Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag för budgetåret 1963/64 till stöd åt konstnärlig verksamhet m. m

1963-03-08 · 61 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:103, Angående vissa anslag för budgetåret 1963/64 till stöd åt konstnärlig verksamhet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

1

Nr 103

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag för

budgetåret 1963/64 till stöd åt konstnärlig verksamhet

m. m., given Stockholms slott den 8 mars 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

J Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas det statliga stöd till kulturlivet, som utgår ur lotterimedelsfonden

— fr. o. in. nästa budgetår överförd till ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde — och från vissa anslag under åttonde huvudtiteln till stöd

åt konst, litteratur, musik m. m.

Förslag framlägges om att för nästa budgetår 36,5 milj. kr. ställes till Kungl.

Maj :ts disposition för bidragsgivning i för lotterimedelsfonden etablerade former.

I fråga om fondens användningsområde redovisas i propositionen vissa synpunkter

bl. a. på teater- och orkesterstödet och möjligheterna till en utvidgning av

kulturstödet till nya eller eftersatta områden. Bl. a. framhålles, att fondmedel

skall användas för en upprustning av den grundläggande skådespelarutbildningen

och för igångsättande på försök av en rikskonsertverksamhet.

Vidare framlägges förslag om en fördubbling av anslaget till konstnärlig utsmyckning

av statliga byggnader, från 500 000 kr. till 1 000 000 kr.

För en förbättring av det statliga stipendiestödet till yrkesverksamma konstnärer

förordas en höjning med 374 000 kr. av anslaget till konstnärsstipendier.

Vid bifall till ett av chefen för finansdepartementet denna dag framlagt förslag

om avveckling av biografnöjesskatten, vilket även avser att skapa nya former

för kvalitetsstöd till svensk filmproduktion, kan det nuvarande för detta

ändamål anvisade riksstatsanslaget indragas.

För de i propositionen behandlade kulturändamålen föreslås en sammanlagd

medelsanvisning för nästa budgetår av drygt 41 milj. kr.

1 — Bihang till riksdagens ■protokoll 1963. 1 saml. Nr 103

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8

mars 1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Asp
LING.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om vissa anslag

för hudgetåret 1963/6-4 till stöd åt konstnärlig verksamhet m.m. och anför därvid

följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan 10, ecklesiastikdepartementet,

punkten 5, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1963/64 till Stöd åt konstnärlig verksamhet m. m.

beräkna ett anslag av 42 542 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

3

I. Inledning

Det i årets statsverksproposition under rubriken Stöd åt konstnärlig verksamhet

m. m. beräknade anslagsbeloppet motsvaras innevarande budgetår av en på

riksstaten uppförd sammanlagd anslagssumma av 33 142 000 kr. Av detta belopp

har 5 142 000 kr. anvisats under riksstatens åttonde huvudtitel och 28 000 000 kr.

under tionde huvudtiteln. Av följande sammanställning framgår det anvisade

beloppets fördelning på anslagsändamål.

Åttonde huvudtiteln Belopp

Statens konstråd ........................................... 23 000

Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader............... 500 000

Konstnärsstipendier ........................................ 840 000

Utställningar av svensk konst i utlandet...................... 100 000

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom

bibliotek m. ............................................ 2 020 000

Stipendier åt författare av hög litterär förtjänst............... 100 000

Bidrag till Samfundet De nio................................ 10 000

Teaterrådet................................................ 000

Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion...................... 1 500 000

Bidrag till Barnfilmkommittén .............................. 35 000

Tionde huvudtiteln

Avsättning till lotterimedelsfonden .......................... 28 000 000

Summa kr. 33 142 000

Härjämte har årets riksdag på tilläggsstat II till riksstaten för innevarande

budgetår anvisat ytterligare 6 700 000 kr. till avsättning till lotterimedelsfonden.

Som omnämnts i årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t den 19 september

1962 beslutit, att lotterimedelsfonden från och med nästa budgetår skall höra

till ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Den följande redogörelsen

för det statliga kulturstödets inriktning och omfattning samt formerna för medelsfördelningen

kommer att beröra såväl de former av konstnärlig verksamhet,

som nu stöds via anslag under ecklesiastikdepartementets huvudtitel, som den

verksamhet, som åtnjuter bidrag ur lotterimedelsfonden. En redovisning kommer

vidare att lämnas över föreliggande förslag till åtgärder och anslagsförstärkningar

på dessa verksamhetsområden. I första hand kommer därvid att anmälas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

vissa utredningsförslag, nämligen kulturfondsutredningens betänkande angående

riktlinjer och former för fördelning av lotterimedel, provinsteaterutredningens

förslag rörande den sceniska utbildningen samt konsertbyråutredningens första

betänkande Rikskonserter jämte vid remissbehandlingen av utredningsförslagen

anförda synpunkter. Därefter kommer att redogöras för vissa andra förslag till

anslagsförstärkningar på olika punkter av det statliga kulturstödet samt slutligen

sammanfattningsvis de ställningstaganden, till vilka bl. a. de redovisade

förslagen ger anledning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

5

II. Det statliga kulturstödet

1. Allmänna riktlinjer

Genom beslut av 1961 års riksdag godkändes ett i propositionen 56 framlagt

förslag till ett konkret handlingsprogram för statens kulturpolitiska uppgifter.

Programmet avsåg insatser inom kulturlivets fria sektor och omfattade fyra

huvudpunkter, nämligen stöd i skilda former åt utövare av konstnärliga yrken

under deras utbildning, fortsatt utbyggnad av systemet med stipendier — i första

hand arbetsstipendier — åt utövare av konstnärliga yrken, insatser för att öka

den offentliga konsumtionen av konstnärlig produktion, främst genom förstärkning

av beställnings- och inköpsanslag samt slutligen som en fjärde punkt i ett

mer långsiktigt handlingsprogram en förstärkning av de krafter, som syftar till

att bredda kulturmiljön och förbättra den kulturförmedlande verksamheten över

huvud taget. Som ett led i programmets fjärde punkt ingick bl. a. ökat stöd till

teatrar, bibliotek, museer och liknande institutioner med kulturförmedlande uppgifter.

De av riksdagen beslutade riktlinjerna för anslagspolitiken har legat till grund

för en under de senaste åren genomförd, successiv förstärkning av vissa riksstatsanslag

tillhöriga ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde till stöd åt

konst, litteratur, musik m. m. Här kommer endast att omnämnas 1961 och

1962 års beslut i detta hänseende. I enlighet med förslag i propositionen 1961: 56

beslöts, att som en etapp av handlingsprogrammet genomföra anslagshöjningar

med sammanlagt i runt tal 650 000 kr. Insatserna koncentrerades detta år till

programmets andra och tredje punkter. För det följande året genomfördes anslagshöjningar

med i runt tal 1,9 milj. kr. En väsentlig del av dessa ökade resurser

anslogs i enlighet med programmets andra och tredje punkter till ökad inköpsverksamhet

med anlitande av anslaget till konstnärlig utsmyckning av

statliga byggnader och till utbyggnad av författarersättnings- och stipendieringssystemen.

Fjolårets beslut innebar därjämte en höjning av anslaget till kvalitetsstöd

till svensk filmproduktion och särskilda medel till utställningar av svensk

konst i utlandet.

Lotterimedelsfonden tillkom i samband med statsmakternas beslut år 1938

fprop. 24; SU 59; Rskr 132) angående omorganisation av penninglotteriväsendet.

I enlighet med beslutet bedrivs penninglotterirörelse i Sverige av ett statligt

aktiebolag, Svenska penninglotteriet AB, enligt särskilda för viss tid gällande

koncessioner. De samtidigt godkända riktlinjerna för lotteribehållningens användning

och redovisning innebar, att ena hälften av behållningen skulle an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

vändas för statsverkets behov och andra hälften tillföras den s. k. lotterimedelsfonden.

Statsmakterna anslöt sig i princip — således utan något formellt ställningstagande

— till att denna fördelningsregel lämpligen borde läggas till grund

för beslut om lotteribehållningens huvudsakliga användning. I fråga om lotteriinkomsternas

redovisning och behandling i riksstaten beslöts, att hela lotteribehållningen

skulle uppdebiteras på en särskild inkomsttitel. Vidare skulle det

belopp, som av lotterimedlen årligen borde utnyttjas för allmänna budgetändamål,

bestämmas till en fast summa för budgetår medan återstående belopp skulle

användas för tillgodoseende genom Kungl. Maj:ts försorg av vissa allmännyttiga

ändamål och tillföras lotterimedel sfonden över ett under tionde huvudtiteln

uppfört särskilt avsättningsanslag.

I fråga om principerna för utdelande av bidrag från lotterimedelsfonden framhölls

i propositionen 1938: 24, att dessa bidrag svårligen kunde i förväg bestämt

avgränsas. Några direkta föreskrifter angående fördelningen har inte heller utfärdats

utan bidragsgivningen har formellt kunnat ske till vilket som helst allmännyttigt

ändamål. En viss fast praxis har emellertid, som kommer att framgå

av det följande, utvecklats beträffande fondens användning. Bl. a. gäller att bidrag

som regel ej tilldelas statliga myndigheter eller institutioner för deras

löpande verksamhet.

Särskilda lotterier har under senare år anordnats till förmån för konst, teater

och andra kulturella ändamål. Behållningen av dessa lotterier har i första hand

varit avsedd att bekosta i statlig regi bedriven byggnadsverksamhet inom området.

Bidrag av lotteribehållningen har i vissa fall anvisats även till andra ändamål,

bl. a. till pensionsavgifter för befattningshavare vid statsunderstödda teatrar

och orkestrar.

2. Kulturstödets omfattning och fördelning

De under åttonde huvudtiteln uppförda anslagen till stöd åt konst, litteratur,

musik m. m. kommer här att närmare behandlas i den ordning de upptagits i

den inledningsvis lämnade förteckningen.

Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader ni. m.

För innevarande budgetår har till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader

anvisats ett reservationsanslag av 500 000 kr., varjämte till förvaltningskostnader

vid statens konstråd anvisats 23 000 kr. (prop. 62; SU 145; Rskr.

323).

U tsmyckning sanslag et.

Detta anslags tillkomst och utveckling har beskrivits i propositionerna 1961: 56

och 1962: 62. Därav framgår, att statsmakterna redan år 1937 beslöt att anslå

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963 7

medel för konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader. Enligt det då beslutade

finansieringsförfarandet skulle i anslag till statliga byggnader inräknas medel

för konstnärlig utsmyckning, i allmänhet ej understigande 1 % av byggnadskostnadema.

Detta system för medelsanvisning, den s. k. enprocentregeln, har

sedermera från och med budgetåret 1947/48 ersatts med ett på riksstaten uppfört

särskilt reservationsanslag. De två senaste åren har detta anslag höjts från

200 000 kr. budgetåret 1960/61 till 400 000 kr. budgetåret 1962/63 och till

500 000 kr. för innevarande budgetår. Samtidigt med den senast beslutade höjningen,

nominellt 100 000 kr., genomfördes vissa dispositioner i syfte att frigöra

anslaget från kostnader för byggnadsåtgärder i samband med vissa större

utsmyckningsuppgifter genom att i princip överföra dessa till underhålls- eller

byggnadsanslag.

Anslaget disponeras av statens konstråd. På grundval av ett av

konstrådet uppgjort förslag fastställer Kungl. Maj:t årligen en plan för fördelningen

av anslaget på olika utsmyckningsuppgifter.

För varje fastställt utsmyckningsföretag utses i regel särskilda kommitterade

inom konstrådet, som tillsammans med byggnadens arkitekt planerar genomförande

av utsmyckningen och avger förslag till rådet. För den konstnärliga utformningen

av större utsmyckningsuppgifter kan rådet besluta om tävling eller

eljest ge direkt uppdrag till en för uppgiften lämplig konstnär. Det slutgiltiga,

av rådet godkända utsmyckningsförslaget underställs den byggnadsförvaltande

myndigheten för granskning och godkännande.

Förvaltningsanslaget.

Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget på 23 000 kr. disponeras

15 000 kr. för arvoden till konstrådets ordförande och övriga ledamöter, till

rådets sekreterare samt till nationalmusei representant vid rådets sammanträden

och 8 000 kr. för expenser samt resekostnadsersättning och traktamente.

Enligt gällande föreskrifter utgår arvode till konstrådets ordförande med 2 000

kr., till rådets övriga sex ledamöter med 1 000 kr., till sekreterare med 6 000 kr.

och till nationalmusei representant med 1 000 kr. Något särskilt suppleantarvode

utgår ej utan ledamot har skyldighet, då suppleant vid förfall inträtt i hans

ställe, att av sitt arvode till suppleanten avstå ett belopp av 40 kr. för sammanträdesdag,

dock högst 240 kr. för kvartal räknat.

Konstnärsstipendier

Detta reservationsanslag är för innevarande budgetår uppfört med 840 000 kr.

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1962:62 har riksdagen

(SU 145; Rskr 323) från och med i år godkänt en utvidgning av det statliga

stipendiestödet inom kulturlivets fria sektor. I propositionen lämnades en exemplifierande

uppräkning av vilka nya kategorier av konstnärliga yrkesutövare, som

det utbyggda stipendiestödet borde omfatta. Därvid nämndes bl. a. dramatiker,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1963

regissörer, skådespelare och recitatörer, instrumentalister och andra tonkonstnärer,

filmskapare, koreografer, dansörer, dans-, sång- och teaterpedagoger,

scendekoratörer, illustratörer och konstnärligt arbetande fotografer.

Genom beslut den 28 juni 1962 har Kungl. Maj:t dels utfärdat bestämmelser

angående konstnärsstipendierna, dels föreskrivit, att av anslaget 230 000 kr.

skall disponeras för stipendier åt konstnärer inom måleri m. m., samma belopp,

230 000 kr., för stipendier åt tonsättare och 380 000 kr. för stipendier åt konstnärer

i övrigt. Stipendierna utgöres av större arbetsstipendier på normalt cirka

10 000 kr., mindre arbetsstipendier på lägst 3 000 kr. och högst 5 000 kr., resestipendier

samt stipendier av pensions- eller understödskaraktär. För konstnärer

inom måleri m. m. och tonsättare skall för vardera gruppen 150 000 kr. användas

för större arbetsstipendier. Av stipendiemedlen för konstnärer i övrigt skall

300 000 kr. användas för sådana större stipendier.

Större arbetsstipendier utdelas av Kungl. Maj:t på förslag i viss ordning, i

vad gäller stipendier åt konstnärer inom måleri m. m. av Akademien för

de fria konsterna efter samråd med Konstnärernas riksorganisation,

i vad gäller stipendier åt tonsättare av Musikaliska

akademien efter samråd med Föreningen Svenska tonsättare

samt i vad gäller stipendier åt konstnärer i övrigt av den genom beslut

den 12 oktober 1962 tillsatta särskilda konstnärsstipendienämnden.

I fråga om övriga stipendier ankommer det på vederbörande stipendieutdelande

myndighet att besluta om utdelning och fastställa stipendiebelopp.

Enligt bestämmelserna äger innehavare av större arbetsstipendium företräde

till sådant stipendium vid nästföljande års utdelning men må uppbära stipendiet

högst tre år i följd. Övriga stipendier må tilldelas samme konstnär högst två år

i följd.

Utställningar av svensk konst i utlandet

I propositionen 1962:62 redogjordes för initiativ, som av eu rad myndigheter

och organisationer på konstlivets område tagits i syfte att få till stånd ett

ökat statligt stöd för informationsverksamheten i utlandet rörande den svenska

nutidskonsten. Riksdagen biföll förslaget att anvisa särskilda medel för detta

ändamål (SU 145; Rskr 323). På riksstaten har sålunda för innevarande budgetår

under rubriken Utställningar av svensk konst i utlandet uppförts ett särskilt

reservationsanslag av 100 000 kr.

Enligt de av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelserna disponeras anslaget av

Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet.

Ett särskilt beredningsutskott inom institutets utställningsnämnd har till uppgift

att planera och genomföra utställningar av nutida svensk konst i utlandet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

9

Ersättning åt författare in. fl. för utlåning av deras verk

genom bibliotek in. in.

Under denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett för
-

slagsanslag av 2 020 000 kr. Anslaget disponeras på följande sätt.

1. Ersättning åt författare in. fl. för utlåning av deras verk genom

bibliotek, förslagsvis ....................................... 1 940 000

2. Ersättning åt författare och översättare för utnyttjande av deras

verk i form av talböcker.................................... 80 000

Summa kr. 2 020 000

Ersättning för biblioteksutlåningen.

Systemet för biblioteksersättningen, dess tillkomst och utveckling har ingående

beskrivits i propositionerna 1961: 56 och 1962: 62. Bestämmelser i ämnet har

utfärdats i kungörelse den 23 november 1962 angående Sveriges författarfond

(nr 652). De för ersättningen avsedda anslagsmedlen tillföres en av statskontoret

förvaltad fond, Sveriges författarfond. Frågor rörande fonden och dess användning

handlägges av styrelsen för Sveriges författarfond.

I fråga om användningen av författarfonden gäller att svenska originalförfattare

skall beredas individuell ersättning, s. k. författarpenning. Fondens behållning,

sedan författarpenningarna utbetalats, fondens s. k. fria del, används

för ersättning till alla ersättningsberättigade upphovsmän i form av stipendier,

premier, pensioner eller andra kollektiva stödåtgärder.

Genom statsmakternas beslut år 1961 (prop. 56; SU 121; Rskr. 304) utvidgades

systemet för biblioteksersättningen till att omfatta även till svenska

språket översatt litteratur. Någon individuell gottgörelse motsvarande författarpenning

utgår inte till översättarna men dessa tillerkändes genom reformen

samma rätt som svenska originalförfattare till stipendier, premier, pensioner

och understöd ur författarfondens fria del. Den av beslutet föranledda anslagshöjningen

utgjorde 200 000 kr.

Enligt statsmakternas beslut förra året (prop. 62; SU 145; Rskr 323) höjdes

anslagsmedlen till biblioteksersättningen med 760 000 kr. Den förbättring av

grunderna för biblioteksersättningen, som därigenom möjliggjordes, innebar en

höjning av biblioteksersättningens grundbelopp för litterära verk i original från

tidigare tre öre till fem öre per hemlån samt från tidigare tolv öre till tjugo öre

per referensexemplar. Samtidigt medgavs en viss begränsad höjning av författarpenningen.

Anslagsförstärkningen medförde sålunda i första hand en ökning av

författarfondens för kollektiva stödåtgärder avsedda fria del.

Ersättning för framställning av talböcker.

Framställningen av sådana talböcker, som är avsedda att användas för utlåning

åt blinda och andra svårt vanföra, må i enlighet med 18 § lagen den 30

december 1960 (nr 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk äga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

ram utan upphovsmannens tillstånd och kan sålunda i princip inte föranleda

rätt till ersättning för denne. Vid riksdagsbehandlingen av nämnda lag (I/U 41

och 43; Rskr 406) uttalades emellertid, att detta inte borde utesluta, att skälig

ersättning till upphovsmannen skulle kunna utgå ur allmänna medel. Den fria

talboksframställningsrätten har vidare begränsats såtillvida att den gjorts beroende

av Kungl. Maj :ts tillstånd.

Som tidigare angivits har för innevarande budgetår under förevarande anslag

anvisats ett belopp av 80 000 kr. för att bereda ersättning åt författare och översättare

för utnyttjande av deras verk i form av talböcker, som framställts för

här avsett ändamål. Ersättningsbeloppets storlek är beräknat med ledning av

uppgifter om talboksproduktionens omfattning under budgetåret.

Anslagsposten disponeras av Fria litterära yrkesutövarnas

centralorganisation (Flyco) att användas dels till fördelning mellan

svenska författare och översättare av verk, som under budgetåret framställs

som talböcker i enlighet med nämnda bestämmelse i upphovsrättslagen, dels

ock, intill ett belopp av högst 2 500 kr., till bestridande av Flycos administrationskostnader

för fastställande och utbetalning av ersättningsbeloppen.

Stipendier åt författare av hög litterär förtjänst

Ur detta anslag utdelas belöningar eller meritstipendier för högklassigt litterärt

skapande. Meritstipendierna utdelas av Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen

för Sveriges författarfond. Ur det för innevarande budgetår

anvisade anslaget av 100 000 kr. har genom beslut av Kungl. Maj:t den

9 november 1962 utdelats tio sådana meritstipendier, vart och ett på 10 000 kr.

Bidrag till Samfundet De nio

Under en följd av år har på riksstaten anvisats ett bidrag till Samfundet De

nio att användas för befrämjande av samfundets verksamhet. Bidraget uppgår

för innevarande budgetår till 10 000 kr.

Teaterrådet

Teaterrådet inrättades år 1935 och har enligt sin instruktion att utöva inseendet

över det statsunderstödda teaterväsendet i landet. Rådet består nu av

sju ledamöter, varav en tillika förordnats att vara rådets sekreterare. Teaterrådet

har bl. a. till uppgift att vara remissorgan i frågor som rör bidrag till de

statsunderstödda teatrarna och till annan teaterverksamhet. Rådet har dessutom

att årligen fördela vissa medel, som ur lotterimedelsfonden ställs till för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963 11

fogande till understöd åt teaterverksamhet i landsorten och för nordiskt teaterutbyte

m. m.

Till bestridande av kostnaderna för rådets verksamhet har för innevarande

budgetår anvisats ett förslagsanslag av 14 000 kr.

Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion

Genom statsmakternas beslut år 1960 (prop. 79; BevU 49; SU 88; Rskr 229

och 234) genomfördes vissa åtgärder i syfte att förbättra de ekonomiska villkoren

för den svenska filmproduktionen och biografnäringen. Åtgärderna bestod

dels i en sänkning av biografnöjesskatten, dels i en höjning av det direkta stödet

till filmproduktionen. Nöjesskatten på biografföreställningar sänktes enligt riksdagens

beslut med 8 procentenheter, från 33 till 25 %, varjämte riksdagen beslöt

öka den särskilda skattelindringen för mindre biografer. I fråga om det direkta

stödet till filmproduktionen beslöts, att i princip hela den statliga andelen av

nöjesskatten på svensk film skulle återgå till producenterna. Återbäringen utformades

dels som ett generellt stöd till vederbörande filmproducent med 80 %

av skattebeloppet, dels som ett speciellt stöd till producenterna av svenska

kvalitetsfilmer. För sistnämnda ändamål uppfördes under riksstatens sjunde huvudtitel

ett särskilt anslag, benämnt Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion,

med huvudsakligt syfte att stimulera och främja en ökad produktion av kvalitativt

högtstående svensk film. För fördelning av anslagsmedlen inrättades en särskild

nämnd, statens filmpremienämnd.

Ifrågavarande reservationsanslag är från och med innevarande budgetår redovisat

under åttonde huvudtiteln. Som framhölls i propositionen 1962: 62 syntes

rådande förhållanden tyda på att behov förelåg att förstärka den produktionsstimulerande

effekten av kvalitetsstödet. Samtidigt med att anslaget med

anledning härav genom fjolårets beslut, (prop 62; SU 145; Rskr 323) höjdes från

1 000 000 kr. till 1 500 000 kr. medgavs en viss förändring av tidigare gällande

principer för kvalitetsstödets utformning. Förändringen medförde en utvidgning

av statens filmpremienämnds uppdrag. Under de första verksamhetsåren har

det ålegat nämnden att av de till förfogande ställda medlen besluta om utdelning

av premier till producenter av kvalitativt högtstående svensk film. Premieringen

har endast gällt redan färdigställd film. I enlighet med instruktion av

den 20 maj 1960 (nr 366) med ändring den 28 juni 1962 (nr 438) åligger det nu

nämnden, att jämsides med utdelning av premier till producenter av redan färdigställda

svenska filmer även försöksvis bevilja bidrag till producenter av fil

mer, som ännu inte färdigställts. I propositionen 1962: 62 förutsattes att denna

utvidgning av nämndens befogenheter skulle få formen av en försöksverksamhet

och angavs vissa riktlinjer för en bidragsgivning i andra former än premiering i

efterhand.

För premieåret den 1 april 1961—31 mars 1962 har enligt filmpremienämndens

beslut utdelats följande producentpremier, nämligen dels för långfilm till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

AB Svensk filmindustri för »Såsom i en spegel» med 300 000 kr., för »Briggen

Tre Liljor» med 200 000 kr. och för »Lustgården» med 100 000 kr. samt till

AB Sandrew-Ateljéerna för »Pojken i trädet» med 100 000 kr., dels för barnfilm

till Artfilm AB för »Bara roligt i Bullerbyn» med 100 000 kr., dels slutligen för

kortfilm till Svensk Journalfilm AB för »En tarantella om efteråt» med 45 000

kr. samt till AB Svensk filmindustri för »Kadens» med 30 000 kr. och för »De

kommer över gränserna» med 30 000 kr. Genom beslut den 4 maj 1962 har

Kungl. Maj:t bekräftat, att ett sammanlagt belopp av 905 000 kr. skulle tillhandahållas

vederbörande producenter.

Kungl. Maj:t har vidare medgivit, att av det nuvarande reservationsanslaget

ett belopp av högst 75 000 kr. må användas till bestridande av kostnader för

filmpremienämndens verksamhet.

Bidrag till Barnfilmkommittén

Barnfilmkommittén bildades 1948 på initiativ av Kooperativa kvinnogillesförbundet,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund och Svenska landsbygdens kvinnoförbund. Avsikten med

kommittén var att söka driva fram reformer på barnfilmområdet och att sprida

upplysning i barnfilmfrågor. För närvarande är sammanlagt ett tjugotal organisationer,

däribland både fackliga och politiska samt organisationer inom folkbildningsarbetet,

anslutna till kommittén.

Kommitténs arbete leds av en styrelse. Inom kommittén finns även för speciella

uppgifter en barnfilm jury.

De huvudsakliga arbetsuppgifterna omfattar upplysnings- och rådgivningsverksamhet

i skiftande former. Vidare ankommer det på barnfilmjuryn att utföra

den enligt nöjesskatteförordningen (SFS 1945: 823 med ändring 1957:125)

med tillämpningsföreskrifter (SFS 1945: 824 med ändring 1957:126) föreskrivna

prövningen av barnfilm för nöjesskattebefrielse. Ledamöter av kommitténs styrelse

är vidare representerade i den nordiska barnfilmnämnden.

Bidrag till kostnaderna för barnfilmkommitténs verksamhet har under en

följd av år utgått från ett särskilt anslag på riksstaten. För ändamålet har sedan

budgetåret 1958/59 anvisats ett årligt anslag av 35 000 kr.

Bidragsgivningen av lotterimedel

I enlighet med 1938 års beslut skulle, som tidigare nämnts, i princip hälften

av behållningen av lotterirörelsen tillföras lotterimedelsfonden och hälften den

allmänna budgeten. Redan 1939 års urtima riksdag ansåg sig av statsfinansiella

skäl föranledd att minska avsättningen till fonden. Denna har inte heller senare

tillförts medel i den utsträckning som ursprungligen avsågs. I riksstaten för innevarande

budgetår är inkomsten av lotterimedel upptagen till 115 milj. kr. medan

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 103 år 1963

för avsättning till lotterimedelsfonden — inklusive tilläggsstat II till riksstaten

— anvisats sammanlagt 34,7 milj. kr.

I fråga om omfattningen av och formerna för bidragsgivningen av lotterimedel

gäller i huvudsak följande. Bidragsgivningen ur lotterimedelsfonden omfattar

dels s. k. fasta ändamål, som sålunda betingar en årligen återkommande bidragstindelning,

dels ändamål av mera tillfällig art. En redogörelse för omfattningen

av bidragsgivningen, fördelad dels på ändamålsgrupperna teaterverksamhet,

orkesterverksamhet och övriga ändamål, dels på landsbygds- och stadsändamål

lämnas årligen i riksdagsberättelsen.

Till de fasta ändamålen hör i första hand de årliga driftbidragen till de kungl.

teatrarna, stadsteatrarna i Göteborg, Malmö, Norrköping—Linköping, Hälsingborg,

Uppsala och Stockholm, Göteborgs lyriska teater (Stora teatern) och Folkteatern

i Göteborg samt Borås kretsteater, två större turnéteaterföretag, nämligen

Riksteatern och Svenska teatern AB samt de sex större yrkesorkestrarna i

Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle. Omfattningen

av ifrågavarande bidragsgivning för verksamhetsåret 1961/62 — det sista för

vilket bokslut föreligger •— framgår av följande sammanställning, som upptager

dels vid spelårets början anvisat bidrag, dels de tilläggsanslag, som anvisats för

täckande av under spelåret uppkomna ytterligare underskott.

Teatrar

Kungl. teatern .....................

Bidrag vid

spelårets början

6 000 000

Tilläggs-

anslag

1 250 000

Summa

7 250 000

Dramatiska teatern .................

2 700 000

468 200

3 168 200

10 418 200

Göteborgs stadsteater ...............

1 188 000

83 200

1 271 200

Malmö stadsteater ..................

1 674 000

58 800

1 732 800

Stadsteatern Norrköping-Linköping . .

474 000

53 800

527 800

Hälsingborgs stadsteater .............

300 000

—

300 000

Upsala stadsteater ..................

403 000

109 700

512 700

Stockholms stadsteater ..............

300 000

—

300 000

Göteborgs lyriska teater (Stora teatern)

1 601 000

164 300

1 765 300

Folkteatern i Göteborg .............

150 000

48 900

198 900

Borås kretsteater ...................

90 000

6 500

96 500

6 705 200

Turnéföretag

Riksteatern ........................

2 650 000

—

2 650 000

Svenska teatern ....................

2 253 000

—

2 253 000

4 903 000

Orkestrar

Stockholms konsertförening ..........

655 000

49 500

704 500

Göteborgs orkesterförening ..........

440 000

24 400

464 400

Malmö konserthus ..................

325 000

5 500

330 500

Norrköpings orkesterförening ........

242 000

22 800

264 800

Nordvästra Skånes orkesterförening (hu- vudman för orkestern i Hälsingborg)

208 000

268 600

Gävleborgs läns orkesterförening .....

269 700

18 500

288 200

2 321 000

Summa

24 347 400

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

Stödet åt de kungl. teatrarna samt turnéföretagen utgår i det närmaste helt

av statsmedel. För stadsteatrarnas del och till Stora teatern i Göteborg utgår

även kommunala bidrag. Sedan spelåret 1957/58 har som regel, dock med undantag

för Stockholms stadsteater, gällt att 3/5 av underskotten i teatrarnas verksamhet

täcks av statsmedel och återstoden av kommunala anslag. Understödet

till orkestrarna samt till de båda mindre teatrarna, Folkteatern i Göteborg och

Borås kretsteater, delas lika mellan stat och kommun.

Inom ändamålsgruppen teaterverksamhet återfinnes vissa andra årligen återkommande

bidrag. Sålunda har som framgår av 1963 års riksdagsberättelse under

år 1962 anvisats bidrag om sammanlagt 280 000 kr. att fördelas av teaterrådet

till understöd åt teaterverksamhet i landsorten och för nordiskt teaterutbyte

m. m. Föreningen Drottningholmsteatems vänner, Föreningen Svensk

dramatik och Ruinspelen i Visby har erhållit bidrag om sammanlagt 185 000 kr.

Kontinuerliga lotterimedelsbidrag utgår även till vissa konstbildningsorganisationer,

nämligen Riksförbundet för bildande konst, Folkrörelsernas konstfrämjande

och Föreningen Konst i skolan samt Nordiska konstförbundets svenska

sektion. Sammanlagt utgör kostnaderna härför i runt tal 650 000 kr. Årliga bidrag

utgår också — förutom till de större yrkesorkestrarna — till Västerås musiksällskap

och Örebro orkesterstiftelse för dessa båda organisationers orkestrar

samt till ett antal andra organisationer på musikens område, däribland Sveriges

orkesterföreningars riksförbund, Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar, Nämnden

för nordiskt musiksamarbete samt vissa körförbund. Sammanlagt uppgår

bidragsgivningen för dessa ändamål till inemot 450 000 kr.

Ur lotterimedelsfonden utdelas regelmässigt bidrag till en rad tillfälliga ändamål,

såsom arbeten på kulturminnesvårdens område, museibyggnation, inköp av

konst till samlingslokaler, iordningställande av teaterscener och utrustning av

teaterlokaler. Engångsbidrag utgår även till sådana ändamål som utgivande av

minnesskrifter, kostnader i samband med jubiléer, good-willresor m. m.

Beslut om anslag av lotterimedel grundas på bidragsansökningar. Ifråga om

de fasta bidragen till teater- och orkesterverksamhet kompletteras ansökningar

na med uppgifter rörande anställd personal, förändringar i biljettintäkter och

lönekostnader samt inkomst- och utgiftsstater för pågående och nästföljande

spelår. Ansökningarna remitteras såvitt avser teatrar till teaterrådet och ifråga

om orkestrar till Musikaliska akademien. Även beträffande övriga årligen återkommande

bidragsansökningar gäller att erforderliga uppgifter om löne- eller

andra kostnadsökningar införskaffas och att remiss sker till vederbörande myndighet.

Nationalmuseet är därvid remissinstans i frågor som gäller bidrag till

den konstbildande verksamheten.

Ansökningar om tillfälliga bidrag av lotterimedel prövas på likartat sätt. Till

ansökningar om bidrag till byggnadsverksamhet, avseende exempelvis restaurering

av kulturhistoriskt värdefulla byggnader eller uppförande av museer, skall

fogas kostnadsberäkning och finansieringsplan över arbetena ifråga. Sådana ansökningar

remitteras i första hand till riksantikvarieämbetet, som vid behov

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

införskaffar yttrande från vederbörande landsantikvarie eller Nordiska museet

samt tar erforderliga kontakter med kommunala organ. När fråga är om inrättande

av teaterscen eller utrustning till sådan hörs teaterrådet, som därvid också

införskaffar yttrande från exempelvis olika tuméföretag. Nationalmuseet är

remissinstans i frågor som angår t. ex. inköp av konst samt byggnadsbidrag till

konstmuseer. Utöver de nu särskilt nämnda kan i förekommande fall vid behov

som remissinstans komma ifråga andra centrala ämbetsverk, länsstyrelser och

institutioner.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963

III. Förslag till åtgärder och anslagsförstärkningar

på kulturstödets område

1. Utredningsförslag

Betänkande och förslag angående riktlinjer och former för fördelning

av lotterimedel

(avgivet av 19^8 års utredning om en statens kulturfond)

I två likalydande motioner till 1947 års riksdag (1:185 och II: 297) ifrågasattes

om icke lotterimedelsfonden borde omvandlas till en statens kulturfond,

vilken skulle tillföras lotterimedel i ökad omfattning samt nöjesskattemedel och

möjligen även sammanslås med andra statliga fonder. Motionärerna ansåg bl. a.,

att de kungl. teatrarna borde erhålla direkta riksstatsanslag men att i övrigt

understöd från kulturfonden skulle lämnas åt ungefär samma verksamhet, som

erhöll stöd ur lotterimedelsfonden. Enligt motionärerna borde landsbygden i

första hand komma i åtanke vid fördelningen av anslag ur kulturfonden.

Riksdagen beslöt med hänvisning till motionerna hos Kungl. Maj:t anhålla

om en utredning av frågan om inrättande av en statens kulturfond (Rskr 10,

punkt 76).

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1948 tillkallade statsrådet

och chefen för handelsdepartementet den 17 juli samma år särskilda sakkunniga1

med uppdrag att utreda frågan om de ändamål till vilka lotterimedel,

som icke skall tillföras allmänna budgeten, bör utgå samt formerna för medlens

fördelning. Den 15 juni 1955 avlämnade utredningen, som antog benämningen

kulturfondsutredningen, betänkande i ämnet (stencilerat) — Betänkande och

förslag angående riktlinjer och former för fördelning av lotterimedel.

De sakkunniga

Vid bidragsgivningen borde enligt utredningen främst beaktas att stöd i största

möjliga utsträckning gavs åt sådan konstutövning och annan kulturell verksamhet,

som berikade hela landets kulturliv. Stöd från det allmännas sida till

kulturella ändamål kunde icke enligt utredningen fördelas efter en geografisk likformighetsregel.

Önskemålet om ett ökat stöd åt landsbygdens kulturliv

borde enligt utredningen tillmötesgås men kunde endast ske genom

1 Numera justitierådet Yngve Söderlund, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens första

kammare Bengt Elmgren, rektorn Allan Degerman och konsulenten Håkan Håkansson.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

ökning av bidragen över huvudtaget och icke genom en omfördelning inom nuvarande

bidragsram.

Utredningen ansåg sig icke kunna förorda inrättandet av en statens kulturfond

av det slag, som avsågs i 1947 års riksdagsmotioner. Som skäl härför anfördes

bl. a. att det syntes föga sannolikt, att medel kunde erhållas till en storfond

av den föreslagna typen samt att en dylik fond ytterligare skulle försvåra

gränsdragningen mellan anslagsgivning på riksstaten och bidragsgivning av fondmedel.

Utredningen föreslog, att i stället för lotterimedelsfonden borde inrättas två

fonder, den ena benämnd teater- och musikfonden och den andra

fonden för särskilda kulturella ändamål. Från den förra

borde bidrag utgå uteslutande till opera-, teater- och yrkesmässig orkesterverksamhet.

Utredningen ansåg, att bidragsgivning med anlitande av fondmedel var

det mest ändamålsenliga för dessa verksamhetsformer, särskilt med hänsyn till de

moment av oberäknelighet, som utmärker verksamhet av detta slag. Fonden för

särskilda kulturella ändamål borde enligt utredningen inrättas för att tillgodose

nya kulturändamål samt sådana ändamål av tillfällig och/eller brådskande

natur. För flertalet övriga ändamål, som regelmässigt erhåller lotterimedelsbidrag,

ansåg utredningen att bidragsgivningen borde ersättas

med riksstatsanslag och antingen överföras till nya eller redan

existerande anslag. Utredningen framhöll, att det här främst gällde fall där

parallell anslagsgivning från lotterimedelsfonden och riksstaten förekom, t. ex.

stöd åt den bildande konsten, museiväsendet, kulturminnesvården m. m.

Förslaget att uppdela lotterimedelsfonden aktualiserade enligt utredningen

frågan huruvida det fiktiva sambandet mellan inkomsterna av

penninglotteriet och ifrågavarande fondavsättning

borde bibehållas. Det föreföll utredningen mer rationellt att behandla de föreslagna

fondavsättningarna som vanliga anslag på budgeten.

Beträffande formerna för fondmedlens fördelning föreslog utredningen, att den

departementala handläggningen skulle bibehållas. Fördelningen

av medlen från teater- och musikfonden borde handläggas i ecklesiastikdepartementet

samt medelstilldelningen ur fonden för särskilda kulturella ändamål i

handelsdepartementet.

Det departement som skulle handha fördelningen av bidrag ur teater- och

musikfonden borde enligt utredningen ha tillgång till ett rådgivande

organ för dessa frågor. Utredningen föreslog med anledning härav, att teaterrådet

borde ombildas till ett rådgivande organ även beträffande den yrkesmässiga

orkesterverksamheten.

It ttranden

Utredningens betänkande blev föremål för en omfattande remissbehandling.

De av utredningen framförda förslagen och synpunkterna har därvid i huvudsak

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Vissa invändningar har dock anförts mot

2 — liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 103

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963

skilda delar av betänkandets innehåll. Detta gäller bl. a. utredningens synpunkter

på en statens kulturfond och på fördelningen av lotterimedel mellan

stad och landsbygd. En kulturfond skulle enligt de ifrågavarande remissinstanserna

bidraga till ett verksammare stöd åt landsbygdens kulturliv.

Vid remissbehandlingen framfördes från ett par håll invändningar mot utredningens

förslag att teater- och musikstödet fortfarande skulle utgå ur fondmedel.

Lämpligheten av den av utredningen förordade anslagsgivningen på riksstaten

för vissa tidigare genom fondmedel tillgodosedda ändamål ifrågasattes av ett

stort antal instanser under framhållande bl. a., att åtskilliga av dessa kulturändamål

därigenom kunde komma i ett sämre ekonomiskt läge och att bidragsgivningen

blev mindre följsam. Det framhölls dock från något håll, att ett överförande

till riksstaten av anslagen till den yrkesmässiga orkesterverksamheten

skulle ge en starkare känsla av trygghet såväl för de anställda som för deras

huvudmän. Företrädare för arbetsgivare och anställda inom teater- och orkesterväsendet

underströk angelägenheten av att teater- och musikfonden tillfördes

medel i tillräcklig grad för att tillgodose en successiv förbättring av löneläget

för de anställda, motsvarande löneökningarna på den allmänna marknaden.

Flertalet remissinstanser uttalade sig för en fortsatt departemental behandling

av fondmedlens fördelning, varvid man i allmänhet anslöt sig till utredningens

förslag att medelsfördelningen till teater- och musikändamål skulle

handläggas av ecklesiastikdepartementet.

Det av utredningen föreslagna rådgivande organet för teater- och musikfonden

mötte däremot kritik på flera håll, framförallt med hänsyn till att i nämnden

icke skulle ingå sakkunniga på berörda områden. Det framhölls, att nämnden

därigenom skulle behöva anlita utomstående expertis med risk för tungroddhet

och åtföljande sidoinflytande. Som alternativ föreslogs, att teaterrådet

skulle bibehållas och att för frågor rörande den yrkesmässiga orkesterverksamheten

skulle inrättas ett fristående statens musikråd.

Den sceniska utbildningen

(Betänkande 11 avgivet av 1955 års provinsteaterutredning)

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 september 1955 tillkallade

chefen för handelsdepartementet den 23 september samma år särskilda sakkunniga1

med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande den statsunderstödda

teaterverksamheten i landsorten.

De sakkunniga, som antagit benämningen 1955 års provinsteaterutredning,

framlade i maj 1960 betänkande rörande statsunderstödd teaterverksamhet i

landsorten. Utredningen framhöll därvid, att framställningar i olika samman
1

Landshövdingen Ossian Sehlstedt, tillika ordförande, rektorn Harald Elldin, numera kommunalrådet

Harald Lindvall, byråchefen Folke Lyberg och filosofie doktorn Stig Torsslow.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

hang gjorts om en utökning och fördjupning av den skådespelarutbildning, som

för närvarande bedrivs, och att bl. a. Riksteatern hos chefen för handelsdepartementet

hemställt, att utredningen måtte få i uppdrag att utreda frågan

om skådespelarutbildningen och en till Riksteatern knuten elevskola. Utredningen

har i september 1961 avlämnat sitt andra betänkande (stencilerat) —

Den sceniska utbildningen.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,

statskontoret, överstyrelsen för yrkesutbildning, universitetskanslersämbetet,

teaterrådet, kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna,

stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö, Norrköping och Linköping,

styrelserna för Dramatiska teatern, Göteborgs stadsteater, Göteborgs lyriska

teater (Stora teatern), Malmö stadsteater och stadsteatern Norrköping—Linköping,

Riksteatern, dåvarande Folkrörelsernas programaktiebolag (Programbolaget),

Sveriges radio, Teatrarnas riksförbund, Svenska teaterförbundet, Stockholms

musikkritikers förening och Sveriges teaterkritikers förening.

Stadsfullmäktige i Malmö har som eget yttrande åberopat vad Malmö stadsteater

anfört och stadsfullmäktige i Linköping och Norrköping åberopar yttrande

av stadsteatern Norrköping—Linköping. Svenska teaterförbundet har bifogat

yttrande från Svenska regissörsföreningen.

De sakkunniga

Utredningen framhåller, att utbildningen för teatern i vår tid borde vara lika

självklar som utbildningen för annan konstnärlig verksamhet. I samma mån som

teaterverksamheten utökas och kraven på artisterna stegras har behovet av en

fast organiserad utbildning till teateryrket blivit allt starkare. Utredningen anser

det angeläget att statsmakterna, som under hand accepterat detta faktum, ägnar

särskild uppmärksamhet även åt denna yrkesutbildning.

Utredningen påpekar, att den nuvarande utbildningens tillräcklighet gång

efter annan ifrågasatts, och att flera förslag till förbättringar förts fram, vilka

emellertid ej lett till någon åtgärd. I den offentliga debatten har även tanken

på en teaterakademi eller teaterhögskola förts fram. Både den nuvarande elevutbildningen

och frågan om någon form av fortsatt utbildning eller rent av tillkomsten

av en central teaterskola bör enligt utredningens mening prövas dels

med hänsyn till det stigande kvalitetskravet, dels med ledning av prognoser

rörande behovet av skådespelare, lärare, regissörer, dekoratörer, tekniker m. fl.

Man bör därvid, framhåller utredningen, beakta det faktum, att ett växande

teaterintresse med ett ökat antal föreställningar i hela landet ökar efterfrågan

på skådespelare och annan personal. Samma effekt har också t. ex. radions och

televisionens programexpansion. Vid bedömningen av den sceniska utbildningens

omfattning och inriktning bör man också enligt utredningen hålla i minnet, att

teatern söker sig nya uttrycksformer (musicals och lyriskt-dramatiska pjäser)

samt att massmedia — radio, TV och film — behöver skådespelare med speciell

utbildning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

Efter dessa inledande synpunkter och en redogörelse för skådespelarutbildningen

i vissa främmande länder kommer utredningen in på den nuvarande

svenska skådespelar utbildningen. Utredningen anför härom i

huvudsak följande.

Den viktigaste delen av utbildningen av dramatiska skådespelare i vårt land

bedrivs för närvarande vid de fyra statsunderstödda elevskolorna vid Dramatiska

teatern, Göteborgs stadsteater, Malmö stadsteater och stadsteatern Norrköping—Linköping.

De sistnämnda tre skolorna får även kommunalt stöd.

Samtliga nämnda elevskolor är i fråga om organisation likartade. Sålunda

återfinns de grundläggande bestämmelserna i regel i ett för skolan gällande reglemente

och vid alla finns en föreståndare. — Lärarnas antal varierar och är störst

vid Dramatens elevskola, där de är cirka 20. Man utnyttjar allmänt såsom

lärare skådespelare och regissörer, som finns inom den egna teatern och där har

sin huvudsakliga utkomst. För vissa speciella ämnen såsom talteknik, sång,

plastik m. m. anlitas särskilda lärare, som oftast ej har andra uppgifter inom

teatern. I teater- och konsthistoria, psykologi m. m. hålls föreläsningar av utomstående

lärarkrafter. — Eleverna, som ofta förut genomgått privat elevskola ett

eller flera år, antages efter ansökning och inträdesprov, som äger rum inför en

jury vid varje skola. Elevantalet för samtliga årskurser uppgick hösten 1958 till

18 vid Dramaten, 13 i Göteborg, 14 i Malmö och 8 i Norrköping. Antalet varierar

något från år till år beroende på nyintagningarna, men 1958 förefaller att

vara ett lämpligt genomsnittsår.

Utbildningen har länge varit tvåårig. Detta anses dock allmänt vara för litet.

Redan tidigt infördes därför begreppet premiärelever, vilket innebär, att några

av eleverna erhåller ett tredje utbildningsår med en mindre, fast lön eller stipendium

samt skyldighet att medverka på scenen.

Uppläggningen av undervisningen vid de olika elevskolorna torde i stort sett

vara densamma. Under lärotiden förekommer undervisning cirka 33 veckor per

läsår och antalet veckotimmar, som eleverna har att deltaga i, varierar mellan

30 och 40.

Man undervisar huvudsakligen i samma läroämnen vid de olika skolorna, även

om dessa icke vid samtliga erhållit en enhetlig benämning. Vissa olikheter föreligger

i fråga om sättet att meddela undervisning vid de olika skolorna. Man har

genomfört en längre gående individualisering av undervisningen vid Dramatens

elevskola än vid de övriga skolorna och arbetar där endast i undantagsfall med

hela årskullen gemensamt. — Under första elevåret brukar huvudvikten läggas

vid ämnena talteknik, plastik samt vissa föreläsningar, men för varje år tar scenframställningen

allt större plats på schemat. — Läsåret avslutas i regel med en

uppvisning inför en utvald publik. Betyg över avlagd examen meddelas dock inte.

Kostnaderna för elevskolorna är, som framgår av en till betänkandet fogad

tabell, mycket olika både i fråga om totalkostnader och kostnader per elev. För

läsåret 1960/61 uppgick kostnaderna till sammanlagt cirka 174 000 kr. vid de

fyra skolorna. Det statliga bidraget var i runt tal 70 000 kr.

Vid sidan av statligt och kommunalt stödda elevskolor finns även en okontrollerad

privat utbildning.

För den lyriska teatern bidrivs utbildningen av skådespelare huvudsakligen

vid den till musikhögskolan knutna operaklassen. Därjämte har vid Stora teatern

i Göteborg i mindre utsträckning och på prov bedrivits utbildningsverksamhet

för sådana skådespelare.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

Efter en redogörelse för debatten kring skådespelarutbildningen samt anställnings-

och löneförhållandena inom skådespelaryrket kommer utredningen in på

frågan om tillgång och efterfrågan på skådespelare. Utredningen slår fast, att det

sammanlagda antalet fast engagerade skådespelare i landet är mindre än 300.

Omkring 500 skådespelare går från det ena engagemanget till det andra. Totalt

torde man enligt utredningen icke kunna tala om någon brist på skådespelare,

men det är en ganska allmän uppfattning bland teatercheferna, att det råder

brist på verkligt dugande skådespelare, användbara för varjehanda uppgifter

inom en ensemble.

Utredningen konstaterar, att undersökningar av arbetslösheten bland skådespelare

ger vid handen, att den största procenten arbetslösa befinner sig i kategorien

privat utbildade. Detta har, anser utredningen, uppenbarligen sin förklaring

däri, att elever i privata elevskolor inte genomgår samma prov och inte

underkastas samma gallring som eleverna vid de statsunderstödda skolorna. Utredningen

nämner, att vissa fortbildningskurser under senare år har anordnats

med stöd av arbetsmarknadsstyrelsen som ett led i strävandena att nå en jämnare

och högre sysselsättning. Av vad utredningen inhämtat från ledningen för

dessa kurser framgår, att en stor del av de bekymmer, som teatervärlden hyser

om skådespelartillgången i förhållande till efterfrågan, måste skrivas på utbildningens

konto.

Utredningen framhåller, att det i kritiken av den nuvarande utbildningen

gjorts gällande, att teatrarnas rekrytering till de egna elevskolorna bestämts av

de egna behoven och inte med hänsyn till det totala behovet i landet. Vissa av

de teatrar, som saknar elevskolor, framför allt turnéföretagen, har menat att

de härigenom blivit ställda utanför nyrekryteringen.

I fråga om de faktorer som bestämmer rekryteringsbehovet anför utredningen

bl. a.

Vare sig teaterverksamheten i landsorten ordnas genom ett utbyggande av

stadsteatrarnas antal eller genom turnéföretagens intensifierade verksamhet eller

bådadera, blir kraven på bättre tillgång på goda skådespelare märkbara. Det går

inte gärna att sätta i gång med någon mer omfattande utbildning av nya skådespelare

utan att känna till projekterade nya teatrar och behovet av ytterligare

turnéföreställningar. Men detta är ett problem på lång sikt. Svårigheterna ligger

i att kunna tillgodose behovet av lämpliga skådespelare i lämpliga åldrar just

den dag, då en teater skall börja sin verksamhet eller en ny turnéensemble skall

engageras.

Utredningen konstaterar, att tillgången på nya dramatiska skådespelare för

närvarande är mellan 20 och 25 om året och efterfrågan på utökning av befintliga

ensembler ungefär lika stor. Utredningen finner ändock en viss ökning av

utbildningskapaciteten motiverad, bl. a. för att möta det framtida behovet av

nya ensembler för fasta teatrar likaväl som för turnéverksamhet.

I sitt förslag angående en förstärkning av den grundläggande

sceniska utbildningen förordar utredningen, att den nuvarande utbildningsformcn

med decentraliserad utbildning vid elevskolor, som har samband

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

med en fast scen, bibehålies. Ur utbildningssynpunkt anser utredningen att den

hittillsvarande ordningen är att föredraga framför en centraliserad utbildningsform

och anför till stöd härför bl. a.

De nuvarande statsunderstödda elevskolorna är samtliga knutna till en verksam

teater. De bereder därmed sina elever möjligheter att redan från begynnelsen

komma i kontakt med teaterns skilda funktioner och med hela den atmosfär,

som ger teatern dess särprägel. Denna tillgång uppfattas av teatrarna som i hög

grad avgörande för hela utbildningen. De nuvarande statsunderstödda teaterskolorna

representerar följaktligen en form av inbyggd yrkesundervisning med

alla de praktiska och psykologiska tillgångar detta erbjuder. En väsentlig fördel

med en decentraliserad utbildning ligger därjämte i, att skolorna arbetar med

ett jämförelsevis ringa elevantal var för sig. Även för teaterundervisningen —

kanske i synnerhet för denna — är det en tillgång med små grupper och såvitt

möjligt individuell undervisning.

Utbildningen vid de nuvarande elevskolorna bygger på en mångårig erfarenhet

och representerar därmed ett värde, som med organisatorisk påbyggnad och ekonomiskt

tillskott kan utgöra en god bas för en utökad grundutbildning.

Utbildningen av dramatiska skådespelare bör enligt utredningen ske vid redan

befintliga skolor och vid en nystartad dramatisk elevskola, som anknytes till

turnéteatern och förläggs till Stockholm. Utredningen framhåller, att turnéteatrarna

har uttalat allvarliga bekymmer för nyrekryteringen till sina turnéer även

av unga skådespelare. Turnéteatrarna har enligt utredningen goda förutsättningar

att knyta en elevskola till sin verksamhet. Möjligheterna att skaffa kvalificerade

lärare är särskilt goda i Stockholm. Turnéteaterskolan skall på jämställda villkor

med övriga elevskolor bidraga till den allmänna ökningen av elevkullarna.

Skolornas kapacitet behöver enligt utredningen förstärkas både kvalitativt

och kvantitativt. Utredningen framhåller särskilt behovet av en utökad undervisning

i talteknik och scenplastik samt i stilteater. Vidare betonas betydelsen

av att undervisningen tar större hänsyn till nya dramatiska uttrycksformer och

till det behov av skådespelare, som även film, radio och TV representerar.

Utredningen räknar med en treårig utbildningstid.

I fråga om intagningen av elever förordar utredningen en ökning till 40 nyintagna

elever per år vid samtliga skolor, varav 12 vid Dramatens elevskola, 10

vid Göteborgs stadsteaters elevskola, 6 vid Malmö stadsteaters elevskola, 4 vid

Norrköping-Linköpings stadsteaters elevskola och 8 vid turnéteatrarnas elevskola.

I fråga om uppläggningen av den dramatiska skådespelarutbildningen anför

utredningen i övrigt bl. a. följande.

Till upprustningen måste fogas villkoret om största möjliga enhetlighet de

olika skolorna emellan. Den organisatoriska uppläggningen bör i sina väsentligheter

regleras genom ett normalreglemente, fastställt av Kungl. Maj:t. Undervisningsämnena

bör ha en enhetlig benämning, och man bör undervisa efter enhetliga

grunder så långt detta är möjligt.

Vad beträffar utbildningen av lyriska skådespelare finner utredningen, att för

operaartistemas del operaklassen eventuellt med någon utökning torde vara till
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr 103 år 1963

fyllest. Det är emellertid enligt utredningen uppenbart att det behövs utbildning

också för artister vid övriga lyriska scener, som Stora teatern i Göteborg,

Malmö stadsteater m. fl. Då staten lämnar ekonomiskt stöd åt teatrar av denna

karaktär är det enligt utredningens mening följdriktigt, att staten också stöder

utbildningen vid en särskild lyrisk elevskola, som lämpligen bör vara knuten till

Stora teatern.

Utredningen har utgått ifrån att staten bör påtaga sig det huvudsakliga ekonomiska

ansvaret för den föreslagna utvidgningen och fördjupningen av utbildningsverksamheten,

även om kommunerna i förekommande fall kan tänkas fortsätta

med att lämna ett visst stöd till elevskolorna. Det bör enligt utredningen

övervägas, om inte radio, TV och film med hänsyn till sina resurser bör bidraga

till kostnaderna för den framtida grundutbildningen som ger dem tillgång till

goda arbetskrafter med gedigen scenisk utbildning.

Med hänsyn till det ekonomiska ansvar staten kommer att påtaga sig i fråga

om utbildningen anser utredningen, att staten bör utöva inspektion över undervisningen,

exempelvis genom att Kungl. Maj:t delegerar uppgiften till teaterrådet.

Utredningen finner vidare att det finns anledning överväga en förändring av

det nuvarande systemet med medelstilldelning ur lotterimedelsfonden till utbildningskostnaderna

vid elevskolorna. Utredningen understryker samtidigt vikten

av att medelstilldelningen till den sceniska utbildningen frigöres från bidragsgivningen

till teatrarnas mer affärsbetonade verksamhet. Elevskolorna bör enligt

utredningens mening självständigt få disponera de medel, som är avsedda för

undervisningen och därmed göras ekonomiskt mer oberoende av moderteatrarna.

Utredningen, som redan inledningsvis framhållit betydelsen av att man skaffar

sig en överblick över hela landets behov av bl. a. skådespelare och därmed

över nyrekryteringsbehovet, anser att denna uppgift lämpligen bör överlåtas

på ett särskilt organ, t. ex. en utbildningsnämnd med representanter för

teaterförbundet, teatrarnas riksförbund, filmproducenterna, Sveriges radio-TV

och staten.

Betänkandet innehåller även vissa synpunkter av mera principiell art på teaterns

utbildningsfråga som helhet. I anslutning till den tidigare diskussionen om

en central högre utbildningsanstalt, bl. a. för yrkesutövare

inom teaterns område, anför utredningen bl. a.

Det är inte enbart den grundläggande skådespelarutbildningen som är otillfredsställande

och underdimensioncrad. Behovet av en kompletterande högre

utbildningsform gör sig allt mer gällande, inte minst med hänsyn till den efterfrågan

på artister, som radio, TV och film representerar. Till detta kommer att

de moderna sceniska kontaktformerna med deras nya anspråk på artisternas

rutin och mångsidighet reser ytterligare krav på utbildningen. En organiserad

regissörsutbildning saknas helt. Det finns inte heller någon form av utbildning

för andra uppgifter, sammanflätade med teaterns intressen, såsom för dekoratörer,

teatertekniker, dramaturger, dramatiker och teaterkritiker. Inom en central

utbildningsanstalt för fortsatt högre utbildning av skådespelare och för ut
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963

bildningslinjer för andra grupper, som har beröring med olika sidor av den sceniska

konsten, bör också kunna utbildas kunnigt yrkesfolk för radio, TV och

film. Skolan bör också sörja för utbildningen av lärare vid de fasta teatrarnas

elevskolor. — Med hänsyn till den centrala skolans uppgifter synes det utredningen

påkallat, att filmbolagen och Sveriges radio deltar i kostnaderna för skolans

verksamhet.

Att närmare ingå på de spörsmål, som sammanhänger med frågan om tillkomsten

av en central teaterskola, torde inte ligga i utredningens uppdrag. Vårt

förslag tar därför sikte enbart på grundutbildningen. Antingen bör den med stöd

av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 juni 1960 tillkallade kommittén för nya

utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna få ägna sig åt frågan om inrättandet

av ett centralt utbildningsinstitut eller också bör uppgiften överlåtas åt

en särskild utredning med erforderligt expertstöd.

Yttranden

Utredningsförslaget har genomgående hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna

och allmänt ansetts väl ägnat att läggas till grund för åtgärder att

förbättra skådespelarutbildningen. Inga invändningar har rests mot utredningsförslagets

riktlinjer innebärande en treårig och efter enhetliga linjer genomförd

skådespelarutbildning. Alla är ense om att en kvalitativ förbättring av utbildningen

enligt förslaget är en synnerligen angelägen åtgärd.

Utredningens förslag att den treåriga utbildningen bör bedrivas decentraliserat

vid skolor anknutna till en teaterscen har överlag inte mött några principiella

invändningar. Arbetsmarknadsstyrelsen finner det angeläget att i enlighet med

vad utredningen förordat elevskolorna görs mindre beroende av moderteatern

och anför härom bl. a.

Moderteatrarna har i en del fall alltför mycket utnyttjat lärare och elever i

sin repertoar. Den fortlöpande undervisningen har härigenom blivit eftersatt.

Särskilt angeläget är att eleverna under det första årets grundläggande utbildning

får arbetsro och regelbundna lektionstider.

Överstyrelsen för yrkesutbildning finner att utvecklingen går mot en decentralisering

av den förberedande sceniska utbildningen. Överstyrelsen nämner, att

vid Skara yrkesskola från och med hösten 1962 på försök anordnas en ettårig

förberedande grundlinje för scenisk utbildning. Enligt överstyrelsens uppfattning

är det sannolikt att initiativ i samma riktning kommer att tagas även inom

andra delar av landet.

Malmö stadsteater ifrågasätter, om inte en viss del av den föreslagna treåriga

undervisningen, nämligen i de ämnen som kan sammanföras till en grundkurs i

scenkonstens elementa, hellre borde bedrivas vid en central utbildningsanstalt.

Även stadsfullmäktige i Göteborg ger uttryck åt uppfattningen att undervisning

i grundläggande ämnen bör kunna ske centralt och i så fall även elevantagningen.

Svenska teaterförbundet instämmer i utredningens synpunkter på värdet av

en decentraliserad utbildning, förutsatt att de separata skolorna får en fullt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963

självständig ställning gentemot de teatrar, vid vilka de förlagts. Mycket torde

enligt förbundet därvidlag komma att bero på dels teatrarnas goda vilja, dels

effektiviteten hos de organ, som sättes att övervaka och inspektera utbildningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen ställer sig tveksam till utredningens förslag att den

nya dramatiska elevskolan skulle ges speciell anknytning till turnéteatern och

främst inriktas på att tillgodose dennas skådespelarbehov. Några särskilda utbildningsformer

just för denna teater synes arbetsmarknadsstyrelsen knappast

påkallade. Styrelsen framhåller, att utredningsförslaget bygger på att alla skolor

skall bidraga till rekryteringen vid alla teaterföretag.

I övriga remissutlåtanden har emellertid förslaget om en elevskola knuten till

turnéteatrarna tillstyrkts.

I fråga om utbildningen av lyriska skådespelare framhåller Stora teatern i

Göteborg, att över 250 artister för närvarande arbetar vid de lyriska teatrarna

och turnéföretagen. I yttrandet betonas det allvarliga i att någon kvalificerad

och allsidig utbildning för operett- och musicalutövande ej existerar i landet.

Stockholms musikkritikers förening ifrågasätter, om de krav som ställs på

lyriska skådespelare i fråga om dramatiskt kunnande tillfredsställs av vare sig

operaskolan eller den vid Stora teatern i Göteborg föreslagna undervisningen.

Redan 1947 års musikutredning föreslog att den skådespelarmässiga utbildningen

vid operaskolan borde göras gemensam med Dramatiska teaterns elevskola, ett

förslag som enligt föreningen alltjämt har samma aktualitet.

Utredningens förslag om en ökning av utbildningskapaciteten vid de dramatiska

elevskolorna till en årlig intagning av 40 elever har på flera håll givit anledning

till erinran. Statskontoret framhåller, att det synes tveksamt om fullgod

sysselsättning i fortsättningen kan upprätthållas vid ett årligt nytillskott av

skådespelare av denna omfattning och understryker vad i betänkandet anförts

angående svårigheterna att närmare beräkna rekryteringsbehovet. Den med förslaget

avsedda upprustningen av utbildningen måste enligt statskontoret bli

beroende av tillgången på kvalificerade lärare. Först sedan utbildning av lärare

vid en central läroanstalt kommit till stånd och växelverkan mellan denna utbildningsform

och elevskolorna etablerats bör, framhåller statskontoret, en gradvis

uppbyggnad av elevskolorna kunna ske. Överstyrelsen för yrkesutbildning

påtalar att en nyintagning av 40 elever per år innebär en betydande ökning av

skolornas kapacitet. På denna punkt synes en omprövning böra ske i avsikt att i

varje fall något begränsa elevintagningen i jämförelse med utredningens förslag.

Remissinstanserna är eniga om att staten bör bära det ekonomiska huvudansvaret

för skådespelarnas yrkesutbildning. Statskontoret anför härom bl. a.

Statskontoret delar utredningens uppfattning, att det — i betraktande av bl. a.

omfattningen av det ur lotterimedelsfonden utgående statliga stödet till teater
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963

verksamheten — bör ankomma på statsmakterna att vidtaga åtgärder för att

genomföra en förbättring av utbildningsförhållandena på förevarande område.

Utredningen utgår ifrån att staten bör påtaga sig det huvudsakliga ekonomiska

ansvaret för den föreslagna upprustningen. Statskontoret delar denna uppfattning

men vill samtidigt understryka utredningens uttalanden, att förhandlingar

bör upptagas om bidrag även från radio, television och film.

Teaterrådet avstyrker däremot alla finansieringsbidrag från radio, TV och

film, enär en sådan anordning icke synes tjäna något praktiskt budgetärt syfte.

Svenska teaterförbundet vill av principiella skäl bestämt avstyrka bidrag från

Sveriges radio. Det förefaller förbundet ologiskt att först frigöra elevskolorna

från beroendet av teatrarnas ekonomi och sedan göra skolorna beroende av anslag

från Sveriges radio. Staten bör enligt förbundet själv bära kostnaderna och ej

lita till vare sig Sveriges radio eller kommunerna.

Sveriges radio förklarar sig vilja inom ramen för sina möjligheter stödja en

utveckling av den sceniska utbildningen.

De remissorgan, som uttalat sig därom, har alla tillstyrkt att frågan om ett

centralt högre teaterinstitut snarast utredes. Universitetskanslersämbetet anser

att en särskild utredning bör tillsättas i samband med att statsmakterna tar

ställning till en förstärkning av den sceniska utbildningen. Kommittén för nya

utbildning sv äg ar vid de filosofiska fakulteterna har för avsikt att begära att särskilda

experter måtte knytas till kommittén för det fortsatta utredningsarbetet

på denna utbildningsfråga men har intet att erinra mot alternativet, att en särskild

utredning tillsättes för ändamålet.

Fortsatt diskussion av utbildningsfrågan

Teatrarnas riksförbund har i särskild skrivelse hemställt om en undersökning

av möjligheterna att snarast möjligt förverkliga de av 1955 års provinsteaterutredning

föreslagna åtgärderna för en förbättring och utökning av teaterutbildningen,

både dess dramatiska och dess lyriska sida. Förbundet betonar vikten av

utbildningen för lyrisk teaterverksamhet.

För att samordna sina ansträngningar att åstadkomma en förbättring i utbildningsläget

för teatern har Teatrarnas riksförbund och Svenska teaterförbundet

tillsatt ett gemensamt organ, benämnt Teaterns utbildning sråd. I särskild

skrivelse framhåller rådet, att det statliga stödet till grundutbildning av skådespelare

måste förstärkas. Det bidrag av statsmedel som utgår till de nuvarande

teaterskolorna för grundutbildning av skådespelare — sammanlagt 70 000 kr.

per år för fyra skolor — är för knappt och medför dels att skolorna inte kan ge

kontinuerlig och allsidig undervisning, dels att medel måste tagas ur teatrarnas

ordinarie budget för att finansiera utbildningen. I framställningen understrykes

även det ökade behovet av utbildning både av turnéskådespelare och lyriska

artister.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

Rådet erinrar vidare om provinsteaterutredningens synpunkter på behovet

av utbildningsmöjligheter för regissörer, scendekoratörer, teaterpedagoger, vissa

yrkeskategorier vid radio, TV och film samt av kvalificerad fortutbildning för

skådespelare. Det framhålles som angeläget att, under tiden som utredningsarbetet

pågår i dessa frågor, provisoriska utbildningsformer såsom seminarier, kurser

o. d. anordnas.

Teaterns utbildningsråd har sedermera beretts tillfälle att inkomma med eget

yttrande över provinsteaterutredningens förslag.

Utbildningsrådet har på grundval av de av utredningen och vid remissbehandlingen

framförda synpunkterna och i nära anslutning till utredningsförslaget

presenterat ett principförslag till organisation av grundutbildningen. Med

hänsyn till de krav som rådet ställer på utbildningen i fråga om bl. a. kvalitet —

d. v. s. tillgång till kvalificerade lärare — och mångsidighet rekommenderar

rådet, att grundutbildningen koncentreras till tre utbildningsanstalter, en i vardera

Stockholm, Göteborg och Malmö. Skolorna bör enligt rådet vara treåriga

och förutsättes efter hand få dels en dramatisk, dels en lyrisk-dramatisk linje

med delvis gemensam undervisning. I fråga om de olika skolornas uppbyggnad

anför rådet bl. a. följande.

Teaterskolan i Stockholm

Skolan organiseras som en fristående utbildningsanstalt. I denna uppgår Dramatiska

teaterns elevskola, Riksteaterns elevskola och elevskolan vid stadsteatern

Norrköping-Linköping. Den senare bör dock eventuellt kunna kvarstå intill

dess utbildningen avslutats för de elever, som redan är antagna vid skolan.

I första hand anlitas lärare från Dramatens elevskola och Riksteaterns utbildningsverksamhet.

Permanenta lokaler bör inredas, varvid statsmakternas bistånd förutsättes. I

avvaktan härpå torde provisoriska lokaler kunna anskaffas.

Skolan bör organiseras så, att möjligheten står öppen såväl till en breddning

av verksamheten som till ett organisatoriskt samarbete med en »högre teaterskola»

i enlighet med provinsteaterutredningens förslag.

Första året antages omkring 20 elever för dramatisk utbildning. Senare organiseras

även en lyrisk linje, varvid möjligheterna för ett samgående med operaskolan

undersökes.

Teaterskolan i Göteborg

Skolan organiseras som en fristående utbildningsanstalt med en dramatisk och

en lyrisk-dramatisk linje. Den senare linjen får tyngdpunkten på operett, men

undervisning för opera och musical bör bedrivas jämsides.

Lärare anlitas i första rummet från Göteborgs stadsteaters nuvarande elevskola

och från Stora teatern.

För undervisningen användes dels de nuvarande lokalerna i stadsteatern, dels

de lokaler som Stora teatern väntas förfoga över för utbildningsändamål.

Första året antages omkring 15 elever. Alternativt göres intagning vartannat

år till den dramatiska och vartannat år till den lyrisk-dramatiska linjen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

Teaterskolan i Malmö

Skolan organiseras som en självständig institution men placeras vid Malmö

stadsteater. Skolan får en dramatisk och en lyrisk-dramatisk linje. I stort bedrives

verksamheten som en fortsättning av Malmö stadsteaters nuvarande elevskola.

Första året antages omkring 15 elever. Alternativt intagning till respektive

linje vartannat år.

Rikskonserter

(Betänkande 1 av konsertby råutredning en)

I skrivelse den 26 april 1962, nr 167, anhöll riksdagen — i överensstämmelse

med allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 i anledning av motion

II: 625 — hos Kungl. Maj:t om en utredning av frågan om inrättande med statligt

stöd av en konsertbyrå och en därtill knuten riksorganisation för konsertverksamhet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 maj 1962 tillkallade chefen

för ecklesiastikdepartementet samma dag fem sakkunniga1 för att verkställa

den begärda utredningen. Därjämte tillkallades två experter2 att stå till de sakkunnigas

förfogande för överläggningar och samråd.

De sakkunniga, som antagit benämningen Konsertbyråutredningen (KBU),

avlämnade den 6 december 1962 sitt betänkande I, Rikskonserter (stencilerat).

Utredningen betonade, att de framförda förslagen i vissa avseenden siktade på

en försöksverksamhet i avbidan på utredningens överväganden rörande hela det

frågekomplex, som förelagts utredningen och att utredningen avsåg att i sitt slutbetänkande

återkomma med definitiva motiveringar och förslag till en framtida

organisation av en statlig konsertbyrå.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, skolöverstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens lönenämnd,

Musikaliska akademiens styrelse, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska landstingsförbundet, Östergötlands läns landsting,

Norrbottens läns landsting, Sveriges radio, Riksteatern, Musikfrämjandet, Västsvenska

musikringen, Norrländska musikringen, Sveriges orkesterföreningars

riksförbund, Stockholmsorkestrarnas samarbetsnämnd, Konstnärliga och litterära

yrkesutövares samarbetsnämnd, Svenska tonkonstnärsförbundet, Föreningen

Sveriges kammarmusiker, Musiklärarnas riksförening, Riksförbundet Sveriges

musikpedagoger, Svenska musikerförbundet, Svenska teaterförbundet, Samverkande

bildningsförbunden, Folkuniversitetet, Folkbildningsförbundet, Föreläsningsförbundens

riksorganisation samt Folketshusföreningarnas riksorganisation.

Skolöverstyrelsen har bifogat yttranden från länsskolnämnderna i Malmö
-

1 Direktören Hans Nordmark, kapellmästaren Gunnar Halm, tillika sekreterare åt de sakkunniga,

studieombudsmannen Allan Malmgren, t. f. byråchefen Hans Poppius samt docenten Martin Tegen.

2 Professorn Seve Ljungman och förste sekreteraren Gösta Forsström.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

hus, Jönköpings, Östergötlands och Norrbottens län, Centralbyrån i Lund för

populärvetenskapliga föreläsningar, Jönköpings läns och Norrbottens bildningsförbund

samt folkhögskolorna i Skurup, Jära, Sörängen, Värnamo, Ädelfors,

Lunnevad, Kalix, Framnäs och Tornedalen. Vidare har särskilda yttranden

ingivits av Fylkingen, Gottfrid Boon-sällskapet och Svenska pianolärareförbundet.

De sakkunniga

Konsertbyråutredningen erinrar till en början om bakgrunden till utredningen,

nämligen 1947 års musikutrednings förslag i betänkandet Musikliv

i Sverige (SOU 1954:2) om bildande av en statlig konsertbyrå. Enligt musikutredningens

förslag skulle konsertbyrån vara en offentlig arrangemangs- och

förmedlingsbyrå för tonkonstnärer, d. v. s. både övertaga den i förvärvssyfte

bedrivna privata förmedlingens funktioner och genom egen arrangerande verksamhet

öka antalet engagemangstillfällen inom konsertlivet och medverka till

planering och utveckling av konsertväsendet med sikte på musiklivets behov.

I betänkandet redogöres vidare för musiklivets nuvarande organisation från

konsertlivets synpunkt. Utredningen kommer därvid in på den musikbildande,

arrangerande och förmedlande verksamhetens former och omfattning samt på

frågor om artist-, lokal- och instrumenttillgång. I dessa delar torde få hänvisas

till betänkandet. Utredningen framhåller, att de redovisade förhållandena pekar

på vissa påtagliga svagheter och brister i musiklivet såväl beträffande planering

av konsertverksamheten och förmedling av tonkonstnärer till denna verksamhet

som de ekonomiska förutsättningarna för en utveckling av musiklivet.

Utredningen anser emellertid, att ett lämpligt utbyggt och effektivt arbetande

centralt organ skall kunna i samverkan med lokala krafter uppnå en ändring av

nu existerande otillfredsställande förhållanden och verksamt bidraga till en

utveckling av musiklivet. På vilket sätt ett centralt organ — en konsertbyrås —

verksamhet på längre sikt bör utformas, har utredningen nu inte ansett sig

kunna precisera. Utredningen anger endast vissa av de huvudsakliga uppgifter

som enligt utredningen bör ankomma på ett organ av denna typ och vilka överväganden

som kvarstår beträffande framför allt handhavandet av förmedlingsverksamheten

och organisationsformen för en konsertbyrå.

Emellertid föreslår utredningen, att en rikskonsertverksamhet

försöksvis igångsättes redan nästa budgetår och att försöksverksamheten

för att ge så brett erfarenhetsmaterial som möjligt förläggs till ett antal

avgränsade geografiska regioner, som inom sig rymmer orter med både goda och

mindre goda förutsättningar. Större delen av försöksverksamheten bör enligt

utredningen läggas upp i form av turnéer inom ett län. Utredningen har utvalt

följande fyra försöksområden, nämligen Malmöhus län, Jönköpings län, Östergötlands

län och Norrbottens län. Vidare föreslår utredningen, att en statlig

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

konsertbyrå under försöksåret organiseras som ett under ecklesiastikdepartementet

stående statligt organ.

Utredningen anför bl. a. följande i fråga om konsertverksamhetens uppläggning.

Konsertbyråns verksamhet bör i första hand inriktas på anordnande av konsertturnéer

— såväl skol- och ungdomskonserter som konserter för vuxen publik.

— Konsertverksamheten planeras i serier på genomsnittligt fem konserter per

år i varje serie. — Serierna planeras omfatta olika konserttyper. En typ är

kvällskonserter av mer eller mindre hävdvunnen art, en annan är konserter i

skolor och i allmänhet också på skoltid, en tredje typ är ungdomskonserter,

skilda från skolkonserter, som exempelvis kan organiseras på samma sätt som

den konsertverksamhet, som utövas av den internationella Jeunesses-Musicalesrörelsen,

d. v. s. arrangerad av ungdomar under medverkan av ungdomliga tonkonstnärer.

För det första årets verksamhet tänker sig utredningen att inom

varje län anordnas tjugufem kvällskonserter och tjugufem turnéer med skol- och

ungdomskonserter.

I fråga om kostnaderna för den föreslagna konsertverksamheten anför utredningen

i huvudsak följande.

Kostnaderna för den föreslagna konsertverksamheten synes böra till en del

garanteras av de lokala arrangörerna. Utredningen förutsätter dock, att konserterna

också understödjes med statliga medel. Kostnaderna fördelar sig sålunda

på, för det första lokala kostnader (hyra, vissa reklamkostnader etc.), som garanteras

av lokala organ, för det andra honorarkostnader fördelade på lokal arrangör

och staten på så sätt, att staten betalar genomsnittligt hälften av honoraren vid

skol- och ungdomskonserter samt en fjärdedel vid kvällskonserter, samt för det

tredje centrala kostnader (konsertbyråns omkostnader, resor och traktamenten

för turnérande tonkonstnärer), som bestrides av statliga medel.

Med de av utredningen angivna normerna för bestämning av honorar och

med den omfattning av konsertverksamheten som förordas kan enligt utredningen

den statliga andelen av kostnaderna för försöksåret beräknas till 370 000

kr.

Organisationen av den statliga konsertbyrån bör enligt utredningen omfatta

dels en av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse med sex ledamöter företrädande olika

till verksamheten knutna intressen, dels följande befattningshavare, nämligen

en chef placerad i lönegrad B 1, en byrådirektör i lönegrad A 25, en kanslist och

två kontorister i lönegrad A 9 respektive A 7. Genom att en stor del av konsertbyråns

arbete under det första verksamhetsåret skall vara inriktat på den fortsatta

utbyggnaden av rikskonserterna har utredningen sålunda föreslagit en

relativt väl utbyggd konsertbyrå redan första året. De sammanlagda personaloch

omkostnaderna för byråns verksamhet anger utredningen till 200 000 kr.

Utredningen beräknar sålunda, att för det första årets försöksverksamhet med

rikskonserter och för konsertbyråns verksamhet föreligger ett sammanlagt medelsbehov

av 570 000 kr. För ändamålet bör enligt utredningens förslag på riksstaten

för nästa budgetår uppföras ett särskilt reservationsanslag, benämnt

Rikskonserter.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963 31

Yttranden

Remissinstanserna är överlag eniga om att det vore av utomordentlig betydelse

för musiklivet om det framlagda förslaget i sina huvuddrag kunde genomföras.

Med ett par undantag tillstyrkes sålunda, att försöksverksamhet med

rikskonserter igångsattes under nästa år i de förordade försöksområdena. Sveriges

radio och Folkuniversitetet, som ansluter sig till de bärande idéerna i betänkandet,

anser emellertid att detta på flera viktiga punkter är ofullständigt och

att förslaget inte bör verkställas förrän utredningen presenterat en fullständigare

och mer genomgripande undersökning av olika med verksamheten sammanhängande

frågor. Bl. a. bör konsertbyråns förutsättningar som konsertarrangör

ytterligare belysas och de lokala organisationsproblemen samt den centrala

frågan om organisationen av den avgiftsfria förmedlingsverksamheten övervägas.

Samtidigt har en rad andra remissinstanser framfört vissa från utredningsförslaget

avvikande meningar angående bl. a. tidpunkten för igångsättandet

och finansieringen av verksamheten. Flera remissinstanser avstyrker att en

konsertbyrå inrättas redan under försöksåret, däribland statskontoret. Både

Musikfrämjandet och Samverkande bildningsförbunden anser, att konserterna

under försöksåret kan administreras av redan befintliga organ.

Musikfrämjandet anser att de av utredningen tänkta konsertformerna har en

allt för stark traditionell och konventionell förankring. Synen på den direkta

och indirekta musikupplevelsen är enligt Fylkingens uppfattning grundläggande

för bedömningen av de åtgärder samhället kan tänkas vidtaga på det musikaliska

området. Fylkingen anser, att utredningen givit uttryck åt en alltför

konventionell uppfattning i frågan om hur musikdistribution i våra dagar bör

ske och finner det nödvändigt med en fortsatt prövning i någon form av detta

centrala problem. Till de frågor som enligt Fylkingen i detta sammanhang bör

utredas hör förutsättningarna för genom statliga initiativ åstadkommen grammofoninspelning

av seriös musik.

Någon enhetlig organisationsplan för arbetet under försöksåret bör enligt flera

remissmyndigheters mening inte tillämpas. Bl. a. framhålles att verksamheten

bör få en starkt differentierad utformning beroende på sådana faktorer som

publikundcrlag, existerande lokala initiativ och ekonomiska förutsättningar.

Statskontoret anser att arbetet under försöksåret bör koncentreras på att

skapa de lokala organisatoriska förutsättningar, som erfordras för en rikskonsertverksamhet.

Häri instämmer Östergötlands läns landsting och Riksteatern.

Statskontoret och Östergötlands läns landsting anser, att försöksverksamhet

knappast kan påbörjas redan den 1 juli 1903, eftersom alltför kort tid återstår

för att kunna engagera artister för konsertturnéerna. Föreläsning sförbundens

riksorganisation anser detsamma och hänvisar till att behovet av lämpliga lokaler

och instrument först måste tillgodoses. Statskontoret och Sveriges radio

ifrågasätter om de artister, som är fast knutna till ensembler, skall kunna bcre
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963

das ledighet från sina fasta engagemang under en så lång tid som för de av

utredningen förordade femdagarsturnéerna. I flera remissyttranden framhålles

även att kommunerna — med tanke på att de kommunala anslagen disponeras

över kalenderår — i varje fall knappast kan svara för sin andel av kostnaderna

vid en konsertstart redan hösten 1963.

Både Västsvenska och Norrländska Musikringarna (sammanslutningar av enskilda

kammarmusikföreningar) har ett verksamhetsområde som sträcker sig

utanför försökslänen Jönköpings och Norrbottens län. I båda fallen framhålles,

att sammanslutningarna inte kan driva sin verksamhet parallellt med den statliga

verksamheten i försökslänen och att det därför vore lämpligt att inrikta

försöksverksamheten på hela det område, inom vilket musikringarna verkar.

Utredningens förslag att försöken även skall omfatta skol- och ungdomskonserter

har mottagits med intresse. Skolöverstyrelsen finner det synnerligen

angeläget, att den planerade verksamheten med ungdomskonserter kan komma

till stånd. Musiklärarnas riksförening understryker värdet av en riksturnérande

skolkonsertverksamhet men framhåller, att möjligheterna för musiklärarna att

förbereda och följa upp verksamheten beskärs genom de alltmer reducerade timplanerna

för musik i skolorna.

Ett flertal remissinstanser anser att utredningen inte tillräckligt uppmärksammat

den organisatoriska sidan av konsertverksamheten. Folkuniversitetet

har utförligt uppehållit sig vid de lokala organisationsproblemen och framhåller

att det här gäller att finna redan existerande lokala organisationer eller

skapa nya sådana, som är villiga dels att genomföra det erforderliga organisationsarbetet,

dels att stå en icke obetydlig ekonomisk risk. Folkuniversitetet

anför som exempel, att de lokala arrangörerna av kvällskonserter kommer att

behöva täcka utgifter på mellan 700 och 800 kr. per konsert med de kalkyler

utredningen presenterat. Med ett genomsnittligt biljettpris av 4 kr. fordras

sålunda bortåt 200 konsertbesökare per gång för att arrangörens kostnader skall

täckas.

När det gäller arrangerandet av offentliga allmänna kvällskonserter nämner

utredningen Riksteatern som en lämplig förebild i nätet av lokala organ. Till

denna tanke ansluter sig bl. a. statskontoret och Östergötlands läns landsting.

Statskontoret anser, att förhandlingar bör upptagas med Riksteatern om dess

medverkan i uppgiften att under försöksåret organisera lokalkommittéer.

Utredningen har vidare ansett det angeläget att pröva förutsättningarna för

och behovet av ett mellanled i konsertbyråns kontakter med de lokala organen

i form av regionala organ. Behovet av sådana regionala organ understrykes från

flera håll. Skolöverstyrelsen liksom Samverkande bildningsförbunden och Folketshusföreningamas

riksorganisation är emot tanken på att regionalt och lokalt

bilda nya samarbetsorgan och förordar, att i begynnelseskedet redan existerande

organ bör stå som arrangörer.

När det gäller skolkonserter framhåller skolöverstyrelsen vikten av att läns
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

33

skolnämnderna direkt medverkar vid arrangerandet av turnéer och att det vore

värdefullt att redan under försöksperioden pröva förslaget att vid nämnderna inrätta

särskilda fortbildningskonsulenter i musik för bl. a. kontakten mellan den

statliga konsertbyrån och länets skolor.

I fråga om konsertbyråns organisationsform framhåller Musikaliska akademiens

styrelse och Sveriges orkesterföreningars riksförbund, att det knappast

kan anses lämpligt att redan under försökstiden ge konsertbyrån den fasta

formen av ett i detalj organiserat statligt organ. Förslaget om en samordning

av de konsertförmedlande uppgifterna och de förmedlingsuppgifter inom folkbildningsarbetet,

som enligt förslag till årets riksdag skall anförtros en central

föreläsningsbyrå, finner skolöverstyrelsen beaktansvärt.

I flera yttranden framföres invändningar mot de av utredningen förordade

principerna för finansieringen av konsertverksamheten. Statskontoret påpekar,

att utredningen inte angivit om statsbidraget till konsertverksamheten skall

utgå generellt med de angivna procentsatserna eller om statsbidraget skall fastställas

först i efterhand. Enligt statskontorets mening bör statsbidraget fastställas

först sedan ekonomisk slutredovisning för konserten skett.

Landstingsförbundet anser att kostnaderna under försöksåret bör bestridas

helt av statsmedel och att de lokala insatserna i huvudsak inriktas på medverkan

vid de lokala arrangemangen samt på att bredda det publikmässiga underlaget.

Det av utredningen föreslagna statliga bidraget till honorarkostnader anses

av flera remissmyndigheter för lågt beräknat. Skolöverstyrelsen anser att statsbidraget

för kvällskonserter bör utgöra hälften av honorarkostnadema. Samma

beräkningsgrund för statsbidraget förordas av Norrbottens läns landsting, som

även anser att statsbidraget för skol- och ungdomskonserter bör utgöra 75 % av

honorarkostnaderna åtminstone under initialskedet. Landstinget anser det vidare

viktigt, att entréavgifterna till konserterna inte göres beroende av besöksfrekvensen

och att det kommunala och statliga stödet utformas så att biljettprisnivån

blir ungefär lika över hela landet. Svenska teaterförbundet och Konstnärliga

och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd anser att den statliga andelen

av honorarkostnaderna bör ökas till 1/3 för kvällskonserter och 2/3 för skoloch

ungdomskonserter.

Östergötlands läns landsting föreslår en progressivitet i statsbidragsgivningen

till konserter med flera deltagande musiker.

I fråga om förmedlingsverksamheten föreslår utredningen, att konsertbyrån i

sitt inledande skede inte skall befatta sig med annan förmedling än den som

rör rikskonserterna. Utredningen antyder samtidigt att, om så visar sig lämpligt,

en överflyttning bör kunna ske till konsertbyrån av arbetsmarknadsstyrelsens

organ för tonkonstnärsförmedling redan under försöksperioden. Utredningens

uppfattning att konsertbyrån även skall handha tonkonstnärsförmedlingen delas

''} — llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 103

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

av Musikaliska akademiens styrelse samt tonkonstnärernas speciella organisationer

men har icke stöd av statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen och de fackliga

organisationerna mom artist- och musikervärlden. Mot förslaget att konsertbyrån

skall överta förmedlingsverksamheten talar enligt statskontorets mening

den omständigheten, att den statliga konsertbyrån genom sitt engagemang av

tonkonstnärer för konsertverksamheten även kommer att bli en arbetsgivare i

stor skala. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att förmedlingsverksamheten för tonkonstnärer

inte bör lösryckas från annan artist- och musikerförmedling medan

tonkonstnärernas organisationer framför en motsatt uppfattning.

2. Myndighetsäskanden beträffande nuvarande riksstatsanslag till

konst, litteratur, musik m. m.

Statens konstråd

Som tidigare nämnts har för innevarande budgetår till konstnärlig utsmyckning

av statliga byggnader anvisats ett reservationsanslag

av 500 000 kr. För budgetåret 1961/62 redovisad nettoutgift under anslaget uppgick

till 203 170 kr.

I sin framställning om anslag för nästa budgetår erinrar statens konstråd inledningsvis

om att 1962 års riksdag (Rskr 323) — med bifall till motionerna 1:672

och 11:810 — hos Kungl. Maj:t anhållit, att frågan om ett återinförande av den

s. k. procentregeln måtte bli föremål för förnyad prövning, så att i anslagen till

statliga byggnader måtte inräknas medel för konstnärlig utsmyckning ej understigande

1 % av byggnadskostnaderna.

Den av riksdagen begärda prövningen ger konstrådet anledning att uppmärksamma

den närmare innebörden i den av statsmakterna år 1937 införda procentregeln.

Rådet framhåller, att 1937 års beslut innebar att vid beviljande

av anslag till statliga nybyggnadsföretag regelmässigt skulle i anslaget inbegripas

ett för konstnärlig utsmyckning avsett icke alltför ringa belopp, i allmänhet ej

understigande 1 % av byggnadskostnaderna, givetvis under förutsättning att

sådan utsmyckning med hänsyn till byggnadens art och belägenhet lämpligen

borde äga rum. Fortsättningsvis anför rådet bl. a. följande.

Sålunda är det inte meningen att alla statliga byggnader skall bli konstnärligt

utsmyckade, och ej heller att 1 % av byggnadskostnaden skall utgöra ett

absolut minimum för vad utsmyckningen i förekommande fall skall kosta. Procentregeln

uppställer blott ett riktmärke, i första hand för den anslagsäskande

myndigheten och konstrådet såsom dess rådgivande organ, i andra hand för

Kungl. Maj:t samt i sista och avgörande instans för riksdagen vid dess prövning

av medelsanvisning till byggnadsföretaget. Enligt regeln skall det alltså ankomma

på riksdagen att avgöra, om en byggnad skall utsmyckas och, därest så

anses vara fallet, hur mycket utsmyckningen högst får kosta. — Vid den av riksdagen

begärda prövningen av frågan om ett återinförande av procentregeln synes

i första hand böra beaktas vad som förekom vid regelns ursprungliga införande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

Att regeln endast ett par år därefter bragtes ur tillämpning berodde ingalunda

på mindre fördelaktiga erfarenheter från tiden för dess tillämpning utan endast

på den genom krigsutbrottet ändrade statsfinansiella situationen. Den år 1948

tillsatta konstutredningen föreslog också, dels i en den 30 oktober 1948 upprättad

promemoria, dels i sitt slutbetänkande (SOU 1956:13) med utförlig motivering

ett återupplivande av procentregeln. Konstrådet har i olika sammanhang, nämligen

i yttrande över konstutredningens förslag och i sina årliga anslagsäskanden,

intagit samma ståndpunkt. Även byggnadsstyrelsen, nationalmuseet, konstakademien

och Konstnärernas riksorganisation har i yttranden över konstutredningens

förslag tillstyrkt detsamma.

Konstrådet vidhåller sin tidigare uppfattning, att procentregeln snarast möjligt

bör återinföras och föreslår att förslag om ny finansieringsform för den konstnärliga

utsmyckningen föreläggs 1963 års riksdag. Som ytterligare motivering

framhåller rådet bl. a.

Frescatikommittén, som handhar utbyggnaden av Stockholms universitet, har

under hand framfört önskemål om att konstrådet måtte för universitetets kommande

utbyggnad begära en tillämpning av procentregeln. Konstrådet finner

detta önskemål fullt befogat, särskilt som universitets- och högskolebyggnader

torde höra till de byggnader som vad ändamålet beträffar mest av alla är lämpade

för konstnärlig utsmyckning. Konstrådet anser det dock icke motiverat

att sätta Stockholms universitet i särklass genom en tillämpning av procentregeln

enbart på detta universitet. Det av Frescatikommittén uttalade önskemålet

bör därför enligt konstrådets mening villfaras på så sätt, att procentregeln

blir tillämplig i fråga om den statliga byggnadsverksamheten över huvud taget.

I fråga om medelsberäkningen för nästa budgetår för utsmyckningsändamål

framhåller konstrådet, att den nuvarande finansieringsformen synes böra bibehållas

ännu ett år eftersom en tillämpning av procentregeln först kan ske beträffande

nybyggnader, till vilka medel anvisas vid 1964 års riksdag. Som en

övergång till den ändrade ordningen föreslår rådet, att det nuvarande reservationsanslaget

till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader för nästa budgetår

höjes med 1 000 000 kr. till 1 500 000 kr.

Det för innevarande budgetår anvisade anslaget till förvaltningskostnader

för statens konstråd uppgår till 23 000 kr.

Konstrådet föreslår för nästa budgetår — under hänvisning till rådets förslag

om återinförande av den s. k. procentregeln för finansiering av utsmyckningen

av statliga byggnader och den därav föranledda ökade arbetsbelastningen för

rådet — att anslagsposten till arvoden höjes med i runt tal 42 000 kr. och anslagsposten

till expenser m. m. med 2 000 kr.

Av rådets framställning inhämtas huvudsakligen följande.

Arvodet till rådets ordförande (nu 2 000 kr.) föreslås höjt till 4 000 kr. Nuvarande

arvoden till övriga ledamöter och till representanten för nationalmuseet

(1 000 kr.) föreslås höjda med 1 500 kr. till 2 500 kr., vilket innebär en sammanlagd

anslagshöjning av 10 500 kr. Rådet finner det vidare skäligt att arvode med

1 000 kr. utgår till var och en av de fyra suppleanterna i konstrådet. Rådets sekreterare

är nu anställd mot ett arvode av 6 000 kr. per år. Med den förutsatta

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 103 år 1963

ökade omfattningen av rådets verksamhet bör sekreteraren bli heltidsanställd.

Vid rådet synes därför böra inrättas en tjänst som sekreterare i Ae 23. Den begärda

höjningen av expcnsmedlen är likaledes en följd av rådets ökade uppgifter.

S tipendiemyndigheter

För innevarande budgetår har anvisats ett reservationsanslag till konstnärsstipendier

av 840 000 kr. Fördelningen av anslaget på anslagsposter

och inom posterna på olika typer av stipendier framgår av redogörelsen s. 7—8.

Förslag till anslagsäskanden för nästa budgetår föreligger från Akademien för

de fria konsterna, Musikaliska akademien samt Konstnärliga och litterära yrkesutövares

samarbetsnämnd.

Akademien för de fria konsterna föreslår en betydande, eventuellt i etapper

genomförd höjning av anslagsmedlen till stipendier åt konstnärer inom måleri

m. m. Enligt akademiens förslag skall en del av stipendierna utgå i form av långtidslegat.

I sin framställning anför akademien bl. a. följande.

De medel, som av statsmakterna ställts till förfogande för stipendier åt konstnärer,

täcker endast en ringa del av det föreliggande behovet. Att konstutövarna

i våra dagars svenska samhälle i ekonomiskt avseende befinner sig i en missgynnad

ställning torde för alla vara uppenbart. Akademien har med stor tillfredsställelse

hälsat de förslag från chefen för ecklesiastikdepartementet till 1961

och 1962 års riksdagar, som resulterat i ökade konstnärsstipendier. Sedan stipendiestödet

från och med innevarande budgetår kommit att omfatta även de sektorer

av konstlivet, som disponeras av teater, film, dans m. m., bör stipendieanslaget

nu förstärkas. Endast på så sätt kan anslaget på ett effektivt sätt börja

motsvara det program för konstnärernas infogande i välfärdssamhället, som är

ett mål för den aktiva kulturpolitiken.

Det för arbetsstipendier avsedda beloppet, sammanlagt 180 000 kr., bör snarast

möjligt uppräknas till 400 000 kr., eventuellt i två eller tre etapper.

Lika betydelsefullt som ett arbetsstipendium är för en konstnär som vill samla

sig inför en uppgift, lika angelägen är den relativt ostörda arbetsron för konstnären

i hans dagliga gärning. Inom Konstnärernas riksorganisation har framförts

önskemålet att ersätta de nu utgående stipendierna av pensions- eller understödskaraktär

med långtidslegat och tanken har vunnit gehör inom akademien. Dessa

långtidslegat, förslagsvis på 6 000 kr., skulle åt sina innehavare kunna skänka

ett visst mått av ekonomisk trygghet. De skulle icke förbehållas äldre konstnärer.

Alla konstnärer med kvalifikationer för och behov av ett sådant stipendiestöd

skulle kunna komma i åtnjutande av långtidslegat. För nästa budgetår föreslår

akademien en medelsanvisning av 200 000 kr. för detta ändamål.

Akademien begär för nästa budgetår oförändrad medelsanvisning för de nuvarande

stipendierna av pensions- eller understödskaraktär och för resestipendier.

Musikaliska akademien föreslår en ökning av anslaget till stipendier åt tonsättare

med 70 000 kr. från nuvarande belopp, 230 000 kr., till 300 000 kr. Den

föreslagna höjningen bör enligt akademiens mening möjliggöra dels en kompensation

för den fortgående penningvärdesförsämringen, dels en viss utvidgning

även på tonkonstens område av stipendiestödet till de skapande konstnärerna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys) föreslår en

medelsanvisning för nästa budgetår av sammanlagt 1 000 000 kr., innebärande

en höjning med 620 000 kr., till stipendier åt konstnärer i övrigt. Till stöd för

förslaget anför nämnden bl. a.

Det är i år första gången som stipendier utdelas till den s. k. fria gruppen av

konstnärliga yrkesutövare och stipendieformen torde därför ännu inte vara allmänt

bekant. Trots detta har till den nämnd, som handlägger stipendieärenden,

inkommit inte mindre än 560 ansökningar om stipendium eller understöd. Behovet

av stipendier av denna typ är således av allt att döma överväldigande. Det

stipendiebelopp som Klys’ representantskap beslutit föreslå för nästa budgetår

är ingalunda tilltaget i överkant. Man måste räkna med både ett stigande

antal sökande och höjda stipendiebelopp, varför en summa av 1 milj. kr. inte

torde medgiva att mer än var tionde sökande kan komma i fråga för stipendium.

I särskilda skrivelser har Svenska fotografernas förbund och Föreningen Svenska

tecknare hemställt om en sådan höjning av anslaget till konstnärsstipendier,

att konstnärligt arbetande fotografer och tecknare under nästa budgetår kan

tilldelas stipendier på sammanlagt 100 000 kr. för vardera gruppen.

Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet

För innevarande budgetår har som tidigare nämnts på riksstaten anvisats ett

nytt reservationsanslag av 100 000 kr. för utställningar av svensk

konst i utlandet.

Svenska institutets styrelse, som med tillfredsställelse noterat de vidgade möjligheter

till informationsverksamhet om svenskt konstliv, som det nytillkomna

anslaget innebär, anhåller att minst motsvarande belopp, 100 000 kr., ställes till

förfogande för ändamålet under nästa budgetår. Styrelsen erinrar om att det av

landets konstorganisationer ursprungligen föreslagna beloppet utgjorde 200 000 kr.

Styrelsen för Sveriges författarfond in. fl.

Anslaget till ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom

bibliotek m. m. är för innevarande budgetår uppfört med 2 020 000 kr. (jfr s. 9).

Styrelsen för Sveriges författarfond föreslår, att anslagsposten Ersättning

åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom

bibliotek för nästa budgetår uppföres med oförändrat belopp 1 940 000 kr.

I sin framställning anför styrelsen bl. a. följande.

Styrelsen har för budgetåret 1962/63 tillerkänts en viss anslagshöjning, nämligen

för utlåning av rättsskyddade originalverk av svenska författare från tre till

fem öre per boklån och för utnyttjande av referensexemplar i original från tolv

till tjugo öre per volym. Större delen av den nämnda anslagsökningen kommer

att tillföras fondens fria del, medan de enskilda författarpenningarna endast uppräknas

med smärre belopp. Styrelsen sättes genom denna ökning i stånd att i viss

utsträckning möta en del av de ökade anspråk på författarstöd i skilda former,

som kommit till uttryck under de senaste åren.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

Styrelsen avser således att väsenligt öka avsättningen av fondmedel till författarpensioner,

vilka härigenom kan öka både i antal och till belopp. För detta

ändamål har under verksamhetsåret 1901/62 använts 183 000 kr. Preliminärt

har 320 000 kr. avsatts för innevarande verksamhetsår. Med nuvarande åldersstruktur

inom författarkåren räknar styrelsen med att ett nettotillskott av cirka

15 pensionsrum erfordras varje år under den kommande femårsperioden. Kostnadsökningen

per år kan beräknas uppgå till cirka 125 000 kr. Vidare avser styrelsen

att under den närmaste femårsperioden inrätta ett antal femåriga arbetsstipendier

på 12 000 och 6 000 kr. För detta ändamål räknar styrelsen med att

använda 300 000 kr. under verksamhetsåret 1966/67, därest lika många sådana

stipendier inrättas varje år under femårsperioden.

De anförda siffrorna ger vid handen, att fondens styrelse redan budgetåret

1964/65 måste tillföras ytterligare medel över statsanslaget, om styrelsens verksamhet

i övrigt skall kunna bibehållas i sin nuvarande omfattning. Styrelsen

erinrar i sammanhanget om sina tidigare med hänsyn till föreliggande behov

starkt motiverade framställningar i syfte att kunna vidga ramen för sin verksamhet.

Styrelsen vill dock inte för det närmast förestående budgetåret föreslå

någon anslagshöjning utan inskränker sig till att hemställa om anslag efter nu

gällande grunder.

Vid beräkningen av innevarande budgetårs anslag har utlåningen i de i detta

sammanhang berörda biblioteken, dvs. stifts- och landsbibliotek, centralbibliotek,

skolbibliotek och statsunderstödda folkbibliotek, av styrelsen uppskattats till

50 milj. lån. Styrelsen förutsätter, att den sammanlagda utlåningen blir oförändrad

under år 1963. Andelen svenska originalverk samt översättningar till svenska,

som är ersättningsberättigade, och övriga verk antages liksom hittills vara respektive

60, 38 och 2 % av den totala utlåningen. Anslagsbehovet för utlåningen

beräknar styrelsen med ledning härav, för originalverk till (60 % X 50 000 000 X

0,05 kr. =) 1 500 000 kr. och för översatta verk till (38 % X 50 000 000 X 0,01

kr. =) 190 000 kr., eller tillsammans 1 690 000 kr. För referenssamlingarnas vidkommande

räknar styrelsen med en ökning av volymantalet, som år 1963 väntas

uppgå till 1 550 000 volymer. Andelen ersättningsberättigade originalverk, översättningar

och övriga verk antages även för nästa år vara respektive 77,5, 20

och 2,5 c/c av antalet volymer. Anslagsbehovet för referensexemplar beräknas

med ledning härav, för originalverk till (77,5 % X 1 550 000 X 0,20 kr =) 240 250

och för översatta verk till (20 % X 1 550 000 X 0,04 kr. =) 12 400 kr. eller tillsammans

avrundat 250 000 kr. Det sammanlagda anslagsbehovet för nästa budgetår

utgör sålunda enligt styrelsens beräkning (1 690 000 + 250 000 =) 1 940 000

kr.

I särskild framställning hemställer Fria litterära yrkesutövarnas centralorganisation

(Flyco) om förbättrade grunder för beräkningen av biblioteksersättningen

redan fr. o. m. nästa budgetår och ansluter sig därvid i huvudsak till de

motiveringar, som framfördes i anslagsäskanden för budgetåret 1962/63 av styrelsen

för Sveriges författarfond. Flyco föreslår sålunda att biblioteksersättningens

grundbelopp höjes till åtta öre. Vid bifall härtill och med ledning av de uppgifter

om biblioteksutlåningen och storleken av bibliotekens referenssamlingar,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

som lämnats av författarfondens styrelse, beräknar Flyco det sammanlagda anslagsbehovet

till 3 594 000 kr., innebärande en höjning av nuvarande medelsanvisning

med 1 654 000 kr.

Flyco framhåller därjämte att en eftersläpning enligt organisationens mening

föreligger beträffande ersättningen för översatt litteratur, som infördes budgetåret

1961/62 och för vilken då fastställdes ett grundbelopp av ett öre. Även om

systemet i övrigt förblir oförändrat under nästa budgetår finner Flyco starka

skäl tala för att grundbeloppet för denna del av biblioteksersättningen sättes till

2,5 öre, vilket motsvarar den andel av biblioteksersättningens grundbelopp för

originalverk som enligt nu gällande grunder tillfaller författarfondens fria del.

Flyco har vidare i särskild framställning hemställt om ett anslag för nästa budgetår

av 75 000 kr. för ersättning åt författare och översättare

för utnyttjande av deras verk i form av talböcker.

Förslaget innebär en minskning av nuvarande medelsanvisning för ändamålet

med 5 000 kr. Till grund för förslaget ligger en bedömning av den förväntade

framställningen av talböcker under budgetåret. I det begärda beloppet har vidare

inräknats 2 500 kr. till bestridande av Flycos kostnader för förvaltning av

anslaget och utbetalning av ersättningar.

Styrelsen för Sveriges författarfond hemställer, att anslaget till stipendier

åt författare av hög litterär förtjänst för nästa budgetår uppföres

med oförändrat belopp, 100 000 kr.

Fria litterära yrkesutövarnas centralorganisation föreslår, att anslaget höjes

till 200 000 kr. för att möjliggöra en höjning av de enskilda meritstipendiema

från 10 000 till 20 000 kr.

Samfundet De nio

Samfundet föreslår, att anslaget Bidrag till Samfundet De nio

för nästa budgetår uppföres med oförändrat belopp, 10 000 kr.

Teaterrådet

Rådet föreslår, att till administrationskostnader för teaterrådet — nu

14 000 kr. — för nästa budgetår anvisas ett oförändrat anslag.

Barnfilmkommittén

Kommittén hemställer, att till bidrag till Barnfilmkommittén

för nästa budgetår anvisas ett oförändrat anslag av 35 000 kr. Kommittén framhåller

samtidigt, att denna anhållan sker under förutsättning att kommittén skall

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

fortsätta sin verksamhet som hittills och hänvisar till ett av kommitténs styrelse

i särskild framställning framlagt förslag om bildande av en statlig barnfilmnämnd.

I sin framställning om omorganisation av barnfilmkommittén hänvisar styrelsen

till att redan 1949 års filmkommitté i sitt betänkande Barn och film (SOU

1952:51) föreslagit, att ett statligt organ skulle bildas för att leda den av kommittén

förordade statliga stödverksamheten för barnfilm samt för att handha

upplysningsverksamhet och över huvud taget frågor, som rör barn och film.

Styrelsen framhåller därjämte, att för medlemskap i det av Unesco bildade

internationella samarbetsorganet på området även filmbranschen måste vara

representerad i det nationella organet. Vidare har inom den nordiska barnfilmnämnden

uttalats önskemål att underlätta en samordning av reformer på barnfilmområdet

genom att de organisatoriska formerna för verksamheten göres likartad

i alla de nordiska länderna.

Enligt styrelsens förslag skulle huvuddelen av barnfilmkommitténs uppgifter

övergå på den förordade statliga nämnden. Nämndens arbetsuppgifter kommer

enligt styrelsen att omfatta för det första granskning av barnfilm för nöjesskattebefrielse,

åtgärder för att stimulera och stödja svensk bamfilmproduktion,

import och bearbetning av utländsk barnfilm samt slutligen det internationella

samarbetet på området. Den nuvarande barnfilmkommittén bör enligt styrelsens

mening stå kvar men endast som upplysnings- och opinionsorgan, för kontakt

mellan organisationerna och den nya nämnden samt för utseende av kommitténs

representanter i nämnden.

Statens biografbyrå har i yttrande över framställningen avstyrkt bifall till förslaget

om en statlig barnfilmnämnd. Biografbyrån framhåller bl. a. att en statlig

nämnd med samma arbetsuppgifter som den nuvarande barnfilmkommittén

knappast skulle bättre än denna samarbeta med nordiska och internationella

organ på området.

I en förnyad framställning framhåller styrelsen för barnfilmkommittén bl. a.,

att behovet av statliga ingripanden till främjande av produktion och visning av

god barnfilm är större nu än när 1949 års filmkommitté avgav sitt betänkande.

Bamfilmkommittén har inte möjlighet att ta de vittgående initiativ som krävs

och styrelsen anser därför att förslaget om bildande av en statlig barnfilmnämnd

snarast måste förverkligas.

3. Övriga förslag

Förutom tidigare redovisade utredningsförslag och myndighetsäskanden föreligger

även en rad framställningar om ökat statligt stöd till nya eller närbesläktade

verksamheter inom den sektor av kulturlivet, som omfattar i huvudsak

konst, litteratur, musik, teater och film. Här skall endast i korthet nämnas några

exempel på framställningar, som gjorts i detta syfte.

På konstområdet föreligger framställningar om statsbidrag från Stiftelsen

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

Stockholms jria konstskolor och från G erle sborgs skolan. Föreningen Svenska

tecknare har begärt medel för utställnings- och upplysningsverksamhet samt för

iordningställandet av en för tecknarna gemensam arbets-, studie- och samlingslokal.

Fria litterära yrkesutövarnas centralorganisation har hemställt om en översyn

av frågan om statsbidrag till kulturella tidskrifter.

På det musikaliska området har Musikalislca akademien i samråd med Föreningen

Svenska tonsättare framlagt förslag om stöd åt reproduktion av inhemska

tonsättares verk genom verksinspelning på grammofonskiva, framställning

av notmateriel m. m. Föreningen Svenska kompositörer av populärmusik

har i särskild framställning hemställt om stöd till inspelningar av litterära visor

och underhållnings- och jazzmusik av konstnärligt högtstående art. Stiftelsen

Stockholmsstudion för elektronisk musik har begärt medel för att främja experimenten

med den konstnärliga produktionen av elektronisk musik. Kyndelkvartetten

har anhållit om ett årligt anslag för att möjliggöra för ensemblen att

under en längre sammanhängande tidsperiod ägna sig åt repetitionsarbete och

turnéverksamhet. Musikfrämjandet har hemställt om särskilt anslag för Musik

för Ungdoms verksamhet.

Utöver tidigare redovisade förslag i fråga om en ökning av det statliga stipendiestödet

för yrkesverksamma konstnärer har Föreningen Konsthantverkare och

Industriformgivare samt Svenska textilkonstnärers riksförbund gjort framställning

om att även de grupper av konstnärliga yrkesutövare, som organisationerna

företräder, får komma i åtnjutande av statliga stipendier.

Förslag föreligger även på utbildningsområdet. Sålunda har en rad koreografer

m. fl. företrädare för danskonstens intressen anhållit om anslag för anordnande

på försök av en koreografisk utbildningslinje vid musikhögskolan. Svenska danspedagogförbundet

har i anslutning till förslag om statsbidrag till förbundets

danspedagogiska seminarium anhållit om en utredning av utbildningsfrågan för

danspedagoger.

Stiftelsen Stockholms festspel har begärt ett anslag av 50 000 kr. såsom bidrag

till kostnaderna för årets festspel.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963

IV. Departementschefen

Under de senaste åren har statsmakterna etappvis ökat sina insatser till stöd

åt den del av kulturlivet, som omfattar det fria konstnärliga skapandet och som

bl. a. i propositionerna 1961:56 och 1962:62 kallats den fria sektorn. Mer än

2,5 milj. kr. har under budgetåren 1961/62 och 1962/63 tillsammans anvisats för

en fortsatt utbyggnad av det kulturpolitiska handlingsprogram, som riksdagen

godkände år 1961. Jag har i den tidigare redogörelsen i korthet omnämnt huvudpunkterna

i detta program och torde i övrigt få hänvisa till det mer utförliga

resonemanget kring detsamma, som ingår i propositionen 1961: 56. De åtgärder,

som under de två sista åren genomförts på grundval av detta program, har i första

hand inriktats på programmets andra och tredje punkter — ökad stipendiegivning

till utövare av konstnärliga yrken och ökad statlig inköpsverksamhet. Programmets

första punkt, ökat stöd i skilda former åt blivande konstnärliga yrkesutövare,

uppmärksammades redan år 1960, då statsmakterna beslöt medgiva studiesociala

förmåner — av i stort sett samma slag som gäller övriga universitets- och högskolestuderande

— åt eleverna vid vissa konstnärliga utbildningsanstalter, nämligen

konst- och musikhögskolorna, musikkonservatoriet i Göteborg, dramatiska

teaterns elevskola och elevskolorna vid stadsteatrarna i Göteborg, Malmö och

Norrköping-Linköping. Systemet har sedermera utvidgats till att gälla även

Valands konstskola i Göteborg och musikkonservatoriet i Malmö.

Som jag framhöll i propositionen 1961: 56 är det dock inte tillräckligt att enbart

inrikta ansträngningarna på ekonomiskt stödjande åtgärder, som i huvudsak

syftar till att förbättra villkoren för konstskapandet och konstutövningen.

Som en punkt av mycket central betydelse i det kulturpolitiska arbetet ingår

även en långsiktig planering och förstärkning av insatser för att bredda hela

kulturmiljön. Deltagande i arbetet på att skapa ett mer aktivt kulturmedvetande

genom att främja estetisk fostran inom skolans, det högre utbildningsväsendets

och det fria folkbildningsarbetets ram är givetvis en av de angelägnaste uppgifterna

på lång sikt. Vidare krävs i arbetet en aktiv medverkan från utbyggda

eller nyskapade kulturinstitutioner med förmedlande uppgifter — bibliotek,

teatrar, museer m. fl. Som en viktig förutsättning för detta arbete får ses de

nyligen beslutade förändringarna i fråga om det centrala handhavandet av

de kulturpolitiska frågorna. Som en följd av Kungl. Maj:ts beslut den 19 september

1962 kommer frågorna om det statliga stöd till allmännyttiga, kulturella

ändamål, som möjliggjorts genom det hittills under tionde huvudtiteln uppförda

årliga avsättningsanslaget till lotterimedelsfonden, att fr. o. m. den 1 juli 1963

tillhöra ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Härigenom har flertalet

av de ärenden inom statsförvaltningen, som berör den fria kultursektorn, kon
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

centrerats till ett och samma departement, något som enligt min mening

verksamt bör underlätta ett systematiskt uppföljande av det kulturpolitiska

programmet. I årets statsverksproposition har jag ävenledes föreslagit

inrättandet av en särskild avdelning inom ecklesiastikdepartementet med

uppgift att handlägga frågor inom det i förevarande sammanhang berörda

området liksom övriga frågor rörande allmänna kultur- och bildningsändamål

samt högre konstnärlig utbildning. Genom en sådan förstärkning av departementets

organisation torde det vara möjligt att effektivisera administrationen av

det växande kulturstöd, som utgår i hittills etablerade former. Vidare ökas förutsättningarna

för att på rätt sätt anpassa former och institutioner inom kulturområdet

till växlande och tillkommande behov samt planera för den långsiktiga

utbyggnaden av statsmakternas kulturpolitik. En kulturpolitisk rådgivargrupp

har dessutom knutits till departementet med uppgift att bistå i dessa avseenden.

Att lotterimedclsfonden fr. o. m. nästa budgetår skall höra till ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde innebär, att ansvaret för beredningen av i

första hand frågor rörande statens stöd åt teater- och musiklivets institutioner

i fortsättningen kommer att åvila detta departement. Jag återkommer i det

följande närmare till spörsmålet om omfattningen av teater- och musikstödet.

Jag kommer i det sammanhanget även in på frågan om den anslagstekniska

utformningen av detta stöd, en fråga som, enligt vad som framgår av den

tidigare lämnade redogörelsen, även varit föremål för särskild utredning. Även

om jag föreslår, att de nuvarande formerna för bidragsgivning ur lotterimedelsfonden

tills vidare bibehålies, vill jag dock här framhålla, att möjligheterna att

finna lämpliga former för överföring av bidragsgivningen i vissa delar till

särskilda riksstatsanslag enligt min mening nu bör övervägas.

Av de samlade resurser, sammanlagt i runt tal 41 milj. kr., som jag för nästa

budgetår ämnar föreslå för stöd i olika former åt konstnärlig verksamhet, kommer

vid bifall till mitt förslag ett belopp av i runt tal 36,5 milj. kr. att ställas till

Kungl. Maj:ts disposition såsom en kulturfond att användas i för lotterimedelsfonden

etablerade former. Detta innebär i förhållande till årets riksstat en höjning

av avsättningsanslaget till fonden med 8,5 milj. kr. Som närmare kommer

att beröras i det följande har jag funnit, att härav ca 35 milj. kr. kan beräknas

vara bundna till kostnaderna för opera-, teater- och musikverksamhet samt

övriga inom lotterimedelsfondens ram regelmässigt tillgodosedda s. k. fasta ändamål.

Återstående fondmedel bör disponeras av Kungl. Maj:t dels för sådana tillfälliga

ändamål, som hittills kunnat tillgodoses genom lotterimedelsfonden, dels

för vissa åtgärder, som ingår i en fortsatt utbyggnad av kulturprogrammet men

som enligt min mening under någon tid bör bedrivas som försöksverksamhet.

Som exempel härpå må nämnas insatser för en förbättrad skådespelarutbildning

och försök med rikskonsertverksamhet.

Jag ämnar vidare föreslå en viss förstärkning av de under riksstatens åttonde

huvudtitel nu upptagna anslagen till konst, litteratur, musik m. m. Den ökade

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

medelstilldelning, som jag avser att förorda för dessa ändamål, bör enligt min

mening användas för att fortsätta de under de senaste åren genomförda förbättringarna

av resurserna för konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader

och för konstnärsstipendier.

Den proposition om avskaffande av nöjesskatten på biografföreställningar,

som Kungl. Maj :t tidigare denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet

beslutit avlåta till årets riksdag, utgör enligt min mening grunden för

en viktig och genomgripande reform på det här berörda kulturområdet. Som ett

led i den föreslagna omläggningen har nämligen träffats ett villkorligt avtal

mellan en av Kungl. Maj:t utsedd förhandlingsdelegation och den svenska filmvärldens

branschorganisationer, varigenom parterna gemensamt bildar stiftelsen

Svenska Filminstitutet.

Ett beslut om avskaffande av nöjesskatten ger filmbranschen radikalt förbättrade

möjligheter att anpassa sig till det konkurrensläge, som blivit följden

av televisionens genombrott i vårt land. Genom avtalet tillförs de svenska filmproducenterna

betydande belopp i former, som säkrar en kvalitetsinriktad utveckling

av filmskapandet och innebär en mycket kraftig förstärkning av det

nuvarande direkta kvalitetsstödet. Likaså tillgodoses genom avtalet aktuella

önskemål om stöd åt utbildning, forskning och bildningsverksamhet på filmens

område ävensom önskemål om bevarande av film och material av filmhistoriskt

intresse. Förutsättningarna härför skapas genom att anordnare av biografföreställningar

till Svenska Filminstitutet inbetalar 10% av bruttobiljettintäkterna.

I fråga om detaljerna i avtalet torde få hänvisas till nämnda proposition. I det

följande återkommer jag till vissa åtgärder i anledning av förslaget, som det

ankommer på mig att anmäla.

Frågan om utbildning inom teaterns, filmens, radions och televisionens områden

har varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen. Bl. a. har allmänna beredningsutskottet

vid 1962 års riksdag i sitt utlåtande nr 28 behandlat vissa

motioner i frågan. Innan jag övergår till att i detalj redovisa mina förslag i de

anslagsfrågor, som här kommer att behandlas, vill jag därför erinra om, att jag

med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för utredning

av dessa utbildningsfrågor. De sakkunniga skall enligt sina direktiv i

första hand göra en inventering av utbildningsbehovet för yrkesutövare inom

berörda områden samt vidare ta ställning till utbildningens omfattning och utformning.

Utredningen är vidare av särskilt intresse i detta sammanhang, eftersom

den har en viktig anknytning dels till den i det följande förordade försöksverksamheten

med förbättrad grundutbildning för skådespelare, dels till de utbildningsmöjligheter,

som skapas genom inrättandet av Svenska Filminstitutet.

Dessa samband har beaktats i utredningsdirektiven.

Anslaget till avsättning till lotterimedelsfonden är för innevarande

budgetår uppfört med 28 000 000 kr. Vid ingången av budgetåret

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts -proposition nr 103 år 1963

kvarstod i fonden ett disponibelt belopp av 659 300 kr. Sedermera har på tillläggsstat

II till riksstaten — på grunder som redovisats i proposition nr 2 till

innevarande års riksdag — avsatts ytterligare 6 700 000 kr. till fonden. Huvuddelen

av det anvisade tilläggsstatsanslaget avser att täcka de statsunderstödda

teater- och orkesterföretagens kostnadsökningar till följd av 1962 års lönerörelse.

Sammanlagt kan sålunda för bidragsgivning ur lotterimedelsfonden under innevarande

budgetår ett belopp av drygt 35,3 milj. kr. beräknas stå till förfogande.

Lotterimedelsfonden har sedan den tillkom använts för bidragsgivning till ett

stort antal ändamål av växlande karaktär. Några särskilda föreskrifter har aldrig

meddelats i fråga om principerna för utdelande av bidrag ur fonden. Emellertid

har i praktiken fonden kommit att i växande omfattning tagas i anspråk för

årligen återkommande bidrag till s. k. fasta ändamål. Till denna kategori hör

bidrag till vissa fasta teatrar och turnéföretag, yrkesmässig orkesterverksamhet

samt ett antal musik- och konstorganisationer. Jämsides med bidragen till dessa

fasta ändamål har inom fonden visst utrymme funnits för bidragsgivning till

ändamål av tillfällig natur. Till dessa hör kulturminnesvård, museibyggnation,

konstinköp, iordningställande och utrustning av teaterlokaler, kursverksamhet,

good-willresor och liknande allmännyttiga, kulturella ändamål. De fasta ändamålen

har dock alltmer kommit att dominera bidragsgivningen. För budgetåret

1961/62 utgjorde bidragen till opera-, teater- och yrkesmässig orkesterverksamhet

sammanlagt i runt tal 24,3 milj. kr. eller cirka 85% av det belopp, som

samma år anvisades för avsättning till fonden.

I det föregående har jag i korthet redogjort för 19 ^8 års kulturfondsutrednings

förslag angående riktlinjer och former för fördelning av lotterimedel. Utredningen

föreslog i huvudfrågan, att lotterimedelsfonden borde ersättas med två fonder

med begränsade användningsområden, den ena benämnd teater- och musikfonden

och den andra fonden för särskilda kulturella ändamål. I övrigt borde enligt

utredningen lotterimedelsfondens bidragsändamål tillgodoses genom anslagsgivning

på riksstaten. I anslutning till förslaget om en uppdelning av lotterimedelsfonden

konstaterade utredningen, att den vid fondens tillkomst avsedda fasta

relationen mellan inflytande lotterimedel och anslaget till fondavsättning aldrig

förverkligats. Utredningen förutsatte därför, att något samband icke borde finnas

mellan inkomsterna av penninglotterirörelsen och avsättningen till de föreslagna

nya fonderna. Avsättningsanslagen borde i stället betraktas som vanliga

anslag på budgeten.

Med anledning av kulturfondsutredningens förslag och vissa av de synpunkter

som framkom vid remissbehandlingen vill jag inledningsvis framhålla, att utredningens

synpunkter på behandlingen av bidragsärenden beaktats genom beslutet

att lotterimedelsfonden fr. o. m. nästa budgetår skall tillhöra ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde. Som jag redan tidigare antytt, har jag funnit

skäl föreligga att överväga cn omläggning av anslagstekniken för i första

hand vissa av den nuvarande lotterimedelsfondens s. k. fasta ändamål. Någon

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

uppdelning av lotterimedelsfonden på det sätt kulturfondsutredningen föreslagit

anser jag däremot inte bör komma ifråga. I stället bör enligt min mening den

fortsatta prövningen inriktas på att finna en lämplig konstruktion för att helt

eller delvis ersätta bidragsgivningen av fondmedel med anslag på riksstaten.

Jag är ense med kulturfondsutredningen att på detta mer än på de flesta områden

föreligger behov av en betydande elasticitet i bidragsgivningen. Det är

därför nödvändigt att söka nå fram till en anslagskonstruktion, som i tillräcklig

grad tar hänsyn till detta förhållande. Innan ett mer definitivt ställningstagande

härvidlag kan göras, anser jag mig inte böra förorda någon ändring av den nuvarande

ordningen. Lotterimedelsfonden bör sålunda tills vidare bibehållas. En

association — dock uteslutande av formell natur — kommer därvid att kvarstå

mellan lotteriväsendet och fonden. Jag vill framhålla, att det belopp som jag

avser att förorda för avsättning till fonden icke ställts i relation till inkomsterna

av lotteriväsendet utan avvägts med hänsyn till föreliggande anslagsbehov

inom fondens användningsområde.

Med anledning av kulturfondsutredningens betänkande vill jag här tillägga,

att jag ansluter mig till utredningens allmänna synpunkter på stödet till landsbygdens

kulturliv. Att som utredningen föreslagit ombilda det nuvarande teaterrådet

till ett rådgivande organ för såväl teater- som musikfrågor finner jag emellertid

inte ändamålsenligt. Jag är inte beredd att nu taga ställning till frågan

om något nytt rådgivande organ på dessa områden. Teaterrådet och Musikaliska

akademien bör därför även i fortsättningen anlitas som remissorgan i samband

med bidragsgivningen för teater- och musikändamål.

I detta sammanhang torde jag få erinra om ytterligare ett utredningsförslag,

som har anknytning till lotterimedelsfondens användningsområde, nämligen det

förslag utredningen rörande operaverksamheten i maj 1961 avlämnade angående

Kungl. teaterns verksamhet och ekonomi (SOU 1961:28). Remissbehandlingen

av betänkandet har avslutats och med anledning härav har en särskild arbetsgrupp

tillsatts för en viss överarbetning av materialet. Ett slutligt ställningstagande

till de framlagda förslagen torde emellertid kräva ytterligare överväganden.

Till kategorien fasta ändamål inom lotterimedelsfonden hör, som redan nämnts,

i första hand bidragsgivningen till opera-, teater- och yrkesmässig orkesterverksamhet.

För spelåret 1961/62 uppgick dessa fasta bidrag till i runt tal 24,3 milj.

kr. Av detta belopp togs drygt 90 % i anspråk för bidragsgivning till teaterverksamhet.

Bidragen till de kungl. teatrarna och turnéföretagen svarade för inemot

70 % av det samlade teaterstödet.

Bidragen till orkester- och teaterföretag utgår i princip som förlusttäckning.

Härigenom uppstår betydande svårigheter att beräkna det kommande bidragsbehovet.

Av teatrarnas och orkestrarnas utgifter utgör lönerna en dominerande

del och uppgår i allmänhet till mer än 80 % av de samlade kostnaderna. Genom

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963

att löneförhandlingarna för spelåret 19C2/63 utmynnade i uppgörelser även för

det följande spelåret har kostnadsutvecklingen på lönesidan till viss del kunnat

förutses — dock beträffande de individuella avtal, som därutöver träffas med de

anställda, endast med stöd av erfarenheterna från en rad föregående år. De förbättringar

i löneläget för de anställda inom teater- och orkesterväsendet, som

blivit resultatet av 1962 års löneförhandlingar, har redan nu medfört en betydande

ökning av bidragsgivningen på detta område. Med anledning härav och

vad som i övrigt är känt beträffande kostnadsutvecklingen inom området för

lotterimedelsfondens fasta ändamål har jag, som tidigare nämnts, ansett mig

kunna uppskattningsvis ange det totala bidragsbehovet för dessa ändamål till

sammanlagt 35 milj. kr. under nästa budgetår. I fråga om det däri inräknade

teater- och orkesterstödet har jag räknat med att verksamhetens struktur skall

förbli i stort sett oförändrad. Jag har vidare utgått från att kommunal medverkan

vid finansieringen av teater- och orkesterstödet kan påräknas i samma utsträckning

som för närvarande. Stödet till de kungl. teatrarna och de båda

turnéföretagen, Riksteatern och Svenska teatern, bestrides så gott som uteslutande

av statsmedel. I fråga om stadsteatrarna — med undantag för Stockholms

stadsteater — och Göteborgs lyriska teater görs för närvarande en fördelning

mellan stat och kommun på så sätt, att staten svarar för tre och kommunerna

för två femtedelar av bidragsbehovet. Stödet till orkestrar och vissa mindre

fasta teatrar delas lika mellan stat och kommun. I anslutning härtill vill

jag emellertid ånyo peka på svårigheterna att med exakthet förutse bidragsbehovet

för teatrar och orkestrar. Genom den nuvarande och bibehållna konstruktionen,

som innebär att stödet skall utgå i form av förlusttäckningsbidrag,

blir omfattningen av bidragsgivningen i betydande grad beroende av förhållandet

mellan kostnadsutveckling och inkomstförutsättningar och kommer sålunda

att påverkas av en rad ovissa och svårberäkneliga faktorer. Vissa marginaler

måste givetvis förutsättas inom ramen för de resurser som vid bifall till mina

förslag för nästa budgetår kommer att ställas till förfogande för fördelning av

bidrag till här avsedda ändamål. Möjligheterna att vidga denna ram bör dock

inte uteslutas, om avvikelserna totalt sett kommer att visa sig så betydande att

de väsentligen inkräktar på den förutsatta bidragsgivningen till andra ändamål.

Utöver det belopp jag här förordat för fasta ändamål bör i fonden liksom hittills

finnas medel att disponera för bidragsgivning för tillfälliga ändamål. Jag

avser sålunda att för nästa budgetår föreslå en avsättning till fonden, som ger

möjlighet att i ökad utsträckning tillmötesgå önskemål om bidrag till sådana

ändamål samt därjämte medger en utvidgning av kulturstödet till nya eller

eftersatta områden. Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen föreligger

en rad förslag om statligt stöd till olika ändamål, som har anknytning till

de verksamhetsområden som här behandlas. Det synes motiverat, att jag här

något närmare redovisar mina synpunkter på två tidigare omnämnda utredningsförslag,

det ena avseende upprustning av den grundläggande skådespclarutbildningen

och det andra avseende försöksverksamhet med konsertturnéer.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

Övriga bidragsfrågor — bl. a. aktualiserade genom de skilda framställningar, för

vilka jag i det föregående redogjort — kommer jag däremot inte att här särskilt

beröra utan de torde böra prövas framdeles av Kungl. Maj:t i den ordning, som

nu tillämpas för fördelning av lotterimedelsbidrag.

Grundläggande skådespelarutbildning har sedan länge bedrivits vid elevskolorna

vid Dramatiska teatern i Stockholm samt stadsteatrarna i Göteborg,

Malmö och Norrköping-Linköping. Utbildningen, som enbart gällt blivande dramatiska

skådespelare, har varit tvåårig med möjlighet för vissa elever att efter

vederbörande teaters bestämmande få anställning ett tredje år som s. k. premiärelev,

vilket inneburit praktikanttjänstgöring med obetydliga inslag av teoretisk

undervisning. Sammanlagt har årligen intagits cirka 25 elever vid dessa skolor.

Eftersom intagningssiffrorna varierar något och vissa teatrar inte har intagning

varje år är det här fråga om ett genomsnittligt antal. Härjämte har provisorisk

elevutbildning i form av tvåmånaderskurser under senare år anordnats av Riksteatern.

Utbildning av skådespelare för lyriska scener har bedrivits vid musikhögskolans

operaklass. Även där är utbildningen tvåårig. Årligen intages 3 ä 4

elever.

Kostnaderna för de dramatiska elevskolorna varierar kraftigt mellan de olika

teatrarna och uppgår för närvarande till sammanlagt 174 000 kr., varav det från

lotterimedelsfonden utgående direkta statsbidraget svarar för 70 000 kr.

Provinsteaterutredningen har med skärpa påtalat, att den nuvarande utbildningen

är otillfredsställande både kvalitativt och kvantitativt. Utredningen

understryker behovet av en kvantitativ utbyggnad, bl. a. med hänvisning till

den ökade sysselsättningen för skådespelare genom televisionens och filmens utveckling.

Tidigare erfarenheter visar att stigande efterfrågan på skådespelare

lockat ungdomar in i karriären, vilka saknat tillräcklig utbildning för att i längden

kunna hävda sig i yrket.

Utredningens förslag innebär i korthet följande. Utbildningstiden ökas från

två till tre år. En ny dramatisk och en ny lyrisk skola inrättas och elevintagningen

ökas vid de redan existerande skolorna. Intagningen vid de dramatiska

elevskolorna bestämmes till 40 elever per år och vid den lyriska skolan till 6 ä 7

elever. Utredningen har starkt betonat vikten av att skolorna görs fristående i

förhållande till moderteatern.

Remissinstanserna har genomgående anslutit sig till kravet på en förbättring

av utbildningsmöjligheterna.

Teaterns utbildningsråd — ett förra året bildat samarbetsorgan mellan teaterns

arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer -— har för kort tid sedan framlagt

ett utbyggnadsförslag för elevutbildningen, som något avviker från utredningens.

Rådet föreslår en ny skola i Stockholm, vilken skulle ersätta elevskolorna

såväl vid Dramatiska teatern som vid stadsteatern i Norrköping-Linköping

samt Riksteaterns utbildningsverksamhet och således tillgodose hela den del av

det samlade utbildningsbehovet, som inte täcks genom utbildningsverksamheten

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

i Malmö och Göteborg. I var och en av dessa städer skall enligt förslaget i

fortsättningen finnas en skola med både dramatisk och lyrisk utbildningslinje.

En lyrisk linje med anknytning till operaskolan förutsättes senare tillkomma

även i Stockholm. Förslaget innebär en sammanlagd årlig intagning av 36 elever

gentemot utredningens 40 på den dramatiska linjen och av till en början 14

elever gentemot utredningens 7 på den lyriska linjen.

Dramatiska teatern, som ansluter sig till sistnämnda utbyggnadsplan, har

sedermera föreslagit, att någon elevintagning icke bör ske vid teaterns elevskola

under läsåret 1963/64. Teatern önskar i stället under detta år utnyttja tillgängliga

lärarkrafter för en förbättrad undervisning för redan intagna elever.

I likhet med provinsteaterutredningen och de hörda remissinstanserna är jag

väl medveten om att förbättrade villkor för elevutbildningen inom teatrarna

snarast bör åstadkommas. Utbildningen bör enligt min mening bli treårig i stället

för tvåårig och efter hand bör ett ökat antal elever antagas till utbildningen. En

sådan skiljelinje bör vidare dras mellan skolverksamhet och teaterverksamhet

att undervisningen kan bedrivas ostörd av skolans anknytning till teatern.

Jag är inte nu beredd att slutgiltigt taga ställning till undervisningens organisation

och förläggning. Jag anser emellertid, att en utbyggnad av elevskolorna

i Malmö och Göteborg efter de riktlinjer som Teaterns utbildningsråd föreslagit

bör igångsättas i form av försöksverksamhet redan under nästa läsår. Jag har

ingenting att invända mot det av Dramatiska teatern framlagda förslaget att för

instundande läsår inställa intagningen vid elevskolan, sedan jag under hand erfarit

att andra skolor för nästa läsår är beredda att kompensera bortfallet genom

en ökad elevintagning. Under angivna förutsättningar bör enligt min mening

redan under nästa läsår förbättrade resurser ställas till förfogande och en viss

ökning av antalet elever, i varje fall för lyrisk utbildning, bör kunna ske. Jag

räknar med att kostnaderna för den sålunda förbättrade utbildningsverksamheten

på området kommer att uppgå till drygt 300 000 kr., som bör anvisas ur

lotterimedelsfonden.

Konsertbyråutredningen har i ett delbetänkande föreslagit, att en rikskonsertverksamhet

försöksvis igångsättes under nästa budgetår. Denna verksamhet

skulle avse såväl solist- som orkesterframträdanden och bestå av dels kvällskonserter

i sedvanlig form för allmänheten, dels skol- och ungdomskonserter.

Försöksverksamheten föreslås begränsad till Malmöhus, Jönköpings, Östergötlands

och Norrbottens län. I fråga om finansieringen av verksamheten föreslår

utredningen, att staten skall svara för viss del av kostnaderna för honorar till

medverkande tonkonstnärer, nämligen hälften av honorarkostnaderna vid skoloch

ungdomskonserter och en fjärdedel vid kvällskonserter. Rese- och traktamentskostnader

för de turnerande tonkonstnärerna liksom kostnaderna för den

centrala organisatoriska apparaten avses utgå av statsmedel. Lokala konsertarrangörer

förutses svara för återstående kostnader. Det sammanlagda behovet

av statsmedel för verksamheten under försöksåret beräknar utredningen till

\ — Bihang till riksdagens protokoll 1SG3. 1 samt. Nr 103

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

370 000 kr. Utredningen föreslår vidare — utan att dock i föreliggande betänkande

precisera uppgifterna för en statlig konsertbyrå vid fullt utbyggd verksamhet

— att den försöksvis bedrivna rikskonsertverksamheten bör handhavas

av ett statligt organ under en av Kungl. Maj:t för viss tid tillsatt styrelse. Kostnaderna

för en sådan konsertbyrå med arrangerande, planerande och rådgivande

uppgifter samt även sådan förmedlande verksamhet, som sammanhänger med

försöksverksamheten, uppskattar utredningen till 200 000 kr.

Remissinstanserna har med ett par undantag tillstyrkt, att en försöksverksamhet

med rikskonserter igångsättes under nästa år i de förordade försöksområdena.

Sveriges Radio och Folkuniversitetet anser dock, att utredningens

förslag inte bör föranleda någon åtgärd förrän utredningen presenterat en mer

genomgripande undersökning av olika med verksamheten sammanhängande

frågor. En rad remissinstanser framför från utredningsförslaget avvikande meningar

angående bl. a. tidpunkten för igångsättandet, finansieringen och utformningen

av försöksverksamheten med avseende på dess innehåll och lokalisering.

Statskontoret, Musikfrämjandet och Samverkande bildningsförbunden avstyrker

eller avråder från att en konsertbyrå inrättas under försöksperioden.

Vid remissbehandlingen har också framförts delade meningar ifråga om vilka

uppgifter, som bör åvila en sådan byrå.

Även för egen del är jag övertygad om riktigheten i de målsättningar, som

utredningens förslag ger uttryck åt, och om angelägenheten av att genom försök

med konsertturnéer söka utröna lämpliga former för att stimulera musiklivet,

även i de områden av vårt land där konsertmöjligheter nu saknas.

Med hänsyn till den korta förberedelsetid, som står till förfogande och till den

tveksamhet, som på flera punkter framkommit vid remissbehandlingen av utredningens

förslag, vill jag dock förorda att försöksverksamheten under nästa

budgetår till sin omfattning och uppläggning blir något mer begränsad än vad

utredningen avsett. I konsekvens härmed och med tanke på utredningens egen

tvekan när det gällt att precisera de slutliga uppgifterna för en statlig konsertbyrå

vill jag inte för närvarande förorda att en sådan inrättas. Försöksverksamhet

i begränsad omfattning men i olika former bör emellertid anordnas under

särskild ledning, varom Kungl. Maj:t bör äga att närmare besluta. Verksamheten

bör bedrivas i samråd med utredningen och under hänsynstagande till de synpunkter,

som framkommit i olika remissyttranden. Erforderliga medel härför

torde böra av Kungl. Maj:t ställas till förfogande ur lotterimedelsfonden.

Med hänsyn till vad jag här anfört om de anspråk som ställs på bidragsgivning

under nästa budgetår ur lotterimedelsfonden till hittillsvarande och nya

ändamål bör för avsättning till fonden anvisas sammanlagt 36 500 000 kr.

Som tidigare nämnts avser jag att för nästa budgetår även föreslå en förstärkning

av de under riksstatens åttonde huvudtitel nu upptagna anslagen till

konst, litteratur, musik m. m. I fråga om vissa av dessa anslag har en successiv

förstärkning ägt rum under de senaste åren. De genomförda anslagshöjningarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 103 år 1963

har uttryckligen betecknats som etapper i realiserandet av det kulturpolitiska

handlingsprogrammet. Denna successiva, punktvisa utbyggnad av stödinsatserna

bör fortsätta. Jag kommer därför att i det följande framlägga förslag om en

ökad medelstilldelning av i runt tal 900 000 kr. till här berörda anslagsändamål

och om en sådan fördelning av dessa ökade resurser, att de medger en betydande

förstärkning i första hand av anslagsmedlen till konstnärlig utsmyckning av statliga

byggnader och i andra hand av anslaget till konstnärsstipendier.

Anslaget till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader

är för närvarande uppfört med 500 000 kr. Den förra året beslutade

anslagshöjningen uppgick nominellt till 100 000 kr. Samtidigt genomfördes vissa

anordningar i syfte att frigöra anslaget från sådana kostnader i samband med

utsmyckningsarbetena, som närmast är att hänföra till mindre byggnadsåtgärder

och som kommit att i alltför hög grad belasta utsmyckningsanslaget. Dessa

kostnader skall enligt beslutet i stället belasta underhålls- eller byggnadsanslag.

Avsikten härmed var att renodla användningen av utsmyckningsanslaget på så

sätt, att anslaget praktiskt taget uteslutande kan anlitas för arvoden till konstnärer

och för kostnader knutna till själva framställningen av de konstnärliga

alstren, såsom material, gjutningsarbeten och ersättning till medhjälpare.

För nästa budgetår förordar jag att anslaget till konstnärlig utsmyckning av

statliga byggnader höjes med 500 000 kr. till 1 000 000 kr. Den förordade höjningen

bör ses som ett uttryck för samhällets intresse av att i ökad omfattning

säkerställa konstnärlig medverkan vid utformningen och utsmyckningen av

statens byggnader och anläggningar.

I fråga om grunderna för beräkning och formen för beviljande av anslag till

utsmyckningsändamål är jag inte beredd att framlägga något ändringsförslag.

1962 års riksdag har hos Kungl. Maj:t begärt en förnyad prövning av

frågan om ett återinförande av den av statsmakterna år 1937 beslutade s. k.

procentregeln, innebärande att i anslagen till statliga byggnader skulle inräknas

medel för konstnärlig utsmyckning ej understigande 1 % av byggnadskostnaderna.

Statens konstråd har liksom i tidigare framställningar i sitt förslag till

anslagsäskanden för nästa budgetår yrkat på en ändring av finansieringsformen

i enlighet med 1937 års beslut. Med anledning härav vill jag framhålla, att 1937

års principbeslut enligt min mening var betydelsefullt främst av det skälet, att

beslutet framstod som en garanti för att konstnärlig utsmyckning skulle ingå

som ett normalt led i den statliga byggnadsverksamheten. Det är inte heller min

avsikt att underkänna procentregeln som en tills vidare aktuell riktpunkt för

beräkning av medelstilldelningen till den konstnärliga utsmyckningen. Med den

byggnadsvolym inom den statliga sektorn som vi i dagens läge har att räkna

med skulle procentregeln otvivelaktigt ge en större sammanlagd medelsanvisning

till utsmyckningsändamål än den jag för nästa budgetår förordat under det här

berörda särskilda anslaget. Däremot är jag av flera skäl inte övertygad om, att

procentregeln är lämplig som bindande metod för medelsanvisning till konst
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

närlig utsmyckning av statliga byggnader. Som också konstrådet framhåller i

samband med sitt yrkande om en ändring av den nuvarande finansieringsformen,

innebär procentregeln endast en allmän riktpunkt för medelsanvisningarnas

storlek. Det är, framhåller konstrådet, inte meningen att alla statliga byggnader

skall bli konstnärligt utsmyckade och ej heller att 1 % av byggnadskostnaden

skall utgöra ett absolut mått för vad utsmyckningen i förekommande fall skall

kosta. Det är således inte fråga om att generellt i byggnadskostnaderna för alla

statliga nybyggnader inräkna medel för konstnärlig utsmyckning. Detta förutsätter,

att behovet av utsmyckning och de därmed sammanhängande kostnadskalkylerna

måste motiveras och prövas i varje särskilt fall med hänsynstagande

till byggnadens arkitektur, ändamål och belägenhet. Det bör också

framhållas, att behov kan föreligga av konstnärlig utsmyckning av redan färdigställda

byggnader.

Det nuvarande förfaringssättet med ett särskilt anslag på driftbudgeten medger

en sammanhållen prövning av utsmyckningsanslagets omfattning och fördelning

både från de anslagsbeviljande myndigheternas och från konstrådets

sida. En ändring av förfaringssättet till att inräkna kostnaderna för utsmyckningen

i byggnadsanslag skulle bl. a. dels innebära en splittrad departemental

handläggning av anslagsfrågorna — en ordning som enligt min mening både blir

onödigt omständlig och medför viss risk för oenhetlighet — dels frånhända konstrådet

dess nuvarande möjlighet att självständigt och i ett sammanhang pröva

fördelningen av anslagsmedlen på olika byggnadsprojekt. Några medel för utsmyckning

av redan färdigställda byggnader skulle heller inte finnas tillgängliga

om hela anslagsgivningen överfördes till kapitalbudgeten. Redan här redovisade

skäl talar enligt min mening till förmån för det nuvarande systemet för

finansiering av utsmyckningen med ett vid den årliga budgetprövningen — med

hänsyn bl. a. till de samlade resurser, som står till kulturpolitikens förfogande —

skäligt avvägt anslag. Såvida inte särskilda skäl föreligger, bör anslaget inte av

de anslagsbeviljande myndigheterna i förväg bindas till att avse utsmyckning av

vissa bestämda byggnader. Jag förordar sålunda, att det nuvarande systemet

bibehålies. Liksom hittills torde det få ankomma på konstrådet att efter samråd

med byggnadsstyrelsen till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i fråga om dispositionen

av anslaget.

I den diskussion som förts i denna fråga alltsedan beslut fattades om att överge

1937 års princip har framhållits, att denna var speciellt värdefull ur den synpunkten,

att den medförde en nära samordning mellan medelsanvisningen till

byggnadsarbetet och till den konstnärliga utsmyckningen. Härigenom möjliggjordes

en samverkan mellan byggnadens arkitekt och den konstnär, som skall

svara för utsmyckningen, på ett tidigt stadium av byggnadens tillblivelse. För

egen del inser jag tillfullo värdet av att planerna på en eventuell utsmyckning

och dess placering kan beaktas så tidigt som möjligt under byggnadsförberedelsernas

gång. Önskemål härvidlag torde emellertid kunna tillgodoses oberoende

av den rent tekniska formen för anslagsgivning till utsmyckningen. Med den nu
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

varande ordningen för handläggning av frågor rörande den statliga byggnadsverksamheten

torde det ur denna synpunkt snarast vara för sent att anvisa medel

till utsmyckningen i samband med medelsanvisning till själva byggnadsföretaget.

Den åsyftade samverkan bör äga rum vid tiden för byggnadens planlösning,

d. v. s. närmast på projekteringsstadiet.

Av vad jag här anfört framgår, att jag finner det angeläget att i möjligaste

mån förbättra förutsättningarna för att planeringen av olika utsmyckningsföretag

på ett ändamålsenligt sätt tidsmässigt inordnas i byggnadsplaneringen. För

att kunna genomföra denna uppgift bör konstrådets administrativa kapacitet

förstärkas. I enlighet med konstrådets förslag anser jag mig sålunda böra

förorda, att vid rådet inrättas en tjänst som sekreterare anställd på heltid.

Tjänsten bör placeras i lönegrad Ae 23.

Förvaltningskostnaderna vid statens konstråd bestrides

nu från ett särskilt obetecknat anslag, som för innevarande budgetår är uppfört

med 23 000 kr. Vid bifall till förslaget om inrättande av en tjänst som sekreterare

vid rådet bör medel för tjänsten beräknas under detta anslag. Samtidigt

torde det nuvarande sekreterararvodet böra indragas. Med hänsyn till den ökade

arbetsbelastning, som för rådets del följer av den förordade höjningen av utsmyckningsanslaget,

och den kontinuerliga medverkan i byggnadsplaneringen i

samband med utsmyckningsfrågor, som förutsätts från rådets sida, torde anslagsmedlen

till arvoden böra höjas. Vidare anser jag mig böra förorda en höjning

av anslagsmedlen till expenser, resekostnadsersättning och traktamente

m. m.

Med hänsyn till vad jag här förordat beräknar jag en ökad medelsanvisning

till konstrådets förvaltningskostnader med sammanlagt 36 000 kr. Med hänsyn

till de avsedda förändringarna torde det särskilda förvaltningsanslaget fr. o. m.

nästa budgetår böra uppföras som ett förslagsanslag. Det torde i övrigt få ankomma

på Kungl. Maj:t att meddela beslut angående den närmare dispositionen

av anslaget.

Fr. o. m. innevarande budgetår har det statliga stipendiestödet till yrkesverksamma

konstnärer av olika kategorier sammanförts under ett reservationsanslag

med benämningen Konstnärsstipendier. För ändamålet har anvisats

840 000 kr., varav för stipendier åt konstnärer inom måleri m. m. och tonsättare

disponeras 230 000 kr. för vardera gruppen och 380 000 kr. står till förfogande

för stipendier åt konstnärer i övrigt. I enlighet med nu gällande regler för stipendieutdelningen

skall till konstnärer inom måleri m. m. respektive tonsättare

150 000 kr. utgå i form av större, i princip treåriga arbetsstipendier på normalt

cirka 10 000 kr. per år. För konstnärer i övrigt skall 300 000 kr. av de anvisade

medlen användas för sådana större stipendier. Återstående belopp disponeras för

mindre arbetsstipendier på lägst 3 000 och högst 5 000 kr., resestipendier samt

stipendier av pensions- eller understödskaraktär.

Anslaget till konstnärsstipendier torde för nästa budgetår böra förstärkas både

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

för att — med hänsyn till förändringar i kostnadsläget — höja de enskilda stipendiebeloppen

och för att öka antalet stipendier. De större arbetsstipendierna

bör sålunda höjas till normalt cirka 12 000 kr. och de mindre arbetsstipendierna

till lägst 4 000 och högst 6 000 kr. Vidare bör de poster som står till förfogande

för övriga typer av stipendier genomgående höjas med 10 %. Totalt medför den

förordade uppräkningen av stipendierna en anslagsökning med 154 000 kr. För

nya stipendier förordar jag en höjning av stipendieanslaget med 220 000 kr.

Efter en prövning av den lämpligaste fördelningen av de nytillkommande stipendierna

på här berörda konstnärliga yrkesgrupper har jag stannat för att föreslå,

att 60 000 kr. eller ett belopp motsvarande fem större arbetsstipendier bör

tillfalla gruppen konstnärer inom måleri m. m. Med hänsyn till att tonsättarna

utgör en till antalet mindre grupp bör antalet tonsättarstipendier förbli oförändrat.

För nya stipendier till gruppen konstnärer i övrigt bör anvisas 160 000

kr.

Enligt propositionen nr 62 till förra årets riksdag — som låg till grund för

beslutet att utvidga stipendiestödet till nya grupper — bör till gruppen konstnärer

i övrigt bl. a. räknas dramatiker, regissörer, skådespelare och recitatörer,

instrumentalister och andra tonkonstnärer, filmskapare, koreografer, dansörer,

dans-, sång- och teaterpedagoger, scendekoratörer, illustratörer och konstnärligt

arbetande fotografer. En särskild nämnd, konstnärsstipendienämnden, har tillsatts

för att handlägga ärenden rörande stipendieutdelningen inom denna synnerligen

heterogena grupp. Att företrädare för många sinsemellan mycket olika

konstnärliga inriktningar har tillgodosetts genom denna del av konstnärsstipendieanslaget

framgår bl. a. av den av Kungl. Maj:t helt nyligen beslutade fördelningen

av de större arbetsstipendierna. Enligt vad jag erfarit från nämnden var

antalet kvalificerade sökande till stipendierna mycket stort inom alla de konstnärliga

yrkesgrupper, som kunde komma ifråga. Ett ökat antal stipendier just

för dessa grupper synes sålunda vara starkt befogat.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma om formerna

för stipendieutdelningen samt att i samråd med stipendiemyndighetema på området

besluta om den för varje stipendieberättigad grupp lämpligaste fördelningen

av de anvisade stipendiemedlen mellan större arbetsstipendier och övriga

stipendietyper.

För nästa budgetår torde med anledning av vad jag här förordat stipendieanslaget

böra höjas med sammanlagt 374 000 kr. Av det sammanlagda anslagsbeloppet

bör 331 000 kr. utgå till stipendier åt konstnärer inom måleri m. m.,

271 000 kr. till stipendier åt tonsättare och 612 000 kr. till stipendier åt konstnärer

i övrigt.

Det fr. o. m. innevarande budgetår anvisade nya anslaget av 100 000 kr. till

utställningar av svensk konst i utlandet torde komma att

fylla en viktig uppgift i informationsverksamheten utomlands rörande den

svenska nutidskonsten. Någon höjning av anslagsmedlen för detta ändamål är

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts -proposition nr 103 år 1963

jag emellertid inte beredd att nu förorda utan föreslår, att anslaget för nästa

budgetår uppföres med oförändrat belopp, 100 000 kr.

Förslagsanslaget till ersättning åt författare m. fl. för utlåning

av deras verk genom bibliotek m. m. är för innevarande

budgetår uppfört med 2 020 000 kr. Av beloppet disponeras 1 940 000 kr. för

den egentliga biblioteksersättningen, d. v. s. ersättning för utlåning eller annan

användning genom stifts- och landsbibliotek, centralbibliotek, skolbibliotek och

statsunderstödda folkbibliotek av svenska litterära verk i original och litterära

verk i svensk översättning. Den i fjol beslutade förbättringen av grunderna för

biblioteksersättningen innebar en höjning av grundbeloppet för originalverk från

tre till fem öre per lån och i analogi därmed från tolv till tjugo öre per referensexemplar.

Översatta verk blev ersättningsberättigade genom statsmakternas

beslut år 1961 och grundbeloppet fastställdes då till ett öre per lån och fyra öre

per referensexemplar.

Av de medel som årligen från detta anslag tillföres Sveriges författarfond utgår

enligt gällande regler individuell ersättning, s. k. författarpenning, till svenska

originalförfattare. Återstoden, fondens s. k. fria del, används efter bestämmande

av författarfondens styrelse till stipendier, premier, pensioner, understöd och

andra för författare, översättare m. fl. gemensamma ändamål. Som framhölls i

propositionen 62 till förra årets riksdag kunde redan tidigare avsevärt mer än

hälften av författarfondens samlade resurser disponeras för sådana ändamål.

Genom att större delen av den för innevarande budgetår genomförda anslagsökningen,

760 000 kr., enligt beslutet tillförs fondens fria del och de enskilda författarpenningarna

endast uppräknas med smärre belopp har den relativa betydelsen

av den fria delen ökat ytterligare. En sådan fördelning av anslagsökningen

gav fondstyrelsen ökade resurser bl. a. för att kunna inrikta stipendieverksamheten

på större, fleråriga arbetsstipendier.

Författarfondens styrelse har i sin framställning om anslag för nästa budgetår

lämnat vissa uppgifter angående planerna för styrelsens verksamhet under

den närmaste femårsperioden. I första hand kommer styrelsen att öka avsättningen

av fondmedel till författarpensioner samt därjämte inrätta ett antal femåriga

arbetsstipendier på 12 000 och 6 000 kr. Den avsättning, som äger rum

för dessa ändamål redan under innevarande budgetår, kommer att successivt

öka. Styrelsen räknar emellertid med att en sådan ökning för nästa budgetår

kan ske inom ramen för en oförändrad medelsanvisning.

För egen del anser jag det angeläget, att fondstyrelsen prövar en utvidgning

av verksamheten enligt de angivna riktlinjerna. Jag anser det även värdefullt,

att de nya verksamhetsformerna stabiliseras. Biblioteksersättningen bör enligt

styrelsens förslag för nästa budgetår utgå efter oförändrade grunder. Jag

godtager vidare styrelsens beräkningar av anslagsbehovet. Den här berörda

anslagsposten torde sålunda för nästa budgetår böra uppföras med oförändrat

belopp, 1 940 000 kr.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

Under biblioteksersättningsanslaget har fr. o. m. innevarande budgetår uppförts

en obetecknad anslagspost till ersättning åt författare och

översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker.

Anslagsmedlen, 80 000 kr., används av Fria litterära yrkesutövarnas

centralorganisation (Flyco) för fördelning mellan svenska författare och översättare

av verk, som under budgetåret framställs som talböcker i enlighet med 18 §

lagen 30 december 1960 (nr 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga

verk, d. v. s. talböcker avsedda att användas för utlåning åt blinda och andra

svårt vanföra. Anslagsbeloppet har avvägts med hänsyn till den talboksproduktion

för denna speciella användning, som kan förväntas under budgetåret. Eftersom

talboksproduktionen för ändamålet av allt att döma kommer att få i stort

sett samma omfattning även under nästa budgetår förordar jag, att anslagsposten

för ersättningar uppföres med oförändrat belopp, 80 000 kr. Det torde

liksom under innevarande budgetår få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma

storleken av det belopp, som ur anslagsposten bör ställas till Flycos förfogande

för fastställande och utbetalning av ersättningsbeloppen.

Det särskilda anslaget till stipendier åt författare av hög litterär

förtjänst, som ställs till förfogande för utdelning av belöningar och

meritstipendier för högklassigt litterärt skapande, fördelas enligt beslut av

Kungl. Maj :t. Ur årets anslag på 100 000 kr. har utdelats tio sådana meritstipendier,

vart och ett på 10 000 kr. Någon förändring av detta anslag anser jag

mig inte nu böra förorda utan föreslår, att anslaget för nästa budgetår uppföres

med oförändrat belopp.

Detsamma gäller bidraget till Samfundet De nio, som i enlighet

med samfundets förslag bör uppföras med oförändrat belopp, 10 000 kr.

Förslagsanslaget till förvaltningskostnader för teaterrådet bör med anledning

av en företagen reglering av arvodena till rådets ordförande och sekreterare

höjas med 1 000 kr. och sålunda för nästa budgetår uppföras med 15 000

kr.

Som redan tidigare nämnts har Kungl. Maj:t på föredragning av chefen för

finansdepartementet till årets riksdag avlåtit förslag om avveckling av den skatt

på biografföreställningar, som för närvarande utgår med 25 % av biografernas

biljettintäkter. Ett bortfall av biografnöjesskatten medför som direkt konsekvens,

att det av statsmakterna sedan 1960 tillämpade systemet för stöd åt den

svenska filmproduktionen genom partiell återbäring av nöjesskattemedel även

avvecklas. För närvarande gäller att i princip hela den statliga andelen av

nöjesskatten på svensk film återgår till de svenska filmproducenterna. Största

delen av återbäringen sker i form av ett generellt stöd till vederbörande film
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

producent medan återstoden utgår som ett speciellt kvalitetsstöd från ett särskilt

reservationsanslag på riksstaten benämnt kvalitetsstöd till svensk

filmproduktion. Anslaget, vars huvudsakliga syfte är att stimulera och

främja en ökad produktion av kvalitativt högtstående film, är för innevarande

budgetår uppfört med 1 500 000 kr. Beträffande användningen av de anvisade

medlen, som sker efter bestämmande av statens filmpremienämnd, gäller att

större delen av anslaget skall användas för utdelning av premier till producenter

av kvalitetsfilm, som haft eller har premiär under det nu pågående s. k. premieåret

(1 april 1962—31 mars 1963) och i övrigt för bidragsgivning i friare former

till producenter av ännu icke färdigställd film.

På grund av den skatteåterbäring, som sålunda för närvarande sker till producenterna

av svensk film, medför en avveckling av nöjesskatten en försämring

av den svenska filmproduktionens ekonomiska villkor. Som jag tidigare nämnt

har emellertid chefen för finansdepartementet i anslutning till sitt propositionsförslag

i ämnet anmält ett mellan en av Kungl. Maj:t utsedd förhandlingsdelegation

och den svenska filmbranschens huvudorganisationer villkorligt träffat

avtal, som bl. a. syftar till att helt kompensera detta inkomstbortfall för filmproducenterna.

Inledningsvis har jag redan i korthet berört några av huvudpunkterna

i avtalet. Jag inskränker mig här till att därutöver lämna vissa uppgifter

rörande innebörden i avtalsförslaget, som i detta sammanhang är av speciellt

intresse. De årliga avgifterna till den stiftelse, Svenska Filminstitutet, som

enligt avtalet skall bildas med uppgift att främja den svenska filmkonstens utveckling

kan, på grundval av förhållandena under spelåret 1961/62, beräknas till

cirka 12 milj. kr. Härav skall enligt avtalsförslaget 35 % avsättas för kvalitetspremiering

av svensk film, varvid stöd skall kunna ges såväl åt vanlig långfilm

som barnfilm och kortfilm. Avgiftsinbetalningen till institutet skall påbörjas

samtidigt med att biografnöjesskatten enligt förslaget upphör, eller fr. o. m. den

1 juli 1963. Redan under nästa budgetår kommer sålunda resurser att stå till

förfogande för kvalitetspremiering, som kan ersätta det nuvarande särskilda

riksstatsanslaget. Detta anslag torde sålunda böra indragas och statens filmpremienämnd

i och med utgången av innevarande budgetår upphöra med sin

verksamhet. Dess funktioner i fråga om kvalitetspremiering övertages därefter

av filminstitutet, till vilket skall knytas en särskild jury, bestående av väl kvalificerade,

av filmbranschen helt oberoende bedömare, som skall avgiva förslag

i fråga om fördelningen av de för kvalitetspremier inom filminstitutet avsatta

medlen. Filmpremienämndens sista premieår sträcker sig fram till den 1 april

1963. För den händelse att någon svensk filmpremiär skulle inträffa under tidsperioden

1 april—30 juni, vilket i vanliga fall sällan sker, förutsätter jag att

ifrågavarande film beaktas av den nya juryn vid det första utdelningstillfället.

Såsom bidrag till Barnfilmkommittén har för innevarande

budgetår anvisats ett särskilt anslag av 35 000 kr.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1963

Styrelsen för barnfilmkommittén har — under förutsättning att kommittén

skall fortsätta sin verksamhet som hittills — för nästa budgetår anhållit om ett

oförändrat anslag. I framställningen hänvisas till ett av styrelsen tidigare framfört

förslag om bildande av en statlig nämnd för barnfilmfrågor.

En av barnfilmkommitténs uppgifter är att genom den inom kommittén verkande

barnfilmjuryn utföra enligt nu gällande nöjesskatteförordning föreskriven

prövning av barnfilm för nöjesskattebefrielse. Vid bifall till förslaget om en avveckling

av biograf nöj esskatten kommer denna speciella uppgift att bortfalla.

Förslaget kan även i andra avseenden medföra förändringar för barnfilmens vidkommande.

Någon omorganisation av barnfilmarbetet i enlighet med det framlagda

förslaget torde därför inte nu vara aktuell.

I avvaktan på att det nya filminstitutets arbetsformer stabiliseras är det

emellertid enligt min mening angeläget, att barnfilmkommittén får möjlighet att

tills vidare sköta och även utveckla sina kvarstående uppgifter, i första hand

upplysnings- och rådgivningsverksamhet samt internationellt samarbete på barnfilmområdet.

Ett fortsatt statligt bidrag bör sålunda utgå till kostnaderna för

kommitténs verksamhet. Jag finner inte anledning att för nästa budgetår föreslå

någon förändring i fråga om storleken av det statliga bidraget. Förevarande anslag

torde sålunda böra uppföras med oförändrat belopp, 35 000 kr. Jag förutsätter

därvid, att kostnaderna för den nordiska barnfilmnämndens svenska

sektion kan bestridas ur det föreslagna anslaget.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

59

V. Hemställan

För nästa budgetår har i det föregående anslagsökningar föreslagits beträffande

anslagen till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader med 500 000

kr. till (500 000 + 500 000 = ) 1 000 000 kr., till statens konstråd med 36 000 kr. till

(23 000 + 36 000 = ) 59 000 kr., till konstnärsstipendier med 374 000 kr. till

(840 000 + 374 000 = ) 1214 000 kr. och till teaterrådet med 1 000 kr. till (14 000

+ 1 000 = ) 15000 kr. Oförändrad medelsanvisning har föreslagits beträffande

anslagen till utställningar av svensk konst i utlandet, till ersättning åt författare

m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m., till stipendier åt författare

av hög litterär förtjänst, till bidrag till Samfundet De nio och till bidrag

till Barnfilmkommittén. Vidare har föreslagits att det nuvarande anslaget till

kvalitetsstöd till svensk filmproduktion indrages. För avsättning till lotterimedelsfonden

har föreslagits att ett anslag av 36 500 000 kr. uppföres under

riksstatens åttonde huvudtitel.

För de i detta sammanhang berörda anslagsändamålen — här angivna i den

ordning de behandlats — torde sålunda för nästa budgetår böra anvisas sammanlagt
(1

000 000 + 59 000 + 1 214 000 + 100 000 + 2 020 000 + 100 000 + 10 000 +

+ 15 000 + 35 000 + 36 500 000 =) 41 053 000 kr.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. för budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa

a) till Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader ett

reservationsanslag av 1 000 000 kr.;

b) till Statens konstråd ett förslagsanslag av 59 000 kr.;

c) till Konstnärsstipendier ett reservationsanslag av 1 214 000

kr.;

d) till Utställningar av svensk konst i utlandet ett reservationsanslag

av 100 000 kr.;

e) till Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras

verk genom bibliotek m. m. ett förslagsanslag av 2 020 000 kr.;

f) till Stipendier åt författare av hög litterär förtjänst ett

anslag av 100 000 kr.;

g) till Bidrag till Samfundet De nio ett anslag av 10 000 kr.;

h) till Teaterrådet ett förslagsanslag av 15 000 kr.;

i) till Bidrag till Bamfilmkommittén ett anslag av 35 000

kr.;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

j) till Avsättning till lo tterime dels fonden ett anslag av

36 500 000 kr.

II. medgiva, att vid statens konstråd må fr. o. m. budgetåret

1963/64 tills vidare vara inrättad en extra ordinarie tjänst

i lönegrad Ae 23 som sekreterare.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj.-t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Sahlin

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963

61

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ...................................................... 3

II. Det statliga kulturstödet ........................................ 5

1. Allmänna riktlinjer .......................................... 5

2. Kulturstödets omfattning och fördelning ....................... 6

Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader m. m............ 6

Konstnärsstipendier .......................................... 7

Utställningar av svensk konst i utlandet........................ 8

Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom

bibliotek m. .............................................. 9

Stipendier åt författare av hög litterär förtjänst................. 10

Bidrag till Samfundet De nio.................................. 10

Teaterrådet ................................................. 10

Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion........................ 11

Bidrag till Barnfilmkommittén ................................ 12

Bidragsgivningen av lotterimedel.............................. 12

T TT. Förslag till åtgärder och anslagsförstärkningar på kulturstödets område 16

1. Utredningsförslag ............................................ 16

Betänkande och förslag angående riktlinjer och former för fördelning

av lotterimedel (avgivet av 1948 års utredning om en statens

kulturfond) ........................................... 16

De sakkunniga ............................................ 16

Yttranden ................................................ 17

Den sceniska utbildningen (Betänkande II avgivet av 1955 års pro
vinsteaterutredning)

....................................... 18

De sakkunniga ............................................ 19

Yttranden ................................................ 24

Fortsatt diskussion av utbildningsfrågan ..................... 26

Rikskonserter (Betänkande I av konsertbyråutredningen)........ 28

De sakkunniga ............................................ 29

Yttranden ................................................ 31

2. Myndighetsäskanden beträffande nuvarande riksstatsanslag till

konst, litteratur, musik m. m.................................. 34

3. Övriga förslag ............................................... 40

IV. Departementschefen ............................................ 42

V. Hemställan .................................................... 59

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:299 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov to. to. jämte i ämnet väckta mo a1 i texten