsyn till att den organisation som gäller för flygöverdirektören
i vad avser marinen föreslås genomförd endast till hälften anser Sveriges
akademikers centralorganisation att marinöverdirektörens ställning
blir diffus, arbetsuppgifterna oklara och beskurna samt inflytandet
och ansvaret obetydliga. Organisationen finner därför att en kompletterande
utredning är nödvändig på denna punkt. Enligt organisationens uppfattning
bör särskilda organ för teknisk och ekonomisk planering på högsta nivå
samt för samordnad teknisk malerielkontroll inrättas ovanför avdelningsplanet
även vid marinen.
Förslaget till avvägning mellan olika personalkategorier i
marinförvaltningen tillstyrkes av försvarets civilförvaltning liksom även
av 19.r>ti års försvarsförvaltningssakkunniga, som dock erinrar om att
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
de i annat sammanhang föreslagit vissa jämkningar i personalorganisationen
för minbyrån. Chefen för marinen och marinförvaltningen
kan däremot icke godtaga att en kommendörkapten av 2. graden eller major
vid robotsektionen utbytes mot byrådirektör. En sådan åtgärd anses märkbart
nedsätta robotsektionens kapacitet och minska effekten i den pågående
betydelsefulla uppbyggnaden av marinens robottjänst. I anslutning till
sitt tidigare redovisade förslag att elektroingenjörerna alltjämt bör bibehållas
inom mariningenjörkåren föreslår marinförvaltningen härjämte, att
tjänsterna för sektionschef och för en mariningenjör vid elektrobyråns anläggningssektion
bibehålies som civilmilitära. Detsamma anses böra gälla
i t råga om befattningarna för sektionschef vid elektrosektionerna vid Stockholms
örlogsvarv och marinkommando Syd. Övriga för elektroingenjörer
avsedda befattningar, däri inbegripet chefsbefattningen vid elektrobyrån, bör
göras alternativt civilmilitära/civila. Förslaget att inrätta särskilda tjänster
för helikopteringenjörer med lönegradsbeteckningen År tillstyrkes av marinförvaltningen.
Likaså har marinförvaltningen intet att erinra mot att
vissa främst för civil personal avsedda befattningar successivt och i samband
med uppkommande vakanser avses för Ming G. Ett lämpligt arrangemang
anses vara att dylik vakant tjänst betraktas som alternativ och tillsättes
med den härför mest lämpade. Sveriges akademikers centralorganisation
är av den uppfattningen att samtliga för högskoleingenjörer
avsedda tjänster vid såväl vapenavdelningen som skeppsbyggnadsavdelningen
bör göras alternativa. Därest nuvarande civilmilitära specialingenjörer
ersättes med civila vapeningenjörer yrkar statstjänstemännens
riksförbund att sex i utredningens förslag såsom civila upptagna
tjänster i stället avses för officerare, nämligen en vid vardera av artilleribyråns
robotsektion (byrådirektör i A 24), mekaniska sektion (byrådirektör i
A 26) och eldledningssektion (byrådirektör i A 26) samt lorpedbyråns militärtekniska
sektion (byrådirektör i A 24), minbyråns minsektion (byrådirektör
i A 26) och vapenplaneringen (byrådirektör i A 24). För att bättre
tillvarataga möjligheterna till vidareutbildning av den civila personalen anser
tjänstemännens centralorganisation och statsverkens ingenjörsförbund
att den föreslagna personal- och utbildningssektionen i marinförvaltningen
bör förstärkas med lämplig civil tjänst.
Utredningens förslag rörande personalstatsberäkningar m. m. har
föranlett uttalande av statskontoret av innebörd att beräkningarna av mariningenjör
sbehovet vid förvaltningarna vid marinkommando Syd och örlogsvarven
icke får vara bindande för pågående och kommande organisationsundersökningar.
Även försvarets civilförvaltning har gjort uttalande
i samma riktning. Härutöver anför förvaltningen att den för sin del
ansett det uteslutet att på föreliggande underlag taga ställning till beräkningarna
för Ming G med hänsyn till att avvägningen mellan denna kategori
och mästar- och teknikerpersonalen är helt beroehde av en kartläggning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 ur 1962
79
kompetenskraven för olika befattningar. Marinförvaltningen säger sig i
princip intet ha att erinra mot att Ming H och Ming G redovisas i en gemensam
stat.
Förslaget rörande ändrat antal tjänstår för erhållande av hel pension
för mariningenjörer tillstyrkes av statskontoret. Sveriges akademikers
centralorganisation framhåller i anslutning härtill att för mariningenjör
och flygingenjör, som anställts före en eventuell ändring av nuvarande
bestämmelser, 25 års tjänst för hel pension alltjämt bör fordras.
Den av utredningen föreslagna avvecklingen av mariningenjörkårens
reserv av förtidsavgångna och reservanställda mariningenjörer biträdes
av försvarets civilförvaltning, statskontoret och statsverkens ingenjörsförInind.
Med hänsyn till att förtidsavgången mariningenjör bedömes vara av
stort värde för krigsorganisationen förordar chefen för marinen och marinförvaltningen,
att sådan mariningenjör som tjänstgjort på aktiv stat minst
fem år alltjämt bör kunna tillföras mariningenjörkårens reserv. Även Sveriges
akademikers centralorganisation är av denna uppfattning.
Departementschefen
I det föregående har jag redogjort dels för 1956 års försvarsförvaltningssakkunnigas
förslag rörande organisation och personaluppsättning för marinförvaltningens
skeppsbyggnadsavdelning, dels för marinförvaltningens
anslagsäskanden avseende verkets avlöningsanslag för nästa budgetår, dels
ock för förslag av 1954 års personalkårutredning angående vissa personalfrågor
m.m. inom den tekniska tjänsten vid marinen.
Jag behandlar i det följande de olika förslagen i nu nämnd ordning och
tar därvid till en början upp frågan om skeppsbyggnadsavdelningens organisation
och personaluppsättning.
Försvarsförvaltningssakkunnigas förslag innebär i korthet att skeppsbyggnadsavdelningen
skall indelas i fartygsplanering, fartygsbyrå, ubåtsbyrå,
maskinbyrå, elektrobyrå och expedition. Fartygsplaneringen, som
skall vara ett allmänt stabs- och planeringsorgan direkt underställt avdelningschefen,
skall bestå av fartygsbyråns planerings- och underhållssektioner,
de nuvarande assistenterna till avdelningschefen samt avdelningens
mobiliseringsofficer. övriga delar av den nuvarande fartygsbyrån
samt nuvarande projektbyrån sammanföres till den föreslagna farlygsbyrån.
De nuvarande direkt under avdelningschefen lydande ny- och
ombyggnad skontrollanterna fördelas på fartygs- och ubåtsbyråerna. De
sakkunnigas förslag innebär en utökning med sammanlagt fyra beställningar
och tjänster för skeppsbyggnadsavdelningen.
Jag har funnit försvarsförvaltningssakkunnigas förslag till avdelningens
organisation väl avvägt och biträder detsamma. Likaså tillstyrker jag den
av de sakkunniga föreslagna personaluppsättningen för avdelningen. Vissa
jämkningar häri föranledes dock av mitt ställningstagande till personal
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 dr 1962
kårutredningens förslag till ändrad avvägning mellan olika personalkategorier
vid marinförvaltningen m. m. Till denna fråga återkommer jag i det
följande. I samband härmed behandlar jag även förändringar rörande den
eivilmilitära personal som föreslagits skola ingå i skeppsbyggnadsavdelningen.
I huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag bör från
och med nästa budgetår tjänster tillkomma vid marinförvaltningen för eu
chef för fartygsplaneringen i Bp 1, två byrådirektörer i Ae 26, två byrådirektörer
i Ae 24, tre förste byråingenjörer i Ae 23, tre byråingenjörer i
Ae 21, en kontorist i Ae 9, ett kanslibiträde i Ae 7 samt två tekniska biträden
i Ae 7. Å andra sidan kan tjänster indragas för en byråchef i Bp 1,
två byråingenjörer i Ae 19, två ingenjörer i Ae 17, tre ingenjörer i högst
Ae 15, två tekniker i Ae 10, en tekniker i Ae 9, två tekniska biträden i Ae 5
samt två biträden för skriv- och kontorsgöromål. Till personalförändringar
beträffande mariningenjörkåren återkommer jag i det följande. Ett
av försvarsförvaltningssakkunniga anmält behov av två förvaltare i Ao 15
bör såsom de sakkunniga förutsatt tills vidare tillgodoses genom vikariatslöneförordnande
av underofficer i lägre lönegrad. Kostnaderna härför bör
belasta marinens avlöningsanslag.
Jag tillstyrker marinförvaltningens förslag att minexperimentavdelningen
vid Stockholms örlogsvarv överföres till ämbetsverket. Avdelningen
bör såsom särskild sektion, minexperimentsektionen, inordnas i minbyrån.
Personaluppsättningen vid denna sektion beräknar jag i överensstämmelse
med marinförvaltningens förslag med däri av försvarsförvaltningssakkunniga
förordade ändringar. Jag beräknar dock civila ordinarie tjänster för
de befattningar som enligt förslaget borde uppehållas av mariningenjörer.
I enlighet med det anförda räknar jag med att följande tjänster tillkommer
vid marinförvaltningen, nämligen för en byrådirektör i Ao 26 (sektionschef),
en byrådirektör i Ao 24, en byrådirektör i Ae 24, en förste byråingenjör
i Ae 23, tre byråingenjörer i Ae 19, två ingenjörer i Ae 17, fyra
ingenjörer i högst Ae 15, en verkmästare i Ae 14, en kansliskrivare i Ae 10
och en tekniker i Ae 9. Därjämte bör avlöningskostnader för högst två kollektivavtalsanställda
arbetare vid minexperimentavdelningen för nästa budgetår
bestridas från marinförvaltningens avlöningsanslag.
I fråga om övriga förslag rörande minbyrån förordar jag i anslutning
till förslag av försvarsförvaltningssakkunniga att vid marinförvaltningen
inrättas en beställning för kommendörkapten av 1. graden eller överstelöjtnant
i Ao 26, avsedd för chef för minsektionen, ävensom för samma
sektion en beställning för kapten i Ao 21 samt en tjänst för förste byråingenjör
i Ae 23. Jag räknar härvid med att beställningar för en major
eller kapten i Ao 24/21 vid kustartilleriet samt för en kapten vid flottan
i Ao 21 utgår ur marinens personalförteckning. Jag återkommer med slutlig
hemställan härom framdeles vid anmälan av marinens anslag till av
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 dr 1962
81
löningar till aktiv personal in. fl. Vid bifall till förslaget beträffande befattningen
som chef för minsektionen bortfaller beliovet av en beställning
för marindirektör av 1. graden i Ao 26. Vidare kan en på övergångsstat
vid marinförvaltningen uppförd beställning för major i Ao 24 utgå. Härutöver
tillstyrker jag inrättande av tjänster för en byråingenjör i Ae 21
för minsektionen samt för en byråingenjör i Ae 19 och en ingenjör i högst
Ae 15 för minskyddssektionen. Jag räknar även med att en för denna
sektion avsedd tjänst för förste byråingenjör i Ae 23 indrages.
Jag kan även biträda förslaget att en tjänst för biträde för skriv- och
kontorsgöromål tillkommer vid vapenavdelningens expedition.
Vid bifall till de i det föregående angivna förslagen beträffande minbyrån
m. m. kan samtliga för minexperimentavdelningen inrättade civila
tjänster utgå. Behovet av beställningar vid mariningenjörkåren minskas
vidare med två, en i Ao 26 och en i Ao 23. Medelsbehovet under marinens
avlöningsanslag nedgår härvid med ca 300 000 kr.
För verkstadsbyrån tillstyrker jag att tjänster inrättas för en förste
byråingenjör eller förste byråintendent i Ae 23 och ett biträde för skrivoch
kontorsgöromål. Samtidigt räknar jag med att en tjänst för byråingenjör
i Ae 19 utgår.
För nonnaliebyråns standardiseringssektion bör inrättas en ny tjänst
för ingenjör i Ae 17.
För centralplaneringen föreslår jag, att tjänster inrättas för en förste
byråingenjör i Ae 23 och en byråingenjör i Ae21, avsedda för teknisk underrättelset
j änst.
I övrigt anser jag mig icke böra tillstyrka marinförvaltningens förslag
till nya tjänster vid ämbetsverket. De framförda förslagen till löneregleringar
torde få prövas i annan ordning.
I detta sammanhang vill jag anmäla, att avlöningskostnaderna för vissa
kollektivavtalsanställda arbetare vid marinens centrala förråd i Eskilstuna
för närvarande bestrides från sakanslag. Jag anser att dessa kostnader i
fortsättningen bör redovisas under inarinförvaltningens avlöningsanslag.
För budgetåret 1962/63 räknar jag med 18 arbetare vid förrådet och beräknar
avlöningskostnaderna härför till 240 000 kr.
Avlöningskostnader för kollektivavtalsanställd personal, som enligt vad
som anförts i det föregående skall överföras till marinförvaltningens avlöningsanslag,
bör redovisas under en särskild anslagspost Avlöningar till
kollektivavtalsanställd personal.
Jag övergår härefter till att behandla kårutredningens förslag.
Utredningen räknar med att för tekniska uppgifter vid marinen skall
tagas i anspråk dels officerare med viss teknisk utbildning (tekniska officerare),
dels civilmilitära mariningenjörer med antingen högskole- eller gymnasiekompetens,
dels även en kategori huvudsakligen civilmilitärt anställd
personal på underofficers- och underbefälsnivå (mästar- och teknikerper6—3213
62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 88
82
Iiungl. Maj:ls proposition nr 88 år 1962
soaal). I förhållande till nu gällande ordning innebär förslaget följande
ändringar. Den högskoleutbildade mariningenjör spersonalen skall omfatta
endast skeppstekniskt utbildade ingenjörer. Nuvarande kategori specialingenjörer
vid mariningenjörkåren avvecklas och ersättes med främst civila
ingenjörer, vilka erhåller viss vidareutbildning avseende marinens materiel
in. in. Kategorien mariningenjörer med gymnasiekompetens erhåller vidgade
uppgifter inom marinen och utbygges icke oväsentligt. Underofficerare
och underbefäl inom maskin- och hantverksavdelningarna överföres
till civilmilitär anställningsform.
Jag finner utredningens förslag rörande kompetenskrav och anställningsform
för den tekniska personalen vid marinen väl avvägt och kan i
huvudsak ansluta mig till detsamma. De skäl som anförts för ersättande
av nuvarande specialingenjörer vid mariningenjörkåren med främst civila
ingenjörer finner jag bärande och jag biträder förslaget. Jag anser alltså
icke tillräcklig anledning föreligga att såsom ifrågasatts av vissa myndigheter
vid remissbehandlingen göra undantag beträffande elektroingenjörerna.
Jag ansluter mig även till vad utredningen i övrigt anfört rörande
mariningenjör spersonalen och utgår alltså från att i marinens organisation
skall ingå mariningenjörer med antingen liögskole- eller gymnasiekompetens.
Förslaget att överföra underofficerare och underbefäl i teknisk tjänst
till civilmilitär anställningsform är jag icke beredd att ta ställning till.
Prövningen av denna fråga bör enligt min mening anstå till dess preciserade
personalberäkningar föreligger.
Utredningen har föreslagit, att nuvarande kontraktsanställning av underbefälsaspiranter
vid flottan skall slopas. I stället skall enligt utredningens
förslag en särskild premie om 5 000 kr. utgå till värnpliktig som
genomgått utbildning till furir på aktiv stat vid flottan och minst ett år
kvarstått i tjänst som furir. Sistnämnda förslag har mött åtskilliga invändningar
från remissinstanserna. För egen del är jag icke beredd att
ta ställning till frågan, som enligt min mening bör ytterligare övervägas.
1 avvaktan härpå bör någon ändring icke nu ske beträffande underbefälsrekryteringen
vid flottan.
Mot utredningens övriga förslag i fråga om rekrytering och utbildning
av den tekniska personalen har jag icke funnit anledning till erinran. Jag
räknar alltså med att rekrytering av såväl liögskole- som gymnasieutbildade
mariningenjörer skall ske enligt utredningens förslag. De föreslagna
utbildningsgångarna för denna personal synes mig även i stort sett väl avvägda.
Huruvida utbildning av mariningenjörer med högskoleutbildning
bör anordnas varje eller vartannat år lorde tå bedömas med ledning
av erfarenheter rörande antalet aspiranter in. in. Jag räknar även med
att sådan mariningenjör skall kunna beviljas tjänstledighet med C-avdrag
under högst ett år för att praktisera vid lämpligt företag, företrädesvis
utomlands, liksom även att vederbörande under denna tid skall kunna
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
83
erhålla lån med högst 6 000 kr. för år, vilket bör avskrivas i förhållande till
hans tjänstgöring enligt föreslagna normer. Frågan huruvida sådan tjänstledighet
bör få tillgodoräknas i pensionsbänseende samt för löneklassuppflyttning
torde få prövas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Vidare räknar
jag med att furir som kommenderas till tekniskt läroverk, gvmnasielinjen,
skall ha att avge skuldförbindelse samt att den under studietiden ådragna
skulden skall avskrivas på sätt föreslagits. Jag kan även ansluta mig till
vad som anförts i fråga om möjligheterna till studier vid civil teknisk
läroanstalt för annan fast anställd personal än furir ävensom till i samband
därmed framförda förslag rörande tjänstledighet, lån och regler för
avskrivning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att på grundval av
utredningens förslag i nu berörda frågor utforma de närmare bestämmelser
som erfordras i dessa avseenden.
I likhet med utredningen räknar jag med att mariningenjörspersonalen,
oberoende av teknisk grundkompetens, liksom för närvarande sammanhålles
i mariningenjörkåren. T fråga om kårtillhörigheten för den tekniska
underofficers- och underbefälspersonalen ifrågasätter jag ingen ändring.
På sätt utredningen föreslagit bör chefen för mariningenjörkåren, marinöverdirektören,
biträda chefen för marinen jämväl med frågor som rör
teknisk utbildning av såväl mariningenjörer som underofficerare och underbefäl.
Jag tillstyrker också att marinöverdirektören för handläggningen
av berörda frågor biträdes av ett särskilt organ, personal- och utbildningssektion.
Marinöverdirektören hör inom marinledningen ha att svara för
samordningen av den grundläggande tekniska utbildningen för berörd personal.
En dylik samordning erfordras bland annat därför att underbefäl
i teknisk tjänst i stor utsträckning skall utgöra rekryteringsunderlag för
mariningenjörkåren. I frågor rörande den tekniska utbildningen bör ett
intimt samråd ske mellan personal- och utbildningssektionen, marinstabens
utbildningsavdelning, kustartilleriinspektionen samt övriga berörda
organ inom marinledningen. Det bör ankomma på chefen för marinen
själv att avgöra hur detta samrådsförfarande närmare skall tillgå samt
huruvida och i vilken omfattning beslutanderätt i dylika frågor bör delegeras
till marinöverdirektören.
Då det gäller frågan om marinöverdirektörens placering samt vilka uppgifter
utöver personal- och utbildningsområdet som bör anförtros honom
har vid remissbehandlingen skiljaktiga meningar yppats. För egen del
biträder jag utredningens förslag att marinöverdirektören jämte personaloch
utbildningssektionen placeras i marinförvaltningen. I likhet med utredningen
anser jag, att behov föreligger av att förstärka marinförvaltningen
med kvalificerad befattningshavare för att direkt under souschefen
biträda med den tekniska planeringsverksamheten inom ämbetsverket. Behov
av personalförstärkning för detta ändamål har även konstaterats av
åtskilliga remissmyndigheter, bland andra överbefälhavaren och chefen för
84
Kangl. Maj:ts proposition nr 88 dr 1962
marinen. Jag ansluter mig till vad överbefälhavaren föreslagit i fråga om
ledningen av planeringsverksamheten. Uppgiften som chef för mariningenjörkåren
bör i enlighet härmed kunna förenas antingen, liksom för
närvarande, med chefskapet för skeppsbyggnadsavdelningen eller med förenämnda
planeringsuppgitter. Härigenom erhålles viss valfrihet vid utseende
av befattningshavare för biträde i planeringsfrågor. I anslutning till
det anförda föreslår jag, att vid marinförvaltningen inrättas två tjänster
för avdelningschef i Bp eller Br 5 eller 4, varvid den nuvarande tjänsten
för marinöverdirektör i Bp 5 indrages. Jag förutsätter därvid att endast
den av ifrågavarande befattningshavare som tillika är chef för mariningenjörkåren
(marinöverdirektören) placeras i B 5. Vidare förutsätter jag,
att endast en av dem erhåller förordnande på viss tid (tjänst i Bp). Med
anledning av vissa remissinstansers uttalande vill jag också understryka att
kompetenskraven vid utseende av innehavare av marinöverdirektörsbefattningen
bör bestämmas med hänsyn till samtliga göromål befattningshavaren
har att fullgöra.
Vad utredningen i övrigt anfört i fråga om ledningen av den tekniska
tjänsten har icke givit mig anledning till erinran. Jag räknar alltså med
att den nuvarande inspektionen för marinens skeppstekniska tjänst utgår
ur organisationen. Flertalet av inspektionens uppgifter kommer i den nya
organisationen att åvila personal- och utbildningssektionen vid marinförvaltningen.
Mot utredningens förslag till fördelning av befattningarna vid marinförvaltningen
på olika personalkategorier har jag icke funnit anledning
till erinran. Detta gäller i fråga om såväl de ledande befattningarna för
byråchefer och högre som övriga befattningar. Vissa jämkningar i förslaget
är dock erforderliga till följd av vad jag i det föregående föreslagit
i fråga om personaluppsättningen vid minbyrån samt marinförvaltningens
planeringsverksamhet. I övrigt utgår jag från den avvägning som kårutredningen
föreslagit. Jag förutsätter alltså att — med nämnda undantag —
officerare skall avses för befattningar i den utsträckning utredningen föreslagit.
Likaså finner jag den föreslagna fördelningen av befattningarna
mellan civilmilitär och civil personal lämplig. I överensstämmelse med
utredningens förslag föreslår jag att ordinarie civila tjänster tillkommer
vid förvaltningen för de specialingenjörer som nu ingår i verkets organisation.
Jag vill här erinra om att jag i det föregående föreslagit, att
civila ordinarie tjänster inrättas vid ämbetsverket för befattningar som
nu uppehälles av mariningenjörer (specialingenjörer) vid minexperimentavdelningen
vid Stockholms örlogsvarv. Jag tillstyrker också att ett antal
befattningar, främst vid skeppsbyggnadsavdelningen, göres alternativt civilmilitära/civila.
Ifrågavarande alternativa tjänster bör redovisas vid marinförvaltningen
och uppföras såsom ordinarie i den mån de i nuvarande
organisation motsvaras av ordinarie beställningar eller tjänster. I övriga
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 År 1962
85
fall bör tjänsterna uppföras som extra ordinarie. Vad gäller tjänstebenämningarna
kan jag icke godtaga benämningen helikopteringenjör. Jag föreslår,
att för befattningarna i stället inrättas tjänster med alternativa benämningar.
I anslutning till det anförda bör beställningar och tjänster tillkomma
vid marinförvaltningen för en kommendörkapten av 1. graden eller överstelöjtnant
i Ao 26, sex byrådirektörer i Ao 26, en armé-, marin- eller flygdirektör
av 1. graden eller byrådirektör i År 26, en marindirektör av 2. graden
eller byrådirektör i Ao 24, nio byrådirektörer i Ao 24, sex mariningenjörer
av 1. graden eller förste byråingenjörer i Ao 23, fyra förste byråingenjörer
i Ao 23, två armé-, marin- eller flygingenjörer av 1. graden eller förste
byråingenjörer i År 23, fem mariningenjörer av 1. graden eller förste byråingenjörer
i Ae 23, en mariningenjör eller byråingenjör i Ao 21, en mariningenjör
eller byråingenjör i Ae 21 samt en byråingenjör i Ae 21. Å andra
sidan kan beställningar och tjänster indragas för en kommendörkapten av
1. graden eller överstelöjtnant eller marindirektör av 1. graden i Ao 26, tre
marindirektörer av 1. graden eller byrådirektörer i Ao 26, en kommendörkapten
av 2. graden eller major eller marindirektör av 2. graden i Ao 24, fyra
förste byråingenjörer i Ae 23 och en byråingenjör i Ao 21. Härjämte kan
indragas de 15 extra ordinarie tjänster, vilka övergångsvis finnes inrättade
vid förvaltningen jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 4 juni 1954 och den
11 februari 1955, nämligen för fyra byrådirektörer i Ae 24, sju förste byråingenjörer
i Ae 23 och fyra byråingenjörer i Ae 21.
Personaluppsättningen vid personal- och utbildningssektionen i marinförvaltningen
beräknar jag i huvudsak enligt utredningens förslag. Jag
kan dock icke tillstyrka att sektionen utökas med en marindirektör av 2.
graden för planeringsuppgifter. Frågan om inrättande av befattning för
detta ändamål bör tills vidare få anstå. Jag kan i anslutning härtill tillstyrka
att på marinförvaltningens personalförteckning uppföres en beställning
för kommendörkapten av 2. graden eller major eller kapten i Ao 24/21
samt tjänster för en mariningenjör av 1. graden eller förste byråingenjör
i Ao 23, en byråassistent i Ae 19 och en kontorist i Ae 9 (övergångsvis
kansliskrivare i AelO). Sistnämnda båda tjänster är nu redovisade vid
marinstaben och bör följaktligen utgå ur stabens personalförteckning. Jag
återkommer med hemställan härom vid behandlingen av marinens allmänna
avlöningsanslag.
Utredningens personalstatsberäkningar för mariningenjörer kan jag i
huvudsak ansluta mig till. Liksom utredningen utgår jag från att antalet
högskoleutbildade mariningenjörer grundas på fredsorganisationens behov
och räknar därvid med det antal mariningenjörer som utredningen föreslagit,
dock med den ändring som föranledes av vad jag i det föregående
anfört rörande personaluppsättningen vid personal- och utbildningssektionen
vid marinförvaltningen. Jag vill emellertid framhålla alt hehovet
86
Kungl. Maj.Is proposition nr 88 År 1962
vid örlogsvarven och förvaltningsorganen vid marinkommando Syd kan
komma att påverkas av organisationens slutliga utformning. .lag har heller
ingen erinran mot att personalberäkningarna för mariningenjörer med
gymnasiekompetens grundas på marinens sannolika krigsorganisation omkring
år 1970. I stora drag kan jag ansluta mig till det av utredningen
beräknade behovet av dylika mariningenjörer liksom till de principer som
legat till grund för beställningarnas fördelning på lönegrader. Jag anser
mig dock tills vidare böra räkna med ett något mindre antal mariningenjörer
med gymnasieutbildning än vad utredningen föreslagit och utgår i
det följande från ett totalt behov av 100 sådana ingenjörer. Beställningar
för ifrågavarande personal bör såsom utredningen föreslagit inrättas från
och med nästa budgetår. Härvid utgår jag från en minskning i förhållande
till utredningens förslag med två mariningenjörer i Ao 23, tre i Ao 21,
tre i Ao 19 och två i Ae 17. Vad utredningen i övrigt anfört i fråga om
behovet av mariningenjörer, deras placering m. m. har icke givit mig anledning
till erinran.
Jag tillstyrker utredningens förslag afl mariningenjörspersonalen, oberoende
av teknisk grundkompetens, redovisas i gemensam stat. I anslutning
härtill och till det förut anförda hör antalet beställningar vid mariningenjörkåren
för budgetåret 1962/63 upptagas enligt följande.
Beställning
Antal
Lönegrad
Marindirektörer av 1. graden .............
.................. 14
Ao 26
Marindirektörer av 2. graden .............
.................. 19
Ao 24
Mariningenjörer av 1. graden .............
.................. 35
Ao 23
Mariningenjörer ................................
.................. 57
Ao 21
Mariningenjörer ...............................
Ao 19
Mariningenjörer ...............................
Ae 17
I enlighet med utredningens förslag
bör härjämte inrättas
25 beställ-
ningar för mariningenjörer, av vilka 10 i högst Ae 19 och 15 i Ae 15. Dessa
beställningar bör disponeras på föreslaget sätt. Till de förändringar i marinens
personalförteckningar som följer av det anförda torde jag få återkomma
vid behandlingen av marinens avlöningsanslag.
Vad utredningen anfört i fråga om pensionsålder för mariningenjörer
har icke givit mig anledning till erinran. Jag utgår alltså från att för sådan
personal skall gälla en oförändrad pensionsålder av 60 år. På de skäl
utredningen anfört räknar jag även med att för marindirektörer av 1. och
2. graden samt mariningenjörer av 1. graden, liksom även för flygdirektörer
av 1. och 2. graden samt flygingenjörer av 1. graden, skall erfordras 30
tjänstår för hel pension. Redan anställd personal bör dock övergångsvis få
bibehållas vid nu gällande regler.
Jag anser frågan om behovet av reserv för mariningenjörer vara till
-
87
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
fredsställande utredd och kan ansluta mig till utredningens förslag i denna
fråga. Jag föreslår följaktligen att mariningenjörkårens reserv av såväl
reservanställd som förtidsavgången personal successivt avvecklas, i takt
med nuvarande anställningshavares avgång. Ur organisatorisk synpunkt
liar jag icke ansett det vara motiverat att, såsom ifrågasatts vid remissbehandlingen,
sådan mariningenjör som varit anställd på aktiv stat minst
fem år skall kunna vinna anställning i reserven.
De personalförändringar som jag räknat med i det föregående bör såsom
anförts genomföras från och med nästa budgetår. I anslutning härtill
torde vissa övergångsanordningar bli erforderliga av i stort sett den innebörd
som utredningen föreslagit. Den närmare utformningen av dylika
bestämmelser bör få ankomma på Kungl. Maj:t, som bör bemyndigas att
i samband med organisationens genomförande vidtaga erforderliga åtgärder,
såsom att föra ordinarie beställningar och tjänster på övergångsstat,
vakanssättningar m. in. Det bör även ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma
det högsta antal mariningenjörsbeställningar i A 21 och A 23 som
för varje budgetår får tillsättas med mariningenjörer med gymnasieutbildning.
De extra ordinarie tjänster som enligt utredningen föreslås inrättade
vid örlogsvarv och andra organ i utbyte mot för specialingenjörer avsedda
mariningenjörsbeställningar bör tillkomma som ett provisorium i avvaktan
på att organisationen vid nämnda organ slutligt fastställes. I anslutning
till utredningens förslag och under beaktande av vad jag tidigare
föreslagit bör följande tjänster för förste driftingenjör inrättas, nämligen
vid Stockholms örlogsvarv en i Ae 26, en i Ae 24 och fyra i Ae 23, vid
marinkommando Syd två i Ae 26 och en i Ae 23 samt vid sjökrigsskolan en
i Ae 23. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i fråga om tillsättande
av dessa tjänster.
Jag övergår så till frågan om medelsbehovet under marinförvaltningens
avlöningsanslag för nästa budgetår.
Såsom jag anförde i årets stats vårproposition vid anmälan av vissa
för de centrala förvaltningsmyndigheterna gemensamma frågor in. in. (bil.
6, s. 35) anser jag det nödvändigt att bland annat marinförvaltningens
möjligheter att för tillfälliga eller nytillkommande arbetsuppgifter för begränsad
tid anställa extra personal i högst Ag 21 i någon män vidgas. Jag
anser därför, att marinförvaltningens anslagspost till avlöningar till tillfälligt
anställd personal, som för innevarande budgetår är uppförd med
65 000 kr., uppräknas till 175 000 kr.
Marinförvaltningens avlöningsanslag är för innevarande budgetår uppfört
med 13 400 000 kr. Kostnaderna för de i det föregående angivna personalförändringarna
in. in. uppgår till sammanlagt omkring 1 450 000 kr.
Av detta belopp hänför sig cirka hälften till överföringar från marinens
allmänna avlöningsanslag. Härtill kommer kostnader för lönegradsuppflytt
-
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1962
ningar m. m. enligt 1961 års avtalsuppgörelse (prop. 1961:142) samt för
löneklassförändringar. Dessa kostnader beräknar jag till omkring 250 000
kr. ökningen av medelsbehovet uppgår således till (1 450 000 + 250 000 =)
1 700 000 kr. Med hänsyn till anslagsbelastningen m. m. anser jag emellertid,
att anslaget för nästa budgetår bör uppföras med 14 500 000 kr., vilket
innebär en anslagshöjning med 1 100 000 kr.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att
a) godkänna vad jag i det föregående föreslagit i fråga om
organisation och personal inom den tekniska tjänsten vid marinen;
b)
bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för marinförvaltningen, som föranledes
av vad jag föreslagit i det föregående;
c) bemyndiga Kungl. Maj :t att i anslutning till genomförandet
av föreslagna personalförändringar vidtaga erforderliga
övergångsåtgärder;
d) fastställa följande avlöningsstat för marinförvaltningen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 3 900 000
2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe
-
fattningar, förslagsvis ................................. 175 000
3. Avlöningar till tillfälligt anställd personal ...... 175 000
4. Avlöningar till kollektivavtalsanställd personal,
förslagsvis ................................................. 270 000
5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 6 600 000
6. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 3 180 000
7. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................................................. 200 000
Summa kr. 14 500 000
e) till Marinförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1962/
63 under fjärde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
14 500 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Åke Lindwall
Sthlm 1862. K. L. Beckmans Boktr. --
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1962:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående marinens tekniska personal m. m. a1 i texten
- SU 1962:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående marinens tekniska personal m. m. s. 1 i texten