Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Israel om ömsesidig utlämning för brott

1963-09-10 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:175, Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Israel om ömsesidig utlämning för brott

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

1

Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av avtal mellan Sverige och Israel om ömsesidig utlämning

för brott; given Stockholms slott den 27 september

1963.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 12 regeringsformen

föreslå riksdagen att godkänna det i Stockholm den 10 september 1963

undertecknade avtalet mellan Sverige och Israel om ömsesidig utlämning

för brott.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ett avtal mellan Sverige

och Israel om ömsesidig utlämning för brott.

1 llihang till riksdagens protokoll 1063. 1 samt. Nr 175

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet å Stockholms slott den 27 september

1963.

N ärvarande:

Statsråden Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga angående godkännande

av ett i Stockholm den 10 september 1963 undertecknat avtal mellan

Sverige och Israel om ömsesidig utlämning för brott. Därvid anför han följande.

Tidigare denna dag har jag anmält fråga angående godkännande av utlämningsfördrag

mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien

och Nordirland. I anslutning därtill lämnade jag en redogörelse för

den traktatmässiga regleringen av utlämningsväsendet för Sveriges del i anslutning

till tillkomsten av lagen den 6 december 1957 (nr 668) om utlämning

för brott, i det följande benämnd utlämningslagen, och under den tid som

förflutit sedan denna lag trädde i kraft, d. v. s. sedan den 1 januari 1958.

Därvid konstaterades sammanfattningsvis, att reglering genom traktat av

utlämning för brott är gällande, dels bilateralt i förhållande till Belgien och

dels multilateralt i förhållande till de till den europeiska utlämningskonventionen

av den 13 december 1957 anslutna utomnordiska staterna Grekland

och Turkiet — den 4 november 1963 kommer även Italiens anslutning

till nämnda konvention att träda i kraft. Vidare omnämndes att förhandlingar

förts, vilka resulterat i att en konvention om utlämning mellan Sverige

och Amerikas Förenta Stater undertecknats den 24 oktober 1961 och

att ett utlämningsfördrag mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien

och Nordirland undertecknats den 26 april 1963. Konventionen

med Förenta Staterna har i enlighet med därom framlagd proposition godkänts

av riksdagen (prop. 1962:40; LHJ 1962:14); ratificering av konventionen

är alltjämt beroende av pågående parlamentsbehandling av frågan

i Förenta Staterna. Vad gäller utlämningsfördraget med Storbritannien har

Kungl. Maj :t denna dag i enlighet med min hemställan beslutat proposition

till riksdagen med förslag om godkännande av fördraget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

Jag vill nu anmäla, att Sverige fört bilaterala förhandlingar om utlämningsavtal

jämväl med Israel. Förhandlingarna, som kommit till stånd på

israeliskt initiativ, har hållits i Stockholm i januari 1962 och de har slutligen

lett fram till ett den 10 september 1963 undertecknat avtal mellan

Sverige och Israel om ömsesidig utlämning för brott; avtalet torde, i svensk

och engelsk text, få fogas såsom bilaga till protokollet i detta ärende. I

det följande lämnas en redogörelse för bestämmelserna i avtalet.

I art. 1 fastslås en allmän förpliktelse för avtalsslutande stat att, under

de förhållanden och i enlighet med de villkor som anges i avtalet, till den

andra staten utlämna för brott misstänkta eller dömda personer. Förpliktelsen

gäller endast i fråga om brott, som förövats på den ansökande statens

område, varmed jämställes fartyg eller luftfartyg på eller över öppna

havet, förutsatt att det är registrerat i sagda stat. Brott, begångna på den

anmodade statens område, omfattas ej av förpliktelsen. I sistnämnda hänseende

är dess tillämpningsområde något snävare avgränsat än vår utlämningslags,

jfr 3 §. Bestämmelsen i avtalet, vilken förestavats av de israeliska

lagstadgandena på detta område, torde dock täcka de flesta praktiska

fall. I anslutning härtill bör uppmärksammas, att avtalet i art. 3

förutsätter en fakultativ möjlighet till utlämning i visst fall, då brottet begåtts

i den anmodade staten.

För att den allmänna förpliktelsen enligt art. 1 skall inträda erfordras

vidare att gärningen är belagd med straff enligt båda staternas lagstiftning

och därtill utgör brott av sådan beskaffenhet i övrigt att utlämning härför

kan ske enligt den anmodade statens lagstiftning. För svenskt vidkommande

innebär sistnämnda villkor för närvarande, att gärningen skall motsvara

brott, varå straffarbete kan följa enligt svensk lag, jfr 4 § utlämningslagen.

Enligt förslag till ändring i 4 § utlämningslagen, som den 5 juni 1963

remitterats till lagrådet för granskning, uppställes det villkoret — som avses

skola gälla efter brottsbalkens ikraftträdande -— att gärningen skall

motsvara brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett

år. Den föreslagna lagändringen innebär, att stadgandets tillämpningsområde

i allt väsentligt bibehålies oförändrat. Israelisk utlämningslag har uppgivits

medge utlämning dels för varje brott, varå enligt israelisk lag kan

följa fängelse i mer än tre år, och dels för ett icke ringa antal i lag särskilt

angivna brott, för vilka en mildare påföljd är stadgad. Det torde med fog

kunna antagas, att tillämpningsområdet för den israeliska lagen i förevarande

hänseende väl motsvarar vad som från svensk synpunkt täcker ett

praktiskt behov. För utlämning enligt avtalet av den som i den ansökande

staten redan dömts för brottet tillkommer det i art. 5 p. 3 angivna villkoret,

att domen skall avse frihetsberövande under viss minsta tid.

Den allmänna förpliktelsen att utlämna för brott, som enligt art. 1 åvilar

avtalsslutande stat, modifieras genom flera av bestämmelserna i efterföl
Ij-

llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. iVr 175

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

jande artiklar i avtalet, art. 2 och 4—9. Enligt art. 2 första stycket må utlämning

vägras, om den eftersökte är medborgare i den anmodade staten,

jfr 2 § utlämningslagen. Ett svenskt önskemål om att Sverige med hänsyn

till den nära samhörigheten mellan de nordiska länderna skulle äga befogenhet

att vägra utlämna jämväl den som är medborgare i annan nordisk

stat (jfr prop. 1957: loö s. 40) har tillmötesgåtts av den israeliska regeringen.

Detta har kommit till uttryck i stadgandet i art. 2 andra stycket, av

innebörd att med svensk medborgare jämställes vid tillämpning av avtalet

medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge.

Svenska önskemål om att avtalet borde ge avtalsslutande stat viss möjlighet

att — i enlighet med 3 § andra stycket utlämningslagen — få en ämbets-

eller tjänsteman hos staten utlämnad även för brott, som denne begått

på den andra statens område, har lett till det stadgande som upptagits

i art. 3. Av vad förut sagts framgår, att avtalet i övrigt omfattar endast

brott, begångna i den ansökande staten.

Art. 4 p. 1 innehåller bestämmelsen, att utlämning icke skall medges, om

den eftersökte på den anmodade statens eller tredje stats område blivit eller

är föremål för rättsliga åtgärder för det brott för vilket utlämning begäres.

Under förhandlingarna har klargjorts, att bestämmelsen även avses

täcka det i Sverige tänkbara fallet att åtalseftergift beslutats, jfr 10 § första

stycket utlämningslagen.

Bestämmelserna i p. 2 behandlar det fall, att den eftersökte på den anmodade

statens område är föremål för rättsliga åtgärder eller avtjänar

straff för annat brott än det för vilket utlämning begäres. Bestämmelserna

motsvarar i sak 11 § utlämningslagen.

Medgivandet enligt art. 5 p. 1, att utlämning må vägras, om den anmodade

statens egna jurisdiktionsregler medger åtal för brottet, inskränker för Sveriges

del i väsentlig grad den allmänna utlämningsförpliktelsen enligt art.

1. Med stöd av stadgandena i 1 kap. 2 § strafflagen kan en utlänning, som

finns här i riket, åtalas och dömas vid svensk domstol för brott som han

begått utom riket, om brottet begåtts mot Sverige eller svensk man eller

om straffarbete kan följa å gärningen enligt svensk lag och den ej var fri

från straff enligt lagen på gärningsorten. Svensk jurisdiktionskompetens

kan med andra ord komma att i och för sig föreligga beträffande flertalet

av de brott, för vilka utlämning kan ifrågakomma enligt avtalet. Detsamma

synes bli förhållandet efter brottsbalkens ikraftträdande, jfr 2 kap. 2 och 3

§§ brottsbalken och förut omnämnda förslag till ändring i 4 § utlämningslagen.

Innebörden av nu berörda avtalsbestämmelse blir således, att Sverige

får en vidsträckt rätt att pröva utlämningsframställning från Israel — helt

i överensstämmelse med grundprinciperna för vår utlämningslagstiftning.

Det bör dock understrykas, att det bakomliggande motivet till bestämmelsen

är att bereda den anmodade staten fria händer att, om den så önskar,

själv beivra brottet. Härav följer att, om detta ej sker, utlämning för brottet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

bör i princip beviljas. Utlämningstraktater torde ju ytterst syfta till att förhindra

att lagöverträdare genom att taga sin tillflykt till annat land skall

kunna undandraga sig lagföring och straff. Synpunkter av detta slag anfördes

även som huvudmotiv vid införandet år 1957 av de berörda, vida jurisdiktionsreglerna

i strafflagen, jfr prop. 1957: 170 s. 13—14.

Genom stadgandet i p. 2 lämnas möjlighet för Sverige att underlåta att

efterkomma en utlämningsframställning i fall, då utlämning befinnes

uppenbart oförenlig med humanitetens krav; sådan möjlighet kräves enligt

8 § utlämningslagen.

Jämlikt p. 3 kan utlämning vägras, om den dom på grund varav utlämning

begäres avser frihetsberövande under kortare tid än sex månader.

Stadgandet i 4 § andra punkten utlämningslagen medger utlämning av

den som i den ansökande staten ådömts en påföljd, utgörande frihetsberövande

i minst fyra månader. Särskilt med hänsyn till det relativt stora

avståndet mellan Sverige och Israel har det ansetts önskvärt, att förpliktelsen

att utlämna enligt avtalet begränsas till brott av allvarligare art.

Förbudet i art. 6 att utlämna vid inträdd åtals- eller straffpreskription

motsvarar stadgandet i 10 § andra stycket utlämningslagen. Att utlämning

ej heller bör komma till stånd, om den eftersökte av den ansökande partens

myndigheter benådats eller fått straffet efterskänkt, torde stå i överensstämmelse

med utlämningslagens principer, jfr prop. 1957: 156 s. 45.

Stadgandet i art. 7 p. 1 fastslår, att utlämning ej skall ske, om det åberopade

brottet av den anmodade staten betraktas som politiskt brott. Därvid

är ej enbart de omständigheter, om vilka den ansökande staten lämnar

upplysning, av avgörande betydelse. Regeln gäller också, därest den anmodade

staten finner det av annat förebringat material framgå, att framställningen

om utlämning i själva verket gjorts i avsikt att lagfora eller straffa

för politiskt brott. Stadgandet torde ge full täckning åt det i 6 § ullämningslagen

stadgade utlämningsförbudet.

I p. 2 har upptagits en bestämmelse om hinder för utlämning, motsvarande

det i 7 § utlämningslagen stadgade förbudet mot utlämning, då risk föreligger

för förföljelse av den som begäres utlämnad på grund av hans härstamning,

tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning

eller eljest på grund av politiska förhållanden.

Art. 8 p. 1 innehåller ett förbud mot utlämning för militärt brott i överensstämmelse

med 5 § utlämningslagen. Stadgandet i artikeln förutsätter

— liksom det svenska lagstadgandet — att utlämning kan komma till stånd,

om gärningen innefattar jämväl brott som icke kan rubriceras som militärt

brott. Uppmärksammas bör, att enligt 12 § andra stycket utlämningslagen

vid utlämning från Sverige särskilt skall angivas att den som utlämnas

icke får straffas såsom för militärt brott.

Det i 12 § första stycket 3. utlämningslagen uppställda villkoret, att den

som utlämnas icke får åtalas vid extraordinär domstol, har fått motsvarighet

i ett i p. 2 stadgat förbud mot utlämning, vilket utsträckts att omfatta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

även den situationen, att en av sådan domstol meddelad dom ligger till

grund för utlämningsframställningen.

Föreskriften i 12 § första stycket 4. utlämningslagen, enligt vilken såsom

villkor för utlämning skall gälla att den som utlämnas ej må straffas med

döden, har iakttagits i art. 9. Där sägs att, om brottet förskyller dödsstraff

enligt den ansökande statens lagstiftning medan den anmodade statens lagstiftning

icke medgiver sådant straff, utlämning skall vägras. Undantag

från förbudet göres för det fall, att den ansökande parten avgiver sådan

försäkran, som den anmodade parten finner tillfyllest, att dödsstraff icke

kommer att ådömas eller, om det ådömts, icke kommer att verkställas.

Bestämmelsen i art. 10 första stycket uttrycker principen, att den som utlämnats

för brott ej får berövas sin frihet, göras till föremål för rättsliga

åtgärder eller utlämnas till tredje stat för annat brott eller på grund av omständigheter

i övrigt, som är att hänföra till tiden före utlämningen. Såvitt

gäller utlämning från Sverige, står bestämmelsen i överensstämmelse med

huvudstadgandet i 12 § första stycket 1. utlämningslagen. Mot reglerna i

detta lagrum strider ej heller de i artikelns andra stycke angivna undantagen

från nämnda grundprincip, vilka avser de fall att samtycke inhämtats

från den stat, varifrån utlämningen ägt rum, att den som utlämnats

underlåtit lämna den andra staten inom 60 dagar efter det tillfälle därtill

beretts honom eller att han återvänt dit sedan han lämnat staten. En saklig

skillnad föreligger mellan avtalsbestämmelserna och lagrummet i så måtto,

att utlämningslagens minimifrist om 45 dagar att lämna landet i avtalet

utsträckts till 60 dagar.

Vad i art. 10 tredje och fjärde styckena sägs om medgivande till åtgärd

mot den som utlämnats i anledning av annan brottslighet torde vara förenligt

med stadgandena i 24 § utlämningslagen.

Att de svenska myndigheterna har att iakttaga bestämmelserna i art. 10 i

fall av utlämning till Sverige följer av 1 kap. 5 § andra stycket strafflagen,

jfr 2 kap. 8 § brottsbalken.

Avtalet upptager ej någon uttrycklig motsvarighet till 12 § första stycket

2. utlämningslagen, men den däri fastslagna grundsatsen torde ändock, enligt

den uppfattning som vann anslutning vid de mycket grundliga diskussionerna

i frågan under förhandlingarna, ha kommit till tillräckligt uttryck

i art. 10. I detta sammanhang må hänvisas till art. 14 i den europeiska utlämningskonventionen

(prop. 1958: 139 s. 31), art. IX i utlämningskonventionen

med Amerikas Förenta Stater (prop. 1962:40 s. 15) samt art. 9 i

det här förut omnämnda utlämningsfördraget med Storbritannien — bestämmelserna

i sist berörda artiklar har ansetts kunna godtagas på svensk

sida.

Reglerna i de närmast följande artiklarna i avtalet avser förfarandet i

utlämningsärenden. I art. 11 första stycket föreskrives, att framställning

om utlämning skall göras på diplomatisk väg.

I art. 11 andra—fjärde styckena redogöres för de handlingar, som skall

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

bifogas en utlämningsframställning, jfr 14 § utlämningslagen. Här torde

blott böra anmärkas att i fall, då ärendet avser någon som ännu ej dömts,

framställningen skall vara åtföljd av häktningsbeslut liksom av sådana bevis,

som enligt den anmodade statens lagstiftning skulle rättfärdiga hans

ställande inför rätta i den staten. Beträffande den som redan är dömd kräves

enligt förevarande artikel, att domen företes, men ej någon särskild

utredning i skuldfrågan.

Reglerna i art. 11 fjärde stycket om godtagande av vissa handlingar som

bevis, därest de bestyrkts på visst angivet sätt, ter sig främmande vid jämförelse

med svensk rättegångsordning med dess fria bevisprövning. Från

israelisk sida har de emellertid uppgivits vara nödvändiga i avtalet. Iakttagandet

av reglerna torde närmast bli av betydelse vid utlämning från Israel

till Sverige; reglerna bör ses mot bakgrund av vad som säges i anslutning

till art. 14.

Ett avtal av förevarande slag bygger på den förutsättningen, att anmodad

stat skall, efter mottagandet av utlämningsframställning, vidtaga erforderliga

åtgärder för ärendets behandling. Från israelisk sida har det ansetts

vara av vikt att denna förutsättning kommer till uttryck i själva avtalet.

Vidare har man velat klargöra, att den anmodade statens egna procedurregler

skall vinna tillämpning på handläggningen av ärendet. Avtalsbestämmelsen

härom återfinnes i art. 12.

I art. 13 förutses att provisoriskt anhållande skall kunna ske i brådskande

fall. Sådan åtgärd förutsätter, att dom eller häktningsbeslut meddelats

i den ansökande staten. Härutöver skall i förekommande fall lämnas sådana

ytterligare upplysningar, som skulle ha erfordrats för att rättfärdiga

häktningsbeslut, därest brottet begåtts i den anmodade staten. Angående

sättet för åtgärdens vidtagande hänvisas till den anmodade statens interna

lag. De svenska stadgandena härom återfinnes i 23 § utlämningslagen. Det

bör uppmärksammas, att begäran om provisoriskt anhållande enligt artikeln

skall göras på diplomatisk väg. Den ansökande staten kan ej påfordra

längre provisorisk anhållningstid än trettio dagar.

Som tidigare nämnts ålägger art. 1 de avtalsslutande staterna en allmän

förpliktelse att bevilja utlämning enligt avtalets villkor. Art. Ur innehåller

ett speciellt stadgande, som begränsar förpliktelsen. Enligt detta stadgande

gäller skyldigheten endast i fall, då visst mått av bevisning i skuldfrågan

föreligger i utlämningsärendet.

Här må erinras om att för utlämning av någon, som ej redan är dömd

i den ansökande staten, gäller enligt 9 § utlämningslagen det kravet, att

personen i fråga är häktad och att sannolika skäl föreligger att han begått

gärningen. År vederbörande dömd, kräves att domen stödjes av utredningen

och ej eljest föranleder allvarlig erinran. Enbart häktningsbeslut eller dom

förutsättes således ej skola vara tillfyllest som bevisning i skuldfrågan vid

utlämning från Sverige. Möjlighet lämnas dock att i fördrag med främmande

stat bestämma, att häktningsbeslut eller fällande dom skall godtagas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

som tillräcklig utredning i skuldfrågan, om det ej i särskilt fall framgår att

beslutet eller domslutet är uppenbart oriktigt, 9 § tredje stycket.

För utlämning av person, som ej redan blivit dömd i den ansökande staten

fordras enligt art. 14 första stycket i avtalet, utöver förekomsten av

häktningsbeslut, att förebringad utredning i utlämningsärendet är tillräcklig

att »rättfärdiga den eftersöktes ställande inför rätta» i den anmodade

staten, därest brottet begåtts inom denna stat. Detta krav på bevisning i

skuldfrågan, som utformats i enlighet med israeliska önskemål, kan sägas

i princip vara längre gående än vad vår lag fordrar.

Som regel torde avtalets nyss berörda beviskrav medföra, att den utredning,

som enligt art. It tredje stycket skall fogas vid utlämningsframställningen,

kommer att omfatta beedigade vittnesintyg eller vittnesutsagor. För

att en svensk framställning om utlämning skall uppfylla avtalsvillkoren,

kan det bli nödvändigt att upptaga muntlig bevisning redan vid den häktningsförhandling

inför svensk domstol, som föregår framställningen. Här

föreligger tydligen »särskilda skäl», varom stadgas i 24 kap. 14 § andra

stycket rättegångsbalken.

För det fall att utlämningsärendet gäller en person, som dömts i den ansökande

staten, uppställer art. 14 andra stycket — i överensstämmelse med

9 § tredje stycket utlämningslagen — den regeln, att domen skall godtagas

som bevisning i skuldfrågan, om det ej i särskilt fall framgår att domslutet

är uppenbart oriktigt.

Avtalet bygger på den principiella uppfattningen, att brister i förebringad

utredning i ett utlämningsärende ej skall utan vidare föranleda avslag på

framställningen, önskvärd komplettering av utredningen skall i stället såvitt

möjligt åvägabringas genom samverkan mellan myndigheterna i de

båda staterna. Mot denna bakgrund bör man se bestämmelserna i art. 15

första stycket, enligt vilka den anmodade staten må begära ytterligare bevisning

eller upplysningar, därest den behöver kompletterande material för

sitt ställningstagande i utlämningsfrågan. År den eftersökte berövad sin

frihet, må han enligt artikelns andra stycke frigivas, om den begärda kompletteringen

icke befinnes tillfyllest eller ej tillställts den anmodade staten

inom härför utsatt frist.

Art. 16 upptager bestämmelser för lösandet av den konfliktsituation, som

uppkommer vid sammanträffande framställningar från flera stater om utlämning

av en och samma person. Bestämmelserna torde vara förenliga

med föreskrifterna i 13 § utlämningslagen.

Stadgandena i art. 17 ger uttryck åt grundsatsen, att ställningstagande

till utlämningsframställning skall ske i enlighet med den anmodade partens

interna lagstiftning. Samma lagstiftning skall även gälla i fråga om

den eftersöktes rätt att erhålla överprövning av beslut i utlämningsärendet.

Om utlämning beviljats, skall den eftersökte enligt art. 18 föras till den

gränsort, hamn eller flygplats, som angives av den ansökande staten, över
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

lämnandet skall ske inom tidrymd, som den anmodade staten äger bestämma,

jfr 20 § andra stycket utlämningslagen.

Föremål eller penningar, som kan tjäna till bevis om eller åtkommits genom

brottet och påträffats i den eftersöktes besittning, skall enligt art. 19,

om så påfordras, i samband med utlämning överlämnas till den ansökande

staten i den utsträckning den anmodade statens lagstiftning medger, jfr

21 § utlämningslagen. Artikeln upptager vidare vissa bestämmelser för det

fall, att egendomen är underkastad beslag eller blivit föremål för förverkande,

liksom för tillgodoseende av annans rätt till egendomen.

Art. 20 innehåller bestämmelser om kostnader i utlämningsärende. Innebörden

av dessa bestämmelser är, att den anmodade staten skall bestrida

kostnad, som uppkommit på dess område, medan den ansökande staten

har att svara för kostnaderna för transporten från detta område av den

som utlämnas.

Avtalet upptager i art. 21 möjlighet för avtalsslutande stat att begära tillstånd

till genomtransport av person, som utlämnats till den staten från

tredje stat. Beträffande framställning om sådant tillstånd gäller samma

regler som för begäran om utlämning. För bifall till densamma kräves, att

sådana omständigheter föreligger, som skulle motivera utlämning av vederbörande

från den anmodade staten. Stadgandena i artikeln synes vara

förenliga med 25 § utlämningslagen.

Art. 22 uppställer krav på att samtliga handlingar i utlämningsärende

skall åtföljas av vederbörligen bestyrkt översättning till engelska språket.

Beträffande de i art. 23 intagna slutbestämmelserna må särskilt framhållas,

att avtalet efter ratifikation blir tillämpligt på brott, som förövats

eller straffdom som meddelats inom tre år före dagen för undertecknandet,

d. v. s. den 10 september 1960 eller senare.

Under åberopande av det anförda får jag föreslå, att det den 10 september

1963 undertecknade avtalet mellan Sverige och Israel om ömsesidig utlämning

för brott måtte jämlikt § 12 regeringsformen framläggas för riksdagen

för godkännande, och hemställer alltså

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna avtalet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

T. Johansson

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

Bilaga

Avtal1 mellan Sverige och Israel om ömsesidig

utlämning för brott

Kungl. svenska regeringen och Israels

regering,

vilka önska vidtaga åtgärder för

ömsesidig utlämning för brott,

ha överenskommit om följande.

Artikel 1

De avtalsslutande parterna överenskomma

att, under de förhållanden

och i enlighet med de villkor

som angivas i detta avtal, till varandra

utlämna personer, som äro

misstänkta eller dömda för brott,

förövat på den ena partens område,

och vilka anträffats på den andra

partens område, under förutsättning

att brottet är belagt med straff

enligt båda parternas lagstiftning

och utgör brott för vilket utlämning

kan ske enligt den anmodade partens

lagstiftning.

Vid fastställande av platsen för

brottet enligt detta avtal skola fartyg

och luftfartyg på eller över öppna

havet, vilka äro registrerade inom

en av de avtalsslutande parternas

område, anses utgöra denna

parts område.

Artikel 2

Vardera avtalsslutande parten må

vägra att överlämna den eftersökte

på den grund, att han är den anmodade

partens medborgare.

I detta avtal förstås med uttrycket

»medborgare», i vad avser Sverige,

svenska medborgare samt medborgare

i Danmark, Finland, Island

och Norge.

1 Avtalet är upprättat på svenska, engelska

och hebreiska språken. Den hebreiska texten är

här utlämnad; jfr art. 23.

Agreement for the reciprocal extradition

of criminals between Sweden and Israel

The Royal Government of Sweden

and the Government of Israel;

Desiring to make provision for

the reciprocal extradition of criminals;
Have

agreed as follows:

Article 1

The Contracting Parties agree to

extradite to each other, in the circumstances

and subject to the conditions

specified in the present

Agreement, those persons who, being

accused or convicted of an offence

committed within the territory of

the one Party, shall be found in the

territory of the other Party; Provided

always that such offence is

punishable in accordance with the

laws of both Parties and is an extraditable

offence in accordance with

the laws of the requested Party.

For the purposes of establishing

the place of commission of an offence

under this Agreement, vessels

and aircraft on or over the high

seas and registered in the territory

of one of the Contracting Parties

shall be deemed to be that Party’s

territory.

Article 2

Either of the Contracting Parties

may refuse to surrender a person

claimed on the ground that he is a

national of the requested Party.

For the purpose of this Agreement

the term »national» includes in relation

to Sweden: Swedish nationals

and nationals of Denmark, Finland,

Iceland and Norway.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

Artikel 3

Avtalsslutande part må i enlighet

med sin lagstiftning och efter sitt

fria skön överlämna den som begäres

utlämnad, även om det brott för

vilket utlämning begäres har förövats

på partens eget område, under

förutsättning att i sådant fall

den eftersökte vid tiden för brottets

förövande var ämbets- eller tjänsteman

hos den ansökande parten och

denna parts medborgare.

Artikel 4

1. Utlämning skall icke medgivas,

om den eftersökte på den anmodade

partens eller tredje stats område

blivit föremål för rättsliga åtgärder

eller vid tiden för framställningen

är föremål för sådana åtgärder för

det brott för vilket utlämning begäres.

2. Om den eftersökte på den anmodade

partens område är föremål

för rättsliga åtgärder eller avtjänar

straff för annat brott, skall med

hans utlämnande anstå till dess att

det rättsliga förfarandet slutförts

och han till fullo avtjänat honom

ådömt straff.

Den anmodade parten må dock, i

stället för att uppskjuta utlämningen

tillfälligt överlämna den eftersökte

till den ansökande parten på

de villkor, som må ha bestämts genom

överenskommelse mellan de

avtalsslutande parterna.

Artikel 5

Utlämning må vägras

1. Om den anmodade parten enligt

sina jurisdiktionsregler äger

åtala den eftersökte för det brott

på grund varav framställningen

gjorts;

2. Om den anmodade partens behöriga

myndigheter, med beaktande

av brottets art och den ansökande

partens intressen, finna det på

Article 3

Each of the Contracting Parties

may, subject to its laws and in its

absolute discretion, surrender a

person claimed even when the offence

in respect of which extradition

is requested has been committed

within its territory; Provided always

that in such a case the person

claimed was åt the time of the commission

of the offence an officer or

employee of the requesting Party

and a national of that Party.

Artide 4

(1) Extradition shall not be

granted if the person claimed has

already been or is åt the time of

the request being proceeded against,

in the territory of the requested

Party or of a third State, for the offence

for which his extradition is

requested.

(2) If the person claimed is being

proceeded against or under punishment

in the territory of the requested

Party for any other offence,

his extradition shall be deferred

until the conclusion of the trial and

the full execution of any punishment

awarded to him.

However, the requested Party

may, instead of postponing the extradition

of the person claimed,

temporarily surrender him to the

requesting Party in accordance with

conditions to be determined by

mutual agreement between the Contracting

Parties.

Artide 5

Extradition may be refused:

(1) When the requested Party has

jurisdiction to prosecute the person

claimed for the offence in regard to

which the request is made;

(2) When it is held by the competent

authorities of the requested

Party, taking account of the nature

of the offence and the interests of

the requesting Party, to be obvious
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

grund av den eftersöktes ringa ålder

eller hälsotillstånd eller andra

sådana personliga omständigheter

uppenbart oförenligt med humanitetens

krav att överlämna honom;

3. Om den eftersökte på den ansökande

partens område dömts till

fängelse eller annat frihetsberövande

under kortare tid än sex månader

för det brott för vilket utlämningen

begäres.

Artikel 6

Utlämning skall icke äga rum om,

efter det att brottet förövats eller

blivit föremål för åtal eller dom, talan

å brottet preskriberats eller

straffet för brottet eljest förfallit

enligt antingen den ansökande eller

den anmodade partens lagstiftning,

eller om den eftersökte av den ansökande

partens myndigheter benådats

eller fått straffet efterskänkt

för det brott för vilket utlämning

begäres.

Artikel 7

1. Den som eftersökes skall icke

utlämnas, om det brott för vilket

utlämning begäres av den anmodade

parten anses vara av politisk natur

eller om han visar, att utlämningsframställningen

i själva verket

gjorts i avsikt att lagfora eller straffa

honom för brott av politisk natur.

2. Utlämning skall ej heller medgivas,

om den anmodade parten har

grundad anledning till antagande,

att utlämningsframställningen

gjorts i avsikt att åtala eller straffa

den eftersökte med anledning av

hans härstamning, religion, nationalitet

eller politiska uppfattning

eller att någon av dessa omständigheter

kan komma att lända honom

till men.

ly incompatible with humane considerations

to surrender the person

claimed because of his tender age,

State of health or any other such

personal reasons;

(3) When the person claimed has

been sentenced in the territory of

the requesting Party for the offence

in respect of which his extradition

is requested to imprisonment of

some other form of deprivation of

liberty for a term of less than six

months.

Article 6

Extradition shall not take place

if, subsequently to the commission

of the offence or the institution of

the prosecution or the conviction

thereon, exemption from prosecution

or punishment has been acquired

by lapse of time, according

to the laws of either the requesting

or requested Party or if the person

claimed has been pardoned or has

had his punishment remitted by the

authorities of the requesting Party

in respect of the offence for which

his extradition is requested.

Article 7

(1) A person claimed shall not

be extradited if the offence in respect

of which his extradition is requested

is regarded by the requested

Party as one of a political character

or if he proves that the request for

his extradition has, in fact, been made

with a view to trying or punishing

him for an offence of a political

character.

(2) Extradition shall likewise not

be granted if the requested Party

has substantial grounds for believing

that the request for extradition

has been made for the purpose of

prosecuting or punishing the person

claimed because of his race, religion,

nationality or political opinion, or

that that person’s position may be

prejudiced for any of the said

reasons.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

Artikel 8

1. Den som eftersökes skall icke

utlämnas, om det brott för vilket

utlämning begäres är ett militärt

brott; det förutsättes dock att utlämning

kan medgivas, om sådant

brott jämväl innefattar brott enligt

den anmodade partens allmänna

strafflagstiftning, för vilket utlämning

även på övriga grunder må

medgivas.

2. Den som eftersökes skall ej

heller utlämnas, om den anmodade

parten har anledning till antagande,

att han skulle komma att på den

ansökande partens område lagforas

inför extraordinär domstol eller avtjäna

straff som ådömts honom av

sådan domstol.

Artikel 9

När det brott för vilket utlämning

begäres förskyller dödsstraff enligt

den ansökande partens lagstiftning,

medan den anmodade partens lag

icke medgiver sådant straff, skall

utlämning vägras, såvida icke den

ansökande parten avgiver sådan försäkran,

som den anmodade parten

finner tillfyllest, att dödsstraff icke

kommer att ådömas eller, om det

ådömts, icke kommer att verkställas.

Artikel 10

Den som utlämnats må icke i något

fall på den ansökande partens

område berövas friheten eller göras

till föremål för rättsliga åtgärder

för annat före hans överlämnande

begånget brott eller på grund av

andra omständigheter än dem för

vilka utlämningen ägt rum, ej heller

må han av denna part för sådant

brott utlämnas till tredje stat.

Denna bestämmelse äger icke lilllämpning,

om den som överlämnats

icke lämnat den ansökande partens

område inom sextio dagar efter det

att tillfälle därtill beretts honom el
-

Article 8

(1) A person claimed shall not be

extradited if the offence in respect

of which his extradition is requested

is a military offence; Provided however,

that extradition may be

granted if such an offence also constitutes

an offence under the criminal

law of the requested Party and

in respect of which extradition may

otherwise be granted.

(2) A person claimed shall likewise

not be extradited if the requested

Party has reason to believe

that he would be proceeded against

in the territory of the requesting

Party before an extraordinary tribunal

or court or serve a sentence

passed against him by such extraordinary

tribunal or court.

Article 9

When the offence for wich the

extradition is requested is punishable

by death under the laws of the

requesting Party and the laws of the

requested Party do not permit such

punishment, extradition shall be

refused unless the requesting Party

provides such assurances as the requested

Party considers sufficient

that the death penalty shall not be

imposed, and if imposed, shall not

be executed.

Article 10

A person extradited can in no

case be kept in custody, or be proceeded

against, in the territory of

the requesting Party för any other

offence committed prior to flis surrender

or on account of any other

matters than those for which the

extradition shall have taken place,

nor shall he be extradited by that

Party to a third State for such

offence.

This stipulation shall not apply

if the person surrendered has not

left the territory of the requesting

Party within sixty days afler being

given an opportunity of so doing or

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

ler återvänt till detta område efter

att ha lämnat detsamma eller om

den anmodade parten skriftligen

medgivit, att ovan nämnda åtgärder

må vidtagas gentemot den eftersökte.

Framställning om sådant medgivande

skall göras på det sätt och i

den form som angives i artikel 11 i

detta avtal som om den avsåge begäran

om utlämning av vederbörande.

Nyssnämnda medgivande skall

lämnas i överensstämmelse med

den lagstiftning som därvid är gällande

på den anmodade partens område,

under förutsättning att den

ifrågavarande personen skulle kunna

ha utlämnats för brottet enligt

bestämmelserna i detta avtal.

Artikel 11

Framställning om utlämning skall

göras på diplomatisk väg.

Framställningen skall vara åtföljd

av den eftersöktes signalement,

uppgift om och närmare beskrivning

av det brott för vilket utlämning

begäres, texten till det lagrum

som är tillämpligt samt uppgift om

det straff som kan följa på brottet.

Om framställningen avser person,

som ännu icke dömts, måste den

härutöver vara åtföljd av häktningsbeslut,

meddelat av domare hos den

ansökande parten, liksom av sådana

bevis som enligt den anmodade

partens lagstiftning skulle rättfärdiga

hans ställande inför rätta,

därest brottet begåtts där.

Om framställningen avser person

som redan dömts för brottet, måste

den åtföljas av den fällande dom,

varigenom straff ådömts honom på

den ansökande partens område,

samt av uppgift om hur lång tid av

straffet som ännu icke avtjänats.

Häktningsbeslut samt vittnesin
-

has returned to that territory after

leaving it or if the requested Party

has consented in writing to the taking

of the aforesaid measures

against the person claimed.

A request for such consent shall

be made in the manner and form

prescribed in Article 11 hereof as.

if it were a request for extradition

of the person concerned.

The aforesaid consent shall be

given in accordance with the laws.

for the time being in force in the

territory of the requested Party,

provided the person concerned''

could have been extradited for that

offence under the provisions of the

present Agreement.

Article 11

The request for extradition shall

be made through the diplomatic

channel.

The request shall be accompanied

by a description of the person

claimed, a statement and particulars

of the offence for which his extradition

is requested, the text of the

enactment creating the offence, and

a statement of the punishment

which can be imposed therefor.

If the request relätes to a person

who has not yet been convicted it

must also be accompanied by a

warrant of arrest issued by a judge

or magistrate of the requesting

Party and by such evidence as, according

to the laws of the requested

Party, would justify his arrest if

the offence had been committed

there.

If the request relätes to a person

already convicted, it must also be accompanied

by the judgment of conviction

and sentence passed against

him in the territory of the requesting

Party and by a statement showing

how much of the punishment

has not yet been carried out.

The warrant of arrest and written

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

tyg eller vittnesutsagor, evad de avgivits

på ed eller ej, ävensom bestyrkta

avskrifter av sådana handlingar

liksom domstolshandlingar,

som styrka att fällande dom föreligger-

skola beaktas såsom bevis vid

prövningen av framställningen om

utlämning, därest de äro försedda

med domares namnteckning eller

åtföljda av bestyrkande av domare

eller av ämbets- eller tjänsteman

hos den ansökande parten eller om

de äro bestyrkta genom justitiedepartementets

eller annat departements

officiella sigill.

Artikel 12

Efter mottagandet av framställning

om utlämning enligt bestämmelserna

i detta avtal skall den anmodade

parten vidtaga erforderliga

åtgärder i enlighet med sin lagstiftning

för behandling av framställningen.

Artikel 13

I brådskande fall må avtalsslutande

part begära provisoriskt anhållande

av den eftersökte i avvaktan

på överlämnandet på diplomatisk

väg av framställning om utlämning.

Sådan begäran skall innehålla uppgift

om avsikten att begära utlämning

av den eftersökte samt förklaring,

att häktningsbeslut eller fällande

dom föreligger gentemot honom,

liksom i förekommande fall

sådana ytterligare upplysningar som

skulle ha erfordrats för att rättfärdiga

beslut om häktning, därest

brottet begåtts eller den eftersökte

dömts på den anmodade partens område.

Efter mottagandet av sådan begäran

skall den anmodade parten vidtaga

erforderliga åtgärder i enlighet

med sin lagstiftning för att försäkra

sig om den eftersöktes kvarblivande

på dess område till säkerställande

av en kommande utlämning

av honom.

evidence or declarations, given

under oath or not, or certified

copies of these documents, and also

the judicial documents establishing

the existence of the conviction,

shall be accepted as valid proof in

the examination of the request for

extradition, if they bear the signature

or are accompanied by the attestation

of a judge, magistrate or

official of the requesting Party or

are authenticated by the official

seal of the Ministry of Justice or

any other Ministry.

Article 12

On receipt of a request for extradition

in accordance with the provisions

of this Agreement the requested

Party shall take the necessary

steps in accordance with its

laws to give effect to the request.

Article 13

In case of urgency each of the

Contracting Parties may apply for

the provisional arrest of the person

claimed pending the presentation of

the request for extradition through

the diplomatic channel. The application

shall contain an indication of

intention to request the extradition

of the person claimed and a statement

of the existence of a warrant

of arrest or a judgment of conviction

against that person, and

such further information if any, as

would be necessarv to justify the

issue of a warrant of arrest had the

offence been committed, or the

person claimed been convicted, in

the territory of the requested Party.

On receipt of such an application

the requested Party shall take the

necessary steps in accordance with

its laws to secure the continued

presence of the person claimed in

its territory to ensure his ultimate

extradition.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

Den som anhållits på grund av

sådan begäran skall frigivas sedan

trettio dagar förflutit från dagen för

anhållandet, därest framställning

om hans utlämning dessförinnan

icke mottagits. Vad nu sagts utgör

dock, om sådan framställning därefter

mottages, icke hinder för vidtagande

av åtgärder i syfte att utlämna

den eftersökte.

Artikel 14

Utlämning skall äga rum endast

om bevisningen må anses tillfyllest

enligt den anmodade partens lagstiftning,

antingen för att rättfärdiga

den eftersöktes ställande inför

rätta, därest det brott för vilket han

misstänkes hade begåtts på dess område,

eller för att styrka att den eftersökte

är identisk med den som av

domstol hos den ansökande parten

dömts för brottet.

De avtalsslutande parterna åtaga

sig att i förhållande till varandra

godtaga fällande dom, om det ej i

särskilt fall framgår, att domslutet

är uppenbart oriktigt.

Artikel 15

Om den anmodade parten behöver

ytterligare bevisning eller upplysningar

för att den skall kunna

taga ställning till framställningen

om utlämning, skall sådan bevisning

eller sådana upplysningar överlämnas

till densamma inom den tid,

som denna part utsätter härför.

Om den som begärts utlämnad är

berövad sin frihet och den ytterligare

bevisning eller de ytterligare

upplysningar, som överlämnats i enlighet

med vad nyss sagts, icke äro

tillfyllest eller om bevisningen eller

upplysningarna icke erhållits inom

den tid som angivits av den anmodade

parten, skall han frigivas. Sådant

frigivande skall dock icke utgöra

hinder för den ansökande parten

att överlämna ny framställning

beträffande ifrågavarande person.

A person arrested upon such an

application shall be set åt liberty

upon the expiration of thirty days

from the date of his arrest if the

request for his extradition shall not

have been received. However, this

stipulation shall not prevent the institution

of proceedings with a view

to extraditing the person claimed if

the request is subsequently received.

Article 14

Extradition shall take place only

if the evidence be found sufficient,

according to the laws of the requested

Party, either to justify the

committal of the person claimed for

trial, if the offence of which he is

accuscd had been committed in that

territory, or to prove that he is the

identical person convicted and sentenced

by the courts of the requesting

Party.

The Contracting Parties undertake

to recognize in respect of each

other any judgment of conviction

and sentence unless it is clear in a

particular case that the judgment

or sentence is manifestly erroneous.

Article 15

If the requested Party requires

additional evidence or information

to enable it to decide on the request

for extradition, such evidence or information

shall be submitted to it

within such time as that Party shall

require.

If the person claimed is under

arrest and the additional evidence or

information submitted as aforesaid

is not sufficient or if such evidence

or information is not received within

the period specified by the requested

Party, he shall be discharged from

custody. However, such discharge

shall not debar the requesting Party

from submitting a fresh request in

respect of the person concerned.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1963

Artikel 16

Anmodad part som mottagit två

eller flera framställningar om utlämning

av samma person, antingen

för samma eller för olika brott, skall

besluta till vilken av de ansökande

staterna den eftersökte skall utlämnas

under hänsynstagande till företagande

omständigheter och särskilt

till möjligheten av efterföljande utlämning

de ansökande staterna

emellan, svårhetsgraden hos varje

brott och platsen för brottet, den

eftersöktes nationalitet samt tidpunkterna

för mottagandet av framställningarna.

Artikel 17

Beslut rörande utlämning i anledning

av framställning från en avtalsslutande

part i enlighet med föregående

bestämmelser skall fattas

i överensstämmelse med den anmodade

partens interna lagstiftning.

Den eftersökte skall äga rätt att begagna

sig av de rättsmedel varom

stadgas i nämnda lagstiftning.

Artikel 18

Den anmodade parten skall utan

dröjsmål på diplomatisk väg underrätta

den ansökande parten om beslut

i anledning av framställning

om utlämning.

Om utlämning har beviljats, skall

den eftersökte av den anmodade partens

myndigheter föras till den

gränsort, ombordstigningshamn eller

flygplats på denna parts område,

som angives av den ansökande

partens diplomatiska eller konsulära

företrädare.

Om beslut om utlämning av den

eftersökte meddelats av behörig

myndighet och han icke avhämtals

från den anmodade partens område

inom den tid som må vara angiven i

denna parts lagstiftning, må han frigivas;

och den anmodade parten

äger därefter vägra att utlämna ho
-

Article 16

A requested Party upon receiving

two or more requests for the extradition

of the same person either

for the same offence, or for different

offences, shall determine to

which of the requesting States it

will extradite the person claimed

after taking into comsideration the

circumstances and particularly the

possibilily of a later extradition between

the requesting States, the

seriousness of each offence, the

place where the offence was committed,

the nationality of the person

claimed and the dates upon which

the requests were received.

Article 17

The decision on extradition based

upon the request of one of the Contracting

Parties in accordance with

the foregoing stipulations shall be

made in accordance with the domestic

laws of the requested Party

and the person claimed shall have

the right to such remedies and recourses

as are provided for by such

laws.

Artide 18

The requested Party shall

promptly communicate to the requesting

Party through the diplomatic

channel any decision on an

application for extradition.

If extradition is granted the

person claimed shall be sent by the

authorities of the requested Party to

the frontier or port of embarkation

or air-port in the territory of that

Party which the diplomatic or consular

agent of the requesting Party

shall indicate.

If a warrant or order for the extradition

of a person claimed has

been issued hy the competent authority

and he is not removed from

the territory of the requested Party

within such time as may he prescribed

hy the laws of that Party,

he may he set åt lihcrty and the re
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

18

nom för det ifrågavarande brottet.

Artikel 19

När framställning om utlämning

bifallits, skall, om så påfordras, den

anmodade parten, i den utsträckning

dess lag medger, till den ansökande

parten överlämna alla föremål och

penningar:

a) vilka kunna tjäna till bevis om

brottet;

b) vilka ha åtkommits genom

brottet och vilka må ha påträffats i

den eftersöktes besittning.

Om ifrågavarande föremål eller

penningar äro underkastade beslag

eller ha blivit föremål för förverkande

på den anmodade partens område,

må den senare i samband med

pågående straffrättsliga åtgärder

tillfälligt behålla dem eller överlämna

dem på villkor att de återställas.

Dessa bestämmelser skola icke

lända till förfång för rättighet, som

må tillkomma den anmodade parten

eller annan än den eftersökte. Om

sådan rättighet föreligger, skola föremålen

och penningarna på begäran

kostnadsfritt återställas till den

anmodade parten så snart som möjligt

efter det att de rättsliga åtgärderna

slutförts.

Artikel 20

Kostnader, som uppkommit på

den anmodade partens område som

följd av att den eftersökte berövats

sin frihet, för hans uppehälle och

på grund av domstolsförfarande

med anledning av framställning om

utlämning, skola bestridas av denna

part.

Den anmodade parten skall bestrida

kostnader, föranledda av att

den som skall utlämnas förts till

gränsort, ombordstigningshamn eller

flygplats, medan kostnader, som

uppkommit för transport av sådan

quested Party may subsequently

refuse to extradite that person for

the same offence.

Article 19

When a request for extradition is

granted, the requested Party shall,

so far as its laws allow, hand over

to the requesting Party, if required,

all artides and sums of money:

(a) which may serve as proof of

the offence;

(b) which have been acquired as

a result of the offence and which

may have been found in the possession

of the person claimed.

If the artides and sums of money

in question are liable to seizure or

confiscation in the territory of the

requested Party, the latter may, in

connexion with pending criminal

proceedings, temporarily retain

them or hand them over on condition

that they are returned.

These provisions shall not prejudice

the rights of the requested

Party or of any persons, other than

the person claimed. When these

rights exist, the artides and sums

of money shall on request be returned

to the requested Party without

charge as soon as possible after

the end of the proceedings.

Article 20

Expenses incurred in the territory

of the requested Party by reason of

the arrest, detention and maintenance

of the person claimed and of

any court proceedings arising from

the request for extradition shall be

borne by that Party.

The requested Party shall bear

the expenses occasioned by the conveyance

of the person claimed to its

frontier or port of embarkation or

air-port, while expenses occasioned

by the transportation of such person

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

person från gränsorten, hamnen eller

flygplatsen till den ansökande

partens område, skola bestridas av

den senare parten.

Artikel 21

Tillstånd att genom en avtalsslutande

parts område föra den som

utlämnats från en tredje stat till

den andra avtalsslutande parten må

beviljas efter en på diplomatisk väg

gjord framställning, vid vilken fogats

de i artikel 11 i detta avtal

nämnda handlingarna, under förutsättning

att sådana omständigheter

föreligga som skulle berättiga till

ifrågavarande persons utlämnande

från den stat genom vilken transporten

skall ske.

Den part till vilken utlämningen

skett skall ersätta part, genom vars

område den utlämnade förts, för

alla kostnader, som uppkommit för

den senare parten i samband med

genomtransporten.

Artikel 22

Framställning om utlämning liksom

samtliga andra handlingar, vilka

skola överlämnas i enlighet med

bestämmelserna i detta avtal, däri

inbegripet skriftlig bevisning som

skall översändas i och för utlämningsförfarandet,

skola vara åtföljda

av vederbörligen bestyrkt översättning

till engelska språket.

Artikel 23

Detta avtal skall ratificeras och

ratifikationsinstrumenten skola utväxlas

snarast möjligt. Det skall träda

i kraft tre månader efter dagen

för utväxlingen av ratifikationsinstrumenten

och skall vinna tillämpning

beträffande brott, som förövats

eller straffdomar som meddelats

inom tre år före dagen för undertecknandet.

Avtalsslutande part må när som

helst på diplomatisk väg underrätta

den andra parten om sin önskan alt

upphöra med tillämpningen av detta

from that frontier or port to the

territory of the requesting Party

shall be home by the latter Party.

Article 21

The right to transport through the

territory of one of the Contracting

Parties a person surrendered to the

other Contracting Party by a third

State may be granted on request

made through the diplomatic channel

accompanied by the documents

referred to in Article 11 hereof, provided

that conditions are present

which would justify extradition of

such person by the State of transit.

The Party to whom the person

has been extradited shall reimburse

the Party through whose territory

such person is transported for any

expenses incurred by the latter in

connexion with such transportation.

Article 22

The request and all other documents

to be delivered or submitted

in accordance with the provisions of

the present Agreement, including

written evidence to be submitted in

the extradition proceedings, shall

be accompanied by a duly certified

translation in the English language.

Article 23

The present Agreement shall be

ratified, and the instruments of ratification

shall be exchanged as

soon as possible. It shall come into

force three months after the date of

the exchange of ratifications, and

shall apply to all offences committed,

or convictions which have

taken place, not earlier than three

years before the date of signature.

Either of the Contracting Parties

may åt any time give notice to the

other through tre diplomatic channel

of its desire to lerminatc the

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

avtal; därest sådan uppsägning sker,

skall avtalet upphöra att gälla sex

månader efter dagen för uppsägningen.

Till bekräftande härav ha undertecknade,

därtill vederbörligen befullmäktigade

av sina respektive regeringar,

undertecknat detta avtal.

Som skedde i två exemplar på

svenska, engelska och hebreiska i

Stockholm den 10 september 1963,

motsvarande den 21 Elul 5723, vilka

tre texter äga lika vitsord, under

förutsättning att, om tvekan

uppkommer rörande tolkningen av

den svenska eller hebreiska texten,

den engelska texten skall vara avgörande.

Torsten Nilsson

L. S.

present Agreement and, if notice is

given, the Agreement shall cease to

have effect six months after the date

of the notice of termination.

In witness whereof the undersigned,

being duly authorized thereto by

their respective Governments, have

signed the present Agreement.

Done in duplicate in the English,

Hebrew and Swedish languages åt

Stockholm this lOth day of September,

1963 corresponding to the

day of 21st Elul, 5723 the three

texts being of equal force and effect;

Provided that if there is any

uncertainty concerning the interpretation

of the Swedish or Hebrew

text, the English text shall prevail.

Moshe Bitan

L. s.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630978

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:375 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Israel om ömsesidig utlämning för brott. s. 1 i texten
  2. 1LU 1963:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Israel om ömsesidig utlämning för brott. s. 1 i texten