Angående vissa anslag för budgetåret 1963/64 till stöd åt konstnärlig verksamhet m. m
1963-03-08 · 61 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 59 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1963:103, Angående vissa anslag för budgetåret 1963/64 till stöd åt konstnärlig verksamhet m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
1
Nr 103
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag för
budgetåret 1963/64 till stöd åt konstnärlig verksamhet
m. m., given Stockholms slott den 8 mars 1963.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
J Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas det statliga stöd till kulturlivet, som utgår ur lotterimedelsfonden
— fr. o. in. nästa budgetår överförd till ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde — och från vissa anslag under åttonde huvudtiteln till stöd
åt konst, litteratur, musik m. m.
Förslag framlägges om att för nästa budgetår 36,5 milj. kr. ställes till Kungl.
Maj :ts disposition för bidragsgivning i för lotterimedelsfonden etablerade former.
I fråga om fondens användningsområde redovisas i propositionen vissa synpunkter
bl. a. på teater- och orkesterstödet och möjligheterna till en utvidgning av
kulturstödet till nya eller eftersatta områden. Bl. a. framhålles, att fondmedel
skall användas för en upprustning av den grundläggande skådespelarutbildningen
och för igångsättande på försök av en rikskonsertverksamhet.
Vidare framlägges förslag om en fördubbling av anslaget till konstnärlig utsmyckning
av statliga byggnader, från 500 000 kr. till 1 000 000 kr.
För en förbättring av det statliga stipendiestödet till yrkesverksamma konstnärer
förordas en höjning med 374 000 kr. av anslaget till konstnärsstipendier.
Vid bifall till ett av chefen för finansdepartementet denna dag framlagt förslag
om avveckling av biografnöjesskatten, vilket även avser att skapa nya former
för kvalitetsstöd till svensk filmproduktion, kan det nuvarande för detta
ändamål anvisade riksstatsanslaget indragas.
För de i propositionen behandlade kulturändamålen föreslås en sammanlagd
medelsanvisning för nästa budgetår av drygt 41 milj. kr.
1 — Bihang till riksdagens ■protokoll 1963. 1 saml. Nr 103
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963
TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8
mars 1963.
Närvarande:
Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Asp
LING.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om vissa anslag
för hudgetåret 1963/6-4 till stöd åt konstnärlig verksamhet m.m. och anför därvid
följande.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan 10, ecklesiastikdepartementet,
punkten 5, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1963/64 till Stöd åt konstnärlig verksamhet m. m.
beräkna ett anslag av 42 542 000 kr.
Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
3
I. Inledning
Det i årets statsverksproposition under rubriken Stöd åt konstnärlig verksamhet
m. m. beräknade anslagsbeloppet motsvaras innevarande budgetår av en på
riksstaten uppförd sammanlagd anslagssumma av 33 142 000 kr. Av detta belopp
har 5 142 000 kr. anvisats under riksstatens åttonde huvudtitel och 28 000 000 kr.
under tionde huvudtiteln. Av följande sammanställning framgår det anvisade
beloppets fördelning på anslagsändamål.
Åttonde huvudtiteln Belopp
Statens konstråd ........................................... 23 000
Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader............... 500 000
Konstnärsstipendier ........................................ 840 000
Utställningar av svensk konst i utlandet...................... 100 000
Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom
bibliotek m. ............................................ 2 020 000
Stipendier åt författare av hög litterär förtjänst............... 100 000
Bidrag till Samfundet De nio................................ 10 000
Teaterrådet................................................ 000
Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion...................... 1 500 000
Bidrag till Barnfilmkommittén .............................. 35 000
Tionde huvudtiteln
Avsättning till lotterimedelsfonden .......................... 28 000 000
Summa kr. 33 142 000
Härjämte har årets riksdag på tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår anvisat ytterligare 6 700 000 kr. till avsättning till lotterimedelsfonden.
Som omnämnts i årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t den 19 september
1962 beslutit, att lotterimedelsfonden från och med nästa budgetår skall höra
till ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Den följande redogörelsen
för det statliga kulturstödets inriktning och omfattning samt formerna för medelsfördelningen
kommer att beröra såväl de former av konstnärlig verksamhet,
som nu stöds via anslag under ecklesiastikdepartementets huvudtitel, som den
verksamhet, som åtnjuter bidrag ur lotterimedelsfonden. En redovisning kommer
vidare att lämnas över föreliggande förslag till åtgärder och anslagsförstärkningar
på dessa verksamhetsområden. I första hand kommer därvid att anmälas
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
vissa utredningsförslag, nämligen kulturfondsutredningens betänkande angående
riktlinjer och former för fördelning av lotterimedel, provinsteaterutredningens
förslag rörande den sceniska utbildningen samt konsertbyråutredningens första
betänkande Rikskonserter jämte vid remissbehandlingen av utredningsförslagen
anförda synpunkter. Därefter kommer att redogöras för vissa andra förslag till
anslagsförstärkningar på olika punkter av det statliga kulturstödet samt slutligen
sammanfattningsvis de ställningstaganden, till vilka bl. a. de redovisade
förslagen ger anledning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
5
II. Det statliga kulturstödet
1. Allmänna riktlinjer
Genom beslut av 1961 års riksdag godkändes ett i propositionen 56 framlagt
förslag till ett konkret handlingsprogram för statens kulturpolitiska uppgifter.
Programmet avsåg insatser inom kulturlivets fria sektor och omfattade fyra
huvudpunkter, nämligen stöd i skilda former åt utövare av konstnärliga yrken
under deras utbildning, fortsatt utbyggnad av systemet med stipendier — i första
hand arbetsstipendier — åt utövare av konstnärliga yrken, insatser för att öka
den offentliga konsumtionen av konstnärlig produktion, främst genom förstärkning
av beställnings- och inköpsanslag samt slutligen som en fjärde punkt i ett
mer långsiktigt handlingsprogram en förstärkning av de krafter, som syftar till
att bredda kulturmiljön och förbättra den kulturförmedlande verksamheten över
huvud taget. Som ett led i programmets fjärde punkt ingick bl. a. ökat stöd till
teatrar, bibliotek, museer och liknande institutioner med kulturförmedlande uppgifter.
De av riksdagen beslutade riktlinjerna för anslagspolitiken har legat till grund
för en under de senaste åren genomförd, successiv förstärkning av vissa riksstatsanslag
tillhöriga ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde till stöd åt
konst, litteratur, musik m. m. Här kommer endast att omnämnas 1961 och
1962 års beslut i detta hänseende. I enlighet med förslag i propositionen 1961: 56
beslöts, att som en etapp av handlingsprogrammet genomföra anslagshöjningar
med sammanlagt i runt tal 650 000 kr. Insatserna koncentrerades detta år till
programmets andra och tredje punkter. För det följande året genomfördes anslagshöjningar
med i runt tal 1,9 milj. kr. En väsentlig del av dessa ökade resurser
anslogs i enlighet med programmets andra och tredje punkter till ökad inköpsverksamhet
med anlitande av anslaget till konstnärlig utsmyckning av
statliga byggnader och till utbyggnad av författarersättnings- och stipendieringssystemen.
Fjolårets beslut innebar därjämte en höjning av anslaget till kvalitetsstöd
till svensk filmproduktion och särskilda medel till utställningar av svensk
konst i utlandet.
Lotterimedelsfonden tillkom i samband med statsmakternas beslut år 1938
fprop. 24; SU 59; Rskr 132) angående omorganisation av penninglotteriväsendet.
I enlighet med beslutet bedrivs penninglotterirörelse i Sverige av ett statligt
aktiebolag, Svenska penninglotteriet AB, enligt särskilda för viss tid gällande
koncessioner. De samtidigt godkända riktlinjerna för lotteribehållningens användning
och redovisning innebar, att ena hälften av behållningen skulle an
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
vändas för statsverkets behov och andra hälften tillföras den s. k. lotterimedelsfonden.
Statsmakterna anslöt sig i princip — således utan något formellt ställningstagande
— till att denna fördelningsregel lämpligen borde läggas till grund
för beslut om lotteribehållningens huvudsakliga användning. I fråga om lotteriinkomsternas
redovisning och behandling i riksstaten beslöts, att hela lotteribehållningen
skulle uppdebiteras på en särskild inkomsttitel. Vidare skulle det
belopp, som av lotterimedlen årligen borde utnyttjas för allmänna budgetändamål,
bestämmas till en fast summa för budgetår medan återstående belopp skulle
användas för tillgodoseende genom Kungl. Maj:ts försorg av vissa allmännyttiga
ändamål och tillföras lotterimedel sfonden över ett under tionde huvudtiteln
uppfört särskilt avsättningsanslag.
I fråga om principerna för utdelande av bidrag från lotterimedelsfonden framhölls
i propositionen 1938: 24, att dessa bidrag svårligen kunde i förväg bestämt
avgränsas. Några direkta föreskrifter angående fördelningen har inte heller utfärdats
utan bidragsgivningen har formellt kunnat ske till vilket som helst allmännyttigt
ändamål. En viss fast praxis har emellertid, som kommer att framgå
av det följande, utvecklats beträffande fondens användning. Bl. a. gäller att bidrag
som regel ej tilldelas statliga myndigheter eller institutioner för deras
löpande verksamhet.
Särskilda lotterier har under senare år anordnats till förmån för konst, teater
och andra kulturella ändamål. Behållningen av dessa lotterier har i första hand
varit avsedd att bekosta i statlig regi bedriven byggnadsverksamhet inom området.
Bidrag av lotteribehållningen har i vissa fall anvisats även till andra ändamål,
bl. a. till pensionsavgifter för befattningshavare vid statsunderstödda teatrar
och orkestrar.
2. Kulturstödets omfattning och fördelning
De under åttonde huvudtiteln uppförda anslagen till stöd åt konst, litteratur,
musik m. m. kommer här att närmare behandlas i den ordning de upptagits i
den inledningsvis lämnade förteckningen.
Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader ni. m.
För innevarande budgetår har till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader
anvisats ett reservationsanslag av 500 000 kr., varjämte till förvaltningskostnader
vid statens konstråd anvisats 23 000 kr. (prop. 62; SU 145; Rskr.
323).
U tsmyckning sanslag et.
Detta anslags tillkomst och utveckling har beskrivits i propositionerna 1961: 56
och 1962: 62. Därav framgår, att statsmakterna redan år 1937 beslöt att anslå
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963 7
medel för konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader. Enligt det då beslutade
finansieringsförfarandet skulle i anslag till statliga byggnader inräknas medel
för konstnärlig utsmyckning, i allmänhet ej understigande 1 % av byggnadskostnadema.
Detta system för medelsanvisning, den s. k. enprocentregeln, har
sedermera från och med budgetåret 1947/48 ersatts med ett på riksstaten uppfört
särskilt reservationsanslag. De två senaste åren har detta anslag höjts från
200 000 kr. budgetåret 1960/61 till 400 000 kr. budgetåret 1962/63 och till
500 000 kr. för innevarande budgetår. Samtidigt med den senast beslutade höjningen,
nominellt 100 000 kr., genomfördes vissa dispositioner i syfte att frigöra
anslaget från kostnader för byggnadsåtgärder i samband med vissa större
utsmyckningsuppgifter genom att i princip överföra dessa till underhålls- eller
byggnadsanslag.
Anslaget disponeras av statens konstråd. På grundval av ett av
konstrådet uppgjort förslag fastställer Kungl. Maj:t årligen en plan för fördelningen
av anslaget på olika utsmyckningsuppgifter.
För varje fastställt utsmyckningsföretag utses i regel särskilda kommitterade
inom konstrådet, som tillsammans med byggnadens arkitekt planerar genomförande
av utsmyckningen och avger förslag till rådet. För den konstnärliga utformningen
av större utsmyckningsuppgifter kan rådet besluta om tävling eller
eljest ge direkt uppdrag till en för uppgiften lämplig konstnär. Det slutgiltiga,
av rådet godkända utsmyckningsförslaget underställs den byggnadsförvaltande
myndigheten för granskning och godkännande.
Förvaltningsanslaget.
Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget på 23 000 kr. disponeras
15 000 kr. för arvoden till konstrådets ordförande och övriga ledamöter, till
rådets sekreterare samt till nationalmusei representant vid rådets sammanträden
och 8 000 kr. för expenser samt resekostnadsersättning och traktamente.
Enligt gällande föreskrifter utgår arvode till konstrådets ordförande med 2 000
kr., till rådets övriga sex ledamöter med 1 000 kr., till sekreterare med 6 000 kr.
och till nationalmusei representant med 1 000 kr. Något särskilt suppleantarvode
utgår ej utan ledamot har skyldighet, då suppleant vid förfall inträtt i hans
ställe, att av sitt arvode till suppleanten avstå ett belopp av 40 kr. för sammanträdesdag,
dock högst 240 kr. för kvartal räknat.
Konstnärsstipendier
Detta reservationsanslag är för innevarande budgetår uppfört med 840 000 kr.
I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1962:62 har riksdagen
(SU 145; Rskr 323) från och med i år godkänt en utvidgning av det statliga
stipendiestödet inom kulturlivets fria sektor. I propositionen lämnades en exemplifierande
uppräkning av vilka nya kategorier av konstnärliga yrkesutövare, som
det utbyggda stipendiestödet borde omfatta. Därvid nämndes bl. a. dramatiker,
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1963
regissörer, skådespelare och recitatörer, instrumentalister och andra tonkonstnärer,
filmskapare, koreografer, dansörer, dans-, sång- och teaterpedagoger,
scendekoratörer, illustratörer och konstnärligt arbetande fotografer.
Genom beslut den 28 juni 1962 har Kungl. Maj:t dels utfärdat bestämmelser
angående konstnärsstipendierna, dels föreskrivit, att av anslaget 230 000 kr.
skall disponeras för stipendier åt konstnärer inom måleri m. m., samma belopp,
230 000 kr., för stipendier åt tonsättare och 380 000 kr. för stipendier åt konstnärer
i övrigt. Stipendierna utgöres av större arbetsstipendier på normalt cirka
10 000 kr., mindre arbetsstipendier på lägst 3 000 kr. och högst 5 000 kr., resestipendier
samt stipendier av pensions- eller understödskaraktär. För konstnärer
inom måleri m. m. och tonsättare skall för vardera gruppen 150 000 kr. användas
för större arbetsstipendier. Av stipendiemedlen för konstnärer i övrigt skall
300 000 kr. användas för sådana större stipendier.
Större arbetsstipendier utdelas av Kungl. Maj:t på förslag i viss ordning, i
vad gäller stipendier åt konstnärer inom måleri m. m. av Akademien för
de fria konsterna efter samråd med Konstnärernas riksorganisation,
i vad gäller stipendier åt tonsättare av Musikaliska
akademien efter samråd med Föreningen Svenska tonsättare
samt i vad gäller stipendier åt konstnärer i övrigt av den genom beslut
den 12 oktober 1962 tillsatta särskilda konstnärsstipendienämnden.
I fråga om övriga stipendier ankommer det på vederbörande stipendieutdelande
myndighet att besluta om utdelning och fastställa stipendiebelopp.
Enligt bestämmelserna äger innehavare av större arbetsstipendium företräde
till sådant stipendium vid nästföljande års utdelning men må uppbära stipendiet
högst tre år i följd. Övriga stipendier må tilldelas samme konstnär högst två år
i följd.
Utställningar av svensk konst i utlandet
I propositionen 1962:62 redogjordes för initiativ, som av eu rad myndigheter
och organisationer på konstlivets område tagits i syfte att få till stånd ett
ökat statligt stöd för informationsverksamheten i utlandet rörande den svenska
nutidskonsten. Riksdagen biföll förslaget att anvisa särskilda medel för detta
ändamål (SU 145; Rskr 323). På riksstaten har sålunda för innevarande budgetår
under rubriken Utställningar av svensk konst i utlandet uppförts ett särskilt
reservationsanslag av 100 000 kr.
Enligt de av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelserna disponeras anslaget av
Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet.
Ett särskilt beredningsutskott inom institutets utställningsnämnd har till uppgift
att planera och genomföra utställningar av nutida svensk konst i utlandet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
9
Ersättning åt författare in. fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek in. in.
Under denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett för
-
slagsanslag av 2 020 000 kr. Anslaget disponeras på följande sätt.
1. Ersättning åt författare in. fl. för utlåning av deras verk genom
bibliotek, förslagsvis ....................................... 1 940 000
2. Ersättning åt författare och översättare för utnyttjande av deras
verk i form av talböcker.................................... 80 000
Summa kr. 2 020 000
Ersättning för biblioteksutlåningen.
Systemet för biblioteksersättningen, dess tillkomst och utveckling har ingående
beskrivits i propositionerna 1961: 56 och 1962: 62. Bestämmelser i ämnet har
utfärdats i kungörelse den 23 november 1962 angående Sveriges författarfond
(nr 652). De för ersättningen avsedda anslagsmedlen tillföres en av statskontoret
förvaltad fond, Sveriges författarfond. Frågor rörande fonden och dess användning
handlägges av styrelsen för Sveriges författarfond.
I fråga om användningen av författarfonden gäller att svenska originalförfattare
skall beredas individuell ersättning, s. k. författarpenning. Fondens behållning,
sedan författarpenningarna utbetalats, fondens s. k. fria del, används
för ersättning till alla ersättningsberättigade upphovsmän i form av stipendier,
premier, pensioner eller andra kollektiva stödåtgärder.
Genom statsmakternas beslut år 1961 (prop. 56; SU 121; Rskr. 304) utvidgades
systemet för biblioteksersättningen till att omfatta även till svenska
språket översatt litteratur. Någon individuell gottgörelse motsvarande författarpenning
utgår inte till översättarna men dessa tillerkändes genom reformen
samma rätt som svenska originalförfattare till stipendier, premier, pensioner
och understöd ur författarfondens fria del. Den av beslutet föranledda anslagshöjningen
utgjorde 200 000 kr.
Enligt statsmakternas beslut förra året (prop. 62; SU 145; Rskr 323) höjdes
anslagsmedlen till biblioteksersättningen med 760 000 kr. Den förbättring av
grunderna för biblioteksersättningen, som därigenom möjliggjordes, innebar en
höjning av biblioteksersättningens grundbelopp för litterära verk i original från
tidigare tre öre till fem öre per hemlån samt från tidigare tolv öre till tjugo öre
per referensexemplar. Samtidigt medgavs en viss begränsad höjning av författarpenningen.
Anslagsförstärkningen medförde sålunda i första hand en ökning av
författarfondens för kollektiva stödåtgärder avsedda fria del.
Ersättning för framställning av talböcker.
Framställningen av sådana talböcker, som är avsedda att användas för utlåning
åt blinda och andra svårt vanföra, må i enlighet med 18 § lagen den 30
december 1960 (nr 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk äga
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
ram utan upphovsmannens tillstånd och kan sålunda i princip inte föranleda
rätt till ersättning för denne. Vid riksdagsbehandlingen av nämnda lag (I/U 41
och 43; Rskr 406) uttalades emellertid, att detta inte borde utesluta, att skälig
ersättning till upphovsmannen skulle kunna utgå ur allmänna medel. Den fria
talboksframställningsrätten har vidare begränsats såtillvida att den gjorts beroende
av Kungl. Maj :ts tillstånd.
Som tidigare angivits har för innevarande budgetår under förevarande anslag
anvisats ett belopp av 80 000 kr. för att bereda ersättning åt författare och översättare
för utnyttjande av deras verk i form av talböcker, som framställts för
här avsett ändamål. Ersättningsbeloppets storlek är beräknat med ledning av
uppgifter om talboksproduktionens omfattning under budgetåret.
Anslagsposten disponeras av Fria litterära yrkesutövarnas
centralorganisation (Flyco) att användas dels till fördelning mellan
svenska författare och översättare av verk, som under budgetåret framställs
som talböcker i enlighet med nämnda bestämmelse i upphovsrättslagen, dels
ock, intill ett belopp av högst 2 500 kr., till bestridande av Flycos administrationskostnader
för fastställande och utbetalning av ersättningsbeloppen.
Stipendier åt författare av hög litterär förtjänst
Ur detta anslag utdelas belöningar eller meritstipendier för högklassigt litterärt
skapande. Meritstipendierna utdelas av Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen
för Sveriges författarfond. Ur det för innevarande budgetår
anvisade anslaget av 100 000 kr. har genom beslut av Kungl. Maj:t den
9 november 1962 utdelats tio sådana meritstipendier, vart och ett på 10 000 kr.
Bidrag till Samfundet De nio
Under en följd av år har på riksstaten anvisats ett bidrag till Samfundet De
nio att användas för befrämjande av samfundets verksamhet. Bidraget uppgår
för innevarande budgetår till 10 000 kr.
Teaterrådet
Teaterrådet inrättades år 1935 och har enligt sin instruktion att utöva inseendet
över det statsunderstödda teaterväsendet i landet. Rådet består nu av
sju ledamöter, varav en tillika förordnats att vara rådets sekreterare. Teaterrådet
har bl. a. till uppgift att vara remissorgan i frågor som rör bidrag till de
statsunderstödda teatrarna och till annan teaterverksamhet. Rådet har dessutom
att årligen fördela vissa medel, som ur lotterimedelsfonden ställs till för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963 11
fogande till understöd åt teaterverksamhet i landsorten och för nordiskt teaterutbyte
m. m.
Till bestridande av kostnaderna för rådets verksamhet har för innevarande
budgetår anvisats ett förslagsanslag av 14 000 kr.
Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion
Genom statsmakternas beslut år 1960 (prop. 79; BevU 49; SU 88; Rskr 229
och 234) genomfördes vissa åtgärder i syfte att förbättra de ekonomiska villkoren
för den svenska filmproduktionen och biografnäringen. Åtgärderna bestod
dels i en sänkning av biografnöjesskatten, dels i en höjning av det direkta stödet
till filmproduktionen. Nöjesskatten på biografföreställningar sänktes enligt riksdagens
beslut med 8 procentenheter, från 33 till 25 %, varjämte riksdagen beslöt
öka den särskilda skattelindringen för mindre biografer. I fråga om det direkta
stödet till filmproduktionen beslöts, att i princip hela den statliga andelen av
nöjesskatten på svensk film skulle återgå till producenterna. Återbäringen utformades
dels som ett generellt stöd till vederbörande filmproducent med 80 %
av skattebeloppet, dels som ett speciellt stöd till producenterna av svenska
kvalitetsfilmer. För sistnämnda ändamål uppfördes under riksstatens sjunde huvudtitel
ett särskilt anslag, benämnt Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion,
med huvudsakligt syfte att stimulera och främja en ökad produktion av kvalitativt
högtstående svensk film. För fördelning av anslagsmedlen inrättades en särskild
nämnd, statens filmpremienämnd.
Ifrågavarande reservationsanslag är från och med innevarande budgetår redovisat
under åttonde huvudtiteln. Som framhölls i propositionen 1962: 62 syntes
rådande förhållanden tyda på att behov förelåg att förstärka den produktionsstimulerande
effekten av kvalitetsstödet. Samtidigt med att anslaget med
anledning härav genom fjolårets beslut, (prop 62; SU 145; Rskr 323) höjdes från
1 000 000 kr. till 1 500 000 kr. medgavs en viss förändring av tidigare gällande
principer för kvalitetsstödets utformning. Förändringen medförde en utvidgning
av statens filmpremienämnds uppdrag. Under de första verksamhetsåren har
det ålegat nämnden att av de till förfogande ställda medlen besluta om utdelning
av premier till producenter av kvalitativt högtstående svensk film. Premieringen
har endast gällt redan färdigställd film. I enlighet med instruktion av
den 20 maj 1960 (nr 366) med ändring den 28 juni 1962 (nr 438) åligger det nu
nämnden, att jämsides med utdelning av premier till producenter av redan färdigställda
svenska filmer även försöksvis bevilja bidrag till producenter av fil
mer, som ännu inte färdigställts. I propositionen 1962: 62 förutsattes att denna
utvidgning av nämndens befogenheter skulle få formen av en försöksverksamhet
och angavs vissa riktlinjer för en bidragsgivning i andra former än premiering i
efterhand.
För premieåret den 1 april 1961—31 mars 1962 har enligt filmpremienämndens
beslut utdelats följande producentpremier, nämligen dels för långfilm till
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
AB Svensk filmindustri för »Såsom i en spegel» med 300 000 kr., för »Briggen
Tre Liljor» med 200 000 kr. och för »Lustgården» med 100 000 kr. samt till
AB Sandrew-Ateljéerna för »Pojken i trädet» med 100 000 kr., dels för barnfilm
till Artfilm AB för »Bara roligt i Bullerbyn» med 100 000 kr., dels slutligen för
kortfilm till Svensk Journalfilm AB för »En tarantella om efteråt» med 45 000
kr. samt till AB Svensk filmindustri för »Kadens» med 30 000 kr. och för »De
kommer över gränserna» med 30 000 kr. Genom beslut den 4 maj 1962 har
Kungl. Maj:t bekräftat, att ett sammanlagt belopp av 905 000 kr. skulle tillhandahållas
vederbörande producenter.
Kungl. Maj:t har vidare medgivit, att av det nuvarande reservationsanslaget
ett belopp av högst 75 000 kr. må användas till bestridande av kostnader för
filmpremienämndens verksamhet.
Bidrag till Barnfilmkommittén
Barnfilmkommittén bildades 1948 på initiativ av Kooperativa kvinnogillesförbundet,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund och Svenska landsbygdens kvinnoförbund. Avsikten med
kommittén var att söka driva fram reformer på barnfilmområdet och att sprida
upplysning i barnfilmfrågor. För närvarande är sammanlagt ett tjugotal organisationer,
däribland både fackliga och politiska samt organisationer inom folkbildningsarbetet,
anslutna till kommittén.
Kommitténs arbete leds av en styrelse. Inom kommittén finns även för speciella
uppgifter en barnfilm jury.
De huvudsakliga arbetsuppgifterna omfattar upplysnings- och rådgivningsverksamhet
i skiftande former. Vidare ankommer det på barnfilmjuryn att utföra
den enligt nöjesskatteförordningen (SFS 1945: 823 med ändring 1957:125)
med tillämpningsföreskrifter (SFS 1945: 824 med ändring 1957:126) föreskrivna
prövningen av barnfilm för nöjesskattebefrielse. Ledamöter av kommitténs styrelse
är vidare representerade i den nordiska barnfilmnämnden.
Bidrag till kostnaderna för barnfilmkommitténs verksamhet har under en
följd av år utgått från ett särskilt anslag på riksstaten. För ändamålet har sedan
budgetåret 1958/59 anvisats ett årligt anslag av 35 000 kr.
Bidragsgivningen av lotterimedel
I enlighet med 1938 års beslut skulle, som tidigare nämnts, i princip hälften
av behållningen av lotterirörelsen tillföras lotterimedelsfonden och hälften den
allmänna budgeten. Redan 1939 års urtima riksdag ansåg sig av statsfinansiella
skäl föranledd att minska avsättningen till fonden. Denna har inte heller senare
tillförts medel i den utsträckning som ursprungligen avsågs. I riksstaten för innevarande
budgetår är inkomsten av lotterimedel upptagen till 115 milj. kr. medan
13
Kungl. May.ts proposition nr 103 år 1963
för avsättning till lotterimedelsfonden — inklusive tilläggsstat II till riksstaten
— anvisats sammanlagt 34,7 milj. kr.
I fråga om omfattningen av och formerna för bidragsgivningen av lotterimedel
gäller i huvudsak följande. Bidragsgivningen ur lotterimedelsfonden omfattar
dels s. k. fasta ändamål, som sålunda betingar en årligen återkommande bidragstindelning,
dels ändamål av mera tillfällig art. En redogörelse för omfattningen
av bidragsgivningen, fördelad dels på ändamålsgrupperna teaterverksamhet,
orkesterverksamhet och övriga ändamål, dels på landsbygds- och stadsändamål
lämnas årligen i riksdagsberättelsen.
Till de fasta ändamålen hör i första hand de årliga driftbidragen till de kungl.
teatrarna, stadsteatrarna i Göteborg, Malmö, Norrköping—Linköping, Hälsingborg,
Uppsala och Stockholm, Göteborgs lyriska teater (Stora teatern) och Folkteatern
i Göteborg samt Borås kretsteater, två större turnéteaterföretag, nämligen
Riksteatern och Svenska teatern AB samt de sex större yrkesorkestrarna i
Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle. Omfattningen
av ifrågavarande bidragsgivning för verksamhetsåret 1961/62 — det sista för
vilket bokslut föreligger •— framgår av följande sammanställning, som upptager
dels vid spelårets början anvisat bidrag, dels de tilläggsanslag, som anvisats för
täckande av under spelåret uppkomna ytterligare underskott.
Teatrar
Kungl. teatern .....................
Bidrag vid
spelårets början
6 000 000
Tilläggs-
anslag
1 250 000
Summa
7 250 000
Dramatiska teatern .................
2 700 000
468 200
3 168 200
10 418 200
Göteborgs stadsteater ...............
1 188 000
83 200
1 271 200
Malmö stadsteater ..................
1 674 000
58 800
1 732 800
Stadsteatern Norrköping-Linköping . .
474 000
53 800
527 800
Hälsingborgs stadsteater .............
300 000
—
300 000
Upsala stadsteater ..................
403 000
109 700
512 700
Stockholms stadsteater ..............
300 000
—
300 000
Göteborgs lyriska teater (Stora teatern)
1 601 000
164 300
1 765 300
Folkteatern i Göteborg .............
150 000
48 900
198 900
Borås kretsteater ...................
90 000
6 500
96 500
6 705 200
Turnéföretag
Riksteatern ........................
2 650 000
—
2 650 000
Svenska teatern ....................
2 253 000
—
2 253 000
4 903 000
Orkestrar
Stockholms konsertförening ..........
655 000
49 500
704 500
Göteborgs orkesterförening ..........
440 000
24 400
464 400
Malmö konserthus ..................
325 000
5 500
330 500
Norrköpings orkesterförening ........
242 000
22 800
264 800
Nordvästra Skånes orkesterförening (hu- vudman för orkestern i Hälsingborg)
208 000
268 600
Gävleborgs läns orkesterförening .....
269 700
18 500
288 200
2 321 000
Summa
24 347 400
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
Stödet åt de kungl. teatrarna samt turnéföretagen utgår i det närmaste helt
av statsmedel. För stadsteatrarnas del och till Stora teatern i Göteborg utgår
även kommunala bidrag. Sedan spelåret 1957/58 har som regel, dock med undantag
för Stockholms stadsteater, gällt att 3/5 av underskotten i teatrarnas verksamhet
täcks av statsmedel och återstoden av kommunala anslag. Understödet
till orkestrarna samt till de båda mindre teatrarna, Folkteatern i Göteborg och
Borås kretsteater, delas lika mellan stat och kommun.
Inom ändamålsgruppen teaterverksamhet återfinnes vissa andra årligen återkommande
bidrag. Sålunda har som framgår av 1963 års riksdagsberättelse under
år 1962 anvisats bidrag om sammanlagt 280 000 kr. att fördelas av teaterrådet
till understöd åt teaterverksamhet i landsorten och för nordiskt teaterutbyte
m. m. Föreningen Drottningholmsteatems vänner, Föreningen Svensk
dramatik och Ruinspelen i Visby har erhållit bidrag om sammanlagt 185 000 kr.
Kontinuerliga lotterimedelsbidrag utgår även till vissa konstbildningsorganisationer,
nämligen Riksförbundet för bildande konst, Folkrörelsernas konstfrämjande
och Föreningen Konst i skolan samt Nordiska konstförbundets svenska
sektion. Sammanlagt utgör kostnaderna härför i runt tal 650 000 kr. Årliga bidrag
utgår också — förutom till de större yrkesorkestrarna — till Västerås musiksällskap
och Örebro orkesterstiftelse för dessa båda organisationers orkestrar
samt till ett antal andra organisationer på musikens område, däribland Sveriges
orkesterföreningars riksförbund, Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar, Nämnden
för nordiskt musiksamarbete samt vissa körförbund. Sammanlagt uppgår
bidragsgivningen för dessa ändamål till inemot 450 000 kr.
Ur lotterimedelsfonden utdelas regelmässigt bidrag till en rad tillfälliga ändamål,
såsom arbeten på kulturminnesvårdens område, museibyggnation, inköp av
konst till samlingslokaler, iordningställande av teaterscener och utrustning av
teaterlokaler. Engångsbidrag utgår även till sådana ändamål som utgivande av
minnesskrifter, kostnader i samband med jubiléer, good-willresor m. m.
Beslut om anslag av lotterimedel grundas på bidragsansökningar. Ifråga om
de fasta bidragen till teater- och orkesterverksamhet kompletteras ansökningar
na med uppgifter rörande anställd personal, förändringar i biljettintäkter och
lönekostnader samt inkomst- och utgiftsstater för pågående och nästföljande
spelår. Ansökningarna remitteras såvitt avser teatrar till teaterrådet och ifråga
om orkestrar till Musikaliska akademien. Även beträffande övriga årligen återkommande
bidragsansökningar gäller att erforderliga uppgifter om löne- eller
andra kostnadsökningar införskaffas och att remiss sker till vederbörande myndighet.
Nationalmuseet är därvid remissinstans i frågor som gäller bidrag till
den konstbildande verksamheten.
Ansökningar om tillfälliga bidrag av lotterimedel prövas på likartat sätt. Till
ansökningar om bidrag till byggnadsverksamhet, avseende exempelvis restaurering
av kulturhistoriskt värdefulla byggnader eller uppförande av museer, skall
fogas kostnadsberäkning och finansieringsplan över arbetena ifråga. Sådana ansökningar
remitteras i första hand till riksantikvarieämbetet, som vid behov
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
införskaffar yttrande från vederbörande landsantikvarie eller Nordiska museet
samt tar erforderliga kontakter med kommunala organ. När fråga är om inrättande
av teaterscen eller utrustning till sådan hörs teaterrådet, som därvid också
införskaffar yttrande från exempelvis olika tuméföretag. Nationalmuseet är
remissinstans i frågor som angår t. ex. inköp av konst samt byggnadsbidrag till
konstmuseer. Utöver de nu särskilt nämnda kan i förekommande fall vid behov
som remissinstans komma ifråga andra centrala ämbetsverk, länsstyrelser och
institutioner.
16
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963
III. Förslag till åtgärder och anslagsförstärkningar
på kulturstödets område
1. Utredningsförslag
Betänkande och förslag angående riktlinjer och former för fördelning
av lotterimedel
(avgivet av 19^8 års utredning om en statens kulturfond)
I två likalydande motioner till 1947 års riksdag (1:185 och II: 297) ifrågasattes
om icke lotterimedelsfonden borde omvandlas till en statens kulturfond,
vilken skulle tillföras lotterimedel i ökad omfattning samt nöjesskattemedel och
möjligen även sammanslås med andra statliga fonder. Motionärerna ansåg bl. a.,
att de kungl. teatrarna borde erhålla direkta riksstatsanslag men att i övrigt
understöd från kulturfonden skulle lämnas åt ungefär samma verksamhet, som
erhöll stöd ur lotterimedelsfonden. Enligt motionärerna borde landsbygden i
första hand komma i åtanke vid fördelningen av anslag ur kulturfonden.
Riksdagen beslöt med hänvisning till motionerna hos Kungl. Maj:t anhålla
om en utredning av frågan om inrättande av en statens kulturfond (Rskr 10,
punkt 76).
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1948 tillkallade statsrådet
och chefen för handelsdepartementet den 17 juli samma år särskilda sakkunniga1
med uppdrag att utreda frågan om de ändamål till vilka lotterimedel,
som icke skall tillföras allmänna budgeten, bör utgå samt formerna för medlens
fördelning. Den 15 juni 1955 avlämnade utredningen, som antog benämningen
kulturfondsutredningen, betänkande i ämnet (stencilerat) — Betänkande och
förslag angående riktlinjer och former för fördelning av lotterimedel.
De sakkunniga
Vid bidragsgivningen borde enligt utredningen främst beaktas att stöd i största
möjliga utsträckning gavs åt sådan konstutövning och annan kulturell verksamhet,
som berikade hela landets kulturliv. Stöd från det allmännas sida till
kulturella ändamål kunde icke enligt utredningen fördelas efter en geografisk likformighetsregel.
Önskemålet om ett ökat stöd åt landsbygdens kulturliv
borde enligt utredningen tillmötesgås men kunde endast ske genom
1 Numera justitierådet Yngve Söderlund, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens första
kammare Bengt Elmgren, rektorn Allan Degerman och konsulenten Håkan Håkansson.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
ökning av bidragen över huvudtaget och icke genom en omfördelning inom nuvarande
bidragsram.
Utredningen ansåg sig icke kunna förorda inrättandet av en statens kulturfond
av det slag, som avsågs i 1947 års riksdagsmotioner. Som skäl härför anfördes
bl. a. att det syntes föga sannolikt, att medel kunde erhållas till en storfond
av den föreslagna typen samt att en dylik fond ytterligare skulle försvåra
gränsdragningen mellan anslagsgivning på riksstaten och bidragsgivning av fondmedel.
Utredningen föreslog, att i stället för lotterimedelsfonden borde inrättas två
fonder, den ena benämnd teater- och musikfonden och den andra
fonden för särskilda kulturella ändamål. Från den förra
borde bidrag utgå uteslutande till opera-, teater- och yrkesmässig orkesterverksamhet.
Utredningen ansåg, att bidragsgivning med anlitande av fondmedel var
det mest ändamålsenliga för dessa verksamhetsformer, särskilt med hänsyn till de
moment av oberäknelighet, som utmärker verksamhet av detta slag. Fonden för
särskilda kulturella ändamål borde enligt utredningen inrättas för att tillgodose
nya kulturändamål samt sådana ändamål av tillfällig och/eller brådskande
natur. För flertalet övriga ändamål, som regelmässigt erhåller lotterimedelsbidrag,
ansåg utredningen att bidragsgivningen borde ersättas
med riksstatsanslag och antingen överföras till nya eller redan
existerande anslag. Utredningen framhöll, att det här främst gällde fall där
parallell anslagsgivning från lotterimedelsfonden och riksstaten förekom, t. ex.
stöd åt den bildande konsten, museiväsendet, kulturminnesvården m. m.
Förslaget att uppdela lotterimedelsfonden aktualiserade enligt utredningen
frågan huruvida det fiktiva sambandet mellan inkomsterna av
penninglotteriet och ifrågavarande fondavsättning
borde bibehållas. Det föreföll utredningen mer rationellt att behandla de föreslagna
fondavsättningarna som vanliga anslag på budgeten.
Beträffande formerna för fondmedlens fördelning föreslog utredningen, att den
departementala handläggningen skulle bibehållas. Fördelningen
av medlen från teater- och musikfonden borde handläggas i ecklesiastikdepartementet
samt medelstilldelningen ur fonden för särskilda kulturella ändamål i
handelsdepartementet.
Det departement som skulle handha fördelningen av bidrag ur teater- och
musikfonden borde enligt utredningen ha tillgång till ett rådgivande
organ för dessa frågor. Utredningen föreslog med anledning härav, att teaterrådet
borde ombildas till ett rådgivande organ även beträffande den yrkesmässiga
orkesterverksamheten.
It ttranden
Utredningens betänkande blev föremål för en omfattande remissbehandling.
De av utredningen framförda förslagen och synpunkterna har därvid i huvudsak
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Vissa invändningar har dock anförts mot
2 — liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 103
18
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963
skilda delar av betänkandets innehåll. Detta gäller bl. a. utredningens synpunkter
på en statens kulturfond och på fördelningen av lotterimedel mellan
stad och landsbygd. En kulturfond skulle enligt de ifrågavarande remissinstanserna
bidraga till ett verksammare stöd åt landsbygdens kulturliv.
Vid remissbehandlingen framfördes från ett par håll invändningar mot utredningens
förslag att teater- och musikstödet fortfarande skulle utgå ur fondmedel.
Lämpligheten av den av utredningen förordade anslagsgivningen på riksstaten
för vissa tidigare genom fondmedel tillgodosedda ändamål ifrågasattes av ett
stort antal instanser under framhållande bl. a., att åtskilliga av dessa kulturändamål
därigenom kunde komma i ett sämre ekonomiskt läge och att bidragsgivningen
blev mindre följsam. Det framhölls dock från något håll, att ett överförande
till riksstaten av anslagen till den yrkesmässiga orkesterverksamheten
skulle ge en starkare känsla av trygghet såväl för de anställda som för deras
huvudmän. Företrädare för arbetsgivare och anställda inom teater- och orkesterväsendet
underströk angelägenheten av att teater- och musikfonden tillfördes
medel i tillräcklig grad för att tillgodose en successiv förbättring av löneläget
för de anställda, motsvarande löneökningarna på den allmänna marknaden.
Flertalet remissinstanser uttalade sig för en fortsatt departemental behandling
av fondmedlens fördelning, varvid man i allmänhet anslöt sig till utredningens
förslag att medelsfördelningen till teater- och musikändamål skulle
handläggas av ecklesiastikdepartementet.
Det av utredningen föreslagna rådgivande organet för teater- och musikfonden
mötte däremot kritik på flera håll, framförallt med hänsyn till att i nämnden
icke skulle ingå sakkunniga på berörda områden. Det framhölls, att nämnden
därigenom skulle behöva anlita utomstående expertis med risk för tungroddhet
och åtföljande sidoinflytande. Som alternativ föreslogs, att teaterrådet
skulle bibehållas och att för frågor rörande den yrkesmässiga orkesterverksamheten
skulle inrättas ett fristående statens musikråd.
Den sceniska utbildningen
(Betänkande 11 avgivet av 1955 års provinsteaterutredning)
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 september 1955 tillkallade
chefen för handelsdepartementet den 23 september samma år särskilda sakkunniga1
med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande den statsunderstödda
teaterverksamheten i landsorten.
De sakkunniga, som antagit benämningen 1955 års provinsteaterutredning,
framlade i maj 1960 betänkande rörande statsunderstödd teaterverksamhet i
landsorten. Utredningen framhöll därvid, att framställningar i olika samman
1
Landshövdingen Ossian Sehlstedt, tillika ordförande, rektorn Harald Elldin, numera kommunalrådet
Harald Lindvall, byråchefen Folke Lyberg och filosofie doktorn Stig Torsslow.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
hang gjorts om en utökning och fördjupning av den skådespelarutbildning, som
för närvarande bedrivs, och att bl. a. Riksteatern hos chefen för handelsdepartementet
hemställt, att utredningen måtte få i uppdrag att utreda frågan
om skådespelarutbildningen och en till Riksteatern knuten elevskola. Utredningen
har i september 1961 avlämnat sitt andra betänkande (stencilerat) —
Den sceniska utbildningen.
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
statskontoret, överstyrelsen för yrkesutbildning, universitetskanslersämbetet,
teaterrådet, kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna,
stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö, Norrköping och Linköping,
styrelserna för Dramatiska teatern, Göteborgs stadsteater, Göteborgs lyriska
teater (Stora teatern), Malmö stadsteater och stadsteatern Norrköping—Linköping,
Riksteatern, dåvarande Folkrörelsernas programaktiebolag (Programbolaget),
Sveriges radio, Teatrarnas riksförbund, Svenska teaterförbundet, Stockholms
musikkritikers förening och Sveriges teaterkritikers förening.
Stadsfullmäktige i Malmö har som eget yttrande åberopat vad Malmö stadsteater
anfört och stadsfullmäktige i Linköping och Norrköping åberopar yttrande
av stadsteatern Norrköping—Linköping. Svenska teaterförbundet har bifogat
yttrande från Svenska regissörsföreningen.
De sakkunniga
Utredningen framhåller, att utbildningen för teatern i vår tid borde vara lika
självklar som utbildningen för annan konstnärlig verksamhet. I samma mån som
teaterverksamheten utökas och kraven på artisterna stegras har behovet av en
fast organiserad utbildning till teateryrket blivit allt starkare. Utredningen anser
det angeläget att statsmakterna, som under hand accepterat detta faktum, ägnar
särskild uppmärksamhet även åt denna yrkesutbildning.
Utredningen påpekar, att den nuvarande utbildningens tillräcklighet gång
efter annan ifrågasatts, och att flera förslag till förbättringar förts fram, vilka
emellertid ej lett till någon åtgärd. I den offentliga debatten har även tanken
på en teaterakademi eller teaterhögskola förts fram. Både den nuvarande elevutbildningen
och frågan om någon form av fortsatt utbildning eller rent av tillkomsten
av en central teaterskola bör enligt utredningens mening prövas dels
med hänsyn till det stigande kvalitetskravet, dels med ledning av prognoser
rörande behovet av skådespelare, lärare, regissörer, dekoratörer, tekniker m. fl.
Man bör därvid, framhåller utredningen, beakta det faktum, att ett växande
teaterintresse med ett ökat antal föreställningar i hela landet ökar efterfrågan
på skådespelare och annan personal. Samma effekt har också t. ex. radions och
televisionens programexpansion. Vid bedömningen av den sceniska utbildningens
omfattning och inriktning bör man också enligt utredningen hålla i minnet, att
teatern söker sig nya uttrycksformer (musicals och lyriskt-dramatiska pjäser)
samt att massmedia — radio, TV och film — behöver skådespelare med speciell
utbildning.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
Efter dessa inledande synpunkter och en redogörelse för skådespelarutbildningen
i vissa främmande länder kommer utredningen in på den nuvarande
svenska skådespelar utbildningen. Utredningen anför härom i
huvudsak följande.
Den viktigaste delen av utbildningen av dramatiska skådespelare i vårt land
bedrivs för närvarande vid de fyra statsunderstödda elevskolorna vid Dramatiska
teatern, Göteborgs stadsteater, Malmö stadsteater och stadsteatern Norrköping—Linköping.
De sistnämnda tre skolorna får även kommunalt stöd.
Samtliga nämnda elevskolor är i fråga om organisation likartade. Sålunda
återfinns de grundläggande bestämmelserna i regel i ett för skolan gällande reglemente
och vid alla finns en föreståndare. — Lärarnas antal varierar och är störst
vid Dramatens elevskola, där de är cirka 20. Man utnyttjar allmänt såsom
lärare skådespelare och regissörer, som finns inom den egna teatern och där har
sin huvudsakliga utkomst. För vissa speciella ämnen såsom talteknik, sång,
plastik m. m. anlitas särskilda lärare, som oftast ej har andra uppgifter inom
teatern. I teater- och konsthistoria, psykologi m. m. hålls föreläsningar av utomstående
lärarkrafter. — Eleverna, som ofta förut genomgått privat elevskola ett
eller flera år, antages efter ansökning och inträdesprov, som äger rum inför en
jury vid varje skola. Elevantalet för samtliga årskurser uppgick hösten 1958 till
18 vid Dramaten, 13 i Göteborg, 14 i Malmö och 8 i Norrköping. Antalet varierar
något från år till år beroende på nyintagningarna, men 1958 förefaller att
vara ett lämpligt genomsnittsår.
Utbildningen har länge varit tvåårig. Detta anses dock allmänt vara för litet.
Redan tidigt infördes därför begreppet premiärelever, vilket innebär, att några
av eleverna erhåller ett tredje utbildningsår med en mindre, fast lön eller stipendium
samt skyldighet att medverka på scenen.
Uppläggningen av undervisningen vid de olika elevskolorna torde i stort sett
vara densamma. Under lärotiden förekommer undervisning cirka 33 veckor per
läsår och antalet veckotimmar, som eleverna har att deltaga i, varierar mellan
30 och 40.
Man undervisar huvudsakligen i samma läroämnen vid de olika skolorna, även
om dessa icke vid samtliga erhållit en enhetlig benämning. Vissa olikheter föreligger
i fråga om sättet att meddela undervisning vid de olika skolorna. Man har
genomfört en längre gående individualisering av undervisningen vid Dramatens
elevskola än vid de övriga skolorna och arbetar där endast i undantagsfall med
hela årskullen gemensamt. — Under första elevåret brukar huvudvikten läggas
vid ämnena talteknik, plastik samt vissa föreläsningar, men för varje år tar scenframställningen
allt större plats på schemat. — Läsåret avslutas i regel med en
uppvisning inför en utvald publik. Betyg över avlagd examen meddelas dock inte.
Kostnaderna för elevskolorna är, som framgår av en till betänkandet fogad
tabell, mycket olika både i fråga om totalkostnader och kostnader per elev. För
läsåret 1960/61 uppgick kostnaderna till sammanlagt cirka 174 000 kr. vid de
fyra skolorna. Det statliga bidraget var i runt tal 70 000 kr.
Vid sidan av statligt och kommunalt stödda elevskolor finns även en okontrollerad
privat utbildning.
För den lyriska teatern bidrivs utbildningen av skådespelare huvudsakligen
vid den till musikhögskolan knutna operaklassen. Därjämte har vid Stora teatern
i Göteborg i mindre utsträckning och på prov bedrivits utbildningsverksamhet
för sådana skådespelare.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
Efter en redogörelse för debatten kring skådespelarutbildningen samt anställnings-
och löneförhållandena inom skådespelaryrket kommer utredningen in på
frågan om tillgång och efterfrågan på skådespelare. Utredningen slår fast, att det
sammanlagda antalet fast engagerade skådespelare i landet är mindre än 300.
Omkring 500 skådespelare går från det ena engagemanget till det andra. Totalt
torde man enligt utredningen icke kunna tala om någon brist på skådespelare,
men det är en ganska allmän uppfattning bland teatercheferna, att det råder
brist på verkligt dugande skådespelare, användbara för varjehanda uppgifter
inom en ensemble.
Utredningen konstaterar, att undersökningar av arbetslösheten bland skådespelare
ger vid handen, att den största procenten arbetslösa befinner sig i kategorien
privat utbildade. Detta har, anser utredningen, uppenbarligen sin förklaring
däri, att elever i privata elevskolor inte genomgår samma prov och inte
underkastas samma gallring som eleverna vid de statsunderstödda skolorna. Utredningen
nämner, att vissa fortbildningskurser under senare år har anordnats
med stöd av arbetsmarknadsstyrelsen som ett led i strävandena att nå en jämnare
och högre sysselsättning. Av vad utredningen inhämtat från ledningen för
dessa kurser framgår, att en stor del av de bekymmer, som teatervärlden hyser
om skådespelartillgången i förhållande till efterfrågan, måste skrivas på utbildningens
konto.
Utredningen framhåller, att det i kritiken av den nuvarande utbildningen
gjorts gällande, att teatrarnas rekrytering till de egna elevskolorna bestämts av
de egna behoven och inte med hänsyn till det totala behovet i landet. Vissa av
de teatrar, som saknar elevskolor, framför allt turnéföretagen, har menat att
de härigenom blivit ställda utanför nyrekryteringen.
I fråga om de faktorer som bestämmer rekryteringsbehovet anför utredningen
bl. a.
Vare sig teaterverksamheten i landsorten ordnas genom ett utbyggande av
stadsteatrarnas antal eller genom turnéföretagens intensifierade verksamhet eller
bådadera, blir kraven på bättre tillgång på goda skådespelare märkbara. Det går
inte gärna att sätta i gång med någon mer omfattande utbildning av nya skådespelare
utan att känna till projekterade nya teatrar och behovet av ytterligare
turnéföreställningar. Men detta är ett problem på lång sikt. Svårigheterna ligger
i att kunna tillgodose behovet av lämpliga skådespelare i lämpliga åldrar just
den dag, då en teater skall börja sin verksamhet eller en ny turnéensemble skall
engageras.
Utredningen konstaterar, att tillgången på nya dramatiska skådespelare för
närvarande är mellan 20 och 25 om året och efterfrågan på utökning av befintliga
ensembler ungefär lika stor. Utredningen finner ändock en viss ökning av
utbildningskapaciteten motiverad, bl. a. för att möta det framtida behovet av
nya ensembler för fasta teatrar likaväl som för turnéverksamhet.
I sitt förslag angående en förstärkning av den grundläggande
sceniska utbildningen förordar utredningen, att den nuvarande utbildningsformcn
med decentraliserad utbildning vid elevskolor, som har samband
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
med en fast scen, bibehålies. Ur utbildningssynpunkt anser utredningen att den
hittillsvarande ordningen är att föredraga framför en centraliserad utbildningsform
och anför till stöd härför bl. a.
De nuvarande statsunderstödda elevskolorna är samtliga knutna till en verksam
teater. De bereder därmed sina elever möjligheter att redan från begynnelsen
komma i kontakt med teaterns skilda funktioner och med hela den atmosfär,
som ger teatern dess särprägel. Denna tillgång uppfattas av teatrarna som i hög
grad avgörande för hela utbildningen. De nuvarande statsunderstödda teaterskolorna
representerar följaktligen en form av inbyggd yrkesundervisning med
alla de praktiska och psykologiska tillgångar detta erbjuder. En väsentlig fördel
med en decentraliserad utbildning ligger därjämte i, att skolorna arbetar med
ett jämförelsevis ringa elevantal var för sig. Även för teaterundervisningen —
kanske i synnerhet för denna — är det en tillgång med små grupper och såvitt
möjligt individuell undervisning.
Utbildningen vid de nuvarande elevskolorna bygger på en mångårig erfarenhet
och representerar därmed ett värde, som med organisatorisk påbyggnad och ekonomiskt
tillskott kan utgöra en god bas för en utökad grundutbildning.
Utbildningen av dramatiska skådespelare bör enligt utredningen ske vid redan
befintliga skolor och vid en nystartad dramatisk elevskola, som anknytes till
turnéteatern och förläggs till Stockholm. Utredningen framhåller, att turnéteatrarna
har uttalat allvarliga bekymmer för nyrekryteringen till sina turnéer även
av unga skådespelare. Turnéteatrarna har enligt utredningen goda förutsättningar
att knyta en elevskola till sin verksamhet. Möjligheterna att skaffa kvalificerade
lärare är särskilt goda i Stockholm. Turnéteaterskolan skall på jämställda villkor
med övriga elevskolor bidraga till den allmänna ökningen av elevkullarna.
Skolornas kapacitet behöver enligt utredningen förstärkas både kvalitativt
och kvantitativt. Utredningen framhåller särskilt behovet av en utökad undervisning
i talteknik och scenplastik samt i stilteater. Vidare betonas betydelsen
av att undervisningen tar större hänsyn till nya dramatiska uttrycksformer och
till det behov av skådespelare, som även film, radio och TV representerar.
Utredningen räknar med en treårig utbildningstid.
I fråga om intagningen av elever förordar utredningen en ökning till 40 nyintagna
elever per år vid samtliga skolor, varav 12 vid Dramatens elevskola, 10
vid Göteborgs stadsteaters elevskola, 6 vid Malmö stadsteaters elevskola, 4 vid
Norrköping-Linköpings stadsteaters elevskola och 8 vid turnéteatrarnas elevskola.
I fråga om uppläggningen av den dramatiska skådespelarutbildningen anför
utredningen i övrigt bl. a. följande.
Till upprustningen måste fogas villkoret om största möjliga enhetlighet de
olika skolorna emellan. Den organisatoriska uppläggningen bör i sina väsentligheter
regleras genom ett normalreglemente, fastställt av Kungl. Maj:t. Undervisningsämnena
bör ha en enhetlig benämning, och man bör undervisa efter enhetliga
grunder så långt detta är möjligt.
Vad beträffar utbildningen av lyriska skådespelare finner utredningen, att för
operaartistemas del operaklassen eventuellt med någon utökning torde vara till
-
23
Kungl. May.ts proposition nr 103 år 1963
fyllest. Det är emellertid enligt utredningen uppenbart att det behövs utbildning
också för artister vid övriga lyriska scener, som Stora teatern i Göteborg,
Malmö stadsteater m. fl. Då staten lämnar ekonomiskt stöd åt teatrar av denna
karaktär är det enligt utredningens mening följdriktigt, att staten också stöder
utbildningen vid en särskild lyrisk elevskola, som lämpligen bör vara knuten till
Stora teatern.
Utredningen har utgått ifrån att staten bör påtaga sig det huvudsakliga ekonomiska
ansvaret för den föreslagna utvidgningen och fördjupningen av utbildningsverksamheten,
även om kommunerna i förekommande fall kan tänkas fortsätta
med att lämna ett visst stöd till elevskolorna. Det bör enligt utredningen
övervägas, om inte radio, TV och film med hänsyn till sina resurser bör bidraga
till kostnaderna för den framtida grundutbildningen som ger dem tillgång till
goda arbetskrafter med gedigen scenisk utbildning.
Med hänsyn till det ekonomiska ansvar staten kommer att påtaga sig i fråga
om utbildningen anser utredningen, att staten bör utöva inspektion över undervisningen,
exempelvis genom att Kungl. Maj:t delegerar uppgiften till teaterrådet.
Utredningen finner vidare att det finns anledning överväga en förändring av
det nuvarande systemet med medelstilldelning ur lotterimedelsfonden till utbildningskostnaderna
vid elevskolorna. Utredningen understryker samtidigt vikten
av att medelstilldelningen till den sceniska utbildningen frigöres från bidragsgivningen
till teatrarnas mer affärsbetonade verksamhet. Elevskolorna bör enligt
utredningens mening självständigt få disponera de medel, som är avsedda för
undervisningen och därmed göras ekonomiskt mer oberoende av moderteatrarna.
Utredningen, som redan inledningsvis framhållit betydelsen av att man skaffar
sig en överblick över hela landets behov av bl. a. skådespelare och därmed
över nyrekryteringsbehovet, anser att denna uppgift lämpligen bör överlåtas
på ett särskilt organ, t. ex. en utbildningsnämnd med representanter för
teaterförbundet, teatrarnas riksförbund, filmproducenterna, Sveriges radio-TV
och staten.
Betänkandet innehåller även vissa synpunkter av mera principiell art på teaterns
utbildningsfråga som helhet. I anslutning till den tidigare diskussionen om
en central högre utbildningsanstalt, bl. a. för yrkesutövare
inom teaterns område, anför utredningen bl. a.
Det är inte enbart den grundläggande skådespelarutbildningen som är otillfredsställande
och underdimensioncrad. Behovet av en kompletterande högre
utbildningsform gör sig allt mer gällande, inte minst med hänsyn till den efterfrågan
på artister, som radio, TV och film representerar. Till detta kommer att
de moderna sceniska kontaktformerna med deras nya anspråk på artisternas
rutin och mångsidighet reser ytterligare krav på utbildningen. En organiserad
regissörsutbildning saknas helt. Det finns inte heller någon form av utbildning
för andra uppgifter, sammanflätade med teaterns intressen, såsom för dekoratörer,
teatertekniker, dramaturger, dramatiker och teaterkritiker. Inom en central
utbildningsanstalt för fortsatt högre utbildning av skådespelare och för ut
-
24
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963
bildningslinjer för andra grupper, som har beröring med olika sidor av den sceniska
konsten, bör också kunna utbildas kunnigt yrkesfolk för radio, TV och
film. Skolan bör också sörja för utbildningen av lärare vid de fasta teatrarnas
elevskolor. — Med hänsyn till den centrala skolans uppgifter synes det utredningen
påkallat, att filmbolagen och Sveriges radio deltar i kostnaderna för skolans
verksamhet.
Att närmare ingå på de spörsmål, som sammanhänger med frågan om tillkomsten
av en central teaterskola, torde inte ligga i utredningens uppdrag. Vårt
förslag tar därför sikte enbart på grundutbildningen. Antingen bör den med stöd
av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 juni 1960 tillkallade kommittén för nya
utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna få ägna sig åt frågan om inrättandet
av ett centralt utbildningsinstitut eller också bör uppgiften överlåtas åt
en särskild utredning med erforderligt expertstöd.
Yttranden
Utredningsförslaget har genomgående hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna
och allmänt ansetts väl ägnat att läggas till grund för åtgärder att
förbättra skådespelarutbildningen. Inga invändningar har rests mot utredningsförslagets
riktlinjer innebärande en treårig och efter enhetliga linjer genomförd
skådespelarutbildning. Alla är ense om att en kvalitativ förbättring av utbildningen
enligt förslaget är en synnerligen angelägen åtgärd.
Utredningens förslag att den treåriga utbildningen bör bedrivas decentraliserat
vid skolor anknutna till en teaterscen har överlag inte mött några principiella
invändningar. Arbetsmarknadsstyrelsen finner det angeläget att i enlighet med
vad utredningen förordat elevskolorna görs mindre beroende av moderteatern
och anför härom bl. a.
Moderteatrarna har i en del fall alltför mycket utnyttjat lärare och elever i
sin repertoar. Den fortlöpande undervisningen har härigenom blivit eftersatt.
Särskilt angeläget är att eleverna under det första årets grundläggande utbildning
får arbetsro och regelbundna lektionstider.
Överstyrelsen för yrkesutbildning finner att utvecklingen går mot en decentralisering
av den förberedande sceniska utbildningen. Överstyrelsen nämner, att
vid Skara yrkesskola från och med hösten 1962 på försök anordnas en ettårig
förberedande grundlinje för scenisk utbildning. Enligt överstyrelsens uppfattning
är det sannolikt att initiativ i samma riktning kommer att tagas även inom
andra delar av landet.
Malmö stadsteater ifrågasätter, om inte en viss del av den föreslagna treåriga
undervisningen, nämligen i de ämnen som kan sammanföras till en grundkurs i
scenkonstens elementa, hellre borde bedrivas vid en central utbildningsanstalt.
Även stadsfullmäktige i Göteborg ger uttryck åt uppfattningen att undervisning
i grundläggande ämnen bör kunna ske centralt och i så fall även elevantagningen.
Svenska teaterförbundet instämmer i utredningens synpunkter på värdet av
en decentraliserad utbildning, förutsatt att de separata skolorna får en fullt
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963
självständig ställning gentemot de teatrar, vid vilka de förlagts. Mycket torde
enligt förbundet därvidlag komma att bero på dels teatrarnas goda vilja, dels
effektiviteten hos de organ, som sättes att övervaka och inspektera utbildningen.
Arbetsmarknadsstyrelsen ställer sig tveksam till utredningens förslag att den
nya dramatiska elevskolan skulle ges speciell anknytning till turnéteatern och
främst inriktas på att tillgodose dennas skådespelarbehov. Några särskilda utbildningsformer
just för denna teater synes arbetsmarknadsstyrelsen knappast
påkallade. Styrelsen framhåller, att utredningsförslaget bygger på att alla skolor
skall bidraga till rekryteringen vid alla teaterföretag.
I övriga remissutlåtanden har emellertid förslaget om en elevskola knuten till
turnéteatrarna tillstyrkts.
I fråga om utbildningen av lyriska skådespelare framhåller Stora teatern i
Göteborg, att över 250 artister för närvarande arbetar vid de lyriska teatrarna
och turnéföretagen. I yttrandet betonas det allvarliga i att någon kvalificerad
och allsidig utbildning för operett- och musicalutövande ej existerar i landet.
Stockholms musikkritikers förening ifrågasätter, om de krav som ställs på
lyriska skådespelare i fråga om dramatiskt kunnande tillfredsställs av vare sig
operaskolan eller den vid Stora teatern i Göteborg föreslagna undervisningen.
Redan 1947 års musikutredning föreslog att den skådespelarmässiga utbildningen
vid operaskolan borde göras gemensam med Dramatiska teaterns elevskola, ett
förslag som enligt föreningen alltjämt har samma aktualitet.
Utredningens förslag om en ökning av utbildningskapaciteten vid de dramatiska
elevskolorna till en årlig intagning av 40 elever har på flera håll givit anledning
till erinran. Statskontoret framhåller, att det synes tveksamt om fullgod
sysselsättning i fortsättningen kan upprätthållas vid ett årligt nytillskott av
skådespelare av denna omfattning och understryker vad i betänkandet anförts
angående svårigheterna att närmare beräkna rekryteringsbehovet. Den med förslaget
avsedda upprustningen av utbildningen måste enligt statskontoret bli
beroende av tillgången på kvalificerade lärare. Först sedan utbildning av lärare
vid en central läroanstalt kommit till stånd och växelverkan mellan denna utbildningsform
och elevskolorna etablerats bör, framhåller statskontoret, en gradvis
uppbyggnad av elevskolorna kunna ske. Överstyrelsen för yrkesutbildning
påtalar att en nyintagning av 40 elever per år innebär en betydande ökning av
skolornas kapacitet. På denna punkt synes en omprövning böra ske i avsikt att i
varje fall något begränsa elevintagningen i jämförelse med utredningens förslag.
Remissinstanserna är eniga om att staten bör bära det ekonomiska huvudansvaret
för skådespelarnas yrkesutbildning. Statskontoret anför härom bl. a.
Statskontoret delar utredningens uppfattning, att det — i betraktande av bl. a.
omfattningen av det ur lotterimedelsfonden utgående statliga stödet till teater
-
26
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963
verksamheten — bör ankomma på statsmakterna att vidtaga åtgärder för att
genomföra en förbättring av utbildningsförhållandena på förevarande område.
Utredningen utgår ifrån att staten bör påtaga sig det huvudsakliga ekonomiska
ansvaret för den föreslagna upprustningen. Statskontoret delar denna uppfattning
men vill samtidigt understryka utredningens uttalanden, att förhandlingar
bör upptagas om bidrag även från radio, television och film.
Teaterrådet avstyrker däremot alla finansieringsbidrag från radio, TV och
film, enär en sådan anordning icke synes tjäna något praktiskt budgetärt syfte.
Svenska teaterförbundet vill av principiella skäl bestämt avstyrka bidrag från
Sveriges radio. Det förefaller förbundet ologiskt att först frigöra elevskolorna
från beroendet av teatrarnas ekonomi och sedan göra skolorna beroende av anslag
från Sveriges radio. Staten bör enligt förbundet själv bära kostnaderna och ej
lita till vare sig Sveriges radio eller kommunerna.
Sveriges radio förklarar sig vilja inom ramen för sina möjligheter stödja en
utveckling av den sceniska utbildningen.
De remissorgan, som uttalat sig därom, har alla tillstyrkt att frågan om ett
centralt högre teaterinstitut snarast utredes. Universitetskanslersämbetet anser
att en särskild utredning bör tillsättas i samband med att statsmakterna tar
ställning till en förstärkning av den sceniska utbildningen. Kommittén för nya
utbildning sv äg ar vid de filosofiska fakulteterna har för avsikt att begära att särskilda
experter måtte knytas till kommittén för det fortsatta utredningsarbetet
på denna utbildningsfråga men har intet att erinra mot alternativet, att en särskild
utredning tillsättes för ändamålet.
Fortsatt diskussion av utbildningsfrågan
Teatrarnas riksförbund har i särskild skrivelse hemställt om en undersökning
av möjligheterna att snarast möjligt förverkliga de av 1955 års provinsteaterutredning
föreslagna åtgärderna för en förbättring och utökning av teaterutbildningen,
både dess dramatiska och dess lyriska sida. Förbundet betonar vikten av
utbildningen för lyrisk teaterverksamhet.
För att samordna sina ansträngningar att åstadkomma en förbättring i utbildningsläget
för teatern har Teatrarnas riksförbund och Svenska teaterförbundet
tillsatt ett gemensamt organ, benämnt Teaterns utbildning sråd. I särskild
skrivelse framhåller rådet, att det statliga stödet till grundutbildning av skådespelare
måste förstärkas. Det bidrag av statsmedel som utgår till de nuvarande
teaterskolorna för grundutbildning av skådespelare — sammanlagt 70 000 kr.
per år för fyra skolor — är för knappt och medför dels att skolorna inte kan ge
kontinuerlig och allsidig undervisning, dels att medel måste tagas ur teatrarnas
ordinarie budget för att finansiera utbildningen. I framställningen understrykes
även det ökade behovet av utbildning både av turnéskådespelare och lyriska
artister.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
Rådet erinrar vidare om provinsteaterutredningens synpunkter på behovet
av utbildningsmöjligheter för regissörer, scendekoratörer, teaterpedagoger, vissa
yrkeskategorier vid radio, TV och film samt av kvalificerad fortutbildning för
skådespelare. Det framhålles som angeläget att, under tiden som utredningsarbetet
pågår i dessa frågor, provisoriska utbildningsformer såsom seminarier, kurser
o. d. anordnas.
Teaterns utbildningsråd har sedermera beretts tillfälle att inkomma med eget
yttrande över provinsteaterutredningens förslag.
Utbildningsrådet har på grundval av de av utredningen och vid remissbehandlingen
framförda synpunkterna och i nära anslutning till utredningsförslaget
presenterat ett principförslag till organisation av grundutbildningen. Med
hänsyn till de krav som rådet ställer på utbildningen i fråga om bl. a. kvalitet —
d. v. s. tillgång till kvalificerade lärare — och mångsidighet rekommenderar
rådet, att grundutbildningen koncentreras till tre utbildningsanstalter, en i vardera
Stockholm, Göteborg och Malmö. Skolorna bör enligt rådet vara treåriga
och förutsättes efter hand få dels en dramatisk, dels en lyrisk-dramatisk linje
med delvis gemensam undervisning. I fråga om de olika skolornas uppbyggnad
anför rådet bl. a. följande.
Teaterskolan i Stockholm
Skolan organiseras som en fristående utbildningsanstalt. I denna uppgår Dramatiska
teaterns elevskola, Riksteaterns elevskola och elevskolan vid stadsteatern
Norrköping-Linköping. Den senare bör dock eventuellt kunna kvarstå intill
dess utbildningen avslutats för de elever, som redan är antagna vid skolan.
I första hand anlitas lärare från Dramatens elevskola och Riksteaterns utbildningsverksamhet.
Permanenta lokaler bör inredas, varvid statsmakternas bistånd förutsättes. I
avvaktan härpå torde provisoriska lokaler kunna anskaffas.
Skolan bör organiseras så, att möjligheten står öppen såväl till en breddning
av verksamheten som till ett organisatoriskt samarbete med en »högre teaterskola»
i enlighet med provinsteaterutredningens förslag.
Första året antages omkring 20 elever för dramatisk utbildning. Senare organiseras
även en lyrisk linje, varvid möjligheterna för ett samgående med operaskolan
undersökes.
Teaterskolan i Göteborg
Skolan organiseras som en fristående utbildningsanstalt med en dramatisk och
en lyrisk-dramatisk linje. Den senare linjen får tyngdpunkten på operett, men
undervisning för opera och musical bör bedrivas jämsides.
Lärare anlitas i första rummet från Göteborgs stadsteaters nuvarande elevskola
och från Stora teatern.
För undervisningen användes dels de nuvarande lokalerna i stadsteatern, dels
de lokaler som Stora teatern väntas förfoga över för utbildningsändamål.
Första året antages omkring 15 elever. Alternativt göres intagning vartannat
år till den dramatiska och vartannat år till den lyrisk-dramatiska linjen.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
Teaterskolan i Malmö
Skolan organiseras som en självständig institution men placeras vid Malmö
stadsteater. Skolan får en dramatisk och en lyrisk-dramatisk linje. I stort bedrives
verksamheten som en fortsättning av Malmö stadsteaters nuvarande elevskola.
Första året antages omkring 15 elever. Alternativt intagning till respektive
linje vartannat år.
Rikskonserter
(Betänkande 1 av konsertby råutredning en)
I skrivelse den 26 april 1962, nr 167, anhöll riksdagen — i överensstämmelse
med allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 i anledning av motion
II: 625 — hos Kungl. Maj:t om en utredning av frågan om inrättande med statligt
stöd av en konsertbyrå och en därtill knuten riksorganisation för konsertverksamhet.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 maj 1962 tillkallade chefen
för ecklesiastikdepartementet samma dag fem sakkunniga1 för att verkställa
den begärda utredningen. Därjämte tillkallades två experter2 att stå till de sakkunnigas
förfogande för överläggningar och samråd.
De sakkunniga, som antagit benämningen Konsertbyråutredningen (KBU),
avlämnade den 6 december 1962 sitt betänkande I, Rikskonserter (stencilerat).
Utredningen betonade, att de framförda förslagen i vissa avseenden siktade på
en försöksverksamhet i avbidan på utredningens överväganden rörande hela det
frågekomplex, som förelagts utredningen och att utredningen avsåg att i sitt slutbetänkande
återkomma med definitiva motiveringar och förslag till en framtida
organisation av en statlig konsertbyrå.
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, skolöverstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens lönenämnd,
Musikaliska akademiens styrelse, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska landstingsförbundet, Östergötlands läns landsting,
Norrbottens läns landsting, Sveriges radio, Riksteatern, Musikfrämjandet, Västsvenska
musikringen, Norrländska musikringen, Sveriges orkesterföreningars
riksförbund, Stockholmsorkestrarnas samarbetsnämnd, Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd, Svenska tonkonstnärsförbundet, Föreningen
Sveriges kammarmusiker, Musiklärarnas riksförening, Riksförbundet Sveriges
musikpedagoger, Svenska musikerförbundet, Svenska teaterförbundet, Samverkande
bildningsförbunden, Folkuniversitetet, Folkbildningsförbundet, Föreläsningsförbundens
riksorganisation samt Folketshusföreningarnas riksorganisation.
Skolöverstyrelsen har bifogat yttranden från länsskolnämnderna i Malmö
-
1 Direktören Hans Nordmark, kapellmästaren Gunnar Halm, tillika sekreterare åt de sakkunniga,
studieombudsmannen Allan Malmgren, t. f. byråchefen Hans Poppius samt docenten Martin Tegen.
2 Professorn Seve Ljungman och förste sekreteraren Gösta Forsström.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
hus, Jönköpings, Östergötlands och Norrbottens län, Centralbyrån i Lund för
populärvetenskapliga föreläsningar, Jönköpings läns och Norrbottens bildningsförbund
samt folkhögskolorna i Skurup, Jära, Sörängen, Värnamo, Ädelfors,
Lunnevad, Kalix, Framnäs och Tornedalen. Vidare har särskilda yttranden
ingivits av Fylkingen, Gottfrid Boon-sällskapet och Svenska pianolärareförbundet.
De sakkunniga
Konsertbyråutredningen erinrar till en början om bakgrunden till utredningen,
nämligen 1947 års musikutrednings förslag i betänkandet Musikliv
i Sverige (SOU 1954:2) om bildande av en statlig konsertbyrå. Enligt musikutredningens
förslag skulle konsertbyrån vara en offentlig arrangemangs- och
förmedlingsbyrå för tonkonstnärer, d. v. s. både övertaga den i förvärvssyfte
bedrivna privata förmedlingens funktioner och genom egen arrangerande verksamhet
öka antalet engagemangstillfällen inom konsertlivet och medverka till
planering och utveckling av konsertväsendet med sikte på musiklivets behov.
I betänkandet redogöres vidare för musiklivets nuvarande organisation från
konsertlivets synpunkt. Utredningen kommer därvid in på den musikbildande,
arrangerande och förmedlande verksamhetens former och omfattning samt på
frågor om artist-, lokal- och instrumenttillgång. I dessa delar torde få hänvisas
till betänkandet. Utredningen framhåller, att de redovisade förhållandena pekar
på vissa påtagliga svagheter och brister i musiklivet såväl beträffande planering
av konsertverksamheten och förmedling av tonkonstnärer till denna verksamhet
som de ekonomiska förutsättningarna för en utveckling av musiklivet.
Utredningen anser emellertid, att ett lämpligt utbyggt och effektivt arbetande
centralt organ skall kunna i samverkan med lokala krafter uppnå en ändring av
nu existerande otillfredsställande förhållanden och verksamt bidraga till en
utveckling av musiklivet. På vilket sätt ett centralt organ — en konsertbyrås —
verksamhet på längre sikt bör utformas, har utredningen nu inte ansett sig
kunna precisera. Utredningen anger endast vissa av de huvudsakliga uppgifter
som enligt utredningen bör ankomma på ett organ av denna typ och vilka överväganden
som kvarstår beträffande framför allt handhavandet av förmedlingsverksamheten
och organisationsformen för en konsertbyrå.
Emellertid föreslår utredningen, att en rikskonsertverksamhet
försöksvis igångsättes redan nästa budgetår och att försöksverksamheten
för att ge så brett erfarenhetsmaterial som möjligt förläggs till ett antal
avgränsade geografiska regioner, som inom sig rymmer orter med både goda och
mindre goda förutsättningar. Större delen av försöksverksamheten bör enligt
utredningen läggas upp i form av turnéer inom ett län. Utredningen har utvalt
följande fyra försöksområden, nämligen Malmöhus län, Jönköpings län, Östergötlands
län och Norrbottens län. Vidare föreslår utredningen, att en statlig
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
konsertbyrå under försöksåret organiseras som ett under ecklesiastikdepartementet
stående statligt organ.
Utredningen anför bl. a. följande i fråga om konsertverksamhetens uppläggning.
Konsertbyråns verksamhet bör i första hand inriktas på anordnande av konsertturnéer
— såväl skol- och ungdomskonserter som konserter för vuxen publik.
— Konsertverksamheten planeras i serier på genomsnittligt fem konserter per
år i varje serie. — Serierna planeras omfatta olika konserttyper. En typ är
kvällskonserter av mer eller mindre hävdvunnen art, en annan är konserter i
skolor och i allmänhet också på skoltid, en tredje typ är ungdomskonserter,
skilda från skolkonserter, som exempelvis kan organiseras på samma sätt som
den konsertverksamhet, som utövas av den internationella Jeunesses-Musicalesrörelsen,
d. v. s. arrangerad av ungdomar under medverkan av ungdomliga tonkonstnärer.
För det första årets verksamhet tänker sig utredningen att inom
varje län anordnas tjugufem kvällskonserter och tjugufem turnéer med skol- och
ungdomskonserter.
I fråga om kostnaderna för den föreslagna konsertverksamheten anför utredningen
i huvudsak följande.
Kostnaderna för den föreslagna konsertverksamheten synes böra till en del
garanteras av de lokala arrangörerna. Utredningen förutsätter dock, att konserterna
också understödjes med statliga medel. Kostnaderna fördelar sig sålunda
på, för det första lokala kostnader (hyra, vissa reklamkostnader etc.), som garanteras
av lokala organ, för det andra honorarkostnader fördelade på lokal arrangör
och staten på så sätt, att staten betalar genomsnittligt hälften av honoraren vid
skol- och ungdomskonserter samt en fjärdedel vid kvällskonserter, samt för det
tredje centrala kostnader (konsertbyråns omkostnader, resor och traktamenten
för turnérande tonkonstnärer), som bestrides av statliga medel.
Med de av utredningen angivna normerna för bestämning av honorar och
med den omfattning av konsertverksamheten som förordas kan enligt utredningen
den statliga andelen av kostnaderna för försöksåret beräknas till 370 000
kr.
Organisationen av den statliga konsertbyrån bör enligt utredningen omfatta
dels en av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse med sex ledamöter företrädande olika
till verksamheten knutna intressen, dels följande befattningshavare, nämligen
en chef placerad i lönegrad B 1, en byrådirektör i lönegrad A 25, en kanslist och
två kontorister i lönegrad A 9 respektive A 7. Genom att en stor del av konsertbyråns
arbete under det första verksamhetsåret skall vara inriktat på den fortsatta
utbyggnaden av rikskonserterna har utredningen sålunda föreslagit en
relativt väl utbyggd konsertbyrå redan första året. De sammanlagda personaloch
omkostnaderna för byråns verksamhet anger utredningen till 200 000 kr.
Utredningen beräknar sålunda, att för det första årets försöksverksamhet med
rikskonserter och för konsertbyråns verksamhet föreligger ett sammanlagt medelsbehov
av 570 000 kr. För ändamålet bör enligt utredningens förslag på riksstaten
för nästa budgetår uppföras ett särskilt reservationsanslag, benämnt
Rikskonserter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963 31
Yttranden
Remissinstanserna är överlag eniga om att det vore av utomordentlig betydelse
för musiklivet om det framlagda förslaget i sina huvuddrag kunde genomföras.
Med ett par undantag tillstyrkes sålunda, att försöksverksamhet med
rikskonserter igångsattes under nästa år i de förordade försöksområdena. Sveriges
radio och Folkuniversitetet, som ansluter sig till de bärande idéerna i betänkandet,
anser emellertid att detta på flera viktiga punkter är ofullständigt och
att förslaget inte bör verkställas förrän utredningen presenterat en fullständigare
och mer genomgripande undersökning av olika med verksamheten sammanhängande
frågor. Bl. a. bör konsertbyråns förutsättningar som konsertarrangör
ytterligare belysas och de lokala organisationsproblemen samt den centrala
frågan om organisationen av den avgiftsfria förmedlingsverksamheten övervägas.
Samtidigt har en rad andra remissinstanser framfört vissa från utredningsförslaget
avvikande meningar angående bl. a. tidpunkten för igångsättandet
och finansieringen av verksamheten. Flera remissinstanser avstyrker att en
konsertbyrå inrättas redan under försöksåret, däribland statskontoret. Både
Musikfrämjandet och Samverkande bildningsförbunden anser, att konserterna
under försöksåret kan administreras av redan befintliga organ.
Musikfrämjandet anser att de av utredningen tänkta konsertformerna har en
allt för stark traditionell och konventionell förankring. Synen på den direkta
och indirekta musikupplevelsen är enligt Fylkingens uppfattning grundläggande
för bedömningen av de åtgärder samhället kan tänkas vidtaga på det musikaliska
området. Fylkingen anser, att utredningen givit uttryck åt en alltför
konventionell uppfattning i frågan om hur musikdistribution i våra dagar bör
ske och finner det nödvändigt med en fortsatt prövning i någon form av detta
centrala problem. Till de frågor som enligt Fylkingen i detta sammanhang bör
utredas hör förutsättningarna för genom statliga initiativ åstadkommen grammofoninspelning
av seriös musik.
Någon enhetlig organisationsplan för arbetet under försöksåret bör enligt flera
remissmyndigheters mening inte tillämpas. Bl. a. framhålles att verksamheten
bör få en starkt differentierad utformning beroende på sådana faktorer som
publikundcrlag, existerande lokala initiativ och ekonomiska förutsättningar.
Statskontoret anser att arbetet under försöksåret bör koncentreras på att
skapa de lokala organisatoriska förutsättningar, som erfordras för en rikskonsertverksamhet.
Häri instämmer Östergötlands läns landsting och Riksteatern.
Statskontoret och Östergötlands läns landsting anser, att försöksverksamhet
knappast kan påbörjas redan den 1 juli 1903, eftersom alltför kort tid återstår
för att kunna engagera artister för konsertturnéerna. Föreläsning sförbundens
riksorganisation anser detsamma och hänvisar till att behovet av lämpliga lokaler
och instrument först måste tillgodoses. Statskontoret och Sveriges radio
ifrågasätter om de artister, som är fast knutna till ensembler, skall kunna bcre
-
32
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963
das ledighet från sina fasta engagemang under en så lång tid som för de av
utredningen förordade femdagarsturnéerna. I flera remissyttranden framhålles
även att kommunerna — med tanke på att de kommunala anslagen disponeras
över kalenderår — i varje fall knappast kan svara för sin andel av kostnaderna
vid en konsertstart redan hösten 1963.
Både Västsvenska och Norrländska Musikringarna (sammanslutningar av enskilda
kammarmusikföreningar) har ett verksamhetsområde som sträcker sig
utanför försökslänen Jönköpings och Norrbottens län. I båda fallen framhålles,
att sammanslutningarna inte kan driva sin verksamhet parallellt med den statliga
verksamheten i försökslänen och att det därför vore lämpligt att inrikta
försöksverksamheten på hela det område, inom vilket musikringarna verkar.
Utredningens förslag att försöken även skall omfatta skol- och ungdomskonserter
har mottagits med intresse. Skolöverstyrelsen finner det synnerligen
angeläget, att den planerade verksamheten med ungdomskonserter kan komma
till stånd. Musiklärarnas riksförening understryker värdet av en riksturnérande
skolkonsertverksamhet men framhåller, att möjligheterna för musiklärarna att
förbereda och följa upp verksamheten beskärs genom de alltmer reducerade timplanerna
för musik i skolorna.
Ett flertal remissinstanser anser att utredningen inte tillräckligt uppmärksammat
den organisatoriska sidan av konsertverksamheten. Folkuniversitetet
har utförligt uppehållit sig vid de lokala organisationsproblemen och framhåller
att det här gäller att finna redan existerande lokala organisationer eller
skapa nya sådana, som är villiga dels att genomföra det erforderliga organisationsarbetet,
dels att stå en icke obetydlig ekonomisk risk. Folkuniversitetet
anför som exempel, att de lokala arrangörerna av kvällskonserter kommer att
behöva täcka utgifter på mellan 700 och 800 kr. per konsert med de kalkyler
utredningen presenterat. Med ett genomsnittligt biljettpris av 4 kr. fordras
sålunda bortåt 200 konsertbesökare per gång för att arrangörens kostnader skall
täckas.
När det gäller arrangerandet av offentliga allmänna kvällskonserter nämner
utredningen Riksteatern som en lämplig förebild i nätet av lokala organ. Till
denna tanke ansluter sig bl. a. statskontoret och Östergötlands läns landsting.
Statskontoret anser, att förhandlingar bör upptagas med Riksteatern om dess
medverkan i uppgiften att under försöksåret organisera lokalkommittéer.
Utredningen har vidare ansett det angeläget att pröva förutsättningarna för
och behovet av ett mellanled i konsertbyråns kontakter med de lokala organen
i form av regionala organ. Behovet av sådana regionala organ understrykes från
flera håll. Skolöverstyrelsen liksom Samverkande bildningsförbunden och Folketshusföreningamas
riksorganisation är emot tanken på att regionalt och lokalt
bilda nya samarbetsorgan och förordar, att i begynnelseskedet redan existerande
organ bör stå som arrangörer.
När det gäller skolkonserter framhåller skolöverstyrelsen vikten av att läns
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
33
skolnämnderna direkt medverkar vid arrangerandet av turnéer och att det vore
värdefullt att redan under försöksperioden pröva förslaget att vid nämnderna inrätta
särskilda fortbildningskonsulenter i musik för bl. a. kontakten mellan den
statliga konsertbyrån och länets skolor.
I fråga om konsertbyråns organisationsform framhåller Musikaliska akademiens
styrelse och Sveriges orkesterföreningars riksförbund, att det knappast
kan anses lämpligt att redan under försökstiden ge konsertbyrån den fasta
formen av ett i detalj organiserat statligt organ. Förslaget om en samordning
av de konsertförmedlande uppgifterna och de förmedlingsuppgifter inom folkbildningsarbetet,
som enligt förslag till årets riksdag skall anförtros en central
föreläsningsbyrå, finner skolöverstyrelsen beaktansvärt.
I flera yttranden framföres invändningar mot de av utredningen förordade
principerna för finansieringen av konsertverksamheten. Statskontoret påpekar,
att utredningen inte angivit om statsbidraget till konsertverksamheten skall
utgå generellt med de angivna procentsatserna eller om statsbidraget skall fastställas
först i efterhand. Enligt statskontorets mening bör statsbidraget fastställas
först sedan ekonomisk slutredovisning för konserten skett.
Landstingsförbundet anser att kostnaderna under försöksåret bör bestridas
helt av statsmedel och att de lokala insatserna i huvudsak inriktas på medverkan
vid de lokala arrangemangen samt på att bredda det publikmässiga underlaget.
Det av utredningen föreslagna statliga bidraget till honorarkostnader anses
av flera remissmyndigheter för lågt beräknat. Skolöverstyrelsen anser att statsbidraget
för kvällskonserter bör utgöra hälften av honorarkostnadema. Samma
beräkningsgrund för statsbidraget förordas av Norrbottens läns landsting, som
även anser att statsbidraget för skol- och ungdomskonserter bör utgöra 75 % av
honorarkostnaderna åtminstone under initialskedet. Landstinget anser det vidare
viktigt, att entréavgifterna till konserterna inte göres beroende av besöksfrekvensen
och att det kommunala och statliga stödet utformas så att biljettprisnivån
blir ungefär lika över hela landet. Svenska teaterförbundet och Konstnärliga
och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd anser att den statliga andelen
av honorarkostnaderna bör ökas till 1/3 för kvällskonserter och 2/3 för skoloch
ungdomskonserter.
Östergötlands läns landsting föreslår en progressivitet i statsbidragsgivningen
till konserter med flera deltagande musiker.
I fråga om förmedlingsverksamheten föreslår utredningen, att konsertbyrån i
sitt inledande skede inte skall befatta sig med annan förmedling än den som
rör rikskonserterna. Utredningen antyder samtidigt att, om så visar sig lämpligt,
en överflyttning bör kunna ske till konsertbyrån av arbetsmarknadsstyrelsens
organ för tonkonstnärsförmedling redan under försöksperioden. Utredningens
uppfattning att konsertbyrån även skall handha tonkonstnärsförmedlingen delas
''} — llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 103
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
av Musikaliska akademiens styrelse samt tonkonstnärernas speciella organisationer
men har icke stöd av statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen och de fackliga
organisationerna mom artist- och musikervärlden. Mot förslaget att konsertbyrån
skall överta förmedlingsverksamheten talar enligt statskontorets mening
den omständigheten, att den statliga konsertbyrån genom sitt engagemang av
tonkonstnärer för konsertverksamheten även kommer att bli en arbetsgivare i
stor skala. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att förmedlingsverksamheten för tonkonstnärer
inte bör lösryckas från annan artist- och musikerförmedling medan
tonkonstnärernas organisationer framför en motsatt uppfattning.
2. Myndighetsäskanden beträffande nuvarande riksstatsanslag till
konst, litteratur, musik m. m.
Statens konstråd
Som tidigare nämnts har för innevarande budgetår till konstnärlig utsmyckning
av statliga byggnader anvisats ett reservationsanslag
av 500 000 kr. För budgetåret 1961/62 redovisad nettoutgift under anslaget uppgick
till 203 170 kr.
I sin framställning om anslag för nästa budgetår erinrar statens konstråd inledningsvis
om att 1962 års riksdag (Rskr 323) — med bifall till motionerna 1:672
och 11:810 — hos Kungl. Maj:t anhållit, att frågan om ett återinförande av den
s. k. procentregeln måtte bli föremål för förnyad prövning, så att i anslagen till
statliga byggnader måtte inräknas medel för konstnärlig utsmyckning ej understigande
1 % av byggnadskostnaderna.
Den av riksdagen begärda prövningen ger konstrådet anledning att uppmärksamma
den närmare innebörden i den av statsmakterna år 1937 införda procentregeln.
Rådet framhåller, att 1937 års beslut innebar att vid beviljande
av anslag till statliga nybyggnadsföretag regelmässigt skulle i anslaget inbegripas
ett för konstnärlig utsmyckning avsett icke alltför ringa belopp, i allmänhet ej
understigande 1 % av byggnadskostnaderna, givetvis under förutsättning att
sådan utsmyckning med hänsyn till byggnadens art och belägenhet lämpligen
borde äga rum. Fortsättningsvis anför rådet bl. a. följande.
Sålunda är det inte meningen att alla statliga byggnader skall bli konstnärligt
utsmyckade, och ej heller att 1 % av byggnadskostnaden skall utgöra ett
absolut minimum för vad utsmyckningen i förekommande fall skall kosta. Procentregeln
uppställer blott ett riktmärke, i första hand för den anslagsäskande
myndigheten och konstrådet såsom dess rådgivande organ, i andra hand för
Kungl. Maj:t samt i sista och avgörande instans för riksdagen vid dess prövning
av medelsanvisning till byggnadsföretaget. Enligt regeln skall det alltså ankomma
på riksdagen att avgöra, om en byggnad skall utsmyckas och, därest så
anses vara fallet, hur mycket utsmyckningen högst får kosta. — Vid den av riksdagen
begärda prövningen av frågan om ett återinförande av procentregeln synes
i första hand böra beaktas vad som förekom vid regelns ursprungliga införande.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
Att regeln endast ett par år därefter bragtes ur tillämpning berodde ingalunda
på mindre fördelaktiga erfarenheter från tiden för dess tillämpning utan endast
på den genom krigsutbrottet ändrade statsfinansiella situationen. Den år 1948
tillsatta konstutredningen föreslog också, dels i en den 30 oktober 1948 upprättad
promemoria, dels i sitt slutbetänkande (SOU 1956:13) med utförlig motivering
ett återupplivande av procentregeln. Konstrådet har i olika sammanhang, nämligen
i yttrande över konstutredningens förslag och i sina årliga anslagsäskanden,
intagit samma ståndpunkt. Även byggnadsstyrelsen, nationalmuseet, konstakademien
och Konstnärernas riksorganisation har i yttranden över konstutredningens
förslag tillstyrkt detsamma.
Konstrådet vidhåller sin tidigare uppfattning, att procentregeln snarast möjligt
bör återinföras och föreslår att förslag om ny finansieringsform för den konstnärliga
utsmyckningen föreläggs 1963 års riksdag. Som ytterligare motivering
framhåller rådet bl. a.
Frescatikommittén, som handhar utbyggnaden av Stockholms universitet, har
under hand framfört önskemål om att konstrådet måtte för universitetets kommande
utbyggnad begära en tillämpning av procentregeln. Konstrådet finner
detta önskemål fullt befogat, särskilt som universitets- och högskolebyggnader
torde höra till de byggnader som vad ändamålet beträffar mest av alla är lämpade
för konstnärlig utsmyckning. Konstrådet anser det dock icke motiverat
att sätta Stockholms universitet i särklass genom en tillämpning av procentregeln
enbart på detta universitet. Det av Frescatikommittén uttalade önskemålet
bör därför enligt konstrådets mening villfaras på så sätt, att procentregeln
blir tillämplig i fråga om den statliga byggnadsverksamheten över huvud taget.
I fråga om medelsberäkningen för nästa budgetår för utsmyckningsändamål
framhåller konstrådet, att den nuvarande finansieringsformen synes böra bibehållas
ännu ett år eftersom en tillämpning av procentregeln först kan ske beträffande
nybyggnader, till vilka medel anvisas vid 1964 års riksdag. Som en
övergång till den ändrade ordningen föreslår rådet, att det nuvarande reservationsanslaget
till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader för nästa budgetår
höjes med 1 000 000 kr. till 1 500 000 kr.
Det för innevarande budgetår anvisade anslaget till förvaltningskostnader
för statens konstråd uppgår till 23 000 kr.
Konstrådet föreslår för nästa budgetår — under hänvisning till rådets förslag
om återinförande av den s. k. procentregeln för finansiering av utsmyckningen
av statliga byggnader och den därav föranledda ökade arbetsbelastningen för
rådet — att anslagsposten till arvoden höjes med i runt tal 42 000 kr. och anslagsposten
till expenser m. m. med 2 000 kr.
Av rådets framställning inhämtas huvudsakligen följande.
Arvodet till rådets ordförande (nu 2 000 kr.) föreslås höjt till 4 000 kr. Nuvarande
arvoden till övriga ledamöter och till representanten för nationalmuseet
(1 000 kr.) föreslås höjda med 1 500 kr. till 2 500 kr., vilket innebär en sammanlagd
anslagshöjning av 10 500 kr. Rådet finner det vidare skäligt att arvode med
1 000 kr. utgår till var och en av de fyra suppleanterna i konstrådet. Rådets sekreterare
är nu anställd mot ett arvode av 6 000 kr. per år. Med den förutsatta
36
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 103 år 1963
ökade omfattningen av rådets verksamhet bör sekreteraren bli heltidsanställd.
Vid rådet synes därför böra inrättas en tjänst som sekreterare i Ae 23. Den begärda
höjningen av expcnsmedlen är likaledes en följd av rådets ökade uppgifter.
S tipendiemyndigheter
För innevarande budgetår har anvisats ett reservationsanslag till konstnärsstipendier
av 840 000 kr. Fördelningen av anslaget på anslagsposter
och inom posterna på olika typer av stipendier framgår av redogörelsen s. 7—8.
Förslag till anslagsäskanden för nästa budgetår föreligger från Akademien för
de fria konsterna, Musikaliska akademien samt Konstnärliga och litterära yrkesutövares
samarbetsnämnd.
Akademien för de fria konsterna föreslår en betydande, eventuellt i etapper
genomförd höjning av anslagsmedlen till stipendier åt konstnärer inom måleri
m. m. Enligt akademiens förslag skall en del av stipendierna utgå i form av långtidslegat.
I sin framställning anför akademien bl. a. följande.
De medel, som av statsmakterna ställts till förfogande för stipendier åt konstnärer,
täcker endast en ringa del av det föreliggande behovet. Att konstutövarna
i våra dagars svenska samhälle i ekonomiskt avseende befinner sig i en missgynnad
ställning torde för alla vara uppenbart. Akademien har med stor tillfredsställelse
hälsat de förslag från chefen för ecklesiastikdepartementet till 1961
och 1962 års riksdagar, som resulterat i ökade konstnärsstipendier. Sedan stipendiestödet
från och med innevarande budgetår kommit att omfatta även de sektorer
av konstlivet, som disponeras av teater, film, dans m. m., bör stipendieanslaget
nu förstärkas. Endast på så sätt kan anslaget på ett effektivt sätt börja
motsvara det program för konstnärernas infogande i välfärdssamhället, som är
ett mål för den aktiva kulturpolitiken.
Det för arbetsstipendier avsedda beloppet, sammanlagt 180 000 kr., bör snarast
möjligt uppräknas till 400 000 kr., eventuellt i två eller tre etapper.
Lika betydelsefullt som ett arbetsstipendium är för en konstnär som vill samla
sig inför en uppgift, lika angelägen är den relativt ostörda arbetsron för konstnären
i hans dagliga gärning. Inom Konstnärernas riksorganisation har framförts
önskemålet att ersätta de nu utgående stipendierna av pensions- eller understödskaraktär
med långtidslegat och tanken har vunnit gehör inom akademien. Dessa
långtidslegat, förslagsvis på 6 000 kr., skulle åt sina innehavare kunna skänka
ett visst mått av ekonomisk trygghet. De skulle icke förbehållas äldre konstnärer.
Alla konstnärer med kvalifikationer för och behov av ett sådant stipendiestöd
skulle kunna komma i åtnjutande av långtidslegat. För nästa budgetår föreslår
akademien en medelsanvisning av 200 000 kr. för detta ändamål.
Akademien begär för nästa budgetår oförändrad medelsanvisning för de nuvarande
stipendierna av pensions- eller understödskaraktär och för resestipendier.
Musikaliska akademien föreslår en ökning av anslaget till stipendier åt tonsättare
med 70 000 kr. från nuvarande belopp, 230 000 kr., till 300 000 kr. Den
föreslagna höjningen bör enligt akademiens mening möjliggöra dels en kompensation
för den fortgående penningvärdesförsämringen, dels en viss utvidgning
även på tonkonstens område av stipendiestödet till de skapande konstnärerna.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys) föreslår en
medelsanvisning för nästa budgetår av sammanlagt 1 000 000 kr., innebärande
en höjning med 620 000 kr., till stipendier åt konstnärer i övrigt. Till stöd för
förslaget anför nämnden bl. a.
Det är i år första gången som stipendier utdelas till den s. k. fria gruppen av
konstnärliga yrkesutövare och stipendieformen torde därför ännu inte vara allmänt
bekant. Trots detta har till den nämnd, som handlägger stipendieärenden,
inkommit inte mindre än 560 ansökningar om stipendium eller understöd. Behovet
av stipendier av denna typ är således av allt att döma överväldigande. Det
stipendiebelopp som Klys’ representantskap beslutit föreslå för nästa budgetår
är ingalunda tilltaget i överkant. Man måste räkna med både ett stigande
antal sökande och höjda stipendiebelopp, varför en summa av 1 milj. kr. inte
torde medgiva att mer än var tionde sökande kan komma i fråga för stipendium.
I särskilda skrivelser har Svenska fotografernas förbund och Föreningen Svenska
tecknare hemställt om en sådan höjning av anslaget till konstnärsstipendier,
att konstnärligt arbetande fotografer och tecknare under nästa budgetår kan
tilldelas stipendier på sammanlagt 100 000 kr. för vardera gruppen.
Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet
För innevarande budgetår har som tidigare nämnts på riksstaten anvisats ett
nytt reservationsanslag av 100 000 kr. för utställningar av svensk
konst i utlandet.
Svenska institutets styrelse, som med tillfredsställelse noterat de vidgade möjligheter
till informationsverksamhet om svenskt konstliv, som det nytillkomna
anslaget innebär, anhåller att minst motsvarande belopp, 100 000 kr., ställes till
förfogande för ändamålet under nästa budgetår. Styrelsen erinrar om att det av
landets konstorganisationer ursprungligen föreslagna beloppet utgjorde 200 000 kr.
Styrelsen för Sveriges författarfond in. fl.
Anslaget till ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom
bibliotek m. m. är för innevarande budgetår uppfört med 2 020 000 kr. (jfr s. 9).
Styrelsen för Sveriges författarfond föreslår, att anslagsposten Ersättning
åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom
bibliotek för nästa budgetår uppföres med oförändrat belopp 1 940 000 kr.
I sin framställning anför styrelsen bl. a. följande.
Styrelsen har för budgetåret 1962/63 tillerkänts en viss anslagshöjning, nämligen
för utlåning av rättsskyddade originalverk av svenska författare från tre till
fem öre per boklån och för utnyttjande av referensexemplar i original från tolv
till tjugo öre per volym. Större delen av den nämnda anslagsökningen kommer
att tillföras fondens fria del, medan de enskilda författarpenningarna endast uppräknas
med smärre belopp. Styrelsen sättes genom denna ökning i stånd att i viss
utsträckning möta en del av de ökade anspråk på författarstöd i skilda former,
som kommit till uttryck under de senaste åren.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
Styrelsen avser således att väsenligt öka avsättningen av fondmedel till författarpensioner,
vilka härigenom kan öka både i antal och till belopp. För detta
ändamål har under verksamhetsåret 1901/62 använts 183 000 kr. Preliminärt
har 320 000 kr. avsatts för innevarande verksamhetsår. Med nuvarande åldersstruktur
inom författarkåren räknar styrelsen med att ett nettotillskott av cirka
15 pensionsrum erfordras varje år under den kommande femårsperioden. Kostnadsökningen
per år kan beräknas uppgå till cirka 125 000 kr. Vidare avser styrelsen
att under den närmaste femårsperioden inrätta ett antal femåriga arbetsstipendier
på 12 000 och 6 000 kr. För detta ändamål räknar styrelsen med att
använda 300 000 kr. under verksamhetsåret 1966/67, därest lika många sådana
stipendier inrättas varje år under femårsperioden.
De anförda siffrorna ger vid handen, att fondens styrelse redan budgetåret
1964/65 måste tillföras ytterligare medel över statsanslaget, om styrelsens verksamhet
i övrigt skall kunna bibehållas i sin nuvarande omfattning. Styrelsen
erinrar i sammanhanget om sina tidigare med hänsyn till föreliggande behov
starkt motiverade framställningar i syfte att kunna vidga ramen för sin verksamhet.
Styrelsen vill dock inte för det närmast förestående budgetåret föreslå
någon anslagshöjning utan inskränker sig till att hemställa om anslag efter nu
gällande grunder.
Vid beräkningen av innevarande budgetårs anslag har utlåningen i de i detta
sammanhang berörda biblioteken, dvs. stifts- och landsbibliotek, centralbibliotek,
skolbibliotek och statsunderstödda folkbibliotek, av styrelsen uppskattats till
50 milj. lån. Styrelsen förutsätter, att den sammanlagda utlåningen blir oförändrad
under år 1963. Andelen svenska originalverk samt översättningar till svenska,
som är ersättningsberättigade, och övriga verk antages liksom hittills vara respektive
60, 38 och 2 % av den totala utlåningen. Anslagsbehovet för utlåningen
beräknar styrelsen med ledning härav, för originalverk till (60 % X 50 000 000 X
0,05 kr. =) 1 500 000 kr. och för översatta verk till (38 % X 50 000 000 X 0,01
kr. =) 190 000 kr., eller tillsammans 1 690 000 kr. För referenssamlingarnas vidkommande
räknar styrelsen med en ökning av volymantalet, som år 1963 väntas
uppgå till 1 550 000 volymer. Andelen ersättningsberättigade originalverk, översättningar
och övriga verk antages även för nästa år vara respektive 77,5, 20
och 2,5 c/c av antalet volymer. Anslagsbehovet för referensexemplar beräknas
med ledning härav, för originalverk till (77,5 % X 1 550 000 X 0,20 kr =) 240 250
och för översatta verk till (20 % X 1 550 000 X 0,04 kr. =) 12 400 kr. eller tillsammans
avrundat 250 000 kr. Det sammanlagda anslagsbehovet för nästa budgetår
utgör sålunda enligt styrelsens beräkning (1 690 000 + 250 000 =) 1 940 000
kr.
I särskild framställning hemställer Fria litterära yrkesutövarnas centralorganisation
(Flyco) om förbättrade grunder för beräkningen av biblioteksersättningen
redan fr. o. m. nästa budgetår och ansluter sig därvid i huvudsak till de
motiveringar, som framfördes i anslagsäskanden för budgetåret 1962/63 av styrelsen
för Sveriges författarfond. Flyco föreslår sålunda att biblioteksersättningens
grundbelopp höjes till åtta öre. Vid bifall härtill och med ledning av de uppgifter
om biblioteksutlåningen och storleken av bibliotekens referenssamlingar,
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
som lämnats av författarfondens styrelse, beräknar Flyco det sammanlagda anslagsbehovet
till 3 594 000 kr., innebärande en höjning av nuvarande medelsanvisning
med 1 654 000 kr.
Flyco framhåller därjämte att en eftersläpning enligt organisationens mening
föreligger beträffande ersättningen för översatt litteratur, som infördes budgetåret
1961/62 och för vilken då fastställdes ett grundbelopp av ett öre. Även om
systemet i övrigt förblir oförändrat under nästa budgetår finner Flyco starka
skäl tala för att grundbeloppet för denna del av biblioteksersättningen sättes till
2,5 öre, vilket motsvarar den andel av biblioteksersättningens grundbelopp för
originalverk som enligt nu gällande grunder tillfaller författarfondens fria del.
Flyco har vidare i särskild framställning hemställt om ett anslag för nästa budgetår
av 75 000 kr. för ersättning åt författare och översättare
för utnyttjande av deras verk i form av talböcker.
Förslaget innebär en minskning av nuvarande medelsanvisning för ändamålet
med 5 000 kr. Till grund för förslaget ligger en bedömning av den förväntade
framställningen av talböcker under budgetåret. I det begärda beloppet har vidare
inräknats 2 500 kr. till bestridande av Flycos kostnader för förvaltning av
anslaget och utbetalning av ersättningar.
Styrelsen för Sveriges författarfond hemställer, att anslaget till stipendier
åt författare av hög litterär förtjänst för nästa budgetår uppföres
med oförändrat belopp, 100 000 kr.
Fria litterära yrkesutövarnas centralorganisation föreslår, att anslaget höjes
till 200 000 kr. för att möjliggöra en höjning av de enskilda meritstipendiema
från 10 000 till 20 000 kr.
Samfundet De nio
Samfundet föreslår, att anslaget Bidrag till Samfundet De nio
för nästa budgetår uppföres med oförändrat belopp, 10 000 kr.
Teaterrådet
Rådet föreslår, att till administrationskostnader för teaterrådet — nu
14 000 kr. — för nästa budgetår anvisas ett oförändrat anslag.
Barnfilmkommittén
Kommittén hemställer, att till bidrag till Barnfilmkommittén
för nästa budgetår anvisas ett oförändrat anslag av 35 000 kr. Kommittén framhåller
samtidigt, att denna anhållan sker under förutsättning att kommittén skall
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
fortsätta sin verksamhet som hittills och hänvisar till ett av kommitténs styrelse
i särskild framställning framlagt förslag om bildande av en statlig barnfilmnämnd.
I sin framställning om omorganisation av barnfilmkommittén hänvisar styrelsen
till att redan 1949 års filmkommitté i sitt betänkande Barn och film (SOU
1952:51) föreslagit, att ett statligt organ skulle bildas för att leda den av kommittén
förordade statliga stödverksamheten för barnfilm samt för att handha
upplysningsverksamhet och över huvud taget frågor, som rör barn och film.
Styrelsen framhåller därjämte, att för medlemskap i det av Unesco bildade
internationella samarbetsorganet på området även filmbranschen måste vara
representerad i det nationella organet. Vidare har inom den nordiska barnfilmnämnden
uttalats önskemål att underlätta en samordning av reformer på barnfilmområdet
genom att de organisatoriska formerna för verksamheten göres likartad
i alla de nordiska länderna.
Enligt styrelsens förslag skulle huvuddelen av barnfilmkommitténs uppgifter
övergå på den förordade statliga nämnden. Nämndens arbetsuppgifter kommer
enligt styrelsen att omfatta för det första granskning av barnfilm för nöjesskattebefrielse,
åtgärder för att stimulera och stödja svensk bamfilmproduktion,
import och bearbetning av utländsk barnfilm samt slutligen det internationella
samarbetet på området. Den nuvarande barnfilmkommittén bör enligt styrelsens
mening stå kvar men endast som upplysnings- och opinionsorgan, för kontakt
mellan organisationerna och den nya nämnden samt för utseende av kommitténs
representanter i nämnden.
Statens biografbyrå har i yttrande över framställningen avstyrkt bifall till förslaget
om en statlig barnfilmnämnd. Biografbyrån framhåller bl. a. att en statlig
nämnd med samma arbetsuppgifter som den nuvarande barnfilmkommittén
knappast skulle bättre än denna samarbeta med nordiska och internationella
organ på området.
I en förnyad framställning framhåller styrelsen för barnfilmkommittén bl. a.,
att behovet av statliga ingripanden till främjande av produktion och visning av
god barnfilm är större nu än när 1949 års filmkommitté avgav sitt betänkande.
Bamfilmkommittén har inte möjlighet att ta de vittgående initiativ som krävs
och styrelsen anser därför att förslaget om bildande av en statlig barnfilmnämnd
snarast måste förverkligas.
3. Övriga förslag
Förutom tidigare redovisade utredningsförslag och myndighetsäskanden föreligger
även en rad framställningar om ökat statligt stöd till nya eller närbesläktade
verksamheter inom den sektor av kulturlivet, som omfattar i huvudsak
konst, litteratur, musik, teater och film. Här skall endast i korthet nämnas några
exempel på framställningar, som gjorts i detta syfte.
På konstområdet föreligger framställningar om statsbidrag från Stiftelsen
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
Stockholms jria konstskolor och från G erle sborgs skolan. Föreningen Svenska
tecknare har begärt medel för utställnings- och upplysningsverksamhet samt för
iordningställandet av en för tecknarna gemensam arbets-, studie- och samlingslokal.
Fria litterära yrkesutövarnas centralorganisation har hemställt om en översyn
av frågan om statsbidrag till kulturella tidskrifter.
På det musikaliska området har Musikalislca akademien i samråd med Föreningen
Svenska tonsättare framlagt förslag om stöd åt reproduktion av inhemska
tonsättares verk genom verksinspelning på grammofonskiva, framställning
av notmateriel m. m. Föreningen Svenska kompositörer av populärmusik
har i särskild framställning hemställt om stöd till inspelningar av litterära visor
och underhållnings- och jazzmusik av konstnärligt högtstående art. Stiftelsen
Stockholmsstudion för elektronisk musik har begärt medel för att främja experimenten
med den konstnärliga produktionen av elektronisk musik. Kyndelkvartetten
har anhållit om ett årligt anslag för att möjliggöra för ensemblen att
under en längre sammanhängande tidsperiod ägna sig åt repetitionsarbete och
turnéverksamhet. Musikfrämjandet har hemställt om särskilt anslag för Musik
för Ungdoms verksamhet.
Utöver tidigare redovisade förslag i fråga om en ökning av det statliga stipendiestödet
för yrkesverksamma konstnärer har Föreningen Konsthantverkare och
Industriformgivare samt Svenska textilkonstnärers riksförbund gjort framställning
om att även de grupper av konstnärliga yrkesutövare, som organisationerna
företräder, får komma i åtnjutande av statliga stipendier.
Förslag föreligger även på utbildningsområdet. Sålunda har en rad koreografer
m. fl. företrädare för danskonstens intressen anhållit om anslag för anordnande
på försök av en koreografisk utbildningslinje vid musikhögskolan. Svenska danspedagogförbundet
har i anslutning till förslag om statsbidrag till förbundets
danspedagogiska seminarium anhållit om en utredning av utbildningsfrågan för
danspedagoger.
Stiftelsen Stockholms festspel har begärt ett anslag av 50 000 kr. såsom bidrag
till kostnaderna för årets festspel.
42
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963
IV. Departementschefen
Under de senaste åren har statsmakterna etappvis ökat sina insatser till stöd
åt den del av kulturlivet, som omfattar det fria konstnärliga skapandet och som
bl. a. i propositionerna 1961:56 och 1962:62 kallats den fria sektorn. Mer än
2,5 milj. kr. har under budgetåren 1961/62 och 1962/63 tillsammans anvisats för
en fortsatt utbyggnad av det kulturpolitiska handlingsprogram, som riksdagen
godkände år 1961. Jag har i den tidigare redogörelsen i korthet omnämnt huvudpunkterna
i detta program och torde i övrigt få hänvisa till det mer utförliga
resonemanget kring detsamma, som ingår i propositionen 1961: 56. De åtgärder,
som under de två sista åren genomförts på grundval av detta program, har i första
hand inriktats på programmets andra och tredje punkter — ökad stipendiegivning
till utövare av konstnärliga yrken och ökad statlig inköpsverksamhet. Programmets
första punkt, ökat stöd i skilda former åt blivande konstnärliga yrkesutövare,
uppmärksammades redan år 1960, då statsmakterna beslöt medgiva studiesociala
förmåner — av i stort sett samma slag som gäller övriga universitets- och högskolestuderande
— åt eleverna vid vissa konstnärliga utbildningsanstalter, nämligen
konst- och musikhögskolorna, musikkonservatoriet i Göteborg, dramatiska
teaterns elevskola och elevskolorna vid stadsteatrarna i Göteborg, Malmö och
Norrköping-Linköping. Systemet har sedermera utvidgats till att gälla även
Valands konstskola i Göteborg och musikkonservatoriet i Malmö.
Som jag framhöll i propositionen 1961: 56 är det dock inte tillräckligt att enbart
inrikta ansträngningarna på ekonomiskt stödjande åtgärder, som i huvudsak
syftar till att förbättra villkoren för konstskapandet och konstutövningen.
Som en punkt av mycket central betydelse i det kulturpolitiska arbetet ingår
även en långsiktig planering och förstärkning av insatser för att bredda hela
kulturmiljön. Deltagande i arbetet på att skapa ett mer aktivt kulturmedvetande
genom att främja estetisk fostran inom skolans, det högre utbildningsväsendets
och det fria folkbildningsarbetets ram är givetvis en av de angelägnaste uppgifterna
på lång sikt. Vidare krävs i arbetet en aktiv medverkan från utbyggda
eller nyskapade kulturinstitutioner med förmedlande uppgifter — bibliotek,
teatrar, museer m. fl. Som en viktig förutsättning för detta arbete får ses de
nyligen beslutade förändringarna i fråga om det centrala handhavandet av
de kulturpolitiska frågorna. Som en följd av Kungl. Maj:ts beslut den 19 september
1962 kommer frågorna om det statliga stöd till allmännyttiga, kulturella
ändamål, som möjliggjorts genom det hittills under tionde huvudtiteln uppförda
årliga avsättningsanslaget till lotterimedelsfonden, att fr. o. m. den 1 juli 1963
tillhöra ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Härigenom har flertalet
av de ärenden inom statsförvaltningen, som berör den fria kultursektorn, kon
-
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
centrerats till ett och samma departement, något som enligt min mening
verksamt bör underlätta ett systematiskt uppföljande av det kulturpolitiska
programmet. I årets statsverksproposition har jag ävenledes föreslagit
inrättandet av en särskild avdelning inom ecklesiastikdepartementet med
uppgift att handlägga frågor inom det i förevarande sammanhang berörda
området liksom övriga frågor rörande allmänna kultur- och bildningsändamål
samt högre konstnärlig utbildning. Genom en sådan förstärkning av departementets
organisation torde det vara möjligt att effektivisera administrationen av
det växande kulturstöd, som utgår i hittills etablerade former. Vidare ökas förutsättningarna
för att på rätt sätt anpassa former och institutioner inom kulturområdet
till växlande och tillkommande behov samt planera för den långsiktiga
utbyggnaden av statsmakternas kulturpolitik. En kulturpolitisk rådgivargrupp
har dessutom knutits till departementet med uppgift att bistå i dessa avseenden.
Att lotterimedclsfonden fr. o. m. nästa budgetår skall höra till ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde innebär, att ansvaret för beredningen av i
första hand frågor rörande statens stöd åt teater- och musiklivets institutioner
i fortsättningen kommer att åvila detta departement. Jag återkommer i det
följande närmare till spörsmålet om omfattningen av teater- och musikstödet.
Jag kommer i det sammanhanget även in på frågan om den anslagstekniska
utformningen av detta stöd, en fråga som, enligt vad som framgår av den
tidigare lämnade redogörelsen, även varit föremål för särskild utredning. Även
om jag föreslår, att de nuvarande formerna för bidragsgivning ur lotterimedelsfonden
tills vidare bibehålies, vill jag dock här framhålla, att möjligheterna att
finna lämpliga former för överföring av bidragsgivningen i vissa delar till
särskilda riksstatsanslag enligt min mening nu bör övervägas.
Av de samlade resurser, sammanlagt i runt tal 41 milj. kr., som jag för nästa
budgetår ämnar föreslå för stöd i olika former åt konstnärlig verksamhet, kommer
vid bifall till mitt förslag ett belopp av i runt tal 36,5 milj. kr. att ställas till
Kungl. Maj:ts disposition såsom en kulturfond att användas i för lotterimedelsfonden
etablerade former. Detta innebär i förhållande till årets riksstat en höjning
av avsättningsanslaget till fonden med 8,5 milj. kr. Som närmare kommer
att beröras i det följande har jag funnit, att härav ca 35 milj. kr. kan beräknas
vara bundna till kostnaderna för opera-, teater- och musikverksamhet samt
övriga inom lotterimedelsfondens ram regelmässigt tillgodosedda s. k. fasta ändamål.
Återstående fondmedel bör disponeras av Kungl. Maj:t dels för sådana tillfälliga
ändamål, som hittills kunnat tillgodoses genom lotterimedelsfonden, dels
för vissa åtgärder, som ingår i en fortsatt utbyggnad av kulturprogrammet men
som enligt min mening under någon tid bör bedrivas som försöksverksamhet.
Som exempel härpå må nämnas insatser för en förbättrad skådespelarutbildning
och försök med rikskonsertverksamhet.
Jag ämnar vidare föreslå en viss förstärkning av de under riksstatens åttonde
huvudtitel nu upptagna anslagen till konst, litteratur, musik m. m. Den ökade
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
medelstilldelning, som jag avser att förorda för dessa ändamål, bör enligt min
mening användas för att fortsätta de under de senaste åren genomförda förbättringarna
av resurserna för konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader
och för konstnärsstipendier.
Den proposition om avskaffande av nöjesskatten på biografföreställningar,
som Kungl. Maj :t tidigare denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet
beslutit avlåta till årets riksdag, utgör enligt min mening grunden för
en viktig och genomgripande reform på det här berörda kulturområdet. Som ett
led i den föreslagna omläggningen har nämligen träffats ett villkorligt avtal
mellan en av Kungl. Maj:t utsedd förhandlingsdelegation och den svenska filmvärldens
branschorganisationer, varigenom parterna gemensamt bildar stiftelsen
Svenska Filminstitutet.
Ett beslut om avskaffande av nöjesskatten ger filmbranschen radikalt förbättrade
möjligheter att anpassa sig till det konkurrensläge, som blivit följden
av televisionens genombrott i vårt land. Genom avtalet tillförs de svenska filmproducenterna
betydande belopp i former, som säkrar en kvalitetsinriktad utveckling
av filmskapandet och innebär en mycket kraftig förstärkning av det
nuvarande direkta kvalitetsstödet. Likaså tillgodoses genom avtalet aktuella
önskemål om stöd åt utbildning, forskning och bildningsverksamhet på filmens
område ävensom önskemål om bevarande av film och material av filmhistoriskt
intresse. Förutsättningarna härför skapas genom att anordnare av biografföreställningar
till Svenska Filminstitutet inbetalar 10% av bruttobiljettintäkterna.
I fråga om detaljerna i avtalet torde få hänvisas till nämnda proposition. I det
följande återkommer jag till vissa åtgärder i anledning av förslaget, som det
ankommer på mig att anmäla.
Frågan om utbildning inom teaterns, filmens, radions och televisionens områden
har varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen. Bl. a. har allmänna beredningsutskottet
vid 1962 års riksdag i sitt utlåtande nr 28 behandlat vissa
motioner i frågan. Innan jag övergår till att i detalj redovisa mina förslag i de
anslagsfrågor, som här kommer att behandlas, vill jag därför erinra om, att jag
med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för utredning
av dessa utbildningsfrågor. De sakkunniga skall enligt sina direktiv i
första hand göra en inventering av utbildningsbehovet för yrkesutövare inom
berörda områden samt vidare ta ställning till utbildningens omfattning och utformning.
Utredningen är vidare av särskilt intresse i detta sammanhang, eftersom
den har en viktig anknytning dels till den i det följande förordade försöksverksamheten
med förbättrad grundutbildning för skådespelare, dels till de utbildningsmöjligheter,
som skapas genom inrättandet av Svenska Filminstitutet.
Dessa samband har beaktats i utredningsdirektiven.
Anslaget till avsättning till lotterimedelsfonden är för innevarande
budgetår uppfört med 28 000 000 kr. Vid ingången av budgetåret
45
Kungl. Maj:ts -proposition nr 103 år 1963
kvarstod i fonden ett disponibelt belopp av 659 300 kr. Sedermera har på tillläggsstat
II till riksstaten — på grunder som redovisats i proposition nr 2 till
innevarande års riksdag — avsatts ytterligare 6 700 000 kr. till fonden. Huvuddelen
av det anvisade tilläggsstatsanslaget avser att täcka de statsunderstödda
teater- och orkesterföretagens kostnadsökningar till följd av 1962 års lönerörelse.
Sammanlagt kan sålunda för bidragsgivning ur lotterimedelsfonden under innevarande
budgetår ett belopp av drygt 35,3 milj. kr. beräknas stå till förfogande.
Lotterimedelsfonden har sedan den tillkom använts för bidragsgivning till ett
stort antal ändamål av växlande karaktär. Några särskilda föreskrifter har aldrig
meddelats i fråga om principerna för utdelande av bidrag ur fonden. Emellertid
har i praktiken fonden kommit att i växande omfattning tagas i anspråk för
årligen återkommande bidrag till s. k. fasta ändamål. Till denna kategori hör
bidrag till vissa fasta teatrar och turnéföretag, yrkesmässig orkesterverksamhet
samt ett antal musik- och konstorganisationer. Jämsides med bidragen till dessa
fasta ändamål har inom fonden visst utrymme funnits för bidragsgivning till
ändamål av tillfällig natur. Till dessa hör kulturminnesvård, museibyggnation,
konstinköp, iordningställande och utrustning av teaterlokaler, kursverksamhet,
good-willresor och liknande allmännyttiga, kulturella ändamål. De fasta ändamålen
har dock alltmer kommit att dominera bidragsgivningen. För budgetåret
1961/62 utgjorde bidragen till opera-, teater- och yrkesmässig orkesterverksamhet
sammanlagt i runt tal 24,3 milj. kr. eller cirka 85% av det belopp, som
samma år anvisades för avsättning till fonden.
I det föregående har jag i korthet redogjort för 19 ^8 års kulturfondsutrednings
förslag angående riktlinjer och former för fördelning av lotterimedel. Utredningen
föreslog i huvudfrågan, att lotterimedelsfonden borde ersättas med två fonder
med begränsade användningsområden, den ena benämnd teater- och musikfonden
och den andra fonden för särskilda kulturella ändamål. I övrigt borde enligt
utredningen lotterimedelsfondens bidragsändamål tillgodoses genom anslagsgivning
på riksstaten. I anslutning till förslaget om en uppdelning av lotterimedelsfonden
konstaterade utredningen, att den vid fondens tillkomst avsedda fasta
relationen mellan inflytande lotterimedel och anslaget till fondavsättning aldrig
förverkligats. Utredningen förutsatte därför, att något samband icke borde finnas
mellan inkomsterna av penninglotterirörelsen och avsättningen till de föreslagna
nya fonderna. Avsättningsanslagen borde i stället betraktas som vanliga
anslag på budgeten.
Med anledning av kulturfondsutredningens förslag och vissa av de synpunkter
som framkom vid remissbehandlingen vill jag inledningsvis framhålla, att utredningens
synpunkter på behandlingen av bidragsärenden beaktats genom beslutet
att lotterimedelsfonden fr. o. m. nästa budgetår skall tillhöra ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde. Som jag redan tidigare antytt, har jag funnit
skäl föreligga att överväga cn omläggning av anslagstekniken för i första
hand vissa av den nuvarande lotterimedelsfondens s. k. fasta ändamål. Någon
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
uppdelning av lotterimedelsfonden på det sätt kulturfondsutredningen föreslagit
anser jag däremot inte bör komma ifråga. I stället bör enligt min mening den
fortsatta prövningen inriktas på att finna en lämplig konstruktion för att helt
eller delvis ersätta bidragsgivningen av fondmedel med anslag på riksstaten.
Jag är ense med kulturfondsutredningen att på detta mer än på de flesta områden
föreligger behov av en betydande elasticitet i bidragsgivningen. Det är
därför nödvändigt att söka nå fram till en anslagskonstruktion, som i tillräcklig
grad tar hänsyn till detta förhållande. Innan ett mer definitivt ställningstagande
härvidlag kan göras, anser jag mig inte böra förorda någon ändring av den nuvarande
ordningen. Lotterimedelsfonden bör sålunda tills vidare bibehållas. En
association — dock uteslutande av formell natur — kommer därvid att kvarstå
mellan lotteriväsendet och fonden. Jag vill framhålla, att det belopp som jag
avser att förorda för avsättning till fonden icke ställts i relation till inkomsterna
av lotteriväsendet utan avvägts med hänsyn till föreliggande anslagsbehov
inom fondens användningsområde.
Med anledning av kulturfondsutredningens betänkande vill jag här tillägga,
att jag ansluter mig till utredningens allmänna synpunkter på stödet till landsbygdens
kulturliv. Att som utredningen föreslagit ombilda det nuvarande teaterrådet
till ett rådgivande organ för såväl teater- som musikfrågor finner jag emellertid
inte ändamålsenligt. Jag är inte beredd att nu taga ställning till frågan
om något nytt rådgivande organ på dessa områden. Teaterrådet och Musikaliska
akademien bör därför även i fortsättningen anlitas som remissorgan i samband
med bidragsgivningen för teater- och musikändamål.
I detta sammanhang torde jag få erinra om ytterligare ett utredningsförslag,
som har anknytning till lotterimedelsfondens användningsområde, nämligen det
förslag utredningen rörande operaverksamheten i maj 1961 avlämnade angående
Kungl. teaterns verksamhet och ekonomi (SOU 1961:28). Remissbehandlingen
av betänkandet har avslutats och med anledning härav har en särskild arbetsgrupp
tillsatts för en viss överarbetning av materialet. Ett slutligt ställningstagande
till de framlagda förslagen torde emellertid kräva ytterligare överväganden.
Till kategorien fasta ändamål inom lotterimedelsfonden hör, som redan nämnts,
i första hand bidragsgivningen till opera-, teater- och yrkesmässig orkesterverksamhet.
För spelåret 1961/62 uppgick dessa fasta bidrag till i runt tal 24,3 milj.
kr. Av detta belopp togs drygt 90 % i anspråk för bidragsgivning till teaterverksamhet.
Bidragen till de kungl. teatrarna och turnéföretagen svarade för inemot
70 % av det samlade teaterstödet.
Bidragen till orkester- och teaterföretag utgår i princip som förlusttäckning.
Härigenom uppstår betydande svårigheter att beräkna det kommande bidragsbehovet.
Av teatrarnas och orkestrarnas utgifter utgör lönerna en dominerande
del och uppgår i allmänhet till mer än 80 % av de samlade kostnaderna. Genom
47
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103 år 1963
att löneförhandlingarna för spelåret 19C2/63 utmynnade i uppgörelser även för
det följande spelåret har kostnadsutvecklingen på lönesidan till viss del kunnat
förutses — dock beträffande de individuella avtal, som därutöver träffas med de
anställda, endast med stöd av erfarenheterna från en rad föregående år. De förbättringar
i löneläget för de anställda inom teater- och orkesterväsendet, som
blivit resultatet av 1962 års löneförhandlingar, har redan nu medfört en betydande
ökning av bidragsgivningen på detta område. Med anledning härav och
vad som i övrigt är känt beträffande kostnadsutvecklingen inom området för
lotterimedelsfondens fasta ändamål har jag, som tidigare nämnts, ansett mig
kunna uppskattningsvis ange det totala bidragsbehovet för dessa ändamål till
sammanlagt 35 milj. kr. under nästa budgetår. I fråga om det däri inräknade
teater- och orkesterstödet har jag räknat med att verksamhetens struktur skall
förbli i stort sett oförändrad. Jag har vidare utgått från att kommunal medverkan
vid finansieringen av teater- och orkesterstödet kan påräknas i samma utsträckning
som för närvarande. Stödet till de kungl. teatrarna och de båda
turnéföretagen, Riksteatern och Svenska teatern, bestrides så gott som uteslutande
av statsmedel. I fråga om stadsteatrarna — med undantag för Stockholms
stadsteater — och Göteborgs lyriska teater görs för närvarande en fördelning
mellan stat och kommun på så sätt, att staten svarar för tre och kommunerna
för två femtedelar av bidragsbehovet. Stödet till orkestrar och vissa mindre
fasta teatrar delas lika mellan stat och kommun. I anslutning härtill vill
jag emellertid ånyo peka på svårigheterna att med exakthet förutse bidragsbehovet
för teatrar och orkestrar. Genom den nuvarande och bibehållna konstruktionen,
som innebär att stödet skall utgå i form av förlusttäckningsbidrag,
blir omfattningen av bidragsgivningen i betydande grad beroende av förhållandet
mellan kostnadsutveckling och inkomstförutsättningar och kommer sålunda
att påverkas av en rad ovissa och svårberäkneliga faktorer. Vissa marginaler
måste givetvis förutsättas inom ramen för de resurser som vid bifall till mina
förslag för nästa budgetår kommer att ställas till förfogande för fördelning av
bidrag till här avsedda ändamål. Möjligheterna att vidga denna ram bör dock
inte uteslutas, om avvikelserna totalt sett kommer att visa sig så betydande att
de väsentligen inkräktar på den förutsatta bidragsgivningen till andra ändamål.
Utöver det belopp jag här förordat för fasta ändamål bör i fonden liksom hittills
finnas medel att disponera för bidragsgivning för tillfälliga ändamål. Jag
avser sålunda att för nästa budgetår föreslå en avsättning till fonden, som ger
möjlighet att i ökad utsträckning tillmötesgå önskemål om bidrag till sådana
ändamål samt därjämte medger en utvidgning av kulturstödet till nya eller
eftersatta områden. Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen föreligger
en rad förslag om statligt stöd till olika ändamål, som har anknytning till
de verksamhetsområden som här behandlas. Det synes motiverat, att jag här
något närmare redovisar mina synpunkter på två tidigare omnämnda utredningsförslag,
det ena avseende upprustning av den grundläggande skådespclarutbildningen
och det andra avseende försöksverksamhet med konsertturnéer.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
Övriga bidragsfrågor — bl. a. aktualiserade genom de skilda framställningar, för
vilka jag i det föregående redogjort — kommer jag däremot inte att här särskilt
beröra utan de torde böra prövas framdeles av Kungl. Maj:t i den ordning, som
nu tillämpas för fördelning av lotterimedelsbidrag.
Grundläggande skådespelarutbildning har sedan länge bedrivits vid elevskolorna
vid Dramatiska teatern i Stockholm samt stadsteatrarna i Göteborg,
Malmö och Norrköping-Linköping. Utbildningen, som enbart gällt blivande dramatiska
skådespelare, har varit tvåårig med möjlighet för vissa elever att efter
vederbörande teaters bestämmande få anställning ett tredje år som s. k. premiärelev,
vilket inneburit praktikanttjänstgöring med obetydliga inslag av teoretisk
undervisning. Sammanlagt har årligen intagits cirka 25 elever vid dessa skolor.
Eftersom intagningssiffrorna varierar något och vissa teatrar inte har intagning
varje år är det här fråga om ett genomsnittligt antal. Härjämte har provisorisk
elevutbildning i form av tvåmånaderskurser under senare år anordnats av Riksteatern.
Utbildning av skådespelare för lyriska scener har bedrivits vid musikhögskolans
operaklass. Även där är utbildningen tvåårig. Årligen intages 3 ä 4
elever.
Kostnaderna för de dramatiska elevskolorna varierar kraftigt mellan de olika
teatrarna och uppgår för närvarande till sammanlagt 174 000 kr., varav det från
lotterimedelsfonden utgående direkta statsbidraget svarar för 70 000 kr.
Provinsteaterutredningen har med skärpa påtalat, att den nuvarande utbildningen
är otillfredsställande både kvalitativt och kvantitativt. Utredningen
understryker behovet av en kvantitativ utbyggnad, bl. a. med hänvisning till
den ökade sysselsättningen för skådespelare genom televisionens och filmens utveckling.
Tidigare erfarenheter visar att stigande efterfrågan på skådespelare
lockat ungdomar in i karriären, vilka saknat tillräcklig utbildning för att i längden
kunna hävda sig i yrket.
Utredningens förslag innebär i korthet följande. Utbildningstiden ökas från
två till tre år. En ny dramatisk och en ny lyrisk skola inrättas och elevintagningen
ökas vid de redan existerande skolorna. Intagningen vid de dramatiska
elevskolorna bestämmes till 40 elever per år och vid den lyriska skolan till 6 ä 7
elever. Utredningen har starkt betonat vikten av att skolorna görs fristående i
förhållande till moderteatern.
Remissinstanserna har genomgående anslutit sig till kravet på en förbättring
av utbildningsmöjligheterna.
Teaterns utbildningsråd — ett förra året bildat samarbetsorgan mellan teaterns
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer -— har för kort tid sedan framlagt
ett utbyggnadsförslag för elevutbildningen, som något avviker från utredningens.
Rådet föreslår en ny skola i Stockholm, vilken skulle ersätta elevskolorna
såväl vid Dramatiska teatern som vid stadsteatern i Norrköping-Linköping
samt Riksteaterns utbildningsverksamhet och således tillgodose hela den del av
det samlade utbildningsbehovet, som inte täcks genom utbildningsverksamheten
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
i Malmö och Göteborg. I var och en av dessa städer skall enligt förslaget i
fortsättningen finnas en skola med både dramatisk och lyrisk utbildningslinje.
En lyrisk linje med anknytning till operaskolan förutsättes senare tillkomma
även i Stockholm. Förslaget innebär en sammanlagd årlig intagning av 36 elever
gentemot utredningens 40 på den dramatiska linjen och av till en början 14
elever gentemot utredningens 7 på den lyriska linjen.
Dramatiska teatern, som ansluter sig till sistnämnda utbyggnadsplan, har
sedermera föreslagit, att någon elevintagning icke bör ske vid teaterns elevskola
under läsåret 1963/64. Teatern önskar i stället under detta år utnyttja tillgängliga
lärarkrafter för en förbättrad undervisning för redan intagna elever.
I likhet med provinsteaterutredningen och de hörda remissinstanserna är jag
väl medveten om att förbättrade villkor för elevutbildningen inom teatrarna
snarast bör åstadkommas. Utbildningen bör enligt min mening bli treårig i stället
för tvåårig och efter hand bör ett ökat antal elever antagas till utbildningen. En
sådan skiljelinje bör vidare dras mellan skolverksamhet och teaterverksamhet
att undervisningen kan bedrivas ostörd av skolans anknytning till teatern.
Jag är inte nu beredd att slutgiltigt taga ställning till undervisningens organisation
och förläggning. Jag anser emellertid, att en utbyggnad av elevskolorna
i Malmö och Göteborg efter de riktlinjer som Teaterns utbildningsråd föreslagit
bör igångsättas i form av försöksverksamhet redan under nästa läsår. Jag har
ingenting att invända mot det av Dramatiska teatern framlagda förslaget att för
instundande läsår inställa intagningen vid elevskolan, sedan jag under hand erfarit
att andra skolor för nästa läsår är beredda att kompensera bortfallet genom
en ökad elevintagning. Under angivna förutsättningar bör enligt min mening
redan under nästa läsår förbättrade resurser ställas till förfogande och en viss
ökning av antalet elever, i varje fall för lyrisk utbildning, bör kunna ske. Jag
räknar med att kostnaderna för den sålunda förbättrade utbildningsverksamheten
på området kommer att uppgå till drygt 300 000 kr., som bör anvisas ur
lotterimedelsfonden.
Konsertbyråutredningen har i ett delbetänkande föreslagit, att en rikskonsertverksamhet
försöksvis igångsättes under nästa budgetår. Denna verksamhet
skulle avse såväl solist- som orkesterframträdanden och bestå av dels kvällskonserter
i sedvanlig form för allmänheten, dels skol- och ungdomskonserter.
Försöksverksamheten föreslås begränsad till Malmöhus, Jönköpings, Östergötlands
och Norrbottens län. I fråga om finansieringen av verksamheten föreslår
utredningen, att staten skall svara för viss del av kostnaderna för honorar till
medverkande tonkonstnärer, nämligen hälften av honorarkostnaderna vid skoloch
ungdomskonserter och en fjärdedel vid kvällskonserter. Rese- och traktamentskostnader
för de turnerande tonkonstnärerna liksom kostnaderna för den
centrala organisatoriska apparaten avses utgå av statsmedel. Lokala konsertarrangörer
förutses svara för återstående kostnader. Det sammanlagda behovet
av statsmedel för verksamheten under försöksåret beräknar utredningen till
\ — Bihang till riksdagens protokoll 1SG3. 1 samt. Nr 103
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
370 000 kr. Utredningen föreslår vidare — utan att dock i föreliggande betänkande
precisera uppgifterna för en statlig konsertbyrå vid fullt utbyggd verksamhet
— att den försöksvis bedrivna rikskonsertverksamheten bör handhavas
av ett statligt organ under en av Kungl. Maj:t för viss tid tillsatt styrelse. Kostnaderna
för en sådan konsertbyrå med arrangerande, planerande och rådgivande
uppgifter samt även sådan förmedlande verksamhet, som sammanhänger med
försöksverksamheten, uppskattar utredningen till 200 000 kr.
Remissinstanserna har med ett par undantag tillstyrkt, att en försöksverksamhet
med rikskonserter igångsättes under nästa år i de förordade försöksområdena.
Sveriges Radio och Folkuniversitetet anser dock, att utredningens
förslag inte bör föranleda någon åtgärd förrän utredningen presenterat en mer
genomgripande undersökning av olika med verksamheten sammanhängande
frågor. En rad remissinstanser framför från utredningsförslaget avvikande meningar
angående bl. a. tidpunkten för igångsättandet, finansieringen och utformningen
av försöksverksamheten med avseende på dess innehåll och lokalisering.
Statskontoret, Musikfrämjandet och Samverkande bildningsförbunden avstyrker
eller avråder från att en konsertbyrå inrättas under försöksperioden.
Vid remissbehandlingen har också framförts delade meningar ifråga om vilka
uppgifter, som bör åvila en sådan byrå.
Även för egen del är jag övertygad om riktigheten i de målsättningar, som
utredningens förslag ger uttryck åt, och om angelägenheten av att genom försök
med konsertturnéer söka utröna lämpliga former för att stimulera musiklivet,
även i de områden av vårt land där konsertmöjligheter nu saknas.
Med hänsyn till den korta förberedelsetid, som står till förfogande och till den
tveksamhet, som på flera punkter framkommit vid remissbehandlingen av utredningens
förslag, vill jag dock förorda att försöksverksamheten under nästa
budgetår till sin omfattning och uppläggning blir något mer begränsad än vad
utredningen avsett. I konsekvens härmed och med tanke på utredningens egen
tvekan när det gällt att precisera de slutliga uppgifterna för en statlig konsertbyrå
vill jag inte för närvarande förorda att en sådan inrättas. Försöksverksamhet
i begränsad omfattning men i olika former bör emellertid anordnas under
särskild ledning, varom Kungl. Maj:t bör äga att närmare besluta. Verksamheten
bör bedrivas i samråd med utredningen och under hänsynstagande till de synpunkter,
som framkommit i olika remissyttranden. Erforderliga medel härför
torde böra av Kungl. Maj:t ställas till förfogande ur lotterimedelsfonden.
Med hänsyn till vad jag här anfört om de anspråk som ställs på bidragsgivning
under nästa budgetår ur lotterimedelsfonden till hittillsvarande och nya
ändamål bör för avsättning till fonden anvisas sammanlagt 36 500 000 kr.
Som tidigare nämnts avser jag att för nästa budgetår även föreslå en förstärkning
av de under riksstatens åttonde huvudtitel nu upptagna anslagen till
konst, litteratur, musik m. m. I fråga om vissa av dessa anslag har en successiv
förstärkning ägt rum under de senaste åren. De genomförda anslagshöjningarna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Öl
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 103 år 1963
har uttryckligen betecknats som etapper i realiserandet av det kulturpolitiska
handlingsprogrammet. Denna successiva, punktvisa utbyggnad av stödinsatserna
bör fortsätta. Jag kommer därför att i det följande framlägga förslag om en
ökad medelstilldelning av i runt tal 900 000 kr. till här berörda anslagsändamål
och om en sådan fördelning av dessa ökade resurser, att de medger en betydande
förstärkning i första hand av anslagsmedlen till konstnärlig utsmyckning av statliga
byggnader och i andra hand av anslaget till konstnärsstipendier.
Anslaget till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader
är för närvarande uppfört med 500 000 kr. Den förra året beslutade
anslagshöjningen uppgick nominellt till 100 000 kr. Samtidigt genomfördes vissa
anordningar i syfte att frigöra anslaget från sådana kostnader i samband med
utsmyckningsarbetena, som närmast är att hänföra till mindre byggnadsåtgärder
och som kommit att i alltför hög grad belasta utsmyckningsanslaget. Dessa
kostnader skall enligt beslutet i stället belasta underhålls- eller byggnadsanslag.
Avsikten härmed var att renodla användningen av utsmyckningsanslaget på så
sätt, att anslaget praktiskt taget uteslutande kan anlitas för arvoden till konstnärer
och för kostnader knutna till själva framställningen av de konstnärliga
alstren, såsom material, gjutningsarbeten och ersättning till medhjälpare.
För nästa budgetår förordar jag att anslaget till konstnärlig utsmyckning av
statliga byggnader höjes med 500 000 kr. till 1 000 000 kr. Den förordade höjningen
bör ses som ett uttryck för samhällets intresse av att i ökad omfattning
säkerställa konstnärlig medverkan vid utformningen och utsmyckningen av
statens byggnader och anläggningar.
I fråga om grunderna för beräkning och formen för beviljande av anslag till
utsmyckningsändamål är jag inte beredd att framlägga något ändringsförslag.
1962 års riksdag har hos Kungl. Maj:t begärt en förnyad prövning av
frågan om ett återinförande av den av statsmakterna år 1937 beslutade s. k.
procentregeln, innebärande att i anslagen till statliga byggnader skulle inräknas
medel för konstnärlig utsmyckning ej understigande 1 % av byggnadskostnaderna.
Statens konstråd har liksom i tidigare framställningar i sitt förslag till
anslagsäskanden för nästa budgetår yrkat på en ändring av finansieringsformen
i enlighet med 1937 års beslut. Med anledning härav vill jag framhålla, att 1937
års principbeslut enligt min mening var betydelsefullt främst av det skälet, att
beslutet framstod som en garanti för att konstnärlig utsmyckning skulle ingå
som ett normalt led i den statliga byggnadsverksamheten. Det är inte heller min
avsikt att underkänna procentregeln som en tills vidare aktuell riktpunkt för
beräkning av medelstilldelningen till den konstnärliga utsmyckningen. Med den
byggnadsvolym inom den statliga sektorn som vi i dagens läge har att räkna
med skulle procentregeln otvivelaktigt ge en större sammanlagd medelsanvisning
till utsmyckningsändamål än den jag för nästa budgetår förordat under det här
berörda särskilda anslaget. Däremot är jag av flera skäl inte övertygad om, att
procentregeln är lämplig som bindande metod för medelsanvisning till konst
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
närlig utsmyckning av statliga byggnader. Som också konstrådet framhåller i
samband med sitt yrkande om en ändring av den nuvarande finansieringsformen,
innebär procentregeln endast en allmän riktpunkt för medelsanvisningarnas
storlek. Det är, framhåller konstrådet, inte meningen att alla statliga byggnader
skall bli konstnärligt utsmyckade och ej heller att 1 % av byggnadskostnaden
skall utgöra ett absolut mått för vad utsmyckningen i förekommande fall skall
kosta. Det är således inte fråga om att generellt i byggnadskostnaderna för alla
statliga nybyggnader inräkna medel för konstnärlig utsmyckning. Detta förutsätter,
att behovet av utsmyckning och de därmed sammanhängande kostnadskalkylerna
måste motiveras och prövas i varje särskilt fall med hänsynstagande
till byggnadens arkitektur, ändamål och belägenhet. Det bör också
framhållas, att behov kan föreligga av konstnärlig utsmyckning av redan färdigställda
byggnader.
Det nuvarande förfaringssättet med ett särskilt anslag på driftbudgeten medger
en sammanhållen prövning av utsmyckningsanslagets omfattning och fördelning
både från de anslagsbeviljande myndigheternas och från konstrådets
sida. En ändring av förfaringssättet till att inräkna kostnaderna för utsmyckningen
i byggnadsanslag skulle bl. a. dels innebära en splittrad departemental
handläggning av anslagsfrågorna — en ordning som enligt min mening både blir
onödigt omständlig och medför viss risk för oenhetlighet — dels frånhända konstrådet
dess nuvarande möjlighet att självständigt och i ett sammanhang pröva
fördelningen av anslagsmedlen på olika byggnadsprojekt. Några medel för utsmyckning
av redan färdigställda byggnader skulle heller inte finnas tillgängliga
om hela anslagsgivningen överfördes till kapitalbudgeten. Redan här redovisade
skäl talar enligt min mening till förmån för det nuvarande systemet för
finansiering av utsmyckningen med ett vid den årliga budgetprövningen — med
hänsyn bl. a. till de samlade resurser, som står till kulturpolitikens förfogande —
skäligt avvägt anslag. Såvida inte särskilda skäl föreligger, bör anslaget inte av
de anslagsbeviljande myndigheterna i förväg bindas till att avse utsmyckning av
vissa bestämda byggnader. Jag förordar sålunda, att det nuvarande systemet
bibehålies. Liksom hittills torde det få ankomma på konstrådet att efter samråd
med byggnadsstyrelsen till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i fråga om dispositionen
av anslaget.
I den diskussion som förts i denna fråga alltsedan beslut fattades om att överge
1937 års princip har framhållits, att denna var speciellt värdefull ur den synpunkten,
att den medförde en nära samordning mellan medelsanvisningen till
byggnadsarbetet och till den konstnärliga utsmyckningen. Härigenom möjliggjordes
en samverkan mellan byggnadens arkitekt och den konstnär, som skall
svara för utsmyckningen, på ett tidigt stadium av byggnadens tillblivelse. För
egen del inser jag tillfullo värdet av att planerna på en eventuell utsmyckning
och dess placering kan beaktas så tidigt som möjligt under byggnadsförberedelsernas
gång. Önskemål härvidlag torde emellertid kunna tillgodoses oberoende
av den rent tekniska formen för anslagsgivning till utsmyckningen. Med den nu
-
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
varande ordningen för handläggning av frågor rörande den statliga byggnadsverksamheten
torde det ur denna synpunkt snarast vara för sent att anvisa medel
till utsmyckningen i samband med medelsanvisning till själva byggnadsföretaget.
Den åsyftade samverkan bör äga rum vid tiden för byggnadens planlösning,
d. v. s. närmast på projekteringsstadiet.
Av vad jag här anfört framgår, att jag finner det angeläget att i möjligaste
mån förbättra förutsättningarna för att planeringen av olika utsmyckningsföretag
på ett ändamålsenligt sätt tidsmässigt inordnas i byggnadsplaneringen. För
att kunna genomföra denna uppgift bör konstrådets administrativa kapacitet
förstärkas. I enlighet med konstrådets förslag anser jag mig sålunda böra
förorda, att vid rådet inrättas en tjänst som sekreterare anställd på heltid.
Tjänsten bör placeras i lönegrad Ae 23.
Förvaltningskostnaderna vid statens konstråd bestrides
nu från ett särskilt obetecknat anslag, som för innevarande budgetår är uppfört
med 23 000 kr. Vid bifall till förslaget om inrättande av en tjänst som sekreterare
vid rådet bör medel för tjänsten beräknas under detta anslag. Samtidigt
torde det nuvarande sekreterararvodet böra indragas. Med hänsyn till den ökade
arbetsbelastning, som för rådets del följer av den förordade höjningen av utsmyckningsanslaget,
och den kontinuerliga medverkan i byggnadsplaneringen i
samband med utsmyckningsfrågor, som förutsätts från rådets sida, torde anslagsmedlen
till arvoden böra höjas. Vidare anser jag mig böra förorda en höjning
av anslagsmedlen till expenser, resekostnadsersättning och traktamente
m. m.
Med hänsyn till vad jag här förordat beräknar jag en ökad medelsanvisning
till konstrådets förvaltningskostnader med sammanlagt 36 000 kr. Med hänsyn
till de avsedda förändringarna torde det särskilda förvaltningsanslaget fr. o. m.
nästa budgetår böra uppföras som ett förslagsanslag. Det torde i övrigt få ankomma
på Kungl. Maj:t att meddela beslut angående den närmare dispositionen
av anslaget.
Fr. o. m. innevarande budgetår har det statliga stipendiestödet till yrkesverksamma
konstnärer av olika kategorier sammanförts under ett reservationsanslag
med benämningen Konstnärsstipendier. För ändamålet har anvisats
840 000 kr., varav för stipendier åt konstnärer inom måleri m. m. och tonsättare
disponeras 230 000 kr. för vardera gruppen och 380 000 kr. står till förfogande
för stipendier åt konstnärer i övrigt. I enlighet med nu gällande regler för stipendieutdelningen
skall till konstnärer inom måleri m. m. respektive tonsättare
150 000 kr. utgå i form av större, i princip treåriga arbetsstipendier på normalt
cirka 10 000 kr. per år. För konstnärer i övrigt skall 300 000 kr. av de anvisade
medlen användas för sådana större stipendier. Återstående belopp disponeras för
mindre arbetsstipendier på lägst 3 000 och högst 5 000 kr., resestipendier samt
stipendier av pensions- eller understödskaraktär.
Anslaget till konstnärsstipendier torde för nästa budgetår böra förstärkas både
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
för att — med hänsyn till förändringar i kostnadsläget — höja de enskilda stipendiebeloppen
och för att öka antalet stipendier. De större arbetsstipendierna
bör sålunda höjas till normalt cirka 12 000 kr. och de mindre arbetsstipendierna
till lägst 4 000 och högst 6 000 kr. Vidare bör de poster som står till förfogande
för övriga typer av stipendier genomgående höjas med 10 %. Totalt medför den
förordade uppräkningen av stipendierna en anslagsökning med 154 000 kr. För
nya stipendier förordar jag en höjning av stipendieanslaget med 220 000 kr.
Efter en prövning av den lämpligaste fördelningen av de nytillkommande stipendierna
på här berörda konstnärliga yrkesgrupper har jag stannat för att föreslå,
att 60 000 kr. eller ett belopp motsvarande fem större arbetsstipendier bör
tillfalla gruppen konstnärer inom måleri m. m. Med hänsyn till att tonsättarna
utgör en till antalet mindre grupp bör antalet tonsättarstipendier förbli oförändrat.
För nya stipendier till gruppen konstnärer i övrigt bör anvisas 160 000
kr.
Enligt propositionen nr 62 till förra årets riksdag — som låg till grund för
beslutet att utvidga stipendiestödet till nya grupper — bör till gruppen konstnärer
i övrigt bl. a. räknas dramatiker, regissörer, skådespelare och recitatörer,
instrumentalister och andra tonkonstnärer, filmskapare, koreografer, dansörer,
dans-, sång- och teaterpedagoger, scendekoratörer, illustratörer och konstnärligt
arbetande fotografer. En särskild nämnd, konstnärsstipendienämnden, har tillsatts
för att handlägga ärenden rörande stipendieutdelningen inom denna synnerligen
heterogena grupp. Att företrädare för många sinsemellan mycket olika
konstnärliga inriktningar har tillgodosetts genom denna del av konstnärsstipendieanslaget
framgår bl. a. av den av Kungl. Maj:t helt nyligen beslutade fördelningen
av de större arbetsstipendierna. Enligt vad jag erfarit från nämnden var
antalet kvalificerade sökande till stipendierna mycket stort inom alla de konstnärliga
yrkesgrupper, som kunde komma ifråga. Ett ökat antal stipendier just
för dessa grupper synes sålunda vara starkt befogat.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma om formerna
för stipendieutdelningen samt att i samråd med stipendiemyndighetema på området
besluta om den för varje stipendieberättigad grupp lämpligaste fördelningen
av de anvisade stipendiemedlen mellan större arbetsstipendier och övriga
stipendietyper.
För nästa budgetår torde med anledning av vad jag här förordat stipendieanslaget
böra höjas med sammanlagt 374 000 kr. Av det sammanlagda anslagsbeloppet
bör 331 000 kr. utgå till stipendier åt konstnärer inom måleri m. m.,
271 000 kr. till stipendier åt tonsättare och 612 000 kr. till stipendier åt konstnärer
i övrigt.
Det fr. o. m. innevarande budgetår anvisade nya anslaget av 100 000 kr. till
utställningar av svensk konst i utlandet torde komma att
fylla en viktig uppgift i informationsverksamheten utomlands rörande den
svenska nutidskonsten. Någon höjning av anslagsmedlen för detta ändamål är
55
Kungl. Maj:ts -proposition nr 103 år 1963
jag emellertid inte beredd att nu förorda utan föreslår, att anslaget för nästa
budgetår uppföres med oförändrat belopp, 100 000 kr.
Förslagsanslaget till ersättning åt författare m. fl. för utlåning
av deras verk genom bibliotek m. m. är för innevarande
budgetår uppfört med 2 020 000 kr. Av beloppet disponeras 1 940 000 kr. för
den egentliga biblioteksersättningen, d. v. s. ersättning för utlåning eller annan
användning genom stifts- och landsbibliotek, centralbibliotek, skolbibliotek och
statsunderstödda folkbibliotek av svenska litterära verk i original och litterära
verk i svensk översättning. Den i fjol beslutade förbättringen av grunderna för
biblioteksersättningen innebar en höjning av grundbeloppet för originalverk från
tre till fem öre per lån och i analogi därmed från tolv till tjugo öre per referensexemplar.
Översatta verk blev ersättningsberättigade genom statsmakternas
beslut år 1961 och grundbeloppet fastställdes då till ett öre per lån och fyra öre
per referensexemplar.
Av de medel som årligen från detta anslag tillföres Sveriges författarfond utgår
enligt gällande regler individuell ersättning, s. k. författarpenning, till svenska
originalförfattare. Återstoden, fondens s. k. fria del, används efter bestämmande
av författarfondens styrelse till stipendier, premier, pensioner, understöd och
andra för författare, översättare m. fl. gemensamma ändamål. Som framhölls i
propositionen 62 till förra årets riksdag kunde redan tidigare avsevärt mer än
hälften av författarfondens samlade resurser disponeras för sådana ändamål.
Genom att större delen av den för innevarande budgetår genomförda anslagsökningen,
760 000 kr., enligt beslutet tillförs fondens fria del och de enskilda författarpenningarna
endast uppräknas med smärre belopp har den relativa betydelsen
av den fria delen ökat ytterligare. En sådan fördelning av anslagsökningen
gav fondstyrelsen ökade resurser bl. a. för att kunna inrikta stipendieverksamheten
på större, fleråriga arbetsstipendier.
Författarfondens styrelse har i sin framställning om anslag för nästa budgetår
lämnat vissa uppgifter angående planerna för styrelsens verksamhet under
den närmaste femårsperioden. I första hand kommer styrelsen att öka avsättningen
av fondmedel till författarpensioner samt därjämte inrätta ett antal femåriga
arbetsstipendier på 12 000 och 6 000 kr. Den avsättning, som äger rum
för dessa ändamål redan under innevarande budgetår, kommer att successivt
öka. Styrelsen räknar emellertid med att en sådan ökning för nästa budgetår
kan ske inom ramen för en oförändrad medelsanvisning.
För egen del anser jag det angeläget, att fondstyrelsen prövar en utvidgning
av verksamheten enligt de angivna riktlinjerna. Jag anser det även värdefullt,
att de nya verksamhetsformerna stabiliseras. Biblioteksersättningen bör enligt
styrelsens förslag för nästa budgetår utgå efter oförändrade grunder. Jag
godtager vidare styrelsens beräkningar av anslagsbehovet. Den här berörda
anslagsposten torde sålunda för nästa budgetår böra uppföras med oförändrat
belopp, 1 940 000 kr.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
Under biblioteksersättningsanslaget har fr. o. m. innevarande budgetår uppförts
en obetecknad anslagspost till ersättning åt författare och
översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker.
Anslagsmedlen, 80 000 kr., används av Fria litterära yrkesutövarnas
centralorganisation (Flyco) för fördelning mellan svenska författare och översättare
av verk, som under budgetåret framställs som talböcker i enlighet med 18 §
lagen 30 december 1960 (nr 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk, d. v. s. talböcker avsedda att användas för utlåning åt blinda och andra
svårt vanföra. Anslagsbeloppet har avvägts med hänsyn till den talboksproduktion
för denna speciella användning, som kan förväntas under budgetåret. Eftersom
talboksproduktionen för ändamålet av allt att döma kommer att få i stort
sett samma omfattning även under nästa budgetår förordar jag, att anslagsposten
för ersättningar uppföres med oförändrat belopp, 80 000 kr. Det torde
liksom under innevarande budgetår få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma
storleken av det belopp, som ur anslagsposten bör ställas till Flycos förfogande
för fastställande och utbetalning av ersättningsbeloppen.
Det särskilda anslaget till stipendier åt författare av hög litterär
förtjänst, som ställs till förfogande för utdelning av belöningar och
meritstipendier för högklassigt litterärt skapande, fördelas enligt beslut av
Kungl. Maj :t. Ur årets anslag på 100 000 kr. har utdelats tio sådana meritstipendier,
vart och ett på 10 000 kr. Någon förändring av detta anslag anser jag
mig inte nu böra förorda utan föreslår, att anslaget för nästa budgetår uppföres
med oförändrat belopp.
Detsamma gäller bidraget till Samfundet De nio, som i enlighet
med samfundets förslag bör uppföras med oförändrat belopp, 10 000 kr.
Förslagsanslaget till förvaltningskostnader för teaterrådet bör med anledning
av en företagen reglering av arvodena till rådets ordförande och sekreterare
höjas med 1 000 kr. och sålunda för nästa budgetår uppföras med 15 000
kr.
Som redan tidigare nämnts har Kungl. Maj:t på föredragning av chefen för
finansdepartementet till årets riksdag avlåtit förslag om avveckling av den skatt
på biografföreställningar, som för närvarande utgår med 25 % av biografernas
biljettintäkter. Ett bortfall av biografnöjesskatten medför som direkt konsekvens,
att det av statsmakterna sedan 1960 tillämpade systemet för stöd åt den
svenska filmproduktionen genom partiell återbäring av nöjesskattemedel även
avvecklas. För närvarande gäller att i princip hela den statliga andelen av
nöjesskatten på svensk film återgår till de svenska filmproducenterna. Största
delen av återbäringen sker i form av ett generellt stöd till vederbörande film
-
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
producent medan återstoden utgår som ett speciellt kvalitetsstöd från ett särskilt
reservationsanslag på riksstaten benämnt kvalitetsstöd till svensk
filmproduktion. Anslaget, vars huvudsakliga syfte är att stimulera och
främja en ökad produktion av kvalitativt högtstående film, är för innevarande
budgetår uppfört med 1 500 000 kr. Beträffande användningen av de anvisade
medlen, som sker efter bestämmande av statens filmpremienämnd, gäller att
större delen av anslaget skall användas för utdelning av premier till producenter
av kvalitetsfilm, som haft eller har premiär under det nu pågående s. k. premieåret
(1 april 1962—31 mars 1963) och i övrigt för bidragsgivning i friare former
till producenter av ännu icke färdigställd film.
På grund av den skatteåterbäring, som sålunda för närvarande sker till producenterna
av svensk film, medför en avveckling av nöjesskatten en försämring
av den svenska filmproduktionens ekonomiska villkor. Som jag tidigare nämnt
har emellertid chefen för finansdepartementet i anslutning till sitt propositionsförslag
i ämnet anmält ett mellan en av Kungl. Maj:t utsedd förhandlingsdelegation
och den svenska filmbranschens huvudorganisationer villkorligt träffat
avtal, som bl. a. syftar till att helt kompensera detta inkomstbortfall för filmproducenterna.
Inledningsvis har jag redan i korthet berört några av huvudpunkterna
i avtalet. Jag inskränker mig här till att därutöver lämna vissa uppgifter
rörande innebörden i avtalsförslaget, som i detta sammanhang är av speciellt
intresse. De årliga avgifterna till den stiftelse, Svenska Filminstitutet, som
enligt avtalet skall bildas med uppgift att främja den svenska filmkonstens utveckling
kan, på grundval av förhållandena under spelåret 1961/62, beräknas till
cirka 12 milj. kr. Härav skall enligt avtalsförslaget 35 % avsättas för kvalitetspremiering
av svensk film, varvid stöd skall kunna ges såväl åt vanlig långfilm
som barnfilm och kortfilm. Avgiftsinbetalningen till institutet skall påbörjas
samtidigt med att biografnöjesskatten enligt förslaget upphör, eller fr. o. m. den
1 juli 1963. Redan under nästa budgetår kommer sålunda resurser att stå till
förfogande för kvalitetspremiering, som kan ersätta det nuvarande särskilda
riksstatsanslaget. Detta anslag torde sålunda böra indragas och statens filmpremienämnd
i och med utgången av innevarande budgetår upphöra med sin
verksamhet. Dess funktioner i fråga om kvalitetspremiering övertages därefter
av filminstitutet, till vilket skall knytas en särskild jury, bestående av väl kvalificerade,
av filmbranschen helt oberoende bedömare, som skall avgiva förslag
i fråga om fördelningen av de för kvalitetspremier inom filminstitutet avsatta
medlen. Filmpremienämndens sista premieår sträcker sig fram till den 1 april
1963. För den händelse att någon svensk filmpremiär skulle inträffa under tidsperioden
1 april—30 juni, vilket i vanliga fall sällan sker, förutsätter jag att
ifrågavarande film beaktas av den nya juryn vid det första utdelningstillfället.
Såsom bidrag till Barnfilmkommittén har för innevarande
budgetår anvisats ett särskilt anslag av 35 000 kr.
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1963
Styrelsen för barnfilmkommittén har — under förutsättning att kommittén
skall fortsätta sin verksamhet som hittills — för nästa budgetår anhållit om ett
oförändrat anslag. I framställningen hänvisas till ett av styrelsen tidigare framfört
förslag om bildande av en statlig nämnd för barnfilmfrågor.
En av barnfilmkommitténs uppgifter är att genom den inom kommittén verkande
barnfilmjuryn utföra enligt nu gällande nöjesskatteförordning föreskriven
prövning av barnfilm för nöjesskattebefrielse. Vid bifall till förslaget om en avveckling
av biograf nöj esskatten kommer denna speciella uppgift att bortfalla.
Förslaget kan även i andra avseenden medföra förändringar för barnfilmens vidkommande.
Någon omorganisation av barnfilmarbetet i enlighet med det framlagda
förslaget torde därför inte nu vara aktuell.
I avvaktan på att det nya filminstitutets arbetsformer stabiliseras är det
emellertid enligt min mening angeläget, att barnfilmkommittén får möjlighet att
tills vidare sköta och även utveckla sina kvarstående uppgifter, i första hand
upplysnings- och rådgivningsverksamhet samt internationellt samarbete på barnfilmområdet.
Ett fortsatt statligt bidrag bör sålunda utgå till kostnaderna för
kommitténs verksamhet. Jag finner inte anledning att för nästa budgetår föreslå
någon förändring i fråga om storleken av det statliga bidraget. Förevarande anslag
torde sålunda böra uppföras med oförändrat belopp, 35 000 kr. Jag förutsätter
därvid, att kostnaderna för den nordiska barnfilmnämndens svenska
sektion kan bestridas ur det föreslagna anslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
59
V. Hemställan
För nästa budgetår har i det föregående anslagsökningar föreslagits beträffande
anslagen till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader med 500 000
kr. till (500 000 + 500 000 = ) 1 000 000 kr., till statens konstråd med 36 000 kr. till
(23 000 + 36 000 = ) 59 000 kr., till konstnärsstipendier med 374 000 kr. till
(840 000 + 374 000 = ) 1214 000 kr. och till teaterrådet med 1 000 kr. till (14 000
+ 1 000 = ) 15000 kr. Oförändrad medelsanvisning har föreslagits beträffande
anslagen till utställningar av svensk konst i utlandet, till ersättning åt författare
m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m., till stipendier åt författare
av hög litterär förtjänst, till bidrag till Samfundet De nio och till bidrag
till Barnfilmkommittén. Vidare har föreslagits att det nuvarande anslaget till
kvalitetsstöd till svensk filmproduktion indrages. För avsättning till lotterimedelsfonden
har föreslagits att ett anslag av 36 500 000 kr. uppföres under
riksstatens åttonde huvudtitel.
För de i detta sammanhang berörda anslagsändamålen — här angivna i den
ordning de behandlats — torde sålunda för nästa budgetår böra anvisas sammanlagt
(1
000 000 + 59 000 + 1 214 000 + 100 000 + 2 020 000 + 100 000 + 10 000 +
+ 15 000 + 35 000 + 36 500 000 =) 41 053 000 kr.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
I. för budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa
a) till Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader ett
reservationsanslag av 1 000 000 kr.;
b) till Statens konstråd ett förslagsanslag av 59 000 kr.;
c) till Konstnärsstipendier ett reservationsanslag av 1 214 000
kr.;
d) till Utställningar av svensk konst i utlandet ett reservationsanslag
av 100 000 kr.;
e) till Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras
verk genom bibliotek m. m. ett förslagsanslag av 2 020 000 kr.;
f) till Stipendier åt författare av hög litterär förtjänst ett
anslag av 100 000 kr.;
g) till Bidrag till Samfundet De nio ett anslag av 10 000 kr.;
h) till Teaterrådet ett förslagsanslag av 15 000 kr.;
i) till Bidrag till Bamfilmkommittén ett anslag av 35 000
kr.;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
j) till Avsättning till lo tterime dels fonden ett anslag av
36 500 000 kr.
II. medgiva, att vid statens konstråd må fr. o. m. budgetåret
1963/64 tills vidare vara inrättad en extra ordinarie tjänst
i lönegrad Ae 23 som sekreterare.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj.-t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Jan Sahlin
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1963
61
INNEHÅLL
Sid.
I. Inledning ...................................................... 3
II. Det statliga kulturstödet ........................................ 5
1. Allmänna riktlinjer .......................................... 5
2. Kulturstödets omfattning och fördelning ....................... 6
Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader m. m............ 6
Konstnärsstipendier .......................................... 7
Utställningar av svensk konst i utlandet........................ 8
Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom
bibliotek m. .............................................. 9
Stipendier åt författare av hög litterär förtjänst................. 10
Bidrag till Samfundet De nio.................................. 10
Teaterrådet ................................................. 10
Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion........................ 11
Bidrag till Barnfilmkommittén ................................ 12
Bidragsgivningen av lotterimedel.............................. 12
T TT. Förslag till åtgärder och anslagsförstärkningar på kulturstödets område 16
1. Utredningsförslag ............................................ 16
Betänkande och förslag angående riktlinjer och former för fördelning
av lotterimedel (avgivet av 1948 års utredning om en statens
kulturfond) ........................................... 16
De sakkunniga ............................................ 16
Yttranden ................................................ 17
Den sceniska utbildningen (Betänkande II avgivet av 1955 års pro
vinsteaterutredning)
....................................... 18
De sakkunniga ............................................ 19
Yttranden ................................................ 24
Fortsatt diskussion av utbildningsfrågan ..................... 26
Rikskonserter (Betänkande I av konsertbyråutredningen)........ 28
De sakkunniga ............................................ 29
Yttranden ................................................ 31
2. Myndighetsäskanden beträffande nuvarande riksstatsanslag till
konst, litteratur, musik m. m.................................. 34
3. Övriga förslag ............................................... 40
IV. Departementschefen ............................................ 42
V. Hemställan .................................................... 59
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:299 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov to. to. jämte i ämnet väckta mo a1 i texten