Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 28 § lagen den 3 juni 1955 (nr M6) om sparbanker, m. m

1963-04-19 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:165, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 28 § lagen den 3 juni 1955 (nr M6) om sparbanker, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1963

1

Nr 165

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 28 § lagen den 3 juni 1955

(nr M6) om sparbanker, m. m.; given Stockholms

slott den 19 april 1963.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 28 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om

sparbanker; och

2) lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183)

om bankrörelse.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att sparbank får möjlighet att genom ändring i

sitt reglemente höja det individuella maximibeloppet för s. k. blancokredit

från 5 000 till 15 000 kronor. Vidare föreslås en mindre ändring av bestämmelserna

om affärsbankernas inlåningsrätt. De föreslagna lagändringarna

är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1963.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963.1 samt. Nr 165

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.5 år 196.1

Förslag

till r

• >■ Lag

angående ändrad lydelse av 28 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker

V.■ .-tu;, • >• .jo ■ i rr. , «<i , i j in"''

Härigenom förordnas, att 28 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

28 i

Sparbanks utlåningsrörelse — —

— sparbankens verksamhetsområde.

Lån må — — — tjugufemtusen

kronor.

Lån utan särskild säkerhet må beviljas

till belopp i varje särskilt fall

av högst femtusen kronor och sammanlagt

motsvarande högst en femtedel

av sparbankens fonder ävensom,

utan sagda begränsningar, till kommun

eller därmed jämförlig samfällighet

eller till annan sparbank. I

I övrigt --- —- i sparbanken.

Lån, för---stycket sägs.

Vad i — — — är ansvarig.

(Föreslagen lydelse)

28 §.

Sparbanks utlåningsrörelse ;.-rrr—

sparbankens verksamhetsområde.

Lån må — — — tjugufemtusen

kronor.

Lån utan särskild säkerhet må beviljas

till belopp i varje särskilt fall

av högst femtusen kronor eller det

högre belopp, dock högst femtontusen

kronor, som må vara bestämt i

reglementet. Lån som här avses må

beviljas till ett sammanlagt belopp

motsvarande högst en femtedel av

sparbankens fonder. Utan hinder av

vad nu sagts må lån utan särskild säkerhet

beviljas annan sparbank eller

kommun eller därmed jämförlig samfällighet.

I övrigt r-- i sparbanken, jr.

Lån, för ----,4rr stycket sägs.

Vad i —- —-— är ansvarig.

. : . • .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963. un

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:U proposition nr lé» år 1963

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars 1955 (nr 133) om

bankrörelse 11

Härigenom förordnas, att 62 § lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

62 §.

Bankaktiebolag äger mottaga inlåning

med

dels ett belopp motsvarande summan

av

a) bolagets inneliggande---

fullgod beskaffenhet; samt

g) intill ett sammanlagt belopp,

motsvarande högst tre gånger bolagets

eget kapital och högst etthundra

miljoner kronor, fordringar, för vilka

säkerheten utgöres av

fullgoda inhemska obligationer,

därvid obligationerna skola medräknas

till så stor del av sitt värde som

angives under d)—f) här ovan,

inteckning i jordbruksfastighet eller

sådan bostads- eller affärsfastighet,

som är belägen inom område, för

vilket stadsplan eller byggnadsplan

fastställts, inom sextio procent av senast

fastställda taxeringsvärdet, eller

inteckning i tomträtt till bebyggd

fastighet, såvida den eller de byggnader,

som finnas uppförda därå, äro

avsedda väsentligen för bostadsändamål,

inom sextio procent av senast

fastställda taxeringsvärdet å byggnaderna;
dels

ock--- — och fem mil
joner

kronor.

Såsom inlåning —- —• pantför
skrivna

medel.

På ansökan---utställda av

bolaget.

(Föreslagen lydelse)

62 §.

Bankaktiebolag äger mottaga inlåning

med

dels ett belopp motsvarande summan

av

a) bolagets inneliggande---

fullgod beskaffenhet; samt

g) intill ett sammanlagt belopp,

motsvarande högst tre gånger bolagets

eget kapital och högst tvåhundra

miljoner kronor, fordringar, för vilka

säkerheten utgöres av

fullgoda inhemska obligationer,

därvid obligationerna skola medräknas

till så stor del av sitt värde som

angives under d)—f) här ovan,

inteckning i jordbruksfastighet eller

sådan bostads- eller affärsfastighet,

som är belägen inom område, för

vilket stadsplan eller byggnadsplan

fastställts, inom sextio procent av senast

fastställda taxeringsvärdet, eller

inteckning i tomträtt till bebyggd

fastighet, såvida den eller de byggnader,

som finnas uppförda därå, äro

avsedda väsentligen för bostadsändamål,

inom sextio procent av senast

fastställda taxeringsvärdet å byggnaderna;
dels

ock---och fem mil
joner

kronor.

Såsom inlåning — —- pantförskrivna

medel.

På ansökan---— utställda av

bolaget.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1963.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars

1963.

N ärvar ande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler

angående sparbanks rätt att bevilja blancokredit och angående affärsbanks

inlåningsrätt samt anför därvid följande.

I. Inledning

Svenska sparbanksföreningen har i skrivelse den 25 september 1962 hemställt

om sådan ändring av 28 § tredje stycket sparbankslagen, att sparbank

beredes ökad möjlighet att bevilja s. k. blancokredit, d. v. s. lån

utan särskild säkerhet.

över denna framställning har efter remiss yttranden avgivits av bankinspektionen

och fullmäktige i riksbanken. Remissorganen har ej haft något

att erinra mot framställningen.

Svenska bankföreningen har i skrivelse den 25 oktober 1962 hemställt om

ändring av bestämmelserna i 62 § första stycket banklagen angående affärsbanks

inlåningsrätt. Denna är satt i relation till bankens egna tillgångar

med ett principiellt krav på täckning för inlåningen i bankens eget

kapital. Från detta krav undantas inlåning till belopp motsvarande vissa

placeringar, vilka betraktats som riskfria. Till dessa s. k. täckningsfria placeringar

hänförs i banklagen bl. a. fordringar mot säkerhet av fullgoda

obligationer och botteninteckningar i vissa fastigheter eller tomträtter intill

ett sammanlagt belopp, motsvarande högst tre gånger bankens eget kapital

och högst etthundra miljoner kronor. Bankföreningens framställning syftar

till att vidga ramen för de täckningsfria placeringarna genom en höjning

av detta belopp till tvåhundra miljoner kronor.

över bankföreningens framställning har efter remiss yttranden avgivits

av bankinspektionen, bostadsstyrelsen, generalpoststyrelsen, fullmäktige i

riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret, kreditinstitututredningen,

Svenska sparbanksföreningen samt Sveriges jordbrukskasseförbund. Remissinstanserna

har tillstyrkt den föreslagna lagändringen eller lämnat denna

utan erinran.

Jag anhåller nu att få taga upp dessa ärenden till närmare behandling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1963

5

II. Sparbankernas blancokreditgivning

Gällande regler

Enligt 28 § tredje stycket i 1955 års lag om sparbanker får sparbank

bevilja lån utan särskild säkerhet, s. k. blancokredit, till belopp i varje särskilt

fall av högst 5 000 kronor och sammanlagt motsvarande högst en femtedel

av sparbankens fonder. Blancokredit får dock utan sådana begränsningar

beviljas kommun eller därmed jämförlig samfällighet eller annan

sparbank. I övrigt äger sparbank enligt stadgande i fjärde stycket av samma

paragraf utlämna lån endast mot fullgod säkerhet av pant eller borgen.

Enligt 56 § banklagen har affärsbank rätt att — utöver lån till

stat, kommun, bankbolag, sparbank m. fl. samfälligheter och inrättningar

— dels lämna kortvarig blancokredit till affärsidkare i och för hans rörelse,

om med hänsyn till omständigheterna trygghet för förbindelsens fullgörande

ändå kan anses föreligga, dels i vissa fall diskontera växel utan accept,

dels slutligen lämna viss annan kredit utan säkerhet. För den sistnämnda

formen av blancokredit gäller emellertid en begränsning av lånesumman

till, i varje särskilt fall, 75 000 kronor för kredit till småföretagare för hans

rörelse och eljest 15 000 kronor.

Möjligheten för affärsbank att bevilja blancokredit åt annan än småföretagare

infördes genom lagändring år 1960. Det högsta beloppet i varje särskilt

fall bestämdes därvid till 5 000 kronor. Efter framställning till Kungl.

Maj :t i februari 1962 från Svenska bankföreningen har genom lagändring,

som trätt i kraft den 1 januari 1963, beloppet höjts till det nu gällande.

Sparbanksföreningens framställning

I sin framställning redogör Svenska sparbanksföreningen inledningsvis

för de regler, som gäller för sparbanks blancokreditgivning, och de bestämmelser

i samma hänseende, som vid tiden för framställningens ingivande

gällde för affärsbank. I detta sammanhang erinrar sparbanksföreningen även

om den framställning från Svenska bankföreningen, som legat till grund för

den nyligen vidtagna höjningen av gränsen för affärsbankernas blancokrediter.

Sparbanksföreningen framhåller härefter att rätten att lämna blancokredit,

vilken var ny i 1955 års sparbankslag, innebär en betydelsefull utvidgning

av sparbankernas möjligheter att tillgodose kundkretsens kreditbehov.

Här nämns särskilt långivningen till jordbruket som en viktig sektor, där

blancokreditgivningen enligt föreningens uppfattning utgör en smidig och

ofta nödvändig form för lån till nyuppsättning och förnyelse av utrustning

eller ett hjälpmedel i de fall då jordbrukare på grund av onormal väderlek

drabbas av tillfälliga likviditetssvårigheter. Föreningen menar vidare, att

blancokrediterna befrämjar den s. k. sparlåneverksamheten. Denna avser

kreditgivning till personer, som bundit sig för periodiskt sparande för att

med det vid sparperiodens slut uppsparade beloppet jämte det i anslutning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1963

därtill erhållna sparlånet förvärva vissa mera kostnadskrävande kapitalvaror.

Här ifrågakommer, anför föreningen, särskilt lån för anskaffande av

egna hem eller för bosättning.

Enligt sparbanksföreningens uppfattning är den i lagen stipulerade 5 000- kronorsgränsen för låg med hänsyn till de ändamål, för vilka blancokrediterna

i stor utsträckning kommer till användning i sparbankernas utlåningsrörelse.

I sammanhanget bör också, menar föreningen, penningvärdeförsämringen

liksom den allmänna höjningen av inkomstnivån efter sparbankslagens

ikraftträdande beaktas.

Mot bakgrund av det anförda synes det föreningen angeläget att sparbankernas

rätt till blancokreditgivning vidgas. Detta bör enligt föreningens mening

kunna ske genom ett tillägg till 28 § tredje stycket sparbankslagen, varigenom

sparbank medges att i sitt reglemente införa bestämmelse att blancokredit

varom här är fråga får lämnas till ett belopp av i varje särskilt fall

högst 15 000 kronor.

Remissyttrandena

De båda remissinstanserna har, som jag nämnt i inledningen, inte haft

något att erinra mot sparbanksföreningens framställning.

Bankinspektionen framför i sitt remissyttrande vissa synpunkter av allmänt

intresse på blancokreditgivningen.

Till en början redovisar inspektionen siffersammanställningar till belysning

av den ifrågavarande kreditgivningens omfattning och utveckling. Av

sammanställningarna framgår, att blancokrediterna — utöver dem som lämnas

till kommun eller annan sparbank — var av mycket obetydlig omfattning

under de tre första åren efter sparbankslagens tillkomst. Inspektionen

påpekar, att totalbeloppet för alla sparbankers blancokrediter först år 1959

översteg miljonstrecket för att följande år stiga till fem miljoner kronor.

Vidare framgår av bankinspektionens uppgifter, att de 40 minsta sparbankerna

under år 1960 inte lämnade några blancokrediter under det att medelbeloppet

per sparbank för sådana krediter samma år uppgick till 74 400

kronor för de 35 största sparbankerna med ett sammanlagt blancokreditbelopp

av 2 604 000 kronor.

Att blancokreditgivningen hållit sig inom så snäva gränser som de anförda

siffrorna ger vid handen tillskriver inspektionen till stor del de direktiv

om allmän återhållsamhet i kreditgivningen, som under den aktuella tiden

utgått från riksbanken. Inspektionen finner emellertid den redovisade kreditvolymen

så liten i förhållande till den högsta medgivna och så betydelselös

i förhållande till den totala kreditgivningen, att man synes kunna utgå

från att sparbankerna själva bedömt behovet och nyttan av blancokrediterna

som relativt ringa.

Bankinspektionen anser sig emellertid inte kunna förneka, att det för de

enskilda krediterna fastställda maximibeloppet i vissa fall kan såsom väl

lågt lägga hinder i vägen för tillgodoseende av ett kreditbehov som från

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1663

solvenssynpunkt ansetts möjligt att tillfredsställa. Inspektionen syftar då

främst på sparlåneverksamheten för anskaffande av bostad. Enligt inspektionens

mening finns däremot inte anledning att underlätta blancokreditgivningen

för exempelvis förvärv av bilar eller andra konsumtionsvaror. Under

sådana förhållanden vore det, menar inspektionen, mest konsekvent att medge

höjning av kreditgränserna endast för s. k. sparlån eller liknande kredit.

Med hänsyn till att en differentiering efter kreditens ändamål ofta kan skapa

ömtåliga gränsfall och i praktiken vara svår att kontrollera tillstyrker

inspektionen likväl det framlagda förslaget. Härvid anför dock inspektionen,

att den ökade möjligheten till blancokreditgivning inte får innebära en allmän

kreditgivning av detta slag från sparbankernas sida. Endast för sådana

speciella fall, som inspektionen berört, bör enligt dess mening en höjning av

kreditgränsen komma i fråga.

Avslutningsvis konstaterar inspektionen, att den föreslagna lagtekniska

utformningen innebär en möjlighet till gradering av blancokreditgivningen

efter sparbankernas storleksordning. Detta förhållande jämte relationen till

sparbankernas fonder torde, menar inspektionen, utgöra en garanti för att

utvecklingen på området inte leder till missförhållanden.

Departementschefen

Sparbank får enligt sparbankslagen — utöver vissa särskilt angivna fall

_lämna kredit utan särskild säkerhet, s. k. blancokredit, inom en ram, som

är fastställd till högst en femtedel av sparbankens fonder. För varje enskilt

fall får dock lånet inte överskrida 5 000 kronor.

Rätten för sparbank att bevilja blancokredit infördes i den nuvarande

sparbankslagen av år 1955. Tillkomsten av denna rätt grundade sig i huvudsak

på uppfattningen, att personer med ordnad ekonomi men utan tillgång

till bankmässig säkerhet borde ha möjlighet att skaffa sig mindre kapital

för igångsättande av egen rörelse eller för liknande syften. Som framgår av

bankinspektionens remissyttrande har den för blancokrediter till enskild

person medgivna ramen hittills inte utnyttjats till nagon mera betydande

del. I allmänhet torde också de individuella lånebeloppen väsentligt understiga

det tillåtna maximibeloppet.

Såsom sparbanksföreningen framhåller, kan emellertid det nuvarande

maximibeloppet stundom visa sig alltför lågt. Detta gäller — utöver de från

början närmast avsedda fallen — sådana fall, då låntagare genom s. k. sparlån

vill finansiera bostadsanskaffning och bosättning. En alltför snäv begränsning

av de individuella lånemöjligheterna i nu nämnda och liknande

fall synes knappast önskvärd. Hittills vunna erfarenheter av blancokreditgivningen

visar, att misskötsel från låntagarnas sida inte förekommer annat

än i undantagsfall. Från säkerhetssynpunkt bör därför inte möta några betänkligheter

mot en höjning av maximibeloppet. En sådan höjning får även

anses motiverad av den allmänna inkomst- och ko>stnadsstegringen sedan

sparbankslagens införande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1963

Enligt sparbanksföreningens förslag skulle sparbank nu få rätt att i sitt

reglemente införa bestämmelser om blancokreditgivning med ett högre individuellt

maximibelopp än det nu allmänt gällande. Som högsta belopp har

föreslagits 15 000 kronor. En motsvarande höjning av maximibeloppet för

blancokrediter i allmänhet skedde nyligen för affärsbankernas del. Med hänsyn

till vad jag tidigare anfört har jag inte något att erinra mot en motsvarande

höjning beträffande sparbankerna. Höjningen bör inte vara begränsad

till blancokredit för visst ändamål utan avse all sådan kreditgivning som

nu kommer i fråga i detta sammanhang. Genom att höjningen, såsom sparbanksföreningen

själv föreslagit, göres tillämplig först i och med en ändring

i vederbörande sparbanks reglemente, vilket förutsätter godkännande av

bankinspektionen, föreligger viss garanti för att utvecklingen på området

inte leder till missförhållanden.

I enlighet med det anförda vill jag föreslå den ändringen av 28 § sparbankslagen,

att sparbank får möjlighet att genom ändring i sitt reglemente

införa ett individuellt maximum för sina blancokrediter av upp till 15 000

kronor. Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1963.

III. Affärsbankernas inlåningsrätt

Gällande regler

Den maximala storleken av en affärsbanks inlåningsvolym i relation till

bankens egna tillgångar regleras genom bestämmelser i 62 § banklagen. Härvid

gäller att sådana bankens placeringar som ansetts alltigenom riskfria,

s. k. täckningsfria placeringar, får till hela sitt värde utgöra underlag för

inlåning, under det att andra placeringar endast delvis eller inte alls ansetts

böra grunda inlåningsrätt. I den mån inlåningen inte motsvaras av täckningsfria

placeringar är dess storlek begränsad till belopp, som ställs i relation till

bankens eget kapital.

Såsom i praktiken riskfria och därför även helt täckningsfria har betraktats

vissa i 62 § a)—d) angivna banktillgångar, exempelvis inneliggande

kassa eller hos riksbanken, på postgiro eller i annan bank innestående medel

samt — intill marknadsvärdet, dock högst nominella värdet — svenska

statens skattkammarväxlar eller s. k. guldkantade obligationer med en återstående

löptid av högst fem år.

I 62 § e)—g) upptas vissa placeringar, som endast delvis är täckningsfria.

Hit hör exempelvis guldkantade obligationer med längre återstående löptid

än fem år och andra inhemska obligationer av fullgod beskaffenhet. Dessa

tillgångar är täckningsfria till tre fjärdedelar av marknadsvärdet, dock högst

tre fjärdedelar av nominella beloppet. Till de delvis täckningsfria placeringarna

hör enligt 62 § g) även fordringar, för vilka säkerheten utgörs av fullgoda

inhemska obligationer eller av inteckning, inom sextio procent av senast

fastställda taxeringsvärdet, i vissa fastigheter eller tomträtter. För

täckningsfriheten beträffande de i 62 § g) angivna placeringarna gäller ett

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr t65 år 1963

9

sammanlagt maximum, motsvarande tre gånger bankens eget kapital, dock

högst etthundra miljoner kronor. De inteckningar, varom här är fråga, skall

gälla i jordbruksfastighet eller i bostads- eller affärsfastighet inom område,

för vilket stadsplan eller byggnadsplan fastställts, eller i tomträtt till bebyggd

fastighet. I sistnämnda fall förutsättes även att den byggnad eller de

byggnader, som finns uppförda på fastigheten, är avsedda väsentligen för

bostadsändamål.

Den inlåning, som inte motsvaras av täckningsfria placeringar, får högst

uppgå till ett belopp motsvarande fem gånger det egna kapitalet, om detta

inte överstiger fem miljoner kronor, och eljest till ett belopp av tjugufem

miljoner kronor ökat med tio gånger skillnaden mellan det egna kapitalet

och fem miljoner kronor.

Bankföreningens framställning

Svenska bankföreningen erinrar i sin framställning inledningsvis om att

såväl banklagen som sparbankslagen och lagen om jordbrukskasserörelsen

innehåller bestämmelser med krav på viss fondtäckning för sådan inlåning

som inte motsvaras av i huvudsak riskfria, s. k. täckningsfria placeringar.

I fråga om den närmare utformningen av fondtäckningskravet skiljer sig

emellertid, påpekar föreningen, de tre lagarna avsevärt från varandra, bl. a.

såtillvida att ramen, för täckningsfria placeringar är snävare för affärsbankerna

än för de andra kreditinstituten. Framför allt gäller detta, fortsätter

föreningen, placeringar i obligationer och i lån mot säkerhet av obligationer

eller botteninteckningar.

Enligt bankföreningens mening är den särskilda stränghet, som lagstiftningen

på förevarande område visar mot affärsbankerna, inte motiverad.

Några sakliga skäl för en olikartad behandling av kreditinstituten vid upprättande

av katalogerna över täckningsfria placeringar föreligger sålunda enligt

föreningens uppfattning inte. Skiljaktigheterna härvidlag synes inte ha

grundat sig på några mer ingående utredningar om de verkliga förlustriskerna

utan ha tillkommit mera som resultat av allmänna lämplighetsbedömningar.

Bankföreningen ser därför med tillfredsställelse, att den år 1962 tillsatta

utredningen rörande gränsdragningen mellan olika kreditinstituts verksamhetsområden

(kreditinstitututredningen) bl. a. fått i uppdrag att undersöka

möjligheterna att förenkla och förenhetliga reglerna om inlåningsrätten.

På en punkt anser föreningen emellertid en uppmjukning av dessa regler

i vad de rör affärsbankerna så starkt påkallad, att den bör genomföras utan

dröjsmål, nämligen såvitt avser rätten till täckningsfrihet för fordringar mot

säkerhet av botteninteckningar i fastighet eller i tomträtt. För sådana fordringar,

framhåller föreningen, åtnjuter sparbanker och jordbrukskassor full

täckningsfrihet, medan de däremot i affärsbankerna räknas som täckningsfria

endast i den mån de — tillsammans med fordringar mot säkerhet av

obligationer — inte överskrider vare sig tredubbla värdet av bankernas eget

kapital eller etthundra miljoner kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1963

Föreningen erinrar i fortsättningen om att vid förarbetena till 1955 års

banklag som skäl för uppdragandet av de ifrågavarande gränserna åberopades,

att alltför stor rubbning i tidigare gällande regler borde undvikas och att

behovet av att kunna lämna fastighetskrediter var störst i de banker vilkas

eget kapital inte översteg trettiofem miljoner kronor. Häremot framhåller

föreningen att numera, på grund av bostadsproduktionens starka och ständigt

stigande kapitalbehov, en ökad efterfrågan på fastighetslån. gör sig gällande

även i de större bankerna. Föreningen menar, att dessa bankers möjligheter

att tillmötesgå en sådan efterfrågan inte i onödan bör försvåras och

att det därför synes angeläget att täckningsfrihet för placeringar i fastighetskrediter

blir medgiven i större omfattning än nu.

Bankföreningens framställning utmynnar i en hemställan att Kungl. Maj:t

måtte förelägga riksdagen förslag till sådan ändring av 62 § första stycket g)

banklagen, att täckningsfrihet för där avsedda fordringar blir medgiven intill

■ett sammanlagt belopp motsvarande högst tre gånger bankbolagets eget kapital

och högst tvåhundra miljoner kronor.

Remissyttrandena

Såsom redan inledningsvis nämnts, har bankföreningens förslag till lagändring

godtagits av alla remissinstanser.

Bankinspektionen anser sig emellertid inte kunna dela bankföreningens

uppfattning, att reglerna om affärsbankernas inlåningsrätt generellt sett är

onödigt stränga. Inspektionen hävdar, att åtskilliga tecken tyder på att riskerna

i bankverksamheten framdeles kommer att öka. Kraven på kapitaltäckning

bör därför enligt inspektionens mening inte anpassas efter inflationsperiodens

onormalt låga förlustsiffror utan efter de risker, som ändrade

framtida förhållanden kan medföra. Med hänsyn till att den av bankföreningen

nu föreslagna jämkningen i reglerna om inlåningsrätten är av

mycket begränsad betydelse vid bestämmandet av erforderligt marginalkapital

och då det är av viss vikt att reglerna i detta hänseende så långt möjligt

utformas efter enahanda grunder i de olika kreditinstituten, vill inspektionen

emellertid inte motsätta sig bifall till föreningens framställning.

Bostadsstyrelsen påpekar i sitt remissyttrande, att bostadsbyggandet genom

särskilda åtgärder kunnat öka så att igångsättandet av nya bostadsföretag

under år 1962 kommit att omfatta omkring 90 000 lägenheter. Detta

innebär en stegring med omkring 15 000 lägenheter i förhållande till året

dessförinnan. I sina beräkningar av anslag för budgetåren 1962/63 och 1963/

h4 bär bostadsstyrelsen utgått från att det skall bli möjligt att bibehålla

den uppnådda höga produktionsnivån och kanske ytterligare höja denna.

Då en sådan stegring i bostadsbyggandet måste antagas ställa ökade krav

på kapitalmarknaden, anser styrelsen det vara av vikt, att alla åtgärder

vidtas som kan underlätta kreditgivningen för bostadsändamål. Bostadsstyrelsen

tillstyrker därför bankföreningens förslag.

Kreditinstitututredningen lämnar framställningen utan erinran men understryker

samtidigt, att detta inte innebär något slutligt ställningstagande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16» dr 1963

U

från utredningens sida till frågan om täckningsfrihetens omfattning för

affärsbankernas fastighetskrediter. Utredningen anser sig sålunda oförhindrad

att, som ett led i den av utredningen planerade prövningen av affärsbankernas

och övriga kreditinstituts inlåningsrätt, i sin helhet åter behandla

denna fråga.

Sveriges jordbrukskasseförbund, slutligen, förklarar, att förbundet inte

har något att erinTa mot att affärsbankerna får den begärda lättnaden. Detta

innebär dock inte, heter det, att förbundet principiellt tagit ställning till

frågan huruvida samma rätt till täckningsfrihet bör gälla för affärsbanker

som för jordbrukskassor.

Departementschefen

Omsorgen om insättarnas trygghet har motiverat särskilda regler i banklagen

om att bank inte får ta emot inlåning till högre belopp än som står

i viss relation till bankens eget kapital. I den mån bankens tillgångar anses

placerade riskfritt eller med liten risk får emellertid inlåning, som till beloppet

motsvarar sådana placeringar, tas emot utan särskild täckning i det

egna kapitalet eller med täckning endast till viss del. Liknande regler finns

i sparbankslagen och i lagen om jordbrukskasserörelsen.

Bland de placeringar, som enligt banklagen är delvis täckningsfria, återfinns

fordringar mot säkerhet av fullgoda inhemska obligationer eller inteckning

inom sextio procent av taxeringsvärdet i vissa fastigheter eller i

tomträtter med byggnader väsentligen avsedda för bostadsändamål. Sådana

fordringar är täckningsfria till ett sammanlagt belopp av högst tre gånger

bankens eget kapital och högst etthundra miljoner kronor. I sparbank och

centralkassa för jordbrukskredit är däremot sådana fordringar som nu nämnts

obegränsat täckningsfria.

Bankföreningens framställning syftar till att vidga ramen för de täckningsfria

placeringarna genom att höja det belopp, intill vilket fordringar

mot säkerhet av fullgoda inhemska obligationer eller botteninteckning i

fastighet eller tomträtt är täckningsfria, från etthundra till tvåhundra miljoner

kronor. Som främsta skäl för framställningen har bankföreningen anfört,

att bostadsproduktionens starka och ständigt stigande kapitalbehov

medför en ökad efterfrågan på fastighetslån i bankerna. Enligt föreningens

uppfattning bör möjligheterna att tillmötesgå denna efterfrågan inte vara

onödigt kringskurna. Föreningen anser vidare, att det strängt taget inte

finns anledning behandla affärsbankernas fastighetskrediter på annat sätt

än sparbankernas och centralkassornas.

Samtliga remissinstanser bär tillstyrkt bankföreningens framställning eller

lämnat den utan erinran. Från något håll har dock betonats, att samtycke

till reformen inte innebär ett instämmande i föreningens uppfattning att

fastighetskrediterna i inlåningshänseende bör behandlas på samma sätt i

banklagen som i sparbankslagen och lagen om jordbrukskasserörelsen.

Den av bankföreningen föreslagna lagändringen har eu tämligen begränsad

räckvidd och kan knappast innebära några märkbart ökade risker för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1963

insättarna. Däremot synes en ökning av täckningsfriheten i enlighet med

förslaget allmänt sett kunna medföra vissa fördelar, främst med hänsyn till

att kreditgivningen för bostadsändamål därigenom underlättas. Såsom bostadsstyrelsen

framhållit, ställer den under senare år kraftigt stegrade bostadsproduktionen

stora krav på kapitalmarknaden, och det är, som även

bankföreningen betonat, angeläget att på olika sätt tillmötesgå dessa krav.

I den nyligen tillsatta kreditinstitututredningens uppgifter ingår att pröva

frågan om utformningen av reglerna angående kreditinstitutens inlåningsrätt.

I avvaktan på utredningens resultat bör inte ske några principiella

eller eljest mera väsentliga ändringar i dessa regler. Den bär ifrågasatta

ändringen kan emellertid inte anses föregripa den omprövning, som i detta

hänseende ankommer på kreditinstitututredningen, och således föreligger

inte heller från denna synpunkt hinder mot ett bifall till framställningen.

På grund av det anförda vill jag, i överensstämmelse med bankföreningens

framställning, föreslå en sådan ändring av 62 § första stycket g) banklagen,

att täckningsfrihet för där avsedda fordringar blir medgiven intill

ett sammanlagt belopp motsvarande högst tre gånger bankens eget kapital

och högst tvåhundra miljoner kronor. Lagändringen bör träda i kraft den

1 juli 1963.

IV. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 28 § lagen den 3 juni 1955 (nr H6) om

sparbanker; och

2) lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183)

om bankrörelse.

Författningsförslagen torde som Bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över lagförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Per Eskilsson

1 Bilagan har här uteslutits. De vid propositionen fogade författningsförslagen är — bortsett

från vissa mindre jämkningar av redaktionell art — likalydande med de i bilagan intagna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1963

13

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 april

''.rvy;-. »■..;> V 1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 27 mars 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 15

mars 1963, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas över upprättade förslag

till 1) lag angående ändrad lydelse av 28 § lagen den 3 juni 1955 (nr

k-16) om sparbanker och 2) lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den

31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsassessorn Axel Wallén.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 165 år 1868

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konunqen i statsrådet å Stockholms slott den 19 april

1963.

: ;< < ''I U : \ h /

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 9 april 1963

avgivna utlåtande över de den 15 mars 1963 till lagrådet remitterade förslagen

till

1) lag angående ändrad lydelse av 28 § lagen den 3 juni 1955 (nr 116) om

sparbanker; och

2) lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183)

om bankrörelse.

Föredraganden anför.

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. De torde efter några

mindre jämkningar av redaktionell art få föreläggas riksdagen till antagande.

Med hänsyn till angelägenheten av att de föreslagna lagändringarna träder

i kraft snarast möjligt har i lagförslagen tidpunkten för ikraftträdandet

angetts till den 1 juli 1963. Om riksdagen skulle finna skäl föreligga att

uppskjuta den slutliga behandlingen av förslagen till årets höstsession, torde

tidpunkten för ikraftträdandet emellertid böra framflyttas till den 1 januari

1964.

Föredraganden hemställer härefter, att lagförslagen med de nyss angivna

jämkningarna måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Olof Norberg

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630412

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.