Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 32 och 8b §§ lagen den 3 juni 1955 (nr bl6) om sparbanker, m. m

1963-10-18 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:186, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 32 och 8b §§ lagen den 3 juni 1955 (nr bl6) om sparbanker, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963

1

Nr 186

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående ändrad lydelse av 32 och 8b §§ lagen den

3 juni 1955 (nr bl6) om sparbanker, m. m.; given

Stockholms slott den 18 oktober 1963.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) lag angående ändrad lydelse av 32 och 84 §§ lagen den 3 juni 1955

(nr 416) om sparbanker;

2) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse;

samt

3) lag angående ändrad lydelse av 40 och 80 §§ lagen den 25 maj 1956

(nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås viss utvidgning av rätten för sparbank och centralkassa

för jordbrukskredit att göra kapitaltillskott till centrala organ

inom sparbanksväsendet respektive jordbrukskasserörelsen. Dessutom föreslås

nya regler om affärsbankernas, sparbankernas och jordbrukskasserörelsens

bidrag till kostnaderna för bankinspektionens organisation och verksamhet.

De föreslagna lagändringarna är i huvudsak avsedda att träda i kraft

den 1 januari 1964. 1

1 liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr ISO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 32 och 84 §§ lagen den 3 juni 1955

(nr 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 32 och 84 §§ lagen den 3 juni 1955 om sparbanker1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

32 §.

Sparbank må---tillsynsmyndighetens stadfästelse.

Vid tillämpning---å aktien.

Av lös —---till föreningen eller aktiebolaget.

Tillsynsmyndigheten må medgiva

tillskott utöver vad i föregående

stycke sägs till förening eller aktiebolag

som där avses, i den mån det

sålunda tillskjutna kapitalet icke

kan, hos föreningen eller bolaget

eller annorstädes, grunda in- eller

upplåningsrätt.

84 §.

Till bestridande av kostnaden för

tillsynsmyndighetens organisation

och verksamhet ävensom av kostnaden

för ersättning åt revisor, ombud

eller likvidationsrevisor, som

förordnas enligt 81 § eller 82 § 1

mom., skall varje sparbank årligen

erlägga bidrag efter visst, för sparbankerna

lika förhållande till sammanlagda

beloppet av de utav sparbanken

vid utgången av nästföregående

kalenderår förvaltade medlen;

dock må bidraget till bestridande

av kostnaden för tillsynsmyndighetens

organisation och verksamhet

icke överstiga fem tusendels

procent och bidraget till bestridan- 1

Till bestridande av kostnaden för

tillsynsmyndighetens organisation

och verksamhet ävensom av kostnaden

för ersättning åt revisor, ombud

eller likvidationsrevisor, som

förordnas enligt 81 § eller 82 § 1

mom., skall varje sparbank årligen

erlägga bidrag efter visst, för sparbankerna

lika förhållande till sammanlagda

beloppet av de utav sparbanken

vid utgången av nästföregående

kalenderår förvaltade medlen;

dock må bidraget till bestridande av

kostnaden för tillsynsmyndighetens

organisation och verksamhet icke

överstiga sju tusendels procent och

bidraget till bestridande av kostna
-

1 Senaste lydelse av 32 § se 1963:175 och av 84 § se 1962: 234.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 186 år 1963

(Nuvarande lydelse)

de av kostnaden för ersättning åt

revisor, ombud eller likvidationsrevisor

icke överstiga fyra tusendels

procent av nämnda belopp.

(Föreslagen lydelse)

den för ersättning åt revisor, ombud

eller likvidationsrevisor icke överstiga

fyra tusendels procent av

nämnda belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 159 § lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i 162 och 174 SS

samma lag uttrycket bank- och fondinspektionen skall ersättas med ordet

bankinspektionen.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

159 §•

Till bestridande av kostnaden för

tillsynsmyndighetens organisation

och verksamhet skall bankaktiebolag

årligen erlägga bidrag efter visst,

för bolagen lika förhållande till

sammanlagda beloppet av bolagets

eget kapital vid utgången av nästföregående

kalenderår, dock icke

över tre hundradels procent. Närmare

föreskrifter om fastställande

av bidrag och bidrags erläggande

meddelas av Konungen.

Det åligger

— tillsynsmyndigheten bestämmer.

Till bestridande av kostnaden

för tillsynsmyndighetens organisation

och verksamhet skall bankaktiebolag

årligen erlägga bidrag efter

visst, för bolagen lika förhållande

till sammanlagda beloppet av

bolagets eget kapital och skulder

vid utgången av nästföregående kalenderår,

dock icke över tre tusendels

procent. Närmare föreskrifter

om fastställande av bidrag och bidrags

erläggande meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 40 och 80 §§ lagen den 25 maj 1956

(nr 216) om j ordbrukskasseröreisen

Härigenom förordnas, att 40 och 80 §§ lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskasserörelsen1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

40 §.

Kreditkassa må---av riksorganisationen.

Av lös —--till föreningen eller aktiebolaget.

Tillsynsmyndigheten må medgiva

80

Till bestridande av kostnaden för

tillsynsmyndighetens organisation

och verksamhet skall jordbrukskasserörelsen

årligen erlägga bidrag.

Närmare föreskrifter om fastställande

av bidrag och bidrags erläggande

meddelas av Konungen.

tillskott utöver vad i föregående

stycke sägs till förening eller aktiebolag

som där avses, i den mån det

sålunda tillskjutna kapitalet icke

kan, hos föreningen eller bolaget

eller annorstädes, grunda in- eller

upplåningsrätt.

§•

Till bestridande av kostnaden för

tillsynsmyndighetens organisation

och verksamhet skall jordbrukskasserörelsen

årligen erlägga bidrag efter

visst förhållande till sammanlagda

beloppet av rörelsens eget kapital

och skulder vid utgången av

nästföregående kalenderår, dock

icke över en hundradels procent.

Närmare föreskrifter om fastställande

av bidrag och bidrags erläggande

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 40 § den 1 januari 1964 och såvitt

avser 80 § den 1 juli 1964. Bidrag enligt 80 § för andra halvåret 1964 må

fastställas till högst hälften av vad som skolat utgå, därest tillämpningen

av de nya bestämmelserna avsett hela året.

1 Senaste lydelse av 40 § se 1959: 87.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i86 år 1963

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 september

1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vidgad rätt för

sparbank att förvärva andel eller aktie m. m. samt fråga om nya regler angående

bidrag till kostnaderna för bankinspektionens organisation och verksamhet

m. m. Han anför därvid följande.

Inledning

Svenska sparbanksföreningen har i skrivelse den 21 februari 1963 hemställt

om tillägg till 32 § sparbankslagen av innebörd att sparbanks rätt till

förvärv av andel eller aktie i vissa sammanslutningar ökas.

över framställningen har efter remiss yttranden avgivits av bankinspektionen,

fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, kreditinstitututredningen,

Svenska bankföreningen samt Sveriges jordbrukskasseförbund. Remissorganen

har tillstyrkt framställningen eller lämnat denna utan erinran.

Sveriges jordbrukskasseförbund har i sitt remissyttrande hemställt om

motsvarande utvidgning av rätten för centralkassa att använda medel till

förvärv av andel eller aktie m. m.

Bankinspektionen har i skrivelse den 6 mars 1963, såvitt nu är i fråga,

hemställt om ändring i bank- och sparbankslagarnas regler angående affärsbanks

respektive sparbanks bidrag till bestridande av tillsynsmyndighetens

(bankinspektionens) organisation och verksamhet. Inspektionen har samtidigt

föreslagit en redaktionell ändring i 162 § banklagen.

över bankinspektionens framställning har efter remiss yttranden i denna

del avgivits av riksrevisionsverket, fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges

jordbrukskasseförbund. Även denna framställning har tillstyrkts av

remissinstanserna eller lämnats utan erinran.

It Dihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Wr iso

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963

Sveriges jordbrukskasseförbund har i sitt remissyttrande hemställt om

ändring av reglerna för jordbrukskasserörelsens skyldighet att bidraga till

tillsynskostnaderna.

Jag anhåller nu att få ta upp dessa ärenden till behandling.

Sparbanks rätt att använda medel för förvärv av andelar

eller aktier m. m.

Gällande regler

Beträffande sparbanks rätt att förvärva lös egendom gäller enligt 32 §

sparbankslagen, att sparbank — med vissa undantag för anskaffning av

lokaler eller av bostäder åt befattningshavare — inte får förvärva annat än

in- och utländskt mynt, å in- eller utländsk penninginrättning dragna checkar,

obligationer, av rörelsen betingade fordringar samt vissa inventarier.

Dock får sparbank enligt samma paragraf använda ett belopp, motsvarande

högst en tiondel av sparbankens fonder, till förvärv av andel i sådan ekonomisk

förening eller aktie i sådant aktiebolag, som med Konungens godkännande

skall vara verksamt såsom en sammanslutning av svenska sparbanker

för tillgodoseende av gemensamma intressen, eller till förvärv av

förlagsbevis, som utges av föreningen eller aktiebolaget. Beloppet får användas

även för andra tillskott till föreningen eller aktiebolaget. Ett aktiebolag

av den art, som avses i dessa bestämmelser, är Sparbankernas bank aktiebolag.

För jordbrukets kreditkassor finns motsvarande regler i 40 § lagen om

jordbrukskasserörelsen. Detta lagrum stadgar i huvudsak samma inskränkningar

i rätten att förvärva lös egendom som gäller för sparbank. Centralkassa

får använda ett belopp, motsvarande högst en tiondel av kassans och

de anslutna jordbrukskassornas eget kapital, till förvärv av andel i sådan

ekonomisk förening eller aktie i sådant aktiebolag, som tillgodoser för kreditkassor

gemensamma intressen, eller av förlagsbevis, som utges av föreningen

eller aktiebolaget, eller såsom tillskott i övrigt till föreningen eller

aktiebolaget.

Sparbanksföreningens framställning

I skrivelsen framhåller sparbanksföreningen till en början, att utvecklingstendenserna

inom den långfristiga svenska kreditmarknaden — kapitalmarknaden

— synes medföra att de obligationsemitterande instituten

kommer att spela en alltmer betydande roll. Till ett uppdämt behov av långfristiga

krediter, vilket förelegat under de senaste åren och vilket ej kunnat

tillgodoses av den knappa tillgången, kommer enligt föreningen en genom

AP-fondernas tillkomst ökad efterfrågan på obligationer som placeringsobjekt.

Denna ökning kan väntas fortsätta att göra sig gällande i takt med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 186 år 1963

7

den beräknade tillväxten av dessa fonder. På låntagarsidan kommer fortfarande

att föreligga avsevärda behov av långfristiga krediter, ej minst

inom bostadssektorn.

De obligationsemitterande institutens expansion spärras, fortsätter sparbanksföreningen,

framför allt av de med hänsyn till obligationsköparnas

säkerhet dikterade bestämmelserna om fondtäckning, enligt vilka bestämmelser

det egna kapitalet skall stå i viss minimirelation till upplåningen.

Eftersom instituten på grund av sina små rörelsemarginaler för närvarande

inte kan av egna överskott göra några större fonderingar, innebär dessa bestämmelser

i själva verket en stark begränsning av expansionsmöjligheterna.

För att kunna expandera i önskvärd omfattning fordras tillskott utifrån

till det egna kapitalet.

Som exempel nämner sparbanksföreningen det av Sparbankernas bank

helägda dotterbolaget Sparbankernas inteckningsaktiebolag, vilket har som

uppgift att lämna långfristiga lån till främst större bostadsobjekt. Detta

bolag har enligt föreningen ökat sin utlåning från 177 miljoner kronor vid

slutet av år 1960 till 273 miljoner kronor ett år senare och till 442 miljoner

kronor under år 1962. Ett viktigt komplement till bostadskreditgivningen

är, enligt vad föreningen fortsättningsvis framhåller, kreditgivningen till

kommunerna. Sparbankernas nya organ för förmedling av långfristiga krediter

till kommunerna, Kommunkredit aktiebolag, vilket även det är ett dotterbolag

till Sparbankernas bank, inrättades under år 1962 och hade vid

årets slut en utlåning av 98 miljoner kronor. Det får, heter det i skrivelsen,

betraktas som i hög grad behövligt, att detta företag har möjligheter att utvecklas

i motsvarande takt som inteckningsbolaget.

Sparbanksföreningen framhåller vidare, att de båda dotterbolagen för att

kunna utnyttja sina expansionsmöjligheter är beroende av tillskott till det

upplåningsrättsgrundande egna kapitalet. Möjligheterna för Sparbankernas

bank att lämna sådana tillskott är i sin tur beroende av vilka kapitaltillskott

banken kan erhålla från sparbankerna. Deras möjligheter är begränsade av

den tidigare omnämnda bestämmelsen i 32 § sparbankslagen.

I skrivelsen uppges ytterligare att det belopp, som sparbankerna tillsammans

får placera i centrala organ, f. n. uppgår till 63,3 miljoner kronor. Härav

var i början av december 1962 22,3 miljoner kronor ej utnyttjade för

detta ändamål. I den utnyttjade delen har då inräknats utfästelser om tillskott

till det nybildade Sparbankernas datacentraler aktiebolag, som ägs

direkt av sparbanker. Det för ytterligare teckning av aktier eller andelar i

centralorgan disponibla beloppet, 22,3 miljoner kronor, kommer att växa

år för år i och med ökningen av sparbankernas reservfonder, ökningen av

dessa fonder kan för hela sparbanksväsendet under de närmaste två å tre

åren uppskattas bli av storleksordningen 40—60 miljoner kronor. Härav

kan alltså tio procent disponeras för aktie- eller andelsteckning i centralorgan.

Det torde dock i praktiken vara omöjligt att för sådant syfte hundra
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1963

procentigt utnyttja de resurser, som teoretiskt står till buds. Framför allt

måste emellertid dotterbolagens behov av eget kapital på någon sikt bedömas

vara av helt annan storleksordning än de angivna siffrorna representerar.

Med den utvecklingstakt, som nu kan betraktas som möjlig och önskvärd,

torde det bli nödvändigt med ytterligare kapitaltillskott senast i början

av år 1964.

Med hänsyn till det anförda anser sparbanksföreningen det vara synnerligen

angeläget att tioprocentsregeln, som hittills varit tillräcklig för sparbanksväsendets

behov, utan dröjsmål liberaliseras. Föreningen förklarar att

den ämnar senare återkomma till frågan om en mera omfattande omarbetning

av regeln. Denna fråga torde nämligen fordra ingående överväganden.

Redan nu anser emellertid föreningen att man utan olägenhet skulle kunna

vidta en ändring, varigenom bankinspektionen lämnas rätt att efter prövning

medge överskridande av tioprocentsregeln. I varje fall torde sådan rätt

tills vidare kunna lämnas beträffande medgivanden för att möjliggöra kapitaltillskott

till centrala organisationer i fall, där samma kapital inte kan —

direkt eller indirekt — grunda inlåningsrätt. Den nuvarande begränsningsregeln

skulle således komma att gälla oförändrad beträffande tillskott till

inlåningsbedrivande centralorgan.

I skrivelsen framhålles vidare att den enda form av kapitaltillskott, som

f. n. på angivet sätt skulle bli föremål för bankinspektionens prövning, avser

det tidigare omnämnda Sparbankernas datacentraler aktiebolag. Detta har

till ändamål att »såsom en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgodoseende

av gemensamma intressen efter förvärv av datamaskiner i bokföringscentraler

ombesörja bokföring för sparbanker samt bedriva annan

därmed förenlig rörelse». Enligt sparbanksföreningen synes det knappast

rimligt att låta finansieringen av företag av denna eller liknande karaktär

vara underkastad en helt fastlåst begränsningsregel. Tillskott till databolaget

är för en sparbank ett alternativ till anskaffning av egna maskiner. Något

affärsmässigt risktagande i vanlig mening kan enligt föreningens mening

knappast anses vara förbundet med kapitaltillskott till sådana företag.

Framför allt framstår emellertid vid ett betraktande av utvecklingstendenserna

inom samhällsekonomien och på kreditmarknaden tillgång till effektiva

centralorgan som ett villkor för att det av lokala och ofta små enheter

sammansatta sparbanksväsendet skall kunna bedriva en framgångsrik och

för samhället nyttig verksamhet, heter det avslutningsvis i sparbanksföreningens

skrivelse.

Remissyttrandena

Sparbanksföreningens hemställan har, såsom tidigare nämnts, tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga remissorgan.

Bankinspektionen framhåller till en början, att tioprocentsregeln i 32 §

sparbankslagen tillkom genom 1923 års sparbankslagstiftning. Enligt 1892

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1963

års sparbankslag var sparbank oförhindrad att förvärva lös egendom utan

någon som helst begränsning. Genom de nya bestämmelserna avsågs att sörja

för att sparbank inte förvärvade aktier, lottbrev eller andelar i ekonomiska

föreningar med hänsyn till de risker, som var förenade med sådant förvärv.

Främst med tanke på Svenska sparbankernas garantikassa gjordes emellertid

härvid undantag för delägarskap i sammanslutning, som med Kungl.

Maj:ts godkännande bildas av svenska sparbanker för tillgodoseende av gemensamma

intressen, dock med begränsningen till en tiondel av sparbankens

fonder.

Bankinspektionen framhåller fortsättningsvis att den nu föreliggande

framställningen endast avser tillskott till sammanslutning, där det sålunda

tillskjutna kapitalet inte kan — direkt eller indirekt — grunda inlåningseller

upplåningsrätt. Tillskott till Sparbankernas datacentraler aktiebolag

kan sägas vara ett alternativ till anskaffning av egna maskiner och innebär

enligt nuvarande planer knappast något affärsmässigt risktagande i

vanlig mening. Med hänsyn till de föreslagna föreskrifternas generella utformning

synes det dock inspektionen rimligt med en prövning av tillsynsmyndigheten

i varje särskilt fall.

Enligt riksbanksfullmäktige är det uppenbart att de till sparbankerna

anknutna obligationsemitterande instituten, Sparbankernas inteckningsaktiebolag

och Kommunkredit aktiebolag, utgör värdefulla inslag i den institutionella

uppbyggnaden av den svenska kapitalmarknaden. Det är ett allmänt

intresse, att den naturliga utvecklingen av dessa institut inte hämmas genom

formella hinder för sparbankerna att åstadkomma erforderliga kapitalinsatser.

Därför bör enligt fullmäktiges mening det problem sparbanksföreningen

dragit uppmärksamheten till lösas, innan akuta svårigheter uppkommer.

Det synes kunna ifrågasättas, om det föreslagna tillägget till 32 §

sparbankslagen inte är alltför restriktivt även i förhållande till det begränsade

syftet. Då en mera ingående prövning av bestämmelserna om sparbankernas

tillskott till gemensamma sammanslutningar under alla förhållanden

snart måste företagas, vill fullmäktige dock inte motsätta sig bifall till sparbanksföreningens

hemställan.

Riksgäldsfullmäktige påpekar, att sparbanksföreningens framställning synes

ha ett relativt begränsat syfte och närmast torde vara betingad av önskemål

om utbyggnad av Sparbankernas datacentraler aktiebolag. Med hänsyn

härtill och då det föreslagna tillägget inte, såvitt fullmäktige kan finna, i

väsentlig mån berört grunderna för ifrågavarande lagstiftning har fullmäktige

för sin del inte funnit anledning till erinran mot framställningen.

Svenska bankföreningen har inte något att erinra mot bifall till sparbanksföreningens

hemställan. Föreningen understryker emellertid samtidigt, att

den inte tagit ståndpunkt till det i sparbanksföreningens skrivelse berörda,

större problemet om kapitaltillskott till Sparbankernas inteckningsakticbolag

och Kommunkredit aktiebolag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 186 år 1963

Sveriges jordbrukskasseförbund anser att frågan, hur stor del av ett kreditinstituts

fonder som får användas till förvärv av vissa andelar eller aktier,

bör omprövas samtidigt för alla kreditinstitut. Förbundet vill dock inte

motsätta sig ett tillmötesgående av sparbanksföreningens framställning men

hemställer, som tidigare nämnts, att motsvarande utvidgning av förvärvsrätten

sker även för centralkassornas del.

Departementschefen

För sparbankerna och jordbrukets kreditkassor -—• liksom för affärsbankerna

— gäller betydande inskränkningar i rätten att förvärva egendom.

Reglerna härom, vilka främst är motiverade av hänsyn till kreditinstitutens

soliditet, är väsentligen likartade i sparbankslagen och i lagen om jordbrukskasserörelsen.

I 32 § sparbankslagen och 40 § lagen om jordbrukskasserörelsen

stadgas sålunda förbud mot förvärv av annan egendom än sådan som

särskilt anges i respektive lagrum. Undantagen från förvärvsförbuden är

i huvudsak desamma för de båda typerna av kreditinstitut.

Som huvudregel får sparbank och kreditkassa inte förvärva aktier eller

andelar i ekonomiska föreningar. Undantag har emellertid gjorts i fråga

om vissa centrala organ för sparbanksväsendet respektive jordbrukskasserörelsen.

Till förvärv av andel eller aktie i sammanslutning av denna art

får sparbank använda ett belopp motsvarande högst en tiondel av sparbankens

fonder. För samma ändamål får centralkassa för jordbrukskredit

använda ett belopp motsvarande högst en tiondel av centralkassans och

de anslutna jordbrukskassornas eget kapital. De sålunda disponibla beloppen

kan även användas till förvärv av förlagsbevis, som utges av de ifrågavarande

sammanslutningarna, eller för andra tillskott till dessa.

De centrala organ, som avses med de nu återgivna bestämmelserna, är i

fråga om sparbankerna sådana ekonomiska föreningar och aktiebolag, som

med Kungl. Maj:ts godkännande skall vara verksamma såsom sammanslutningar

av svenska sparbanker för tillgodoseende av gemensamma intressen.

Sammanslutningar av denna art är den ekonomiska föreningen

Svenska sparbankernas garantikassa och aktiebolaget Sparbankernas bank.

Härtill har nyligen kommit Sparbankernas datacentraler aktiebolag, som

har till ändamål alt förvärva datamaskiner och med dem centralt ombesörja

bokföring åt enskilda sparbanker. Centralkassornas rätt att förvärva andelar

och aktier gäller sådana ekonomiska föreningar respektive aktiebolag,

som tillgodoser för kreditkassor gemensamma intressen. Centralkassor

har därigenom beretts möjlighet att förvärva andelar i Sveriges lantbruksförbund,

vars verksamhet inte kräver Kungl. Maj :ts godkännande. Centralkassor

har även förvärvat aktier i Jordbrukets bank.

Bestämmelserna om rätt för sparbank att förvärva aktier har gett sparbankerna

möjlighet att i viss utsträckning delta i förmedlingen av långfris
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963

tiga krediter. Detta har skett genom två dotterbolag till Sparbankernas bank,

nämligen Sparbankernas inteckningsaktiebolag och Kommunkredit aktiebolag.

Det förstnämnda bolaget har till uppgift alt lämna långfristiga

lån till främst större bostadsobjekt. Dess utlåning uppgick under år 1962

enligt uppgift till 442 miljoner kronor. Det sistnämnda bolaget, som inrättades

år 1962, är sparbankernas organ för förmedling av långfristiga krediter

till kommunerna. Vid slutet av år 1962 uppgick dess utlåning enligt uppgift

till 98 miljoner kronor.

Både Sparbankernas inteckningsaktiebolag och Kommunkredit aktiebolag

finansierar sin verksamhet genom upplåning, bland annat mot obligationer.

Av hänsyn till obligationsköparnas säkerhet är genom bestämmelser i

respektive bolagsordning upplåningsrätten begränsad och satt i relation till

bolagets kapital. På grund av små räntemarginaler kan bolagen, enligt vad

sparbanksföreningen uppgivit, inte f. n. göra några större fonderingar av

egna överskott. De är därför för sin utveckling beroende av tillskott utifrån

till det egna kapitalet. Sparbankernas möjlighet att lämna sådana tillskott

är dock begränsade av de tidigare omnämnda reglerna, och sparbanksföreningen

har därför hemställt om ändring av dessa.

Såsom riksbanksfullmäktige framhållit i sitt remissyttrande, får de till

sparbankerna anknutna obligationsemitterande instituten anses utgöra värdefulla

inslag i den institutionella uppbyggnaden av den svenska kapitalmarknaden.

Det är därför ett allmänt intresse, att en naturlig utveckling av

dessa institut inte i större utsträckning än nödvändigt hämmas genom begränsningar

i sparbankernas rätt att göra kapitalinsatser i instituten.

Någon mera genomgripande omprövning av bestämmelserna rörande de

olika kreditinstitutens rätt att förvärva andelar och aktier i institutens centrala

sammanslutningar bör emellertid inte ske i detta sammanhang. Frågan

härom torde få ankomma på kreditinstitututredningen vid dess allmänna

översyn av de bestämmelser, som är av betydelse för de olika kreditinstitutens

verksamhetsområden. Sparbanksföreningens nu aktuella framställning

siktar heller inte till annat än en mindre justering av gällande

regler. Syftet är att tillskott till företag av typen Sparbankernas datacentraler

aktiebolag, som inte ägnar sig åt lånerörelse, skall kunna ske utan

att den fria sektorn om tio procent av sparbanks fonder, som nu kan användas

till insatser i centrala sammanslutningar, behöver tas i anspråk. Härigenom

ökas indirekt sparbankernas möjligheter att delta i den långfristiga

kreditgivningen.

Ett tillskott till det i rationaliseringssyfte såsom centralorganisation tillskapade

datamaskinbolaget är i sak jämförbart med investering i kontorsmateriel.

Anskaffning av sådan materiel är inte underkastad begränsningar

i lag. Från de synpunkter, som ligger bakom de gällande reglerna, synes

därför knappast kunna göras någon invändning mot en utvidgning av sparbankernas

rätt till aktieförvärv i fall av detta slag. Sparbankerna bör emel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963

lertid i detta sammanhang få en allmän befogenhet att — utöver den nuvarande

disponibla kvoten om tio procent av fondkapitalet — förvärva aktier

och andelar i sådana av Kungl. Maj :t godkända centrala sammanslutningar,

där kapitaltillskottet inte — vare sig direkt eller indirekt — grundar

upplåningsrätt, eller att på annat sätt tillskjuta kapital till dylika sammanslutningar.

Såsom sparbanksföreningen själv föreslagit, bör emellertid

för varje sådant tillskott fordras bankinspektionens medgivande.

Jag vill föreslå, att 32 § sparbankslagen ändras i enlighet med det anförda.

På grund av den överensstämmelse, som på detta område föreligger

mellan bestämmelserna för sparbank och motsvarande regler för jordbrukets

centralkassor, vill jag därjämte, i enlighet med hemställan av Sveriges

jordbrukskasseförbund, föreslå samma ändring i 40 § lagen om jordbrukskasserörelsen.

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1964.

Bidrag till kostnaderna för tillsynsmyndighetens organisation

och verksamhet

Gällande regler

Bankinspektionen har bl. a. att öva tillsyn över bankaktiebolag, sparbanker,

kreditaktiebolag, fondkommissionärer och fondbörser samt jordbrukets

kreditkassor och deras riksorganisation. De som står under bankinspektionens

tillsyn skall enligt de författningar, som reglerar deras verksamhet,

samt enligt särskilda föreskrifter, som Kungl. Maj:t meddelar med

stöd av dessa författningar, bidraga till bestridande av kostnaden för tillsynsmyndighetens

organisation och verksamhet.

Sålunda stadgas i 159 § banklagen, att bankaktiebolag till bestridande

av nämnda kostnad årligen skall erlägga bidrag efter visst, för bolagen lika

förhållande till sammanlagda beloppet av bolagets eget kapital vid utgången

av nästföregående kalenderår, dock icke över 0,03 %. Närmare föreskrifter

om fastställande och erläggande av bidrag meddelas enligt samma

paragraf av Kungl. Maj :t. Med stöd härav har utfärdats kungörelsen

den 23 november 1956 (nr 557) angående bankaktiebolags bidrag till bestridande

av kostnaden för bankinspektionen. Enligt kungörelsen skall affärsbank

årligen i förskott för det löpande året erlägga bidrag, motsvarande

0,025 % av sammanlagda beloppet av bolagets eget kapital vid utgången

av nästföregående kalenderår.

Beträffande sparbanks skyldighet att utgiva bidrag i förevarande hänseende

återfinnes det grundläggande stadgandet i 84 § sparbankslagen.

Principerna för bestämmande av sparbanks bidragsskyldighet skiljer sig

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 186 år 1963

från reglerna för affärsbankerna såtillvida, att bidrag beräknas i förhållande

till sammanlagda beloppet av de medel sparbanken förvaltade vid

utgången av nästföregående kalenderår. Bidrag får inte överstiga 0,005 %

av detta belopp. Jämlikt 99 § sparbankslagen meddelar Kungl. Maj :t de föreskrifter,

som utöver vad lagen innehåller finnes erforderliga för dess tilllämpning.

Enligt kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 235) om sparbanks bidrag

till bestridande av kostnaden för sparbankstillsynen, m. in. i dess lydelse

från och med den 1 juli 1963 (SFS 1963: 390) är bidragsprocenten

f. n. den högsta som medges i 84 § sparbankslagen, alltså 0,005 %.

Kreditaktiebolag, som omfattas av bankinspektionens tillsyn enligt lagen

om kreditaktiebolag, skall jämlikt 14 § i denna lag bidraga till bestridande

av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet efter visst,

för bolagen lika förhållande till sammanlagda beloppet av bolagets egna

fonder och skulder vid utgången av nästföregående kalenderår. Maximum

är fastställt till 0,003 % av detta belopp. Närmare föreskrifter om fastställande

och erläggande av bidrag meddelas av Kungl. Maj :t. Sådana föreskrifter

är emellertid ännu inte utfärdade.

För jordbrukskasserörelsen slutligen grundas bidragsskyldigheten på

80 § lagen om jordbrukskasserörelsen. Detta stadgande innehåller emellertid

inte några regler för beräkning av bidragets storlek. Närmare föreskrifter

om fastställande och erläggande av bidrag skall enligt stadgandet meddelas

av Kungl. Maj :t. Genom Kungl. brev den 5 juni 1963 har bidraget för

budgetåret 1963/64 bestämts till 150 000 kronor. Detta belopp skall styrelsen

för Sveriges jordbrukskasseförbund inleverera till bankinspektionen.

Bankinspektionens framställning

I skrivelsen framhåller bankinspektionen till en början, att bidraget till

kostnaderna för tillsynsmyndighetens organisation och verksamhet — vilket

bidrag enligt anvisning i årets statsverksproposition (bil. 9 s. 102) numera

i anslutning till bankinspektionens olika tillsynsfunktioner skall redovisas

för fyra olika fonder, benämnda banktillsynens fond, fondtillsynens

fond, jordbrukskassetillsynens fond och sparbankstillsynens fond

— med undantag av bidraget till fondtillsynens fond visat sig ej förslå till

täckande av vederbörande kostnader.

I fortsättningen belyser bankinspektionen närmare utvecklingen av det

finansiella läget. Beträffande orsakerna till försämringen av detta, främst

i vad avser affärsbankerna, uppger bankinspektionen att de utgifter, som

belastar banktillsynens fond, torde öka under nästkommande år på grund

av ökade pensionskostnader, löneklassuppflyttningar och stigande driftskostnader

även i övrigt. Vidare framhåller inspektionen att bankernas eget

kapital inte vuxit i sådan omfattning, att den till stor del automatiska

stegringen av utgifterna kompenserats genom automatiskt stegrade bidrag

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963

från bankerna. Enligt bankinspektionens beräkningar skulle t. o. m. en

höjning av bidragsprocenten till 0,03 %, således motsvarande maximal bidragsskyldighet

enligt banklagen, vara otillräcklig.

I detta läge har bankinspektionen undersökt möjligheten att åstadkomma

en ny metod för beräkning av affärsbankernas bidrag, vilken bättre

än den nuvarande låter bidraget följa utgiftsstegringen. Inspektionen har

därvid funnit anledning att pröva den metod, som gäller för kreditaktiebolagen

(tidigare hypoteksbolagen) och för sparbankerna. I stort sett innebär,

fortsätter inspektionen, beräkningsgrunderna för dessa kreditinstitut,

att bidraget beräknas på omslutningen, d. v. s. skuldsättningen. Härigenom

vinner man den uppenbara fördelen, att den successivt ökande omslutningen

ger ett likaledes successivt stigande bidrag som utan återkommande

höjningar av bidragsprocenten kan täcka de mer eller mindre automatiskt

ökande tillsynskostnaderna.

Ett annat skäl, som också motiverar en övergång till omslutningen såsom

beräkningsunderlag, sammanhänger, enligt vad bankinspektionen vidare

framhåller, med det förhållandet, att bankerna -—• i syfte att öka sitt

marginalkapital för att därigenom kunna öka inlåningen — under de senaste

åren upptagit förlagslån. Dessa kan under året väntas stiga till sammanlagt

271,5 miljoner kronor. Utställda förlagsbevis kan efter medgivande

av Kungl. Maj:t i viss utsträckning likställas med eget kapital i inlåningsrättshänseende.

Emellertid utgör förlagslån inte eget kapital i teknisk

bemärkelse. Oaktat förlagslånet sålunda möjliggör en större omslutning

och därmed en ökning av den bankvolym, som är föremål för offentlig

tillsyn, inverkar det således ej vid beräkning av kostnadsbidragets storlek.

Inspektionen anser därför, att förekomsten av förlagskapital bör inverka

på storleken av bidraget. Därigenom tillgodoses även rättvisekravet,

att samtliga banker bör i princip bidraga till tillsynskostnaderna på samma

villkor.

Bankinspektionen redovisar i fortsättningen en jämförelse mellan metoderna

att använda det egna kapitalet respektive omslutningen som beräkningsunderlag.

Jämförelsen ger vid handen att metoden att räkna på det

egna kapitalet kräver en ständigt stegrad uttagsprocent, om kostnaderna

skall täckas. Omslutningen däremot stiger, såsom tidigare nämnts, i samma

takt som kostnaderna. Det uttag, som fordrats för att täcka kostnaderna,

skulle, om kostnadsbidraget grundats på omslutningen, ha varit omkring

0,0019—0,0020 %. Jämförelsen visar emellertid också vissa skillnader

i fråga om den inbördes fördelningen mellan affärsbankerna av bidragsskyldighetens

storlek. I allmänhet är skillnaderna av mindre storleksordning.

Mera väsentliga ändringar relativt sett blir det dock för Stockholms

enskilda bank, vars bidragsskyldighet skulle nedgå med mer än 1/3,

och för Sveriges kreditbank, vars bidrag skulle öka med omkring 60 %.

Förklaringen härtill ligger i att den förstnämnda banken arbetar med ett

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963 15

förhållandevis stort eget kapital, medan den sistnämnda måste förstärka

sitt egna kapital med ett väsentligt förlagslcapital.

På grund av det anförda föreslår bankinspektionen, att bidraget skall

även för affärsbank beräknas på sammanlagda beloppet av det förvaltade

kapitalet, d. v. s. eget kapital och skulder, vid utgången av nästföregående

kalenderår. För att erhålla viss rörelsefrihet — den för de närmaste åren

erforderliga bidragsprocenten anses behöva fastställas till 0,0023 — torde

den övre gränsen för uttaget böra bestämmas till 0,003 %. Bestämmelserna

bör enligt inspektionens mening träda i kraft den 1 januari 1964.

Vad härefter angår sparbankstillsynen fastslår bankinspektionen till en

början, att den i sparbankslagen medgivna bidragsprocenten varit oförändrad

sedan år 1929. Som orsak till att detta varit möjligt trots ökade

omkostnader för sparbankstillsynen anger inspektionen grunden för bidragets

beräknande. Genom bl. a. den personella förstärkning, som skett

i samband med 1962 års riksdags beslut om sammanslagning av bank- och

fondinspektionen med sparbanksinspektionen, kommer emellertid kostnaderna

att ökas även för sparbankstillsynen, framhåller bankinspektionen.

Bankinspektionen redogör därefter för beräknade utgifter under den

närmaste framtiden och därav följande bidragsbehov, vilka föranlett utfärdande

av kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 390) varigenom bidragsprocenten

höjts till den maximalt medgivna. Inspektionen menar visserligen

att det aktuella procentuttaget (0,005 %), såvitt nu kan bedömas, torde

vara tillräckligt för att täcka kostnaderna för tillsynen och dessutom på

längre sikt medge viss nödvändig fondering av medel för ändamålet. Trots

detta är det enligt inspektionens mening måhända lämpligt att i detta sammanhang

öka den övre gränsen för uttaget enligt sparbankslagen. Därigenom

skulle man få rörelsefrihet för den händelse det blir nödvändigt att

ytterligare höja uttaget. Den föreslagna ändringen innebär en höjning av

bidragsmaximum från 0,005 % till 0,007 %.

Slutligen har bankinspektionen i sitt förslag till författningsändringar

hemställt om den ändringen i 162 § banklagen, att beteckningen för tillsynsmyndigheten

ändras från bank- och fondinspektionen till bankinspektionen.

Remissyttrandena

Såsom tidigare nämnts, har samtliga remissinstanser tillstyrkt de föreslagna

lagändringarna eller lämnat dem utan erinran.

Sveriges jordbrnkskasseförbund, som hemställt om ändring av principerna

för jordbrukskasserörelsens skyldighet att utge bidrag till tillsynskostnader,

har jämfört de tre olika modeller för beräkning av bidrag, som

representeras av de nuvarande bestämmelserna för bankaktiebolag, för

sparbanker och vissa andra kreditinstitut respektive för jordbrukskasse
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 186 år 1963

rörelsen. Förbundet har därvid funnit, att jordbrukskasserörelsen även

efter ett genomförande av inspektionens förslag får betala förhållandevis

betydligt mer än övriga kreditinstitut. Beräknat på jordbrukskasserörelsens

antagna omslutning vid slutet av år 1963 skulle sålunda rörelsens

bidrag med en bidragsprocent av 0,003 uppgå till 57 000 kronor och med

en bidragsprocent av 0,007 till 133 000 kronor mot det för rörelsen senast

fastställda bidragsbeloppet om 150 000 kronor. Förbundet ifrågasätter, om

detta förhållande är rimligt, och fortsätter.

Visserligen är antalet primära enheter större i jordbrukskasserörelsen

än bland sparbankerna, och den geografiska spridningen lika stor. Men

kasserörelsen har likvisst en enhetlig ledning, samma arbetsmetoder vid

och exakt samma av riksorganisationen fastställda instruktioner för alla

jordbrukskassor. Dessutom har jordbrukskasserörelsen en stor, central,

egen revisionsavdelning, vars arbete väsentligt underlättar inspektionens.

Detta har bl a tagit sig uttryck i en viss nedskärning av personalen på inspektionens

jordbrukskassebyrå. Förbundet vill också framhålla den skillnaden,

att avgiftsprocenten är maximerad genom lagbestämmelser för övriga

kreditinstitut, medan inga formella hinder föreligger för avsevärda

höjningar av jordbrukskasserörelsens avgifter. Förbundet vill föreslå, att

avgifterna för kasserörelsen lämpligen sättes i fast relation till rörelsens

egen omslutning efter den princip, som inspektionen föreslår för övriga

kreditinstitut, och ett maximibelopp för avgiftsprocenten anges i lag. Avgiftsprocentens

storlek borde rimligen ligga lägre än för sparbankerna, av

skäl som ovan anförts.

Departementschefen

Den offentliga tillsynen över affärsbanker, sparbanker, kreditaktiebolag

och jordbrukskasserörelsen samt fondkommissionärer och fondbörser utövas

av bankinspektionen. Kostnaderna för dess organisation och verksamhet

skall enligt de lagar, som gäller för de olika instituten, betalas av dessa

genom årliga bidrag. Grunderna för beräkningen av kostnadsbidragen är för

affärsbankerna, sparbankerna och kreditaktiebolagen angivna i respektive

lagar, medan lagen om jordbrukskasserörelsen lägger i Kungl. Maj :ts hand

att meddela föreskrifter i detta hänseende.

För de olika kreditinstituten gäller olika principer vid beräkningen av

bidragen. Sålunda skall affärsbanks bidrag fastställas till visst procenttal

— högst 0,03 — av bankens eget kapital. För sparbank och kreditaktiebolag

gäller en annan princip. Deras bidrag är nämligen satta i relation till institutens

omsättning. För sparbank fastställes sålunda bidraget till visst procenttal

— högst 0,005 — av de förvaltade medlen, medan för kreditaktiebolag

bidraget är bestämt till högst 0,003 % av sammanlagda beloppet

av bolagets egna fonder och skulder. Jordbrukskasserörelsens skyldighet

att betala bidrag till tillsynskostnaderna fastställes genom kungligt brev

varje år till visst belopp, som Sveriges jordbrukskasseförbund bestrider och

efter eget bestämmande fördelar mellan de anslutna centralkassorna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963 17

De bidrag, som sålunda inflyter från de olika grupperna av kreditinstitut,

redovisas i skilda fonder för bankinspektionens olika tillsynsfunktioner,

nämligen banktillsynens fond, jordbrukskassetillsynens fond, sparbankstillsynens

fond och fondtillsynens fond. Ur varje fond bestrides de

kostnader, som hänför sig till motsvarande tillsynsområde. Den totala tillsynskostnaden

fördelade sig under senaste budgetår med i runt tal 38 % på

tillsynen över affärsbanker och kreditaktiebolag, 10 % på tillsynen över

jordbrukskasserörelsen, 49 % på sparbankstillsynen och 3 % på fondtillsynen.

Bidragen till banktillsynens fond har visat sig otillräckliga för att täcka

de kostnader, som är förenade med tillsynen över affärsbankerna. Detta

beror främst på att den gällande principen för beräkning av affärsbankernas

bidrag inte medger samma följsamhet i förhållande till de växande tillsynskostnaderna,

som är möjlig i fråga om sparbankernas och kreditaktiebolagens

bidrag. Kostnadsutvecklingen för tillsynen över affärsbankerna

står nämligen i samband mera med omslutningens ökning hos bankerna än

med tillväxten av deras egna kapital. Detta har inte ökat i takt med omslutningen.

Bankinspektionen har därför föreslagit, att omslutningen skall

läggas till grund för beräkningen av kostnadsbidragen även från affärsbankerna.

En sådan ändring skulle medföra inte endast bättre följsamhet i förhållande

till kostnadsutvecklingen utan även större rättvisa vid fördelningen

av bidragsskyldigheten mellan de olika affärsbankerna.

Bankinspektionens förslag, som under remissbehandlingen tillstyrkts

eller lämnats utan erinran, är enligt min mening väl motiverat. Jag förordar

därför, att bidragsbestämmelserna i 159 § banklagen ändras i enlighet

med ^ ad inspektionen föreslagit. Den högsta medgivna bidragsprocenten

bör därvid fastställas till 0,003.

Såsom bankinspektionen föreslagit, bör lämpligen uttrycket bank- och

fondinspektionen i 162 § banklagen i detta sammanhang utbytas mot den

nuvarande beteckningen för tillsynsmyndigheten, d. v. s. bankinspektionen.

Samma ändring bör ske i 174 § banklagen.

Den i 84 § sparbankslagen fastställda högsta bidragsprocenten för sparbankerna

har på grund av den för dem tillämpade principen vid bidragens

bestämmande kunnat hållas oförändrad sedan år 1929, då sparbanksinspektionen

tillkom. Tillsynen över sparbankerna sammanfördes föregående

år med tillsynen över affärsbankerna till bankinspektionen. Därvid genomfördes

viss personell förstärkning av sparbankstillsynen. På grund

därav men även av andra skäl har kostnaderna för denna tillsyn ökat.

Kungl. Maj:t har numera utnyttjat den maximala bidragsskyldigheten enligt

sparbankslagen. För att bereda någon rörelsefrihet, om bidraget från

sparbankerna senare skulle behöva höjas, har bankinspektionen i detta

sammanhang föreslagit en höjning av maximiprocenten för sparbankernas

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963

kostnadsbidrag från 0,005 till 0,007. Även detta förslag, som lämnats utan

erinran under remissbehandlingen, vill jag biträda.

Sveriges jordbrukskasseförbund har i sitt remissyttrande över bankinspektionens

framställning föreslagit, att även bidragen från jordbrukskasserörelsen

skall genom bestämmelser i lag ställas i relation till rörelsens

egen omslutning med visst i lagen angivet maximum för avgiftsprocenten.

Det praktiska värdet av att för jordbrukskasserörelsens del reglera dessa

frågor i lag synes vara begränsat. Fortfarande torde nämligen bidraget från

hela kasserörelsen böra betalas av dess topporgan utan någon i lag föreskriven

fördelning av bidragsskyldigheten mellan de olika centralkassorna. Vidare

måste självfallet fortfarande den principen gälla, att varje kategori av

kreditinstitut skall svara för sin andel av kostnaderna för bankinspektionen,

vilket även med samma beräkningsgrund för kostnadsbidragen kräver

olika procenttal för de skilda institutens bidrag. Emellertid talar principiella

skäl för att såvitt möjligt likartade regler skall gälla beträffande alla

kreditinstituts bidragsskyldighet. Jag vill därför i enlighet med jordbrukskasseförbundets

hemställan förorda, att i lagen om jordbrukskasserörelsen

införes bestämmelser liknande bank- och sparbankslagarnas regler i ämnet.

För tillgodoseende av bankinspektionens bidragsbehov — inberäknat viss

marginal för täckning av eventuella framtida kostnadsökningar - - torde

avgiftsmaximum böra sättas vid 0,01 % av jordbrukskasserörelsens omslutning.

Bidragsskyldigheten för jordbrukskasserörelsens del är reglerad för budgetåret

1963/64. De nya bestämmelserna bör därför i denna del träda i

kraft den 1 juli 1964. Då kasserörelsens bidragsskyldighet redan är bestämd

för innevarande budgetår, skall rörelsens bidrag enligt de nya reglerna

första gången avse endast andra halvåret 1964. För affärsbanker och

sparbanker torde de nya avgiftsbestämmelserna böra gälla från och med

den 1 januari 1964.

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 32 och 84 lagen den 3 juni 1955

(nr il6) om sparbanker;

2) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse;

samt

3) lag angående ändrad lydelse av iO och 80 §§ lagen den 25 maj 1956

(nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963 19

Föriattningsförslagen torde som Bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över lagförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Monica Gustafson

1 Bilagan har här uteslutits. De vid propositionen fogade författningsförslagen är — bortsett

från vissa mindre jämkningar av teknisk art — likalydande med de i bilagan intagna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963

Utdrag ur protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 oktober

1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 24 september 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

6 september 1963, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag angående ändrad lydelse av 32 och 84 §§ lagen den

3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker, 2) lag angående ändring i lagen den

31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse och 3) lag angående ändrad lydelse

av 40 och 80 §§ lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsassessorn Göran Wahlgren.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1963

21

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i

statsrådet å Stockholms slott den 18 oktober 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes cärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 1 oktober

1963 avgivna utlåtande över de den 6 september 1963 till lagrådet

remitterade förslagen till

1) lag angående ändrad hjdelse av 32 och 84 §§ lagen den 3 juni 1955

(nr 416) om sparbanker;

2) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse;

samt

3) lag angående ändrad hjdelse av 40 och 80 §§ lagen den 25 maj 1956

(nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

Föredraganden hemställer att lagförslagen, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte efter några-mindre jämkningar av teknisk art genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Hummerhielm

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631015

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:350 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 32 och 84 §§ lagen den 3 juni 1955 a1 i texten