Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. in., m. m

1963-10-11 · 64 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 64 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:176, Med förslag till lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. in., m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

1

Nr 176

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter m. in., m. m.; given Stockholms

slott den 11 oktober 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) Jag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter

m. m.;

2) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314); samt

3) lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den i propositionen förordade ändringen i lagen angående stenkolsfyndigheter

m. m. syftar främst till en förbättring av lagens bestämmelser om

saltfyndigheter samt olje- och gasfyndigheter. En modernisering av lagen i

dessa delar har befunnits påkallad för att möjliggöra en rationellt bedriven

letning efter de nämnda fyndigheterna. Den föreslagna regleringen bygger

liksom den nu gällande på ett koncessionssystem, men möjlighet införes att

begränsa koncession beträffande salt-, olje- och gasfyndigheter till att avse

endast undersökning av dylik fyndighet och, i samband med sådan begränsning,

till att gälla under viss tid. Andra nyheter beträffande salt-, olje- och

gasfyndigheter i förslaget är att koncessionsområdena skall kunna göras betydligt

större än vad nuvarande regler tillåter samt att bestämmelserna om arbetsskyldighet

skall ersättas med mera allmänt hållna föreskrifter om möjlighet

för Kungl. Maj :t att stipulera undersökningsplikt. Vidare upptager förslaget

nya regler om den utredning som bör förebringas i koncessionsärenden

m. in.

I fråga om gruvlagens regler föreslås i propositionen bl. a., att Kungl. Maj :t

skall tilläggas befogenhet att, när synnerliga skäl föreligger, dispensera från

lagens bestämmelse om »hus och hem» såsom hinder för inmutning och

utmålsläggning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19G3. 1 samt Nr 176

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndig
heter

m. m.

Härigenom förordnas, dels att 2, 7, It, 20, 21, 33, 35 och 49—52 §§ lagen

den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m.1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 53 och 54 §§ nämnda lag skola

upphöra att gälla.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2

Ansökning om koncession göres

skriftligen och ingives till Konungens

Befallningshavande i länet. Sådan

ansökning skall innehålla uppgift

å

sökandens namn, yrke, hemvist och

postadress;

det jordområde, varå koncession

sökes, med angivande av fastighet,

församling och län, där området är

beläget;

huru stor ytvidd i dagen inom sagda

område, som sökanden anser sig

för arbetet behöva; samt den mark

för väg till området, som kan vara

erforderlig.

Ansökningen skall-------

Sökanden skall--------

§•

Ansökning om koncession göres

skriftligen och ingives till Konungens

Befallningshavande i länet. Sådan

ansökning skall innehålla uppgift

å

sökandens namn, yrke, hemvist och

postadress;

det jordområde, varå koncession

sökes, med angivande av fastighet,

där området är beläget;

huru stor ytvidd i dagen inom sagda

område, som sökanden anser sig

för arbetet behöva; samt

den mark för väg till området, som

kan vara erforderlig.

-----i 13 §.

---sökandens förfogande.

Söka flera koncession å samma

område, bestämme Konungen, oberoende

av tiden då ansökningarna inkommit,

vilken av sökandena, vare

sig de äro jordägare, upptäckare eller

andra, må äga företräde till koncessionens

erhållande; dock vare den,

som därvid visar sig hava upptäckt

fyndigheten, berättigad att, om annan

erhåller koncessionen, av denne

undfå skälig gottgörelse, vars belopp

i koncessionen bestämmes.

Söka flera koncession å samma

område, bestämme Konungen, oberoende

av tiden då ansökningarna inkommit,

vilken av sökandena, vare

sig de äro jordägare, upptäckare eller

andra, må äga företräde till koncessionens

erhållande.

Den som upptäckt fyndighet vare

berättigad att, om annan erhåller koncession,

av denne få skälig gottgörelse.

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 § SFS 1960: 681, beträffande 33 § 1949: 3, beträffande 49

och 50 §§ 1917: 185 och beträffande 51 och 52 §§ 1933:180.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

3

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11

Det åligger den, som erhållit koncession,

att såsom pant för skada

och intrång, som genom arbetet kan

jordägare eller annan tillskyndas, hos

Konungens Befallningshavande nedsätta

i penningar eller svenska statens

eller allmänna hypoteksbankens

obligationer tvåtusen kronor, innan

något arbete får börjas, samt därutöver,

innan annat arbete än fyndighetens

undersökning medelst borrning

får äga rum, ett belopp av femtio

kronor för varje hektar av det

område, koncessionen omfattar. Är

koncessionsinnehavaren tillika ägare

av detta område, må i koncessionen

medgivas honom befrielse, till hela

beloppet eller viss del därav, från nedsättning,

varom nu är sagt; dock med

skyldighet för koncessionsinnehavaren

att sedermera, om jorden eller

andel därav kommer i annan ägares

hand, inom åtta dagar efter tillsägelse

av nye ägaren fullgöra vad här

ovan är i avseende å nedsättande av

pant i allmänhet föreskrivet.

Har nedsatt belopp blivit till större

eller mindre del för gäldande av skadeersättningar

använt, skall koncessionsinnehavaren

inom åtta dagar

fylla bristen, så att beloppet åter uppgår

till ovan bestämda summa.

20

1 mom. Om innehavare av koncession

verkställer arbete utan att pant

är enligt 11 § nedsatt, eller vidtager

förfoganden över område i dagen,

som icke blivit honom anvisat av bergmästaren

såsom i 12 § sägs, eller

sätter sig i besittning av anvisat

område eller av mark för väg innan

borgen är enligt 12 § ställd, eller mot

bestämmelserna i 16 § under jord

driver arbete å område, som är däremot

skyddat, ansvare såsom för

åverkan, om åtal därå i laga tid anställes.

2 inom. I fall, varom i 1 mom.

är sagt, så ock om koncessionsinnehavare

underlåter att enligt 11 tf fyl
-

§•

Den som erhållit koncession skall,

innan något arbete må utföras inom

koncessionsområdet, hos Konungens

Befallningshavande ställa pant eller

borgen för den ersättning han kan

förpliktas utgiva för skada eller intrång,

som genom arbetet tillskyndas

jordägare eller annan. Är ej sådan

säkerhet godkänd av den, till vars

förmån den ställes, skall den prövas

av Konungens Befallningshavande.

Borgen må ej godkännas av Konungcr>s

Befallningshavande, med mindre

löftesmännen förbundit sig en för alla

och alla för en såsom för egen skuld.

1 mom. Om innehavare av koncession

verkställer arbete utan att säkerhet

är enligt 11 § ställd, eller vidtager

förfoganden över område i dagen,

som icke blivit honom anvisat

av bergmästaren såsom i 12 § sägs,

eller sätter sig i besittning av anvisat

område eller av mark för väg innan

borgen är enligt 12 § ställd, eller mot

bestämmelserna i 16 § under jord

driver arbete å område, som är däremot

skyddat, ansvare såsom för

åverkan, om åtal därå i laga tid anställes.

2 mom. I fall, varom i 1 mom.

är sagt, så ock om koncessionsinnehavare

underlåter att ställa sig till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

la uppkommen brist i nedsatta medel,

eller att ställa sig till efterrättelse

föreskrift i fråga om borgen,

som av Konungens Befallningshavande

enligt 12 § meddelas, eller att utgiva

ersättning enligt 14 § 2 mom.;

då varde arbetet inställt intill dess

vad i varje fall är föreskrivet blivit

fullgjort; och åligger det utmätningsmannen

i orten, då han därom anlitas,

att lämna den för arbetets inställande

nödiga handräckning.

efterrättelse föreskrift i fråga om

borgen, som av Konungens Befallningshavande

enligt 12 § meddelas,

eller att utgiva ersättning enligt 14 §

2 mom.; då varde arbetet inställt intill

dess vad i varje fall är föreskrivet

blivit fullgjort; och åligger det utmätningsmannen

i orten, då han därom

anlitas, att lämna den för arbetets

inställande nödiga handräckning.

21

Vill koncessionsinnehavare — ---

Då koncession sålunda upphört likasom

då densamma genom laga

kraft ägande dom förklarats förverkad,

äge den, som innehaft koncessionen,

att återfå den av honom enligt

12 § ställda borgen, sedan han

visat, att alla frågor om jordlösen

inom området för koncessionen blivit

slutligen avgjorda; och vare han

därjämte berättigad att, sedan ett år

förflutit från koncessionens upphörande,

återbekomma så stor del av

det enligt 11 § nedsatta belopp, som

icke motsvarar anspråk på ersättningsskyldighet,

varom tvist då kan

vara anhängig.

Önskar koncessionsinnehavare--

Medgives koncessionsinnehavare

att avstå från en del av området för

koncessionen, gälle om återbekommande

av det för den delen nedsatta

belopp vad här ovan är i ty fall stadgat.

§•

------i länskungörelserna.

Då koncession sålunda upphört likasom

då densamma genom laga

kraft ägande dom förklarats förverkad,

äge den, som innehaft koncessionen,

att återfå den av honom enligt

12 § ställda borgen, sedan han

visat, att alla frågor om jordlösen

inom området för koncessionen blivit

slutligen avgjorda; och vare han

därjämte berättigad att, sedan ett år

förflutit från koncessionens upphörande,

återbekomma den enligt 11 §

ställda säkerheten, om han visar, att

alla tvister om dittills anhängiggjorda

anspråk på ersättning blivit slutligen

avgjorda.

----------är föreskriven.

33

Bergverksstyrelsen äger-----

Den, som icke ställer sig till efterrättelse

föreskrift, som på grund

av denna § av bergsöverstyrelsen eller

bergmästaren meddelas, straffes

med böter från och med tio till och

med fem hundra kronor.

§•

---—---egendom uppstår.

Den, som icke ställer sig till efterrättelse

föreskrift, som på grund

av denna § av bergsöverstyrelsen eller

bergmästaren meddelas, dömes

till dagsböter.

35

Utan tillstånd av bergmästaren må

icke schakt eller gruvöppning igenfyllas

eller de i gruvan befintliga,

§•

Utan tillstånd av bergmästaren må

icke schakt eller gruvöppning igenfyllas

eller de i gruvan befintliga,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

5

(Gällande lydelse)

för dess styrka och bestånd nödiga

byggnader skadas eller förstöras. Den

häremot bryter straffes med böter

från och med tio till och med fem

hundra kronor.

49

Rättighet att för tekniskt utvinnande

av salt eftersöka och bearbeta

saltfyndighet är beroende på koncession,

som meddelas av Konungen.

Med saltfyndighet

50

Vad här ovan i 2—5, 7—44 och

48 §§ är stadgat angående stenkolsfyndigheter

skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om saltfyndigheter.

(Föreslagen lydelse)

för dess styrka och bestånd nödiga

byggnader skadas eller förstöras. Den

häremot bryter dömes till dagsböter.

§•

Rättighet att för tekniskt utvinnande

av salt eftersöka och bearbeta

saltfyndighet är beroende på koncession,

som meddelas av Konungen.

Koncession må begränsas till att avse

allenast undersökning av fyndighet

och, i samband med dylik begränsning,

till att gälla under viss tid,

som angives i koncessionen.

---med stensaltets.

Konungen äger vid meddelande av

koncession bestämma, i vilken omfattning

fyndigheter skola undersökas

för att den rätt som grundas på

koncessionen skall äga bestånd. Konungen

må sedermera meddela ändrade

bestämmelser i detta hänseende.

Koncession må av Konungen återkallas,

om föreskrift som meddelats

med stöd av tredje stycket åsidosättes

eller eljest synnerliga skäl äro därtill.

1

1 mom. Vad i 2—4, 7—25, 32—40,

42—44 och 48 §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall, med

de avvikelser som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om saltfyndigheter;

därvid skall vad i 21 §

andra stycket stadgas gälla även i fall

då koncession upphört av annan anledning

än där sägs.

Är fråga om koncession avseende

allenast fyndighets undersökning, erfordras

ej alt i ansökningen om koncession

lämnas uppgift å fastigheterna

inom det område, varå koncessionen

sökes. När skäl äro därtill, äger

Konungen i fråga om dylik koncession

medgiva sökanden att, utan hinder

av bestämmelserna i 2 § andra

stycket, vid ansökningen foga karta

jämte beskrivning av annan beskaf
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fenhet än där sägs. Ändå att sådant

medgivande lämnats, må icke anvisas

område i dagen enligt 12 § eller

påbörjas arbete för fyndighets undersökning

medelst borrning med mindre

koncessionsinnehavaren dessförinnan

över koncessionsområdet eller så

stor del därav, som bergmästaren

prövat erforderlig, låtit upprätta karta

av beskaffenhet, som angives i 2 §

andra stycket, samt insänt kartan till

bergmästaren.

2 mom. Koncession må icke omfatta

område överstigande tiotusen hektar.

3 mom. Koncessionsinnehavaren

vare pliktig att upprätta karta över

undersökningsarbete och bearbetning

av fyndighet inom koncessionsområdet

enligt de föreskrifter som

meddelas av Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, av kommer

skollegium.

Sveriges geologiska undersökning

eller annan myndighet som Konungen

bestämmer skall på begäran beredas

tillfälle att genom geologisk

sakkunnig följa koncessionsinnehavarens

arbete och taga del av de vetenskapliga

resultaten av detsamma.

Vägrar koncessionsinnehavaren att

ställa sig denna bestämmelse till efterrättelse,

äger länsstyrelsen på anmälan

av myndigheten vid vite ålägga

honom att fullgöra sin skyldighet.

4 mom. Den som påbörjar arbete

för fyndighets undersökning medelst

borrning, innan han fullgjort vad som

enligt 1 mom. andra stycket åligger

honom i fråga om karta över koncessionsområdet

eller del därav, eller

åsidosätter föreskrift, som meddelats

med stöd av 3 mom. första stycket,

dömes till dagsböter. 1 fråga om åtal

gälle vad i H § stadgas.

51 §.

Rättighet att för utvinnande av Rättighet att för utvinnande av

olja eller gas genom borrning efter- olja eller gas genom borrning eftersöka

och bearbeta olje- eller gasfyn- söka och bearbeta olje- eller gasfyndighet

är beroende på koncession, dighet är beroende på koncession,

som meddelas av Konungen. som meddelas av Konungen. Konces
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 ar 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Den som innehar koncession må

ock tillgodogöra sig kolväte i fast

form, som anträffas inom det område

koncessionen gäller.

52

Vad här ovan i 2—5, 7—25, 27—

40, 42—44 och 48 §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om

olje- och gasfyndigheter.

sion må begränsas till att avse allenast

undersökning av fyndighet och,

i samband med dylik begränsning, till

att gälla under viss tid, som angives

i koncessionen.

Den som innehar koncession avseende

rätt att bearbeta olje- eller

gasfyndighet må ock tillgodogöra sig

kolväte i fast form, som anträffas inom

det område koncessionen gäller.

§•

Vad i 2—4, 7—25, 32—tö, 42—44

och 48 §§ är stadgat angående stenkolsfyndigheter

skall, med de avvikelser

som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om olje- och gasfyndigheter;

därvid skall vad i 21 §

andra stycket stadgas gälla även i fall

då koncession upphört av annan anledning

än där sägs.

Bestämmelserna i 49 § tredje och

fjärde styckena ävensom 50 § 1 mom.

andra stycket samt 2, 3 och 4 mom.

skola äga motsvarande tillämpning

beträffande olje- och gasfyndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

Har före nya lagens ikraftträdande koncession meddelats, skola beträffande

därigenom uppkomna rättsförhållanden bestämmelserna i äldre lag

fortfarande äga tillämpning; dock skall vad i 33 och 35 §§ nya lagen är stadgat

städse gälla.

Förslag

till

Lag

om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom förordnas, att 5 §, 6 § 2 och 3 inom., 21 § 1 mom. samt 74

och 75 §§ gruvlagen den 3 juni 19381 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

1 Senaste lydelse, se beträffande 5 § SFS 1960: 680, beträffande 6 § 2 mom. 1952: 148, beträffande

6 § 3 mom. 1960:680, beträffande 21 § 1 mom. 1952: 148 och beträffande 74 §

1956: 52.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

(Gällande lydelse)

i Föreslagen lydelse)

5

Inmutningspunkten må icke vara

belägen å, ej heller inmutat område

omfatta:

1) område å — ---------

6) område beläget på mindre avstånd

än etthundra meter, i horisontalplanet

räknat, från byggnad, som

är avsedd att stadigvarande användas

till bostad, eller från annan

åbyggnad, där den är uppförd vid

gård, eller från tomtplats eller trädgård

vid bostadsbyggnad som nyss

nämnts, med mindre medgivande till

inmutning lämnats av såväl ägaren

till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården

som den vilken därtill har

nyttjanderätt; dock att under byggnad

som nu sagts ej skall innefattas

byggnad som är belägen å inmutat

eller utmålslagt område vartill gruvrätten

äger bestånd;

7) område som upptages

§•

Inmutningspunkten må icke vara

belägen å, ej heller inmutat område

omfatta:

---anläggningens ytterkant;

6) område beläget på mindre avstånd

än etthundra meter, i horisontalplanet

räknat, från byggnad, som

är avsedd att stadigvarande användas

till bostad, eller från annan åbyggnad,

där den är uppförd vid gård, eller

från tomtplats eller trädgård vid bostadsbyggnad

som nyss nämnts, med

mindre antingen medgivande till inmutning

lämnats av såväl ägaren till

byggnaden, tomtplatsen eller trädgården

som den vilken därtill har nyttjanderätt

eller ock Konungen lämnat

tillstånd, vilket må ske när synnerliga

skäl därtill äro; dock att under

byggnad som nu sagts ej skall innefattas

byggnad som är belägen å inmutat

eller utmålslagt område vartill

gruvrätten äger bestånd;

--- — — — ---nu stadgats.

6

2 mom. I ansökningen skall uppgivas:
1)

sökandens namn,-----

3) fastighet, församling och län,

där det med ansökningen avsedda området

är beläget, ävensom ägarens

namn, yrke, hemvist och postadress;

dock må i sistnämnda hänseenden,

där mark är samfälld för flera fastigheter

med skilda ägare och för

samfälligheten finnes känd styrelse

eller annan som är satt alt den förvalta,

uppgifterna i stället avse ledamöterna

i styrelsen eller förvaltaren;

4) inmutningspunktens belägenhet

3 mom. Vid ansökningen foge sökanden:
1)

karta eller —--------

3) där sökanden är svenskt bolag

eller svensk ekonomisk förening

eller där jämlikt 5 § 1), 2), 7) eller

9) Konungens tillstånd erfordras för

inmutning, handlingar utvisande sökandens

rätt att verkställa inmutningen

eller, om sökanden icke inne
-

§•

2 mom. I ansökningen skall uppgivas:
-----mineralfyndighetens

art;

3) fastighet, där det med ansökningen

avsedda området är beläget,

ävensom ägarens namn, yrke, hemvist

och postadress; dock må i sistnämnda

hänseenden, där mark är

samfälld för flera fastigheter med

skilda ägare och för samfälligheten

finnes känd styrelse eller annan som

är satt att den förvalta, uppgifterna

i stället avse ledamöterna i styrelsen

eller förvaltaren;

-----—•----inmutade området.

3 mom. Vid ansökningen foge sökanden:
--medgivande

lämnats;

3) där sökanden är svenskt bolag

eller svensk ekonomisk förening eller

där jämlikt 5 § 1), 2), 6), 7) eller 9)

Konungens tillstånd erfordras för inmutning,

handlingar utvisande sökandens

rätt att verkställa inmutningen

eller, om sökanden icke innehar så
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

9

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

har sådan rätt, till Konungen ställd

ansökning om tillstånd att verkställa

inmutningen;

4) en ansökningsavgift — —

1 mom. I ansökning om utmål skall

uppgivas:

1) sökandens namn,

3) fastighet, församling och län,

där de områden äro belägna, som sökanden

önskar erhålla såsom utmål

eller därutöver jämlikt 34 § taga i

anspråk;

4) de personers-------

dan rätt, till Konungen ställd ansökning

om tillstånd att verkställa inmutningen;
10

§ stadgas.

1 mom. I ansökning om utmål skall

uppgivas:

inmutningsrätten grundas;

3) fastighet, där de områden äro

belägna, som sökanden önskar erhålla

såsom utmål eller därutöver jämlikt

34 § taga i anspråk;

----under 4) sägs.

21 §.

74 S.

Över gruva som erhållit utmål och

är under arbete skall i minst tre exemplar

upprättas fullständig och noggrann

gruvkarta; och böra alla nya

gruvarbeten inmätas och inläggas

å kartan sist inom påföljande årets

utgång. Av kartan skall ett exemplar

finnas vid gruvan, ett exemplar insändas

till bergmästaren och ett till

kommerskollegium.

Upprättande av gruvkarta så ock

komplettering av sådan karta skall

verkställas av bergsstatstjänsteman

eller annan, som av kommerskollegium

förklarats behörig att verkställa

gruvmätningar. Kostnaderna

för upprättandet av kartan samt

kompletteringen av det vid gruvan

förvarade exemplaret skola gäldas av

gruvinnehavaren. Denne vare ock

skyldig tillhandahålla erforderligt

material för komplettering av de exemplar

av kartan vilka förvaras av

bergmästaren och kommerskollegium.

Närmare föreskrifter om kartans

upprättande och komplettering meddelas

av kommerskollegium.

75

Försummar gruvinnehavaren vad

i fråga om kartas upprättande och

komplettering är föreskrivet, äge

Över gruva som erhållit utmål och

är under arbete skall upprättas fullständig

och noggrann gruvkarta. Kartan

skall förvaras hos gruvinnehayaren

och fortlöpande kompletteras av

denne. Utdrag av kartan skall insändas

till kommerskollegium. I den utsträckning

bergmästaren påfordrar

skall utdrag insändas även till honom.

Upprättande av gruvkarta så ock

komplettering av sådan karta skall

verkställas av bergsstatstjänsteman

eller annan, som av kommerskollegium

förklarats behörig att verkställa

gruvmätningar. Kostnaderna för upprättandet

och kompletteringen av kartan

samt för verkställandet av utdrag

som ovan nämnts skola gäldas av

gruvinnehavaren.

Närmare föreskrifter om kartans

upprättande och komplettering samt

om verkställande av utdrag av kartan

och utdrags insändande till kommerskollegium

meddelas av kollegium.

§•

Försummar gruvinnehavaren vad i

fråga om gruvkarta och utdrag därav

är föreskrivet, äge bergmästaren före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

(Gällande lydelse)

bergmästaren förelägga honom att

inom viss tid, vid vite ej överstigande

femhundra kronor, antingen inkomma

med karta eller ock lämna

erforderligt förskott för arbetets utförande

genom bergmästarens försorg.

(Föreslagen lydelse)

lägga honom att inom viss tid, vid vite

ej överstigande femhundra kronor,

antingen fullgöra sina åligganden i

dessa avseenden eller ock lämna erforderligt

förskott för arbetets utförande

genom bergmästarens försorg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

Förslag

till

Lag

om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679)

Härigenom förordnas, att 5 § 2 mom., 26 § 2 mom., 36 § 2 mom. samt 44,

51 och 52 §§ uranlagen den 2 december 1960 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

2 mom. I ansökningen skall upp- 2 mom. I ansökningen skall uppgivas

: givas:

1) sökandens namn,------fyndighetens art;

3) det område, varå tillstånd so- 3) det område, varå tillstånd sökes,

med angivande av församling kes;

och län där området är beläget;

4) med bevis------anmälan skett.

Sökanden skall-------inom området.

26 §.

2 mom. I ansökningen skall upp- 2 mom. I ansökningen skall uppgivas:

givas:

1) sökandens namn,------med ansökningen;

3) fastighet, församling och län, 3) fastighet, där det med ansökdär

det med ansökningen avsedda ningen avsedda området är beläget;

området är beläget;

4) de personers-------att bedrivas.

36 §.

2 mom. Ansökan om förrättning 2 mom. Ansökan om förrättning

som avses i 1 mom. skall ingivas till som avses i 1 mom. skall ingivas till

bergmästaren. I ansökningen skall bergmästaren. I ansökningen skall

uppgivas: uppgivas:

1) sökandens namn, yrke, hemvist 1) sökandens namn, yrke, hemvist

och postadress; och postadress;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2) fastighet, församling och län, 2) fastighet, där det område är be
där

det område är beläget som sökan- läget som sökanden önskar få sig anden

önskar få sig anvisat; visat;

3) de personers--------eller förvaltaren.

Vid ansökningen-------26 § 3 mom. 1) sägs.

Kostnaderna för--------dessa kostnader.

I övrigt-------om utmålsförrättning.

44 §.

Den som----------om ingivandet.

Anmälan bör innehålla noggranna Anmälan bör innehålla noggranna

uppgifter om tiden för fyndet, stället uppgifter om tiden för fyndet, stället

där fyndet gjorts med angivande av där fyndet gjorts med angivande av

fastighet, församling och län där fastighet där fyndplatsen är belägen

fyndplatsen är belägen samt utförliga samt utförliga uppgifter om fyndets

uppgifter om fyndets beskaffenhet, beskaffenhet. Fyndplatsen bör angiFyndplatsen

bör angivas på karta vas på karta jämte detaljskiss,

jämte detaljskiss.

51

Över gruva som är under arbete

skall i minst tre exemplar upprättas

fullständig och noggrann gruvkarta.

Alla nya gruvarbeten böra inmätas

och inläggas å kartan sist inom påföljande

årets utgång. Av kartan

skall ett exemplar finnas vid gruvan

samt ett exemplar insändas till bergmästaren

och ett till kommerskollegium.

Upprättande av gruvkarta så ock

komplettering av sådan karta skall

verkställas av bergsstatstjänsteman

eller annan, som av kommerskollegium

förklarats behörig att verkställa

gruvmätningar. Kostnaderna

för upprättandet av kartan samt

kompletteringen av det vid gruvan

förvarade exemplaret skola gäldas

av koncessionsinnehavaren. Denne

är även skyldig att tillhandahålla

erforderligt material för komplettering

av de exemplar av kartan vilka

förvaras av bergmästaren och kommerskollegium.

Närmare föreskrifter om kartans

upprättande och komplettering meddelas

av kommerskollegium.

§•

över gruva som är under arbete

skall upprättas fullständig och noggrann

gruvkarta. Kartan skall förvaras

hos koncessionsinnehavaren och

fortlöpande kompletteras av denne.

Utdrag av kartan skall insändas till

kommerskollegium. I den utsträckning

bergmästaren påfordrar skall

utdrag insändas även till honom.

Upprättande av gruvkarta så ock

komplettering av sådan karta skall

verkställas av bergsstatstjänsteman

eller annan, som av kommerskollegium

förklarats behörig att verkställa

gruvmätningar. Kostnaderna för

upprättandet och kompletteringen av

kartan samt för verkställandet av

utdrag som ovan nämnts skola gäldas

av koncessionsinnehavaren.

Närmare föreskrifter om kartans

upprättande och komplettering samt

om verkställande av utdrag av kartan

och utdrags insändande till kommerskollegium

meddelas av kollegium.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

(Gällande lydelse)

52

Försummar koncessionsinnehavaren

vad i fråga om kartas upprättande

och komplettering är föreskrivet,

äger bergmästaren förelägga honom,

vid vite ej överstigande femhundra

kronor, att inom viss tid antingen

inkomma med karta eller ock

lämna erforderligt förskott för arbetets

utförande genom bergmästarens

försorg.

(Föreslagen lydelse)

§•

Försummar koncessionsinnehavaren

vad i fråga om gruvkarta och

utdrag därav är föreskrivet, äger

bergmästaren förelägga honom, vid

vite ej överstigande femhundra kronor,

att inom viss tid antingen fullgöra

sina åligganden i dessa avseenden

eller ock lämna erforderligt förskott

för arbetets utförande genom

bergmästarens försorg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 5 april 1963.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändrad lagstiftning

angående eftersökande och bearbetning av oljefyndigheter, m. m., samt anför

därvid följande.

En översyn av stenkolslagens bestämmelser om eftersökande och bearbetning

av salt-, olje- och gasfyndigheter, vilken tidigare varit under diskussion,

har ånyo aktualiserats genom en i slutet av år 1962 ingiven ansökning

om koncession för dylika arbeten i sydvästra Skåne. Med anledning

härav har inom justitiedepartementet upprättats en den 28 februari 1963

dagtecknad promemoria angående ändring i stenkolslagens regler om koncession

för eftersökande och bearbetande av olja m. m. Promemorian bifogat

förslag till lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter m. m. torde få fogas såsom bilaga till protokollet i detta

ärende (Bilaga B).

över promemorian med därvid fogade lagförslag har efter remiss yttranden

avgivits av hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen,

rikets allmänna kartverk, kommerskollegium (med överlämnande

av yttranden från de fyra bergmästarämbetena), Sveriges geologiska

undersökning (SGU), överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,

länsstyrelserna i Gotlands län, Kristianstads län (med yttrande av överlantmätaren

i länet) och Malmöhus län, Sveriges industriförbund, Svenska gruvföreningen,

Svenska gasverksföreningen, Svenska petroleum institutet, Riksförbundet

Landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund.

Samtidigt vill jag anmäla, att kommerskollegium i skrivelse den 25 februari

1963 hemställt om ändring dels i gruvlagens och uranlagens bestämmelser

om gruvkartor, dels i samma lagar och i stenkolslagen såvitt avser regler

om den utredning, som skall förebringas i inmutnings-, respektive koncessionsärende.

över kommerskollegiets skrivelse har yttranden avgivits av hovrätten över

Skåne och Blekinge, hovrätten för övre Norrland, lanlmäteristyrelsen, ri
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

kets allmänna kartverk, SGU, länsstyrelserna i Malmöhus län (med yttrande

av bergmästarämbetet i södra distriktet), Örebro län (med yttranden av

överlantmätaren i länet, länsarkitekten och bergmästarämbetet i västra distriktet),

Kopparbergs län (med yttrande av överlantmätaren i länet) och

Norrbottens län, Sveriges industriförbund, Svenska gruvföreningen, Riksförbundet

Landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund.

Som jag anmärkt tidigare denna dag torde i förevarande sammanhang

också böra upptagas frågan om ändring i gruvlagens regler om byggnad och

tomtplats m. m. såsom inmutningshinder. Denna fråga har behandlats av de

särskilda sakkunniga — landshövdingen H. M. E. Näslund, tillika ordförande,

regeringsrådet O. H. Klackenberg, professorn F. Kristensson och överdirektören

K. A. Lindbergson — vilka med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 13 juli 1960 tillkallats av chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Lange, för att utreda frågor som äger samband med en inventering av

Norrbottens naturtillgångar. Nämnda sakkunniga, som antog benämningen

malmutredningen för Norrbotten, har den 28 januari 1963 avlämnat sitt

betänkande »Malmen i Norrbotten» (stencilerat). Däri har utredningen lagt

fram, såvitt nu är i fråga, utkast till lag om ändrad lydelse av 5 § och 6 § 3

mom. gruvlagen. Detta lagutkast torde få fogas såsom bilaga till protokollet

i detta ärende (Bilaga C).

över malmutredningens betänkande har efter remiss yttranden avgivits

av hovrätten för övre Norrland, kammarkollegiet, statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen,

rikets allmänna kartverk, kommerskollegium (med överlämnande

av yttranden från de fyra bergmästarämbetena), SGU, expropriationsutredningen,

etableringsutredningen, länsstyrelserna i Örebro län, Västmanlands

län, Kopparbergs län, Västerbottens län och Norrbottens län,

Jernkontoret, Svenska gruvföreningen (vid vars yttrande bl. a. fogats ett utlåtande

av professorn Seve Ljungman), Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

(LKAB), Sveriges industriförbund, Svenska gruvindustriarbetareförbundet

samt Svenska samernas riksförbund.

Jag anhåller nu att få upptaga berörda spörsmål till behandling. I.

I. Inledning

Geologiska förutsättningar för oljefynd i Sverige anses föreligga endast

inom vissa områden om sammanlagt drygt 5 000 kvadratkilometer — motsvarande

1,1 procent av Sveriges yta — belägna i den sydvästra delen av

Skåne och på Gotland. Trots detta finnes ett visst intresse för oljeletning

inom vårt land, närmast då inom den angivna delen av Skåne, där också

spår av olja kunnat fastställas såsom ett resultat av borrningar, som SGU

företagit vid Höllviken. Förutom nämnda ämbetsverk, vars oljeborrningar

i Skåne nu är avslutade, har tidigare Rederiaktiebolaget Nordstjernan efter

koncession den 18 december 1942 sökt efter olja inom ett område i staden

Skanör med Falsterbo. Koncessioner avseende rätt att eftersöka och bearbeta

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

15

oljefyndigheter inom Skåne har senare begärts också av A. Johnson & Co

ävensom nu senast i ansökning den It december 1962 av Sveriges oljekonsumenters

riksförbund. Sistnämnda ansökning berör ett område om drygt

2 400 kvadratkilometer sträckande sig från Hälsingborg i nordväst till Kåscberga

i sydost.

Om olja skulle anträffas i Skåne, torde det komma att ske inom skikt

av porösa bergarter på avsevärt djup under markytan, sannolikt inom ett

nivåområde mellan 2 000 och 3 000 meter. Inom trakter med samma geologiska

struktur och på samma eller likartat sätt uppträder gas- och saltfyndigheter.

Med anledning härav har de koncessionsansökningar och den koncession,

om vilka nyss talats, haft avseende å, förutom olja, även gas och

salt. I detta sammanhang torde böra anmärkas, att SGU vid sina i det föregående

berörda borrningar i Skåne på stort djup påträffat lösningar innehållande

natriumklorid och kalciumklorid i sådan mängd, att fyndigheterna,

om de nyttjas, kan tillgodose landets behov av koksalt och vägsalt under

överskådlig tid.

II. Gällande regler om rätten till salt-, olje- och gasfyndigheter

Reglerna om eftersökande och bearbetande av saltfyndigheter samt oljeoch

gasfyndigheter finnes intagna i lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter

m. in. Denna lag, vanligen kallad stenkolslagen, avsåg ursprungligen

endast stenkolsfyndigheter (1—5 kap.) men genom senare vid

skilda tillfällen gjorda tillägg har den utvidgats till att omfatta även saltfyndigheter

(6 kap.), olje- och gasfyndigheter (7 kap.), alunskifferfyndigheter

för utvinnande av olja (8 kap.) samt fyndigheter av uranhaltigt material

in. in. (9 kap.). Bestämmelserna om uranfyndigheter upphävdes dock i

samband med uranlagens tillkomst år 1960.

Stenkolslagens 6 kap., som omfattar 49 och 50 §§, tillfogades genom lag

den 7 maj 1917. Närmast dessförinnan hade rätten till saltfyndigheter tillkommit

jordägaren. Enligt 1917 års lagstiftning förstås med saltfyndighet

fyndighet innehållande stensalt eller andra salter, vilkas förekomstsätt är

likartat med stensaltets. Av förarbetena framgår (prop. 1917: 165 s. 13), att

lagen är avsedd att gälla endast i fråga om saltfyndigheter, som kan uppdagas

genom djupborrningar, d. v. s. förekomster av stensalt och de kalioch

magnesiasalter, vilka förekommer på ett med stensalt likartat sätt, jämte

dessa åtföljande salter. Vidare betonas i förarbetena, att det icke skall vara

av någon betydelse, om saltet förekommer i fast eller flytande form, varför

även saltkällor skall omfattas av lagen, vare sig de saltlager som ger dem

sin sälta uppdagats eller ej.

Genom lag den 5 maj 1933 tillädes under 51—55 §§ i stenkolslagen bestämmelserna

i 7 kap. om olje- och gasfyndigheter. Även sådana fyndigheter

hade tidigare tillkommit jordägaren.

De nu gällande bestämmelserna i fråga om saltfyndigheter samt olje- och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

gasfyndigheter är, som i det föregående antytts, utformade på grundval av

ett koncessionssystem. För vinnande av rättighet att för tekniskt utvinnande

av salt eftersöka och bearbeta saltfyndighet eller att för utvinnande

av olja eller gas genom borrning eftersöka och bearbeta olje- eller gasfyndighet

fordras sålunda Kungl. Maj :ts tillstånd. Den som innehar koncession

avseende olja eller gas får även tillgodogöra sig kolväte i fast form, som

anträffas inom koncessionsområdet.

Förfarandet i fråga om koncession å nu ifrågavarande fyndigheter följer

i stort sett samma regler som gäller för koncession i allmänhet enligt stenkolslagen.

Ansökningen skall inges till länsstyrelsen (2 § stenkolslagen).

Den skall bl. a. innehålla uppgift å det jordområde, varå koncession sökes,

med angivande av fastighet, församling och län, där området är beläget och

den ytvidd i dagen, som sökanden anser erforderlig för arbete. Ansökningen

skall åtföljas av en karta över området i skala om minst 1: 4 000 eller efter

särskilt medgivande i annan skala, dock minst 1: 20 000.

Koncessionsområdet må enligt 5 § omfatta högst 1 600 hektar. I koncessionen

skall angivas gränserna för koncessionsområdet, den ytvidd i dagen

inom området som må anvisas sökanden för arbete, den mark för väg till

området som sökanden vill begagna samt den årliga arbetsskyldighet han

minst skall fullgöra (8 §). Den som fått koncession äger enligt 10 § uteslutande

rätt att med de villkor och inskränkningar lagen innehåller, eftersöka

samt bearbeta och tillgodogöra sig det mineral inom området som

koncessionen avser. Område för arbete i dagen skall, med iakttagande av

vad i koncessionen föreskrivits om maximiareal för sådant arbete, anvisas

av bergmästaren vid särskild förrättning (12 § 1 inom.). Enligt 13 § är vissa

områden fredade. Där får område för arbete i dagen icke anvisas. Det anvisade

området skall vid förrättningen inläggas på koncessionskartan. Sålunda

anvisat område skall enligt 14 § 1 mom. i allmänhet lösas av koncessionsinnehavaren.

Därvid skall bestämmelserna i expropriationslagen äga

motsvarande tillämpning. Förhöjning av ersättningen skall dock ske med

hälften av det belopp som skall utgå jämlikt grunderna i expropriationslagen.

Är området avsett endast för fyndighetens undersökning medelst borrning

och vill koncessionsinnehavaren icke förfoga däröver under längre tid än

högst tre år, är han emellertid enligt 14 § 2 mom. icke skyldig lösa området.

Han skall då i stället, så länge området användes, till innehavaren

av jorden förskottsvis varje år utgiva ersättning, motsvarande dubbla beloppet

av jordens avkastning utan avdrag för brukningskostnaden. Därjämte

skall han, då området icke begagnas längre, utgiva ersättning för all skada

som marken genom arbetet kan ha tagit för framtiden (14 § 3 inom.). Koncessionsinnehavaren

äger icke rätt att ovan jord taga i besittning eller eljest

förfoga över annan del av koncessionsområdet än som anvisats honom vid

bergmästarförrättning (15 g första stycket). Sker det kan koncessionsinnehavaren

ådömas bötesstraff (20 § 1 mom.). Visar det sig under arbetets

gång, att större utrymme i dagen erfordras än som medgivits i koncessionen,

har koncessionsinnehavaren möjlighet att göra ansökning om ökat

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

17

utrymme i den ordning som gäller för erhållande av koncession (15 § andra

stycket). Tillskyndas jordägare eller annan genom arbete som verkställes

på grund av koncession skada eller intrång som ej förutsetts vid inlösen,

skall koncessionsinnehavaren utgiva ersättning därför (18 §). Vid tvist om

ersättning som skall utgå enligt stenkolslagen skall frågan, om den ej gäller

jordlösen, prövas av skiljemän. Vill den som fordrar ersättning hellre genast

hänvända sig till domstol, står detta honom fritt (19 §).

Den som erhållit koncession skall enligt 11 § ställa pant för skada och

intrång, som kan tillskyndas jordägare eller annan genom arbetet, med vissa

i lagen angivna belopp. Är koncessionsinnehavaren ägare av området, må i

koncessionen medgivas honom befrielse, till hela beloppet eller viss del därav,

från sådan nedsättning. Efter hand som nedsatt belopp tages i anspråk

för ersättningar skall beloppet åter fyllas. Verkställes arbete innan pant

nedsatts, kan koncessionsinnehavaren ådömas bötesstraff härför (20 § 1

mom.).

Under jord har koncessionsinnehavaren rätt att driva arbetet på hela

koncessionsområdet, men även för underjordsarbetet finnes vissa fredningsbestämmelser

meddelade (16 §).

I 17 § regleras vissa frågor rörande kollision mellan olika slag av gruvrätter.

Enligt 22 § äger jordägaren, utan att deltaga i kostnaden för arbetet, erhålla

en årlig avgift motsvarande värdet av en sjuttiofemtedel av de mineral,

som koncessionen avser och som vinnes inom koncessionsområdet och

uppfordras i dagen. Koncessionsinnehavaren äger dock att därå avräkna

så stor del som belöper på det honom enligt 12 § anvisade området i dagen.

Finnes flera jordägare inom koncessionsområdet, skall de njuta lott i avgiften

efter som de äger del i jorden.

Den årliga arbetsskyldighet som skall bestämmas i koncessionen får i fråga

om bl. a. saltfyndigheter icke sättas lägre än att värdet av arbetet motsvarar

15 dagsverken för varje hektar som koncessionen omfattar t. o. in. 100

hektar, 10 dagsverken för varje hektar därutöver t. o. m. 300 hektar och 5

dagsverken för varje hektar därutöver (26 § 1 mom. och 50 §). Den årliga

arbetsskyldigheten i fråga om olje- och gasfyndigheter får icke sättas lägre

än till 50 meter borrhål, med rätt dock för koncessionsinnehavare att efter

anmälan hos bergmästaren under ett år fullgöra arbetsskyldigheten för flera,

därefter följande arbetsår (53 §). Enligt 26 § 2 inom., som är tillämpligt

såväl i fråga om saltfyndigheter som beträffande olje- och gasfyndigheter,

må Kungl. Maj :t, när omständigheterna föranleder därtill, meddela den som

innehar koncession å flera intill varandra gränsande områden tillstånd att,

så länge koncessionen innehaves av honom, under ett eller flera år genom

arbete inom något eller några av områdena fullgöra arbetsskyldigheten för

dem alla. För de tre första åren kan viss nedsättning av arbetsskyldigheten

ske. Därtill kommer att bergmästaren kan bevilja s. k. vilostånd, varje gång

för högst fyra år, men arbetsskyldigheten måste då vara fullgjord för minst

sex ar (27 §). Försummas utan behörig tillåtelse den i koncessionen bestäm2

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 174

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

da arbetsskyldigheten för något arbetsår, är vid årets utgång koncessionen

och den därpå grundade rätten förverkad, såframt talan därom sker inom

två år från utgången av det år, under vilket försummelsen ägde rum (31 §).

Vill koncessionsinnehavaren frånträda koncessionen, får han enligt 21 §

göra skriftlig anmälan därom hos länsstyrelsen. Koncessionen upphör då

från den dag sådan anmälan skett. Då koncessionen sålunda upphört liksom

då den genom lagakraftvunnen dom förklarats förverkad, äger, sedan ett år

förflutit från koncessionens upphörande, den som innehaft koncessionen

att återfå så stor del av det enligt 11 § nedsatta beloppet, som icke motsvarar

anspråk på ersättningsskyldighet, varom tvist då kan vara anhängig. —

önskar koncessionsinnehavaren avstå endast från viss del av det område

koncessionen omfattar, har han att göra ansökan därom hos Kungl. Maj :t.

Ärendet behandlas då i den ordning, som är föreskriven för erhållande av

koncession. Medgives koncessionsinnehavaren att avstå från en del av området,

äger han återfå belopp, som nedsatts för den delen. Då koncessionen

förverkats eller eljest upphört att gälla, tillfaller all mark som blivit löst

jordägaren utan ersättning (32 §).

Beträffande övriga stadganden i stenkolslagen må här slutligen anmärkas,

att 41 §, som är tillämplig i fråga om saltfyndigheter, innehåller detaljerade

föreskrifter om upprättandet av särskilda s. k. gruvkartor ävensom

att motsvarande bestämmelser i fråga om olje- och gasfyndigheter återfinnes

i 54 §, under vilken upptagits regler om borrhålskartor. III.

III. Huvuddragen i förslaget

Äldre framställning om lagändring

I framställning den 21 oktober 1946 begärde Jernkontorets gruvbyrå, att

stenkolslagens bestämmelser om saltfyndigheter och om olje- och gasfyndigheter

måtte utredas närmare. Gruvbyrån framhöll därvid, att dessa bestämmelser

var behäftade med stora brister, innebärande bl. a. att rationell

prospekteringsverksamhet i hög grad försvårades eller i vissa fall praktiskt

och ekonomiskt så gott som omöjliggjordes. Sålunda framhölls att ett undersökningsområde,

som icke översteg 1 600 hektar, var alldeles otillräckligt

med hänsyn till oljeprospekteringens natur. Det möjligen oljeförande området

i Skåne, vilket uppskattats till omkring 320 000 hektar, skulle omfatta

200 koncessioner. Utländsk lagstiftning gav enligt gruvbyråns mening

stöd för att oljekoncessioner borde kunna avse betydligt större områden än

som är medgivet i svensk lagstiftning. Gruvbyrån förordade en höjning av

maximiarealen till 50 000 hektar. Även i fråga om den årliga arbetsskyldigheten

och skyldigheten att vid koncessionsansökning foga karta av viss beskaffenhet

borde enligt framställningen en överarbetning av gällande lagregler

äga rum. Gruvbyrån anmärkte i detta sammanhang, att inom ett område

mindre än maximiarealen för en koncession och beläget utanför stads
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

gräns i Malmöhus län torde ha uppförts över 10 000 sommar- och sportstugor,

av vilka flertalet sannolikt ej blivit inmätta på karta.

över gruvbyråns framställning avgavs efter remiss yttranden av kommerskollegium,

som samtidigt överlämnade yttranden från bergmästarna,

samt av SGU och Sveriges industriförbund. Såväl kommerskollegium som

Sveriges industriförbund underströk därvid behovet av en översyn av bestämmelserna,

medan SGU hemställde att frågan om en lagrevision skulle

få anstå, tills statsmakterna tagit ställning till förslag om statliga undersökningar

i Skåne.

Departementspromemorian

I departementspromemorian understrykes, att en översyn av stenkolslagens

bestämmelser om eftersökande och bearbetande av salt-, olje- och gasfyndigheter,

vilken enligt vad nyss anförts tidigare varit under diskussion,

ånyo aktualiserats genom den i slutet av år 1962 ingivna ansökningen om

koncession för dylika arbeten i sydvästra Skåne. Tillika konstateras, att

gällande bestämmelser härom är mindre ändamålsenliga, när det gäller att

iättsligt reglera förutsättningarna för en efter moderna principer upplagd

prospektering efter och bearbetning av salt-, olje- och gasfyndigheter. Detta

har ju också understrukits i framställningen från Jernkontorets gruvbyrå.

I promemorian betonas, att meddelad koncession ger innehavaren rätt såväl

att eftersöka som att bearbeta och tillgodogöra sig det mineral inom området,

som koncessionen avser. Avsikten härmed uppgives i promemorian

ha varit att vinna enkelhet och reda i lagstiftningen, särskilt med avseende

På rättigheten till den fyndighet, som upptäckes vid eftersökandet. Emellertid

är enligt promemorian förhållandena olika när det gäller eftersökandet

av exempelvis en oljefyndighet, å ena, och bearbetandet av en sådan fyndighet,

å andra sidan. Prospekteringen kräver ett så vidsträckt område som

möjligt. För bearbetningen erfordras däremot knappast tillgång till några

mera betydande arealer. Även beträffande den s. k. arbetsskyldigheten synes

andra föreskrifter ofta böra gälla under bearbetningen än under prospekteringen.

I utländsk rätt göres också regelmässigt åtskillnad mellan reglerna

för eftersökandet och dem för bearbetandet. När det gäller fyndigheter

av uranhaltigt mineral intager även svensk rätt samma ståndpunkt. I

uranlagen har sålunda givits olika föreskrifter angående undersökningstillstånd,

som lämnas av kommerskollegium, och koncession, som meddelas

av Kungl. Maj :t.

Icke minst med hänsyn till intresset att göra bestämmelserna mera lätttillgängliga

och överskådliga än de är för närvarande vore det enligt vad i

promemorian anföres i och för sig motiverat att i samband med den översyn

av koncession sbestämmelserna för salt, olja och gas, som nu bör komma till

stånd, undersöka om icke dessa bestämmelser bör — såsom tidigare skett

beträffande reglerna om uranfyndigheter — utbrytas ur stenkolslagen och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

intagas i en särskild lag. För denna skulle man då kunna, obunden av stenkolslagens

i flera avseenden föråldrade uppläggning, välja ett för de ifrågavarande

mineralen särskilt avpassat regelsystem. Förberedelserna för en

sådan lagstiftning lärer emellertid kräva väsentligt mycket längre tid än

som ansetts stå till buds för den nu aktualiserade revisionen. I promemorian

anmärkes i detta sammanhang, att malmutredningen för Norrbotten i

sitt betänkande berört frågan om en brett upplagd översyn av den allmänna

gruvrätten. Kommer en sådan till stånd, synes det enligt promemorian

kunna övervägas, om icke bestämmelserna om salt-, olje- och gasfyndigheter

i samband därmed bör underkastas en mera genomgripande omarbetning.

I dagens läge får man, anföres i promemorian, inskränka sig till att inom

stenkolslagens ram vidtaga justeringar på de punkter, där behovet av nya

eller ändrade bestämmelser gör sig särskilt starkt gällande. Några av

dessa punkter har antytts i det föregående. Sålunda torde det böra göras

möjligt att meddela koncession för allenast efterforskande och undersökning

av sådana fyndigheter, varom nu är fråga. Det bör dock vara Kungl. Maj :t

obetaget även framdeles att redan från början meddela koncessioner, som

avser rätt såväl att prospektera efter salt, olja eller gas som att bearbeta och

tillgodogöra sig fyndigheter av dessa mineral. Vidare bör enligt promemorian

koncessionsområdet med hänsyn främst till behovet under prospekteringsskedet

kunna göras större än som nu är tillåtet, varjämte reglerna om

arbetsskyldigheten bör omarbetas. Vid översynen bör man enligt uttalande

i promemorian även uppmärksamma, att ansökningsförfarandet till följd av

lagens nuvarande krav på fastighetsförteckning och detaljerade kartor över

koncessionsområdet blir kostsamt och i varje fall för rena undersökningsarbeten

onödigt omständligt samt att föreskriften i It § stenkolslagen om säkerhet

för skadeersättningar kan bli mycket betungande för en innehavare

av koncession, som omfattar stor areal. Samtidigt bör vissa andra ändringar

vidtagas i stenkolslagen, bl. a. i några av dess straffbestämmelser.

Det nära geologiska sambandet mellan salt- och oljefyndigheter har vid

upprättandet av det lagförslag, som fogats vid promemorian, i så måtto

beaktats, att hinder enligt förslaget icke skall möta mot meddelande av

likalydande bestämmelser beträffande fyndigheter av båda slagen.

Yttrandena

De allmänna synpunkter på förslaget i departementspromemorian som

framförts vid remissbehandlingen går genomgående i en för förslaget gynnsam

riktning. Remissinstanserna lämnar sålunda förslaget utan erinran eller

tillstyrker det i princip. På skilda håll föreslås dock ändringar eller jämkningar

i vissa avseenden.

Kammarkollegiet har ingen väsentlig erinran mot förslaget. Detta synes

genomgående välgrundat och bör enligt kollegiet genomföras utan dröjsmål.

Förslaget synes lantmäteristyrelsen i huvudsak avse sådana ändringar i

reglerna om koncession, som är ägnade att främja en efter moderna prin
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

21

ciper upplagd prospektering efter och bearbetning av salt-, olje- och gasfyndigheter.

Behovet av sådana åtgärder synes enligt vad som framgår av promemorian

vara uppenbart. Styrelsen ifrågasätter emellertid om icke i samband

därmed jämväl frågan om skydd för grundvattenföroreningar borde

närmare undersökas med hänsyn till grundvattenförekomsternas vitala betydelse

och de risker för sådana som utvinning av speciellt olja kan medföra.

Bergmästarämbetet i södra distriktet finner de förslag till lagändringar

som lagts fram praktiska och ändamålsenliga och ansluter sig till dem i

princip. Även bergmästarämbetet i västra distriktet tillstyrker förslaget, som

synes ämbetet väl motiverat och genomtänkt.

Svenska gasverksföreningen som även förordar förslaget framhåller, att

bearbetning av i första hand naturgas- och råoljefyndigheter utvecklats

starkt i vissa länder, sedan den svenska stenkolslagens tillkomst år 1886.

Även om lagen efter hand utvidgats till att omfatta även salt- samt gas- och

oljefyndigheter, ifrågasätter föreningen, om icke frågan om förutsättningarna

för en särskild lagstiftning beträffande efterforskning, undersökning och

bearbetning av sådana fyndigheter bör utredas närmare i samband med en

översyn av lagstiftningen för andra likartade områden, exempelvis den allmänna

gruvrätten. Då emellertid en helt ny lagstiftning på förevarande område

kräver lång tid och det är önskvärt att vissa av lagstiftningsåtgärderna

vidtages med det snaraste, bör ett beslut om sådan utredning på intet sätt tilllåtas

medföra, att den nu föreslagna revisionen av stenkolslagen försenas. I

samma riktning uttalar sig Sveriges lantbruksförbund. Förbundet anser sålunda

behovet av ändrade lagregler på förevarande rättsområde vara väldokumenterat.

Lämpligast hade måhända varit, om ändringar kunnat ske i samband

med en översyn av den allmänna gruvrätten. Nu föreslagna partiella ändringar

avser emellertid frågor, där aktualitetskravet gör sig med särskild

styrka gällande, varför förbundet vill tillstyrka att dessa särbehandlas. I

I sitt nyssberörda yttrande tager kammarkollegiet upp ett spörsmål, som

icke behandlats i departementspromemorian, nämligen frågan om utvinning

från vattentäckt område av mineral som avses i stenkolslagen. Härom anför

kollegiet följande.

För modern teknik erbjuder det inga större svårigheter att utvinna olja

från fyndigheter belägna under grunda havsområden. Då vattnets djup utanför

den del av Skåne, som möjligen är oljeförande, mestadels är tämligen

ringa, kan det därför tänkas att intresse framkommer för oljeborrningar i

detta vattenområde. Det må anmärkas att skeppsredaren A. P. Mpller, Köpenhamn,

och vissa av honom ledda aktiebolag den 8 juli 1962 erhållit koncession

med ensamrätt till stenkols- och oljeutvinning m. m. »överalt i Danmarks

undergrund, så langt dansk hpjhedsret ved bevillingens givelse raekker,

hortset fra Fa;r0ernc og Grpnland» samt att konccssionsområde torde

innefatta även allt danskt territorialvatten.

Med hänsyn till berörda förhållanden synes vara skäl att något överväga

vad som är svensk rätt i avseende å utvinning från vattentäckt område av

mineral, som avses i stenkolslagen. Då emellertid kammarkollegiet till full
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1963

görande av lämnat uppdrag (jfr prot. över justitiedep. ärenden den 5 juni

1953) avser att under detta år underställa Kungl. Maj :t förslag till lagstiftning

om allmänt vattenområde, får kollegiet i nu förevarande sammanhang

inskränka sig till några korta anmärkningar.

Ordalagen i de fem ursprungliga kapitlen i stenkolslagen giver ingen anledning

antaga att man vid lagens tillkomst skulle räknat med möjligheten

av att koncessionsområde skulle omfatta mark under havet. I vart fall är

bestämmelserna om område för arbete i dagen — se särskilt 12 § 1 mom. —

sådana att det uppenbarligen förutsättes att dylikt område ej är vattentäckt.

Ä andra sidan lägger lagtexten ej bestämt hinder mot att utmål så utlägges,

att det skjuter utanför strandkanten. Gruvdrift i Sverige under vattentäckt

område är ju icke heller en okänd företeelse.

Enligt kammarkollegiets mening möter ej hinder mot att koncessionsområde

så bestämmes att det omfattar även område i havet, som hör till fastighet.

Däremot anser kollegiet önskvärt att koncession enligt stenkolslagen ej

får omfatta allmänt vattenområde förr än den lagstiftning, vartill kollegiet

har att utarbeta förslag, kommit till stånd.

Än mindre önskvärt är enligt kollegiets bedömande att de saltsjöområden,

som vid tillämpning av 1958 års Genévekonvention om den s. k. kontinentalhyllan

skulle i exploateringshänseende ligga under svensk suveränitet, omedelbart

indrages i verksamhet för oljeutvinning. Kollegiets blivande lagförslag

om allmänt vattenområde måste utarbetas mot bakgrunden av den

maritima folkrätt, som kodifierats eller tillskapats genom de fyra konventioner

som antogs i Genéve år 1958. Tills vidare synes från svensk sida icke annat

behöva eller böra komma i fråga än att, därest initiativ till oljeutvinning

inom berörda område framträder, på lämpligt sätt klargöres att vederbörande

har att räkna med att rättsliga hinder mot företagets fullföljande

kan komma att föreligga i tämligen snar framtid.

Departementschefen

De nuvarande bestämmelserna om eftersökande och bearbetning av salt-,

olje- och gasfyndigheter, vilka såsom förut berörts är intagna i stenkolslagen,

har ansetts vara behäftade med brister i olika hänseenden. Den viktigaste

anmärkningen går ut på att de icke medger en efter moderna metoder bedriven

prospekteringsverksamhet. Denna anmärkning synes mig vara befogad.

Stenkolslagen som, tillkommen redan år 1886, är en av de äldre lagarna

i sitt slag i Europa framstår i sin helhet såsom tämligen föråldrad såväl

till sin allmänna uppläggning som med avseende på ett flertal detaljer. Detta

förhållande torde vara särskilt olägligt, när det gäller att efterforska och nyttiggöra

salt-, olje- och gasfyndigheter. En revision av stenkolslagens bestämmelser

om sådana fyndigheter bör därför komma till stånd.

Såsom anförts i den promemoria i ämnet, som upprättats inom justitiedepartementet,

skulle det i och för sig vara motiverat att — på sätt redan tidigare

skett i fråga om reglerna om uranfyndigheter — ur stenkolslagen bryta

ut reglerna om salt-, olje- och gasfyndigheter och intaga dem i en särskild

lag. Med hänsyn till att det ansetts önskvärt att snabbt genomföra vissa

lagändringar på ifrågavarande område, ett önskemål som betonats även

under remissbehandlingen av promemorian, torde dock en sådan mera ge
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

23

nomgripande revision knappast kunna komma i fråga med omedelbar verkan.

Vidtages vissa mindre genomgripande lagändringar nu, utesluter detta

emellertid icke att en mera omfattande revision av bestämmelserna bör kunna

övervägas vid ett senare tillfälle. Jag vill i detta sammanhang erinra om

att jag såsom i annat sammanhang anmärkts ämnar hemställa om bemyndigande

att tillkalla särskilda sakkunniga för en grundlig översyn av den

nu gällande gruvlagen. Vid denna torde bl. a. få prövas, om det inmutningsförfarande,

som nu är föreskrivet i gruvlagen, bör ersättas med ett koncessionsförfarande.

I samband med denna prövning lärer det visa sig erforderligt

att till övervägande upptaga också frågan om behovet av en grundlig

reformering på stenkolslagens område.

Det förslag, som framlagts i departementspromemorian, avser vissa punktvisa

justeringar i stenkolslagens bestämmelser, främst dem som gäller efterforskande

och bearbetning av salt-, olje- och gasfyndigheter. Syftemålet

med ändringarna är att förbättra de rättsliga förutsättningarna för sådana

åtgärder. Förslaget har i det stora hela hälsats med tillfredsställelse i de

yttranden som avgivits över promemorian och synes mig vara väl ägnat att

läggas till grund för det fortsatta lagstiftningsarbetet på området. I enlighet

med vad i promemorian förordats bör sålunda möjligheter, som nu icke står

till buds, öppnas att begränsa koncession avseende salt, olja eller gas till att

avse allenast efterforskande och undersökning av dylik fyndighet och, i samband

med sådan begränsning, till att gälla under viss, särskilt angiven tid.

Vidare bör koncessionsområdena för dessa fyndigheter göras större än som

är tillåtet enligt gällande föreskrifter. Stenkolslagens regler om arbetsskyldighet

bör icke tillämpas å de koncessioner, om vilka nu är fråga. De bör ersättas

med mera allmänt hållna bestämmelser om befogenhet för Kungl.

Maj :t att meddela föreskrifter beträffande undersökningsarbeten, som koncessionsinneliavaren

skall ha att utföra för att den rätt som grundas på koncessionen

skall bestå. En annan icke oväsentlig punkt, där en lagändring med

hänsyn till nuvarande bestämmelsers stränghet framstår som påkallad, avser

föreskrifterna om koncessionssökandens skyldighet att i koncessionsärendet

förebringa fastighetsförteckning och karta över det område ansökningen

avser. De lagändringar, som i detta och övriga hänseenden förordas

i promemorian, synes böra genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med

förslaget.

Med anledning av vad i ett remissyttrande framhållits om risken för

grundvattenföroreningar genom utvinning av speciellt olja vill jag framhålla,

att koncessionsinnehavare redan enligt gällande lagstiftning lärer vara skyldig

att beakta denna risk och iakttaga de försiktighetsmått, som skäligen

föranledes av omständigheterna (se 2 kap. 58 § vattenlagen ävensom SOU

1960:38, vari en skärpning av ifrågavarande bestämmelse föreslagits).

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har kammarkollegiet i sitt

remissyttrande kommit in på frågan om rätten till utvinning från vattcntäckt

område av mineral som avses i stenkolslagen. Till denna fråga är jag icke

beredd alt taga ståndpunkt nu. Anledning torde finnas att återkomma därtill

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

i samband med behandlingen av det förslag till lagstiftning om äganderätten

till de allmänna vattenområdena, som kollegiet genom beslut av Kungl. Maj :t

den 5 juni 1953 fått i uppdrag att framlägga, ävensom vid prövningen framdeles

av fråga om ett godkännande från svensk sida av 1958 års Genévekonvention

angående kontinentalsockeln.

Utöver den i departementspromemorian behandlade frågan om ändrad lagstiftning

angående eftersökande och bearbetning av salt-, olje- och gasfyndigheter

m. m. behandlas, såsom jag inledningsvis anmärkt, i förevarande

sammanhang också en framställning från kommerskollegium angående vissa

frågor, som berör såväl stenkolslagen som gruvlagen och uranlagen utan

att dock äga samband med de ändringar i förstnämnda lag, som förordats

i departementspromemorian. Samtidigt har jag, såsom ävenledes tidigare

har berörts, till behandling upptagit den av malmutredningen för Norrbotten

väckta frågan om ändring i gruvlagens regler om byggnad, tomtplats och

trädgård såsom inmutningshinder, en fråga som icke heller den har direkt

samband med förslagen i promemorian.

Dessa ändringsförslag liksom förslagen i departementspromemorian behandlas

närmare i den speciella motivering som lämnas i det följande.

IV. De särskilda lagförslagen

Förslaget till lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter

m. m.

2 §•

I denna paragraf, vilken bl. a. innehåller föreskrift om de uppgifter som

skall lämnas i koncessionsansökning, har kommerskollegium föreslagit en

ändring. Härom må hänvisas till vad som anföres i det följande beträffande

en motsvarande ändring i 6 § 2 mom. gruvlagen.

7 §■

Departementspromemorian. I departementspromemorian framhålles, att

den som upptäckt en nyttig fyndighet enligt vår gruvlagstiftning av ålder

varit berättigad att få en belöning för detta. I förevarande paragraf behandlas

det fall, att flera söker koncession och den som visar sig ha upptäckt

fyndigheten får träda tillbaka för annan. Den som får koncessionen skall då

utge skälig gottgörelse för fyndigheten. Gottgörelsen torde böra omfatta dels

ersättning för upptäckarens kostnader för upptäckten, däri givetvis inbegripet

beräknad kostnad för den egna arbetsinsatsen, och dels något slag av

»hittelön», beräknad med beaktande av fyndighetens värde (jfr prop. 1960:

160 s. 124). Vidare stadgas i paragrafen, att gottgörelsens belopp skall bestämmas

i koncessionen. Då det emellertid torde vara mycket svårt att utan

en noggrann undersökning av fyndigheten bestämma dennas värde och en

sådan undersökning sällan torde ha utförts redan innan koncessionsfrågan

löses, synes det enligt vad som anföres i promemorian vara mindre lämpligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

25

att kräva ett avgörande i ersättningsfrågan på detta tidiga stadium och därigenom

riskera en försening av beslutet om koncessionen. Ifrågavarande bestämmelse

föreslås på grund härav skola utgå. Träffar parterna uppgörelse

rörande ersättningen innan koncessionen meddelas, kan det emellertid vara

lämpligt att ersättningsbeloppet utsättes i koncessionen. Någon uttrycklig

föreskrift härom torde dock ej vara påkallad.

Yttrandena. Bergmästarämbetet i östra distriktet anmärker, att förevarande

paragraf genom sin utformning verkar direkt hämmande på den privata

prospekteringsverksamheten och att därför klarare regler borde införas i

lagtexten om en upptäckares rätt till fyndighet. Sålunda bör enligt ämbetets

mening föreskrivas, att upptäckaren skall ha företrädesrätt, om han förutom

att han visar sig ha upptäckt fyndigheten även kan visa sig uppfylla lagens

förutsättningar.

Länsstgrelsen i Gotlands län förklarar sig inse, att den nuvarande formuleringen

av lagrummet kan tänkas medföra en icke önskvärd försening av

beslut om en angelägen koncession. En uppmjukning av stadgandet anser

länsstyrelsen därför påkallad. Om såsom föreslagits de avslutande orden i

paragrafen d. v. s. orden »vars belopp i koncessionen bestämmes» endast

skulle utgå, skulle emellertid, såvitt länsstyrelsen kan finna, följden bli att

prövningen av den rätt till gottgörelse, som lagrummet tillerkänner upptäckaren,

i händelse av bristande åsämjande skulle ankomma på domstol, en

konsekvens som knappast kan vara avsedd och ej heller lämplig. Vid sådant

förhållande synes det vara att föredraga, att de ord som föreslås böra utgå

ersättes med orden »vars belopp bestämmes av Konungen». Ett sådant stadgande

skulle enligt länsstyrelsens mening icke äventyra upptäckarens rätt

att inom skälig tid utfå sin gottgörelse, samtidigt som det skulle stå i god

överensstämmelse med promemorians allmänna tendens att i koncessionsfrågor

lämna större utrymme åt ett obundet lämplighetsbedömande i det

särskilda fallet.

Sveriges lantbruks förbund anser motivet för den i departementspromemorian

förordade ändringen i denna paragraf betydelsefullt men betonar

samtidigt, att man icke helt kan se bort ifrån, att upptäckare av en fyndighet

kan ha gjort i relation till sina ekonomiska förhållanden högst betydande

kapitalinvesteringar i t. ex. fyndighetsanalyser och annat. Med den föreslagna

lagändringen lämnas upptäckaren i relativ ovisshet, när och till

vilket belopp ersättning kan komma att utgå till honom. Detta måste enligt

förbundets mening betecknas som föga tillfredsställande. Det torde därför

förtjäna övervägas, huruvida icke redan då koncession lämnas bör bestämmas

viss ersättning till upptäckaren, ehuru den honom tillkommande ersättningen

till sin definitiva omfattning bestämmes först senare. Förbundet

anmärker i sammanhanget, att en regel med nyss antydd innebörd till sin

principiella karaktär väl ansluter till vad som finnes föreskrivet i 38 § expropriationslagen

för där avsedda fall.

Mot den föreslagna lagtextens avfattning riktas en anmärkning av kam
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

markollegiet. Med ändringen lärer avses, anmärker kollegiet, att ersättning

åt upptäckare skall bestämmas ej av Kungl. Maj :t utan i första hand genom

överenskommelse och i andra hand, om överenskommelse ej uppnås, genom

skiljemän eller domstol. Av den föreslagna lagtexten anser kollegiet det icke

tydligt framgå, att Kungl. Maj :t skall vara skild från denna uppgift. Lagtexten

synes kunna förtydligas genom att ersättningsbestämmelsen — på

sätt skett i 45 § uranlagen — göres till ett fristående stadgande.

Departementschefen. Några ändrade grunder för att skilja mellan flera

koncessionssökande är jag icke beredd att föreslå. Liksom hittills bör således

Kungl. Maj :t kunna, oberoende av tidsprioriteten, bestämma vilken av

sökandena, vare sig de är jordägare, upptäckare eller andra, som skall äga

företräde. Får annan än upptäckaren koncession, bör upptäckaren även

framdeles vara berättigad till ersättning enligt samma regler som nu

gäller. En ny ordning för ersättningens bestämmande synes dock önskvärd.

Vad i detta hänseende förordats i departementspromemorian innebär, att

ersättningsfrågan, om överenskommelse icke träffas, får avgöras av domstol

eller skiljemän, varigenom den risk för försening av koncessionsfrågans

avgörande, som nuvarande regler innebär, faller bort. Vid remissbehandlingen

har icke från något håll bestritts, att en ändring är önskvärd,

men däremot har lämpligheten av den lösning som förordats i promemorian

ifrågasatts i ett par yttranden. Bl. a. har gjorts gällande, att ersättningsfrågan

jämväl i fortsättningen bör prövas av Kungl. Maj :t i administrativ

ordning om än avgörandet icke träffas samtidigt som avgörandet i koncessionsfrågan.

Den i departementspromemorian föreslagna ordningen för

ersättningsfrågans behandling har emellertid redan accepterats i uranlagen

för motsvarande situationer. Med hänsyn härtill anser jag mig böra biträda

promemorians förslag på ifrågavarande punkt. Med anledning av vad som

anförts i ett remissyttrande förordar jag emellertid den ändringen i förslaget,

att ersättningsbestämmelsen skall upptagas såsom ett särskilt stycke

i paragrafen.

11 §•

Såsom tidigare berörts åligger det koncessionsinnehavaren enligt 11 § i

dess nu gällande lydelse att innan något arbete får påbörjas såsom pant för

skada och intrång, som kan tillskyndas jordägare eller annan genom arbetet,

hos länsstyrelsen nedsätta i penningar eller svenska statens eller allmänna

hypoteksbankens obligationer 2 000 kronor samt därutöver, innan annat arbete

än fyndighetens undersökning medelst borrning får äga rum, ett belopp

av 50 kronor för varje hektar av koncessionsområdet.

Departementspromemorian. Den något ålderdomliga bestämmelsen i 11 §

är enligt vad i departementspromemorian uttalas mindre lämplig när fråga

är om koncession för eftersökande och bearbetning av olje- och gasfyndigheter.

Bearbetningen av dylika fyndigheter lärer knappast medföra skador

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

som är så mycket mera omfattande än skador till följd av efter sökningsoch

undersökningsarbetena att en betydande skärpning av kravet på säkerhet

under bearbetningsskedet kan anses motiverad. (Jfr betänkande och

förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande av stenkolsfyndigheter,

avgivna den 13 juni 1885 av därtill förordnade kommitterade, s. 55).

Av större vikt i sammanhanget är emellertid enligt promemorian, att nuvarande

bestämmelser kan leda till onödigt betungande förpliktelser för koncessionsinnehavaren,

om stora koncessionsområden skapas. Med hänsyn

härtill har i det vid promemorian fogade förslaget under 11 § upptagits en

ny bestämmelse, delvis avfattad efter mönster av motsvarande föreskrifter i

expropriations- och vattenlagarna. Enligt den föreslagna lydelsen blir koncessionsinnehavaren

skyldig att, innan han får utföra arbete inom koncessionsområdet,

ställa pant eller borgen för skadeersättningar till följd av

arbetet. Något belopp för säkerheten har ej angivits i den föreslagna bestämmelsen.

Däremot skall det enligt denna som regel ankomma på länsstyrelsen

att pröva säkerheten. Prövning skall kunna underlåtas endast om säkerheten

är godkänd av den, till vars förmån den ställes. Eftersom kretsen av de ersättningsberättigade

sällan torde kunna bestämmas på förhand, lärer det enligt

vad i promemorian uttalas endast undantagsvis vara möjligt att inhämta

godkännande av säkerheten från sakägarsidan.

Departementschefen. Förslaget i departementspromemorian ger ej anledning

till erinran. Paragrafen bör sålunda ändras i överensstämmelse med

förslaget.

20 §.

Beträffande denna paragraf erfordras vissa ändringar av redaktionell natur,

föranledda av ändringen i 11 §.

21 §.

Sedan ett år förflutit från koncessionens upphörande, äger enligt andra

stycket i förevarande paragraf den som innehaft koncessionen att återbekomma

så stor del av det enligt 11 § nedsatta beloppet som icke motsvarar

anspråk på ersättningsskyldighet, varom tvist då kan vara anhängig. Enligt

paragrafens fjärde stycke skall motsvarande gälla i det fall att koncessionsinnehavaren

medgives att avstå från en del av koncessionsområdet.

Departementspromemorian. Enligt det vid departementspromemorian fogade

förslaget skall, som konsekvens av den föreslagna ändringen i 11 §,

det fjärde stycket i förevarande paragraf utgå och bestämmelsen i andra

stycket om rätt för den som innehaft koncession att återbekomma en del

av nedsatt belopp ersättas med ett stadgande om rätt att efter ett år från

koncessionens upphörande återfå den enligt 11 § ställda säkerheten under

förutsättning att alla tvister om dittills anhängiggjorda anspråk på ersättning

visas ha blivit slutligen avgjorda.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

Yttrandena. Kommerskollegium anmärker, att det enligt kollegiets mening

är skäligt att koncessionsinnehavaren får behålla möjligheten att återbekomma

viss del av den enligt 11 § ställda säkerheten under nu gällande förutsättning.

Kollegium föreslår därför att i förevarande paragraf skall stadgas

rätt att återbekomma så stor del av den enligt 11 § ställda säkerheten

som icke motsvarar anspråk på ersättningsskyldighet, varom tvist då kan

vara anhängig.

Departementschefen. Paragrafen synes böra avfattas i enlighet med det

förslag som upptagits i promemorian. Det av kommerskollegium i dess remissvar

framförda önskemålet om rätt för den som innehaft koncession

att — fastän alla ersättningsfrågor icke blivit avgjorda — efter viss tid

återfå en del av den ställda säkerheten torde kunna tillgodoses inom ramen

för stadgandet i förslagets 11 § om skyldighet för länsstyrelsen att pröva

säkerhet, som ej är godkänd av den till vars förmån den ställes.

33 och 35 §§.

Departementspromemorian. De i 33 § andra stycket och 35 § angivna förseelserna

skall enligt lagrummens lydelse medföra böter från och med 10

till och med 500 kronor. På grund av föreskrift i särskilda böteslagen den

24 september 1931, varigenom nämnda bötessatser upphörde att äga tilllämpning,

skall i dessa fall dagsböter ådömas. Den i 25 kap. 1 § andra stycket

brottsbalken upptagna bestämmelsen att böter skall ådömas omedelbart

i penningar, om visst högsta belopp ej över 500 kronor är utsatt för

böterna, är ej avsedd att medföra att böter enligt bl. a. förevarande paragrafer

skall ådömas omedelbart i penningar (jfr prop. 1962: 10 s. C 224).

De skall alltså fortfarande ådömas i dagsböter. För att förebygga misstag

i detta hänseende torde enligt vad i departementspromemorian anförts

lydelsen av paragraferna böra ändras.

Departementschefen. Vad i departementspromemorien föreslagits i detta

hänseende ger ej anledning till erinran, varför paragraferna bör ändras på

sätt föreslagits.

49 §.

Denna paragraf inleder de bestämmelser i lagen, som handlar enbart om

saltfyndigheter. I första stycket upptages huvudbestämmelsen, enligt vilken

det kräves koncession av Kungl. Maj :t för att få eftersöka och bearbeta

fyndighet för tekniskt utvinnande av salt. Paragrafens andra stycke innehåller

definitionen på begreppet saltfyndighet.

Departementspromemorian. Paragrafens första stycke bör enligt förslaget

i departementspromemorian kompletteras med stadgandet att koncession

må begränsas till att avse allenast eftersökande och undersökning av

fyndighet. Även en bestämmelse om begränsning av giltighetstiden för kon
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

29

cession föreslås skola upptagas i samma stycke. Härom anföres i departementspromemorian

:

Stenkolslagen innehåller icke några regler beträffande giltighetstiden för

koncession. Det torde förutsättas, att koncession gäller utan någon begränsning

i tiden intill dess koncessionsinnehavaren uppgivit sig vilja frånträda

koncessionen eller denna på grund av innehavarens försummelse att

fullgöra föreskriven arbetsskyldighet förklarats förverkad. Förslaget intager

samma ståndpunkt såväl i fråga om koncessioner vilka avser både eftersökande

och bearbetning av saltfyndighet som beträffande bearbetningskoncession

till sådan fyndighet. När det gäller koncession, som endast avser

eftersökande och undersökning av saltfyndighet, har det emellertid med

hänsyn till såväl det allmännas som enskildas intressen ansetts önskvärt

att kunna begränsa giltighetstiden.

I anslutning till det sagda beröres i promemorian också frågan huruvida

den som fått koncession avseende eftersökande och undersökning av en

fyndighet bör äga företräde till erhållande av bearbetningskoncession. Härvid

hänvisas till 7 §, vari återfinnes, förutom den i det föregående behandlade

ersättningsbestämmelsen, föreskriften att Kungl. Maj :t, om flera söker

koncession på samma område, oberoende av tiden då ansökningen inkommit

bestämmer vilken av sökandena, vare sig de är jordägare, upptäckare

eller andra, som skall äga företräde till koncessionen. Ehuru 7 §

är utformad med hänsyn till ett enhetligt koncessionssystem, synes den

enligt vad i promemorian anföres vara väl ägnad att tillämpas även i de

fall, då man delat upp koncessionen. Det ligger visserligen i sakens natur,

framhålles det, att innehavaren av en koncession avseende eftersökande

och undersökning ligger närmast till att erhålla också bearbetningskoncessionen

under förutsättning att han uppfyller lagens förutsättningar,

d. v. s. om han kan utnyttja fyndigheten till gagn för orten och det allmänna.

För att syftet med koncessionssystemet skall kunna nås till fullo

bör enligt promemorian Kungl. Maj :t icke desto mindre vid sitt val vara

obunden av lagbestämmelser. 1 det fall att olika innehavare av koncession

avseende eftersökande och undersökning inom närbelägna områden skulle

envar inom sitt område påträffa samma mineralförekomst, skulle för övrigt

en regel om företrädesrätt för innehavare av koncession av sistnämnt slag

lätt kunna föranleda besvärande komplikationer, i synnerhet om fyndigheten

innehåller flytande mineral. Mot en diskretionär prövningsrätt för

Kungl. Maj:t kan måhända anföras, att den skulle inverka hämmande på

prospekteringsverksamheten. De erfarenheter man har av uranlagstiftningens

inverkan i detta hänseende anses i promemorian emellertid icke

tyda på, alt så skulle vara förhållandet. Därtill kommer, att regeln i 7 §

om ersättning åt upptäckaren, vilken självfallet blir tillämplig i förevarande

situation, erbjuder innehavare av koncession avseende eftersökande och

undersökning en tillfredsställande garanti mot ekonomiska förluster till

följd av alt annan än han själv får bearbetningskoncessionen.

Två nya stycken bör cnligl vad som anföres i departementspromemorian

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

tillfogas förevarande paragraf. Rörande de bestämmelser, som bör upptagas

i dessa stycken, anföres i promemorian följande.

Som tidigare anmärkts bör en revision av lagstiftningen om salt-, oljeoch

gasfyndigheter även omfatta gällande regler angående arbetsskyldigheten,

vilka i fråga om saltfyndigheter helt och beträffande olje- och gasfyndigheter

delvis överensstämmer med de för stenkolsfyndigheter gällande

reglerna. Anledningen härtill är att dessa bestämmelser i vissa fall —

särskilt när fråga är om koncessioner för stora områden — kan leda till

onödigt betungande arbetsskyldighet för koneessionsinnehavaren samtidigt

som de icke tillfredsställer krav från det allmännas sida på en geologiskttekniskt

lämpligt upplagd undersökning av koncessionsområdet. Ifrågavarande

bestämmelser bör därför icke längre tillämpas på koncessioner

av det slag som här avses. Det synes lämpligare att låta Kungl. Maj :t bestämma

vad koneessionsinnehavaren skall iakttaga i fråga om den omfattning,

vari fyndigheter skall eftersökas och undersökas, för att han ej

skall förlora koncessionsrätten. Föreskrift härom har, såvitt gäller koncessioner

avseende saltfyndigheter, intagits i ett nytt tredje stycke av förevarande

paragraf. Däri har även uttryckligen fastslagits, att Kungl. Maj :t

kan meddela ändrade dylika bestämmelser efter det koncession meddelats.

I ett fjärde stycke av 49 § har fastslagits, att Kungl. Maj:t må återkalla

koncession, om synnerliga skäl är därtill. Vederbörlig hänsyn till koncessionsinnehavaren

kräver, att möjligheten att återkalla en ''koncession utnyttjas

med mycket stor försiktighet och i allmänhet endast i sådana fall,

då koneessionsinnehavaren utövar sina rättigheter på ett sätt som visar

likgiltighet för allmänna eller enskilda intressen eller då han vägrar att avstå

från sin rätt enligt koncessionen, oaktat han icke utnyttjat denna under

längre tid. Bestämmelsen torde även vara motiverad av beredskapsskäl.

Yttrandena. I några av remissyttrandena yrkas, att innehavaren av undersökningskoncession

skall tillerkännas företrädesrätt till erhållande av bearbetningskoncession.

Svenska gruvföreningen framhåller sålunda, att även

om det enligt förslaget ligger i sakens natur, att innehavare av en undersökningskoncession

ligger närmast till att erhålla en bearbetningskoncession,

synes denna tanke böra komma till ett otvetydigt uttryck. Ett eftersökande

av olja kräver stora kapitalinsatser, vilket medför, att den som erhållit undersökningskoncession

måste vara förvissad om att han, om han uppfyllt

villkoren i undersökningskoncessionen, skall äga rätt att även erhålla bearbetningskoncession.

Skulle tveksamhet föreligga i detta avseende, måste detta

enligt föreningens mening inverka hämmande på prospekteringsverksamheten.

Att såsom skett draga eu parallell med uranlagstiftningen i detta hänseende

synes föreningen icke vara riktigt, eftersom man helt saknar erfarenhet

av uranlagstiftningens inverkan i detta hänseende. Det föreligger enligt

föreningen emellertid dessutom en väsentlig skillnad mellan eftersökande av

uran och eftersökande av olja. Den förra verksamheten kräver nämligen

icke nämnvärt geologiskt eller tekniskt kunnande och kan utföras med enkla

medel och med ringa kapitalinsatser. Eftersökande av olja kräver däremot

tillgång till speciell geologisk expertis och prospekteringsorganisation samt

omfattande borrningsarbeten för mycket stora kostnader. Med hänsyn härtill

och ur rättssäkerhetssynpunkt framstår det för föreningen som ett oawis
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

31

ligt krav, att det med full tydlighet klargöres helst i texten och i varje fall i

motiven, att den som erhållit undersökningskoncession skall ha företräde

framför annan att erhålla bearbetningskoncession, om han uppfyllt villkoren i

undersökningskoncessionen och i övrigt icke några omständigheter inträffat,

som måste anses utgöra hinder för ett behörigt utnyttjande av bearbetningskoncessionen.

Sveriges industriförbund biträder de synpunkter, som

framförts av Svenska gruvföreningen. Svenska gasverksföreningen uttalar,

att det i europeiska länder som regel göres åtskillnad mellan bestämmelser

för erhållande av koncession för undersökning och för bearbetning. Det är

också regel att — med hänsyn till det kostnadskrävande och omfattande arbete

som är förenat med prospekteringsverksamheten — den som erhållit

koncession för undersökning även har företräde till utnyttjande av de resultat

som undersökningen ger. Mot bakgrunden härav synes det föreningen

skäligt att man även i vart land ger samma företräde åt den som engagerat

sig i prospekteringsverksamhet. Föreningen hemställer därför, att de föreslagna

tilläggen till stenkolslagens bestämmelser kompletteras så, att innehavare

av koncession avseende eftersökande och undersökning av gas-,

olje- eller saltfyndighet, vilken innehavare sedermera ansöker om koncession

för bearbetning av framkomna fyndigheter, obligatoriskt får företräde härtill

framför andra. I samma riktning uttalar sig Svenska petroleum institutet.

Med hänsyn till de kostnadskrävande anordningar och det omfattande arbete

som måste nedläggas på prospektering synes det sålunda institutet som

om den som erhållit undersökningstillstånd obligatoriskt borde äga företräde

att utnyttja de resultat, som undersökningen kan ge. Om så icke blir fallet,

förefaller det institutet mindre sannolikt, att önskvärda undersökningar och

investeringar i hithörande verksamhet kommer till stånd.

SOU har i sitt remissyttrande tagit upp frågan om en komplettering av

den definition på begreppet saltfyndighet, som lämnas i paragrafens andra

stycke. SGU framhåller, att ämbetsverket vid sin prospektering efter olja och

salt i Skåne funnit högprocentiga saltlösningar i riklig omfattning. Det kan

förväntas att vid en fortsatt prospektering sådana nyfynd göres. Med hänsyn

härtill och då nu ändringar i stenkolslagen är aktuella förordar SGU, att

ifrågavarande lagrum omformuleras så, att redan av lagtexten otvetydigt

framgår, att ett utnyttjande av saltfyndigheter i lösningar är underkastat

koncessionstvång. Det må uppmärksammas, anför SGU, att man inom geologien

med stensalt betecknar endast natriumklorid i fast form.

Vad beträffar det i departementspromemorian föreslagna tredje stycket i

paragrafen anför kommerskollegium följande.

Det framgår av innehållet i promemorian, att därmed har avsetts att föreskriften

i 8 § om arbetsskyldighet över huvud ej längre skall vara tillämplig.

1 denna fråga får kollegium som sin mening framhålla att bestämmelsen i

4.» £ tredje stycket ar överflödig och saknar praktisk betydelse såvitt angår

undersokningskoncession. Den som ansökt om och erhållit sådan koncession

kan normalt icke förväntas försumma att inom den medgivna tiden i

eget intresse genomföra undersökning i den omfattning, som skäligen skulle

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Knngl. Maj. ts proposition nr 176 ur 1963

föreskrivas. För övrigt torde åtgärder för upphävande av dylik koncession

icke hinna att genomföras inom det fåtal år sådan koncession får förutsättas

komma att bli gällande. Det må erinras om att i uranlagen ej finnes någon

motsvarande bestämmelse.

Vad härefter beträffar bearbetningskoncessioner är det otvivelaktigt ett

allmänt intresse att koncessionsinnehavaren ej blott utvinner olja eller andra

produkter utan även genomför undersökningar inom koncessionsområdet.

Sådana undersökningar är emellertid av så stor betydelse för koncessionsinnehavaren,

att han torde komma att utföra dem även utan särskild föreskrift.

Det skulle dessutom bli svårt att i koncessionen närmare angiva arten

och omfattningen av de undersökningar som skulle krävas för koncessionsrättens

upprätthållande. Enligt kollegii mening bör därför bestämmelser

om eftersöknings- och undersökningsskyldighet normalt ej förekomma i

koncessionen. Konungen bör dock ha rätt att föreskriva viss arbetsskyldighet,

när skäl därtill är, t. ex. när koncessionen gör intrång på andra särskilda

rättigheter eller om koncessionsinnehavaren icke begagnar sin rätt

på ett sätt som kan anses tillfredsställande ur allmänna synpunkter. Kollegium

föreslår därför att 49 § tredje stycket ersättes med en bestämmelse av

liknande innebörd som 31 § andra stycket uranlagen, förslagsvis enligt följande:

»Konungen äger, när skäl äro därtill, vid meddelande av koncession

eller senare, bestämma i vilken omfattning arbete skall bedrivas. Konungen

kan sedermera meddela ändrade bestämmelser i detta hänseende.»

Kammarkollegiet framhåller, att den föreslagna nya bestämmelsen i 49 §

tredje stycket om arbetsskyldighet begränsar möjligheten att föreskriva sådan

skyldighet till eftersökning och undersökning. Kungl. Maj :t skall sålunda

ej äga föreskriva arbetsskyldighet i form av brytning eller utvinning.

Därest denna innebörd av lagtexten är avsedd och sålunda återkallande av

koncession skall vara enda påtryckningsmedel mot passivitet i fråga om utnyttjande

av känd fyndighet, synes detta förhållande enligt kollegiets mening

böra klargöras genom motivuttalande. Är avsikten med förslaget ej

denna, torde efter ordet »undersökas» böra inskjutas förslagsvis »eller bearbetas».

Det i departementspromemorian föreslagna fjärde stycket av förevarande

paragraf har berörts av hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovrätten anför

följande.

Enligt 49 § sista stycket i förslaget skall koncession som avser saltfyndighet

kunna av Kungl. Maj :t återkallas, om synnerliga skäl därtill föreligger,

och enligt 52 § skall samma regel gälla koncession som avser olje- eller gasfyndighet.

Motiven anger att denna möjlighet bör utnyttjas med mycket

stor försiktighet och i allmänhet endast i sådana fall då koncessionshavaren

utövar sina rättigheter på ett sätt som visar likgiltighet för allmänna eller

enskilda intressen eller då han vägrar att avstå från sin rätt enligt koncessionen,

oaktat han icke utnyttjat denna under längre tid. Härjämte angives

att bestämmelsen även är motiverad av beredskapsskäl.

Hovrätten vill erinra om att lagen redan innehåller detaljerade regler om

förverkande av koncession genom försummelse från koncessionshavarens

sida. Värdet av dessa regler blir illusoriskt om man därjämte möjliggör

återkallelse av koncession i vissa likartade, ehuru icke närmare preciserade

fall. Härtill kommer att den föreslagna bestämmelsen om återkallelse synes

innebära att frågan om koncessionshavarens rätt till ersättning behandlas

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

33

på ett sätt som vid jämförelse med annan lagstiftning icke ter sig konsekvent.

Det är rimligt och riktigt att koncessionshavaren icke har någon rätt till ersättning

om koncessionen förverkas på grund av hans försummelse. Om däremot

koncessionen återkallas i andra fall, t. ex. av beredskapsskäl, skulle

han kunna lida en oberättigad förlust. Tages i stället anläggningen i anspråk

enligt allmänna förfogandelagen, har koncessionshavaren rätt till ersättning.

Hovrätten vill föreslå att avstående av koncession utan ersättning behandlas

såsom förverkande och att, i den mån lagens regler härom icke kan

anses tillräckliga, dessa kompletteras samt att återkallelse av koncession i

andra fall skall medföra rätt till ersättning.

Departementschefen. Förslaget i departementspromemorian att koncession

skall kunna begränsas till att avse endast eftersökande av saltfyndighet

— liksom av olje- och gasfyndighet — samt, i samband med dylik

begränsning, till att gälla under viss tid har genomgående lämnats utan

erinran vid remissbehandlingen. Såsom i det föregående berörts kan jag

för egen del biträda förslaget i denna del. Föreskrifter om dessa begränsningsmöjligheter

bör i överensstämmelse med vad som föreslagits i promemorian

meddelas i första stycket av förevarande paragraf.

Enligt förslaget skall Kungl. Maj:t icke vara bunden av särskild lagbestämmelse

att till innehavare av bearbetningskoncession för en fyndighet

utse den som innehar koncession avseende eftersökande och undersökning

av samma fyndighet. Samtidigt har emellertid framhållits i promemorian,

att det ligger i sakens natur att innehavare av koncession som sist nämnts

ligger närmast till att erhålla också bearbetningskoncessionen under förutsättning

att han uppfyller lagens förutsättningar, d. v. s. om han kan utnyttja

fyndigheten till gagn för orten och det allmänna. I ett par remissyttranden

har emellertid som förut nämnts förordats, att man här liksom i

flera andra europeiska länder skulle stimulera prospekteringsverksamheten

genom att ge obligatoriskt företräde för den som tidigare fått koncession

avseende eftersökande och undersökning att utnyttja de resultat som

hans undersökning kan ge. För egen del är jag närmast beredd att biträda

den ståndpunkt, som intagits i departementspromemorian. För en sådan

lösning talar, att man därigenom skulle vinna god överensstämmelse med

motsvarande bestämmelse i uranlagen (se 29 § nämnda lag). Att frånvaron

av en föreskrift i lagen om obligatoriskt företräde skulle hämma

prospekteringsviljan synes mig icke vara att befara. Regeln i 7 § om ersältning

åt upptäckare av fyndighet är ägnad att motverka olägenheter i

detta hänseende. I sammanhanget måste också följande omständigheter

beaktas. Även om innehavaren av en koncession avseende eftersökande och

undersökning icke i lagen uttryckligen tillerkänts företrädesrätt till bearbetningskoncessionen,

bör hans intresse i koncessionsärendet enligt min

mening vinna synnerligt beaktande. Bearbetningskoncessionen bör sålunda

som regel tillfalla honom, om han genomfört eftersöknings- och undersökningsarbetena

på ett sätt som ur det allmännas synvinkel framstår som

förtjänstfullt och han tillika bedömes äga förutsättning att exploatera fyn8

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 176

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

digheten till gagn för orten och det allmänna, vari bl. a. torde ligga

att han skall ha nödiga resurser för att utföra det arbete som avses med

koncessionen. Självfallet måste det dock finnas möjlighet att lämna koncessionen

till innehavaren av koncession på ett närbeläget område, om det

ur allmän synpunkt är fördelaktigt att båda koncessionerna innehas av

samma person eller företag. Jag vill dessutom i detta sammanhang betona,

att jag anser det angeläget att de synpunkter som skall beaktas i ärende

om bearbetningskoncession i möjlig mån beaktas redan vid prövningen av

ansökning om koncession avseende eftersökande och undersökning. Härigenom

vinnes uppenbarligen att sökanden, sedan hans ansökning beviljats,

med större säkerhet kan påräkna att komma i åtnjutande jämväl av bearbetningskoncession,

om fråga därom skulle bli aktuell. Dock måste man

uppmärksamma den särställning som intages av dem vilka bedriver prospekteringsarbete

i avsikt icke att själva exploatera eventuella fynd utan

att mot ersättning tillhandahålla annan fynden. I sådana fall kan det icke

gärna komma i fråga att redan i samband med den första koncessionsprövningen

försöka bedöma sökandens kvalifikationer att få bearbetningskoncession.

(Jfr prop. 1960: 160 s. 83.)

Som tidigare anmärkts framgår otvetydigt av förarbetena till 49 § att

lagens bestämmelser äger tillämpning på saltfyndigheter, vare sig saltet

förekommer i fast eller flytande form. Med hänsyn härtill torde det icke

vara nödvändigt att i enlighet med ett vid remissbehandlingen framlagt

förslag komplettera paragrafens andra stycke med en särskild föreskrift

om att ett utnyttjande av saltfyndigheter i lösningar är underkastat koncessionstvång.

Jag delar den i departementspromemorian uttalade uppfattningen, att

gällande bestämmelser om arbetsskyldighet såvitt dessa avser salt-, oljeoch

gaskoncessioner kan leda till onödigt betungande åligganden för kom

cessionsinnehavarna samtidigt som de icke tillfredsställer kraven från det

allmännas sida på en geologiskt-tekniskt lämpligt upplagd undersökning av

koncessionsområdet. De bör därför upphävas såvitt avser koncession för

de nämnda mineralen och ersättas med regler som ger utrymme för ett

fritt lämplighetsbedömande i det särskilda fallet.

Enligt förslaget i departementspromemorian skall Kungl. Maj :t vid meddelande

av koncession bestämma, i vilken omfattning fyndigheter skall

eftersökas och undersökas för att den rätt som grundas på koncessionen

skall bestå, med rätt för Kungl. Maj :t att senare meddela ändrade bestämmelser

i detta hänseende. Mot detta förslag, som alltså icke innefattar befogenhet

för Kungl. Maj :t att föreskriva skyldighet för koncessionsinnehavare

att bearbeta en fyndighet, har kommerskollegium i sitt remissyttrande

bl. a. anmärkt, att såväl den som erhållit undersökningskoncession

som innehavare av bearbetningskoncession kan väntas komma att i

eget intresse genomföra önskvärda undersökningar. I stället för bestäm
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

melser om eftersöknings- och undersökningsskyldighet bör enligt kollegiets

mening upptagas en bestämmelse av liknande innebörd som den i 31 §

andra stycket uranlagen. Bestämmelsen bör sålunda enligt kollegium innehålla

bemyndigande för Kungl. Maj :t att, när skäl är därtill, vid meddelande

av koncession eller senare bestämma i vilken omfattning arbete

skall bedrivas.

Enligt min mening torde i regel icke föreligga något intresse från det allmännas

sida att tvinga fram bearbetning av fyndigheter, om vilka nu är

fråga. Däremot anser jag det påkallat att Kungl. Maj :t skall kunna meddela

föreskrifter om undersökningar. I varje fall när det är fråga om andra än

kortvariga koncessioner avseende eftersökande och undersökning av fyndighet,

måste det nämligen vara av vikt att undersökning av koncessionsområdena

sker i den utsträckning som är påkallad av bl. a. geologiska skäl.

Den omständigheten att koncessionsinnehavare kan väntas finna det med

sina egna intressen förenligt att utföra erforderliga undersökningsarbeten

bör ej betaga Kungl. Maj :t möjligheten att ställa koncessionsinnehavaren

inför valet att antingen genomföra undersökningen i en från allmän synpunkt

godtagbar omfattning eller avstå från sin rätt enligt koncessionen.

På grund härav förordar jag att tredje stycket i förevarande paragraf avfattas

i överensstämmelse med förslaget i departementspromemorian, dock

med sådan jämkning att av stadgandet framgår, att meddelandet av föreskrifter

av här avsedd innebörd ej är obligatoriskt. I

I departementspromemorian har föreslagits, å ena sidan att ett åsidosättande

av föreskrift, meddelad med stöd av tredje stycket i förevarande

paragraf, skall kunna leda till koncessionens förverkande (50 § 4 mom.

andra stycket) och å andra sidan att Kungl. Maj :t skall äga återkalla koncession,

om synnerliga skäl är därtill (fjärde stycket i förevarande paragraf).

Enligt min mening bör man lämpligen sammanföra de båda stadgandena

och — efter mönster av bestämmelsen i 33 § uranlagen _ med
giva

Kungl. Maj :t befogenhet att återkalla koncession såväl om föreskrift

enligt tredje stycket åsidosatts som eljest, om synnerliga skäl föreligger.

En bestämmelse av detta innehåll synes kunna upptagas i 49 § fjärde

stycket. Med anledning av vad som anförts i ett remissyttrande vill jag

samtidigt betona, att återkallelse med stöd av den föreslagna bestämmelsen

icke bör ske så att koncessionsinnehavaren åsamkas en oberättigad förlust

utan endast vid försummelse från hans sida eller när koncessionen icke utnyttjats

under längre tid och godtagbara skäl härför icke anföres. Om en

fyndighet icke lillgodogöres därför att rådande konjunkturer icke medger

ett ekonomiskt utnyttjande av densamma eller därför att koncessionsinnehavaren

önskar hålla fyndigheten i reserv för beredskapsändamål eller

i enlighet med ett långsiktigt exploateringsprogram, torde underlåtenheten

att för tillfället utnyttja koncessionen icke böra föranleda koncessionens

återkallande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kiingl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

50 §.

I enlighet med vad i departementspromemorian föreslagits, torde denna

paragraf böra ändras till att omfatta fyra moment, innehållande vissa särregler

beträffande saltfyndigheter utöver dem som föreslagits skola intagas i

49 §.

1 mom.

Departementspromemorian. Den hänvisning till vissa av lagens stadganden

rörande stenkolsfyndigheter, som förevarande paragraf i dess nu gällande lydelse

innehåller, föreslås i departementspromemorian ändrad med anledning

av att frågorna om koncessionsområdets storlek, arbetsskyldigheten och

gruvkartan reglerats särskilt i förslaget. Hänvisningen skall enligt förslaget

ingå som ett första stycke i förevarande moment.

I departementspromemorian behandlas i detta sammanhang också frågan

om den utredning som bör framläggas i koncessionsärendena m. in. Härom

anföres följande.

Enligt första stycket i 2 §, vilket på grund av hänvisningen i första stycket

av förevarande moment skall vara tillämpligt i fråga om saltfyndighet,

skall ansökning om koncession bl. a. innehålla uppgift å de fastigheter, varå

det tillämnade koncessionsområdet är beläget. Att detta krav kan föranleda

sökanden betydande kostnader och försena ansökningens ingivande, om

denna avser större områden, är uppenbart. Med hänsyn icke minst till bestämmelserna

i 2 kap. om avgift till jordägaren torde detta utredningskrav

emellertid icke kunna eftergivas, när fråga är om bearbetningskoncession.

Avser ansökningen däremot endast koncession innefattande rätt att eftersöka

och undersöka fyndighet, synes något större behov av utredning avseende

berörda fastigheter icke föreligga. I förslaget har på grund härav i 1

mom. stadgats, att fastighetsutredning icke erfordras när fråga är om koncession

avseende allenast fyndighets eftersökande och undersökning.

En lättnad i förfarandet beträffande ärenden som angår koncession för

eftersökande och undersökning av ifrågavarande fyndigheter bör som tidigare

anmärkts eftersträvas även beträffande koncessionssökandens skyldighet

att förebringa koncessionskarta. I detta hänseende gäller nämligen bestämmelser,

som synes onödigt betungande för sökanden. Sålunda skall ansökning

om koncession åtföljas av karta över det tillämnade koncessionsområdet,

upprättad av lantmätare eller annan sakkunnig person, i skala om

minst 1: 4 000 eller där kommerskollegium det medgivit, i annan skala, dock

minst 1: 20 000. På grund av nämnda dispensmöjlighet kan i vissa fall som

koncessionskarta användas kartverkets nya ekonomiska karta i skala

1: 10 000. Då emellertid Skånebladen av denna karta icke beräknas utkomma

förrän under 1970-talet, är dispensmöjligheten för närvarande av underordnad

betydelse när det gäller salt-, olje- och gaskoncessioner. Vidare

gäller, att av kartan jämte beskrivning skall framgå fastigheternas registerbeteckningar,

områdets belägenhet, därå befintliga fastighetsgränser, inmutningar,

utmål och koncessionsområden ävensom sådana byggnader, platser

och anordningar som är fredade enligt 13 §. Enligt förslaget skall Kungl.

Maj:t i fråga om koncessioner avseende fyndighets eftersökande och undersökning

när skäl är därtill kunna medgiva att vid ansökningen må fogas

karta jämte beskrivning av annan beskaffenhet än som föreskrives i lagen.

Vilka fordringar som Kungl. Maj :t därvid skall ställa på kartmaterialet bör

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

avgöras från fall till fall. Städse bör dock krävas, att yttergränserna för det

eller de områden inom vilket sökanden skall äga utföra prospekteringsarbeten

är klart angivna. Bestämmelsen i 8 §, att koncessionsområdets gränser

skall utsättas i koncessionen, måste beaktas i sammanhanget.

Ansökning till Kungl. Maj :t om dispens från eljest gällande regler angående

koncessionskartan synes kunna göras såväl i särskild skrift som i själva

koncessionsansökningen. Väljes det senare alternativet, torde länsstyrelsen

böra utfärda kungörelse enligt 3 §, oaktat frågan om kartans beskaffenhet ännu

icke avgjorts, under förutsättning att det av koncessionsansökningen

och därvid fogade handlingar tydligt framgår vilket eller vilka områden ansökningen

avser. Är denna förutsättning ej uppfylld, lärer koncessionsansökningen

få vila hos länsstyrelsen i avbidan på att kartfrågan avgöres av

Kungl. Maj :t.

Av vad ovan sagts följer, att koncessionskarta av gängse beskaffenhet alltid

måste fogas vid ansökning, som avser odelad koncession eller bearbetningskoncession.

Men också när det gäller koncession avseende eftersökande

och undersökning av fyndighet torde bl. a. hänsynen till jordägarna och andra

berörda leda till att tillgång alltid skall finnas till en detaljerad karta,

innan koncessionsinnehavaren anvisas område i dagen enligt 12 § och i vart

fall innan arbete för fyndighetens undersökning medelst borrning påbörjas.

Även om lättnader i fråga om koncessionskartans beskaffenhet medgivits av

Kungl. Maj :t, bör det därför ankomma på koncessionsinnehavaren att före

förrättning enligt 12 § eller innan undersökningsborrningar sättes igång upprätta

karta av den beskaffenhet som anges i 2 § andra stycket. Kartan bör,

när den ej omfattar hela koncessionsområdet, i varje fall omfatta den mark

inom koncesssionsområdet, som koncessionsinnehavaren anser sig behöva

för arbetet ovan jord och för vägar, samt därutöver den del av koncessionsområdet,

inom vilken skada eller intrång kan befaras uppkomma genom

koncessionsinnehavarens arbete. Även fredningsbestämmelserna i 13 och

16 §§ måste beaktas i sammanhanget. Prövningen av kartans omfattning

torde böra anförtros åt bergmästaren. Föreskrifter i nu ifrågavarande hänseende

har i förslaget upptagits såsom en sista punkt i första momentets

andra stycke.

Yttrandena. Beträffande hänvisningen i momentets första stycke framställer

hovrätten över Skåne och Blekinge en anmärkning av formell natur.

De i departementspromemorian föreslagna reglerna synes sålunda enligt hovrätten

icke helt riktiga i fråga om arbetsskyldigheten. Enligt förslaget hänvisas

alltjämt till 8 §, varav framgår att i koncession skall utsättas bl. a.

den årliga arbetsskyldighet koncessionens innehavare minst skall fullgöra.

Hänvisningarna till 26—31 §§ föreslås dock borttagna, däribland således

även hänvisningen till förverkanderegeln i 31 §. I stället föreslås i 49 § tredje

stycket regler som endast avser eftersökande och undersökning av fyndighet.

En försummelse av föreskrift om arbetsskyldighet enligt 8 § i bearbetningskoncession,

som avser bl. a. saltfyndighet, skulle då, framhåller hovrätten,

icke kunna påtalas. Hovrätten anmärker vidare, att det av motiven

icke framgår, varför hänvisningen för sådana fyndigheter till reglerna om

vilostånd i 27—30 §§ föreslås upphävd.

Sveriges lantbruksförbund ifrågasätter allmängiltigheten av det i departementspromemorian

gjorda konstaterandet, att något större behov av fas
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

tighetsutredning icke torde föreligga i fråga om koncessioner avseende rätt

att eftersöka och undersöka fyndighet. Visserligen måste vara rimligt att en

fullständig fastighetsredovisning för ifrågavarande fall icke behöver verkställas

men samtidigt bör enligt förbundets mening beaktas, att redan eftersöknings-

och undersökningsarbeten kan taga den omfattningen, att i varje

fall en partiell fastighetsredovisning ter sig välmotiverad. En dylik, till

mera koncentrerade undersökningsområden begränsad fastighetsredovisning,

skulle innefatta skäligt hänsynstagande till enskilds rätt. Några nämnvärda

kostnader för sökanden torde denna ordning icke innebära. Icke heller

kan vid beaktande av storleksordningen på företag varom nu är fråga härigenom

rimligen vållas försening av koncessionsansökningens ingivande.

De föreslagna lättnaderna i kartfrågan anser överlantmätaren i Kristianstads

län vara lämpliga. I överlantmätarens yttrande anföres följande.

Att nu rådande krav på karta och fastighetsutredning kan medföra kostnader

och försenar ansökningen kan vitsordas, när det gäller områden i

Skåne, där vi ännu ej fått den nya ekonomiska kartan. För Kristianstads

län finnes visserligen en ekonomisk karta i skalan 1: 20 000. Denna karta

är nu omkring 30 år gammal och med de stora förändringar, som under

denna tid inträffat, är fastighetsredovisningen i mycket stor utsträckning ej

längre aktuell. Förändringar har även skett i ägoslagsfördelning, nya vägar

har tillkommit och andra har lagts igen m. m. Även om kartan som underlag

i stort sett kan godtagas, kommer ett betydande arbete att erfordras för

att revidera bl. a. fastighetsredovisningen. I Malmöhus län finnes en äldre

ekonomisk karta men denna redovisar ej fastighetsindelningen på samma

sätt som här utan närmast indelningen i de brukningsenheter, som fanns

vid tiden för kartans upprättande i början av 1900-talet. En fastighetsredovisning

på grundval av denna karta blir mera tidskrävande än på Ivristianstadkartan.

En betydande lättnad i gällande bestämmelser skulle i varje fall,

när det gäller denna landsända, därför erhållas genom förslaget att fastighetsutredning

ej erfordras, när fråga är om koncession avseende allenast

fyndighets eftersökande och undersökning.

I de fall då koncessionskarta måste fordras, torde numera folokartan

kunna komma till användning, när det gäller hl. a. att angiva områdets

gränser. Kartan redovisar befintliga byggnader, ägogränser, som är utmärkta

på marken, vägar etc. Fastighetsindelningen framgår ej, men erforderlig

komplettering i detta avseende torde såväl för området i sin helhet

som för aktuellt område enligt t. ex. 12 §, kunna åstadkommas utan någon

större svårighet. Kartans skala kan väljas men torde den moderna ekonomiska

kartans skala 1: 10 000 vara den för ändamålet lämpligaste, när det

gäller större områden. För områden, där fastighetsbildningen varit livlig,

kan specialkarta i lämplig skala upprättas. Överlantmätaren vill i detta

sammanhang omnämna, att, för att i någon mån eliminera olägenheterna av

att ekonomisk karta saknas i Skåne, man på länslantmäterikontoret i Malmö

har påbörjat arbeten med ett planmässigt upprättande av översiktskartor

utvisande fastighetsindelningen. Dessa översiktskartor upprättas på fotokartan

i skalan 1: 10 000. För att intensifiera detta arbete och för att kunna

igångsätta motsvarande arbete vid länslantmäterikontoret i Kristianstad

har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 4 februari 1963 till Kungl. Maj :t föreslagit,

att vissa medel skall ställas till styrelsens förfogande. Om denna

framställning bifalles, skulle i väntan på den ekonomiska kartan en viss

ersättning för densamma ganska snart kunna erhållas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

Rikets allmänna kartverk framhåller i sitt yttrande, att de av kartverkets

officiella kartor, som kan vara av intresse i förevarande sammanhang, är

den ekonomiska kartan i skalan 1:10 000, den äldre ekonomiska kartan i

skalan 1: 20 000 och den topografiska kartan i skalan 1: 50 000. Den förstnämnda

är emellertid icke inrymd i kartverkets fastställda plan för Skånelänen

under 1960-talet. Med nuvarande resurser kan enligt kartverket en

ny ekonomisk kartläggning av Skåne ske först under första hälften av

1970-talet. Den topografiska kartan däremot beräknas för nu aktuell del av

Skåne föreligga under 1963. Kartverket fortsätter:

Enligt § 50 i det remitterade lagförslaget skall Kungl. Maj :t i fråga om

koncession avseende fyndighets eftersökande och undersökning när skäl är

därtill kunna medgiva att vid ansökning må fogas kartor jämte beskrivning

av annan beskaffenhet än vad som föreskrives i lagen. Vilka fordringar, som

Kungl. Maj :t därvid skall ställa på kartmaterialet skall avgöras från fall

till fall. Mot detta förslag till lättnad i koncessionsförfarandet rörande viss

koncession har kartverket inget att invända. Tvärtom ifrågasätter verket

huruvida icke ytterligare lättnader kan beredas koncessionssökande. Genom

utgivning av topografiska kartan i skalan 1: 50 000 finns nämligen ett

kartmaterial på vilket utan svårighet och med godtagbar noggrannhet en

redovisning kan ske av yttergränser o. d. för koncession. När därför dylik

karta finns och koncessionsområdet redovisas på denna och det blott är

fråga om fyndighets eftersökande och undersökning, anser kartverket att

lagen bör utformas så, att kartmaterialet kan godkännas utan dispens av

Kungl. Maj :t.

För område som anvisas i dagen enligt 12 § lagen eller för arbete som

påbörjas för fyndighets undersökning medelst borrning, synes det enligt

kartverkets uppfattning möjligt att använda ekonomiska kartan i skala

1: 10 000. Tveksamhet skulle kunna råda, när kartan icke redovisar samtliga

fastigheter, vilket huvudsakligen gäller tätorter. I sådana fall skulle det

kunna ankomma på bergmästaren, som handlägger förrättning enligt 12 §,

att av innehavaren av koncessionen begära den komplettering av kartan

som bergmästaren finner erforderlig. Kravet på kommerskollegiets medgivande

för användning av denna karta skulle kunna utgå.

Departementschefen. Hänvisningen i momentets första stycke torde kunna

avfattas i enlighet med förslaget i departementspromemorian. Såsom jag

tidigare framhållit bör reglerna om arbetsskyldighet icke tillämpas beträffande

koncession för utvinnande av salt och någon hänvisning till bestämmelserna

i 26—31 §§ om arbetsskyldighet och befrielse från sådan skyldighet,

s. k. vilostånd, bör således icke ske. Av det sagda följer även, att föreskriften

i 8 § att i koncession skall utsättas den årliga arbetsskyldighet

koncessionens innehavare minst skall fullgöra icke kommer att behöva

tillämpas beträffande saltfyndigheter. Att tynga lagtexten med ett särskilt

påpekande härom synes ej höra komma i fråga och har ej heller skett i

motsvarande bestämmelse i 57 § första stycket, som avser koncession för

utvinnande av olja ur alunskiffer.

Beträffande de bestämmelser om lättnader i utredningshänseende, som

för koncession avseende fyndighets eftersökande och undersökning upptagits

i momentets andra stycke i promemorieförslaget, har såsom framgår av den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

föregående redogörelsen vid remissbehandlingen föreslagits dels ytterligare

lättnader i karteringsskyldigheten, dels viss skärpning i fråga om skyldigheten

att förebringa fastighetsutredning. Enligt min mening skulle de förordade

kompletteringarna av kartbestämmelserna — ehuru i och för sig

rimliga — göra stadgandet alltför svåröverskådligt. Önskemålet beträffande

fastighetsutredningen — avseende en redovisning av fastigheterna inom

vissa koncentrerade undersökningsområden — synes mig redan vara tillgodosett

genom förslaget att karta enligt 2 § andra stycket, varav bl. a. skall

framgå befintliga fastighetsgränser och fastigheternas registerbeteckningar,

alltid skall upprättas över koncessionsområdet eller erforderlig del därav,

innan område må anvisas i dagen enligt 12 § eller arbete för fyndighets undersökning

medelst borrning må påbörjas. Jag förordar att ifrågavarande

bestämmelser upptages i momentets andra stycke i överensstämmelse med

förslaget i promemorian.

2 mom.

Departementspromemorian. I promemorieförslagets 2 mom. behandlas

frågan om koncessionsområdets storlek. För närvarande gäller härom, att

koncession icke må omfatta område överstigande 1 600 hektar. Denna bestämmelse

har varit oförändrad sedan stenkolslagens tillkomst för drygt

75 år sedan. Förarbetena till lagen visar, att bestämmelsen innebar en kompromiss

mellan dem som ville motverka att rätten till stenkolens bearbetande

skulle monopoliseras på några få händer och därför ivrade för små koncessionsområden

och dem som med hänsyn till behovet av utrymme för fyndigheternas

bearbetning på lång sikt förordade större koncessionsområden.

Behovet av vidsträckta områden för prospektering synes man, såvitt framgår

av förarbetena, icke ha beaktat. I fråga om koncessioner för salt, olja

och gas är emellertid enligt vad i promemorian uttalas just detta behov särskilt

stort. Även om frågan är av begränsad betydelse så länge det antal

koncessioner som må innehas av samma person icke maximerats, synes det

med hänsyn till nämnda behov skäligt att i viss mån tillmötesgå framförda

önskemål om en ökning av koncessionsområdenas största tillåtna utsträckning.

Det framhålles i promemorian, att det torde innebära en lämplig avvägning

att — när fråga är om saltfyndigheter liksom om olje- och gasfyndigheter

— bestämma maximiarealen till 10 000 hektar, d. v. s. ett område

motsvarande en kvadrat med en mils sida. Härigenom blir det möjligt

att i vissa fall låta koncessionsområde sammanfalla med kommuns område

eller med en eller flera jordregistersocknar, varigenom arbetet med

upprättandet av fastighetsförteckningar och koncessionskarta synes kunna

i någon mån underlättas. I sammanhanget framhålles i promemorian, att

den omständigheten att man i lagen tillåter stora koncessionsområden naturligtvis

ej hindrar att koncessionen begränsas till det mindre område, som

kan befinnas lämpligt. I synnerhet när det gäller bearbetningskoncessioner

torde det enligt promemorian ofta visa sig ändamålsenligt och ekonomiskt

fördelaktigt att välja mindre områden.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

41

Yttrandena. Endast i ett yttrande förordas, att gällande bestämmelse om

koncessionsområdes största areal skall bibehållas för salt-, olje- och gaskoncessionerna.

I detta yttrande, som avgivits av bergmästarämbetet i norra

distriktet, anföres bl. a. att de skäl som åberopats för en utökning av koncessionsområdet

icke är särskilt bärande. Ett bibehållande av nuvarande

bestämmelser gör även, att förfarandet mer kommer att påminna om gruvlagens

tillämpning, där det ju från början i regel tages ett större antal inmutningar,

som sedan kan resultera i ett fåtal utmål. Någon nackdel med att

utskriva ett antal mindre undersökningskoncessioner i stället för en större

kan inte heller föreligga enligt bergmästarämbetets mening.

Kommerskollegium framhåller, att större koncessionsområden ej bör tillskapas

än vad som i varje särskilt fall finnes behövligt och att det kan befaras

att den avsevärda utvidgning som förordats i departementspromemorian

lätt leder till att sökanden begär större områden än han egentligen

behöver. Kollegium framhåller därvid, att det som regel ej innebär nackdelar

att täcka ett större område med flera mindre koncessioner. Då det

dock i fråga om koncessioner för salt, olja och gas kan föreligga viss fördel

om koncessionen får omfatta exempelvis en hel socken, motsätter sig

kollegium ej den föreslagna utvidgningen. Liknande synpunkter framlägges

av bergmästarämbetet i västra distriktet.

Lantmäteristgrelsen anmärker, att ett fastläggande av yttergränserna för

koncessionsområdet torde vara nödvändigt. Detta kan enligt styrelsen ske

exempelvis genom redovisning av gränslinjen på kartan eller genom att avgränsningen

anslutes till den vid viss tidpunkt rådande indelningen.

Departementschefen. I överensstämmelse med förslaget i departementspromemorian,

som i denna del godtagits av alla remissinstanser utom en,

synes maximiarealen för koncessionsområde avseende saltfyndighet — liksom

för koncessionsområde avseende olje- och gasfyndigheter — böra bestämmas

till 10 000 hektar.

Med anledning av vad en remissinstans anfört torde böra betonas att, om

koncessionsområde bringas att sammanfalla med kommuns område eller

med annan administrativ indelningsenhet, t. ex. jordregistersocken, den tidpunkt

måste anges till vilken indelningen hänför sig.

3 mom.

I enlighet med förslaget i departementspromemorian torde i första stycket

av detta moment böra upptagas bestämmelse om skyldighet för koncessionsinnehavare

att upprätta karta över undersökningsarbete och bearbetning av

fyndighet. Bestämmelsen ersätter nu gällande hänvisning till 41 §, som

handlar om gruvkarta. I andra stycket bör efter mönster av stadgande i 55 §

uranlagen upptagas bestämmelse om skyldighet för koncessionsinnehavaren

att låta SOU eller annan myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer följa arbetet

genom geologisk sakkunskap.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ls proposition nr 176 år 1963

4 mom.

I detta moment bör upptagas straffbestämmelser, som i departementspromemorian

äger motsvarighet i första stycket av samma moment.

51 §.

Förevarande paragraf är den första av dem som handlar om olje- och

gasfyndigheter. På samma skäl, som föranlett de föreslagna tilläggen i 49 §

första stycket, bör vid 51 § första stycket fogas en bestämmelse om befogenhet

för Kungl. Maj :t att begränsa koncession till att avse allenast eftersökande

och undersökning av fyndighet och, i samband med dylik begränsning,

till att gälla under viss tid, som skall anges i koncessionen. Nämnda

tillägg torde böra föranleda en jämkning i paragrafens andra stycke.

52 §.

Hänvisningen i denna paragraf torde böra ändras så att samma bestämmelser

kommer att gälla beträffande olje- och gasfyndigheter som beträffande

saltfyndigheter. Därigenom blir det möjligt att meddela likalydande

bestämmelser för koncessioner beträffande fyndigheter av båda slagen.

53 och 54 §§.

Dessa paragrafer, av vilka den första handlar om arbetsskyldighet och den

senare om borrhålskartor, torde böra upphävas.

Övergångsbestämmelserna

Departementspromemorian. Beträffande övergångsförhållandena föreslås

i departementspromemorian, att äldre lag skall äga tillämpning beträffande

de rättsförhållanden, som uppkommit genom koncession, vilken meddelats

före nya lagens ikraftträdande. Från denna princip föreslås dock avsteg

i fråga om straffbestämmelserna i 33 och 35 §§. Beträffande dem bör

enligt promemorian nya lagen städse gälla.

Yttrandena. Mot de i promemorian föreslagna övergångsbestämmelserna har

anmärkning riktats blott av hovrätten över Skåne och Blekinge, som uttalar,

att undantagsbestämmelsen i fråga om 33 och 35 §§ är obehövlig. Vad där

står gäller enligt hovrättens mening ändå enligt huvudregeln om lagens

ikraftträdande. Den ändring som åsyftas är för övrigt endast av formell natur,

varför den ifrågavarande undantagsregeln anses vara helt meningslös.

Departementschefen. Den nya lagen torde — liksom lagarna om ändring

i gruvlagen och i uranlagen — böra träda i kraft den 1 januari 1964.

övergångsbestämmelserna bör enligt min mening i tydlighetens intresse

givas den avfattning, som föreslagits i departementspromemorian.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

43

Förslaget till lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

5 §.

De inskränkningar i inmutningsrätten som föreskrives i denna paragraf

innebär, att inmutningspunkten icke får förläggas inom vissa i paragrafen

angivna områden och att, om hinder berör en del av inmutningscirkeln,

det inmutade området icke far omfatta sadan del. Enligt 5 § 6) får i princip

inmutningspunkten icke ligga på eller det inmutade området omfatta område

beläget på mindre avstånd än 100 meter, i horisontalplanet räknat,

från byggnad som är avsedd att stadigvarande användas till bostad, eller

från annan åbyggnad, där den är uppförd vid gård, eller från tomtplats

eller trädgård vid bostadsbyggnad som nyss nämnts. Av förarbetena till bestämmelsen

framgår, att man avsett att därigenom bereda skydd för »hus

och hem». Allmänna byggnader, exempelvis skolor och kommunalhus, torde

sålunda icke omfattas av bestämmelsen, i den mån de icke tillika är att

anse som boningshus. Från skyddet är vidare uteslutna sport- och sommarstugor

samt andra boningshus, som ej är avsedda att stadigvarande användas

till bostad. Enligt uttrycklig bestämmelse i paragrafen skall under byggnad,

varom nu är fråga, ej innefattas byggnad, som är belägen på inmutat

eller utmålslagt område, vartill gruvrätten äger bestånd.

Det hinder varom nu är fråga kan undanröjas genom medgivande av

ägare och eventuell nyttjanderättshavare. I olikhet med vad som gäller

enligt bl. a. 5 § 1) och 2) har Kungl. Maj:t icke i detta fall tillerkänts

någon dispensrätt. Kan medgivande ej erhållas från vederbörande rättsinnehavare,

blir hindret sålunda absolut.

Malmutredningen för Norrbotten. Malmutredningen framhåller, att ifrågavarande

inmutningshinder uppenbarligen i vissa situationer kan medföra

ur allmän synpunkt mindre tillfredsställande resultat. Detta gäller

särskilt i sådana fall, där värdet av fyndigheter belägna under boningshus

eller tomt eller inom fridlyst avstånd därifrån är mångdubbelt större än

värdet av de skyddade objekten och brytning skulle kunna äga rum utan

nämnvärda olägenheter för dessa. Utredningen har sig bekant flera fall

där ifrågavarande bestämmelse omöjliggör eller lägger betydande hinder

i vägen för ett utnyttjande av värdefulla mineraltillgångar.

I detta sammanhang påpekar utredningen att uranlagen, vars hindersbestämmelser

utformats i nära anslutning till bestämmelserna i 5 § gruvlagen,

upptager en rätt för Kungl. Maj :t att när synnerliga skäl finnes

därtill lämna tillstånd till undersökningsarbete eller bearbetning av fyndighet

av uranhaltigt mineral inom fridlyst område av samma karaktär

som enligt 5 § 6) gruvlagen. En liknande dispensrätt infördes redan år

1947 i 64 § stenkolslagen, som hade avseende å fyndigheter av uranhaltigt

mineral. Av uttalanden i förarbetena till 1947 års lagstiftning, vilka återgives

av utredningen, framgår att det intresse som föranlett fridlysningsreglerna

ansetts vara av den art, att det icke borde kunna åsidosättas utan

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 År 1963

starka skäl, men att bestämmelserna om skyddsområden i vissa fall kunde

utgöra hinder mot ett rationellt utnyttjande av fyndigheterna, varför möjlighet

till undantag från bestämmelserna borde finnas (prop. 1947: 172 s.

5). Utredningen erinrar också om att första lagutskottet i sitt utlåtande

över 1947 års proposition framhöll att det, för att dispens skulle kunna

beviljas, icke blott borde föreligga ett beaktansvärt intresse för koncessionshavaren

att förfoga över mark inom skyddsområde utan därjämte

borde vara ett betydande allmänt intresse att så skedde (LJU 1947:26).

Utredningen uppehåller sig även vid bestämmelsen i 5 § 7). I detta lagrum

stadgas skydd mot inmutning för område, som upptages av elektrisk

kraftstation eller industriell anläggning. Medgivande från stationens eller

anläggningens ägare undanröjer även i detta fall hindret, men tillstånd

kan även meddelas av Kungl. Maj:t. Dispensmöjligheten infördes 1952 med

tanke på sådana fall, då det skulle framstå som otillfredsställande att

exempelvis ägaren av en obetydlig industriell anläggning skulle kunna motsätta

sig undersökning och utnyttjande av en värdefull fyndighet eller begagna

det i gruvlagen stadgade hindret för att framtvinga oskälig ersättning.

Enligt uttalande av departementschefen i proposition 1952: 17 torde

vid dispens, utan särskilt stadgande därom, kunna knytas de inskränkande

villkor som kan finnas påkallade.

Utredningen finner att samma skäl som föranlett lagstiftaren att införa

en dispensmöjlighet beträffande uranfyndigheter talar för att motsvarande

dispensregel upptages i 5 § 6) gruvlagen. Som förut torde ha framgått

anser utredningen ett behov av en dylik dispensmöjlighet föreligga. Utredningen

föreslår därför att i 5 § 6) göres ett tillägg av den innebörden att

Kungl. Maj :t skall kunna medgiva undantag från de där upptagna hindersbestämmelserna,

när synnerliga skäl finnes därtill.

Beträffande frågan när sådana skäl skall anses föreligga framhåller

utredningen, att den ifrågavarande hindersbestämmelsen har gammal hävd

inom gruvrätten och att dess syfte — att skydda hus och hem — alltfort

måste anses betydelsefullt. Fastighetsägares och nyttjanderättshavares krav

på hänsyn bör sålunda i allmänhet godtagas även om en inmutare till följd

därav måste avstå från att tillgodogöra sig fyndighet på det sätt eller i den

utsträckning han önskar. För medgivande av dispens bör enligt utredningen

i första hand krävas att det är ett betydande allmänt intresse att inmutare

får förfoga över mineraltillgångar inom skyddsområde. Detta kan

vara fallet exempelvis om det ur allmän synpunkt är angeläget att en

brytning, som påbörjats i närheten av sådant område, får fortsätta inom

detsamma. Därjämte anser utredningen det böra fordras att de olägenheter,

som till följd av dispens kan uppkomma för enskilda eller för andra

samhälleliga intressen än det nämnda, är ringa i jämförelse med detta

eller kan, t. ex. genom flyttning av bostadshus till lämplig plats, kompenseras

så att de vid ett objektivt bedömande framstår som obetydliga. Utredningen

förutsätter att dispensmöjligheten utnyttjas restriktivt.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 176 år 1963

45

Kungl. Maj:t måste enligt utredningens mening ha möjlighet att såsom

villkor för medgivande lämna sådana föreskrifter som finnes erforderliga

för att tillgodose de intressen hindersbestämmelsen skall skydda. Utredningen

fortsätter:

Härutinnan bör exempelvis kunna föreskrivas att den mark som avses

med dispensen icke får tagas i anspråk för arbeten ovan jord enligt 33 §

gruvlagen eller att brytning icke får ske högre än till viss nivå under

markytan. I samband med dispensen bör även kunna meddelas de säkerhetsföreskrifter

i övrigt som må vara påkallade utöver de bestämmelser

i sådant hänseende, vilka intagits i 10 kap. gruvlagen eller eljest må

gälla. Vidare bör en sökande på framställning av ägare till bostadshus som

avses med ansökningen eller, om bebyggelse av större omfattning beröres,

av vederbörande kommun kunna i dispensbeslutet åläggas att underkasta

sig de skyldigheter av skadeförebyggande och kompenserande natur —

t. ex. att flytta bostadshus — som må finnas påkallade ur enskild eller

allmän synpunkt.

Införes ett stadgande om den föreslagna dispensrätten i 5 § 6) gruvlagen,

torde befogenhet att vid dispens knyta villkor av olika slag tillkomma

Kungl. Maj:t utan att detta särskilt anges i lagen.

I den mån uppkommande skador ej blir fullt kompenserade genom

åtgärder som föreskrives såsom villkor för dispens, torde de personer, vilkas

intresse hindersbestämmelsen i 5 § 6) i första hand avser att skydda,

nämligen berörda fastigheters ägare och nyttjanderättshavare, enligt gruvlagens

ersättningsbestämmelser bli i skälig mån gottgjorda för förlust,

skada och intrång som kan åsamkas dem genom skyddets upphävande.

1 händelse av dispens blir exempelvis en bostadsbyggnad i förevarande

hänseende likställd med byggnad som ej utgör inmutningshinder enligt

5 § 6) eller med elektrisk kraftstation eller industriell anläggning beträfiande

vilken tillstånd lämnats enligt 5 § 7). Särskilt torde i sammanhanget

böra beaktas den allmänna ersättningsregeln i 36 § sista stycket, enligt

vilken ersättning skall utgå — med 50 procents förhöjning — för annan

skada eller förlust till följd av utmålsläggningen än som särskilt angivits

i paragrafen. På grund härav torde en fastighetsägare kunna få ersättning

för den värdeminskning som må drabba hans fastighet genom att

utinål lägges på mark som eljest skulle ha varit skyddad genom hindersbestäminelsen

i 5 § 6), och detta även om marken eller någon del därav

icke tages i anspråk ovan jord. Därtill kommer så den rätt till avgäld, som

vid gruvbrytning uppkommer för fastighetsägaren, eller, när fråga är om

utvidgning av äldre gruva, fastighetsägarens rätt till jordägareandel. Fastighetsägares

och nyttjanderättshavares rätt torde sålunda i förevarande

sammanhang icke påkalla särskild uppmärksamhet.

Yttrandena. Den av utredningen föreslagna kompletteringen av paragrafen

har av det övervägande flertalet remissinstanser tillstyrkts eller lämnats utan

erinran.

SOU framhåller, att lagändringen kommer att möjliggöra rationell brytning

av värdefulla malmtillgångar även inom områden, där en exploatering

omöjliggjorts genom att bebyggelse av obetydligt ekonomiskt värde funnits

på platsen. Kommerskollegium anser det något tveksamt, om ändring kan

anses påkallad för de syften, som utredningen har att tillgodose. Emellertid

synes den föreslagna dispensmöjligheten, som har förebilder i annan

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

jämförlig lagstiftning, ur allmän synpunkt innebära en förbättring, varför

kollegium tillstyrker förslaget på denna punkt. Även Svenska gruvföreningen

tillstyrker lagändringen och åberopar därvid sin kännedom om fall,

där nuvarande bestämmelse medfört svårigheter. I det av Svenska gruvföreningen

åberopade utlåtandet av professorn S. Ljungman anmärkes, att

utredningen icke gjort något försök att påvisa ett samband mellan denna

reform och malminventeringen i Norrbotten. Reformen förefaller enligt

vad i utlåtandet anföres dock välgrundad. LKAB framhåller, att förhandlingsvägen

i dessa fall är den utväg, som i första hand bör beträdas. Det

rör sig emellertid i vissa fall av denna typ om ett mycket stort antal sakägare.

Om en eller annan av dessa sakägare ej är förhandlingsvillig, kan

viktiga allmänna intressen äventyras. Att Kungl. Maj:t i sådana fall skall

kunna göra en avvägning mellan olika intressen finner LKAB naturligt.

Tillika betonas, att den föreslagna ändringen relativt snart kan få praktisk

betydelse och att dess genomförande icke bör fördröjas.

Även hovrätten för Övre Norrland, kammarkollegiet, bergmästarämbetena

i norra och södra distrikten, länsstyrelserna i Kopparbergs, Västmanlands

och Örebro län samt Jernkontoret tillstyrker förslaget eller förklarar

sig lämna det utan erinran.

Bergmästarämbetet i östra distriktet anför att intressekonflikter av det

slag varom nu är fråga som regel i distriktet fått sin lösning inom den nuvarande

lagstiftningens ram. I ett enda fall har det förekommit, att parterna

icke kunna enas, men då torde det ha gällt en fyndighet som icke varit

av den storlek att några större värden gått förlorade. I så fall hade en

lösning med säkerhet kommit till stånd även här. Ur samhällelig synpunkt

är enligt ämbetet detta fall icke heller av någon vital betydelse. Trots att

synnerliga skäl enligt förslaget skall krävas för dispens, är ämbetet mycket

tveksamt att tillstyrka förslaget, enär gällande lagtext kommit till i avsikt

att skydda hus och hem.

Förslaget avstyrkes av bergmästarämbetet i västra distriktet. Ämbetet

anför:

Ändringen av 5 § 6) gruvlagen avser att lämna Kungl. Maj :t dispensrätt

för inmutningshindret »hus och hem». Sådan dispensrätt infördes 1947 i 64 §

stenkolslagen och i 3 § 1 mom. 6) uranlagen redan från lagens tillkomst.

Att ämbetet på sin tid förordade, ehuru med stor tvekan, ändringen i 64 §

stenkolslagen berodde på att stenkolslagen äger tillämpning nästan undantagslöst

på horisontella, flötsartade fyndigheter med i förhållande till mäktigheten

oerhört stor horisontell utsträckning. Ett 100-metershinder runt bostad

kan härvidlag kringgås med brytningen, varvid det skyddade området

kommer att befinna sig på en »pelare» mitt i ett brytningsområde.

Stora sanitära olägenheter kan uppstå härigenom, varigenom skyddet för

det egna hemmet blir illusoriskt. Dispensrätten syntes ämbetet i viss mån

då motiverat, även om konsekvenserna för den drabbade kan te sig synnerligen

obilliga.

Ovanstående argument är icke tillämpligt för malmgruvor. Dessa fyndigheter

har relativt liten area i dagen och stupar mer eller mindre brant.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1963

47

Å andra sidan drabbas ofta mångdubbelt fler hem av lagförslaget. Stenkolslagens

dispensregler har tillämpats, ämbetet veterligen, endast i ett

fall, nämligen i Kvarntorp inom därvarande oljeskifferkoncessioner. I belysning

av senare erfarenheter därstädes ter sig nämnda fall varken ha varit

i allmänt intresse eller ekonomiskt försvarbart.

Utredningen säger sig ha bekant flera fall, där 5 § gruvlagen omöjliggör

eller lägger betydande hinder i vägen för ett utnyttjande av värdefulla

mineraltillgångar. Ämbetet har trots efterforskningar icke kunnat

komma underfund med, vilka fyndigheter utredningen avser. I regel övervinnes

gruvlagens hindersbestämmelser avseende bostadshus genom köp

eller innehavarens tillstånd. Några större svårigheter härvidlag har---

icke yppats. Å andra sidan är skyddet för det egna hemmet så fast rotat

i allmänna rättsmedvetandet, att ett åsidosättande härav kommer att te

sig som ett övergrepp. En frivillig överenskommelse är åtminstone från

allmänhetens sida att föredraga. Dessutom skall beaktas att vid marklösen

enligt stenkolslagen jordägaren äger rätt till ersättning för utredningar

i samband med värderingen, vilket icke är fallet vid marklösen enligt gruvlagen.

Departementschefen. I likhet med utredningen och de flesta remissinstanserna

anser jag det vara av värde att i gruvlagen intages en bestämmelse

om befogenhet för Kungl. Maj :t att, när synnerliga skäl föreligger, medgiva

undantag från det i förevarande paragraf under 6) upptagna hindret

mot inmutning inom område på mindre avstånd än 100 m. från bostad, tomt

eller trädgård. Genom en sådan dispensregel, som kan få betydelse såväl i

Norrbotten som på andra håll i vårt land, skapas förutsättningar för större

smidighet och planmässighet vid tillgodogörandet av mineralfyndigheter,

som avses i gruvlagen.

Såsom utredningen anmärkt torde utan särskilt stadgande vid dispensen

kunna knytas de inskränkande villkor, som må finnas påkallade (jfr prop.

1952:17 s. 38).

6 §•

2 mom.

I ansökning om inmutningsrätt skall enligt 3) i detta moments nu gällande

lydelse uppgivas bl. a. fastighet, församling och län, där det med ansökningen

avsedda området är beläget.

Kommerskollegium. I sin tidigare berörda framställning den 25 februari

1963 har kommerskollegium framlagt ett förslag till ändring i förevarande

stadgande. Kollegium framhåller, att avsikten med stadgandet är dels en

geografisk lokalisering av området och dels angivande av de fastigheter som

beröres av inmutningen. Särskilt i sistnämnda avseende är det enligt kollegiets

mening av stor praktisk betydelse att fastigheterna angives efter det

system som tillämpas av lantmäteriväsendet, efter vilket fastigheterna ordnas

sockenvis för fastigheter på landsbygden och övriga fastigheter efter stad

eller annat område där fastighetsregister som för stad föres. Uppgift om

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

socken, stad och annat område är lätt tillgänglig för såväl allmänhet som

myndigheter genom dels de uppgifter som finns att tillgå hos lantmäteriet

och hos domstolarnas inskrivningsavdelningar, där redovisningen av

fastigheter sker enligt ovan angivna normer, och dels den nya ekonomiska

kartan över Sverige. På grund härav och genom att uppgiften om församling

som regel ej utan större omgång kan erhållas och senare års omfattande

ändringar i pastoratsindelningen ytterligare försvårat ett rätt angivande

av församling, har registreringen hos bergmästarna och kollegium av

inmutningar och utmål skett efter socken, stad eller annat område. Att

märka i detta sammanhang är att inmutningar och utmål är belägna huvudsakligast

på landsbygden eller i stad, bl. a. Kiruna, men endast undantagsvis

inom annat registreringsområde. Med hänsyn till de sålunda föreliggande

förhållandena torde enligt kollegium i lagtexten endast behöva

angivas »fastighet, socken eller stad samt län».

Yttrandena. Remissinstanserna är eniga om att nuvarande regler för områdesangivelsen

icke är tillfredsställande. Det framhålles bl. a. såsom uppenbart,

att uppgifterna bör ankyta till den officiella fastighetsindelningen.

1 fråga om reglernas närmare utformning är emellertid meningarna delade

bland remissinstanserna. Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter sålunda,

om icke i vart fall komplettering av regeln om att fastighet, socken eller

stad samt län skall angivas bör ske på det sätt att såsom ytterligare möjlighet

nämnes områdets belägenhet inom köping. I samma riktning uttalar

sig bergmästarämbetena i västra och södra distrikten. Lantmäteristyrelsen

ifrågasätter å sin sida, om icke förutom socken även kommun bör angivas.

Samma förslag framföres av överlantmätaren i Kopparbergs län. Länsstyrelsen

i Norrbottens län förordar, att områdets identifiering skall ske genom

angivande av »fastighet, socken, kommun och län». Överlantmätaren

i Örebro län framhåller som sin mening, att »kommun» är att föredraga

framför »socken, köping eller stad» med hänsyn till det väntade införandet

av en enhetlig kommuntyp.

Rikets allmänna kartverk framhåller, att fastigheter kan vara av två slag,

dels jordregistrets fastigheter och dels fastigheter upptagna i fastighetsregistret.

De förra föres sockenvis och berör i första hand landsbygden. De

betecknas med namn och nummer enligt jordregistret samt socknens namn.

Fastighetsregister föres i första hand i städer och kan beröra stadens hela

område eller endast en del därav. Det förekommer också i köpingar och

även i annan kommun. Fastigheterna betecknas med kvarter och tomtnummer

eller stadsägonummer jämte namn på stad, köping eller tätort där fastigheten

är belägen. Av detta framgår enligt kartverkets mening, att vid

angivande av jordregisterfastighet måste socknens namn medtagas och vid

angivande av fastighet i fastighetsregister måste stadens, köpingens eller

tätortens namn medtagas. Strängt taget skulle alltså, framhåller kartverket,

socken och stad icke behöva medtagas i lagförslaget, då dessa enheter automatiskt

kommer med vid angivandet av fastighet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

49

Departementschefen. I en korrekt fastighetsangivelse får anses ingå uppgift

såväl om det s. k. registerområdet, d. v. s. socken, stad, köping m. m.,

som angående län. I överensstämmelse med avfattningen av liknande bestämmelser

i annan, gruvlagstiftningen närstående lagstiftning — jämför

exempelvis It kap. 27 § 2 mom. vattenlagen och 18 § lagen om enskilda

vägar — synes med hänsyn härtill i förevarande hänseende behöva stadgas

endast att i ansökningen skall uppgivas fastighet, där det med ansökningen

avsedda området är beläget.

3 mom.

Detta moment torde böra ändras redaktionellt med anledning av ändringen

i 5 §.

21 §.

Denna paragraf innehåller i 1 mom. föreskrift om de uppgifter som skall

lämnas i ansökning om utmål. Föreskriften torde böra ändras i överensstämmelse

med vad som föreslagits i fråga om 6 § 2 mom.

74 §.

I förevarande paragraf meddelas bestämmelser om gruvkarta. Enligt dessa

bestämmelser, som i huvudsak överensstämmer med motsvarande föreskrifter

i 1884 års gruvestadga, skall fullständig och noggrann gruvkarta upprättas

i tre exemplar, av vilka ett skall finnas vid gruvan, ett insändas till

bergmästaren och ett till kommerskollegium. Alla nya gruvarbeten bör inmätas

och inläggas på kartan sist inom påföljande årets utgång. Närmare

föreskrifter om kartans upprättande och komplettering meddelas av kommerskollegium.

Detta har senast skett genom kollegiets gruvkartekungörelse

den 4 november 1960.

Kommerskollegium. I skrivelsen den 25 februari 1963 framhåller kommerskollegium,

att Svenska gruvföreningen hos kollegium framfört önskemål

om ändringar i gruvlagens bestämmelser om gruvkartors upprättande

och komplettering, syftande till att förenkla arbetet och möjliggöra utnyttjande

av nya kartframställningsmetoder.

Kollegium konstaterar, att en betydande utveckling skett på kartområdet,

sedan lagens bestämmelser kom till. Med de moderna och snabba brytningsmetoder

som nu allmänt tillämpas vid gruvdrift har följt ett för driftsledningen

ofrånkomligt krav på snabb och rationell kartering som underlag

för planering av arbetet i gruvan. För detta ändamål upprättar gruvinnehavaren

en arbetskarta över gruvan och med hänsyn till dess användning

i driften måste kraven på denna kartas noggrannhet och fullständigliet

vara synnerligen höga. För att fylla det praktiska behovet utföres

emellertid denna arbetskarta med en större rikedom av detaljer, delvis av

4 Biliang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 176

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

endast övergående betydelse, och fördelas på ett större antal kartblad än

vad som är önskvärt och hanterligt i fråga om bergmästarens och kollegiets

kartexemplar.

Till uppfyllande av lagens bestämmelser upprättas enligt kollegium därför

numera med arbetskartan som underlag i allmänhet en särskild »officiell»

gruvkarta i tre exemplar. Denna är till ringa nytta för gruvägaren,

men dess upprättande och framför allt komplettering enligt nuvarande system

blir ganska kostsam och tar i anspråk sakkunnig och ofta svårrekryterad

arbetskraft, som skulle kunna användas för praktiskt mera angelägna

uppgifter. Detta har också till följd att den i lagen angivna tidsfristen

mycket ofta blir överskriden och kartan inaktuell.

Ett sådant förfarande har givetvis aldrig varit avsett och enligt kollegiets

mening är det i hög grad önskvärt att lagens bestämmelser anpassas till de

praktiska förhållandena och till kartteknikens utveckling. Bestämmelserna

i lagen synes sålunda, anför kollegium, i första hand böra syfta på den

ovan nämnda arbetskartan, vilken i gruvinnehavarens eget intresse riktigast

och snabbast återspeglar förhållandena i gruvan.

Det kartmaterial som skall tillställas bergmästaren och kommerskollegium

kan utgöras av ett genom kopiering eller på annat sätt framställt utdrag

av arbetskartan. Med de metoder som nu finnes att tillgå för utförandet

av dylika utdrag skulle gruvinnehavaren till betydligt reducerade kostnader

och utan tidsutdräkt kunna tillhandahålla såväl kollegium som

bergmästaren kartmaterial på sätt kollegium närmare föreskriver i kungörelse.

Därvid förutsätter kollegium att dess kartbestånd även framdeles

skall hållas på karttekniskt hög nivå, ehuru med mindre betungande arbete

även för kollegiets del. Bergmästarens exemplar av kartan tjänar huvudsakligast

syftet att underlätta fullgörandet av bergmästaren åvilande skyldigheter

att övervaka gruvdriften. Vid sina gruvbesök kan han taga del av

arbetskartan. Det torde enligt kollegiets mening för bergmästarens del vara

tillfyllest att han tillgodoses med de utdrag han bedömer vara av intresse.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer kollegium att paragrafen

skall ändras i enlighet med ett av kollegium upprättat förslag. Enligt

detta förslag skall över gruva som erhållit utmål och är under arbete upprättas

fullständig och noggrann gruvkarta som skall kompletteras fortlöpande.

Kartan skall förvaras vid gruvan. Utdrag av kartan skall insändas

till kollegium och till bergmästaren i den utsträckning denne påfordrar.

Upprättande och komplettering av gruvkarta och ovan nämnda utdrag skall

verkställas av bergstatstjänsteman eller person, som av kollegium förklarats

behörig verkställa gruvmätningar, samt bekostas av gruvinnehavaren. Närmare

föreskrifter om kartans upprättande och komplettering och om utdrag

meddelas enligt förslaget av kollegium.

Yttrandena. Lcintmäteristijrelsen uttalar, att ändringsförslaget synes ge

uttryck för en principiell uppfattning, att föreskrifter om tekniska förfaranden

icke bör intagas i lagtext. Lantmäteristyrelsen biträder en sådan

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

51

uppfattning. Det kan emellertid ifrågasättas, om de regler som nu föreslås

ändrade icke avser att i första hand ge uttryck för den anspråksnivå, som

skall gälla i fråga om kraven på säkerhet beträffande arkivering och ajourhållning

av gruvkartorna, ehuru de i andra hand förknippats med en viss

teknisk metod för att garantera denna säkerhet. Enligt lantmäteristyrelsens

mening kan syftet att definiera anspråksnivån alltjämt försvara sin plats

i lagtexten, medan däremot reglerna om hur anspråken tekniskt skall tillgodoses

torde böra inflyta i administrativa bestämmelser. Lantmäteristyrelsen

fortsätter:

De motiv för ett ändrat förfarande som framförts har icke tagit sikte på en

sänkning av anspråksnivån utan främst på reglerna om hur frågan tekniskt

skall lösas. Det kan dock ifrågasättas om icke i den föreslagna nya lydelsen

av 74 § gruvlagen anspråksnivån kommit till uttryck på ett alltför

oklart sätt och att de nya reglerna eventuellt kan tolkas så att anspråken

sänkts. Oklarheten i detta avseende torde kunna undvikas genom att det i

lagtexten uttryckligen anges att det hos kommerskollegium ständigt skall

finnas kartmaterial och kompletteringsuppgifter som medger, att en aktuell

karta över gruvan skall kunna åstadkommas på ett enkelt sätt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att föreskrifter om vem som

skall göra utdrag av gruvkarta — eller bestyrka dess riktighet — icke synes

böra ingå i lagtexten utan i de föreskrifter, som enligt förslaget skall

meddelas av kommerskollegium.

Överlantmätaren i Kopparbergs län tillstyrker den föreslagna ändringen,

då denna synes medföra att moderna kartframställningsmetoder kan komma

till användning, överlantmätaren betonar vidare, att frågan om det tekniska

förfarandet och kvalitetsfrågorna beträffande kartorna synes böra

regleras i administrativ ordning, och utgår från att i sådant sammanhang

bestämmelser utfärdas som tillgodoser kravet på kartmaterialets arkivvärdighet

m. m.

Rergmästarämbetet i västra distriktet framhåller, att bestämmelsen om

att gruvkartan skall förvaras vid gruvan torde efterföljas endast då gruvägaren

är ägare till en enda (mindre) gruva. Vid större gruvfält och speciellt

vid gemensamma gruvförvaltningar torde kartan förvaras på huvudkontoret,

beläget antingen vid den största gruvan eller på närmaste större

plats. Ute vid gruvorna finnes då tillgängliga mer eller mindre fullständiga

kopior. I vissa fall medföres gruvkartan till gruvan vid inspektionstillfällen.

Detta system har enligt ämbetets mening praktiserats utan olägenhet i trettio

år, varför ämbetet föreslår, att bestämmelsen om att kartan skall förvaras

vid gruvan skall slopas. Ett liknande förslag framföres av bergmästarämbetet

i södra distriktet. Samma fråga beröres av länsstyrelsen i Örebro

län, som förklarar sig finna bestämmelsen om kartans förvaring vid gruvan

ej behövlig, då den i realiteten knappast torde vara möjlig att tillämpa vid

större gruvfält. Föreskrift om att fortlöpande kompletterad gruvkarta skall

linnas hos gruvinnehavaren anser länsstyrelsen mera ändamålsenlig.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

Departementschefen. I likhet med kommerskollegium anser jag det önskvärt,

att gruvlagens bestämmelser om gruvkartor anpassas till de praktiska

förhållandena och till kartteknikens utveckling. Därigenom kan förfarandet

med kartornas upprättande och komplettering rationaliseras till förmån såväl

för gruvinnehavarna som för kommerskollegium. Självfallet måste emellertid

även framdeles höga krav ställas på kartmaterialets tekniska kvalitet

och kartornas hållbarhet. Närmare föreskrifter i dessa hänseenden torde

icke böra meddelas i lagen utan liksom hittills av kommerskollegium. Detsamma

bör gälla i fråga om de nya gruvkarteutdragen och insändandet av

utdragen till kommerskollegium. Jag vill i detta sammanhang understryka,

att reformen icke bör leda till att kommerskollegiets kartbestånd i framtiden

hålles mindre aktuellt än med nuvarande bestämmelser.

Förevarande paragraf torde i huvudsak kunna givas den utformning som

enligt vad tidigare nämnts föreslagits av kommerskollegium. Med anledning

av vad som anförts i några remissyttranden torde emellertid böra föreskrivas,

att gruvkarta skall förvaras hos gruvinnehavaren i stället för vid gruvan.

Vidare torde det såsom länsstyrelsen i Norrbottens län förordat böra

överlåtas åt kommerskollegium att med stöd av paragrafens sista stycke

i den föreslagna nya lydelsen meddela erforderliga anvisningar om behörighet

att verkställa utdragen av gruvkartan.

75 §.

Beträffande denna paragraf föreslås en ändring av redaktionell natur,

föranledd av ändringen i 74 §.

Förslaget till lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679)

I enlighet med vad som föreslagits i kommerskollegiets förutnämnda

skrivelse den 25 februari 1963 torde ändringar böra företagas dels i 5 § 2

inom., 26 § 2 mom., 36 § 2 mom. och 44 §, dels ock i 51 och 52 §§ uranlagen.

Härom må hänvisas till vad som tidigare anförts beträffande motsvarande

ändringar dels i 6 § 2 mom., dels ock i 74 och 75 §§ gruvlagen.

V. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts föreligger nu förslag till

1) lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 4-6) angående stenkolsfyndigheter

m. m.;

2) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 3H); samt

3) lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679).

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar (Bilaga A)1, måtte för det i § 87

regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

1 Denna bilaga, som frånsett de i lagrådets utlåtande förordade ändringarna och vissa formella

j ämkningar är likalydande med motsvarande vid propositionen fogade lagförslag, har här uteslutits.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kung1. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl.

Höghet Regenten.

Ur protokollet:

T. Johansson

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

Bilaga B

Vid departementspromemorian fogat förslag

till

Lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkols
fyndigheter

m. m.

Härigenom förordnas, dels att 7, 11, 20, 21, 33, 35 och 49—52 §§ lagen

den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m.1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 53 och 54 §§ nämnda lag

skola upphöra att gälla.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §•

Söka flera koncession å samma

område, bestämme Konungen, oberoende

av tiden då ansökningarna

inkommit, vilken av sökandena, vare

sig de äro jordägare, upptäckare

eller andra, må äga företräde till

koncessionens erhållande; dock vare

den, som därvid visar sig hava upptäckt

fyndigheten, berättigad att, om

annan erhåller koncessionen, av denne

undfå skälig gottgörelse, vars

belopp i koncessionen bestämmes.

Söka flera koncession å samma

område, bestämme Konungen, oberoende

av tiden då ansökningarna inkommit,

vilken av sökandena, vare

sig de äro jordägare, upptäckare eller

andra, må äga företräde till koncessionens

erhållande; dock vare den,

som därvid visar sig hava upptäckt

fyndigheten, berättigad att, om annan

erhåller koncessionen, av denne

undfå skälig gottgörelse.

11 §•

Det åligger den, som erhållit kon- Den som erhållit koncession skall,

cession, att såsom pant för skada innan han må utföra arbete inom

och intrång, som genom arbetet kan koncessionsområdet, hos Konungens

jordägare eller annan tillskyndas, Befallningshavande ställa pant eller

hos Konungens Befallningshavande borgen för den ersättning han kan

nedsätta i penningar eller svenska förpliktas utgiva för skada eller instatens

eller allmänna hypoteksban- trång, som genom arbetet kan tillkens

obligationer tvåtusen kronor, skyndas jordägare eller annan. Är

innan något arbete får börjas, samt ej sådan säkerhet godkänd av den,

därutöver, innan annat arbete än till vars förmån den ställes, skall den

fyndighetens undersökning medelst prövas av Konungens Befallningshaborrning

får äga rum, ett belopp av vande. Borgen må ej godkännas av

femtio kronor för varje hektar av Konungens Befallningshavande, med

det område, koncessionen omfattar, mindre löftesmännen förbundit sig

Är koncessionsinnehavaren tillika en för alla och alla för en såsom för

ägare av detta område, må i konces- egen skuld,

sionen medgivas honom befrielse,

1 Senaste lydelse, se beträffande 33 § SFS 1949: 3, beträffande 49 och 50 §§ 1917: 185 och

beträffande 51 och 52 §§ 1933:180.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

(Gällande lydelse)

till hela beloppet eller viss del därav,

från nedsättning, varom nu är

sagt; dock med skyldighet för koncessionsinnehavaren

att sedermera,

om jorden eller andel därav kommer

i annan ägares hand, inom åtta dagar

efter tillsägelse av nye ägaren

fullgöra vad här ovan är i avseende

å nedsättande av pant i allmänhet

föreskrivet.

Har nedsatt belopp blivit till större

eller mindre del för gäldande av

skadeersättningar använt, skall koncessionsinnehavaren

inom åtta dagar

fylla bristen, så att beloppet åter

uppgår till ovan bestämda summa.

20

1 mom. Om innehavare av koncession

verkställer arbete utan att

pant är enligt 11 § nedsatt, eller

vidtager förfoganden över område i

dagen, som icke blivit honom anvisat

av bergmästaren såsom i 12 §

sägs, eller sätter sig i besittning av

anvisat område eller av mark för väg

innan borgen är enligt 12 § ställd,

eller mot bestämmelserna i 16 § under

jord driver arbete å område, som

är däremot skyddat, ansvare såsom

för åverkan, om åtal därå i laga tid

anställes.

2 mom. I fall, varom i 1 mom. är

sagt, så ock om koncessionsinnehavare

underlåter att enligt 11 § fylla

uppkommen brist i nedsatta medel,

eller att ställa sig till efterrättelse

föreskrift i fråga om borgen, som

av Konungens Befallningshavande

enligt 12 § meddelas, eller att utgiva

ersättning enligt 14 § 2 inom.;

då varde arbetet inställt intill dess

vad i varje fall är föreskrivet blivit

fullgjort; och åligger det utmätningsmannen

i orten, då han därom anlitas,

att lämna den för arbetets inställande

nödiga handräckning.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Om innehavare av koncession

verkställer arbete utan att

säkerhet är enligt 11 § ställd, eller

vidtager förfoganden över område i

dagen, som icke blivit honom anvisat

av bergmästaren såsom i 12 §

sägs, eller sätter sig i besittning av

anvisat område eller av mark för väg

innan borgen är enligt 12 § ställd,

eller mot bestämmelserna i 16 § under

jord driver arbete å område, som

är däremot skyddat, ansvare såsom

för åverkan, om åtal därå i laga tid

anställes.

2 mom. I fall, varom i 1 mom. är

sagt, så ock om koncessionsinnehavare

underlåter att ställa sig till efterrättelse

föreskrift i fråga om borgen,

som av Konungens Befallningshavande

enligt 12 § meddelas, eller

att utgiva ersättning enligt 14 § 2

inom.; då varde arbetet inställt intill

dess vad i varje fall är föreskrivet

blivit fullgjort; och åligger det

utmätningsmannen i orten, då han

därom anlitas, att lämna den för arbetets

inställande nödiga handräckning.

21 §.

Vill koncessionsinnehavare —------i länskungörelserna.

Då koncession sålunda upphört Då koncession sålunda upphört lilikasom

då densamma genom laga kasom då densamma genom laga

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

(Gällande lydelse)

kraft ägande dom förklarats förverkad,

äge den, som innehaft koncessionen,

att återfå den av honom enligt

12 § ställda borgen, sedan han

visat, att alla frågor om jordlösen

inom området för koncessionen blivit

slutligen avgjorda; och vare han

därjämte berättigad att, sedan ett år

förflutit från koncessionens upphörande,

återbekomma så stor del av

det enligt 11 § nedsatta belopp, som

icke motsvarar anspråk på ersättningsskyldighet,

varom tvist då kan

vara anhängig.

önskar koncessionsinnehavare--

Medgives koncessionsinnehavare

att avstå från en del av området för

koncessionen, gälle om återbekommande

av det för den delen nedsatta

belopp vad här ovan är i ty fall stadgat.

(Föreslagen lydelse)

kraft ägande dom förklarats förverkad,

äge den, som innehaft koncessionen,

att återfå den av honom enligt

12 § ställda borgen, sedan han

visat, att alla frågor om jordlösen

inom området för koncessionen blivit

slutligen avgjorda; och vare han

därjämte berättigad att, sedan ett år

förflutit från koncessionens upphörande,

återbekomma den enligt 11 §

ställda säkerheten, om han visar, att

alla tvister om dittills anhängiggjorda

anspråk på ersättning blivit slutligen

avgjorda.

— ----är föreskriven.

33

Bergverksstyrelsen äger----

Den, som icke ställer sig till efterrättelse

föreskrift, som på grund av

denna § av bergsöverstyrelsen eller

bergmästaren meddelas, straffes med

böter från och med tio till och med

fem hundra kronor.

35

Utan tillstånd av bergmästaren må

icke schakt eller gruvöppning igenfyllas

eller de i gruvan befintliga, för

dess styrka och bestånd nödiga byggnader

skadas eller förstöras. Den

häremot bryter straffes med böter

från och med tio till och med fem

hundra kronor.

49

Rättighet att för tekniskt utvinnande

av salt eftersöka och bearbeta

saltfyndighet är beroende på koncession,

som meddelas av Konungen.

§•

--egendom uppstår.

Den, som icke ställer sig till efterrättelse

föreskrift, som på grund av

denna § av bergsöverstyrelsen eller

bergmästaren meddelas, dömes till

dagsböter.

§•

Utan tillstånd av bergmästaren må

icke schakt eller gruvöppning igenfyllas

eller de i gruvan befintliga,

för dess styrka och bestånd nödiga

byggnader skadas eller förstöras.

Den häremot bryter dömes till dagsböter.

§•

Rättighet att för tekniskt utvinnande

av salt eftersöka och bearbeta

saltfyndighet är beroende på koncession,

som meddelas av Konungen.

Koncession må begränsas till att avse

allenast eftersökande och undersökning

av fyndighet och, i samband

med dylik begränsning, till att gälla

under viss tid, som skall angivas i

koncessionen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Med saltfyndighet------ med stensaltets.

Vid meddelande av koncession bestämmer

Konungen, i vilken omfattn^n9

fyndigheter skola eftersökas

och undersökas för att den rätt som

grundas på koncessionen skall äga

bestånd. Konungen kan sedermera

meddela ändrade bestämmelser i detta

hänseende.

Koncession må av Konungen återkallas,

om synnerliqa skål äro därtill.

50 S.

Vad här ovan i 2—5, 7—44 och

48 §§ är stadgat angående stenkolsfyndigheter

skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om saltfyndigheter.

1 mom. Vad i 2—4, 7—25, 32—

40, 42—44 och 48 §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall,

med de avvikelser som föranledas av

bestämmelserna i detta kap., äga

motsvarande tillämpning i fråga om

saltfyndigheter.

Är fråga om koncession avseende

allenast fyndighets eftersökande och

undersökning erfordras ej att i ansökningen

om koncession uppgives

fastigheterna inom det område, varå

koncessionen sökes. När skäl äro

därtill, äger Konungen i fråga om

dylik koncession medgiva sökanden

att, utan hinder av bestämmelserna

i 2 § andra stycket, vid ansökningen

foga karta jämte beskrivning av annan

beskaffenhet än där sägs. Ändå

att sådant medgivande lämnats, må

koncessionsinnehavare icke anvisas

område i dagen enligt 12 § eller påbörja

arbete för fyndighets undersökning

medelst borrning med mindre

han dessförinnan över koncessionsområdet

eller så stor del därav,

som bergmästaren prövat erforderlig,

låtit upprätta karta av beskaffenhet,

som angives i 2 § andra stycket,

samt insänt kartan till bergmästaren.

2 mom. Koncession må icke omfatta

område överstigande tiotusen

hektar.

3 mom. Koncessionsinnehavaren

vare pliktig att upprätta karta över

undersökningsarbete och bearbetning

av fyndighet inom koncessionsområ
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

51

Rättighet att för utvinnande av

olja eller gas genom borrning eftersöka

och bearbeta olje- eller gasfyndighet

är beroende på koncession,

som meddelas av Konungen.

Den som innehar koncession må

ock tillgodogöra sig kolväte i fast

form, som anträffas inom det område

koncessionen gäller.

det enligt de föreskrifter, som meddelas

av Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, av bergsöverstyrelsen.

Sveriges geologiska undersökning

eller annan myndighet, som Konungen

bestämmer, skall på begäran beredas

tillfälle att genom geologisk

sakkunnig följa koncessionsinnehavarens

arbete och taga del av de vetenskapliga

resultaten av detsamma.

Vägrar koncessionsinnehavaren att

ställa sig denna bestämmelse till

efterrättelse, äger länsstyrelsen på

anmälan av vederbörande myndighet

vid vite ålägga honom att fullgöra

sin skyldighet.

4. mom. Den som påbörjar arbete

för fyndighets undersökning medelst

borrning innan han fullgjort vad

som enligt 1 mom. andra stycket

åligger honom i fråga om karta över

koncessionsområdet eller del därav

eller åsidosätter föreskrift, som meddelats

med stöd av 3 mom. första

stycket, dömes till dagsböter. I fråga

om åtal gälle vad i ii § stadgas.

Åsidosätter koncessionsinnehavaren

föreskrift, som meddelats med

stöd av i9 § tredje stycket, må koncessionen

förklaras förverkad, om

avvikelsen är avsevärd. Utom den,

vars enskilda rätt är i fråga, må kronans

ombudsman föra talan om

koncessionens förverkande.

§•

Rättighet att för utvinnande av

olja eller gas genom borrning eftersöka

och bearbeta olje- eller gasfyndighet

är beroende på koncession,

som meddelas av Konungen. Koncession

må begränsas till att avse

allenast eftersökande och undersökning

av fyndighet och, i samband

med dylik begränsning, till att gälla

under viss tid, som skall angivas i

koncessionen.

Den som innehar koncession avseende

rätt att bearbeta olje- eller gasfyndighet

må ock tillgodogöra sig

kolväte i fast form, som anträffas

inom det område koncessionen gäller.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

52

Vad här ovan i 2—5, 7—25, 27—

40, 42—44 och 48 §§ är stadgat angående

stenkols fyndigheter skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om

olje- och gasfyndigheter.

§•

Vad i 2—4, 7—25, 32—40, 42—

44 och 48 §§, 49 § tredje och fjärde

styckena ävensom 50 § 1 mom. andra

stycket samt 2, 3 och 4 mom. är

stadgat angående fyndigheter som

där avses skall, med de avvikelser

som föranledas av bestämmelserna i

detta kap., äga motsvarande tillämpning

i fråga om olje- och gasfyndigheter.

Denna lag träder i kraft den

Har före nya lagens ikraftträdande koncession meddelats, skola beträffande

dangenom uppkomna rättsförhållanden bestämmelserna i äldre lag

fortfarande aga tillämpning; dock skall vad i 33 och 35 §§ nya lagen är

stadgat stadse gälla. 8

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1963

Bilaga C

Malmutredningens utkast

till

Lag om ändrad lydelse av 5 § och 6 § 3 mom. gruvlagen

Härigenom förordnas, att 5 § och 6 § 3 mom. gruvlaget skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5

Inmutningspunkten må----

6) område beläget på mindre avstånd

än etthundra meter, i horisontalplanet

räknat, från byggnad, som

är avsedd att stadigvarande användas

till bostad, eller från annan

åbyggnad, där den är uppförd vid

gård, eller från tomtplats eller trädgård

vid bostadsbyggnad som nyss

nämnts, med mindre medgivande till

inmutning lämnats av såväl ägaren

till byggnaden, tomtplatsen eller

trädgården som den vilken därtill

har nyttjanderätt; dock att under

byggnad som nu sagts ej skall innefattas

byggnad som är belägen å inmutat

eller utmålslagt område vartill

gruvrätten äger bestånd;

7) område som upptages —--

--anläggningens ytterkant;

6) område beläget på mindre avstånd

än etthundra meter, i horisontalplanet

räknat, från byggnad, som

är avsedd att stadigvarande användas

till bostad, eller från annan

åbyggnad, där den är uppförd vid

gård, eller från tomtplats eller trädgård

vid bostadsbyggnad som nyss

nämnts, med mindre medgivande till

inmutning lämnats av såväl ägaren

till byggnaden, tomtplatsen eller

trädgården som den vilken därtill

har nyttjanderätt eller ock Konung
en

lämnat tillstånd, vilket må ske

när synnerliga skäl därtill äro; dock

att under byggnad som nu sagts ej

skall innefattas byggnad som är belägen

å inmutat eller utmålslagt område

vartill gruvrätten äger bestånd;

----vad nu stadgats.

6 §.

3 mom. Vid ansökningen foge sökanden:

1) karta eller------medgivande lamnats;

3) där sökanden är svenskt bolag

eller svensk ekonomisk förening eller

där jämlikt 5 § 1), 2), 7) eller

9) Konungens tillstånd erfordras för

inmutning, handlingar utvisande sökandens

rätt att verkställa inmutningen

eller, om sökanden icke innehar

sådan rätt, till Konungen ställd

ansökning om tillstånd att verkställa

inmutningen;

4) en ansökningsavgift-----

3) där sökanden är svenskt bolag

eller svensk ekonomisk förening eller

där jämlikt 5 § 1), 2), 6), 7) eller

9) Konungens tillstånd erfordras för

inmutning, handlingar utvisande sökandens

rätt att verkställa inmutningen

eller, om sökanden icke innehar

sådan rätt, till Konungen ställd

ansökning om tillstånd att verkställa

inmutningen;

---10 § stadgas.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse, se SFS 1960: 680.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

61

Utdrag ur protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 9 oktober

1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 5 augusti 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,

Hertigen av Halland, i statsrådet den 5 april 1963, hade Kungl. Maj :t

förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

avsedda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om ändring

i lagen den 28 maj 1886 (nr i6) angående stenkolsfyndigheter m. m.,

2) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 3U) och 3) lag om ändring

i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679).

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Gösta Dyrssen.

Förslagen föranledde följande uttalanden av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i lagen angående stenkolsfyndigheter m. in.

Förslaget i allmänhet

Enligt vad departementschefen framhåller vid remissen till lagrådet har

- med hänsyn till angelägenheten av att snabbt genomföra vissa ändringar

beträffande stenkolslagens bestämmelser — en mera genomgripande

revision av lagen icke ansetts nu kunna komma i fråga utan har en sådan

revision funnits böra övervägas i senare sammanhang. De föreslagna ändringarna

ha därför begränsats till justering på vissa särskilda punkter,

främst rörande bestämmelserna om salt-, olje- och gasfyndigheter. Med

denna ståndpunkt har det ej kunnat undvikas att stenkolslagen i viss utsträckning

får en mindre enhetlig utformning. Såsom exempel kan nämnas

att genom övergången i It § från krav på ställande av en i lagen normerad

säkerhet till en mera allmän föreskrift om pant eller borgen en reglering

kommer till stånd, som i sina detaljer står i mindre god överensstämmelse

med vad som gäller beträffande borgen enligt 12 §. De föreslagna ändringarna

böra likväl godtagas. Till den slutliga utformningen av hithörande bestämmelser

far ställning tagas vid den kommande allmänna översynen av

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1963

stenkolslagen. Därvid torde även böra övervägas i vad mån möjlighet föreligger

att tillgodose önskemålet att i själva lagen angivas närmare grunder

för bestämmandet av den ersättning, som enligt 7 § i förslaget skall tillkomma

upptäckaren av fyndighet, om annan erhåller koncession.

49—52 §§.

Enligt 1 § stenkolslagen är rättighet att »eftersöka och bearbeta» stenkolsfyndighet

beroende på koncession. Motsvarande uttryckssätt användes

i 49 och 51 §§ beträffande saltfyndighet och olje- eller gasfyndighet. Uttrycket

är såtillvida oegentligt som eftersökande (prospektering) inom

svensk gruvrätt i och för sig är fri. I 1938 års gruvlag användes också i 1 §

i fråga om inmutningsrätt uttrycket undersöka och bearbeta fyndighet. Det

tidigare 9 kap. i stenkolslagen om uranfyndigheter innehöll vidare en år

1950 tillkommen bestämmelse om att koncession å sådan fyndighet kunde

begränsas till att avse endast rätt till fyndighetens undersökning, och när

bestämmelserna om uranfyndigheter brötos ut ur stenkolslagen genom 1960

års uranlag, skildes mellan undersökningstillstånd och koncession, varvid

avsågs med undersökningstillstånd rätt att undersöka fyndighet och med

koncession rätt att bearbeta fyndighet. Någon egentlig skillnad mellan uttryckssättet

i stenkolslagen å ena sidan samt gruvlagen och uranlagen å

andra sidan torde knappast föreligga (se prop. 201/1950 s. 8 och SOI

1958: 41 s. 10 nofen). I 49 och 51 §§ i förslaget upptagas nu bestämmelser

om att koncession i där avsedda fall må begränsas att avse allenast »eftersökande

och undersökning» av fyndighet. Det synes bättre överensstämma

med hittillsvarande lagstiftning att i detta sammanhang tala endast om

undersökning av fyndighet. Lagrådet får därför föreslå att orden »eftersökande

och» utgå ur 49 § första stycket andra punkten och tredje stycket,

50 § 1 mom. andra stycket och 51 § första stycket andra punkten i förslaget.

Enligt förslaget kan koncession å saltfyndighet upphöra av anledning

som saknar motsvarighet beträffande koncession å stenkolsfyndighet, nämligen

på grund av att tid, vartill koncession begränsats, gått till ända eller

att koncession återkallats. Reglerna i 21 § andra stycket angående återfående

av säkerhet enligt 11 § och borgen enligt 12 § torde böra tillämpas

även i fall då koncession upphört av sådan anledning. Lagrådet hemställer

därför, att 50 § 1 mom. första stycket förses med ett tillägg av följande

lydelse: därvid skall vad i 21 § andra stycket stadgas gälla även i fall då

koncession upphört av annan anledning än där sägs.

I 52 § bör göras motsvarande tillägg som förordats beträffande 50 § 1

mom. första stycket. I samband härmed synes paragrafens innehåll lämpligen

kunna uppdelas i två skilda stycken. Lagrådet föreslår att i första

stycket angives, att vad i 2—4, 7—25, 32—40, 42—44 och 48 §§ är stadgat

angående stenkolsfyndigheter skall, med de avvikelser som föranledas

av bestämmelserna i detta kap., äga motsvarande tillämpning i fråga om

olje- och gasfyndigheter och att därvid vad i 21 § andra stycket stadgas

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963 63

skall gälla även i fall då koncession upphört av annan anledning än där

sägs. I andra stycket bör föreskrivas, att bestämmelserna i 49 § tredje

och fjärde styckena ävensom 50 § 1 mom. andra stycket samt 2, 3 och 4

mom. skola äga motsvarande tillämpning beträffande olje- och gasfyndig
-

Förslaget till lag om ändring i gruvlagen

Lagrådet förutsätter att vid tillämpningen av den i 5 § 6) föreslagna

dispensregeln iakttages vad malmutredningen för Norrbotten anfört.

Dispensrätten skall i första hand gälla vid inmutning. Hinder av förevarande

slag ha emellertid betydelse även vid utmålsläggning (31 §) och

vid utvidgning av utmål (45 §), och fråga kan alltså uppkomma om dispens

aven i dessa båda senare fall. Beträffande förfarandet finnes emellertid

ej någon bestämmelse motsvarande den i 6 § 3 mom. 3). Det torde dock

få anses att dispens utan ny inmutningsansökan kan meddelas även i

samband med utmålsläggning eller utvidgning av utmål. Utan att uttrycklig

bestämmelse därom finnes bör även i dessa fall Kungl. Maj :ts tillstånd

eller till Kungl. Maj:t ställd ansökan om tUlstånd fogas vid ansökningen

om förrättningen.

Förslaget till lag om ändring i uranlagen

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1963

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 11 oktober

1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lindström, Kling, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmälei

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 9 oktober

1963 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 5 april 1963 remitterade

förslagen till

1) lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr h-6) angående stenkolsfyndigheter

m. m.;

2) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 31 A); samt

3) lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679).

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande hemställer föredraganden att

lagförslagen, med ändring av 49—52 §§ lagen angående stenkolsfyndigheter

m. m. i överensstämmelse med lagrådets yrkande samt med några redaktionella

jämkningar, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630772

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:400 Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret i anledning av framställning av fullmäktige i riksgäldskontoret angående inrättande av vissa ordinarie tjänster v a1 i texten