Med förslag till förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391), m. m
1963-03-15 · 73 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 72 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1963:128, Med förslag till förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391), m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
1
Nr 128
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj
1960 (nr 391), m. m.; given Stockholms slott den 15
mars 1963.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag,
dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om
ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391)
dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 18 maj 1956 (nr 328) om kontroll
å ädelmetallarbeten
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås godkännande för Sveriges del av tva den 8 juni
1961 dagtecknade konventioner, som utarbetats av Rådet för samarbete på
tullområdet i Bryssel. Konventionerna syftar till införsellättnader, den ena
beträffande yrkesutrustning och den andra beträffande varor som är avsedda
att visas eller användas vid utställningar, mässor, möten eller liknande
evenemang. I propositionen framlägges även förslag till de författningsändringar,
som föranleds av konventionerna.
Vidare föreslås utvidgad tullfrihet för delar till vapen och ammunition för
militärt bruk, inklusive delar till stridsvagnar och pansarbilar.
Slutligen föreslås befogenhet för generaltullstyrelsen att till lokal tullmyndighet
delegera sin prövning i vissa speciella frågor om tullfrihet eller tullnedsättning.
1 llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 128
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
Förslag
till
Förordning
om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391)
Härigenom förordnas, att 5 § 1 mom. samt 8, 10 och 12 §§ tulltaxeförordningen
den 13 maj 1960 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
5 §•
1 mom. På villkor, —--av
fisknät; samt
e) delar, tillbehör---av luft
fartyg.
8 §•
Tullfrihet åtnjutes---därom
förordnar;
5. mindre maskiner och apparater
samt instrument, redskap, verktyg
och andra dylika föremål, som inresande
yrkesutövare inför i och för sin
yrkesutövning, därest de äro avsedda
att av honom användas under tillfälligt
uppehåll i riket samt tullanstalten
icke med hänsyn till varornas mängd
eller beskaffenhet finner tullfrihet böra
medgivas allenast på sätt i 10 §
punkten 3 sägs;
6. förnödenheter medförda---
internationell samfärdsel.
10 §.
Tullfrihet under---av ex
portvaran;
-
(Föreslagen lydelse)
5 §•
1 mom. På villkor,---av
fisknät;
e) delar, tillbehör —--av luft
fartyg;
samt
f) delar till vapen och ammunition
för militärt bruk, härunder inbegripet
delar till stridsvagnar och andra
pansrade stridsfordon.
8 §•
Tullfrihet åtnjutes---därom
förordnar;
5. mindre maskiner och apparater
samt instrument, redskap, verktyg
och föremål av annat slag, som inresande
yrkesutövare inför i och för sin
yrkesutövning under tillfälligt uppehåll
i riket, därest de äro avsedda att
användas av honom eller under hans
personliga överinseende samt tullanstalten
icke med hänsyn till varornas
mängd eller beskaffenhet finner tullfrihet
böra medgivas allenast på sätt
i 10 § punkten 3 sägs;
6. förnödenheter medförda---
internationell samfärdsel;
20. blanketter, register och andra
handlingar avsedda att användas vid
eller i samband med konferenser,
kongresser eller liknande arrangemang
av internationell karaktär;
21. varor, som äro avsedda att utdelas
eller förbrukas vid utställningar
och mässor, i den mån Konungen
därom förordnar.
10 §.
Tullfrihet under — — — av exportvaran
;
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
3
(Nuvarande lydelse)
3. mindre maskiner och apparater
samt instrument, redskap, verktyg
och andra dylika föremål, vilka införas
under sådana omständigheter
som i 8 § punkten 5 avses men för vilka
tullfrihet enligt nämnda författningsrum
icke medgives;
4. utrustning för — --för avels
ändamål.
Angående den---förordnar
Konungen.
12 §.
Har transportmedel eller annan vara,
beträffande vilken tullfrihet under
viss tid medgivits enligt denna förordning,
innan nämnda tid utgått blivit
förstörd eller gått förlorad eller
blivit så svårt skadad, att varan finnes
icke kunna iståndsättas, må generaltullstyrelsen,
där så med hänsyn
till omständigheterna finnes skäligt,
medgiva att tull ej skall utgå eller
skall utgå endast för sådana delar av
varan, som befinna sig i användbart
skick.
Vad sålunda---viss tid.
(Föreslagen lydelse)
3. utrustning, som för inresandes
yrkesutövning tillfälligt införes och
för vilken tullfrihet enligt 8 § punkten
5 icke medgives, i den mån Konungen
därom förordnar;
4. utrustning för — ---för avels
ändamål.
Angående den--— förordnar
Konungen.
12 §.
Har transportmedel eller annan vara,
beträffande vilken tullfrihet under
viss tid medgivits enligt denna
förordning, innan nämnda tid utgått
blivit förstörd eller gått förlorad eller
blivit så svårt skadad att varan finnes
icke kunna iståndsättas, må, där
så med hänsyn till omständigheterna
finnes skäligt, medgivas, att tull
ej skall utgå eller skall utgå endast
för sådana delar av varan som befinna
sig i användbart skick.
Vad sålunda--— viss tid.
Denna förordning träder i kraft, såvitt avser ändringen av 5 § 1 mom. och
12 §, den 1 juli 1963 samt i övrigt å dag som Konungen bestämmer.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 18 maj 1956 (nr 328)
om kontroll å ädelmetallarbeten
Härigenom förordnas, att 4, 11 och 29 §§ förordningen den 18 maj 1956
om kontroll å ädelmetallarbeten skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse)
4 §•
Från förordningens —--och
medaljer;
ädelmetallarbeten, som — — —
och dylikt.
Mynt- och justeringsverket---
sådant föVemål.
Ädelmetallarbete, som-----å
arbetet.
11 §•
Utan hinder---- riket införas
a) tävlingspris, gåvor, föremål som
inköpts på resa i utlandet och äro avsedda
för importörens eller hans familjs
personliga bruk samt föremål
som äro att hänföra till flyttsaker;
b) ädelmetallarbeten, som inkomma
för att förevisas såsom prover eller
såsom utställningsföremål och vilka
äro avsedda att därefter återutföras,
såvida införseln är traktatsenligt
medgiven.
Då fråga år om gåvor eller föremål
som inköpts på resa i utlandet och
äro avsedda för importörens eller
hans familjs personliga bruk, skall
ägaren härom på begäran avlämna en
av honom på heder och samvete avgiven
skriftlig försäkran.
(Föreslagen lydelse)
4 §.
Från förordningens---och
medaljer;
ädelmetallarbeten, som inkomma
för att förevisas såsom prover eller
ut ställnings föremål och vilka äro avsedda
att därefter återutföras;
ädelmetallarbeten, som — — —
och dylikt.
Mynt- och justeringsverket---
sådant föremål.
Ädelmetallarbete, som---å
arbetet.
11 §■
Utan hinder---riket införas
a) tävlingspris samt föremål, vilka
äro avsedda för importörens eller
hans familjs personliga bruk eller
som gåva till närstående för hans eller
hans familjs personliga bruk;
b) ädelmetallarbeten, vilka införas
under sådana omständigheter som för
tullpliktig vara kunna medföra tullfrihet
enligt 10 § tulltaxeförordningen.
Vid införsel av ädelmetallarbeten,
som avses i första stycket a), skall
ägaren på begäran av vederbörande
tullmyndighet avlämna skriftlig uppgift
om att omständigheterna i det
föreliggande fallet äro sådana som
omförmälas i nämnda författningsrum.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
(Nuvarande lydelse)
29 §.
Arbete, som inkommit till riket för
att förevisas såsom prov eller utställningsföremål
och därefter återutföras,
skall i stället för kontrollstämpel
förses med plomb eller annat identifieringsmärke
på sått mynt- och justeringsverket
bestämmer.
(Föreslagen lydelse)
29 §.
Ädelmetallarbeten, vilka införas
under sådana omständigheter som för
tullpliktig vara kunna medföra tullfrihet
enligt 10 § tulltaxeförordningen,
skola i den utsträckning och på
det sätt generaltullstyrelsen efter
samråd med mynt- och justeringsverket
närmare bestämmer förses
med identifieringsmärke.
Denna förordning träder i kraft å dag som Konungen bestämmer.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars
1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,
Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av
konvention angående tillfällig införsel av grkesutrustning, m. m., och anför
därvid följande.
I. Inledning
Rådet för samarbete på tullområdet har vid sin XVIII :e session utarbetat
två den 8 juni 1961 i Bryssel dagtecknade tull konventioner. Den ena,
jämte bilagor, rör tillfällig införsel av yrkesutrustning och har trätt i kraft
den 1 juli 1962. Den andra gäller lättnader vid införsel av varor, som är avsedda
att visas eller användas vid utställningar, mässor, möten eller liknande
evenemang av kommersiell, teknisk, religiös, uppfostrande, vetenskaplig,
kulturell eller filantropisk karaktär. Denna konvention har trätt i kraft den
13 juli 1962. Från svensk sida har konventionerna jämte bilagor, med förbehåll
för ratifikation, undertecknats den 30 mars 1962. Enligt vad som
stadgas i konventionerna träder de för Sveriges del i kraft tre månader efter
det att Sverige deponerat ratifikationsdokument.
De båda konventionerna torde i engelsk text jämte svenska översättningar
få såsom Bihang A och B fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Över konventionsförslagen har, efter remiss, yttranden avgivits av myntoch
justeringsverket, generaltullstyrelsen, statens jordbruksnämnd samt
kommerskollegium, över yttrandet från mynt- och justeringsverket har, efter
remiss, nytt yttrande avgivits av generaltullstyrelsen. Ett godkännande
av konventionerna har av alla remissinstanser tillstyrkts eller lämnats utan
erinran. I detta sammanhang må nämnas, att Rådet för samarbete på tullområdet
vid sin XIX:e session utarbetat en den 6 december 1961 dagtecknad
tullkonvention rörande ATA-carneten för temporär införsel av varor (ATAkonventionen).
Enligt denna konvention skall de därav bundna staterna, när
det gäller varor som tillfälligt införs enligt de båda tidigare omnämnda konventionerna,
i stället för sina nationella handlingar samt som säkerhet för
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
importavgifter och liknande avgifter godtaga s. k. ATA-carneter. Därmed
avses handlingar, utfärdade i enlighet med ATA-konventionens bestämmelser
av sammanslutning som godkänts därtill av konventionsansluten
stats tullmyndighet. ATA-konventionen bär godkänts av Kungl. Maj :t den
26 juli 1962 och från svensk sida undertecknats, med förbehåll för ratifikation,
den 31 juli 1962. För godkännande av denna konvention och utfärdande
av de författningar, som föranleds därav, torde riksdagens medverkan
inte vara erforderlig.
Vidare har jag att anmäla fråga om ändring av 5 § 1 mom. tulltaxeförordningen
i syfte att utvidga tullfriheten beträffande delar till vapen
och ammunition för militärt bruk, inklusive delar till stridsvagnar
och andra pansrade stridsfordon. Framställning härom har gjorts av generaltullstyrelsen
i skrivelse den 7 mars 1962.
över styrelsens framställning har, efter remiss, yttranden avgivits av
riksskattenämnden, försvarets förvaltningsdirektion, kommerskollegium och
Sveriges industriförbund. Samtliga remissinstanser har tillstyrkt framställningen
eller lämnat denna utan erinran. I samband med remissbehandlingen
av generaltullstyrelsens framställning har Sveriges industriförbund,
Stockholms handelskammare och Svenska aktiebolaget Philips hemställt om
utvidgning av tullfriheten för vapendelar till att omfatta även elektroniska
riklmedel, kontroll- och eldledningsinstrument samt delar till sådana apparater
liksom delar till vapen och ammunition som införs för tillverkning av
varor för export. Vidare har försvarets förvaltningsdirektion ifrågasatt en
omprövning av tulltaxeringen av hela vapensystem och reservdelar därtill.
Efter remiss har yttranden avgivits, över framställningarna om utvidgning
av tullfriheten för vapendelar av generaltullstyrelsen, försvarets förvaltningsdirektion
och kommerskollegium samt över förvaltningsdirektionens
förslag av generaltullstyrelsen och kommerskollegium. Vid remissbehandlingen
av de här berörda frågorna har skilda uppfattningar kommit till uttryck.
Slutligen har jag att anmäla en framställning av generaltullstyrelsen om
delegationsrätt i vissa frågor rörande tullfrihet eller tullnedsättning.
Framställningen gäller fall då transportmedel eller annan vara, beträffande
vilken tullfrihet enligt tulltaxeförordningen medgivits under viss tid, innan
denna tid utgått blivit förstörd eller gått förlorad eller blivit så svårt skadad
att varan inte kan iståndsättas. över generaltullstyrelsens framställning
har, efter remiss, yttrande avgivits av kommerskollegium, som inte haft
någon erinran mot bifall till framställningen.
Jag anhåller nu att få taga upp dessa frågor till närmare behandling.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
II. Konventionen om tillfällig införsel av yrkesutrustning
Konventionen
Konventionen är avsedd att underlätta det internationella utbytet av specialiserad
yrkesskicklighet och teknik. Vid konventionen är fogade tre bilagor,
avseende olika slag av yrkesutrustning, nämligen bilaga A rörande
utrustning för press, radio eller television, bilaga B rörande filmutrustning
och bilaga C rörande annan yrkesutrustning. Enligt konventionens artikel
15 mom. 5 skall varje stat vid tiden för undertecknande, ratifikation eller
anslutning anmäla, av vilken bilaga eller vilka bilagor staten skall vara bunden.
Samma stat kan senare förklara sig bunden av ytterligare en eller flera
bilagor.
Varje fördragsslutande stat skall enligt artikel 2 medge temporär införsel
av utrustning, som avses i bilaga varav staten är bunden, på de villkor som
angivits i själva konventionen och i respektive bilaga. Då de fördragsslutande
parterna har möjlighet att välja, vilken eller vilka av de tre bilagorna de
önskar vara bundna av, kan konventionen betraktas som tre internationella
överenskommelser sammanförda i en, varvid de gemensamma bestämmelserna
intagits i själva konventionen (artiklarna 1—22), medan specialbestämmelserna
för varje grupp av utrustning intagits i vederbörande bilaga.
Uttrycket »temporär införsel» definieras i artikel 1 b) som tillfällig införsel
fri från importavgifter, införselförbud och införselbegränsningar under
villkor att återutförsel äger rum. Med »importavgifter» avses enligt mom.
a) i samma artikel tullar samt alla andra avgifter och skatter, som erlägges
vid eller i samband med import. Uttrycket skall även inbegripa alla
interna skatter och acciser, som åvilar importerade varor, men inte omfatta
avgifter och pålagor, som begränsas till de ungefärliga kostnaderna för
lämnade tjänster och som inte utgör indirekt skydd för inhemska produkter
eller beskattning av importen i fiskalt syfte. Enligt ett uttalande i rapport av
Tullsamarbetsrådets permanenta tekniska kommitté från dess sammanträde
i mars 1961 skall uttrycket avse endast sådana skatter och avgifter, som
uppbärs i samband med importen, men däremot inte sådana skatter och
avgifter som uttas på ett senare stadium, t. ex. i samband med varors försäljning.
Bilaga A avser utrustning, som representanter för press, radio eller television
behöver då de besöker ett land för att göra reportage eller för att
sända eller spela in bestämda program. Bilaga B gäller nödvändig utrustning
för en person, som besöker ett land för att göra en eller flera bestämda
filmer. Bilaga C slutligen rör annan yrkesutrustning, vilken är nödvändig
för att en person skall kunna utöva sitt hantverk eller sitt yrke då han
besöker ett land för att fullgöra ett bestämt uppdrag. De yrkesutövare, som
avses i bilaga C, är enligt en exempelförteckning i bilagan bl. a. montörer,
rationaliserings- och bokföringsexperter, kartläggare, malm- och oljeletare,
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
läkare, veterinärer, vetenskapsmän, skådespelare, musiker, varieté- och
cirkusartister samt föreläsare. I bilaga C undantas utrustning, avsedd att
användas i inrikestrafik eller vid industriell tillverkning eller emballering
av varor eller — utom beträffande handverktyg — för utnyttjande av
naturtillgångar, för uppförande, reparation eller underhåll av byggnader,
för jordarbeten eller för liknande arbeten.
Som villkor för temporär införsel anges i samtliga bilagor, att utrustningen
skall ägas och importeras av en fysisk eller juridisk person vilken
är bosatt respektive etablerad utomlands, att utrustningen skall kunna
identifieras vid återutförseln och att den skall användas endast av den besökande
eller under hans personliga överinseende. Sistnämnda villkor skalL
dock inte gälla i fråga om utrustning för inspelning av film i enlighet med
ett saminspelningsavtal (»co-production contract»), som godkänts av de
behöriga myndigheterna i införsellandet enligt en överenskommelse mellan
vederbörande regeringar om saminspelning av film. Någon sådan överenskommelse
om saminspelning har ännu inte ingåtts av den svenska regeringen.
Bilagorna A och B innehåller dessutom bestämmelser om att materielen
-—- med visst undantag — inte får vara föremål för hyresavtal eller
liknande avtal, som ingåtts av person vilken är bosatt eller etablerad i införsellandet.
Svenska författningar som berörs av konventionen
Vad först angår tull för yrkesutrustning finns i 8 § punkten 5 tulltaxeförordningen
en bestämmelse om definitiv tullfrihet för sådan utrustning.
Enligt denna bestämmelse åtnjuts tullfrihet för mindre maskiner och
apparater samt instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål, som
inresande yrkesutövare inför i och för sin yrkesutövning, under förutsättning
att de är avsedda att användas av honom under tillfälligt uppehåll i
Sverige samt att tullanstalten inte med hänsyn till varornas mängd eller beskaffenhet
finner tullfrihet böra medges endast temporärt med stöd av 10 §
punkten 3 tulltaxeförordningen.
Enligt sistnämnda bestämmelse kan tullfrihet under viss tid medges för
mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och andra
dylika föremål, vilka införs under sådana omständigheter som avses i
8 § punkten 5 men för vilka definitiv tullfrihet enligt detta författningsrum
inte medges.
I viss utsträckning kan emellertid den utrustning, som avses i konventionen
och dess bilagor, falla under 10 § punkterna 4 och 5 tulltaxeförordningen.
Där stadgas tullfrihet under viss tid beträffande utrustning för cirkusar,
livolin eller andra liknande företag, som endast tillfälligt uppehåller sig i
Sverige (punkten 4), liksom beträffande varor, som införs för tillfälligt bruk
vid teaterföreställningar eller vid kongresser, officiella festligheter, idrottstävlingar
eller andra liknande arrangemang av internationell karaktär
(punkten 5).
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
Som exempel på yrkesutrustning, för vilken temporär tullfrihet skall medges,
nämns i konventionsbilagorna också fordon, vilka är konstruerade eller
särskilt iordningställda för de i bilagorna angivna ändamålen. De grundläggande
svenska bestämmelserna om temporär tullfrihet för transportmedel
finns i 11 § tulltaxeförordningen. Enligt detta författningsrum äger Kungl.
Maj :t förordna om tullfrihet under viss tid för transportmedel, som endast
tillfälligt skall användas inom riket, ävensom för särskilt inkommande delar
och tillbehör avsedda till reparation av sådant transportmedel. I 50 § 1 mom.
av den med stöd av detta stadgande utfärdade kungörelsen den 13 maj 1960
(nr 392) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen (tulltaxeringskungörelsen)
är föreskrivet, att tullfrihet under viss tid får åtnjutas
för transportmedel, som begagnas för införsel till eller är avsett för utförsel
från riket av varor eller personer, samt för transportmedel, som införs av
resande vilken är bosatt i utlandet och endast tillfälligt skall vistas inom
riket. Enligt 53 § tulltaxeringskungörelsen får tullfrihet jämlikt 11 § tulltaxeförordningen
medges även för delar och tillbehör till sådana transportmedel,
som nu nämnts.
I artikel 9 av konventionen sägs, att bestämmelserna om temporär tullfrihet
i konventionen anger minimilättnader och inte utesluter tillämpning
av större ensidigt bestämda lättnader. De svenska bestämmelserna om definitiv
tullfrihet i viss utsträckning strider således inte mot konventionen.
Det varuområde, som täcks av de nuvarande svenska bestämmelserna, är
emellertid mindre än det, som anges i konventionens bilagor.
Från tillämpningen av bilaga C till konventionen har, såsom nämnts i redogörelsen
för denna, undantagits utrustning, vilken är avsedd att användas
i inrikestrafik eller för industriell tillverkning eller emballering av varor
eller — utom beträffande handverktyg — för utnyttjande av naturtillgångar,
för uppförande, reparation eller underhåll av byggnader, för jordarbeten eller
för liknande arbeten. Undantaget för utrustning, som skall användas i inrikestrafik,
svarar mot en svensk bestämmelse i 50 § 4 mom. tulltaxeringskungörelsen.
Där förbjudes att, i annat fall än då Kungl. Maj :t lämnat medgivande
därtill, i egentlig inrikestrafik använda temporärt tullbefriat transportmedel,
som begagnas för införsel till eller är avsett för utförsel från
Sverige av varor eller personer. Övriga nyssnämnda undantag från tillämpligheten
av bilaga C saknar däremot motsvarigheter i gällande svenska föreskrifter.
Såsom tidigare nämnts, föreskriver konventionen temporär befrielse från
inte bara tullar utan även andra införselavgifter.
Enligt 1 § förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift
i vissa fall skall för vara, som införs till riket under sådana omständigheter
vilka för tullpliktig vara medför rätt till tullfrihet enligt bl. a. 8—
12 §§ tulltaxeförordningen, inte heller utgå skatt eller annan avgift, som på
grund av införseln eljest skolat erläggas till tullverket. Bestämmelserna i förordningen
den 13 maj 1960 skall dock enligt 4 § samma förordning inte äga
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
11
tillämpning på införsel-, kompensations- och regleringsavgifter på jordbrukets
eller fiskets område.
De författningar på jordbrukets och fiskets områden, som stadgar att
införda varor skall beläggas med avgifter, är i första hand förordningen den
7 juni 1956 (nr 401) angående reglering av införseln av vissa levande djur
och jordbruksprodukter m. m. (här kallad jordbruksimportförordningen),
förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa
slag av fisk och skaldjur (här kallad fiskimportförordningen) samt förordningen
den 7 juni 1956 (nr 403) angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m. (här kallad fettförordningen). Därjämte föreskrivs
uttagande av kompensationsavgifter i förordningarna den 10 juli 1947
(nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost, den 5 juni 1953 (nr
375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete, den
3 juni 1955 (nr 284) angående slaktdjursavgift m. m„ den 7 juni 1956 (nr
405) angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, in. in. samt
den 7 juni 1956 (nr 406) angående mjölkavgift in. in. Uttagande av prisregleringsavgift
föreskrivs i förordningen den 30 maj 1952 (nr 320) om
viss reglering av handeln med fisk, m. m. Enligt undantagsbestämmelse i var
och en av de nu nämnda författningarna om införselavgifter skall dylik avgift
inte tas ut för varor, vilka införs under sådana omständigheter som för
tullpliktig vara medför tullfrihet enligt 8 § punkten 5 tulltaxeförordningen.
Något liknande undantag finns inte för varor, som faller under 10 § samma
förordning. Statens jordbruksnämnd har dock med stöd av stadgande i författningarna
om införselavgifter bemyndigats att meddela befrielse från skyldigheten
att erlägga avgift, om särskilda skäl föreligger.
Enligt konventionen skall yrkesutrustning, såsom tidigare nämnts, få intöras
utan hinder av införselförbud och införselbegränsningar.
Enligt artikel 11 får dock sådana förbud och begränsningar tilllämpas,
som tillkommit av hänsyn till allmän moral eller ordning, allmän
säkerhet eller allmän hälsovård eller av hänsyn till djur- eller växtsjukdomar
eller till skydd för patent, varumärken eller upphovsrätt.
De svenska författningar om införselförbud eller införselbegränsningar,
som inte täcks av bestämmelserna i artikel 11, torde vara kungörelsen den
14 mars 1947 (nr 82) angående allmänt importförbud samt jordbruksimportförordningen,
fiskimportförordningen och fettförordningen.
Kungörelsen angående allmänt importförbud innehåller i 3 § (senaste lydelse
se SFS 1960: 656) en bestämmelse, att kungörelsens stadgande om licenstvång
inte skall avse vara vilken införs under sådana omständigheter
som för tullpliktig vara medför rätt till tullfrihet enligt bl. a. 8 §, 10 § punkterna
2—8 eller 10 eller 11 § tulltaxeförordningen.
De undantag från tillståndstvång enligt respektive förordningar, varom
stadgas i 5 § jordbruksimportförordningen, 4 § fiskimportförordningen och
4 § fettförordningen (senaste lydelser, se SFS 1960: 340, 338 respektive 342),
gäller av nu ifrågavarande utrustning endast sådan, som avses i 8 § punk
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
ten 5 tulltaxeförordningen, däremot ej sådan utrustning, som avses i 10 §
sistnämnda förordning.
Förordningen den 18 maj 1956 (nr 328) om kontroll å ädel metallarbeten
berörs i viss mån av konventionen. I denna lämnas inte,
såsom exempelvis i artikel VI mom. 3 av den internationella konventionen
i Geneve den 7 november 1952 för underlättande av import av varuprover
och reklammateriel (SÖ 1955: 23), något medgivande att tillämpa importförbud
och importrestriktioner beträffande införsel av guld eller silver.
Enligt 9 § förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten får sådant arbete
inte importeras, med mindre det uppfyller förordningens fordringar beträffande
finhalt etc. Enligt 4 § är emellertid från förordningens bestämmelser,
utom såvitt avser tillsyn av lokaler för tillverkning eller försäljning av ädelmetallarbeten,
generellt undantagna instrument och apparater, som är avsedda
att omedelbart tjäna vetenskapliga, konstnärliga eller industriella ändamål,
samt delar till sådana instrument och apparater. Konventionens bilagor
omfattar emellertid även andra utrustningsföremål än de från införselförbudet
sålunda undantagna, t. ex. smycken som är avsedda att användas
vid filminspelningar eller teaterföreställningar.
I 10 och 11 §§ förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten finns vidare
vissa undantag speciellt från införselförbudet. Sålunda får enligt 11 § första
stycket a) föremål, som inköpts på resa i utlandet och som är avsedda för
importörens eller hans familjs personliga bruk, införas utan hinder av det
principiella införselförbudet. Detta undantag synes främst avse föremål, inköpta
av svensk resenär, och kan således inte anses gälla föremål, som utländsk
turist eller yrkesutövare inköpt på sin hemort. I detta sammanhang
må framhållas, att konventionen i New York den 4 juni 1954 om tullättnader
till förmån för turisttrafiken (SO 1957: 21), som ratificerats av Sverige
och som trädde i kraft den 11 september 1957, föreskriver, att varje fördragsslutande
stat skall medge turist rätt att utan erläggande av införseltull
och införselavgift tillfälligt införa personliga effekter (artikel 2 mom.
1). Till personliga effekter skall därvid hänföras bl. a. personliga smycken
(artikel 2 mom. 3). Av fördragsslutande part utfärdat förbud rörande ineller
utförsel av sådana artiklar som avses i konventionen skall gälla endast
såvida förbuden är grundade på överväganden, som inte har ekonomisk
karaktär, utan är utfärdade med hänsyn till exempelvis allmän moral,
allmän säkerhet och allmän hälsovård (artikel 9).
Vidare får enligt 11 § första stycket b) av här ifrågavarande förordning
till Sverige införas ädelmetallarbeten, vilka inkommer för att förevisas som
prover eller som utställningsföremål och vilka är avsedda att därefter återutföras,
såvida införseln är traktatsenligt medgiven.
Enligt 12 § förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten äger mynt- och
justeringsverket i andra fall än de i 10 och 11 §§ angivna, när särskilda skäl
föreligger, på därom gjord ansökan medge införsel av ädelmetallarbete, som
inte uppfyller fordringarna på finhalt etc.
Kungl. Mctj.ts proposition nr 128 år 1963
13
Beträffande arbeten av oädel metall finns regler om införsel
i § 3 förordningen den 30 mars 1901 (nr 20) angående förbud mot anbringande
av vissa stämplar eller märken å förgyllda och försilvrade med flera
arbeten av oädel metall m. m. Enligt denna förordning får i utlandet tillverkade
arbeten, som i sitt inre innehåller oädel metall, exempelvis med guld,
silver eller platina pläterade arbeten av oädel metall, inte införas, om de
försetts med sådana stämplar eller märken — kontrollstämpel, årsbokstavsstämpel
och finhaltsstämpel — som är föreskrivna för guld-, silver- eller platinaarbeten.
Likaså är införsel av guldliknande arbeten, vilka försetts med
karatstämpel som anger en lägre finhalt än den i Sverige för guldarbeten
lägst medgivna, genom denna förordning förbjuden.
Frågan om ändring av sistnämnda författning, som tillkommit och senare
även ändrats utan riksdagens medverkan, torde ankomma på Kungl.
Maj :t att pröva.
Remissyttrandena
Någon erinran mot ett antagande av konventionen och dess bilagor har
inte gjorts under remissbehandlingen. Samtidigt har emellertid framhållits,
att en svensk anslutning till konventionen torde nödvändiggöra vissa författningsändringar.
Vad först angår tulltaxeförordningens föreskrifter om frihet från tull
har generaltullstyrelsen framhållit, att den temporära tullfriheten beträffande
maskiner och apparater enligt dessa föreskrifter f. n. är begränsad till
mindre sådana artiklar (10 § punkten 3). Konventionsbilagorna innehåller
inte någon sådan begränsning. Ett antagande av konventionen, i varje fall
av dess bilaga C, torde därför nödvändiggöra, att ordet »mindre» utgår ur
bestämmelserna om temporär tullfrihet i 10 § punkten 3. Styrelsen anför
vidare.
I bestämmelserna om tullfrihet för yrkesutrustning i 1929 års tulltaxeförordning
förekom icke orden »mindre maskiner och apparater» och ej heller
den allmänna termen »yrkesutövare», utan nyssnämnda bestämmelser stadgade
tullfrihet för »instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål,
som inresande utövare av vetenskap, konst eller hantverk» medförde i och
för sin yrkesutövning. På grund av författningstextens avfattning ansågs
tillämpningsområdet för bestämmelserna vara begränsat såtillvida, att den
inresande personen skulle vara det väsentliga och att det således icke fick
vara fråga om föremål av sådan beskaffenhet och myckenhet, att föremålen
måste betraktas som det huvudsakliga.
Orden »mindre maskiner och apparater» och den generella termen »yrkesutövare»
infördes i bestämmelserna om tullfrihet för yrkesutrustning i 1960
ärs tulltaxeförordning för att bl. a. tillgodose vissa av Nordiska parlamentariska
kommittén för friare samfärdsel in. m. framförda önskemål om tullfrihet
för yrkesutensilier. Det avsågs icke att denna ändring av författningstexten
skulle föranleda något frångående av ovannämnda princip, att yrkesutövaren
skall vara det väsentliga och att föremålen icke skall kunna betraktas
som det huvudsakliga.
Vid utarbetandet av konventionen framfördes från svensk sida förslag om
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
att bilaga C icke skulle avse större maskiner och apparater eller att den skulle
avse blott sådan utrustning, som är av underordnad betydelse i jämförelse
med den besökande personens speciella skicklighet, men ett införande i
konventionstexten av sådana begränsningar avslogs genom majoritetsbeslut.
Att man dock inom Tullsamarbetsrådet och inom dess permanenta tekniska
kommitté avsett att medge lättnader endast i de fall, då den besökande
personen besitter verklig yrkesskicklighet, synes framgå dels av uttalandet i
inledningen till konventionen, att allmänna regler om temporär tullfrihet tör
yrkesutrustning skulle underlätta det internationella utbytet av specialiserad
yrkesskicklighet och teknik, dels av ett uttalande i permanenta tekniska
kommitténs rapport från dess sammanträde i mars 1961, att cirkusutrustning
skulle falla under bestämmelserna i konventionen och bilaga C, enär utrustningen
är nödvändig för att cirkusartisterna skall kunna utöva sin skicklighet,
medan konventionen icke skulle tillämpas å tivoliutrustning, vilken
icke kräver någon speciell skicklighet från personalens sida.
Beträffande föreskriften i bilaga C att från tillämpning av konventionen
undantas utrustning för industriell tillverkning eller emballering av varor
eller, utom beträffande handverktyg, för utnyttjande av naturtillgångar, för
uppförande, reparation eller underhåll av byggnader, för jordarbeten eller
för liknande arbeten anför styrelsen.
Ett överförande av konventionsbestämmelserna i fråga till de svenska tullförfattningarna
skulle innebära en inskränkning av gällande tullfrihetsförmåner
beträffande mindre maskiner och apparater, instrument etc., för vilken
tillräckliga skäl icke synes föreligga. För större maskiner och apparater,
avsedda för ifrågavarande slag av arbeten, uttages för närvarande tull.
Beträffande materiel, avsedd att användas för uppförande, reparation eller
underhåll av byggnader, för schaktning eller liknande arbeten, föreligger möjligheter
till reducerad restitution vid återutförseln enligt bestämmelserna i
6 a § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution (författningsrummets
lydelse, se SFS 1960: 394), medan dylik restitution endast
i vissa speciella fall kan åtnjutas beträffande materiel för industriell tillverkning
eller emballering av varor eller för utnyttjande av naturtillgångar.
Det torde icke finnas anledning att låta större maskiner och apparater, som
av yrkesutövare införes för nu avsedda arbeten, falla under bestämmelserna
om temporär tullfrihet, när konventionen icke nödvändiggör en sådan ändring
av gällande regler. Från den ovan omtalade utsträckningen av den
temporära tullfriheten att gälla större maskiner och apparater synes därför
böra undantagas dylik materiel för industriell tillverkning eller emballering
av varor, utnyttjande av naturtillgångar eller för byggnadsarbeten, schaktning
e. dyl.
Styrelsen påpekar vidare, att vissa av de i bilagorna avsedda föremålen,
t. ex. dräkter och dekorationer som i bilaga B nämns såsom exempel på filmutrustning,
inte kan anses falla under den svenska varubeskrivningen »maskiner
och apparater samt instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål».
Ordet »dylika» bör därför enligt styrelsens mening utgå ur varubeskrivningen
i 8 § punkten 5 tulltaxeförordningen. Vidare skulle ett antagande
av konventionen enligt styrelsens mening fordra en jämkning av bestämmelsen
i samma författningsrum, att utrustningen får användas endast av
den inresande yrkesutövaren. I konventionsbilagorna stadgas nämligen, fort
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
15
sätter styrelsen, att utrustningen får användas av den besökande personen
eller under hans personliga överinseende. Styrelsen framlägger i enlighet
med det anförda förslag till ändring av 8 § punkten 5 tulltaxeförordningen.
Vad angår den temporära tullfriheten för yrkesutrustning föreslår generaltullstyrelsen,
att endast det generella stadgandet härom upptages i 10 §
punkten 3 tulltaxeförordningen och att den närmare regleringen sker genom
bestämmelser i tulltaxeringskungörelsen.
Beträffande de i bilagorna som tullbefriade särskilt omnämnda specialfordonen,
vilka i regel är tillsammans med sin utrustning hänförliga till nr
87.03 i tulltaxan, finner styrelsen lämpligast, att den temporära tullfriheten
för inte bara fordonen utan även deras specialutrustning medges enligt 11 §
tulltaxeförordningen och med stöd därav utfärdade bestämmelser i tulltaxeringskungörelsen.
I fråga om radio- och televisionsreportagebilar, som införs av utländskt radio-
eller televisionsföretag, fortsätter styrelsen, finns i 52 § tulltaxeringskungörelsen
redan stadgat, att vid tillämpning av bestämmelserna i 11 §
tulltaxeförordningen normal reportageutrustning skall anses höra till fordonet.
Detta stadgande bör enligt styrelsens mening ges en mera allmänt hållen
lydelse.
Några andra ändringar i gällande svenska tullförfattningar anser styrelsen
inte erforderliga.
Sammanfattningsvis anför styrelsen.
Den viktigaste verkan av de författningsändringar, som bör vidtagas i samband
med ett antagande av nu föreliggande konvention och dess bilagor, är
utsträckningen av den temporära tullfriheten att gälla även större maskiner
och apparater. Huruvida en sådan utvidgad tullfrihet bör genomföras i vårt
land är en näringspolitisk fråga, som det icke närmast torde ankomma på
Styrelsen att taga ställning till. Styrelsen får emellertid framhålla konventionens
betydelse för de svenska företag, som i främmande länder använder
tillfälligt införd utrustning.
Kommerskollegium anför i fråga om konventionens bestämmelser rörande
sådan yrkesutrustning, som avses i bilaga C till konventionen.
Viss sådan utrustning har helt undantagits från konventionens tillämpningsområde,
nämligen »utrustning, som skall utnyttjas i inrikestrafik eller
vid industriell tillverkning eller emballering av varor eller, utom när det gäller
handverktyg, för utnyttjande av naturtillgångar, för uppförande, reparation
eller underhåll av byggnader, för schaktning eller liknande arbete».
Enligt vad kollegium erfarit från generaltullstyrelsen bör dessa bestämmelser
tolkas så alt bl. a. anläggningsutrustning, t. ex. för damm-, bro- eller vägbygge,
och utrustning för uppförande av enklare cisterner eller tankar, även
om beträffande sistnämnda fall viss tvekan kan råda, icke omfattas av konventionens
tullfrihetsbestämmelser. Detta synes innebära att av större maskiner
i huvudsak utrustning för montering, reparation och underhåll av
maskiner och maskinanläggningar torde bli aktuella. Vid underhandskontakt
som kollegium haft med berörda näringsorganisationer har dessa förklarat,
alt de under sådana förhållanden icke vill motsätta sig den utvidgning konventionen
innebär. Enligt konventionstexten skall utrustningen införas av
person som besöker landet för att fullgöra ett bestämt uppdrag. Under förut
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
sättning att tillämpningen, såsom synes vara avsett, begränsas till fall av tillfällig
natur och icke möjliggör för utlänning att mera stadigvarande utöva
verksamhet av här ifrågavarande slag i Sverige utan att erlägga tull, har
kollegium icke något att erinra mot att utvidgningen genomföres.
Kommerskollegium påpekar slutligen att konventionen, i den mån denna
vinner anslutning från andra länder, synes vara av icke oväsentlig betydelse
även för svenska exportintressen.
Beträffande bestämmelserna om införselavgifter, införselförbud
och införselbegränsningar för jordbruksprodukter
m. m. föreslår generaltullstyrelsen, att i berörda författningar införs stadganden
av innehåll att varor, som faller under 10 § tulltaxeförordningen,
skall generellt undantas från nämnda bestämmelser. De i konventionsbilagorna
avsedda varor, som kan bli belagda med nyssnämnda införselavgifter,
synes främst vara djur, särskilt hästar, som är avsedda att användas
vid filminspelningar eller cirkusföreställningar o. dyl., samt varor, avsedda
att användas av föreläsare som illustrationsmaterial, bil fördragsslutande
part torde uppfylla konventionens bestämmelser om avgiftsfri införsel, även
om avgiftsbefrielsen inte kan omedelbart medges av vederbörande tullmyndighet
vid varornas tulltaxering utan särskild framställning till annan myndighet
fordras, blott varje sådan framställning blir bifallen. Att fordra särskild
ansökan för varje temporär införsel av sådan vara, för vilken avgiftsfriheten
är konventionsbunden och således inte kan vägras, synes dock vara
onödigt omständligt. Visserligen torde yrkesutrustning endast i jämförelsevis
ringa utsträckning utgöras av jordbruksvaror, fiskeprodukter eller fettvaror,
men avgiftsfri temporär införsel föreskrivs även i andra konventioner.
Statens jordbruksnämnd finner inte anledning till annan erinran än att
förslaget om generellt undantag från införselavgifter för jordbruksvaror
m. m., som faller under 10 § tulltaxeförordningen, enligt nämndens mening
är alltför långtgående. Nämnden anför härom.
Tulltaxeförordningens 10 § medger temporär tullfrihet för nio olika kategorier
av varor och för djur, som införs för avelsändamål. Av dessa tio olika
kategorier torde endast vissa vara avsedda med den nu föreliggande konvenlionstexten,
och anledning torde saknas att utsträcka ett generellt undantag
från avgiftsplikt och licenstvång till andra än dessa sistnämnda kategorier.
I varje fall torde en dylik generell befrielse icke böra gälla den i 10 § under
punkt 1 angivna kategorien (bl. a. varor som inkommer för att undergå bearbetning).
Jordbruksnämnden och andra organ för jordbruksregleringen
lämnar nämligen i åtskilliga fall restitutioner vid export av jordbruksprodukter
och varor tillverkade av jordbruksprodukter. En generell avgifts- och
licensbefrielse torde då kunna medföra stora kontrollsvårigheter oaktat den
i 10 § punkt 1 uppställda förutsättningen att behandlingen icke omöjliggör
direkt identifiering av de införda varorna. I sammanhanget torde även böra
påpekas, att jordbruksimportförordningen, fiskimportförordningen och fettförordningen
icke innehåller några föreskrifter om temporär avgiftsbefrielse.
Beträffande förordningen om kontroll å ädel metallar beten
synes enligt generaltullstijrelsen en författningsändring önskvärd, om kon
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
17
ventionen antas. Styrelsen erinrar dock om att mynt- och justeringsverket
äger dispensrätt samt anför vidare.
Med hänsyn till de praktiska svårigheterna att tillämpa detta dispensförfarande,
särskilt i fråga om ädelmetallarbeten, som tillfälligt införes som
turists personliga effekter, synes det vara lämpligast att införa ett generellt
undantag i förordningen. Detta generella undantag, som lämpligen kan intagas
ill § förordningen, bör gälla oberoende av varornas ursprungsland
etc. och avse även vissa andra tillfälligt införda varor än turisteffekter och
yrkesutrustning, nämligen varor för utställningar och andra evenemang
samt helst också andra varuprov än utställningsföremål.
Mynt- och justeringsverket framhåller, att 11 § första stycket b) förordningen
om kontroll å ädelmetallarbeten bör omfatta alla ädelmetallarbeten,
som temporärt får införas till riket enligt 10 § tulltaxeförordningen, med
de tillägg generaltullstyrelsen föreslagit. Verket föreslår vidare i anslutning
till konventionen den 4 juni 1954 om tullättnader till förmån för turisttrafiken
tillägg av ett moment c) till 11g första stycket förordningen om kontroll
å ädelmetallarbeten, avseende rätt till införsel av sådana ädelmetallarbeten
som medförs av turist för dennes personliga bruk.
Verket påpekar vidare, att viss ändring av 29 g ädelmetallförordningen
torde vara erforderlig. Verket anför härom.
Eftersom plombering eller åsättande av annat identifieringsmärke på ädelnietallarbete,
som enligt ovan angiven 11 § b) temporärt införes till riket, i
regel kommer att utföras genom tullverkets försorg, torde den bestämmelse
i 29 § samma förordning utgå, som föreskriver att detta skall ske på sätt
mynt- och justeringsverket bestämmer.
Enligt av verket framlagt förslag till ny lydelse av 29 § ädelmetallförordningen
skulle arbete, som inkommit till riket enligt 11 § b) samma förordning,
i stället för kontrollstämpel förses med plomb eller annat identifieringsmärke.
I sitt yttrande över mynt- och justeringsverkets förslag framhåller generaltullstyrelsen,
att det av verket föreslagna nya momentet c) ill § första
stycket, vilket tydligen är avsett att gälla endast utländska turister under
det att moment a) avses gälla svenska turister, skulle medföra att utländska
turister behandlades strängare än svenska turister och i vissa fall även
strängare än utländska turister för närvarande behandlas. Styrelsen finner
en sådan ordning otillfredsställande och föreslår att, i stället för den av verket
föreslagna nya bestämmelsen i ett moment c), i nuvarande moment a)
införs generella bestämmelser om att föremålen skall vara avsedda för importörens
eller hans familjs personliga bruk eller som gåva till närstående
för personligt bruk. Detta stadgande bör enligt styrelsens mening gälla även
annan privatimport av ädelmetallarbeten än sådan som sker av turister.
Styrelsen föreslår vidare, att i It § andra stycket införs bestämmelse om
skriftlig försäkran vid all privatimport av ädelmetallarbeten med undantag
för tävlingspris och flyttsaker.
2 Biluiny till riksdagens protokoll 19€3. 1 samt. AV 128
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
I fråga om mynt- och justeringsverkets förslag till ändring av 29 § ädelmetallförordningen
anför styrelsen.
Så som förslaget är avfattat skulle det komma att äga tillämpning endast
beträffande arbeten, för vilka kontrollstämplingsplikt föreligger. I 11 § avsedda
ädelmetallarbeten är emellertid enligt 21 § i samma förordning undantagna
från kontrollstämpling. I anledning härav bör orden »i stället för kontrollstämpel»
utgå.
Departementschefen
Den av tullsamarbetsrådet upprättade tullkonventionen om tillfällig införsel
av yrkesutrustning, vilken — såsom tidigare nämnts — undertecknats
på svensk sida med förbehåll för ratifikation, är avsedd att underlätta det
internationella utbytet av specialiserad yrkesskicklighet och teknik. I de yttranden,
som avgivits över konventionen, har några invändningar inte gjorts
mot att denna jämte bilagor godkännes av Sverige. Jag är också för min del
beredd att tillstyrka ett sådant godkännande och vill därvid särskilt framhålla
konventionens värde även för svenska företag, som vid arbeten i annat
land behöver dit införa egen yrkesutrustning.
Ett godkännande av konventionen föranleder vissa ändringar i gällande
svenska författningar. Förslag härom har framlagts av remissmyndigheterna.
I denna del vill jag anföra följande.
Vad först gäller friheten från tull synes konventionen, såsom generaltullstyrelsen
funnit, nödvändiggöra vissa ändringar i tulltaxeförordningen.
Anledning till invändning mot dessa ändringar torde inte föreligga, och någon
erinran mot dem har ej heller gjorts under remissbehandlingen. Som
styrelsen föreslagit, bör i 10 § punkten 3 ges en allmänt hållen föreskrift
om temporär tullfrihet för yrkesutrustning, under det att detaljregleringen
bör ske i tulltaxeringskungörelsen. Vidare bör göras vissa mindre ändringar
av reglerna i 8 § punkten 5 samma förordning om definitiv tullfrihet för
yrkesutrustning.
När det gäller andra införselavgifter än tullar, medför utvidgningen
av tullfriheten genom de föreslagna ändringarna i 8 och 10 § § tulltaxeförordningen
i princip, på grund av 1 § förordningen om frihet från införselavgift
i vissa fall, automatiskt motsvarande befrielse från skatt eller
annan avgift, som skall erläggas till tullverket. Denna automatiska utvidgning
av avgiftsfriheten inträder emellertid inte i fråga om införsel-, kompensations-
och regleringsavgifter på jordbrukets eller fiskets område. I fall,
som avses i 8 § punkten 5 tulltaxeförordningen, föreligger dock enligt särskilda
stadganden i de aktuella författningarna frihet även från sådana avgifter.
Detta är däremot inte fallet beträffande vara, för vilken tullfrihet
medges med stöd av 10 § punkten 3 tulltaxeförordningen. De införselförbud
och införselbegränsningar, som gäller enligt regleringsförfattningarna
på jordbrukets och fiskets områden, gör likaledes undantag
för fall, som avses i 8 § punkten 5 tulltaxeförordningen, däremot inte för
vara som enligt 10 § punkten 3 samma förordning är befriad från tull. Be
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
19
träffande sådan vara fordras särskilt tillstånd såväl för rätt till införsel som
för avgiftsfrihet.
I syfte att vinna den frihet från andra importavgifter än tull liksom från
införselförbud och införselbegränsningar, som föreskrivs i konventionen,
har generaltullstyrelsen föreslagit, att varor, som faller under 10 § tulltaxetörordningen,
generellt skall undantagas från ifrågavarande avgifter och tillståndstvång.
Häremot har statens jordbruksnämnd invänt, att sådan generell
befrielse i varje fall inte bör gälla den i 10 § punkten 1 upptagna kategorien
varor, d. v. s. sådana varor som inkommer bl. a. för att undergå reparation,
bearbetning eller komplettering. Då nämnden och andra organ för jordbruksregleringen
i många fall lämnar restitutioner vid export, skulle enligt
nämnden en generell befrielse här medföra stora kontrollsvårigheter trots den
i 10 § punkten 1 uppställda förutsättningen för tullfrihet, att behandlingen
inte omöjliggör direkt identifiering av de införda varorna.
De av statens jordbruksnämnd framförda invändningarna finner jag bärande.
Den generella befrielsen från ifrågavarande avgifter och tillståndstvång
bör därför omfatta endast 10 § punkterna 2—10 tulltaxeförordningen.
1 de av allt att döma mycket sällsynta fall, då i konventionen avsedda varor
skulle kunna hänföras till punkten 1 i samma paragraf, finns fortfarande
möjlighet att genom särskilt beslut medge befrielse respektive utfärda
licens.
Såsom jag tidigare framhållit, tillåter konventionen inte importförbud eller
importrestriktioner i fråga om ädelmetall. Konventionens bestämmelser
skulle därför kunna komma i konflikt med föreskrifterna i förordningen den
18 maj 1956 om kontroll å ädelmetallarbeten. I denna författning uppställs
nämligen principiellt förbud mot införsel av föremål i ädelmetall, som inte
motsvarar förordningens krav i fråga om bland annat finhalt och som inte
heller omfattas av de redan gällande undantagsbestämmelserna ill § av förordningen.
Som exempel på föremål, vilka utgör yrkesutrustning enligt konventionen
men kan falla under förordningens införselförbud, har nämnts
smycken, avsedda att användas vid filminspelningar eller teaterföreställningar.
En anslutning till konventionen skulle alltså antingen nödvändiggöra
en författningsändring eller medföra, att mynt- och justeringsverket
tvingas i varje särskilt fall inedge dispens för införsel av ädelmetallvaror
som inte uppfyller förordningens krav.
Emellertid torde, som generaltullstyrelsen i likhet med mynt- och justeringsverket
framhållit, kunna ifrågasättas, om inte de nuvarande undantagsbestämmelserna
bör ges en mera generell avfattning. Sverige har nämligen
bitratt konventionen i New York den 4 juni 1954 om tullättnader till förmån
för turisttrafiken. I denna konvention föreskrivs, alt utländsk turist
skall ha rätt att utan erläggande av införseltull och införselavgifter tillfälligt
införa bland annat personliga smycken. Såsom generaltullstyrelsen påpekat,
synes det förenat med praktiska svårigheter att i sådana fall tillämpa det
dispensförfarande, vartill mynt- och justeringsverket har befogenhet. Då
Sverige genom att ansluta sig till konventionen rörande turisttrafiken åtagit
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
sig att i fråga om utländska turister medge vissa avsteg från bestämmelserna
i förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten, synes det lämpligt att
vidtaga sådan ändring av denna förordning, att dispensförfarandet kan slopas
för dessa fall. I huvudsaklig överensstämmelse med vad generaltullstyrelsen
föreslagit bör därför i 11 § första stycket a) ädelmetallförordningen
lämnas ett generellt medgivande till införsel av ädelmetallarbeten, vilka är
avsedda för importörens eller hans familjs personliga bruk eller som gåva
till närstående för hans eller hans familjs personliga bruk. När det gäller
ädelmetallvaror som utgör yrkesutrustning, torde det, såsom mynt- och justeringsverket
samt generaltullstyrelsen föreslagit, vara lämpligt att anknyta
införselrätten till den i 10 § tulltaxeförordningen föreskrivna rätten till temporär
tullfrihet. Bestämmelse härom bör ges i 11 § första stycket b) ädelmetallförordningen.
I 11 § andra stycket ädelmetallförordningen bör i enlighet med generaltullstyrelsens
förslag ges en bestämmelse om skriftlig försäkran vid privatimport
av ädelmetallarbeten. Då bestämmelsen är fakultativ, synes den lämpligen
böra utformas generellt.
I detta sammanhang bör, såsom mynt- och justeringsverket samt generaltullstyrelsen
föreslagit, vissa ändringar vidtas i 29 § samma förordning.
III. Konventionen rörande lättnader vid införsel av varor, avsedda att
visas eller användas vid utställningar, mässor, möten eller
liknande evenemang
Konventionen
De lättnader, som föreskrivs i konventionen, är dels frihet från importavgifter,
införselförbud och införselbegränsningar vid vissa fall av tillfällig
eller definitiv införsel, dels förenklade formaliteter.
Enligt konventionens artikel 2 mom. 1 skall temporär införsel medges för
varor, som är avsedda att visas eller demonstreras vid ett evenemang eller att
användas i samband med visning av utländska produkter vid ett evenemang,
samt för utrustning, avsedd att nyttjas vid internationella möten, konferenser
eller kongresser. I artikel 2 mom. 2 uppställes som villkor för den temporära
införseln, att varorna skall kunna identifieras vid återutförseln, att
kvantiteten av identiska artiklar skall vara rimlig och att konventionsvillkoren
enligt tullmyndighetens åsikt kommer att iakttagas. Under tiden
för den temporära införseln får varor, för vilka sådan införsel medgivits,
enligt artikel 3 inte utlånas, uthyras eller nyttjas mot vederlag eller avlägsnas
från platsen för evenemanget, med mindre införsellandets författningar
medgiver det.
I artikel 1 ges vissa definitioner för konventionens tillämpning.
Uttrycken »temporär införsel» och »importavgifter» definieras i denna
konvention på samma sätt som i konventionen om tillfällig införsel av yrkesutrustning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
21
Med »evenemang» (»manifestations», »events») avses handels-, industri-,
jordbruks- och hantverksutställningar samt mässor och visningar av liknande
karaktär, utställningar och möten, som organiserats huvudsakligen för
välgörande ändamål eller i syfte att främja vetenskap, teknik, hantverk,
konst, uppfostran, kultur, sport, religionskunskap eller religionsutövning
eller att främja vänskapen mellan folken. Vidare avses med denna term
möten mellan representanter för internationella organisationer eller sammanslutningar
samt minnesfester och officiella festligheter. Som »evenemang»
skall dock inte betraktas sådana utställningar, som organiseras i privat
syfte i butiker eller affärslokaler för försäljning av utländska varor.
Enligt artikel 4 skall varor, för vilka temporär införsel medgivits, som
regel återutföras inom sex månader från införseldagen. I artiklarna 6 och 7
ges emellertid bestämmelser om definitiv befrielse från importavgifter i vissa
fall. Enligt artikel 6 mom. 1 skall sålunda för vissa där angivna slag av varor
kravet på återutförsel inte gälla, och inte heller skall för sådana varor
importavgifter uttagas eller införselförbud och införselbegränsningar tilllämpas.
Dessa varor är till en början sådana av lågt värde, som förbrukas
vid iordningställandet av utländska utställares tillfälliga stånd vid ett evenemang,
såsom färg, fernissa och tapeter. Under villkor att tullmyndigheterna
anser de olika varornas totala värde och mängd rimliga med hänsyn till
evenemangets art, antalet besökare och omfattningen av utställarens deltagande
gäller samma regel för små prov — även sådana som vid evenemanget
erhållits av införda material — som är representativa för utställda
utländska varor. Därvid krävs emellertid även att proven är olämpliga för
kommersiellt ändamål, att de har levererats gratis från utlandet och att de
skall utdelas gratis till besökare vid evenemanget för att användas eller
konsumeras av dem. I fråga om sådana prov på livsmedel och drycker,
som inte delas ut i specialförpackning, gäller vidare, att de skall konsumeras
vid evenemanget. Varje prov skall vara av ringa värde. Prov, som är
emballerat, skall ligga i förpackning, som är märkbart mindre än minsta
detaljhandelsförpackning. Varor, som införs endast för att demonstreras
eller för att demonstrera hur en utställd utländsk maskin eller apparat arbetar
och som förbrukas eller förstörs under demonstrationen, samt vissa
tryckalster och fotografier, som är avsedda att göra reklam för utställda
utländska varor och som levererats gratis från utlandet för gratis utdelning
till besökare, innefattas också under den förut återgivna bestämmelsen
i artikel 6 om definitiv avgiftsfrihet. Härför förutsättes dock alt värdet och
mängden av dessa varor, tryckalster eller fotografier anses rimliga med
hänsyn till evenemangets art, antalet besökare och omfattningen av utställarens
deltagande.
Från tillämpning av de nu skildrade bestämmelserna undantas enligt
artikel 6 mom. 2 alkoholhaltiga drycker, tobaksvaror och bränsle. Därjämte
kan enligt artikel 22 fördragsslutande part förklara, att den inte anser
sig bunden av de nyss återgivna bestämmelserna om små prov. I sådan
förklaring skall anges vilka varuslag som reservationen avser. Någon förklaring
av detta slag har inte avgetts från svensk sida.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
I artikel It av konventionen stadgas att produkter, som under ett evenemang
erhålls av tillfälligt införda varor såsom ett sekundärt resultat av
demonstration av utställda maskiner eller apparater, skall vara underkastade
konventionens bestämmelser. Detta innebär i princip, att de erhållna
produkterna skall utföras, såvida de inte utdelas som sådana prov varom
regler ges i artikel 6 mom. 1.
I artikel 7 stadgas definitiv befrielse från importavgifter samt frihet från
införselförbud och införselbegränsningar för dokument, som skall användas
vid eller i samband med internationella möten, konferenser eller kongresser.
Bestämmelserna om förenkling av formaliteter återfinns i konventionens
artiklar 8—10. Där stadgas följande.
Varje fördragsslulande part skall till ett minimum reducera de tullformaliteter,
som krävs i samband med lättnaderna enligt konventionen, och
skall omgående offentliggöra alla bestämmelser om sådana formaliteter.
Deposition eller annan säkerhet får inte fastställas till belopp, som med
mer än 10 % överstiger summan av införselavgifterna. En generell garanti
av den, som organiserar evenemanget, eller annan person, som godkänns av
tullmyndigheterna, bör godtas i stället för individuella säkerheter. Tullundersökning
och tullklarering av gods bör, när det är möjligt och lämpligt,
utföras på platsen för evenemanget. Om det anses ändamålsenligt med
hänsyn till evenemangets betydelse och omfattning, bör tullavdelning inrättas
inom området för evenemanget. Temporärt införda varor skall få
utföras över annan tullanstalt än införseltullanstalten, och utförseln skall
få ske i en eller flera sändningar.
Svenska författningar som berörs av konventionen
Vad först gäller frågan om tull, är bestämmelserna i 10 § tulltaxeförordningen
av betydelse. Enligt punkten 5 i nämnda paragraf kan, såsom
tidigare nämnts, tullfrihet under viss tid medges för varor, som införs för
tillfälligt bruk vid teaterföreställningar eller vid kongresser, officiella festligheter,
idrottstävlingar eller andra liknande arrangemang av internationell
karaktär. Enligt punkten 6 i samma paragraf skall temporär tullfrihet medges
för varor, som är avsedda för utställningar och mässor.
Dessa författningsrum torde, såvitt avser tull, täcka bestämmelserna om
temporär införsel i konventionens artikel 2.
De regler om tidsfrister för återutförsel, som ges i artikel 4, är likaledes
täckta av svenska författningsbestämmelser. Detsamma torde gälla föreskrifter
i konventionens artikel 5 om dispens från kravet på återutförsel.
Viktigast av dessa föreskrifter synes vara det i artikelns mom. 2 intagna
stadgandet att temporärt införda varor skall få kvarstanna i landet om
vanliga införselvillkor, d. v. s. erläggande av tull etc., uppfylles.
Den definitiva tullfrihet, som föreskrivs i artiklarna 6 och 7, är inte täckt
av bestämmelserna i tulltaxeförordningen.
Enligt 8 § punkten 14 sistnämnda förordning medges definitiv tullfrihet
för varuprov, mönster och modeller, som vid införseln eller efter nedskär
-
Kungl. Mcij. ts proposition nr 128 år 1063
23
ning, makulering eller annan dylik åtgärd i samband med tulltaxeringen
har intet eller endast obetydligt handelsvärde eller som med hänsyn till
material eller utförande tydligen är avsedda endast att utvisa varors beskaffenhet
eller användning. I den mån Konungen därom förordnar gäller
detsamma för kinematografisk film samt kataloger, prislistor och annat
merkantilt tryck rörande varor och tjänster, som erbjuds från utlandet.
Kungl. Maj :t har med stöd av sistnämnda stadgande utfärdat närmare
bestämmelser i 32 § 2 mom. tulltaxeringskungörelsen. Enligt dessa bestämmelser
kan tullfrihet åtnjutas för kataloger, prislistor och annat merkantilt
tryck under förutsättning att på tryckalstren tydligt angivits namnet
på det utländska företag, som framställer, försäljer eller uthyr de varor
eller erbjuder de tjänster till vilka tryckalstren hänför sig, samt att varje
försändelse av tryckalster eller, där flera försändelser samtidigt inkommer
till samme mottagare, försändelserna tillsammans antingen innehåller blott
ett exemplar av varje slag av tryckalster eller har en bruttovikt ej överstigande
ett kilogram.
De prov, som skall bortskänkas på utställningar och liknande evenemang,
torde införas i så stora kvantiteter, att handelsvärdet inte kan betraktas
som obetydligt. Den senare delen av bestämmelsen om varuprov, mönster
och modeller i 8 § punkten 14 tulltaxeförordningen, enligt vilken den införda
varan för att bli tullfri skall med hänsyn till material eller utförande
tydligen vara avsedd endast att utvisa varors beskaffenhet eller användning,
avser främst modeller (se prop. 1960: 98, s. 74) och synes inte vara
tillämplig på nu ifrågavarande varuprov.
De reklamtryckalster, som avses i konventionen, torde endast i mindre
utsträckning bli tullfria enligt de i tulltaxeförordningen och tulltaxeringskungörelsen
meddelade bestämmelserna.
Konventionens föreskrifter om definitiv avgiftsfrihet för varor av lågt
värde, som förbrukas vid iordningställandet av utländska utställares stånd,
och för varor, som förbrukas eller förstörs vid demonstration, saknar motsvarighet
i 8 § tulltaxeförordningen.
Såsom jag tidigare nämnt, föreskriver konventionen temporär befrielse
inte bara från tullar utan även från andra införselavgifter.
Som berörts redan vid behandlingen av konventionen om tillfällig införsel
av yrkesutrustning, skall för vara, som införs till riket under sådana omständigheter
vilka för tullpliktig vara medför rätt till tullfrihet enligt bl. a.
8—12 §§ tulltaxeförordningen, på grund av 1 S förordningen den 13 maj
1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall inte heller utgå skatt
eller annan avgift, som på grund av införseln eljest skolat erläggas till tullverket.
Bestämmelserna i sistnämnda förordning skall dock, såsom jag
även nämnt, enligt 4 § samma förordning inte äga tillämpning på införsel-,
kompensations- och regleringsavgifter på jordbrukets eller fiskets område.
Beträffande de författningar på dessa områden, som innehåller stadganden
om sådana avgifter, får jag hänvisa till den tidigare lämnade redogörelsen
i anslutning till konventionen om tillfällig införsel av yrkesutrustning. 1
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
fiskimportförordningen och förordningen om viss reglering av handeln med
fisk m. in., vilka båda författningar nämns i denna redogörelse, finns generella
undantagsbestämmelser, enligt vilka avgift ej skall uttagas för vara
som införs under sådana omständigheter vilka för tullpliktig vara medför
tullfrihet jämlikt annan bestämmelse i 8 § tulltaxeförordningen än punkten
13. I de övriga avgiftsförfattningarna på jordbrukets och fiskets områden
stadgas avgiftsbefrielse för vara, som införs under sådana omständigheter
vilka för tullpliktig vara medför tullfrihet enligt annan bestämmelse i 8 §
nämnda förordning än punkterna 4 och 13.
De varor, som avses i konventionen, skall, såsom förut nämnts, få införas
utan hinder av införselförbud och inf örselbegränsninga
r. Enligt artikel 14 b) får dock sådana nationella förbud och begränsningar
tillämpas, som tillkommit av hänsyn till allmän moral eller ordning,
allmän säkerhet eller allmän hälsovård eller av hänsyn till djur- eller växtsjukdomar
eller till skydd för patent, varumärken eller upphovsrätt.
De svenska författningar om införselförbud eller införselbegränsningar,
som tillkommit på andra grunder än dem som avses i artikel 14 b), har
redovisats vid behandlingen av konventionen om tillfällig införsel av yrkesutrustning.
Den därvid omnämnda kungörelsen angående allmänt importförbud
innehåller, såsom framgår av den tidigare redogörelsen, en bestämmelse,
att kungörelsens stadgande om licenstvång inte skall gälla vara vilken
införs under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medför
rätt till tullfrihet enligt hl. a. 8 § eller 10 § punkterna 5 eller 6 tulltaxeförordningen.
De i samma redogörelse nämnda undantagen från tillståndstvång,
som ges i 5 § jordbruksimportförordningen och 4 § fettförordningen,
avser varor, vilka faller under annan bestämmelse i 8 § tulltaxeförordningen
än punkterna 4 och 13, medan undantaget i 4 § fiskimportförordningen
gäller sådana varor som avses i 8 § tulltaxeförordningen med undantag endast
av punkten 13. Några motsvarande generella undantag från tillståndstvånget
finns däremot inte i jordbruksimportförordningen, fettförordningen
eller fiskimportförordningen beträffande sådana varor, som avses i 10 § tulltaxeförordningen.
En författning, som berörs av den här aktuella tullkonventionen, är förordningen
den 18 maj 1956 om kontroll å ädelmetallarb et
e n. Enligt 9 g i denna förordning får, såsom tidigare nämnts, ädelmetallarbete,
vilket inte uppfyller förordningens fordringar beträffande bl. a. finhalt,
ej importeras. Utan hinder av detta principiella införselförbud får
dock enligt 11g samma förordning till Sverige införas ädelmetallarbete, som
inkommer för att förevisas såsom prov eller såsom utställningsföremål och
som är avsett att därefter återutföras, såvida införseln är traktatsenligt medgiven.
I den tidigare omnämnda artikeln 14 av konventionen lämnas inte, såsom
skett i vissa andra internationella överenskommelser, något medgivande
att tillämpa förbud eller restriktioner för införsel av guld eller silver.
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
Förslag att ädelmetallarbeten skulle undantagas från konventionen framlades
från svensk sida vid konventionens utarbetande, men detta förslag
blev inte antaget. Konventionens bestämmelser om definitiv eller temporär
införsel utan hinder av införselförbud och införselbegränsningar skall alltså
gälla även i fråga om ädelmetallarbeten. Från bestämmelserna om definitiv
införsel i konventionens artikel 6 torde dock med hänsyn till de relativt
höga värdena på ädelmetallarbeten kunna bortses i detta sammanhang.
Även förordningen den 30 mars 1901 angående förbud mot anbringande
av vissa stämplar eller märken å förgyllda och försilvrade med flera arbeten
av o ä d e 1 metall m. m. kommer att beröras av bestämmelserna i
denna konvention liksom av konventionen om tillfällig införsel av yrkesutrustning.
Ej heller i denna del torde krävas riksdagens medverkan för
erforderliga ändringar av förordningen.
Konventionsbestämmelserna om förenkling av formaliteterna vid
införsel enligt konventionen kräver inte några författningsändringar.
Remissyttrandena
Under remissbehandlingen har någon erinran mot ett antagande av konventionen
inte gjorts.
Generaltullstyrelsen anför, att konventionen torde komma att bli av stor
betydelse för den internationella handeln. Styrelsen finner dock en anslutning
till konventionen kräva vissa författningsändringar.
Vad särskilt beträffar bestämmelserna om definitiv frihet från importavgifter
och importförbud för små prov av ringa värde in. in. (artiklarna 6
och 7) framhåller kommerskollegium, att dessa bestämmelser är ägnade att
ytterligare underlätta formaliteterna i samband med utställningar, mässor
etc. Vederbörande näringsorganisationer har också, enligt vad kollegium
uppger, vid underhandskontakt tillstyrkt dessa lättnader.
Vad först angår den i konventionen föreskrivna friheten från tull, pekar
generaltullstyrelsen på ett stadgande i aritkel 5 mom. 2 av konventionen,
enligt vilket temporärt införda varor skall få kvarstanna i landet om
sedvanliga införselvillkor uppfylles. Styrelsen fortsätter.
Vid slutlig införtullning, som bör få ske först vid evenemangets slut och
vilken i regel är en följd av en försäljning, synes 44 § 1 mom. kungörelsen
den 13 maj 1960 (nr 392) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen
(tuiltaxeringskungörelsen) vara tillämplig, men till förhindrande av
missbruk torde mängden temporärt införda föremål böra begränsas med
hänsyn till behovet i varje särskilt fall. Beträffande varor, som skall utställas,
bör sålunda temporär tullfrihet i princip icke medgivas för flera föremål
av identiskt samma slag. En dylik begränsning är tillåten enligt
artikel 2 moment 2 b) av konventionen.
Då den i artiklarna 6 och 7 föreskrivna definitiva tullfriheten inte har
full motsvarighet i tulltaxeförordningen, finner styrelsen, att de svenska
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 i i Kanyl. Maj ris proposition nr 128 år 1063
bestämmelserna om sådan tullfrihet vid ett antagande av konventionen måste
ändras. Styrelsen anför härom.
Av de erforderliga nya bestämmelserna synes i regel endast de generella
sladgandena böra intagas i tulltaxeförordningen och då lämpligen som två
nya punkter, 20 och 21, av 8 §, medan detalj föreskrifterna bör införas i tulltaxeringskungörelsen.
Det i artikel 6 moment 2 intagna undantaget beträffande
alkoholhaltiga drycker, tobaksvaror och bränsle synes böra införas
även i de svenska bestämmelserna. Möjligheten att genom särskilt förbehåll
undantaga vissa varuslag (exempelvis jordbruksvaror, konfektyrer eller
kosmetiska medel) från de för gratisprov stadgade lättnaderna synes däremot,
såvitt styrelsen kan bedöma, ej behöva utnyttjas.
Styrelsen erinrar vidare om att konventionen föreskriver temporär befrielse
även från andra införselavgifter än tullar.
De införselavgifter, som här kan bli aktuella, är enligt generaltullstyrelsen
de avgifter, som uttages på jordbrukets eller fiskets område. I de författningar
på dessa områden, som innehåller föreskrifter om införselavgifter,
stadgas emellertid, att avgift inte skall tagas ut för vara, vilken införs
under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medför tullfrihet
enligt 8 § tulltaxeförordningen med undantag för punkterna 4 och 13 eller,
i två fall, endast punkten 13. Styrelsen fortsätter.
Om alltså de nya bestämmelser om definitiv tullfrihet, vilka erfordras vid
ett antagande av konventionen, såsom ovan föreslagits införes i 8 § tulltaxeförordningen
som två nya punkter, 20 och 21, skulle varorna alltså bli befriade
även från nu ifrågavarande avgifter. Någon motsvarande bestämmelse,
att avgift ej skall uttagas för vara, som införes under sådana omständigheter
vilka för tullpliktig vara medför tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen
finnes däremot icke. Statens jordbruksnämnd har dock bemyndigats
att meddela befrielse från skyldigheten att erlägga avgift, därest
särskilda skäl föreligger. En fördragsslutande part torde uppfylla konventionens
bestämmelser om avgiftsfri införsel, även om avgiftsbefrielsen icke
kan omedelbart medgivas av vederbörande tullmyndighet vid varornas tulltaxering
utan först efter särskild framställning till annan myndighet. Att
i fråga om sådana varor, för vilka avgiftsfriheten är konventionsbunden och
således icke kan vägras, fordra särskild ansökan till Statens jordbruksnämnd
för varje temporär införsel skulle dock innebära en onödig omgång
för importören och för tullverkets del medföra en ytterligare och icke önskvärd
komplicering vid tillämpningen av ifrågavarande författningar. Styrelsen
vill framhålla, att avgiftsbefrielse för temporärt införda varor föreskrives
även i andra konventioner, av vilka den i detta sammanhang viktigaste
torde vara den internationella konventionen i Geneve den 7 november
1952 för underlättande av import av varuprover och reklammaterial (SO
1955:23), som ratificerats av Sverige och som trädde i kraft den 20 november
1955. Enligt artikel III moment 2 av denna konvention skall prov,
som är belagda med importavgifter, då de, med eller utan medverkan av
handelsresande, importeras från annan avtalsslutande parts territorium få
temporärt införas utan importavgifter till varje avtalsslutande parts territorium.
Denna konventionsbestämmelse är, i vad den avser tull, täckt av
föreskriften i 10 § punkten 7 tulltaxeförordningen om temporär tullfrihet
för varuprov men motsvaras ej av några generella bestämmelser om befrielse
från avgifter på jordbrukets eller fiskets område.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
Styrelsen föreslår alt, med hänsyn till att temporär avgiftsbefrielse således
föreskrives i vissa konventioner, varor som faller under 10 § tulltaxeförordningen
skall, på samma sätt som varor hänförliga till vissa punkter i
8 § denna förordning, generellt undantagas från bestämmelserna om avgifter
på jordbrukets eller fiskets områden.
När det gäller införselförbud och införselbegränsningar,
anlägger generaltullstyrelsen liknande synpunkter på bestämmelserna om
tillståndstvång i författningarna på jordbrukets och fiskets områden, vilka i
stort sett motsvarar bestämmelserna om införselavgifter på dessa områden.
Bestämmelserna om undantag från reglerna om tillståndstvång skulle således,
påpekar styrelsen, med det av styrelsen föreslagna tillägget av två nya
punkter i 8 § tulltaxeförordningen komma att gälla de i dessa punkter upptagna
varorna för utställningar etc. Styrelsen erinrar emellertid även om att
motsvarande generella undantag från tillståndstvånget saknas beträffande
varor, som avses i 10 § tulltaxeförordningen. Styrelsen anför härom.
Enligt Statens jordbruksnämnds cirkulär den 20 juli 1961, nr 46, må
emellertid varuprov även i andra fall än som avses i 8 § punkten 14 tulltaxeförordningen
införas utan importlicens, därest betalning icke skall erläggas.
Även om detta medgivande kan förutsättas gälla såväl varuprov, vilka
temporärt införes av handelsresande, som varuprov, vilka tillfälligt skall
visas på en utställning, synes det dock vara lämpligast att— liksom ovan
föreslagits beträffande införselavgifterna — utvidga de generella undantagsbestämmelserna
i de tre nu ifrågavarande förordningarna att avse även varor,
som införes under sådana omständigheter, som avses i 10 § tulltaxeförordningen.
Statens jordbruksnämnd har beträffande det av generaltullstyrelsen föreslagna
generella undantaget från införselavgifter och tillståndstvång för
jordbruksvaror och andra varor, som faller under 10 § tulltaxeförordningen,
anfört samma synpunkter som dem för vilka jag tidigare redogjort vid behandlingen
av konventionen om tillfällig införsel av yrkesutrustning.
Generaltullstyrelsen påpekar vidare, att förordningen om kontroll å
ädel metallar beten berörs även av denna konvention, och anför.
Vad angår tillfällig införsel av utställningsföremål av ädemetall skulle vid
ett antagande av konventionen sådan införsel få ske ntan hinder av förbudet
i 9 § förordningen, enär införseln måste betraktas som »traktatsenligt
medgiven».
Införsel av utställningsföremål av underhaltig ädelmetall skulle anses
vara traktatsenligt medgiven icke blott beträtffande varor, härrörande från
land, som vore fördragsslutande part i föreliggande konvention, utan även
beträffande varor, härrörande från annat land, om detta är berättigat till
mest gynnad nations behandling; lättnaderna torde alltså tillkomma alla
länder, som är avtalsslutande parter i det allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT). Då således de flesta av de länder, med vilka vårt land uppehåller
handelsförbindelser, är berättigade till mest gynnad nations behandling och
då det ofta kan vara svårt all avgöra varors ursprung, synes det vara lämpligast
att — liksom beträffande tullfriheten för nu ifrågavarande föremål
låta undantaget i 11 § förordningen gälla oberoende av huruvida varorna
härrör från land, gentemot vilket vårt land har traktatsenliga förpliktelser,
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
eller från annat land. Det är också att märka, att konventionen är tillämplig
även å andra ädelmetallarbeten än utställningsföremål, nämligen å utrustning
för internationella möten, alltså exempelvis å kultföremål för religiösa
möten, och att konventionens varuområde således icke täckes av förordningens
term »utställningsföremål».
Styrelsen föreslår emellertid därutöver vissa ändringar i 11 § förordningen
om kontroll å ädelmetallarbeten, vilka inte sammanhänger med konventionens
bestämmelser. Styrelsen anför härom.
Enligt styrelsens mening bör det övervägas att låta det generella undantaget
avse även andra tillfälligt införda varuprov än sådana, som är avsedda
att visas vid utställningar eller liknande evenemang. Det synes nämligen
vara tveksamt, huruvida olika regler bör gälla i fråga om varuprov av ädelmetall,
beroende på om proven skall visas vid en utställning eller under andra
förhållanden. Styrelsen vill även framhålla, att tillämpningen av ädelmetallförordningen
å tillfälligt införda varuprov förhindrat utländska handelsresande
att genomföra sina resor på planerat sätt och därför vållat stor
irritation särskilt hos handelsresande, som för att underlätta gränspassagerna
anskaffat passersedel enligt tullkonventionen den 1 mars 1956 rörande
passersedlar (E.C.S. carnets) för varuprover (SÖ 1957: 20). Behandlingen
av varuprov av ädelmetall i Sverige har hos Tullsamarbetsrådets permanenta
tekniska kommitté påtalats av Handelskamrarnas internationella informationsbyrå
(BIICC).
Styrelsen erinrar om att den föreslagna utvidgningen av undantagsbestämmelserna
i 11 § ädelmetallförordningen medför en motsvarande utvidgning
av befrielsen från kontrollstämpling enligt 21 § samma förordning. Styrelsen
anser en sådan konsekvens sakligt befogad.
Mynt- och justeringsverket anser, såsom nämnts vid behandlingen av konventionen
om tillfällig införsel av yrkesutrustning, att 11 § första stycket b)
ädelmetallförordningen bör omfatta alla ädelmetallarbeten, som temporärt
får införas till riket enligt 10 § tulltaxeförordningen, med de tillägg generaltullstyrelsen
föreslagit i sitt remissvar. I övrigt får jag hänvisa till verkets
yttrande över konventionen om tillfällig införsel av yrkesutrustning.
Beträffande generaltullstyrelsens yttrande över mynt- och justerings verkets
förslag vill jag likaledes hänvisa till vad som återgivits vid behandlingen
av konventionen om tillfällig införsel av yrkesutrustning.
Departementschefen
Den här aktuella konventionen har liksom den tidigare behandlade konventionen
om tillfällig införsel av yrkesutrustning undertecknats på svensk
sida med förbehåll för ratifikation. Den är avsedd att underlätta förfarandet
vid införsel av varor och artiklar, som skall visas eller användas vid utställningar,
mässor, möten eller liknande evenemang av kommersiell, teknisk,
religiös, uppfostrande, vetenskaplig, kulturell eller filantropisk karaktär. Såsom
uttalats i konventionen, syftar denna därmed till att ge den internationella
handeln väsentliga fördelar och att främja det internationella utbytet
av åsikter och kunskaper.
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 är 1963
Några invändningar mot ett godkännande från svensk sida av konventionen
har inte gjorts. Även jag är beredd tillstyrka, att konventionen godkännes.
Beträffande de författningsändringar, som aktualiseras i detta sammanhang,
vill jag anföra följande.
Vad först angår bestämmelserna om tull, synes ändring av tulltaxeförordningen
vara påkallad endast såvitt avser 8 §. Det är nämligen bestämmelserna
om definitiv tullfrihet i artiklarna 6 och 7 av konventionen,
som saknar motsvarighet i tulltaxeförordningen och som därför nödvändiggör
ändring av denna. Såsom generaltullstyrelsen föreslagit, bör denna ändring
åstadkommas genom tillägg till 8 § av vissa generella regler i två nya
punkter, under det att detaljreglerna införs i tulltaxeringskungörelsen.
Genom att ändringarna genomförs i form av tillägg av nya punkter till
8 § tulltaxeförordningen vinnes den fördelen, att de bär avsedda varorna
automatiskt blir befriade även från införselavgifter samt kompensations-
och regleringsavgifter på jordbrukets och fiskets områden. Befrielsen
från dessa avgifter är nämligen sammankopplad med frihet från tull enligt
8 § tulltaxeförordningen. Likaledes blir de varor, som upptas i tilläggen
till detta stadgande, automatiskt undantagna från införselförbud
och införselbegränsningar. Då en anslutning till konventionen
nödvändiggör att de av denna omfattade varorna undantas från avgiftsplikt
vid införsel och från importrestriktioner, är tilläggen till 8 § tulltaxeförordningen
även från. denna synpunkt att tillstyrka.
I fråga om generaltullstyrelsens förslag att beträffande införselavgifter
för jordbruksprodukter in. in. och tillståndstvång för sådana produkter göra
ett generellt undantag genom hänvisning till 10 § tulltaxeförordningen
vill jag hänvisa till vad jag anfört, när det gällde konventionen om tillfällig
införsel av yrkesutrustning. Den generella befrielsen från ifrågavarande
avgifter och från tillståndstvång bör således enligt min mening omfatta endast
de fall, som avses i 10 § punkterna 2—10 tulltaxeförordningen.
Beträffande ädelmetallarbeten, som inkommer till Sverige för att visas
såsom prover eller såsom utställningsföremål och vilka är avsedda att därefter
återutföras, finns redan nu i 11 § första stycket b) förordningen om
kontroll å ädelmetallarbeten undantag stadgat från det generella
förbudet mot införsel av ädelmetallarbeten, som inte fyller förordningens
krav på finhalt etc. Detta undantag gäller dock endast om införseln är traktatsenligt
medgiven. Generaltullstyrelsen har nu föreslagit, att denna begränsning
av införselrättcn skall tagas bort. Enligt min mening synes emellertid
temporärt införda varuprover och utställningsföremål av ädelmetall
kunna — liksom vissa andra i 4 § ädelmetallförordningen angivna ädelmetallarbeten
— helt undantagas från förordningen. Jag vill därför förorda ett
tillägg av denna innebörd till sistnämnda paragraf. Samtidigt vill jag erinra
om att jag i anslutning till konventionen om tillfällig införsel av yrkesutrustning
föreslagit eu utvidgning av tillämpningsområdet för 11 § första
stycket b) ädelmetallförordningen till att omfatta alla de fall där temporär
tullfrihet kan medges enligt 10 § tulltaxeförordningen.
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
IV. Tullfrihet för vapendelar och ammunition
Gällande ordning
I gällande tulltaxa är vapen och ammunition upptagna i olika rubriker
inom kapitel 93. Till detta kapitel hänföres även delar till vapen och ammunition.
Delar som i och för sig utgör artiklar, vilka är upptagna under andra
kapitel i tulltaxan, hänföres emellertid till sålunda tillämpliga nummer. Moderna
vapen och ammunitionseffekter innehåller ofta sådana delar i betydande
utsträckning. Exempel härpå är raketmotorer (nr 84.08), radio- och
radarapparater (nr 85.15) samt olika slag av instrument (kapitel 90).
Inom kapitel 93 är vapen och ammunition för militärt bruk upptagna med
tullfrihet (nr 93.03 samt ur nr 93.01, 93.02 och 93.07 A). Tullfrihet gäller
även för delar, som enligt vad nyss sagts faller under kapitel 93 (ur nr 93.01,
93.06 A och 93.07 A). I fråga om artiklar, som är hänförliga till andra kapitel,
medför däremot den omständigheten, att de utgör delar till vapen eller
ammunition för militärt bruk, inte tullfrihet, utan varorna beläggs med
den vid respektive rubriker stadgade tullen. Detta är den i tulltaxan normala
ordningen beträffande delar till tullfria maskiner och liknande varor. I
allmänhet är det redan av praktiska skäl nödvändigt att utforma bestämmelserna
på detta sätt. I ett fall har dock en annan princip tillämpats, nämligen
beträffande delar till luftfartyg. Här har tullfriheten utsträckts till att under
vissa förutsättningar avse även delar, som är hänförliga till andra kapitel
i tulltaxan än själva luftfartygen. Detta har skett genom en särskild tull—
frihetsbestäminelse i 5 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen.
Generaltullstyrelsens förslag
Styrelsen föreslår att sådana varor som, utan att vara hänförliga till kapitel
93 i tulltaxeförordningen, utgör delar till vapen eller ammunition för
militärt bruk, inklusive delar till stridsvagnar och andra pansrade stridsfordon
skall erhålla tullfrihet. Styrelsen föreslår, att ändringen sker genom införande
av en ny punkt i 5 § 1 mom. tulltaxeförordningen. Styrelsen anför
bl. a.
I praktiken förekommer det ofta att vapen och ammunition för militärt
bruk införes i delar. Därest delarna inkommer med en och samma lägenhet,
kommer de enligt allmänna regeln 3:1 för tulltaxans tillämpning att tulltaxeras
tillsammans såsom ifrågavarande kompletta artikel, d. v. s. tullfrihet
åtnjutes för varan i dess helhet. I många fall inkommer emellertid delarna
av transporttekniska eller andra skäl med olika lägenheter. Härvid
måste de olika delarna tulltaxeras var för sig, varvid enligt vad ovan sagts
vissa delar blir belagda med tull. Tulltaxeringen är ofta rent tarifferingstekniskt
förenad med betydande svårigheter, vilka accentueras av de speciella
förhållanden som ofta gör sig gällande i fråga om införsel av krigsmateriel.
Styrelsen framhåller, att det för såväl tullmyndigheterna som de militära
myndigheterna skulle medföra avsevärd arbetsbesparing om delarna oavsett
beskaffenheten kunde lämnas utan tull. Från statsfinansiell synpunkt skulle
31
Kungl. Mnj.ts proposition nr 128 år 1963
enligt styrelsens mening en sådan ändring vara utan betydelse, och i näringspolitiskt
hänseende torde en dylik åtgärd knappast spela någon roll.
Styrelsen fortsätter.
Tullfrihet för delar av ifrågavarande slag får emellertid anses motiverad
icke blott när det gäller kompletta vapen och ammunitionseffekter, som införes
i söndertaget eller omonterat skick, utan även beträffande reservdelar
samt delar, som införes för användning vid här i riket bedriven tillverkning
av vapen och ammunition för militärt bruk. I fråga om kontroll över att införda
varor kommer till avsedd användning torde man ha större möjligheter
i förevarande fall än när det gäller ovannämnda flygplansdelar beträffande
vilka tullfrihet redan är genomförd. Enligt styrelsens uppfattning bör därför
motsvarande anordning införas beträffande delar till i tulltaxans kapitel 93
upptagna vapen och ammunitionsartiklar för militärt bruk. Tullfriheten bör
emellertid begränsas till import som direkt eller indirekt äger rum för krigsmaktens
räkning. I den mån import eljest förekommer kan det praktiskt taget
endast gälla fall då varorna skall återutföras, vanligen såsom delar i här
tillverkade vapen eller ammunitionsartiklar, i vilka fall tullrestitution för
delarna kan erhållas enligt bestämmelser i tullrestitutionsförordningen.
Vad ovan anförts gäller jämväl delar till stridsvagnar och pansarbilar, vilka
fordon i tulltaxan är upptagna under nr 87.08 med tullfrihet. Tullfriheten
för dessa fordon har införts av samma skäl som tullfriheten för vapen och
ammunition för militärt bruk.
Styrelsen framhåller, att den föreslagna tullfriheten inte är att betrakta
som ett avsteg från den vedertagna regeln att import för statens och därmed
även för krigsmaktens räkning i princip skall behandlas som annan
import. Förslaget innebär enligt styrelsen endast, att den tullfrihet, som av
vissa skäl stadgats beträffande vapen och ammunition för militärt bruk, avgränsas
på ett framför allt från praktisk synpunkt mera ändamålsenligt sätt
än som för närvarande är fallet.
I fråga om tillämpningen på dessa nya varuslag av förordningen om allmän
varuskatt anför styrelsen vidare.
Företages importen av annan än staten torde det i praktiken alltid bli
fråga om användning såsom material vid yrkesmässig tillverkning av varor
för avsalu och därmed befrielse från skattskyldighet. Företages importen för
statens räkning torde bestämmelsen om undantag från skatteplikt för exportförbjuden
krigsmateriel få anses tillämplig. Visserligen kan det förekomma
delar till sådan materiel, vilka icke i och för sig är underkastade nämnda
exportförbud. I analogi med den tolkning som enligt uttalande i varuskattepropositionen
tillämpas beträffande fartyg torde emellertid skattefriheten
för exportförbjuden krigsmateriel kunna anses inbegripa delar till sådan
materiel (även om delarna icke i och för sig är exportförbjudna). Förutsatt
att denna tolkning är riktig skulle alltså icke erfordras någon särskild föreskrift
för att säkerställa att här åsyftade delar alltid blir befriade jämväl från
allmän varuskatt.
Remissyttrandena
Den föreslagna ändringen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
samtliga remissinstanser.
Försvarets förvaltningsdirektion framhåller, alt den föreslagna ändringen
kommer att medföra stor tidsbesparing och väsentliga rutinförenklingar speciellt
för de tre tygförvaltande verken.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
Kommerskollegium framhåller, att den föreslagna ändringen kommer att
medföra att den tullfrihet, som gäller för vapen och ammunition för militärt
bruk, bestämmes på ett från praktisk synpunkt mer ändamålsenligt
sätt. Ändringen kommer enligt kollegium att innebära arhetsbesparing för
såväl tullmyndigheterna som de militära myndigheterna.
Riksskattenämnden delar generaltullstyrelsens mening beträffande tilllämpningen
av förordningen om allmän varuskatt på dessa varor och anser
kompletterande författningsändringar inte vara av behovet påkallade.
Sveriges industriförbund åberopar ett av Sveriges mekanförbund avgivet
yttrande, vari bl. a. framhålles att den föreslagna ändringen förefaller att
vara en logisk utvidgning av en redan accepterad princip.
Såsom jag inledningsvis nämnt, har i samband med remissbehandlingen
av generaltullstyrelsens framställning Sveriges industriförbund, Stockholms
handelskammare och Svenska aktiebolageL Philips väckt förslag om utvidgning
av tullfriheten till att omfatta även delar till v apensyst c in, exempelvis
elektroniska riktmedel, kontroll- och eldledningsinstrument samt delar
till sådana apparater. Vidare har från samma håll gjorts framställning om
tullfrihet för delar till vapen och ammunition, som införs för tillverkning
av varor för export. Slutligen har försvarets förvaltningsdirektion
väckt frågan rörande en omprövning av tulltaxeringen av hela
vapensystem och delar därtill.
Sveriges industriförbund åberopar det av Sveriges mekanförbund avgivna
utlåtandet, vari bl. a. redovisas följande av två medlemsföretag avgivna gemensamma
yttrande.
Av Generaltullstyrelsens skrivelse framgår dock bl. a. av det första stycket,
att Generaltullstyrelsen avsett, att dylik tullfrihet skall gälla sådana
komponenter som direkt ingår i vapnet eller ammunitionen i dess snävare
bemärkelse. Ett modernt vapensystem består emellertid även av elektroniska
instrument, som är integrerande delar i systemet. Med anledning härav
är det enligt vår uppfattning önskvärt att jämväl dylika särpräglat militära
hjälpmedel för vapen och ammunition måtte behandlas efter samma principer,
som vapen i dess snävare bemärkelse och sålunda befrias från tull.
Vi önskar sålunda föreslå, att i det gjorda förslaget till § 5 f) i tulltaxeförordningen
måtte göras ett tillägg i detta avseende på sätt nedan angives. Vidare
önskar vi föreslå att tullfrihet jämväl medgives i de fall dylika delar till vapen
och ammunition är avsedda att exporteras. Genom att införa tullfrihet
jämväl för export vinnes ytterligare för såväl Tullverket som oss betydande
arbets- och kostnadsbesparingar i förhållande till restitutionsförfarandet.
Ännu ett önskvärt steg mot förenkling skulle uppnås om importören i förekommande
fall finge möjlighet att i ett och samma intyg bestyrka att importen
uteslutande sker för krigsmaktens räkning eller för export. Med stöd av
ovanstående skulle § 5 i tulltaxeförordningen få förslagsvis följande lydelse:
På villkor, som Konungen bestämmer, åtnjutes befrielse från tull för:
f) delar till vapen, ammunition och elektroniska riktmedel, kontroll- och
eldledningsinstrument för militärt bruk, härunder inbegripet delar till stridsvagnar
och andra pansrade stridsfordon, när varorna införas för krigsmaktens
räkning eller för tillverkning av varor av nyssnämnda slag för krigsmaktens
räkning eller för tillverkning av varor av nyss nämnda slag för
krigsmaktens räkning eller för export.
Knngl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
33
Mekanförbundet framhåller emellertid att, samtidigt som förbundet inte
finner skäl motsätta sig de sålunda framlagda förslagen, en ändring av 5 §
f) tulltaxeförordningen i enlighet med det av medlemsföretagen framlagda
förslaget skulle innebära en ändring av den princip, som generaltullstyrelsen
velat ge en utvidgad tillämpning. Förbundet anför vidare.
Medan vapen och ammunition enligt gällande tulltaxa är tullfria, är som
bekant elektroniska riktmedel, kontroll- och eldledningsinstrument belagda
med tull. Det förefaller därför vara anledning att i särskild ordning överväga
frågan om tullfrihet för dessa artiklar samt delar därtill.
Förslaget att införa tullfrihet även för sådana delar till vapen och ammunition,
som är avsedda för reexport, innebär enligt mekanförbundets mening
ett värdefullt bidrag till eu förenkling av tullrestitutionsförfarandet på det
aktuella området. Förbundet finner det emellertid lämpligt att, då det för närvarande
pågår undersökningar i syfte att komma fram till en generell förenkling
av tullrestitutionssystemet, denna fråga får sin lösning i ett sådant
vidare sammanhang.
Framställningen från Svenska aktiebolaget Philips, vilken närmast gjorts
till Stockholms handelskammare, är i stort sett av samma innehåll som mekanförbundets
nyss redovisade yttrande. Bolagets förslag till ny lydelse av
5 § f) tulltaxeförordningen avviker dock från det som framlagts av mekanförbundet.
Bolagets förslag har följande lydelse.
f) delar av vapen och ammunition samt elektroniska riktmedel, kontrolloch
eldledningsinstrument för militärt bruk, härunder inbegripet delar till
stridsvagnar och andra pansrade stridsfordon, när varorna införas för krigsmaktens
räkning eller för tillverkning av varor av nyss nämnda slag för
krigsmaktens räkning eller för export.
Stockholms handelskammare förordar en utvidgning av tullfriheten till
att omfatta även av bolaget omnämnda elektroniska riktmedel, kontroll- och
eldledningsinstrument samt annan utrustning, som på likartat sätt utgör en
integrerande del av ett vapensystem. Handelskammaren anser också, att
mycket talar för den av bolaget föreslagna utsträckningen av tullfriheten till
att omfatta även delar, avsedda att reexporteras inbyggda i svensktillverkade
vapenutrustningar eller som reservdelar för sådana utrustningar. Handelskammaren
anser dock, att det möjligen kan ifrågasättas om inte en
sådan förenkling skulle innebära en oberättigad förmån för tillverkare av
krigsmateriel i jämförelse med den övriga svenska exportindustrin, vilken
fortfarande skulle vara hänvisad till tullrestitutionsförfarandet. Mot detta
kan dock invändas, fortsätter handelskammaren, att de här aktuella artiklarna
intar en särställning. De av dem tillverkade produkterna säljs nämligen
uteslutande till krigsmakten eller till utlandet, medan någon som helst
försäljning på den öppna svenska marknaden inte förekommer. Handelskammaren
framhåller slutligen, att ett tillgodoseende av det här diskuterade
önskemålet torde komma att medföra betydande arbets- och kostnadsbesparingar
för såväl tullverket som de berörda svenska företagen. Detta skulle
särskilt bli fallet, om importören på föreslaget sätt fick möjlighet att i förest
liiliang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 128
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
kommande fall i ett och samma intyg till tullverket ange att importen sker
för krigsmaktens räkning eller för export.
Försvarets förvattningsdirektion framhåller att den nuvarande utvecklingen
inom vapentekniken resulterat i mera komplicerad materiel, omfattande
hela vapensystem med exempelvis vapendel, radaranläggningar, elverk,
fordon etc., där de ingående komponenterna jämte reservdelar i stor utsträckning
är specialkonstruktioner. Direktionen finner det därför önskvärt, att
en omprövning sker beträffande tulltaxering av hela vapensystem och reservdelar
därtill.
Av de hörda remissmyndigheterna har försvarets förvaltningsdirektion tillstyrkt
förslaget om utvidgning av tullfriheten till att omfatta elektroniska
riktmedel, kontroll- och eldledningsinstrument samt liknande apparater,
under det att generaltullstyrelsen avstyrkt förslaget. Kommerskollegium
har förklarat sig inte vara berett att ta ställning till frågan. Tullfrihet för
varor, som är avsedda för reexport, har tillstyrkts av försvarets förvaltningsdirektion.
Generaltullstyrelsen har förklarat, att styrelsen inte motsätter
sig förslaget. Kommerskollegium däremot har avstyrkt framställningarna
i denna del. Det av försvarets förvaltningsdirektion framlagda förslaget
rörande omprövning av tulltaxeringen av hela vapensystem och delar
därtill har avstyrkts av generaltullstyrelsen, under det att kommerskollegium
inte ansett sig kunna ta ställning härtill utan utredning.
Försvarets förvaltningsdirektion påpekar, att den av Sveriges industriförbund,
Stockholms handelskammare och Svenska aktiebolaget Philips föreslagna
utvidgningen av tullfriheten berör betydelsefulla delar av krigsmaktens
anskaffning. Enligt direktionens uppfattning är det därför önskvärt, att
även denna materiel befrias från tullavgift. Direktionen framhåller emellertid,
att den föreslagna utvidgningen inte täcker all anskaffning för försvaret
i det att stora delar av den materiel, som ingår i vapensystem, inte berörs av
de föreslagna ändringarna. De förordade tilläggen kommer dock, fortsätter
direktionen, att ytterligare förenkla anskaffningsverksamheten, varför de
från direktionens synpunkt är önskvärda.
Generaltullstyrelsen anför till en början beträffande utvidgningen av tullfriheten
till elektroniska riktmedel m. m., att sådana apparater i regel inte
tulltekniskt är att anse som delar till vapen. I de fall, då de kan betraktas
som delar till vapen, fortsätter styrelsen, blir det framförda önskemålet om
tullfrihet tillgodosett även enligt styrelsens förslag. Styrelsen påpekar att
den i det följande tar i betraktande endast de fall, då apparaterna inte betraktas
som delar till vapen. Styrelsen fortsätter.
Enligt den av Mekanförbundet redovisade versionen av förslaget skulle
detta endast gälla delar för tillverkning av ifrågavarande apparater. Tullfrihet
för sådana delar kan, vid bibehållen tull på apparaterna, icke anses motiverad
från de utgångspunkter som ligger bakom styrelsens förslag. Icke heller
ur andra synpunkter torde, vid angivna förhållande, tullfrihet för delarna
vara påkallad. Av Mekanförbundets yttrande synes framgå att denna uppfattning
i själva verket delas av förbundet.
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 19G3
Det av Svenska aktiebolaget Philips framlagda förslaget finner styrelsen
till sin innebörd oklart. Styrelsen tolkar emellertid framställningen så, att
bolaget därmed avsett tullfrihet för kompletta apparater. Styrelsen fortsätter.
I så fall kommer man in på ett spörsmål av betydligt större räckvidd än det
som avses i styrelsens förslag, nämligen spörsmålet om en verklig utvidgning
av tullfriheten för krigsmateriel utöver det nu tullfria området (vapen
och ammunition samt pansrade stridsfordon). Delade meningar kan råda
om tullbeläggningen av olika slag av krigsmateriel, men det torde erbjuda
avsevärda svårigheter att finna lämpliga kriterier, om man överger nuvarande
gränsdragning för den tullfria sektorn. I alla händelser torde ingen
ändring i berörda hänseende böra vidtagas utan särskild utredning. Tillräcklig
anledning torde emellertid knappast föreligga att i detta sammanhang,
då frågan närmast gäller ett tulltekniskt problem av begränsad räckvidd,
överväga åtgärder av mera näringspolitisk karaktär utan att något egentligt
behov därav visats vara för handen .
Förslaget att medge tullfrihet för varor av ifrågavarande slag, som införs
för tillverkning av varor för export, innebär enligt styrelsen närmast, att man
begagnat tillfället att för ifrågavarande artiklar söka få till stånd ett förenklat
förfarande. Redan enligt gällande bestämmelser om tullrestitution kan
nämligen gottgörelse erhållas för tullen beträffande sådana delar, som används
vid tillverkning av varor för export. Styrelsen fortsätter.
Något skäl varför man på detta område skulle tillämpa en annan anordning
än för varor i allmänhet torde emellertid i och för sig icke vara för handen.
Det av Stockholms handelskammare framförda argumentet att ifrågavarande
artiklar skulle intaga en särställning genom att därav tillverkade
produkter försäljes uteslutande till krigsmakten samt till utlandet synes
knappast hållbart, eftersom det i avsevärd utsträckning torde bli fråga om
detaljer (särskilt elektriska) som kan finna användning för tillverkning
även av andra varor än vapen. Vissa problem skulle måhända kunna uppstå
för den som importerar delar för tillverkning av vapen såväl för krigsmaktens
räkning som för export, om han ej vid importen vet för vilket av dessa
ändamål varorna kommer att användas, men vapen av nu ifrågavarande
slag torde i allmänhet icke tillverkas på lager utan först efter beställning
och erforderliga utländska delar importeras i samband därmed. Vapentillverkaren
torde därför i allmänhet veta för vilket ändamål de importerade
delarna är avsedda och sålunda kunna avgöra huruvida han skall anlita
det nu föreslagna tullfrihetsinstitutet eller tullrestitutionsförfarandet. Därest
eu vapentillverkare undantagsvis ej skulle vara i stånd att vid införseln avgöra
om delarna skall användas för leveranser till svenska krigsmakten eller
på export torde det likväl finnas vissa möjligheter alt lösa tullgottgörelseproblemet
inom ramen för gällande författningar.
Styrelsen påpekar emellertid att man från cn annan synpunkt skulle kunna
överväga en förenkling, som sträcker sig längre än det framförda önskemålet
om tullfrihet vid tillverkning av vapen för export. Vapen för militärt
bruk, fortsätter styrelsen, är nämligen tullfria, oavsett för vems räkning
införseln sker, låt vara att införsel för annan än krigsmakten knappast kommer
i fråga. Styrelsen anför vidare.
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
I princip borde man därför kunna medge tullfrihet för delar för tillverkning
av vapen för militärt bruk, oavsett för vems räkning tillverkningen sker,
i analogi med vad fallet är med t. ex. materiel för tillverkning av luftfartyg
(tulltaxeförordningen 5 § 1 mom. e)). Tullfriheten för vapen för militärt
bruk är dock betingad just av att införsel i praktiken sker endast för krigsmaktens
räkning och kan sålunda icke utan vidare likställas med den för
exempelvis luftfartyg stadgade tullfriheten. Vidare kan det föreligga viss
risk för att ett generellt tullfrihetsmedgivande av det slag som ovan antytts
kan bli prejudicerande i fråga om krav på motsvarande förmån beträffande
delar till andra tullfria varuslag eller material för tillverkning av tullfria
kemiska produkter. Eftersom viss tveksamhet sålunda kan göra sig gällande
beträffande lämpligheten av en sådan anordning, och då tullgottgörelse
vid export såsom förut anförts kan erhållas i annan ordning, har styrelsen
i sin framställning stannat för en mera restriktiv lösning. Ett tullfrihetsmedgivande
för delar för tillverkning av vapen och ammunition för militärt
bruk, utan krav på att tillverkningen skall ske för krigsmaktens räkning,
har dock ur praktiska synpunkter vissa fördelar.
Styrelsen förklarar till följd härav att den inte vill motsätta sig ett genomförande
av tullfrihet för delar, som importeras för tillverkning av vapen
för export, genom slopande av det i styrelsens förslag intagna villkoret att
tillverkningen skall ske för krigsmaktens räkning.
Vad slutligen angår försvarets förvaltningsdirektions förslag rörande en
omprövning beträffande tulilaxeringen av hela vapensystem och delar därtill
hänvisar styrelsen, i den mån syftet med framställningen är att få till
stånd en utvidgning av tullfriheten för krigsmateriel, till vad styrelsen anfört
i fråga om elektroniska riktmedel och liknande apparater. Styrelsen framhåller
vidare, att man vid bestämmande av anslagen till försvarets materielanskaffning
kan beakta i vad mån tull utgår för materielen i fråga. I den mån
åter syftet är en förenkling i tulltekniskt hänseende, anser styrelsen en sådan
knappast kunna genomföras utan ändring i den internationellt antagna Bryssel-nomenklaturen.
Enligt styrelsens uppfattning föreligger inte sådant behov
av en dylik förenkling, att något initiativ från svensk sida i detta hänseende
för närvarande kan anses påkallat. Styrelsen hemställer därför, att
framställningen om en omprövning av tulltaxeringen av hela vapensystem
och delar därtill inte föranleder någon åtgärd.
Kommerskollegium hänvisar beträffande framställningarna om tullfrihet
för elektroniska riktmedel och liknande delar av vapensystem till sitt yttrande
över generaltullstyrelsens framställning, i vilket kollegium förklarat
sig inte vara berett att ulan särskild utredning ta ställning till frågan.
I fråga om förslagen rörande tullfrihet vid import av varor, avsedda för
reexport, hänvisar kollegium likaledes till sitt yttrande över generaltullstyrelsens
framställning. Kollegium har där förklarat sig dela styrelsens uppfattning,
att bestämmelserna om tullrestitution är tillfyllest för att tillgodose det
intresse varom här är fråga och att således reglerna om tullfrihet inte borde
tillämpas i dessa fall. Kollegium har i samma yttrande erinrat om att hela
problemet om ett ändamålsenligt restitutionsförfarande är under utredning.
Beträffande försvarets förvaltningsdirektions förslag framhåller kollegium,
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
37
att detta inte kan med tillräcklig säkerhet bedöma de praktiska möjligheterna
för genomförande av förslaget på ett sätt som i rimlig mån tillgodoser olika
berörda intressen. Kollegium anför vidare.
Det synes kollegium nödvändigt med ingående avvägningar mellan försvarets
intresse av ett förenklat och enhetligt förfarande samt önskemålet
att det svenska näringslivet icke lider onödigt förfång. För en sådan bedömning
kräves ett allsidigt utredningsmaterial. Kollegium är sålunda icke berett
att nu taga ställning till det här framförda, mera vidsträckta spörsmålet
om tullfrihet. Det synes dock kollegium som om spörsmålet vore så betydelsefullt
att en utredning i ämnet är befogad.
Departementschefen
Vapen och ammunition för militärt bruk är i kapitel 93 av gällande tulltaxa
upptagna med tullfrihet. Tullfrihet gäller även för sådana delar till vapen
och ammunition, som är upptagna i samma kapitel. I fråga om varor, som
i och för sig utgör artiklar hänförliga till andra kapitel, medför emellertid
den omständigheten, att de är avsedda som delar till vapen eller ammunition
för militärt bruk, inte tullfrihet, utan varorna beläggs med tull i enlighet
med respektive rubrik i tulltaxan.
Det förekommer ofta, att vapen och ammunition för militärt bruk införs
i delar. Inkommer delarna med en och samma lägenhet, tulltaxeras de tillsammans
som ifrågavarande kompletta artikel, d. v. s. de blir tullfria. I
de fall åter, då delarna av transporttekniska eller andra skäl inkommer med
olika lägenheter, tulltaxeras de var för sig, varvid vissa delar kan bli tullbelagda.
De nu anförda förhållandena har, såsom generaltullstyrelsen framhållit,
medfört praktiska olägenheter. Särskilt har tulltaxeringen ofta rent tarifferingstekniskt
varit förenad med betydande svårigheter, som accentuerats av
de speciella förhållandena vid import av krigsmateriel. Vad här anförts om
kompletta vapen och ammunitionseffekter, som införs i isärtaget eller
Omonterat skick, gäller också reservdelar och delar, som införs för användning
vid här i riket bedriven tillverkning av vapen och ammunition för militärt
bruk, samt delar till stridsvagnar och andra pansrade stridsfordon.
Liksom generaltullstyrelsen anser jag, att det för berörda myndigheter
skulle medföra en betydande arbetsbesparing om delarna oavsett beskaffenheten
kunde lämnas utan tull.
I detta sammanhang vill jag emellertid ta upp frågan om eventuella ytterligare
utvidgningar av det tullfria området. Framställningar har gjorts om
sådana utvidgningar dels till vissa apparater, såsom elektroniska riktmedel
samt kontroll- och eldledningsinstrument, liksom delar till sådana, dels till
hela vapensystem jämte reservdelar dels slutligen till delar för tillverkning
av varor för export.
Sådana apparater som elektroniska riktmedel samt kontroll- och eldledningsinstrument
är i regel inte att anse som delar till vapen utan hänförliga
till rubriker med 10 % tull. Någon principiell grund för tullfrihet för delar
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
till apparaterna finns sålunda inte. Tullfrihet kan enligt min mening inte
heller från andra synpunkter anses påkallad.
Förslagen att införa tullfrihet för kompletta apparater av nyss angivet
slag eller för hela vapensystem för i själva verket in ett spörsmål av helt
annat slag och av betydligt större räckvidd, nämligen spörsmålet om utvidgning
av det tullfria området. Enligt min mening bör en sådan utvidgning
inte företas utan särskild utredning. Såsom generaltullstyrelsen påpekat,
finns knappast anledning att i detta sammanhang, då det är fråga om
ett begränsat tulltekniskt problem, överväga åtgärder av det ifrågasatta
slaget.
Beträffande vapendelar, som införs för tillverkning av varor för export,
finns möjlighet att få gottgörelse för tullen enligt gällande regler om tullrestitution.
Bestämmelserna är här desamma som för varor i allmänhet.
Det torde, såsom generaltullstyrelsen också framhållit, knappast finnas anledning
att i fråga om delar till vapen tillämpa ett annat förfarande än det
som gäller för varor i allmänhet, särskilt som det här ofta torde bli fråga
om detaljer vilka kan användas för tillverkning även av andra varor än
vapen. Frågan synes emellertid lämpligen kunna lösas på det sätt som föreslagits
av generaltullstyrelsen. Detta innebär att tullfriheten, i stället för
alt vara villkorad av att importen av delarna sker för tillverkning för krigsmaktens
räkning, bestämmes till att avse import av delar till vapen och
ammunition för militärt bruk, oavsett för vems räkning tillverkningen av
den färdiga varan sker. Som styrelsen framhållit, torde vissa praktiska synpunkter
tala för en sådan lösning.
Jag tillstyrker således genomförande av tullfrihet för delar till vapen och
ammunition för militärt bruk, varunder även inbegripes delar till stridsvagnar
och andra pansrade stridsfordon. Detta bör, såsom generaltullstyrelsen
föreslagit, ske genom ett tillägg till 5 § 1 mom. tulltaxeförordningen.
V. Delegationsmöjlighet för generaltullstyrelsen i vissa fall
Gällande ordning
I 12 § tulltaxeförordningen är intagna vissa bestämmelser om tullfrihet
för varor, som förstörts. Har sålunda transportmedel eller annan vara, beträffande
vilken tullfrihet under viss tid medgivits enligt förordningen, innan
denna tid gått ut blivit förstörd eller gått förlorad eller blivit så svårt
skadad, att varan finnes inte kunna iståndsättas, kan generaltullstyrelsen
enligt paragrafens första stycke, där så med hänsyn till omständigheterna
finnes skäligt, medge, att tull ej skall utgå eller skall utgå endast för sådana
delar av varan som befinner sig i användbart skick. Motsvarande skall
enligt andra stycket av paragrafen gälla i fråga om emballage eller annan
vara, för vilken tullfrihet enligt 4 § 2 eller 4 mom. tulltaxeförordningen medgivits
under hänvisning till att vara av samma beskaffenhet och mängd är
avsedd att utföras inom viss tid.
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
Generaltullstyrelsens förslag och remissyttrandet över detta
Generaltullstyrelsen föreslår, att styrelsen skall få möjlighet att på vederbörande
distrikttullanstalt överlåta prövning av sådana ärenden om tullfrihet
eller tullnedsättning som nyss nämnts. Styrelsen anför härom.
Enligt den erfarenhet som vunnits vid tillämpning av ifrågavarande paragraf
har det visat sig, att denna prövningsrätt väl kunde utövas av den
lokala tullmyndigheten i stället för av styrelsen, varigenom en onödig omgång
kunde undvikas. Till jämförelse må nämnas, att enligt 6 § fjärde
stycket tullrestitutionsförordningen jämfört med 15 § tillämpningsföreskrifterna
till förordningen, i den lydelse sagda paragrafer hade före den 1
juli 1960, kunde å lokal tullmyndighet överlåtas prövning av fråga om befrielse
från tull för transportmedel, för vilket tullfrihet under viss tid enligt
tulltaxeförordningen medgivits och som blivit genom olycka svårt skadat
innan det skolat återutföras. Vidare ankommer på distrikttullanstalt
prövning av fråga om tullnedsättning för skadade varor enligt 7 § tulltaxeförordningen.
Enligt 10 § tillämpningsföreskrifterna till tullrestitutionsförordningen
är styrelsen bemyndigad att på lokal tullmyndighet överlåta
prövning av fråga om utbekommande av restitutionsbelopp eller om avförande
av sådant belopp i fall, då befrielse från erläggande av motsvarande
tullbelopp åtnjutits.
För ett genomförande av det framlagda förslaget torde enligt generaltullstyrelsen
fordras viss jämkning av ordalydelsen i 12 § första stycket tulltaxeförordningen.
Om förslaget genomförs, har styrelsen för avsikt att vidtaga
sådan ändring i tulltaxeringsanvisningarna, att det skall ankomma på
distrikttullanstalt att pröva ärenden av här ifrågavarande slag.
Kommerskollegium förklarar sig i sitt yttrande inte ha något att erinra
mot en ändring av bestämmelserna, som möjliggör en överföring av prövningsrätten
innebärande att en onödig omgång -vid prövningen av dessa
ärenden kan undvikas.
Departementschefen
Enligt gällande regler i 12 § tulltaxeförordningen kan generaltullstyrelsen
i vissa fall medge befrielse från eller nedsättning av tull beträffande
transportmedel eller annan vara, för vilken temporär tullfrihet medgivits
men vilken innan denna tid gått till ända svårt skadats, förstörts eller gått
förlorad. Samma regler gäller för emballage eller annan vara, för vilken
tullfrihet meddelats under hänvisning till att vara av samma beskaffenhet
och mängd är avsedd att utföras inom viss tid.
Det har visat sig att den prövningsrätt, som sålunda tillkommer generaltullstyrelsen,
i praktiken väl kan utövas av lokal tullmyndighet. Styrelsen
har därför föreslagit införande av regler, som möjliggör en överflyttning
av prövningsrätten i dessa ärenden på vederbörande distrikttullanstalt.
Den föreslagna ordningen synes mig väl motiverad av praktiska skäl. En
onödig omgång vid prövningen torde sålunda kunna undvikas, om förslaget
genomförs. Från principiell synpunkt kan någon invändning mot den före
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
slagna delegationsmöjligheten inte göras. Prövningen av liknande ärenden
enligt andra regler ankommer nämligen redan på distrikttullanstalt.
Jag tillstyrker därför den föreslagna ändringen av 12 § tulltaxeförordningen.
VI. Departementschefens hemställan
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till
1) förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr
391); och
2) förordning angående ändring i förordningen den 18 maj 1956 (nr 328)
om kontroll å ädelmetallarbeten.
De båda tullkonventionerna träder, som jag inledningsvis nämnt, i kraft
först tre månader efter det att Sverige deponerat ratifikationsinstrument.
Det torde därför få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma dag för ikraftträdandet
av de föreslagna författningarna i de delar dessa sammanhänger
med konventionerna. I övrigt torde författningarna böra träda i kraft den
1 juli 1963.
Av tullkonventionerna föranledda ändringar i regleringsförfattningar på
jordbrukets och fiskets områden torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
vidtaga.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition
dels föreslå riksdagen att antaga det under 1) nämnda
författningsförslaget,
dels inhämta riksdagens yttrande över det under 2) nämnda
författningsförslaget,
dels föreslå riksdagen att godkänna de två av Rådet för
samarbete på tullområdet utarbetade, den 8 juni 1961 dagtecknade
konventionerna jämte till den ena konventionen
hörande bilagor,
dels ock föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t
* vidtaga sådana ändringar i regleringsförfattningarna på
jordbrukets och fiskets områden som föranleds av tullkonventionerna.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Per Eskilsson
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
41
Customs convention on the temporary
importation of professional equipment
PREAMBLE
The States signatory to the present
Convention,
Meeting under the auspices of the
Customs Co-operation Council and
the Contracting Parties to the General
Agreement on Tariffs and Trade
(GATT), in consultation with the
United Nations Educational, Scientific
and Cultural Organisation (UNESCO),
Having regard to proposals made
by representatives of international
trade and other interests for the extension
of temporary duty-free importation
procedures,
Convinced that the adoption of general
rules on the temporary dutyfree
importation of professional
equipment would facilitate the international
exchange of specialised skills
and techniques,
Have agreed as follows:
CHAPTER I
Definitions
Article 1
För the purposes of the present
Convention:
(a) the term “import duties”
means Customs duties and all other
duties and taxes payable on or in
connection with importation and
shall include all internal taxes and
excise duties chargeable on imported
goods, hut shall not include fees and
charges which are limited in amount
to the approximate cost of services
rendered and do not represent an indirect
protection to domestic pro
-
Bihang A
(Översättning)
Tullkonvention om tillfällig införsel
av yrkesutrustning
INLEDNING
De stater, som undertecknat denna
konvention,
vilka mötts under beskydd av Rådet
för samarbete på tullområdet
och de avtalsslutande parterna i det
allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) i samverkan med Förenta
Nationernas organisation för uppfostran,
vetenskap och kultur (UNESCO),
vilka tagit i beaktande de förslag
som gjorts av den internationella handelns
representanter och andra intresserade
i avsikt att utvidga förfarandet
med tillfällig tullfri införsel,
vilka äro övertygade om att antagandet
av allmänna regler rörande
tillfällig tullfri införsel av yrkesutrustning
skulle underlätta det internationella
utbytet av specialiserad
yrkesskicklighet och teknik,
hava överenskommit följande:
KAPITEL I
Definitioner
Artikel 1
I denna konvention gälla följande
definitioner:
a) Uttrycket »importavgifter» avser
tullar och alla andra avgifter och
skatter, som erläggas vid eller i samband
med import, och skall inbegripa
alla interna skatter och acciser,
som åvila importerade varor; det
skall dock icke omfatta avgifter och
pålagor, som begränsas till de ungefärliga
kostnaderna för lämnade
tjänster och som icke utgöra indirekt
skydd för inhemska produkter eller
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
ducts or a taxation of imports for
fiscal purposes;
(b) the term “temporary admission”
means temporary importatiou
free of import duties and free of import
prohibitions and restrictions,
subject to re-exportation;
(c) the term “the Council” means
the organisation set up by the Convention
establishing a Customs Cooperation
Council, done åt Brussels
on 15th December 1950;
(d) the term “person” means both
natural and legal persons, unless the
context otherwise requires.
CHAPTER II
Temporary admission
Article 2
Each Contracting Party bound by
any Annex to the present Convention
shall grant temporary admission to
the equipment referred to in that
Annex, subject to the conditions specified
in Artides 1 to 22 and in that
Annex. The term “equipment” shall
be taken to include any relevant
ancillary apparatus and accessories.
Article 3
In cases where a Contracting Party
requires security for compliance
with the conditions attached to temporary
admission, the amount of
such security shall not exceed the
amount of the import duties chargeable
by more than 10 %.
Article 4
Equipment granted temporary admission
shall be re-exported within
six months from the date of importation.
For valid reasons the Customs
authorities may within the limits laid
down by the laws and regulations of
the country of temporary importation,
either grant a longer period or
extend the initial period.
beskattning av importen i fiskalt syfte.
b) Uttrycket »temporär införsel»
avser tillfällig införsel fri från importavgifter
och från införselförbud
och införselbegränsningar under villkor
att återutförsel äger rum.
c) Uttrycket »Rådet» avser den organisation,
som upprättats genom
konventionen angående upprättande
av ett råd för samarbete på tullområdet,
avslutad i Bryssel den 15 december
1950.
d) Uttrycket »person» avser såväl
fysisk som juridisk person, såvida
icke annat framgår av sammanhanget.
KAPITEL II
Temporär införsel
Artikel 2
Varje fördragsslutande part, som
är bunden av någon bilaga till denna
konvention, skall medgiva temporär
införsel för i samma bilaga avsedd utrustning
på de villkor, som angivas
i artiklarna 1—22 och i bilagan. Uttrycket
»utrustning» innefattar även
tillhörande hjälpverktyg och delar.
Artikel 3
I fall då fördragsslutande part kräver
säkerhet för att de villkor, som
äro förknippade med den temporära
införseln, skola iakttagas, skall
storleken av sådan säkerhet icke
överstiga summan av importavgifterna
med mer än 10 %.
Artikel 4
Utrustning, för vilken temporär
införsel medgivits, skall återutföras
inom sex månader från införseldagen.
Då giltiga skäl därför finnas,
må tullmyndighet inom de gränser
som fastställts i införsellandets författningar
antingen medgiva en längre
tidrymd eller förlänga den första
tidrymden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
43
Article 5
Equipment granted temporary admission
may be re-exported in one
or several consignments to any country,
through any Customs office open
for such operations, and such reexportation
shall not be confined to
the Customs office of importation.
Article 6
1. Notwithstanding the requirement
of re-exportation laid down by
the present Convention, the re-exportation
of all or part of equipment
badly damaged in duly authenticated
accidents shall not be required, provided
that it:
(a) is subjected to the import
duties to whicli it is liable; or
(b) is abandoned free of all expense
to the Exchequer of the country
into whicli it was temporarily
imported; or
(c) is destroyed, under official supervision,
without expense to the
Exchequer of the country into which
it was temporarily imported;
as the Customs authorities may require.
2. When all or part of equipment
granted temporary admission cannot
be re-exported as a result of a seizure,
other than a seizure made åt the suit
of private persons, the requireinent
of re-exportation shall be suspended
for the duration of the seizure.
Article 7
Component parts imported to repair
temporarily admitted equipment
shall also be granted the facilities
provided for in the present
Convention.
Artikel 5
Utrustning, för vilken temporär införsel
medgivits, må återutföras i en
eller flera sändningar till vilket som
helst land och över vilken som helst
tullanstalt, som är öppen för sådan
trafik; återutförseln behöver således
icke äga rum över införseltullanstalten.
Artikel 6
1. Oavsett den fordran på återutförsel,
som angives i denna konvention,
skall det icke krävas återutförsel
av utrustning eller del därav,
som svårt skadats genom vederbörligen
styrkt olycka, under villkor
att den enligt tullmyndighetens bestämmande:
a)
belägges med belöpande importavgifter;
eller
b) utan ersättning överlåtes å
statsverket i det land, till vilket den
tillfälligt införts; eller
c) under offentlig kontroll förstöres
utan kostnad för statsverket i det
land, till vilket den tillfälligt införts.
2. När utrustning, för vilken temporär
införsel medgivits, eller del
därav icke kan återutföras på grund
av beslag, kvarstad eller liknande åtgärd
av annan art än den, som ägt
rum på hemställan av enskild part,
skall kravet på återutförsel uppskjutas,
så länge nämnda åtgärd varar.
Artikel 7
Lösa delar, som införas för att reparera
utrustning för vilken temporär
införsel beviljats, skola också
medgivas lättnaderna enligt denna
konvention.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 ar 1963
CHAPTER III KAPITEL III
Miscellaneous provisions Allmänna bestämmelser
Article 8 Artikel 8
In the application of the present
Convention, the Annex or Annexes
for the time being in force to -which
a Contracting Party is bound shall
be construed to be an integral part
of the Convention, and in relation to
that Contracting Party any reference
to the Convention shall be deemed
to include a reference to such Annex
or Annexes.
Article 9
The provisions of the present Convention
set out the minimum facilities
to be accorded. They do not
prevent the application of greater facilities
which certain Contracting
Parties grant or may grant in future
by unilateral provisions or in virtue
of bilateral and multilateral agreements.
Article 10
For the purposes of the present
Convention the territories of Contracting
Parties which form a Customs
or economic union may be taken
to be a single territory.
Article 11
The provisions of the present Convention
shall not preclude the application
of prohibitions or restrictions
imposed under national laws
and regulations on grounds of public
morality or order, public security,
public hygiene or health, or for
veterinary or phytopathological considerations,
or relating to the protection
of patents, trade marks and coPyrights.
Article 12
Any breach of the provisions of
the present Convention, any substitution,
false declaration or act having
the effect of causing a person or
goods improperly to benefit from the
facilities provided for in the present
Vid tillämpningen av denna konvention
anses i kraft varande bilaga
eller bilagor, av vilken eller vilka
fördragsslutande part är bunden, utgöra
en integrerande del av konventionen,
och varje hänvisning till konventionen
skall i förhållande till denna
fördragsslutande part även gälla
ifrågavarande bilaga eller bilagor.
Artikel 9
Bestämmelserna i denna konvention
angiva minimilättnader och utesluta
icke tillämpning av de större
lättnader, som vissa fördragsslutande
parter medgiva eller komma att
medgiva på grund av unilaterala föreskrifter
eller i kraft av bilaterala
eller multilaterala överenskommelser.
Artikel 10
Vid tillämpningen av denna konvention
må områden tillhörande fördragsslutande
parter, som bilda en
tullunion eller ekonomisk union, anses
som ett enda land.
Artikel 11
Bestämmelserna i denna konvention
skola icke utesluta tillämpningen
av förbud eller begränsningar, som
stadgats i nationella författningar av
hänsyn till allmän moral eller ordning,
allmän säkerhet, allmän hälsovård,
av hänsyn till djur- eller växtsjukdomar
eller avseende skydd av
patent, varumärken eller upphovsrätt.
Artikel 12
Varje åtgärd i strid mot denna
konventions bestämmelser, varje utbyte,
varje falsk uppgift eller handling,
som har till följd att en person
oriktigt kommer att åtnjuta lättnader
enligt denna konvention, kan för
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
Convention, may render the offender den skyldige, i det land där förseelliable
in the country where the of- sen ägt rum, medföra straffpåföljd
fence was committed to the penalties enligt detta lands författningar och
prescrihed by the laws and regula- åläggande att inbetala vederbörliga
tions of that country and to payment importavgifter,
of any import duties chargeable.
CHAPTER IV
Final provisions
Article 13
1. The Contracting Parties shall
meet together when necessary in order
to consider the operation of the
present Convention and, in particular,
in order to consider measures
to secure uniformity in the interpretation
and application of the present
Convention.
2. Such meetings shall be convened
by the Secretary General of the Council
åt the request of any Contracting
Party; provided that where the
matter to be considered concerns
only one or more Annexes for the
time being in force, such request may
be made only by a Contracting Party
which is bound in respect of such
Annex or Annexes. Unless the Contracting
Parties concerned otherwise
decide, the meetings shall be held åt
the Headquarters of the Council.
3. The Contracting Parties shall
lay down the rules of procedure for
their meetings. Decisions of the Contracting
Parties shall be taken by a
majority of not less than two-thirds
of the Contracting Parties present åt
the meeting and voting, provided that
only those Contracting Parties which
are bound by any Annex for the time
being in force shall be entitled to
vote on matters concerning that Annex.
4. The Contracting Parties concerned
shall not take a decision on
any matter unless more than half of
them are present.
Article 14
1. Any dispute bctween Contracting
Parties concerning the inter
-
KAPITEL IV
Slutbestämmelser
Artikel 13
1. De fördragsslutande parterna
skola vid förefallande behov mötas
för att dryfta denna konventions verkan
och i synnerhet för att dryfta åtgärder
för att säkerställa likformighet
i tolkningen och tillämpningen
av konventionen.
2. Sådana möten skola sammankallas
av Rådets generalsekreterare
på begäran av fördragsslutande part.
När den fråga som skall dryftas endast
berör en eller flera av i kraft
varande bilagor, kan sådan begäran
göras endast av fördragsslutande
part, som är bunden av bilagan eller
bilagorna. Såvida icke berörda fördragsslutande
parter annorledes besluta,
skola mötena hållas där Rådet
har sitt säte.
3. De fördragsslutande parterna
skola fastställa procedurregler för
sina möten. Beslut av de fördragsslutande
parterna skola fattas med en
majoritet av minst två tredjedelar av
de fördragsslutande parter, som äro
närvarande och som deltaga i omröstningen.
Om det rör sig om frågor,
som hänföra sig till en eller flera
av i kraft varande bilagor äga endast
de fördragsslutande parter rätt
att rösta, som äro bundna av bilagan
eller bilagorna.
4. Berörda fördragsslutande parter
skola icke fatta beslut i någon fråga,
såvida icke mer än hälften av
dem äro närvarande.
Artikel 14
1. Varje tvist mellan fördragsslutande
parter rörande tolkningen el
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
pretation or application of the present
Convention shall so far as possible
be settled by negotiation between
them.
2. Any dispute which is not settled
by negotiation shall be referred by
the Contracting Parties in dispute to
the Contracting Parties, meeting in
conformity with Article 13 of the
present Convention, which shall
thereupon consider the dispute and
make recommendations för its settlement.
3. The Contracting Parties in dispute
may agree in advance to accept
the recommendations of the Contracting
Parties as binding.
Article 15
1. Any State Member of the Council
and any State Member of the
United Nations or its specialised
agencies may become a Contracting
Party to the present Convention:
(a) by signing it without reservation
of ratification;
(b) by depositing an instrument of
ratification after signing it subject
to ratification; or
(c) by acceding to it.
2. The present Convention shall be
open until 31st March, 1962, for signature
åt the Headquarters of the
Council in Brussels, by the States referred
to in paragraph 1 of this
Article. Thereafter, it shall be open
for their accession.
3. In the case envisaged in paragraph
1 (b) of this Article, the present
Convention shall be subject to
ratification by the signatory States
in accordance with their constitutional
procedures.
4. Any State, not being a Member
of the Organisations referred to in
paragraph 1 of this Article, to which
an invitation to that effect has been
addressed by the Secretary General
of the Council åt the request of the
Contracting Parties, may become a
Contracting Party to the present
Convention by acceding thereto after
its entry into force.
ler tillämpningen av denna konvention
skall i möjligaste mån biläggas
genom förhandlingar mellan parterna.
2. Varje tvist, som icke bilägges genom
förhandlingar, skall av de tvistande
parterna hänskjutas till de fördragsslutande
parterna, samlade till
möte enligt artikel 13 i konventionen,
vilka skola taga tvisten under
övervägande och framlägga förslag
för dess biläggande.
3. De tvistande parterna kunna på
förhand överenskomma om att godtaga
de fördragsslutande parternas
förslag.
Artikel 15
1. Stat, som är medlem av Rådet
och stat, som är medlem av Förenta
Nationerna eller dess fackorgan, kan
bliva fördragsslutande part till denna
konvention:
a) genom att underteckna densamma
utan förbehåll för ratifikation;
b) genom att deponera ett ratifikationsinstrument
efter att hava undertecknat
den med förbehåll för ratifikation;
eller
c) genom att ansluta sig till densamma.
2. Denna konvention skall till och
med den 31 mars 1962 vara öppen
för undertecknande hos Rådet i Rryssel
av de stater, som angivits i moment
1 av denna artikel. Därefter
skall den vara öppen för sådana staters
anslutning.
3. I det fall, som avses i moment
1 b) av denna artikel, skall konventionen
ratificeras av signatärstaterna
i enlighet med deras konstitutionella
förfarande.
4. Stat, som icke är medlem av de
i moment 1 av denna artikel angivna
organisationerna och till vilken
en inbjudan har riktats av Rådets generalsekreterare
på begäran av de
fördragsslutande parterna, kan bliva
fördragsslutande part i denna konvention
genom att ansluta sig till
densamma efter dess ikraftträdande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 är 1963
47
5. Each State referred to in paragraph
1 or 4 of this Article shall åt
the time of signing, ratifying or
acceding to the present Convention
declare the Annex or Annexes in respect
of which it shall be bound. It
may subsequently declare itself to be
bound in respect of one or more further
Annexes, by notification given
to the Secretary General of the Council.
6. The instruments of ratification
or accession shall be deposited with
the Secretary General of the Council.
Article 16
1. The present Convention shall
enter into force in relation to any
Annex thereto three months after five
of the States referred to in paragraph
1 of Article 15 thereof have signed
the Convention without reservation
of ratification or have deposited their
instruments of ratification or accession
and have declared themselves to
be bound in respect of Ihat Annex.
2. For any State ratifying or acceding
to the present Convention after
five States have signed it without
reservation of ratification or have
deposited their instruments of ratification
or accession and have declared
themselves to be bound in respect of
the same Annex or Annexes, the present
Convention shall enter into force,
in relation to such Annex or Annexes,
three months after the said State has
deposited its instrument of ratification
or accession together with a declaration
that it will be bound in respect
of such Annex or Annexes.
3. For any State which after signing
the present Convention without reservation
of ratification, or having
ratified or acccded lo it, declares itself
to be bound in respect of any
further Annex after five States have
declared themselves to bo bound in
respect of that Annex, the present
Convention shall enter into force in
relation to such Annex three months
after the said State has declared itself
to bc so bound.
5. Varje stat, som angivits i moment
1 eller 4 av denna artikel, skall
vid undertecknande eller ratifikation
av denna konvention eller vid anslutning
till densamma anmäla, av vilken
bilaga eller vilka bilagor den
skall vara bunden. Den kan senare
genom en notifikation till Rådets generalsekreterare
anmäla, att den skall
vara bunden av ytterligare en eller
flera bilagor.
6. Ratifikations- eller anslutningsinstrumenten
skola deponeras hos
Rådets generalsekreterare.
Artikel 16
1. Denna konvention skall träda i
kraft beträffande varje bilaga tre månader
efter det att fem av de stater,
som angivits i artikel 15 moment 1,
undertecknat konventionen utan förbehåll
för ratifikation eller deponerat
sina ratifikations- eller anslutningsinstrument
samt anmält, att de
skola vara bundna av denna bilaga.
2. För varje stat, som ratificerar
eller ansluter sig till denna konvention,
efter det att fem stater undertecknat
den utan förbehåll för ratifikation
eller deponerat sina ratifikations-
eller anslutningsinstrument
samt anmält, att de skola vara bundna
av samma bilaga eller bilagor,
skall konventionen träda i kraft beträffande
bilagan eller bilagorna i
fråga tre månader efter deponerandet
av denna stats ratifikations- eller
anslutningsdokument jämte en anmälan,
att den skall vara bunden av
sagda bilaga eller bilagor.
3. För varje stat, som efter att hava
undertecknat denna konvention
utan förbehåll för ratifikation eller
efter att hava ratificerat eller anslutit
sig till densamma, anmäler, att
den skall vara bunden av ytterligare
någon bilaga, sedan fem stater anmält,
att de skola vara bundna av
denna bilaga, skall konventionen träda
i kraft beträffande denna bilaga
tre månader efter det sagda stat anmält
sig bunden av bilagan i fråga.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
Artide 17
1. The present Convention is of unlimited
duration but any Contracting
Party may denounce it åt any time
after the date of its entry into force
under Artide 16 thereof.
2. The denunciation shall be notified
by an instrument in writing, deposited
with the Secretary General of
the Council.
3. The denunciation shall take effect
six months after the receipt of
the instrument of denunciation by
the Secretary General of the Council.
4. The provisions of paragraphs 2
and 3 of this Artide shall also apply
in respect of the Annexes to the present
Convention, any Contracting
Party being entitled, åt any time after
the date of their entry into force
under Artide 16 thereof, to declare
that it is no longer bound in respect
of one or morc Annexes. Any Contracting
Party which denounces all
the Annexes in respect of which it
was bound shall be deemed to have
denounced the Convention.
Artide 18
1. The Contracting Parties meeting
in conformity with Artide 13 of the
present Convention may recommend
amendments thereto.
2. The text of any amendment so
recommended shall be communicated
by the Secretary General of the Council
to all Contracting Parties, to all
other signatory or acceding States, to
the Secretary General of the United
Nations, to the Contracting Parties
to GATT, and to UNESCO.
3. Within a period of six months
from the date on which the recommended
amendment is so communicated,
any Contracting Party or, in
the case of an amendment concerning
only an Annex för the time being
in force any Contracting Party bound
in respect of that Annex may inform
the Secretary General of the Council:
Artikel 17
1. Denna konvention är icke tidsbegränsad,
men varje fördragsslutande
part äger uppsäga densamma
vid vilken tidpunkt som helst efter
dess ikraftträdande i enlighet med
artikel 16.
2. Uppsägningen skall notifieras
genom en skriftlig handling, som
skall deponeras hos Rådets generalsekreterare.
3. Uppsägningen blir gällande sex
månader efter det uppsägningsdokumentet
mottagits av Rådets generalsekreterare.
4. Bestämmelserna i momenten 2
och 3 av denna artikel skola också
tillämpas beträffande konventionens
bilagor i det att varje fördragsslutande
part skall vara berättigad att vid
vilken tidpunkt som helst efter deras
ikraftträdande i enlighet med artikel
16 anmäla, att den icke längre
är bunden av en eller flera bilagor.
Varje fördragsslutande part, som
uppsäger samtliga bilagor, av vilka
den varit bunden, skall anses hava
uppsagt konventionen.
Artikel 18
1. De fördragsslutande parterna,
samlade till möte enligt artikel 13 i
konventionen, äga rekommendera
ändringar i densamma.
2. Texten till varje så rekommenderad
ändring skall av Rådets generalsekreterare
delgivas alla fördragsslutande
parter, alla övriga stater,
som undertecknat eller anslutit sig
till konventionen, Förenta Nationernas
generalsekreterare, de avtalsslutande
parterna i GATT samt UNESCO.
3. Inom en frist av sex månader
räknat från den dag då ändringsförslaget
utsänts för delgivning, kan
varje fördragsslutande part eller, om
det endast rör sig om en ändring av
en i kraft varande bilaga, varje fördragsslutande
part bunden av denna
bilaga, underrätta Rådets generalsekreterare:
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
49
(a) that it has an objection to the
recommended amendment, or
(b) that, although it intends to
accept the recommended amendment,
the conditions necessary for such acceptance
are not yet fulfilled in its
country.
4. If a Contracting Party sends the
Seeretary General of the Council a
communication as provided för in
paragraph 3 (b) of this Article, it
may, so long as it has not notified
the Seeretary General of its acceptance
of the recommended amendment,
submit an objection to that
amendment within a period of nine
months following the expiry of the
six-month period referred to in paragraph
3 of this Article.
5. If an objection to the recommended
amendment is stated in accordance
with the terms of paragraphs
3 and 4 of this Article, the
amendment shall be deemed not to
have been accepted and shall be of
no effeet.
6. If no objection to the recommended
amendment in accordance
with paragraphs 3 and 4 of this Article
has been stated, the amendment
shall be deemed to have been accepted
as from the date specified below:
(a) if no Contracting Party has
sent a communication in accordance
with paragraph 3 (b) of this Article,
on the expiry of the period of six
months referred to in paragraph 3;
(b) if any Contracting Party has
sent a communication in accordance
with paragraph 3 (b) of this Article,
on the earlier of the following two
dates:
(i) the date by which all the Contracling
Parties which sent such Communications
have notified the Seeretary
General of the Council of their
acceptance of the recommended
amendment, provided that, if all the
acceptances were notified before the
expiry of the period of six months
referred to in paragraph 3 of this
Article, that date shall be taken to
a) att den framställer erinran mot
den rekommenderade ändringen, eller
b)
att, ehuru den ämnar godkänna
den rekommenderade ändringen, de
för godkännandet erforderliga förutsättningarna
icke ännu föreligga i
dess land.
4. Om fördragsslutande part lämnar
Rådets generalsekreterare sådan
underrättelse, varom förmäles i moment
3 b) av denna artikel, äger parten
så länge den icke underrättat generalsekreteraren
om sitt godkännande
av den rekommenderade ändringen,
framställa en erinran mot ändringen
inom en frist av nio månader
räknat från utgången av de sex månader,
som angivits i moment 3 av
denna artikel.
5. Om erinran framställes mot den
rekommenderade ändringen enligt
bestämmelserna i moment 3 och 4
av denna artikel, skall ändringen anses
såsom icke godkänd och vara
utan verkan.
6. Om erinran mot den rekommenderade
ändringen icke framställts i
enlighet med moment 3 och 4 av denna
artikel, skall ändringen anses hava
godkänts vid nedan angiven tidpunkt
:
a) om icke någon fördragsslutande
part lämnat generalsekreteraren
underrättelse i enlighet med moment
3 b) av denna artikel, vid utgången
av den i moment 3 angivna fristen
å sex månader;
b) om fördragsslutande part lämnat
generalsekreteraren underrättelse
i enlighet med moment 3 b) av
denna artikel, vid den tidigast infallande
av följande två tidpunkter:
i) den tidpunkt då samtliga fördragsslutande
parter, som lämnat
sådan underrättelse, meddelat Rådets
generalsekreterare, att de godkänt
den rekommenderade ändringen,
dock att om alla godkännanden
meddelats före utgången av den frist
å sex månader, som angivits i moment
3 av denna artikel, denna tidpunkt
skall anses vara dagen för ut
-
4 Ii i It any till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 128
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
be the date of expiry of the said sixmonth
period;
(ii) the date of expiry of the ninemonth
period referred to in paragraph
4 of this Article.
7. Any amendment deemed to be
accepted shall enter into force six
months after the date on which it was
deemed to be accepted.
8. The Secretary General of the
Council shall, as soon as possible,
notify all Contracting Parties of any
objection to the recommended amendment
made in accordance with paragraph
3 (a), and of any communication
received in accordance with paragraph
3 (b), of this Article. He shall
subsequently inform all the Contracting
Parties whether the Contracting
Party or Parties which have sent such
a communication raise an objection
to the recommended amendment or
accept it.
9. Any State ratifying or acceding
to the present Convention shall be
deemed to have accepted any amendments
thereto which have entered
into force åt the date of deposit of
its instrument of ratification or accession.
10. Any State which, after signing
the present Convention without reservation
of ratification or having
ratified or acceded to it, declares itself
to be bound in respect of any
further Annex shall be deemed to
have accepted any amendments thereto
which have entered into force åt
the date of its notification to the Secretary
General of the Council.
Article 19
1. Any State may, åt the time of
signing the present Convention without
reservation of ratification, or of
depositing its instrument of ratification
or accession or åt any time thereafter,
declare by notification given to
the Secretary General of the Council
that the present Convention shall
extend to all or any of the territories
for whose International relations it is
gången av sagda frist å sex månader;
ii)
den tidpunkt då den frist å nio
månader, som angivits i moment 4
av denna artikel, utgått.
7. Varje ändring, som anses godkänd,
skall träda i kraft sex månader
efter den tidpunkt, då den ansågs
godkänd.
8. Rådets generalsekreterare skall
snarast möjligt underrätta alla fördragsslutande
parter om varje erinran
mot den rekommenderade ändringen,
som framställts i enlighet
med moment 3 a), och om varje underrättelse
mottagen i enlighet med
moment 3 b) av denna artikel. Han
skall sedan underrätta samtliga fördragsslutande
parter, huruvida fördragsslutande
part eller parter, som
lämnat sådan underrättelse, framställa
erinran mot den rekommenderade
ändringen eller godkänna densamma.
9. Varje stat, som ratificerar eller
ansluter sig till denna konvention,
skall anses hava godkänt alla ändringar
i konventionen, som trätt i
kraft den dag då dess ratifikationseller
anslutningsinstrument deponeras.
10. Varje stat, som efter att hava
undertecknat denna konvention utan
förbehåll för ratifikation eller efter
att hava ratificerat eller anslutit sig
till densamma anmäler att den skall
vara bunden av ytterligare någon bilaga,
skall anses hava godkänt alla
ändringar i bilagan, som trätt i kraft
den dag, då staten notifierade Rådets
generalsekreterare om sitt beslut.
Artikel 19
1. Varje stat äger att vid undertecknandet
av denna konvention utan
förbehåll för ratifikation eller vid
deponeringen av sitt ratifikationseller
anslutningsinstrument eller när
som helst därefter genom en notifikation
till Rådets generalsekreterare
förklara, att denna konvention
skall äga tillämpning på samtliga eller
något av de områden, för vilkas
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
51
responsible and the Convention shall
extend to the territories named in the
notification three months after the
date of the receipt thereof by the Secretary
General of the Council but not
before the Convention has entered
into force för the State concernea.
2. Any State which has made a
declaration under paragraph 1 of this
Article extending the present Convention
to any territory for whose
international relations it is responsible
may notify the Secretary General
of the Council, in accordance with
the provisions of Article 17 of the
present Convention, that the territory
in question will no longer apply the
Convention.
Article 20
No reservation to the present Convention
shall be permitted.
Article 21
The Secretary General of the Council
shall notify all Contracting Parties,
the other signatory and acceding
States, the Secretary General of the
United Nations, the Contracting Parties
to the GATT and UNESCO of:
(a) signatures, ratifications, accessions
and declarations under Article
15 of the present Convention;
(b) the date of entry into force of
the present Convention and of each
of the Annexes in accordance with
Article 16;
(c) denunciations and declarations
under Article 17;
(d) any amendment deemed to
have been accepted in accordance
with Article 18 and the date of its
entry into force;
(e) declarations and notifications
received in accordance with Article
19.
Article 22
In accordance with Article 102 of
the Charter of the United Nations, the
present Convention shall be register
4f
Bihang till riksdagens protokoll 1963.1
internationella angelägenheter staten
är ansvarig; konventionen skall
bliva tillämplig på det eller de i notifikationen
angivna områdena tre
månader efter den dag, då Rådets
generalsekreterare mottagit notifikationen,
dock icke innan konventionen
trätt i kraft för staten i fråga.
2. Varje stat, som i enlighet med
moment 1 av denna artikel avgivit
förklaring om utsträckning av denna
konvention att gälla område, för
vars internationella angelägenheter
den är ansvarig, kan notifiera Rådets
generalsekreterare i enlighet med bestämmelserna
i artikel 17 i konventionen
om att området i fråga icke
längre kommer att tillämpa konventionen.
Artikel 20
Något förbehåll till denna konvention
är icke tillåtet.
Artikel 21
Rådets generalsekreterare skall underrätta
samtliga fördragsslutande
parter, övriga stater, som undertecknat
eller anslutit sig till konventionen,
Förenta Nationernas generalsekreterare,
de avtalsslutande parterna
i GATT samt UNESCO om:
a) undertecknande, ratifikation,
anslutning och anmälan jämlikt artikel
15 i konventionen;
b) dagen för ikraftträdandet av
denna konvention och varje bilaga i
enlighet med artikel 16;
c) uppsägningar och anmälningar
jämlikt artikel 17;
d) ändringar, som anses hava godkänts
i enlighet med artikel 18, och
dagen för deras ikraftträdande;
e) förklaringar och notifikationer,
mottagna i enlighet med artikel 19.
Artikel 22
I enlighet med artikel 102 i Förenta
Nationernas stadga skall denna
konvention registreras hos Förenta
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
ed with the Secretariat of the United
Nations åt the request of the Secretary
General of the Council.
In witness whereof the undersigned
plenipotentiaries have signed the present
Convention.
Done åt Brussels this eighth day
of June nineteen hundred and sixtyone,
in the English and French languages,
both texts being equally authentic,
in a single original which
shall be deposited with the Secretary
General of the Council who shall
transmit certified copies to all the
States referred to in Article 15, paragraph
1, of the present Convention.
ANNEX A
Equipment for the press or for sound
or television broadcasting
I. Definition and conditions
1. Definition
For the purposes of the present
Annex the term “equipment for the
press or for sound or television broadcasting”
means equipment necessary
for representatives of the press or of
broadcasting or television organisations
visiting a country for purposes
of reporting or in order to transmit
or record material for specified programmes.
2. Conditions of grant of temporary
admission
The equipment:
(a) shall be owned by a natural
person resident abroad or by a legal
person established abroad;
(b) shall be imported by a natural
person resident abroad or by a legal
person established abroad;
(c) shall be capable of identification
on re-exportation; provided that
in the case of blank sound or image
recording media the most flexible
means of identification shall be applied;
-
Nationernas sekretariat på begäran
av Rådets generalsekreterare.
Till bekräftelse härav hava undertecknade
befullmäktigade ombud undertecknat
denna konvention.
Som skedde i Bryssel den åttonde
juni nittonhundrasextioett, på engelska
och franska språken, vilka båda
texter äga lika vitsord, i ett enda original,
vilket skall deponeras hos Rådets
generalsekreterare, som skall
översända bestyrkta avskrifter till
alla de stater, som angivits i artikel
15 moment 1 av konventionen.
BILAGA A
Utrustning för press, radio eller
television
I. Definition och villkor
1. Definition
I denna bilaga avser uttrycket »utrustning
för press, radio eller television»
utrustning, som är nödvändig
för representanter för press, radio
eller television, vilka besöka ett
land för att göra reportage eller för
att sända eller göra inspelningar för
bestämda program.
2. Villkor för att temporär införsel
skall medgivas
Utrustningen:
a) skall tillhöra en fysisk person,
som är bosatt utomlands, eller en juridisk
person, som är etablerad utomlands;
b)
skall införas av en fysisk person,
som är bosatt utomlands, eller
av en juridisk person, som är etablerad
utomlands;
c) skall kunna identifieras vid
återutförseln, dock att i fråga om
icke inspelade eller exponerade ljudoch
bildupptagningsmedier smidigast
möjliga identifieringsmetoder skola
tillämpas;
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
53
(d) shall be used solely by or under d) skall användas endast av den
the personal supervision of the visit- besökande personen eller under hans
ing person; personliga överinseende;
(e) shall not be the subject of a hire e) skall icke vara föremål för hycontract
or similar arrangement to resavtal eller liknande, som ingåtts
which a person resident or establish- av person, som är bosatt eller etableed
in the country of temporary im- rad i införsellandet, dock att detta
portation is a party, provided that villkor icke skall gälla i fråga om
this condition shall not apply in the samproduktion av radio- eller telecase
of joint sound or television visionsprogram.
broadcasting programmes.
II. Illustrative list
A. Equipment for the press, such
as:
Typewriters;
Photographic or cinematographic
cameras;
Sound or image transmitting, recording
or reproducing apparatus;
Blank sound or image recording
media.
B. Sound broadcasting equipment,
such as:
Transmission and communication
apparatus;
Sound recording or reproducing apparatus;
Testing
and measuring instruments
and apparatus;
Operational accessories (clocks, stopwatches,
compasses, generating sets,
transformers, batteries and accumulators,
heating and ventilating apparatus,
etc.);
Blank sound recording media.
C. Television broadcasting equipment,
such as:
Television cameras;
Telekinema;
Testing and measuring instruments
and apparatus;
Transmission and retransmission apparatus;
Communication
apparatus;
Sound or image recording or reproducing
apparatus;
Lighting equipment;
Operational accessories (clocks, stopwatches,
compasses, generating sets,
transformers, batteries and accumu
-
II. Exempelförteckning
A. Utrustning för pressen, såsom:
skrivmaskiner;
stillbilds- eller kinokameror;
apparater för sändning, upptagning
eller återgivning av ljud eller bilder;
ljud- eller bildupptagningsmedier,
icke inspelade eller exponerade.
B. Radioutrustning, såsom:
sändare och mottagare;
ljudupptagnings- och ljudåtergivningsapparater;
instrument
och apparater för provning
eller mätning;
tillbehör till här avsedd utrustning
(ur, stoppur, kompasser, generatoraggregat,
transformatorer, batterier
och ackumulatorer, uppvärmningsoch
ventilationsapparater etc.);
ljudupptagningsmedier, icke inspelade.
C. Televisionsutrustning, såsom:
televisionskameror;
filmavsökare;
instrument och apparater för provning
eller mätning;
apparater för sändning eller återutsändning;
förbindelseapparater;
apparater för upptagning eller återgivning
av ljud eller bilder;
belysningsutrustning;
tillbehör till här avsedd utrustning
(ur, stoppur, kompasser, generatoraggregat,
transformatorer, batterier
54
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
lators, heating and ventilating apparatus,
etc.);
Blank sound or image recording
media;
Film “rushes”;
Musical instruments, costumes, scenery,
and other stage properties.
D. Vehicles designed or specially
adapted for the purposes specified
above.
ANNEX B
Cinematographic Equipment
I. Definition and conditions
1. Definition
For the purposes of the present
Annex, the term “cinematographic
equipment” means equipment necessary
for a person visiting a country
in order to make a specified film or
films.
2. Conditions of grant of temporary
admission
The equipment:
(a) shall be owned by a natural
person resident abroad or by a legal
person established abroad;
(b) shall be imported by a natural
person resident abroad or by a legal
person established abroad;
(c) shall be capable of identification
on re-exportation; provided that
in the case of blank image or sound
recording media the most flexible
means of identification shall be applied;
(d)
shall be used solely by or under
the personal supervision of the visiting
person, provided that this condition
shall not apply in the case of
equipment imported for the production
of a film under a co-production
contract to which a person resident
or established in the country of temporary
importation is a party and
which is approved by the competent
authorities of that country under an
och ackumulatorer, uppvärmningsoch
ventilationsapparater etc.);
ljud- och bildupptagningsmedier,
icke inspelade eller exponerade;
»film rushes»;
musikinstrument, dräkter, dekorationer
och andra teaterrekvisita.
D. Fordon, konstruerade eller särskilt
iordningställda för ovan angivna
ändamål.
BILAGA B
Filmutrustning
I. Definition och villkor
1. Definition
I denna bilaga avser uttrycket
»filmutrustning» utrustning, som är
nödvändig för en person, som besöker
ett land för att göra en eller flera
bestämda filmer.
2. Villkor för att temporär införsel
skall medgivas
Utrustningen:
a) skall tillhöra en fysisk person,
som är bosatt utomlands, eller en
juridisk person, som är etablerad
utomlands;
b) skall införas av en fysisk person,
som är bosatt utomlands, eller
av en juridisk person, som är etablerad
utomlands;
c) skall kunna identifieras vid
återutförseln, dock att i fråga om
icke exponerade eller inspelade bildoch
ljudupptagningsmedier smidigast
möjliga identifieringsmetoder skola
tillämpas;
d) skall användas endast av den
besökande personen eller under hans
personliga överinseende, dock att
detta villkor icke skall gälla beträffande
utrustning, som införes för inspelning
av en film enligt ett saminspelningsavtal,
vilket ingåtts av
person, som är bosatt eller etablerad
i införsellandet, och vilket godkänts
av detta lands behöriga myndigheter
i enlighet med en överenskommelse
55
kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
mter-governmental agreement concerning
cinematographic co-production;
(e)
shall not be the subject of a
hire contract or similar arrangement
to which a person resident or established
in the country of temporary
importation is a party.
II. Illustrative list
A. Equipment, such as:
Cameras of all kinds;
Testing and measuring instruments
and apparatus;
Camera “dollies” and booms;
Lighting equipment;
Sound recording or reproducing apparatus;
Blank
image or sound recording
media;
Film “rushes”;
Operational accessories (clocks, stopwatches,
compasses, generating sets,
transformers, batteries and accumulators,
heating and ventilating apparatus,
etc.);
Musical instruments, costumes, scenery
and other stage properties.
B. Vehicles designed or specially
adapted for the purposes specified
above.
ANNEX C
Other professional equipment
I. Definition and conditions
1. Definition
For the purposes of the present
Annex the term “other professional
equipment” means equipment, of a
kind not referred to in the other Annexes
to the present Convention, necessary
for the exercise of the calling,
trade or profession of a person visiting
a country to perform a specified
task. It does not include equipment
which is to be used for intcrnal transport
or for the industrial manufacture
or packaging of goods or (except in
mellan vederbörande regeringar om
saminspelning av film;
e) skall icke vara föremål för hyresavtal
eller liknande, som ingåtts
av person, som är bosatt eller etablerad
i införsellandet.
II. Exempelförteckning
A. Utrustning, såsom:
kameror av alla slag;
instrument och apparater för provning
eller mätning;
kameravagnar och kranar;
belysningsutrustning;
ljudupptagnings- eller Ijudåtergivningsapparater;
bild-
eller ljudupptagningsmedier,
icke exponerade eller inspelade;
»film rushes»;
tillbehör till här avsedd utrustning
(ur, stoppur, kompasser, generatoraggregat,
transformatorer, batterier
och ackumulatorer, uppvärmningsoch
ventilationsapparater etc.);
musikinstrument, dräkter, dekorationer
och andra teaterrekvisita.
B. Fordon, konstruerade eller särskilt
iordningställda för ovan angivna
ändamål.
BILAGA C
Annan yrkesutrustning
I. Definition och villkor
1. Definition
I denna bilaga avser uttrycket »annan
yrkesutrustning» utrustning av
sådant slag, som icke avses i denna
konventions övriga bilagor, vilken är
nödvändig för att en person, som
besöker ett land för att fullgöra ett
bestämt uppdrag, skall kunna utöva
sitt hantverk eller yrke. Uttrycket inbegriper
icke utrustning, som skall
nyttjas i inrikestrafik eller vid industriell
tillverkning eller einballering
av varor eller, utom när det gäl
-
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
the case of hand-tools) för the exploitation
of natural resources, for
the construction, repair or maintenance
of buildings or for earth moving
and like projects.
2. Conditions of grant of temporarg
admission
The equipment:
(a) shall be owned by a natural
person resident abroad or by a legal
person established abroad;
( b) shall be imported by a natural
person resident abroad or by a legal
person established abroad;
(c) shall be capable of identification
on re-exportation;
(d) shall be used solely by or under
the personal supervision of the visiting
person.
II. Illustrative list
A. Equipment for erection, testing,
commissioning, checking, control,
maintenance or repair of machinery,
plant, means of transport, etc., such
as:
Tools;
Measuring, checking or testing equipment
and instruments (temperature,
pressure, distance, height, surface,
speed, etc.) including electrical instruments
(voltmeters, ammeters,
measuring cables, comparators, transformers,
recording instruments, etc.)
and jigs;
Apparatus and equipment for taking
photographs of machines and plant
during or after erection;
Apparatus for survey of ships.
B. Equipment necessary for businessmen,
business efficiency consultants,
productivity experts, accountants
and members of similar professions,
such as:
Typewriters;
Sound transmitting, recording or reproducing
apparatus;
Calculating instruments and apparatus.
ler handverktyg, för utnyttjande av
naturtillgångar, för uppförande, reparation
eller underhåll av byggnader,
för jordarbeten eller liknande
arbeten.
2. Villkor för att temporär införsel
skall medgivas
Utrustningen:
a) skall tillhöra en fysisk person,
som är bosatt utomlands, eller en juridisk
person, som är etablerad utomlands;
b)
skall införas av en fysisk person,
som är bosatt utomlands, eller
av en juridisk person, som är etablerad
utomlands;
c) skall kunna identifieras vid
återutförseln;
d) skall användas endast av den
besökande personen eller under hans
personliga överinseende.
II. Exempelförteckning
A. Utrustning för uppförande,
provning, igångsättande, kontroll,
underhåll eller reparation av maskiner,
maskinanläggningar, transportmedel
etc., såsom :
verktyg;
utrustning och instrument för mätning
eller kontroll (av temperatur,
tryck, avstånd, höjd, yta, hastighet
etc.), elektriska instrument härunder
inbegripna (volt- och amperemetrar,
mätkablar, komparatorer,
transformatorer, registrerande instrument
etc.) ävensom jiggar;
apparater och utrustning för fotografering
av maskiner eller maskinanläggningar
under eller efter deras
uppförande;
apparater för besiktning (klassning)
av fartyg.
B. Utrustning, nödvändig för affärsmän,
rationaliserings-, produktivitets-
eller bokföringsexperter eller
för personer, som utöva liknande yrken,
såsom:
skrivmaskiner;
apparater för sändning, upptagning
eller återgivning av ljud;
räkneinstrument och räkneapparater.
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
57
C. Equipment necessary för experts
undertaking topographical surveys or
geophysical prospecting work, such
as:
Measuring instruments and apparatus;
Drilling
equipment;
Transmission and communication
equipment.
D. Instruments and apparatus necessary
for doctors, surgeons, veterinary
surgeons, midwives and members
of similar professions.
E. Equipment necessary for archeologists,
paleontologists, geographers,
zoologists and other scientists.
F. Equipment necessary for entertainers,
theatre companies and orchestras,
including all artides used
for public or private performances
(musical instruments, costumes, scenery,
animals, etc.).
G. Equipment necessary for lecturers
to illustrate their lectures.
H. Vehicles designed or specially
adapted for the purposes specified
above, such as mobile inspection
units, travelling workshops and travelling
laboratories.
C. Utrustning nödvändig för experter,
som utföra topografiska mätningar
eller geofysisk prospektering,
såsom:
instrument och apparater för mätning;
borrutrustning;
apparater
för sändning eller mottagning.
D. Instrument och apparater nödvändiga
för läkare, veterinärer, barnmorskor
eller för personer, som utöva
liknande yrken.
E. Utrustning nödvändig för arkeologer,
paleontologer, geografer,
zoologer eller andra vetenskapsmän.
F. Utrustning nödvändig för artister,
teatersällskap eller orkestrar,
däri inbegripet samtliga artiklar använda
vid offentliga eller privata föreställningar
(musikinstrument, dräkter,
dekorationer, djur etc.).
G. Utrustning nödvändig för föreläsare
för att illustrera föreläsningarna.
H. Fordon, konstruerade eller särskilt
iordningställda för ovan angivna
ändamål, såsom inspektions-,
verkstads- och laboratoriebilar.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
Bihang B
Customs convention concerning facilities
för the importatioa o£ goods för display
or use åt exhibitions, fairs, meetings or
similar events
PREAMBLE
The States signatory to the present
Convention,
Meeting under the auspices of the
Customs Co-operation Council, in consultation
with the United Nations
Economic Commission for Europé
(ECE) and the United Nations Educational,
Scientific and Cultural Organisation
(UNESCO),
Having regard to proposals made
by representatives of international
trade and other interests,
Desiring to facilitate the display of
goods åt exhibitions, fairs, meetings,
or similar events of a commercial,
technical, religious, educational,
scientific, cultural or charitable nature.
Convinced that the adoption of general
rules on the Customs treatment
of such goods would afford considerable
advantages to international
trade and promote the international
exchange of ideas and knowledge,
Have agreed as follows:
CHAPTER I
Definitions
Article 1
For the purposes of the present
Convention:
(a) the term “event” means:
1. a trade, industrial, agricultural
or crafts exhibition, fair, or similar
show or display; or
(Översättning)
Tullkonvention rörande lättnader vid införsel
av varor, avsedda att visas eller användas
vid utställningar, mässor, möten
eller liknande evenemang
INLEDNING
De stater, som undertecknat denna
konvention,
vilka mötts under beskydd av Rådet
för samarbete på tullområdet i
samverkan med Förenta Nationernas
ekonomiska kommission för Europa
(ECE) och Förenta Nationernas organisation
för uppfostran, vetenskap
och kultur (UNESCO),
vilka tagit i beaktande de förslag
som gjorts av den internationella
handelns representanter och andra
intresserade,
vilka önska underlätta visandet av
varor på utställningar, mässor, möten
eller liknande evenemang av kommersiell,
teknisk, religiös, uppfostrande,
vetenskaplig, kulturell eller filantropisk
karaktär,
vilka äro övertygade om att antagandet
av allmänna regler rörande
behandlingen i tullhänseende av sådana
varor skulle erbjuda den internationella
handeln väsentliga fördelar
och främja det internationella utbytet
av åsikter och kunskaper,
hava överenskommit följande:
KAPITEL I
Definitioner
Artikel 1
I denna konvention gälla följande
definitioner:
a) Uttrycket »evenemang» avser:
1. handels-, industri-, jordbruksoch
hantverksutställningar samt mässor
och visningar av liknande karaktär;
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
59
2. an exhibition or meeting which
is primarily organised for a charitable
purpose; or
3. an exhibition or meeting which
is primarily organised to promote anv
branch or learning, art, craft, sport
or scientific, educational or cultural
activity, to promote friendship between
peoples, or to promote religious
knowledge or worship; or
4. a meeting of representatives of
any international organisation or international
group of organisations; or
5. a representative meeting of an
official or commemorative eharacter;
except exhibitions organised for private
purposes in shops or business
premises with a view to the sale of
foreign goods;
(b) the term “import duties” means
Customs duties and all other duties
and taxes payable on, or in connection
with importation and shall include
all internal taxes and excise
duties chargeable on imported goods,
but shall not include fees and charges
which are limited in amount to the
approximate cost of services rendered
and do not represent an indirect protection
to domestic products or a
taxation of imports för fiscal purposes;
(c)
the term “temporary admission”
means temporary importation
free of import duties and free of import
prohibitions and restrictions,
subject to re-exportation;
(d) the term “the Council” means
the Organisation set up by the Convention
establishing a Customs Cooperation
Council, done åt Brussels
on 15th December 1950;
(e) the term “person” means both
natural and legal persons, unless the
context otherwise requires.
2. utställningar och möten, som organiserats
huvudsakligen för välgörande
ändamål;
3. utställningar och möten, som organiserats
huvudsakligen i syfte att
främja vetenskap, teknik, hantverk,
konst, uppfostran, kultur, sport, religionskunskap
eller religionsutövning
eller att främja vänskapen mellan
folken;
4. möten mellan representanter för
internationella organisationer eller
sammanslutningar; samt
5. minnesfester och officiella festligheter;
allt
dock med undantag för utställningar,
i privat syfte anordnade i butiker
eller affärslokaler för att sälja
utländska varor.
b) Uttrycket »importavgifter» avser
tullar och alla andra avgifter och
skatter, som erläggas vid eller i samband
med import, och skall inbegripa
alla interna skatter och acciser, som
åvila importerade varor; det skall
dock icke omfatta avgifter och pålagor,
som begränsas till de ungefärliga
kostnaderna för lämnade tjänster och
som icke utgöra indirekt skydd för
inhemska produkter eller beskattning
av importen i fiskalt syfte.
c) Uttrycket »temporär införsel»
avser tillfällig införsel fri från importavgifter
och från införselförbud
och införselbegränsningar under villkor
att återutförsel äger rum.
d) Uttrycket »Rådet» avser den organisation,
som upprättats genom
konventionen angående upprättande
av ett råd för samarbete på tullområdet
avslutad i Bryssel den 15 december
1950.
e) Uttrycket »person» avser såväl
fysisk som juridisk person, såvida
icke annat framgår av sammanhanget.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
CHAPTER II
Temporary Admission
Artide 2
1. Temporary admission shall
be granted to:
(a) goods intended for display or
demonstration åt an event;
(b) goods intended for use in connection
with the display of foreign
products åt an event, including:
(i) goods necessary för the purpose
of demonstrating foreign machinery
or apparatus to be displayed,
(ii) construction and decoration
material, including electrical fittings,
for the temporary stands of foreign
exhibitors,
(iii) advertising and demonstration
material which is demonstrably publicity
material for the foreign goods
displayed, for example, sound recordings,
films and lantern slides, as
well as apparatus for use therewith;
(c) equipment including interpretation
apparatus, sound recording
apparatus and films of an educational,
scientific or cultural character
intended for use åt international
meetings, conferences or congresses.
2. The facilities referred to in paragraph
1 of this Article shall be granted
provided that:
(a) the goods are capable of identification
on re-exportation;
(b) the number or quantity of
identical articles is reasonable having
regard to the purpose of importation;
(c) the Customs authorities of the
country of temporary importation
are satisfied that the conditions of
the present Convention shall be fulfilled.
Article 3
Unless the national laws and regulations
of the country of temporary
importation so permit, goods
granted temporary admission shall
not, whilst they are the subject of the
KAPITEL II
Temporär införsel
Artikel 2
1. Temporär införsel skall medgivas
för:
a) varor, avsedda att visas eller demonstreras
vid ett evenemang;
b) varor, avsedda att användas i
samband med att utländska produkter
visas vid ett evenemang, såsom:
i) varor, nödvändiga för att demonstrera
utländska utställda maskiner
eller apparater,
ii) konstruktions- och dekorationsmaterial
för utländska utställares tillfälliga
stånd, elektrisk utrustning
härunder inbegripen,
iii) reklam- och demonstrationsmateriel,
som uppenbarligen är avsedd
att användas för att göra reklam
för de utländska utställda varorna,
såsom grammofonskivor, ljudband,
filmer och skioptikonbilder samt erforderlig
apparatur för deras nyttjande;
c)
utrustning — härunder inbegripet
tolkningsanläggningar, ljudupptagningsapparater
samt filmer av undervisnings-,
vetenskaplig eller kulturell
karaktär — avsedd att nyttjas
vid internationella möten, konferenser
eller kongresser.
2. De lättnader, som avses i moment
1 ovan, skola beviljas på villkor
att:
a) varorna kunna identifieras vid
återutförseln;
b) kvantiteten av identiska artiklar
befinnes vara rimlig med hänsyn till
ändamålet med införseln;
c) tullmyndigheten i införsellandet
anser, att denna konventions villkor
komma att iakttagas.
Artikel 3
Med mindre införsellandets författningar
medgiva det få icke varor, för
vilka temporär införsel medgivits, så
länge de åtnjuta i denna konvention
avsedda lättnader,
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1968
61
facilities granted under the present
Convention:
(a) be loaned, or uscd in any way
for hire or reward; or
(b) be removed from the place of
the event.
Article 4
1. Goods granted temporary admission
shall be re-exported within six
months from the date of importation.
However Customs authorities of the
country of temporary importation
may, with due regard to the circumstances
and in particular the duration
and nature of the event, require
that the goods be re-exported within
a shorter period which shall, nevertheless,
extend åt least one month
after the termination of the event.
2. Notwithstanding the provisions
of paragraph 1 of this Article the
Customs authorities shall allow such
goods which are to be displayed or
used åt a subsequent event to remain
within the country of temporary importation,
subject to compliance with
such conditions as may be required
by the laws and regulations of that
country and provided that the goods
are re-exported within one year of the
date of importation.
3. For valid reasons the Customs
authorities may, within the limits laid
down by the laws and regulations
of the country of temporary importation,
either grant longer periods
than those provided for in paragraphs
1 and 2 of the present Article or
extend Ihc initial period.
4. When goods granted temporary
admission cannot be re-exported as a
result of a seizurc, other than a seizure
made åt the suit of private
persons, the requirement of re-exportation
provided for in this Article
shall be suspended for the duration
of the seizure.
a) utlånas, uthyras eller nyttjas
mot vederlag; eller
b) avlägsnas från platsen för evenemanget.
Artikel 4
1. Varor, för vilka temporär införsel
medgivits, skola återutföras inom
sex månader från införseldagen. Tullmyndighet
i införsellandet äger likväl
kräva, med vederbörligt beaktande
av omständigheterna och särskilt
evenemangets varaktighet och art, att
varorna återutföras inom eu kortare
tidsfrist, vilken dock skall omfatta
åtminstone en månad efter evenemangets
slut.
2. Oavsett bestämmelserna i moment
1 av denna artikel skall tullmyndighet
medgiva, att varor, som
skola visas eller användas vid ett senare
evenemang, få kvarbliva i införsellandet
under förutsättning att de
villkor, som kunna krävas enligt landets
författningar, iakttagas samt att
varorna återutföras inom ett år från
dagen för införseln.
3. Då giltiga skäl därför finnas, må
tullmyndighet, antingen medgiva
längre tidrymder än dem som föreskrivits
i moment 1 och 2 av denna
artikel eller förlänga den först beviljade
tidrymden, allt inom de gränser,
som fastställts i införsellandets författningar.
4. När varor, för vilka temporär införsel
medgivits, icke kunna återutföras
på grund av beslag, kvarstad
eller liknande åtgärd av annan art än
den, som ägt rum på hemställan av
enskild part, skall det i denna artikel
uppställda kravet på återutförsel uppskjutas,
så länge nämnda åtgärd
varar.
Article 5 Artikel 5
1. Notwithstanding the require- 1. Oavsett den fordran på återulment
of re-exportation laid down by försel, som angives i denna konventhe
present Convention, the re-ex- tion, skall det icke krävas återutför5
llihang till riksdagens protokoll 1963. t samt. Å r 123
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
portation of badly damaged goods,
goods of little value and perishable
goods, shall not be required, provided
that the goods:
(a) are subjected to the import
duties to which they are liable; or
(b) are abandoned free of all expense
to the Exchequer of the country
into which they were temporarily
imported; or
(c) are destroyed, under official
supervision, without expense to the
Exchequer of the country into which
they were temporarily imported;
as the Customs authorities may require.
2. Goods granted temporary admission
may be disposed of otherwise
than by re-exportation, and in
particular may be taken into home
use, subject to compliance with the
conditions and formalities applicable
under the laws and regulations of
the country of temporary importation
in respect of such goods imported
directly from abroad.
CHAPTER III
Waiver of import duties
Artide 6
1. Unless a reservation has been
notified in respect of certain goods
under the terms of Article 23 of the
present Convention, import duties
shall not be levied and import prohibitions
and restrictions shall be
waived, and where temporary admission
has been granted re-exportation
shall not be required, in respect of
the following goods:
(a) Small samples which are representative
of foreign goods displayed
åt an event, including such samples
of foods and beverages, either
imported in the form of such samples
or produced from imported bulk materials
åt that event, provided that:
(i) they are supplied free of charge
from abroad and are used solely for
distribution free of charge to the
sel av svårt skadade varor, varor av
ringa värde eller lättförstörda varor,
under villkor att varorna enligt
tullmyndighetens bestämmande:
a) beläggas med vederbörliga importavgifter;
eller
b) utan ersättning överlåtas å statsverket
i det land, till vilket varorna
tillfälligt införts; eller
c) under offentlig kontroll förstöras
utan kostnad för statsverket i
det land, till vilket varorna tillfälligt
införts.
2. Varor, för vilka temporär införsel
medgivits, skola kunna disponeras
på annat sätt än för återutförsel, och
i synnerhet skola de kunna kvarstad
na i landet under förutsättning att de
villkor och formaliteter iakttagas,
som enligt införsellandets författningar
äro tillämpliga å sådana varor,
när de införas direkt från utlandet.
KAPITEL III
Befrielse från importavgifter
Artikel 6
1. I den mån förbehåll icke anmälts
beträffande vissa varor enligt
villkoren i artikel 23 av denna konvention
skola importavgifter icke uttagas,
införselförbud och införselbegränsningar
icke tillämpas och, om
temporär införsel medgivits, återutförsel
icke krävas för följande varor:
a) små prov, som äro representativa
för de utländska varor, som visas
vid ett evenemang, härunder inbegripna
dylika prov på livsmedel eller
drycker, införda i form av sådana
prov eller vid evenemanget i fråga
framställda av i bulk införda varor,
under villkor att:
i) de levereras gratis från utlandet
och endast användas för gratisutdelning
till besökare av evenemanget för
63
Kungl. Mnj.ts proposition nr 128 är 1963
visiting public åt the event, för individual
use or consumption by the
persons to whom they are distributed,
(ii) they are idenlifiable as advertising
saniples and are individually
of little value,
(iii) they are unsuitable for coininercial
purposes and are, where appropriate,
packed in quantities appreciably
smaller than the smallest
retail package,
(iv) saniples of foods and beverages
which are not distributed in packs
as provided for in (iii) above are
consumed åt the event, and
(v) the aggregate vallie and quantity
of the saniples are, in the opinion
of the Customs authorities of the
country of importation, reasonable
having regard to the nature of the
event, the number of visitors to it and
the extent of the cxhibitor’s participation
therein;
(b) Goods imported solely for demonstration
or for the purpose of
demonstrating the operation of a
forcign machine or apparatus displayed
åt an event and consumed or
destroyed in the course of such demonstration,
provided that the aggregate
value and quantity of such goods
are, in the opinion of the Customs
authorities of the country of importation,
reasonable having regard
to the nature of the event, the number
of visitors to it and the extent of the
exhibitor’s participation therein;
(c) Products of low value used up
in constructing, furnishing or decorating
the temporary stands of foreign
exhibitors åt an event, such as
paint, varnish and wallpaper;
(d) Printed matter, catalogues,
trade notices, price lists, advertising
posters, calendars, whether or not
illuslrated, and unframed photographs,
which are demonstrably pub1
icity material for the foreign goods
displayed åt an event, provided that:
(i) they are supplicd free of charge
from abroad and are used solely for
distribution free of charge to the
visiting public åt the event, and
(ii) the aggregate value and quanti
-
att användas eller konsumeras av de
personer, till vilka de utdelats,
ii) de äro igenkännliga såsom reklamprov
och vart och ett av ringa
värde,
iii) de äro olämpliga för kommersiellt
ändamål och i förekommande
fall förpackade i kvantiteter, som äro
märkbart mindre än minsta detaljhandelsförpackning,
iv) prov på livsmedel eller drycker,
vilka icke utdelas i sådana förpackningar,
varom stadgas i iii) ovan,
komsumeras vid evenemanget, samt
v) provens totala värde och mängd
enligt uppfattningen hos tullmyndigheten
i införsellandet äro rimliga med
hänsyn till evenemangets art, antalet
besökare samt omfattningen av utställarens
deltagande;
b) varor, som införas endast för
att demonstreras eller för att demonstrera,
hur en på ett evenemang utställd
utländsk maskin eller apparat
arbetar, och som förbrukas eller förstöras
under demonstrationen, under
villkor att dessa varors totala värde
och mängd enligt uppfattningen hos
tullmyndigheten i införsellandet äro
rimliga med hänsyn till evenemangets
art, antalet besökare samt omfattningen
av utställarens deltagande;
c) varor av lågt värde, som förbrukas
vid uppförande, inredning eller
dekorering av utländska utställares
tillfälliga stånd vid ett evenemang,
såsom färg, fernissa och tapeter;
d) trycksaker, kataloger, prospekt,
prislistor, reklamaffischer, kalendrar
med eller utan illustrationer och oinfattade
fotografier, uppenbarligen avsedda
att användas för att göra reklam
för utländska varor, som visas
vid ett evenemang, under villkor att:
i) de levereras gratis från utlandet
och endast användas för gratisutdelning
till besökare av evenemanget;
och
ii) dessa varors totala värde och
64
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
tv of sucli goods are, in the opinion
of the Customs authorities of the
country of importation, reasonable
having regard to the nature of the
event, the number of visitors to it and
the extent of the exhihitor’s participation
therein.
2. The provisions of paragraph 1 of
this Article shall not be applicable
to alcoholic beverages, tobacco goods
and fncls.
Article 7
Files, records, forms and other documents
which are imported för use
as such åt or in connection with international
meetings, conferences or
congresses, shall be admitted free of
import duties and free of any import
prohibition or restriction.
CHAPTER IV
Simplification of formnlities
Article 8
Each Contracting Party shall reduce
to a minimum the Customs formalities
required in connection with
the facilities provided for in the present
Convention. All regulations concerning
such formalities shall be
promptly published.
Article 9
1. In cases where a Contracting
Party requires security for compliance
with the conditions governing
the granting of facilities provided for
in the present Convention, the
amount of such security shall not
exceed the amount of the import
duties chargeable by more than 10 %.
2. Such Contracting Parties sliall
endeavour to accept whenever possible
a general security from the organiser
of the event or from any other
person approved by the Customs authorities,
in place of individual security
which might be required under
paragraph 1 of this Article.
mängd enligt uppfattningen hos tullmyndigheten
i införsellandet äro rimliga
med hänsyn till evenemangets
art, antalet besökare samt omfattningen
av utställarens deltagande.
2. Bestämmelserna i moment 1 av
denna artikel skola icke tillämpas i
fråga om alkoholhaltiga drycker, tobaksvaror
och bränsle.
Artikel 7
Handlingar, register, blanketter och
andra dokument, som införas för att
användas vid eller i samband med
internationella möten, konferenser
eller kongresser, skola vara fria från
importavgifter och från införselförbud
och införselbegränsningar.
KAPITEL IV
Förenkling av formaliteter
Artikel 8
Varje fördragsslutande part skall
nedbringa de tullformaliteter, som
krävas i samband med lättnaderna
enligt denna konvention, till ett minimum.
Alla bestämmelser rörande
sådana formaliteter skola omgående
offentliggöras.
Artikel 9
1. I fall då fördragsslutande part
kräver säkerhet för att de villkor skola
iakttagas, som gälla för att lättnaderna
enligt denna konvention skola
medgivas, skall storleken av sådan
säkerhet icke överstiga summan av
importavgifterna med mer än 10 %.
2. Sådan fördragsslutande part
skall bemöda sig om att alltid när det
är möjligt godtaga en generell garanti
av den som organiserar evenemanget
eller av annan person, som godkännes
av tullmyndigheten, i stället för
den särskilda säkerhet, som kan krävas
enligt moment 1 av denna artikel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
65
Artide 10
1. Custonis examination and clearance
on the importation and reexportation
of goods which are to be,
or have been, displayed or used åt
any event shall, whenever possible
and appropriate, be effected åt that
event.
2. Each Contracting Party shall
endeavour, wherever it deems it appropriate
in view of the importance
and size of the event, to establish a
Customs office for a reasonable
period within the premises of an
event held within its territory.
3. Goods granted temporary admission
may be re-exported in one or
several consigninents and through any
Customs office open for such operations,
and such re-exportation shall
not be confined to the Customs office
of importation, except in cases where,
with a view to benefiting from a
simplified procedure, the importer
undertakes to re-export his goods
through the Customs office of importation.
CHAPTER V
Miscellaneous provisions
Article 11
Products obtained incidentally during
the event from temporarily imported
goods, as a result of the demonstration
of displayed machinery
or apparatus, shall be subject to the
provisions of the present Convention.
Article 12
The provisions of the present Convention
sel out the minimum facil
itics to be accorded. They do not
prevent the application of greater facilities
which certain Contracting
Parties grant or may grant in fulure
by unilateral provisions or in virtue
of bilateral and multilateral agreements.
Artikel 10
1. Tullundersökning och tullklarering
vid införsel och återutförsel av
varor, som skola visas eller användas
eller hava visats eller använts vid ett
evenemang, skola, om så är möjligt
och lämpligt, äga rum på platsen för
evenemanget.
2. Varje fördragsslutande part skall
bemöda sig om att då den så finner
lämpligt med hänsyn till betydelsen
och omfattningen av evenemanget
upprätta en tullavdelning för skälig
tid inom området för evenemanget.
3. Varor, för vilka temporär införsel
medgivits, må återutföras i en eller
flera sändningar över vilken som
helst tullanstalt, som är öppen för
sådan trafik; återutförseln behöver
således icke äga rum över införseltullanstalten,
utom i fall då varuhavaren
för att draga fördel av ett förenklat
förfaringssätt förbinder sig att
återutföra sina varor över införseltullanstalten.
KAPITEL V
Allmänna bestämmelser
Artikel 11
Produkter, som under ett evenemang
erhållas av tillfälligt införda
varor som ett sekundärt resultat av
demonstration av utställda maskiner
eller apparater, äro underkastade bestämmelserna
i denna konvention.
Artikel 12
Bestämmelserna i denna konvention
angiva minimilättnader och utesluta
icke tillämpning av de större
lättnader, som vissa fördragsslutande
parter medgiva eller komma att medgiva
på grund av unilaterala föreskrifter
eller i kraft av bilaterala eller
multilaterala överenskommelser.
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
Artide 13
For the purpose of the present Convention
the territories of Contracting
Parties which form a Customs or economic
union may be taken to be a
single territory.
Article 14
The provisions of the present Convention
shall not preclude the application
of:
(a) national or conventional provisions
not of a Customs nature regulating
the organisation of events;
(b) prohibitions or restrictions imposed
under national laws and regulations
on grounds of public morality
or order, public security, public
hygiene or health, or for veterinary
or phytopathological considerations,
or relating to the protection of patents,
trade marks and copyrights.
Article 15
Any breacli of the provisions of
the present Convention, any substitution,
false declaration or act having
the effect of causing a person or
goods improperly to benefit from the
facilities provided for in the present
Convention, may render the offender
liable in the country where the offence
was committed to the penalties
prescribed by the laws and regulations
of that country and to paymenl
of any import duties chargeable.
CHAPTER VI
Final provisions
Article 16
1. The Contracting Parties shall
meet together when necessary in order
to consider the operation of the
present Convention and, in particular,
in order to consider measures to
secure uniformity in the interpretation
and application of the present
Convention.
Artikel 13
Vid tillämpningen av denna konvention
må områden tillhörande fördragsslutande
parter, som bilda eu
tullunion eller en ekonomisk union,
anses som ett enda land.
Artikel 14
Bestämmelserna i denna konvention
skola icke utesluta tillämpningen
av:
a) nationella eller på överenskommelser
grundade föreskrifter rörande
organiserandet av evenemang, då föreskrifterna
icke beröra tullförhållanden;
b)
förbud eller begränsningar, som
stadgats i nationella författningar av
hänsyn till allmän moral eller ordning,
allmän säkerhet, allmän hälsovård,
av hänsyn till djur- eller växtsjukdomar
eller avseende skydd av
patent, varumärken eller upphovsrätt.
Artikel 15
Varje åtgärd i strid mot denna konventions
bestämmelser, varje utbyte,
varje falsk uppgift eller handling,
som har till följd att en person oriktigt
kommer att åtnjuta lättnader enligt
denna konvention, utsätter den
skyldige, i det land där förseelsen ägt
rum, för straffpåföljd enligt detta
lands författningar och åläggande att
inbetala belöpande importavgifter.
KAPITEL VI
Slutbestämmelser
Artikel 16
1. De fördragsslutande parterna
skola vid förefallande behov mötas
för att dryfta denna konventions verkan
och i synnerhet för att dryfta åtgärder
för att säkerställa likformighet
i tolkningen och tillämpningen av
konventionen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
67
2. Such meetings shall be convened
by the Secretary General of the Council
åt the request of any Contracting
Party. Unless the Contracting Parties
otherwise decide, the meetings shall
be held åt the Headcjuarters of the
Council.
3. The Contracting Parties shall
lay down the rules of procedure for
their meetings. Decisions of the Contracting
Parties shall be taken by a
majority of not less than two-thirds
of the Contracting Parties present åt
the meeting and voting.
4. The Contracting Parties shall not
take a decision on any matter unless
more than half of them are present.
Article 17
1. Any dispute between Contracting
Parties concerning the interpretation
or application of the present Convention
shall so far as possible be
settled by negotiation between them.
2. Any dispute which is not settled
by negotiation shall be referred by the
Contracting Parties in dispute to the
Contracting Parties, meeting in conformity
with Article 16 of the present
Convention, which shall thereupon
consider the dispute and make recommendations
for its settlement.
3. The Contracting Parties in dispute
may agree in advance to accept
the recommendations of the Contracting
Parties as binding.
Article 18.
1. Any State Member of the Council
and any State Member of the
United Nations or its specialised
agencies may become a Contracting
Party to the present Convention:
(a) by signing it without reservation
of ratification;
(b) by depositing an instrument of
ratification after signing it subject to
ratification: or
(c) by acceding lo it.
2. The present Convention shall be
2. Sådana möten skola sammankallas
av Rådets generalsekreterare
på begäran av fördragsslutande part.
Såvida icke de fördragsslutande parterna
annorledes besluta, skola mötena
hållas där Rådet har sitt säte.
3. De fördragsslutande parterna
skola fastställa procedurregler för
sina möten. Reslut av de fördragsslutande
parterna skola fattas med en
majoritet av minst två tredjedelar av
de fördragsslutande parter, som äro
närvarande och som deltaga i omröstningen.
4. De fördragsslutande parterna
skola icke fatta beslut i någon fråga,
såvida icke mer än hälften av dem
äro närvarande.
Artikel 17
1. Varje tvist mellan fördragsslutande
parter rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention
skall i möjligaste mån biläggas genom
förhandlingar mellan parterna.
2. Varje tvist, som icke bilägges
genom förhandlingar, skall av de tvistande
parterna hänskjutas till de fördragsslutande
parterna, samlade till
möte enligt artikel 16 i konventionen,
vilka skola taga tvisten under övervägande
och framlägga förslag för
dess biläggande.
3. De tvistande parterna kunna på
förhand överenskomma om att godtaga
de fördragsslutande parternas
förslag.
Artikel 18
1. Stat, som är medlem av Rådet
och stat, som är medlem av Förenta
Nationerna eller dess fackorgan, kan
bliva fördragsslutande part till denna
konvention:
a) genom att underteckna densamma
utan förbehåll för ratifikation;
b) genom att deponera ett ratifikationsinstrument
efter att hava undertecknat
den med förbehåll för ratifikation;
eller
c) genom att ansluta sig till densamma.
2. Denna konvention skall till och
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
open until 31st March, 1962, for signature
åt the Headquarters of the
Council in Brussels, by the States referred
to in paragraph 1 of this Article.
Thereafter, it shall be open for
their accession.
3. In the case envisaged in paragraph
1 (b) of lliis Article, the present
Convention shall be subject to
ratification by the signatory States in
accordance with their constitutional
procedures.
4. Any State, not bcing a Member
of the Organisations referred to in
paragraph 1 of this Article, to which
an invitation to that effect has been
addressed by the Secretary General
of the Council åt the request of the
Contracting Parties, may become a
Contracting Party to the present Convention
by acceding thereto after its
entry into force.
5. The instruments of ratification
or accession shall be deposited with
the Secretary General of the Council.
Article 19
1. The present Convention shall
enter into force three months after
five of the States referred to in paragraph
1 of Article 18 thereof have
signed it without reservation of ratification
or have deposited their instruments
of ratification or accession.
2. For any State ratifying or acceding
to the present Convention after
five States have signed it without reservation
of ratification or have deposited
their instruments of ratification
or accession, the present Convention
shall enter into force three
months after the said State has deposited
its instrument of ratification
or accession.
Article 20
1. The present Convention is of
unlimited duration but any Contracting
Party may denounce it åt any
time after the date of its entry into
force under Article 19 thereof.
2. The denunciation shall be notified
by an instrument in writing, de
-
med den 31 mars 1962 vara öppen
för undertecknande hos Rådet i Bryssel
av de stater, som angivits i moment
1 av denna artikel. Därefter
skall den vara öppen för sådana staters
anslutning.
3. I det fall, som avses i moment
1 b) av denna artikel, skall konventionen
ratificeras av signatärstaterna
i enlighet med deras konstitutionella
förfarande.
4. Stat, som icke är medlem av de
i moment 1 av denna artikel angivna
organisationerna och till vilken eu
inbjudan har riktats av Rådets generalsekreterare
på begäran av de fördragsslutande
parterna, kan bliva fördragsslutande
part i denna konvention
genom att ansluta sig till densamma
efter dess ikraftträdande.
5. Ratifikations- eller anslutningsinstrumenten
skola deponeras hos
Rådets generalsekreterare.
Artikel 19
1. Denna konvention skall träda i
kraft tre månader efter det att fem
av de stater, som angivits i artikel 18
moment 1, undertecknat den utan förbehåll
för ratifikation eller deponerat
sina ratifikations- eller anslutningsinstrument.
2. För varje stat, som ratificerar
eller ansluter sig till denna konvention,
efter det att fem stater undertecknat
den utan förbehåll för ratifikation
eller deponerat sina ratifikations-
eller anslutningsinstrument,
skall konventionen träda i kraft tre
månader efter deponerandet av denna
stats ratifikations- eller anslutningsdokument.
Artikel 20
1. Denna konvention är icke tidsbegränsad,
men varje fördragsslutande
part äger uppsäga densamma vid
vilken tidpunkt som helst efter dess
ikraftträdande i enlighet med artikel
19.
2. Uppsägningen skall notifieras
genom en skriftlig handling, som
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
69
posited with the Secretary General of
the Council.
3. The denunciation shall take effect
six months after the receipt of
the instrument of denunciation by the
Secretary General of the Council.
Arlicle 21
1. The Contracting Parties meeting
in conformity with Article 16 of the
present Convention may recommend
amendments thereto.
2. The text of any amendment so
recommended shall be communicated
by the Secretary General of the Council
to all Contracting Parties, to all
other signatory or acceding States, to
the Secretary General of the United
Nations, and to UNESCO.
3. Within a period of six months
from the date on which the recommended
amendment is so communicated,
any Contracting Party may inform
the Secretary General of the
Council:
ta) that it has an objection to the
recommended amendment, or
(b) that, although it intends to
accept the recommended amendment,
the conditions necessary for such
acceptance are not yet fulfilled in its
country.
4. If a Contracting Party sends the
Secretary General of the Council a
communication as provided for in
paragraph 3 (b) of this Article, it
may, so long as it has not notified
the Secretary General of its acceptance
of the recommended amendment,
submit an objection to that
amendment within a period of nine
months following the expiry of the
six-month period referred to in paragraph
3 of this Article.
5. If an objection to the recommended
amendment is stated in accordance
with the terms of paragraphs
3 and 4 of this Article the
amendment shall be deemed not to
have been acccpted and shall be of
no effeet.
6. If no objection to the recommended
amendment in accordance
skall deponeras hos Rådets generalsekreterare.
3. Uppsägningen blir gällande sex
månader efter det uppsägningsdokumentet
mottagits av Rådets generalsekreterare.
Artikel 21
1. De fördragsslutande parterna,
samlade till möte enligt artikel 16 i
konventionen, äga rekommendera
ändringar i densamma.
2. Texten till varje sålunda rekommenderad
ändring skall av Rådets
generalsekreterare delgivas alla fördragsslutande
parter, alla övriga
stater, som undertecknat eller anslutit
sig till konventionen, Förenta
Nationernas generalsekreterare samt
UNESCO.
3. Inom en frist av sex månader
räknat från den dag, då ändringsförslaget
utsänts för delgivning kan varje
fördragsslutande part underrätta
Rådets generalsekreterare:
a) att den framställer erinran mot
den rekommenderade ändringen, eller
b) att, ehuru den ämnar godkänna
den rekommenderade ändringen, de
för godkännandet erforderliga förutsättningarna
icke ännu föreligga i
dess land.
4. Om fördragsslutande part lämnar
Rådets generalsekreterare sådan
underrättelse, varom förmäles i moment
3 b) av denna artikel, äger parten
så länge den icke underrättat generalsekreteraren
om sitt godkännande
av den rekommenderade ändringen,
framställa eu erinran mot ändringen
inom en frist av nio månader räknat
från utgången av de sex månader,
som angivits i moment 3 av denna artikel.
5. Om erinran framställes mot den
rekommenderade ändringen enligt bestämmelserna
i moment 3 och 4 av
denna artikel, skall ändringen anses
såsom icke godkänd och vara utan
verkan.
6. Om erinran mot den rekommenderade
ändringen icke framställts i
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1963
with paragraphs 3 and 4 of this Artide
has been stated, the amendment
shall be deemed to have been accepted
as from the date specified below:
(a) if no Contracting Party has
sent a commnnication in accordance
with paragraph 3 (b) of this Article,
on the expiry of the period of six
inonths referred to in paragraph 3;
(b) if any Contracting Party has
sent a communication in accordance
with paragraph 3 (b) of this Article,
on the earlier of the following two
dates:
(i) the date by which all the Contracting
Parties which sent such Communications
have notified the Secretary
General of the Council of their
acceptance of the recommended
amendment, provided that, if all the
acceptances were notified before the
expiry of the period of six months
referred to in paragraph 3 of this
Article, that date shall be taken to
be the date of expiry of the said sixmonth
period,
(ii) the date of expiry of the ninemonth
period referred to in paragraph
4 of this Article.
7. Any amendment deemed to be
accepted shall enter into force six
months after the date on which it was
deemed to be accepted.
8. The Secretary General of the
Council shall, as soon as possible,
notify all Contracting Parties of any
objection to the recommended amendment
made in accordance with paragraph
3 (a), and of any communication
received in accordance with
paragraph 3 (b), of this Article. He
shall subsequently inform all the
Contracting Parties whether the Contracting
Party or Parties which have
sent such communication raise an objection
to the recommended amendment
or accept it.
9. Any State ratifying or acceding
to the present Convention shall be
deemed to have accepted any amendments
thereto which have entered
into force åt the date of deposit of
enlighet med moment 3 och 4 av denna
artikel, skall ändringen anses hava
godkänts vid nedan angiven tidpunkt:
a)
om icke någon fördragsslutande
part lämnat generalsekreteraren underrättelse
i enlighet med moment 3
b) av denna artikel, vid utgången av
den i moment 3 angivna fristen å sex
månader;
b) om fördragsslutande part lämnat
generalsekreteraren underrättelse
i enlighet med moment 3 b) av denna
artikel, vid den tidigast infallande av
följande två tidpunkter:
i) den tidpunkt då samtliga fördragsslutande
parter, som lämnat sådan
underrättelse, meddelat Rådets
generalsekreterare att de godkänt den
rekommenderade ändringen, dock att
om alla godkännanden meddelats före
utgången av den frist å sex månader,
som angivits i moment 3 av denna
artikel, denna tidpunkt skal! anses
vara dagen för utgången av sagda
frist å sex månader;
ii) den tidpunkt då den frist å nio
månader, som angivits i moment 4
av denna artikel, utgått.
7. Varje ändring, som anses godkänd,
skall träda i kraft sex månader
efter den tidpunkt, då den ansågs
godkänd.
8. Rådets generalsekreterare skall
snarast möjligt underrätta alla fördragsslutande
parter om varje erinran
mot den rekommenderade ändringen,
som framställts i enlighet med
moment 3 a), och om varje underrättelse
mottagen i enlighet med moment
3 b) av denna artikel. Han skall sedan
underrätta samtliga fördragsslutande
parter, huruvida fördragsslutande
part eller parter, som lämnat
sådan underrättelse, framställa erinran
mot den rekommenderade ändringen
eller godkänna densamma.
9. Varje stat, som ratificerar eller
ansluter sig till denna konvention,
skall anses hava godkänt alla ändringar
i konventionen, som trätt i
kraft den dag då dess ratifikations
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968
71
its instrument of ratification or accession.
Article 22
1. Any State may, åt the time of
signing the present Convention
without reservation of ratification, or
of depositing its instrument of ratification
or accession or åt any time
thereafter, declare by notification
given to the Secretary General of the
Council that the present Convention
shall extend to all or any of the territories
for whose international relations
it is responsible and the Convention
shall extend to the territories
named in the notification three
months after the date of the receipt
thereof by the Secretary General of
the Council but not before the Convention
has entered into force for the
State concerned.
2. Any State which has made a
declaration under paragraph 1 of this
Article extending the present Convention
to any territory for whose international
relations it is responsible
may notify the Secretary General of
the Council, in accordance with the
provisions of Article 20 of the present
Convention, that the territory in
question will no longer apply the Convention.
Article 23
1. Any State may declare åt the
time of signing, ratifying or acceding
to the present Convention, or notify
the Secretary General of the Council
after becoming a Contracting Party
to the Convention, that it does not
consider itself bound hy the provisions
of Article 6, paragraph 1 (a),
of the present Convention. Such declarations
or notifications shall stipulate
the specific goods in respect
of which the reservation is made.
Notifications addressed to the Secretary
General shall take effecl on the
ninetieth day after their receipt hy
the Secretary General.
2. If a Contracting Party cnlers a
reservation under paragraph t of this
eller anslutningsinstrument deponeras.
Artikel 22
1. Varje stat äger att vid undertecknandet
av denna konvention utan förbehåll
för ratifikation eller vid deponeringen
av sitt ratifikations- eller
anslutningsinstrument eller när som
helst därefter genom eu notifikation
till Rådets generalsekreterare förklara,
att denna konvention skall äga
tillämpning på samtliga eller något
av de områden, för vilkas internationella
angelägenheter staten är ansvarig;
konventionen skall bliva tillämplig
på det eller de i notifikationen
angivna områdena tre månader efter
den dag, då Rådets generalsekreterare
mottagit notifikationen, dock icke
innan konventionen trätt i kraft för
staten i fråga.
2. Varje stat, som i enlighet med
moment 1 av denna artikel avgivit
förklaring om utsträckning av denna
konvention att gälla område, för vars
internationella angelägenheter den är
ansvarig, kan notifiera Rådets generalsekreterare
i enlighet med bestämmelserna
i artikel 20 i konventionen
om att området i fråga icke längre
kommer att tillämpa konventionen.
Artikel 23
1. Varje stat äger att vid undertecknande
eller ratifikation av denna konvention
eller vid anslutning till densamma
förklara eller, efter att hava
blivit fördragsslutande part till denna
konvention, genom notifikation
underrätta Rådets generalsekreterare,
att den icke anser sig bunden av
bestämmelserna i artikel 0 moment
1 a) av konventionen. Sådana förklaringar
eller notifikationer skola
tydligt angiva beträffande vilka varor
förbehållet göres. Til! generalsekreteraren
ställda notifikationer bliva gällande
på nittionde dagen efter det att
generalsekreteraren mottagit dem.
2. Om fördragsslutande part anmäler
förbehåll enligt moment 1 av den
-
72
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1963
Artide, the other Contracting Parties
shall not be bound, in relation to that
Contracting Party, by Artide 6, paragraph
1 (a), of the present Convention
in respect of the goods specified
in that reservation.
3. Any Contracting Party having
entered a reservation as provided for
in paragraph 1 of this Artide may åt
any time withdraw such reservation
by notifying the Secretary General of
the Council.
4. No other reservation to the present
Convention shall be permitted.
Artide 24
The Secretary General of the Council
shall notify all Contracting Parties,
the other signatory and acceding
States, the Secretary General of the
United Nations, and UNESCO of:
(a) signatures, ratifications and accessions
under Artide 18 of the present
Convention;
(b) the date of entry inlo force of
the present Convention in accordance
with Artide 19;
(c) denunciations and declarations
under Artide 20;
(d) any amendment deemed to
have been accepted in accordance
with Artide 21 and the date of its
entry into force;
(e) declarations and notifications
received in accordance with Artide
22;
(f) declarations and notifications
made in accordance with Artide 23,
paragraphs 1 and 3, and the date on
which reservations or withdrawals of
reservations enter into force.
Artide 25
In accordance with Artide 102 of
the Charter of the United Nations,
the present Convention shall be registered
with the Secretariat of the
United Nations åt the request of the
Secretary General of the Council.
In witness whereof the undersigned
plenipotentiaries have signed the
present Convention.
Done åt Brussels this eighth day of
na artikel, skola övriga fördragsslutande
parter gentemot denna fördragsslutande
part icke vara bundna
av artikel 6 moment 1 a) i konventionen
beträffande i förbehållet angivna
varor.
3. Varje fördragsslutande part, som
anmält förbehåll i enlighet med moment
1 av denna artikel, äger att när
som helst återkalla detsamma genom
en till generalsekreteraren ställd notifikation.
4. Något annat förbehåll till denna
konvention är icke tillåtet.
Artikel 24
Rådets generalsekreterare skall underrätta
samtliga fördragsslutande
parter, övriga stater som undertecknat
eller anslutit sig till konventionen,
Förenta Nationernas generalsekreterare
samt UNESCO om:
a) undertecknande, ratifikation och
anslutning jämlikt artikel 18 i konventionen
;
b) dagen för denna konventions
ikraftträdande i enlighet med artikel
19;
c) uppsägningar och anmälningar
jämlikt artikel 20;
d) ändringar, som anses hava godkänts
i enlighet med artikel 21 och
dagen för deras ikraftträdande;
e) förklaringar och notifikationer,
mottagna i enlighet med artikel 22;
f) förklaringar och notifikationer,
gjorda i enlighet med artikel 23, moment
1 och 3, och dagen då förbehåll
eller återkallande av förbehåll träder
i kraft.
Artikel 25
I enlighet med artikel 102 i Förenta
Nationernas stadga skall denna
konvention registreras hos Förenta
Nationernas sekretariat på begäran
av Rådets generalsekreterare.
Till bekräftelse härav hava undertecknade
befullmäktigade ombud undertecknat
denna konvention.
Som skedde i Bryssel den åttonde
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1963
73
June nineteen hundred and sixtyone,
in the English and French
languages, both texts being equally
authentic, in a single original which
shall be deposited with the Secretary
General of the Council who shall
transmit certified copies to all the
States referred to in Article 18, paragraph
1, of the present Convention.
juni nittonhundrasextioett, på engelska
och franska språken, vilka båda
texter äga lika vitsord, i ett enda original,
vilket skall deponeras hos Rådets
generalsekreterare, som skall
översända bestyrkta avskrifter till
alla de stater, som angivits i artikel
18 moment 1 av konventionen.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630397
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.