Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 29 december 1949 angående handel med skrot, lump och begagnat gods

1963-04-05 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:166, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 29 december 1949 angående handel med skrot, lump och begagnat gods

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1963

1

Nr 166

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 29 december

1949 angående handel med skrot, lump och begagnat

gods; given Stockholms slott den 5 april 1963.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen

den 29 december 1949 (nr 723) angående handel med skrot, lump

och begagnat gods.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i gällande förordning angående

handel med skrot, lump och begagnat gods i syfte att förbättra kontrollen

över skrothanteringen och handeln med begagnade föremål. Förslaget innefattar

främst utvidgning av förordningens tillämpningsområde i fråga om

begagnat gods. Vidare föreslås skärpning av föreskrifterna om tillstånd för

uppköparverksamhet och om affärsbokföring m. m. beträffande vissa slag

av skrot samt vidgade möjligheter att anställa särskild föreståndare för

rörelse, som avses i förordningen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963.1 samt. Nr 166

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 29 december 1949 (nr 723) angående

handel med skrot, lump och begagnat gods

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom., 4—7, 20 och 27 §§ förordningen

den 29 december 1949 angående handel med skrot, lump och begagnat gods

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §■

1 mom. Denna förordning äger tilllämpning

å yrkesmässig handel med

järn- och annat metallskrot, lump

samt begagnat gods av följande slag:

1) kläder, pälsverk, skodon,

2) cyklar samt delar av och tillbehör

till cyklar,

3) kameror, klockor, kikare,

4) smycken, äkta pärlor, ädla och

halvädla stenar,

5) ovan ej nämnda föremål, vilka

helt eller till väsentlig del bestå av

guld, silver, platina, nysilver, koppar,

mässing, tenn eller brons.

Med begagnat gods likställes bevis

om pantsättning av dylikt gods.

Till handel hänföres även rörelse,

i vilken förvärvat gods avyttras efter

reparation, nedsmältning eller mindre

bearbetning.

1 mom. Denna förordning äger tilllämpning

å yrkesmässig handel med

järn- och annat metallskrot, tackor av

annat metallskrot än järnskrot, textilavfall,

lump samt begagnat gods av

följande slag:

1) kläder, pälsverk,

2) mopeder, cyklar, utombordsmotorer

samt delar av och tillbehör till

dylika föremål,

3) kameror, klockor, kikare,

4) smycken, äkta pärlor, ädla och

halvädla stenar,

5) ovan ej nämnda föremål, vilka

helt eller till väsentlig del bestå av

guld, silver, platina, nysilver, koppar,

mässing, tenn eller brons.

Förordningen är jämväl tillämplig

å yrkesmässig handel med begagnade

skriv- och räknemaskiner, radio- och

televisions ap par åt er samt musikinstrument,

dock ej där handeln uteslutande

avser föremål som tagas i vederlag

vid försäljning av nya föremål.

Med begagnat gods likställes bevis

om pantsättning av dylikt gods.

Till handel hänföres även rörelse,

i vilken förvärvat gods avyttras efter

reparation, nedsmältning eller

mindre bearbetning. Vad i förordningen

stadgas om handel skall ock tilllämpas

å rörelse, i vilken från annan

än fast handlande eller industriföretag

förvärvat gods industriellt utnyttjas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1963

3

(Gällande lydelse)

4

Ansökning om--------

Ansökningen skall innehålla uppgift

om det eller de varuslag, med vilka

handel skall bedrivas. Avser ansökningen

tillstånd såsom fast handlande,

skall uppgift lämnas var rörelsen

skall utövas och godset förvaras.

Sökes tillstånd såsom uppköpare,

skall ansökningen innehålla

uppgift om det område, inom vilket

verksamheten skall bedrivas.

5

Tillstånd skall-------

Tillstånd för uppköpare skall begränsas

till att avse visst län eller

del av län. Där särskilda skäl därtill

äro, må dock tillståndet gälla flera

län eller hela riket.

(Föreslagen lydelse)

§•

-----särskilt stadgat.

Ansökningen skall innehålla uppgift

om det eller de varuslag, med vilka

handel skall bedrivas. Avser ansökningen

tillstånd såsom fast handlande,

skall uppgift lämnas var rörelsen

skall utövas och godset förvaras.

Sökes tillstånd såsom uppköpare,

skall ansökningen innehålla uppgift

om det område, inom vilket verksamheten

skall bedrivas, samt vid densamma

vara fogat välliknande fotografi

av sökanden.

§•

— — -----av gods.

Tillstånd för uppköpare skall gälla

viss tid, högst tre år, och avse visst

eller vissa polisdistrikt eller, där särskilda

skäl därtill äro, län eller större

område.

Tillståndsbevis för uppköpare skall

vara försett med välliknande fotografi

av tillståndshavaren och skall under

yrkesutövning medföras och på tillsägelse

uppvisas för polisman.

Har tillstånd återkallats enligt 9 §

eller eljest upphört att gälla, skall tillståndsbeviset

ofördröjligen återställas

till polismyndigheten.

6

Där rörelse--------

Såsom ansvarig------

Avgår föreståndare, må bolaget eller

föreningen, under förutsättning

att ansökan om godkännande av ny

föreståndare ofördröjligen göres, i

avbidan på beslut härom utse perlf

llihamj till riksdagens protokoll 1963.1

§•

--- — behöriga utövande.

Rörelseidkare må av polismyndigheten

medgivas rätt att anställa föreståndare

för filial eller förståndare,

som skall ansvara för rörelsen under

tid, då innehavaren eller förut tillsatt

föreståndare är förhindrad att

utöva tillsyn över densamma. Polismyndigheten

äger ock, när särskilda

skäl föreligga, ålägga rörelseidkare att

anställa sådan föreståndare.

---stadgade villkoren.

Avgår föreståndare, må rörelseidkaren,

under förutsättning att ansökan

om godkännande av ny föreståndare

ofördröjligen göres, i avbidan

på beslut härom utse person,

samt. Nr 166

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

son, som uppfyller villkoren i 3 § som uppfyller villkoren i 3 § andra

andra stycket, att tills vidare vara stycket, att tills vidare vara ansvaansvarig

föreståndare i den avgång- rig föreståndare i den avgångnes

nes ställe. ställe.

7

Har rörelseidkare avlidit må rörelsen

för dödsboets räkning fortsättas

under ett år. Rörelsen må likväl utövas

endast genom ansvarig föreståndare,

som i 6 § omförmäles; för tiden

till dess föreståndare godkänts

av polismyndigheten skall vad i tredje

stycket nämnda paragraf stadgas

äga motsvarande tillämpning.

20

Beträffande lump samt skrot av

annan metall än guld, silver och platina

äga föreskrifterna i 13 § tredje

stycket samt 15, 16 och 18 §§ icke

tillämpning och må de i 13 § andra

stycket föreskrivna anteckningarna

göras å numrerade inköpsnotor, hophäftade

i block, i stället för i affärsbok.

27

Den som —--------

Till samma straff vare den förfallen,

1) som utövar rörelse, som i 6 eller

7 § avses, annorledes än genom behörig

föreståndare, eller

2) som bryter mot bestämmelse i

22 §, 23 § första eller andra stycket

eller 24 §.

Med böter från och med fem till

och med trehundra kronor straffes

den, som bryter mot bestämmelse i

10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17 eller

18 §, 23 § tredje stycket eller 26 §

eller mot föreskrift eller åläggande,

som meddelats jämlikt 25 §.

§•

Har rörelseidkare avlidit må rörelsen

för dödsboets räkning fortsättas

under ett år. Rörelsen må likväl utövas

endast genom ansvarig föreståndare,

som i 6 § omförmäles; för tiden

till dess föreståndare godkänts

av polismyndigheten skall vad i fjärde

stycket nämnda paragraf stadgas

äga motsvarande tillämpning.

§•

Beträffande textilavfall, lump och

järnskrot äga föreskrifterna i 13 §

tredje stycket samt 15, 16 och 18 §§

icke tillämpning och må de i 13 §

andra stycket föreskrivna anteckningarna

göras å numrerade inköpsnotor,

hophäftade i block, i stället för

i affärsbok.

§•

---med dagsböter.

Till samma straff vare den förfallen,

1) som utövar rörelse, som i 6 §

första stycket eller 7 § avses, annorledes

än genom behörig föreståndare,

eller

2) som bryter mot bestämmelse i

22 §, 23 § första eller andra stycket

eller 24 §.

Med böter från och med fem till

och med trehundra kronor straffes

den, som bryter mot bestämmelse i

5 § fjärde stycket, 10, 11, 12, 13, 14,

15, 16, 17 eller 18 §, 23 § tredje stycket

eller 26 § eller mot föreskrift eller

åläggande, som meddelats jämlikt

25 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964, dock att tillstånd avseende

handel med gods som icke omfattats av äldre bestämmelser må sökas och

meddelas redan före nämnda dag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1963

5

Vad i förordningen stadgas skall icke inverka på giltigheten av tillstånd,

som beviljats med stöd av äldre bestämmelser; dock skola tillstånd för

uppköpare, som beviljats före den 1 juli 1964, icke gälla längre än till och

med den 31 december 1964.

Tillstånd, som beviljats före den 1 juli 1964 och som avser handel med

annat skrot än järnskrot, skall efter nämnda dag gälla även tackor av här

avsett skrot. Likaledes skall tillstånd som före nämnda dag beviljats för

handel med cyklar därefter avse jämväl mopeder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 5 april 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och inrikesdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga

om vissa ändrade bestämmelser angående handeln med skrot, lump och begagnat

gods samt anför därvid följande.

Inledning

På grundval av ett av särskilda sakkunniga avgivet betänkande (SOU

1947:22) utfärdade Kungl. Maj:t, efter riksdagens hörande, den 29 december

1949 förordning angående handel med skrot, lump och begagnat

gods (prop. 1949:137, L!U 1949:51 och rskr. 1949:385). Samtidigt utfärdades

kungörelse med vissa föreskrifter angående tillämpningen av förordningen.

Författningarna trädde i kraft den 1 januari 1950.

Syftet med lagstiftningen är i första hand att motverka egendomsbrottsligheten

genom att hindra eller försvåra avsättningen av oärligt åtkommet

gods samt att underlätta polismyndigheternas efterspaningar av sådant

gods. För detta ändamål har i skrothandelsförordningen införts tillståndstvång

för handel med skrot in. m. samt föreskrivits skyldighet för handlare

att föra vissa böcker och anteckningar, så att gjorda inköp och försäljningar

kan identifieras. Därjämte har andra kontrollföreskrifter av

olika slag upptagits i förordningen.

Efter hand som erfarenheter vunnits om förordningens tillämpning har,

främst från skrotbranschens organ och från olika polismyndigheter, önskemål

framförts om ändringar i bestämmelserna i syfte att skärpa kontrollen

och därmed sanera verksamheten inom handeln i fråga. Sedan frågan om

en revision av vissa regler upptagits till behandling inom handelsdepartementet,

har förslag till författningsändringar framlagts i en i januari 1963

färdigställd departementspromemoria (stenc. H 1963: 1).

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,

socialstyrelsen, statens kriminaltekniska anstalt, statspolisintendenten,

kommerskollegium, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, So
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1963

7

dermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands

och Norrbottens län, bilskrotningsutredningen, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och

industriorganisation, Svensk industriförening, Kooperativa förbundet, Föreningen

Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Skrothandelns

branschkommitté, Motorbranschens riksförbund, Sveriges radiohandlares

riksförbund samt Cykel- och sporthandlarnas riksförbund.

Riksåklagarämbetet har bifogat yttranden från statsåklagaren i Malmö

samt föreningarna Sveriges landsfogdar och Sveriges landsfiskaler. Kommerskollegium

har bilagt yttranden från samtliga handelskamrar i riket.

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna har åberopat yttranden från lokala

polis- och andra myndigheter in. fl.

I remissyttrandena har, där ej annat av det följande framgår, de föreslagna

författningsändringarna tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Gällande ordning m. m.

Skrothandelsförordningen. Förordningen är tillämplig på yrkesmässig

handel med järn- och annat metallskrot och lump samt begagnat gods av

följande slag, nämligen 1) kläder, pälsverk och skodon; 2) cyklar samt

delar av och tillbehör till cyklar; 3) kameror, klockor och kikare; 4) smycken,

äkta pärlor, ädla och halvädla stenar; 5) andra föremål, vilka helt

eller till väsentlig del består av guld, silver, platina, nysilver, koppar,

mässing, tenn eller brons. Med begagnat gods likställes bevis om

pantsättning av sådant gods. Till handel hänföres även rörelse, i vilken

förvärvat gods avyttras efter reparation, nedsmältning eller mindre bearbetning.

Från förordningens tillämpningsområde har undantagits handel

å marknad (1 §).

I förordningen skiljes i olika avseende mellan fast handlande — varmed

förstås den som för utövande av rörelsen innehar kontors- eller butikslokal

eller upplagsställe — och uppköpare, d. v. s. annan person, som idkar

rörelse (2 §).

För rätt att idka handel enligt förordningen kräves särskilt tillstånd

av polismyndigheten i den ort, där rörelsen huvudsakligen bedrives. Tillstånd

kan beviljas bolag eller ekonomisk förening samt enskild person,

som gjort sig känd för redbarhet och ordenllighet och i övrigt anses lämplig

(3—4 §§). Tillstånd skall omfatta visst eller vissa slag av gods. För

uppköpare skall tillståndet begränsas till att avse visst län eller del av län;

om särskilda skäl föreligger, må dock tillståndet gälla flera län eller hela

riket (5 §).

Rörelse, som bedrives av bolag eller ekonomisk förening, skall ha av

polismyndighet godkänd föreståndare, vilken är ansvarig för rörelsens

behöriga utövande. Såsom ansvarig föreståndare får endast den godkän
2f

Dihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 166

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

nas som uppfyller villkoren för tillstånd att idka handel. Avgår föreståndare,

får bolaget eller föreningen, därest ansökan om godkännande av ny

föreståndare ofördröj ligen göres, i avbidan på beslut härom utse behörig

person att tills vidare vara ansvarig föreståndare för rörelsen (6 §). Har

rörelseidkare avlidit, får rörelsen för dödsboets räkning fortsättas under

ett år men endast genom ansvarig föreståndare (7 §). Föreståndare skall

i fråga om rörelsens skötsel anses såsom utövare av rörelsen (8 §).

Tillstånd till handel samt godkännande av föreståndare kan återkallas,

när anmärkningar mot rörelsens skötsel eller mot vederbörandes lämplighet

föranleder detta (9 §).

Fast handlande får ej för rörelsens utövande eller för förvaring

av gods använda annat ställe än det, som blivit godkänt av polismyndigheten

(10 §). Gods får ej förvärvas från annan än den som är känd för

handlanden eller hans personal eller som kan legitimera sig på ett tillfredsställande

sätt. Beträffande person, som kan antagas bedriva yrkesmässig

handel med godset, är handlanden dessutom skyldig att förvissa

sig om att vederbörande innehar tillstånd att idka sådan handel (11 §).

Fast handlande skall föra särskild bok (affärsbok) för inskrivning av varje

affär, varigenom gods förvärvas för rörelsen eller eljest mottages för försäljning

(12 §). Affärsboken skall föras enligt närmare angivna föreskrifter

och bl. a. innehålla uppgift om dagen för affärens avslutande, godsets art,

antal, mått eller vikt samt, om så är möjligt, fabrikat och tillverkningsnummer

eller annat särskilt kännemärke, om säljarens namn, yrke och

bostad, om legitimationshandling samt om priset. På motsvarande sätt skall

anteckning ske, då handlanden avhänder sig godset. Om gods underkastas

sådan bearbetning eller förändring, att det ej kan igenkännas, skall

åtgärden ofördröjligen antecknas (13 §). Vad som inskrivits i affärsboken

får ej utplånas eller strykas över eller på annat sätt göras oläsligt. Boken

skall förvaras under en tid av tio år från den dag, då sista inskrivningen

verkställdes. Vid rörelsens övergång till annan innehavare skall affärsboken

överlämnas till denne och vid rörelsens nedläggande skall boken lämnas

till polismyndigheten i orten (14 §).

På inskrivet gods skall snarast anbringas tydlig och varaktig beteckning,

som gör det möjligt att utan omgång återfinna anteckningarna angående

den affär, varigenom godset mottagits. Beteckning får, så länge

godset för rörelsen förvaras, borttagas endast i den mån det påkallas av

godsets bearbetning eller förändring. Godset skall förvaras på sådant sätt,

att det är åtkomligt för granskning (15 §). Om ej beslut av offentlig myndighet

föranleder till annat, får godset ej utlämnas eller förstöras och ej

heller nedsmältas eller underkastas annan bearbetning eller förändring

förrän efter sju dagar från den dag godset kom i handlandens besittning

(16 §).

I vissa fall gäller lättnader i nu återgivna bestämmelser. Beträffande gods,

som förvärvats på offentlig auktion eller från kronan, kommun, annan sådan

menighet, dödsbo, kommunikationsföretag, industriell anläggning el
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1663

ler från den, som behörigen idkar fast handel, behöver sålunda anteckning

i affärsbok ej ske och ej heller behöver godset märkas eller förvaras i sju

dagar (19 §). I fråga om lump samt skrot av annan metall än guld, silver

och platina behöver anteckning göras endast om inköp men ej om försäljning,

bearbetning m. m. och ej heller behöver reglerna om märkning

och förvaring i sju dagar iakttagas. Vidare får fast handlande vid inköp

av sådant gods göra föreskrivna anteckningar på numrerade inköpsnotor

i stället för i affärsbok (20 §). Om särskilda skäl föreligger, får polismyndigheten

medge undantag från nämnda bestämmelser i 13—16 och 18 §§

(21 §).

Uppköpare får ej förvärva gods av okänd person med mindre denne

kan legitimera sig på ett tillfredsställande sätt eller förvärvet sker i

överlåtarens bostad eller affärslokal (17 §). Det åligger uppköpare att å

numrerade inköpsnotor, hophäftade i block, anteckna varje affär, varigenom

gods förvärvas för rörelsen eller eljest mottages för försäljning. Föreskrifterna

om inskrivning i affärsbok skall därvid i tillämpliga delar lända

till efterrättelse. Inköpsnota skall bevaras minst ett år efter det anteckning

om affär gjorts (18 §). Även för uppköpare gäller vissa lättnader i

bestämmelserna (19—20 §§).

Allmänt stadgas bl. a., att gods ej får för rörelsen förvärvas eller eljest

mottagas från den, som är synbarligen berörd av starka drycker eller ej

fyllt 18 år (22 §).

Efter anmälan av polismyndighet att gods förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren är rörelseidkare skyldig att ofördröjligen undersöka, om

godset finns i hans besittning och om han innehar någon anteckning om

detsamma. Polismyndighet har rätt att undersöka lokaler och lager samt

att granska affärsbok och inköpsnotor. Vidare äger polismyndigheten meddela

särskilda ordningsföreskrifter, om sådana anses nödvändiga beträffande

rörelsen, samt ålägga rörelseidkare att anmäla förvärv av föremål

av visst eller vissa slag. Om rörelsen nedlägges eller föreståndare avgår,

skall anmälan härom ofördröjligen göras till polismyndigheten (23_

26 §§).

Förordningen innehåller slutligen straff- och besvärsbestämmelser m. in.

I sti affhänseende gäller, att rörelseidkare och föreståndare ansvarar för

förseelse mot förordningen som begås av person, anställd i rörelsen, liksom

vore förseelsen begången av honom själv, om ej omständigheterna gör sannolikt

att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

Tillämpningskungörelsen. I kungörelsen stadgas, att polismyndigheten

skall föra anteckningar över utfärdade tillstånd, att åklagare skall underrätta

polismyndigheten om åtal och dom mot rörelseidkare eller föreståndare

angående förmögenhetsbrott in. m. samt att affärsbok bör föras enligt

ett vid kungörelsen fogat formulär (1—3 §§).

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

Från skrotbranschens sida har olika åtgärder till handelns fromma vidtagits.

Inom branschen verksamma organisationer har tillsatt ett särskilt

samarbetsorgan, Skrothandelns branschkommitté, som har att handlägga

frågor av allmän och ideell natur och framförallt skall beakta bl. a. lagstiftningsfrågor

och tillämpningen av gällande författningar, branschens rekryteringsfrågor

samt branschens höjande i etiskt och tekniskt avseende. Av

speciell betydelse i sammanhanget är den nämnd, Skrotbranschens nämnd,

som närmast fullgör uppgiften att bevaka lagstiftningsärenden och lagtilllämpning

samt rekryteringsfrågor. Nämnden tillkom år 1952 som ett led

i branschens strävanden att arbeta för förbättrade förhållanden inom

skrothandeln. Den utses av branschkommittén och skall som regel bestå

av branschens ombudsmän jämte en opartisk ordförande. Nämnden har

från början haft som en av sina huvuduppgifter att avge yttranden i ärenden

rörande beviljande eller indragning av handelstillstånd samt godkännande

av föreståndare för skrothandelsrörelse. Den ordningen har utbildat

sig att det helt övervägande antalet polismyndigheter remitterar dylika

ärenden till nämnden. Härigenom har tämligen enhetliga bedömningsnormer

kunnat åstadkommas. För sina remissyttranden har nämnden upprättat

vissa vägledande normer av innebörd bl. a., att endast personer, vilka

gjort sig kända för redbarhet och redlighet skall kunna ifrågakomma såsom

rörelseidkare och föreståndare, att personer, som dömts för häleri

eller annat egendomsbrott icke förrän de under avsevärd tid fört en fläckfri

vandel skall erhålla tillstånd, att personer, vilka gjort sig kända såsom

kunniga och erfarna yrkesmän i tveksamma fall skall äga företrädesrätt,

att om bulvanskap kan antagas föreligga tillstånd skall vägras, att personer,

som på grund av sin yrkesutövning uppenbarligen icke är lämpliga

som skrothandlare, ej skall erhålla tillstånd samt att bestämmelserna om

lokal begränsning av uppköpares distrikt noga iakttages så att uppköpare

i princip ej skall ha större distrikt än att detta normalt hinner bearbetas.

En siffermässig sammanställning över nämndens verksamhet åren 1953—•

1962 finns intagen i departementspromemorian, s. 6.

Reformönskemål

Redan ett par år efter skrothandelsförordningens ikraftträdande hemställde

Skrothandelns branschkommitté om åtgärder i syfte att åstadkomma

en bättre kontroll över skrothanteringen. I en den 3 april 1952 dagtecknad

promemoria konstaterade kommittén bl. a., att den liberalisering av

tillståndsgivningen som åsyftats med den nya förordningen tyvärr visat

sig medföra avsevärda olägenheter. Stölder av skrot ägde rum i stor omfattning

och det vore därför uppenbart att kraven på skrothandelns rörelseidkare

i fråga om ekonomisk redlighet måste vara stora, om påtalad

form av brottslighet skulle med framgång kunna bekämpas. — I anledning

av promemorian infordrade handelsdepartementet yttranden från över
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1963

ståthållarämbetet och ctl antal länsstyrelser angående erfarenheterna av

förordningens tillämpning, varjämte remissmyndigheterna bereddes tillfälle

att inkomma med förslag till de ytterligare föreskrifter, som kunde befinnas

påkallade. Yttranden inkom utom från remissinstanserna från

många lokala polismyndigheter m. fl. I stort ansågs författningsbestämmelserna

ändamålsenliga men det framhölls också, att förordningen ej

varit i kraft tillräckligt länge för att något slutgiltigt omdöme skulle kunna

avges. En del missförhållanden hade emellertid på vissa håll konstaterats,

i första hand beträffande uppköpare och deras verksamhet. Jämkningar

i fråga om föreskrifter och tillämpning föreslogs i flera yttranden,

avseende bl. a. en begränsning till tiden och lokalt av tillstånden för uppköpare

samt strängare kontroll vid tillståndsgivningen och i en del andra

hänseenden.

I skrivelse den 25 november 1953 framhöll den dåmera inrättade Skrotbranschens

nämnd, att organisationerna inom skrot- och avfallsråvarubranschen

funnit det erforderligt att även från branschens sida vidta åtgärder

för att bekämpa den ekonomiska oredlighet, stölder av skrot etc.,

som under de senaste åren tilltagit i omfattning. De stora ekonomiska värden

det här gällde gjorde det nödvändigt att kräva en ganska hög standard

hos yrkesutövarna. Nämnden hade bl. a. noterat, att högst skiftande

praxis utvecklats på olika håll i landet när det gällde frågan om ansvarig

föreståndare för skrothandelsrörelse. På närmare anförda grunder hemställde

nämnden därför om vissa ändringar i förordningen för att stärka

föreståndareinstitutionen.

Sedan dessa framställningar på nämndens hemställan fått vila i avbidan

på ytterligare erfarenheter av skrothandelsförordningens tillämpning, återkom

nämnden med skrivelse till Kungl. Maj :t den 14 december 1956. Däri

underströks att lillgreppsbrotten i fråga om metallskrot fått allt större omfattning.

Enligt nämndens mening bekämpades brott av denna typ bäst

genom en effektivisering av bestämmelserna i förordningen. Nämnden syftade

i sammanhanget särskilt på en förbättrad övervakning av den verksamhet,

som bedrevs av skrotuppköpare, och hemställde att vissa tillämpningsföreskrifter

i sådant syfte måtte utfärdas. Föreskrifterna borde främst

avse en tidsbegränsning av uppköpartillstånden samt bokföringsskyldighet

beträffande alla inköp och försäljningar av metallskrot.

De tidigare framställningarna kompletterades av nämnden i skrivelse

den 28 september 1959 med önskemål om en utvidgning av skrothandelsförordningens

tillämpningsområde. Under hand har nämnden även därefter

till departementet framfört vissa förslag om ändringar.

Från skrolbranschens sida väckta ändringsförslag och önskemål har i

allt väsentligt upptagits i promemorieförslaget.

Poliskammaren i Göteborg har vid två tillfällen fört fram frågan om

en utvidgning av förordningens tillämpningsområde. I skrivelse den 6

maj 1959 framhölls, alt, enär förordningen är tillämplig endast på särskilt

angivna föremål, polisens kontrollmöjligheter beträffande avsättning
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1963

cn av olovligen åtkommet gods så småningom icke obetydligt begränsats.

Handeln med begagnade symaskiner, kontorsmaskiner, radio- och televisionsapparater

föll exempelvis ej under förordningen och ej heller torde

handeln med begagnade mopeder göra detta. För dem som ägnade sig åt

brottslig verksamhet torde det vara väl känt, att sådant gods utan större

risk för upptäckt kunde försäljas i öppna handeln eller lämnas som dellikvid

vid inköp av nya föremål av liknande slag. Att så vore fallet framgick

av de många inbrotten i butiker, bostäder och kontor, varvid just

föremål av ifrågavarande slag tillgreps. I sammanhanget kunde nämnas att

av under år 1958 i Göteborg tillgripna föremål 314 radioapparater, 14 kombinerade

radio- och bandinspelningsapparater, 4 televisionsapparater, 15

symaskiner, 20 räknemaskiner och 27 skrivmaskiner ej kunnat tillrättaskaffas.

Vad beträffade begagnade mopeder rådde tveksamhet, huruvida

dessa fordon föll under förordningen. Poliskammaren vore för sin del benägen

anse att mopeden som lätt motorcykel vore undantagen från förordningen

men exempelvis rådhusrätten i Malmö hade i en dom givit uttryck

för en annan uppfattning. Eftersom numera ojämförligt fler mopeder än

cyklar tillgreps — i Göteborg tillgreps under år 1958 mopeder till ett värde

av 1 267 510 kronor och cyklar till ett värde av 308 780 kronor — syntes

del angeläget att få klarhet, huruvida handel med begagnade mopeder

vore att hänföra under skrothandelsförordningen.

Även från andra håll har önskemål om ändringar i gällande bestämmelser

framförts till departementet. Emballagefirman N. Jönsson i Göteborg har

önskat en utvidgning av förordningen till att avse även begagnade smörjoljefat

och andra tomfat. Antikgillet i Stockholm — en sammanslutning

av företagare, vilka handlar med antika föremål, auktionsgods och annat

begagnat gods — har i en den 27 juni 1962 ingiven skrivelse bl. a. framhållit,

att i åtskilliga fall företag, som noga iakttagit föreskrifterna i skrothandelsförordningen,

icke desto mindre drabbats av åtal för häleri. Antikgillet

hade fått intrycket att den omständigheten att föreskrifterna iakttagits

icke i tillräcklig grad beaktades av polismyndigheterna vid bedömandet

av frågan, huruvida god tro förelegat eller ej. Föreskrifterna måste utformas

så, att den som handlade i god tro och noga iakttog bestämmelserna

också skulle känna sig tryggad. Gillet hemställde, att omnämnda förhållanden

måtte uppmärksammas och lagstiftningen så kompletteras, att

den lojala handeln erhåller det rättsskydd som den rimligen kunde ha anspråk

på att få åtnjuta.

Förslag till ändringar

I departementspromemorian framhålles att vid övervägandet av förslag

till ändringar i skrothandelsförordningen måste, liksom vid författningens

tillkomst, målsättningen vara att söka åstadkomma en lämplig avvägning

mellan, å ena sidan, intresset av att försvåra avsättningen av genom brott

åtkommet gods, och, å andra sidan, intresset av att den legitima handeln

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

icke i onödan försvåras. Med den utgångspunkten har i promemorian diskuterats

och föreslagits endast sådana ändringar i föreskrifterna, som på

grundval av gjorda erfarenheter och ändrade förutsättningar ansetts säiskilt

påkallade. I enlighet härmed har vissa önskemål och synpunkter ej

tagits upp. Framställningar om en utvidgning av förordningen till att omfatta

även sådana varuslag som maskiner, redskap, verktyg, tekniska instrument,

barnvagnar, symaskiner och tomfat har lämnats obeaktade. Av Antikgillet

i Stockholm påtalade olägenheter har befunnits närmast angå tilllämpningen

av författningen och därför ej föranlett åtgärder i förevarande

sammanhang. Frågan om inrättandet av ett organ för obligatoriskt remissförfarande

i samband med tillståndsprövning, med besvärsrätt etc.

har övervägts men avvisats. I anslutning därtill understryks i promemorian,

att den praxis som utbildat sig i och med att flertalet polismyndigheter

inhämtar yttranden från Skrotbranschens nämnd otvivelaktigt ter sig ändamålsenlig.

Ett förslag från nämnden att polismyndighet borde äga rätt att

föreskriva, att visst eller vissa varuslag skulle helt eller delvis undantagas

från bestämmelserna i förordningen har ej upptagits, främst därför att olika

praxis måhända skulle uppkomma på olika håll.

De i departementspromemorian föreslagna ändringarna i skrothandelsförordningen

kan i huvudsak sammanfattas sålunda:

1. Förordningen utsträckes till att omfatta även handel med begagnat

gods av följande slag, nämligen motorfordon, avsedda för demontering

eller skrotning, mopeder, utombordsmotorer, kontorsmaskiner, radio- och

televisionsapparater samt musikinstrument. Skodon utgår. Till handel

hänföres även rörelse, i vilken från allmänheten eller från uppköpare förvärvat

gods industriellt utnyttjas.

2. Tillstånd för uppköpare skall gälla viss tid, högst tre år, och i princip

avse visst eller vissa polisdistrikt. Tillståndsbevis skall vara försett med

foto av tillståndsinnehavaren. Tillstånd till fast handel och till uppköparverksamhet

får ej samtidigt innehavas.

3. Rörelseidkare kan under vissa förutsättningar få anställa särskild föreståndare,

som ansvarar för rörelsen.

4. Förvaringstiden för af färsbok förkortas från tio till fem år.

5. Nuvarande undantag från föreskrifterna om anteckningsskyldighet

in. m. rörande metallskrot upphäves.

I. Förordningens tillämpningsområde

Promemorian. Förutom de begagnade föremål, som kom att omfattas av

förordningen, upptog 1947 års sakkunnigeförslag motorfordon, barnvagnar,

båtar, musikinstrument, radioapparater, grammofoner, maskiner, maskindelar,

redskap, verktyg och tekniska instrument. Flera remissinstanser

ifrågasatte eller föreslog begränsningar härutinnan men å andra sidan framhölls

också i flera yttranden, att ytterligare varugrupper borde medtagas.

I propositionen begränsades de sakkunnigas förslag. Skälet för uteslutning
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

en av vissa varukategorier var enligt föredragande departementschefen den

låga stöldfrekvensen eller det förhållandet att tillgripet gods endast sällan

torde säljas till någon handlande i branschen. Detta ansågs vara fallet beträffande

barnvagnar, båtar, musikinstrument och grammofoner. Radioapparater

var icke heller i särdeles stor utsträckning föremål för tillgreppsbrott

och då därtill kom, att handeln med sådana apparater var omfattande,

skulle ett medtagande av denna varugrupp vara till förhållandevis stor

olägenhet för den allmänna omsättningen. Av liknande skäl ansågs även

maskiner, maskindelar, redskap, verktyg och tekniska instrument böra uteslutas.

Ett förslag att förordningen ej skulle vara tillämplig på sådana näringsidkare,

som normalt handlade med nya varor men i samband därmed

tog begagnade varor i utbyte, avvisades i propositionen.

År 1949 ansågs det ovisst om tillräckliga skäl förelåg att hänföra begagnade

motorfordon under förordningen. Bilar frånhändes visserligen

i stor utsträckning ägaren men det syntes regelmässigt vara fråga om tillfälliga

s. k. billån, vilka ej berörde bilhandeln. Olägenheterna av den irrreguljära

bilhandeln ansågs av departementschefen i det hela ha karaktär

av kristidsföreteelse och syntes f. ö., eftersom tillståndsprövningen enligt

förordningen skulle avse endast yrkesmässig handel, blott i begränsad

mån kunna stäckas genom att handeln med begagnade motorfordon inbegreps

under förordningen. Till följd av bilismens utveckling och det kraftigt

ökade bilbeståndet, vilket i sin tur fört med sig växande problem med

begagnade bilar och »skrotbilar» m. m., är, framhålles det i promemorian,

utgångsläget för behandlingen av gruppen motorfordon numera otvivelaktigt

ett helt annat än i slutet av 1940-talet. Som bekant har också åtgärder

vidtagits och förberedes åtgärder för att råda bot på olika missförhållanden

rörande begagnade och utrangerade motorfordon. Därmed har också frågan

om motorfordonens medtagande i skrothandelsförordningen fått förnyad

aktualitet. Vid en avvägning mellan de olika intressen som här föreligger

och under hänsynstagande i första hand till önskemål om att uppnå

bättre och effektivare kontroll över förfarandet med utrangerade bilar och

de s. k. bilkyrkogårdarna har det i promemorian bedömts lämpligt att i förordningen

nu föra in motorfordon, vilka är avsedda för demontering eller

skrotning.

Delade meningar har kommit till uttryck i frågan, huruvida mopeder

faller under förordningen eller ej. Spörsmålet beträffande begagnade mopeder

var överhuvudtaget icke aktuellt vid förordningens tillkomst men har

senare desto mer uppmärksammats. Stickprovsundersökningar har givit vid

handen, att under år 1962 antalet anmälda mopedstölder utgjorde i Stockholm

1 813 och i Göteborg 1 458. Det sammanlagda värdet av de tillgripna

mopederna i dessa båda städer har uppskattats till drygt 1 700 000 kronor.

Enligt promemorian bör begagnade mopeder otvivelaktigt omfattas av förordningen

och därför föreslås, att sådana fordon särskilt angives i 1 §.

En utvidgning av varukatalogen till att omfatta väsentligen alla begagnade

varor, som blir föremål för affärer i härför avsedda butiker, kan, sägs

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1963

15

det i promemorian, med hänsyn till den förut antydda intresseavvägningen

inte ifrågakomma. Beträffande vissa varuslag har emellertid utvecklingen

under senare år varit sådan, att synnerliga skäl för deras upptagande i

förordningen numera föreligger. I första hand åsyftas härvid radio- och

televisionsapparater, kontorsmaskiner (skriv- och räknemaskiner),

utombordsmotorer samt musikinstrument. En

sammanställning över antalet stöldanmälda föremål av dessa slag i Stockholm

och Göteborg under år 1962 visar följande (siffror inom parentes för

Stockholm avser uppgifter för år 1947, redovisade i 1949 års proposition):

Stockholm

Göteborg

Radioapparater .........

..... 2 400 (96)

990

Bilradioapparater .......

..... 1400

—

TV-apparater ..........

..... 100

19

Kontorsmaskiner .......

..... 450 (93)

70

Utombordsmotorer .....

..... 85

55

Musikinstrument .......

..... 300 (47)

66

Det sammanlagda värdet av föremålen har uppskattats till, för radioapparater

1 350 000 kronor, för TV-apparater drygt 100 000 kronor, för kontorsmaskiner

270 000 kronor, för utombordsmotorer 150 000 kronor samt

för musikinstrument (främst dragspel) 125 000 kronor. Det uppskattade

värdet av stöldanmält gods, avseende huvudsakligen nämnda slags föremål

samt mopeder, var under år 1962 för Stockholm ca 2,5 milj. kronor

och för Göteborg ca 1,1 milj. kronor.

I sammanhanget nämnes också att enligt uppgift från Göteborgspolisen

värdet av genom tillgreppsbrott åtkommen egendom i Göteborg under år 1960

beräknats uppgå till 2,4 milj. kronor. Antalet anmälda sådana brott utgjorde

ca 49,6 % av samtliga anmälda strafflagsbrott. Då uppklaringsprocenten i

fråga om dessa brott var förhållandevis låg, t. ex. vid inbrott i skyltskåp

ca 14,6 %, i automater ca 13,7 %, i kiosker ca 13,3 % och i butiker ca

27,1 %, anses en effektiv eftersökning av stulet gods vara nödvändig och i

åtskilliga fall enda möjligheten att erhålla uppslag rörande brottets förövare.

Beträffande nyss nämnda varugrupper — televisionsapparater och utombordsmotorer

var år 1949 icke på tal men tendensen pekar här mot allt

större antal tillgrepp och försäljningar — synes starka skäl nu tala för

deras medtagande i förordningen. De olägenheter, som kan uppkomma för

den legala handeln, bör härvid vika för de från kriminalpolitisk synpunkt

åsyftade fördelarna.

Behov av alt låta handeln med begagnade skodon omfattas av förordningen

anses icke längre föreligga.

I promemorian har vidare föreslagits vissa smärre ändringar. Skrot, som

nedsmälts till tackor, faller f. n. icke under förordningens bestämmelser,

men det har synts angeläget att hänföra också sådant gods till skrotgruppen.

I enlighet med gällande internationell terminologi föreslås — utan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

ändring i sak — tillägget textilavfall, varmed främst avses nytt

klipp m. m. från textil- och konfektionsindustrien till skillnad från lump,

som närmast utgör avfall av gamla produkter.

Skrothandelsförordningen är tillämplig på handelsrörelse. Hit

hänföres även rörelse, i vilken förvärvat gods avyttras efter reparation,

nedsinältning eller mindre bearbetning, men däremot icke företag, som

uppköper skrot, lump eller begagnade föremål för att omarbeta godset till

andra varor. Samtidigt som sistnämnda förhållande påpekades i 1947 års

sakkunnigebetänkande konstaterades att ifrågavarande industriföretag dock

endast i ringa utsträckning torde göra sina uppköp direkt från allmänheten.

Med hänsyn även till intresset av att näringslivet icke i onödan betungades

ansågs det därför ej erforderligt att i detta avseende utsträcka

förordningens tillämpningsområde. De sakkunniga underströk emellertid

att, om företagen i fråga framdeles komme att i större utsträckning göra

uppköp direkt från allmänheten, frågan om kontroll över uppköpen kunde

bli aktuell. Enligt vad som i promemorian upplyses har erfarenheterna

från det senaste årtiondet givit vid handen, att olovligen tillgripet gods

i allt större utsträckning söker sin väg framförallt till mindre gjuteriföretag,

vilka i regel ej verkställer bokföring eller upplagring på sätt föreskrives

i förordningen. Från skrotbranschens sida har framhållits att denna tendens

blivit särskilt tydlig allteftersom den organiserade skrothanteringens

ansträngningar att effektivisera föreskrifterna och bekämpa oredlighet

blivit märkbara för mindre nogräknade element. Vid polisutredningar hade

framkommit att en del uppköpare samt personer, som handlat med skrot

utan tillstånd, med förkärlek sålt skrotet till gjuterier och andra mindre

industrier. Anledningen därtill var att sådana företag betalade bättre och ej

kontrollerade, varifrån skrotet kom. Då den större industrien i landet —

järnverken, metallverken och textilindustrien —- icke köper skrot och avfallsråvaror

från allmänheten eller uppköpare har Skrotbranschens nämnd

funnit det motiverat att skilja mellan olika industrikategorier. Företag,

som köper skrot m. m. från allmänheten eller uppköpare, borde således

vara skyldiga att iakttaga samma åtgärder med avseende å bokföring etc.

som åvilar fast handlande. Anledning att belasta industri, som köper enbart

från fast handel, med särskilda föreskrifter anses däremot icke finnas.

På grundval av vad sålunda framkommit har det i promemorian ansetts

befogat att till handel hänföra även rörelse, i vilken från allmänheten eller

från uppköpare förvärvat gods industriellt utnyttjas.

Yttrandena. De remissinstanser, som tagit upp frågan om utvidgning av

förordningens tillämpningsområde, har väsentligen inriktat sig på behandlingen

av gruppen motorfordon. I ett fåtal yttranden framlägges synpunkter

på förslaget rörande skriv- och räknemaskiner samt radio- och

televisionsapparater, ett par remissorgan uttalar sig om utvidgningen av

begreppet rörelse och i enstaka yttranden slutligen behandlas vissa speciella

frågor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

17

Olika meningar råder beträffande motorfordon. Länsstyrelserna i

Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands län, poliskammaren

i Stockholm och bilskrotningsutredningen ansluter sig till promemorieförslaget.

Riksåklagarämbetet anser starka skäl föreligga för att hänföra all

handel med begagnade motorfordon under förordningen. Före ett beslut

i sådan riktning torde emellertid krävas ytterligare ingående överväganden

och samråd med vederbörande branschorganisationer och ämbetet finner

det angeläget att överväganden härom icke får fördröja beslut om

ändrad lagstiftning enligt förslaget. Statsåklagaren i Malmö hävdar mycket

starkt behovet av att förordningen utsträckes till att omfatta alla begagnade

motorfordon och av samma uppfattning är poliskammaren i Hälsingborg

och polischefen i Trelleborg. Stats polisintendenten finner det väl

motiverat att motorfordon medtages i förordningen och synes närmast företräda

den uppfattningen att bestämmelserna bör utvidgas till att avse

begagnade fordon överhuvudtaget. Kommerskollegium säger sig däremot

icke kunna förorda det framlagda förslaget. Skälen härför är främst, att

stölder av skrotningsfordon enligt uppgift endast sällan förekommer och

att försäljning av stulna fordon till den yrkesmässiga handeln sålunda

icke torde förekomma. Syftet med förordningen, att försvåra avsättningen

av olovligen tillgripet gods, skulle icke tillgodoses genom den föreslagna

utvidgningen. Denna skulle emellertid ha ett annat syfte, nämligen att

uppnå en bättre och effektivare kontroll över förfarandet med utrangerade

bilar och de s. k. bilkyrkogårdarna. Kollegium håller ej för osannolikt att

en effektivare sådan kontroll kan vara önskvärd men anser att en reglering

i detta syfte icke bör genomföras innan förhållandena härutinnan blivit

någorlunda klarlagda. Även överståthållarämbetet är av olika orsaker tveksamt

huruvida tillräckliga skäl föreligger för en utvidgning enligt förslaget.

Ämbetet påpekar att särskild utredning pågår angående omhändertagande

och nedskrotning av kasserade motorfordon och anser att sådana fordon

i vart fall icke f. n. bör medtagas i förordningen. Liknande synpunkter

framföres av bl. a. Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands

handelskammare samt Skånes handelskammare. Motorbranschens

riksförbund understryker sammanfattningsvis att de verkliga missförhållandena

ej skulle beröras av att skrotfärdiga motorfordon hänfördes under

förordningen och kan icke tillstyrka förslaget härom.

Vad gäller skri v- och räknemaskiner — vilka är de kontorsmaskiner

som avsetts i promemorian — påpekar Sveriges grossistförbnnd

att sådana i icke obetydlig utsträckning är föremål för tillgreppsbrott. Någon

närmare utredning har dock icke verkställts om i vilken omfattning

maskinerna avyttras till företag eller personer, som yrkesmässigt idkar handel

med godset i fråga, och ej heller har några överväganden gjorts i vilken

utsträckning en tillämpning av skrothandelsförordningen i sammanhanget

skulle belasta handelsföretaget inom branschen. Vidare framhålles bl. a.

att försäljning av kontorsmaskiner i mycket stor utsträckning är kombinerad

med inbyten av äldre maskiner, att olagligt åtkomna maskiner icke tor
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1063

de återgå till handeln på så sätt att de lämnas i utbyte vid inköp av ny maskin

samt att försäljning respektive inbyte till övervägande del sker genom

försäljningsorganisationer, direkt knutna till svenska fabrikanter eller här

etablerade generalagenter. Skyldighet att följa förordningens bestämmelser

med avseende på inbytta maskiner skulle medföra ett mycket omfattande

registreringsarbete, kombinerat med uppgiftsskyldighet. Den betydande arbetsbörda

som komme att åläggas kontorsmaskinhandlarna skulle, såvitt

förbundet kan finna, vara praktiskt taget betydelselös med hänsyn till lagstiftningens

syfte att motverka egendomsbrottsligheten. Yttrandet utmynnar

i att grossistförbundet icke har något att erinra emot att handeln med

skriv- och räknemaskiner ställes under kontroll enligt förordningen men att

det i så fall sker under uttrycklig förutsättning att påtalade olägenheter för

kontorsmaskinhandeln undanröjes, exempelvis genom att undantag göres

för inbytesaffärer. Sveriges industriförbund ger uttryck för samma uppfattning.

Skälen för att medtaga radio- och televisionsap pa rater

i förordningen anser poliskammaren i Stockholm icke vara tillräckligt starka.

Den starka ökningen av tillgreppen av radioapparater avser huvudsakligen

transistorapparater. Erfarenheten visar emellertid att dessa apparater

till största delen säljes under hand till privatpersoner och icke till radiohandlare.

Transistorapparaterna är även svåra att identifiera, eftersom

förekommande fabriksnummer i allmänhet endast är fastklistrade i apparaterna

och således lätta att avlägsna. Tillgreppen av televisionsapparater

är icke så omfattande, att en kontroll av radiohandeln får anses berättigad.

I Stockholm finns ungefär 300 radioaffärer. Dessa skulle enligt förslaget

komma att föras in under skrothandelsförordningen. Som jämförelse

kan nämnas att ca 600 tillstånd för fasta handlande med begagnade föremål

finnes utfärdade i Stockholm. En kontroll av 300 nya tillstånd skulle

svårligen kunna bli effektiv och skulle icke uppväga de betydande olägenheter

som skulle uppstå för radiohandlarna. Poliskammaren är därför icke

beredd att tillstyrka en utvidgning av förordningen att avse alla som idkar

handel med begagnade radio- och televisionsapparater. För att dock få en

kontroll över den illegala handel med begagnade och stulna apparater, som

otvivelaktigt förekommer, ifrågasätter kammaren om icke tillstånd bör

erfordras för handlare, som uteslutande eller till övervägande del driver

handel med begagnade radio- och televisionsapparater. Härigenom skulle

sådana handlare, som endast mottager begagnade apparater i utbyte vid

försäljning av ny apparat, undandragas förordningen. Kontrollen skulle

därför kunna begränsas till ett fåtal affärer och därigenom kunna göras

effektiv. Överståthållarämbetet biträder poliskammarens mening. Även

länsstyrelsen i Stockholms län -— som anser övervägande skäl tala för att

förordningen utsträckes till att omfatta även handel med begagnade radiooch

televisionsapparater — ifrågasätter om man icke för undvikande av

onödig belastning av den legitima handeln främst beträffande dessa slag

av gods skulle kunna i författningen göra undantag för bytesaffärer. Att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1963

19

eu liknande tanke på sin tid avvisades under förarbetena till förordningen

anser länsstyrelsen knappast i och för sig nu böra tillmätas avgörande betydelse.

Sveriges hantverks- och industriorganisation kan icke förorda, att

detaljister och serviceverkstäder ålägges tillståndstvång, i vart fall icke för

sådan handel som avser inbyte av begagnad radio- eller televisionsapparat

i samband med försäljning av ny apparat. Föreningen Sveriges landsfiskaler

anser också det kunna ifrågasättas om icke undantag kan göras beträffande

inbytesaffärer. I fråga om sådana affärstransaktioner torde nämligen

icke föreligga samma behov av kontroll som beträffande enbart förvärv

av begagnade varor. Riksåklagarämbetet biträder icke föreningens

uppfattning. Sveriges radiohandlares riksförbund vill — ehuru ett genomförande

av förslaget är ägnat att medföra ytterligare arbete för handeln och

utan att förbundet är övertygat om att man kan nedbringa stölderna i

radio/TV-affärerna — icke motsätta sig förslaget beträffande begagnade

radio- och televisionsmottagare.

Tillgreppen av musikinstrument är icke så talrika, att handeln

med begagnade musikinstrument bör föras in under förordningen, menar

poliskammaren i Stockholm, vars uppfattning härutinnan delas av överståthållarämbetet.

I ett par remissyttranden ifrågasättes om anledning finns att bibehålla

regleringen beträffande lump- och textilavfall, eftersom stölder

av sådan egendom lär vara ovanliga och värdet av godset är obetydligt.

Förordningens tillämpning på tackor av järnskrot finner industriförbundet

icke påkallad, då dylika tackor endast torde kunna framställas

vid större anläggningar och således regelmässigt förvärvas från fast etablerade

företag. Det torde vara till fyllest, om förordningen göres tillämplig

på tackor av »icke-järnmetall».

Några remissorgan föreslår att ytterligare varugrupper medtages i förordningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län nämner elektriska rakapparater,

vilka enligt uppgift från polishåll ofta är föremål för brott. Riksåklagarämbetet,

länsstyrelsen i Stockholms län och föreningen Sveriges landsfiskaler

uttalar sig för att regleringen skall gälla även handborrmaskiner, handslipmaskiner

och liknande maskindrivna handverktyg, som numera i betydande

utsträckning användes inom byggnadsverksamheten och i ökad

omfattning tillgripes. I godsregistret hos statens kriminaltekniska anstalt

har under åren 1952—62 registrerats minst 1 200 stulna bandspelare och

minst 400 stulna symaskiner och anstalten anser det därför lämpligt att

också sådana föremål upptages i förordningen.

Den föreslagna utvidgningen av begreppet rörelse tillslyrkes särskilt

av länsstyrelsen i Norrbottens län, som är övertygad om att förordningens

syfte väsentligt främjas genom ändringen, och Stockholms handelskammare,

vilken finner de för en utvidgning redovisade skälen bärande. Sveriges

hantverks- och industriorganisation framhåller å sin sida att det är

ett väsentligt intresse för metallgjuterierna att även framdeles få fritt välja

sina inköpskällor. Att fall förekommit, där olovligt tillgripet gods avytt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1963

rats till mindre gjuteriföretag utgör enligt organisationens mening ej tillräckligt

motiv för att ålägga dessa företag att söka tillstånd att idka skrothandel,

vilket skulle innebära att en hel bransch belastas med särskilda

föreskrifter beträffande bokföring m. m. trots att vederbörande endast

till mycket ringa del driver sådan inköpsverksamhet som förordningen

avser. Under alla förhållanden bör bestämmelserna utformas så, att gjuteriföretagen

fritt får köpa skrot från andra industrier och liknande företag.

Enligt Svensk industriförening sker inköp av järn- och annat metallskrot

vanligen från andra industrier eller från fast skrothandel. Den direkta

betydelsen av ändringsförslaget är därför icke så stor för föreningens

medlemmar. En ändring kan däremot ha en icke oväsentlig indirekt

betydelse, något som sammanhänger med att stora mängder av gods, varom

här är fråga, uppkommer vid företagens tillverkning och att det vid avyttringen

härav givetvis är av stor betydelse att så höga priser som möjligt

erhålles. Om industriföretag icke skulle få köpa sådant gods från uppköpare

utan att iaktta bestämmelserna för fast skrothandel kommer troligen

den handel med skrot, som icke sker direkt mellan företagen, att

nästan undantagslöst ske via fast skrothandel, eftersom företagen antagligen

icke är villiga att underkasta sig besvär med ansökan om tillstånd

och iakttagande av övriga bestämmelser som gäller för fast skrothandel.

Följden härav skulle troligen bli att den fasta skrothandeln erhöll en monopolställning,

som ur bl. a. prissättningssynpunkt måste anses mindre

önskvärd. Med hänsyn härtill och då viss möjlighet till kontroll av uppköpare

föreligger anser föreningen att rörelse, i vilken från uppköpare

förvärvat gods industriellt utnyttjas, icke bör åläggas att följa förordningens

bestämmelser om fast skrothandel. Däremot anser sig föreningen med

hänsyn till det kriminalpolitiska intresset böra tillstyrka förslaget i vad

avser inköp från allmänheten.

2. Tillstånd för uppköpare

Promemorian. De mindre goda erfarenheter som i vissa avseenden gjorts

under den tid förordningen varit i tillämpning har väsentligen gällt uppköpare

och av sådana bedriven verksamhet. Av olika skäl förekommer

det, att uppköpartillstånd icke utnyttjas, i vart fall ej kontinuerligt. Det

förtjänar nämnas, att enligt ett hos Skrotbranschens nämnd fört register

antalet »skrottillstånd» för uppköpare utgör drygt 3 600; motsvarande

siffra för den fasta handeln är drygt 1 100. Ett väsentligt skäl för en tidsbegränsning

av tillstånden för uppköpare är enligt promemorian att med

jämna mellanrum kontroll och omprövning kan ske och i samband därmed

inaktuella tillstånd bortfalla. Vid en avvägning har en tillståndsperiod

om högst tre år ansetts lämplig. Det torde icke bli särskilt betungande

för polismyndigheterna — och ej heller för vederbörande uppköpare —

med ett återkommande tillståndsförfarande. I det stora flertalet fall lär f. ö.

myndigheternas befattning med omprövningsärenden kunna ske i förenk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1963

lad form. Måhända kan det, åtminstone hos polismyndigheter med ett

större antal tillstånd, visa sig praktiskt att under en övergångsperiod bestämma

giltighetstiden så, att tiderna för tillstånden småningom överlag

sammanfaller exempelvis till kalenderår. På så sätt torde efter hand handläggningen

av ärendena kunna koncentreras till en kortare period under

året. — Bättre kontrollmöjligheter synes också erbjuda sig, om tillstånden

i princip erhåller en snävare lokal begränsning. Tillstånd för uppköparverksamhet

synes normalt böra omfatta ett eller flera polisdistrikt. Ur

kontrollsynpunkt torde det vidare vara praktiskt att tillståndsbevis för uppköpare

är försett med fotografi av innehavaren. — Det uppges stundom

ha förekommit, att skrothandlare, som innehaft och nyttjat upplagsställe

i sin verksamhet, arbetat med tillstånd som uppköpare; ibland har också

handlare innehaft rättigheter både som fast handlande och som uppköpare.

Till förekommande av att sådan blandad verksamhet förekommer har det

ansetts ändamålsenligt att föreslå att tillstånd för fast handel och för uppköparverksamhet

ej samtidigt får förekomma.

Yttrandena. Vad i promemorian föreslagits rörande uppköpartillstånden

har vid remissbehandlingen upptagits mycket positivt och endast föranlett

önskemål om vissa kompletteringar. I några yttranden föreslås sålunda

föreskrifter om att fotografi skall bifogas ansökan om tillstånd och att

tillståndsbevis skall medföras av uppköpare för att på begäran kunna uppvisas

för polisman. Ett par remissinstanser ifrågasätter, närmast med tanke

på merarbetet för polismyndigheterna, om tillstånden behöver tidsbegränsas;

i något yttrande föreslås en tillståndstid av fem år. Poliskammaren i

Stockholm konstaterar emellertid för sin del att den effektivare kontroll av

uppköparna, som en begränsning av tillstånden till tre år kommer att medföra,

mer än väl uppväger polismyndighetens merarbete med den återkommande

tillståndsprövningen. Enligt överståthållarämbetet synes det önskvärt

med en särskild föreskrift om skyldighet att återlämna tillståndsbevis,

då tillstånd återkallats, giltighetstiden utgått etc.

3. Föreståndareinstitutionen

Promemorian. Enligt 1947 års sakkunnigeförslag skulle, då anledning

därtill förelåg, varje rörelseidkare kunna medgivas rätt att anställa särskild

föreståndare för filial eller föreståndare, som skulle förestå rörelsen under

lid, då innehavaren eller förut tillsatt föreståndare var förhindrad att utöva

tillsyn över rörelsen. Om särskilda skäl förelåg, skulle myndigheten

äga ålägga näringsidkare att anställa sådan föreståndare. De sakkunniga

menade att genom en sådan ordning skötseln av handelsrörelserna skulle

befrämjas. En rörelseidkare, som hade flera butiker eller av någon orsak,

exempelvis sjukdom, ej kunde delta i rörelsens skötsel, hade mången gång

intresse av att få anställa föreståndare. Det syntes emellertid inte lämpligt

alt vid sjukdom eller annat hinder för innehavare eller föreståndare fixera

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

viss bestämd tid, efter vilken rörelseidkaren skulle vara tvungen att anställa

föreståndare eller ny sådan. Om rörelsen drevs i flera butiker, kunde

vidare förhållandena vara sådana, att innehavaren kunde utöva nödig

kontroll över samtliga butiker. Hänsyn borde tagas till omständigheterna

i varje särskilt fall och därför förordades den lösningen att myndigheten

fick avgöra, när föreståndare skulle anställas. I propositionen fann föredragande

departementschefen dock icke tillräckliga skäl förebragta för den

föreslagna utbyggnaden av föreståndareinstitutionen.

I promemorian påpekas, att avsaknaden av möjlighet att tillsätta ansvarig

föreståndare för filial eller avdelningskontor eller såsom ersättare för

rörelseidkaren vid sjukdom, resa eller annat förfall visat sig medföra

praktiska olägenheter. Detta hade f. ö. också lett till att någon polismyndighet

i dylika fall godkänt särskild föreståndare och rentav krävt att sådan

tillsattes, t. ex. då rörelsens innehavare under längre tid var frånvarande

på grund av utlandsresa eller av annat skäl. Från skrotbranschens sida har

framhållits, att då en rörelse drives med filialer på olika orter — vilket ej

är ovanligt — det måste vara av stor betydelse för lagstiftningens effekt i

fråga om upprätthållande av god ordning och förhindrande av handel med

stulet gods, att det på varje plats finns en ansvarig föreståndare. Denne

har en helt annan kontroll över personalen och verksamheten än den på

annan ort bosatte rörelseinnehavaren eller föreståndaren och måste få en

annan känsla av ansvar för rörelsens skötsel, om han enligt förordningen

kan göras till ansvarig föreståndare. De praktiska skäl, som befunnits föreligga

för en utbyggnad av föreståndareinstitutionen, har föranlett förslag

till komplettering av 6 § förordningen i huvudsaklig överensstämmelse med

det i 1947 års sakkunnigebetänkande framlagda förslaget.

Yttrandena. Den föreslagna utbyggnaden av föreståndareinstitutionen betraktas

i flera remissyttranden såsom önskvärd, ändamålsenlig och väl motiverad.

Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bör föreskrift om

vikarie för föreståndare med samma ansvar och skyldigheter som föreståndaren

vid förfall för denne vara obligatorisk. Viss tveksamhet rörande förslaget

har framförts endast av överståthållarämbetet, som understryker att

det synes vara av stor vikt att rörelseidkaren eller, då rörelsen bedrives av

bolag eller förening, föreståndaren i mesta möjliga mån bibehålies vid personligt

ansvar för rörelsens utövande. En uppdelning av det i förordningen

avsedda ansvaret för rörelsens bedrivande kan komma att verka splittrande

på företagsledarens intresse för uppgiften och föranleda honom att

mer eller mindre odelat ägna sig åt rörelsens ekonomiska vinstmöjligheter.

Lämplig avgränsning av företagsledarens straffrättsliga ansvar synes

föreligga. Ämbetet vill således förorda, att nuvarande bestämmelser om

föreståndarskap bibehålies oförändrade. Skulle en uppmjukning av reglerna

ändock anses behövlig, bör särskild föreståndare — eventuellt biträdande

föreståndare — få förordnas endast för filial å annan ort samt vid rörelse
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

idkarens eller ordinarie föreståndarens långvariga oförmåga att på grund

av sjukdom fullgöra sina uppgifter.

4. Övriga ändringar

Promemorian. Under hänvisning till att den föreskrivna tioåriga förvaringstiden

för affärsbok utan olägenhet men väl till fördel

för de fasta handlandena torde kunna förkortas, föreslås att tiden begränsas

till fem år.

Erfarenheten har enligt promemorian givit vid handen att i 20 § förordningen

angivna undantag från de särskilda föreskrifterna

för fasta handlande och uppköpare — avseende

bl. a. anteckning om bearbetning, förändring och avhändelse av inskrivet

gods -— alltjämt är motiverade vad gäller lump samt skrot, vilket väsentligen

består av järn. I fråga om annat skrot, d. v. s. det skrot som vanligen

benämnes metallskrot och som ej omfattar endast guld, silver och

platina, har det emellertid såväl från skrotbranschens organ som från polishåll

bestämt hävdats, att de särskilda föreskrifterna undantagslöst bör gälla.

Då en ändring i enlighet härmed ansetts ägnad att effektivisera kontrollen,

icke minst över uppköparverksamheten, upptager promemorieförslaget

bestämmelsen att undantagen från de särskilda föreskrifterna skall gälla

enbart textilavfall och lump samt skrot, vilket väsentligen består av järn.

I 6 § föreslagna ändringar rörande föreståndare har föranlett följdändringar

i 7 och 27 §§. Rörelseidkares underlåtenhet att ställa sig polismyndighets

åläggande att anställa föreståndare till efterrättelse har ej ansetts

motivera någon straffsanktion. I promemorian har i stället — liksom i

1947 års betänkande —- den ståndpunkten intagits, att sådan försummelse

från näringsidkarens sida bör aktualisera frågan om återkallelse av tillståndet.

De nya föreskrifterna föreslås träda i kraft den 1 januari 1964 med vissa

övergångsbestämmelser.

Yttrandena. Medan flera remissorgan uttryckligen biträder förslaget om

en förkortning av förvaringstiden för affärsbok hävdas

från ett par håll att, då tiden för åtalspreskription beträffande grov stöld

och grovt häleri är tio år och denna tid lämpligen bör överensstämma med

förvaringstiden, gällande bestämmelse bör bibehållas.

Förslaget om en begränsning av undantagen från de särskilda

föreskrifterna för fasta handlande och uppköpare

har i allmänhet tillstyrkts. Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler

anser förslaget i denna del — förutom vad som föreslagits rörande

tidsbegränsning av uppköpartillstånd, fotografi å tillståndsbevis samt

utvidgningen av begreppet rörelse — vara särskilt värdefullt för tillämpningen

av lagstiftningen och kontrollen av dess efterlevnad. Även polis
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

chefen i Trelleborg anser — icke minst på grund av lokala erfarenheter av

nackdelarna av nuvarande system — den föreslagna ändringen böra accepteras

med tillfredsställelse från polishåll. Enligt poliskammaren i Stockholm

synes dock ändringen böra begränsas till att avse endast uppköpare.

— Skånes handelskammare ifrågasätter, om icke metallskrot av annat slag

än sådant från ädla metaller bör undantagas från den förvaringsplikt under

sju dagar, varom stadgas i 16 § förordningen. De stora kvantiteter metallskrot

som omsättes kräver nämligen betydande utrymme, vilket särskilt i

de större städerna medför stora lagringskostnader. Detta jämte de kraftiga

prisfluktuationer som skrotet är underkastat tarvar en snabb omsättning

för att verksamheten skall bära sig. Enligt 21 § äger visserligen polismyndigheten

under vissa omständigheter bevilja befrielse från förvaringsplikten.

Om för detta speciella varuslag bestämmelsen ändrades därhän,

att polismyndigheten i stället i särskilda fall ägde föreskriva förvaringsplikt,

skulle emellertid utan tvivel uppnås en för branschen avsevärt mindre

betungande ordning utan att säkerhetskravet i alltför hög grad eftersattes.

Liknande synpunkter uttalas av Skrothandelns branschkommitté.

Departementschefen

I departementspromemorian har övervägts och föreslagits endast sådana

ändringar i skrothandelsförordningen, som på grundval av erfarenheterna

under de år förordningen varit i tillämpning ansetts särskilt påkallade. Förslaget

har upptagits positivt vid remissbehandlingen. Ett flertal remissorgan,

bland dem polismyndigheter, köpmannaorganisationer och de flesta

handelskammare, har uttryckligen anslutit sig till ändringsförslaget. Även

jag kan i huvudsak biträda detta.

Vad till en början angår frågan om utvidgning av förordningens tillämpningsområde

må understrykas, att lagstiftningen huvudsakligen syftar till

att motverka egendomsbrottsligheten genom att förhindra eller försvåra

avsättningen av olovligen åtkommet gods men att intresset härav självfallet

måste vägas mot intresset av att den legitima handeln icke i onödan

försvåras. Vid den avvägning som sålunda måste ske och som innebär att

viss återhållsamhet bör iakttagas när det gäller att hänföra nya varugrupper

under förordningen har jag icke funnit tillräckliga skäl föreligga

att, såsom i några remiss3rttranden förordats, nu medtaga andra varuslag

än dem som föreslagits i promemorian. En viss begränsning av förslaget

härutinnan synes mig i stället motiverad. Innan jag övergår till att behandla

detta spörsmål, vill jag emellertid framhålla, att begagnade m opeder

och utombordsmotorer otvivelaktigt bör föras in under

författningen samt att skodon bör kunna utgå. Även om, såsom från

något håll påpekats, stölder av lump numera icke är särskilt vanliga, finner

jag ej anledning att nu föreslå någon ändring på denna punkt. Tilllägget

»t e x t i 1 a v f a 11» har närmast terminologisk innebörd och avser

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

25

ej någon förändring i sak. Behov har visat sig föreligga av att såsom skrot

behandla också tackor av skrot men i likhet med Sveriges industriförbund

anser jag den begränsningen kunna göras att hit hänföres endast

tackor, som framkommit genom nedsmältning av annat skrot än järnskrot.

Den föreslagna utvidgningen till motorfordon, avsedda för

demontering eller skrotning, har i promemorian i första hand

motiverats med önskemålet om att uppnå bättre och effektivare kontroll

över förfarandet med utrangerade bilar och de s. k. bilkyrkogårdama. Såsom

framhållits rid remissbehandlingen ligger det med förslaget avsedda

ändamålet utanför förordningens egentliga syfte. Det må även påpekas att

utredningar pågår i syfte att sanera handeln med begagnade bilar och att

lösa bilskrotningsproblemet. Med hänsyn härtill är jag icke beredd att biträda

förslaget.

Förslaget beträffande skriv- och räknemaskiner, radio- och

televis ionsapparater samt musikinstrument har av det

stora flertalet remissinstanser tillstyrkts eller lämnats utan erinran. På

något håll har en negativ eller tveksam ståndpunkt intagits när det gäller

radio- och telerisionsapparater samt musikinstrument. För egen del anser

jag avgörande rikt böra fästas vid den kraftigt ökade stöldfrekvensen i

fråga om dessa föremål. Det får därför från kriminalpolitiska synpunkter

anses vara ett vägande intresse att den handel, som kan komma att ta befattning

med olovligt tillgripet gods av dessa slag, kommer under kontroll.

Beträffande musikinstrument vill jag med anledning av vad som framförts

från poliskammaren i Stockholm tillägga att de samlade erfarenheterna

pekar på behovet av en bättre kontroll av handeln med begagnade instrument.

Det bör emellertid — såsom framhållits under remissbehandlingen

— beaktas att en livlig omsättning inom nu ifrågavarande varugrupper,

främst beträffande radio- och telerisionsapparater, äger rum i den reguljära

handeln under sådana förhållanden att man icke har att räkna med

någon nämnvärd risk för att den skall främja avsättningen av brottsligt

åtkommet gods. Jag syftar på den handel med begagnade föremål, som

uteslutande avser föremål som tages i utbyte i samband med försäljning

av nya varor. För att icke onödigtvis betunga denna typ av handel med begagnade

föremål vill jag förorda att promemorians förslag genomföres

med den jämkningen att undantag göres för sådan handel som uteslutande

avser objekt som tages i vederlag vid försäljning av nya föremål.

Den föreslagna utvidgningen av förordningen till att avse även rörelse,

i vilken från allmänheten eller uppköpare förvärvat

gods industriellt utnyttjas, synes vara av behovet påkallad.

Utvecklingen utvisar att möjligheten att avsätta olovligen tillgripet gods

utan särskild kontroll till här berörda företag utnyttjas i allt större utsträckning.

De invändningar som gjorts i ett par remissyttranden och de olägenheter

som må uppstå för vissa företagare synes mig därför icke utgöra till
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1963

räckliga skäl att frångå förslaget. Emellertid föreslår jag i förtydligande

syfte den jämkningen att bestämmelsen skall avse gods som förvärvas från

annan än fast handlande eller industriföretag.

Promemorians förslag om skärpta föreskrifter rörande uppköpare — bl. a.

tidsbegränsning av tillstånden — har tillkommit i syfte att möjliggöra en

förbättrad övervakning av den verksamhet som bedrives av skrotuppköpare.

Förslaget har vid remissbehandlingen genomgående tillstyrkts. Den

förordade skärpta kontrollen synes mig erforderlig med hänsyn till att tillgreppsbrotten

i fråga om metallskrot fått allt större utbredning. Förslaget

föranleder i övrigt ingen annan kommentar från min sida än att jag funnit

skäl till vissa kompletteringar i enlighet med förslag, vilka framförts

i remissuttalanden. Det följer av förordningens reglering att en rörelseidkare

vid handel med begagnat gods är antingen fast handlande eller uppköpare.

Därför bör självfallet icke förekomma att den som har tillstånd

såsom fast handlande samtidigt har tillstånd såsom uppköpare eller omvänt.

Det torde få åvila tillståndsmyndigheterna att iakttaga detta vid tillståndsgivningen.

Någon uttrycklig föreskrift härom i förordningen anser

jag icke erforderlig.

Förslaget om utbyggnad av föreståndareinstitutionen har av remissinstanserna

i allmänhet godtagits. Vissa invändningar har emellertid framförts

av överståthållarämbetet, som förordar att gällande ordning bibehålies

eller i vart fall att den föreslagna möjligheten att förordna särskild föreståndare

begränsas till fall där fråga är om filial på annan ort eller om

rörelseidkarens eller ordinarie föreståndarens långvariga oförmåga att på

grund av sjukdom fullgöra sina uppgifter.

De synpunkter som ämbetet anfört om olägenheterna av en uppdelning

av ansvaret för skrothandelsrörelsen på flera personer anser jag värda understrykas.

Det kan emellertid icke bortses från att i vissa fall tillsynen

över handeln kan väsentligt gynnas av att föreståndare tillsättes vid t. ex.

en filial. Möjlighet att förordna föreståndare bör även stå till buds vid långvarigt

förfall för rörelseidkaren. Den föreslagna bestämmelsen bör dock

utnyttjas med återhållsamhet så att föreståndare tillsättes endast då ett

påtagligt behov föreligger. Såsom föreslagits i promemorian bör polismyndigheten

avgöra huruvida särskild föreståndare skall få tillsättas. Jag utgår

ifrån att nyssnämnda synpunkter kommer att tillbörligt bearbetas vid den

prövning som sålunda åvilar polismyndigheterna. Jag biträder även förslaget,

att polismyndighet i särskilda fall skall kunna ålägga rörelseidkare att

anställa föreståndare.

Då förvaringstiden för affärsbok lämpligen bör sammanfalla med gällande

tider för åtalspreskription är jag icke benägen att föreslå en förkortning

av förvaringstiden från tio till fem år. Däremot biträder jag vad som

föreslagits rörande begränsning av undantagen från de särskilda föreskrifterna

för fasta handlande och uppköpare med den jämkningen att undantagen

bör avse textilavfall, lump och järnskrot. Jag har dock icke funnit

anledning tillmötesgå önskemål som uttryckts av ett par remissorgan om

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1963

ändring av reglerna i 16 § om förvaringsplikt för vissa slag av skrot. Möjlighet

föreligger enligt 21 § till speciella undantagsbestämmelser och därigenom

torde de framställda önskemålen, om skäl föreligger, kunna uppfyllas.

Sakändringarna har föranlett vissa följdändringar och komplettering

av ansvarsbestämmelserna. De nya reglerna torde böra träda i kraft den

1 juli 1964. Tillstånd som utfärdats för fasta handlande enligt tidigare bestämmelser

bör gälla även efter de nya reglernas ikraftträdande. Däremot

är ofrånkomligt att uppköpares tillstånd förnyas enligt den nya ordningen.

Av praktiska skäl synes dock tidigare utfärdade tillstånd för uppköpare

böra gälla t. o. m. utgången av år 1964. För att underlätta övergången till

den nya ordningen för såväl branschen som de tillämpande myndigheterna

synes lämpligt att utvidgningen av förordningens tillämplighet till nya

varugrupper icke undantagslöst skall påkalla nytt tillståndsförfarande. Det

synes sålunda lämpligt att tillstånd, som meddelats enligt äldre bestämmelser

och avser annat metallskrot än järnskrot, utan vidare efter ikraftträdandet

av den nya förordningen får avse även tackor av sådant skrot.

Likaledes synes det önskvärt att tillstånd att driva handel med cyklar

sedan den nya förordningen trätt i kraft även omfattar handel med mopeder.

Jag förordar därför att till författningen fogas övergångsbestämmelser

av angivet innehåll.

I enlighet med det nu anförda har inom handelsdepartementet upprättats

förslag till förordning om ändring i förordningen den 29 december

19W (nr 723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods. Riksdagens

yttrande torde böra inhämtas över detta förslag. Jag har intet att

erinra mot att ärendet avgöres av riksdagen senare än under pågående

vårsession.

Hemställan

Föredraganden hemställer, att det inom handelsdepartementet upprättade

förslaget till förordning om ändring i förordningen den 29 december

1949 angående handel med skrot, lump och begagnat gods måtte genom

proposition föreläggas riksdagen för yttrande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. Thomas Stensson

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630586

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:355 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser rörande kioskhandel med livsmedel. a1 i texten
  2. 2LU 1963:68 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 29 december 1949 angående handel med skrot, lump oc s. 1 i texten
  3. 2LU 1963:59 Andra lagutskottets memorial nr 59 år 1963 s. 2 i texten