Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 20 december 1957 (nr 684) om betalningsväsendet under krigs förhållanden, m. m

1963-05-03 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:169, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 20 december 1957 (nr 684) om betalningsväsendet under krigs förhållanden, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

1

Nr 169

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 20 december 1957 (nr

684) om betalningsväsendet under krigs förhållanden,

m. m.; given Stockholms slott den 3 maj 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 20

december 1957 (nr 684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden, och

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas vissa förslag rörande planläggningen för betalningsväsendet

under krigsförhållanden. I anslutning härtill föreslås sådan

ändring i lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden, att

Kungl. Maj :t under dylika förhållanden skall äga dels meddela vissa från

postgiroförordningen avvikande bestämmelser, dels föreskriva skyldighet

för riksbanken att inlösa vissa postala utbetalningshandlingar, utfärdade

även av annan än statsmyndighet, samt skyldighet för statlig myndighet att

mottaga sådana handlingar som likvid vid inbetalningar.

Det direkta ansvaret för beredskapsplaneringen på bank- och betalningsväsendets

område föreslås i propositionen överflyttat från överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap till riksbanken.

1 liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 169

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 20 december 1957 (nr 684) om betalnings*

väsendet under krigsförhållanden

Härigenom förordnas, att i lagen den 20 december 1957 om betalningsväsendet

under krigsförhållanden skall införas en ny paragraf, benämnd

3 a §, av nedan angiven lydelse samt att 4 § skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 a §.

Befinner sig riket i krig, äger Konungen,

efter hörande där så är möjligt

av fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret, meddela

av förhållandena påkallade bestämmelser

att gälla i stället för vad

som finnes stadgat i 5 § förordningen

den 11 juli 192b (nr 378) angående

postgirorörelse.

Vid krigsfara, vari riket befinner

sig, så ock eljest under utomordentliga

förhållanden, föranledda av krig

eller krigsfara, vari riket befunnit

sig, äger Konungen, efter hörande av

fullmäktige i riksbanken och fullmäktige

i riksgäldskontoret, meddela

bestämmelser som i första stycket

avses.

4 §■

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möjligt

av fullmäktige i riksbanken, förordna

att riksbanken skall vara skyldig

inlösa sådant av statsmyndighet utfärdat

utbetalningskort och direktutbetalningskort,

som är avsett att användas

i postgirorörelsen, samt

att riksbanken skall vara skyldiginlösa

för postgirorörelsen avsedda utbetalningskort

och direktutbetalningskort,

som utfärdats av statsmyndighet,

kommunalmyndighet, allmän försäkringskassa

eller sådan annan postgirokont

oinnehav are, som erhållit

medgivande att verkställa utbetalning

medelst direktutbetalningskort, samt

att kort som här avses skall mottagas såsom likvid vid betalning till statlig

myndighet.

Vid krigsfara —--stycket avses.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 maj

1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om viss ändring i beredskapslagstiftningen

samt anför därvid följande.

1. Inledning

Jämsides med den fortlöpande beredskapsplanläggningen på totalförsvarets

olika områden har alltsedan andra världskrigets slut en kontinuerlig

översyn och komplettering skett av den administrativa försvarsberedskapen.

Ett led i arbetet härmed utgjorde den utredning av vissa frågor rörande beredskapsorganisationen

inom finansdepartementets verksamhetsområde, som

under åren 1954—1955 utfördes av numera kammarrättsrådet S. F. von

Otter.

Utredningsmannen verkställde bl. a. en översyn av planläggningen av betalningsväsendet

och penningmedelsförsörj ningen under krigsförhållanden

och överlämnade den 20 juni 1955 en promemoria med förslag till allmänna

riktlinjer för underlättande av utbetalningsväsendet m. m. under krig. Med

ledning av de remissyttranden, som avgavs över promemorian, i vilken förutsattes

att Kungl. Maj :t i händelse av krig hade erforderliga fullmakter att

reglera förhållandena inom betalningsväsendets område, företogs inom finansdepartementet

en överarbetning av utredningsmannens förslag. I anslutning

därtill skedde en genomgång av de fullmaktslagar, som gällde under

andra världskriget och tiden närmast därefter, för att klarlägga, huruvida

i beredskapssyfte en motsvarande lagstiftning borde genomföras redan

i fredstid. Som ett resultat av detta arbete framlades till 1957 års riksdag

förslag till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdepartementets

verksamhetsområde (prop. 1957:176). Sedan propositionen

bifallits av riksdagen, utfärdades bl. a. lagen den 20 december 1957

(nr 684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden. Enligt denna lag,

som inte är tidsbegränsad, äger Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar

fl Bitxang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 169

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

dels meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och

bankrörelse m. m. samt meddela de från myntlagen avvikande bestämmelser,

som kan bli påkallade, dels föreskriva skyldighet för riksbanken

att inlösa vissa av statsmyndighet utfärdade postala utbetalningshandlingar

och skyldighet för statlig myndighet att mottaga sådana handlingar som likvid

vid inbetalningar.

Till den nämnda propositionen var såsom bilaga fogat ett förslag till kungörelse

med vissa föreskrifter angående tillämpningen av den föreslagna

lagen. I propositionen uttalades att avsikten var att iordningställa tillämpningsföreskrifter

till lagen, utformade i huvudsaklig överensstämmelse med

det utarbetade kungörelseförslaget, och att redan det nämnda förslaget borde

kunna ligga till grund för myndigheternas fortsatta planläggningsarbete.

Enär det kunde förutsättas, att under detta arbete vissa frågor skulle uppkomma,

vilka borde regleras i tillämpningsföreskrifterna, underrättades sedermera

berörda myndigheter om att någon slutgiltig överarbetning av det

till propositionen fogade förslaget till sådana föreskrifter tills vidare inte

skulle komma att ske.

I september 1961 uppdrogs åt en arbetsgrupp inom finansdepartementet,

bestående av t. f. kanslirådet i departementet N. O. Lindberg, tillika ordförande,

bankokommissarien i riksbanken G. Å. Gustafsson, avdelningsdirektören

hos överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap C. R. G. Högberg

samt avdelningschefen hos generalpoststyrelsen P. E. Å. Törnqvist, att verkställa

utredning rörande betalningsväsendet under krigsförhållanden m. in.

Byråchefen hos riksrevisionsverket S. O. Säfström utsågs att deltaga i utredningsarbetet

såsom expert. Arbetsgruppen överlämnade den 7 december

1962 en promemoria med förslag rörande betalningsväsendet under krigsförhållanden

m. m. (stencilerad).

Arbetsgruppens huvuduppgift har varit att överarbeta det föreliggande

förslaget till kungörelse med vissa föreskrifter angående tillämpningen av

lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden. I samband härmed

har arbetsgruppen behandlat en rad spörsmål, som rör penningmedelsförsörjningen

och betalningsväsendet vid krig. Till promemorian har fogats

två av gruppen utarbetade författningsförslag, nämligen förslag till lag angående

ändring i lagen den 20 december 1957 (nr 684) om betalningsväsendet

under krigsförhållanden och förslag till kungörelse med vissa föreskrifter

angående tillämpningen av sistnämnda lag.

I anslutning till sin behandling av frågor rörande betalningsväsendet

under krig har arbetsgruppen vidare framlagt förslag i fråga om dels handhavandet

av beredskapsplaneringsansvaret på bank- och betalningsväsendets

område, dels viss omläggning av det statliga betalningssystemet under fredstid.

över arbetsgruppens promemoria har yttranden avgivits av fullmäktige i

riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning,

socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsverket,

generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret, mynt- och juste
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

5

ringsverket, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, statens krigsförsäkringsnämnd,

riksrevisionsverket, statens jordbruksnämnd, överstyrelsen för

ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus,

Örebro, Jämtlands samt Norrbottens län, civilbefälhavarna i första, tredje,

fjärde och femte civilområdena, Sveriges jordbrukskasseförbund, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Försäkringskasseförbundet,

Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen

och Sveriges Kreditbank. Civilbefälhavaren i andra civilområdet har

såsom eget yttrande åberopat det yttrande, som avgivits av länsstyrelsen i

Jämtlands län.

Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats utlåtanden från Stockholms

stadskollegium och chefen för krigslänsstyrelsens för Stockholms stad och

län kameralsektion, vid länsstyrelsens i Norrbottens län yttrande utlåtanden

från länets landstings förvaltningsutskott och Luleå stad samt vid civilbefälhavarens

i fjärde civilområdet yttrande utlåtande från den försörjningssakkunnige

i civilbefälhavarens krigskansli.

Jag anhåller att nu få anmäla detta ärende.

2. Tillämpningsföreskrifter till lagen om betalningsväsendet

under krigsförhållanden

Arbetsgruppen

Arbetsgruppen erinrar inledningsvis om den under åren 1954—1955 verkställda

utredningen rörande planläggningen av betalningsväsendet och penningmedelsförsörj

ningen under krigsförhållanden och om de förslag till

åtgärder och föreskrifter, som framlades i samband därmed. Dessa förslag

har utgjort grundvalen för gruppens fortsatta utredning i ämnet. Arbetsgruppen

har vid sina överväganden ägnat huvudintresset åt penningmedelsförsörjningen

i stort och åt det statliga betalningssystemet under krigsförhållanden.

De olika förslag gruppen framlagt i anslutning härtill överensstämmer

i allt väsentligt med de vid den tidigare utredningen uppdragna

riktlinjerna för planläggningen på dessa områden. Arbetsgruppen har emellertid

även undersökt möjligheterna till medverkan från statens sida i syfte

att underlätta kommunala myndigheters och allmänna försäkringskassors

betalningar under krig och har vidare tagit upp vissa spörsmål, som äger

samband med det enskilda näringslivets och allmänhetens möjligheter att

under krig genomföra betalningar m. m. Dessa frågor behandlades endast

i mindre utsträckning eller — vad sistnämnda spörsmål beträffar — berördes

blott flyktigt vid den tidigare utredningen. Som framgår av det följande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

har arbetsgruppen funnit viss reglering i förväg önskvärd när det gäller statlig

medverkan till förmån för kommunala myndigheters, allmänna försäkringskassors

och vissa enskilda företags betalningsverksamhet under krig.

Arbetsgruppen framhåller, att de förslag till ytterligare planläggningsåtgärder

och -föreskrifter, som framlägges i promemorian, har till främsta

syfte att möjliggöra upprätthållande av verksamheten på betalningsväsendets

område under det inledande skedet av ett krig, då förbindelser av olika

slag är ansträngda och i flera fall kanske helt avbrutna och då svårigheterna

i samband med samhällets omställning till krigsförhållanden fortfarande är

starkt kännbara. Ett system, som avses möjliggöra nödvändiga betalningstransaktioner

i de svårbemästrade situationer, som kan uppstå i ett sådant

läge, måste främst kännetecknas av en långt driven enkelhet. Det bör dessutom

så litet som möjligt skilja sig från det i fred tillämpade. Då det bl. a.

från psykologisk synpunkt är av betydelse, att brist på pengar inte uppstår,

måste systemet kompletteras med åtgärder till tryggande av att penningmedel

finns tillgängliga i landets skilda delar.

Beredskapsåtgärderna avseende penningmedelsförsörjningen

bör enligt arbetsgruppens mening främst syfta till att säkra tillgången på

sedlar och mynt i omedelbar anslutning till ett krigsutbrott, då efterfrågan

på penningmedel sannolikt blir större än normal och erforderliga penningtransporter

kan beräknas bli försvårade av kommunikationsstörningar.

Planläggningen för penningmedelsförsörjningen bör därför i första hand

inriktas på en decentraliserad lagring av sedlar och mynt.

Med hänvisning till risken för att silver- och bronsmynt kan komma att

undandras marknaden under krig uttalar arbetsgruppen, att beredskapsvärdet

av lager av skiljemynt troligen skulle vara högre, om lagren innehöll

mynt med lågt metallvärde. Någon fredstillverkning av särskilda krigsmynt

förordas dock inte. Gruppen framhåller, att skäl inte skulle finnas att tillverka

dylika mynt, om redan de för fredsbruk avsedda mynten tillverkades

med lågt metallvärde, och erinrar om att mynt- och justeringsverket i skrivelse

till finansdepartementet den 14 november 1962 föreslagit en översyn av

myntlagstiftningen. I skrivelsen har bl. a. framhållits, att man därvid bör

diskutera en övergång från silverlegering till andra och billigare myntmetaller.

Arbetsgruppen erinrar vidare om den beredskapsplanläggning, som bedrives

inom riksbanken på penningförsörjningsområdet och uttalar, att vad

gruppen erfarit om denna inte givit gruppen anledning framlägga förslag

om ytterligare åtgärder utöver de redan vidtagna eller planerade.

Under en kortare krigsperiod anses inte mycket stå att vinna genom tillverkning

av penningmedel; tillverkningskapaciteten väntas vara så låg i förhållande

till efterfrågan, att produktionen skulle sakna nämnvärd betydelse

jämfört med lagerhållningen. Vid ett krig av längre varaktighet kan det däremot,

menar arbetsgruppen, vara av vikt att tillverkning i någon form kom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

mer till stånd. Då det inte anses möjligt att i en krigssituation evakuera sedeltryckeriets

och myntverkets hela maskinpark, har gruppen funnit det

mest ändamålsenligt från beredskapssynpunkt, att redan fredstillverkningen

förlägges till en mindre utsatt plats än den nuvarande. Gruppen erinrar om

att frågan om en omlokalisering av bl. a. sedel- och mynttillverkningen för

närvarande överväges av lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet

och framhåller, att — i avvaktan på utredningens ställningstagande i

denna fråga — en decentraliserad lagring kan ske av halvfabrikat för mynttillverkning,

s. k. myntplattar. Av dylika skulle mynt kunna tillverkas under

krig med användande av präglingsmaskiner, som utflyttats från myntverket

under ett tidigt stadium av en krissituation. Härutöver kan — då det för

närvarande inte anses vara möjligt att reservera och utanför Stockholm beredskapsuppställa

för sedel- och mynttillverkning erforderliga specialmaskiner

— i dagens läge planläggningen för tillverkning under krig av penningmedel

endast omfatta förberedande åtgärder, som syftar till att göra det

möjligt att vid krig utgiva provisoriska betalningsmedel, vilkas framställande

inte förutsätter tillgång till specialmaskiner av nyss nämnt slag.

I ett centralt avsnitt av promemorian behandlar arbetsgruppen frågan om

val av system för de statliga betalningarna under krig. I syfte att

vinna största möjliga stadga och enhetlighet i statsmyndigheternas kassaväsen

förordar gruppen en ordning, där myndigheterna hänvisas till att i

första hand och så länge det visar sig vara möjligt utnyttja ett och samma

betalningssätt. En dylik ordning anses vidare vara mest tillfredsställande

från kontrollsynpunkt. Arbetsgruppen föreslår, att det statliga betalningssystemet

vid krig skall i första hand baseras på postgirorörelsen. Postgirosystemet

anses fylla rimliga krav i avseende på funktionssäkerhet och bokföringskapacitet

under lcrigsförhållanden, och gruppen påpekar, att man

genom att välja postgiroalternativet som primärt system för de statliga betalningarna

bygger vidare på den fredstida ordningen och att statsmyndigheternas

kassarörelse därför utan större omgång kan ställas om till krigsförhållanden.

Transaktioner berörande statsverkets checkräkning i riksbanken skall enligt

förslaget företrädesvis verkställas över för denna räkning upplagda centrala

postgirokonton. Medel, som inbetalas till de statliga huvudförvaltningarnas

postgirokonton för inbetalningar, överföres för närvarande till ett riksbankens

postgirokonto för insättning på statsverkets checkräkning i banken.

Arbetsgruppen förordar en motsvarande ordning redan i fredstid även för

överföringarna från statsverkets checkräkning i riksbanken till huvudförvaltningarnas

postgirokonton för utbetalningar och föreslår, att för ändamålet

upplägges särskilda centrala postgirokonton för statsverkets checkräkning

i riksbanken. Härigenom skulle övergång från freds- till krigsförhållanden

i detta avseende kunna ske utan förändringar i den invanda arbetsrutinen

hos myndigheterna. Vidare skulle man redan under fredstid kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

draga fördel av den administrativa förenkling ett genomförande av förslaget

innebär.

Statsmyndigheterna — huvudförvaltningarna samt andra myndigheter,

som av generalpoststyrelsen efter samråd med vederbörande huvudförvaltning

erhållit rätt därtill — föreslås skola få använda s. k. direktutbetalningskort.

Denna rätt kombinerad med möjlighet att använda utbetalningskort,

som inte behöver insändas till postgirokontoret (postgiroavdelning)

för bokföring, innan de expedieras till betalningsmottagarna, är avsedd att

göra myndigheterna mindre beroende av post- och teleförbindelser vid deras

betalningar än de är i fredstid. Till ett minskat beroende av dessa förbindelser

bidrager även arbetsgruppens förslag, att huvudförvaltnings postgirokonto

skall kunna överdragas under krigsförhållanden. Gruppen förutsätter,

att underskott, som uppstår på huvudförvaltnings postgirokonto till

följd av överdragning, utan onödigt dröjsmål täckes genom myndighetens

försorg. Statsmyndighet föreslås vidare skola tillerkännas viss prioritet när

det gäller utnyttjande vid postgiroavdelning av belopp, som är bokfört på

dess konto vid postgirokontoret.

Som nyss nämnts föreslås statsmyndigheterna skola i första hand anlita

postgirorörelsen för sina betalningar under krig. I frågan om eventuell rätt

för myndigheterna att när läget så kräver utnyttja även andra betalningsvägar

föreslår arbetsgruppen, att möjlighet beredes myndigheterna att för

sin kassarörelse öppna checkräkning i penninginrättning. Denna rätt bör

enligt gruppens mening få tagas i anspråk av statsmyndighet, som har eget

postgirokonto, då krigshändelser föranleder, att myndigheten inte på ett

tillfredsställande sätt kan använda detta för inbetalningar eller utbetalningar.

När det gäller frågan om kommunala myndigheters och allmänna

försäkringskassors betalningar under krig, framhåller

arbetsgruppen, att många av dessa organ torde komma att utöva en

avsevärt mer omfattande ekonomisk verksamhet under krig än i fred.

Vad beträffar kommunernas ekonomiska verksamhet vid krig erinrar

gruppen om vissa förslag i hithörande frågor, som framlagts av kommunalrättskommittén,

socialberedskapskommittén och 1954 års värnpliktsavlöningsutredning.

Kommunalrättskonnnittén har funnit skäl tala för att kostnaderna

för totalförsvarsverksamheten genom kommunerna i betydande utsträckning

skall bäras av alla gemensamt. Inkvarteringskommunernas kostnader

för verksamhet till förmån för utrymda från andra orter bör enligt

kommittén i huvudsak helt ersättas av statsmedel. Förskott av statsmedel

för dessa kostnader anses böra kunna utges av vederbörande länsstyrelse,

som även bör ha att påfylla anslagen allteftersom redovisning sker. I fråga

om kostnader för viss annan kommunal verksamhet anför kommittén, att

möjligheter bör finnas för hårt drabbade kommuner att å conto — lämpligen

från länsstyrelsen —- erhålla medel från statligt håll.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

Den av socialberedskapskommittén föreslagna s. k. krigshjälpen skall enligt

kommitténs förslag i princip administreras av kommunerna, och för

kostnader för utgiven krigshjälp skall kommun äga erhålla ersättning av

statsmedel. Statsbidraget föreslås fastställt av vederbörande länsstyrelse, som

även skall ha att till kommun utanordna förskott å sådant statsbidrag.

Enligt förslag av värnpliktsavlöningsutredningen skall familjebidragsförordningen

träda ur kraft, då den av socialberedskapskommittén föreslagna

lagen om krigshjälp tillämpas och i stället för familjebidrag utgå krigshjälp

till värnpliktigs (civilförsvarspliktigs m. fl.) hustru och minderåriga barn.

Med hänsyn bl. a. till de anförda exemplen på arbetsuppgifter, som för

kommunernas del föreslagits skola tillkomma vid krig, måste det enligt arbetsgruppens

mening antagas, att kommunala myndigheter i vissa situationer

får en mångfald uppgifter av närmast statlig karaktär. Detta anses gälla

även för landstingskommunerna. Gruppen pekar särskilt på dessas betydande

uppgifter inom sjukvården. Krigssjukvårdslagen ålägger vederbörande

lredshuvudman att svara för verksamheten i krig på detta område. Staten

kommer jämlikt lagens bestämmelser att primärt bestrida kostnaderna i krig

för det allmänt civila medicinalväsendet. Ehuru detta således då till stor

del kommer att liksom i fred bedrivas av kommunala organ (landsting och

landstingsfria städer), blir finansieringen av detsamma väsentligen en statlig

angelägenhet.

Arbetsgruppen räknar med att ytterligare arbetsuppgifter även kan komma

att läggas på de allmänna försäkringskassorna i krig — under alla förhållanden

kommer enligt gruppens mening verksamheten vid sådana kassors

kontor inom inkvarteringsområdena att svälla ut — och framhåller att

de får att ombesörja övervägande statliga förvaltningsuppgifter.

Oavsett statsmakternas ställningstagande till de nyss redovisade utredningsförslagen

har arbetsgruppen funnit det angeläget att överväga olika

möjligheter till medverkan från statens sida i syfte att underlätta och trygga

såväl kommunala myndigheters som allmänna försäkringskassors betalningsverksamhet

under krig. Arbetsgruppen föreslår, att sådan medverkan

lämnas i den formen, att nämnda organ beträffande sina postgirokonton

skall kunna tillerkännas en prioritet, motsvarande den som föreslagits komma

statsmyndigheterna till del. Med särskilt medgivande av generalpoststyrelsen

efter samråd med vederbörande länsstyrelse skall kommunalmyndighet

och försäkringskassa sålunda äga använda s. k. direktutbetalningskort

vid utbetalning från postgirokonto. Medgivande skall även kunna innefatta

rätt för myndigheten eller kassan att överdraga kontot, när så oundgängligen

erfordras, varvid förutsättes att länsstyrelsen utan onödigt dröjsmål

täcker sådant underskott på kontot, som uppstått genom överdragning,

överdragningsrätten avses kunna utnyttjas, då kommunalmyndighet eller

försäkringskassa inte i vanlig ordning eller, såsom föreslagits, efter rekvisition

från vederbörande länsstyrelse kan erhålla för verksamhetens upprätthållande

erforderliga medel. Arbetsgruppen betonar angelägenheten av att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

de statsanslag, som krävs för att här avsedda utbetalningar skall kunna

verkställas till kommuner och försäkringskassor, ställs till länsstyrelsernas

förfogande så tidigt som möjligt i en krissituation.

I promemorian erinras om att kommunerna självfallet har möjlighet att

under krig liksom i fred utnyttja de enskilda penninginstitutens tjänster vid

sina betalningar. Vad gäller de allmänna försäkringskassorna framhålles, att

ett alternativ till gruppens förslag vore, att kassa medgavs rätt att under

krig vid behov överdraga sin checkräkning, vilket skulle direkt anknyta till

det fredstida systemet för kassornas medelsförsörjning. Dessa frågor har

dock ansetts ligga utom ramen för arbetsgruppens utredning.

En stor del av den enskilda verksamheten i landet avser produktion av varor

och tjänster, som har direkt betydelse för försvar och folkförsöx-jning.

Denna produktion kommer enligt arbetsgruppens mening uppenbarligen att

spela en avgörande roll för landets motståndskraft under ett krig, och allt

bör göras för att den skall kunna hållas i gång även i ett sådant läge. Härvid

måste sådana åtgärder tillmätas stor betydelse, som syftar till att ge företagen

möjlighet att disponera erforderligt rörelsekapital.

Med hänsyn till den omfattning och betydelse de privata betalningarna

har i samhället, är det av stor vikt, betonar arbetsgruppen,

att det enskilda näringslivet har möjlighet att i krig genomföra betalningstransaktioner

av olika slag. Om krigshändelser skulle framkalla mera omfattande

funktionsstörningar inom det privata betalningsväsendet, skulle

skadeverkningarna härav bli allvarliga för samhället i dess helhet.

I fortsättningen framhåller arbetsgruppen, att den planläggning, som syftar

till att i möjligaste mån trygga tillgången på penningmedel inom landets

olika delar i händelse av krig, självfallet inte kommer blott statliga och

kommunala myndigheter utan även det enskilda näringslivet och allmänheten

till godo. Detsamma gäller den beredskapsplanläggning, som bedrives

inom postverket.

Arbetsgruppen erinrar vidare om vissa pågående utredningar och förhandlingar,

som avser de enskilda kreditinstitutens verksamhet under krigsförhållanden

och som syftar till att skapa möjligheter bl. a. för näringslivet

och allmänheten att genomföra betalningstransaktioner. I överstyrelsens för

ekonomisk försvarsberedskap regi bedrives sålunda en utredning om kreditinstitutens

beredskapsproblem, närmast de praktiska problem, som väntas

möta i penninginstitutens verksamhet. Jämsides härmed pågår vissa undersökningar

av beredskapsproblemen inom de olika sektorerna på bankområdet.

Affärsbankerna, sparbankerna, jordbrukskassorna och postverket

förhandlar om en avsedd överenskommelse mellan dessa penninginrättningar

rörande visst samarbete när det gäller utbetalning under krigsförhållanden

av tillgodohavanden på motboksrälming. Slutligen pågår förhandlingar

mellan riksbanken och olika penninginstitut om upplagring av penningmedel

för beredskapsändamål.

De betalningsproblem, som under krigsförhållanden kan uppstå inom an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963 11

nan än statlig och kommunal verksamhet, särskilt de som avser det enskilda

näringslivets betalningar och dess behov av likvida medel, anser arbetsgruppen

kunna i stor utsträckning lösas genom överenskommelser mellan

näringslivets organisationer och enskilda företag samt mellan dessa och

riksbanken och postverket. Gruppen har därför inte funnit det erforderligt,

att dessa enskilda betalningar i någon större utsträckning behandlas i de avsedda

tillämpningsföreskrifterna till lagen om betalningsväsendet under

krigsförhållanden.

Med hänsyn till vikten av att de för försvar och folkförsörjning mest betydelsefulla

företagens verksamhet under krig inte hindras av likviditetsoch

betalningssvårigheter föreslår emellertid arbetsgruppen, att viss medverkan

från statens sida skall lämnas i syfte att i möjligaste mån trygga

dessa företags betalningar. Denna medverkan föreslås få samma form som

den, vilken enligt gruppens förslag skall lämnas kommunala myndigheter

och allmänna försäkringskassor. Generalpoststyrelsen skall sålunda få

möjlighet att efter samråd med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

tillerkänna även enskilda postgirokontoinnehavare, vilkas verksamhet

är av särskild betydelse för försvarsansträngningarna, prioritet beträffande

deras konton. Genom sådan prioritering skall dylika kontoinnehavare kunna

få rätt att använda direktutbetalningskort och att erhålla en — eventuellt

i förväg särskilt reglerad — rätt att i en krigssituation överdraga sitt

postgirokonto. Arbetsgruppen förutsätter, att underskott på här avsedda

konton, som uppstår genom överdragning av dessa efter lämnat medgivande,

täckes av statsmedel. Täckningsinbetalningar till kontona anses böra verkställas

av vederbörande länsstyrelse. För sådana betalningar erforderliga anslag

måste i så fall ställas till länsstyrelsernas förfogande.

Arbetsgruppen är medveten om att ytterligare planläggning avseende den

privata sektorn kan behövas och finner det angeläget, att utredningsarbetet

rörande enskilda betalningar under krig fortsättes. Detta arbete anses böra

bedrivas under överinseende av det organ, på vilket det direkta ansvaret för

beredskapsplanläggningen på bank- och betalningsväsendets område kommer

att vila. Med hänsyn till vikten av att tillämpningsföreskrifter till lagen

om betalningsväsendet under krigsförhållanden — genom vilken statsmakterna

i huvudsak tagit ställning till hur de statliga betalningarna under krig

skall ordnas — snarast utfärdas, anses dock resultatet av ytterligare undersökningar

rörande enskilda betalningar inte böra avvaktas, innan förslag

till kungörelse med dylika föreskrifter framlägges.

Remissyttranden

Gentemot de allmänna principerna i arbetsgruppens förslag

riktas i allmänhet ingen erinran. Svenska bankföreningen anser dock, att arbetsgruppen

i vissa delar frångått den enligt föreningens mening riktiga

principen, att det primära betalningssystem, som anvisas för olika sektorer,

inte utan tvingande skäl bör avvika från det i fred tillämpade. Bankförening
f2

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 169

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

en finner det angeläget, att statsmakterna inte binder sig för lösningar vare

sig för de statliga betalningarna eller för övriga gruppers betalningar, förrän

hela frågan om betalningsväsendet under krig blivit mer allsidigt belyst vid

en allmän utredning av problemen inom samtliga sektorer.

Stockholms stadskollegium har det intrycket att arbetsgruppens förslag är

orealistiskt, då det väsentligen grundar sig på att sådana funktioner och

kommunikationer som postgirorörelsen och bankväsendet skall fungera i en

krigssituation.

Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget i stort eller lämnar det utan

erinran.

Vid beredskapsplaneringen på detta område bör man, understryker fullmäktige

i riksbanken, utgå från den allmänna förutsättningen, att den ordning

för betalningsmedelsförsörjningen som tillämpas i fredstid skall upprätthållas

även i ett beredskaps- eller krigsläge i den utsträckning detta överhuvudtaget

är möjligt. Fullmäktige anför vidare.

De åtgärder som föreslås i den föreliggande promemorian böra alltså förutsättas

bliva tillämpliga under en övergångsperiod, exempelvis när befolkningsevakuering

påbjudes eller när ett område blivit avspärrat och möjligheterna

till ett normalt fungerande ekonomiskt liv inom området ej föreligga.

Om läget därefter stabiliseras, måste ansträngningarna inriktas på en

snar återgång till mera normala ekonomiska förhållanden. Även om det torde

vara ofrånkomligt att under av krig föranledda utomordentliga förhållanden

lämna möjligheter för statsmyndigheter, kommuner m. fl. till medelsdispositioner

och överdragningsrätter, som i realiteten innebära ett av normala

regler obundet utnyttjande av statsmedel, måste dylika medgivanden i

görligaste män tidsbegränsas.

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap finner de principer, som

varit vägledande vid gruppens arbete, väl överensstämma med styrelsens syn

på hithörande problem.

Arbetsgruppens mening om hur penningmedelsförsörj ninge

n bör ordnas under krig delas i allt väsentligt av de remissinstanser, som

berört frågan.

Fullmäktige i riksbanken är ense med arbetsgruppen om att beredskapsplanläggningen

i nuvarande läge bör koncentreras till frågor som rör lagerhållningen

av sedlar och mynt. Fullmäktige avser att fullfölja planerna att

bringa upp lagerhållningen av sedlar till en tillfredsställande nivå.

Vikten av att planerade åtgärder för decentralisering av penningförlagen

snarast fullföljes understryker bl. a. generalpoststyrelsen, som räknar med

att stora medelsbehov kan komma att uppstå vid postanstalterna även innan

egentliga krigsförhållanden råder.

Mynt- och justeringsverket förordar livligt, att de under fredstid använda

mynten får ett sådant utförande, att de vid krig inte kommer att undandragas

marknaden för nedsmältning. Därigenom skulle även särskilda krigsmynt

kunna undvikas, vilket verket anser vara en fördel från psykologisk

synpunkt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

13

Liknande synpunkter framföres av överbefälhavaren, överstyrelsen för

ekonomisk försvarsberedskap och länsstyrelsen i Örebro län.

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Jämtlands län befarar, att allmänheten

i ett inledande krigsskede mer eller mindre panikartat kommer

att lyfta tillgodohavanden i penninginrättningar och ifrågasätter om det inte

genom uttryckliga bestämmelser bör ges möjlighet att i ett sådant läge införa

begränsningar i rätten att göra bankuttag.

I den av arbetsgruppen berörda lokaliseringsfrågan uttalar mynt- och justeringsverket,

att en lokalisering av mynttillverkningen redan i fredstid till

en mindre utsatt plats än Stockholm självfallet vore att föredraga från beredskapssynpunkt

och att detta bör beaktas vid diskussionen om verkets

framtida lokalisering. Fullmäktige i riksbanken anser emellertid, att beredskapssynpunkterna

inte bör få tillmätas utslagsgivande vikt vid bedömningen

av frågan om omlokalisering i fredstid av sedeltryckeriet och myntverket.

En motsatt uppfattning redovisar civilbefälhavaren i femte civilområdet,

som menar att dessa synpunkter måste få avgörande betydelse vid frågans

bedömning.

Överbefälhavaren, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län

och civilbefälhavaren i fjärde civilområdet uttalar sig för en fredstida utflyttning

av här avsedda tillverkningar, och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

utgår från att frågan om krigstillverkning av penningmedel

finner sin lösning i samband med frågan om fredslokaliseringen av sedeltryckeriet

och myntverket.

Arbetsgruppens förslag att postgirorörelsen skall användas i första hand

vid de statliga betalningarna tillstyrkes eller lämnas uttryckligen

utan erinran av fullmäktige i riksgäldskontoret, överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen,

generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret,

mynt- och justeringsverket, försälcringsinspektionen, statens krigsförsäkringsnämnd,

riksrevisionsverket, civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Jämtlands

samt Norrbottens län, civilbefälhavarna och Svenska sparbanksföreningen.

Överbefälhavaren anser dock, att myndigheterna bör få använda checkkonto

så snart uppenbara fördelar härmed kan konstateras, och även statens

krigsförsäkringsnämnd uttalar, att de föreslagna checkbestämmelserna

bör ges mer vidsträckt tillämpningsområde.

Svenska bankföreningen vill inte motsätta sig alt postgirot blir den primära

vägen för de statliga betalningarna i krig. Föreningen finner emellertid

de föreslagna checkbestämmelserna vara alltför restriktiva. Elasticiteten

och effektiviteten i ett beredskapsläge bör inte onödigtvis hämmas av bestämmelser,

vid vilkas utformning i första hand tagits hänsyn till redovisningstekniska

synpunkter, framhåller föreningen och föreslår, all checkräkning

i bank skall få användas, när vederbörande myndighet finner det av

förhållandena påkallat.

Viss tveksamhet beträffande arbetsgruppens förslag kommer till uttryck i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

yttranden av fullmäktige i riksbanken, försvarets civilförvaltning och överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap.

Ett betalningssystem, uppbyggt på sätt som arbetsgruppen föreslagit, skulle,

finner fullmäktige i riksbanken, vara ägnat att i huvudsak lösa de betalningsproblem,

som kan beräknas uppkomma under krigsförhållanden. Genom

systemet anses också efterfrågan på sedlar och mynt kunna nedbringas.

Fullmäktige anför vidare.

Fullmäktige vilja emellertid ifrågasätta om i praktiken ett dylikt system

kan komma att fungera. Särskilt inom ett avspärrat område kan det därför

bliva nödvändigt att för den statliga betalningsförmedlingen i avsevärt större

utsträckning än arbetsgruppen synes ha tänkt sig jämväl anlita inom området

verksamma enskilda bankinrättningar. I vart fall är det angeläget att

ett intimt samarbete kommer till stånd mellan riksbanken, postverket och

enskilda bankinrättningar inom ett dylikt område. Det torde få ankomma

på det centrala organ, som har att svara för beredskapsplaneringen för bankoch

betalningsväsendet, att fullfölja och samordna planläggningsarbetet i

detta avseende.

För försvarets civilförvaltning förefaller det tveksamt om det kan vara välbetänkt

att binda myndigheterna så starkt till postgirot som arbetsgruppen

föreslagit. Civilförvaltningen ifrågasätter om inte gruppen övervärderat postgirots

funktionssäkerhet under krig och anser, att checkens stora betydelse

som betalningsmedel i dagens samhälle inte tillräckligt beaktats. Planläggningen

bör enligt civilförvaltningens mening redan från början inriktas på

ett utnyttjande av samtliga betalningsvägar, och statsmyndigheterna bör få

största möjliga frihet att begagna alla till buds stående alternativ. Kraven på

stadga, enhetlighet och kontroll torde inte i första hand böra vara avgörande,

menar civilförvaltningen, även om de självfallet så långt möjligt bör beaktas.

I stället bör betalningsväsendets funktionsduglighet och möjligheter

till smidig anpassning till skilda lägen sättas främst.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap erinrar om att det statliga

betalningssystemet i krig föreslås i första hand baserat på postgirorörelsen

och i andra hand på möjlighet att i vissa fall öppna checkräkning hos

penninginstitut, överstyrelsen fortsätter.

Då båda betalningsförfarandena i princip bygger på att en bakomvarande

central organisation fungerar, synes i händelse av förbindelseavbrott det ena

alternativet knappast vara funktionssäkrare än det andra. Det oaktat anser

emellertid överstyrelsen att båda förfarandena må kunna tillämpas. Detta

skulle nämligen öka såväl myndigheternas som näringslivets handlingsfrihet

och bidraga till en större och med fredsförhållandena mera överensstämmande

spridning av betalningstransaktionerna.

Vidkommande arbetsgruppens förslag om viss ändring i fredstid av det

statliga betalningssystemet uttalar fullmäktige i riksbanken, att frågan härom

bör ytterligare övervägas, medan övriga remissinstanser, som berört frågan,

tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Fullmäktige i riksbanken erinrar om att frågan, såsom arbetsgruppen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1963

framhållit, tidigare varit uppe till diskussion och att ett förslag av samma innebörd

framlades i den förut omnämnda promemoria med förslag till allmänna

riktlinjer för underlättande av utbetalningsväsendet m. m. under

krig, som framlades år 1955. Fullmäktige anför vidare.

I remissyttrande den 8 december 1955 över denna promemoria ställde sig

fullmäktige i princip positiva till ifrågavarande förslag men framhöllo, att

frågan borde bliva föremål för ytterligare utredning under medverkan av de

övriga myndigheter, som saken närmast anginge. Fullmäktige finna alltjämt,

att frågan till sina konsekvenser ej är tillfredsställande klarlagd. Det är av

väsentlig betydelse att inbetalningarna till statens kassor så snabbt som möjligt

kunna tagas i anspråk för täckande av de statliga utbetalningarna. En

om än i och för sig obetydlig — förlängning av den tid som förflyter mellan

det att inbetalningen av medel sker till dess medlen kunna disponeras, får

konsekvenser i fråga om det statliga upplåningsbehovet. Ett betalningssystem,

som praktiskt taget helt bygger på anlitande av postgirorörelsen och

som utformats på det sätt som föreslagits, kan beräknas giva upphov till viss

fördröjning på inbetalningssidan. Denna fråga ävensom vissa andra frågor

av bokförings- och bankteknisk natur synas böra närmare övervägas.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran arbetsgruppens

förslag avseende kommunala myndigheters och allmänna

försäkringskassors betalningar.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och länsstyrelsen i Örebro

län framhåller dock att kommunalmyndigheterna och de allmänna försäkringskassorna

bör kunna få föreslagen prioritet utan prövning i varje särskilt

fall, medan fullmäktige i riksbanken anser att befogenheten att lämna

i förslaget avsett medgivande bör tillkomma länsstyrelse efter samråd med

postal myndighet.

Den föreslagna rutinen för att förse de kommunala myndigheterna med

medel för de speciella utbetalningar, som kommer att åligga dem under krig,

finner Svenska bankföreningen i och för sig ändamålsenlig. Principen att

den fredsmässiga rutinen bör brytas så litet som möjligt borde emellertid,

anför bankföreningen vidare, innebära att även bankerna kunde förse kommunerna

med erforderliga medel, eftersom bankerna i fred i inte oväsentlig

utsträckning utnyttjas härför, överdragningsrätt på kommunala checkräkningar

i bank borde alltså kunna beviljas, varvid i förekommande fall kreditgaranti

borde lämnas av riksbanken.

Vad särskilt beträffar de allmänna försäkringskassorna framhåller riksförsäkringsverket

såsom angeläget, att försäkringskassa får rätt att överdraga

sin checkräkning för den händelse länsstyrelse blir förhindrad att tillhandahålla

för kassas verksamhet erforderliga medel.

Även Försäkringskasseförbundet förordar, att kassa erhåller överdragningsrätt

beträffande checkräkning. Detta skulle anknyta direkt till det fredstida

systemet för kassornas medelsförsörjning, och en dylik anknytning finner

förbundet innebära så påtagliga fördelar, att detta system bör användas i

första hand så länge förhållandena under krig det medger.

Eu påbyggnad av nuvarande system för försäkringskassornas medelstor
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

sörj ning, innebärande att kassorna får rätt att övertrassera sina checkräkningar,

är enligt Sveriges Kreditbank mycket lätt att genomföra.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen,

gencralposlstijrclscn, järnvägsstyrelsen, statskontoret, mynt- och justeringsverket,

försäkringsinspektionen, statens krigsförsäkringsnämnd, statens

jordbruksnämnd, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsen,

civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Jämtlands samt Norrbottens

län, civilbefälhavarna i första, tredje och fjärde civilområdena, Sveriges

jordbrukskasseförbund samt Svenska försäkringsbolags riksförbund tillstyrker

arbetsgruppens förslag om prioritering av vissa enskilda

företag eller lämnar det uttryckligen utan erinran.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap räknar med att de postgirokontoinnehavare,

som åsyftas i förslaget, i första hand är företag, som är

registrerade hos styrelsen eller hos statens jordbruksnämnd såsom s. k. Kföretag.

Överstyrelsen säger sig ha förstått förslaget så att det första urvalet

av företag skulle ske redan i fred genom styrelsens försorg, överstyrelsen

fortsätter.

Vad gäller själva urvalet av företag, torde detta bli komplicerat och arbetskrävande.

Det synes svårt att uppställa sådana kriterier för urvalet att detta

blir ändamålsenligt och rättvist. Det skulle vidare fordras att det en gång

gjorda urvalet ständigt hålles aktuellt. Med hänsyn till dessa svårigheter vill

överstyrelsen ifrågasätta, om icke de ifrågavarande lättnaderna kunde medgivas

generellt för alla i överstyrelsens och jordbruksnämndens företagsregister

förtecknade K-företag. Dessa äro omsorgsfullt utvalda med hänsyn till

sin betydelse för landets försvar och för folkförsörjningen ävensom till sin

förmåga att fullgöra tilltänkta uppgifter. Det torde kunna förutsättas att,

därest ett urval skulle ske genom överstyrelsens försorg, den alldeles övervägande

delen av dessa företag skulle anses böra få åtnjuta förmåner, varom

här är fråga. Därest en sådan generell regel som här ifrågasatts skulle införas

synes den böra kompletteras med föreskrift om rätt för generalpoststyrelsen

att i särskilt fall utesluta visst företag eller grupp av företag från

nämnda förmåner eller medgiva förmåner jämväl åt andra enskilda kontoinnehavare

än K-företag, allt efter samråd med vederbörande försörjningsmyndighet.

Viss tveksamhet beträffande förslaget kommer till uttryck i yttranden från

fullmäktige i riksbanken och civilbefälhavaren i femte civilområdet.

Fullmäktige i riksbanken erinrar om att rätt att överdraga postgirokonto

och att använda direktutbetalningskort enligt förslaget skulle kunna medges

även vissa för landets försvar och försörjning särskilt betydelsefulla enskilda

företag. Medgivandet skulle i så fall lämnas av generalpoststyrelsen efter

samråd med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap. Fullmäktige

anför i fortsättningen.

Även om det kan inge vissa betänkligheter att beträffande här ifrågavarande

bemyndiganden gå utanför kretsen av statliga och kommunala myndigheter,

anse sig dock fullmäktige icke vilja motsätta sig förslaget i denna del.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

Enligt fullmäktiges mening bör dock frågan om vem som beslutanderätten

bör tillkomma ytterligare övervägas.

Gränsdragningen mellan prioriterade och andra företag torde enligt civ ilbefälhavarens

i femte civilområdet mening bli ytterst vansklig att göra. Civilbefälhavaren

förutsätter vidare att viss återhållsamhet i fråga om överdragningsrätten

torde behöva iakttagas bland annat av penningpolitiska

skäl.

Mer eller mindre avstyrkande uttalanden återfinnes i yttranden från Sveriges

industriförbund och Svenska bankföreningen.

Sveriges industriförbund, som inte finner arbetsgruppens förslag vara tillfyllest

för tryggande av de för försvar och folkförsörjning mest betydelsefulla

företagens behov av betalningsmedel, anför bland annat följande.

Det är angeläget att de krigsviktiga företag, som under fredstid i huvudsak

sköter sina betalningar via affärsbankerna, även under krigsförhållanden

skall kunna utnyttja dessa kreditinstitut. För att tillgodose de behov av

betalningsmedel, som kan bli aktuella utöver den normala kreditgivningen,

vore enligt förbundets mening ett system med kreditgarantier utfärdade av

Riksbanken i samråd med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

lämpligare än det av arbetsgruppen utformade förslaget i detta avseende.

Principen att de fredsmässiga rutinerna bör ändras så litet som möjligt

innebär, att affärsbankerna i väsentlig utsträckning kommer att svara för

näringslivets och allmänhetens betalningsförmedling i krig, framhåller Svenska

bankföreningen och erinrar i fortsättningen om att arbetsgruppen, för

att säkerställa att de för försvar och folkförsörjning mest betydelsefulla företagens

verksamhet inte hindras av likviditetssvårigheter, föreslagit att generalpoststyrelsen

skall kunna bevilja dylika företag överdragningsrätt på

postgirokonto. Bankföreningen uttalar vidare.

Mot detta förslag kan riktas åtskilliga erinringar. I fredstid anses det vara

av betydelse, att en kreditgivare till ett företag har översikt över företagets

samtliga krediter, och betydelsen av att så är fallet är icke mindre i krig.

Arbetsgruppens förslag innebär emellertid, att ett företag skall få kredit på

två håll. Därtill kommer, att generalpoststyrelsen knappast har några erfarenheter

av kreditprövningsfrågor. Den omständigheten att generalpoststyrelsen

icke har några lokalorgan kan också medföra att det i praktiken kan

bli svårt att snabbt få till stånd medgivanden till övertrassering i lägen då

behovet därav blivit särskilt aktuellt.

Bankföreningen föreslår, att behov, som icke kan tillgodoses inom ramen

för kreditinstitutens normala kreditgivning, säkerställes genom en av riksbanken

lämnad kreditgaranti, och att denna garanti skall få utnyttjas i den

kreditinrättning, som företaget önskar anlita. Det förutsättes, alt riksbanken

i sådana ärenden samråder med överstyrelsen och vederbörande kreditinstitut.

En särskild fördel med att riksbanken får ansvara för denna funktion

är, att det redan i fred finns en lokal riksbanksorganisation, som om

den centrala riksbanksledningen icke längre kan fungera bör kunna anförtros

hithörande uppgifter i samråd med vederbörande kreditinrättning och

länsstyrelsen, till vilken den lokala riksbanksledningen ju förutsättes vara

knuten i krig.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

3. Ändringar i lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden

Arbetsgruppen

I arbetsgruppens förslag till kungörelse med vissa tillämpningsföreskrifter

till lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden förutsättes, att såväl

statlig huvudförvaltnings, kommunal myndighets och allmän försäkringskassas

som vissa enskilda företags postgirokonton skall kunna överdragas.

Arbetsgruppen erinrar om att i 5 § förordningen den 11 juli 1924 (nr

378) angående postgirorörelse stadgas, att av tillgodohavande innestående

på postgirokonto må belopp enligt kontoinnehavarens förfogande överföras

till annat konto (girering) eller ock kontant utbetalas. Bestämmelsen anses

innebära, att postgirokonto inte får överdragas. I den nämnda lagen skall

därför enligt arbetsgruppens förslag införas en ny paragraf, benämnd 3 a §,

som ger Kungl. Maj :t fullmakt att under krigsförhållanden meddela av förhållandena

påkallade bestämmelser att gälla i stället för vad som finnes

stadgat i 5 § postgiroförordningen.

Arbetsgruppen framhåller vidare, att gruppen med sina i promemorian

framlagda förslag beträffande kommunala myndigheters, allmänna försäkringskassors

och vissa andra postgirokontoinnehavares möjligheter att utnyttja

sina postgirokonton bland annat sökt åstadkomma, att av nämnda

kontoinnehavare utfärdade postgiroutbetalningshandlingar i viss mån likställes

med av statsmyndighet utfärdade dylika handlingar. Av denna anledning

finner arbetsgruppen det angeläget, att sådant förordnande, som Kungl.

Maj :t med stöd av 4 § lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden

äger meddela, även kan avse av vissa andra postgirokontoinnehavare

än statsmyndighet utfärdade utbetalningshandlingar. Genom den av gruppen

föreslagna ändringen av nämnda lagparagraf erhåller Kungl. Maj :t härför

erforderlig fullmakt.

Den föreslagna nya 3 a § lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden

har utformats så att den till konstruktionen överensstämmer med

^—4 §§ samma lag. Arbetsgruppen erinrar om att bestämmelserna i dessa

paragrafer träder i tillämpning antingen omedelbart, om riket kommer i

krig, eller efter särskilt förordnande, som Kungl. Maj :t meddelar med stöd av

1 § lagen. Gruppen framhåller vidare, att ett flertal bestämmelser i förslaget

till kungörelse med vissa tillämpningsföreskrifter till lagen förutsätter,

att förordnande enligt 2—4 §§ lagen har meddelats och att kungörelsens

motsvarande föreskrifter omfattas av meddelat förordnande. Arbetsgruppen

anför vidare.

Vid utformningen av senare års beredskapsförfattningar har man strävat

efter att nå största möjliga »automatik» beträffande sådana författningars

tillämpning, om riket kommer i krig eller eljest, då beredskapslarm gives.

Sålunda stadgas i 9 § 1 mom beredskapskungörelsen (SFS 515/1960), att

beredskapslarm innebär — i den mån Kungl. Maj :t inte bestämmer annat -—

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

förordnande om tillämpning av bl. a. lagen om betalningsväsendet under

krigsförhållanden. Beredskapsvärdet av detta stadgande i vad det avser

nämnda lag vore givetvis större, om automatiken även omfattade förordnande,

som avses i 2—4 §§ lagen. Dessa lagrum liksom den av arbetsgruppen

föreslagna nya 3 a § förutsätter dock, att, om riket befinner sig i krig, fullmäktige

i riksbanken och i vissa fall även fullmäktige i riksgäldskontoret

där så är möjligt höres, innan förordnande meddelas. I de andra situationer,

som avses i nämnda lagrum, är dylikt hörande obligatoriskt; förordnande

enligt 2 § förutsätter då dessutom särskild framställning av fullmäktige

i riksbanken. För uppnående av här avsedd automatik skulle bl. a. krävas,

att samrådsbestämmelserna togs bort ur lagen och att kungörelser innehållande

nämnda förordnanden utfärdades redan i fredstid. Med hänsyn till

att de i 2—4 §§ förenämnda lag avsedda förordnandena skulle nära beröra

riksbankens resp. riksgäldskontorets verksamhetsområden, är gruppen inte

beredd förorda ett borttagande av samrådsbestämmelserna. Då det emellertid

är angeläget, att sådana förordnanden, som här avses, kan meddelas snabbt,

bör de enligt arbetsgruppens mening förberedas i fredstid så långt det är

möjligt. Om riket kommer i krig eller eljest i händelse av beredskapslarm är

det av särskild vikt, att de kan meddelas utan tidsutdräkt. Preliminärt samråd

avseende förordnanden i sådana fall synes därför böra ske redan i fredstid.

Remissyttranden

Uttalanden som direkt tar sikte på utformningen av arbetsgruppens lagändringsförslag

återfinnes i yttranden från överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning

och arbetsmarknadsstyrelsen.

Föreskrifterna i lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden,

tillämpningskungörelsen och postgiroförordningen bör enligt överbefälhavarens

mening formuleras så att statliga myndigheters rätt att överdraga postgirokonto

automatiskt träder i tillämpning, då beredskapslarm ges och eljest

enligt Kungl. Maj :ts bestämmande. Kommunala myndigheters och allmänna

försäkringskassors rätt att under krigsförhållanden överdraga postgirokonto

och använda direktutbetalningskort anses böra regleras på motsvarande

sätt, d. v. s. dessa organ bör vid beredskapslarm automatiskt äga

denna rätt.

Försvarets civilförvaltning anser, att lagen om betalningsväsendet under

krigsförhållanden med tillämpningskungörelse samt förordningen angående

postgirorörelse bör utformas så att myndigheters och prioriterade företagares

rätt att överdraga postgirokonto samt riksbankens skyldighet att inlösa

utbetalningskort och direktutbetalningskort automatiskt träder i tilllämpning,

då beredskapslarm ges eller krigstillstånd proklameras. Något

särskilt förordnande därom bör således enligt civilförvaltningens uppfattning

inle krävas. Civilförvaltningen anför vidare.

Med hänsyn till att händelserna kunna komma att utveckla sig mycket

snabbt, ifrågasättes om icke bestämmelsen i 3 a § andra stycket lagförslaget

om hörande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

bör ändras från att vara ett undantagslöst villkor till eu bestämmelse

som skall iakttagas då så är möjligt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

Arbetsmarknadsstyrelsen förutsätter, att beslut om vilka myndigheter som

bör ha överdragningsrätt beträffande postgirokonto kommer att fattas redan

i fredstid, och framhåller, att under den förutsättningen rätten bör kunna

utnyttjas senast då beredskapslarm ges.

4. Ansvaret för beredskapsplaneringen på bank- och betalningsväsendets

område

Arbetsgruppen

Arbetsgruppen framhåller, att en råd skilda myndigheter och institutioner

beröres av den beredskapsplanläggning avseende penningmedelsförsörjning

och betalningsförmedling under krig, som hittills skett och som alltjämt

måste bedrivas, och att flera olika samhällsorgan har att deltaga i

planeringsarbetet. För vinnande av största möjliga planmässighet i detta

bör arbetet samordnas så långt ske kan. Det direkta ansvaret för att erforderlig

planläggning sker och att samordning kommer till stånd synes

enligt arbetsgruppen böra åvila ett enda organ.

I fortsättningen erinrar arbetsgruppen om ett av särskilt tillkallad utredningsman

den 21 juni 1960 avgivet betänkande angående riksnämnden

(numera överstyrelsen) för ekonomisk försvarsberedskap, dess verksamhet

och organisation. I betänkandet uttalades, att vissa arbetsuppgifter av

mindre omfattning syntes kunna med fördel överföras från riksnämnden

till andra myndigheter, varvid utredningsmannen avsåg sådana områden

berörande ekonomiskt försvar som försäkrings-, bank- och penningväsende.

Utredningen fann det naturligt, att ansvaret för nämnda uppgifter anknöts

till de myndigheter (försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen

etc.), som genom sin fredsmässiga verksamhet hade den särskilda sakkunskapen.

Att riksnämnden skulle lämna erforderligt bistånd vid beredskapsplaneringens

utförande ansågs följa av nämndens ställning som centralorgan.

I de remissyttranden, som avgavs över betänkandet, tillstyrktes utredningsmannens

förslag i fråga om ansvaret för beredskapsplaneringen på

bank- och penningväsendets område eller lämnades utan erinran av statens

organisationsnämnd, kommerskollegium, överståthållarämbetet, länsstyrelsen

i Kronobergs län samt vissa handelskammare.

För ett bibehållet huvudansvar hos riksnämnden uttalade sig bank- och

fondinspektionen, fullmäktige i riksbanken samt vissa andra handelskammare.

Bank- och fondinspektionen sade sig väl kunna förstå utredningens

önskan att tillvarataga förefintlig speciell sakkunskap men ifrågasatte, om

den av utredningen föreslagna lösningen vore den lämpligaste, när det gällde

försäkrings-, bank- och sparbanksområdet, detta bl. a. med hänsyn till att

det var tre myndigheter, som svarade för var sin. del av detta fält. Inspektionen

fann det därför riktigt, att huvudansvaret för initiativ och plan
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

läggning kvarlåg hos riksnämnden. Inspektionen fann det emellertid nödvändigt

för uppnående av ett tillfredsställande resultat, att planläggningen

verkställdes i intimt samarbete med de ifrågavarande tillsynsmyndigheterna.

Liknande synpunkter framfördes av fullmäktige i riksbanken, som

ifrågasatte, huruvida något stod att vinna genom en decentralisering av

huvudansvaret från riksnämnden till inspektionerna. Härigenom kunde

riskeras att den på detta område viktiga samordningen mellan de olika

organen på penning- och kapitalmarknaden inte tillbörligen beaktades.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap förklarade för sin del,

att den av utredningsmannen förordade ordningen redan genomförts. I det

krigsförberedelsearbete, som dittills ägt rum, hade riksnämnden tagit vissa

initiativ samt deltagit såsom allmänt samordnande organ medan planläggmingsarbetet

i detalj utförts eller avsågs utföras av respektive fackmyndigheter.

Nämndens medverkan hade dels bestått i att klargöra de praktiska

förutsättningarna för verksamheten i krig, dels avsett sådana frågor som

t. ex. tillgodoseende av behov av transportmedel, arbetskraft, lokaler och

telekommunikationsmedel i krig m. m.

Enligt generalpoststyrelsens mening borde ansvaret för här avsedd beredskapsplanering

åvila ett särskilt samarbetsorgan, vari borde ingå representanter

för de myndigheter och organisationer, som hade särskilt intresse

av att planläggning kom till stånd på området.

På grundval av utredningens betänkande framlades genom proposition

nr 84 till 1961 års riksdag förslag till omorganisation av riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap. I propositionen uttalade föredragande departementschefen

bl. a., att han inte hade något att erinra mot att planeringsansvaret

på försäkringsområdet instruktionsmässigt pålades försäkringsinspektionen,

samt fortsatte.

Såvitt gäller beredskapsplaneringen av bank- och betalningsväsendet kommer

enligt vad jag inhämtat chefen för finansdepartementet inom kort att

begära bemyndigande att igångsätta en särskild utredning i fråga om bankoch

betalningsväsendet i krig. I avvaktan på resultatet av denna utredning

torde någon ändring i nuvarande ordning tills vidare icke böra genomföras.

Vad föredragande departementschefen sålunda anfört föranledde inte

någon erinran eller särskilt uttalande från riksdagens sida.

Genom ändring (SFS 1961:538) i instruktionen för försäkringsinspektionen

(SFS 1957:635) har inspektionen ålagts att ombesörja beredskapsplanläggningen

på försäkringsväsendets område. Härvid skall inspektionen

i erforderlig utsträckning samråda med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

och vidare hålla denna underrättad om beredskapsplanläggningen.

Inför sitt ställningstagande i denna fråga erinrar arbetsgruppen om att

de i betänkandet uppdragna riktlinjerna syftade till en decentralisering från

dåvarande riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap av sådana arbetsuppgifter,

som lämpligen kunde åläggas viss fackmyndighet, och framhåller,

att dessa principer blev vägledande vid den följande omorganisationen

av nämnden. Arbetsgruppen anför vidare.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1963

Arbetsgruppen finner det följdriktigt, att jämväl det primära ansvaret för

beredskapsplanläggningen på bank- och betalningsväsendets område överflyttas

från överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap till lämpligt

fackorgan. Detta bör sålunda ha att ombesörja beredskapsplanläggningen

på förevarande område. Det får därvid förutsättas, att skyldigheten att detaljplanera

alltjämt skall åvila de olika myndigheter och organ, som är

verksamma på betalningsområdet. Som centralorgan inom det ekonomiska

försvaret bör överstyrelsen tillhandahålla ansvarsmyndigheten de allmänna

förutsättningar och utgångspunkter, som är nödvändiga som underlag vid

planeringsarbetet. I likhet med vad som numera gäller för försäkringsinspektionen

bör ansvarsmyndigheten ha att samråda med överstyrelsen i försvarsberedskapsfrågor

och hålla denna informerad om beredskapsplanläggningen.

Som inledningsvis nämnts torde planeringsansvaret böra åvila ett enda

organ, inom vilket planläggningen om så befinnes önskvärt självfallet kan

handläggas av en arbetsgrupp med representation från olika myndigheter

och institutioner på betalningsområdet. Till ansvarsmyndighet bör utses ett

organ, som genom sin normala fredstida verksamhet har erforderlig sakkunskap

och som dessutom har förutsättningar att i ett verkställighetsläge

alltjämt kunna fungera som samordnande och rådgivande organ.

En möjlighet är att i enlighet med utredningsmannens förslag lägga ansvaret

på bankinspektionen, särskilt som tillsynen över affärs- och sparbanker

samt jordbrukskassor numera sammanförts till denna myndighet.

Uppgiften att handha ifrågavarande planeringsansvar torde till stor del

ligga i linje med inspektionens ordinarie verksamhet. Visserligen avses denna,

enligt vad arbetsgruppen inhämtat, komma att nedläggas under krig,

men frågan härom synes kunna omprövas, om inspektionen erhåller här

ifrågavarande arbetsuppgift.

En annan utväg är att riksbanken påtager sig ansvaret för beredskapsplanläggningen

på bank- och betalningsområdet. Med hänsyn till bankens

centrala ställning på penningmedels- och kreditmarknaden har den uppenbarligen

ett starkt intresse av att erforderlig beredskapsplanläggning kommer

till stånd på området. Ett visst ansvar för att så sker torde få anses

åvila banken redan nu, främst i fråga om penningmedelsförsörjningen. Enligt

arbetsgruppens mening talar starka skäl för att detta planeringsansvar

nu i sin helhet formellt knytes till banken. Genom sin ställning torde riksbanken

ha goda förutsättningar att ombesörja planeringsarbetet under fredstid.

I en krigssituation skulle den dessutom under alla förhållanden självfallet

vara den instans, både centralt och — genom avdelningskontoren —

regionalt, till vilken myndigheterna, penninginstituten och näringslivet i

övrigt vände sig med uppkommande svårare problem i betalningsförmedlings-,

penningförsörjnings- och kreditfrågor.

I valet mellan de nämnda alternativen har arbetsgruppen funnit sig böra

förorda, att uppgiften att fungera som här avsedd ansvarsmyndighet överflyttas

från överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap till riksbanken.

Några formella hinder för att riksbanken såsom ett riksdagens verk påtager

sig dessa uppgifter anses inte föreligga.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

Remissyttranden

En överflyttning av planeringsansvaret enligt arbetsgruppens förslag har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av fullmäktige i

riksbanken, överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, arbetsmarknadsstyrelsen,

generalpoststyrelsen, statskontoret, försäkringsinspektionen, överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus, Örebro samt Jämtlands län, civilbefälhavarna

i fjärde och femte civilomradena samt Svenska sparbanksföreningen.

Fullmäktige i riksbanken förklarar sig beredda, om statsmakterna så

finner önskvärt, att låta riksbanken åtaga sig ansvaret för planeringen av

de beredskapsåtgärder, som kan behöva vidtagas på bank- och betalningsväsendets

område. Fullmäktige finner det självfallet, att samråd med andra

berörda myndigheter och institutioner därvid kommer att bli erforderligt.

Planeringsansvaret bör enligt överbefälhavarens mening åvila ett organ.

Riksbanken bör åläggas att i erforderlig utsträckning samråda med överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap och hålla denna myndighet underrättad

om planläggningen.

Generalpoststyrelsen anser att erforderlig samordning bör kunna åstadkommas,

om huvudansvaret för planeringsarbetet ålägges riksbanken.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap anför bl. a.

Överstyrelsen utgår från att uppgiften att ombesörja beredskapsplanläggningen

ävensom den av arbetsgruppen förutsatta skyldigheten att samråda

med överstyrelsen i försvarsberedskapsfrågor och hålla överstyrelsen underrättad

om planläggningen komma till uttryck i riksbankslagen eller i annan

författning. Vidare må erinras om att enligt krigsinstruktionen för länsstyrelserna

det åligger länsstyrelse att vidtaga åtgärder för att trygga betalningsväsendet

och penningförsörjningen inom länet. Ansvarsfördelningen

mellan riksbanken och länsstyrelserna torde likaså böra klarläggas i detta

sammanhang.

Även överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Jämtlands län berör ansvarsfördelningen

på länsplanet och framhåller, att riksbankens avdelningskontors

befogenheter bör närmare klarläggas.

Järnvägsstyrelsen och bankinspektionen vill inte motsätta sig

att överflyttning av planeringsansvaret sker.

Järnvägsstyrelsen understryker vikten av att ansvaret för beredskapsplanläggning

och samordning på detta enligt styrelsens mening betydelsefulla

område inom totalförsvaret inte splittras samt fortsätter.

Centralorganet, d. v. s. överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,

bör enligt styrelsens mening i sista hand ha huvudansvaret för planläggningen

och, framför allt, samordningen av beredskapsåtgärder, som berör

bank- och betalningsväsendet. Styrelsen vill dock icke motsätta sig gruppens

förslag, att ansvaret för beredskapsplanläggningen i första hand överflyttas

till riksbanken som samlande instans för övriga berörda myndigheter och

institutioner men förutsätter att centralorganet blir slutligt avgörande instans.

Enligt styrelsens uppfattning bör jämväl generalpoststyrelsens förslag

om en samarbetsnämnd övervägas. En sådan samarbetsnämnd torde kunna

fungera inom ramen för centralorganet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

Inledningsvis erinrar bankinspektionen om bank- och fondinspektionens

nyss omnämnda uttalande i yttrande över betänkandet rörande riksnämndens

för ekonomisk försvarsberedskap organisation. Bankinspektionen anför

vidare i huvudsak följande.

Den uppfattning, åt vilken bank- och fondinspektionen då gav uttryck,

omfattas alltjämt av bankinspektionen. Skulle emellertid en överflyttning

av planeringsansvaret på bank- och betalningsväsendets område —- i likhet

med vad som skett på försäkringsområdet — anses böra komma till stånd,

synes en sådan överflyttning böra ske antingen till riksbanken eller bankinspektionen.

När det gäller beredskapsplaneringen i vad den avser penningmedelsförsörjningen

är riksbanken uppenbarligen det lämpligaste organet.

Beredskapsplanläggningen beträffande bank- och betalningsväsendet åter

ligger otvivelaktigt i linje med inspektionens ordinarie arbete, såsom arbetsgruppen

också påpekat. Med hänsyn härtill vore det motiverat att planläggningen

i denna del anförtroddes inspektionen. Det torde dock vara uppenbart

att även riksbanken på grund av sin centrala ställning på penning- och

kreditmarknaden är väl lämpad att anförtros här ifrågavarande uppgift. Då

därtill kommer att bankinspektionen under krig avses skola nedlägga sin

verksamhet och det torde bliva riksbanken, som då har att tillse att uppgjorda

beredskapsplaner träda i tillämpning, vill bankinspektionen ej motsätta

sig det i promemorian framförda förslaget att beredskapsplaneringen

på hela här ifrågavarande område överföres på riksbanken. Inspektionen

vill emellertid betona vikten av att inspektionen lämnas tillfälle att medverka

vid det fortsatta planläggningsarbetet.

Avstyrkande yttranden föreligger från Sveriges jordbrukskasseförbund

och Svenska bankföreningen.

Sveriges jordbrnkskasseförbund anser, att betalningsförmedlingen under

krigsförhållanden måste vara en central fråga för överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap och därför bör handläggas under dess direkta överinseende.

Svenska bankföreningen erinrar om att bank- och fondinspektionen och

fullmäktige i riksbanken vid remissbehandlingen av betänkandet angående

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap förklarat sig anse, att ansvaret

för planeringen borde kvarligga hos nämnden (överstyrelsen). Bankföreningen

fortsätter.

Bankföreningen ansluter sig bestämt till denna uppfattning. Att betalningsförmedlingen

fungerar är även under krigsförhållanden en väsentlig

förutsättning för övriga samhällsfunktioner. Detta område bör inte utbrytas

ur centralplaneringen hos det organ, som har den ekonomiska planeringen

som huvuduppgift. Eftersom, såsom arbetsgruppen själv konstaterat, samverkan

förutsättes mellan ett flertal sinsemellan olikartade institutioner, är

det ur arbetsteknislc synpunkt riktigare, att ledningen av planeringen ligger

hos det centrala planeringsorganet än hos t. ex. riksbanken, som själv ingår

i den krets av institutioner, som skall samverka. Uppslaget i generalpoststyrelsens

remissvar på 1960 års betänkande, att ett samordningsorgan borde

organiseras, skulle kunna tillvaratagas på det sättet, att under överstyrelsen

bildades en särskild kommitté bestående av representanter för riksbanken,

generalpoststyrelsen, affärsbanker m. fl. berörda parter.

Bankföreningen förutsätter, att överstyrelsen i övrigt utrustas med erforderliga

resurser, för att planeringsarbetet skall kunna bedrivas effektivt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

25

5. Departementschefen

Lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden ger Kungl. Maj :t

— om landet skulle bli indraget i krig eller krigsfara skulle uppstå —- möjlighet

att meddela från riksbankslagen avvikande bestämmelser och att dispensera

från vissa stadganden i myntlagen. Med stöd av denna beredskapslag

äger Kungl. Maj :t vidare meddela särskilda föreskrifter rörande skyldighet

för statliga myndigheter att inlösa eller såsom likvid mottaga vissa

postala utbetalningshandlingar.

När förslaget till nämnda beredskapslag förelädes 1957 års riksdag, var såsom

bilaga till propositionen (nr 176) fogat ett förslag till kungörelse med

vissa föreskrifter angående tillämpningen av den föreslagna lagen. Såsom

framgår av det föregående har detta kungörelseförslag numera överarbetats

inom finansdepartementet av en särskild arbetsgrupp. För att genomföra en

beredskapsplanläggning i enlighet med gruppens förslag erfordras viss ändring

i lagen. Innan jag går närmare in härpå vill jag något beröra de föreslagna

tillämpningsföreskrifterna.

Arbetsgruppen har funnit det väsentligt, att betalningsväsende och penningmedelsförsörjning

under krig ordnas på sådant sätt, att man så långt

det är möjligt blir oberoende av kommunikationer av skilda slag. Vidare har

eftersträvats en sådan enkelhet, att ett vidmakthållande av betalningsfunktionerna

kräver ett minimum av personal och teknisk utrustning. Gruppen

har även funnit det angeläget att, särskilt vad gäller det statliga betalningssystemet,

föreslå en ordning, som så litet som möjligt avviker från fredssystemet.

Dessa allmänna principer, som varit vägledande vid arbetsgruppens

utredning, överensstämmer med de riktlinjer för planläggningen

på förevarande område, som godkänts av 1957 års riksdag. De har i

allmänhet godtagits även i remissyttrandena över gruppens promemoria.

När det gäller frågan om hur penningmedelsförsörjningen i stort och det

statliga betalningsväsendet skall ordnas under krig, följer arbetsgruppens

förslag i allt väsentligt de riktlinjer i dessa hänseenden, som tidigare antagits

av riksdagen. Vissa avvikelser föreslås emellertid beträffande de statliga

betalningarna. De problem, som rör kommunala myndigheters ekonomiska

verksamhet och det enskilda näringslivets möjligheter att genomföra betalningsuppdrag

och erhålla rörelsekapital behandlades endast i mindre utsträckning

i nämnda proposition. Arbetsgruppen har funnit skäl tala för

viss statlig medverkan i syfte att under krigsförhållanden ekonomiskt trygga

den verksamhet, som bedrives av kommunala myndigheter, allmänna försäkringskassor

och krigsviktiga företag.

Planläggningen för penningmedelsf örsör j ningen under

krig synes såsom arbetsgruppen föreslagit främst böra inriktas på en decentraliserad

lagring i fredstid av sedlar och mynt, så att tillgången på betal
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition, nr 169 år 1963

ningsmedel inom landets olika delar blir säkrad i anslutning till ett krigsutbrott.

Som framgår av det föregående torde av riksbanken redan vidtagna eller

avsedda åtgärder i detta syfte få anses vara tillfyllest.

I en krigssituation föreligger risk för att mynt med högt metallvärde undandras

marknaden. Därför skulle beredskapsvärdet av här avsedd lagring

vara större, om lagren innehöll mynt med lägre metallvärde än i nuvarande

fredsmynt. I likhet med en del remissmyndigheter anser jag emellertid, att

beredskapslagren bör innehålla skiljemynt i fredsutförande. Tillverkning under

fredstid av särskilda krigsmynt bör således enligt min mening inte komma

ifråga. I detta sammanhang vill jag förutskicka, att jag har för avsikt att

inom den närmaste tiden begära bemyndigande att tillsätta en utredning för

översyn av gällande myntlagstiftning. I samband härmed torde frågan om de

under fredstid använda myntens utförande komma att aktualiseras.

Av skäl som arbetsgruppen anfört torde planläggning för tillverkning under

krig av penningmedel få komma i andra hand. Gruppen har uttalat, att

det från beredskapssynpunkt vore fördelaktigt, om sedel- och mynttillverkningarna

redan i fredstid förlädes till en mindre utsatt ort än Stockholm. Då

frågan om sedeltrjTckeriets och myntverkets lokalisering är föremål för överväganden

inom lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet och denna

utredning i sitt fortsatta arbete torde komma att undersöka frågan även

från beredskapssynpunkt, synes ställning till dessa problem inte böra tagas i

förevarande sammanhang. I avvaktan på resultatet av lokaliseringsutredningens

överväganden torde, såsom arbetsgruppen framhållit, planläggningen

för tillverkning under krig av penningmedel tills vidare — då det inte synes

möjligt att i en krigssituation evakuera sedeltryckeriets och samtliga för

mynttillverkning erforderliga maskiner eller att för närvarande reservera

och utanför Stockholm beredskapsuppställa dylika maskiner — kunna omfatta

vissa begränsade åtgärder. Därvid bör främst ifrågakomma decentraliserad

upplagring av s. k. myntplattar och förberedelser för utflyttning av

vissa präglingsmaskiner samt förberedande åtgärder, som syftar till att göra

det möjligt att utgiva provisoriska betalningsmedel, vilkas framställande inte

förutsätter tillgång till specialmaskiner för sedel- och mynttillverkning.

I ett par remissyttranden har ifrågasatts huruvida inte möjligheter bör finnas

att i en krigssituation införa begränsningar i allmänhetens rätt att lyfta

tillgodohavanden i penninginrättningar. Ett införande av sådana begränsningar

måste antagas få en från psykologisk synpunkt mindre gynnsam effekt

och synes därför böra i möjlig mån undvikas. Man kan dock inte helt

utesluta att åtgärder av detta slag kan bli nödvändiga. Någon reglering i förväg

torde emellertid inte erfordras på denna punkt.

Som förut nämnts skall de statliga betalningarna enligt arbetsgruppens

förslag företrädesvis verkställas över postgiro. Skulle krigshändelser

föranleda att statsmyndighets postgirokonto inte på ett tillfredsställande

sätt kan utnyttjas för inbetalningar eller utbetalningar, skall myndigheten

enligt förslaget äga för sin kassarörelse öppna checkräkning i pen
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

ninginrättning. Flertalet remissinstanser har godtagit, att det statliga betalningsväsendet

ordnas på föreslaget sätt. I en del yttranden har emellertid

uttalats, att myndigheterna borde få en i förhållande till förslaget vidgad

rätt att använda checkräkning. Enligt min mening bör den ordning för statsmyndigheternas

betalningar, som tillämpas i fredstid, upprätthållas även i

ett krigsläge i den utsträckning detta är möjligt. Eftersom huvudparten av

myndigheternas betalningstransaktioner i fredstid sker över postgiro och

postgirosystemet synes kunna väntas fylla rimliga krav i avseende på funktionssäkerhet

och bokföringskapacitet under krigsförhållanden, bör följaktligen

denna betalningsväg företrädesvis användas även under sådana förhållanden.

Först när myndighets postgirokonto inte längre kan tillfredsställande

utnyttjas, bör myndigheten ha rätt att öppna checkräkning och på så sätt

tillvarataga andra tillgängliga resurser.

I syfte att bereda statsmyndigheterna möjlighet att genomföra betalningar

även om vissa post- och teleförbindelser skulle vara brutna, har arbetsgruppen

föreslagit, att vissa myndigheter skall fa använda s. k. direktutbetalningskort

vid utbetalning från postgirokonto samt att huvudförvaltnings

konto för utbetalningar skall få överdragas. De föreslagna bestämmelserna,

vilka i allt väsentligt godtagits vid remissbehandlingen, finner jag ändamålsenliga.

Arbetsgruppen har förordat, att man redan i fredstid inför den för användning

under krigsförhållanden föreslagna ordningen, att uttag från statsverkets

checkräkning i riksbanken skall ske över postgiro. Huvuddelen av inbetalningarna

till nämnda räkning verkställes för närvarande denna väg. Förslaget

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser

utom fullmäktige i riksbanken, vilka ansett, att frågan bör ytterligare övervägas.

För egen del finner jag, med hänsyn till de fördelar från beredskapssynpunkt

och den arbetsbesparing för myndigheterna, som därigenom skulle

vinnas, att starka skäl föreligger för att redan i fredstid genomföra den föreslagna

ordningen. Innan beslut härom fattas, bör emellertid ytterligare

överväganden ske.

Vederbörande länsstyrelse skall enligt arbetsgruppens förslag tillhandahålla

kommunala myndigheter och — om riksförsäkringsverket

är förhindrat att göra utbetalningar i vanlig ordning — allmänna försäkringskassor

erforderliga rörelsemedel. Vidare har föreslagits, att

kommuner och försäkringskassor samt vissa krigsviktiga föret

a g skall kunna erhålla rätt att överdraga postgirokonto, när så oundgängligen

erfordras för upprätthållande av deras verksamhet. De skall även kunna

erhålla rätt att använda s. k. direktutbetalningskort vid utbetalning från

dylikt konto. Förslagen har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.

Såsom arbetsgruppen framhållit, kan kommunala myndigheter under krig

utöver sina ordinarie arbetsuppgifter väntas bli ålagda en rad viktiga uppgifter

av närmast statlig karaktär. Även de allmänna försäkringskassorna kan

komma att utsättas för särskilda påfrestningar. I likhet med gruppen finner

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition, nr 169 år 1963

jag det angeläget, att kommunerna och försäkringskassorna så långt möjligt

i varje situation har tillgång till erforderliga rörelsemedel. Från samhällets

synpunkt är det vidare av stor vikt, att de för försvar och folkförsörjning

mest betydelsefulla företagens verksamhet inte hindras av likviditets- och betalningssvårigheter.

Jag tillstyrker därför, att dessa företag när det gäller möjligheter

att utnyttja postgirokonto får en prioritet motsvarande den som avsetts

för kommunala myndigheter och försäkringskassor.

Arbetsgruppen har föreslagit, att medgivande om rätt till överdragning

av postgirokonto m. m. skall lämnas av generalpoststyrelsen efter samråd

med vederbörande länsstyrelse, när det gäller kommuner och försäkringskassor,

samt med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap i fråga

om vissa enskilda företag. I likhet med fullmäktige i riksbanken anser jag

att befogenhet att lämna här avsett medgivande i förstnämnda fall bör

tillkomma länsstyrelse efter samråd med generalpoststyrelsen. På samma

sätt bör överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap kunna lämna motsvarande

medgivande för enskilda företag. Erforderlig prövning samt tillståndsgivning

synes i all möjlig mån böra ske redan i fredstid. För de enskilda

företagen bör denna prövning ske med utgångspunkt från deras betydelse

för försvar och folkförsörjning.

Jag vill understryka, att bestämmelserna i arbetsgruppens kungörelseförslag

inte, som i något fall skett, bör betraktas som anvisningar för myndigheter

och organ utanför den statliga sektorn samt vissa enskilda företag

beträffande sättet för medelsanskaffning under krigsförhållanden. Rätten

att överdraga postgirokonto får i stället anses ha till syfte att erbjuda berörda

organ och företag en extra möjlighet till medelsanskaffning i situationer,

då de normalt använda vägarna härför är stängda. Denna möjlighet

bör sålunda förutsättas bli utnyttjad först då rörelsemedel inte kan erhållas

i vanlig eller särskilt beslutad ordning. De föreslagna bestämmelserna

synes därför inte hindra, att kommunala myndigheter och försäkringskassor,

om så befinnes lämpligt, får rätt att — såsom en del remissinstanser

förordat — under krig överdraga checkräkning. Självfallet lägger bestämmelserna

inte heller hinder i vägen för andra lösningar när det gäller de

krigsviktiga företagen. I ett par remissyttranden har föreslagits, att dessa

företags behov av rörelsemedel under krig — i den mån behoven inte kan

tillgodoses inom ramen för kreditinstitutens normala kreditgivning — skall

säkerställas genom ett system med kreditgarantier av riksbanken i samråd

med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap. Det kan antagas, att

detta förslag kommer att bli föremål för övervägande vid den fortsatta beredskapsplanläggning

på bank- och betalningsväsendets område, vilken —

såsom framgår av det följande — avses komma att bedrivas i riksbankens

regi.

Jag övergår så till frågan om viss ändring av lagen om betalningsväsendet

under krigsförhållanden.

Förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse, som ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

färdats med riksdagen, förutsätter, att postgirokonto inte överdrages. För

att bestämmelser om rätt till överdragning av dylikt konto skall kunna intagas

i tillämpningsföreskrifter till den nämnda lagen har arbetsgruppen föreslagit,

att Kungl. Maj :t får fullmakt att under krigsförhållanden meddela

vissa från postgiroförordningen avvikande bestämmelser.

Med sina i promemorian framlagda förslag beträffande kommunala myndigheters,

allmänna försäkringskassors och vissa andra postgirokontoinnehavares

möjligheter att utnyttja sina postgirokonton har arbetsgruppen

bland annat sökt åstadkomma, att av nämnda kontoinnehavare utfärdade

postgiroutbetalningshandlingar i viss mån likställes med av statsmyndighet

utfärdade dylika handlingar. Beträffande sistnämnda handlingar äger

Kungl. Maj :t med stöd av 4 § lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden

förordna om skyldighet för riksbanken att inlösa dem och för

statlig myndighet att mottaga dem som likvid vid inbetalning. Gruppen har

funnit det angeläget, att dylikt förordnande även kan avse av vissa andra

postgirokontoinnehavare än statsmyndighet utfärdade utbetalningshandlingar.

Det föreslås därför av gruppen en utvidgning av nämnda bestämmelse

i 4 §.

För att den av mig i det föregående förordade beredskapsplanläggningen

skall kunna genomföras, finner jag i likhet med arbetsgruppen nödvändigt,

att Kungl. Maj :t erhåller här avsedda fullmakter, vilka i och för sig inte mött

invändningar under remissbehandlingen.

Ett par remissmyndigheter har ansett, att bland annat föreskrifterna om

rätt till överdragning av postgirokonto borde utformas så att de automatiskt

träder i tillämpning vid beredskapslarm. En dylik automatik skulle

emellertid, som arbetsgruppen framhållit, kräva att de föreslagna bestämmelserna

om samråd med fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret

slopades. Då ett förordnande om att postgirokonto får överdragas skulle

nära beröra riksbankens resp. riksgäldskontorets verksamhetsområden —

som framgår av det föregående avses statsmedel via länsstyrelserna skola

tagas i anspråk för täckande av underskott, som uppstått å kommunala

myndigheters, försäkringskassors och krigsviktiga företags postgirokonton

till följd av medgiven överdragning av kontona — anser jag att samrådsbestämmelser

bör finnas. En automatisk tillämpning av här avsedda föreskrifter

skulle vidare kräva, att erforderligt förordnande utfärdades redan

i fredstid. Med hänsyn till behovet av att förordnandet anpassas till de förhållanden,

som råder när föreskrifterna skall tillämpas, är jag inte beredd

att förorda en så långt gående automatik, som remissmyndigheterna föreslagit.

Då det emellertid är angeläget, att sådant förordnande som här avses

kan meddelas snabbt, bör det, såsom arbetsgruppen har framhållit, förberedas

i fredstid så långt det är möjligt. Om riket kommer i krig eller eljest

i händelse av beredskapslarm, är det av särskild vikt, att det kan meddelas

utan tidsutdräkt. Preliminärt samråd avseende förordnande i sådana

fall synes därför böra ske redan i fredstid.

Svenska bankföreningen har funnit del angeläget, att statsmakterna inte

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

binder sig för lösningar vare sig för de statliga betalningarna eller för övriga

gruppers betalningar, förrän hela frågan om betalningsväsendet under

krig blivit mer allsidigt belyst vid en allmän utredning av problemen inom

samtliga sektorer. Den nu aktuella lagstiftningen är emellertid närmast

att anse som ett fullföljande av 1957 års lagstiftning. Med hänsyn härtill

och till vad jag nyss anfört om de bestämmelser i arbetsgruppens kungörelseförslag,

som avser myndigheter och organ utanför den statliga sektorn

samt vissa enskilda företag, föreligger enligt min mening inte anledning

att avvakta resultatet av ytterligare utredning rörande bland annat

enskilda betalningar, innan ställning tas till nu föreslagna lagändringar.

Förslag till erforderliga ändringar i lagen om betalningsväsendet under

krigsförhållanden har upprättats inom finansdepartementet på grundval av

arbetsgruppens förslag i sådant hänseende och torde föreläggas riksdagen.

Härjämte har inom departementet likaledes på grundval av arbetsgruppens

förslag ett utkast till kungörelse med tillämpningsföreskrifter utarbetats

och torde såsom Bihang få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Tillämpningsföreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med detta utkast

synes, sedan lagförslaget antagits, få utfärdas i administrativ ordning.

Vad slutligen beträffar spörsmålet om vem som bör handha det direkta

ansvaret för beredskapsplanläggningen på bankoch

betalningsväsendets område, synes det ligga i linje med

de allmänna principer, som följdes vid omorganisationen av riksnämnden

(numera överstyrelsen) för ekonomisk försvarsberedskap, att ansvaret för

ett specialområde som detta flyttas från överstyrelsen till lämpligt fackorgan.

I likhet med arbetsgruppen och flertalet av de remissinstanser som

berört frågan finner jag riksbanken vara särskilt lämpad att omhänderha

hithörande planeringsuppgifter. Banken ingår visserligen, som från något

håll påpekats, i den krets av institutioner, som är verksamma på betalningsområdet

och vilkas planläggning skall samordnas. Detta förhållande torde

dock inte —- med tanke på den särställning riksbanken intar — innebära

någon nackdel utan kan snarare vara till gagn vid planeringsarbetet.

Om riksdagen godkänner, att riksbanken åtar sig den föreslagna beredskapsuppgiften,

synes av riksdagen böra föreskrivas, att det skall åligga

riksbanken att ombesörja beredskapsplanläggning på bank- och betalningsväsendets

område. I likhet med vad som gäller för andra myndigheter inom

det ekonomiska försvaret, torde riksbanken vid fullgörandet av uppgiften

i erforderlig utsträckning böra samråda med överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap och hålla denna myndighet underrättad om planläggningen.

Under den fortsatta beredskapsplanläggningen torde riksbanken

böra beakta vissa under remissbehandlingen väckta frågor.

Under framhållande av att det inte torde vara något att erinra mot att

propositionen av riksdagen behandlas senare än under innevarande vår
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963 31

session hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå

riksdagen

dels att antaga det inom finansdepartementet upprättade

förslaget till lag angående ändring i lagen den 20 december

1957 (nr 68b) om betalningsväsendet under krigsförhållanden,

dels att bifalla i det föregående framlagt förslag om överflyttning

från överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

till riksbanken av huvudansvaret för beredskapsplanläggningen

på bank- och betalningsväsendets område.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Wettergren

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

Bihang

Utkast

till

Kungörelse med vissa föreskrifter angående tillämpningen av lagen om

betalningsväsendet under krigsförhållanden

Kungl. Maj :t har, med stöd av 6 § lagen om betalningsväsendet under

krigsförhållanden, funnit gott förordna som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Bestämmelserna i 4—13 §§ denna kungörelse skola gälla, när Kungl.

Maj :t meddelat förordnande enligt 4 § lagen om betalningsväsendet under

krigsförhållanden. Vad i 6, 11 och 12 §§ sägs om överdragning av postgirokonto

och vad i 8 § andra stycket stadgas skall dock gälla endast under förutsättning,

att Kungl. Maj :t därjämte utfärdat sådana från förordningen

angående postgirorörelse avvikande bestämmelser, som möjliggöra överdragning

av postgirokonto.

Bestämmelserna i 14—18 §§ denna kungörelse skola gälla, när bestämmelserna

i 2—5 §§ nämnda lag äro i tillämpning. Vad i 14 § andra stycket

sägs skall dock gälla endast under förutsättning, att Kungl. Maj :t utfärdat

sådana från lagen för Sveriges riksbank och lagen om rikets mynt avvikande

bestämmelser, som möjliggöra användande av provisoriska betalningsmedel.

Sådana förberedande åtgärder skola omedelbart vidtagas, som särskilt angivas

i denna kungörelse eller som eljest finnas erforderliga för att den skall

kunna tillämpas.

2 §.

I denna kungörelse förstås med

statsmyndighet: alla till statens förvaltning hörande myndigheter och inrättningar,

nämnder, kommissioner och kommittéer med undantag för riksdagen

och allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, utskott, nämnder, deputerade,

revisorer, ombudsmän och verk; samt

kommunalmyndighet: alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande

stämmor och representationer, myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder,

råd, kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer jämte underlydande

verk och inrättningar.

Vad i denna kungörelse stadgas om kommunalmyndighet skall i tillämpliga

delar gälla för allmän försäkringskassa.

3 §.

I denna kungörelse förstås med

huvudförvaltning: sådan statsmyndighet, som har dragningsrätt på statsverkets

checkräkning i riksbanken;

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

utbetalning skor t: sådan postal utbetalningshandling, som användes i postgirorörelsen

och som tillställes betalningsmottagaren sedan på kortet angivet

belopp blivit antingen bokfört hos postgirokontoret (postgiroavdelning) eller

i särskild ordning redovisat hos postanstalt;

direktutbetalningskort: sådan postal utbetalningshandling, som användes

i postgirorörelsen och som av utfärdaren tillställes betalningsmottagaren

utan att på kortet angivet belopp dessförinnan blivit bokfört hos postgirokontoret

(postgiroavdelning) eller redovisat hos postanstalt; samt

gireringskort: sådan postal betalningshandling, som användes i postgirorörelsen

och medelst vilken kontoinnehavaren beordrar överföring av belopp

från ett postgirokonto till ett annat.

Betalningsväsendet

4 g.

Insättning å samt uttag från statsverkets checkräkning i riksbanken skall

företrädesvis ske genom anlitande av postgirorörelsen.

5 §.

Inbetalning till huvudförvaltning skall företrädesvis ske genom överföring

till eller inbetalning å myndighetens postgirokonto för inbetalningar.

Medel, vilka överföras till eller inbetalas å postgirokonto för inbetalningar,

upplagt för sådan huvudförvaltning, som icke har egen checkräkning i riksbanken,

överföras genom postgirokomtorets försorg till postgirokonto för

statsverkets checkräkning i riksbanken.

6 g.

Utbetalning från huvudförvaltning skall företrädesvis verkställas med

anlitande av myndighetens postgirokonto för utbetalningar. Därvid må

direktutbetalningskort användas.

Postgirokonto, som avses i första stycket, må överdragas.

Huvudförvaltning, som icke har egen checkräkning i riksbanken, erhåller

för verksamhetens upprätthållande erforderliga medel genom överföring

från postgirokonto för statsverkets checkräkning i riksbanken till

myndighetens eget postgirokonto för utbetalningar.

7 §•

Utan hinder av vad i 5 och 6 §§ stadgas äger huvudförvaltning, som har

egen checkräkning i riksbanken, använda för inbetalningar och utbetalningar

gemensamt postgirokonto ävensom olika konton för olika delar av

förvaltningen.

Efter medgivande av generalpoststyrelsen och riksrevisionsverket må även

annan huvudförvaltning använda olika postgirokonton för olika delar av

förvaltningen.

8 §•

Inbetalning till statsmyndighet som icke är huvudförvaltning skall, om

myndigheten har eget postgirokonto, företrädesvis ske genom överföring

till eller inbetalning å nämnda konto. Även utbetalning från myndigheten

skall företrädesvis verkställas med anlitande av detta konto. Därvid må

direktutbetalningskort användas av sådan myndighet, som av vederbörande

huvudförvaltning efter samråd med generalpoststyrelsen erhållit rätt

därtill.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

Har statsmyndighet, som avses i första stycket, blivit avstängd från förbindelse

med huvudförvaltning, under vilken myndigheten i fråga om sin

medelsförsörjning lyder, må myndigheten — ändock att den saknar tillgodohavande

på sitt postgirokonto — verkställa utbetalningar över nämnda

konto. Verkställda utbetalningar skola täckas genom att motsvarande belopp

av myndigheten överföres från huvudförvaltningens till myndighetens

postgirokonto.

9 §•

Föranleda krigshändelser, att statsmyndighet, som har eget postgirokonto,

icke kan på ett tillfredsställande sätt använda detta för inbetalningar

eller utbetalningar, må myndigheten, utan hinder av vad i 4—8 §§ stadgas,

för sin kassarörelse öppna checkräkning i penninginrättning.

10 §.

Därest statsmyndighet, som icke har eget postgirokonto, blir avstängd

från förbindelse med huvudförvaltning, under vilken myndigheten i fråga

om sin medelsförsörjning lyder, skall länsstyrelsen i det län, inom vilket

myndigheten har sin verksamhet eller, om så ej kan ske, närmaste länsstyrelse

till myndigheten mot rekvisition utbetala för verksamhetens upprätthållande

erforderliga medel.

Vad i första stycket sägs rörande skyldighet för länsstyrelse att utbetala

medel skall äga motsvarande tillämpning i sådana fall, där av riksdagen godkända

anslag, som avse understöd eller bidrag till kommuner, föreningar,

sammanslutningar, anstalter eller enskilda ställts till förfogande för viss

myndighet, vilken på grund av krigshändelser är förhindrad att verkställa

utbetalningar.

11 §•

Kommunalmyndighet erhåller för verksamhetens upprätthållande erforderliga

medel efter rekvisition hos länsstyrelsen i det län, där myndigheten

har sin verksamhet eller, om så ej kan ske, närmaste länsstyrelse. Försäkringskassas

behov av rörelsemedel tillgodoses dock i första hand genom

riksförsäkringsverkets försorg.

Vid utbetalning från kommunalmyndighets postgirokonto må direktutbetalningskort

användas av sådan myndighet, som av vederbörande länsstyrelse

efter samråd med generalpoststyrelsen erhållit rätt därtill.

Medgivande, som avses i andra stycket, må även innefatta rätt för den

kommunala myndigheten att överdraga postgirokontot, när så oundgängligen

erfordras för upprätthållande av myndighetens verksamhet.

12 §.

Efter medgivande av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap må

annan innehavare av postgirokonto än stats- eller kommunalmyndighet vid

utbetalning från kontot använda direktutbetalningskort. Innan medgivande

lämnas skall överstyrelsen samråda med generalpoststyrelsen.

Medgivande, som avses i första stycket, må även innefatta rätt för kontoinnehavaren

att överdraga postgirokontot, när så oundgängligen erfordras

för upprätthållande av kontoinnehavarens verksamhet.

13 §.

Det åligger generalpoststyrelsen att vid behov anordna regional postgirobokföring

vid postgiroavdelning. Innehavare av konto hos postgirokontoret

må hos postgiroavdelning utnyttja sitt tillgodohavande på detta konto. An
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1963

nan kontoinnehavare än stats- och kommunalmyndighet må dock icke utan

generalpoststyrelsens generella tillstånd eller vederbörlig postmyndighets

för det särskilda fallet lämnade medgivande disponera sådant tillgodohavande,

som är bokfört hos postgirokontoret, med mindre saldouppgift därifrån

tillställts postgiroavdelningen.

Penningmedelsförsörjningen

14 §.

Riksbanken, mynt- och justeringsverket och postverket samverka för

att gemensamt trygga tillgången på sedlar och mynt i landets olika delar.

Det ankommer på riksbanken att, om så erfordras för motverkande av

knapphet på sedlar och mynt, i förekommande fall i samråd med mynt- och

justeringsverket vidtaga åtgärder för förfärdigande och utgivande av provisoriska

betalningsmedel.

15 §;

Närmast under länsstyrelsen svarar direktören för vederbörligt riksbankskontor

—- i den mån så är möjligt efter samråd med representanter för postverket

och berörda penninginrättningar — för att erforderlig samordning

sker av den riksbankens, postverkets och andra penninginrättningars verksamhet,

som avser att trygga penningmedelsförsörjningen inom länet.

16 §.

Föreligger risk för att riket eller del därav skall besättas av fientlig makt,

skola de statsmyndigheter, kommunalmyndigheter samt penninginrättningar,

som ha sin verksamhet inom område, vilket kan komma att beröras därav,

vidtaga sådana åtgärder att förråd av mynt, sedlar, penninganvisningar

och blanketter till sådana samt gireringskort, utbetalningskort och direktutbetalningskort

icke falla i fiendens händer.

Medelsförvaltningen

17 §.

Därest på grund av rådande förhållanden för statsmyndigheterna gällande

föreskrifter angående bokföring m. m. icke kunna eller icke lämpligen

böra tillämpas, skola erforderliga förenklingar genomföras. Därvid iakttages

att sådana anteckningar om inkomster och utgifter skola föras, som

möjliggöra senare bokföring i huvudsaklig överensstämmelse med gällande

föreskrifter.

18 §•

Statsmyndighet, vilken verkställer utbetalning, som rätteligen bort ankomma

på annan statsmyndighet, skall därom snarast underrätta sistnämnda

myndighet.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning när kommunalmyndighet

verkställer utbetalning för statsmyndighets räkning.

Särskilda föreskrifter

19 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av här meddelade

bestämmelser, utfärdas av riksbanken, försvarets civilförvaltning,

riksförsäkringsverket, generalpoststyrelsen och riksrevisionsverket, envar

myndighet såvitt avser dess verksamhetsområde.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 samband med denna kungörelses ikraftträdande skola av Kungl. Maj :t

tidigare utfärdade, mot de nu meddelade bestämmelserna stridande föreskrifter

upphöra att gälla.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630570

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:362 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 20 december 1957 a1 i texten
  2. Rskr. 1963:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 20 december 1957 a1 i texten