Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om sambruksföreningar, m. m

1963-03-22 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:118, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om sambruksföreningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

1

Nr 118

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om

sambruksföreningar, m. mgiven Stockholms slott

den 22 mars 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den

30 april 1948 (nr 218) om sambruksföreningar,

dels ock bifalla det ytterligare förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

Sambruksförening skall f. n. bestå av minst fem medlemmar. I propositionen

föreslås att Kungl. Maj :t skall äga i särskilda fall medge att antalet

får vara tre eller fyra. Härjämte förordas bl. a. att statlig garanti skall kunna

i viss omfattning beviljas för lån till insats i sambruksförening. 1

1 llihang till riksdagens protokoll 1063. 1 saml. Nr 118

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om

sambruksföreningar

Härigenom förordnas, att 4, 40 och 51 §§ lagen den 30 april 1948 om sambruksföreningar1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4

För att vinna registrering skall

sambruksförening bestå av minst fem

medlemmar samt i enlighet med denna

lag hava antagit stadgar och ekonomisk

plan för verksamheten ävensom

utsett styrelse och revisorer.

§•

För att vinna registrering skall

sambruksförening bestå av minst fem

medlemmar; dock äger Konungen i

särskilda fall medgiva att antalet må

vara tre eller fyra. Härjämte skall föreningen

i enlighet med denna lag hava

antagit stadgar och ekonomisk

plan för verksamheten ävensom ut
-

sett styrelse och revisorer.

Till medlem------erforderlig yrkeskunskap.

Medlemmarna vare------oförmåga därtill.

40 §.

Styrelsen äger-----extra föreningssammanträde.

Revisorerna må-----böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall Extra föreningssammanträde skall

ock av styrelsen utlysas, då det för ock av styrelsen utlysas, då det för

uppgivet ändamål skriftligen påförd- uppgivet ändamål skriftligen påfordras

av minst en tiondel av samtliga ras av minst en tiondel av samtliga

medlemmar, dock minst tre. medlemmar, dock minst två.

51

Sambruksförening skall träda i likvidation,

1. då antalet föreningsmedlemmar

nedgått under fem samt tillräckligt

antal medlemmar ej inträtt inom ett

år och lantbruksstyrelsen ej heller

funnit särskilda skäl medgiva, att föreningens

verksamhet likväl må fortsättas;

1

§•

Sambruksförening skall träda i likvidation,

1. då antalet föreningsmedlemmar

nedgått under fem eller det lägre antal,

som må hava medgivits enligt 4 §

första stycket, samt tillräckligt antal

medlemmar ej inträtt inom ett år och

lantbruksstyrelsen ej heller funnit

särskilda skäl medgiva, att föreningens

verksamhet likväl må fortsättas;

1 Senaste lydelse av 51 §, se SFS 1952: 90.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 118 år 1963 3

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2. då förhållande---

Varder ej------

Utser föreningen----

av rätten.

---så skett.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 mars 1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade

bestämmelser rörande sambruksföreningar samt anför.

I en den 13 augusti 1962 till jordbruksdepartementet inkommen skrift har

Hy ds sambruksförening, Gudhems sambruksförening, Hörnsjöfors sambruksförening

och Tarvs nya sambruksförening hemställt om sådan ändring i lagen

den 30 april 1948 (nr 218) om sambruksföreningar, i fortsättningen kallad

sambrukslagen, att antalet medlemmar i sambruksförening kan få vara

lägre än fem. Sedermera har inom jordbruksdepartementet upprättats en

promemoria angående vissa frågor rörande föreningsj ordbruk (stencilerad).

Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av lantbruksstyrelsen,

domänstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Skaraborgs och

Västmanlands län, riksrevisionsverket, arrendelagsutredningen, Svenska lantarbetareförbundet,

Riksförbundet Landsbygdens folk samt fullmäktige i riksbanken.

Härjämte har inkommit yttranden från lantbruksnämnderna och

hushållningssällskapen i nyssnämnda län.

Ifrågavarande bestämmelser i sambrukslagen

Enligt 1 § sambrukslagen kan förening registreras som sambruksförening,

om den har till ändamål att bereda medlemmarna utkomst genom att på fastighet,

som föreningen äger eller arrenderar, låta medlemmarna bedriva

gemensamt jordbruk och annan i samband därmed stående verksamhet (föreningsjordbruk).

Förutsättning för att registrering skall få ske är bl. a. att föreningen har

minst fem medlemmar. Till medlem får inte utan tillstånd av Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande, av lantbruksstyrelsen antas annan

än svensk medborgare, som är kunnig i jordbruk eller äger annan för verksamheten

erforderlig yrkeskunskap. Medlem är skyldig och berättigad att i

mån av arbetstillgång med egen arbetsinsats delta i föreningens verksamhet,

om inte sjukdom, ålder eller liknande förhållande vållar oförmåga därtill

(4 §). Enligt 51 § skall sambruksförening träda i likvidation, bl. a. då an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Knngl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

ialet föreningsmedlemmar nedgått under fem samt tillräckligt antal medlemmar

inte inträtt inom ett år och lantbruksstyrelsen inte heller funnit

särskilda skäl att medge att föreningens verksamhet likväl får fortsättas.

Slutligen bör här omnämnas en bestämmelse i 40 §, enligt vilken styrelsen

är skyldig att utlysa extra föreningssammanträde, då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av minst en tiondel av samtliga medlemmar, dock

minst tre.

D e par tements promemorian

Efter tillkomsten av sambrukslagen har bildats fem sambruksföreningar,

nämligen år 1951 Ryds sambruksförening i Östergötlands län, år 1952 Tarvs

nya sambruksförening i Stockholms län och Hörnsjöfors sambruksförening

i Västmanlands län, år 1953 Lessebo sambruksförening i Kronobergs län

samt år 1959 Gudhems sambruksförening i Skaraborgs län. Lessebo sambruksförening,

som hade sex medlemmar och av kommunen arrenderade 90

ha åker samt 65 ha äng och bete, har sedermera upphört enär kommunen

inte förlängde arrendet. Ryds sambruksförening, som har fem medlemmar

och av kommunen arrenderar 112 ha åker samt 17 ha äng och bete, kommer

att av samma skäl upphöra 1963. De återstående tre sambruksföreningarna

arrenderar mark av kronan. I var och en av dessa finns fem medlemmar.

Tarvs nya sambruksförening arrenderar 181 ha åker jämte 49 ha äng

och bete, Hörnsjöfors sambruksförening 181 ha åker jämte 13 ha äng och

bete samt Gudhems sambruksförening 150 ha åker jämte 150 ha äng och

bete.

Möjligheterna att bilda förenings jordbruk har sålunda, konstateras i promemorian,

inte utnyttjats i någon nämnvärd omfattning. För en del av

föreningarna har också det ekonomiska resultatet varit mindre tillfredsställande.

Det ifrågasätts om inte gynnsammare resultat skulle ernås ifall medlemsantalet

minskades. Det föreskrivna minimiantalet förefaller alltför stort

i förhållande till föreningsjordbrukens nuvarande arealer. Med ett lägre

medlemsantal kan visserligen insatskapitalet komma att bli lägre än eljest.

Gentemot denna nackdel framhävs dock i promemorian angelägenheten av

att antalet medlemmar kan anpassas till arbetskraftsåtgången vid ett rationellt

drivet sambruk av förekommande storlek. Det synes därför lämpligt

att möjlighet skapas att låta minimiantalet nedgå under fem, dock ej

under tre. Det bör enligt promemorian ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra

när så skall få ske.

I promemorian anföres vidare.

Föreningsjordbruket är till sin natur ett kapitalkrävande företag. Föreningens

eget kapital inskränker sig vid starten till medlemmarnas egna insatser.

Av vinstmedel skall sedan tillskapas en reservfond. Då medlemmarna

ej kan beräknas vid starten äga maskiner och redskap lämpliga för ifrågavarande

storjordbruk, är föreningen sålunda till övervägande del beroende

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 118 år 1068

av främmande kapital. Detta torde för de nuvarande föreningsjordbruken

till huvudsaklig del bestå av statliga driftslån.

Påfrestningarna av det främmande kapitalet kan göras mindre kännbara

genom åtgärder ägnade att öka den egna insatsen. Sålunda kan ifrågasättas

om staten skulle kunna i samband med startandet av ett sambruk hjälpa

medlemmarna att inträda i föreningen med större insats än de själva kan

åstadkomma. Någon möjlighet att vid startandet av ett föreningsj ordbruk

bevilja medlem statlig garanti för lån till den egna insatsen finns f. n. inte.

För ett sambruks fortbestånd måste det vara angeläget att insatskapitalet

redan vid starten täcker en betydande del av företagets kapitalbehov. Kunde

insatskapital till önskvärd storlek anskaffas med hjälp av lånegaranti,

skulle detta på ett väsentligt sätt förbättra föreningens utgångsläge. Visserligen

skulle den enskilde medlemmen på grund av den beviljade lånegarantien

få eu skuldbörda, men denna skulle bli av den art att det måste ligga

i medlemmens eget intresse att spara för att kunna eliminera skulden. För

föreningen såsom sådan måste det även vara angeläget att insatssumman

och därigenom indirekt reservfonden snarast möjligt blir så stor att trycket

av det främmande kapitalet ej verkar hämmande på verksamheten. Behovet

av främmande kapital, huvudsakligen driftslån, blir även mindre ju större

det egna kapitalet är.

Med hänsyn till det anförda förordas i promemorian att statlig lånegaranti

skall kunna beviljas medlem för ökning av den egna insatsen i samband med

startande av sambruksförening. Garantien föreslås begränsad till lånebelopp

som uppgår till högst dubbla värdet av den insats medlemmen själv presterar

och som ej överstiger 10 000 kr.

Härefter anföres i promemorian.

Föreningsj ordbruket är i högre grad än ett konventionellt jordbruk industriellt

betonat och behöver driftsledare med kunnighet, personlig pondus

och förmåga att smidigt avveckla eventuella meningsmotsättningar. Någon

bestämmelse, som kräver att driftsledare skall utses för föreningsjordbruk,

finnes inte. I de befintliga föreningsjordbruken har dock driftsledare utsetts,

och erfarenheten visar att driftsledarens lämplighet kan på ett avgörande

sätt inverka på resultatet av verksamheten. Det är av stor vikt att

en sambruksförening redan vid starten har så god driftsledning som möjligt.

Lantbruksstyrelsen bör därför i samband med tillkomsten av en sambruksförening

tillse att föreningen utsett driftsledare med erforderliga kvalifikationer.

Enligt 22 § sambrukslagen skall arbetslön, som på förhand tillförsäkras

medlem, bestämmas under iakttagande av all den varsamhet som betingas

av önskemålet om en betryggande fondbildning. Det har rekommenderats att

viss del av lönen innehålles tills bokslutet fastställts. Innehållet lönebelopp,

som med hänsyn till det ekonomiska resultatet ej kunnat utbetalas efter bokslutet,

får balanseras såsom föreningens skuld till medlemmarna. Enär medlem

äger rätt att utfå sin andel av eventuell vinst, kan dock diskuteras om

innehållen lönandel verkligen bör belasta föreningen såsom skuld under år

när jordbruket visat underskott. Det synes ej oskäligt om medlems intresse

och ansvar för föreningens fortbestånd skulle medföra att sådan del av innestående

lön, som på grund av det dåliga ekonomiska resultatet ej kunnat utbetalas,

inte upptogs som skuld hos föreningen.

För bedömningen av sambruksföreningars driftsresultat vore det önskvärt

att resultatanalyser årligen upprättades, innehållande uppgifter om bl. a.

arbetsåtgång, arealanvändning, djurhållning, avkastning av olika produk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 ur 1963

tionsgrenar, produktionsmedelsanvändning in. in. För Ryds sambruksförening

har resultatanalyser upprättats sedan år 1954 och för Hörnsjöforsföreningen

åren 1952—1956. Det merarbete i fråga om bokföring, som upprättandet

av sådana analyser kan kräva, torde uppvägas av den ekonomiska

nyttan därav för föreningarna. Det är vidare betydelsefullt att resultatanalyser

finns tillgängliga vid planläggning av föreningarnas jordbruksdrift. Det

är önskvärt att dessa analyser liksom föreningarnas årsredovisningar utförs

efler enhetliga principer, så att det blir möjligt att göra jämförelser mellan

föreningarna.

Enligt de nuvarande sambruksföreningarnas stadgar skall förening träda

i likvidation då 3/4 av insatskapitalet gått förlorade och bristen ej fyllts

inom sex månader. Denna bestämmelse kan tvinga till likvidation även där

det ej är påkallat av hänsyn till tredjeman. Om en sambruksförening första

året får underskott och följande år jämväl är dåliga ur skördesynpunkt, torde

insatskapitalet bli så hårt beskuret att föreningen ej kan undgå att träda

i likvidation. Då staten står som garant för det huvudsakliga skuldbeloppet,

driftslånet, synes det onödigt hårt att under alla förhållanden framtvinga en

likvidation så snart ifrågavarande situation uppstår. Den berörda stadgebestämmelsen

synes därför böra uppmjukas.

Vid utarrendering av kronojord till sambruksförening torde böra tillämpas

samma principer som gäller för de nuvarande föreningsj ordbruken. Lantbruksstyrelsen

skall sålunda vara beslutsmyndighet. Brukningsenheten bör

vara sådan att jordbruket kan bereda föreningsmedlemmarna tillfredsställande

försörjning. I samband med upplåtelsen skall brukningsenheten genom kronans

försorg förses med nödiga byggnader och övriga för jordbruksdriften

erforderliga anläggningar. Upplåtelsen skall i regel ske enligt bestämmelserna

i nyttjanderättslagen. Arrendeavgiften skall avpassas till jordbruksdriftens

avkastning. Arrendetiden bör ej överstiga 20 år. Föreningen bör få företrädesrätt

till arrendet vid fortsatt utarrendering samt viss rätt att inlösa

föreningsj ordbruket. Som förutsättning för inlösen skall gälla att föreningens

medlemmar varit dugliga och skötsamma samt att föreningen kan antas

vara i stånd att genomföra köpet. Köpeskillingen skall bestämmas med hänsyn

till brukningsenhetens värde vid försäljningstillfället. För att förebygga

spekulation bör dock lantbruksstvrelsen kunna fastställa köpeskillingen till

högre belopp, i vilket fall köparen skall kunna få avskrivningslån motsvarande

skillnaden mellan köpeskillingen och det uppskattade värdet av brukningsenheten.

Dylikt avskrivningslån skall kunna avskrivas efter tio ar från

försäljningen. Skulle brukningsenheten säljas före utgången av tioårsperioden,

skali lantbruksstyrelsen pröva om avskrivningslånet skall inbetalas.

Betalning bör i regel krävas endast om köpeskillingen överstiger brukningsenhetens

värde vid inlösentillfället, inklusive kostnaden för sedermera vidtagna

förbättringsåtgärder.

I arrendet av ett föreningsj ordbruk ingår liksom i allmänhet vid jordbruksarrende

allenast de till den upplåtna fastigheten hörande inägorna.

Tanken har framkastats att låta jämväl tillhörande skog ingå i arrendet.

Föreningsmedlemmarna skulle därigenom beredas arbetstillfällen på egendomen

även under den lid av året då arbetet med det egentliga jordbruket

ej tar samtliga föreningsmedlemmars lid i anspråk. F. n. torde två a tre

medlemmar under vinterhalvåret vara sysselsatta utanför föreningsjordbruket.

Under denna tid minskar föreningens inkomster, medan inkomsterna

ökar för dessa medlemmar. Om skogen kunde på något sätt infogas i föreningens

rörelse, skulle detta sannolikt medföra fördelar för föreningen av

både ekonomisk och arbetsmässig art. Det torde emellertid, bl. a. med hänsyn

till svårigheten att beräkna värdet av skogen vid arrendetidens början

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

och slut, inte vara genomförbart att låta arrendet omfatta även skogen.

Däremot kunde tänkas att bland arrendevillkoren inta bestämmelse om rätt

för föreningen att efter samråd med den myndighet som förvaltar skogen

tå utföra allt arbete i skogen beträffande avverkning och skogsvård m. m.

Vid inlösen av ett föreningsjordbruk torde merendels viss skogsmark böra

åttolja egendomen med hänsyn till de jordbrukspolitiska strävandena att

skapa så vinstgivande jordbruk som möjligt.

När fråga uppkommer om investering i ett föreningsjordbruk under kronan,

bör samråd givetvis ske med föreningen. Medlemmarna bör vara införstådda

med de byggnadsföretag som avses skola utföras, och skälig hänsyn

bör tas till deras önskemål beträffande byggnadsföretagets utformning

och placering. Då storleken av arrendeavgälden direkt eller indirekt bestäms

med hänsyn till de investeringar som görs, talar även detta för att

medlemmarna skall få tillfälle att framföra sin mening i investeringsfrågor.

F. n. ombesörjs tillsynen och den rådgivande verksamheten med avseende

å sambruksförening av vederbörande lantbruksnämnd med lantbruksstyrelsen

som godkännande myndighet. Eftersom föreningsjordbruk utgör en speciell

form av jordbruksdrift, har ifrågasatts om ej lantbruksstyrelsen bör

mera direkt engagera sig för dessa jordbruk. Lantbruksnämndernas prövning

skulle därigenom komma att inskränkas i förvaltningsfrågor. Den kontakt-

och beredningsverksamhet, som måste äga rum mellan lantbruksstyrelsen

och sambruksförening, torde fortfarande böra utföras av lantbruksnämnden.

Det synes dock ej nödvändigt att för detta ändamål engagera hela

lantbruksnämnden. Det torde vara tillfyllest om lantbruksstyrelsen uppdrar

denna verksamhet åt ett utskott inom nämnden eller åt lantbruksdirektören

eller annan tjänsteman hos nämnden.

Remissyttrandena

Med endast ett undantag ställer sig remissorganen positiva till s a mbruksidén.

Enligt lantbruksnämnderna i Stockholms län och stad samt

i Östergötlands och Västmanlands län tyder utvecklingstendenserna inom

jordbruket på att jordbruk i föreningsform kan få ökad tillämpning. Det

framhålls även att föreningsjordbruk ger lantarbetare möjlighet att bli egen

töretagare med bibehållande av åtskilliga sociala förmåner för arbetstagare.

Svenska lantarbetareförbundet omtalar, att många förbundsmedlemmar önskat

starta föreningsjordbruk men inte kunnat fullfölja sin avsikt på grund

av brist på lämpliga jordbruk. Förbundet anser att statsmakterna bör vidta

åtgärder för att lämpliga jordbruk skall bli tillgängliga för föreningsjordbruksändamål.

Endast Riksförbundet Landsbygdens folk uttalar tvekan om

lämpligheten av fortsatt drift i form av föreningsjordbruk.

Samtliga remissorgan tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget angående

medlemsantalet i sambruksförening. Riksbanksfullmäktige

framhåller att ett minskat medlemsantal synes vid given storlek

på föreningsjordbruket vara av väsentlig betydelse för jordbrukets ekonomi,

om medlemmarna därmed kan beredas bättre sysselsättning. Men

medlemsantalet har även betydelse för kapitalfrågan, då ett lägre medlemsantal

förutsätter större egna kapitalinsatser, om beroendet av främmande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

kapital inte skall bli för stort. Kan medlemmarna prestera dessa större insatser,

synes det lägre medlemsantalet vara av värde; om de inte kan det,

synes kapitalfrågan vara det väsentligaste problemet.

Förslaget om statlig garanti för lån till insats tillstyrks av

iantbruksstyrelsen samt av lantbruksnämnderna, hushållningssällskapen

och länsstyrelserna i Östergötlands och Skaraborgs län ävensom av lantbruksnämnden

och hushållningssällskapet i Västmanlands län, Svenska

lantarbetareförbundet och Riksförbundet Landsbygdens folk. Stockholms

läns och stads lantbruksnämnd och hushållningssällskap finner att lånegarantin

bör kunna avse högre belopp än 10 000 kronor. Hushållningssällskapet

anser att medlemmarna bör genom större insatser påta sig vidgat ansvar

för föreningens skulder; de bör bli personligen ansvariga för minst en

tredjedel av det från staten lånade kapitalet. Andra remissorgan åter ifrågasätter

om någon nämnvärd förbättring åstadkoms genom att en del av skuldbördan

läggs på medlemmarna i stället för på föreningen. Det förmodas

också bli svårt att finna medlemmar som vill ikläda sig större personligt ekonomiskt

ansvar. Den ekonomiska belastningen på föreningarna skulle i stället

kunna minskas genom att amorteringstiden för driftslån förlängdes. Riksbanksfullmäktige

anmärker att beroendet av främmande kapital inte minskas

av att medlemmarna själva tar på sig en del av skuldbördan.

Vad i promemorian anföres rörande driftsledning vinner praktiskt

taget allmän anslutning bland remissorganen. Svenska lantarbetareförbundet

avvisar dock tanken att Iantbruksstyrelsen skulle tillse att driftsledare

med tillräckliga kvalifikationer utses, enär en sådan ordning skulle medföra

ovidkommande inblandning i föreningens interna angelägenheter.

Remissorganen har inte gjort någon invändning mot uttalandena i promemorian

angående avskrivning av medlems lönefordran på

föreningen.

Med anledning av promemorians uttalande rörande årliga resultatanalyser

framhåller lantbruksnämnden i Skaraborgs län att sambruksföreningarna

inte bör betungas med någon extra bokföring. Svenska lantarbetareförbundet

betonar att upprättandet av sådana analyser visserligen

i och för sig är önskvärt men bör få bero på föreningarna själva. I fråga om

sambruksföreningarnas bokföring understryker flera remissorgan angelägenheten

av att tillämpa enhetliga principer.

Mot uttalandet i promemorian angående lättnad i likvidation stvånget

har remissorganen inte gjort någon invändning liksom ej heller

mot promemorians innehåll beträffande principerna för utarrender

i n g av kronojord.

Även promemorians innehåll angående sambruksförenings deltagande

i skogsarbete lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Domänstyrelsen framhåller dock svårigheten att i förväg beräkna skogsarbetets

omfattning under hela arrendetiden samt förordar att skogsarbetet inte

regleras i arrendeavtalet utan i särskilt arbetsavtal i huvudsaklig överens
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1963

stämmelse med vad som tillämpas inom domänverket vid anlitande av tillfällig

skoglig arbetskraft.

Mot promemorians uttalande angående samråd rörande investering

har remissinstanserna inte gjort någon invändning. Med anledning

av promemorians rekommendationer angående handläggningen av

ärenden rörande föreningsj ordbruk uttalar Svenska lantarbetareförbundet

att lantbruksnämnd bör befatta sig med dessa frågor endast

på direktiv från lantbruksstyrelsen.

Departementschefen

De fåtaliga sambruksföreningar, som bildats hittills och som alla började

sin verksamhet på 1950-talet, har haft att kämpa med ekonomiska svårigheter

till följd av bland annat de dåliga skördeutfallen under större delen

av 1950-talet. Trots detta synes råda ett visst intresse för bildande av nya

föreningsjordbruk. Utvecklingstendensen inom jordbruket mot större brukningsenheter

tyder också på att sambruksdrift kan ha framtiden för sig.

På grundval av de erfarenheter, som hittills vunnits angående föreningsjordbruken,

har i den departementspromemoria, som återgivits i det föregående,

framförts en del förslag och rekommendationer i syfte att avhjälpa vissa

yppade olägenheter och underlätta tillkomsten av nya föreningsj ordbruk.

Enligt 4 § sambrukslagen skall sambruksförening, liksom i regel annan

ekonomisk förening, bestå av minst fem medlemmar. Har med tiden antalet

kommit att nedgå under fem, kan dock lantbruksstyrelsen enligt 51 § på

särskilda skäl medge att verksamheten likväl får fortsättas. Sedan lagens

tillkomst har den fortgående driftsrationaliseringen minskat behovet av manuell

arbetskraft inom jordbruket. För att kunna bereda full sysselsättning

åt fem medlemmar måste ett föreningsj ordbruk numera vara av betydande

omfattning. Att vid en föreningsbildning frambringa en sådan brukningsenhet

kan emellertid i dagens läge möta oöverstigliga svårigheter. Med hänsyn

härtill bör, såsom föreslagits i promemorian, Kungl. Maj :t äga i särskilda

fall medge att medlemsantalet får stanna vid tre eller fyra. I första hand bör

dock eftersträvas att storleksrationalisera den aktuella brukningsenheten

och upprätthålla kravet på minst fem medlemmar. Innan dispens ges, bör

också tillses att insatskapitalet blir av betryggande storlek trots det låga

medlemsantalet. Vad nu förordats medför ändringar i 4 och 51 §§ sambrukslagen.

Som en följdändring bör i 40 § tredje stycket det lägsta antal föreningsmedlemmar,

som kan utverka extra föreningssammanträde, sänkas

från tre till två.

I enlighet med vad nu anförts har inom jordbruksdepartementet utarbetats

förslag till lag angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om

sambruksföreningar, vilket förslag torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

Beträffande övriga i promemorian berörda spörsmål kan jag i det väsentliga

ansluta mig till de där anförda synpunkterna. Jag förordar således att

statlig garanti skall kunna beviljas för lån till insats i sambruksförening,

dock högst för lånebelopp som motsvarar två tredjedelar av insatsen och

inte överstiger 10 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att

meddela närmare bestämmelser i ämnet. -— Jag delar också uppfattningen

att ett föreningsjordbruk redan från starten behöver bästa möjliga driftsledning.

Även om lantbruksstyrelsen givetvis inte skall obehörigen blanda

sig i föreningens interna angelägenheter, synes styrelsen inte kunna undgå

att beakta huruvida tillgång finns till kompetent driftsledning, då statligt

ekonomiskt stöd beviljas föreningen. Vidare biträder jag de rekommendationer

som i promemorian givits föreningsj ordbruken om avskrivande i vissa

fall av medlems lönefordran på föreningen, om upprättande av resultatanalyser

och om uppmjukande av likvidationstvånget.

Beträffande utarrendering av kronojord till sambruksförening och inlösen

av föreningsarrendejordbruk bör även framgent i stort sett tillämpas samma

riktlinjer som gällt tidigare. Det får ankomma på lantbruksstyrelsen att

i arrendekontrakten utfästa de rättigheter och förmåner som sålunda skall

tillkomma föreningarna. Lantbruksstyrelsen bör också kunna bemyndigas

att i särskilda fall medge anstånd med erläggande av arrende. — I anslutning

till promemorian anser jag vidare att myndigheterna bör söka medverka

till att sambruksförening, som arrenderar kronojord, i arrendekontraktet

eller särskilt avtal tillförsäkras arbete på skog, som må tillhöra egendomen,

eller annan kronoskog i trakten. I fall, där skogen kan tänkas komma att

jämte föreningsj ordbruket förvärvas av föreningen, bör föreningen också få

tillfälle att framföra synpunkter på skogens skötsel.

I de frågor, som jag nu inte särskilt berört, ansluter jag mig helt till promemorian.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det förut nämnda

lagförslaget, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Raimoncl Kolk

'' Bilagan, som är likalydantle med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 118 år 1963

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 18 mars

1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över jordbruksärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 8 mars

1963, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående ändring i lagen den 30 april 19i8 (nr 218) om sambruksföreningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

revisionssekreteraren Berndt Erneholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

13

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 18 mars

1963 avgivna utlåtande över det den 8 mars 1963 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om

sam bruksföreningar.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,

och hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att

dels jämlikt § 87 regeringsformen antaga förenämnda lagförslag,

dels ock godkänna att statlig garanti må lämnas för lån till insats i sambruksförening

i enlighet med vad föredraganden tidigare förordat.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630381

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:256 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den SO april 19^8 a1 i texten
  2. 1LU 1963:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 april 19i8 s. 1 i texten