Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av utlämningsfördrag mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland

1963-09-27 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:174, Angående godkännande av utlämningsfördrag mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1963

I

Nr 174

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande

av utlämningsfördrag mellan Sverige samt Förenade

Konungariket Storbritannien och Nordirland; given

Stockholms slott den 27 september 1963.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 12 regeringsformen

föreslå riksdagen att godkänna det i London den 26 april 1963 undertecknade

utlämningsfördraget mellan Sverige samt Förenade Konungariket

Storbritannien och Nordirland.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ett utläinningsfördrag

mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 174

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1963

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 27 september

1963.

Närvarande:

Statsråden Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga angående godkännande

av ett i London den 26 april 1963 undertecknat utlämningsfördrag

mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland.

Därvid anför han följande.

Den svenska lagstiftningen om utlämning för brott blev under 1950-talet

föremål för omfattande revision och modernisering med särskilt sikte på

att stärka individens rättsskydd. Reformarbetet resulterade i en ny lag den

6 december 1957 (nr 668) om utlämning för brott, i det följande benämnd

utlämning slag en (prop. 1957:156; IAU 1957:37). Denna lag, som ersatte

tidigare gällande lag i ämnet av år 1913, trädde i kraft den 1 januari 1958.

Utlämning till annat nordiskt land blev sedermera föremål för särskild

reglering genom lagen den 5 juni 1959 om utlämning för brott till Danmark,

Finland, Island och Norge (prop. 1959: 72; L>U 1959: 22). Sistnämnda

lag har fr. o. m. den 1 september 1959 vunnit tillämpning i förhållande

till samtliga nordiska stater.

Utlämningslagen bygger på grundsatsen, att fråga om utlämning skall

fritt prövas på grundval av samtliga föreliggande omständigheter i varje särskilt

fall. Vid prövning av framställning om utlämning från Sverige är det

i princip ovidkommande, vilka möjligheter som finnes att under motsvarande

förhållanden få en person utlämnad från den främmande staten till

Sverige. Vid lagens tillkomst förutsattes emellertid, att Sverige i viss utsträckning

liksom tidigare måste vara berett att reglera sitt utlämningsväsende

genom förpliktande traktater. Ett system med traktater kunde

stundom befinnas ändamålsenligt i betraktande av den ståndpunkt lagstiftningen

i en del främmande stater intager. I vissa stater utgör nämligen förefintligheten

av ömsesidigt förpliktande traktat ett oeftergivligt villkor för

att utlämning överhuvud skall kunna ske (jfr prop. 1957: 156 s. 29 och 30).

I samband med förarbetena till den nya utlämningslagstiftningen frigjorde

sig Sverige genom uppsägning från flertalet tidigare ingångna utläm
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1963

ningstraktater. Bland de traktater som härvid upphörde att gälla var det

fördrag, som den 26 juni 1873 slutits med Storbritannien (SFS 1873:50).

Vid tidpunkten för ikraftträdandet av utlämningslagen förelåg traktatsmässig

reglering av utlämningsväsendet endast med Norge (konventionen

den 21 februari 1907, SFS 1907:13), Danmark (konventionen den 17 juni

1913, SÖ 1913: 5) samt Finland (konventionen den 29 november 1923, SÖ

1924: 2), varjämte genom ministeriell noteväxling med Belgien den 18 och

den 22 maj 1951 särskild överenskommelse träffats om att konventionen

med denna stat av den 26 april 1870 och den därtill hörande deklarationen

av den 6 november 1877 skulle gälla tills vidare med rätt för vardera parten

att med omedelbar verkan uppsäga konventionen (SFS 1870:37 och

1877: 39, SÖ 1951: 31).

Sverige har sedermera biträtt den i Paris den 13 december 1957 dagtecknade

europeiska utlämningskonventionen (jfr prop. 1958: 139). Konventionen

trädde för Sveriges del i kraft den 18 april 1960. Genom att Norge och

därefter även Danmark tillträtt denna konvention har förutnämnda svensknorska

och svensk-danska konventioner satts ur kraft i de delar de reglerade

utlämningsfrågor. Anmärkas bör därvid, att den europeiska utlämningskonventionen

på grund av särskilda förbehåll vid ratificeringen icke

är tillämplig i förhållandet mellan Sverige, Norge och Danmark. Utlämning

mellan dessa stater jämte Finland och Island regleras i stället av enhetlig

nordisk särlagstiftning på detta område. I samband med ikraftträdandet av

denna lagstiftning har bestämmelserna om utlämning i den nämnda svenskfinska

konventionen enligt överenskommelse genom ministeriell noteväxling

den 30 augusti 1960 (SÖ 1960: 55) upphört att gälla.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att Sverige för närvarande har traktatmässig

reglering av utlämning för brott, dels bilateralt med Belgien och

dels multilateralt med de till den europeiska utlämningskonventionen anslutna

utomnordiska staterna, vilka ännu så länge utgöres av Grekland och

Turkiet. Härvid bör också noteras, att Italien nyligen ratificerat den europeiska

konventionen och att dess anslutning träder i kraft den 4 november

1963.

Till den grupp av stater, vilkas interna lagstiftning såsom ett oeftergivligt

villkor för utlämning för brott kräver att ömsesidigt förpliktande överenskommelse

föreligger, hör Amerikas Förenta Stater och Storbritannien.

Efter förhandlingar på svenskt initiativ har i Washington den 24 oktober

1961 undertecknats en konvention om utlämning mellan Sverige och Amerikas

Förenta Stater. Denna konvention har i enlighet med därom framlagd

proposition godkänts av riksdagen (prop. 1962:40; IAU 1962:14). Frågan

om konventionens ratificering är beroende av pågående parlamentsbehandling

av konventionen i Amerikas Förenta Stater.

På svenskt initiativ har förhandlingar om utlämningsavtal också hållits

med Storbritannien. Dessa ägde rum i London i oktober 1961. De har resulterat

i ett den 26 april 1963 i London undertecknat utlämningsfördrag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 774 år 1963

mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland;

fördraget torde få fogas såsom bilaga till protokollet i detta ärende. I det

följande lämnas en redogörelse för bestämmelserna i fördraget.

Enligt art. 1 åtager sig de fördragsslutande staterna att under de förhållanden

och i enlighet med de villkor som anges i fördraget utlämna för brott

misstänkta eller dömda personer. Åtagandet omfattar sådana brott, som

upptages i brottsförteckningen i art. 3 och som begåtts på den ansökande

partens område eller på öppna havet ombord på fartyg, registrerat inom

denna parts område. Brott, begångna på den anmodade statens område,

ingår ej. I sistnämnda hänseende är fördragets tillämpningsområde något

snävare avgränsat än vår utlämningslags, jfr 3 §. Fördragsbestämmelsen,

som förestavats av de brittiska lagreglerna på detta område, torde dock

täcka de flesta praktiska fall.

Fördraget är enligt art. 2 tillämpligt ej blott på det brittiska moderlandet

utan även på ett stort antal särskilt angivna områden, för vilkas internationella

förbindelser brittiska regeringen svarar. Artikeln förutser vidare

att fördraget skall kunna utsträckas till andra sådana områden.

Från svensk synpunkt finnes ej något behov av att, på sätt skett i art. 3

första stycket, närmare specificera de olika brott för vilka utlämning skall

kunna ske enligt fördraget, och det kan för oss knappast anses önskvärt

att detta göres. Enligt den brittiska utlämningslagstiftningen är emellertid

en sådan specifikation nödvändig, och med det förbehåll, som ligger i artikelns

hänvisning till de fördragsslutande staternas interna rätt, bör systemet

kunna godtagas för svensk del.

Svårigheter har självfallet förelegat, när det gällt att få till stånd en för

båda parter godtagbar brottsuppräkning. Vid utformningen av brottsbeskrivningarna

har man på brittisk sida varit i väsentlig mån bunden av särskilda

lagbestämmelser i ämnet, varför det ej kunnat undgås, att beskrivningarna

i vissa fall kommit att te sig främmande från svensk synpunkt. När det i

tillämpningen gäller att avgöra huruvida ett brott faller under fördraget,

torde det faktiska handlandet få anses avgörande. Brottet föranleder utlämning

enligt fördraget, om det faktiska handlandet för båda staternas del

kan inordnas under något av de uppräknade brotten (ej nödvändigtvis detsamma

i båda staterna) och om gärningen dessutom utgör brott av sådan

beskaffenhet i övrigt att utlämning härför kan ske enligt båda staternas

interna lagar. För svenskt vidkommande innebär sistnämnda villkor för

närvarande, att gärningen skall motsvara brott, varå straffarbete kan följa

enligt svensk lag, jfr 4 § utlämningslagen. Enligt förslag till ändring i 4 §

utlämningslagen, som den 5 juni 1963 remitterats till lagrådet för granskning,

uppställes det villkoret — som avses skola gälla efter brottsbalkens

ikraftträdande — att gärningen skall motsvara brott, för vilket enligt

svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. Den föreslagna lagändringen

innebär, att stadgandets tillämpningsområde i allt väsentligt bibehålies oförändrat.

Enligt brittisk lag torde brott alltid kunna föranleda utlämning, så

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1963

5

snart det kan hänföras under någon av de i uppräkningen gjorda beskrivningarna.

För utlämning enligt fördraget av den som i den ansökande staten

redan dömts för brottet tillkommer det i art. 4 angivna villkoret, att

straffet skall avse frihetsberövande under viss minsta tid.

Beträffande punkten 24 i enumerationen, avseende brott i samband med

handel med farliga droger, må framhållas att dylika brott i Storbritannien

— liksom i flera andra stater — betraktas såsom mycket allvarliga. I Sverige

har en viss skärpning av påföljden beslutats. Enligt narkotikaförordningen

den 14 december 1962, som träder i kraft den 1 januari 1964, blir

straffet fängelse eller, om brottet är ringa, dagsböter. Brott av denna art

har medtagits bland dem som kan föranleda utlämning med tanke på möjligheten,

att gärning, som här avses, i särskilt fall skulle kunna hänföras

jämväl under annan svensk straffbestämmelse, som möjliggör utlämning.

Andra stycket i art. 3 innehåller ett allmänt stadgande om att utlämning

skall ske enligt fördraget även för medverkan i sådant brott som upptages

i enumerationen, förutsatt att denna medverkan är straffbar i båda

staterna. I detta sammanhang bör observeras, att försök (eller förberedelse)

till brott icke kan föranleda utlämning enligt fördraget i andra fall än då

detta särskilt angivits i uppräkningen eller gärningen eljest kan hänföras

under där intagen brottsbeteckning.

För Sveriges del möter ej hinder att utlämna jämväl för andra brott än

dem som faller under uppräkningen i art. 3, om blott förutsättningarna enligt

4 § utlämningslagen är uppfyllda. Stadgandet i art. 3 tredje stycket

förutsätter, att utlämning skall kunna ske även för sådana brott, dock endast

därest brottet kan föranleda utlämning jämväl enligt brittisk lag.

Föreskriften i 12 § första stycket 4. utlämningslagen, enligt vilken såsom

villkor för utlämning skall gälla att den som utlämnas ej må straffas med

döden, har beaktats i art. 3 fjärde stycket i fördraget. Med stöd av stadgandet

i detta stycke kan utlämning från Sverige vägras, om den eftersökte enligt

brittisk lagstiftning är underkastad dödsstraff för det brott varå utlämningsframställningen

grundas.

I art. b har upptagits en bestämmelse motsvarande stadgandet i 4 § andra

punkten utlämningslagen, nämligen att, om den eftersökte dömts för brottet

i den ansökande staten, det utmätta straffet skall avse frihetsberövande

under en tid av lägst fyra månader för att utlämning skall kunna begäras.

Enligt stadgandet i art. 5 överlämnas åt de fördragsslutande staterna att

själva pröva, huruvida de önskar utlämna egna medborgare. Under förhandlingarna

har klargjorts, alt Sverige icke utlämnar svenskar, jfr 2 § utlämningslagen.

Från svensk sida har framförts det förslaget, att Sverige med

hänsyn till den nära samhörigheten mellan de nordiska länderna skulle

vara befogat att vägra utlämning jämväl av dansk, finsk, isländsk eller

norsk medborgare. Den tanken bar även framförts, att prövningsrätt dessutom

borde förbehållas beträffande utomnordiska medborgare, domicilierade

i Sverige eller i övriga nordiska länder (jfr prop. 1957: 156 s. 40 och

1958: 139 s. 11). Då Storbritannien är berelt att utlämna även egna med
lt

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 174

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 17i år 1963

borgare, har den föreslagna begränsningen ej mött någon förståelse. I sammanhanget

har från brittiskt håll framhållits bl. a., att enligt gällande utlämningstraktater

mellan Storbritannien samt Danmark och Norge svenska

medborgare icke undantages från utlämning från våra nordiska grannländer.

Art. 6 innehåller i första stycket bestämmelsen, att utlämning icke skall

medges, om den eftersökte på den anmodade statens område redan blivit

eller är föremål för rättsliga åtgärder för det brott för vilket utlämning begäres.

Under förhandlingarna har klargjorts, att bestämmelsen även avses

täcka det i Sverige tänkbara fallet att åtalseftergift beslutats, jfr 10 § första

stycket utlämningslagen.

Bestämmelsen i art. 6 andra stycket behandlar det fall, att den eftersökte

är föremål för rättsliga åtgärder eller avtjänar straff på den anmodade statens

område för annat brott än det för vilket utlämning begäres. Stadgandet,

som innebär att med utlämningen skall anstå till dess att det rättsliga

förfarandet avslutats eller straffet avtjänats, svarar mot 11 § första stycket

utlämningslagen.

Förbudet i art. 7 att utlämna vid åtals- eller straffpreskription motsvarar

stadgandet i 10 § andra stycket utlämningslagen.

I art. 8 första stycket har intagits ett förbud mot utlämning för brott av

politisk natur, vilket står i överensstämmelse med 6 § utlämningslagen.

Andra stycket i art. 8 upptager en allmän bestämmelse av innehåll, att

den anmodade staten får vägra utlämning på varje grund som är angiven i

dess lagstiftning. Med stöd av denna bestämmelse kan man från svensk sida

underlåta att efterkomma en utlämningsframställning under hänvisning till

någon av de i utlämningslagen särskilt angivna grunder, vilka ej uttryckligen

nämnts i fördragets text. Utlämning kan sålunda vägras jämlikt 5 §

utlämningslagen i fråga om militära brott. Fördragsbestämmelsen täcker vidare

det i 7 § utlämningslagen stadgade förbudet mot utlämning, då risk

föreligger för förföljelse av den som begäres utlämnad på grund av hans

härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska

uppfattning eller eljest på grund av politiska förhållanden. Bestämmelsen

kan likaledes åberopas, därest utlämningen skulle befinnas uppenbart oförenlig

med humanitetens krav i enlighet med stadgandet i 8 § utlämningslagen.

Detsamma gäller, då utländsk dom, såsom närmare beröres i anslutning

till art. 12, ej skulle kunna godtagas i enlighet med vad i 9 § tredje

stycket utlämningslagen sägs. Det har vidare varit förutsatt, att Sverige

med stöd av fördragsbestämmelsen skall vara berättigat att avslå utlämningstramställning,

om den som begäres utlämnad avses skola lagforas vid

extraordinär domstol — i överensstämmelse med den princip som gäller

enligt 12 § första stycket 3. utlämningslagen. Den omständigheten, att förbudet

mot utlämning i sadana fall kommit till uttryck i form av en föreskrift

i berörda lagstadgande rörande villkor i samband med beviljande av

utlämning, har ej ansetts hindra denna fördragsmässiga tillämpning.

Stadgandet i art. 9 uttrycker principen, att den som utlämnats för brott

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 i år 1963

ej får göras till föremål för ingripande för annan brottslighet eller omständighet,

som är att hänföra till tiden före utlämningen, och ej heller vidareutlämnas

till tredje stat annat än under vissa angivna förhållanden. Den

närmare utformningen av artikeln beredde vissa svårigheter under förhandlingarna.

Från brittiskt håll önskade man en låt vara begränsad möjlighet

att lagföra enligt annan brottsrubricering än den som angivits i utlämningsärendet.

Härvid åberopades speciella brittiska problem inom straffrätten

samt det förhållandet, att principerna vad gäller brottsrubriceringen

i de båda fördragsländerna ej är helt överensstämmande, jfr vad förut anförts

i anslutning till art. 3. Med den utformning som artikeln fått kan den

sägas innebära krav på att lagföringen sker, under de i övrigt angivna

villkoren, enligt en brottsrubricering som täcks av de omständigheter med

avseende å brottet, vilka redovisats i utlämningsärendet.

Art. 9 torde stå i överensstämmelse med 12 § första stycket 1. utlämningslagen.

I detta sammanhang torde böra beaktas, att nämnda lagstadgande

innefattar möjlighet att medge lagföring för annat brott, som begåtts

före utlämningen. Anmärkas bör därtill att fördraget ej säger något om sådant

medgivande i efterhand. Anledningen härtill är, att den brittiska lagstiftningen

ej förutser att efterhandsmedgivande skall kunna lämnas.

Fördraget upptager ej någon uttrycklig motsvarighet till 12 § första stycket

2. utlämningslagen, men den däri fastslagna grundsatsen torde ändock,

enligt den uppfattning som vann anslutning vid de mycket grundliga diskussionerna

i frågan Under förhandlingarna, ha kommit till tillräckligt tydligt

uttryck i art. 9. I detta sammanhang må även hänvisas till art. 14 i den

europeiska utlämningskonventionen (prop. 1958: 139 s. 31) och art. IX i

utlämningskonventionen med Amerikas Förenta Stater (prop. 1962:40 s.

15) — bestämmelserna i dessa konventionsartiklar har ansetts kunna godtagas

på svensk sida.

Framställning om utlämning skall enligt art. 10 första stycket i fördraget

göras på diplomatisk väg — undantag gäller för det i art. 19 stadgade fallet.

I art. 10 andra—fjärde styckena redogöres för de handlingar, som skall

bifogas en utlämningsframställning, jfr 14 § utlämningslagen. Här torde

blott böra anmärkas att i fall, då ärendet avser någon som ännu ej dömts,

tramställningen skall vara åtföljd av, förutom häktningsbeslut, jämväl sådana

bevis, som enligt den anmodade statens lagstiftning skulle rättfärdiga

den eftersöktes ställande inför rätta i den staten. Beträffande den som redan

är dömd kräves enligt förevarande artikel bevis om domens innehåll

men ej någon särskild utredning i skuldfrågan. Bestämmelserna torde få

ses mot bakgrunden av vad som sägs i anslutning till art. 12.

Handlingarna i ett utlämningsärende skall, enligt stadgandet i art. 10 femte

stycket, vara översatta till den anmodade statens språk.

Art. 11 innehåller bestämmelser om provisoriskt anhållande i avvaktan

på begäran om utlämning, jfr 23 § utlämningslagen. Framställning enligt

artikeln förutses kunna göras i annan ordning än på diplomatisk väg och

skall innehålla uppgitt om avsikten att begära utlämning av den eftersökte

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1963

samt förklaring, att häktningsbeslut eller fällande dom föreligger gentemot

honom. Härutöver skall i förekommande fall lämnas sådana ytterligare upplysningar,

som skulle ha erfordrats för att rättfärdiga häktningsbeslut, därest

brottet begåtts i den anmodade staten. Den ansökande staten kan icke

påfordra längre provisorisk anhållningstid än trettio dagar.

De fördragsslutande staterna är på grund av bestämmelserna i art. 1, såsom

förut nämnts, underkastade en allmän förpliktelse att bevilja utlämning

för brott enligt de villkor, som angives i fördraget. Art. 12 första stycket

innehåller ett speciellt stadgande, som begränsar den allmänna förpliktelsen.

Enligt detta stadgande gäller skyldigheten endast i fall, då visst mått

av bevisning i skuldfrågan föreligger i utlämningsärendet. Detta torde å

andra sidan innebära att, så snart dessa minimikrav i fråga om bevisningen

är uppfyllda, förpliktelsen skall i princip inträda. På brittisk sida har man

ansett det nödvändigt, att stadgandet, med dess på brittisk rättsuppfattning

utformade bestämmelser, medtages i fördraget. I enlighet med svenska önskemål

har fördraget dock kompletterats med regler som, enligt vad närmare

utvecklas i det följande, på förevarande område modifierar utlämningsförpliktelsen

i den utsträckning som svensk lag påkallar.

Det må erinras om att för utlämning av någon, som ej redan är dömd i

den ansökande staten, gäller enligt 9 § utlämningslagen det kravet, att personen

i fråga är häktad och att sannolika skäl föreligger att han begått gärningen.

Är vederbörande dömd, kräves att domen stödjes av utredningen

och ej eljest föranleder allvarlig erinran. Enbart häktningsbeslut eller dom

förutsättes således ej skola vara tillfyllest som bevisning i skuldfrågan vid

utlämning från Sverige. Möjlighet lämnas dock att i fördrag med främmande

stat bestämma, att häktningsbeslut eller fällande dom skall godtagas

som tillräcklig utredning i skuldfrågan, om det ej i särskilt fall framgår

att beslutet eller domslutet är uppenbart oriktigt, 9 § tredje stycket.

I fråga om utlämning av personer, som ej redan blivit dömda i den ansökande

staten, kan den brittiska lagstiftningen sägas i princip sträcka

kraven på bevisning i skuldfrågan längre än vad vår lag gör. Utöver förekomsten

av häktningsbeslut fordras från brittisk sida, att förebringad utredning

i utlämningsärendet är tillräcklig att »rättfärdiga den eftersöktes

ställande inför rätta» inför brittisk domstol, därest brottet skulle ha begåtts

på brittiskt område. Den brittiska ståndpunkten i detta hänseende ligger

till grund för utformningen av art. 12 första stycket i fördraget.

Som regel torde fördragets nyss berörda beviskrav medföra, att den utredning,

som enligt art. 10 tredje stycket skall fogas vid utlämningsframställningen,

kommer att omfatta beedigade förklaringar eller vittnesutsagor.

För att en svensk begäran om utlämning skall uppfylla fördragets villkor,

kan det bli nödvändigt att upptaga muntlig bevisning i skuldfrågan

redan vid den häktningsförhandling inför svensk domstol, som föregår

framställningen. Här föreligger tydligen »särskilda skäl» för förebringande

av utredning vid sådan förhandling, om vilket stadgas i 24 kap. 14 § andra

stycket rättegångsbalken.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1963

Förklaringen till behovet på brittisk sida av beedigade förklaringar eller

vittnesutsagor i utlämningsärenden får sökas i det förhållandet, att beslut

om utlämning av den som ej redan är dömd enligt brittisk rätt föregås av

domstolsförfarande, syftande till att utröna, huruvida förebringad bevisning

är tillräcklig för att rättfärdiga den eftersöktes ställande inför rätta. I denna

rättegång göres genom den brittiska utlämningslagen avsteg från den i brittisk

rätt eljest gällande bevisomedelbarhetsprincipen i så måtto, att skriftliga,

beedigade förklaringar eller vittnesutsagor godtages, om de bestyrkts

på visst sätt, jfr art. 13.

Om man i Storbritannien sålunda uppställer tämligen långtgående krav

på utredning i skuldfrågan vid utlämning av den som ännu ej dömts för

brott, anses å andra sidan dom, vari den tilltalades skuld till brottet fastslås,

enligt brittisk uppfattning böra godkännas såsom full bevisning i skuldfrågan

och således ej bli föremål för granskning och omprövning i det land,

till vilket utlämningsframställning riktas. Den svenska ståndpunkten i denna

fråga har varit, att brittisk dom — i överensstämmelse med vad i 9 §

tredje stycket utlämningslagen sägs — väl kunde erkännas såsom grundval

för utlämningsbegäran men att reservation måste göras för det fall att domen

är uppenbart oriktig. I fråga om utformningen av fördragets bestämmelser

uppnåddes vid förhandlingarna en kompromisslösning. Innehållet i

art. 12 första stycket bestämdes därvid i väsentlig överensstämmelse med

brittiska intentioner. Enighet förelåg dock om att bestämmelsen i art. 8

andra stycket, enligt vilken stat må vägra utlämning på varje grund som är

angiven i dess lagstiftning, lämnar det fördragsmässiga stödet för iakttagandet

av utlämningslagens föreskrifter rörande utredningen i domsfallen.

Ehuru det ej direkt utsagts i fördraget, att brittisk dom skall godtagas på

sätt sägs i 9 § tredje stycket utlämningslagen, torde den uppnådda kompromisslösningen

vid utformningen av art. 12 första stycket och art. 8 andra

stycket få anses i sak innefatta ett sådant åtagande.

Bestämmelsen i art. 12 andra stycket förutser möjlighet för den anmodade

staten att begära kompletterande bevisning och upplysningar.

Reglerna i art. 13 om godtagande av vissa handlingar som bevis och om

formerna för bestyrkande av dessa handlingar synes stela och oformliga vid

jämförelse med svensk rättegångsordning med dess fria bevisprövning. Från

brittisk synpunkt har de emellertid ansetts absolut nödvändiga. Även i detta

avseende är den brittiska ståndpunkten dikterad av tvingande regler i

brittisk lag. Iakttagandet av artikelns föreskrifter torde främst få betydelse

vid utlämning från Storbritannien till Sverige. Föreskrifterna bör ses mot

bakgrunden av bestämmelserna i art. 10 och 12. Handlingar, som har karaktär

av bevis i fördragets mening, är sådana som kan hänföras under art.

10 tredje och fjärde styckena. Det är alltså enbart dessa handlingar, som

här avses.

Art. 14 upptager bestämmelser om hur den konfliktsituation skall lösas,

som uppkommer vid sammanträffande framställningar från flera stater om

utlämning av eu och samma person. De torde vara förenliga med föreskrifterna

i 13 § utlämningslagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1963

Föreskrifterna i art. 15 är uteslutande betingade av brittisk lagstiftning

och saknar större intresse för svenskt vidkommande.

Förfarandet vid verkställande av utlämning regleras i art. 16. Den som

skall utlämnas skall överlämnas vid den gränsort eller i den hamn, som angives

av den ansökande staten. Överlämnandet skall ske inom tidrymd, som

den anmodade staten äger bestämma, jfr 20 § andra stycket utlämningslagen.

Föremål eller penningar, som kan tjäna till bevis om eller viika åtkommits

genom brottet skall enligt art. 17, om så påfordras, överlämnas till den

ansökande staten i samband med utlämning i den utsträckning den anmodade

statens interna lagstiftning medger, jfr 21 § utlämningslagen. Artikeln

upptager vidare vissa bestämmelser för fall, att egendomen är underkastad

beslag eller blivit föremål för förverkande, samt för tillgodoseende av annans

rätt till egendomen.

Från den i art. 18 knäsatta huvudregeln, att den anmodade staten skall

stå för alla kostnader i utlämningsärende, som uppkommit på dess område,

göres undantag för sådana kostnader som föranletts av att den ansökande

parten blivit företrädd inför domstol. Detta undantag saknar betydelse i

fråga om ett utlämningsförfarande, som genomföres i Sverige. Däremot lär

det som regel komma att visa sig nödvändigt att Sverige företrädes inför

brittisk domstol, när domstolsprövning äger rum i anledning av svensk

framställning om utlämning av någon som misstänkes för brott. I detta

sammanhang hänvisas till vad förut sagts i anslutning till art. 12 om domstolsförfarandet

enligt brittisk rätt.

Enligt art. 19 kan svensk framställning om utlämning av den som påträffats

utanför det brittiska moderlandet riktas direkt till vederbörande guvernör

eller annan behörig myndighet.

Slutligen må nämnas att art. 20 uttryckligen fastslår, att fördraget är tilllämpligt

även på brott som begåtts och beträffande domar som meddelats

före fördragets ikraftträdande, vilket sker tre månader efter ratifikationsinstrumentens

utväxling.

Under åberopande av det anförda får jag föreslå, att det här bilagda utlämningsfördraget

mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien

och Nordirland måtte jämlikt § 12 regeringsformen framläggas för

riksdagen för godkännande, och hemställer alltså

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna fördraget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

T. Johansson

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174- år 1963

11

Bilaga

Utlämningsfördrag mellan Konungariket

Sverige samt Förenade Konungariket

Storbritannien och Nordirland

Hans Majestät Konungen av Sverige

samt Hennes Majestät Drottningen

av Förenade Konungariket Storbritannien

och Nordirland och av Sina

Övriga Riken och Områden, Samväldets

Överhuvud,

vilka önska träffa anstalter för

ömsesidig utlämning för brott,

ha beslutat att för detta ändamål

avsluta ett fördrag och ha i sådant

syfte utsett till Sina Befullmäktigade:

Hans Majestät Konungen av Sverige:
Sitt

utomordentliga och befullmäktigade

sändebud i London Bo Gunnar

Richardsson Hägglöf, G.C.V.O.,

Hennes Brittiska Majestät:

för Förenade Konungariket Storbritannien

och Nordirland: Sin utrikésminister

The Right Honourable the

Earl of Home, K. T.,

vilka, efter att ha utväxlat sina

fullmakter som befunnits i god och

behörig form, ha överenskommit såsom

följer:

Artikel 1

De höga fördragsslutande parterna

överenskomma att, under de förhållanden

och i enlighet med de villkor

som angivas i detta fördrag, till

varandra utlämna personer, som påträffats

på den anmodade partens

område och vilka äro misstänkta eller

dömda för något i artikel 3 angivet

brott, som begåtts på den ansökande

partens område eller på öppna

havet ombord å fartyg, registrerat

inom denna parts område.

Extradition Treaty between the United

Kingdom of Great Britain and Northern

Ireland and the Kingdom of Sweden

Her Majesty The Queen of the

United Kingdom of Great Britain and

Northern Ireland and of Her other

Realms and Territories, Head of the

Commonwealth, and His Majesty The

King of Sweden;

Desiring to make provision for the

reciprocal extradition of offenders;

Have resolved to conclude a Treaty

for that purpose, and to that end have

appointed as their Plenipotentiaries:

Her Britannic Majesty:

For the United Kingdom of Great

Britain and Northern Ireland: The

Right Honourable the Earl of Home,

K.T., Her Majesty’s Principal Secretary

of State for Foreign Affairs;

His Majesty The King of Sweden:

His Excellency Monsieur Bo Gunnar

Richardsson Hägglöf, G.C.V.O.,

His Majesty’s Ambassadör Extraordinary

and Plenipotentiary in London;

Who, having communicated to

each other their respective Full

Powers, found in good and due form,

have agreed as follows:—

Artide 1

The High Contracting Parties agree

to extradite to each other, in the circumstances

and subject to the conditions

specified in the present Treaty,

those persons who, being accused

or convicted of any of the offences

enumerated in Artide 3 and committed

within the territory of the

requesting Party, or on the high seas

on board a vessel registered in the

territory of that Party, shall be found

within the territory of the requestcd

Party.

s. 2 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1963

Artikel 2

Vid tillämpningen av detta fördrag

skall Hennes Brittiska Majestäts område

anses utgöra:

(a) Förenade Konungariket Storbritannien

och Nordirland (här nedan

kallat Förenade Konungariket

), Kanalöarna samt Isle of

Man;

(b) följande områden (jämte områden

lydande under dessa), för

vilkas internationella förbindelser

Hennes Brittiska Majestäts

regering i Förenade Konungariket

är ansvarig, nämligen Federationen

Rhodesia och Nyasaland

(omfattande Sydrhodesia,

Nordrhodesia och Nyasaland),

Aden, Antigua, Bahamaöarna,

Barbados, Basutoland, Bechuanaland,

Bermudasöarna, Brittiska

Antarktisterritoriet, Brittiska

Guyana, Brittiska Honduras, protektoratet

Brittiska Salomonöarnr.

, Brunei, Caymanöarna, Dominica,

Falklandsöarna, Fidjiöarna,

Gambia (kolonien och protektoratet),

Gibraltar, Gilbertoch

Elliceöarna, Grenada, Hongkong,

Kenya (kolonien och protektoratet),

Malta, Mauritius,

Montserrat, Nordborneo, Pitcairn,

S:t Christopher, Nevis och

Anguilla, S:t Helena, S:ta Lucia,

S:t Vincent, Sarawak, Seychellerna,

staten Singapore, de suveräna

basområdena Akrotiri och

Dhekelia på ön Cypern, Swaziland,

Turks- och Caicosöarna,

Jungfruöarna samt protektoratet

Zanzibar;

(c) varje annat område, för vars internationella

förbindelser Hennes

Brittiska Majestäts regering

i Förenade Konungariket är ansvarig

och till vilket tillämpningen

av detta fördrag må komma

att utsträckas genom överenskommelse

mellan de höga fördragsslutande

parternas regeringar,

ingången genom noteväxling.

Article 2

For the purposes of the present

Treaty the territory of Her Britannic

Majesty shall be deemed to be:

(a) the United Kingdom of Great

Britain and Northern Ireland (hereinafter

referred to as »the United

Kingdom»), The Channel Islands and

the Isle of Man;

(b) the following territories (and

their dependencies) for the international

relations of which Her Britannic

Majesty’s Government in the

United Kingdom are responsible, that

is to say:

the Federation of Rhodesia and

Nyasaland (consisting of Southern

Rhodesia, Northern Rhodesia and

Nyasaland), Aden, Antigua, Bahamas,

Barbados, Basutoland, Bechuanaland,

Bermuda, British Antarctic Territory,

British Guiana, British Honduras,

British Solomon Islands Protectorate,

Brunei, Cayman Islands, Dominica,

Falkland Islands, Fiji, Gambia

(Colony and Protectorate), Gibraltar,

Gilbert and Ellice Islands, Grenada,

Hong Kong, Kenya (Colony and Protectorate),

Malta, Mauritius, Montserrat,

North Borneo, Pitcairn, St.

Christopher, Nevis and Anguilla, St.

Helena, St. Lucia, St. Vincent, Sarawak,

Seychelles, the State of Singapore,

the Sovereign Base Areas of

Akrotiri and Dhekelia in the Island

of Cyprus, Swaziland, Turks and

Cäicos Islands, Virgin Islands and

Zanzibar Protectorate;

(c) any other territory for the international

relations of which Her

Britannic Majesty’s Government in

the United Kingdom are responsible

and to which the application of the

present Treaty may be extended by

common agreement between the

Governments of the High Contracting

Parties embodied in an Exchange of

Notes.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kimgl. Maj.ts proposition nr 171 år 1963

Artikel 3

(1) Utlämning skall ömsesidigt

medgivas i enlighet med bestämmelserna

i detta fördrag för följande

brott, förutsatt att den påtalade gärningen

utgör brott, för vilket utlämning

kan ske enligt båda de höga fördragsslutande

parternas lagar:

1. Mord, mordförsök, stämpling

till mord.

2. Dråp.

3. Givande eller användande av

invärtes eller invärtes medel i

avsikt att fördriva foster hos

kvinna.

4. Våldtäkt.

5. Otukt eller försök till otukt

med kvinna, som ej uppnått

femton års ålder.

6. Sedlighetsbrott.

7. Bortförande av person, olovligt

frihetsberövande.

8. Bortförande, övergivande, utsättande

eller olagligt kvarhållande

av barn.

9. Koppleri.

10. Tvegifte.

11. Uppsåtlig grov misshandel.

12. Misshandel föranledande

kroppsskada.

13. Hot i avsikt att tilltvinga sig

penningar eller värdeföremål.

14. Mened, anstiftan av mened.

15. Bestickning och tagande av

muta.

16. Mordbrand.

17. Inbrott eller våldsamt inträngande

i någons hemvist i avsikt

att begå brott; rån, stöld, trolöshetsbrott

gentemot arbetsgivare.

18. Bedrägeri av förvaltare, syssloman,

bankir, agent, kommissionär,

förmyndare eller god man

eller av direktör, styrelseledamot

eller tjänsteman i bolag

ävensom trolöshetsbrott.

19. Åtkomst av penningar, värdepapper

eller föremål genom

falska uppgifter; mottagande

av penningar, värdepapper el
-

Article 3

(1) Extradition shall be reciprocally

granted, subject to the provisions

of this Treaty, for the following

offences, provided that the offence

charged constitutes an extradition

offence according to the laws of

both High Contracting Parties:

1. Murder or attempt or conspiracy

to murder.

2. Manslaughter.

3. Administering drugs or using

instruments with intent to

procure the miscarriage of

women.

4. Rape.

5. Unlawful sexual intercourse,

or any attempt to have unlawful

sexual intercourse, with a

girl under fifteen years of age.

6. Indecent assault.

7. Kidnapping, abduction, or false

imprisonment.

8. Stealing, abandoning, exposing

or unlawfully detaining a child.

9. Procuration.

10. Bigamy.

11. Maliciously wounding or inflicting

grievous bodily harm.

12. Assault occasioning actual

bodily harm.

13. Threats with intent to extort

money or other things of value.

14. Perjury or subornation of

perjury.

15. Bribery.

16. Arson.

17. Burglary or housebreaking,

robbery or robbery with violence,

larceny or embezzlement.

18. Fraud by a bailee, banker,

agent, factor or trustee, or by

a director, member or public

officer of any company, or

fraudulent conversion.

19. Obtaining money, valuable security

or goods by false pretences;

receiving any money,

valuable security or goods,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1963

ler föremål med vetskap om att

det mottagna stulits eller annorledes

olagligen åtkommits.

20. (a) Eftergörande eller förändrande

av penningar, utgivande

av eftergjorda eller förändrade

penningar;

(b) Tillverkning eller innehav

av hjälpmedel, verktyg, form

eller maskin, som kan användas

och är avsedd att användas

för eftergörande av penningar,

med insikt härom och

utan laglig befogenhet;

(c) Försök att begå sådant

brott som nämnes vid (a) och

(b) ovan.

21. Förfalskning eller utgivande av

det som är förfalskat.

22. Varje olaglig handling, företagen

i uppsåt att sätta säkerheten

i fara för person som reser

på järnväg.

23. Gäldenärsbrott.

24. Brott eller försök till brott i

samband med handel med farliga

droger.

25. Avsiktlig skadegörelse på egendom.

26. Sjöröveri enligt folkrätten.

27. Uppsåtligt sänkande eller förstörande

av fartyg till sjöss,

försök eller stämpling härtill.

28. Misshandel ombord å fartyg på

öppna havet med uppsåt att

döda eller tillfoga svår kroppsskada.

29. Myteri eller stämpling till myteri

mot befälhavarens myndighet

ombord å fartyg på öppna

havet.

30. Slavhandel.

(2) Utlämning skall även medgivas

för medverkan till något av ovannämnda

brott, förutsatt att denna

medverkan är straffbar enligt båda

de höga fördragsslutande parternas

lagar.

(3) Utlämning må även medgivas

efter den anmodade partens gottfinnande

för varje annat brott, för vil
-

knowing it to have been stolen

or unlawfully obtained.

20. (a) Counterfeiting or altering

money, or uttering counterfeited

or altered money;

(b) Knowingly and without

lawful authority making or

having in possession any instrument,

tool or engine adapted

and intended för the

counterfeiting of money;

(c) Attempting to commit any

offence mentioned in (a) or

(b) above.

21. Forgery, or uttering what is

forged.

22. Any unlawful act done with

intent to endanger the safety

of any persons travelling upon

a railway.

23. Offences against bankruptcy

law.

24. Offences, or attempted offences,

in connexion with the traffic

in dangerous drugs.

25. Malicious damage to property.

26. Piracy by the law of nations.

27. Sinking or destroying a vessel

åt sea, or attempting or conspiring

to do so.

28. Assaults on board a ship on

the high seas with intent to

destroy life or to do grievous

bodily harm.

29. Revolt or conspiracy to revolt

by two or more persons on

board a ship on the high seas

against the authority of the

master.

30. Dealing in slaves.

(2) Extradition is also to be granted

for participation in any of the

aforesaid offences, provided that the

participation is punishable by the

laws of both High Contracting

Parties.

(3) Extradition may also be granted

åt the discretion of the requested

Party in respect of ony other offences

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1963

ket utlämning kan medgivas enligt

båda parternas lagar.

(4) Utlämning må vägras, om den

eftersökte enligt den ansökande partens

lagstiftning är underkastad

dödsstraff för det brott varå utlämningsframställningen

grundas, medan

den anmodade partens lagstiftning

icke föreskriver dödsstraff i liknande

fall.

Artikel 4

Utlämning av den som dömts för

något av de i artikel 3 uppräknade

brotten må begäras endast om det utmätta

straffet utgöres av frihetsberövande

under en tid av lägst fyra månader.

Artikel 5

Vardera höga fördragsslutande

parten förbehåller sig rätt att vägra

eller medgiva utlämning av egen medborgare

till den andra parten.

Artikel 6

(1) Utlämning skall icke medgivas,

om den eftersökte på den anmodade

höga fördragsslutande partens

område redan blivit föremål för rättsliga

åtgärder eller vid tiden för

framställningen är föremål för sådana

åtgärder för det brott för vilket

utlämning begäres.

(2) Om förundersökning för annat

brott inletts mot den eftersökte

på den anmodade partens område eller

om han där avtjänar straff för

sådant brott, skall med hans utlämnande

anstå till dess att det rättsliga

förfarandet slutförts och han till fullo

avtjänat honom ådömt straff.

Artikel 7

Utlämning skall icke medgivas, om

enligt antingen den ansökande eller

den anmodade höga fördragsslutande

partens lagstiftning talan å det brott

för vilket utlämning begäres blivit

preskriberad eller straffet för brottet

eljest förfallit.

for which it can be granted according

to the laws of both Parties.

(4) Extradition may be refused it'',

under the law of the requesting

Party, the person claimed is liable

to the death penalty for the offence

on which the request for his extradition

is based, but the law of the

requested Party does not provide for

the death penalty in a similar case.

Article 4

The extradition of a person convieted

of any of the offences enumerated

in Article 3 may be requested

only if the punishment awarded consists

of deprivation of liberty for a

period of åt least four months.

Article 5

Each High Contracting Party

reserves the right to refuse or grant

the surrender of its own subjeets to

the other Party.

Article 6

(1) Extradition shall not be granted

if the person claimed has already

been or is åt the time of the request

being proceeded against, in the territory

of the requested High Contracting

Party, for the offence for which

his extradition is requested.

(2) If the person claimed is under

examination or under punishment in

the territory of the requested Party

for any other offence, his extradition

shall be deferred until the conclusion

of the trial and the full execution of

any punishment awarded to him.

Article 7

Extradition shall not be granted if

the person claimed has, according to

the law of either the requesting or

the requested High Contracting

Party, become immune by lapse of

time from prosecution or punishment

for the offence for which extradition

is requested.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1963

Artikel 8

(1) Den som eftersökes skall icke

utlämnas, om det brott, för vilket

hans utlämnande begäres, av den anmodade

höga fördragsslutande parten

anses vara av politisk natur eller

om han övertygar den anmodade parten

om att utlämningsframställningen

i själva verket gjorts i avsikt att

lagfora eller straffa honom för brott

av politisk natur.

(2) Den anmodade parten må vägra

utlämning på varje annan grund,

som är angiven i denna parts lagstiftning.

Artikel 9

Den som utlämnats må icke, innan

han återvänt till den anmodade

partens område eller fyrtiofem dagar

förflutit efter det att han haft möjlighet

att återvända dit, i något fall

berövas friheten eller göras till föremål

för rättsliga åtgärder på den ansökande

höga fördragsslutande partens

område för annat, före hans

överlämnande begånget brott än sådant,

som konstitueras av den gärning

på grund varav hans utlämnande

medgivits och tillika är av beskaffenhet

att kunna föranleda utlämning,

eller för annan omständighet,

som är att hänföra till tiden före

hans utlämnande, och ej heller av

den ansökande parten utlämnas till

tredje stat.

Artikel 10

(1) Där ej annat följer av bestämmelserna

i artikel 19, skall framställning

om utlämning göras på diplomatisk

väg.

(2) Framställningen skall vara åtföljd

av:

(a) en så noggrann beskrivning

som möjligt beträffande den

som begäres utlämnad ävensom

varje annan upplysning

ägnad att tjäna till ledning vid

fastställandet av hans identitet

och medborgarskap;

(b) uppgift om och närmare beskrivning

av det brott för vilket

utlämning begäres;

Article 8

(1) A person claimed shall not be

extradited if the offence for which

his extradition is requested is regarded

by the requested High Contracting

Party as one of a political

character, or if he satisfies the requested

Party that the request for

his extradition has in fact been made

with a view to try or punish him for

an offence of a political character.

(2) A requested Party may refuse

extradition on any other ground

which is specified by the law of that

Party.

Article 9

A person extradited shall in no

case be kept in custody or proceeded

against in the territory of the requesting

High Contracting Party for

any offence committed prior to his

surrender other than an extraditable

offence established by the facts in

respect of which his extradition has

been granted, or on account of any

other matters arising prior to his

surrender, nor shall he be extradited

by that Party to a third State, until

he has been restored, or until the

expiration of 45 days after he has had

an opportunity of returning, to the

territory of the requested Party.

Article 10

(1) Subject to the provisions of

Article 19, the request för extradition

shall be made through the diplomatic

channel.

(2) The request shall be accompanied

by:

(a) as accurate a description as

possible of the person claimed

together with any other information

which would help

to establish his identity and

nationality;

(b) a statement and particulars of

the offence for which his extradition

is requested;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1963

17

(c) texten till det lagrum som är

tillämpligt, därest sådant finnes,

samt uppgift om det straff

som kan följa på brottet;

(d) uppgift om de lagbestämmelser

på grund av vilka utlämning

för brottet kan ske enligt

den ansökande höga fördragsslutande

partens lagstiftning.

(3) Om framställningen avser person

som misstänkes för brott, måste

den härutöver vara åtföljd av häktningsbeslut,

meddelat av domare eller

annan behörig myndighet på den ansökande

partens område, liksom av

sådana bevis som enligt den anmodade

partens lagstiftning skulle rättfärdiga

hans ställande inför rätta,

därest brottet hade begåtts på den

anmodade partens område.

(4) Om framställningen avser person

som redan dömts, måste den åtföljas

av bevis om domens innehåll

liksom av uppgift om hur lång tid av

straffet, som ännu icke avtjänats.

(5) De handlingar, varå framställningen

om utlämning grundas, skola

vara åtföljda av översättning till den

anmodade partens språk.

Artikel 11

(1) I brådskande fall må vardera

höga fördragsslutande parten begära

provisoriskt anhållande av den eftersökte

i avvaktan på att framställning

om utlämning överlämnas. Sådan

begäran skall innehålla uppgift

om avsikten att begära utlämning a\

den eftersökte samt förklaring, att

häktningsbeslut eller fällande dom

föreligger gentemot honom, liksom i

förekommande fall sådana ytterligare

upplysningar som skulle ha erfordrats

för att rättfärdiga beslut om

häktning, därest brottet begåtts eller

den eftersökte dömts på den anmodade

höga fördragsslutande partens område.

(2) I)cn som anhållits på grund av

(c) the text of the enactment, it''

any, creating the offence, and

a statement of the punishment

which can be imposed therefor;
(d)

a statement of the legal provisions

which establish the

extraditable character of the

offence according to the law

of the requesting High Contracting

Party.

(3) If the request relätes to a

person accused, it must also be accompanied

by a warrant of arrest

issued by a judge, magistrate or

other competent authority in the

territory of the requesting Party and

by such evidence as, according to the

law of the requested Party, would

justify his committal for trial if the

offence had been committed in the

territory of the requested Party.

(4) If the request relätes to a person

already convicted, it must be accompanied

by evidence of the conviction

and sentence and by a statement

showing howT much of the

sentence has not yet been carried out.

(5) The documents in support of

the request for extradition shall be

accompanied by a translation thereof

into the language of the requested

Party.

Article 11

(1) In case of urgency either High

Contracting Party may apply for the

provisional arrest of the person

claimed, pending the presentation of

the request for extradition. Such application

shall contain an indication

of intention to request the extradition

of the person claimed and a statement

of the existence of a warrant of

arrest or a judgment of conviction

against that person, and such further

information, if any, as may be necessary

to justify the issue of a warrant

of arrest had the offence been committed,

or tbe person claimed been

convicted, in the territory of the requested

High Contracting Party.

(2) A person arrested upon such

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1963

sådan begäran skall frigivas sedan

trettio dagar förflutit från dagen för

anhållandet, därest icke framställning

om utlämning dessförinnan

mottagits. Vad nu sagts utgör dock,

om sådan framställning därefter mottages,

icke hinder för vidtagande avåtgärder

i syfte att utlämna den eftersökte.

Artikel 12

(1) Utlämning skall medgivas endast

om bevisningen må anses tillfyllest

enligt den anmodade höga fördragsslutande

partens lagstiftning,

antingen för att rättfärdiga den eftersöktes

ställande inför rätta, därest

det brott för vilket han misstänkes

hade begåtts på den anmodade

partens område, eller för att styrka

att den eftersökte är identisk med

den som av domstol hos den ansökande

parten befunnits skyldig till brottet.

(2) Om den anmodade parten finner

att förebragt bevisning eller lämnade

upplysningar icke äro tillräckliga

för att medgiva beslut över framställningen,

skola ytterligare bevisning

eller upplysningar överlämnas

inom tid, som denna part utsätter.

Artikel 13

Beedigad förklaring eller vittnesutsaga,

upptagen på den ansökande

partens område, intyg eller domstolshandling,

utvisande att dom meddelats,

ävensom häktningsbeslut samt

avskrifter av handlingar som nu

sagts skola av den anmodade höga

fördragsslutande partens myndigheter

godtagas såsom bevis i utlämningsförfarande,

därest handlingens

eller avskriftens äkthet bekräftats

(a) genom egenhändig underskrift

å häktningsbeslut eller bestyrkande

å annan originalhandling

av domare eller tjänsteman

hos den ansökande parten

eller genom bestyrkande

på samma sätt å avskrift att

denna överensstämmer med

originalet, samt

an application shall be set åt liberty

upon the expiration of thirty days

from the date of his arrest it'' a request

for his extradition shall not

have been received. However, this

stipulation shall not prevent the institution

of proceedings with a view

to extraditing the person claimed it"

the request is subsequently received.

Article 12

(1) Extradition shall be granted

only if the evidence be found sufficient,

according to the law of the

requested High Contracting Party,

either to justify the committal for

trial of the person claimed it'' the

offence of which he is accused had

been committed in the territory of

the requested Party, or to prove that

he is the identical person convicted by

the courts of the requesting Party.

(2) If the requested Party considers

that the evidence produced or

information supplied is not sufficient

in order to enable a decision to be

taken as to the request, addilional

evidence or information shall be submitted

within such time as that

Party shall require.

Article 13

The authorities of the requested

High Contracting Party shall admit

as evidence, in any proceedings for

extradition, a sworn deposition or

affirmation taken in the territory of

the requesting Party, any certificate

of, or judicial document stating the

fact of, a conviction, any warrant,

and any copy of any of the foregoing

documents, if it is authenticated —

(a) in the case of a warrant by

being signed, or in the case of

any other original document by

being certified, by a judge, magistrate

or officer of the requesting

Party or, in the case

of a copy, by being so certified

to be a true copy of the original,

and

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds proposition nr 174 år 1963

(b) antingen av vittne under ed

eller genom handlingen eller

avskriften åsatt ämbetssigill,

tillhörande behörig medlem av

den ansökande partens regering;
eller

på annat sätt som är medgivet

enligt den anmodade partens lagstiftning.

Artikel 14

Om endera höga fördragsslutande

parten och en eller flera andra stater

samtidigt begära utlämning av

samma person, vare sig för samma

eller för olika brott, skall den anmodade

parten, i den utsträckning

dess lag medger, fatta sitt beslut under

hänsynstagande till samtliga omständigheter,

däri inbegripet bestämmelser

i förevarande hänseende i gällande

avtal mellan den anmodade

parten och de ansökande staterna,

brottens relativa svårhetsgrad och

platsen för brotten, framställningarnas

tidsföljd, den eftersöktes nationalitet

samt möjligheten att han senare

utlämnas till annan stat.

Artikel 15

Den som eftersökes må icke utlämnas

av Hennes Brittiska Majestäts

regering i Förenade Konungariket,

förrän femton dagar förflutit

från den dag han lagligen befunnits

skola utlämnas eller, därest besvär

anförts eller ansökan gjorts om frigivning

på grund av habeas corpus,

förrän behörig domstol slutligen avgjort

frågan.

Artikel 16

(1) Om utlämning beviljats, skall

den eftersökte av den anmodade höga

fördragsslutande partens myndigheter

föras till den gränsort eller ombordstigningshamn

på denna parts

område, som angives av den ansökande

parten.

(2) Den ansökande parten skall

föra den eftersökte från den anmodade

partens område inom skälig tid,

(b) either by the oath of some witness

or by being sealed with the

official seal of the appropriate

Minister of the requesting

Party;

or in such other manner as may be

permitted by the law of the requested

Party.

Article 14

If the extradition of a person is

requested concurrently by one of the

High Contracting Parties and by

another State or States, either for the

same offence or for different offences,

the requested Party shall

make its decision, in so far as its

law allows, having regard to all the

circumstances, including the provisions

in this regard in any agreements

subsisting between the requested

Party and the requesting

States, the relative seriousness and

place of commission of the offences,

the respective dates of the requests,

the nationality of the person claimed

and the possibility of subsequent extradition

to another State.

Artide 15

A person claimed shall not be

extradited by Her Britannic Majesty’s

Government in the United Kingdom

until the expiration of fifteen days

from the date on which he has been

held judicially to be liable to extradition

or, if an appeal has been

lodged or proceedings for a writ of

habeas corpus brought, until after

the final decision of the competent

court has been given.

Artide 16

(1) If extradition is granted, the

person claimed shall be sent by the

authorities of the requested High

Contracting Party to the frontier or

port of embarkation in the territory

of that Party which the requesting

Party shall indicate.

(2) The requesting Party shall

remove the person claimed from the

territory of the requested Party

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 h år 1963

som den senare parten må bestämma.

Iakttages icke tid, som sålunda bestämts,

må den anmodade parten

vägra att utlämna honom för det ifrågavarande

brottet.

Artikel 17

(1) När framställning om utlämning

bifallits, skall, om så påfordras,

den anmodade höga fördragsslutande

parten, i den utsträckning dess lagstiftning

medger, till den ansökande

parten överlämna alla föremål och

penningar

(a) vilka kunna tjäna till bevis

om brottet;

(b) vilka åtkommits genom brottet

och äro i den eftersöktes

besittning.

(2) Om ifrågavarande föremål eller

penningar äro underkastade beslag

eller ha blivit föremål för förverkande

på den anmodade partens

område, må den senare i samband

med pågående rättsliga åtgärder tillfälligt

behålla dem eller överlämna

dem på villkor att de återställas.

(3) Dessa bestämmelser skola icke

lända till förfång för rättighet, som

må tillkomma den anmodade parten

eller annan person än den eftersökte.

Om sådan rättighet föreligger, skola

föremålen och penningarna på begäran

kostnadsfritt återställas till den

anmodade parten så snart som möjligt

efter det att de rättsliga åtgärderna

slutförts.

Artikel 18

Kostnader, som uppkommit på den

anmodade höga fördragsslutande

partens område till följd av utlämningsförfarande,

skola bestridas av

denna part. Den ansökande parten

skall dock stå för kostnader, som föranletts

av att parten lagligen företrätts

inför domstol hos den anmodade

parten.

Artikel 19

Av regeringen i Konungariket

Sverige gjord framställning om utlämning

för brott av den som påträf
-

within such reasonable period as the

latter may specify. If he is not so

removed within such a period, the

requested Party may refuse to extradite

him for the same offence.

Article 17

(1) When a request for extradition

is granted, the requested High Contracting

Party shall, so far as its law

allows, hand over to the requesting

Party, if required, all artides and

sums of money -—

(a) which may serve as proof of

the offence;

(b) which have been acquired as

a result of the offence and

which are in the possession of

the person claimed.

(2) If the artides and sums of

money in question are liable to

seizure or confiscation in the territory

of the requested Party, the latter

may, in connexion with pending

proceedings, temporarily retain them

or hand them over on condition that

they are returned.

(3) These provisions shall not

prejudice the rights of the requested

Party or of any persons, other than

the person claimed. When these

rights exist, the artides and sums of

money shall on request be returned

to the requested Party without charge

as soon as possible after the end of

the proceedings.

Article 18

Expenses incurred in the territory

of the requested High Contracting

Party by reason of extradition shall

be home by that Party. However, the

requesting Party shall bear any expenses

occasioned by being legally

represented before the courts of the

requested Party.

Article 19

A request on the part of the

Government of the Kingdom of

Sweden for the extradition of an

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1963

fats på något av de områden som angivas

i artikel 2 (b) och (c) må riktas

till guvernören eller annan behörig

myndighet inom detta område,

vilken det står fritt att hänskjuta

ärendet till Hennes Brittiska Majestäts

regering i Förenade Konungariket.

Artikel 20

Detta fördrag skall vinna tillämpning

beträffande brott som begåtts

eller beträffande domar som meddelats

före eller efter fördragets ikraftträdande.

Artikel 21

(1) Detta fördrag skall ratificeras

och ratifikationsinstrumenten skola

utväxlas i Stockholm snarast möjligt.

Det skall träda i kraft tre månader

efter dagen för utväxlingen av

ratifikationsinstrumenten.

(2) Vardera höga fördragsslutande

parten må när som helst bringa detta

fördrag att upphöra genom att sex

månader dessförinnan på diplomatisk

väg uppsäga detsamma hos den

andra parten.

Till bekräftelse härav ha ovannämnda

befullmäktigade ombud undertecknat

detta fördrag och därå

anbringat sina sigill.

Som skedde i London den 26 april

1963 i två exemplar, på svenska och

engelska språken, vilka äga lika vitsord.

offender who is found in any of the

territories mentioned in subparagraphs

(b) and (c) of Article 2 may

be made to the Governor or other

competent authority of that territory,

who may, if he thinks fit, refer the

matter to Her Britannic Majesty’s

Government in the United Kingdom.

Article 20

The present Treaty shall apply to

offences committed, or convictions

which have taken place, before or

after the coming into force of this

Treaty.

Article 21

(1) The present Treaty shall be

ratified, and the instruments of ratification

shall be exchanged åt Stockholm

as soon as possible. It shall

come into force three months after

the date of the exchange of instruments

of ratification.

(2) Either of the High Contracting

Parties may terminate the present

Treaty åt any time by giving six

months’ notice to the other through

the diplomatic channel.

In wutness whereof the abovenamed

Plenipotentiaries have signed

the present Treaty and affixed thereto

their seals.

Done in duplicate åt London,

this 26th day of April 1963, in the

English and Swedish languages, both

texts being equally authoritative.

För Hans Majestät Konungen

av Sverige:

For His Majesty The King

of Sweden:

Gunnar Hägglöf

L. S.

För Hennes Brittiska Majestät:

För Her Britannic Majesty:

Home

L. s.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621248

Doktrin (2)

  1. Lars Magnuson, Inbördes rättshjälp, SvJT 1991 s. 497, på s. 517 · Fritt tillgänglig
  2. Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång, SvJT 1974 s. 766, på s. 782 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:374 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande en rationell användning av avfallsämnen och angående användning av rötslam som gödse a1 i texten
  2. 1LU 1963:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av utlämningsfördrag mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordir s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. SvJT 1991 s. 497 Lars Magnuson, Inbördes rättshjälp s. 517 i texten
  2. SvJT 1974 s. 766 Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång s. 782 i texten