Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap

14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:14, Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1963

1

Nr 14

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande

av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap;

given Stockholms slott den 21 december

1962.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch

utrikesdepartementsärenden för den 26 oktober 1962 och över finansärenden

för denna dag samt med överlämnande av ett den 21 november

1962 undertecknat avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap vill Kungl. Maj:t

härmed föreslå riksdagen att godkänna nämnda avtal.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett mellan Sverige och

Österrike ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter på kvarlåtenskap.

Avtalet blir, efter ratifikation, tillämpligt på kvarlåtenskaper efter dem

som avlidit sedan ratifikationshandlingarna utväxlats.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr l i år 1963

Avtal mellan Konungariket Sverige och

Republiken Österrike för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande skatter å

kvarlåtenskap

Hans Majestät Sveriges Konung och

Republiken Österrikes President hava,

föranledda av önskan att såvitt

möjligt undvika dubbelbeskattning

beträffande skatter å kvarlåtenskap,

överenskommit att ingå ett avtal.

För detta ändamål hava till befullmäktigade

ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige

:

Sin utomordentlige och befullmälctigade

ambassadör i Wien herr Sven

Allard.

Republiken Österrikes President:

Avdelningschefen Dr. Josef Stangelberger

och byråchefen Dr. Otto

Watzke i finansministeriet.

De befullmäktigade ombuden hava,

efter att hava utväxlat sina fullmakter

som befunnits i god och behörig

form, överenskommit om följande

bestämmelser:

Artikel 1

Detta avtal är tillämpligt på egendom,

vilken efterlämnats av avliden

person som vid tiden för sin död

ägde hemvist i en av staterna eller

i båda staterna eller var medborgare

i en av de båda staterna eller i båda

staterna.

Artikel 2

§ 1. Avtalet är tillämpligt på skatter

å kvarlåtenskap, vilka uppbäras

av envar av de båda staterna eller av

deras delstater, kommuner eller kommunalförbund,

oberoende av sättet

för skatternas uttagande.

§ 2. Med skatter å kvarlåtenskap

förstås alla skatter, som utgå i anledning

av dödsfall i form av skatt

Abkommen zwiscken «lem Königreich

Schweden und der Republik Österreich

zur Vermeidung der Doppelbesteuerung

auf dem Gebiete der Erbscliaftssteuern

Seine Majestät der König von

Schweden und der Bundespräsident

der Republik österreich sind, von

dem Wunsche geleitet, auf dem Gebiete

der Ei-bschaftssteuern die Doppelbesteuerung

nach Möglichkeit zu

vermeiden, iibereingekommen, ein

Abkommen abzuschliessen.

Zu diesem Zweck haben zu ihren

Bevollmächtigten ernannt:

Seine Majestät, der König von

Schweden:

Herrn Sven Allard, Seinen ausserordentlichen

und bevollmächtigten

Botschafter in Wien.

Der Bundespräsident der Republik

Österreich:

Herrn Sektionschef Dr. Josef

Stangelberger und Herrn Ministerialrat

Dr. Otto Watzke im Bundesministerium

fur Finanzen.

Die Bevollmächtigten haben nach

Austausch ihrer in guter und gehöriger

Form befundenen Vollmachten

folgendes vereinbart:

Artikel 1

Dieses Abkommen ist auf Nachlassvermögen

von Erblassern anzuwenden,

die zur Zeit ihres Todes in einem

der beiden oder in beiden Staaten ihren

Wohnsitz hatten oder Staatsangehörige

eines der beiden oder beider

Staaten waren.

Artikel 2

(1) Dieses Abkommen gilt, ohne

Rucksicht auf die Art der Erhebung,

fur Erbschaftssteuern, die fur Rechnung

eines jeden der beiden Staaten,

seiner Länder, Gemeinden oder Gemeindeverbände

erhoben werden.

(2) Als Erbschaftssteuern gelten

alle Steuern, die aus Anlass des Todes

als Steuern vom Nachlass, Erban
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr lb år 1963

å lcvarlåtenskap, å arvs- eller testamentslott

eller å förmögenhetsöverföring

eller ock i form av skatt å gåva

för dödsfalls skull.

§ 3. De skatter, å vilka avtalet skall

äga tillämpning, äro för närvarande

särskilt:

a) I Österrike:

arvs- och gåvoskatten, i den mån

skatten utgår vid förvärv i anledning

av dödsfall eller Add ändamålsbestämda

förmögenhetsförordnanden

med avseende å dödsfall.

b) I Sverige:

arvs- och gåvoskatten, i den mån

skatten utgår vid förvärv i anledning

av dödsfall.

§ 4. Avtalet skall likaledes tillämpas

å skatter av samma eller liknande

slag, vilka framdeles uttagas vid

sidan av eller i stället för de för närvarande

utgående skatterna. De högsta

finansmyndigheterna i de båda staterna

skola vid slutet av varje år

meddela varandra vilka ändringar

som ägt rum beträffande skattelagstiftningen

i respektive stater.

Artikel 3

§ 1. En fysisk person skall anses

äga hemvist i den stat, i vilken han

har en fast bostad. Om han har en

sådan bostad i envar av de båda staterna,

anses han äga hemvist i den

stat, med vilken han har de starkare

personliga och ekonomiska förbindelserna

(centrum för levnadsintressena).

§ 2. Om det icke kan avgöras, i

vilken stat centrum för hans levnadsintressen

befinner sig, eller om

han icke i någondera staten har en

fast bostad, anses han äga hemvist

i den stat, där han stadigvarande

vistas.

§ 3. Om han stadigvarande vistas i

båda staterna eller om han icke vistas

stadigvarande i någon av dem, anses

han äga hemvist i den stat, i vilken

han är medborgare.

fall oder Vermögensiibergang sowie

als Steuern von Schenkungen auf den

Todesfall erhoben werden.

(3) Zu den Steuern, fur die dieses

Abkommen gilt, gehören zur Zeit insbesondere:
a)

In österreich:

die Erbschafts- und Schenkungssteuer,

soweit ihr Erwerbe von Todes

wegen oder Zweckzuwendungen von

Todes wegen unterliegen.

b) In Schweden:

die Erbschafts- und Schenkungssteuer,

soweit ihr Erwerbe von Todes

wegen unterliegen.

(4) Dieses Abkommen gilt auch

fur alle Steuern gleicher oder ähnlicher

Art, die kiinftig neben den bestehenden

Steuern oder an deren Stelle

erhoben werden. Die obersten Finanzbehörden

der beiden Staaten

werden sich am Ende eines jeden

Jahres die in ihren Steuergesetzen

eingetretenen Änderungen mitteilen.

Artikel 3

(1) Der Wohnsitz einer natiirlichen

Person gilt als in dem Staat

gelegen, in dem sie eine ständige

Wohnstätte hat. Hat sie in beiden

Staaten eine ständige Wohnstätte, so

gilt ihr Wohnsitz als in dem Staat

gelegen, zu dem sie die engeren persönlichen

und wirtschaftlichen

Beziehungen hat (Mittelpunkt der

Lebensinteressen).

(2) Kann nicht bestimmt werden, in

welchem Staat die Person den Mittelpunkt

der Lebensinteressen hat, oder

hat sie in keinem der Staaten eine

ständige Wohnstätte, so gilt ihr

Wohnsitz als in dem Staat gelegen, in

dem sie ihren gewöhnlichen Aufentlialt

hat.

(3) Hat die Person ihren gewöhnlichen

Aufenthalt in beiden oder in

keinem der beiden Staaten, so gilt ihr

Wohnsitz als in dem Staat gelegen,

dessen Staatsangehörigkeit sie besitzt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1963

Artikel 4

§ 1. Egendom som utgöres av fastighet

(fast egendom) — varunder

inbegripas tillbehör därtill ävensom

levande och döda inventarier i lantbruk

eller skogsbruk — och som är

belägen i en av de båda staterna, beskattas

allenast i denna stat. Rättigheter,

å vilka privaträttsliga föreskrifter

angående fastigheter (fast

egendom) äga tillämpning, skola anses

likställda med fastighet (fast

egendom).

§ 2. Paragraf 1 tillämpas jämväl då

förmögenhetstillgångarna ingå i rörelse

(artikel 5).

§ 3. Vad som förstås med fastighet

(fast egendom) eller tillbehör därtill

eller med rättigheter, likställda med

fastighet (fast egendom), avgöres enligt

lagstiftningen i den stat, där den

ifrågavarande tillgången — eller den

tillgång, till vilken ifrågavarande rättighet

hänför sig — är belägen.

Artikel 5

§ 1. För egendom, som i en av staterna

nyttjas i ett företags rörelse,

skall följande gälla:

a) Har företaget fast driftställe endast

i en av staterna, beskattas egendomen

blott i denna stat.

b) Har företaget fast driftställe i

båda staterna, beskattas egendomen

i vardera staten i den mån egendomen

nyttjas i rörelse bedriven från

det i samma stat belägna fasta driftstället.

§ 2. I fråga om uttrycket »fast

driftställe» skall det mellan de båda

staterna den 14 maj 1959 slutna avtalet

för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet här äga motsvarande

tillämpning.

§ 3. Paragraf 1 skall även tillämpas

i fråga om delägarskap i handelsbolag,

kommanditbolag, enkelt bolag,

partrederi och gruvbolag (Personen
-

Artikel 4

(1) Unbewegliches Nachlassvermögen

(einschliesslich des Zubehörs sowie

des einem land- oder forstwirtschaftlichen

Betrieb dienenden lebenden

und toten Inventars), das in einem

der beiden Staaten liegt, wird

nur in diesem Staat besteuert. Berechtigungen,

auf welche die privatrechtlichen

Vorschriften iiber Grundstiicke

Anwendung finden, sind dem

unbeweglichen Vermögen gleichzustellen.

(2) Absatz 1 gilt auch dann, wenn

die genannten Vermögensgegenstände

zu einem gewerblichen Unternehmen

(Artikel 5) gehören.

(3) Was als unbewegliches Vermögen

oder als Zubehör gilt und was als

dem unbeweglichen Vermögen gleichgestellte

Berechtigung anzusehen ist,

beurteilt sich nach den Gesetzen des

Staates, in dem der betreffende Gegenstand

oder der Gegenstand, auf

den sich das in Rede stehende Recht

bezieht, liegt.

Artikel 5

(1) Fur Nachlassvermögen, das in

einem der beiden Staaten dem Betrieb

eines gewerblichen Unternehmens

dient, gilt folgendes:

a) Hat das Unternehmen eine Betriebstätte

nur in einem der beiden

Staaten, so wird dieses Vermögen nur

in diesem Staat besteuert.

b) Hat das Unternehmen Betriebstätten

in beiden Staaten, so wird das

Vermögen in jedem der beiden Staaten

insoweit besteuert, als es der in

diesem Staate liegenden Betriebstätte

dient.

(2) Der Begriff „Betriebstätte“

richtet sich nach den Vorschriften

des zwischen den beiden Staaten am

14. Mai 1959 abgeschlossenen Abkommens

zur Vermeidung der Doppelbesteuerung

auf dem Gebiete der

Steuern vom Einkommen und vom

Vermögen.

(3) Absatz 1 findet auch Anwendung

auf Beteiligungen an Personengeseilschaften

(handelsbolag, kommanditbolag,

enkelt bolag, partrederi,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj. ts proposition nr li år 1963

5

gesellschaften) samt andra personsammanslutningar,

vilka enligt för

dem i vederbörande stat gällande bestämmelser

icke äro juridiska personer,

dock såvitt avser delägarskap i

företag såsom tyst bolagsman allenast

under förutsättning att insatsen

är förenad med andelsrätt i företagets

tillgångar.

Artikel 6

Egendom, varå artikel 4 eller 5 icke

är tillämplig, beskattas endast i den

stat, i vilken den avlidne vid dödsfallet

ägde hemvist, bestämt i enlighet

med artikel 3.

Artikel 7

§ 1. Skulder, vilka häfta vid egendom

som avses i artikel 4 eller 5, eller

för vilka sådan egendom utgör

säkerhet, avräknas i första hand från

värdet av denna egendom.

§ 2. Andra skulder än dem som avses

i paragraf 1 avräknas i första

hand från värdet av egendom, varå

artikel 6 äger tillämpning.

§ 3. Uppkommer vid avräkning enligt

paragraf 1 eller 2 skuldöverskott,

avräknas detta från värdet av övrig

egendom, som är underkastad kvarlåtenskapsbeskattning

i samma stat.

Finnes i denna stat ingen annan egendom

som är underkastad kvarlåtenskapsbeskattning

eller kvarstår även

efter denna avräkning ett skuldöverskott,

skall detta avräknas från värdet

av den egendom, som är underkastad

kvarlåtenskapsbeskattning i

den andra staten.

§ 4. Oberoende av vad som stadgas

ovan avräknas från fideikommissegendom

allenast de skulder, som

häfta därvid eller för vilka sådan

egendom utgör säkerhet.

gruvbolag) und andere Personenvereinigungen,

die nach den fur sie

massgebenden innerstaatlichen Gesetzen

keine juristischen Personen

sind; auf Beteiligungen an einem Unternehmen

als stiller Gesellschafter

jedoch nur dann, wenn mit der Einlage

eine Beteiligung am Vermögen

des Unternehmens verbunden ist.

Artikel 6

Nachlassvermögen, das nicht nach

den Artikeln 4 oder 5 zu behandeln

ist, wird nur in dem Staat besteuert,

in dem der Erblasser zur Zeit seines

Todes seinen Wohnsitz im Sinne des

Artikels 3 hatte.

Artikel 7

(1) Schulden, die in wirtschaftlichem

Zusammenhang mit den in

den Artikeln 4 oder 5 bezeichneten

Vermögensteilen stehen oder durch

diese sichergestellt sind, werden vorerst

auf diese Vcrmögensteile angerechnet.

(2) Andere Schulden als die im

vorhergehenden Absatz bezeichneten

werden vorerst auf die nach Artikel 6

zu behandelnden Vermögensteile angerechnet.

(3) Wenn bei der in den beiden

vorangehenden Absätzen vorgesehenen

Anrechnung ein ungedeckter

Schuldenrest verbleibt, so wird dieser

von den anderen Vermögensteilen,

w''elche im selben Staat der Erbschaftsbesteuerung

unterliegen, in

Abzug gebracht. Sind in diesem Staat

keine anderen Vermögensteile mehr

vorhanden, die der Erbschaftsbesteuerung

unterliegen, oder verbleibt

trotz des Abzuges ein weiterer

Schuldenrest, dann wird dieser auf

jene Vermögensteile angerechnet, die

im anderen Staat der Erbschaftsbesteuerung

unterliegen.

(4) Ungeachtet der vorstehenden

Bestimmungen werden auf Fideikommisse

Schulden nur insoweit angerechnet,

als sie darauf lasten oder

darauf sichergestellt sind.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr li år 1963

Artikel 8

Detta avtal inskränker icke befogenheten

för vardera staten att beträffande

de delar av kvarlåtenskapen,

som skola beskattas i den staten,

beräkna skatt efter den skattesats,

som skulle hava gällt om hela

kvarlåtenskapen skulle hava varit föremål

för beskattning i enlighet med

den statens beskattningsregler.

Artikel 9

Detta avtal påverkar icke rätten

till eventuella, längre gående befrielser,

vilka enligt folkrättens allmänna

regler eller på grund av särskilda

överenskommelser tillkomma diplomatiska

eller konsulära befattningshavare.

I den mån på grund av sådana

längre gående befrielser kvarlåtenskap

icke beskattas i anställningsstaten,

förbehålles beskattningen

hemlandet.

Artikel 10

§ 1. Anser en skattskyldig, att i endera

staten eller båda staterna vidtagna

åtgärder för honom medföra eller

kunna medföra beskattning i strid

mot detta avtal, äger han — utan att

hans rätt att använda sig av i de båda

staternas interna rättsordning givna

rättsmedel därav påverkas —- göra

framställning hos den högsta finansmyndigheten

i den stat, i vilken han

äger hemvist, bestämt enligt artikel 3,

eller hos den högsta finansmyndigheten

i den stat, i vilken den avlidne

vid tiden för sin död ägde hemvist.

§ 2. Finner den högsta finansmyndigheten

framställningen grundad

och kan denna myndighet icke själv

uppnå en tillfredsställande lösning,

skall myndigheten försöka att genom

överenskommelse med den högsta finansmyndigheten

i den andra staten

lösa frågan i syfte att undvika beskattning,

som står i strid med detta

avtal.

§ 3. De högsta finansmyndigheterna

i de båda staterna skola efter
-

Artikel 8

Dieses Abkommen schliesst nicht

aus, dass jeder Staat die Steuer von

den ihm zur Besteuerung iiberlassenen

Vermögensteilen nach dem Satz

erheben kann, der anzuwenden wäre,

wenn das gesamte Nachlassvermögen

nach den Gesetzen dieses Staates zu

besteuern wäre.

Artikel 9

Dieses Abkommen beruhrt nicht

den Anspruch auf etwaige weitergehende

Befreiungen, die nach den allgemeinen

Regeln des Völkerrechtes

oder besonderen Vereinbarungen den

Angehörigen der diplomatischen oder

konsularischen Vertretungen zustehen.

Soweit auf Grund solcher weitergehenden

Befreiungen Nachlassvermögen

im Empfangstaat nicht besteucrt

wird, bleibt die Besteuerung

dem Entsendestaat vorbehalten.

Artikel 10

(1) Glaubt ein Steuerpflichtiger,

dass die Massnahmen eines der beiden

oder beider Staaten fur ihn die

Wirkung einer Besteuerung haben

oder haben werden, die diesem Abkommen

nicht entspricht, so kann er

unbeschadet der nach dem innerstaatlichen

Recht in den beiden Staaten

vorgesehenen Rechtsmittel seinen

Fall der obersten Finanzbehörde

des Staates, in dem sein Wohnsitz im

Sinne des Artikels 3 anzunehmen ist,

oder der obersten Finanzbehörde des

Staates unterbreiten, in dem der Erblasser

zur Zeit seines Todes seinen

Wohnsitz hatte.

(2) Die oberste Finanzbehörde

wird, wenn sie die Einwendung fur

begrundet erachtet und selbst nicht

in der Lage ist, eine befriedigende

Lösung herbeizufiihren, versuchen,

den Fall im Einvernehmen mit der

obersten Finanzbehörde des anderen

Staates so zu regeln, dass eine Besteuerung,

die diesem Abkommen

nicht entspricht, vermieden wird.

(3) Die obersten Finanzbehörden

der beiden Staaten werden bemiiht

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr i4 år 1963

sträva att genom ömsesidig överenskommelse

lösa svårigheter eller fall

av tvivelsmål, som uppkomma vid

detta avtals tolkning eller tillämpning.

De må även rådgöra med varandra

i syfte att undvika dubbelbeskattning

i fall, som icke regleras i

detta avtal.

§ 4. De högsta finansmyndigheterna

i båda staterna må träda i direkt

förbindelse med varandra i syfte att

träffa överenskommelse som avses i

föregående paragrafer. Anses muntliga

överläggningar kunna underlätta

ingåendet av en överenskommelse,

må sådana överläggningar äga rum

i en kommission, bestående av representanter

för de båda staternas högsta

finansmyndigheter.

Artikel 11

§ 1. De högsta finansmyndigheterna

i de båda staterna skola utbyta de

upplysningar, vilka äro erforderliga

för att genomföra detta avtal eller för

att förhindra skatteflykt. De högsta

finansmyndigheterna äro dock icke

förpliktade att meddela sådana upplysningar,

som icke kunna lämnas på

grundval av hos skattemyndigheterna

tillgängligt material utan kräva särskild

undersökning. De sålunda utbytta

upplysningarna skola behandlas

såsom hemliga, dock att desamma

må göras tillgängliga för personer

och myndigheter (svenska domstolar

härunder inbegripna), vilka enligt i

lag meddelade föreskrifter handlägga

fastställande eller uppbörd av de

skatter, som avses i detta avtal. Samma

förpliktelse, som åvilar de högsta

finansmyndigheterna, åligger jämväl

nyssnämnda personer och myndigheter.

§ 2. Paragraf 1 får icke i något fall

anses innebära, att någon av staterna

är pliktig att

a) tillgripa verkställighetsåtgärder,

som icke stå i överensstämmelse med

sein, Schwierigkeiten oder Zweifel,

die bei der Auslcgung oder Anwendung

dieses Abkommens entstehen,

im gegenseitigen Einvernehmen zu

regeln. Sie können sich auch zum

Zweck der Beseitigung von Doppelbesteuerungen,

die in diesem Abkommen

nicht geregel t sind, miteinander

beraten.

(4) Die obersten Finanzbehörden

der beiden Staaten können zweeks

Herstellung cines Einvernehmens im

Sinne der vorstehenden Absätze unmittelbar

miteinander verkehren. Erscheint

ein mundlicher Meinungsaustausch

fur die Herbeifiihrung des

Einvernehmens ratsam, so kann ein

solcher Meinungsaustausch in einer

aus Vertretern der obersten Finanzbehörden

der beiden Staaten bestehenden

Kommission erfolgen.

Artikel 11

(1) Die obersten Finanzbehörden

der beiden Staaten werden sich die

Mitteilungen machen, die zur Durchfuhrung

dieses Abkommens oder zur

Vermeidung von Steuerverkiirzungen

notwendig sind. Die obersten Finanzbehörden

sind jedoch nicht verpflichtet,

Auskiinfte zu erteilen, die nicht

auf Grund der bei den Finanzbehörden

vorhandenen Unterlagen gegeben

werden können, sondern gesonderte

Ermittlungen erfordern wiirden. Der

Inhalt der auf Grund dieses Artikels

zur Kenntnis der obersten Finanzbehörden

gelangten Mitteilungen ist geheim

zu halten, unbeschadet der Befugnis,

ihn Personen lind Behörden

(einschliesslich der Gerichte in

Schweden) zugänglich zu machen, die

nach den gesetzlichen Vorschriften

bei der Festsetzung oder Einhebung

der Steuern im Sinne dieses Abkommens

mitwirken. Diese Personen und

Behörden haben die gleiche Verpflichtung

wie die obersten Finanzbehörden.

(2) Absatz 1 ist in keinem Fälle so

auszulegen, dass einem der Staaten

die Verpflichtung auferlegt wird,

a) Verwaltungsmassnahmen durchzufuhren,

die seinen gesetzlichen Vor
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr lb år 1963

dess lagstiftning eller administrativa schriften oder seiner Verwaltungspraxis,

praxis widersprechen,

b) meddela upplysningar, vilka icke b) Einzelheiten mitzuteilen, deren

kunna infordras enligt i lag medde- Angabe nach den gesetzlichen Vorlade

föreskrifter i den ena eller den schriften des einen oder anderen

andra avtalsslutande staten. Staates nicht gefordert werden kann.

§ 3. Upplysningar, vilka skulle yppa (3) Mitteilungen, die ein gewerben

affärs- eller yrkeshemlighet, få liches oder berufliches Geheimnis oficke

utbytas. fenbaren wiirden, durfen nicht gege
ben

werden.

Artikel 12

§ 1. Då en av staterna tillämpar detta

avtal, skall, såvitt icke sammanhanget

annorlunda kräver, varje uttryck,

vars innebörd icke angivits i

avtalet, anses hava den betydelse, som

uttrycket har enligt gällande lagar inom

den ifrågavarande staten rörande

sådana skatter, som avses i detta avtal.

§ 2. De i detta avtal åsyftade högsta

finansmyndigheterna äro för Republiken

österx-ikes vidkommande finansministeriet

(das Bundesministerium

fur Finanzen) och för Konungariket

Sveriges vidkommande finansdepartementet

eller den myndighet,

åt vilken uppdragits att i finansdepartementets

ställe handhava frågor

enligt detta avtal.

Artikel 13

§ 1. Detta avtal skall ratificeras,

för Österrikes del av Republiken Österrikes

President och för Sveriges

del av Hans Maj :t Konungen av Sverige

med riksdagens samtycke. Ratifikationshandlingarna

skola snarast

möjligt utväxlas i Stockholm.

§ 2. Detta avtal träder i kraft i och

med ratifikationshandlingarnas utväxling

och skall tillämpas i alla de

fall, då dödsfallet inträffat efter denna

tidpunkt.

§ 3. Detta avtal förbliver gällande

så länge detsamma icke uppsäges av

en av staterna. Uppsäges detsamma

minst sex månader före utgången av

ett kalenderår, upphör avtalets gil
-

Artikel 12

(1) Bei der Anwendung dieses Abkommens

durch einen der beiden

Staaten ist, soweit sich aus dem Zusammenhang

nichts anderes ergibt,

jeder in diesem Abkommen nicht umschriebene

Begriff nach den Gesetzen

dieses Staates auszulegen, die sich

auf die Steuern im Sinne des Abkommens

beziehen.

(2) Die in diesem Abkommen genannten

obersten Finanzbehörden

sind auf Seiten der Republik Österreich

das Bundesministerium fur

Finanzen und auf Seiten des Königreiches

Schweden das Finanzministerium

oder die Behörde, der es ubertragen

worden ist, an Stelle des Finanzministeriums

Fragen dieses Abkommens

zu behandeln.

Artikel 13

(1) Dieses Abkommen soll ratifiziert

werden, und zwar österreichischerseits

durch den Bundespräsidenten

der Republik österreich,

schwedischerseits durch Seine Majestät

den König von Schweden mit Zustimmung

des Riksdags. Die Ratifikationsurkunden

sollen so båld wie

möglich in Stockholm ausgetauscht

werden.

(2) Dieses Abkommen tritt mit

dem Austausch der Ratifikationsurkunden

in Kraft und ist auf alle Fälle

anzuwenden, in denen der Erblasser

nach diesem Zeitpunkt verstorben

ist.

(3) Dieses Abkommen soll so länge

in Geltung bleiben, als es nicht von

einem der beiden Staaten gekundigt

wird. Wird es mindestens sechs Monate

vor Ablauf eines Kalenderjahres

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1963

9

tighet från och med den 1 januari

närmast påföljande år. Avtalet skall

sålunda tillämpas även i de fall, då

dödsfallet inträffat före sistnämnda

tidpunkt.

Till bekräftelse härå hava de båda

avtalsslutande staternas befullmäktigade

ombud undertecknat detta avtal

och försett detsamma med sigill.

Som skedde i Wien den 21 november

1962, i vardera två originalexemplar

å svenska och tyska språken, vilka

båda texter äga lika vitsord.

gekiindigt, so verliert das Abkommen

mit dem 1. Januar des folgenden Jahres

seine Wirksamkeit. Es findet daher

noch auf Fälle Anwendung, in

denen der Erblasser vor diesem Zeitpunkt

verstorben ist.

Zu Urkund dessen haben die Bevollmächtigten

der beiden Staaten

dieses Abkommen unterzeichnet und

mit Siegeln versehen.

Geschehen zu Wien, am 21. November

1962, in je zweifacher Ausfertigung

in schwedischer und deutscher

Sprache, wobei beide Texte authentisch

sind.

Sven Altard Dr. Josef Stangelberger

S ^ Dr. Otto Watzke

(L.S.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1963

Utdrag au protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 26 oktober 1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Länge,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om godkännande av

förslag till avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å kvarlåtenskap samt anför därvid följande.

Den 14 maj 1959 undertecknades ett avtal mellan Sverige och Österrike

för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet,

vilket avtal ersatte en år 1951 träffad provisorisk reglering av dithörande

frågor. Avtalet godkändes av 1959 års riksdag (prop. nr 160, rskr nr

318). Kungörelser i ämnet utfärdades den 25 mars 1960 (SFS 1960: 116 och

117).

I det protokoll, som den 9 maj 1958 upprättades angående de då ännu

icke avslutade förhandlingarna om nyssnämnda avtal antecknades bl. a. att

ombuden å ömse sidor var beredda att vid senare tidpunkt inleda muntliga

förhandlingar om avslutandet av ett dubbelbeskattningsavtal även på arvsbeskattningens

område. Ett på österrikisk sida utarbetat utkast till dylikt

avtal erhöll en förberedande behandling av ombuden i samband med de i

Wien sommaren 1958 fortsatta överläggningarna om inkomst- och förmögenhetsskatteavtalet.

Sedan frågan om ingående av ett arvsskatteavtal

ytterligare förberetts skriftligen, ägde muntliga förhandlingar rum i Wien

under tiden den 7—den 10 november 1961 mellan särskilt utsedda förhandlingsdelegationer,

på svensk sida under ordförandeskap av chefen för finansdepartementets

rättsavdelning hovrättsrådet Erik Åqvist. Därvid nåddes

enighet om ett på tyska språket avfattat förslag till avtal mellan Sverige

och Österrike om undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å

kvarlåtenskap. Genom kompletterande skriftväxling har därefter överenskommelse

träffats om en svensk text till avtalsförslaget, varjämte i anslutning

därtill vissa jämkningar av formell natur vidtagits i det tyska textutkastet.

Det sålunda föreliggande avtalsförslaget torde såsom bilaga1 få fogas

vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

1 Bilagan har här uteslutits. Den vid propositionen fogade avtalstexten är likalydande med

avtalsförslaget utom därutinnan att, sedan datering och underskrift verkställts, uppgift härom

införts.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr ii år 1963

Avtalsförslaget har remitterats till Svea hovrätt, som i utlåtande den 17

september 1962 förklarat att förslaget ej föranlett någon erinran från de

synpunkter hovrätten haft att anlägga vid sitt bedömande.

Österrikiska vederbörande har på diplomatisk väg meddelat att man är

beredd att underteckna avtalsförslaget. Jag torde nu få anmäla detsamma

för godkännande på svensk sida.

Den österrikiska dödsbobeskattningen är i huvuddragen utformad på

samma sätt som den svenska arvsskatten, österrikisk skatt (Erbschaftsund

Schenkungssteuer) utgår, såvitt nu är i fråga, på arvs- och testamentslott

samt på ändamålsbundna förmögenhetsförordnanden med avseende å dödsfall.

Skattskyldig är i första hand förvärvaren respektive, i vad gäller ändamålsförordnanden,

den som med egendomen har att tillgodose det föreskrivna

ändamålet. Omfattningen av den subjektiva skattskyldigheten bestämmes

emellertid på ett från de svenska arvsskattereglerna avvikande sätt.

1 analogi med de svenska reglerna föreligger oinskränkt skattskyldighet för

all efterlämnad egendom i fråga om varje arvlåtare, som vid dödsfallet var

bosatt i Österrike. Men den österrikiska skatten utgår vidare på all arvfången

egendom också i det fall, att förvärvaren är bosatt i Österrike vid

tidpunkten för dödsfallet. Att märka är att såsom bosatt i Österrike i beskattningshänseende

räknas jämväl österrikisk medborgare oavsett faktisk

bosättning, såvida han ej varaktigt vistats mer än två år utanför hemlandet

utan att inneha en bostad i hemlandet. I andra fall än de nu nämnda omfattar

skattskyldigheten arvfallen fast egendom samt i lantbruk och skogsbruk

ävensom annan rörelse nyttjad egendom, allt i den mån densamma är

belägen i Österrike, nyttjanderätt till sådan egendom samt rättigheter, beträffande

vilka överlåtelse är underkastad registreringsskyldighet i Österrike.

— Skatten beräknas på nettovärdet av den skattskyldiges skattepliktiga

förvärv och uttages efter den med hänsyn till släktskap tillämpliga skatteskalan.

För efterlevande make och barn stiger skattesatsen från 2 % för

lott intill ett värde motsvarande cirka 10 000 svenska kronor till 15 % för

lott överstigande cirka 6 milj. kronor. I den oprioriterade skatteklassen är

motsvarande skattesatser 14 % respektive 60 %. Skattefria bottenavdrag

å högst c:a 2 000 kronor är medgivna i de olika skatteklasserna. Inhemska

stiftelser m. fl., vilka uteslutande fullföljer fromma eller allmännyttiga

ändamål, beskattas efter en fast skattesats av 5 %. Samma förmån tillkommer

även en utländsk motsvarande stiftelse under förutsättning av att ömsesidighet

föreligger. Utländsk skatt å egendom som anses belägen utanför

Österrike får avdragas såsom skuld i boet. Föreligger ömsesidighet, får sådan

skatt i stället avräknas från den österrikiska arvsskatten.

Avtalet föreslås skola äga tillämpning i fråga om kvarlåtenskap efter

person som vid sin död hade hemvist eller medborgarskap i Sverige eller i

Österrike eller eventuellt i båda staterna (art. 1). Under avtalets tillämpningsområde

inbegripes allenast skatt som utgår i de båda länderna i anledning

av dödsfall (art. 2); sålunda ingår ej skatt på gåvor inter vivos.

Vad angår uppdelningen av beskattningsrätten mellan Sverige och Öster
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr lk år 1963

rike föreslås i artiklarna 4—6 bestämmelser, vilka i sak överensstämmer i allt

väsentligt med motsvarande regler i de dubbelbeskattningsavtal i fråga om

arvsskatt Sverige tidigare ingått med flertalet länder på den europeiska kontinenten.

I princip skall beskattningsrätten tillkomma den stat i vilken den avlidne

vid dödsfallet ägde hemvist i avtalets mening (art. 6). Vad som därmed

skall förstås är reglerat i art. 3 av förslaget. Undantag från huvudregeln om

beskattning allenast i hemviststaten avses skola gälla beträffande fastighet

i endera staten (art. 4) samt i fråga om lös egendom som nyttjas i rörelse

bedriven från ett fast driftställe i en av staterna (art. 5). Beträffande

nämnda slag av tillgångar föreslås beskattningsrätten skola förbehållas den

av staterna, i vilken fastigheten är belägen respektive det fasta driftstället

finnes.

Utöver de grundläggande bestämmelserna om beskattningsrättens fördelning

innehåller avtalsförslaget sedvanligen förekommande regler rörande

gäldavdrag (art. 7), progressivitetsberäkning (art. 8), diplomatiska och konsulära

befattningshavare (art. 9), framställningar om avtalets tillämpning

(art. 10) samt utbyte av upplysningar mellan de högsta finansmyndigheterna

m. m. (art. 11 och 12).

Avtalet är avsett att träda i kraft den dag utväxlingen av ratifikationshandlingarna

sker och skall äga tillämpning i de fall, då arvlåtare eller

testator avlidit efter nämnda dag (art. 13).

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Såsom inledningsvis angivits

har frågan om dubbelbeskattning i förhållandet mellan Sverige och Österrike

sedan länge varit avtalsmässigt reglerad såvitt gäller inkomst- och förmögenhetsskatt.

I fråga om arvsskatt har särskilt avtal hittills saknats. Med

hänsyn till de intima förbindelser som förefinnes mellan Sverige och Österrike

på såväl det ekonomiska som på andra områden synes det naturligt att

en avtalsreglering kommer till stånd även i fråga om beskattning av kvarlåtenskaper.

Det avtalsförslag, varom de båda förhandlingsdelegationerna

enats, har utformats i nära anslutning till liknande avtal som Sverige tidigare

ingått på detta område. De föreslagna bestämmelserna får anses innebära

en tillfredsställande lösning av hithörande problem, och jag vill förorda att

avtalsförslaget godkännes.

Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena

att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande

departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte för sin del godkänna

det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Österrike för

undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Sven-Olof Norberg

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1963

13

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 26 oktober

1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Länge,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist, Aspling.

Gemensamt utrikesdepartements- och finansärende

Kungl. Maj :t har denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet

godkänt utkast till avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap. Enligt artikel 13

i utkastet skall avtalet ratificeras.

Kungl. Maj :t finner gott bemyndiga beskickningschefen i Wien att underteckna

avtalet.

Ur protokollet:

L.-O. Brilioth

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 december 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 26 oktober 1962 bemyndigat beskickningschefen

i Wien att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och Österrike

för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap av

en lydelse svarande mot det avtalsutkast Kungl. Maj :t tidigare samma dag

för sin del godkänt, har avtalet den 21 november 1962 blivit vederbörligen

undertecknat.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 26

oktober 1962 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå

riksdagen att godkänna nämnda avtal.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Wettergren

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621450

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:53 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Mdj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 s. 1 i texten
  2. BevU 1963:3 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande s s. 1 i texten