Sök i Ratio Lex

Angående grkesutbildningen på trädgårdsområdet och stödet till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m

1962-03-09 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:99, Angående grkesutbildningen på trädgårdsområdet och stödet till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

1

Nr 99

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående grkesutbildningen

på trädgårdsområdet och stödet till trädgårdsnäringens

rationalisering, m. m.; given Stockholms

slott den 9 mars 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan omläggning av yrkesutbildningen på trädgårdsområdet

att med utgångspunkt från grundskolan skapas en sammanhängande

utbildningsgång. Denna avses inrymma grundläggande yrkeskurs

med en längd av 21 veckor, trädgårdsförmanskurs om 42 veckor och trädgårdsteknikerkurs

av samma längd. Alla kurstyperna skall förekomma vid

den befintliga trädgårdsskolan i Alnarp. För grundläggande yrkeskurs och

förmanskurs föreslås en ny trädgårdsskola komma till stånd i Norrköping

i stället för den nuvarande skolan å Experimentalfältet i Stockholm, som

måste nedläggas. Grundläggande yrkeskurs skall även kunna anordnas vid

lantbrukets yrkesskolor. I avvaktan på resultatet av fortsatta överväganden

rörande omfattningen och lokaliseringen av trädgårdsutbildningen i Norrland

förordas, att trädgårdsskolan i Söråker bibehålls med oförändrad undervisning.

Omläggningen av yrkesutbildningen föreslås börja under budgetåret

1962/63.

I syfte att stimulera till ytterligare rationalisering inom trädgårdsnäringen

framläggs i propositionen förslag om sådana ändringar i bestämmelserna

för det statliga stödet härtill, att dessa i huvudsak kommer att

ansluta sig till vad som enligt beslut av 1959 års riksdag gäller för jordbruksnäringens

rationaliseringsstöd. För att tillgodose de ökade anspråk

på statsgaranterade lån till rationaliseringsåtgärder, som väntas uppkomma,

lörordas att den särskilda garantiramen för sådana lån höjs med

1 000 000 kr. till 3 000 000 kr.

1 liihang till riksdagens protokoll t962. 1 samt. Nr 99

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Utdrag ur protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådet övriga ledamöter frågor angående yrkesutbildningen

på trädgårdsområdet och stödet till trädgårdsnäringens rationalisering,

m. m. samt anför därvid.

I. Inledning

Genom beslut den 11 april 1958 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen

för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa allsidig

utredning rörande trädgårdsnäringens problem.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga generaldirektören

C. G. Widell, tillika ordförande, överdirektören K. H. Olsson, ledamoten

av riksdagens första kammare A. L. Svedberg, ledamöterna av riksdagens

andra kammare N. G. Hansson, J. O. Nilsson, fru T. C. Löfqvist och

K. S. E. Rimås samt numera byråchefen U. T. Thorselius.

De sakkunniga, som antagit benämningen trädgårdsnäringsutredningen,

har i december 1961 avgivit två särskilda delbetänkanden angående dels yrkesutbildningen

på trädgårdsområdet (SOU 1962:2), dels stödet till trädgårdsnäringens

rationalisering (stencilerat).

Över betänkandet i fråga om yrkesutbildningen har yttranden avgivits av

statskontoret, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

Skogs- och lantbruksakademien, landstingets förvaltningsutskott i Kronobergs

län efter hörande av styrelsen för Urshults fruktodlingsskola, landstingets

förvaltningsutskott i Västernorrlands län efter hörande av styrelsen

för Norrlands trädgårdsskola, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

Stadsfullmäktige i Norrköpings stad, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Hushållningssällskapens förbund, Svenska

stadsförbundet, Landskommunernas förbund, Svenska lantarbetsgiva
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

reföreningen, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges yrkesfruktodlares

riksförbund, Sveriges hortonomförbund, Sveriges trädgårdsanläggningsförbund,

Sveriges plantskolors riksförbund, Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO), Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter,

Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter, Föreningen Sveriges kyrkogårdsföreståndare,

Centralorganisationen för examinerade trädgårdsmästare,

djurgårdsnämnden, lokaliseringsutredningen, landstingets förvaltningsutskott

i Västerbottens län efter börande av styrelsen för Umeå lantmannaskola

och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Särskilda skrifter i

ämnet har inkommit från Svenska kommunalarbetareförbundet, Samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen och gemensamt från Norrlands

trädgårdsskoleförbund, Västernorrlands handelsträdgårdsmästareförening,

Västernorrlands läns trädgårdsodlareförbund och Hässjö kommun samt likaledes

gemensamt från Fältarbetarförbundet, Föreningen Bergianare och

Bergianska trädgårdsskolans förening.

över betänkandet angående trädgårdsnäringens rationalisering har yttranden

avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen

för statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, Sveriges lantbruksförbund,

Biksförbundet Landsbygdens folk, Svenska lantarbetareförbundet,

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges yrkesfruktodlares

riksförbund och Sveriges plantskolors riksförbund. Särskild skrift i ämnet

har inkommit från Hushållningssällskapens förbund.

I årets statsverksproposition (bil. 11 p. 16 och 26) har Kungl. Maj:t på

min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1962/63 beräkna

a) till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering ett reservationsanslag

av 1 000 kr.

b) till Gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt

ett anslag av 300 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor. Härvid kommer jag

även att behandla frågan om storleken av de ramar, inom vilka statlig kreditgaranti

under nästa budgetår må beviljas för lån till trädgårdsnäringens

rationalisering och för lagerhus m. m. för jordbruksändamål jämte auktionshallar

för trädgårdsprodukter.

II. Yrkesutbildningen på triidgårdsområdet

Nuvarande yrkesutbildning. Trädgårdsutbildning ges f. n. i första band

vid trädgårdsskolorna i Alnarp, Stockholm och Söråker.

Vid trädgårdsskolan i Alnarp, som tillkom 1876, bar sedan 1949 meddelats

undervisning i en sexton-månaders kurs uppdelad i en växthus- och

bänkodlingslinje och i en plantskole- och fruktodlingslinje. Skolan utgör en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 9!) år 1962

del av Alnarpsinstitutet. I växthus- och bänkodlingskursen har under åren

1954—1961 i genomsnitt antagits 13 elever. Vid plantskole- och fruktodlingskursen

har elevantalet varierat mellan tre och elva och sammanlagt för

båda kurserna har under perioden utexaminerats i genomsnitt 20 per år.

Vid skolan tjänstgör f. n. en avdelningsföreståndare (rektor), fem ämneslärare,

tio timlärare samt i viss mån lärare vid högre trädgårdskursen och

trädgårdsmästare.

Trädgårdsundervisningcn på Experimentalfältet i Stockholm, som pågått

under lantbruksakademiens huvudmannaskap sedan 1832, omändrades även

den 1949 till en sexton-månaders kurs, varvid uppdelning skedde på en växthus-

och bänkodlingskurs och en trädgårdsanläggningskurs. Under perioden

1954—1961 har årligen antagits i genomsnitt 15 elever varav tre till sex på

växthus- och bänkodlingslinjerna. 1 genomsnitt har 21 elever utexaminerats

per år under perioden. Vid skolan tjänstgör f. n. som lärare en föreståndare

(trädgårdsdirektör), fyra ämneslärare, fyra timlärare samt tre trädgårdsmästare.

Verksamheten vid trädgårdsskolan i Söråker påbörjades 1931, då undervisningen

överflyttades från Härnösand, där den bedrivits sedan slutet av

1800-talet. I mitten av 1950-talet omändrades den dittills mera praktiskt inriktade

tvååriga kursen till en mer teoretiskt betonad ettårig kurs. De fem

norrländska hushållningssällskapen åtog sig till en början huvudmannaskapet

för skolan, men med hänsyn till att verksamheten medförde betydande

underskott övertog landstinget i Västernorrlands län 1948 huvudmannaskapet

för skolan. Under senare år har årligen utexaminerats 11—12 elever.

Som lärare tjänstgör en rektor, två ämneslärare, tre timlärare och två

trädgårdsmästare.

Särskild undervisning i fruktodling meddelas vid fruktodlingsskolan i

Urshult, där verksamheten påbörjades 1952. Undervisningen har skett i form

av en kurs på ungefär tio månader. Ägare och huvudman för skolan är Kronobergs

läns landsting. Under senare år har antagits sju å åtta elever per år.

Som lärare tjänstgör en rektor och en ämneslärare.

En mer begränsad tx-ädgårdsutbildning, omfattande ungefär sex månader,

ges vid lantmannaskolorna i önnestad, Osby, Umeå och Vindeln. Sammanlagt

har i genomsnitt under de sista åren ca 45 elever per år genomgått dessa

kurser. En i huvudsak praktiskt inriktad utbildning förekommer vid vissa

lanthushållsskolor och folkhögskolor. Slutligen bör nämnas den praktiska

lärlingsutbildningen under överinseende av trädgårdsnäringens lärlingsnämnd.

Trädgårdsnäringsutredningens betänkande. Vad gäller, behovet av

yrkesutbildning inom trädgårdsområdet framhåller utredningen,

att detta, som är beroende av ett flertal faktorer, är svårt att

beräkna. Särskilt är så fallet i fråga om behovet av arbetskraft med odlarutbildning.

Detta behov hänger bl. a. samman med det starka inflytande

som konsumtionsutvecklingen, handelspolitiken in. fl. faktorer utövar på

trädgårdsnäringens utveckling. Det framtida behovet av trädgårdsanläggare

anser utredningen kunna fastställas med större grad av tillförlitlighet.

I fråga om utredningens bedömanden rörande trädgårdsnäringens utveckling

hänvisas till utredningens uttalanden härom i remissyttrande över

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

jordbruksupplysningskommitténs betänkande angående rådgivningsverksamheten

på jordbrukets område.

I yttrandet anges, att ett vidgat avsättningsutrymme inom landet framdeles

kan beräknas för grönsaker, blommor, frukt och bär. Samtidigt finns

det emellertid skäl att räkna med en successivt ökad konkurrensförmåga

från utlandets sida. I olika länder pågår strävandena att rationalisera och

effektivisera trädgårdsnäringen och denna utveckling accentueras ytterligare

av den handelspolitiska utvecklingen. Inom sexstatsmarknaden begränsas

under de kommande åren successivt handelshindren för trädgårdsalster

och man kan på grund härav räkna med en starkt aktiviserad

handel med dessa produkter. Utredningen anför, att följden synes bil en

snabb rationaliseringsprocess i fråga om produktionen och distributionen

inom länderkretsens trädgårdsnäring och att denna utveckling sannolikt

också återverkar på förhållandena utanför sexstatsgruppen.

Utredningen anför vidare, att den svenska trädgårdsnäringen i rationalitetshänseende

företer en mycket skiftande bild. Delvis sker produktionen

vid rationella företag, som i olika avseenden väl kan mäta sig med de

bästa företagen i de ledande exportländerna. En ej obetydlig del av produktionen

sker dock fortfarande vid föga rationella företagsenheter. Endast

efter en genomgripande rationalisering kan dessa hävda sig vid skärpt

konkurrens.

I övrigt framhålls, att den svenska trädgårdsnäringen har en väsentlig

fördel genom marknadens närhet. Den pågående utvecklingen inom transporttekniken

kan dock leda till att denna fördel successivt begransas. Samtidigt

belastas den svenska produktionen av bl. a. höga kostnader för byggnader

och uppvärmning och av en jämförelsevis kort vegetationsperiod.

Den svenska trädgårdsproduktionen tyngs också av en i förhållande till

många andra länder hög lönenivå.

Utredningen understryker emellertid, att de anförda svårigheterna till

stor del kan utjämnas genom mekanisering och rationalisering av odlingarna.

Under förutsättning att produktionen anpassas efter ny produktionsteknik

allteftersom sådan framkommer och efter ändrade marknadsförhållanden,

kvalitetskrav m. in., är det enligt utredningens mening sannolikt

att den svenska trädgårdsnäringen även framdeles kommer att svara för en

väsentlig del av den inhemska förbrukningen. Mekaniseringen och rationaliseringen

inom odlingarna kan dock medföra en viss minskning av antalet

sysselsatta inom trädgårdsnäringen.

Till stöd för sina överväganden rörande behovet av yrkesutbildning på

odlarområdet samt längden av denna har utredningen i visst samråd med

arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut genomfört eu undersökning bland

vissa trädgårdsföretag anslutna till Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

För att kunna bedöma det framtida behovet av arbetskraft med trädgårdsanläggarutbildning

har utredningen bl. a. tillfrågat vissa städers parkavdelningar

och kyrkogårdsförvaltningar samt samtliga medlcmmai i Sveriges

trädgårdsanläggningsförbund. I fråga om närmare redogörelse för undersökningarna

torde få hänvisas till betänkandet (s. 18—28).

Med ledning av resultatet av enkätundersökningarna har utredningen bedömt

det årliga utbildningsbehovet enligt följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1962

Kurstid

Rekryteringsbehov för

Summa

Nuvarande

odlarutbild-

anläggar-

motsvarande

ning

utbildning

utbildning

Fem-månaders trädgårdskurs............

Trädgårdsutbildning motsvarande nuvaran-

80

70

150

120

de trädgårdsskoleutbildning (16 mån.) ..

Trädgårdsutbildning motsvarande nuvaran-

40

40

80

60

de lantmästarutbildning ..............

10

10

20

—

F. n. utbildas ca 120 elever per år på en nivå som motsvarar fem-månaders

trädgårdskurs (de fem första månaderna vid trädgårdsskolorna och fruktodlingsskolan

i Urshult samt trädgårdskurserna vid lantmannaskolorna)

och ca 60 elever per år vid trädgårdsskolorna och fruktodlingsskolan. Någon

direkt motsvarighet till lantmästarexamen på jordbruksområdet finns

inte. Närmast motsvaras en sådan utbildning av första året i högre trädgårdskursen

vid Alnarpsinstitutet. Till denna kurs har intagits 10—15 elever

vartannat år.

Utredningen framhåller, alt undersökningen antyder, att ökad efterfrågan

på utbildning inom Irädgårdsområdet kan förväntas. Det ligger dock

i sakens natur, att bedömningen är vansklig. De framräknade resultaten är

omgivna med betydande felmarginaler. Man kan heller inte bortse från, att

önskemålen gärna blir av större omfattning än det mera konkret uppvisade

utbildningsintresse som framgår av antalet sökande.

Härefter övergår utredningen till frågan om uppläggningen av

yrkesutbildningen på trädgårdsområdet.

Utredningen framhåller inledningsvis, att det är av väsentlig betydelse, att

de ungdomar, som väljer trädgårdsyrket, erhåller en för deras kommande

arbetsuppgifter väl avpassad utbildning. En god rekrytering till trädgårdsundervisningen

torde förutsätta, att denna — i likhet med utbildningen på

andra områden ■—- kan påbörjas omedelbart efter genomgången grundskola

(enhetsskola). Utredningen utformar mot denna bakgrund en utbildningsgång

för trädgårdsundervisningen.

Första ledet i denna utbildningsgång utgörs av förberedande yrkesutbildning

i form av praktiktjänstgöring vid trädgårdsföretag. Denna praktiktid

bör omfatta ungefär fyra månader och kunna påbörjas omedelbart efter avslutad

grundskola i juni månad. Praktiken bör självfallet även kunna fullgöras

vid skolor med trädgårdsundervisning i den mån praktiska möjligheter

härför föreligger.

Såsom ett andra led i utbildningsgången följer enligt utredningens förslag

grundläggande yrkeskurs. Den bör omfatta 21 veckor samt kunna anordnas

både som vinterkurs och som sommarkurs. Genom att två kurser anordnas

per år uppnås ett kontinuerligt utnyttjande av lärare och lokalresurser. För

inträde i kursen bör krävas — förutom förut angiven praktik — att eleverna

har uppnått 16 års ålder. Vid kursen bör i princip inte någon specialisering

förekomma. Kursen bör, enligt utredningens mening, omfatta ca 550 timmar

teoretisk undervisning och 250 timmar övningar i de tillämpade trädgårdsämnena.

Som allmän riktlinje för uppläggningen av undervisningen i den

grundläggande yrkeskursen redovisar utredningen följande kursplan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

Antal

timmar

7

Trädgårdsbotanik.....................

Mark- och växtnäringslära .............

Trädgårdsekonomi ..................

Växtpatologi med bekämpningsteknik ..,

Maskinlära..........................

Byggnadslära samt värme- och kylteknik

Köksväxtodling......................

Blomsterodling......................

Plantskoleskötsel....................

Fruktodling ........................

Trädgårdsanläggning ................

30

40

30

30

30

30

80

130

50

50

50

Summa timmar 550

För inträde till trädgårdsförmanskurs, som ingår som tredje led i utbildningsgången,

bör enligt utredningens uppfattning krävas dels genomgången

grundläggande yrkeskurs, dels två års praktik inom trädgårdsområdet. I

denna får inräknas den praktik på ca fyra månader, som erhållits under den

förberedande yrkesutbildningen. Rörande praktiken anför utredningen vidare

bl. a. följande.

För att möjliggöra för de studerande att genomgå förmanskursen före

värnpliktstjänstgöringen har utredningen övervägt att en del av praktiken

skulle fullgöras efter genomgången sådan kurs. För att få garanti för att full

praktiktid likväl erhålls, skulle betyg över förmanskurs inte utfärdas förrän

praktiken i sin helhet har fullgjorts. Utredningen anser, att en sådan anordning

bör, efter tillstånd av tillsynsmyndigheten, kunna tillämpas då särskilda

omständigheter gör detta motiverat.

I stället för genomgången grundläggande yrkeskurs bör efter prövning i

varje särskilt fall jämförlig utbildning, t. ex. grundläggande yrkeskurs inom

jordbruksområdet kompletterad med extra trädgårdspraktik, kunna godtas

för inträde i förmanskurs.

För trädgårdsförmanskursens utformning anger utredningen följande riktlinjer.

Trädgårdsförmanskurs bör påbörjas i mitten av januari och avslutas i december.

Undervisningen bör omfatta ungefär 1 600 timmar. Med hänsyn till

de olika inom trädgårdsnäringen förekommande produktionsinriktningarna

bör specialisering kunna ske i första hand mellan anläggarutbildning och

odlarutbildning. I fråga om odlarutbildningen föreligger härjämte ur näringens

synpunkt behov av specialisering på olika odlingsområden. Vid sidan

av en allmän trädgårdskurs bör sålunda specialinriktning kunna ske på

växthusodling, fruktodling samt plantskoleskötsel. I betydande utsträckning

kan undervisningen vara gemensam för de olika studieinriktningarna, varigenom

kostnaderna för undervisningens specialisering begränsas. Undervisning

inom allmän trädgårdskurs eller viss specialinriktning bör endast anordas,

därest lägst fem elever anmäler sig till sådan undervisning. Utredningen

förordar, att undervisningen i trädgårdsförmanskursen läggs upp i

huvudsak enligt följande kursplan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

Gemensamma ämnen

Bokföring ...........................

Trädgårdsekonomi ...................

Arbetslära och arbetsledning...........

Mark- och växtnäringslära.............

Trädgårdsbotanik .....................

Växtpatologi med bekämpningsteknik . . .

Byggnadslära samt värme- och kylteknik

Maskinlära......................

Odlarlinjen

Anläggarlinjen

60

60

150

150

150

150

no

no

80

80

80

80

50

50

140 820

140 820

Allmän

kurs

Tillämpade trädgårdsämnen

Fältmätning .................. 50

Köksväxtodling................ 130

Blomsterodling ................ 200

Frukt-och bärodling............ 100

Plantskoleskötsel .............. 100

Trädgårdsanläggning............ 200 780

Summa timmar 1 600

--- -__

Vid specialinriktning på

växthus-

frukt-

plantsko-

odling

odling

leskötsel

50

50

50

O

O

200

50

50

—

330

75

75

130

75

480

75

50

50

50

455

100

75 780

75 780

75 780

400

1 600 1 600 1 600 1 600

Såsom ett fjärde led i utbildningsgången bör enligt utredningen inrättas

en trädgårdsteknikerkurs, som motsvarar lantmästarutbildningen på jordbruksområdet.

I sin motivering för förslaget erinrar utredningen om att frågan

berördes av jordbrukshögskoleutredningen samt anför bl. a. följande.

Jordbrukshögskoleutredningen uttalade, att till följd av att hortonomut7*.

. ''oBmgen enligt utredningens förslag skulle erhålla högskolemässig karaktar,

behov sannolikt kunde uppstå av arbetskraft med utbildning någonstans

mellan den niva, som motsvarar den nuvarande 16-månaderskursen vid trädgardsskolorna,

och den som kommer att ges genom en högskolemässig utbildning.

Jordbrukshögskoleutredningen angav, att den hade diskuterat en

eventuell påbyggnadskurs för de vid trädgårdsskolorna utbildade av ungefär

samma omfattning och standard som den nuvarande lantmästarutbildnineen

vid Alnarp. 0

..Vid remissbehandlingen av jordbrukshögskoleutredningens förslag framhöll

trädgårdsavdelningskollegiet vid Alnarpsinstitutet, att en ofrånkomlig

foljd av utredningens förslag skulle bli, att ett mellanstadium måste tillkomma

Enligt kollegiet syntes det väsentligt, att en väl utrustad driftsledarutbildmng

organiserades innan beslut fattades om högskolemässig hortonomutbildning.

Trädgårdsnäringsutredningen anförde i detta sammanhang bl. a.,

att antalet sökande till den högre trädgårdskursen var i stigande och att detta

syntes bekräfta jordbrukshögskoleutredningens uppfattning om behovet

av arbetskraft med en utbildningsnivå mellan de nuvarande trädgårdsskolorna

och den högskolemässiga utbildningen. I yttrandet anfördes vidare, att

utvecklingen syntes gå mot större företagsenheter på trädgårdsområdet, varigenom

efterfrågan på personer med driftsledarutbildning kunde förväntas

komma att öka.

Sasom ytterligare motiv för sitt förslag om trädgårdsteknikerkurs åberopar

trädgårdsnäringsutredningen sin undersökning om behovet av arbetskraft

på olika utbildningsnivåer, vid vilken uppgiftslämnarna har fått ange

behovet av arbetskraft med utbildning på en nivå motsvarande den nuvarande

lantmästarutbildningen. Härvid har framkommit ett utbildningsbehov på

ca 20 personer årligen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Även om en betydande osäkerhet vidlåder denna behovsbedömning, är det

dock tydligt, att det från trädgårdsnäringens sida föreligger starka önskemål

om att möjlighet skall finnas för en fortsatt utbildning av ungefär ett års

längd efter de nuvarande trädgårdsskolorna. Särskilt starkt framträdande

synes behovet av en sådan utbildning vara på anläggarsidan. Inom de större

och medelstora städerna har i allmänhet ansetts att bl. a. stadsträdgårdsmästaren

bör ha en längre utbildning än vad trädgårdsskolorna ger. Även ett betydande

antal av de större trädgårdsanläggningsföretagen har yrkat på att

möjlighet bör finnas till en längre utbildning. Inom odlarområdet har framförallt

de större handclsträdgårdsföretagen framfört önskemål om en tillläggsutbildning.

Denna får anses vara lämplig även för personer, som inriktar

sig på att bli instruktörer vid hushållningssällskapen, yrkeslärare vid skolor

med trädgårdsutbildning in. in.

Utredningen framhåller slutligen i sin motivering, att antalet sökande till

den sista högre trädgårdskursen (hösten 1961) vid Alnarp var 21, varav tre

med studentexamen. Eftersom det för framtiden skall krävas studentexamen

(eller därmed jämställd utbildning) för hortonomstudier, kommer de som

saknar sådan examen att lämnas utan möjlighet till fortsatta studier. Detta

anser utredningen otillfredsställande.

Den nya kursformen bör påbörjas i samband med att den nuvarande

högre trädgårdskursen i Alnarp upphör. Rörande kurstid och inträdesfordringar

till kursen anför utredningen bl. a. följande.

Trädgårdsteknikerkursen bör i likhet med trädgårdsförmanskursen påbörjas

i mitten av januari och avslutas i december. Som villkor för inträde

bör gälla, att sökanden genomgått förmanskursen eller på annat sätt inhämtat

kunskaper motsvarande vad som meddelas i denna. Därutöver bör krävas

vissa allmänteoretiska förkunskaper, såsom kunskaper i ämnena svenska,

matematik, fysik, kemi, biologi och engelska av ungefär samma omfattning

som i nuvarande realexamen. För inträde till lantmästarkursen har föreslagits

samma krav på allmänteoretiska förkunskaper.

Utredningen anser, att teknikerkursen, såvida minst åtta elever anmäler

sig, bör anordnas varje år. I annat fall bör kursen anordnas vartannat år.

Kursen bör differentieras på anläggarlinje och odlarlinje. I åtskilliga ämnen

bör emellertid undervisningen kunna vara gemensam. Som huvudsaklig riktlinje

för undervisningens uppläggning anger utredningen följande kursplan.

Odlar- Anläggar
linjen

linjen

Gemensamma ämnen

Bokföring ...................................... 75 75

Trädgårdsekonomi................................ 150 150

Arbetslära och arbetsledning ...................... 150 150

Mark- och växtnäringslära ........................ 100 100

Trädgårdsbotanik ................................ 75 75

Växtpatologi med belcämpningsteknik .............. 50 50

Maskinlära ...................................... 100 100

Byggnadslära.................................... _70 770 70_ 770

Tillämpade trädgärdsämnen

Fältmätning .................................... — 75

Värme- och kylteknik ............................ 70 —-

Köksväxtodling.................................. 180

Blomsterodling .................................. 280 80

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1962

Odlar- Anläggar
linjen

linjen

Frukt- och bärodling.............................. 50 50

Plantskoleskötsel ................................ 50 150

Trädgårdsanläggning................ — 630 275 630

Summa timmar 1400 1400

Utredningen framlägger också förslag om specialkurser i praktiska fackämnen

för trädgårdsnäringens yrkesutövare. Dessa bör nämligen ha möjlighet

att vidga och fördjupa de kunskaper, som vunnits vid praktiskt arbete

eller vid tidigare yrkesutbildning. Undervisningen vid kurserna bör så

nära som möjligt anknyta till de problem som förekommer inom trädgårdsiöretagen.

Som exempel på ämnesområden för specialkurser nämner utredningen

trädgårdsekonomi, växthusodling, trädgårdsanläggning, plantskoleskötsel,

fruktodling, fältmässig köksväxtodling samt växthusbyggnation. Det

är av vikt att man vid utformningen av specialkurserna prövar sig fram till

tormer, som ger största möjliga anslutning. Såväl endagskurser, veckokurser

som månadskurser bör kunna komma i fråga. Förslag till specialkurser

bör uppgöras av resp. skola i samråd med vederbörande trädgårdsorganisation,

landsting eller hushållningssällskap samt underställas lantbruksstyrelsen

för godkännande. För kostnader i samband med specialkurserna föreslår

utredningen, att tills vidare 25 000 kr. för år får fördelas av lantbruksstyrelsen.

Därvid bör i huvudsak tillämpas samma bestämmelser beträffande

medlens användning som gäller för lantbruksundervisningen.

Utredningen uttalar också, att nuvarande kurslitteratur på trädgårdsområdet

är mycket begränsad och i vissa fall bristfällig. Ett belopp av 5 000 kr.

bör därför årligen ställas till lantbruksstyrelsens förfogande för att lämnas

som ersättning till författare av kompendier och annan kurslitteratur samt

yrkeslitteratur. Utredningen framhåller särskilt angelägenheten av att lämplig

utländsk litteratur översätts och omarbetas efter svenska förhållanden.

Trädgårdsnäringsutredningens förslag till utbildningsgång inom trädgårdsundervisningen

sammanfattas i följande tablå.

Ålder, år

Nioårig grundskola, samtliga linjer

. 4 månaders praktik

__ 17

Grundläggande yrkeskurs, 21 veckor, vid trädgårdsskolorna

'' samt vid vissa lantmannaskolor

____ 18

Ca 20 månaders praktik samt korta specialkurser främst för

dem som inte ämnar fortsätta vid de mera avancerade kurserna
''

____20

Värnpliktstjänstgöring

Trädgårdsförmanskurs, 42 veckor 90

Trädgårdsteknikerkurs, 42 veckor

__ 23

Förberedande

yrkesutbildning
Grundläggande

yrkesutbildning
-

Vidareut
bildning
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Vid behandlingen av frågan om trädgårds utbildningens lokalisering

framhåller utredningen inledningsvis, att med hänsyn till

att den grundläggande yrkeskursen blir de studerandes första egentliga kontakt

med den skolmässiga trädgårdsutbildningen är det bl. a. ur rekryteringssynpunkt

av vikt att den anordnas vid skolor i olika delar av landet.

Även till följd av att undervisningen i denna kurs kan hållas på en elementär

nivå samt vara odifferentierad, synes förläggning till ett flertal skolor

inte inge några större betänkligheter. För att begränsa kostnaderna bör den

emellertid förläggas till skolor, som samtidigt har annan närliggande utbildning

såsom trädgårdsförmanskurs (trädgårdsskolor) eller grundläggande

yrkeskurs inom jordbruksområdet (lantbruksskolor). I fråga om trädgårdsförmans-

och trädgårdsteknikerkurserna måste större krav ställas på att lärarna

är specialiserade. Dessa kurser bör därför anordnas vid skolor, som äi

helt inriktade på trädgårdsområdet.

Mot denna bakgrund behandlar utredningen till en början trädgårdsskolornas

framtida antal och lokalisering. Vid bedömningen av det nödvändiga

antalet trädgårdsskolor bör enligt utredningen hänsyn i första hand tas till

det samband, som råder mellan skolornas storlek å ena sidan samt undervisningsstandard

och undervisningskostnad per elev å andra sidan. Samtidigt

bör beaktas, att utbildningsmöjligheter finns inom de viktigaste rekryteringsområdena.

Beträffande sambandet mellan skolornas storlek och undervisningsstandard

anför utredningen bl. a. följande.

En viss specialisering mellan lärarna är nödvändig vid undervisning i

trädgårdsförmans- och trädgårdsteknikerkurserna, om undervisningen skall

kunna hållas på en godtagbar nivå. Stora skolor med ett flertal lärare har

därför bättre förutsättningar att ge en högtstående undervisning än mindre

skolor med endast en eller två lärare, som var och en måste täcka betydande

delar av kursernas ämnesområden. På nämnda utbildningsnivåer är det

vidare av väsentlig betydelse, att eleverna har möjlighet att specialisera sig

på olika utbildningsriktningar. Också detta förutsätter stora skolor.

Utredningen har undersökt kostnaderna för undervisningen vid nuvarande

trädgårdsskolor. Undersökningen visar, att väsentliga skillnader föreligger

mellan de olika skolorna i fråga om kostnader per elevdag. Sålunda beräknas

denna kostnad under tidsperioden 1957/58—1959/60 för Alnarps del

ha uppgått till något mindre än 20 kr. per dag, för Stockholms del till 25 a

30 kr. och för Söråkers del till något mer än 40 kr. Kostnadsskillnaderna

anser utredningen främst bero på att antalet elevdagar vid skolorna i Alnarp

och Stockholm varit avsevärt större än vid skolan i Söråker. Utredningen anför

härom i huvudsak följande.

De konstaterade högre undervisningskostnaderna per elev vid mindre skolor

sammanhänger främst med att en betydande del av kostnaderna vid en

trädgårdsskola är fasta eller endast obetydligt ändras upp till en viss storlek

av skolan. Detta gäller framför allt kostnaderna för lärarlöner och sortiinentsodlingar,

vilka utgör de största kostnadsposterna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1962

Vid lokaliseringen av trädgårdsskolor måste enligt utredningen även beaktas

omgivningen och klimatförhållandena.

Skolornas omgivning och miljö är av betydelse för möjligheterna att åstadkomma

en efter yrkeslivets krav väl anpassad undervisning. För såväl elever

som lärare spelar det nämligen eu viss roll att en trädgårdsskola ligger i eu

trakt med högtstående och rationellt bedriven trädgårdsproduktion eller omfattande

och föredömlig trädgårdsanläggarverksamhet. Eftersom trädgårdsodlingen

endast behöver mycket begränsade arealer, kommer enbart de ur

klimat- och marksynpunkt lämpligaste jordarna i fråga och givetvis bör detsamma

gälla vid lokalisering av en trädgårdsskola. Av värde för undervisningen

vid en sådan skola är också om denna kan anknyta till försöksverksamhet

inom trädgårdsområdet. Härigenom erhålls tillgång till undervisningsodlingar

av en helt annan omfattning än annars skulle vara tänkbart.

Till stöd för sina överväganden beträffande trädgårdsskolornas lokalisering

har utredningen undersökt varifrån de olika trädgårdsskolorna rekryterar

sina elever och vart de går efter avslutad utbildning.

Av undersökningen framgår att av de elever, som under åren 1958—1960

antagits vid trädgårdsskolorna, i runt tal hälften studerat vid det egna områdets

skola. Vid Alnarp har sålunda 67 procent av eleverna kommit från

Götaland, vid Experimentalfältet 30 procent från Svealand och vid Söråker

44 procent från Norrland. Av eleverna från Alnarp och Experimentalfältet

stannade ca 60 procent inom Götaland resp. Svealand, medan ca 50 procent

av eleverna från Söråker stannade inom Norrland. Vid bedömningen av

dessa uppgifter bör dock observeras att anläggarutbildning endast funnits

att tillgå vid skolan vid Experimentalfältet.

Utredningen anser att det av undersökningen framgår att det inte har så

stor betydelse som tidigare ansetts att utbildningen är förlagd inom det egna

området.

Trädgårdsnäringsutredningen övergår därefter till att diskutera tre olika

alternativ för förläggning av trädgårdsskolorna.

Alternativ 1 innebär, att trädgårdsförmans- och trädgårdsteknikerkurserna

koncentreras till endast en trädgårdsskola förlagd till Alnarp. De skäl,

som utredningen anser tala för och emot detta alternativ, är sammanfattningsvis

följande.

Som fördel med enbart en trädgårdsskola kan åberopas, att härigenom erhålls

en rationell undervisning. Undervisningskostnaderna per elev begränsas

genom alt klassavdelningar med fullt antal elever kan organiseras och

därigenom att sorlimentsodlingar och övrig undervisningsutrustning inte

behöver finnas på flera platser. Samtidigt förbättras specialiseringsmöjligheterna

för eleverna. Förläggning av förmans- och teknikerkurserna till eu

en.^.a. P^s ltan emellertid förväntas medföra väsentligt sämre rekryteringsmöjligheter.

Den snabba utvecklingen inom kommunikationsområdet torde

dock något ha minskat denna nackdel. Vidare kan en sådan negativ effekt

på elevrekryteringen i någon mån mildras genom resebidrag. En annan nackdel

med enbart en skola är, att den utvecklingsbefrämjande konkurrens, som

två eller flera skolor ger, bortfaller.

Alnarp torde vara den lämpligaste förläggningsplatsen vid detta alternativ.

Där erhålls nämligen direkt anknytning till den högre trädgårdsutbild
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

ningen. Genom att anlita de lärare, forskare och försöksmän, som kommer

att finnas vid lantbrukshögskolans trädgårdssektion i Alnarp, kan speciallärare

erhållas. Vidare kommer vid Alnarp att finnas undervisningsodlingar

och försöksodlingar inom trädgårdsområdet i större omfattning än på någon

annan plats. Trädgårdsnäringen är dessutom i hög grad koncentrerad

till södra Sverige. Klimatet möjliggör odling av samtliga de växter, som kan

odlas i Sverige.För anläggarutbildningen finns demonstrationsobjekt i Lund,

Malmö och Köpenhamn. Även vad lokalutrymmen beträffar har Alnarp vissa

fördelar, eftersom vissa undervisningslokaler kan vara gemensamma med

övrig undervisning. Dessutom finns där betydande bostadsutrymmen för eleverna.

Alternativ II innebär, att det skall finnas två trädgårdsskolor i landet och

att dessa med hänsyn till trädgårdsodlingens lokalisering bör förläggas till

Alnarp resp. lämplig plats i mellersta Sverige. Rörande detta alternativ anför

utredningen bl. a. följande.

Fördelarna med två skolor får främst anses vara att trädgårdsodlingen i

mellersta Sverige därigenom erhåller stöd av en egen trädgårdsskola. Detta

torde vara av väsentlig betydelse dels för elevrekryteringen, dels för kontakten

med yrkesutövarna. Som nackdelar kan anföras att utbildningskostnaden

per elev torde bli något högre vid två skolor än vid en skola. Vidare

måste beaktas investeringskostnaderna för ny skola i mellersta Sverige,

eftersom skolan på Experimentalfältet måste flyttas i samband med utbyggnaden

av Stockholms universitet.

Vissa fördelar skulle eventuellt uppnås genom en specialisering i utbildningens

inriktning mellan de båda skolorna. Sålunda skulle odlingsutbildningen

i sin helhet kunna förläggas till Alnarp, medan anläggarutbildningen

förlädes till skolan i mellersta Sverige. En sådan specialisering torde kunna

minska undervisningskostnaderna något. Å andra sidan måste då samtliga

elever, som önskar odlarutbildning, söka sig till Alnarp, och samtliga

elever, som önskar anläggarutbildning, söka sig till skolan i mellersta Sverige.

Med hänsyn till att en trädgårdsskola i mellersta Sverige måste nybyggas

kan i detta alternativ även övervägas att förlägga trädgårdsutbildningen för

Norrland och en del av mellersta Sverige till den nuvarande trädgårdsskolan

vid Söråker. En sådan förläggning är dock mycket tveksam med hänsyn

till att Söråker ligger så långt norr om tyngdpunkten för det trädgårdsodlingsområde

denna skola då skulle betjäna. Huvudparten av de blivande

trädgårdsmästarna i mellersta Sverige skulle sannolikt föredra Alnarp framför

Söråker. Trädgårdsskolan i Söråker kräver dessutom betydande investeringar,

om elevantalet skall kunna ökas till en någorlunda godtagbar nivå.

Oavsett om Söråker-skolan utbyggs eller om en ny skola byggs i mellersta

Sverige måste alltså betydande investeringar ske. Under sådana förhållanden

torde det senare alternativet vara att föredra.

Alternativ III innebär, att särskilda trädgårdsskolor liksom f. n. skall finnas

i såväl södra och mellersta som norra Sverige.

Fördelarna med detta alternativ är, att en god lokal anknytning erhålls.

Detta har betydelse för elevrekryteringen och för anpassningen av utbildningen

till de skilda produktionsförutsättningar, som finns inom olika delar

av landet. Kostnaderna per utbildad elev blir dock vid detta alternativ

högre än vid de övriga alternativen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

Trädgårdsnäringsutredningen har stannat för, att särskilda trädgårdsskolor

bör finnas såväl i Alnarp som i mellersta Sverige. För Norrlands vidkommande

föreslår utredningen att trädgårdsundervisning av minst samma

omfattning som f. n. bör stå till förfogande även framgent. Enligt utredningens

mening bör vid trädgårdsskolorna i Alnarp och mellersta Sverige

anordnas — förutom grundläggande yrkeskurs — även trädgårdsförmanskurs.

I Alnarp bör förmanskursen omfatta en anläggarlinje och en odlarlinje,

inom vilken möjlighet bör finnas att vid sidan om allmän odlarkurs

välja specialinriktning på växthusodling, fruktodling och plantskoleskötsel.

Vid trädgårdsskolan i mellersta Sverige bör enligt utredningens uppfattning

anordnas en anläggarlinje och en odlarlinje, inriktad på växthusodling.

Trädgårdsteknikerkursen anser utredningen böra förläggas till Alnarp.

Som skäl härför åberopar utredningen i huvudsak vad som förut anförts

om utbildningsresurserna i Alnarp.

I fråga om lokaliseringen av trädgåi-dsskolan i mellersta Sverige erinrar

utredningen om att den nuvarande skolans område vid Experimentalfältet

snart kommer att tas i anspråk vid utbyggnaden av Stockholms universitet.

En förflyttning av trädgårdsskolan blir därmed aktuell. Utredningen

har undersökt ett flertal olika förläggningsalternativ. Av dessa har utredningen

närmare övervägt tre, nämligen förläggning av trädgårdsskolan

till Mälaröarna, till Ulvhälls lantbruksskolas nuvarande område i Strängnäs

samt till ett område inom Norrköpings stad. I samtliga dessa fall har förläggningen

varit godtagbar ur såväl jordarts- som klimatsynpunkt. Alternativet

med förläggning till Strängnäs anser sig utredningen ej kunna förorda

och anför härom bl. a. följande.

Det har övervägts att inrymma trädgårdsskolan inom de byggnader, som

disponeras av Ulvhälls lantbruksskola och som ägs av Strängnäs stad. Denna

möjlighet är dock beroende av en förflyttning av lantbruksskolan. Då förflyttning

kan ske först om några år, skulle trädgårdsundervisningen i

Strängnäs under en övergångstid få förläggas till provisoriska lokaler. Trädgårdsodling

förekommer endast i begränsad omfattning inom området och

demonstrationsmöjligheter i fråga om parkanläggningar m. m. är begränsade.

I valet mellan de båda andra alternativen har utredningen stannat för att

förorda placering i Norrköping.

I anslutning till såväl Mälaröarna som Norrköping ligger betydande odlingsdistrikt

samt omfattande parkanläggningar. Båda förläggningsalternativen

är lämpliga ur kommunikationssynpunkt. På Mälaröarna torde erforderlig

tomt kunna disponeras på staten tillhörig mark. Någon lämplig byggnation

finns emellertid inte. Kostnaderna för tomtens iordningsställande och

för att uppföra byggnader måste täckas med statsmedel.

Norrköpings stad har förklarat sig beredd att bidraga till skolans tillkomst

genom att ställa erforderligt område, yttre ledningar och vägar till förfogande

utan ersättning samt uppföra nödvändiga byggnader, vilka mot

årlig hyra skulle överlåtas till skolan. Denna skulle förläggas till ett område

vid Himmelstalund, som ligger omedelbart sydväst om Norrköping och

som gränsar i nordost till Motala ström och i öster till riksväg nr 1. Jordarten

utgörs i huvudsak av lättlera och mo. Marken är väl lämpad för träd
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

gårdsodling och klimatförhållandena är helt tillfredsställande. Norrköpings

stads fastighetskontor har närmare utformat ett förslag till en trädgårdsskola

vid Himmelstalund. Hyran har efter överläggningar bestämts till ett

fast belopp av 125 000 kr. per år, varvid staden skulle stå för kostnaderna

för både inre och yttre underhåll. I anslutning till skolans område planeras

ett utställningsområde samt ett park- och friluftsområde. Dessutom föreligger

planer på att i närheten förlägga en filial till växtförädlingsanstalten i

kvalöv. Vid denna skulle bl. a. provas vissa nya sorter av trädgårdsväxter.

Ur trädgårdsskolans synpunkt skulle en sådan förläggning av växtförädlingsanstaltens

filial medföra vissa fördelar. Bl. a. skulle vissa försöksodlingar

kunna utnyttjas för demonstrationsändamål.

Utredningen förordar, alt de för skolverksamheten nödvändiga byggnaderna

hyrs enligt långtidskontrakt mellan staten och Norrköpings stad. I

samband med skolans förflyttning till Norrköping bör enligt utredningens

mening staten åta sig huvudmannaskapet för skolan.

Beträffande trädgårdsundervisningen i Norrland anför utredningen, att

det inte är ekonomiskt försvarligt att upprätthålla verksamheten vid Söråker-skolan.

Samtidigt är det dock enligt utredningens mening angeläget,

att möjlighet till trädgårdsutbildning av nuvarande omfattning bibehålls i

Norrland. Utredningen har funnit, att betydande kostnadsbesparingar kan

uppnås, om undervisningen i Norrland samförläggs med annan närstående

utbildning. Trädgårdsundervisning förekommer nu vid lantmannaskolorna

i Umeå och Vindeln. Utredningen anser, att undervisningen i fortsättningen

hör förläggas till lantmannaskolan i Umeå, som därefter bör benämnas Umeå

lantbruks- och trädgårdsskola.

Där finns bl. a. växthus och vissa övriga trädgårdsanläggningar. Vidare

kommer vid Umeå-skolan att friställas vissa förläggningsutrymmen för elever

i samband med att nuvarande ladugårdsförmanskurs avvecklas. Viss

samundervisning kan ske med eleverna vid lantmannaskolan. Därest trädgårdsförsöksstationen

i norra försöksdistriktet förläggs till Röbäcksdalen,

torde medverkan i trädgårdsundervisningen även kunna erhållas från personal

vid stationen. En sådan samverkan skulle vara ändamålsenlig bl. a. med

hänsyn till att försöksverksamheten är i hög grad koncentrerad till sommaren,

medan undervisningen även omfattar vinterhalvåret.

Verksamheten vid trädgårdsskolan i Söråker bör nedläggas och det bör ankomma

på skolans styrelse och huvudman att i samråd med lantbruksstyrelsen

vidta erforderliga åtgärder för avvecklingen.

Rörande utformningen av trädgårdsundervisningen i Umeå framhåller

utredningen, att kurserna vid skolan i Söråker nu är kortare än vid de båda

andra trädgårdsskolorna. Anledning härtill har främst varit svårigheterna

alt rekrytera elever till en längre yrkesutbildning vid Söråker. Enligt utredningens

mening måste dessa erfarenheter beaktas. Utredningen anser sig

inte kunna bortse från det åtminstone hittills begränsade elevunderlaget

för trädgårdsuthildningen i Norrland. Den sammanlagda undervisningstiden

för den grundläggande yrkeskursen och den därpå följande förmanskursen

vid Umeå-skolan hör därför vara ungefär densamma som nu tilllämpas

vid Söråker. Trädgårdsundervisningen vid Umeå-skolan hör således

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

omfatta en ettårig kursverksamhet bestående av fem-månaders grundläggande

yrkeskurs och återstoden av en förmanskurs. För inträde till förmanskursen

bör krävas genomgången grundläggande yrkeskurs eller motsvarande

utbildning samt praktik av ungefär samma omfattning som för

inträde till ettårig förmanskurs.

Det kan enligt utredningen antas, att den föreslagna förläggningen av

trädgårdsundervisningen kommer att leda till en successivt vidgad rekrytering.

Därest det framdeles visar sig att tillräckligt underlag härför finns,

bör förmanskursen förlängas till en ettårig kurs. Det bör ankomma på

lantbruksstyrelsen att följa ändringarna i elevrekryteringen och i förutsättningarna

för undervisningen i övrigt och framlägga de förslag, som den

framtida utvecklingen gör motiverad.

Grundläggande yrkeskurs bör enligt utredningens förslag förläggas — förutom

till trädgårdsskolorna i Alnarp, Norrköping och Umeå — i första hand

till lantmannaskolan i önnestad. Där finns redan betydande resurser för

trädgårdsundervisning.

I den mån tillräckligt många elever anmäler sig, bör ytterligare lantmannaskolor

få anordna grundläggande kurser i trädgårdsodling. Antalet lantmannaskolor

med trädgårdsutbildning bör dock enligt utredningens mening

inte vara flera än att varje skola kan anlita en hel- eller deltidsanställd

hortonom och en trädgårdsmästare (yrkeslärare) som lärare. Detta

innebär vid tillämpning av 1955 års lantbruksundervisningskommittés förslag

beträffande minimiantalet elever per läraravdelning vid lantbrukets yrkesskolor,

att antalet elever skall uppgå till minst 16, om två lärare skall

kurina anställas. Det torde emellertid böra ankomma på lantbruksstyrelsen

att — i likhet med vad som gäller för de yrkesskolor som sorterar under överstyrelsen

för yrkesutbildning —- i varje särskilt fall pröva, när grundläggande

yrkeskurs inom trädgårdsområdet skall få inrättas vid en skola eller avvecklas

vid skola med alltför få elever.

I likhet med trädgårdsskoleutredningen och 1957 års lantbruksundervisningskommitté

föreslår trädgårdsnäringsutredningen att fruktodlingsskolan

i Urshult skall nedläggas.

Slutligen redovisar trädgårdsnäringsutredningen personal- och

kostnadsberäkningar för den föreslagna trädgårdsundervisningen.

Vad gäller lärare bör enligt utredningens mening finnas dels ämneslärare,

som avlagt hortonomexamen eller trädgårdsarkitektexamen, dels yrkeslärare,

som genomgått den av utredningen föreslagna trädgårdsteknikerkursen

(övergångsvis nuvarande trädgårdsskola). För lärarna vid en trädgårdsskola

bör härutöver gälla samma kompetensfordringar, tillsättningsförfarande

m. m. som för motsvarande befattningshavare vid lantbruksskola, (lantmannaskola).

Föreståndare för trädgårdsskola bör benämnas rektor.

Utredningen berör därefter olika lärarkategoriers undervisningsskyldighet

och uttalar härom bl. a. följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Trädgårdsnäringsutredningen anser, att undervisningsskyldigheten i stort

sett bör vara av samma omfattning som inom jordbruksundervisningen. Med

hänsyn till att vissa av lärarna skall förestå fackavdelning samt till att en

stor del av undervisningen skall fullgöras på högre stadier har utredningen

räknat med en genomsnittlig undervisningsskyldighet för ämneslärarna omfattande

20 teoretiska undervisningstimmar per vecka. Mellan lärarna bör

sedan undervisningstidens längd differentieras på så sätt, att lärare, som

förestår fackavdelning eller som bär mera krävande undervisning, bör kunna

tilldelas färre timmar, medan övriga lärare erhåller i motsvarande man

fler timmar. För rektor har utredningen räknat med 14 teoretiska undervisningstimmar

per vecka och för yrkeslärare 34 praktiska undervisningstimmar

per vecka. Undervisningsskyldigheten bör enligt utredningens mening

omfatta 42 veckor per år, vilket också förordats för lantbruksskolornas del.

Enligt utredningens beräkningar kommer undervisningsskyldigheten per

år att uppgå till för rektor 588 timmar teoretisk undervisning, för ämneslärare

840 timmar teoretisk undervisning och för yrkeslärare 1 428 timmar

praktisk undervisning. Med ledning härav och av undervisningens omfattning

har utredningen beräknat behovet av lärare vid olika skolor och funnit

följande antal erforderligt.

Alnarp

Norrköping

Umeå

Rektor....................

............... 1

1

—

Ämneslärare ..............

............... 5

3

1

Yrkeslärare...............

............... 2

1/2

1/2

önnestad

3

1/3

Utöver i sammanställningen upptagna lärare behövs speciallärare inom

vissa ämnesområden. I den mån de av utredningen föreslagna specialkurserna

får avsevärd anslutning erfordras särskilda lärarkrafter även härför.

Utredningens beräkningar av ändringarna i statens kostnader för trädgårdsundervisningen

redovisas i följande sammanställning.

Statens

kostnader

1959/60

I. Trädgårdsskolan (trädgårdsavdelningen)

i Alnarp

Avlöningar ........................ 236 800

Speciallärare ...................... 8 900

Bränsle, städning, utrustning m. m... 59 100

Andel av administrationskostnaderna

vid Alnarps-institutet .............. 25 000

II. Trädgårdsskolan vid Experimentalfältet

Statsbidrag till löner .............. 147 000

Driftskostnadsbidrag................ 83 000

III. Trädgårdsskolan i Norrköping

Avlöningar (1 rektor, 3 ämneslärare, 2

yrkeslärare eller trädgårdsmästare jämte

viss övrig personal) ................

Speciallärare ......................

Driftskostnader ....................

Arrendekostnad ....................

-> llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr .9.9

Förändring till följd av

utredningens förslag

ökning minskning

147 000

83 000

175 000

10 000

60 000

125 000

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

/V.

Umeå lantbruks- och trädgårdsskola

Statens

kostnader

1959/60

Förändring till följd av

utredningens förslag

ökning minskning

Merkostnad till följd av utredningens

förslag:

Statsbidrag till lärarlöner (1 ämneslä- rare, 1 yrkeslärare och speciallärare). .

Driftskostnadsbidrag........

50 000

15 000

V.

Grundläggande yrkeskurs vid vissa lant- mannaskolor ...........

75 000

VI.

Trädgårdsskolan i Söråker

Statsbidrag till lärarlöner, driftskostna- der m. m............

1959

118 200

118 200

VII.

(Bidrag från landsting 50 000 kr.)

Fruktodlingsskolan i Urshult

Statsbidrag till löner, driftskostnader

m. m. ......

60 200

60 200

VIII.

(Bidrag från landsting 40 000 kr.)

(Bidrag från hush.ssällsk. 2 000 kr.)

Specialkurser .......

25 000

IX.

Bidrag vid författande av kurslitteratur

—

5 000

____

Summa

738 300

540 000

408 500

Yttranden. Utredningens beräkningar i

fråga om

behovet

av ut-

bildning har berörts av endast ett fåtal remissinstanser. Statskontoret

anser att behovet bör bedömas ytterst försiktigt vid det slutliga ställningstagandet

till trädgårdsundervisningens framtida omfattning. Ämbetsverket

understryker också vad utredningen anfört rörande den handelspolitiska utvecklingens

betydelse för det framtida utbildningsbehovet. Arbetsmarknadsstyrelsen

instämmer i utredningens uttalande, att det framtida behovet av

arbetskraft med trädgårdsutbildning är svårbedömbart, eftersom trädgårdsnäringens

framtida utveckling beror av ett flertal faktorer, som f. n. inte

kan överblickas. De beräkningar av utbildningsbehovet som redovisas bör

därför ej betraktas såsom en prognos i egentlig mening utan enbart som en

bedömning. Svenska landskommunernas förbund, Svenska lantarbetsgivaref

öreningen, Sveriges trädgårdsanläggningsförbund, Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter

och Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare anser, att

behovet av utbildad arbetskraft inom trädgårdsanläggningsområdet kommed

att bli större än vad utredningen beräknat. Svenska lantarbetsgivareföreningen

uttalar också, att utbildningsbehovet torde vara något större inom

odlingsområdet än vad utredningen uppskattat det till.

Den av utredningen föreslagna utbildningsgången har i huvudsak

tillstyrkts av remissinstanserna. Gentemot vissa detaljer har dock några

uttalat avvikande mening.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Sålunda anser lantbrnksstyrelsen, att den förberedande yrkesutbildningen

— i den mån den kommer att enbart utgöras av praktik vid trädgårdsföretag

— i likhet med vad som föreslagits för motsvarande utbildning inom jordbrukets

område bör omfatta minst ett år. Enlig styrelsens mening bör för den

grundläggande yrkesutbildningen föreskrivas en minimilängd av 21 veckor,

vilket ger möjlighet till en successiv förlängning av utbildningen efter hand

som praktiska möjligheter härför föreligger. För inträde i trädgårdsförmanskurs

bör, såsom föreslagits för arbets- och driftsledarkurs på jordbrukets

område, fordras minst två års trädgårdspraktik efter genomgången grundläggande

yrkeskurs. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att det mot bakgrunden

av de rekryteringssvårigheter, som tidvis rått vid vissa trädgårdsskolor,

finns skäl till tveksamhet beträffande den jämförelsevis långa förmansutbildningens

attraktivitet. Tänkbart är att en bättre elevrekrytering

skulle kunna erhållas, om kursen något förkortades och organiserades som

en direkt fortsatt praktisk-teoretisk utbildning efter den grundläggande yrkeskur

sen, alltså utan den 20 månaders praktikperiod, som utredningen förutsätter.

Praktiken bör anordnas som en integrerad del av utbildningen.

Svenska stadsförbundet anför, att det på stadskommunala området äger

rum en systematisk lärlingsutbildning och att det är sannolikt, att stadskommunala

lärlingsnämnden så småningom kommer att utarbeta utbildningsplaner

även för lärlingar inom parkförvaltningarna. Om denna lärlingsutbildning

skulle få en liknande utformning som den grundläggande yrkesutbildningen,

är det angeläget att lärlingarna kan vinna inträde i förmanskursen

utan att först behöva genomgå grundläggande yrkeskurs. Förbundet

framhåller också att längre praktik bör krävas för inträde i trädgårdsteknikerkursen.

Enligt Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund är det mest

iögonenfallande i den nya utbildningsgången att praktiktiden nedskurits.

Förbundet anser detta i och för sig vara mycket beklagligt. Att så sker torde

dock vara ofrånkomligt, om man skall få större anslutning till trädgårdsutbildningen

och förhindra att ungdomen försvinner till andra, mera lättillgängliga

bildningsvägar. Handelsträdgårdsmästareförbundet uttalar vidare,

liksom även Svenska lantarbetsgivareföreningen, att, såsom föreslagits på

jordbruksområdet, statsbidrag med 100 kr. per elev och månad bör utgå till

praktikvärd för olägenheten att la emot oerfarna elever, som ej genomgått

grundläggande yrkeskurs. Föreningen Sveriges kyrkogårdsföreståndare och

Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare framhåller, att vid utformande

av intagningsbestämmelserna till grundläggande yrkeskurs måste beaktas

att grundskolereformen kan vara helt genomförd först efter ett antal år. Därför

bör under eu övergångsperiod annan kompletterande skolunderbyggnad

kunna godtas. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut hyser den

uppfattningen, att för inträde i teknikerkursens odlingslinje bör krävas, att

sökanden genomgått förmanskursens allmänna linje eller kan styrka motsvarande

kompetens.

Benämningarna trädgårdsförmanskurs och trädgårdsteknikerkurs

anser vissa remissinstanser vara mindre lämpliga. Sålunda

föreslår Föreningen Sveriges trädyårdskonsulenter, att benämningen

trädgårdsteknikcrkurs utbyts mot trädgårdsmästarkurs. Skogs- och lantbruksakademien,

Svenska la utarbe t sgivare före ningen, Föreningen Sveriges

trädgårdsarkitekter och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund förordar,

att trädgårdsförmanskursen benämns trädgårdsanläggar- och trädgårdsodlarkurs,

medan SACO, TCO, Sveriges hortonomförbund, Föreningen Sveriges

kyrkogårdsf öreståndare, Centralorganisationen för examinerade träd2-f

Iiihang till riksdagens protokoll I9(>2.1 samt. Nr 99

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

gårdsmästare och Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare anser att kursen

bör kallas trädgårdsmästarkurs.

Förslagen lörande uppläggningen och omfattningen av

de olika kurserna har i stort sett tillstyrkts av remissinstanserna.

Beträffande trädgårdsförmans- och trädgårdsteknikerkurserna framförs

dock i vissa av utlåtandena synpunkter på kursplanernas utformning.

I fråga om trädgårdsförmanskursen anför Skogs- och lantbruksakademien,

att samläsning mellan odlar- och anläggarlinjerna synes svår att genomföra

i den utsträckning utredningen avsett. Liknande uppfattning hyser Föreningen

Svenska trädgårdsarkitekter, Föreningen Sveriges kgrkogårdsföreståndare

och Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare. Härvid framhålls särskilt

önskvärdheten av ytterligare uppdelning mellan linjerna i ämnen av ekonomisk

och arbetsledande natur. Enligt Föreningen Sveriges stadsträdqårdsmastare

och Föreningen Sveriges kgrkogårdsf öreståndare bör ämnet trädgårdsanläggning

få större utrymme i kursplanen.

Även beträffande trädgårdsteknikerkursen uttalar sig Skogs- och lantvruksakademien,

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter, Föreningen Sveriges

kyrkogardsf öreståndare, Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare och

'' venska stadsförbundet för längre gående differentiering mellan anläggaroch

odlarlinjerna än i utredningens förslag till kursplaner. Föreningen Sveriges

stadsträdgårdsmästare betonar vikten av att i kursplanen för anläggarmjen

tillräckligt utrymme ges åt ämnena arbetsorganisation, arbetsplanering

ccj1 ackordsfrågor samt för information rörande landskapsvård, skötsel

av fritidsområden och om den kommunala förvaltningsorganisationen

Aven Svenska stadsförbundet förutsätter, att utbildningen anpassas efter

ommunernas behov. Centralorganisationen för examinerade trädgårdsmästare

framhåller, att större hänsyn måste tas till att eleverna erhåller statliga

och kommunala anställningar efter avslutad utbildning.

De av utredningen föreslagna specialkurserna anser samtliga remissinstanser

vara värdefulla. Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges yrkesfruktodlares

riksförbund, Föreningen Sveriges kgrkogårdsf öreståndare och

Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare finner, att det torde vara väl

motiverat med ett betydligt större årligt anslag än 25 000 kr. för dylika

kurser. Även förslaget, att medel bör anvisas för att förbättra tillgången på

kurslitteratur på trädgårdsområdet tillstyrks genomgående.

Mot den av utredningen föreslagna lokaliseringen av trädg

årds under visningen har åtskilliga remissinstanser anmält avvikande

mening. Förläggning av en trädgårdsskola — inrymmande samtliga

stadier i den föreslagna utbildningsgången — till Alnarp har dock i allmänhet

tillstyrkts i utlåtandena. Däremot har förslaget att förlägga den

mellansvenska skolan till Norrköping mötts av kritik.

Statskontoret förordar, att trädgårdsförmansutbildningen koncentreras

till trädgårdsskolan i Alnarp. Utredningens förslag beträffande lokalisering

av trädgårdsskola med grundläggande yrkeskurs och trädgårdsförinanskurs

till Norrköping tillstyrks av Riksförbundet Landsbygdens folk,

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, SACO, Sveriges hortonomförbiind,

Föreningen Sveriges kgrkogårdsf öreståndare, Centralorganisationen

for examinerade trädgårdsmästare, Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare

och lokaliseringsutredningen. Stadsfullmäktige i Norrköpings stad

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

21

utfäster sig att medverka till skolans tillkomst på sätt utredningen redovisat.

Riksrevisionsverket anser det av utredningen angivna sättet för Norrköpings

stads medverkan till trädgårdsskolans tillkomst vara godtagbart

för statsverket.

Lantbruksstijrelsen kan däremot ej tillstyrka förslaget om skolans förläggning

till Norrköping utan förordar, att frågan tas upp till förnyat övervägande

och att man därvid inriktar sig på en förläggning till Mälardalen.

Styrelsen menar att härvid bör utrönas i vad mån Bergianska stiftelsens

medverkan kan påräknas. Som motiv för sin uppfattning uttalar styrelsen

bl. a. följande.

Vid valet av förläggningsplats bör enligt styrelsens uppfattning främst

tillses att skolan förläggs till den del av mellersta Sverige som har den

mest omfattande och högtstående trädgårdsproduktionen och trädgårdsanläggarverksamheten.

Även om en ej obetydlig sådan produktion och

verksamhet bedrivs i och i trakten av Norrköping är den dock ringa jämfört

med förhållandena inom Mälarområdet. Inom detta område kommer

trädgårdsskolan att på nära håll få betydligt större tillgång till demonstrations-

och åskådningsmaterial i form av handelsträdgårdsföretag och trädgårdsanläggningar.

Styrelsen anser det vara angeläget att utbildning av

trädgårdsanläggare kan ske inom område med sådana topografiska och

andra variationer, som är karakteristiska för större delen av landet.

I huvudsak liknande synpunkter framhålls av Skogs- och lantbruksakademien,

lantbrukshögskolan och statens lantbruks försök, Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitut, Sveriges lantbruksförbund, Hushållningssällskapens

förbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges

trädgårdsanläggningsförbund, Svenska plantskolornas riksförbund, Föreningen

Svenska trädgårdsarkitekter, Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter

och TCO. överstyrelsen för yrkesutbildning erinrar om att förläggning

till Gotland med hänsyn till den ogynnsamma befolkningsutvecklingen

kan anses motiverad. Arbetsmarknadsstyrelsen förordar att förläggning

av skolan till Strängnäs ytterligare övervägs.

Djurgårdsnämnden anför, att det med hänsyn till den beslutade utbyggnaden

av Stockholms universitet är angeläget att utflyttning av trädgårdsskolan

på Experimentalfältet kommer till stånd snarast möjligt. Flyttningen

bör ha skett före årsskiftet 1963/64, vilket förutsätter endera att den

undervisningskurs, som börjar på senhösten 1962, inställs eller att garanti

skapas för att undervisningen fr. o. m. hösten 1963 kan förläggas till den

nya skolan i Norrköping.

Utredningens förslag rörande den fortsatta trädgårds undervisningen

i Norrland har mött stark kritik vid remissbehandlingen

såväl i fråga om undervisningens omfattning som lokaliseringen därav.

Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantarbetsgivaref öreningen, Sveriges

handel strädgårdsmästare förbund, SACO, TCO, Sveriges hortonomförbund

Föreningen Sveriges trådgårdskonsulenter, Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut, Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare, Centralorganisationen

för examinerade trädgårdsmästare, Samarbetsdelegationen för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

de fyra nordligaste länen, Norrlands trädgårdsskoleförbund, Västernorrlands

läns landsting, Västerbottens läns landsting, Föreningen Sveriges kyrkogårds

föreståndare, Västernorrlands handelsträdgårdsmästareförening,

Västernorrlands läns trädgårdsodlareförbund och Hässjö kommun hyser

den uppfattningen att undervisningens omfattning i Norrland bör vara sådan

att fullständig trädgårdsförmansutbildning kan erhållas där. Det anses

synnerligen olämpligt att den föreslagna undervisningen ej ger möjlighet till

samma konsekventa utbildningsgång som vid trädgårdsskolorna i Alnarp

och Norrköping. Lantbruksstyrelsen anser däremot skäl tala för att endast

grundläggande yrkeskurs anordnas i Norrland, men att denna om tillräckligt

underlag finns bör kunna kompletteras med en ettårig förmansutbildning.

Statskontoret avstyrker förslaget att anordna förmansutbildning vid lantmannaskolan

i Umeå. Överstyrelsen för yrkesutbildning finner det olämpligt,

att en kurs om ett halvt år har samma benämning som den ettåriga förmansutbildningen.

Vad gäller lokaliseringen av trädgårdsutbildning i Norrland anser sig

lantbruksstyrelsen ej kunna ta definitiv ställning på grundval av det material

trädgårdsnäringsutredningen redovisat och förordar därför att frågan

blir föremål för ytterligare utredning. Liknande synpunkter framförs

av Skogs- och lantbruksakademien, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Hushållningssällskapens förbund, SACO, Sveriges

hortonomförbund, Föreningen Sveriges kyrkogårdsföreståndare, Centralorganisationen

för examinerade trädgårdsmästare, Föreningen Sveriges

stadsträdgårdsmästare. För att trädgårdsskolan i Söråker skall bibehållas

och upprustas uttalar sig Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter, Norrlands trädgårdsskoleförbund,

Västernorrlands handelsträdgårdsmåstareförening, Västernorrlands

läns trädgårdsodlare förbund och Hässjö kommun. Västerbottens läns landsting

förutsätter, att staten svarar för kostnaderna för trädgårdsundervisningen

vid skolan i Umeå.

Västernorrlands läns landsting anser, att trädgårdsskolan i Söråker bör

utbyggas och inrättas för att ersätta trädgårdsskolan vid Experimentalfältet.

I vart fall bör erforderlig ekonomisk utredning verkställas beträffande

konsekvenserna av en nedläggning av skolan i Söråker. Däremot tillstyrker

statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska lantarbetsgivareföreningen,

att trädgårdsskolan i Söråker nedläggs enligt utredningens

förslag. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök uttalar

sig för att Norrland på grund av sina varierande klimatiska betingelser

bör ha två utbildningsanstalter. Om endast en skola kommer i fråga bör

den dock placeras i Umeå.

Förslaget att lägga ner verksamheten vid fruktodlingsskolan

i Urshult och att hänvisa de studerande, som vill åtnjuta kvalificerad

undervisning, till Alnarp samt att anordna kortare yrkesutbildning inom

fruktodlingen vid den grundläggande yrkeskursen vid önnestads lantmannaskola

tillstyrks i huvudsak av remissinstanserna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Utredningens beräkningar i fråga om behovet av lärare och

kostnaderna för den nya utbildningsgången samt lärarnas

lönesättning och undervisningsskyldighet har endast berörts i ett

fåtal yttranden. Statskontoret har ej haft något att erinra mot utredningens

beräkningar av behovet av lärare och redovisningen av kostnaderna.

Skogs- och lantbruksakademien har ingen erinran att göra mot förslaget

beträffande lärarnas undervisningsskyldighet. SACO och Sveriges hortonomförbund

anser däremot starka skäl tala för en större variation i undervisningsskyldigheten

än vad som angivits av utredningen. För lärare bör

fastställas 18—24 timmar och för rektor 8—20 timmar per vecka. De båda

organisationerna framhåller vidare, att det är angeläget att samma normer

tillämpas för lärare vid trädgårdsundervisningsanstalterna som för lärare vid

jordbrukets yrkesskolor. Svenska lantarbetsgivareföreningen ifrågasätter,

om inte det sammanlagda antalet lärotimmar vid de grundläggande yrkeskurserna

blir större än vad utredningen redovisat.

III. Trädgårdsnäringens rationaliseringsstöd

Gällande bestämmelser, m. m. Statligt stöd till rationalisering inom trädgårdsnäringen

utgår enligt kungörelsen den 3 juni 1955, nr 354, (ändr.

1955: 578, 1957: 241 och 1960: 252) angående statligt stöd till trädgårdsnäringens

rationalisering eller, såvitt gäller företag av sådan storlek att de är

av industriell karaktär, enligt kungörelsen den 3 juni 1960, nr 372, om statligt

kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri.

Syftet med stödverksamheten enligt kungörelsen angående statligt stöd

till trädgårdsnäringens rationalisering är att främja strävandena att höja

näringens effektivitet och därigenom skapa tillfredsställande försörjningsmöjligheter

för dess utövare. Stöd kan utgå i torm av lånegaranti och statsbidrag.

Lånegaranti kan beviljas enskild person eller sammanslutning, som äger

eller brukar anläggning för yrkesmässig produktion av trädgårdsprodukter

eller för musttillverkning under förutsättning att anläggningen bestått redan

före den 1 juli 1955 och då fortfarande drevs. Härutöver gäller, att lånegaranti

må beviljas endast om företaget ej är av större omfattning än atl lör

driften, förutom brukaren och tillfällig arbetskraft, erfordras allenast en

helårsanställd arbetare. För rationaliseringsåtgärd, som uppenbarligen inte

kan genomföras utan statligt stöd, må dock enligt en år 196Ö ändrad undantagsbestämmelse

garanti beviljas även företag av större omfattning, om rationaliseringsbehovet

är särskilt framträdande eller andra särskilda omständigheter

föreligger.

Lånegaranti må åtnjutas för att genomföra rationaliseringsåtgärder, vilka

är ägnade att effektivisera och förbilliga driften och mera varaktigt förbättra

ekonomibyggnader eller tekniska anordningar, såsom ombyggnad

eller förbättring av växthus, värmeanläggningar samt arbets- och lagerlokaler,

anläggande eller förbättring av vattenrenings- och bevattningsanläggningar

samt transportanordningar och inredningar i växthus ävensom

inrättande av sorterings- och lagringslokaler med kylrum och övriga liknande

rationaliseringsåtgärder. En ytterligare förutsättning skall vara, att

den åtgärd, för vilken stöd begäres, framstår som ekonomiskt försvarbar

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

med hänsyn till den förbättring av företagets driftsekonomi och företagarens

försörjningsmöjligheter, som den kan väntas medföra. Lånegaranti må beviljas

för högst ett belopp som motsvarar den godkända kostnaden för ålgarden.

Garanti får inte beviljas för lån, vilket sökanden kan erhålla som

bottenlån. Låntagare skall ställa säkerhet, som befinns tillfredsställande

ur det allmännas synpunkt.

Amortering av trädgårdsrationaliseringslån skall ske efter plan, vid vars

uppgörande skall beaktas sökandens betalningsförmåga och den avkastning

som kan erhållas av företaget. Amortering skall påbörjas senast under andra

året efter första lyftningsdagen och amorteringstiden får ej överstiga tio

år. Om skäl därtill föreligger, får dock amorteringstiden utsträckas till

högst 15 år. Låntagare kan, om med hänsyn till särskilda förhållanden så

linns påkallat, under högst två år efter första lyftningsdagen beviljas anstånd

med att erlägga ränta. Härvid skall den upplupna räntan vid anståndstidens

slut läggas till den beviljade lånesumman.

Statsbidrag till rationaliseringsåtgärd av förut nämnt slag må utgå till

enskild person eller sammanslutning, som äger eller brukar trädgårdsföretag.

Förutsättning för att bidrag må utgå är att brukarens och, i fråga om

sammanslutning, dess medlemmars ekonomiska ställning ej är så god att

behov av bidrag för att utföra åtgärden uppenbarligen ej föreligger. Vidare

gäller, att företaget ej far vara av större omfattning, än att för driften erfordras,

förutom brukaren och tillfällig arbetskraft, endast en helårsanställd

arbetare.

Statsbidrag må utgå med högst 25 procent av den godkända kostnaden

,nrnnnat,IOnallSeringsåt8ärden UPP tm ett sammanlagt kostnadsbelopp av

1UUU0 kr. och med högst 15 procent av överskjutande kostnad. Statsbidrag

för ett och samma företag får dock normalt inte utgå med mer än 5 000 kr.

Bidrag skall i regel utgå i form av avskrivningslån, för vilket skall ställas

säkerhet. Avskrivningslån skall normalt, sedan fem år förflutit från det

lanet utbetalats, under vart och ett av de följande fem åren avskrivas med en

femtedel.

t- Administrationen av det statliga stödet till trädgårdsnäringen enligt nu

ifrågavarande kungörelse handhas av lantbruksstyrelsen.

Sedan den 1 juli 1955, då angivna bestämmelser om det statliga stödet

till trädgårdsnäringens rationalisering trädde i kraft, har fram till utgången

av budgetåret 1960/61 stödverksamheten haft den omfattning, som

Iramgår av följande sammanställning.

Budgetår

1955/56

1956/57

1957/68

1958/59

1959/60

1960/61

Summa

Ansökningar

Lånegaran-

Statsbi-

Avvisa-

Inkomna

Beviljade

tier, kr.

drag, kr.

de an- sökn.

180

82

691 895

167 780

36

128

101

740 250

175 025

25

72

49

519100

95 745

11

47

44

455 170

99 350

7

60

36

419 735

80 515

19

70

49

625 225

97 930

22

557

361

3 451 375

716 345

120

De vanligaste rationaliseringsåtgärderna har varit omläggning av värmeanläggningar

i växthus främst i samband med övergång till oljeeldning, ombyggnad

av växthus, uppförande eller ombyggnad av pack-, arbets- och lagerlokaler

i handelsträdgårdar, plantskolor och fruktodlingar samt bevattningsanläggningar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

För innevarande budgetår har den ram inom vilken lånegaranti må beviljas

fastställts till 2 000 000 kr. Till bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering

har för samma budgetår under riksstatens nionde huvudtitel anvisats

ett anslag av 1 000 kr. Vid utgången av budgetåret 1960/61 förelåg

emellertid å anslaget en reservation av i runt tal 345 000 kr.

Enligt kungörelsen om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri

kan stöd lämnas i form av lånegaranti eller hantverks- och industrilån.

Stödverksamhetens huvudsyfte är att främja hemslöjd, hantverk och

Småindustri samt därmed jämförlig verksamhet. Om särskilda skäl föreligger

må kreditstöd lämnas även bl. a. i fråga om verksamhet hänförlig till

jordbrukets binäringar.

Kreditstöd må lämnas för nybyggnad, tillbyggnad, ombyggnad eller inredning

av lokaler eller anläggningar som är nödvändiga för verksamheten,

för anskaffning av maskiner, arbetsredskap eller verktyg samt, om

särskilda skäl föreligger, för anskaffning av omsättningstillgångar. Ärenden

angående kreditstöd skall bedömas med särskild hänsyn till sysselsättnings-

och lokaliseringssynpunkter.

Lånegaranti må endast beviljas för lån som är avsedda att amorteras

inom högst tio år från första lyftningsdagen. Om särskilda skäl föreligger

må dock garanti lämnas för lån med en amorteringstid av högst tjugo år

samt för lån i fråga om vilka amortering skall anstå under högst tre år.

Hantverks- och industrilån må beviljas en och samma sökande till ett

belopp av högst 50 000 kr. eller, i fråga om lån för anskaffning av maskiner,

75 000 kr. Om särskilda förhållanden föranleder därtill kan dock lån

beviljas till högre belopp. Beträffande längsta amorteringstid och rörande

amorteringsfrihet gäller samma regler som vid lånegaranti. Administrationen

av kreditstödet handhas av kommerskollegium och företagarföreningarna.

Kreditgaranti för lån till trädgårdsföretag har med stöd av förutnämnda

kungörelse eller äldre bestämmelser från 1955 fram till mitten av 1961 beviljats

för ett sammanlagt belopp av 300 000 kr. Lån har under samma tid

utlämnats till trädgårdsföretag med sammanlagt 815 891 kr.

Trädgårdsnäringsutredningens förslag. Utredningen framhåller inledningsvis,

att det är synnerligen angeläget att rationaliseringssträvandena inom

trädgårdsnäringen främjas. En fortsatt rationalisering synes nämligen vara

bäst ägnad att mildra de svårigheter, som näringen på grund av den starka

konkurrensen från utlandet har att möta och som vid eventuell anknytning

till en större marknad kan komma att väsentligt skärpas. Rationalisering

av odlingarna samt övergång till nya metoder och ny teknik är enligt utredningen

förutsättningar för att den svenska trädgårdsnäringen skall kunna

hävda sig vid en sådan utveckling. Rationaliseringen är dock förenad med

dryga kostnader, varav en väsentlig del avser investeringar i byggnader och

andra anläggningar av långsiktig karaktär. Utredningen understryker i sammanhanget,

alt den skärpta konkurrensen i förening med rationalisering

bär medfört eu tendens mot större företagsenheter på trädgårdsområdet.

Mot bakgrunden av det anförda har utredningen företagit en översyn av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

gällande bestämmelser för trädgårdsnäringens rationaliseringsstöd. Utredningen

har konstaterat, att bestämmelserna i vissa avseenden är mera restriktivt

utformade än motsvarande bestämmelser beträffande jordbruket.

I vissa fall är olikheterna betingade av skiljaktigheter i förhållandena inom

trädgårdsnäringen och jordbruket. I andra fall synes de enligt utredningen

ej vara motiverade i rådande läge.

I fråga om rationaliseringstödets allmänna utformning

erinrar utredningen om att stöd lämnas dels efter beslut av lantbruksstyrelsen

enligt trädgårdsnäringens rationaliseringskungörelse, dels

etter beslut av kommerskollegium eller företagarföreningarna inom ramen

för kungörelsen om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri.

Enligt utredningens uppfattning kan såväl principiella som praktiska

skäl anföras för en samordning av de olika stödformerna. En likformig formell

handläggning av trädgårdsnäringens låne- och lånegarantifrågor skulle

otvivelaktigt innebära fördelar. Frågan bör emellertid tas upp till prövning

först sedan större erfarenhet vunnits av nuvarande stödformer och i

samband med en allmän översyn av kungörelsen om kreditstöd till hemslöjd,

hantverk och småindustri. De nuvarande möjligheterna och formerna för

kreditstöd till trädgårdsnäringen bör därför tills vidare bibehållas.

Ledamoten Thorselius har i en reservation likaledes uttalat sig för att

nuvarande former för handläggningen av ärenden rörande stödet till trädgårdsnäringen

bibehålls, men motiverar sitt ställningstagande på i huvudsak

följande sätt.

Stödåtgärderna på jordbrukets område till specialproduktion av industriell

eller icke-industriell art är uppdelade på samma organ som trädgårdsodlingens

rationaliseringsstöd. Vad som framför allt talar mot en sammanföring

av sistnämnda stöd till lantbruksstyrelsen är att principiella

skillnader inte bör skapas när det gäller kreditstöd till den de! av trädgårdsnäringen,

som har industriell karaktär, å ena sidan samt småindustri och

hantverk a den andra sidan. Såsom ett led i strävandena att på olika vägar

snarast möjligt förbättra näringens konkurrenskraft och allmänna ekonomiska

standard bör berörda ämbetsverk och organisationer så långt sig göra

låter verka för att progressiva och utvecklingsvärda trädgårdsföretag får de

möjligheter till rationaliseringskrediter de behöver.

Utredningen övergår härefter till sina förslag till ändringar i bestämmelserna

rörande lånegaranti i trädgårdsnäringens rationaliseringskungörelse.

Vad gäller de allmänna villkoren för att lånegaranti

skall få beviljas uttalar utredningen, att det med hänsyn till rationaliseringens

betydelse för trädgårdsnäringen och till det ökade behovet av

rationalisering ej finns anledning att såsom nu begränsa stödet till företag

med, förutom brukaren och tillfällig arbetskraft, högst en helårsanställd

arbetare. Trädgårdsproduktionen är nämligen synnerligen arbetsintensiv

och trädgårdsföretag med några anställda utgör inga stora företagsenheter

jämfört med exempelvis jordbruksföretag med lika stor arbetsstyr
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

27

ka. Skäl talar emellertid enligt utredningens mening för att en övre gräns

alltjämt bibehålls i form av ett högsta belopp för lånegaranti, som kan beviljas

ett och samma företag. Utredningen föreslår därför, att lånegaranti

må beviljas ett företag intill ett belopp av högst 100 000 kr. Det bör dock

vara Kungl. Maj :t obetaget att — därest särskilda skäl så motiverar —

lämna lånegaranti utöver detta belopp.

Utredningen föreslår vidare, att något krav på viss ålder hos ett trädgårdsföretag

för att lånegaranti skall få beviljas ej längre uppställs. Däremot

bör liksom på jordbruksområdet innan garanti beviljas genom lantbruksstyrelsens

försorg upprättas en investeringskalkyl, såvida ej rationaliseringsåtgärdens

lönsamhet är uppenbar. Vidare bör ställas det villkoret,

att det skall bedömas som uppenbart sannolikt, att företaget har förutsättningar

att vid rationell skötsel bestå på lång sikt samt att det ur allmän

synpunkt befinns önskvärt att så sker. Som skäl för detta ställningstagande

anför utredningen i huvudsak följande.

Enligt nuvarande bestämmelser kan lånegaranti beviljas endast om trädgårdsanläggningen

bestått redan före den 1 juli 1955. Inom trädgårdsnäringen

är viss rörlighet naturlig och önskvärd mot bl. a. bakgrunden av

den inverkan, som tätorternas förändringar och utveckling har på näringens

orientering, ävensom av konsumtionens stegring. Även om det principiellt

kan finnas lämpligt att stödverksamheten begränsas till att avse rationalisering

av befintliga trädgårdsföretag och ej inriktas på att regelmässigt understödja

nyetableringar, är en viss rörlighet nödvändig. Gränsfall förekommer

till exempel då i samband med utvidgning av samhällen, vägbyggnader

eller liknande åtgärder en företagare nödgas upplåta sin mark till byggnadstomter

eller allmänna ändamål och önskar återuppbygga företaget på

annan plats. Det blir i sådant fall inte fråga om nyetablering utan snarare

om omflyttning av rörelsen. Till sådan åtgärd kan det anses skäligt att lämna

statligt stöd. Det torde vidare vara ändamålsenligt att lämna stöd vid

omflyttning av ett företag till en plats, där produktionsförutsättningarna

är gynnsammare än vid den tidigare lokaliseringen. Det synes överhuvud

inte vara lämpligt att angiva någon bestämd tidsperiod, som ett företag

måste ha drivits för att berättiga till stöd. Det väsentliga bör ej vara företagets

ålder utan vederbörandes tillförlitlighet, rationaliseringens angelägenhet

och den räntabilitet, som investeringen framdeles kan väntas uppvisa.

Vad gäller amorteringsbestämmelserna för garantilånen föreslår utredningen

att amorteringstiden utsträcks till högst 20 år. Utredningens motiv

för detta förslag är i huvudsak följande.

Med hänsyn till att anläggningstillgångarna i ett trädgårdsföretag i regel

förslits i snabbare takt än inom jordbruket har det ansetts motiverat med

en kortare amorteringstid för trädgårdslån. Lånen skall nu i regel amorteras

under tio år och amorteringstiden får endast undantagsvis bli 15 år. Endast

i ett fåtal fall har amorteringstiden blivit längre än tio år, medan däremot

en kortare amorteringstid varit mera vanlig. Detta förklaras av att lånebeloppen

varit av ringa storlek, att lånen bl. a. avsett rationaliseringsåtgärder

av kort varaktighet, såsom värmecentraler in. in., och att låntagarna haft en

naturlig strävan att bli fria från skulden.

Den intensifierade rationaliseringsverksamhet, som kan beräknas komma

till stånd på trädgårdsområdet, torde vid många företag bli av genom
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

gripande natur. Det finns således starka skäl för att räkna med ökade investeringar

i byggnader och anläggningar av mera långfristig natur, såsom

lagerlokaler, packrum och andra ekonomibyggnader. Härvid kommer i många

fall påtagligt behov att uppstå av lån med längre amorteringstid. Då det är

angeläget, att rationaliseringsmöjligheterna tillvaratas bör amorteringstiden

bestämmas till högst 20 år. Den längsta amorterinsgtiden bör tillämpas i

fråga om särskilt långfristiga investeringar, medan kortare amorteringstid

bör gälla för mindre varaktiga sådana.

Enligt gällande bestämmelser skall amortering av trädgårdsrationaliseringslån

påbörjas senast under andra året efter första lyftningsdagen, medan

amortering för jordbrukets rationaliseringslån skall påbörjas senast

under sjätte året. Med hänsyn till den kortare amorteringstiden för trädgårdsrationaliseringslån

är enligt utredningens uppfattning en viss skillnad

i fråga om den amorteringsfria tiden även framdeles motiverad. Utredningen

anser dock, att denna tid bör förlängas för trädgårdsrationaliseringslån så

att amortering skall påbörjas senast under fjärde året från lyftningsdagen.

I detta sammanhang föreslår utredningen, att lånegarantiramen för trädgårdsnäringens

rationalisering med hänsyn till det lånebehov som kan bedömas

föreligga i samband med en intensifierad rationaliseringsverksamhet

höjs från nuvarande 2 000 000 kr. till 4 000 000 kr.

Ledamoten Thorselius har i reservation uttalat sig för att lånegarantiramen

för budgetåret 1962/63 fastställs till 3 000 000 kr. och anför härom

bl. a. följande.

Det är angeläget att den strukturutveckling mot större och effektivare

enheter, som måste ske inom trädgårdsnäringen, inte hindras av en alltför

knappt tillmätt kreditgarantiram. En betydande vidgning av denna ram är

i hög grad önskvärd under de närmaste åren allteftersom antalet färdigplanerade

och slutprojekterade rationaliseringsprojekt växer. Under de senaste

tre budgetåren har i genomsnitt ca 500 000 kr. tagits i anspråk av en

garantiram å 2 000 000 kr. per år. För innevarande budgetår kan förutses

en viss men mycket ringa ökning av det totalbelopp, vartill de utställda

garantibeloppen uppgår. Då de föreslagna nya bestämmelserna torde komma

att träda i kraft den 1 juli 1962 samt viss tid måste förflyta innan effekt

nås av desamma, bör kreditgarantiramen för budgetåret 1962/63 fastställas

till 3 000 000 kr. Härigenom kommer att kunna disponeras ett belopp

som är ca sex gånger större än vad som i medeltal årligen utnyttjats för

lånegarantier under senare år. Uppmärksammas må att enligt riksdagsbeslut

överskott å den garantiram, som är avsedd för lagerhus m. m., hittills

fått användas för förstärkning av garantiramen för trädgårdsnäringens

rationalisering. Skulle likväl ramutrymmet ej räcka för att tillgodose anspråken

synes det lämpligt att liksom i andra motsvarande fall Kungl.

Maj :t prövar frågan om ramvidgning under budgetåret i samband med äskanden

å tilläggsstat. Huruvida garantiramen redan budgetåret 1963/64

behöver ökas till 4 000 000 kr. eller ett än högre belopp, är det ej möjliet

att nu bedöma. J °

Trädgårdsnäringsutredningen föreslår även ändrade bestämmelser för

statsbidrag till trädgårdsnäringens rationalisering.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962 29

Sålunda anser utredningen att högsta bidragsbelopp i fortsättningen bör vara

8 000 kr.

Statsbidrag utgår nu med högst 5 000 kr. Motsvarande maximibelopp vid

bidrag till jordbrukets rationalisering är 8 000 kr. i fråga om uppförande

eller förbättring av ekonomibyggnad eller annan fast anläggning för jordbruksdriften,

medan till inre rationaliseringsåtgärd av annat slag bidrag kan

beviljas med högst 25 procent av kostnaden. Under vissa särskilda omständigheter

kan dock bidrag till inre rationaliseringsåtgärd beviljas med högre

belopp. Enligt utredningens uppfattning bör bidrag till rationaliseringsåtgärd

i trädgård liksom hittills utgå med högst 25 procent av den godkända

kostnaden för åtgärden upp till ett sammanlagt kostnadsbelopp av 10 000

kr. och med högst 15 procent av överskjutande kostnad, varvid dock maximibeloppet

bör höjas till högst 8 000 kr.

Bestämmelserna rörande de allmänna villkoren för statsbidrag bör enligt

utredningen ändras så att bidrag allenast utgår under förutsättning att företaget

ej är större än att för driften erfordras, förutom brukaren och tillfällig

arbetskraft, endast två helårsanställda arbetare. Ett ytterligare villkor

bör vara, att mottagaren eller, om denne är gift, makarna varken äger

förmögenhet av sådan storlek, som medför skyldighet att gälda statlig förmögenhetsskatt,

eller har sådana inkomster, att bidrag till åtgärden framstår

som opåkallat. Utredningen motiverar förslagen på i huvudsak följande

sätt.

Statsbidrag utgår nu endast om trädgårdsföretaget ej är större än att

för driften erfordras, förutom brukaren och tillfällig arbetskraft, allenast en

helårsanställd arbetare. För jordbruket gällde fram till 1959 att bidrag endast

fick utgå under förutsättning, att brukningsenheten ej innehöll mer än

20 hektar åker samt till åker omräknad ängs- och betesmark, eller, om

brukningsenheten var större, att den på grund av mindre lämplig form eller

beskaffenhet ur lönsamhetssynpunkt ej var bättre än en genomsnittlig bärkraftig

brukningsenhet under denna arealgräns. Bidragsrätten var följaktligen

på jordbruksområdet fram till 1959 begränsad till enfamilj sjordbruk,

medan en högre gräns tillämpades beträffande den mera arbetsintensiva

trädgårdsnäringen. Såsom förutsättning för statsbidrag till inre rationalisering

gäller efter beslut av 1959 års riksdag, att brukningsenheten ej får

vara större än att den normalt kan skötas av två män utan anlitande av

arbetskraft utanför deras familjer. Härutöver gäller att bidrag endast kan

utgå under förutsättning att mottagaren eller, om denne är gift, makarna

varken äger förmögenhet av sådan storlek, som medför skyldighet att gälda

statlig förmögenhetsskatt, eller har sådana inkomster, att bidrag till åtgärden

framstår såsom opåkallat.

Enligt utredningens uppfattning är det önskvärt med i princip likformiga

bidragsvillkor för jordbruk och trädgård. De bestämmelser, som på jordbruksområdet

gäller beträffande bidragsmottagarens ekonomiska förhållanden,

bör således även tillämpas för bidrag enligt trädgårdsnäringens rationaliseringskungörelse.

Samtidigt bör liksom på jordbruksområdet bidragsgränscn

beträffande företagsstorlek justeras. Härvid bör beaktas de synpunkter,

vilka i samband med förslaget om utformningen av bestämmelserna

för lånegaranti, har framförts beträffande trädgårdsnäringens arbetsintensiva

karaktär.

3 Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 99

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

Slutligen erinrar utredningen om att trädgårdsföretag f. n. har möjlighet

att erhålla maskinlån samt statsbidrag för återbetalning av dylika lån

i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 26 juni 1948, nr 388, angående

lån från jordbrukets maskinlånefond m. in. Med hänsyn till den pågående

mekaniseringen inom trädgårdsnäringen anser utredningen det vara

angeläget, att motsvarande stöd även framdeles kommer att lämnas.

Yttranden. Trädgårdsnäringsutredningens förslag angående det statliga

stödet till trädgårdsnäringens rationalisering har i stort sett tillstyrkts av

remissinstanserna. Av de allmänna synpunkter på spörsmålet, som därvid

framförts, torde få återges följande.

Statskontoret framhåller, att rent allmänt synes böra gälla, att bestämmelser

om ekonomiskt stöd från statens sida är''så avfattade att de inte hämmar

eller snedvrider en rationellt motiverad utveckling. Utredningens förslag

till ändrade bestämmelser torde tillgodose denna synpunkt. Kommerskollegium

anför, att de förändringar i konkurrensförhållandena, som en

anknytning till en större marknad medför, kommer att innebära betydande

anpassningsproblem för skilda näringsgrenar och branscher i landet. Vid de

anspråk på stödåtgärder, som kan komma att riktas mot staten, bör självfallet

stor försiktighet krävas i fråga om stöd till verksamhetsgrenar, som

inte kan väntas ha ekonomiska förutsättningar för en konkurrenskraftig

produktion. För stöd i dylika fall får krävas särskilda skäl. Trädgårdsnäringen

åtnjuter i dag ett betydande gränsskydd. Det är givetvis vanskligt

att bedöma hur långtgående verkningarna skulle bli vid avveckling av detta

skydd. Enligt vad som framkommit i annat sammanhang bedömer emellertid

trädgårdsnäringen situationen så att produktionsförutsättningarna i betydande

svenska odlingsområden bör möjliggöra en på längre sikt med utlandet

konkurrenskraftig produktion. Under sådana förhållanden anser kollegium,

att invändningar inte bör resas mot att rationaliseringsstödet utvidgas

på sätt utredningen föreslagit.

Mot bakgrunden av den skärpta konkurrens från utlandet, som kan väntas

vid en eventuell anknytning till EEC, anser Sveriges lantbruksförbund

det värdefullt att rationaliseringssträvandena inom trädgårdsnäringen främjas.

Sveriges yrkes fruktodlares riksförbund understryker de starka motiv

som finns för ett ökat rationaliseringsstöd åt näringen. Hårdnande konkurrens

från utlandet är att vänta och rationellt skötta odlingsföretag med högkvalitativ

produktion är härvid den bästa försäkringen för fortsatt verksamhet.

Alla åtgärder i denna riktning är mycket kostnadskrävande och därför

är det nödvändigt att bästa möjliga villkor kan beredas låntagarna. Samtidigt

bör inga företag utestängas på grund av begränsningar i långivningen.

Utredningens förslag att frågan om likformig formell handläggning

av trädgårdsnäringens låne- och lånegarantifrågor bör prövas

först i samband med allmän översyn av kreditstödet till hemslöjd, hantverk

och småindustri, har i huvudsak tillstyrkts av de remissinstanser, som

berört ämnet. Kommerskollegium framhåller dock, att det är uppenbart att

trädgårdsnäringen för sitt behov av kreditstöd huvudsakligen har att lita

till de särskilda bestämmelserna för stöd till trädgårdsnäringens rationalisering.

Detta blir än mer påtagligt, om den av utredningen föreslagna

utvidgningen av kreditstödet genomförs. I de fall då företag inom trädgårds
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

näringen kan påräkna lån och lånegarantier inom ramen för kungörelsen

om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri — främst om

verksamheten är förlagd till trakter, där sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkter

gör sig särskilt gällande —- bör kravet på samordning kunna tillgodoses

genom att nära samråd äger rum mellan resp. långivande organ.

De av utredningen förordade allmänna villkoren för lånegaranti

har i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna. Riksrevisionsverket

anser sig dock ej kunna biträda utredningens förslag att trädgårdsföretag

oavsett storleksordning kan erhålla stöd. I övriga remissyttranden,

där frågan berörts, har förslaget tillstyrkts. I sammanhanget framhåller

lantbruksstyrelsen och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund att i de

åtgärder till vilka stöd må lämnas bör innefattas anordnande av personalrum.

Beträffande förslaget, att någon tidsgräns, före vilken trädgårdsföretag

skall ha funnits och drivits för att lånegaranti skall få beviljas, ej längre

skall uppställas, hyser remissinstanserna delade uppfattningar. Utredningens

mening i ämnet delas av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök, styrelsen för statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges

yrkesfruktodlares riksförbund och Svenska plantskolornas riksförbund.

Däremot avstyrker riksrevisionsverket, som finner den nu gällande, till den

1 juli 1955 fastställda tidsgränsen naturlig och lämplig. I vart fall bör enligt

verkets mening alltjämt krävas att företaget drivits viss tid. Lantbruksstyrelsen

delar ej heller utredningens åsikt och anför bl. a. följande.

Styrelsen har tidigare föreslagit ändring av bestämmelserna på så sätt,

att stöd skulle få lämnas trädgårdsföretag, som då ansökan inges har funnits

och drivits under en viss tidsperiod, förslagsvis fyra år. Tidsperiodens

längd kan givetvis övervägas. Den bör dock enligt styrelsens uppfattning

vara så avpassad, att den ej stimulerar till att uppföra tillfällig anläggning

med sikte på att, när företaget väl etablerats, erhålla statens stöd för uppbyggnad

av en mera ändamålsenlig anläggning. En tidsperiod av fyra år

torde kunna anses lämplig för att bereda företagaren tillfälle att dokumentera

sin förmåga och lämplighet.

I stort sett liknande synpunkter framförs av Hushållningssällskapens

förbund, Svenska lantarbetareförbundet och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

Kommerskollegium anser, att det bör vara tillfyllest med en

allmän bestämmelse om att stöd ej annat än i undantagsfall kan utgå till

nyetablering.

Förslaget att investeringskalkyl i regel skall upprättas genom lantbruksstyrelsens

försorg innan lånegaranti beviljas, tillstyrks bl. a. av lantbruksstyrelsen

och Hushållningssällskapens förbund. Förbundet anser dock att

kalkylerna bör upprättas av hushållningssällskapens konsulenter.

Även ändringarna i a morterings bestäm melserna för garantilånen

tillstyrks av så gott som alla remissinstanser. Statskontoret anser

dock att den nuvarande längsta amorteringstiden på 15 år ej bör ut
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

sträckas. Kommerskollegium förordar, att gällande amorteringsregler kompletteras

med bestämmelse, att amorteringstiden kan förlängas till högst 20

år, då särskilda skäl föreligger.

I fråga om utredningens förslag beträffande amorteringsfri tid uttalar

kommer skollegium att det kan ifrågasättas om ej bestämmelserna härom

bör bringas i överensstämmelse med vad som gäller beträffande kreditstödet

till hantverk och småindustri. Statskontoret avstyrker förslaget om förlängd

amorteringsfri tid.

Garantiramen för lån till trädgårdsnäringens rationalisering har av

utredningens majoritet föreslagits höjd till 4 000 000 kr. Med undantag för

riksrevisionsverket, som ansluter sig till det av utredningens ledamot Thorselius

i reservation framlagda förslaget om en ram av 3 000 000 kr., tillstyrker

remissinstanserna utredningens förslag.

De föreslagna ändringarna i bestämmelserna för statsbidrag till

trädgårdsnäringens rationalisering tillstyrks av samtliga remissinstanser utom

riksrevisionsverket. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

framhåller, att reglerna för bidrag är svårtolkade i vissa

avseenden och kan leda till egendomliga konsekvenser. Förtydligande av

bestämmelserna förefaller påkallat särskilt beträffande begreppet helårsanställd

arbetare och möjligheterna för sammanslutningar, exempelvis aktiebolag

och ekonomisk förening, att få bidrag. Styrelsen erinrar vidare om att

trädgårdsnäringen har stort behov av driftskrediter.

IV. Lantbruksstyrelsens anslagsskrivelse för budgetåret 1962/63 rörande

anslag till trädgårdsnäringen

Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering. För innevarande budgetår

har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 1 000 kr.

I årets statsverksproposition (bil. 11 p. 16) har anslaget, såsom tidigare anförts,

uppförts med ett beräknat belopp av 1 000 kr.

Yrkande. Lantbruksstyrelsen hemställer, att anslaget uppförs med ett

formellt belopp av 1 000 kr.

Motiv. Under budgetåret 1960/61 har av anslaget utbetalats bidrag å

sammanlagt 91 680 kr. Reservationen vid budgetårets slut uppgick till

344 976 kr., varav 55 116 kr. dock utgjorde beviljade men ej utbetalade bidrag.

Den odisponerade medelstillgången uppgick således till 289 860 kr.

Styrelsen beräknar behovet av medel under budgetåren 1961/62 och 1962/63

till sammanlagt ca 200 000 kr. Med hänsyn härtill anser styrelsen, att anslaget

fortfarande bör uppföras med blott ett formellt belopp.

Gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt.

För ifrågavarande ändamål har för innevarande budgetår under denna anslagsrubrik

anvisats ett anslag av 300 000 kr., att avräknas mot automobil
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

skattemedlen. Såsom tidigare anförts har anslaget i årets statsverksproposition

(bil. 11 p. 26) uppförts med ett beräknat belopp av 300 000 kr.

Yrkande. Lantbruksstyrelsen hemställer, att anslaget uppförs med ett

oförändrat belopp av 300 000 kr.

Motiv. Styrelsen hänvisar till vad som framhållits i anslagsäskandena

1960 beträffande angelägenheten av att med statistiska centralbyråns medverkan

i samband med nästkommande allmänna fastighetstaxering genomföra

en trädgårdsinventering. För att få ett säkrare underlag för bedömning

av restitutionsbeloppets storlek bör därvid särskilt uppmärksammas frågan

om användningen av jordfräsar inom den yrkesmässiga produktionen av

trädgårdsalster.

Under budgetåret 1960/61 har styrelsen efter samråd med av Kungl. Maj:t

utsedda representanter för trädgårdsnäringen beviljat bidrag med sammanlagt

327 420 kr. till ändamål och med belopp, som angivs här nedan.

Ändamål

Driftsbidrag till trädgårdslaboratorier.......................... 41 000

Tillfälliga försöks- och forskningsuppgifter .................... 63 150

Arbetstids- och metodstudier.................................. 87 080

Kurser för trädgårdsnäringens företagare och anställda.......... 5 700

Statistiska undersökningar.................................... 12 750

Bidrag till packnings- och sorteringslokaler.................... 46 500

Organisationsarbete rörande försäljningsfrågor.................. 71 000

Ersättning för deltagande i sammanträden .................... 240

327 420

Lånegarantiramar. För innevarande budgetår må lånegaranti beviljas

dels för lån avseende uppförande av lagerhus för jordbruksändamål intill ett

belopp av 6 000 000 kr., varav minst 2 000 000 kr. skall avdelas för att anordna

auktionslokaler för trädgårdsprodukter, dels för lån till trädgårdsnäringens

rationalisering intill ett belopp av 2 000 000 kr.

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen hemställer, att den ram inom vilken

statlig kreditgaranti under budgetåret 1962/63 skall få beviljas bestäms för

lagerhus m. m. för jordbruksändamål inklusive auktionshallar för trädgårdsprodukter

till 6 000 000 kr. och för trädgårdsnäringens rationalisering

till 2 000 000 kr. med rätt för Kungl. Maj:t att medge jämkning i sagda

fördelning.

Motiv. Den för innevarande budgetår medgivna lånegarantiramen för lagerhus

bär helt utnyttjats.

Behovet av lånegarantier för att anordna auktionslokaler för trädgårdsprodukter

är f. n. svårt att bedöma.

Från Trädgårdshallen i Hälsingborg bar anmälts behov av lånegaranti för

inrättande av uppsamlingslokaler —• dock ej auktionslokal — för trädgårdsprodukter

i Malmö-området. Av utrymmesskäl är det också aktuellt för

Trädgårdshallen att utvidga lokalerna i Hälsingborg. F. n. pågår ett intensivt

arbete för att söka organisera marknaden med trädgårdsprodukter även

i andra delar av landet. Detta kan tänkas inom de närmaste åren komma

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

att medföra behov av statligt stöd till inrättande av ytterligare auktionsloKaier.

Lånegarantierna till trädgårdsnäringens rationalisering har ökat under

det senaste budgetåret bl. a. till följd av riksdagens beslut att jämväl större

företag än sådana, som sysselsätter högst en årsanställd arbetare, skall kunna

beviljas statligt stöd. Styrelsen räknar med en fortsatt mindre ökning

under de närmaste åren, varför en oförändrad lånegarantiram för ändamålet

är lämplig.

I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår bör Kungl. Maj:t

äga rätt att, om förhållandena ger anledning därtill, medge jämkning i fördelningen

av de belopp, vartill kreditgaranti må beviljas till lagerhus m. m.

och till trädgårdsnäringens rationalisering.

V. Departementschefen

För att stärka förutsättningarna för en konkurrenskraftig trädgårdsnäring

och en tillfredsställande inkomstnivå för dess utövare har 1961 års riksdag

beslutat att dels underlätta tillkomsten av auktionslokaler för trädgårdsprodukter,

dels öka resurserna för rådgivningsverksamheten på trädgårdsområdet.

I samma syfte vill jag här framlägga förslag för att förbättra yrkesutbildningen

och näringens rationaliseringsstöd.

Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. Statlig eller statsunderstödd yrkesutbildning

bedrivs för närvarande vid trädgårdsskolorna i Alnarp, på Experimentalfältet

i Stockholm och i Söråker. Undervisningen omfattar vid de

båda förstnämnda skolorna trädgårdskurs om 16 månader och vid den sistnämnda

ettårig kurs. Härjämte förekommer trädgårdsundervisning vid vissa

lantmannaskolor och lanthushållsskolor i form av kortare kurser.

Trädgårdsnäringsutredningen har framlagt förslag till omläggning av yrkesutbildningen,

vilka i huvudsak innebär att en utbildningsgång skapas,

som omfattar grundläggande yrkeskurs om cirka fem månader, förmanskurs

med en längd av ungefär ett år och en lika lång trädgårdsteknikerkurs. De

båda sistnämnda kurserna skall enligt utredningen vara avsedda för såväl

trädgårdsodlare som trädgårdsanläggare. Utredningen föreslår, att trädgårdsutbildningen

i allt väsentlig skall förläggas till trädgårdsskolan i Alnarp

och till en ny sådan skola i Norrköping. Förutom grundläggande yrkeskurs,

vilken även bör kunna anordnas vid lantbrukets yrkesskolor, förordas

att vid Alnarp skall finnas förmansutbildning och teknikerkurs samt i Norrköping

förmansutbildning. För Norrlands del föreslår utredningen särskild

utbildning utöver grundläggande kurs. Beträffande det närmare innehållet

i utredningens förslag och vad som anförts vid remissbehandlingen av dessa

torde få hänvisas till de redogörelser, som lämnats i det föregående.

För egen del anser jag utredningens förslag rörande utbildningsgången,

kursernas innehåll och längd, intagningsbestämmelserna, minsta antal ele
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1962

ver per kurs samt kursernas lokalisering i allt väsentligt kunna godtas. Såsom

jag återkommer till i det följande finner jag emellertid skäl tala för fortsatta

överväganden beträffande den utbildning utredningen ansett böra förläggas

till Norrland.

Med utgångspunkt från utredningens bedömning av det samlade behovet

av yrkesutbildning på trädgårdsområdet förordar jag sålunda att följande

bör gälla i fråga om utbildningsgången samt de olika utbildningsskedenas

omfattning och uppläggning. Yrkesutbildningen bör kunna börja så gott som

omedelbart efter grundskolan. För inträde i grundläggande yrkeskurs bör

fordras att eleverna fullgjort minst fyra månaders praktik vid trädgårdsföretag.

Sådan kurs bör ha en längd av 21 veckor och ungefärligen inrymma

550 timmar teoretisk undervisning och 250 timmar praktiska övningar. Den

som härefter vill fortsätta sin utbildning med genomgång av trädgårdsförmanskurs

bör ha fullgjort ytterligare 20 månaders praktik, dock med möjlighet

för tillsynsmyndigheten att kunna medge att mindre del av praktiktiden

får förläggas efter kurstidens slut. Förmanskurs bör omfatta cirka 1 600

undervisningstimmar under sammanlagt 42 veckor. Varje kurs bör av skäl

som jag berör i det följande inrymma både odlarlinje och anläggarlinje. Undervisningen

bör vara så gott som helt gemensam för dessa linjer under något

mer än 800 timmar. Inom odlarlinjen bör det i övrigt vara möjligt att antingen

genomgå en linje med allmänna, tillämpade trädgårdsämnen eller

specialisera sig på växthusodling, fruktodling och plantskoleskötsel. Som sista

led i utbildningsgången bör inrättas trädgårdsteknikerkurs med odlaroch

anläggarlinjer. Härigenom skapas möjlighet för trädgårdsstuderande att

erhålla kompetens motsvarande den som vinns vid lantmästarkurs på jordbrukets

område. Även teknikerkursen bör omfatta 42 veckor. Antalet undervisningstimmar

synes böra vara omkring 1 400, varav cirka 770 nära nog

helt gemensamma för de båda utbildningsgrenarna.

lntagningsbestämmelserna och undervisningsplanerna för respektive utbildningsskeden

bör fastställas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens

förslag. Det torde få ankomma på tillsynsmyndigheten, vilken tills

vidare bör vara lantbruksstyrelsen, att vidta jämkningar i nämnda bestämmelser

och planer med beaktande av utvecklingens krav samt att medge eiforderliga

dispenser. Lantbruksstyrelsen bör samtidigt tillse att samundervisning

i fråga om olika linjer och specialämnen sker så långt möjligt är.

Oavsett kurstyp bör minst åtta elever ha antagits till kurs för att denna skall

få anordnas. Allmän linje eller speciallinje vid trädgårdsförmanskurs bör ej

anordnas för mindre än fem elever. Om erforderligt antal ele\er anmäler sig

till grundläggande yrkeskurs skall — med hänsyn till angelägenheten a\ att

utnyttja befintliga lärare, lokaler och andra resurser — sådan anordnas vid

varje skola två gånger om året i form av vinterkurs och sommarkurs.

En viktig komplettering till olika kurstyper inom den föreslagna utbildningsgången

utgör fortbildningskurser för trädgårdsodlare och trädgårdsanläggare.

Likaså bör special- och fortbildningskurser anordnas även för and
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

ra yrkesutövare inom näringen. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att

i anslutning till vad trädgårdsnäringsutredningen anfört i ämnet föranstalta

om här åsyftade kurser. Liksom för närvarande bör under nästa budgetår

medel till dylika kurser kunna utgå ur anslaget Kursverksamhet för jordbrukets

rationalisering m. in. Jag avser att i ett senare sammanhang återkomma

till frågan om medel för kurslitteratur och dylikt. — Vad i vissa remissyttranden

anförts rörande ersättningar till trädgårdsföretagare, hos vilka

praktikanter arbetar före inträde i kurser, kan jag inte biträda.

I fråga om kursernas förläggning bör gälla, att grundläggande yrkeskurs

skall anordnas vid de skolor, där förmansutbildning sker, samt i den utsträckning

så kan erfordras vid lantbrukets yrkesskolor. Utredningen har i

första hand räknat med trädgårdsundervisning blott vid två sådana yrkesskolor,

nämligen de i Önnestad och Umeå. Minst 150 elever bör årligen kunna

meddelas grundutbildning.

På grund av förmansutbildningens mera kvalificerade karaktär och behovet

av särskilda anordningar till följd härav bör sådan utbildning förläggas

endast till speciella trädgårdsskolor. Enligt utredningens bedömanden uppgår

utbildningsbehovet beträffande förmän till cirka 80 per år. För att nå

bästa möjliga effektivitet i utbildningen och ändock hålla kostnaderna per

dag och elev samt investeringarna på rimlig nivå, är det angeläget att antalet

elever vid varje skola blir förhållandevis högt. Statskontoret har för sin

del förordat en koncentration av utbildningen till endast en skola. Med hänsyn

till trädgårdsnäringens fördelning inom landet och elevrekryteringen till

såväl odlar- som anläggarlinje bör det enligt min mening likväl finnas åtminstone

två skolor med förmansutbildning för ett fyrtiotal elever i varje

kurs. Den ena av dessa bör vara den redan befintliga trädgårdsskolan i Alnarp.

De resurser i form av kvalificerade lärare, undervisningslokaler, trädgårdsanläggningar

och elevbostäder som finns i Alnarp bör därjämte tas i

anspråk för den föreslagna trädgårdsteknikerkursen med ett beräknat årligt

elevantal av 20.

Utredningen har förordat, att den andra skolan med förmansutbildning

skall placeras i Norrköping. Härvid har utredningen beaktat, att den nuvarande

skolan vid Experimentalfältet i Stockholm måste avvecklas senast vid

utgången av 1963 på grund av utbyggnaden av Stockholms universitet. Innan

utredningen stannat för förslaget om förläggning till Norrköping har

den prövat ett flertal olika alternativ. Dessa har samtliga bedömts antingen

ogenomförbara eller sämre än alternativet Norrköping. I denna stad har utredningen

funnit förutsättningar föreligga att förlägga trädgårdsskolan inom

ett område med ändamålsenlig markbeskaffenhet och på i övrigt fördelaktiga

villkor. Mot utredningens förslag har åtskilliga remissinstanser invänt

och hävdat att skolan bör förläggas i eller invid Stockholm eller inom Mälarområdet

i övrigt. Bland dem som tillstyrkt förslaget märks trädgårdsodlarnas

organisationer, vissa av trädgårdsanläggarnas sammanslutningar, Riksförbundet

Landsbygdens folk samt lokaliseringsutredningen.

För min del har jag ingående övervägt de förslag till lokalisering av den

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

nya trädgårdsskolan, vilka konkret angivits i utredningens betänkande och i

remissutlåtandena. Härvid har jag bland annat beaktat tillgången på för

trädgårdsanläggningar lämplig mark och på demonstrations- och övningsobjekt

av olika slag samt till lämpliga kommunikationer. I anslutning till det

sistnämnda bör erinras om att enligt i utredningens betänkande redovisad

statistik 37 procent av eleverna vid skolan å Experimentalfältet under tidsperioden

1958—1960 rekryterats från Götaland medan 30 procent kommit

från Svealand. Vidare har jag prövat möjligheterna att inom avsedd tidsrymd

få en skola till stånd, sannolikheten för att skolan skall kunna kvarbli för

längre tid samt förutsättningarna för rationell och ekonomisk drift. På grund

av resultatet av mina överväganden förordar jag, att den nya trädgårdskolan

förläggs till Norrköping.

Såsom utredningen avsett bör skolan inrymma cirka 60 elevplatser. Med

hänsyn till att den får karaktär av riksskola bör den liksom Alnarpsskolan

vara statlig.

Av redogörelsen i det föregående framgår, att Norrköpings stad i sitt remissyttrande

utfäst sig att medverka till skolans tillkomst i den utsträckning

som angivits i betänkandet. Detta innebär, att staden är beredd att utan ersättning

ställa erforderligt område samt yttre ledningar och vägar till förfogande.

Staden är även beredd uppföra de för skolverksamheten nödvändiga

byggnaderna samt upplåta dessa och svara för alla kostnader för yttre och

inre underhåll mot ett fast hyresbelopp av 125 000 kr. för år. Riksrevisionsverket

finner angivna utfästelser vara godtagbara för statsverket. Kungl.

Maj :t har genom beslut den 2 mars 1962 bemyndigat trädgårdsnäringsutredningens

ordförande att — under förbehåll av Kungl. Maj :ts senare godkännande

— för statens räkning ingå avtal i ämnet med Norrköpings stad.

Jag räknar med att skolan skall kunna tas i bruk vid årsskiftet 1963/64.

Tills vidare bör odlarlinjen vid skolans förmanskurs vara inriktad endast på

växthusodling. Såsom förut anförts skall härjämte i kursen ingå fullständig

anläggarlinje.

Utredningens förslag rörande omfattningen och lokaliseringen av trädgårdsundervisningen

i Norrland har föranlett invändningar från åtskilliga

remissinstanser. Detta gäller såväl den förordade överflyttningen av utbildningen

från den nuvarande trädgårdsskolan i Söråker till lantmannaskolan

i Umeå som längden och inriktningen av den undervisning som enligt utredningen

skall följa på grundutbildningen. I anslutning till remissbehandlingen

har lämnats nya uppgifter beträffande möjligheterna till finansiering av den

för närvarande förhållandevis kostsamma verksamheten vid skolan i Söråker

samt angående läget i fråga om elevrekryteringen. Jag anser därför, att

frågan om trädgårdsundervisningen i Norrland bör bli föremål för fortsatta

undersökningar och överväganden. I avvaktan på resultaten härav bör utbildningen

vid trädgårdsskolan i Söråker fortgå med oförändrad inriktning.

Om möjligt bör resultaten i fråga redovisas för 1963 års riksdag.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

Förslag om nedläggning av fruktodlingsskolan i Urshult har redan framlagts

i statsverkspropositionen (bil. 11, p. 64). I samband med avvecklingen

av skolan bör lantbruksstyrelsen låta undersöka möjligheten och lämpligheten

av att tillvarata vid skolan befintligt odlingsmaterial.

Övergången till det nya utbildningssystemet bör ske så snart som möjligheter

därtill föreligger vid respektive skolor. Grundläggande yrkeskurs bör

efter lantbruksstyrelsens närmare bestämmande kunna påbörjas hösten

1962 vid de lantbruksskolor som kan ifrågakomma. I Alnarp kan sådan

kurs börja våren 1963 och i Norrköping påföljande år. Med hänsyn till

önskvärdheten av att så många som möjligt av sökandena till kommande

förmanskurser genomgått grundläggande yrkesutbildning enligt de nya normerna,

bör antalet elever i 1963 års sommarkurs i Alnarp utvidgas.

Några trädgårdsskolekurser av 16 månaders längd bör ej komma till stånd,

sedan de nu pågående slutat våren 1963.

De nya trädgårdsförmanskurserna i Alnarp och Norrköping bör börja i

januari 1964. Vid samma tidpunkt bör utbildningen av trädgårdstekniker inledas.

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen

torde böra utfärda i samband med omläggningen av utbildningssystemet

erforderliga övergångsbestämmelser. Dessa bör innefatta regler för sådana

dispenser, som under de första åren bör medges från fordringarna för inträde

i förmans- och teknikerkurserna.

I anslutning till vad förut anförts förordar jag att statsstödet till skogsoch

lantbruksakademiens trädgårdsundervisning vid Experimentalfältet

upphör med utgången av budgetåret 1962/63. Uppgörelse torde böra träffas

med akademien om hur skall förfaras med den undervisningsmateriel och

annan utrustning samt de övriga tillgångar, som anskaffats med anlitande

av statsbidrag. Frågan om ianspråktagandet av personalen vid skolan bör

också beaktas.

För lärarpersonalen vid de skolor, där trädgårdsundervisning meddelas,

bör från och med den 1 juli 1963 i princip gälla samma normer i fråga om

löneställning och andra avlöningsförmåner samt beträffande tjänstgöringsbestämmelser,

bland annat rörande tjänstgöring per vecka och läsår, som

tidigare denna dag i proposition angående yrkesutbildningen på lantbrukets

område förordats för personal vid lantbrukets yrkesskolor. Det torde

böra erinras om att i denna proposition framlagts förslag om att den i

Ae 26 placerade tjänsten som föreståndare för trädgårdsavdelningen vid

Alnarpsinstitutet per den 1 juli 1963 skall utbytas mot en sådan tjänst i

Be 1.

Anslagsäskandena beträffande yrkesutbildningen på trädgårdsområdet bör

inges till Kungl. Maj:t av lantbruksstyrelsen. Förslag rörande den för trädgårdsutbildningen

i Norrköping erforderliga personalen och den personal,

som bör tas i anspråk för yrkesutbildningen på trädgårdsområdet i Alnarp,

bör framläggas i äskandena för budgetåret 1963/64. Samtidigt bör yrkas

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1962

medel för utrustning av trädgårdsskolan i Norrköping samt för omkostnader,

m. m. för verksamheten vid trädgårdsskolorna.

Någon nettoökning av kostnaderna för trädgårdsundervisningen i anledning

av omläggningen av denna, räknar jag ej med för budgetåret 1962/63.

För därpå följande budgetår, då det bör övervägas att å riksstaten uppföra

särskilda anslag för yrkesutbildningen på trädgårdsområdet, har trädgårdsnäringsutredningen

för sin del beräknat en utgiftsökning motsvarande cirka

185 000 kr. för helt år.

Kungl. Maj :t torde få utfärda de författningsbestämmelser, vartill mina

förslag rörande det nya utbildningssystemet föranleder.

Statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering. Trädgårdsnäringsutredningen

har föreslagit vissa ändringar av reglerna för det av lantbruksstyrelsen

administrerade särskilda statsstöd till rationaliseringsåtgärder inom

trädgårdsnäringen, som lämnas i form av lånegarantier och bidrag. I syfte

att stimulera till intensifierad rationaliseringsverksamhet förordar utredningen,

att bestämmelserna i huvudsak anpassas till vad som numera gäller

för motsvarande stöd till jordbruksnäringen. Rörande förslagens närmare

innebörd och innehållet i de däröver avgivna remissyttrandena får jag

hänvisa till redogörelsen i det föregående.

För egen del finner jag, att utredningens förslag ligger i linje med tidigare

beslutade eller föreslagna åtgärder för att stärka trädgårdsnäringens

konkurrenskraft. En ytterligare rationalisering av näringen är, såsom utredningen

och åtskilliga remissinstanser understrukit, angelägen i rådande

läge. Det faller i första hand på trädgårdsodlarna själva och deras organisationer

att vidta de erforderliga åtgärderna härför. Det allmännas medverkan

bör främst ske genom den nyligen omorganiserade, av hushållningssällskapsorganisationen

bedrivna rådgivningsverksamheten på området. En förstärkning

av statens bistånd till finansieringen av investeringar för att åstadkomma

utvidgade och effektivare anläggningar in. m. i enlighet med utredningsförslagen

underlättar rationaliseringsarbetet inte oväsentligt. Det hör

i sammanhanget erinras om de möjligheter som föreligger för trädgårdsföretag,

som är av sådan storlek att de kan anses ha industriell karaktär,

att erhålla kreditstöd genom kommerskollegium och företagarföreningarna.

I avvaktan på erfarenheterna av de förändringar i fråga om garanti- och

bidragsstödet åt trädgårdsnäringen, som jag här föreslår, bör de hittillsvarande

formerna för handläggningen av garantiärenden bibehållas. Ett närmare

samarbete mellan de stödbeviljande organen torde dock böra eftersträvas.

En grundläggande förutsättning för att rationaliseringsstöd skall få utgå

bör, såsom utredningen ansett, vara att det framstår som uppenbart att

företaget vid rationell drift skall kunna bestå på lång sikt. Det bör också

krävas, att det ur allmän synpunkt är önskvärt att företaget består respektive

tillkommer. Med hänsyn till dessa villkor fordras ekonomiska övervä
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

ganden rörande effekten av varje rationaliseringsåtgärd. Jag tillstyrker därför

utredningens förslag, att investeringskalkyl i regel skall upprättas innan

stöd beviljas. Vid utarbetandet av sådan kalkyl för ett företag måste

även beaktas produktions- och avsättningsförhållandena i stort vad gäller

trädgårdsalster. Kalkylerna bör, såsom utredningen förordat, upprättas genom

lantbruks styrelsens försorg. Härvid bör bland annat inom hushållningssällskapsorganisationen

befintliga konsulenter medverka.

Med hänsyn till vad jag nyss förordat rörande de allmänna förutsättningarna

för att rationaliseringsstöd skall få beviljas och till de skäl utredningen

härutöver anfört biträder jag förslaget att slopa det nu gällande kravet att

företag, som erhaller lånegaranti eller bidrag av lantbruksstyrelsen, skall

ha funnits och drivits före den 1 juli 1955. Vid remissbehandlingen har

framförts farhågor att ej önskvärda nyetableringar av trädgårdsföretag skall

komma till stånd efter en sådan ändring. Om, såsom jag nyss förordat,

endast ur allmän synpunkt önskvärda företag kan erhålla stöd, torde man

knappast behöva riskera detta.

I överensstämmelse med vad utredningen förordat bör sådan författningsändring

ske att kreditgaranti med anlitande av den särskilda garantiramen

för lån till trädgårdsnäringens rationalisering hädanefter normalt skall__

utan någon till företagets storlek hänförlig begränsning — kunna medges

upp till ett belopp av högst 100 000 kr. Kungl. Maj:t bör dock om särskilda

skäl föreligger äga bevilja garanti utöver nämnda maximibelopp. Amorteringstiden

för de statsgaranterade lånen bör vara anpassad till den ekonomiska

livslängden av de anläggningar som skall finansieras genom lånen.

Med hänsyn härtill och till att anläggningarna inte sällan utgörs av varakliSa

byggnader tillstyrker jag att amorteringstiden bör kunna utsträckas till

högst 20 år. Likaså biträder jag utredningens förslag, att den amorteringsfria

tiden för lånen förlängs så att amortering senast skall börja under fjärde

året från lyftningsdagen. Härigenom blir amorteringsreglerna jämförliga

med motsvarande bestämmelser för kreditstödet till småindustri och

hantverk.

I fråga om rationaliseringsbidragen biträder jag utredningens förslag, att

det högsta belopp som skall kunna utgå till ett trädgårdsföretag bestäms

till 8 000 kr. I de särskilda villkoren för att bidrag skall få beviljas bör vidtas

den jämkningen att företaget ej får vara större än att för driften erfordras,

förutom brukaren och tillfällig abetskraft, endast två helårsanställda

arbetare. Vidare bör bidrag till enskild person utgå endast under förutsättning

att han ensam eller om han är gift, tillsammans med sin make, varken

äger förmögenhet av sådan storlek, som medför skyldighet att gälda statlig

förmögenhetsskatt, eller har sadana inkomster att bidrag framstår som opåkallat.

Det torde fa ankomma på Kungl. Maj :t att vidta de författningsändringar,

som föranleds av bifall till de förslag jag här framlagt.

Anslagsfrågor. Ramen för statlig kreditgaranti till lån avseende

trädgårdsnäringens rationalisering bör enligt min mening höjas för att

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

tillgodose de ökade anspråk, som kan väntas uppkomma som följd av mina

förslag i det föregående. Med hänsyn till att under de senaste tre budgetåren

i genomsnitt 500 000 kr. årligen tagits i anspråk av ramen och

till att Kungl. Maj :t liksom hittills bör få medge jämkning i fördelningen

mellan denna och ramen för lån till lagerhus m. in. anser jag att det är tillfyllest

med en ökning med 1 000 000 kr. till 3 000 000 kr. Ramen för lån till

lagerhus för jordbruksändamål jämte auktionslokaler för trädgårdsprodukter

m. m., bör såsom lantbruksstyrelsen föreslagit bestämmas till ett oförändrat

belopp av 6 000 000 kr. Enligt vad lantbruksstyrelsen anmält pågår

överväganden om att uppföra nya auktionshallar. Med hänsyn härtill bör

inom ramen minst 2 000 000 kr. stå till förfogande för ändamålet.

Med hänsyn till under anslaget till bidrag till trädgårdsnäringens

rationalisering befintlig reservation bör detta även för

nästa budgetår kunna uppföras med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Till gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess

utövare erlagd bensinskatt har för innevarande budgetår anvisats

300 000 kr. Enligt beslut av 1961 års riksdag har den ordinarie skatten

för bensin höjts med fem öre per liter från och med den 1 januari 1962. Höjningen

bör med utgångspunkt från grunderna för beräkningen av gottgörelsen

föranleda, att denna ökas med 50 000 kr. för år. Under anslaget för

nästa budgetår bör upptas även på första halvåret 1962 belöpande tilläggsbelopp

eller 25 000 kr. Anslaget bör sålunda uppföras med 375 000 kr.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna de förslag till riktlinjer för yrkesutbildningen

på trädgårdsområdet samt till denna utbildnings organisation,

som framlagts i det föregående

2) godkänna i det föregående angivna förslag rörande

ändring av bestämmelserna angående det statliga stödet till

trädgårdsnäringens rationalisering

3) å riksstaten för budgetåret 1962/63 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering ett

reservationsanslag av 1 000 kr.

b) till Gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess utövare

erlagd bensinskatt ett anslag av 375 000 kr. att avräknas

mot automobilskattemedlen samt

4) medge, att under budgetåret 1962/63 statlig kreditgaranti

må beviljas, dels för lån avseende trädgårdsnäringens

rationalisering intill ett belopp av 3 000 000 kr., dels för lån

avseende uppförande av lagerhus in. in. för jordbruksändamål

jämte auktionslokaler för trädgårdsprodukter, in. in.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1962

intill ett belopp av 6 000 000 kr., med rätt för Kungl. Maj :t

att, om förhållandena skulle ge anledning därtill, medge

jämkning i fördelningen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

B. Siöalth

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620295

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1962:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående yrkesutbildningen på trädgårdsområdet och stödet till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m., jäm s. 1 i texten