Sök i Ratio Lex

Med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering, m. m

1962-02-23 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:93, Med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1962

1

Nr 93

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med hemställan om riksdagens

samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering,

m. m.; given Stockholms slott den 23 februari

1962.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed

dels begära riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat;

dels ock inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr

264).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begäres riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt

valutareglering för tiden den 1 juli 1962—den 30 juni 1963. För riksdagens

yttrande framlägges i anslutning härtill förslag till bestämmelser om fortsatt

giltighet av valutaförordningen under samma tid.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962.1 samt. Nr 93

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1962

Förslag

till

förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959

(nr 264)

Härigenom förordnas, att valutaförordningen den 5 juni 1959, vilken jämlikt

förordning den 12 maj 1961 (nr 147) gäller till och med den 30 juni

1962, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1963.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1962

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari

1962.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fortsatt valutareglering,

m. m. samt anför därvid följande.

Enligt stadgande i 1 § tredje stycket valutalagen äger under vissa förutsättningar

Kungl. Maj :t — på framställning av fullmäktige i riksbanken —

med riksdagens samtycke förordna om valutareglering i enlighet med vad

i lagen anges. Sådant förordnande har senast givits för tiden från och med

den 1 juli 1961 till och med den 30 juni 1962 (SFS 1961: 146).

Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 1 februari 1962 hemställt om

fortsatt valutareglering under tiden från och med den 1 juli 1962 till och med

den 30 juni 1963.

över fullmäktiges framställning har, efter remiss, yttranden avgivits av

fullmäktige i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen och Svenska

bankföreningen.

Gällande bestämmelser m. m.

Valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) är en fullmaktslag, vilken tidigare

förlängts för ett år i sänder men numera — sedan den 1 juli 1959 (SFS nr

262) _gäller tills vidare. Med stöd av valutalagen kan Kungl. Maj:t undei

vissa i lagen angivna förutsättningar förordna om valutareglering; vid krig

inträder denna befogenhet automatiskt. De allmänna föreskrifterna om valutaregleringens

tillämpning upptages i valutaförordningen, som utfärdas av

Kungl. Maj:t. Riksbanken äger meddela de särskilda tillämpningsföreskrifter,

som erfordras i anslutning till valutaförordningen.

De närmare förutsättningarna för valutareglering angives i 1 § valutala„en.

Paragrafens första och andra stycken innehåller stadganden om valutareglering

vid krig och krigsfara, medan i tredje stycket ges bestämmelser

om valutareglering då i andra fall än vid krig eller krigsfara sådan reglering

prövas erforderlig för uppnående av det mål, som fastställts for riks
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1962

bankens penningpolitiska verksamhet, eller eljest med hänsyn till rikets betalningsförhållanden

med utlandet.

Förordnande om valutareglering enligt 1 § tredje stycket meddelas, såsom

inledningsvis nämnts, av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke efter

därom av riksbanken gjord framställning. Förordnandet skall innehålla att

vad i 2 § första stycket samt 5 och 9 §§ valutalagen stadgas helt eller delvis

skall äga tillämpning under viss tid, högst ett år varje gång. Under samma

tid skall jämväl övriga mot nyssnämnda författningsrum svarande stadganden

i lagen tillämpas (1 § fjärde stycket). Då riksdagens samtycke till förordnande

om valutareglering begäres, skall —- enligt stadgande i paragrafens

femte stycke — även Kungl. Maj :ts tillämpningsföreskrifter, d. v. s.

valutaförordningen, föreläggas riksdagen.

I 1 § valutalagen ges vidare Kungl. Maj :t befogenhet att under särskilda

i paragrafen angivna förutsättningar interimistiskt förordna om valutareglering.

Huvudbestämmelsen om i vilka hänseenden valutareglering kan äga rum

upptages i 2 § första stycket valutalagen. Denna bestämmelse ger i första

hand möjligheter till ingripande på valutamarknaden, varigenom köp och

försäljning av utländska betalningsmedel, utländska fordringar samt utländska

värdepapper kommer under det allmännas kontroll.

Paragrafen är så utformad att däri under sju särskilda punkter anges vad

Kungl. Maj :t äger föreskriva vid förordnande om valutareglering.

Till en början kan föreskrivas,

att allenast riksbanken och bankaktiebolag, som riksbanken därtill bemyndigar

(valutabank), må driva handel med utländska sedlar och skiljemynt,

med växlar, checkar, andra penninganvisningar och fordringar, som

innefattar rätt till betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel

och utländska fordringar), ävensom med aktier, obligationer och likartade

värdepapper, vilka är utfärdade av någon, som är bosatt i utlandet (utländska

värdepapper (punkt 1);

samt att utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska

värdepapper må, mot vederlag som bestämmes i svenskt mynt, förvärvas och

föryttras allenast i den omfattning och på de villkor Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj:ts bemyndigande, riksbanken bestämmer (punkt 2).

För tillgodoseende av behovet av utländska betalningsmedel, utländska

fordringar och utländska värdepapper kan införas föreskrift om att dylika

tillgångar skall erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen mot kontant

ersättning i svenskt mynt (punkt 3).

Vidare kan föreskrivas,

att svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper

icke utan särskilt tillstånd må utföras ur riket eller på annat sätt överföras

till utlandet eller överlåtas å den, som är bosatt i utlandet (punkt 4);

att dylika tillgångar icke utan tillstånd av riksbanken må införas till riket

(punkt 5);

att över värdepapper, som införes till riket eller som här förvaras för den,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1962

som är bosatt i utlandet, så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning

av sådana värdepapper, ej må förfogas i vidare mån an Kungl. Maj:t

eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, riksbanken bestämmer (punkt 6);

och ..

att i annat hänseende än förut sagts ej må över utländska betalningsmedel,

utländska fordringar och utländska värdepapper utan tillstånd av riksbanken

förfogas annorledes än genom föryttring till riksbanken eller till

valutabank (punkt 7).

Med de sist angivna föreskrifterna avses att få under kontroll förfaranden

som skulle kunna göra ingripanden på valutamarknaden ineffektiva ellei

som bedömts kunna eljest få icke önskvärda valutamässiga verkningar.

I 5 § valutalagen ges Kungl. Maj :t befogenhet att — dår så finnes behövligt

för tillsyn å efterlevnad av förordnande som meddelats i enlighet med

det anförda — vidtaga vissa åtgärder. Berörda befogenheter upptages i paragrafen

under tre särskilda punkter. Enligt punkt 1 äger Kungl. Maj :t stadga

skyldighet att förete handelsböcker jämte därtill hörande handlingar.

Punkt 2 ger Kungl. Maj:t möjlighet att medge rätt för polismyndighet, riksbanken

eller tjänsteman, som riksbanken därtill förordnar, att öppna och

granska i postverkets vård befintliga brev och andra försändelser till eller

från utlandet. Slutligen kan Kungl. Maj:t enligt punkt 3 i övrigt meddela

erforderliga föreskrifter för förordnandets genomförande så ock till förhindrande

av åtgärder, som är ägnade att uppenbart motverka vinnandet av det

med förordnandet avsedda ändamålet.

För överträdelse av föreskrift, som meddelats med stöd av valutalagen,

må enligt 9 § stadgas straff. Tillika må bestämmelse meddelas om förverkande

till kronan av betalningsmedel, fordringar eller värdepapper, som

brottet avser, eller av vederlag därför, så ock om utgivande av däremot svarande

värde.

Före den 1 juli 1959 var valutalagstiftningen som nyss antytts uppbyggd

på ett annat sätt än det, för vilket nu redogjorts. Valutalagen var då tidsbegränsad.

Förordnande om valutareglering meddelades av Kungl. Maj :t —

med riksdagens samtycke — genom utfärdande av tillämpningsföreskrifter

(valutaförordningen den 25 februari 1940, nr 97, med däri sedermera vidtagna

ändringar). Det av riksdagen ursprungligen lämnade samtycket ansågs

fortfarande gälla så länge valutalagens giltighetstid förlängdes. Valutaförordningen

kom dock under riksdagens bedömande i samband med ändringarna

däri. Valutalagens giltighetstid förlängdes årligen, sista gången

för tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959. De materiella reglerna för valutaregleringen

var då något mera omfattande än de som nu gäller.

Förordnande om valutareglering enligt de från och med den 1 juli 1959

gällande bestämmelserna gavs första gången för tiden från och med sagda

dag till och med den 30 juni 1900. Förnyade förordnanden har därefter givits,

senast för tiden den 1 juli 1901 -den 30 juni 1902. Genom förordning den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1962

12 inaj 1961 (nr 146) om tillämpning av valutalagen liar sålunda Kungl.

Maj:t — med riksdagens samtycke — förordnat att vad i 2 § första stycket

1), 2) och 4)—7) samt 5 § 1) och 3) ävensom 9 § nämnda lag stadgas skall

äga tillämpning under nyss angivna tidsperiod. Stadgandena om hembudsskyldighet

(2 § första stycket 3) och om brevkontroll (5 § första stycket 2'')

omfattas alltså ej av förordnandet.

Därjämte har Kungl. Maj:t — efter riksdagens hörande — utfärdat tillämpningsföreskrifter

för valutaregleringen. Dessa har upptagits i valutaförordningen

den 5 juni 1959 (nr 26b), vilken till en början gällde till och

med den 30 juni 1960 samt därefter — med vissa ändringar — erhållit fortsatt

giltighet, senast till och med den 30 juni 1962 (SFS 1961: 147). Den genom

valutaförordningen gjorda regleringen innebär i stora drag att köp av

utländska betalningsmedel och utländska fordringar mot vederlag i svenskt

mynt allenast får ske från riksbanken eller genom dess förmedling och att

försäljning av sådana valutor på motsvarande sätt är beroende av riksbankens

medverkan; riksbanken kan dock i stor utsträckning meddela tillstånd

till valutahandel utan iakttagande av denna ordning (2 §). Riksbanken

äger närmare bestämma i vilken omfattning och på vilka villkor förvärv

eller föryttring, som nyss nämnts, får ske (3 §). För utförsel och införsel av

valutor fordras i princip riksbankens tillstånd, likaså för betalning, överföring

och överlåtelse mellan här i riket bosatt person (valutainlänning) och

i utlandet bosatt person (valutautlänning) eller till konto eller räkning som

iöres i utlandet eller till förmån för i utlandet bosatt person (4 §, 5 § samt

6 § första stycket och andra stycket 1). Utan tillstånd av riksbanken får ej

heller här i riket bosatt person — annat än under vissa förutsättningar - ikläda sig gäld till någon som är bosatt i utlandet (6 § andra stycket 2).

Även i en del andra avseenden har begränsningar gjorts i enskildas rätt

att fritt förfoga över valutor (7—10 §§). Genom valutaförordningen göres

ej inskränkning i riksbanken tillkommande befogenheter eller i den handlingsfrihet,

som tillförsäkrats den internationella regleringsbanken i Basel

(It §). Förordningen är ej tillämplig på utländsk medborgare som tillhör

främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat (12 §).

Riksbanken äger föreskriva viss uppgiftsskyldighet rörande innehav av utländsk

valuta (13 §). Riksbanken äger vidare medge befrielse från eller

lindring i de skyldigheter, som stadgas i förordningen (14 §). Slutligen upplager

förordningen de ansvarsbestämmelser som anknyter till valutaregleringen

(15—21 §§).

Rörande det närmare innehållet i och utformningen av bestämmelserna i

valutaförordningen må hänvisas till författningstexten, vilken såsom Bihang

torde få fogas till statsrådsprotokollet.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 oktober 1960 har jag

tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att framlägga förslag till valutaregleringens

fortsatta utformning (valutakommittén). I direktiven för

kommittén förutsättes behov föreligga av sådan reglering i fråga om kapi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1962

talbetalningar, varjämte — till förhindrande av missbruk — möjligheter anses

böra finnas till kontroll även av sådana betalningar som i och för sig ej

är underkastade saklig reglering. Valutakommittén är emellertid enligt direktiven

oförhindrad att även analysera verkningarna under olika förutsättningar

av att valutaregleringen totalt avskaffas eller uppmjukas i enlighet

med vissa i riksdagen motionsledes framställda yrkanden.

Bankofullmäktiges framställning

Bankofullmäktige hemställer i sin skrivelse, såsom inledningsvis nämnts,

att Kungl. Maj:t måtte med stöd av 1 § tredje stycket valutalagen begära

riksdagens samtycke till fortsatt valutareglering för tiden den 1 juli 1962

den 30 juni 1963. Enligt fullmäktiges framställning bör valutaregleringen

avse samma lagrum i valutalagen, som nu äger tillämpning, nämligen 2 §

törsta stycket 1), 2) och 4)—7) samt 5 § 1) och 3) ävensom 9 §.

1 sin skrivelse framhåller fullmäktige att den situation, i vilken 1961 års

förordnande om fortsatt valutareglering gavs, är i stort sett oförändrad. Vidare

erinrar fullmäktige om att författningstekniska ändringar i valutaförordningen

överväges av den för närvarande arbetande valutakommittén, vars

arbetsresultat inte torde komma att redovisas så snart, att härå grundade

författningsändringar kan underställas 1962 års vårriksdag. I avbidan på

valutakommitténs blivande betänkande och på resultatet av förestående

överläggningar mellan Sverige och EEC bör enligt bankofullmäktiges mening

nu gällande fullmakter i valutalagen sättas i kraft för ytterligare ett

år samtidigt som valutaförordningen förlänas fortsatt giltighet i oförändrat

skick.

Remissyttrandena

Fullmäktige i riksgäldskontoret har — i avvaktan bl. a. på resultatet av

valutakommitténs pågående utredning —- inte någon erinran mot fortsatt

valutareglering under ytterligare ett år i överensstämmelse med bankofullmäktiges

framställning.

Ej heller bank- och fondinspektionen har något att invända mot bankofullmäktiges

förslag.

Svenska bankföreningen anser sig däremot förhindrad att tillstyrka att

valutaregleringen förlängs för längre tid än ett halvår eller alltså till den 1

januari 1963. Enligt bankföreningens uppfattning bör en fullständig avveckling

av valutarestriktionerna snarast komma till stånd. Bankföreningen anför.

Numera avser valutaregleringen huvudsakligen kapitalrörelser. På detta

område är den emellertid delvis väsentligt strängare än i flertalet andra västeuropeiska

länder. Framför allt faller detta i ögonen vid en jämförelse med

förhållandena inom den Europeiska Gemenskapen (EEC). Då en anslutning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1962

av vårt land till denna gemenskap nu blivit aktuell, är det enligt bankföreningens

mening ett angeläget önskemål, att kapitalrörelser till och från

Sverige utan dröjsmål beredes ungefär samma grad av frihet som EEC-staterna

åtagit sig att tillämpa sig emellan. En sådan ökad frihet skulle i hög

grad underlätta för de svenska företagen att genomföra den nödvändiga anpassningen

till de nya marknadsförhållandena. Om denna anpassnin0 icke

kan påbörjas i god tid, kan vårt näringsliv lätt bli försatt i ett markerat underläge.

Även beträffande löpande betalningar är det önskvärt att större frihet

kommer till stånd genom att vissa kvarstående hinder i form av krav på

särskild tillståndsprövning avlägsnas. Visserligen är riksbankens praxis vid

utövandet av denna tillståndsprövning numera liberal, men licenstvånget

föranleder dock ganska betydande omgång och besvär. Med hänsyn härtill

och då riksbankens egen inställning synes visa, att det knappast föreligger

nagot egentligt behov av restriktioner på de löpande betalningarnas område,

bör enligt bankföreningens mening tiden nu vara mogen för ett slopande

av praktiskt taget alla licenskrav.

Bankföreningen är, anföres det slutligen, medveten om att lättnader i valutaregleringen

icke obetingat kräver författningsändring utan kan åstadkommas

genom generella bemyndiganden av valutamyndigheterna. Emellertid

är föreningen av den uppfattningen att en fullständig avveckling av

valutarestriktionerna snarast bör komma till stånd. Föreningen vill visserligen

icke påyrka att denna avveckling skall ske genast och i ett slag men

anser att åtgärder omedelbart bör vidtagas för att genomföra den under en

övergångstid, som icke bör sträcka sig utöver innevarande år.

Departementschefen

Den grundläggande författningen för valutaregleringen i vårt land är 1939

års valutalag. Denna är en fullmaktslag, som numera gäller tills vidare. Med

stöd av lagen kan Kungl. Maj :t, på framställning av fullmäktige i riksbanken,

med riksdagens samtycke förordna om valutareglering. Sådant förordnande

innebär att bestämmelser av visst i valutalagen angivet innehåll kan

helt eller delvis göras tillämpliga under viss tid, högst ett år. De åsyftade

valutaregler ande bestämmelserna jämte allmänna tillämpningsföreskrifter

utfärdas av Kungl. Maj :t genom en särskild förordning, valutaförordningen.

Förslag härtill skall föreläggas riksdagen, då samtycke till förordnande om

valutareglering begäres. Riksbanken äger meddela särskilda föreskrifter rörande

valutaregleringens tillämpning.

Förordnande om valutareglering har senast meddelats för tiden den 1 juli

1961—den 30 juni 1962. Förordnandet omfattar 2 § första stycket 1), 2) och

4)—7) samt 5 § 1) och 3) ävensom 9 § valutalagen. Kungl. Maj:ts bestämmelser

om valutaregleringen återfinnes i valutaförordningen den 5 juni 1959.

Denna gäller för samma tid som det nuvarande förordnandet om valutareglering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1962

Fullmäktige i riksbanken har funnit behov föreligga av valutareglering

även efter den 30 juni 1962 och hemställer om fortsatt sådan reglering för tiden

den 1 juli 1962—den 30 juni 1963. Förordnandet om fortsatt reglering

bör enligt fullmäktiges mening omfatta samma lagrum i valutalagen som det

nu gällande förordnandet.

Vid remissbehandlingen har fullmäktige i riksgäldskontoret samt bankoch

fondinspektionen tillstyrkt att valutaregleringen i enlighet med bankofullmäktiges

förslag förlänges för ytterligare ett år, under det att Svenska

bankföreningen funnit sig inte kunna tillstyrka förlängning för längre tid

än ett halvt år.

Såsom framgått av den föregående redogörelsen är utformningen av valutaregleringen

i vårt land föremål för utredning. Utredningsarbetet är ännu

inte avslutat. Valutaregleringens framtida utformning kommer vidare att

bli beroende av resultatet av förestående förhandlingar mellan Sverige och

EEC. Vid sådant förhållande och då giltighetstiden för den nuvarande valutaregleringen

utgår den 30 juni innevarande år, tillstyrker jag att riksdagens

samtycke till fortsatt sådan reglering inhämtas. Förordnandet bör

liksom hittills avse ett år och innehålla fullmakter för Kungl. Maj :t i överensstämmelse

med vad bankofullmäktige förordat.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att KungL

Maj :t måtte

dels begära riksdagens samtycke till att Kungl. Maj :t med

stöd av 1 § tredje stycket valutalagen förordnar, att vad i

2 § första stycket 1), 2) och 4)—7) samt 5 § 1) och 3) ävensom

9 § samma lag stadgas skall äga fortsatt tillämpning

under tiden från och med den 1 juli 1962 till och med den

30 juni 1963;

dels ock inhämta riksdagens yttrande över ett inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om fortsatt

giltighet av valntaförordningen den 5 juni 1959 (nr

261).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Olof Sundström

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1962

Bihang

Valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)1

Inledande bestämmelser

1 §•

I denna förordning förstås med

betalningsmedel: sedlar och skiljemynt samt växlar, checkar och andra

penninganvisningar;

utländska betalningsmedel: utländska sedlar och skiljemynt samt andra

betalningsmedel, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt;

utländska fordringar: fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt

mynt och icke grunda sig på värdepapper, dock att till fordran, som

här avses, ej skall räknas på avtal grundad fordran, där betalningen fortfarande

är betingad av avtalets fullgörande å fordringsägarens sida;

utländska banktillgodohavanden: utländska fordringar, som innestå på

räkning hos den, som inom riket äger driva bankrörelse eller som utom

riket driver bank- eller bankirrörelse;

värdepapper: aktier, lottbrev och andra delaktighetsbevis i bolag samt

obligationer och andra förskrivningar, vilka utfärdats för särskilda delar

av skuldbelopp och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen,

så ock handlingar, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt över värdepapper

(certifikat);

utländska värdepapper: värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som

är bosatt i utlandet;

vederlag i svenskt mynt: vederlag, som är bestämt att utgå i svenskt

mynt eller som utgöres av fordringar eller värdepapper, vilka äro utställda

i svenskt mynt.

Såsom bosatt här i riket anses enligt denna förordning, i vad angår fysisk

person, svensk medborgare med fast bostad i Sverige, så ock utlänning,

som haft fast bostad i Sverige sedan den 1 januari 1959. Juridisk person

skall anses vara bosatt i det land, där styrelsen har sitt säte eller, om

styrelse icke finnes, där huvudkontoret är beläget. Filial för utländskt bolag

eller för utländsk ekonomisk förening, som med stöd av särskilt tillstånd

driver näring här i riket, skall anses vara bosatt i Sverige.

Om köp och försäljning av utländska betalningsmedel och utländska

fordringar

2 §■

Utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag

i svenskt mynt, förvärvas allenast från riksbanken eller genom dess förmedling

och föryttras allenast till riksbanken eller genom dess förmedling.

Riksbanken äger meddela

1 Senaste lydelse av 1 § se 1961:147 (varigenom valutaförordningen senast erhållit fortsatt

giltighet) samt av 6, 15, 17, 19 och 21 §§ se 1960: 262. — Ingress och ikraftträdandebestämmelser

har här icke återgivits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1962

a) bankaktiebolag tillstånd att, för egen eller riksbankens räkning, driva

handel med utländska betalningsmedel och utländska fordringar;

b) postverket tillstånd att driva den handel med utländska betalningsmedel,

som erfordras för verkets rörelse med postanvisningar och postgiro;

samt

c) bankaktiebolag eller annan tillstånd att driva den rörelse med utländska

betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som riksbanken

prövar erforderlig för allmänhetens tillhandagående med medel för

reseändamål.

Bankaktiebolag, som erhållit tillstånd varom under a) sägs, benämnes i

denna förordning valutabank.

3 §.

Riksbanken äger närmare bestämma, i vilken omfattning och på vilka

villkor utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag

i svenskt mynt, förvärvas eller föryttras.

Om utförsel av betalningsmedel, fordringsbevis och värdepapper med mera

4 §•

Betalningsmedel och värdepapper så ock fordringsbevis, vilkas företeende

utgör villkor för rätt att kräva betalning, må ej utan riksbankens tillstånd

utföras ur riket.

5 §•

Tillstånd av riksbanken vare ock erforderligt, därest

1) tillgodohavande här i riket skall överföras till konto eller räkning,

som föres i utlandet;

2) den, som är bosatt här i riket, skall överlåta tillgång, som i 4 § sägs,

å den som är bosatt i utlandet; eller

3) den, som är bosatt här i riket, skall verkställa inbetalning å eller överföring

till konto eller räkning, som här föres till förmån för någon som är

bosatt i utlandet, eller eljest verkställa betalning till eller till förmån för

i utlandet bosatt person.

Om införsel av betalningsmedel och värdepapper, så ock om försäljning

av värdepapper med mera

6 §•

Betalningsmedel så ock fordringsbevis, vilkas företeende utgör villkor

för rätt att kräva betalning, ävensom talonger till värdepapper må ej utan

riksbankens tillstånd införas till riket.

Tillstånd av riksbanken vare ock erforderligt, därest den, som är bosatt

här i riket, skall

1) direkt eller genom annans förmedling, i annat fall än i första stycket

avses, mottaga betalning från någon, som är bosatt i utlandet; eller

2) ikläda sig gäld till någon som är bosatt i utlandet, där ej fråga är om

ingående av köpeavtal på inom branschen allmänt tillämpade köpevillkor

eller om vidtagande av därmed jämförliga åtgärder.

7 §■

Utan riksbankens tillstånd må värdepapper icke till riket införas annorledes

än genom översändande till riksbanken eller till valutabank. Sålunda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1962

införda värdepapper må av valutabank utlämnas allenast i samband med

deras försäljning eller återförande till utlandet, såvida icke riksbanken annat

medgiver.

8 §•

Värdepapper, som efter denna förordnings ikraftträdande till riket införts

eller som här förvaras för någon, som är bosatt i utlandet, må ej utan riksbankens

tillstånd försäljas.

Vid meddelande av tillstånd, som i första stycket sägs, må riksbanken

jämväl bestämma i vilken ordning försäljningen skall ske och i vilken omfattning

säljaren skall äga förfoga över köpeskillingen.

Om förfogande över utländska betalningsmedel, utländska fordringar

och utländska värdepapper med mera

9 §•

Över utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som

tillhöra någon här i riket bosatt, må ej utan riksbankens tillstånd så förfogas,

att ägarens innehav av utländska betalningsmedel och utländska

banktillgodohavanden därigenom förminskas; dock att sådant tillstånd ej

erfordras för föryttring till riksbanken eller till valutabank eller till den,

som erhållit tillstånd, varom i 2 § andra stycket under c) sägs.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

andra utländska fordringar än banktillgodohavanden, så ock beträffande

utländska värdepapper, där fordringarna eller värdepapperen tillhöra någon

här i riket bosatt.

10 §.

Här i riket bosatt, som gentemot utlandet äger rätt att kräva betalning

eller som ådragit sig betalningsskyldighet gentemot utlandet, må ej med''- giva anstånd med eller uppskjuta betalningen eller träffa avtal om betalning

annorledes än med vanliga betalningsmedel, såvitt ej annat följer av

handelsbruk.

Ej heller må här i riket bosatt, i syfte att kringgå denna förordnings bestämmelser,

till någon, som är bosatt i utlandet och med vilken han har

gemensamt ekonomiskt intresse, sälja eller av honom köpa varor till annat

pris än det i allmänhet gällande eller i samma svfte vidtaga andra liknande

åtgärder.

Särskilda bestämmelser

11 §•

Genom denna förordning göres ej inskränkning i riksbanken tillkommande

befogenheter eller i den handlingsfrihet, som tillförsäkrats den internationella

regleringsbanken i Basel (Banque des Réglements Internationaux).

12 §.

Denna förordning äger ej tillämpning å utländsk medborgare, som tillhör

främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning, ej heller å medlemmar av sådan

persons familj eller hans enskilda tjänare, därest de bo hos honom och äro

utländska medborgare.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1962

13 §.

Eu var, som är bosatt här i riket eller eljest här uppehåller sig, är pliktig

att, i den omfattning riksbanken finner erforderligt, till riksbanken lämna

uppgift angående

a) de utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper,

som han äger eller innehar;

b) tillgångar i utlandet, vilka tillhöra eller finnas framdeles skola tillkomma

honom;

c) guld (även arbeten därav) och guldmynt, som tillhöra honom och som

förvaras här i riket; samt

d) förpliktelser, vilka han åtagit sig eller för vilka han eljest haftar gentemot

utlandet. .........

Den som, utan att vara bosatt här i riket, här uppehåller sig ar, jamval i

andra fall än i första stycket avses, pliktig att i den omfattning riksbanken

finner erforderligt till riksbanken lämna uppgift angående de svenska betalningsmedel

och svenska värdepapper, som han äger eller innehar, så ock

angående sina fordringar hos eller skulder till här i riket bosatt person.

I förpliktelse, varom i första stycket under d) förmäles, innefattas jamväl

åtagande att för någon i utlandet bosatt förvara betalningsmedel, fordringsbevis,

värdepapper, guld (även arbeten därav) eller guldmynt.

Underlåter någon att fullgöra uppgiftsskyldighet varom ovan sags, ager

riksbanken förelägga honom lämpligt vite. Riksbanken ager jamval, dar sa

erfordras för nödig upplysnings vinnande, vid lämpligt vite förelagga uppgiftsskyldig

att för riksbanken eller den, som handlar å riksbankens vagnar,

tillhandahålla sina handelsböcker jämte därtill hörande handlingar.

14 §.

Riksbanken äger medgiva befrielse från eller lindring i de skyldigheter,

som stadgas genom denna förordning.

Ansvarsbestämmelser

15 §.

Den, som uppsåtligen „

1) bryter mot någon av de i 2 och 4—10 §§ meddelade föreskrifterna ellei

2) för kringgående av förbud, som gäller enligt dylik föreskrift, använder

sig av eller medverkar såsom bulvan eller .

3) genom oriktig uppgift förskaffar sig rätt till förvarv eller foryttring

av utländska betalningsmedel eller utländska fordringar mot vederlag i

svenskt mynt eller ock riksbankens tillstånd, där sådant erfordras, eller

4) uraktlåter att fullgöra av riksbanken jämlikt 13 § första eller andra

stycket föreskriven uppgiftsskyldighet eller ock

5) för fullgörande av sådan uppgiftsskyldighet, som under 4) sags, av
§1

sDaffes*med?dagsböter eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen

försvårande, må till straffarbete i högst två år dömas..

Den som av grov oaktsamhet förövar gärning som i forsta stycket sags,

dömes till dagsböter.

16 §.

Lika med olovlig utförsel i strid mot 4 § eller olovlig införsel i strid mot

6 eller 7 § anses försök därtill. ,...

Vad i 15 § är stadgat angående straff för den som uppsåtligen genom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1962

oriktig uppgift förskaffar sig rätt eller tillstånd, som avses i nämnda paragraf

under 3), skall äga tillämpning jämväl beträffande den som uppsåtligen

genom oriktig uppgift försöker skaffa sig sådan rätt eller sådant tillstånd.

: : j

Har någon uppsåtligen förövat gärning, som enligt 15 eller 16 § är belagd

med straff, må betalningsmedel, fordringar eller värdepapper, som brottet

avser, eller vederlag därför förklaras helt eller delvis förverkade till kronan.

Utgjordes egendomen av annat än penningar i svenskt mynt och finnes den

ej i behåll, må i stället värdet förklaras helt eller delvis förverkat.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla den som i god tro förvärvat egendomen

eller särskild rätt därtill.

18 §.

Den, som åsidosätter föreskrift, som med stöd av denna förordning meddelats

av riksbanken, straffes, där ej gärningen i 15 eller 16 § är belagd

med straff, med dagsböter.

Bryter någon mot förbud, som i 7 § valutalagen avses, vare ock med dagsböter

straffad, där han ej är underkastad ansvar för tjänstefel.

19 §.

Medverkan till uppsåtligt brott, som i 15 eller 16 § sägs, straffes efter ty

i 3 kap. strafflagen är stadgat.

20 §. t

Brott mot denna förordning må av allmän åklagare åtalas endast efter

angivelse, såvitt angår i 18 § andra stycket omförmäld förseelse, vilken ej

innefattar tjänstefel, av målsäganden och eljest av riksbanken. Åtalet anhängiggöres

vid allmän domstol.

Det ankommer på vederbörande länsstyrelse att på framställning av riksbanken,

efter prövning av förekommande förhållanden, förordna om uttagande

av vite, som i 13 § fjärde stycket sägs.

21 §.

I fråga om de i 4 §, 6 § första stycket och 7 § meddelade förbud skall vad

i gällande lag om straff för varusmuggling är stadgat angående förundersökning

m. m„ beslag, husrannsaken och kroppsvisitation äga motsvarande

tillämpning.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

620338

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:234 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om likviditetskvot och kassakvot för vissa kreditinrättningar a1 i texten
  2. BU 1962:20 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering, m. m., dels ock i an s. 1 i texten