Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m
17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1963:15, Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj. ts proposition nr 15 år 1963
1
Nr 15
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan m. m.; given
Stockholms slott den 28 december 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Riksdagen har genom skilda beslut för tidigare budgetår bemyndigat
Kungl. Maj :t att avgöra vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan. I propositionen hemställes (p. 1) om bemyndigande för Kungl.
Maj :t att i viss utsträckning jämväl för budgetåret 1963/64 medge befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan. Vidare underställes riksdagens prövning
(p. 2—11) tio frågor om befrielse från ersättningsskyldighet.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 15
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1963
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
28 december 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist,
Aspling.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, vissa frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan och anför härutinnan följande.
1.
Sedan Kungl. Maj :t bemyndigats att under budgetåret 1962/63 avgöra dels
frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan på grund av förlust
av eller skada å krigsmakten tillhörig eller av krigsmakten med nyttjanderätt
innehavd egendom, dels ock frågor om efterskänkande av fordran,
som grundade sig på kronans regressrätt mot förare av kronans eller
av kronan med nyttjanderätt innehaft motorfordon, luftfartyg etc. enligt de
i ämnet gällande ansvarsreglerna, allt i den mån kronans fordran i det särskilda
fallet icke översteg 5 000 kr. (prop. 1962: 34; SU 39; rskr. 115), har
Kungl. Maj :t — med beaktande av vad riksdagen framhållit i skrivelse
1945: 155 —- under år 1962 medgivit befrielse från ersättningsskyldighet på
sätt framgår av en förteckning, vilken torde få såsom bilaga fogas vid detta
protokoll. Nu ifrågavarande ärenden har visserligen minskat i antal under
senare år. Ärendenas art synes dock motivera att dessa frågor i viss utsträckning
avgöres av Kungl. Maj :t. Med hänsyn härtill bör enahanda bemyndigande
som under budgetåret 1962/63 utverkas även för budgetåret
1963/64. Bemyndigandet har utnyttjats även då materiel eller pengar tillgripits
från kronan; då bemyndigandet icke är otvetydigt på denna punkt
bör formuleringen jämkas.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att under budgetåret 1963/64
avgöra dels frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan för krigsmakten tillhörig eller av krigsmakten
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 är 1963
med nyttjanderätt innehavd egendom m. ra., som skadats
eller förlorats eller avhänts kronan, dels ock frågor om efterskänkande
av fordran, som grundar sig på kronans regressrätt
mot förare av kronans eller av kronan med nyttjanderätt
innehaft motorfordon, luftfartyg etc. enligt de i ämnet
gällande ansvarsreglerna, allt i den mån kronans fordran
i det särskilda fallet icke överstiger 5 000 kr.
2‘.
Dåvarande förrådsförmannen G. tillgrep vid olika tillfällen under tiden november
eller december 1946—-den 26 augusti 1953 i militära förråd 150 par
marschkängor och 350 par strumpor, vilka tillhörde kronan.
Genom lagakraftvunnen dom den 23 mars 1954 dömde rådhusrätten i
Norrköping G. för grov stöld till straffarbete sex månader villkorlig dom
och till avsättning från tjänsten som förrådsförman. Vidare förpliktades G.
att till kronan utge ersättning för de tillgripna persedlarna med 7 375 kr.
jämte ränta.
G. anhöll hos Kungl. Maj :t om befrielse från den ådömda ersättningsskyldigheten
till kronan, men Kungl. Maj :t lämnade enligt beslut den 29 juli
1957, efter vederbörande myndigheters hörande, ansökningen utan bifall.
Sedan G. avlidit den 11 juni 1961 har G:s änka nu anhållit, att dödsboet
måtte befrias från ersättningsskyldigheten. - -»'':•/
Av utredningen framgår följande rörande dödsboets ekonomiska förhållanden.
G. var anställd hos ett bolag. År 1957 förvärvade G. ett radhus, där
hans familj nu bor. Insatsen utgjorde 5 000 kr. och banklånen uppgår till
ca 40 000 kr. G:s änka är anställd hos nämnda bolag som städerska med en
månadslön av 357 kr. I änkepension uppbär hon 210 kr. i månaden, vartill
kommer 110 kr. i månaden i familjelivränta. Makarna G. har två barn, som
är 8 och 11 år. Ettvart av barnen åtnjuter barnpension med 83 kr. i månaden.
Efter G:s frånfälle erhöll änkan från bolaget två livförsäkringsbelopp
å 24 000 kr. och 4 600 kr. Därjämte erhöll barnen 7 000 kr. var. Av det utdömda
skadeståndet har icke någon del guldits.
Försvarets civilförvaltning tillstyrker i utlåtande den 2 januari 1962, att
dödsboet befrias från ersättningsskyldighet till kronan under förutsättning
att detsamma inbetalar förslagsvis 500 kr. Civilförvaltningen anför i huvudsak
följande:
I bouppteckningen, som visade en behållning av 3 199 kr. 25 öre, upptogs
icke ifrågavarande kronans fordran, enär den enligt uppgift var för dödsboet
obekant. Därest dödsboets egendom avträtts till förvaltning av boutredningsman
eller till konkurs hade dödsbodelägarna icke behövt personligen
svara för ifrågavarande skuld. Att så ej skett synes i förevarande fall icke
böra läggas dödsbodelägarna till last.
1 Försvarsdepartementets diarienr 4409/1961
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 15
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1963
Skäl synes föreligga att bedöma en framställning om befrielse från ersättningsskyldighet
för dödsbo, vari änka och minderåriga barn äro delägare,
mildare än ansökan från den som själv ådragit sig ersättningsskyldighet.
Med hänsyn till här berörda dödsbodelägares relativt goda ekonomiska ställning
och arten av det brott, som föranlett betalningsskyldighet för den avlidne,
samt boets behållning är civilförvaltningen emellertid icke villig tillstyrka
hel befrielse.
Departementschefen
Även om dödsbodelägarnas ekonomiska ställning gör det möjligt för
dem att betala det av försvarets civilförvaltning föreslagna beloppet vill
jag med hänsyn till föreliggande omständigheter föreslå, att dödsboet helt
befrias från ersättningsskyldighet till kronan.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva
att dödsboet efter G. befrias från ersättningsskyldighet
till kronan enligt rådhusrättens i Norrköping dona den
23 mars 1954.
3.
Den 12 december 1939 inträffade en olyckshändelse vid en mobiliseringsförläggning
för Jämtlands fältjägarregemente. Värnpliktige V. A. Eriksson,
som var inkvarterad i en privat fastighet, såg i fastighetens nedre våning
ett osäkrat gevär med spänd slagfjäder. Utan att förvissa sig om att geväret
var oladdat gjorde Eriksson avfyring i syfte att slappa slagfjädern.
Därvid avgick ett skott, som träffade värnpliktige A. S. Svensson, vilken
upphöil sig i övre våningen. Svensson tillfogades så svåra skador, att han
strax därefter avled.
Genom lagakraftvunnet utslag den 2 februari 1940 fann krigsrätten vid
Jämtlands fältjägarregemente att Eriksson genom vårdslöst handhavande av
geväret ouppsåtligen orsakat Svenssons död. Krigsrätten dömde Eriksson att
för vållande till annans död bota 40 dagsböter samt att för vårdslöshet i
tjänsten undergå arrest fyra dagar.
Riksförsäkringsverket har genom beslut den 3 september 1940 och den
28 januari 1941 enligt 1927 års militärersättningsförordning tillerkänt Svenssons
dödsbo begravningshjälp med 216 kr. och Svenssons föräldrar en gemensam
livränta med 300 kr. för år från och med den 13 december 1939.
Efter ersättningsförbättring utgår livräntan sedan den 1 juni 1950 med
420 kr. för år. Riksförsäkringsverkets maximala utgifter i anledning av
olyckan har beräknats till 11 921 kr. Riksförsäkringsverket har vid flera
tillfällen framställt regresskrav mot Eriksson men någon betalning har
icke erlagts.
Eriksson har anhållit att bli befriad från skyldighet att till riksförsäkringsverket
återbetala vad verket utgivit och kommer att utge till Svenssons
dödsbo och föräldrar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1963
Av utredningen framgår följande rörande Erikssons personliga förhållanden.
Eriksson, som är född den 21 november 1918, är gift och har fyra
barn i åldern 11, 12, 16 och 20 år. Han är skogsarbetare och har för år 1961
taxerats till statlig inkomstskatt för ca 6 000 kr. Eriksson tog år 1956
egnahemslån med ca 52 000 kr. Räntan och amorteringarna uppgår till ca
5 000 kr. per år. Fastigheten har ett taxeringsvärde av 24 600 kr.
I ärendet har utlåtanden avgivits av riksförsäkringsverket den 27 november
1961 och av försvarets civilförvaltning den 19 december 1961. Riksförsäkringsverket
tillstyrker att Eriksson åtminstone till det väsentliga befrias
från ersättningsskyldighet till kronan. Civilförvaltningen, som i likhet med
riksförsäkringsverket anser att här ej torde ha varit fråga om grov vårdslöshet,
tillstyrker befrielse under förutsättning att Eriksson inbetalar förslagsvis
200 kr.
Departementschefen
Eriksson torde vara ersättningsskyldig till kronan för vad riksförsäkringsverket
utgivit och kommer att utge i anledning av olyckshändelsen.
Med hänsyn till omständigheterna vid olyckan samt till Erikssons försörjningsbörda
finner jag skäligt, att Eriksson i enlighet med försvarets civilförvaltnings
förslag mot inbetalning av 200 kr. befrias från vidare ersättningsskyldighet
till kronan.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att Eriksson, därest han inom tid som Kungl. Majt bestämmer,
till riksförsäkringsverket inbetalar 200 kr., befrias
från återstående ersättningsskyldighet till kronan på
grund av förenämnda händelse den 12 december 1939.
4.
Den 7 september 1942 förekom fältmässig skjutning med gevär vid Västerbottens
regemente. Ledare för övningen var en värnpliktig furir. Under övningen
skulle deltagarna avlossa skott mot målfigurer, vilka var utsatta
inom ett med blå skärmar markerat område. Härvid avlossade värnpliktige
G. B. Andersson ett skott, som träffade i bröstet på värnpliktige J. R. O.
Jonsson, vilken uttagits till målhandräckning och befann sig i närheten av
en av skärmarna.
Genom utslag den 1 april 1943 dömde regementskrigsrätten vid Västerbottens
regemente, som ansåg mildrande omständigheter föreligga, furiren
och Andersson för vårdslöshet i tjänsten och vållande till kroppsskada till
arrest sex dagar. Härjämte förpliktades de att solidariskt till Jonsson utge
ersättning för sveda och värk med 1 200 kr. jämte ränta. Krigshovrätten
ogillade genom lagakraftvunnet utslag den 5 november 1943 den mot furi
-
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1963
ren i målet förda talan men fann ej skäl att i övrigt göra ändring i krigsrättens
utslag.
Riksförsäkringsverket har till och med den 31 augusti 1962 till Jonsson
utgivit ersättning enligt 1927 års militärersättningsförordning med 23 389
kr. 28 öre. Kapitalvärdet den 1 september 1962 av den från och med samma
dag med 1 800 kr. om året till Jonsson utgående livräntan har beräknats till
37 534 kr. Omprövning av livräntans belopp efter den 29 februari 1964 skall
verkställas. Riksförsäkringsverket har vid flera tillfällen framställt regresskrav
mot Andersson men någon betalning har icke erlagts.
Andersson har anhållit att bli befriad från ersättningsskyldighet till
kronan.
Av utredningen framgår följande rörande Anderssons personliga förhållanden.
Andersson är gift och har tre barn i åldern 2, 8 och 14 år. Han är
sedan år 1958 anställd vid Stockholms elektricitetsverk och uppbär i lön
omkring 1 600 kr. i månaden. Andersson har för år 1962 taxerats till statlig
inkomstskatt för 14 849 kr. Han har icke erlagt den Jonsson enligt regementskrigsrättens
dom tillerkända ersättningen.
I ärendet har försvarets civilförvaltning efter att ha inhämtat yttrande
av riksförsäkringsverket avgivit utlåtande den 16 oktober 1962. Riksförsäkringsverket
tillstyrker att Andersson åtminstone till det väsentliga befrias
från ersättningsskyldighet. Civilförvaltningen motsätter sig ej bifall till
ansökningen under förutsättning att Andersson inbetalar förslagsvis 300 kr.
Departementsch ef en
Andersson torde vara ersättningsskyldig till kronan för vad riksförsäkringsverket
utgivit och kommer att utge i anledning av olyckshändelsen.
Med hänsyn till omständigheterna vid olyckan samt till vad som är upplyst
om Anderssons ekonomiska förhållanden finner jag skäligt att Andersson
i enlighet med försvarets civilförvaltnings förslag mot inbetalning av 300 kr.
befrias från vidare ersättningsskyldighet till kronan.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att Andersson, därest han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer
till riksförsäkringsverket inbetalar 300 kr., befrias
från återstående ersättningsskyldighet till kronan på grund
av förenämnda händelse den 7 september 1942.
5.
Den 16 oktober 1953 inträffade vid Bohusläns regemente en olyckshändelse
i samband med rengöring av en pistol. Efter avslutad övning i skarpskjutning
underlät dåvarande furiren K. ö. Dahlman, som varit ledare vid
övningen, att tillse att patron icke fanns kvar i den av honom vid tillfället
använda pistolen. Sedan pistolen för rengöring överlämnats till värnplik
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1963
tige J. R. O. Pettersson underlät denne likaså att kontrollera att patronläget
var tomt med påföljd att vid isärtagning av pistolen ett kvarvarande skott
gick av och träffade värnpliktige K. R. Wallin i ena benet.
Genom lagakraftvunnen dom den 20 augusti 1954 dömde rådhusrätten i
Uddevalla Dahlman för tjänstefel till arrest femton dagar och Pettersson
likaledes för tjänstefel att höta 20 dagsböter. Rådhusrätten förpliktade vidare
Dahlman och Pettersson att solidariskt utge, till riksförsäkringsverket
260 kr., till försvarets civilförvaltning 290 kr. jämte ränta samt till Wallin
ersättning för förlorad arbetsförtjänst med tillhopa 2 250 kr. jämte rättegångskostnader.
Försvarets civilförvaltning har till Wallin utbetalat det denne tilldömda
beloppet. Wallin har sedermera av riksförsäkringsverket uppburit ersättning
i anledning av skadan enligt 1950 års militärersättningsförordning med
11 372 kr. 30 öre. Då jämväl kronan anselts ersättningsskyldig har civilförvaltningen
med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 25 september 1959
utbetalat ytterligare ersättning till Wallin med 17 511 kr. 50 öre. Wallins
skador är slutreglerade. Ämbetsverken har vid flera tillfällen framställt
regresskrav mot Dahlman och Pettersson men någon betalning har icke
erlagts. Vid försök till utmätning har Dahlman och Pettersson befunnits
sakna utmätningsbara tillgångar; dock uttogs år 1960 exekutivt 481 kr.
70 öre av Pettersson.
Dahlman och Pettersson har anhållit att bli befriade från ersättningsskyldighet
till kronan.
Av utredningen framgår följande rörande Dahlmans och Petterssons personliga
förhållanden. Dahlman, som är född den 15 augusti 1932 och frånskild,
har anställning som bilinstruktör med en månadslön av 900 kr., vartill
kommer ackordsersättning med ca 100 kr. i månaden. Härutöver har han
genom extra arbete som chaufför haft inkomst, vilken för tiden januari—
september 1961 uppgått till ca 500 kr. Dahlman är underhållsskyldig mot
ett minderårigt barn, vilken skyldighet interimistiskt fastställts till 60 kr.
i månaden. Han har för år 1961 taxerats till statlig inkomstskatt för 12 360
kr. I januari 1963 avser Dahlman påbörja en tvåårig kurs vid Göteborgs tekniska
institut. Hans blivande hustru, som har förvärvsarbete med en inkomst
av 900 kr. i månaden, kommer att under hans studietid bidraga till
hans försörjning. Dahlman räknar även med att erhålla studielån. — Pettersson,
som är född den 20 augusti 1933, är gift och har ett minderårigt
barn. Han har anställning som montör med en veckoinkomst av 257 kr. För
år 1961 har Pettersson taxerats till statlig inkomstskatt för 11 340 kr. Hustrun
har tidvis förvärvsarbete.
Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande av riksförsäkringsverket,
tillstyrker i utlåtande den 12 juni 1962 att Dahlman och Pettersson
befrias från ersättningsskyldighet till kronan, beträffande Dahlman under
förutsättning att han inom två år inbetalar 700 kr.
8 Kungl. Maj. ts proposition nr 15 år 1963
Departementschefen
Dahlman och Pettersson torde vara ersättningsskyldiga till kronan för
vad riksförsäkringsverket och försvarets civilförvaltning utgivit i anledning
av olyckshändelsen. De har gjort sig skyldiga till en allvarlig försummelse,
som förorsakat svår kroppsskada. Med hänsyn till vad som upplysts om
Dahlmans och Petterssons personliga förhållanden föreligger emellertid
betydande svårigheter för dem att gälda ifrågavarande ersättningar. Jag
tillstyrker därför att Dahlman befrias från vidare ersättningsskyldighet
till kronan, om han såsom civilförvaltningen föreslagit inbetalar 700 kr.
Jag tillstyrker vidare alt Pettersson, hos vilken exekutivt uttagits icke fullt
500 kr., helt befrias från återstående ersättningsskyldighet.
Jag hemställer alltså att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att Dahlman, därest han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer
till försvarets civilförvaltning inbetalar 700 kr., befrias
från återstående ersättningsskyldighet till kronan och
att Pettersson helt befrias från återstående ersättningsskyldighet
på grund av förenämnda händelse den 16 oktober
1953.
6.
Den 15 mars 1956 ägde en mörkerövning i närstrid rum vid Skaraborgs
flygflottilj, övningen anordnades av flottiljens markstridspluton, för vilken
dåvarande sergeanten S. O. Holm var chef. Som chef vid en skjutstation
tjänstgjorde dåvarande furiren G. L. Flybrand. Under övningen, vid vilken
skarp ammunition användes, träffades värnpliktige C.-E. V. Carlsson, som
av Flybrand uttagits till måldragare, av tre skott från en kulsprutepistol.
Carlsson erhöll därvid svåra skador i båda benen och har efter olyckshändelsen
varit helt eller delvis arbetsoförmögen.
Rådhusrätten i Lidköping dömde genom lagakraftvunnen dom den 3 september
1956 Holm och Flybrand för ouppsåtligt vållande till svår kroppsskada,
Holm till 10 dagars disciplinbot och Flybrand till 20 dagars disciplinbot.
Sedan Carlsson fort talan mot kronan förpliktade Göta hovrätt genom
lagakraftvunnen dom den 14 oktober 1960 kronan att till Carlsson utge ersättning
på grund av olyckshändelsen med 40 215 kr. 36 öre jämte ränta
med avdrag för ett av Carlsson uppburet förskott samt för vad Carlsson uppburit
från riksförsäkringsverket till och med den 31 maj 1959. Kronan förpliktades
vidare att ersätta Carlsson dennes rättegångskostnader.
Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 18 oktober 1961 anmodat
Holm och Flybrand att solidariskt ersätta kronan 40 830 kr. 92 öre, som
civilförvaltningen utbetalat till Carlsson. Civilförvaltningen förbehöll härvid
kronan rätt att framgent framställa ytterligare regresskrav.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 är 1963
Holm och Flybrand har anhållit, att kronan icke skall göra gällande sin
regressrätt mot dem för vad kronan utbetalat och kan komma att utbetala
i anledning av ifrågavarande olyckshändelse.
Av utredningen framgår följande rörande Holms och Flybrands personliga
förhållanden. Holm, som är född den 29 september 1921, är gift och har
två barn i åldern 10 och 11 år. Han är sedan den 1 januari 1960 fanjunkare
med en avlöning av ca 1 700 kr. i månaden. Holm har icke annan underhållsskyldighet
än mot sin familj. Han besväras av diskbrock sedan ett år tillbaka
och har under nämnda tid varit sjukskriven i tern månader. Holm
har icke någon försäkring, som täcker löneavdrag på grund av sjukdom.
Flvbrand, som är född den 1 mars 19114, är gitt och har två barn i åldein 2
och 5 år. Han innehar för närvarande beställning som flottilj polis med en
avlöning av ca 1 800 kr. i månaden. Flybrand hättar i skuld för en bil med
7 000 kr. Han har icke annan underhållsskyldighet än mot sin familj.
Försvarets civilförvaltning tillstyrker i utlåtande den 18 september 1962,
att Holm och Flybrand befrias från ersättningsskyldighet till kronan, under
förutsättning att envar av dem inbetalar 500 kr. Civilförvaltningen anför
i huvudsak följande:
Holm och Flybrand har av rådhusrätten i Lidköping befunnits vållande
till skador, som Carlsson åsamkats vid stridsövning. Vållandet grundas såvitt
angår Flybrand på att i de av honom vidtagna säkerhetsanordningarna
förelegat så stora riskmoment, att säkerheten icke kunde anses ha varit tillfredsställande
och för Holms del på att denne vid sin inspektion av samma
anordningar borde ha insett att de varit otillräckliga och därför ha ändrat
desamma.
Civilförvaltningen har hittills icke utgivit mer till Carlsson än vad som
angivits i skrivelsen den 18 oktober 1961. Enligt riksförsäkringsverkets beslut
den 19 juni 1961 uppbär Carlsson emellertid livränta från riksförsäkringsverket,
beräknad efter en invaliditetsgrad av 40 %. För vad civilförvaltningen
utgivit och kan komma att ytterligare utge till Carlsson får kronan
med hänsyn till rådhusrättens uttalande i vållandefrågan anses ha
regressrätt mot Flybrand och Holm. Även om bristerna i säkerhetsanordningarna
i och för sig varit allvarliga, torde utgivande av skadestånd med
så stort belopp, varom här är fråga, icke stå i rimlig proportion till de felbedömningar
som Flybrand och Holm gjort sig skyldiga till. Deras ekonomi
synes dessutom icke medge betalning av annat än ett mycket begränsat
skadeståndsbelopp. I sådant hänseende skulle måhända Holm med hänsyn
till sin större avlöning kunna prestera något mer än Flybrand. Holms vållande
har emellertid av rådhusrätten bedömts mildare än Flybrands. Med
hänsyn härtill och till Holms åkomma, som hittills föranlett lång tids sjukskrivning,
torde anledning att avkräva Holm högre ersättning än Flybrand
icke finnas.
Departementschefen
Holm och Flybrand torde vara ersättningsskyldiga till kronan för vad
försvarets civilförvaltning utgivit och kominer att utge i anledning av
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1963
olyckshändelsen. Genom Holms och Flybrands tjänsteförsummelser har en
värnpliktig åsamkats svåra kroppsskador. Med hänsyn till regressanspråkens
omfattning samt till vad som upplysts om Holms och Flybrands personliga
förhållanden och övriga föreliggande omständigheter vill jag emellertid
icke motsätta mig, att envar av Holm och Flybrand i enlighet med
civilförvaltningens förslag mot inbetalning av 500 kr. befrias från vidare
ersättningsskyldighet till kronan.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att envar av Holm och Flybrand, därest han inom tid som
Kungl. Maj :t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar
500 kr., befrias från återstående ersättningsskyldighet
till kronan på grund av förenämnda händelse den 15
mars 1956.
7i.
Den 24 augusti 1960 inträffade en olyckshändelse vid Kalmar flygflottilj
i samband med att flygteknikern H. provade en kamera, som var installerad
i ett flygplan. Provningen skedde i strid mot utfärdad instruktion, eftersom
flygplanets automatkanoner var laddade och kameran i fråga om utlösningen
var synkroniserad med kanonerna. När H. som ett led i kontrollen
av kameran startade denna genom att trycka på avfyringsknappen avgick
skott från kanonerna. K. B. G. Jonsén och en annan värnpliktig träffades
och dödades, varjämte en flygtekniker och en värnpliktig skadades. Vidare
uppkom skador på en kronan tillhörig stationsvagn m. m.
Vid rådhusrätten i Kalmar fördes ansvars- och skadeståndstalan mot H.
För rådhusrätten var tillgängligt ett av inspektören för bastjänsten vid
flygvapnet den 18 oktober 1960 avgivet yttrande, enligt vilket ett så grovt
misstag som det av H. begångna måste bero på att något i det mänskliga
systemet klickat. Man borde enligt inspektören vid bedömningen av H:s
oförklarliga misstag -— även om det fått fruktansvärda konsekvenser — ta
stor hänsyn till detta och icke hänföra H:s handlande till grov vårdslöshet.
Med anledning härav ansåg inspektören, att skadeståndstalan icke skulle föras
mot H. Enligt ett av flygöverläkaren nämnda dag avgivet yttrande i måste
H:s åtgöranden vid olyckan ha berott på ett tillfälligt totalt avbrott i tankeförmågan,
som ej lät sig närmare förklaras. Flygöverläkaren förklarade sig
med hänsyn härtill instämma i de av inspektören för bastjänsten framförda
synpunkterna och ansåg, att H:s handlande rimligen icke kunde betecknas
som vårdslöshet, åtminstone icke grov sådan. Rådhusrätten dömde emellertid
genom dom den 10 november 1960 H. för vållande till annans död i förening
med tjänstefel till fängelse tre månader villkorlig dom. H. dömdes
därjämte till suspension under en månad från befattningen som flygtek
-
1 Försvarsdepartementets diarienr 2771/1962
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1963
niker. Vidare förpliktades H. att till dödsboet efter Jonsén utge begravningshjälp
m. m. med 865 kr. 35 öre. Däremot ogillades av kronan förd skadeståndstalan.
Göta hovrätt, dit målet fullföljdes av kronan i skadeståndsfrågan,
förpliktade genom lagakraftvunnen dom den 29 mars 1961 H. att till
kronan utge ersättning för reparation av stationsvagnen m. m. med 9 900
kr. 28 öre jämte ränta samt att ersätta kronans kostnader å målet.
H. har anhållit att bli befriad från ersättningsskyldighet till kronan och
har till stöd härför åberopat följande. Han är född den 26 oktober 1922, gift
och har i äktenskapet två barn i åldern 3 och 7 år. H. är anställd som flygtekniker
i lönegrad A 13: 16. Han bor jämte familjen i en villa, som hustrun
år 1951 inköpte för 64 600 kr. Fastigheten är hustruns enskilda egendom.
H. har inga som helst ekonomiska möjligheter att betala skadeståndet och
rättegångskostnaderna till kronan.
Försvarets civilförvaltning anför i utlåtande den 4 september 1962 bl. a.
följande: Civilförvaltningen har, efter hemställan av Jonséns dödsbo och
med hänsyn till förekomna särskilda omständigheter utbetalat det belopp,
865 kr. 35 öre, som H. av rådhusrätten i Kalmar förpliktats utge i skadestånd
till dödsboet. Göta hovrätts dom i målet torde ge vid handen att inspektörens
för bastjänsten och flygöverläkarens yttranden ansetts sakna
betydelse för frågan om skyldighet för H. att till kronan utge skadestånd.
Enligt civilförvaltningens mening kan yttrandena icke heller åberopas till
stöd för att i delta ärende helt befria H. från skyldighet att till kronan utge
skadestånd jämte ränta och rättegångskostnader men väl böra föranleda till
att H. erhåller större lindring i betalningsskyldigheten än H. eljest, med
hänsyn till vad som blivit upplyst om hans ekonomiska förhållanden, kunde
erhålla. Under åberopande av det anförda och med hänsyn till övriga omständigheter
i ärendet anser sig civilförvaltningen böra tillstyrka bifall till
ansökningen i så måtto att H. befrias från ersättningsskyldighet till kronan
under förutsättning att han inbetalar 300 kr.
Departementschefen
H. har gjort sig skyldig till ett allvarligt fel, som förorsakat kroppsskada
samt medfört förlust av människoliv. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
vill jag emellertid icke motsätta mig att H. i huvudsak befrias från
honom åliggande ersättningsskyldighet till kronan. Med beaktande av att
kronan övertagit H:s betalningsskyldighet gentemot dödsboet och under
hänsynstagande till H:s ekonomiska ställning finner jag att det belopp som
H. har att inbetala bör fastställas till 800 kr.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att H., därest han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer
till försvarets civilförvaltning inbetalar 800 kr., befrias från
återstående ersättningsskyldighet till kronan på grund av
förenämnda händelse den 24 augusti 1960.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1963
8.
Den 4 augusti 1953 uppkom brand i en militärbarack i Berga kommun,
varvid ett kronan tillhörigt i baracken inrymt förråd förstördes. Branden
uppstod sedan dåvarande förrådsarbetaren C. A. M. K änne b g dagen före
branden i baracken hällt singel som skulle torka omkring och på ett elektriskt
element i sådan omfattning, att elementet i det närmaste var övertäckt.
Till följd härav hade elementet, som med påkopplad ström lämnats utan tillsyn
under natten, överhettats och antänt golv eller annat trävirke i baracken.
Fara förelåg för skogsbrand och därmed även risk för andra förrådsbyggnader.
Genom lagakraftvunnen dom den 15 juni 1955 dömde Sunnerbo häradsrätt,
som fann omständigheterna i viss mån mildrande, Kånneby för allmänfarlig
vårdslöshet att bota 40 dagsböter. Han ålades vidare att till kronan
utge ersättning för förstörd materiel med 44 380 kr. 1 öre jämte ränta.
Kånneby har anhållit att helt eller delvis bli befriad från ersättningsskyldighet
till kronan.
Av utredningen framgår följande rörande Kånnebys personliga förhållanden.
Kånneby, som är född den 19 oktober 1921, är gift och har fem barn,
födda åren 1947—1956. Han är anställd som radartekniker med en månadslön
av 1 475 kr. och har för år 1961 taxerats till statlig inkomstskatt för
11 000 kr. Han har icke annan underhållsskyldighet än mot sin familj.
Kånneby har skulder om tillhopa 5 500 kr. Han äger en personbil, vård
4 000 kr., samt en obebyggd tomt, åsatt ett taxeringsvärde av 500 kr. Hustrun
har på grund av omvårdnaden av barnen icke kunnat ägna sig åt förvärvsarbete.
Hon har därjämte under de sista åren haft klen hälsa.
Försvarets civilförvaltning tillstyrker i yttrande den 16 januari 1962, att
Kånneby befrias från ersättningsskyldighet till kronan och anför bl. a. följande.
Kånneby har icke erlagt något belopp å sin skuld. Enligt civilförvaltningens
åsikt torde Kånnebys handlande vid det tillfälle, då branden uppkom,
ha förestavats av uppsåt att, i brist på tydliga anvisningar beträffande
arbetets utförande, efter bästa förmåga fullgöra den honom ålagda arbetsuppgiften.
Av utredningen framgår vidare, att Kånneby icke varit förtrogen
med den tekniska funktionen hos den termostat, som reglerade elementet,
och för den skull hyst den felaktiga föreställningen, att på grund av termostaten
någon fara för överhettning genom elementets övertäckande icke
kunde uppstå. Med hänsyn härtill torde Kånnebys förseelse få anses begången
under förmildrande omständigheter.
Departementschefen
Med hänsyn till omständigheterna vid brandens uppkomst och Kånnebys
betydande försörjningsbörda anser jag i likhet med försvarets civilförvaltning,
att Kånneby bör befrias från ersättningsskyldighet till kronan.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1963
att Kånneby befrias från ersättningsskyldighet till kronan
på grund av förenämnda händelse den 4 augusti 1953.
9.
Den 17 september 1960 uppstod brand i bastun ombord på statsisbrytaren
Oden, som låg förtöjd vid Galärvarvet i Stockholm, med påföljd att inredningen
i bastun helt förstördes. Branden förorsakades av antändning av trävirket
i bastun på grund av antingen överhettning i det elektriska batteri,
som värmde upp bastun, eller kortslutning i belysningskabeln.
Vid rådhusrätten i Stockholm yrkade åklagare ansvar å motormaskinisten
T. E. Pettersson för tjänstefel bestående i att denne, som den 16 september
1960 tjänstgjorde som jourhavande maskinist på Oden med uppgift att
kontrollera pågående översynsarbeten och med skyldighet att efter arbetstidens
slut gå s. k. eldrond, icke i enlighet med för honom gällande bestämmelser
efter eldronden brutit strömmen till fartyget rid den på kajen belägna
huvudströmbrytaren. Kronan yrkade ersättning av Pettersson för den
förstörda inredningen i bastun med 12 400 kr. jämte ränta.
Genom lagakraftvunnen dom den 18 maj 1961 dömde rådhusrätten Pettersson
för tjänstefel till åtta dagars disciplinbot. Härjämte förpliktades Pettersson
genom rådhusrättens likaledes lagakraftvunna dom den 29 september
1961 att till kronan utge ersättning med 12 400 kr. jämte ränta samt att
ersätta kronans kostnader å målet. Rådhusrätten avvisade ett av Pettersson
framställt påstående att kronan genom egen försumlighet varit medvållande
till branden; en av rådhusrättens ledamöter ansåg dock, att kronan var
jämte Pettersson ansvarig för de genom branden uppkomna skadorna.
Pettersson har anhållit att bli helt eller delvis befriad från ersättningsskyldighet
till kronan. Pettersson anför bl. a. följande:
Såsom tjänstgöringsskyldig på ett kronan tillhörigt fartyg kommer jag
i ett betydligt sämre läge än en motsvarande befattningshavare i handelsflottan
genom att kronan icke har sina fartyg försäkrade. Samma underlåtenhet,
som lagts mig till last, hade därest branden inträffat på ett handelsfartyg,
med all sannolikhet icke medfört att vederbörande försäkringsbolag
fört regresstalan. Då mitt löneläge i förhållande till löneläget för
motsvarande befattningshavare i enskild tjänst icke utvisar större förmåner,
synes det obilligt, därest kronan av mig skulle utkräva det utdömda
skadeståndet.
Av utredningen framgår följande rörande Petterssons ekonomiska förhållanden.
Pettersson, som är född den 20 januari 1923, är gift och har ett
barn i åldern 16 år. Han är anställd vid flottan med avlöning enligt lönegrad
A 13: 15 och har för år 1961 taxeraLs till statlig inkomstskatt för 16 300 kr.
Bruttoinkomsten under år 1961 uppgick till 20 300 kr. Hustrun, som har
förvärvsarbete, har för år 1961 taxerats till statlig inkomstskatt för 4 600 kr.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1963
Hennes bruttoinkomst under år 1961 uppgick till 7 655 kr. Pettersson har
icke annan underhållsskyldighet än mot sin familj.
Försvarets civilförvaltning tillstyrker i utlåtande den 2 april 1962, att
Pettersson befrias från ersättningsskyldighet till kronan, under förutsättning
att han inbetalar förslagsvis 750 kr.
Departementschefen
Pettersson har gjort sig skyldig till tjänsteförsummelse, som förorsakat
brand å ett kronan tillhörigt fartyg, och har till följd härav ådragit sig en
avsevärd ersättningsskyldighet till kronan. Med hänsyn till riksdagens
beslut i liknande fall (jfr prop. 1961: 16 p. 8) vill jag icke motsätta mig,
att Pettersson i enlighet med civilförvaltningens förslag mot inbetalning
av 750 kr. befrias från vidare ersättningsskyldighet till kronan.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att Pettersson, därest han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer
till försvarets civilförvaltning inbetalar 750 kr.,
befrias från återstående ersättningsskyldighet till kronan på
grund av förenämnda händelse den 17 september 1960.
10.
Den 22 januari 1961 uppstod brand i en kronan tillhörig villa i Näsbypark,
Täby köping, varvid skador uppkom i villans kök och hall. Branden uppkom
sedan Marianne Wesler, som tillfälligt vistades i villan, tömt ett askfat
i en hink med pappersavfall.
Genom lagakraftvunnen dom den 30 augusti 1961 dömde Södra Roslags
domsagas häradsrätt Marianne Wester att för allmänfarlig vårdslöshet bota
20 dagsböter. Härjämte förpliktades Marianne Wester genom häradsrättens
likaledes lagakraftvunna dom den 26 oktober 1961 att till kronan utge ersättning
för skadorna vid branden med 5 058 kr. 31 öre jämte ränta samt
att ersätta kronans kostnader å målet.
Marianne Wester har anhållit att bli befriad från ersättningsskyldighet
till kronan.
Försvarets civilförvaltning tillstyrker i utlåtande den 9 januari 1962, att
Marianne Wester befrias från ersättningsskyldighet till kronan, under förutsättning
att hon inbetalar förslagsvis 500 kr.
Det är upplyst, att Marianne Wester, som är född den 15 februari 1938,
är ogift och anställd som t. f. kanslibiträde i lönegrad A 7: 7, att hon enligt
överenskommelse med civilförvaltningen avbetalar 25 kr. i månaden på
sin skuld och att avbetalningarna under tiden den 12 januari—den 31 december
1962 uppgått till 275 kr.
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1963
15
Departementschefen
Med hänsyn till vad som är upplyst om Marianne Westers ekonomiska förhållanden
anser jag mig i likhet med försvarets civilförvaltning böra föreslå
att Marianne Wester befrias från vidare ersättningsskyldighet till kronan,
om hon inbetalar visst belopp. Beloppet torde böra bestämmas till
750 kr., varifrån bör avräknas av henne redan inbetalade belopp.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att Marianne Wester, därest hon inom tid som Kungl.
Maj :t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar
750 kr. med avdrag för vad hon tidigare inbetalat på sin
skuld, befrias från återstående ersättningsskyldighet till kronan
på grund av förenämnda händelse den 22 januari 1961.
11.
Den 17 augusti 1960 cyklade fru Anna Jönsson västerut på allmän väg
i Skarhults kommun. Vid en vägkorsning svängde hon till höger, varvid
cykeln kolliderade med en kronan tillhörig av fänriken E. L. Olsson österut
på vägen förd motorcykel. Vid sammanstötningen kastades Anna Jönsson
och Olsson i vägbanan och åsamkades kroppsskador. Skador uppstod jämväl
å fordonen.
Frosta och Eslövs domsagas häradsrätt dömde genom lagakraftvunnen
dom den 9 maj 1961 Anna Jönsson att för vårdslöshet i trafik höta 30 dagsböter
samt förpliktade henne att till kronan utge ersättning för kronans utgifter
för lön m. m. till Olsson under sjukskrivningstiden med 4 289 kr.
90 öre jämte ränta och rättegångskostnader.
Av handlingarna i ärendet inhämtas att kronan — utöver i häradsrättens
dom redovisade utgifter i anledning av Olssons skada — under år 1961 vidkänts
kostnad för lön till Olsson med 282 kr. 60 öre för tid, då han varit
sjukskriven i anledning av olycksfallet.
Anna Jönsson har anhållit om befrielse från ersättningsskyldighet till
kronan.
Av utredningen framgår följande rörande Anna Jönssons personliga förhållanden.
Anna Jönsson, som är född den 2 juni 1912, har icke genom förvärvsarbete
kunnat skaffa sig inkomst sedan hon skadades vid trafikolyckan.
Hon står ännu under läkarvård vid ortopediska kliniken i Lund. Hennes
skador är dock icke svårare än att hon kan sköta sitt hem utan hjälp.
Genom beslut den 29 augusti 1962 tillerkände riksförsäkringsverket Anna
Jönsson livränta för tiden den 1 september 1962—den 31 augusti 1963 efter
en invaliditetsgrad av 20 % med 866 kr. 67 öre.
Anna Jönssons arbetsinkomst år 1960 utgjorde 2 080 kr. Hennes makes
inkomst uppgick samma år till 11 480 kr. Makarna äger en fastighet, taxerad
till 12 000 kr. Fastigheten är belånad för 3 700 kr., vilken skuld årligen
amorteras med 400 kr. jämte ränta. Jorden på fastigheten är utarrenderad
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1963
för en summa av 400 kr om året. Makarna har en son, född år 1950, och en
fosterdotter, född år 1947. För fosterdottern, som har anställning som
affärsbiträde, erhåller makarna Jönsson bidrag med 110 kr. i månaden till
dess hon kan försörja sig själv.
Försvarets civilförvaltning anför i utlåtande den 3 oktober 1961, att Anna
Jönssons trafikförseelse icke är att anse såsom ringa, vilket bekräftas av det
relativt stränga straff hon erhållit. Då emellertid hennes ekonomi är ganska
ansträngd, har civilförvaltningen icke velat motsätta sig att hon befrias
från ersättningsskyldighet till kronan under förutsättning att hon inbetalar
förslagsvis 400 kr.
Departementschefen
Anna Jönsson har gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik, som icke kan
anses som ringa. Hon skadades själv vid olyckan och står ännu under läkarvård.
Med hänsyn till Anna Jönssons ekonomiska förhållanden tillstyrker
jag att hon i enlighet med försvarets civilförvaltnings förslag mot inbetalning
av 400 kr. befrias från vidare ersättningsskyldighet till kronan.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att Anna Jönsson, därest hon inom tid som Kungl. Maj :t
bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar 400 kr.,
befrias från återstående ersättningsskyldighet till kronan på
grund av förenämnda händelse den 17 augusti 1960.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl Hanström
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1963
17
BILAGA.
Förteckning över av Kungl. Maj:t under år 1962 avgjorda, helt eller delvis bifallna ärenden
angående befrielse från ersättningsskyldighet.
Sökande
Grund för ersätt-
Ersättnin gsbelopp
Kungl. Maj:ts beslut
ningsskyldighet
Dag
Beslutets innebörd
1
2
3
4
5
Värnpliktige
R. K. G. Sondell
Trafikskada å kro- nan tillhörigt mo- torfordon som ut- lämnats till obe- hörig.
3 000 kr. jämte rän- ta solidariskt med
annan person. (Här- av inbetalat 1 500
kr.)
12/1-
62
Befrielse från åter- stående ersättnings- skyldighet.
Kaptenen
S. Forsman
Trafikskada å inlejd
personbil.
255 kr.
26/1-
62
Hel befrielse.
Furiren
S. G. Thorsell
Skada å segelflyg- plan i hangar.
1 312 kr. jämte rän- ta solidariskt med
annan person.
(Härav tillhopa in- betalat 1 343 kr. 70
öre).
4/5-62
Befrielse från
återstående ersätt- ningsskyldighet.
Värnpliktige
U. E. Dahlberg
Trafikskada å kro- nan tillhörig bil vid
olovlig körning.
2 475 kr. jämte rän- ta. (Härav inbetalat
100 kr.)
18/5-
62
Befrielse mot in- betalning av 400 kr.
Förre fanjunkaren
E.
Medelsbrist under
tjänstgöring som
kompaniad j utant.
3 600 kr. jämte rän- ta. (Härav inbetalat
3 611 kr. 64 öre).
18/5-
62
Befrielse från åter- stående ersättnings- skyldighet.
Signalreparatören
J. A. G. Gustafsson
Trafikskada å kro- nan tillhörig bil. Ci- vilförvaltningen har
meddelat, att ersätt- ningstalan sannolikt
nedlagts, om vissa
upplysningar i tid
erhållits.
4 792 kr. 37 öre
jämte ränta.
19/7-
62
Hel befrielse.
Värnpliktige P.
Tillgrepp av krigs- makten tillhörig ma- teriel (kameror).
2 460 kr. jämte rän- ta och rättegångs- kostnad. (Härav in- betalat 670 kr.)
14/12-
62
Befrielse från åter- stående ersättnings- skyldighet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1963:64 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m. a1 i texten
- SU 1963:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m. s. 1 i texten