Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
1963-10-18 · 85 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 84 av 85 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1963:197, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
1
Nr 197
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den
18 oktober 1963.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); samt
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås — på grundval av en av 1961 års fastighetstaxeringsutredning
avgiven promemoria — vissa förenklingar i förfarandet
vid allmän fastighetstaxering. I främsta rummet innebär dessa, att det
nuvarande systemet med två nämnder i första instans på landet (beredningsnämnder
och fastighetstaxeringsnämnder) ersättes med en ennämndsorganisation
(fastighetstaxeringsnämnder) efter i huvudsak samma regler
som för närvarande gäller för städerna. De nya bestämmelserna är avsedda
att tillämpas första gången vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. Taxeringsperiodens
längd föreslås liksom hittills vara i princip fem år.
I propositionen har även upptagits viss av annan lagstiftning föranledd
ändring i kommunalskattelagen (skattefrihet för utryckningsbidrag till
värnpliktiga). 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 191
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 10 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 samt punkt 3 av anvisningarna till 8 §, punkt 5 av anvisningarna
till 10 § och punkt 6 av anvisningarna till 32 § nämnda lag1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
10 §
Vid taxering — ---redovisas, nämligen:
för jordbruksfastighet: för jordbruksfastighet:
för annan fastighet:
a) markvärde eller värdet avmarken
med bortseende från därå
befintliga träd och anläggningar;
b) byggnadsvärde eller —
— -— (särskilt maskinvärde); samt
c) parkvärde eller det värde,
som fastigheten äger utöver markvärdet
och byggnadsvärdet på grund
av därå befintliga träd, trädgårdsanläggningar
och dylikt.
(Se vidare anvisningarna)
för annan fastighet:
a) markvärde eller värdet av
marken, däri inbegripet värdet av
träd, trädgårdsanläggningar och dylikt;
b)
byggnadsvärde eller —
--(särskilt maskinvärde).
(Se vidare anvisningarna)
Anvisningar
till 8 §
3. Understundom äro---bilda taxeringsenhet.
Detta är---enhet (skogsblock).
Därest vid-------särskild förmån.
Vidare böra---------
Då kameral enhet eller genom laga
förrättning uppkommen del av dylik
enhet utgör del av taxeringsenhet,
kan ägare eller arrendator stundom
hava särskilt intresse att få officiellt
fastslaget, huru stort värde i
taxeringshänseende tillkommer den
kamerala enheten eller delen därav.
sig taxeras.
Då kameral enhet eller genom laga
förrättning uppkommen del av dylik
enhet utgör del av taxeringsenhet,
kan ägare eller arrendator stundom
hava särskilt intresse att få officiellt
fastslaget, huru stort värde i
taxeringshänseende tillkommer den
kamerala enheten eller delen därav.
1 Senaste lydelse av 10 § se 1951: 438, av punkt 3 av anvisningarna till 8 § se 1953: 400, av
punkt 5 av anvisningarna till 10 § se 1937: 518. och av punkt 6 av anvisningarna till 32 § sa 1962-
218.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse)
I följd härav skall det, om ägaren
eller arrendatorn sådant påfordrar,
angivas, huru stor del av taxeringsvärdet
och de i 10 § omförmälda särskilda
värden som kan anses belöpa
på den kamerala enheten eller delen
av densamma. Därvid märkes, att, i
samma mån som bebyggd jordbruksfastighet
är mera värd än obebyggd
sådan, ett större värde tillkommer
den del av taxeringsenheten, å vilken
åbyggnaderna äro belägna. Påfordran,
som nyss är nämnd, må det
år, varunder allmän fastighetstaxering
äger rum, ske hos beredningseller
fastighetstaxeringsnämnd samt
eljest hos taxeringsnämnd.
(Föreslagen lydelse)
I följd härav skall det, om ägaren
eller arrendatorn sådant påfordrar,
angivas, huru stor del av taxeringsvärdet
och de i 10 § omförmälda särskilda
värden som kan anses belöpa
på den kamerala enheten eller delen
av densamma. Därvid märkes, att, i
samma mån som bebyggd jordbruksfastighet
är mera värd än obebyggd
sådan, ett större värde tillkommer
den del av taxeringsenheten, å vilken
åbyggnaderna äro belägna. Påfordran,
som nyss är nämnd, må det år,
varunder allmän fastighetstaxering
äger rum, ske hos fastighetstaxeringsnämnd
samt eljest hos taxeringsnämnd.
till 10 §
5. Vid uppskattning ------
Är å annan fastighet mark och
byggnad i samme ägares hand, skall
byggnadsvärdet utföras med
det belopp, som utgör skillnaden
mellan fastighetens allmänna saluvärde
i dess helhet och markvärdet
jämte eventuellt parkvärde.
Enligt lagen —-------
Särskilt maskinvärde-----
Vanligen skall-------
Parkvärde förekommer endast
undantagsvis. 1 allmänhet lärer
å fastighet, som skall såsom annan
fastighet taxeras, mera sällan förekomma
växande träd eller anläggning,
som ej är att hänföra till byggnad,
av den betydenhet, att fastighetens
värde i allmänna marknaden
därigenom i någon väsentligare grad
påverkas. Men om å fastigheten finnes
trädbestånd eller till byggnad ej
hänförlig anläggning, exempelvis en
mera avsevärd trädgård eller park,
och denna förmån kan anses i avsevärd
mån inverka på fastighetens
allmänna saluvärde, bör värdet å sådan
förmån särskilt redovisas såsom
parkvärde.
— angivna förhållanden.
Är å annan fastighet mark och
byggnad i samme ägares hand, skall
byggnadsvärdet utföras med
det belopp, som utgör skillnaden
mellan fastighetens allmänna saluvärde
i dess helhet och markvärdet.
— såsom byggnad.
---— särskilt maskinvärde.
--särskilt maskinvärde.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
till 32 §
6. Värnpliktig för egen del tillkommande
naturaförmåner och det
under fredstjänstgöring utgående
penningsbidraget samt premie till
värnpliktig för genomgången fortsatt
befälsutbildning eller för jämlikt
27 § 1 mom. C värnpliktslagen
fullgjord repetitions övning skola icke
upptagas såsom skattepliktig intäkt.
Under fredstjänstgöring utgående
flygtillägg och sjötjänstbidrag utgöra
däremot skattepliktig intäkt. För
tid då krigsavlöningsreglementet är
tillämpligt skall för värnpliktig terminslön
icke räknas till skattepliktig
intäkt, dock att vid sjötjänstgöring
eller tjänstgöring i sjöreserv
skatteplikt föreligger för den del
av ter minslönen, som motsvarar sjötjänstbidrag,
i den mån densamma
överstiger terminslön för den värnpliktige
enligt 6 § krigsavlöningsreglementet.
Månadslön skall utgöra
skattepliktig intäkt.
6. Värnpliktig för egen del tillkommande
naturaförmåner och det
under fredstjänstgöring utgående
penningbidraget samt utbildningspremie,
tjänstgöringspremie och utryckningsbidrag
till värnpliktig skola
icke upptagas såsom skattepliktig
intäkt. Under fredstjänstgöring
utgående flygtillägg och sjötjänstbidrag
utgöra däremot skattepliktig
intäkt. För tid då krigsavlöningsreglementet
är tillämpligt skall för
värnpliktig terminslön icke räknas
till skattepliktig intäkt, dock att vid
sjötjänstgöring eller tjänstgöring i
sjöreserv skatteplikt föreligger för
den del av terminslönen, som motsvarar
sjötjänstbidrag, i den mån
densamma överstiger terminslön för
den värnpliktige enligt 6 § krigsavlöningsreglementet.
Månadslön skall
utgöra skattepliktig intäkt.
För annan----------6 § krigsavlöningsreglementet.
Den för---------deras bestridande.
Familjebidrag, vilket--------i fråga.
Vad ovan —-------- — med penningbidrag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964 och skall, såvitt angår punkt
6 av anvisningarna till 32 § tillämpas första gången vid 1964 års taxering.
Äldre bestämmelser i 10 §, punkt 3 av anvisningarna till 8 § och punkt 5
av anvisningarna till 10 § skola alltjämt tillämpas i fråga om särskild fastighetstaxering
år 1964.
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
5
Förslag
till
Förordning
om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas,
att 131 § 1 mom., 133, 135, 137, 138 och 142 §§, 143 § 1 mom., 144 § 1
och 3 mom., 145—154, 158 och 159 §§, 160 § 1 mom., 166 § 1 mom., 172 §
samt 173 § 1 och 3 mom. taxeringsförordningen den 23 november 1956
ävensom de närmast före 147, 158 och 172 §§ samma förordning intagna
rubrikerna skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
att 132 och 155—157 §§ samma förordning samt den närmast före 153 §
förordningen intagna rubriken skola upphöra att gälla,
samt att de i taxeringsförordningen, tredje avdelningen, intagna rubri
-
kerna VII (163—169 §§) och VIII (170
beteckningarna VI resp. VII.
(Nuvarande lydelse)
131
1 m o in. För allmän fastighetstaxering
skola i första instans finnas
å landet: beredning s
nämnder,
som uppgöra förslag
till taxering, och fastighet staxeringsnämnder,
som besluta
om taxering, samt
i städerna: fastighet s
taxeringsnämnder,
som
omedelbart verkställa taxering.
Beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas
verksamhetsområden
äro beredningsdistrikt
och fastighet staxeringsdistrikt.
Beredningsdistrikt skall utgöras
av kommun eller del av kommun.
Fastighetstaxeringsdistrikt å landet
skall göras så stort, som omständigheterna
lämpligen medgiva, och omfatta
flera beredningsdistrikt. Ett
beredningsdistrikt må ej uppdelas
mellan olika fastighetstaxeringsdistrikt.
Indelning i—--------
och 171 §§) skola erhalla nummer
-
(Föreslagen lydelse)
§
1 m o in. För allmän fastighetstaxering
skola i första instans finnas
fastighetstaxeringsnämnder.
Fastighetstaxeringsnämnds verksamhetsområde
är fastighetstaxeringsdistrikt.
Fastighetstaxeringsdistrikt skall
utgöras av kommun eller del av
kommun. När särskilda skäl äro
därtill, må dock två eller flera kommuner
sammanföras till ett fastighetstaxeringsdistrikt.
före taxeringsåret.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
133 §
1 m o in. Fastighetstaxeringsnämnd
består av ordförande samt
ytterligare å landet sex och i stad
fyra eller, i vissa nedan i denna paragraf
angivna fall, sex ledamöter.
Ordföranden och--
I övrigt inträda i nämnden:
å landet:
a) två av landstingskommunens
förvaltningsutskott valda ledamöter,
b) vederbörande beredningsnämndsordförande,
c) två av kommunalfullmäktige
valda ledamöter, av vilka minst en
skall vara ledamot i beredningsnamnd
inom vederbörande kommun,
och skola dessa ledamöter tjänstgöra,
de av landstingskommunens
förvaltningsutskott valda i hela taxeringsdistriktet,
beredningsnämndsordföranden
då fråga är om taxering
av fastighet inom hans beredningsdistrikt,
samt de av kommunalfullmäktige
valda, då fråga är om taxering
av fastighet inom kommun för
vilken de valts; samt
i stad:
tre, eller därest länsstyrelsen med
hänsyn till fastighetstaxeringsdistriktets
utsträckning eller andra
förhållanden så förordnat fem av
stadsfullmäktige valda ledamöter.
1 mom.1 Fastighetstaxeringsnämnd
består av ordförande samt
ytterligare fyra eller, i vissa nedan i
denna paragraf angivna fall, sex ledamöter,
i fastighetstaxeringsdistrilct.
I övrigt inträda i nämnden:
å landet:
a) en av landstingskommunens
förvaltningsutskott vald ledamot,
b) två av kommunalfullmäktige
valda ledamöter; samt
Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
jämte suppleanter, en
i stad:
tre av stadsfullmäktige valda ledamöter.
Därest med hänsyn till fastighetstaxeringsdistriktets
utsträckning eller
eljest så finnes påkallat, må länsstyrelsen
förordna, att på landet antalet
av landstingskommuns förvaltningsutskott
och av kommunalfullmäktige
valda ledamöter skall vara
två respektive tre samt att i stad
antalet av stadsfullmäktige valda ledamöter
skall vara fem.
Består f as tighetstaxe ringsdistrikt
av mer än en kommun, skall länsstyrelsen
bestämma hur många ledamöter
som skola väljas inom de olika
kommunerna.
Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
jämte suppleanter, en
1 Den föreslagna lydelsen av 133 § 1 mom, ersätter även bestämmelserna i nuvarande 132
mom. tredje stycket.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse)
för varje ledamot, skall förrättas senast
den 30 juni året näst före taxeringsåret.
Om utgången--— —----
2 m o m. Besvär över val av ledamöter
i fastighetstaxeringsnämnd
må anföras i den ordning, som i 13?
§ 2 mom. sägs. Vad i övrigt finnes
stadgat i samma moment skall hava
motsvarande tillämpning å här ifrågavarande
val.
(Föreslagen lydelse)
för varje ledamot, skall förrättas senast
den 30 juni året näst före taxeringsåret.
/ samband med valet må
av kommunalfullmäktige en av ledamöterna
utses att på kommunens bekostnad
deltaga uti de i 144 § 1 mom.
och 145 § omförmälda sammanträdena.
— de valda.
2 in o m.1 Besvär över val av ledamöter
och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd
må anföras hos
länsstyrelsen inom tre veckor efter
valets förrättande; och skall i övrigt
om vals överklagande i tillämpliga
delar gälla vad i kommunallagen år
stadgat angående besvär över beslut
av kommunens fullmäktige. Finner
länsstyrelsen efter besvär anledning
förordna om nytt val på grund därav
att vid valet icke i enlighet med vad
därom är stadgat i 172 §,'' jämförd
med 13 § 1 mom., olika grupper av
skattskyldiga blivit vederbörligen
företrädda, har länsstyrelsen att
meddela föreskrift, hur många ledamöter
för varje grupp som skola väljas.
överklagas det därefter företagna
valet och befinnes detsamma icke
böra fastställas, äger länsstyrelsen
utse ledamöter i nämnden.
Över länsstyrelsens beslut må klagan
icke föras.
135 §
1 mom. Länsstyrelsen förordnar
senast den 30 april året näst före
det år, då allmän fastighetstaxering
äger rum, erforderligt antal personer
inom länet, som genom sin
verksamhet kunna antagas besitta
sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering,
(fastighetstaxeringsombud)
att inom områden,
som länsstyrelsen bestämmer,
samordna arbetet i fastighetstaxerings
nämnderna. Fastighetstaxe
1
Den föreslagna lydelsen av 133 § 2 inom. ersätter även bestämmelserna i nuvarande 132 § 2
inom.
8
hungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
I län,---vattenkraftteknisk
sakkunskap.
Konsulenterna skola---— vid
taxeringen.
Konsulent äger, — — — i beslut.
137
Allmän fastighetsdeklaration skall
avlämnas senast den 15 september
året näst före det, då allmän fas-:
tighetstaxering skall äga rum, och
ingivas
antingen direkt till vederbörande
beredningsnämnds ordförande å landet
eller fastighetstaxeringsnämnds
ordförande i stad,
eller till länsstyrelsen eller till lokal
skattemyndighet eller landsfiskal
i det län där taxeringen skall äga
rum.
Har på-------därmed
ringsombuds verksamhetsområde
skall vara så stort, som omständigheterna
lämpligen medgiva, och omfatta
flera fastighetstaxeringsdistrikt.
Ett fastighetstaxeringsdistrikt
må ej uppdelas mellan olika fastighetstaxeringsombud.
Fastighetstaxeringsombud
må icke vara ledamot
av fastighetstaxering snämnd i länet.
Det åligger fastighetstaxeringsombud
att
a) för överläggningar angående
den förestående allmänna fastighetstaxeringen
kalla till sammanträde
enligt lbö §,
b) genom deltagande i sammanträden
i fastighetstaxeringsnämnderna
inom sitt verksamhetsområde
följa taxeringsarbetet, i erforderlig
utsträckning lämna råd för arbetets
bedrivande och även i övrigt verka
för en jämn och likformig taxering,
c) fortlöpande hålla taxeringsintcndenten
underrättad om arbetets
fortskridande.
2 mom. I län, —--vatten
kraftteknisk
sakkunskap.
Konsulenterna skola---vid
taxeringen.
Konsulent äger,----i beslut.
§
Allmän fastighetsdeklaration skall
avlämnas senast den 15 september
året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, och ingivas
till vederbörande fastighetstaxeringsnämnds
ordförande eller
till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet
eller landsfiskal i det
län där taxeringen skall äga rum.
avlämnas.
138 §
Har efter avlämnandet av allmän Har efter avlämnandet av allmän
fastighetsdeklaration men före taxe- fastighetsdeklaration men före taxe
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse)
ringsårets ingång fastighet eller del
därav övergått till ny ägare eller därmed
likställd innehavare, äro såväl
den förutvarande som den nye ägaren
eller innehavaren skyldiga att
inom tio dagar därefter härom göra
anmälan till vederbörande beredningsnämnds
ordförande å landet eller
fastighetstaxeringsnämnds ordförande
i stad eller till länsstyrelsen;
och bör i fall, då genom överlåtelse
fastighet blivit uppdelad, överlåtelsehandlingen
i huvudskrift eller bestyrkt
avskrift företes.
(''Föreslagen lydelse)
ringsårets ingång fastighet eller del
därav övergått till ny ägare eller
därmed likställd innehavare, äro
såväl den förutvarande som den nye
ägaren eller innehavaren skyldiga
att inom tio dagar därefter härom
göra anmälan till vederbörande fastighet
staxeringsnämnds ordförande
eller till länsstyrelsen; och bör i fall,
då genom överlåtelse fastighet blivit
uppdelad, överlåtelsehandlingen i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift
företes.
142 §
Anmaning må utfärdas av fastighetsprövningsnämnd,
prövningsnämnd,
taxeringsintendent, ordföranden
i beredningsnämnd eller fastighetstaxeringsnämnd
samt konsulent
för taxering av vattenfallsfastighet,
den sistnämnde dock icke i
vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklaration.
Vad i 34 § 4 mom. samt 52 § är
stadgat om anmaning skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande
anmaning som här avses. Bestämmelserna
i 53—55 §§ skola äga motsvarande
tillämpning i fråga om
ordförande i beredningsnämnd och
fastighetstaxeringsnämnd samt beträffande
taxeringsintendent, fastighetsprövningsnämnd,
prövningsnämnd
och länsstyrelse. 1
Anmaning må utfärdas av fastighet
sprövningsnämnd, prövnings
nämnd,
taxeringsintendent, ordföranden
i fastighetstaxeringsnämnd
samt konsulent för taxering av vatlenfallsfastighet,
den sistnämnde
dock icke i vad avser avgivande av
allmän fastighetsdeklaration.
Vad i 34 § 4 mom. samt 52 § är
stadgat om anmaning skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande
anmaning som här avses. Bestämmelserna
i 53—55 §§ skola äga motsvarande
tillämpning i fråga om ordförande
i fastighetstaxeringsnämnd
samt beträffande taxeringsintendent,
fastighetsprövningsnämnd, prövningsnämnd
och länsstyrelse.
143 §
1 mom. Angående skyldighet
för dels statens skogsforskningsinstitut
att före allmän fastighetstaxering
fastställa centrala skogstaxeringsanvisningar
samt till länsstyrelserna
avlämna arealuppgifter
in. in. dels ock för skogsstyrelsen
att före sådan taxering till länsstyrelserna
lämna uppgifter rörande
virkespriser in. m. stadgas i skogsvärderingsinstruktionen.
Det åligger —--------i
1 in o in. Angående skyldighet
för dels skogshögskolan att före allmän
fastighetstaxering fastställa
centrala skogstaxeringsanvisningar
samt till länsstyrelserna avlämna
arealuppgifter in. in. dels ock för
skogsstyrelsen att före sådan taxering
till länsstyrelserna lämna uppgifter
rörande virkespriser in. in.
stadgas i skogsvärderingsinstruktionen.
skogsvärderingsinstruktionen.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 in o m. Senast den 20 augusti
året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, skola efter
kallelse av länsstyrelsen ordförandena
i beredningsnämnderna och
fastighetstaxeringsnämnderna å länets
landsbygd ävensom de beredningsnämndsledamöter,
som därtill
utsetts enligt 132 § 1 mom., samt
de fas tighet staxerings nämndsledamöter,
vilka enligt 133 § 1 mom. utsetts
av landstingskommunens förvaltningsutskott,
sammanträda inför
landskamreraren å en eller flera
lämpliga orter för förberedande
överläggningar rörande tillämpningen
av de allmänna grunderna vid
den förestående allmänna fastighetstaxeringen;
och äger länsstyrelsen
till dessa sammanträden kalla jämväl
andra personer, vilka på grund
av sin verksamhet eller eljest kunna
antagas äga sakkunskap rörande
fastighetsvärdena inom länet eller
delar därav eller ock särskilt rörande
värdering av skogsmark och skog.
Vid sådant----------
För sådana---------
3 m o m. Landskamreraren har
att upprätta och senast den 25
augusti året näst före taxeringsåret
till riksskattenämnden insända förslag
till anvisningar för fastighetstaxeringen
inom länet, däri inbegripet
lokala skogstaxeringsanvisningar.
Riksskattenämnden skall senast
den 15 september året näst före taxeringsåret
till landskamreraren återställa
förslaget jämte de erinringar
mot detsamma, som nämnden funnit
anledning framställa. Landskamreraren
har att förelägga fastighetsprövningsnämnden
omförmälda förslag
och erinringar. Fastighetsprövningsnämnden
skall på grundval av
nämnda handlingar fastställa lokala
skogstaxeringsanvisningar och övriga
anvisningar till ledning för fas
-
§
1 m o in. Senast den 15 augusti
året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, skola efter
kallelse av länsstyrelsen ordförandena
i fastighetstaxeringsnämnderna
å länets landsbygd, de ledamöter
i fastighetstaxeringsnämnd,
som av kommunalfullmäktige därtill
utsetts enligt 133 § 1 mom. sista
stycket, de ledamöter i sådan nämnd,
som utsetts av landstingskommunens
förvaltningsutskott, ävensom
fastighetstaxeringsombuden sammanträda
inför landskamreraren å
eu eller flera lämpliga orter för förberedande
överläggningar rörande
tillämpningen av de allmänna grunderna
vid den förestående allmänna
fastighetstaxeringen; och äger länsstyrelsen
till dessa sammanträden
kalla jämväl andra personer, vilka på
grund av sin verksamhet eller eljest
kunna antagas äga sakkunskap rörande
fastighetsvärdena inom länet
eller delar därav eller ock särskilt
rörande värdering av skogsmark och
skog.
därefter lämpas.
- för taxeringen.
3 m o in. Landskamreraren har
att upprätta och senast den 20
augusti året näst före taxeringsåret
till riksskattenämnden insända förslag
till anvisningar för fastighetstaxeringen
inom länet, däri inbegripet
lokala skogstaxeringsanvisningar.
Riksskattenämnden skall senast
den 15 september året näst före taxeringsåret
till landskamreraren återställa
förslaget jämte de erinringar
mot detsamma, som nämnden funnit
anledning framställa. Landskamreraren
har att förelägga fastighetsprövningsnämnden
omförmälda förslag
och erinringar. Fastighetsprövningsnämnden
skall på grundval av
nämnda handlingar fastställa lokala
skogstaxeringsanvisningar och övriga
anvisningar till ledning för fas
-
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
tighetstaxeringen, vilka senast den
30 september året näst före taxeringsåret
skola tillställas ordförandena
i beredningsnämnderna och
fastighetstaxeringsnämnderna samt
samtidigt översändas till riksskattenämnden.
tighetstaxeringen, vilka senast den
30 september året näst före taxeringsåret
skola tillställas ordförandena
i fastighetstaxeringsnämnderna
och fastighetstaxering sombuden
samt samtidigt översändas till riksskattenämnden.
145
Sedan de av fastighetsprövningsnämnden
fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna
och övriga
anvisningar för fastighetstaxeringen
kommit ordförandena i beredningsnämnderna
och fastighetstaxeringsnämnderna
tillhanda och innan beredningsnämnderna
börja det egentliga
arbetet, skall å landet ordföranden
i fastighetstaxeringsnämnden,
efter samråd med taxeringsintendenten
i länet angående tid och
plats, sammankalla de av länsstyrelsen
och landstingskommunens
förvaltningsutskott utsedda ledamöterna
i fastighetstaxeringsnämnden
ävensom samtliga ordförande i de
till fastighetstaxeringsdistriktet hörande
beredningsnämnderna till
överläggningar rörande det förestående
taxeringsarbetet. Vid överläggningarna
bör uppmärksamhet ägnas
åt åtgärder för befordrande av likformig
taxering inom fastighetstaxeringsdistriktets
olika delar samt åt
spörsmål, som kunna förväntas vålla
beredningsnämnderna svårigheter.
146
1 in o in. Sedan länsstyrelsen ombesörjt,
dels att de vid närmast föregående
allmänna fastighetstaxering
tillgängliga jordregisterutdragen blivit
fullständigade med de anteckningar,
som efter utdragens upprättande
tillkommit i jordregistret, dels
atl utdrag verkställts av jordregistret
i de delar, som upplagts under
1 Deti föreslagna lydelsen av 145 § ersälter
första stycket och 155 § 2 inom.
§l
Sedan de av fastighetsprövningsnämnden
fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna
och övriga
anvisningar för fastighetstaxeringen
kommit fastighets taxerings ombudet
och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna
tillhanda och innan
nämnderna börja det egentliga
arbetet skall fastighetstaxeringsombudet,
efter samråd med taxeringsintendenten
i länet angående
tid och plats, sammankalla ordförandena
och de av länsstyrelsen
och landstingskommunens förvaltningsutskott
utsedda ledamöterna i
fastighetstaxeringsnämnderna inom
sitt verksamhetsområde ävensom de
ledamöter i dessa fastighetstaxeringsnämnder,
som enligt 133 § 1 mom.
sista stycket utsetts att deltaga i sådant
sammanträde, till överläggningar
rörande det förestående taxeringsarbetet.
Vid överläggningarna
bör uppmärksamhet ägnas åt åtgärder
för befordrande av likformig
taxering samt åt spörsmål, som kunna
förväntas vålla fastighetstaxeringsnämnderna
svårigheter.
§
1 in o m. Sedan länsstyrelsen ombesörjt,
dels att de vid närmast föregående
allmänna fastighetstaxering
tillgängliga jordregisterutdragen
blivit fullständigade med de anteckningar,
som efter utdragens upprättande
tillkommit i jordregistret,
dels atl utdrag verkställts av jordregistret
i de delar, som upplagts un
även
bestämmelserna i nuvarande 154 § 2 mom.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse)
samma tidrymd, skall länsstyrelsen
senast den 15 september året näst
före taxeringsåret till ordföranden i
vederbörande beredningsnämnd
översända omförmälda utdrag ävensom
de vid närmast föregående allmänna
fastighetstaxering och därefter
avgivna, hos länsstyrelsen förvarade
fastighetsdeklarationer och
andra uppgifter rörande fastigheter
inom beredningsdistriktet.
1 den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer
skall beredningsnämndens
ordförande därjämte erhålla tillgång
till de vid närmast föregående allmänna
fastighetstaxering upprättade
fastighetslängderna, såvitt beredningsdistriktet
angår.
2 m o in. Samtidigt med översändande
av de av fastighetsprövningsnämnden
fastställda lokala skogstaxering
sanvisningarna och övriga
anvisningar för taxeringen på sätt i
14i § 3 mom. sägs har länsstyrelsen
att till ordföranden i den beredningsnämnd
å landet eller fastighetstaxeringsnämnd
i stad, som i varje särskilt
fall vederbör, översända de i
139 § omförmälda uppgifterna.
(Föreslagen lydelse)
der samma tidrymd, skall länsstyrelsen
senast den 15 september året
näst före taxeringsåret till ordföranden
i vederbörande fastighetstaxeringsnämnd
översända omförmälda
utdrag ävensom de vid närmast föregående
allmänna fastighetstaxering
och därefter avgivna, hos länsstyrelsen
förvarade fastighetsdeklårationer
och andra uppgifter rörande fastigheter
inom fastighetstaxeringsdistriktet.
1 den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer,
skall fastighetstaxeringsnämndens
ordförande därjämte erhålla
tillgång till de vid närmast föregående
allmänna fastighetstaxering
upprättade fastighetslängderna,
såvitt fastighetstaxeringsdistriktet
angår.
2 mom. Länsstyrelsen skall senast
den 30 september året näst före
taxeringsåret till ordföranden i
vederbörande fastighetstaxeringsnämnd
översända de i 139 § omförmälda
uppgifterna.
IV. Om beredningsnämndernas TV. Om fastighetstaxerings
verksamhet
nämndernas verksamhet
147
Beredningsnämndens ordförande Fastighetstaxeringsnämndens ordåligger
huvudsakligen: förande åligger huvudsakligen:
1) att tillhandahålla — -------—- i besvärsmål.
Vid fullgörande--—------kan anvisas.
148 §
1 m o in. Beredningsnämndens 1 in o in.1 2 Fastighetstaxeringssammanträden
hållas å tid och plats, nämndens sammanträden hållas å
1 Den föreslagna lydelsen av 147 § ersätter även bestämmelserna i nuvarande 153 § första och
tredje styckena.
2 Den föreslagna lydelsen av 148 § 1 mom. ersätter även bestämmelserna i nuvarande 153 §
andra stycket, 154 § 1 mom. första och andra styckena samt 155 § första och andra styckena.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse)
som ordföranden bestämmer efter
samråd med ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.
Möter för ledamot
hinder att tillstädeskomma,
skall han i sitt ställe kalla sin suppleant
och tillika härom underrätta
ordföranden i beredningsnämnden.
Vid sammanträde-------
2 m o in. Sammanträde med beredningsnämnd
skall hållas inom
slutna dörrar. Ägare eller därmed
likställd innehavare av fastighet är
dock berättigad att företräda inför
beredningsnämnd för att meddela
upplysningar till ledning vid taxering
av fastigheten.
3 in o m. Taxeringsintendenten i
länet eller av honom beordrad tjänsteman
äger närvara vid sammanträde
med beredningsnämnd till fullgörande
av vad honom åligger enligt
172 §, jämförd med 59 §.
Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
äger närvara vid sådant sammanträde
och därunder deltaga i
överläggningen men ej i besluten.
(Föreslagen lydelse)
tid och plats, som ordföranden bestämmer.
Det åligger honom att i
god tid underrätta länsstyrelsen och
vederbörande fastighetstaxerings ombud
om utsatt tid och plats för
sammanträde. Möter för ledamot
hinder att tillstädeskomma, skall
han i sitt ställe kalla sin suppleant
och tillika härom underrätta ordföranden
i nämnden.
--utsedda ledamöter.
2 m o in.1 Sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd
skall hållas
inom slutna dörrar. Ägare eller därmed
likställd innehavare av fastighet
är dock berättigad att företräda
inför nämnden för att meddela upplysningar
till ledning vid taxering av
fastigheten.
3 in o in.2 Taxeringsintendenten i
länet eller av honom beordrad tjänsteman
äger närvara vid sammanträde
med fastighetstaxeringsnämnd
till fullgörande av vad honom åligger
enligt 172 §, jämförd med 59 §.
Fastighetstaxeringsombud äger
närvara vid sådant sammanträde och
därunder deltaga i överläggningen
men ej i besluten.
149 §
Vid beredningsnämndens första
sammanträde skall ordföranden, innan
taxeringsarbetet tager sin början,
avgiva noggrann redogörelse ej
mindre rörande av fastighetsprövningsnämnden
fastställda enhetsvärden
och övriga värderingsgrunder,
såvitt distriktet berör, än även rörande
de köp av jordbruksfastighet
inom distriktet, som förekommit under
tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering,
samt de slutsatser
beträffande fastigheternas allmänna
saluvärde i orten, som enligt ordförandens
mening kunna dragas av de
Vid fastighets taxerings nämndens
första sammanträde skall ordföranden,
innan taxeringsarbetet tager sin
början, avgiva noggrann redogörelse
ej mindre rörande av fastighetsprövningsnämnden
fastställda enhetsvärden
och övriga värderingsgrunder,
såvitt distriktet berör, än även rörande
de köp av jordbruksfastighet
inom distriktet, som förekommit under
tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering,
samt de slutsatser
beträffande fastigheternas allmänna
saluvärde i orten, som enligt ordförandens
mening kunna dragas av
1 Den föreslagna lydelsen av 148 § 2 mom. ersätter även bestämmelserna i nuvarande 154 § 1
mom. tredje och fjärde styckena samt 155 § 1 mom. tredje och fjärde styckena.
2 Den föreslagna lydelsen av 148 § 3 mom. ersätter även bestämmelser i nuvarande 154 § 1
inom. fjärde stycket och 155 § 1 mom. fjärde stycket.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse)
vid dessa köp tillämpade priser. Finnas
inom distriktet fastigheter med
skog, bör i redogörelsen tillika lämnas
upplysning rörande det virkesförråd,
som i medeltal per hektar
finnes inom länet eller vederbörlig
del därav, och dess fördelning på
trädslagsklasser och förrådsgrupper
samt, i förekommande fall, trädslag
ävensom rörande innehållet i övrigt
av de lokala skogstaxeringsanvisningarna.
(Föreslagen lydelse)
de vid dessa köp tillämpade priser.
Finnas inom distriktet fastigheter
med skog, bör i redogörelsen tillika
lämnas upplysning rörande det virkesförråd,
som i medeltal per hektar
finnes inom länet eller vederbörlig
del därav, och dess fördelning på
trädslagsklasser och förrådsgrupper
samt, i förekommande fall, trädslag
ävensom rörande innehållet i övrigt
av de lokala skogstaxeringsanvisningarna.
150
1 in o m. Beredningsnämnden har
att föreslå värden för fastigheterna
i distriktet.
2 mom. Beredningsnämndens
förslag till taxering skola upptagas
i taxeringslängd (fastighet slängd).
Närmare föreskrifter angående
längdens förande meddelas
av Kungl. Maj :t. Fastighetslängden
underskrives av beredningsnämndens
ordförande och de ledamöter,
som utsetts att justera nämndens
protokoll.
3 mom. De av beredningsnämnden
följda grunderna för taxeringen,
såvitt angår jordbruksfastighet, skola
för varje fastighet upptagas i en
särskild längd enligt fastställt formulär.
Denna längd skall med lämpliga
mellanrum under beredningsarbetet
framläggas för nämnden,
som i händelse av ojämnhet i taxeringen
har att verkställa erforderlig
jämkning. Då nämndens förslag till
taxering föreligger färdigt, skall
längden i justerat skick fogas vid
protokollet. Senast den 20 december
skall ordföranden översända sam- 1
1 Den föreslagna lydelsen av 150 § ersätter
andra stycket samt 155 § 3 mom. första och tre
1 mom. Fastighetstaxeringsnämnden
skall preliminärt åsätta
fastigheterna i distriktet taxeringsvärden
och, sedan ägare eller därmed
likställd innehavare av skattepliktig
fastighet beretts tillfälle inkomma
med erinringar, slutligt fastställa
taxeringsvärdena.
2 mom. Fastighetstaxeringsnämndens
preliminära beslut till
taxering skola upptagas i taxeringslängd
(f a s t i g h e t s 1 än g d). Närmare
föreskrifter angående längdens
förande meddelas av Kungl. Maj :t.
3 m o m. De av fastighetstaxeringsnämnden
följda grunderna för
taxeringen, såvitt angår jordbruksfastighet,
skola för varje fastighet
upptagas i en särskild längd enligt
fastställt formulär (kontrolllängd).
Denna längd skall med
lämpliga mellanrum under arbetet
framläggas för nämnden, som i händelse
av ojämnhet i taxeringen har
att verkställa erforderlig jämkning.
Längden skall i justerat skick fogas
vid protokollet. Senast den 5 februari
under taxeringsåret skall ordföranden
översända sammandrag av
även bestämmelserna i nuvarande 154 § 2 mom.
äje styckena.
15
Knngl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
mandrag av längden till landskani- längden till landskamreraren i läreraren
i länet. net. Det ankommer på denne att,
efter därav tagen del, inom fem dagar
till finansdepartementet insända
de inkomna sammandragen.
151
Vad i 62 och 64 §§ är stadgat om
jäv och omröstning i taxeringsnämnd
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande beredning snämnd.
Beslut må icke fattas av beredningsnämnd,
såvida icke ordföranden
och minst två ledamöter äro tillstädes.
Dock skall den omständigheten,
att ledamot av nämnden har
att avträda vid behandling av viss
taxering, icke utgöra hinder mot att
beslut fattas rörande ifrågavarande
taxering.
Ordföranden har att i fastighetslängden
angiva det värde, han ansett
böra föreslås, i de fall, då beredningsnämndens
beslut utfallit på annat
sätt.
Annan ledamot i beredningsnämnd,
som deltagit i nämndens
beslut, äger anföra reservation mot
beslutet. Reservation skall anmälas
innan sammanträdet avslutas samt,
om den närmare utvecklas, avfattas
skriftligen och avgivas sist vid justeringen
av protokollet.
Av nämnden--------
§x
Vad i 62 och 64 §§ är stadgat om
jäv och omröstning i taxeringsnämnd
skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande fastighetstaxcringsnämnd.
Beslut må icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd
å landet, såvida icke
ordföranden samt en av landstingskommunens
förvaltningsutskott vald
och en kommunvald ledamot äro
tillstädes, samt av fastighetstaxeringsnämnd
i stad, såvida icke ordföranden
och minst två ledamöter
äro tillstädes. Dock skall den omständigheten,
att ledamot av nämnden
har att avträda vid behandling
av viss taxering, icke utgöra hinder
mot att beslut fattas rörande ifrågavarande
taxering.
Ordföranden bär att i fastighetsIängden
angiva det värde, han ansett
böra föreslås, i de fall, då fastighetstaxeringsnämndens
beslut utfallit på
annat sätt.
Annan ledamot, som deltagit i
nämndens beslut, äger anföra reservation
mot beslutet. Reservation skall
anmälas innan sammanträdet avslutas
samt, om den närmare utvecklas,
avfattas skriftligen och avgivas
sist vid justeringen av protokollet.
till protokollet.
152 §2
Fastighet staxeringsnämndens arbete
bär taga sin början senast den
5 oktober året näst före taxeringsåret,
dock att vad nu sagts icke här
avseende å Stockholm. Arbetet skall
1 Den föreslagna lydelsen av 151 § ersätter även bestämmelserna i nuvarande 156 §.
a Den föreslagna lydelsen i 152 § ersätter även bestämmelser i nuvarande 155 § 3 mom. första
stycket och 157 § 1 mom.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse)
Beredningsnämndens förslag skall
föreligga färdigt senast den 10 december
året näst före taxeringsåret.
Beredningsnämndens ordförande
skall senast den 15 i nämnda månad
med allmänna posten tillsända sådan
ägare eller därmed likställd innehavare
av skattepliktig fastighet,
vilkens namn och postadress äro för
ordföranden kända, underrättelse
om det för fastigheten föreslagna
taxeringsvärdet. Underrättelse som
nu sagts skall även innehålla upplysning,
att ägaren eller innehavaren
av fastigheten äger senast den 5 påföljande
januari till beredningsnämndens
ordförande avgiva skriftliga
erinringar mot förslaget.
Beredningsnämndens förslag skall
under tio dagar viss angiven tid på
dagen hållas tillgängligt inom kommunen
hos beredningsnämndens
ordförande eller någon dess ledamot,
med rätt för ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet inom
distriktet att på sätt och inom tid,
som i nästföregående stycke stadgas,
avgiva erinringar mot förslaget,
åliggande det ordföranden att sådant
i vederbörlig ordning kungöra.
Därest erinran mot förslaget avgivits
eller känt blivit, att beträffan- 1
(Föreslagen lydelse)
vara avslutat i länen senast den 25
mars och i Stockholm senast den 15
juni under taxeringsåret.
Fastighetstaxeringsnämndens preliminära
beslut om taxeringsvärden
skall föreligga färdigt senast den 25
januari under taxeringsåret.
Fastighetstaxeringsnämndens ordförande
skall senast den 31 sistnämnda
månad med allmänna posten
tillsända ägare eller därmed likställd
innehavare av skattepliktig
fastighet underrättelse om det för
fastigheten preliminärt upptagna
taxeringsvärdet. Underrättelsen
skall även innehålla upplysning, att
ägaren eller innehavaren av fastigheten
äger senast den 25 påföljande
februari till fastighetstaxeringsnämndens
ordförande avgiva skriftliga
erinringar mot förslaget ävensom
att särskild underrättelse om
det slutliga beslutet icke kommer att
utsändas, därest erinringar icke avgivas
eller det preliminärt upptagna
taxeringsvärdet oförändrat fastställes.
Därjämte skall underrättelsen innehålla
upplysning om vad som skall
iakttagas vid anförande av besvär
över fastighetstaxeringsnämndens
beslut rörande taxeringen.
Sedan fastighetstaxeringsnämnden
preliminärt åsatt fastigheterna
i distriktet taxeringsvärden, skall
fastighetslängden under tio dagar
viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig
inom kommunen å lämplig
kommunal expedition, med rätt för
ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet inom distriktet att
på sätt och inom tid, som i nästföregående
stycke stadgas, avgiva erinringar,
åliggande det ordföranden
att sådant i vederbörlig ordning
kungöra.
153
Sedan tiden för avgivande av erinringar
tilländagått, skall fastig
-
1 Den föreslagna lydelsen av 153 § ersätter bestämmelser i nuvarande 150 § 2 mom., 152 §
fjärde stycket, 154 § 3 mom. samt 155 § 3 mom. första och tredje styckena.
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse)
de i fastighetslängden uppförd fastighet
före årsskiftet inträffat sådan
omständighet, som föranleder, att
fastigheten skall uppdelas i flera
taxeringsenheter, skall ordföranden
senast den 20 januari hålla sammanträde
med beredningsnämnden, som
har att yttra sig över inkommen erinran
samt i förekommande fall avgiva
nytt förslag till taxering. Dylika
yttranden och förslag upptagas i protokollet.
Senast den 25 januari skall beredningsnämndens
ordförande till
ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden
överlämna de upprättade
fastighetslängderna, behörigen summerade,
ävensom nämndens protokoll,
de deklarationer och andra
skriftliga uppgifter och upplysningar,
som avlämnats till ledning vid
taxeringen, samt de enligt 146 § beredningsnämndens
ordförande tillhandakomna
handlingarna.
V. Om fastighetstaxeringsnämndernas
verksamhet
153 §
Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
å landet skall huvudsakligen
1) för vinnande av jämnhet och
likformighet i taxeringen följa arbetet
i beredningsnämnderna inom
fastighetstaxeringsdistriktet samt i
erforderlig utsträckning lämna anvisningar
för arbetets bedrivande,
2) före fastighetstaxeringsnämndcns
sammanträde granska de från
beredningsnämndernas ordförande
inkomna längderna och övriga handlingar
och därvid särskilt undersöka,
huru beredningsnämnderna tillämpat
de enhetsvärden och de värderingsgrunder
i övrigt, som av fastighets
prövnings nämnden fastställts, 1 2
(Föreslagen lydelse)
hetstaxeringsnämnden sammanträda
för att slutligt besluta om taxeringarna.
Därest erinran avgivits eller
känt blivit, att beträffande i fastighetslängden
uppförd fastighet inträffat
sådan omständighet, som bär
föranleda, att fastigheten skall uppdelas
i flera taxeringsenheter eller
eljest anledning förekommit att
åsätta annat taxeringsvärde än längden
utvisar, skall ordföranden närmare
redogöra härför och nämnden
särskilt besluta härom.
Nämndens beslut skola, där de
skilja sig från de preliminära besluten,
antecknas i fastighetslängderna.
Fastighetslängden underskrives,
sedan taxeringarna slutligt fastställts,
av fastighetstaxering snämndens
ordförande och de ledamöter,
som utsetts att justera nämndens
protokoll.
154 §
1 m o m.1 Har ägare eller därmed
likställd innehavare av fastighet
avgivit erinringar mot preliminärt
åsatt taxeringsvärde eller har
fas tighets taxeringsnämnden, utan
att erinringar avgivits, beslutat åsätta
fastighet annat taxeringsvärde än
som preliminärt upptagits eller eljest
frångått det preliminära beslutet,
skall fastighetstaxeringsnämndens
ordförande tillsända ägaren eller
innehavaren underrättelse om
det taxeringsvärde, som av fastighetstaxeringsnämnden
slutligt beslutats.
Underrättelsen skall innehålla
upplysning om vad som skall
iakttagas vid anförande av besvär
1 Den föreslagna lydelsen av 154 § 1 mom. ersätter bestämmelser i nuvarande 155 § 3 mom.
andra stycket och 157 § 2 mom.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1063. 1 samt. Nr 107
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse)
ävensom huru beredningsnämndernas
uppskattning av virkesförrådet
och dess fördelning på trädslagsklasser
och förrådsgrupper samt, i förekommande
fall, trädslag överensstämmer
med uppgifterna härom i
de för taxeringen fastställda lokala
skogstaxeringsanvisningarna,
3) vidtaga åtgärder för införskaffande
av de uppgifter och upplysningar,
som ytterligare må finnas erforderliga
för taxeringen,
4) kalla fastighetstaxering snämndens
ledamöter till sammanträden
och om utsatt tid och ställe härför i
god tid underrätta länsstyrelsen,
5) leda nämndens arbete och vid
sammanträdena föra ordet,
6) ombesörja förandet av nämndens
protokoll och längder samt
övriga göromål av expeditionell art,
ävensom
7) avgiva yttranden i besvärsmål.
Ordförande i fastighetstaxerings
nämncl
i stad har enahanda åligganden
som i 147 § stadgas för ordförande
i beredningsnämnd. Det
åligger honom att i god tid underrätta
länsstyrelsen om utsatt tid och
plats för fastighetstaxeringsnämndens
sammanträden.
Vid fullgörande av honom åliggande
uppgifter må ordförande i
fastighet staxering snämnd åtnjuta
biträde av personal, som för sådant
ändamål kan anvisas.
(Föreslagen lydelse)
över fastighetstaxeringsnämndens
beslut.
2 mom.1 Senast den 31 mars eller
vad angår Stockholm den 21 juni
skall fastighetstaxeringsnämndens
ordförande till länsstyrelsen insända
fastighetsdeklarationerna och övriga
handlingar ävensom fastighetstaxeringsnämndens
protokoll. Fastighetslängderna
skola avlämnas å
den tid och i den ordning, Kungl.
Maj:t föreskriver.
3 m o m.2 Fastighetslängderna
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift,
skola vara att tillgå för landskamreraren,
taxering sintendent och fastighetsprövningsnämnden
samt i den
ordning, Kungl. Maj:t föreskriver,
utom vad angår Stockholm, offentligen
framläggas inom vederbörande
kommun under minst 14 dagar före
den 15 maj under taxeringsåret.
154 §
1 mom. Sammanträden med
fastighetstaxeringsnämnd å landet
hållas å tid och plats, som ordföranden
bestämmer. Möter för ledamot
hinder att tillstädeskomma, skall
han i sitt ställe kalla för honom utsedd
suppleant och tillika härom
underrätta ordföranden. Föredragande
i nämnden är vederbörande
beredningsnämnds ordförande be
1
Den föreslagna lydelsen av 154 § 2 mom. ersätter bestämmelserna i nuvarande 157 § 3 mom
2 Den föreslagna lydelsen av 154 § 3 mom. ersätter bestämmelserna i nuvarande 157 § 4 mom
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
träffande de fastigheter, som tillhöra
höns beredningsdistrikt.
Vid sammanträdena föres protokoll
i erforderlig omfattning. Protokollet
justeras av två av nämnden
utsedda ledamöter.
Sammanträde med nämnden skall
hållas inom slutna dörrar.
Angående rätt för ägare eller därmed
likställd innehavare av fastighet
att företräda inför nämnden
samt om befogenhet för taxeringsintendenten
i länet eller av honom
beordrad tjänsteman att närvara vid
sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd
å landet skola bestämmelserna
i U8 § 2 och 3 mom. äga
motsvarande tillämpning.
2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd
å landet börjar det
egentliga arbetet, skall ordföranden,
efter samråd med taxeringsintendenten
i länet angående tid och
plats, kalla de av länsstyrelsen och
landstingskommunens förvaltningsutskott
utsedda ledamöterna ävensom
samtliga ordförande i beredning
snämnder na i de till fastighetstaxering
sdistriktet hörande beredningsdistrikten
till ett förberedande
sammanträde. Vid detta har ordföranden,
med erforderligt biträde av
berednings nämndernas ordförande,
att avgiva noggrann redogörelse för
de värderingsgrunder, efter vilka
varje beredningsnämnd upprättat
sitt förslag, ävensom för sin egen
mening, huruvida och i vad mån
dessa värderingsgrunder kunna anses
överensstämma med av fastighets
prövnings nämnden fastställda
enhetsvärden och anvisningar i övrigt
eller eljest med de priser, som
erhållits vid fastighetsförsäljningar
i orten. På grundval av dessa redogörelser
skola de vid sammanträdet
närvarande taga under övervägande
och för anteckning till protokollet
uttala sin mening, vilka allmänna
jämkningar av beredningsnämnder
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse)
nas förslag finnas erforderliga för
en jämn och likformig taxering i
hela fastighetstaxeringsdistriktet.
Avskrift av protokollet skall inom
tio dagar efter sammanträdet av
ordföranden översändas till landskamreraren,
som har att, efter därav
tagen del, till finansdepartementet
insända de inkomna protokollsavskrifterna
ävensom de i 150 § 3
mom. angivna sammandragen.
3 m o m. Sedan det i 2 mom. omförmälda
sammanträdet hållits, tager
taxering sarbetet sin början med
de kommuner, där vid nämnda
sammanträde beredningsnämndernas
förslag ansetts tillfredsställande,
samt fortgår kommun efter kommun
och fastighet efter fastighet.
Föredraganden har att i varje fall
meddela såväl beredningsnämndens
förslag som ock sin egen mening
ävensom redogöra för inkomna erinringar
och de ändringar, som beredningsnämnden
funnit sig böra
föreslå. Nämnden beslutar därefter
med vilket belopp taxeringsvärde
skall åsättas varje fastighet.
Nämndens sålunda fattade beslut
skola, där de skilja sig från beredningsnämndens
förslag, antecknas i
fastighetslängderna.
Fastighetslängderna underskrivas
av nämndens ordförande och vederbörande
beredningsnämndsordförande
samt en av nämnden utsedd
ledamot.
(Föreslagen lydelse)
(Jfr föreslagen lydelse av 153 §
andra stycket)
(Jfr föreslagen lydelse av 153 §
tredje stycket)
VI. Om fastighetsprövningsnämndernas V. Om fastighetsprövningsnämndernas
verksamhet verksamhet
158 §
Sedan fastighetslängderna med Sedan fastighetslängderna med
tillhörande handlingar inkommit till tillhörande handlingar inkommit till
länsstyrelsen, skola längderna även- länsstyrelsen, skola längderna ävensom
de hos berednings- och fastig- som fastighetstaxeringsnämndernas
hetstaxeringsnämnderna förda pro- protokoll granskas, varvid taxetokollen
granskas, varvid taxerings- ringsintendent har att hos fastig
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
intendent har att hos fastighetsprövningsnämnden
göra framställningar
om de åtgärder, som erfordras för
åstadkommande av en med skatteförfattningarna
överensstämmande,
jämn och likformig fastighetstaxering.
Länsstyrelsen äger, ----— upplysningars meddelande.
hetsprövningsnämnden göra framställningar
om de åtgärder, som erfordras
för åstadkommande av en
med skatteförfattningarna överensstämmande,
jämn och likformig fastighetstaxering.
159 §
Kungl. Maj :t äger förordna, att
med ledning av de i 154 § 2 mom.
andra stycket omförmälda handlingarna
undersökning skall verkställas
till utrönande, huruvida vid taxeringen
av jordbruksfastigheter å
landsbygden jämnhet och likformighet
de olika länen emellan blivit
uppnådd. Verkställes sådan undersökning,
skall resultatet därav meddelas
landskamrerarna och taxeringsintendenterna
senast den 30
april under taxeringsåret.
Ovannämnda handlingar —---
Kungl. Maj :t äger förordna, att
med ledning av de i 150 § 3 mom.
omförmälda sammandragen undersökning
skall verkställas till utrönande,
huruvida vid taxeringen av
jordbruksfastigheter å landsbygden
jämnhet och likformighet de olika
länen emellan blivit uppnådd. Verkställes
sådan undersökning, skall resultatet
därav meddelas landskamrerarna
och taxeringsintendenterna
senast den 30 april under taxeringsåret.
under taxeringsåret.
160
1 mom. Fastighetsprövningsnämnds
arbete skall vara avslutat
senast den 30 september under taxeringsåret,
i Stockholm den 31 oktober.
1 in o in. Fastighetsprövningsnämnds
arbete skall vara avslutat
senast den 31 oktober under taxeringsåret,
i Stockholm den 30 november.
166 §
1 in o m. Besvär över--— taxerad, samt
4) om underrättelse, som avses i 4) om underrättelse, som avses i
152 § andra stycket, 155 § 3 mom. 152 § tredje stycket eller 154 § 1
första och andra styckena eller 157 § mom., haft felaktigt innehåll.
2 mom., haft felaktigt innehåll.
Har taxeringen —--hos kammarrätten.
Kammarrätten må,---avsedd prövningsnämnd.
IX. Gemensamma bestämmelser VIII. Gemensamma bestämmelser
172 §
Utöver vad---allmän fastighetstaxering:
1) 13—15 §§, 16 § 1 mom. 4) samt 1) 13—15 §§, 16 § 1 inom. 4) samt
2—4 mom. ävensom 17—19 §§ med 2 och 3 inom. ävensom 17—19 §§
för taxeringsnämnder och prov- med för taxeringsnämnder och prov
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ningsnämnder gemensamma bestäm- ningsnämnder gemensamma bestämmelser
samt med föreskrifter om melser samt med föreskrifter om
riksskattenämnden m. m., riksskattenämnden m. in.,
2) 46 § angående — — — särskilda föreskrifter.
1)
1 mom. Bestämmelserna i —
1) Vad i 129 § 1 mom. vid
stadgas skall hava avseende å ersättning
till ordförandena i beredning
snämnder na och fastighetstaxeringsnämnderna
samt de av länsstyrelsen
förordnade ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna
och konsulenterna
för taxering av vattenfallsfastighet.
2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas
skall hava avseende å
de personer, som jämlikt 143 § 2
mom. inkallats av länsstyrelsen för
meddelande av upplysningar,
de personer, som till sammanträde
enligt 144 § 1 eller 2 mom. särskilt
inkallats av länsstyrelsen eller
till sammanträde enligt 155 § 2
mom. inkallats efter länsstyrelsens
medgivande,
de ordförande i beredningsnämnd
och i fastighetstaxeringsnämnd, som
på vederbörlig kallelse inställt sig
till sådant sammanträde, varom förmäles
i 144 § 1 inom.,
de ordförande och ledamöter i
fastighetstaxeringsnämnd i stad,
som på vederbörlig kallelse instädlt
sig till sådant sammanträde, varom
förmäles i 144 § 2 mom., samt
de personer, som inställt sig på
vederbörlig kallelse enligt 158 § andra
stycket.
3) Vad i--
3 mom. Vad i 130 § första styc
ket stadgas skall äga motsvarande
tillämpning å kommunvald ledamot
i beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd.
För inställelse vid fastighetstaxeringsnämnds
sammanträden ävensom
för inställelse vid sammanträden,
som omförmälas i 144 § 1 mom.,
173 §
— skall iakttagas.
1) Vad i 129 § 1 mom. vid 1) stadgas
skall hava avseende å ersättning
till ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna
och de av länsstyrelsen
förordnade ledamöterna i
dessa nämnder ävensom fastighetstaxeringsombuden
och konsulenterna
för taxering av vattenfallsfastigliet.
2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas
skall hava avseende å
de personer, som jämlikt 143 § 2
mom. inkallats av länsstyrelsen för
meddelande av upplysningar,
de personer, som till sammanträde
enligt 144 § 1 eller 2 mom. särskilt
inkallats av länsstyrelsen eller
till sammanträde enligt 145 § inkallats
efter länsstyrelsens medgivande,
de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,
som på vederbörlig
kallelse inställt sig till sådant sammanträde,
varom förmäles i 144 § 1
eller 2 mom. eller 145 §, samt
de personer, som inställt sig på
vederbörlig kallelse enligt 158 § andra
stycket.
— i fastighetsprövningsnämnd.
3 mom. Vad i 130 § första stycket
stadgas skall äga motsvarande
tillämpning å kommunvald ledamot
i fastighetstaxeringsnämnd.
För inställelse vid fastighetstaxeringsnämnds
sammanträden ävensom
för inställelse vid sammanträden,
som omförmälas i 144 § 1 mom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
(Nuvarande lydelse)
145 § och 154 § 2 mom., äger av
landstingskommunens förvaltningsutskott
utsedd ledamot av sådan
nämnd åtnjuta dagtraktamente och
resekostnadsersättning av landstingskommunens
medel efter de för
landstingsmän stadgade grunder.
(Föreslagen lydelse)
och 145 §, äger av landstingskommunens
förvaltningsutskott utsedd
ledamot av sådan nämnd åtnjuta
dagtraktamente och resekostnadsersättning
av landstingskommunens
medel efter de för landstingsmän
stadgade grunder.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 18 oktober 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för inrikesdepartementet fråga om ändrade bestämmelser
rörande förfarandet vid allmän fastighetstaxering, m. m. samt
anför därvid följande.
I. Inledning
Allmän fastighetstaxering sker nästa gång är 1965 och därefter i princip
vart femte år. Därvid åsättes samtliga fastigheter taxeringsvärden, som är
avsedda att gälla intill nästa allmänna fastighetstaxering. I vissa fall kan
dock omtaxering eller nytaxering av fastighet ske mellan två allmänna fastighetstaxeringar
(särskild fastighetstaxering). Medan särskild fastighetstaxering
verkställes i omedelbar anslutning till den årliga taxeringen av
inkomst och förmögenhet, kräver den allmänna fastighetstaxeringen eu särskild
taxeringsorganisation. Den handhas sålunda av särskilt utsedda nämnder.
På landet uppgöres förslag till taxering av beredningsnämnder, medan
fastighetstaxeringsnämnder beslutar taxeringarna. I städerna förekommer
icke beredningsnämnder, utan taxeringen verkställes omedelbart av fastighetstaxeringsnämnd.
Som besvärsinstans fungerar fastighetsprövningsnämnderna,
en för varje län.
Det egentliga arbetet med fastighetstaxeringen pågår på landet i beredningsnämnderna
mellan den 15 september och den 10 december året före
taxeringsåret och i fastighetstaxeringsnämnderna under taxeringsåret fram
till den 25 mars. I stad pågår fastighetstaxeringsnämndernas arbete från
oktober månad före taxeringsåret till den 25 mars (i Stockholm den 15
juni) under taxeringsåret.
I skilda sammanhang har framhållits att det nuvarande förfaringssättet
vid allmän fastighetstaxering är onödigt betungande och kostsamt. Angelägenheten
av en förenkling i olika avseenden har understrukits av bl. a. riks
-
25
Kungl. Maj:is proposition nr 197 år 1963
dagens revisorer i deras berättelse till 1958 års riksdag. Statsutskottet uttalade
i anledning härav (SU 1958: B 34 s. 50) att utskottet bibragts den uppfattningen
att behov av en översyn i förenklingssyfte föreligger. Även 1957
års fastighetsskattesakkunniga har uttalat sig i den riktningen.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 mars 1961 tillkallade jag
landskamreraren S. V. Svensson, numera chefen för inrikesdepartementets
landsstatsavdelning N. T. Nyqvist samt häradsskrivaren A. S. Andersson
såsom sakkunniga för att verkställa översyn av bestämmelserna om förfarandet
vid allmän fastighetstaxering. Sedan Nyqvist — på därom gjord ansökan
-— den 10 november 1961 entledigats från sitt uppdrag, uppdrogs
samma dag åt taxeringsintendenten R. T. Broström att vara ledamot i utredningen.
De sakkunniga, som antagit benämningen 1961 års fastighetstaxering sutredning,
har med skrivelse den 12 mars 1963 överlämnat promemoria med
förslag till ändringar av bestämmelserna om förfarandet vid allmän fastighetstaxering
m. m. (stencilerad). Det vid promemorian fogade författningsförslaget
torde få fogas vid statsrådsprotokollet för detta ärende såsom Bihang
A.
Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,
riksskattenämnden, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, styrelsen
för skogshögskolan, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Blekinge,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län,
stiftsnämnderna i Uppsala, Lund, Göteborg, Skara och Luleå, statistiska
centralbyrån, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, Föreningen Sveriges
kronokamrerare, Hushållningssällskapens förbund, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Statstjänstemännens
riksförbund, Svensk industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska
landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska sparbanksföreningen,
Svenska stadsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Sveriges häradsskrivareförening, Sveriges industriförbund,
Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges
lantbruksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Härvid har Sveriges industriförbund,
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska arbetsgivareföreningen
åberopat ett av näringslivets skattedelegation upprättat yttrande,
medan Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk
hänfört sig till ett av lantbrukets skattedelegation avgivet utlåtande. Yttrande
över promemorian har jämväl inkommit från Sveriges villaägareförbund.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 dr 1963
De sakkunnigas förslag innefattar ändringar av gällande förfarande avseende
i huvudsak fyra punkter, nämligen
a) organisationen av fastighetstaxeringen på landsbygden
b) taxeringsperiodens längd
c) metodiken vid taxering av jordbruksfastighet
d) utformningen av fastighetslängden.
Vissa av utredningens förslag har vunnit anslutning av flertalet remissinstanser
medan andra, särskilt förslaget om en förlängning av taxeringsperioden,
blivit föremål för åtskillig kritik. Jag avser nu att till närmare behandling
upptaga de olika frågorna och följer därvid den ordning, i vilken
de redovisats i promemorian.
Avslutningsvis kommer jag att behandla en av annan lagstiftning föranledd
fråga om ändring i kommunalskattelagen (skattefrihet för utryckningsbidrag
till värnpliktiga).
II. Taxeringsorganisationen
1. Gällande bestämmelser
Beskattningsnämndernas organisation m. m.
Den allmänna fastighetstaxeringen handhas i första och andra instans av
beredningsnämnder, fastighetstaxeringsnämnder och fastighetsprövningsnämnder.
Förfarandet är olika på landet och i städerna.
På landet upprättar beredningsnämnderna förslag till taxering. Beredningsnämndernas
verksamhetsområden, beredningsdistrikt, utgöres av kommun
eller del av kommun. Förslagen genomgås av en för flera beredningsdistrikt
gemensam fastighetstaxeringsnämnd, som beslutar om taxeringen.
I städerna finns endast fastighetstaxeringsnämnder, som omedelbart beslutar
om taxeringen [131 § taxeringsförordningen (TF)].
Antalet ledamöter i beredningsnämnd bestämmes av länsstyrelsen i samband
med indelningen i beredningsdistrikt och skall utöver ordföranden utgöra
minst fyra. Ordföranden förordnas av länsstyrelsen, övriga ledamöter
jämte suppleanter, en för varje ledamot, väljes av kommunalfullmäktige
senast den 30 juni året näst före taxeringsåret (132 § 1 mom. TF).
För beslutförhet i beredningsnämnd erfordras, såvitt inte annat föranledes
av bestämmelserna om jäv, att ordföranden och minst två ledamöter är
närvarande. Beträffande jäv och omröstning inom nämnden gäller samma
bestämmelser som ifråga om taxeringsnämnd (151 § TF).
Fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt ytterligare å landet
sex och i stad fyra eller, därest länsstyrelsen med hänsyn till fastighetstaxeringsdistriktets
utsträckning eller andra förhållanden så förordnat, sex ledamöter.
Ordföranden och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
i samband med indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt. I övrigt inträder
i fastighetstaxeringsnämnd på landet dels två av landstingskommunens förvaltningsutskott
valda ledamöter, dels vederbörande beredningsnämndsordförande
och dels två av kommunalfullmäktige valda ledamöter, av vilka
minst en skall vara ledamot i beredningsnämnd inom vederbörande kommun.
Dessa ledamöter skall tjänstgöra, de av förvaltningsutskottet valda i
hela taxeringsdistriktet, beredningsnämndsordföranden då fråga är om taxering
av fastighet inom hans beredningsdistrikt, samt de av kommunalfullmäktige
valda vid taxering av fastighet inom kommun, för vilken de valts.
I stad består fastighetstaxeringsnämnden — utöver ordföranden och den
av länsstyrelsen förordnade ledamoten — av ytterligare tre eller i vissa fall
fem av stadsfullmäktige valda ledamöter.
Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för
varje ledamot, skall förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret
(133 § 1 mom. TF).
För beslutförhet i fastighetstaxeringsnämnd erfordras, såvida inte annat
föranledes av bestämmelserna om jäv, att följande personer är närvarande,
nämligen på landet ordföranden, vederbörande beredningsnämndsordförande
samt en landstingsvald och en kommunvald ledamot samt i stad ordföranden
och två ledamöter. Beträffande jäv och omröstning inom nämnden
gäller samma bestämmelser som ifråga om taxeringsnämnd (156 § TF).
Varje län utgör ett fastighetsprövningsdistrikt med en fastighetsprövningsnämnd.
Stockholms stad utgör ett särskilt prövningsdistrikt, där prövningsnämnden
tillika är fastighetsprövningsnämnd (131 § 2 mom. och
134 § TF).
Fastighetsprövningsnämnd i län består av prövningsnämnden i länet, förstärkt
med nio ledamöter, vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 augusti
året näst före taxeringsåret. Av sistnämnda ledamöter skall tre utses bland
dem, som efter förordnande av länsstyrelsen eller val av förvaltningsutskottet
är ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, tre bland dem, som efter val
av kommun är ledamöter i sådan nämnd, samt tre bland personer inom länet,
som inte är ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd men genom sin verksamhet
kan antas besitta sakkunskap ifråga om fastighetsvärdering. Enligt
samma grunder utser länsstyrelsen sex suppleanter (134 § TF).
Efter framställning av länsstyrelsen må Kungl. Maj :t medgiva, att fastighetsprövningsnämnd
sammanträder å två avdelningar (134 § och 11 § 1
mom. TF).
För att fastighetsprövningsnämnd skall vara beslutför erfordras, att ordföranden
och tre andra ledamöter eller suppleanter är närvarande. Beträffande
jäv och omröstning inom nämnden gäller samma bestämmelser som
ifråga om prövningsnämnd (162 § samt 85 och 87 §§ TF).
För alt biträda vid taxeringen av vattcnfallsfastigheter förordnar länsstyrelsen,
om så finnes erforderligt, två konsulenter. Av dessa skall den ene
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
företräda taxeringsteknisk och den andre vattenkraftteknisk sakkunskap.
Konsulent äger närvara vid nämnds sammanträde med rätt att deltaga i
överläggning men ej i beslut (135 § TF).
Förberedande åtgärder
Under året näst före det år, då allmän fastighetstaxering skall äga rum,
kallar riksskattenämnden landskamrerarna och taxeringsintendenterna i länen
samt, i den mån så finnes erforderligt, andra i fastighetsvärdering kunniga
och erfarna personer till möte före utgången av maj månad för överläggningar
rörande denna taxering, det s. k. Stockholmsmötet (65 § TK).
På detta möte diskuteras bl. a. de uppgifter om virkespriser m. m., som
det enligt skogsvärderingsinstruktionen (SFS 1951:440) åligger skogsstyrelsen
att, efter samråd med domänstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut1,
lämna till varje länsstyrelse senast den 1 maj året näst före taxeringsåret.
Enligt nyssnämnda instruktion skall vidare statens skogsforskningsinstitut
före allmän fastighetstaxering fastställa centrala skogstaxeringsanvisningar
samt, på grundval av riksskogstaxeringarna, senast den 1 augusti
året näst före taxeringsåret till varje länsstyrelse lämna uppgifter för länet
eller i skogligt avseende likartade delar av länet om den ungefärliga arealen
skogsmark och övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga godhetsgrad samt
virkesförrådets genomsnittliga storlek m. m.
På grundval av nämnda anvisningar och uppgifter upprättar landskamreraren
med biträde av skogssakkunnig förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar.
Landskamreraren verkställer vidare med ledning av bl. a. lagfartsförteckningar
och uppgifter från hypoteksinrättningarna om belåningsvärden undersökning
rörande fastigheternas allmänna saluvärde å länets landsbygd.
Därvid äger länsstyrelsen kalla lämpligt antal personer med ingående kännedom
om fastighetsvärden att tillhandagå landskamreraren med upplysningar
(143 § TF).
Senast den 20 augusti året näst före det, då allmän fastighetstaxering äger
rum, skall efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i beredningsnämnderna
och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd ävensom de beredningsnämndsledamöter,
som därtill utsetts av kommunerna, samt de
landstingsvalda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna sammanträda
inför landskamreraren å en eller flera lämpliga orter för förberedande överläggningar
rörande tillämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående
allmänna fastighetstaxeringen. Till sammanträdet äger länsstyrelsen
kalla jämväl andra personer, som kan antas besitta sakkunskap rörande
fastighetsvärdering.
1 Skogsforskningsinstitutets arbetsuppgifter har numera övertagits av skogshögskolan.
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning
av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering
och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna
saluvärden, som enligt hans mening kan dras av dessa priser, ävensom för
övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda
värden. Landskamreraren framlägger nyss nämnda förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar
och, i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda
anvisningar jämväl i andra hänseenden, såsom angående redovisningen
av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark m. m.
På grundval av landskamrerarens redogörelse bör de vid sammanträdet
närvarande föreslå enhetsvärden för taxering av jordbruksfastighet. Jämväl
ifråga om annan fastighet samt beträffande värdesättning av skogsmark
och växande skog skall övervägas enhetliga grunder för taxeringen.
Liknande sammanträde kan före taxeringsarbetets början hållas även
med ordförande och ledamöter av fastighetstaxeringsnämnderna i stad,
därest länsstyrelsen skulle finna detta lämpligt för åstadkommande av en
jämn och likformig taxering där (144 § 1 och 2 mom. TF).
Det åligger landskamreraren att upprätta och senast den 25 augusti året
näst före taxeringsåret till riksskattenämnden insända förslag till anvisningar
för fastighetstaxeringen inom länet, däri inbegripet lokala skogstaxeringsanvisningar.
Riksskattenämnden skall senast den 15 påföljande september
till landskamreraren återställa förslaget jämte eventuella erinringar.
Förslaget och erinringarna skall föreläggas fastighetsprövningsnämnden,
som på grundval av dessa handlingar fastställer lokala skogstaxeringsanvisningar
och övriga anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen.
Anvisningarna skall senast den 30 september tillställas ordförandena i berednings-
och fastighetstaxeringsnämnderna och samtidigt översändas till
riksskattenämnden (144 § 3 mom. TF).
Innan beredningsnämnderna börjar det egentliga arbetet, skall å landet
ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden, efter samråd med landskamreraren
angående tid och plats, sammankalla de av länsstyrelsen och landstinget
utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden och beredningsnämndsordförandena
i fastighetstaxeringsdistriktet till överläggningar rörande
det förestående taxeringsarbetet. Därvid bör uppmärksamhet ägnas
åt åtgärder för befordrande av likformig taxering inom fastighetstaxeringsdistriktets
olika delar samt åt spörsmål, som kan förväntas vålla beredningsnämnderna
svårigheter (145 § TF).
Beredningsnämndernas verksamhet
Vid beredningsnämndens första sammanträde skall ordföranden redogöra
för de av fastighetsprövningsnämnden för distriktet fastställda värderingsgrunderna
ävensom för de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som
förekommit sedan den senaste allmänna fastighetstaxeringen, samt de slutsatser
beträffande fastigheternas allmänna saluvärde i orten, som enligt
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
ordförandens mening kan dras av de vid dessa köp tillämpade priserna.
Finnes inom distriktet fastigheter med skog, bör ordföranden jämväl redogöra
för de lokala skogstaxeringsanvisningarna (149 § TF).
Härefter har beredningsnämnden att föreslå värden för fastigheterna i
distriktet. Nämndens förslag till taxering skall införas i taxeringslängd
(fastighetslängd). De av beredningsnämnden följda grunderna vid taxering
av jordbruksfastighet skall för varje fastighet upptas i en särskild längd
enligt fastställt formulär (s. k. kontrollängd). Denna längd skall med lämpliga
mellanrum under beredningsarbetet framläggas för nämnden, som i
händelse av ojämnhet i taxeringen verkställer erforderlig jämkning. Senast
den 20 december skall ordföranden översända sammandrag av längden till
landskamreraren i länet (150 § TF).
Har vid värdesättning ordförandens mening inte blivit följd, skall han i
fastighetslängden ange det värde, han anser böra föreslås. Övriga ledamöter
äger anföra reservation mot nämndens beslut. Reservation skall vara skriftlig
och avgivas senast vid justeringen av protokollet. Av nämnden anlitad
sakkunnig har samma reservationsrätt (151 § TF).
Beredningsnämndens förslag skall föreligga färdigt senast den 10 december.
Senast den 15 december skall beredningsnämndens ordförande tillsända
ägare och likställd innehavare av skattepliktig fastighet underrättelse om
det för fastigheten föreslagna taxeringsvärdet. Underrättelsen skall innehålla
upplysning om att skriftliga erinringar mot förslaget må göras hos
beredningsnämndens ordförande senast den 5 påföljande januari. Enligt
72 § taxeringskungörelsen avfattas dessa underrättelser å särskilda blanketter,
vilka genom länsbyråns försorg medelst adresstryck försetts med
fastighetsbeteckning samt ägarens eller innehavarens namn och adress. Vidare
skall taxeringslängden framläggas för granskning under tio dagar på
lämplig plats inom kommunen hos ordföranden eller någon ledamot. I kungörelse
skall anges hur erinringar må göras.
Senast den 20 januari skall ordföranden hålla sammanträde med beredningsnämnden.
Nämnden yttrar sig över inkomna erinringar och avger
eventuellt nytt förslag till taxering. Yttranden och förslag skall protokollföras.
Slutligen skall beredningsnämndens ordförande senast den 25 januari
till fastighetstaxeringsnämndens ordförande överlämna fastighetslängderna,
behörigen summerade, ävensom nämndens protokoll och övriga handlingar
(152 § TF).
Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet
Innan fastighetstaxeringsnämnd å landet börjar det egentliga arbetet,
vilket bör ske senast den 5 februari, skall ordföranden kalla de av länsstyrelsen
och landstinget utsedda ledamöterna och beredningsnämndsordfö
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
randena i fastighetstaxeringsdistriktet till ett förberedande sammanträde.
Vid detta skall ordföranden med biträde av beredningsnämndernas ordförande
redogöra för de värderingsgrunder, efter vilka beredningsnämnderna
upprättat sina förslag. Han skall därvid ange, huruvida och i vad mån
dessa värderingsgrunder kan anses överensstämma med av fastighetsprövningsnämnden
fastställda enhetsvärden och anvisningar i övrigt eller eljest
med de priser, som erhållits vid fastighetsförsäljningar i orten. På
grundval härav skall de närvarande för anteckning till protokollet uttala
sin mening, vilka allmänna jämkningar av beredningsnämndernas förslag,
som erfordras för en jämn och likformig taxering i hela fastighetstaxeringsdistriktet.
Avskrift av protokollet skall inom tio dagar efter sammanträdet
insändas till landskamreraren (154 § 2 mom. TF).
Härefter vidtager det egentliga taxeringsarbetet. Först skall fastigheterna
i de kommuner taxeras, där beredningsnämndens förslag ansetts tillfredsställande.
Föredragande är vederbörande beredningsnämnds ordförande.
Föredraganden har att i varje fall meddela såväl beredningsnämndens förslag
som sin egen mening samt redogöra för inkomna erinringar och de
ändringar, som beredningsnämnden funnit sig böra föreslå. Nämnden beslutar
därefter med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet.
Besluten skall, då de skiljer sig från beredningsnämndens förslag, antecknas
i fastighetslängderna (154 § 3 mom. TF).
Har ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet å landet avgivit
erinringar mot beredningsnämndens förslag eller har fastighetstaxeringsnämnden,
utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde
än det föreslagna eller eljest beslutat frångå förslaget, skall
fastighetstaxeringsnämndens ordförande underrätta ägaren eller innehavaren
om det beslutade taxeringsvärdet. Underrättelsen skall innehålla besvärshänvisning
(157 § 2 mom. TF).
Med hänsyn till att i stad inte finnes några beredningsnämnder försiggår
fastighetstaxeringsnämndens verksamhet där på annat sätt än på landet.
Innan fastighetstaxeringsnämnd z stad den 1 oktober börjar det egentliga
arbetet, skall — om staden är indelad i två eller flera fastighetstaxeringsdistrikt
och förberedande sammanträde inför landskamreraren inte hållits
— länsstyrelsen uppdraga åt ordföranden i en av fastighetstaxeringsnämnderna
att kalla övriga ordförande och ledamöter till sammanträde för förberedande
överläggningar rörande de allmänna grunder, som bör tillämpas
i stadens skilda delar. Till sammanträdet må efter länsstyrelsens medgivande
kallas jämväl andra personer, som kan antas besitta sakkunskap rörande
fastighetsvärden inom staden (155 § 2 mom. TF).
Fastighetstaxeringsnämnd i stad företar taxeringen i den ordning, som
finnes bäst lämpad för att vinna en jämn och likformig taxering i stadens
olika delar. Innan nämnden beslutar, med vilket belopp taxeringsvärde
skall åsättas varje fastighet, hör — i lämplig omfattning — ägare eller innehavare
av fastighet beredas tillfälle att inom viss lid yttra sig över av
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
nämnden ifrågasatt värde å fastigheten. Därvid skall tillkännages att särskild
underrättelse inte kommer att utsändas, därest det ifrågasatta värdet
av nämnden fastställes såsom taxeringsvärde. Har däremot det ifrågasatta
värdet ändrats, skall — liksom i de fall då preliminär underrättelse inte utsänts
— ägaren eller innehavaren underrättas om nämndens slutliga beslut.
Såväl de preliminära som de slutliga underrättelserna skall innehålla besvärshänvisning
(155 § 3 mom. och 157 § 2 mom. TF). Underrättelserna
om ifrågasatt taxeringsvärde enligt 155 § 3 mom. taxeringsförordningen
tillhandahålles fastighetstaxeringsnämnden av länsbyrån för folkbokföring,
vilken genom adresstryck försett härför avsedda blanketter med fastighetsbeteckning
samt ägarens eller innehavarens namn och adress.
Ordförande och föredragande i fastighetstaxeringsnämnd skall i händelse
av avvikande mening låta anteckna denna till protokollet. Ifråga om
rätt för annan ledamot samt av nämnden anlitad sakkunnig att anföra reservation
mot nämndens beslut gäller vad tidigare sagts beträffande ledamot
och sakkunnig i beredningsnämnd (156 § TF).
Arbetet i fastighetstaxeringsnämnd skall vara avslutat senast den 25
mars (i Stockholm senast den 15 juni) under taxeringsåret. Senast den 31
mars (i Stockholm senast den 21 juni) skall fastighetsdeklarationerna och
övriga handlingar insändas till länsstyrelsen. Samtidigt skall fastighetslängderna
överlämnas till den lokala skattemyndigheten. En avskrift av längderna
skall offentligen framläggas inom vederbörande kommun minst 14
dagar före den 15 maj. Huvudskriften skall av den lokala skattemyndigheten
insändas till länsstyrelsen senast den 25 april (157 § 1, 3 och 4 mom.
TF samt 76 § TK).
Fastighetsprövningsnämndernas verksamhet
Som förut nämnts har fastighetsprövningsnämnden genom 1956 års taxeringsreform
blivit enbart besvärsinstans. Den skall sålunda inte ta befattning
med taxeringarna annat än efter initiativ av part. Klagorätt hos fastighetsprövningsnämnden
tillkommer ägare och därmed likställd innehavare
av fastighet samt vederbörande kommun. Taxeringsintendenten är skyldig
att granska taxeringarna och hos fastighetsprövningsnämnden göra framställningar
om de åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en jämn
och likformig fastighetstaxering (163 och 158 §§ TF).
Beträffande handläggningen av mål i fastighetsprövningsnämnden gäller
i huvudsak samma bestämmelser som för prövningsnämnd.
Fastighetsprövningsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 30
september (i Stockholm senast den 31 oktober) under taxeringsåret (160
§ 1 mom. TF).
Ett av de sakkunniga upprättat mera överskådligt tidsschema för arbetet
med allmän fastighetstaxering enligt gällande bestämmelser torde såsom
Bihang B få fogas vid statsrådsprotokollet för detta ärende.
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 1i97 år 1963
Riksdagens revisorer
Som tidigare nämnts har bl. a. riksdagens revisorer i sill berättelse till
1958 års riksdag — efter att ha redovisat resultatet av en rundfråga i ämnet
hos länsstyrelserna — framhållit att frågan om en förenkling i olika
hänseenden av förfarandet vid allmän fastighetstaxering borde ägnas uppmärksamhet.
Revisorerna anförde bl. a.
Vad först angår själva organisationen av taxeringsarbetet må erinras, att
för landsbygdens vidkommande finnas inrättade såväl beredningsnämnder
som taxeringsnämnder, medan hithörande uppgifter i städerna ankomma
uteslutande på taxeringsnämnder. Såsom av den lämnade redogörelsen
framgår ha flera förslag till ändringar härutinnan framförts. Sålunda ha
vissa länsstyrelser ansett den för landsbygden föreskrivna organisationen
med såväl beredningsnämnder som taxeringsnämnder alltför omständlig
och ifrågasatt, huruvida icke det för städerna tillämpade systemet vore att
föredraga. Därigenom skulle bl. a. vinnas den fördelen, att ytterligare tid
kunde ställas till förfogande för bearbetning av deklarationsmaterialet och
eventuell besiktning av fastigheterna. Såsom ytterligare skäl för denna
ståndpunkt har länsstyrelsen i Västernorrlands län framhållit, att den
strukturella skillnad mellan landsbygd och stad som syntes ha varit orsaken
till de skilda reglerna genom samhällsutvecklingen och ändrad kommunal
indelning alltmer utjämnats. Andra länsstyrelser åter ha förmenat,
att fördelar skulle följa med ett införande av beredningsnämnder även för
städernas del. Goda skäl kunna onekligen åberopas för båda de här refererade
ståndpunkterna. Revisorerna äro för sin del icke beredda att på grundval
av det föreliggande materialet taga bestämd ställning till vilken organisationsform
som är att föredraga utan förutsätta, att de förutnämnda sakkunniga
komma att ägna särskild uppmärksamhet åt denna fråga. Helt allmänt
må framhållas att riktpunkten vid utformningen av taxeringsförfarandet
bör vara att åstadkomma eu organisation, som möjliggör en enkel
men samtidigt effektiv och rättvisande taxering.
Med nu behandlade spörsmål sammanhänga även de tidsgränser som äro
bestämda i taxeringsförordningen och inom vilka bl. a. vissa åtgärder skola
vara vidtagna. Enligt vad den verkställda utredningen ger vid handen, har
det på vissa håll varit förenat med svårigheter att följa dessa bestämmelser.
Revisorerna ha för sin del särskilt kunnat iakttaga, att beredningsnämnds
ordförande i vissa fall icke fullgjort skyldigheten att senast den
15 december tillställa fastighetsägare eller därmed jämställd person underrättelse
om det för fastigheten föreslagna taxeringsvärdet. Erinras må att
sådan underrättelse skall innehålla upplysning om att ägaren senast den
5 påföljande januari till beredningsnämndens ordförande äger avgiva skriftliga
erinringar mot förslaget. Det är givetvis i och för sig av vikt atl fastställda
tidsfrister hållas. Därtill kommer att det ur rättssäkerhetssynpunkt
måste anses särskilt betänkligt om, såsom i här angivna fall, risk föreligger
för att den enskilde skall lida rättsförlust på grund av att eu föreskrift icke
följes. Med hänsyn till vad revisorerna sålunda anfört och vad som eljest
i detta sammanhang framhållits synes det vara av vikt, alt den i taxeringsförordningen
angivna tidsföljden för taxeringsförfarandet omprövas.
Fastighetsägare på landet erhåller som nyss erinrats meddelande om det
av vederbörande beredningsnämnd föreslagna taxeringsvärde!. Framför han
icke erinringar mot detta och åsätter fastighetstaxeringsnämnden fastighe
3
Ilihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 197
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
ten icke annat värde än det sålunda föreslagna, tillställes han icke något
ytterligare meddelande om taxeringsvärdet, utan det av beredningsnämnden
föreslagna blir gällande. Enligt revisorernas mening bör på den blankett
som användes för beredningsnämndens meddelande uttryckligen anmärkas,
att det av nämnden föreslagna värdet blir gällande, såvida icke erinringar
framföras mot eller taxeringsnämnd finner skäl ändra detsamma,
ävensom att ytterligare meddelande härom icke är att förvänta. Det i år
tillämpade förfarandet synes nämligen ha givit rum för tvekan om det taxeringsvärde
som blivit fastställt. Tilläggas må att motsvarande synpunkter
göra sig gällande även i fråga om underrättelseförfarandet i stad.
Vad sedan angår de grunder som tillämpats för fastigheternas värdering
har bl. a. framhållits det inflytande som skogsmarksvärdet och skogsvärdet
haft på det totala taxeringsvärdet för jordbruksfastigheter därigenom att
medelvärdet på åkerjorden, som i sig innefattar även värdet på byggnader,
i en del fall måst sänkas för undvikande av att taxeringsvärdet skulle komma
att överstiga det allmänna saluvärdet. Det kan vidare nämnas, att inom
ett norrlandslän vid årets taxering prövats ett system med skilda enhetsvärden
för byggnader och för åkerjord; för ett län med små brukningsdelar
har detta system ansetts vara att föredraga. Nu angivna förhållanden
och vad som i detta sammanhang eljest framhållits från vissa av de hörda
myndigheternas sida ge enligt revisorernas mening vid handen, att frågan
om vilka värderingsgrunder som i fortsättningen böra tillämpas bör övervägas.
Härmed sammanhänger även på sitt sätt frågan om en förenkling
av längdföringen i olika avseenden. Bl. a. ha enligt revisorernas mening
framförts välgrundade önskemål om förenkling av den s. k. kontrollängden
samt om minskning av redovisningen av olika ägoslag.
2. Utredningens förslag
De sakkunniga konstaterar inledningsvis att fastighetstaxeringsorganisationen
i första instans under 1800- och 1900-talen varit uppbyggd under
vissa tider efter ennämndssystem (1842—1861; 1908—1921) och i övrigt
efter ett system med två nämnder (1810—1841; 1862—1907; 1922— ).
Av särskilt intresse i detta sammanhang, framhåller de sakkunniga, är anledningarna
till ändringen år 1907 och till återgången till det äldre systemet
1922. De sakkunniga anför härom följande.
Det bör observeras att före 1908 gällde tvånämndssystemet både vid inkomsttaxeringen
och fastighetstaxeringen. Omorganisationen företogs för
att påskynda "taxeringsarbetet och för att kunna införa en tidigare uppbörd.
Den nya ordningen kom att bestå i fråga om inkomsttaxeringen men i fråga
om fastighetstaxeringen skedde främst på grund av negativa erfarenheter
vid 1908 års fastighetstaxering en återgång till det äldre systemet efter beslut
av 1921 års riksdag. Anledningen var närmast den ojämnhet som uppkommit
vid taxeringen av jordbruksfastigheter.
De sakkunniga anser emellertid att möjligheterna att genomföra en taxering
av jordbruksfastigheter på ett tillfredsställande sätt numera är helt
andra än de som förelåg 1908 och anför till stöd härför följande.
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
Till att börja med må framhållas att genom 1921 års lagstiftning genomfördes
flera reformer, som i och för sig måste verka för en jämnare taxering.
Sålunda skildes fastighetstaxeringen från inkomsttaxeringen och lädes
under särskilda nämnder med speciell sakkunskap. Fastighetsägarna
ålades inkomma med uppgifter om fastigheterna och material till kontroll
ställdes till nämndernas förfogande. Visst förberedelsearbete skulle ske.
Sedermera infördes på förslag av 1923 års taxeringssakkunniga den s. k.
kontrollängden. Efter detta har hela det förberedelsearbete, som numera
föregår en allmän fastighetstaxering — såsom det s. k. Stockholmsmötet
m. in. — tillkommit. Vidare har sedan 1928 funnits skogsvärderingsinstruktioner,
på vilka länsanvisningar grundas. De förberedelser, som numera
vidtages för en allmän fastighetstaxering, är således av en helt annan art
och omfattning än 1908.
En väsentlig skillnad mot förhållandena 1908 utgör därjämte det faktum
att eu helt annan möjlighet att övervaka och fortlöpande kontrollera taxeringsarbetet
numera föreligger, främst på grund av de förstärkningar av
länsstyrelsernas personella resurser som företagits sedan 1944.
Den nuvarande organisationen på landsbygden med två nämnder i första
instans, nämligen beredningsnämnden, som upprättar förslag till taxeringsvärden,
och fastighetstaxeringsnämnden, som fastställer taxeringarna, medför
enligt de sakkunniga ett visst dubbelarbete och drar betydande kostnader.
De sakkunniga ifrågasätter om det resultat, som vinnes med den
dubbla handläggningen på landsbygden, uppväger därav föranledda kostnader
och arbete. Den begränsade tid, som står till fastighetstaxeringsnämndernas
förfogande för genomgång av beredningsnämndernas förslag, medger
inte en individuell prövning av taxeringsvärdena för samtliga fastigheter.
En sådan prövning torde i allmänhet ha förekommit endast ifråga
om fastigheter, beträffande vilka erinringar mot beredningsnämndens förslag
inkommit eller beträffande vilka skilda meningar angående värderingen
förelegat inom beredningsnämnden. Genomgången av taxeringsmaterialet
i övrigt torde ha skett summariskt.
De sakkunniga påpekar, att åtskilliga städer sedan gammalt innefattar
stora områden av landsbygdskaraktär och att speciellt i samband med indelningen
i storkommuner i början av 1950-talet stora landsbygdsområden
införlivats med städer. I dessa städer har fastighetstaxeringarna försiggått
enligt reglerna för städerna med endast en nämnd i första instans. Enligt
vad de sakkunniga inhämtat har flertalet länsstyrelser inte ansett särskilda
åtgärder påkallade för alt vid 1957 års allmänna fastighetstaxering åstadkomma
jämnhet vid taxeringen av jordbruksfastigheter i de stadsdistrikt,
som innefattat sådana fastigheter i större antal.
De sakkunniga har kommit till den slutsatsen att slopandet av beredningsnämnderna
inte skulle innebära någon allvarlig risk för ett försämrat
taxeringsresultat på landsbygden men däremot en betydande besparing och
eu enhetlig organisation på landet och i stad. De föreslår därför, att på landet
införes elt ennämndssystem av den typ, som nu gäller för stad. Därvid
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1963
avses de nya fastighetstaxeringsnämndernas verksamhetsområden skola i
huvudsak motsvara de nuvarande beredningsnämndernas, d. v. s. i allmänhet
omfatta endast en kommun.
Den vid 1957 års allmänna fastighetstaxering första gången tillämpade
ordningen med skriftliga underrättelser om föreslaget taxeringsvärde, varigenom
ökad möjlighet beretts de skattskyldiga att inkomma med erinringar
mot förslaget, har, framhåller de sakkunniga, uppenbarligen varit av stort
värde. Härigenom har missuppfattningar och felbedömningar kunnat rättas
till på ett tidigt stadium.
Arbetet inom den fastighetstaxeringsnämnd, som skulle ersätta de nuvarande
två nämnderna, bör därför enligt de sakkunniga försiggå så, att
nämnden preliminärt beslutar om taxering av samtliga fastigheter, varefter
beslutet delgives de skattskyldiga, som beredes tillfälle att inom viss
tid inkomma med erinringar. Eftersom just arbetet inom beredningsnämnderna
tidigare försiggått under svår tidsnöd och då den senare delen av
arbetet inom den nya fastighetstaxeringsnämnden — i motsats till vad nu
är fallet — inte kommer att omfatta andra fastigheter än sådana nämnden
redan värderat, är det enligt de sakkunnigas mening möjligt att fastställa
annan tidpunkt då det preliminära beslutet skall föreligga färdigt än den
som nu gäller för upprättande av beredningsnämndens förslag, nämligen
den 10 december. De sakkunniga föreslår, att tidpunkten för de preliminära
besluten framflyttas till den 10 februari, att underrättelser om besluten
tillställes de skattskyldiga senast den 15 samma månad (f. n. 15 december)
och att tidpunkten, då erinringar mot besluten senast skall vara inkomna,
bestämmes till den 5 mars (f. n. 5 januari). Härigenom, tillägger de sakkunniga,
erhåller nämnden för det arbete, som tidigare utförts av beredningsnämnden,
två månader längre tid. Genom att endast en nämnd handlägger
taxeringarna kommer den spilltid, som förflutit mellan den tidpunkt, då arbetet
i beredningsnämnden upphört och den, då arbetet i fastighetstaxeringsnämnden
kommit i gång, att försvinna.
En av huvuduppgifterna för den nuvarande fastighetstaxeringsnämnden
har varit att verka för jämnhet och likformighet i taxeringarna av framför
allt jordbruksfastigheter mellan olika beredningsdistrikt. Även om de
omfattande förberedelser, som numera föregår en allmän fastighetstaxering,
utgör en viss garanti för jämnhet i taxeringarna, vill emellertid de
sakkunniga inte bestrida, att slopandet av en övervakande nämnd i första
instans kan medföra ökade risker för ojämnhet mellan olika distrikt. En
viss kontroll och översyn av arbetet inom fastighetstaxeringsnämnderna på
landet är därför enligt de sakkunnigas mening erforderlig. En tänkbar lösning
vore att förordna särskilda sakkunniga, vilka under taxeringsintendentens
ledning utövade konsulterande och övervakande verksamhet inom
vissa fastighetstaxeringsdistrikt. Med hänsyn till svårigheten att uppbringa
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
tillräckligt antal i fastighetstaxering kunniga och för sådana uppdrag
lämpliga personer förordar emellertid de sakkunniga, att de lokala skattemyndigheterna
skall få uppgiften att var och en inom sitt fögderi svara för
övervakningen av fastighetstaxeringsnämndernas arbete. Då dessa myndigheter
i sin vanliga verksamhet ständigt sysslar med fastighetsförhållanden
och i regel har mångårig erfarenhet av fastighetstaxering, är de enligt de
sakkunnigas mening väl lämpade för denna uppgift. Som ytterligare skäl
för de lokala skattemyndigheternas medverkan anför de sakkunniga, att de
nu långt avancerade planerna rörande användning av datamaskiner för folkbokföring
och uppbörd torde komma att från de lokala skattemyndigheterna
avlasta en del arbete, som då lämpligen kan i viss mån ersättas av taxeringsarbete.
Beträffande själva arbetet med övervakningen anför de sakkunniga följande.
Arbetet med övervakningen bör bedrivas efter i stort sett samma principer
som nu gäller för fastighetstaxeringsnämnderna. Innan det egentliga
arbetet påbörjas i de nya fastighetstaxeringsnämnderna bör sålunda den
lokala skattemyndigheten kalla ordförandena i dessa nämnder inom fögderiet
till överläggningar rörande det förestående taxeringsarbetet. I detta
sammanträde bör jämväl deltaga en kommunvald ledamot från varje fastighetstaxeringsnämnd,
som därtill särskilt utsetts.
Den lokala skattemyndigheten bör vidare för vinnande av jämnhet och
likformighet i taxeringen följa arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna och
i erforderlig utsträckning lämna anvisningar för arbetets bedrivande. För
fullgörande av denna uppgift bör den lokala skattemyndigheten äga närvara
vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd och därunder deltaga
i överläggningen men ej i besluten.
Slutligen bör det åligga den lokala skattemyndigheten att i konstaterade
fall av ojämnheter i taxeringarna eller av större avvikelser från de av fastighetsprövningsnämnden
fastställda värderingsgrunderna underrätta taxeringsintcndenten
härom så att denne på ett tidigt stadium kan ingripa i
taxeringsarbetet för att åstadkomma en jämn och likformig taxering.
Vad de sakkunniga anfört beträffande den lokala skattemyndighetens
medverkan vid allmän fastighetstaxering anser de böra gälla inte blott på
landet utan även i städer, där väsentlig del av fastighetsbeståndet utgöres
av jordbruksfastigheter. Det kan vidare finnas anledning att även i andra
städer övervakning av taxeringsarbetet sker på samma sätt. De sakkunniga
föreslår därför, att det skall ankomma på länsstyrelsen att bestämma, i
vilka städer den lokala skattemyndigheten skall övervaka fastighetslaxeringsnämndernas
arbete.
I syfte att motverka de lokala intressena inom beredningsnämnderna har
de nuvarande fastighetstaxeringsnämnderna på landet fått eu särskild sammansättning.
Sålunda skall i dessa nämnder ingå två av landstingets forval
Iningsulskott valda ledamöter, som skall deltaga i taxeringen av samtliga
fastigheter inom taxeringsdistriktet, vilket normalt omfattar flera kommuner.
Valbar är endast den, som är mantalsskriven inom distriktet. Ef
-
38 Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
tersom de nya fastighetstaxeringsnämnderna i allmänhet kommer att omfatta
endast en kommun, torde, framhåller de sakkunniga, om syftet med
den särskilda sammansättningen skall vinnas, få krävas att de landstingsvalda
ledamöterna utses bland personer bosatta utom distriktet. Man torde
emellertid, fortsätter de sakkunniga, kunna utgå från att de lokala intressena
genom samhällsutvecklingen och ändringar i den kommunala indelningen
alltmer förlorar i betydelse. Vidare framhålles att — om beredningsnämnderna
slopas — antalet fastighetstaxeringsnämnder och därmed
också antalet sådana ledamöter, som skall utses av landstinget, kommer att
öka avsevärt. Det kan antas, tillägger de sakkunniga, att det för landstingen
skulle erbjuda vissa svårigheter att uppbringa erforderligt antal för sådant
uppdrag lämpliga personer. De sakkunniga har inte funnit tillräckliga skäl
föreligga att bibehålla den nuvarande sammansättningen av fastighetstaxeringsnämnderna
på landet och föreslår i stället, att de två ledamöter, som
enligt nuvarande bestämmelser skall utses av landstinget, ersättes av kommunvalda
ledamöter.
3. Remissyttrandena
De sakkunnigas förslag om sammanslagning av berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna
till en nämnd tillstyrkes i princip eller lämnas
utan erinran av flertalet remissinstanser. Därvid förutsättes dock i en del
yttranden, att nämnderna erhåller sådan sammansättning, att de lokala intressena
ej får ett avgörande inflytande på besluten. Sålunda anför t. ex.
riksskattenämnden följande.
Enligt riksskattenämndens mening kan det vara tveksamt, om systemet
med enbart fastighetstaxeringsnämnder eller systemet med två skilda nämnder
är att föredraga. Riksskattenämnden anser emellertid för sin del _
främst med hänsyn till möjligheten att effektivare utnyttja den tid som
står till förfogande — att övervägande skäl tala för systemet med enbart
fastighetstaxeringsnämnder. Då riksskattenämnden sålunda i princip förordar
uti edningens förslag sker detta dock endast under förutsättning att
vad nämnden i det följande anför angående fastighetstaxeringsnämndernas
sammansättning vinner beaktande.
Det är för riksskattenämnden bekant, att man vid 1957 års allmänna fastighetstaxering
i vissa län gjorde den erfarenheten, att det inom sådana
beredningsnämnder, som dominerades av fastighetsägare, visade sig mycket
svårt att säkra den objektivitet, som erfordrades för att inom dylika
beredningsdistrikt uppnå en taxeringsnivå, som stod i skälig relation till
nivån för länet och för landet i övrigt. Av den vid promemorian fogade bilagan
nr 2 framgår också, att i vissa län fastighetstaxeringsnämnderna på
landet hade att besluta om ett påfallande stort antal ändringar av beredningsnämndernas
förslag. Det framstår för riksskattenämnden som uppenbart,
att det skulle möta mycket stora svårigheter att hinna genomföra motsvarande
antal ändringar i fastighetsprövningsnämnderna.
Med vad riksskattenämnden nu anfört vill nämnden starkt understryka,
att endast om fastighetstaxeringsnämnderna erhålla sådan sammansättning,
att garanti vinnes för i stort sett objektivt riktiga beslut, kan en tillfreds
-
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
ställande allmän fastighetstaxering genomföras utan beredningsnämnder.
Riksskattenämnden får i detta sammanhang anföra, att enligt nämndens
mening fog icke finnes för utredningens å sid 64 i promemorian gjoida
uttalande, att det kan ifrågasättas om insatserna från de landstingsvalda
ledamöterna varit av större betydelse för att motverka de lokala intressena.
Fastmera fäster riksskattenämnden stor vikt vid att de snäva fastighetsägareintressena
motvägas av ledamöter med en vidare syn på taxeringspioblemen.
Utredningen föreslår att fastighetstaxeringsnämnd å landet skall
bestå av ordförande och ytterligare sex ledamöter, varav länsstyrelsen skulle
ha att utse ordförande och en ledamot samt fullmäktige i kommunen övriga
fem ledamöter. Det skulle följaktligen bliva en påtaglig dominans för
de kommunvalda ledamöterna, vilket i vissa fall kan innebära detsamma
som dominans för fastighetsägarnas intresse av låga taxeringsvärden. Riksskattenämnden
bedömer det som en viktig förutsättning för genomförandet
av allmän fastighetstaxering å landet, att de kommunvalda ledamöterna
icke kunna dominera i fastighetstaxeringsnämnderna, och föreslår därför,
att nämnderna givas exempelvis följande sammansättning: Ordförande och
ytterligare en ledamot utses av länsstyrelsen, en ledamot utses av landstinget
och två ledamöter av kommunen. Intet hindrar att för att erforderlig
ortskännedom skall tillförsäkras nämnderna i stora kommuner —
kommunen utser olika ledamöter för olika geografiskt bestämda delar av
kommunen.
Liknande uttalanden göres av länsstyrelserna i Blekinge, Jämtlands, Vasternorrlands
och Västerbottens län, försäkringsinspektionen, näringslivets
skattedelegation och Tjänstemännens centralorganisation. Flertalet av dessa
remissinstanser förordar dock ett bibehållande av den nuvarande sammansättningen
av fastighetstaxeringsnämnderna. Länsstyrelsen i Vasternorrlands
län anser att åtminstone en ledamot i varje nämnd bör utses av
landstinget i stället för av kommunen och att såsom särskild kvalifikation
för den landstingsvalde ledamoten borde gälla, att vederbörande ägde god
kännedom om fastigheter och deras värdering. Därest så befunnes lämpligt
kunde sådan ledamot utses att vara ledamot i fler än en nämnd inom
angränsande områden. Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar att de
kommunvalda ledamöterna i nämnden endast till visst antal får utgöras av
personer som äger fastighet inom distriktet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län utgår från att systemet med endast en
nämnd är att förorda men vill ej förringa betydelsen av den kontroll och
den likformighet som sker vid den allmänna fastighetstaxei ingen för landsbygdens
del tack vare fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet. Såsom
utredningen påpekat kan dock kontroll och likformighet åstadkommas även
med användande av andra metoder än anlitande av hade beredningsnämnder
och fastighetstaxeringsnämnder. Länsstyrelsen anser att det varit önskvärt
om utredningen i första hand hade angripit problemet genom att införskaffa
material från arbetet hos fastighetstaxeringsnämnderna i stad och
närmare analyserat detta material. Om så hade skett, skulle till underlag för
remissmyndigheternas bedömande ha funnits utredning om de svårighetei
som mött städernas fastighetstaxeringsnämnder i dessas arbete ävensom
40
Knngl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
förslag till lösande av uppkomna problem. Därest man slutligt stannar inför
ett ennämndssystem jämväl på landsbygden, bör enligt länsstyrelsens
mening en fortsatt utredning komma till stånd på denna punkt, eventuellt
genom riksskattenämndens försorg eller genom tillkallande av en särskild
expertgrupp.
Sveriges skogsägareförbund vill inte direkt motsätta sig utredningens förslag
om slopande av beredningsnämnderna men finner det angeläget att
ett beslut i frågan föregås av en närmare beräkning av de kostnader, som
det nuvarande och det föreslagna systemet medför.
Förslaget om beredningsnämndernas slopande avstyrkes däremot av
kammarrätten, domänstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,
Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län
ävensom Sveriges härads skrivar eförening. Därvid göres i huvudsak följande
invändningar mot förslaget. Till att börja med anses den ändrade organisationen
inte medföra någon kostnadsbesparing. Vidare befaras att de lokala
intressena kommer att utöva ett alltför stort inflytande på besluten främst
beroende på att den lokala skattemyndigheten endast kan lämna råd och
anvisningar och inte har befogenhet att besluta om frångående av de preliminära
besluten. Härigenom, framhålles det, föreligger risk för att även
relativt välgrundade erinringar blir obeaktade. Möjligheterna att få nämnderna
att vid behov ompröva själva taxeringsnivån bedömes såsom små. Vidare
påpekas att de lokala skattemyndigheternas redan nu stora arbetsbörda
inte medger någon effektiv insats från deras sida i arbetet med övervakningen.
Eventuella lättnader i arbetsbördan genom ADB-systemets införande
kommer att göra sig gällande först efter det 1965 års fastighetstaxering
är slutförd. Slutligen framhålles att beredningsnämndernas avskaffande
kan väntas medföra ett ökat antal besvär till fastighetsprövningsnämnderna.
Kammarrätten anför sålunda bl. a. följande.
De sakkunniga har framhållit att ett slopande av beredningsnämnderna
skulle medföra inbesparing av betydande kostnader och undvikande av visst
dubbelarbete. Mot dessa fördelar måste emellertid vägas risken för ojämnhet
och olikformighet i taxeringarna mellan de olika taxeringsdistrikten
bland annat på grund av att de lokala intressena får ett alltför''stort inflytande
på taxeringarna.
Enligt de sakkunnigas uppfattning är — om beredningsnämnderna skulle
avskaffas — en övervakning av de lokala nämnderna erforderlig för åstadkommande
av en likformig taxering. Kammarrätten vill emellertid ifrågasätta
om en sådan övervakning lämpligen kan anordnas på sätt de sakkunniga
föreslagit, genom de lokala skattemyndigheterna d. v. s. häradsskrivarna.
Även om häradsskrivarna i regel har mångårig erfarenhet av fastighetstaxering
är det svårt att förstå hur de inom sina fögderier, vilka icke sällan
omfattar ett tiotal kommuner eller mera, skall kunna genom närvaro vid
sammanträden eller på annat sätt utöva en fortlöpande kontroll och övervakning
över ett stort antal fastighetstaxeringsnämnders arbete, särskilt
som denna kontroll och övervakning skall vara så ingående att häradsskrivarna
har möjlighet att konstatera förekommande fall av ojämnheter i taxe
-
41
Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1963
ringarna eller större avvikelse från de av fastighetsprövningsnämnderna
fastställda värderingsgrunderna. En följd av de sakkunnigas förslag synes
därjämte bli att taxeringsorganisationen i ett läge där svår brist på lämpliga
nämndordförande föreligger, går miste om häradsskrivarnas medverkan
i det praktiska nämndarbetet såsom taxeringsnämndsordförande. Såvitt
kammarrätten kan finna innebär de sakkunnigas förslag i denna del att
häradsskrivarna ställs inför en uppgift som är hart när omöjlig att fullgöra
på ett sätt som medför betryggande garantier för en likformig och rättvis
taxering.
Det torde även vara uppenbart att den lokala skattemyndigheten genom
sin övervakning och tillsyn av den pågående fastighetstaxeringen icke kommer
att helt fylla samma funktion som de nuvarande fastighetstaxeringsnämnderna.
Dessa nämnder har befogenhet att besluta om ändring av en
taxering. De kan således vid konstaterande av ojämnhet eller annan brist i
taxeringen vidtaga erforderlig rättelse. Den lokala skattemyndigheten kommer
— i likhet med taxeringsintendenten — icke att få någon sådan befogenhet.
Vad de sakkunniga anfört därom att det i visst fall inte torde erbjuda
alltför stora svårigheter att få rättelse till stånd genom ingripande
av den lokala skattemyndigheten eller taxeringsintendenten är icke övertygande.
Dessa tjänstemän kan endast lämna råd och anvisningar till fastighetstaxeringsnämnds
ledning. De kan icke och får icke diktera nämndens
beslut.
Den mot den nuvarande anordningen med två nämnder i första instans,
beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd, framförda anmärkningen
att den drar betydande kostnader, kan vara befogad. Den andra huvudinvändningen
att visst dubbelarbete förekommer torde förtjäna att skärskådas
närmare. De sakkunniga har framhållit, att den begränsade tid, som
står till fastighetstaxeringsnämndens förfogande inte medger en individuell
prövning av taxeringsvärdena för samtliga fastigheter. En sådan prövning
torde i allmänhet ha förekommit endast i fråga om fastigheter beträffande
vilka erinringar mot beredningsnämndens förslag inkommit eller beträffande
vilka skilda meningar förelegat inom beredningsnämnden, medan genomgången
av taxeringsmaterialet i övrigt skett summariskt. Såvitt kammarrätten
kan finna har den nuvarande fastighetstaxeringsnämnden enligt
denna beskrivning i stort sett fyllt just den övervakningsfunktion som de
sakkunniga velat ålägga lokala skattemyndigheten. Mot den omfattning i
vilken fastighetstaxeringsnämnderna hittills tagit befattning med taxeringsmaterialet
torde alltså svårligen någon anmärkning kunna riktas och onödigt
dubbelarbete kan icke rimligen anses hava förekommit i annan mening
än att det måhända skulle kunna synas onödigt att två nämnder, beredningsnämnd
och fastighetstaxeringsnämnd, behandlar samma taxeringsmaterial.
Det bör emellertid framhållas att de nuvarande fastighetstaxeringsnämndernas
uppgift är, icke att övervaka beredningsnämndernas arbete
utan att överpröva de resultat till vilka dessa senare nämnder kommit och
rätta till förekommande fel och ojämnheter i taxeringen. Med hänsyn till
vad ovan anförts rörande häradsskrivarnas begränsade möjligheter ail leda
och övervaka de föreslagna fastighetstaxeringsnämnderna torde dessa nämnders
möjligheter att genom omprövning av tidigare utsända taxeringsförslag
fylla de hittillsvarande fastighetstaxeringsnämndernas funktioner vara
mycket begränsade. De sakkunnigas förslag torde icke kunna undgå alt
medföra eu ytterligare belastning av de redan med arbete hårt pressade
taxeringsavdelningarna å länsstyrelserna samt av fastighetsprövningsnämnderna.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
De sakkunniga har kommit till den slutsatsen att slopandet av beredningsnämnderna
inte skulle innebära någon allvarlig risk för ett försämrat
taxeringsresultat på landsbygden. Kammarrätten kan icke instämma i detta
omdöme och vill för sin del framhålla, att någon som helst risk för ett försämrat
taxeringsresultat icke bör godtagas i nuvarande läge. Om det av de
sakkunniga i en annan del av promemorian framlagda förslaget om förlängning
av perioderna mellan de allmänna fastighetstaxeringarna godtages,
synes snarare krav kunna uppställas på en förbättring av taxeringsresultaten
med hänsyn till att vid de allmänna fastighetstaxeringarna förelupna fel
och ojämnheter, vilka icke kan rättas under löpande taxeringsperiod, kommer
att bli bestående under längre tid och få större betydelse än hittills.
Kammarrätten kan under åberopande av det ovan anförda icke biträda de
sakkunnigas förslag till ändrad taxeringsorganisation.
Vissa av de avstyrkande remissinstanserna inte blott avråder ett avskaffande
av beredningsnämnderna utan ifrågasätter jämväl, om inte sådana
nämnder bör införas även i städerna. Sålunda anför t. ex. länsstyrelsen i
Skaraborgs län bl. a. följande.
Många städer är nu ofta så stora att där erfordras flera fastighetstaxeringsdistrikt.
Erfarenheter från tidigare fastighetstaxeringar torde visa att
det ofta är svårt att i dessa städer åstadkomma den erforderliga likformigheten
och jämnheten i taxeringen mellan både distrikten inom staden och
angränsande landsbygdsdistrikt. Dessa svårigheter får antas komma att
öka om i samband med en framtida ny kommunindelning betydande landsbygdsområden
komma att sammanslås med städer. Om beredningsnämnder
infördes i städerna skulle dessa svårigheter i hög grad kunna undvikas.
Uttalanden i samma riktning göres av bl. a. länsstyrelserna i Jönköpings
samt Göteborgs och Bohus län. Sistnämnda länsstyrelse, som ifråga om de
särskilda fastighetstaxeringarna funnit det praktiskt att i vissa delar av
länet inrätta lokala taxeringsnämnder, vilka enbart sysslar med dessa taxeringsfrågor,
anser att man för framtiden bör utbygga detta system. Härigenom
skulle säkras en viss kontinuitet år från år och ledamöterna i dessa
lokala nämnder skulle med fördel kunna utnyttjas såsom ledamöter i beredningsnämnder
och fastighetstaxeringsnämnder vid allmän fastighetstaxering.
Om emellertid ett ennämndssystem skulle anses böra genomföras jämväl
på landsbygden, bör, påpekar länsstyrelsen i Jönköpings län, nämndens
sammansättning ändras. Man kan därvid tänka sig att vid fastställande av
definitiv taxering nämnden förstärkes med ytterligare ledamöter, utsedda
en av länsstyrelsen och två av landstinget, att tjänstgöra i lämpliga grupper
av taxeringsnämnder, ungefärligen omfattande nuvarande fastighetstaxeringsdistrikt
å landet jämte angränsande stadsdistrikt. Av länsstyrelsen
sålunda utsedd ytterligare ledamot bör under den förra delen av taxeringsperioden
utöva en rådgivande och samordnande funktion liknande den som
utföres av nuvarande fastighetstaxeringsnämndsordförande å landet.
Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att — om beredningsnämnderna
slopas — det är betydelsefullt, att fastighetstaxeringsnämndernas samman
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963 43
sättning utformas på sådant sätt, att representanter för olika yrkesgrupper
kommer att tillföras varje nämnd, att större befogenheter än vad utredningen
föreslagit tillerkännes de kontrollerande organen och icke obligatoriskt
överföres på de lokala skattemyndigheterna samt att tidpunkterna
för de preliminära besluten, för delgivning av dessa och för ingivande av
erinringar tidigarelägges, så att fastighetstaxeringsnämnderna beredes erforderligt
rådrum för ett ställningstagande till inkomna erinringar.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att såsom ett bestämt villkor för
genomförandet av de sakkunnigas förslag måste krävas dels att fastighetstaxeringsnämnden
får en annan sammansättning än den föreslagna och så
att renodlade fastighetsägarintressen inte tillåts få ett dominerande inflytande
i nämnderna och dels att tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete
avsevärt förlänges.
Sveriges häradsskrivareförening anför bl. a., att föreningen liksom utredningen
anser att den lokala skattemyndighetens medverkan vid fastighetstaxering
bör utökas. Sådan medverkan kan visserligen enligt föreningens
mening inte ersätta beredningsnämnderna men väl bidra till att ge ökad
stadga åt taxeringsorganisationen. En tänkbar form vore att det åt kronokamrerare
och häradsskrivare, var och en inom sitt verksamhetsområde,
uppdrages att såsom tjänsteåliggande fungera som ordförande i fastighetstaxeringsnämnden
vid den allmänna fastighetstaxeringen och i särskild
nämnd för fastighetstaxering vid den årliga taxeringen. Föreningen förutsätter
att denna fråga överväges i samband med övergång till ADB-system.
Beträffande övervakningen av fastighetstaxeringsnämndernas arbete anses
denna av flera remissinstanser inte generellt böra läggas på de lokala
skattemyndigheterna. Sålunda framhåller riksskattenämnden att, ehuru
åtskilliga av de lokala skattemyndigheterna kan antas vara lämpade för
uppgiften, det dock måste beaktas, dels att vissa av dessa i stort sett torde
sakna praktisk erfarenhet av fastighetstaxering, dels att deras normala
arbetsuppgifter ofta icke torde medgiva någon större arbetsinsats för att
kontrollera den allmänna fastighetstaxeringen. Enligt riksskattenämndens
mening bör det stå länsstyrelserna fritt att i varje särskilt fall förordna den
person, som anses lämpligast, och nämner som exempel på de yrkesgrupper,
inom vilka lämpliga medhjälpare kan finnas, häradsskrivare (aktiva
eller pensionerade), lantmätare och lantbruksingenjörer. — Liknande synpunkter
anföres av bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro, Kopparbergs
och Västernorrlands län samt Taxeringsnämnd sordförandenas riksförbund.
Vissa remissinstanser anser att de lokala skattemyndigheterna ej alls
bör engageras i den övervakande verksamheten. Sålunda finner t. ex. länsstyrelsen
i Blekinge län det direkt olämpligt att för dylikt uppdrag förordna
lokal skattemyndighet, enär dessa befattningshavare i regel måste lagas i
anspråk såsom ordförande i taxeringsnämnd och för den skull måste anses
förhindrade alt uppträda såsom övervakare av taxeringsarbetet i andra
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
taxeringsnämnder. Länsstyrelsen anser att övervakningen bör anförtros åt
andra personer, som är väl förtrogna med värdering av fastigheter och
med respektive läns speciella förhållanden, såsom lantmätare, jägmästare,
lantbruksingenjörer m. fl. — Även länsstyrelsen i Västerbottens län samt
lantbrukets skattedelegation förordar ett sådant system.
Svenska stadsförbundet ifrågasätter, huruvida icke övervakningen i stället
borde anförtros länsstyrelserna med hänsyn till att deras taxeringssektioner
fullt utbyggda kommer att förfoga över taxeringskunnig personal i
helt annan omfattning än de lokala skattemyndigheterna.
Oavsett huru frågan om övervakningen av fastighetstaxeringsnämndernas
arbete slutligen löses anser länsstyrelsen i Kopparbergs län att rapporter
i någon form över beslutade taxeringar bör lämnas av fastighctstaxeringsnämnderna
till de personer, som har att kontrollera nämndernas arbete,
förslagsvis var tionde dag.
Det av de sakkunniga föreslagna tidsschemat för arbetet med allmän fastighetstaxering
har utsatts för kritik av flera remissinstanser. Särskilt framhålles
att de tider, som enligt förslaget står till buds för riksskattenämnden
att granska landskamrerarnas förslag till anvisningar och för de skattskyldiga
att avge erinringar mot fastighetstaxeringsnämndernas preliminära
beslut, är för knappt tillmätta.
Riksskattenämnden anför sålunda.
Beträffande det av utredningen föreslagna tidsschemat för allmän fastighetstaxering
bör enligt riksskattenämndens mening följande ändringar
göras.
Statens skogsforskningsinstitut torde senast den 31 mars kunna fastställa
de centrala skogstaxeringsanvisningarna och senast vid samma tidpunkt
bör skogsstyrelsen lämna länsstyrelserna uppgifter om virkespriser
m. m. Härigenom skulle vinnas att det av riksskattenämnden anordnade
sammanträdet jämlikt 65 § taxeringskungörelsen kunde hållas senast den
15 maj, vilket i sin tur skulle giva länsstyrelserna ökad tid för utarbetande
av förslag till anvisningar för fastighetstaxeringen.
Den tidpunkt, då riksskattenämnden skall återställa landskamrerarnas
förslag till anvisningar, bör förskjutas till senast den 20 september. Härigenom
skulle vinnas en enligt riksskattenämndens erfarenheter från förberedelserna
för 1957 års allmänna fastighetstaxering välbehövlig ökning av
den tid, som står riksskattenämnden till buds för granskning av förslagen.
Senast den 10 oktober bör fastighetsprövningsnämnderna fastställa anvisningarna
och senast nämnda dag böra dessa översändas till fastighetstaxeringsnämnderna
och riksskattenämnden. Härigenom skulle vinnas något
ökad tid för fastighetsprövningsnämnderna att bearbeta förslagen med
hänsyn till riksskattenämndens av granskningarna av förslagen föranledda
påpekanden.
Gentemot de i 152 § taxeringsförordningen av utredningen föreslagna
tidsfristerna vill riksskattenämnden invända, att längre tid bör beredas
fastighetstaxeringsnämnderna för ställningstagande till inkomna erinringar
mot de preliminärt angivna taxeringsvärdena. De preliminära besluten
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
böra sålunda föreligga senast den 20 januari och utsändas till fastighetsägarna
senast den 25 januari. Erinringar böra därefter vara inkomna senast
den 15 februari.
Det i 150 § 3 mom. taxeringsförordningen angivna sammandraget av kontrollängden
skulle enligt förslaget senast den 20 februari tillställas landskamreraren
i länet. Enligt riksskattenämndens mening bör tidpunkten förskjutas
till senast den 30 januari, varigenom ökad tid vinnes för att ingripa
mot eventuell tendens till oriktig taxeringsnivå.---
Såsom senaste dag för avslutande av fastighetsprövningsnämndens arbete
torde böra fastställas, icke den 30 september utan den 15 oktober.
Lantbrukets skattedelegation framhåller, att delegationen vid genomgång
av tidsschemat konstaterat, att det borde vara möjligt att verkställa
vissa ytterligare förskjutningar både ifråga om förberedande åtgärder och
ifråga om taxeringsarbetet i första och andra instans samt fortsätter.
Enligt den nuvarande ordningen skall landskamrerarna senast den 25
augusti året före taxeringsåret till riksskattenämnden insända förslag till
anvisningar däri inbegripet lokala skogstaxeringsanvisningar för skogstaxeringen
inom länet. Riksskattenämnden skall senast den 15 september
återställa sålunda ingivna förslag jämte eventuella erinringar. Den tid som
riksskattenämnden har till sitt förfogande för granskning av anvisningarna
är enligt delegationens uppfattning alltför kort och torde i vissa fall
innebära att riksskattenämndens erinringar icke blir beaktade i länsanvisningarna.
För att vinna ytterligare tid för riksskattenämndens granskningsarbete
torde vissa förskjutningar i tidsschemat vara nödvändiga. Delegationen
anser sålunda att riksskattenämndens sammanträde med landskamrerarna
och taxeringsintendenterna i länet in. fl. personer bör avhållas
före den 15 maj och att länsstyrelsens sammanträden med ordförandena
i de nya fastighetstaxeringsnämnderna bör hållas senast den 1 augusti.
Härigenom skulle vinnas att riksskattenämnden skulle kunna få landskamrerarnas
förslag till anvisningarna senast den 5 augusti och alt riksskattenämnden
därefter skulle kunna återställa förslagen jämte erinringar senast
den 5 september. Utredningen föreslår beträffande de nya fastighetstaxeringsnämndernas
arbete att nämnderna skall ha sina preliminära förslag
till taxeringsvärden klara den 10 februari och att de skattskyldiga skall inkomma
med sina erinringar senast den 5 mars. Arbetet i fastighetstaxeringsnämnden
skall sedan enligt förslaget vara avslutat den 25 mars. Detta
innebär att fastighetstaxeringsnämnden knappast får tillräcklig tid att beakta
de av de skattskyldiga avgivna erinringarna och att verkställa den
översyn av de föreslagna taxeringsvärdena, som kan bli en följd härav.
Delegationen föreslår därför, att fastighetstaxeringsnämndernas preliminära
beslut om taxeringsvärden skall föreligga färdigt senast den 20 januari
och att de skattskyldiga skall ingiva sina erinringar senast den 25 februari.
Sistnämnda tidpunkt har valts så all erinringarna över fastighetstaxeringen
icke skall ansluta till tiden för ingivandet av allmän självdeklaration.
Arbetet i fastighetstaxeringsnämnd skall sedan avslutas senast den
1 april. För närvarande skall ägare eller innehavare av fastighet tillställas
underrättelse om fastighetstaxcringsnämnds beslut, i de fall nämnden frångått
sitt preliminära beslut, före den 15 maj. Avskrift av längderna skall
också offentligen framläggas under minst 14 dagar före den 15 maj. Senast
46
Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1963
den 15 maj skall besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut vara inkomna
till prövningsnämnds kansli. Det är ur de skattskyldigas synpunkt
icke tillfredsställande alt utsändandet av underrättelse om fastighetstaxeringsnämnds
beslut och framläggandet av längderna praktiskt taget helt
ansluter till den tidpunkt, inom vilken besvär skall anföras över fastighetstaxeringsnämnds
beslut. Med hänsyn härtill anser delegationen att besvär
över fastighetstaxeringsnämnds beslut skall ingivas till prövningsnämnds
kansli senast den 30 juni. Det torde dessutom i praktiken förhålla sig så
att taxeringsavdelningarnas personal under tiden från den 15 maj till den
30 juni redan är så ansträngda av det ordinarie prövningsnämndsarbetets
avslutande att den icke har möjlighet att under nämnda tid nedlägga något
nämnvärt arbete på inkomna besvär till fastighetsprövningsnämnd. Även
detta talar för en förskjutning av besvärstiden till den 30 juni. Emellertid
torde då också en förskjutning av fastighetsprövningsnämndsarbetets avslutande
vara nödvändig. Delegationen föreslår därför att arbetet i fastighetsprövningsnämnd
skall vara avslutat senast den 30 november.
Delegationen konstaterar slutligen, att det för fastighetstaxeringsarbetet
i Stockholm enligt nuvarande bestämmelser gäller andra tidsgränser än
för landet i övrigt. Delegationen kan emellertid inte finna, att det råder
så speciella förhållanden i Stockholm, att särskilda tidsgränser skulle vara
nödvändiga för denna stad.
Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar, att handläggandet av inkomna
erinringar vid ändring av organisationen i enlighet med utredningens förslag
måste tillmätas långt större betydelse än tidigare, varför nämnden bör
erhålla erforderlig tid för detta tidskrävande arbete. Länsstyrelsen anser
därför, att tidpunkten för fastställandet av förslag till taxeringsvärden inte
bör framflyttas längre än till den 15 januari.
Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter, om inte länsstyrelserna
bör få någon förlängning av tiden för sina förberedande åtgärder. Tiden
mellan det s. k. Stockholmsmötet i slutet av maj och sammanträdet jämlikt
144 § 1 mom. taxeringsförordningen, som skall hållas senast den 20 augusti,
är synnerligen påfrestande för landskamreraren och hans medarbetare.
Det årliga prövningsnämndsarbetet skall avslutas och personalen har
behov av sommarsemester. Tillgången på kvalificerad och användbar personal
är vid små och medelstora länsstyrelser i regel mer eller mindre
knapp och denna otillräcklighet gör sig särskilt märkbar i samband med
en allmän fastighetstaxering. Länsstyrelsen anser det därför önskvärt, om
tiden för länsstyrelsernas förberedelser kunde förlängas med förslagsvis
femton dagar eller alltså till den 5 september. Den nya fastighetstaxeringsnämnden
skulle ändock få 45 dagar längre tid för sitt arbete än som står till
de nuvarande beredningsnämndernas förfogande, därest nämndens arbete
tager sin början senast den 15 oktober. Om dessa länsstyrelsens förslag godtages,
bör även de tidsgränser, som angives i 144 § 3 mom. och 146 § 1 mom.
taxeringsförordningen, förskjutas med 15 dagar.
Länsstyrelserna i Östergötlands och Örebro län föreslår att den tidpunkt,
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963 47
då fastighetsprövningsnämndens arbete skall vara avslutat, framflyttas till
den 31 oktober.
Näringslivets skattedelegation framhåller, att fastighetstaxeringsnäinnderna
från början bör upprätthålla god kontakt med de skattskyldiga och
på så tidigt stadium som möjligt utsända underrättelser om ifrågasatta
taxeringsvärden. Det är därför önskvärt att fastighetstaxeringsnämndernas
preliminära beslut fattas så tidigt som möjligt. Den tidpunkt, före vilken
preliminära beslut skall ha fattats, torde utan olägenhet kunna sättas något
tidigare än vad utredningen förordat eller den 31 januari. Underrättelser
till fastighetsägarna bör kunna utsändas senast den 5 februari. Härigenom
skulle fastighetsägarna få större möjligheter att göra jämförelser mellan
föreslagna taxeringsvärden å olika fastigheter och få bättre tid för ytterligare
utredningar.
Tjänstemännens centralorganisation anser att den tidsperiod fram till och
med den 5 mars, under vilken ägare eller innehavare av fastighet kan avgiva
skriftliga erinringar, är väl kort och förordar, att denna tidsperiod förlänges
åtminstone med en vecka.
III. Taxeringsperioden
1. Gällande bestämmelser
Allmän fastighetstaxering skall enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen
ske vart femte år. Jämlikt kungörelsen den 14 december 1962 (nr 656) skall
nästa allmänna fastighetstaxering, som ursprungligen skolat verkställas år
1962, i stället äga rum år 1965. Sådan taxering skall därefter äga rum vart
femte år.
De värden, som fastställts vid allmän fastighetstaxering, får under löpande
femårsperiod ändras endast i särskilda fall, som närmare anges i 12 §
2 mom. kommunalskattelagen. Enligt detta lagrum skall nya taxeringsvärden
åsättas, därest under löpande taxeringsperiod
a) sådant förhållande inträffat, att taxeringsenhet bör uppdelas i flera
taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter bör sammanslås till en,
b) ändring i fastighets beskattningsnatur inträtt,
c) fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig,
d) fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik anledning
eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så minskats,
att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet med minst en
femtedel,
e) fortsatt bebyggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt, näst föregående
taxering avsett, ej varit färdigbyggd,
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
f) fastighets värde eljest genom ny-, till- eller ombyggnad så förhöjts, att
därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.
Värde skall i de angivna fallen åsättas efter det allmänna prisläge och de
uppskattningsgrunder i övrigt, som tillämpades vid den senaste allmänna
fastighetstaxeringen.
Formellt sker emellertid taxering av samtliga fastigheter varje år. Den
särskilda fastighetstaxering, som äger rum under år, då allmän fastighetstaxering
inte företas, verkställes av de ordinarie taxeringsnämnderna. Därvid
skall, om inte i 12 § 2 mom. kommunalskattelagen angivna förutsättningar
föreligger, fastigheterna oförändrade upptas till nästföregående års
taxeringsvärden. Huvuddelen av de vid en allmän fastighetstaxering åsatta
värdena blir därför oförändrade under den period, som ligger mellan två
allmänna fastighetstaxeringar.
2. Utredningens förslag
De sakkunniga konstaterar till en början att en allmän fastighetstaxering
innebär ett kostsamt och omfattande arbete, som allvarligt inkräktar på
inkomsttaxeringen därigenom att den i stor utsträckning tar i anspråk arbetskraft,
som sysslar med sistnämnda taxering. Känt är också, fortsätter de
sakkunniga, att man på åtskilliga länsstyrelser hyser allvarliga farhågor
för att den ökade arbetsbelastning, som en allmän fastighetstaxering innebär,
inte skall kunna bemästras förrän den pågående uppbyggnaden av taxeringsorganisationen
blivit avslutad. Med hänsyn härtill ävensom till den omständigheten
att fastighetstaxeringen kan väntas alltmer förlora i betydelse
vid en successiv avveckling av fastighetsskatten anser de sakkunniga en förlängning
av taxeringsperioden böra övervägas.
Självfallet, framhåller de sakkunniga, skulle en sådan reform medföra
vissa olägenheter, dels ur beskattningssynpunkt och dels ur belåningssynpunkt.
I tider med fallande penningvärde kommer eftersläpningen av taxeringsvärdena
att medföra att garantibeloppen för fastighet och värdeminskningsavdragen
för byggnad ävensom inkomsten av en- och tvåfamilj sfastigheter
blir för lågt beräknade. Denna olägenhet kan dock enligt de sakkunniga
inte antas ha alltför stor betydelse. Kvar står då den allmänna olägenhet,
som uppkommer därigenom att kreditinstituten vid belåning av fastigheter
inte har tillräckligt stöd av taxeringsvärdena. Särskilda åtgärder måste
då vidtas för att förhindra att klyftan mellan fastigheternas taxeringsvärden
och deras allmänna saluvärden blir alltför stor. Möjligheter bör sålunda finnas
att under löpande taxeringsperiod genom ett relativt enkelt förfarande
åvägabringa en anpassning av taxeringsvärdena till dagsvärdena. Detta bör
enligt de sakkunniga lämpligen ske i form av en procentuell omräkning av
49
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
taxeringsvärdena på grundval av gjorda undersökningar angående prisutvecklingen
på fastighetsmarknaden efter senaste allmänna fastighetstaxering.
Under angivna förutsättningar anser de sakkunniga sig höra förorda en
förlängning av taxeringsperioden till tio år.
Omräkning av taxeringsvärdena föreslås skola ske sedan fem år förflutit
av löpande taxeringsperiod. En föreskrift angående omräkning anses emellertid
inte böra göras ovillkorlig. Om prisnivån på fastighetsmarknaden under
den första hälften av tioårsperioden endast undergått smärre förändringar,
kan enligt de sakkunniga en omräkning av taxeringsvärdena inte anses
erforderlig. De föreslår därför att såsom villkor för att omräkning skall
ske föreskrives att ändring av taxeringsvärdena kan påräknas med minst
tio procent.
Prisutvecklingen på fastighetsmarknaden kan uppvisa betydande variationer
inom olika delar av landet. Intet hindrar, menar de sakkunniga, att omräkning
av taxeringsvärdena företas endast inom de delar av landet, där så
kan anses påkallat med hänsyn till prisutvecklingen. De sakkunniga föreslår
därför att en förberedande undersökning om prisutvecklingen verkställes
genom riksskattenämndens försorg. Finner riksskattenämnden att omräkning
kan komma ifråga, skall det slutliga avgörandet, huruvida omräkning
verkligen skall ske, tillkomma prövningsnämnderna. Riksskattenämnden
skall sålunda enligt förslaget endast besluta, om och i vilka län utredning
skall ske för utrönande av huruvida förutsättningar för omräkning av
taxeringsvärdena föreligger. Beslutet bör, framhåller de sakkunniga, i princip
föregås av samma förberedelser som vid allmän fastighetstaxering äger
rum före det s. 1c. Stockholmsmötet. Förslag till procenttal för omräkningen
skall upprättas av landskamreraren och insändas till riksskattenämnden.
Sedan förslaget återställts med eventuella erinringar, ankommer det på prövningsnämnden
att fatta slutlig ståndpunkt i omräkningsfrågan.
Prisutvecklingen kan, framhåller de sakkunniga, variera för olika slag av
fastigheter. I riksskattenämndens beslut bör därför anges, huruvida utredningen
skall avse jordbruksfastighet eller annan fastighet eller bådadera. En
ytterligare uppdelning av fastigheterna kan bli nödvändig. Betydande skillnader
i prisutvecklingen förekommer nämligen även inom ett och samma
slag av fastigheter. De sakkunniga föreslår därför att ifråga om jordbruksfastigheter
omräkningen skall kunna avse enbart värdet å skogsmark och
växande skog eller enbart taxeringsvärdet i övrigt eller bådadera. Ifråga om
övriga fastigheter föreslås en uppdelning i en- och tvåfamilj sfastigheter, hyresfastigheter
och industrifastigheter. För att underlätta identifieringen av
fastigheterna vid omräkningen föreslår de sakkunniga, att beträffande andra
fastigheter än jordbruksfastigheter i fastighctslängden utmärkes, till vilken
av de angivna grupperna fastigheten är att hänföra. Därvid kan, tilläg4
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 197
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
ger de sakkunniga, förslagsvis bokstaven V användas för en- och tvåfamilj sfastigheter,
bokstaven H för hyresfastigheter och bokstaven I för industrifastigheter.
Själva omräkningen av taxeringsvärdena skall enligt förslaget verkställas
av den lokala skattemyndigheten. Då avsikten med det schablonmässiga
omräkningsförfarandet är att åvägabringa en ungefärlig anpassning av taxeringsvärdena
till den rådande prisnivån får det, framhåller de sakkunniga,
anses ligga i sakens natur att omräkning, som i det enskilda fallet medför
endast obetydlig ändring av taxeringsvärdet, inte bör utföras. De sakkunniga
föreslår därför, att omräkning ej skall företas, om ändringen inte uppgår
till 1 000 kr.
Underrättelser om de omräknade taxeringsvärdena skall enligt förslaget
utsändas av taxeringsnämnden å för ändamålet fastställda blanketter. Besvär
skall inte få anföras över prövningsnämndens beslut ifråga om de procenttal,
som skall tillämpas vid omräkningen, utan endast över taxeringsnämndens
beslut för att få rättat rena felräkningar.
Avslutningsvis framhåller de sakkunniga, att de är medvetna om att vissa
anmärkningar kan komma att riktas mot förslaget angående omräkning av
taxeringsvärdena. Det kan sålunda med visst fog göras gällande, att fel som
begåtts vid en allmän fastighetstaxering kan komma att förstoras genom
en procentuell omräkning, att förhållanden, som inträffat under den löpande
perioden — även om de är av väsentlig betydelse för en fastighets
värde — inte kan beaktas vid omräkningen samt att uppdelningen i olika
grupper av annan fastighet kan vålla vissa svårigheter i praktiken. De sakkunniga
har emellertid ansett dessa olägenheter väl uppvägas av den arbetsoch
kostnadsbesparing, som ett omräkningsförfarande i enlighet med förslaget
skulle innebära.
Om förslaget angående omräkning av taxeringsvärdena likväl inte skulle
anses kunna läggas till grund för lagstiftning, föreslår de sakkunniga såsom
ett alternativ att taxeringsperioden förlänges till åtta år. 3
3. Remissyttrandena
De sakkunnigas förslag om en förlängning av taxeringsperioden till tio
år med möjlighet till en procentuell omräkning av taxeringsvärdena sedan
fem år av perioden förflutit avstyrkes av det övervägande antalet remissinstanser.
Framför allt det föreslagna omräkningsförfarandet har blivit föremål
för stark kritik. Sålunda anför t. ex. lantbrukets skattedelegation
härom bl. a. följande.
Gentemot det framlagda förslaget om omräkning efter fem år kan många
invändningar göras. Förslaget förutsätter att prisutvecklingen på fastighetsbeståndet
eller på vissa grupper av fastighetsbeståndet skulle vara i stort
sett enhetlig inom ett län. I verkligheten ser prisutvecklingen emellertid ofta
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
51
icke ut på det sättet. Vissa delar av ett län kan uppvisa en avsevärd prisstegring
under det att andra delar av länet på motsvarande fastighetsbestånd
visar ringa stegring eller nedgång. Det torde heller icke vara ovanligt att i
en tätort prisutvecklingen för annan fastighet blir nedåtgående på grund av
att en industri lagts ned eller flyttats, under det att prisutvecklingen visar
motsatt tendens på en annan ort på grund av tillkomsten av en ny industri.
Även prisutvecklingen på jordbruksfastigheter kan ställa sig väsentligt olika
inom ett och samma län. Eftersom omräkningsförfarandet —- såvitt det icke
skall innebära en praktiskt taget ny fastighetstaxering — måste vara schablonmässigt
med tillämpning av enhetliga procenttal på varje grupp av fastigheter
inom ett och samma län, kommer detsamma att medföra att taxeringsvärdena
i vissa delar av ett län kan bli helt missvisande. Felaktigheter
begångna vid sista allmänna fastighetstaxeringen kommer också att förstoras,
eftersom systemet icke förutsätter någon som helst individuell prövning
eller rättelse av begångna felaktigheter. Man kan också tänka sig att en avsevärd
prisstegring sker i vissa län under de första fem åren av taxeringsperioden,
varvid omräkning genomförs det femte året, under det att en prisförändring
av motsvarande storlek i andra län framträder först på sjätte eller
sjunde året. I sistnämnda fall skulle taxeringsvärdena enligt förslaget
bli oförändrade under hela perioden. Redan de nu framförda invändningarna
är av sådan art att metoden med schablonmässigt omräkningsförfarande
icke kan förordas. Den statistik, varpå ett sådant omräkningsförfarande
skall grundas, torde heller icke vara så representativ för olika områden att
det är möjligt eller lämpligt att med stöd härav verkställa en differentiering
mellan olika län på sätt utredningen föreslagit. Det torde snarare förhålla
sig så att de genomsnittliga värdena för de olika länen visar tämligen likartade
tendenser under det att variationen inom enskilda län kan vara stor.
Å andra sidan är en annan områdesindelning knappast tänkbar.
Liknande synpunkter anföres av bl. a. riksskattenämnden och flertalet
länsstyrelser.
Statistiska centralbyrån framhåller, att förslaget förutsätter en utbyggnad
av fastighetsprisstatistiken, enär denna för närvarande ej omfattar industrifastigheter
och obebyggda områden, vilka enligt förslaget bör vara
medtagna i den redovisning, som skall utgöra underlag för den centrala
bedömningen av frågan, huruvida en omräkning av taxeringsvärden hör äga
rum eller icke.
Skogsstyrelsen och styrelsen för skogshögskolan påpekar, att metoden
vid skogstaxering är så konstruerad, att vid en procentuell omräkning av
taxeringsvärdena procenttalet måste differentieras för olika omkostnadsklasser,
vilket ytterligare komplicerar omräkningen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som avstyrker förslaget, anser
emellertid att det kan vara av intresse att ett generellt omräkningsförfarande
enligt den idé, som de sakkunniga framlagt, skall kunna genomföras
i modifierad form vid en framtida tidpunkt och tillstyrker därför all eu
gruppindelning av annan fastighet i enlighet med det framlagda förslaget
åstadkommes redan nu. Att en sådan indelning sker kan vara praktiskt
även ur andra synpunkter.
52
Kungl. Maj:is proposition nr 197 år 1963
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att, ehuru länsstyrelsen
avstyrkt det föreslagna omräkningsförfarandet, länsstyrelsen finner sakliga
skäl tala för att vid kommande allmänna fastighetstaxering i längden markeras,
om fastighet är att anse såsom en- eller tvåfamilj svilla, på vilken
vid inkomsttaxeringen bestämmelserna i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
är tillämpliga. En kontroll av detta förhållande bör nämligen ske i samband
med allmän fastighetstaxering, då taxeringsnämnderna vid den årliga taxeringen
ej sällan saknar erforderligt underlag för denna bedömning.
Som tidigare nämnts har de sakkunniga såsom ett alternativ framlagt
förslag om en förlängning av taxeringsperioden till åtta år utan något omräkningsförfarande.
Beträffande lämpligheten av en sådan förlängning är
meningarna delade. Vissa remissinstanser tillstyrker förslaget, medan andra
anser att taxeringsperioden även i fortsättningen normalt bör omfatta fem
år. Mot en förlängning av taxeringsperioden anses bl. a. tala svårigheten att,
särskilt vid taxering av fastigheter uppförda i slutet av perioden, strikt
iaktta den prisnivå, som legat till grund för senaste allmänna fastighetstaxering.
Kammarrätten vill, för det fall hittills gällande bestämmelser om allmän
fastighetstaxering vart femte år finnes av statsfinansiella och arbetstekniska
skäl icke kunna bibehållas, förorda en förlängning av perioden mellan
de allmänna fastighetstaxeringarna till sju år.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser sex år vara den längsta period,
som bör ifrågakomma för att ett taxeringsvärde alltjämt skall kunna tillerkännas
vitsord exempelvis vid belåning.
Länsstyrelsen i Kalmar län delar utredningens uppfattning att en taxeringsperiod
på fem år med hänsyn till kostnaderna och den erforderliga
arbetsinsatsen för en allmän fastighetstaxering kan vara väl kort. Länsstyrelsen
anser emellertid en fixering av taxeringsperiodens längd till visst antal
år vara mindre lämplig. Ej heller synes det länsstyrelsen önskvärt att —
såsom skett under de senaste decennierna — en till fem år bestämd taxeringsperiod
gång på gång frångås. På grund härav vill länsstyrelsen föreslå,
att taxeringsperiodens längd antingen icke fixeras på annat sätt än att
bestämmelse utfärdas om att allmän fastighetstaxering skall äga rum under
år som Kungl. Maj :t beslutar eller att periodens längd bestämmes till minst
fem år och högst tio år och att beslut om allmän fastighetstaxering skall
fattas senast viss tidpunkt innan denna skall äga rum.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att frågan om förlängning
av taxeringsperioden lämpligen bör prövas först när 1970 års allmänna fastighetstaxering
förestår. Om vid denna tidpunkt sådana förändringar i prisnivån
inträffat, att en förlängning av taxeringsperioden utöver föreskrivna
fem år då bedömes såsom icke tillrådlig, torde frågan om förlängning få
falla.
53
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
Ej heller näringslivets skattedelegation finner det erforderligt att redan
nu ta definitiv ställning till frågan om taxeringsperiodens längd, enär vid
en eventuell avveckling av fastighetsbeskattningen såväl frågan om förfarandet
vid allmän fastighetstaxering som frågan om taxeringsperiodens
längd kommer i ett väsentligt ändrat läge och förnyade överväganden då
bör äga rum.
IV. Metodiken vid taxering av jordbruksfastighet
1. Gällande bestämmelser
Enligt 9 § kommunalskattelagen skall taxeringsvärde, utom vad avser
skogsmark och växande skog, åsättas till det belopp, som prövas utgöra fastighetens
värde efter ortens pris, d. v. s. fastighetens allmänna saluvärde.
Vad som menas med allmänt saluvärde framgår av anvisningarna till nämnda
lagrum.
Vid taxering av jordbruksfastigheter användes såsom hjälpmedel de enhetsvärden,
som föreslagits i den ordning 144 § 1 mom. TF anger. Dessa enhetsvärden
skall beträffande fastigheter i skilda storleksgrupper innefatta
värden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden
under förutsättning av normalt byggnadsbestånd. Det enhetsvärde,
som antagits för en viss storleksgrupp, bör i det enskilda fallet jämkas
uppåt eller nedåt, om särskilda förhållanden det påkallar. I punkt 2 av anvisningarna
till 9 § kommunalskattelagen anges ett flertal exempel på sådana
förhållanden, som bör beaktas vid värdesättningen.
Enhetsvärdena innefattar således värdet av såväl den öppna jorden som
byggnaderna å fastigheten. Eftersom man vid enhetsvärdenas bestämmande
utgår från ett normalt byggnadsbestånd, kommer värdena att variera i huvudsak
efter åkerarealens storlek. För fastigheter, där värdet av byggnaderna
jämfört med värdet å marken är högt, blir givetvis enhetsvärdena
höga men lägre ju större åkerareal fastigheten har. 2
2. Utredningens förslag
De sakkunniga framhåller, att värderingen av de minsta jordbruksfastigheterna
ofta är komplicerad. Dessa fastigheter har sitt huvudsakliga värde
såsom bostad för ägaren. Här är det inte så mycket de rena jordbrukssynpunkterna,
såsom driftbyggnadernas och jordens beskaffenhet, brukningslörhållanden
och avsättningsmöjligheter m. m., som är bestämmande för
marknadsvärdet utan fastmer bostadshusets standard och fastighetens läge.
De synpunkter, som i främsta rummet måste beaktas, är sålunda i stort
sett desamma som vid värderingen av annan fastighet.
4-f Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 197
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
På grund av angivna förhållanden har, fortsätter de sakkunniga, enhetsvärdena
visat sig vara till ingen eller ringa nytta vid taxeringen av mindre
jordbruksfastigheter. Man har därför ifråga om dessa fastigheter nödgats
använda en annan metod, enligt vilken värden åsatts särskilt för jorden och
särskilt för byggnaderna. I vissa norrlandslän, där jordbruken till övervägande
del utgöres av små brukningsenheter, har man vid de senaste allmänna
fastighetstaxeringarna tillämpat denna metod beträffande samtliga
jordbruksfastigheter. Så har även skett i Västmanlands län, trots att detta
län uppvisar det procentuellt största antalet medelstora brukningsenheter.
Vid de centrala överläggningarna inför 1957 års allmänna fastighetstaxering
rekommenderades den nu angivna metoden vid taxering av jordbruksfastigheter
med ringa åkerareal. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har rekommendationen
följts i flertalet län och erfarenheterna av metoden att
uppskatta jorden för sig och byggnaderna för sig har genomgående varit goda.
Bl. a. har framhållits att man genom användandet av denna metod bättre
kunnat beakta de för varje fastighet rådande särskilda förhållandena, vilket
medfört en större differentiering av taxeringsvärdena och en närmare
anknytning till värdena å annan fastighet.
De sakkunniga har därför funnit skäl undersöka, om det finns förutsättningar
för en allmän övergång till den nu angivna värderingsmetoden. Av
svaren på en rundfråga i ämnet från de sakkunniga till samtliga länsstyrelser
framgår, att flertalet länsstyrelser ansåg metoden lämplig vid taxering
av mindre jordbruksfastigheter men var mera tveksamma när det gällde
de medelstora och större brukningsenheterna. De sakkunniga har därför
övervägt att framlägga förslag om tillämpning av metoden vid taxering av
jordbruksfastigheter med en åkerareal understigande tio hektar. I allmänhet
anses nämligen numera, framhåller de sakkunniga, att en jordbruksfastighet
med mindre åkerareal än tio hektar i regel inte kan ge full försörjning
åt en familj enbart genom jordbruket. Dessa fastigheter har sålunda ifråga
om öppen jord och byggnader sitt huvudsakliga värde såsom bostad för
ägaren och bör i följd härav till denna del värderas efter i princip samma
grunder, som tillämpas vid taxering av annan fastighet.
De sakkunniga konstaterar att antalet jordbruksfastigheter med en åkerareal
understigande tio hektar utgör inemot två tredjedelar av det totala
antalet jordbruksfastigheter i landet och anför vidare.
En begränsning av metodens användning till jordbruksfastigheter med en
mindre åkerareal än tio hektar har knappast någon betydelse för norrlandslänen,
då jordbruken där till övervägande del består av små brukningsenheter.
I södra och mellersta Sverige, där antalet jordbruksfastigheter med
en åkerareal överstigande tio hektar är relativt stort, skulle däremot en sådan
begränsning medföra bestämda olägenheter. Man skulle där nödgas
använda två olika värderingsmetoder jämsides, vilket knappast kan främja
en likformig taxering. Vidare kommer redovisningen av enhetsvärdena i
kontrollängden att kompliceras. Enligt vad som för närvarande gäller (144 §
55
Kungl. Mnj:ts proposition nr 197 år 1963
1 mom. tredje stycket TF) skall i enhetsvärdena för olika ägoslag inräknas
värdet av byggnaderna å fastigheten. Detta gäller således inte bara åkern
utan även övriga ägoslag, såsom tomt och trädgård, kultiverad betesmark
m. in. Med bibehållande av denna ordning kan man sålunda i princip inte
— såsom i fråga om de mindre jordbruksfastigheterna rekommenderades
vid Stockholmsmötet 1956 — låta byggnadsvärdet ingå enbart i enhetsvärdet
för åkerjorden. Även om man godtar ett sådant redovisningssätt, blir
dock en jämförelse fastigheterna emellan genom enhetsvärdena utan större
värde, eftersom byggnadsvärdet måste slå igenom olika starkt vid olika
arealstorlekar. Så t. ex. medför ett byggnadsbestånd värt 20 000 kr. på en
fastighet om 2 hektar åker ett hektarvärde av 10 000 kr. — i detta sammanhang
bortser vi från värdet å själva jorden — medan samma byggnadsbestånd
på en fastighet om 10 hektar åker föranleder ett hektarvärde av 2 000
kr. Det säger sig självt att en jämförelse mellan två sådana hektarvärden är
utan mening. En annan olägenhet är att man vid förandet av kontrollängden
med hänsyn till de stora variationerna ifråga om byggnadsbeståndet måste
använda sig av ett stort antal kolumner för olika enhetsvärden. Exempel finnes
på att man varit nödsakad att genom delning av kolumnerna öka antalet
kolumner till tjugo eller ännu flera. Någon förbättring skulle kunna vinnas
genom att man i fråga om de mindre jordbruksfastigheterna redovisade
åkerjorden som obebyggd. Möjlighet till jämförelse av hektarvärden för
dessa fastigheter skulle föreligga och antalet erforderliga kolumner skulle
väsentligt minska. Man skulle emellertid då — åtminstone i södra och mellersta
Sverige — nödgas arbeta med två slags enhetsvärden, det ena avseende
enbart värdet av åkerjorden och det andra innefattande värdet av såväl
åkerjord som byggnader. Detta måste självfallet försvåra en jämförelse av
taxeringsutfallet.
En tillämpning av skilda värderingsmetoder för å ena sidan jordbruksfastigheter
med en åkerareal understigande tio hektar och å andra sidan
övriga jordbruksfastigheter skulle således enligt de sakkunnigas uppfattning
medföra väsentliga nackdelar. De har därför efter hand inriktat sig på
att undersöka möjligheterna av en total övergång till metoden att värdera
jorden för sig och byggnaderna för sig. Då skulle, anför de sakkunniga, de
av dem påtalade svårigheterna vid förandet av kontrollängden bortfalla. Om
värdet av byggnaderna redovisades särskilt, skulle man erhålla enhetliga
enhetsvärden avseende enbart åkerjorden utan byggnader. Härigenom skulle
en jämförelse av såväl de enskilda taxeringarna som taxeringsutfallet i
stort väsentligt underlättas. Redovisas i kontrollängden också byggnadsvärdet
särskilt kan under taxeringsarbetets gång direkt jämförelse av byggnadsvärden
ske.
Bortsett från fördelarna vid förandet av kontrollängden skulle, framhåller
de sakkunniga, en total övergång till den nya metoden medföra att värderingen
av samtliga jordbruksfastigheter kunde ske efter eu och samma metod,
vilket enligt de sakkunnigas mening måste innebära en betydande lättnad
för nämnderna.
Att en fullt tillfredsställande lösning av åkerjordens värdesättning vid
taxering av jordbruksfastigheter av olika storlek inte kan ernås med mind
-
56
Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1963
re värdet av jord och byggnader på något sätt renodlas ävensom att metoden
med särvärdering av jord och byggnader medger en större differentiering
av taxeringsvärdena framgår, menar de sakkunniga, av de uttalanden
som gjorts i samband med undersökningarna om taxeringsutfallet beträffande
1952 och 1957 års allmänna fastighetstaxeringar (SOU 1956: 57 och
1963:14).
Vidare har, framhåller de sakkunniga, vid samråd med den särskilda sektion
inom skattelagssakkunniga, som har till uppdrag att utreda vissa
spörsmål rörande inkomstberäkningen i förvärvskällan jordbruksfastighet
framkommit, att den nu tillämpade schablonmässiga avskrivningen å driftsbyggnaderna
med en procent av det taxerade jordbruksvärdet inte kan förväntas
ge ett tillräckligt avdrag vid konstant penningvärde samt att kommunalskattelagens
förutsättning att anskaffningsvärdet för byggnaderna endast
uppgår till två tredjedelar av jordbruksvärdet synbarligen inte är hållbar.
Man kan sålunda konstatera, anför de sakkunniga, att en redovisning
av byggnadsvärdet är den enda tillfredsställande utgångspunkten för ett
värdeminskningsavdrag å byggnaderna.
De sakkunniga har sålunda funnit övervägande skäl tala för en total övergång
till metoden att värdera jorden för sig och byggnaderna för sig och
föreslår, att byggnadsvärdet i kontrollängd och fastighetslängd redovisas i
särskild kolumn såsom ett i jordbruksvärdet ingående delvärde.
Avslutningsvis berör de sakkunniga de följder, som ett genomförande av
förslaget skulle få ifråga om beräkningen av boställsräntan enligt klockarboställslagen
(SFS 1938: 732) och tillämpningsföreskrifterna till denna
(SFS 1939: 173). De sakkunniga antyder olika sätt att lösa problemet men
förklarar, att de inte ansett det ingå i deras uppdrag att framlägga förslag
till författningsändringar ifråga om nämnda lag och föreskrifter. 3
3. Remissyttrandena
Förslaget att vid taxering av jordbruksfastighet övergå till värdering av
jord och byggnader var för sig tillstyrkes av bl. a. riksskattenämnden samt
länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge och Västernorrlands län. Sistnämnda
länsstyrelse anför följande.
Länsstyrelsen har haft goda erfarenheter av den vid 1957 års allmänna
fastighetstaxering tillämpade metoden att värdera byggnaderna för sig och
jorden för sig. Visserligen rekommenderades metoden allenast för fastigheter
med en åkerareal, understigande 20 hektar. I praktiken synes emellertid
metoden, om än icke de rekommenderade normalvärdena, ha begagnats
även vid taxering av större fastigheter. Såsom anvisningarna utformades
i detta län bidrog metoden i hög grad till att den eftersträvade taxeringsnivån
för jordbruksfastigheter nåddes.
För en bedömning av metodens användbarhet i de stora jordbruksdistrikten
i södra och mellersta Sverige är det av väsentlig betydelse, hur reglerna
57
Kungl. Maj.ts proposition nr 7.97 år 1963
åtminstone i stora drag utformas. Utredningen har icke ens antytt hur den
tänkt sig, att värderingen skall tillgå. I detta län utarbetades vid 1957 års
allmänna fastighetstaxering riktvärden med utgångspunkt från ett tänkt
enhetsvärde på »medelfastigheten». Hektarpriset för obebyggd åkerjord bestämdes
med ledning av kända priser, varefter det åstundade värdet å medelfastighetens
byggnadsbestånd erhölls. Länsstyrelsen föreställer sig, att
detta tillvägagångssätt är mindre väl lämpat vid värdesättningen av byggnader
på stora jordbruksenheter. Emellertid finnes anledning antaga, att
anvisandet av skilda värden å byggnader och åkerjord skall kunna ske med
åtminstone samma sakliga underlag som tidigare anvisade enhetsvärden för
åkerjord med byggnader. Länsstyrelsen tillstyrker därför utredningens förslag
i denna del.
Flertalet remissinstanser uttalar dock stor tveksamhet ifråga om den föreslagna
värderingsmetodens lämplighet vid taxering av medelstora och
större jordbruksfastigheter. Då man i allmänhet saknar erfarenhet av metoden,
åtminstone när det gäller de större jordbruken, och då i förslaget inte
angivits de grunder, efter vilka byggnadsvärdet skall bestämmas, anses det
inte möjligt att nu bedöma hur metoden skulle utfalla i praktiken. Därjämte
befaras att värderingsförfarandet blir mera komplicerat. Sålunda anför
t. ex. länsstyrelsen i Östergötlands län följande.
Metoden att vid taxering av jordbruksfastighet taxera jord och byggnader
var för sig har icke tillämpats i detta län, varför länsstyrelsen saknar närmare
erfarenhet av detta värderingsförfarande. Länsstyrelsen finner emellertid
detta system kunna vara tillämpligt då det gäller mindre brukningsenheter,
där bostadshuset är den dominerande byggnaden och det ur värderingssynpunkt
kan anses angeläget att närmare anknyta till värdena för annan
fastighet. Då det gäller jordbruksfastigheter med betydande areal åkermark,
vilka finnas särskilt å slättbygderna här i länet, är länsstyrelsen dock
tveksam huruvida nu ifrågavarande metod kan vara den lämpliga. För dessa
fastigheter ha byggnaderna med bortseende från sådana för bostadsändamål
ett helt annat samband med jorden och jordbruksdriften än då det gäller
mindre brukningsenheter. Det torde även enligt länsstyrelsens mening kunna
befaras att den av utredningen förordade metoden skulle innebära en
icke oväsentlig utökning av taxeringsarbetet och göra detta mera komplicerat,
särskilt då det gäller större gårdar med betydande och i många fall
högst varierande byggnadsbestånd. Då utredningen icke närmare gått in på
eller lämnat förslag till huru värderingen av byggnaderna skulle äga rum,
kan länsstyrelsen icke närmare uttala sig om huru det av utredningen föreslagna
systemet skulle komma att utfalla i praktiken. Enligt länsstyrelsens
mening är det uppenbart att en allmän övergång till sagda system icke bör
ske utan att eu utredning verkställes, som närmare belyser verkningarna av
detsamma, då det gäller taxering av de större jordbruksfastigheterna.
Provtaxering eller ytterligare utredning för utrönande av den föreslagna
värderingsmetodens för- och nackdelar förordas jämväl av bl. a. länsstyrelserna
i Södermanlands, Jönköpings, Gotlands, Göteborgs och Bohus samt
Jämtlands lön.
Kammarrätten finner sig på anförda skäl — i vart fall icke utan alt genom
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
provtaxeringar eller på annat sätt erforderligt material erhållits för bedömningen
— icke kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag att vid taxering av
större jordbruksfastigheter tillämpa metoden att särskilt för sig uppskatta
värdet av byggnader och jord. Kammarrätten anför vidare.
Vad beträffar mindre jordbruksfastigheter synes enighet råda om att metoden
att särskilt värdera byggnaderna slagit väl ut vid den senaste allmänna
fastighetstaxeringen, varför anledning torde saknas att beträffande dessa
fastigheter frångå metoden. Några olägenheter av att, då ett värde å byggnader
ändå beräknas, införa detta värde i kontrollängder och taxeringslängder
torde icke föreligga. En annan fråga är, om det sålunda redovisade värdet å
byggnader lämpligen bör läggas till grund vid beräkning av värdeminskningsavdrag
för byggnader. I denna fråga finner sig kammarrätten — med
hänsyn till att kammarrätten har att inom en snar framtid avgiva yttrande
rörande skattelagssakkunnigas betänkande med förslag till ändrade bestämmelser
om avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader — icke
nu böra taga definitiv ståndpunkt.
Av vad ovan anförts framgår, att kammarrätten finner hinder icke möta
att tillämpa olika värderingsprinciper för mindre och för större jordbruksfastigheter.
Den främsta olägenheten härmed torde vara svårigheten att
draga en gräns mellan dessa båda kategorier. Allmänt har använts metoden
att göra en sådan gränsdragning efter fastigheternas areal. Förhållandena
i olika delar av landet torde emellertid vara så varierande att det torde vara
svårt att centralt bestämma begreppet »ringa åkerareal». Denna bestämning
torde såsom hittills få överlåtas åt prövningsnämnderna i länen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig visserligen vara väl medveten om
vissa av de av de sakkunniga angivna fördelarna med en total övergång till
särvärdering av jord och byggnader å jordbruksfastighet men understryker
att även mycket starka skäl kan anföras mot ett sådant system, främst beträffande
byggnadsvärdenas funktion såsom avskrivningsunderlag. Länsstyrelsen
hänvisar till vad som härutinnan anförts i en av särskild sektion
inom skattelagssakkunniga den It mars 1963 avgiven promemoria med förslag
till ändrade bestämmelser om avdrag för värdeminskning å jordbrukets
driftsbyggnader. Även om en allmän övergång till åsättande av särskilda
byggnadsvärden å jordbruksfastighet i samband med fastighetstaxering för
att tjäna som underlag vid inkomsttaxeringen inte kan anses vara en framkomlig
väg för att lösa frågan om ett mera rättvisande avskrivningsunderlag
för byggnader å jordbruksfastighet, anser länsstyrelsen det vara möjligt att
i mera begränsad omfattning särskilja ett individualiserat byggnadsavskrivningsunderlag
vid fastighetstaxeringen. I den mån metoden med särskilt
byggnadsvärde kommer till användning för mindre jordbruksfastigheter, vilkas
värde huvudsakligen ligger i byggnader och å vilka ägarens bostadsfastighet
utgör det dominerande ekonomiska värdet, föreligger enligt länsstyrelsens
mening skäl att låta detta värde utgöra schablonmässigt avskrivningsunderlag.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län avstyrker utredningens förslag beträffan
-
59
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
de metoden för värdering av jordbruksfastighet. Länsstyrelsen framhåller
bl. a. att, om skattelagssakkunnigas förslag till ändrade bestämmelser om
avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftsbyggnader vinner gehör, särskilda
byggnadsvärden vid fastighetstaxeringen torde sakna större betydelse.
Ett tungt vägande argument för metoden att uppskatta jorden för sig och
byggnaderna för sig skulle då helt bortfalla.
Stiftsnämnderna i Lund och Göteborg konstaterar att, därest utredningens
förslag om att enhetsvärdena skall avse jorden i obebyggt skick genomföres,
boställsräntorna kommer att minska i storlek. Av de alternativ till lösning
av detta speciella problem, som antytts av de sakkunniga, finner nämnderna
det mest ändamålsenliga vara att fastställa nytt boställskapital pa
grundval av de nya enhetsvärdena.
V. Utformningen av fastighetslängden m. m.
1. Utredningens förslag
I syfte bl. a. att förenkla längdföringen vid allmän fastighetstaxering föreslår
de sakkunniga vissa ändringar ifråga om redovisningen i fastighetslängden
av antalet ägoslag m. m.
I den fastighetslängd, som f. n. användes vid allmän fastighetstaxering,
skall ifråga om jordbruksfastighet anges, huru arealen fördelar sig på följande
ägoslag, nämligen åker, tomt och trädgård, kultiverad betesmark, naturlig
äng, skogsmark och övrig mark.
De sakkunniga framhåller att tomt och trädgård, å ena sidan, och åker,
å den andra, enligt vad som framgår av utredningarna om taxeringsutfallet
från tidigare fastighetstaxeringar åsatts praktiskt taget samma värde per
hektar. Dessa ägoslag synes därför utan olägenhet kunna bli föremål för gemensam
värdering och de sakkunniga föreslår med åberopande härav, att
ägoslagen i fastighetslängden sammanföres i en kolumn.
Vidare föreslår de sakkunniga, att — enär den något oklara gränsdragningen
mellan kultiverad betesmark och naturlig äng torde ha lett till en viss
godtycklighet vid bedömandet av vad som skall hänföras till det ena eller
det andra ägoslaget — de båda ägoslagen sammanföres i en kolumn under
beteckningen ängsmark.
Vid taxering av annan fastighet skall jämlikt 10 § kommunalskattelagen,
i den mån förhållandena därtill föranleder, redovisas särskilt parkvärde.
Med parkvärde förstås enligt sagda lagrum det värde, som fastigheten äger
utöver markvärdet och byggnadsvärdet på grund av därå befintliga träd,
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
trädgårdsanläggningar och dylikt. Enligt anvisningarna till 10 § förekommer
parkvärde endast undantagsvis. I allmänhet, påpekas det, lärer å fastighet,
som skall taxeras såsom annan fastighet, mera sällan förekomma växande
träd eller anläggning, som ej är att hänföra till byggnad, av den betydenhet,
att fastighetens värde i allmänna marknaden därigenom i någon väsentligare
grad påverkas.
Vid 1957 års allmänna fastighetstaxering åsattes särskilda parkvärden
endast i c:a 700 fall sammanlagt för hela landet. De sakkunniga ifrågasätter
dessutom, om inte parkvärde felaktigt åsatts i många av dessa fall. Med
hänsyn till det ringa antalet åsatta parkvärden ävensom till de sannolikt
många felbedömningarna föreslår de sakkunniga, att begreppet parkvärde
utmönstras och att värdet å ifrågavarande förmån i stället inräknas i markvärdet.
De nuvarande fastighetslängderna upptager på varje rad kolumner för såväl
jordbruksfastighet som annan fastighet. Härigenom blir kolumnerna i
genomsnitt endast utnyttjade till femtio procent. De sakkunniga har övervägt,
huruvida inte jordbruksfastighet och annan fastighet borde redovisas
i skilda längder. Genom att kolumnerna då kunde till fullo utnyttjas skulle
betydande besparingar av papper och framför allt arkivutrymmen vinnas.
De sakkunniga har emellertid inte ansett sig böra framlägga något förslag
härutinnan, då längderna kan väntas bli helt omarbetade i samband med att
datamaskiner börjar användas för folkbokföring och uppbörd.
I ett hänseende anser emellertid de sakkunniga en viss förenkling kunna
ske utan större svårighet. Med hänsyn till den inbesparing av utrymmena i
fastighetslängden, som skulle vinnas genom den föreslagna utmönstringen
av begreppet parkvärde, borde det vara möjligt att med någon jämkning av
bredden på övriga kolumner trycka särskilda längder för annan fastighet,
varvid redovisningen inte skulle behöva ske över ett helt uppslag utan enbart
över en sida. Detta skulle, påpekar de sakkunniga, utan vidare kunna
genomföras, om fastigheterna såsom vid 1957 års allmänna fastighetstaxering
redovisas i längder med tvärformat. De sakkunniga ifrågasätter därför,
om inte redan vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen borde tillhandahållas
blanketter upptagande enbart annan fastighet och avsedda att
användas i sådana distrikt, där endast dylika fastigheter förekommer, d. v. s.
främst i de centrala delarna av städerna. 2
2. Remissyttrandena
De föreslagna ändringarna ifråga om redovisningen i fastighetslängden
av ägoslag m. m. har av flertalet remissinstanser lämnats utan erinran. På
några punkter har dock gjorts vissa invändningar.
Sålunda anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i anledning av för
-
61
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
slaget om sammanförande av åker med tomt och trädgård, att gårdstomten
icke sällan består av berg eller liknande ofruktbar mark och att därför i kolumnen
för åker redovisad areal framdeles icke kommer att utvisa uteslutande
odlingsbar mark. Då denna arealredovisning torde åberopas i statistiska
sammanhang, framkommer alltså arealmässigt en felkälla genom att
tomt och trädgård sammanslås med åker.
Lantbruksstyrelsen avstyrker förslaget om sammanförandet av åker med
tomt och trädgård. Styrelsen framhåller, att en gemensam redovisning av
de båda ägoslagen skulle ge en missvisande bild av åkerarealens storlek,
vilket kunde få en viss betydelse i olika sammanhang, t. ex. vid prövningen
av huruvida och till vilka belopp arealtillägg skall utgå enligt kungörelsen
den 28 maj 1959 (nr 256) om arealtillägg m. m.
Riksskattenämnden och några länsstyrelser förordar, att begreppet »ängsmark»
utbytes mot termen »kultiverad betesmark och naturlig äng». Nämnden
föreslår vidare, att uttrycklig föreskrift införes, att arealen ej skall
redovisas i mindre enheter än hela eller halva hektar. Slutligen anser nämnden,
att förslaget om särskilda längdformulär upptagande enbart annan
fastighet inte bör genomföras i avbidan på införandet av ADB-maskiner för
längdföring. Denna uppfattning kommer också till uttryck i yttrandet från
länsstyrelsen i Örebro län.
VI. Departementschefen
b rågan om en förenkling av formerna för den fastighetsvärdering, som
för närvarande sker vid de allmänna fastighetstaxeringarna, har varit aktuell
i olika sammanhang. Såsom av den föregående redogörelsen framgår
kräver dessa fastighetstaxeringar en omfattande organisation. Denna inkräktar
i personalhänseende på arbetet med de årliga taxeringarna för inkomst
och förmögenhet. Även kostnadssynpunkten bör beaktas i detta
sammanhang.
Å andra sidan tår betydelsen av en genom det allmännas försorg genomförd
fastighetsvärdering icke underskattas. Bortsett från garantibeskattningen
av fastighet har fastigheternas taxeringsvärden betydelse i olika hänseenden.
Vid inkomstbeskattningen ligger dessa värden t. ex. till grund för
beräkning av inkomsten av en- och tvåfamilj sfastigheter samt för avdrag
för värdeminskning av byggnader och skog. Vidare må nämnas skogsvårdsavgiften,
förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen samt faslighetskreditgivningen
som områden, där man är beroende av den värdering som
får sitt uttryck i taxeringsvärdena.
En noggrant utförd fastighetsvärdering synes därför ofrånkomlig. Det
är emellertid angeläget att alla möjligheter till förenklingar och besparingar
iakttas, utan att intresset av en riktig fastighetsvärdering eftersättes.
Det förslag till ändringar av bestämmelserna om förfarandet vid allmän
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
fastighetstaxering m. m., som framlagts av 1961 års fastighetstaxeringsutredning,
innebär ifråga om taxeringsorganisationen, att en särskild organisation
för allmän fastighetstaxering skall bibehållas men att de dubbla
nämnderna i första instans på landsbygden (beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd)
ersättes av en enda nämnd, på sätt redan gäller för
städer. Taxeringsperioden, som enligt nuvarande bestämmelser normalt omfattar
fem år, föreslås bliva förlängd till tio år med möjlighet till procentuell
omräkning av taxeringsvärdena sedan fem år av perioden förtlutit. Alternativt
föreslås att taxeringsperioden skall förlängas till åtta år. Vidare föreslås
en ändrad metodik vid taxering av jordbruksfastighet, innebärande
att byggnaderna skall uppskattas för sig och åsättas särskilda värden samt
att de enhetsvärden, som utnyttjas vid taxeringen och som hittills innefattat
värdet av såväl byggnader som jord, skall avse enbart värdet av jorden.
Slutligen föreslår de sakkunniga vissa mindre ändringar ifråga om redovisningen
av olika ägoslag i fastighetslängden.
Vad först beträffar taxeringsorganisationen har flertalet remissinstanser
i princip förordat de sakkunnigas förslag om införandet av ett
ennämndssystem i första instans jämväl på landet, d. v. s. en sammanslagning
av de nuvarande berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna till en
nämnd. Dock har i en del yttranden förutsatts att de nya nämnderna därvid
erhåller annan sammansättning än den, som föreslagits av de sakkunniga.
De remissinstanser, som avstyrkt förslaget om slopande av beredningsnämnderna,
hyser genomgående den uppfattningen, att det töreslagna ennämndssystemet
innebär risker för ett försämrat taxeringsresultat. Den
kontroll och översyn av fastighetstaxeringsnämndernas arbete, som enligt
förslaget skall åvila de lokala skattemyndigheterna, anses inte utgöra tillräcklig
garanti för en jämn och likformig taxering.
Frän länsstyrelsehåll vitsordas allmänt att de i fastiglietstaxeringsarbetet
engagerade beskattningsnämnderna arbetar under pressande tidsnöd. Den
individuella prövning av beredningsnämndernas förslag till taxeringsvärden,
som det enligt nuvarande bestämmelser åligger fastighetstaxeringsnämnderna
att företa, har uppenbarligen kunnat medhinnas endast i begränsad
utsträckning. Några länsstyrelser uppger, att fastighetstaxeringsnämndernas
arbete ej sällan inskränkt sig till behandling av inkomna
erinringar mot beredningsnämndernas förslag. Om så mera allmänt är fallet,
kan det ifrågasättas om ett system med två nämnder har någon uppgift
att fylla.
Den huvudsakliga invändning, som under remissbehandlingen riktats
mot den föreslagna taxeringsorganisationen på landsbygden, är att den
skulle äventyra jämnheten och likformigheten i taxeringarna. Inte minst
den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen av de nya nämnderna
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963 63
anses innebära risker för dominerande fastighetsägareinflytande. Kritiken
får i denna del anses ha visst fog.
De sakkunniga föreslår nämligen att de två av landstingets förvaltningsutskott
valda ledamöter, som ingår i de nuvarande fastighetstaxeringsnämnderna
på landet, i de nya nämnderna skall ersättas med kommunvalda ledamöter.
Enligt förslaget skall sålunda fastighetstaxeringsnämnd på landet
bestå av ordförande och ytterligare sex ledamöter, varav länsstyrelsen
skall ha att utse ordförande och en ledamot samt fullmäktige i kommunen
övriga fem ledamöter. Såsom bl. a. riksskattenämnden påpekat skulle detta
innebära påtaglig dominans för de kommunvalda ledamöterna och därmed
i många fall även för fastighetsägarnas intresse av låga taxeringsvärden.
Riksskattenämnden föreslår därför, att nämnderna sammansätts av ordförande
och ytterligare fyra ledamöter och att ordföranden och en ledamot utses
av länsstyrelsen, en ledamot av landstinget och två ledamöter av kommunen.
Det är självfallet av största vikt för ernående av riktiga taxeringsvärden
att arbetet i första instans får bedrivas utan tidsnöd. Det torde emellertid
inte vara möjligt att inom ramen för det nuvarande systemet med två
nämnder vinna ytterligare lid, i varje fall inte i sådan utsträckning, att
nämnderna därigenom skulle erhålla någon nämnvärd lättnad. Det faller
sig då naturligt att undersöka möjligheterna att för landsbygdens del övergå
till samma system som i städerna, d. v. s. att anförtro fastighetstaxeringsarbetet
i första instans åt en enda nämnd. En sådan reform skulle otvivelaktigt
möjliggöra ett mera effektivt utnyttjande av den tid, som nu står
berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna till buds. Bättre betingelser
skulle skapas för mera noggrann genomgång av taxeringsmaterialet och
ökade möjligheter skulle finnas att besiktiga fastigheterna, allt till fromma
för en riktig avvägning av taxeringsvärdena.
Det nuvarande tvånämndssystemet på landsbygden infördes år 1921 för
att motverka konstaterad ojämnhet vid taxering av jordbruksfastighet.
Erfarenheterna från taxeringarna före år 1922 kan emellertid knappast
längre åberopas till stöd för tvånämndssystemets bibehållande. Helt andra
möjligheter föreligger nu att taxera jordbruksfastigheter på ett tillfredsställande
sätt. I motsats till vad som gällde före år 1922 sker fastighetstaxeringen
numera av särskilda nämnder, som uteslutande sysslar med detta
arbete. Långt utförligare uppgifter om fastigheterna föreligger nu genom
tastighetsdeklarationer och kontrollmaterial. Förberedelserna till fastighetstaxeringarna
är betydligt omsorgsfullare än tidigare, då motsvarighet
till det s. k. Stockholmsmötet, skogsvärderingsinstruktionen och riksskattenämndens
samordnande verksamhet inte fanns. Genom den »kontrollängd»
som förs över taxeringarna kan slutligen taxeringsarbetet numera fortlöpande
följas och övervakas.
Härtill kommer, att den nuvarande skiljaktigheten i nämndorganisatio
-
64
Kangl. Maj. ts proposition nr 197 år 1963
nen mellan stad och land knappast i dag framstår som rationell. Genom
inkorporeringar omfattar städer numera otta även stora områden av ren
landsbygdskaraktär. I dessa områden tillämpas det för städerna gällande
ennämndssystemet utan att några påtagliga olägenheter kunnat förmärkas.
Som en följd av pågående och väntade kommunsammanslagningar kommer
ytterligare högst betydande landsbygdsområden att införlivas med städer.
De ändrade förhållandena talar enligt min mening för en i princip enhetlig
organisation i första instans för fastighetstaxering i stad och i landskommuner.
Att införa tvånämndssystem i städerna synes mig icke böra
ifrågakomma. En sådan ändring skulle strida mot strävandena att förenkla
och förbilliga taxeringsarbetet. Jag vill i stället törorda, att på sätt
utredningen föreslagit beredningsnämnderna på landet slopas och att fastighetstaxeringsnämnderna
även i landskommunerna utför hela taxeringsarbetet
i första instans. Givetvis leder detta till att fastighetstaxeringsdistrikten
omformas efter de utvidgade arbetsuppgifter dessa nämnder får.
För att säkra jämnhet och objektivitet i taxeringsarbetet synes man kunna
lita till dels ändring av nämndernas sammansättning och dels särskilda
befattningshavare med uppgift att följa taxeringsarbetet.
Ifråga om sammansättningen av fastighetstaxeringsnämnd på landet kan
jag i princip ansluta mig till riksskattenämndens förslag, som innebär att
ordförande och en ledamot utses av länsstyrelsen, en ledamot av landstinget
och två ledamöter av kommunen. Emellertid kan det, särskilt i stora
kommuner eller i kommuner med speciella fastighetsförhållanden, finnas
behov av ett större antal ledamöter för att tillförsäkra nämnderna erforderlig
ortskännedom. Enligt min mening bör det därför finnas möjligheter
för länsstyrelsen att, därest med hänsyn till fastighetstaxeringsdistriktets
utsträckning eller eljest så finnes påkallat förordna, att antalet landstingsvalda
och kommunvalda ledamöter i stället skall vara två respektive tre.
För beslutförhet hos fastighetstaxeringsnämnd på landet bör krävas att
förutom ordföranden en landstingsvald och en kommunvald ledamot är tillstädes.
Emot utredningens förslag att ålägga de lokala skattemyndigheterna att
verka för samordning av arbetet med fastighetstaxeringen kan vägande skäl
anföras. Visserligen kan dessa myndigheter i och för sig i allmänhet antagas
vara lämpliga för uppgiften, men speciella skäl för annat personval kan
dock föreligga. Vissa häradsskrivare kan således med tanke på sina ordinarie
arbetsuppgifter vilja undandra sig den ytterligare arbetsbelastning ett
sådant uppdrag innebär. Andra åter kan böra i första hand ifrågakomma
som ordförande i fastighetstaxeringsnämnd. Det synes därför i stället få
ankomma på länsstyrelsen att i varje särskilt fall förordna den person, som
anses lämpligast. Denne samordnare, som lämpligen kan benämnas fastighetstaxeringsombud,
bör genom deltagande i sammanträden i fastighetstaxeringsnämnderna
inom sitt verksamhetsområde, vilket bör omfatta flera
65
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
fastighetstaxeringsdistrikt, följa taxeringsarbetet och i erforderlig utsträckning
lämna anvisningar för arbetets bedrivande ävensom i övrigt verka för
en jämn och likformig taxering. Vidare bör han fortlöpande hålla taxeringsintendenten
underrättad om arbetets fortskridande.
I detta sammanhang vill jag även understryka betydelsen av att tillbörlig
uppmärksamhet ägnas åt taxeringen av annan fastighet. Till denna grupp
av fastigheter är nämligen värdemässigt den helt övervägande delen av landets
fastighetsbestånd att hänföra. Det torde därför finnas anledning att,
bortsett från det förut nämnda förhållandet att stora landsbygdsområden
ingår i vissa städer, en övervakning och samordning av fastighetstaxeringsarbetet
kommer till stånd i stad. Systemet med fastighetstaxeringsombud
synes därför böra omfatta även städerna.
En sammanslagning av berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna på
landet till en nämnd föranleder vissa justeringar av nu gällande tidsschema
för arbetet med allmän fastighetstaxering. I detta hänseende föreslår
de sakkunniga i huvudsak följande. Fastighetstaxeringsnämndens arbete
bör, utom vad avser Stockholm, taga sin början senast den 1 oktober
året näst före taxeringsåret. De preliminära besluten skall föreligga färdiga
senast den 10 februari under taxeringsåret och underrättelser om de preliminärt
upptagna taxeringsvärdena tillsändas fastighetsägarna senast den 15
februari. Erinringar mot förslagen skall avgivas senast den 5 mars. Fastighetstaxeringsnämndens
arbete skall — liksom hittills — vara avslutat i länen
senast den 25 mars och i Stockholm senast den 15 juni. — Ifråga om de
förberedande åtgärderna ävensom beträffande fastighetsprövningsnämndens
arbete föreslår de sakkunniga inte någon ändring i nu gällande tidsbestämmelser.
Den tid, som står till länsstyrelsernas förfogande för utarbetande av förslag
till anvisningar, nämligen mellan det s. k. Stockholmsmötet i slutet av
maj och det förberedande sammanträde inför landskamreraren, som skall
hållas senast den 20 augusti, anses av bl. a. länsstyrelsen i Västmanlands
län vara otillräcklig. Länsstyrelsen finner det önskvärt att tiden förlänges
med 15 dagar eller till den 5 september. Det skulle emellertid då bli nödvändigt
alt göra eu motsvarande förskjutning av den tidpunkt, då arbetet i
fastighetstaxeringsnämnden skall påbörjas, vilket jag inte anser tillrådligt.
För att bereda riksskattenämnden ökad tid för granskning av förslagen till
anvisningar torde i stället sammanträdet inför landskamreraren böra hållas
senast den 15 augusti. Emellertid bör det vara möjligt alt ge länsstyrelserna
ökad tid för utarbetande av förslag till anvisningar genom att flylta tidpunkten
för Stockholmsmötet till senast den 15 maj. Detta förutsätter alt
skogshögskolan, som numera övertagit statens skogsforskningsinstituts arbetsuppgifter,
fastställer de centrala skogstaxeringsanvisningarna senast den
15 april (f. n. 1 maj) och att skogsstyrelsen senast vid samma tidpunkt lämnar
länsstyrelserna uppgifter om virkcspriser m. m.
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
Under remissbehandlingen har vidare uttalats önskemål att längre tid beredes
såväl fastighetsägarna för att avgiva erinringar mot de preliminära
besluten som fastighetstaxeringsnämnderna för att taga ställning till inkomna
erinringar. För att tillgodose dessa önskemål förordar jag, att tidpunkten,
då de preliminära besluten senast skall föreligga färdiga, fastställes
till den 25 januari och att underrättelser om de preliminärt åsatta taxeringsvärdena
skall tillställas fastighetsägarna senast den 31 januari. Erinringar
mot de preliminära besluten bör då vara inkomna senast den 25 februari,
varefter fastighetstaxeringsnämnderna har en månad på sig att behandla
dessa erinringar.
Även om genomförandet av förut angivna åtgärder kan antas leda till ett
mera effektivt utnyttjande av tiden för taxeringsarbetet i första instans,
torde man inte kunna räkna med någon minskning av antalet besvär till
fastighetsprövningsnämnderna. Då fastighetsprövningsnämnderna redan nu
har vissa svårigheter att hinna med arbetet under den tid, som står dem till
buds (i Stockholm till den 31 oktober och i länen till den 30 september),
framhålles det från länsstyrelsehåll som önskvärt med förlängning av tiden.
Jag anser mig kunna förorda, att fastighetsprövningsnämndens arbete skall
vara avslutat senast den 31 oktober under taxeringsåret, i Stockholm senast
den 30 november.
Ifråga om taxeringsperioden föreslår de sakkunniga i första
hand förlängning av densamma till tio år med möjlighet till procentuell omräkning
av taxeringsvärdena sedan fem år av perioden förflutit. Alternativt
föreslås förlängning av perioden till åtta år.
De sakkunnigas huvudalternativ avstyrkes av det helt övervägande antalet
remissinstanser, framför allt med hänsyn till att den föreslagna schablonmässiga
omräkningen i de enskilda fallen skulle kunna leda till uppenbart
felaktiga taxeringsvärden. Några remissinstanser anser emellertid en
mindre förlängning av perioden önskvärd och möjlig att genomföra.
Av vad som framkommit under remissbehandlingen får anses framgå att
en omräkning av taxeringsvärdena i enlighet med de sakkunnigas förslag
skulle vara förenad med så betydande olägenheter, att förslaget inte bör föranleda
lagstiftning. Förlängning av taxeringsperioden till tio år utan omräkningsförfarande
är å andra sidan inte att förorda, bl. a. med hänsyn till
att klyftan mellan fastigheternas taxeringsvärden och deras verkliga värden
i slutet av perioden då kan bli så väsentlig, att taxeringsvärdena inte längre
skulle tjäna de ändamål, för vilka de är avsedda.
Samma skäl synes kunna anföras mot varje generell förlängning av taxeringsperioden.
Det synes mig lämpligast att den nuvarande taxeringsperioden
bibehålies som princip. Därest det skulle anses önskvärt att en fastighetstaxering
uppskjutes, torde denna fråga — liksom hittills — få prövas
av riksdagen särskilt varje gång i belysning av prisutvecklingen på fastig
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963 67
hetsmarknaden och under beaktande av de för tillfället rådande förhållandena.
I anslutning till förslaget angående omräkning av taxeringsvärdena har
de sakkunniga — för att underlätta identifieringen av fastigheterna vid omräkningen
— föreslagit, att beträffande andra fastigheter än jordbruksfastigheter
i fastighetslängden genom bokstavsmarkering utmärkes, till vilken
av följande grupper fastigheten är att hänföra, nämligen en- och tvåfamiljsfastigheter
(V), hyresfastigheter (H) eller industrifastigheter (I). Markeringen
skulle därefter inpräglas på de plåtar på vilka fastigheterna upptas i
länsstyrelsernas s. k. tryckande register. Några remissinstanser anser att,
även om omräkningsförfarandet inte genomföres, den föreslagna gruppindelningen
av annan fastighet likväl bör komma till stånd, då en sådan indelning
kan vara praktisk ur andra synpunkter. Med hänsyn till den planerade
metoden för fastigheters registrering på databand i samband med den i
våras beslutade övergången inom kort till automatisk databehandling vid
taxering m. m. synes emellertid en inprägling av de ifrågasatta beteckningarna
på nuvarande fastighetsplåtar meningslös. Redan av denna anledning
bör den föreslagna gruppindelningen av annan fastighet inte genomföras nu.
Vad därefter angår metodiken för taxering av jordbruksfastighet
föreslår de sakkunniga en allmän övergång till den
beträffande mindre jordbruksfastigheter tillämpade och inom vissa län även
eljest använda metoden att värdera jorden för sig och byggnaderna för sig.
Den traditionella metoden för värderingen innebär att taxeringarna åsättes
med ledning av enhetsvärden som innefattar värdet av såväl den öppna jorden
som byggnaderna på fastigheten. Byggnadsvärdet föreslås skola i kontrollängd
och fastighetslängd redovisas i särskild kolumn såsom ett i jordbruksvärdet
ingående delvärde.
Beträffande lämpligheten av en övergång till den nya metoden är meningarna
delade. En del remissinstanser anser övervägande skäl tala för genomförande
av förslaget, ehuru de inte synes vara övertygade om att den föreslagna
värderingsmetoden innebär någon egentlig förenkling av taxeringsarbetet.
Flertalet remissinstanser är emellertid tveksamma angående metodens
lämplighet vid taxering av medelstora och större jordbruksfastigheter.
Då man saknar större erfarenhet av metodens tillämpning ifråga om sådana
fastigheter, anses det önskvärt att dess för- och nackdelar blir belysta
genom provtaxeringar, innan frågan om en allmän övergång slutligt avgöres.
För egen del vill jag anföra följande.
Enighet synes råda om att metoden med särvärdering av byggnader är
alt föredra vid taxering av de minsta jordbruksfastigheterna. Då dessa fastigheter
har sitt huvudsakliga värde såsom bostad för ägaren, bör värderingen
helt naturligt ske efter i stort sett samma principer som gäller för andra
bostadsfastigheter. Annorlunda förhåller det sig emellertid när det gäller
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
värderingen av de större jordbruksfastigheterna. Ifråga om dessa fastigheter
är det i huvudsak de rena jordbrukssynpunkterna, såsom driftbyggnadernas
och jordens beskaffenhet, brukningsförhållanden och avsättningsmöjligheter
m. in., som är bestämmande för fastighetens saluvärde. Jord
och byggnader hör här så intimt samman, att det inte med bestämdhet kan
avgöras, hur stor del av fastighetens totala värde, som belöper på det ena
och på det andra. Såsom även påpekats under remissbehandlingen torde
vid en separat värdering av byggnaderna på grundval av anskaffningskostnaden
och av jorden på grundval av avkastningsförmågan det sammanlagda
värdet ofta komma att överstiga fastighetens verkliga värde.
I detta sammanhang vill jag erinra om att skattelagssakkunniga den 11
mars 1963 avgivit promemoria med förslag till ändrade bestämmelser om
avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftsbyggnader. Promemorian är
efter sedvanlig remissbehandling f. n. föremål för övervägande inom finansdepartementet,
men proposition i ämnet kan inte föreläggas 1963 års riksdag.
Med hänsyn till det inbördes sammanhang som finns mellan frågan
om särskilt byggnadsvärde å jordbruksfastighet och underlaget för beräkning
av värdeminskning å dessa byggnader är jag inte nu beredd att ta definitiv
ställning till förslaget om åsättande av särskilda byggnadsvärden vid
taxering av jordbruksfastigheter.
Ett uppskjutande av avgörandet i denna fråga innebär, att gällande praxis
på området kvarstår oförändrad vid 1965 års allmänna fastighetstaxering.
Möjlighet kommer alltså fortfarande finnas, att beträffande mindre jordbruksfastigheter
tillämpa metoden med särvärdering av jord och byggnader.
Även i övrigt torde länsstyrelserna ha viss frihet att bestämma vilken metod
som med hänsyn till i länet rådande förhållanden ger det riktigaste taxeringsresultatet.
Ett uppskov med definitivt beslut i frågan ger även möjlighet att i samband
med 1965 års fastighetstaxering låta företa provtaxeringar eller eljest
ytterligare belysa konsekvenserna av den föreslagna metodens genomförande.
De sakkunniga har även föreslagit vissa ändringar ifråga om särvärdering
och särredovisning i fastighetslängden av vissa ägoslag. Beträffande
jordbruksfastighet uppdelas för närvarande marken i sex delar, nämligen
a) åker, b) tomt och trädgård, c) kultiverad betesmark, d) naturlig
äng, e) skogsmark och f) övrig mark. De sakkunniga föreslår att åker samt
tomt och trädgård sammanföres till en enhet och att kultiverad betesmark
och naturlig äng slås samman under beteckningen »ängsmark». Ifråga om
annan fastighet än jordbruksfastighet skall enligt gällande regler taxeringsvärdet
fördelas på markvärde, byggnadsvärde och parkvärdc. Enligt betänkandet
bör parkvärdet utmönstras som särskilt delvärde och, i förekommande
fall, inräknas i markvärdet.
De föreslagna ändringarna tillstyrkes av det helt övervägande antalet
69
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
remissinstanser. Betänkligheter har anförts blott av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län samt av lantbruksstyrelsen. Länsstyrelsen har påpekat
att en hopslagning av åkermarken med tomt och trädgård arealmässigt
kommer att innebära en felkälla i statistiskt sammanhang. Lantbruksstyrelsen
har framhållit att åkerarealens storlek påverkar prövningen av huruvida
och med vilka belopp arealtillägg skall utgå.
De sakkunnigas förslag syftar till en begränsning av det omfattande detaljarbetet
vid fastighetstaxeringen. Invändningar ur taxeringssynpunkt
torde icke behöva hysas mot en sådan rationalisering. Med hänsyn till de betänkligheter
som framförts av lantbruksstyrelsen anser jag mig dock icke
kunna förorda en hopslagning av åker med tomt och trädgård. I övrigt synes
de sakkunnigas förslag kunna genomföras. Såsom gemensam beteckning
på kultiverad betesmark och naturlig äng torde dock böra användas
»ängs- och betesmark».
Slutligen har de sakkunniga, främst i syfte att spara arkivutrymmen, föreslagit
att särskilda blanketter till fastighetslängd tryckes
upptagande enbart annan fastighet. Dessa blanketter skulle då användas i
distrikt, där endast dylika fastigheter förekommer, d. v. s. främst i de centrala
delarna av städerna. De föreslagna längderna skulle på varje uppslag
redovisa dubbelt så många fastigheter som de vanliga fastighetslängderna.
Fastighetslängd av det föreslagna slaget användes redan nu i Stockholms
stad. Frågan om användningen skall utsträckas även till andra städer är
närmast något som det ankommer på riksskattenämnden att pröva. Det kan
förutsättas att riksskattenämnden vid denna prövning beaktar även den av
de sakkunniga framhållna synpunkten att fastighetslängderna ur arkiveringssynpunkt
inte bör göras mera omfångsrika än absolut nödvändigt.
Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande har framkommit
förslag om ytterligare några detaljändringar ifråga om förfarandet
vid allmän fastighetstaxering.
Det har föreslagits att ordnandet och numreringen av avlämnade faslighetsdeklarationer
liksom även längdföringen skall ankomma på den lokala
skattemyndigheten i stället för på ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.
Emot en sådan ordning kan emellertid vägande skäl anföras. Vid tidpunkten
för avlämnandet av deklarationerna är den lokala skattemyndigheten
strängt sysselsatt med andra arbetsuppgifter, främst debitering på
grundval av inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Ej heller bör längdföringen
ankomma på den lokala skattemyndigheten. Fastighetslängden
synes nämligen böra vara tillgänglig hos fastighetstaxeringsnämnden under
hela den tid taxeringsarbetet där pågår. På anförda skäl anser jag mig inle
kunna biträda de nämnda ändringsförslagen.
Vidare har frågan om avrundning av taxeringsvärdena aktualiserats. Enligt
l I i; kommunalskattclagen skall taxeringsvärde utföras i fulla hundratal
kronor. Under framhållande av att, med de värden fastigheterna numera
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
har, det vore en illusion att tro på möjligheten att avväga värdena rätt på
hundratalet kronor när, har föreslagits att taxeringsvärde skall utföras i
fullt tusental kronor. — Den framförda synpunkten kan naturligtvis icke
frånkännas visst berättigande. Jag ställer mig dock tveksam till förslaget.
Några egentliga förenklingar uppkommer nämligen icke genom avrundningarna.
Många av de värden som ingår i taxeringsvärdet erhålles genom
multiplikation av olika faktorer, exempelvis areal och å-pris. En så stor avrundning
som till helt tusental kronor synes närmast skapa nya avvägningsproblem
för nämnderna. Jag anser därför att nu gällande regler på området
bör bibehållas.
Fråga om skattefrihet för utryckningsbidrag till värnpliktiga
Jag vill slutligen här upptaga fråga om jämkning av bestämmelserna i
kommunalskattelagen i visst annat hänseende. Vårriksdagen i år tog ställning
till förslag om förbättrade förmåner till värnpliktiga in. fl. (prop. 110,
SU 114, Rskr 266). Därvid beslöts bl. a. höjning av de värnpliktigas penningbidrag
och införande av ett särskilt utryckningsbidrag.
Enligt uttrycklig bestämmelse (punkt 6 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen)
föreligger skattefrihet — förutom för värnpliktigs naturaförmåner
samt för det under fredstid utgående penningbidraget — för
vissa premier till värnpliktig, nämligen premie för genomgången fortsatt
befälsutbildning och premie för jämlikt 27 § 1 mom. C värnpliktslagen fullgjord
repetitionsövning. På grund av denna bestämmelse har skattefrihet
ansetts föreligga för de utbildningspremier och tjänstgöringspremier som
enligt värnpliktsavlöningskungörelsen under vissa villkor tillkommer värnpliktig.
Den genom vårriksdagens beslut nytillkomna förmånen utryckningsbidrag
torde formellt inte omfattas av de förmåner, som enligt nyss nämnda
författningsbestämmelse är skattefria. Uppenbarligen var emellertid avsikten
att utryckningsbidraget, som närmast är att se som en del av penningbidraget,
oavkortat skall komma den värnpliktige till del. Bidraget bör därför
inte beskattas.
För att säkerställa den avsedda skattefriheten för utryckningsbidrag torde
den nämnda anvisningspunkten böra förtydligas. Detta synes lämpligen
kunna ske på så sätt att, med användande av den terminologi som brukas i
värnpliktsavlöningskungörelsen, såsom skattefria förmåner direkt anges utbildningspremier,
tjänstgöringspremier och utryckningsbidrag. Jag förordar
en sådan författningsändring.
De av mig här förordade ändringsförslagen föranleder ändringar i kommunalskattelagen
och taxeringsförordningen samt skogsvärderingsinstruk
-
71
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
tionen. I taxeringsförordningen regleras verksamheten i första instans genom
särskilda avsnitt för beredningsnämnderna (147—152 §§) och för fastighetstaxeringsnämnderna
(153—157 §§). Sistnämnda avsnitt omfattar —
förutom allmänna bestämmelser —- särskilda regler för fastighetstaxeringsnämnd
på landet och sådan nämnd i stad. Uppdelningen har varit erforderlig
därför att fastighetstaxeringsnämnd på landet, vars verksamhet förberetts
av beredningsnämnden, delvis haft annan funktion än fastighetstaxeringsnämnd
i stad.
Genom att en enhetlig nämndorganisation införes, torde i huvudsak likartade
regler kunna gälla på landet och i stad. För att sammansmälta reglerna
om å ena sidan beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas
verksamhet och å andra sidan verksamheten på landet och i stad
erfordras vissa ändringar i författningstextens disposition. Inom finansdepartementet
har med nämnda utgångspunkt förslag till nödvändiga författningsändringar
i kommunalskattelagen och taxeringsförordningen upprättats.
Därvid har även en rent redaktionell ändring av 172 § taxeringsförordningen
vidtagits. Till de erforderliga ändringarna i skogsvärderingsinstruktionen
återkommer jag i annat sammanhang.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
i proposition föreslå riksdagen att antaga de inom finansdepartementet upprättade
förslagen till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); och
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Hummerhielm
72
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
Bihang A
Utredningens författningsförslag
Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 10 §, 12 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 samt punkt 3 av anvisningarna till 8 §, punkt 4 av anvisningarna
till 9 § och punkterna 2 och 5 av anvisningarna till 10 § nämnda
lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10 §.
Vid taxering av fastighet skola, i den mån förhållandena därtill föranleda,
följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra fastighetens taxeringsvärde,
redovisas, nämligen:
för jordbruksfastighet:
a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde, utom värdet av
växande skog, under förutsättning att fastigheten användes för jordbruk
med binäringar eller skogsbruk,
skolande därvid särskilt angivas vad av jordbruksvärdet som belöper dels
å byggnader å fastigheten (byggnadsvärde å jordbruk) dels å skogsmark
(skogsmarksvärde);
b) skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog; samt
c) tomt- och industrivårde, varmed förstås värde, som fastigheten eller
del därav äger utöver jordbruksvärdet och skogsvärdet på grund därav, att
till fastigheten hörande mark kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk
med binäringar eller skogsbruk;
för annan fastighet:
a) markvärde eller värdet av marken, däri inbegripet värdet av träd, trädgårdsanläggningar
och dylikt;
b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten,
skolande särskilt angivas vad av byggnadsvärdet som belöper å maskiner
och liknande tillgångar, vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt
eller därmed jämförligt ändamål (särskilt maskinvärde).
(Se vidare anvisningarna.)
12 §.
1 mom. Allmän uppskattning av fastighets värde (allmän fastighetstaxering)
skall ske vart tionde år. De vid sådan uppskattning fastställda värdena
må ej ändras annat än genom tillämpning av stadgandena i 2 mom. eller
genom omräkning, varom särskilt är stadgat.
1 Senaste lydelse av 10 § och punkt 4 av anvisningarna till 9 § se 1951: 438, av punkt 3 av
anvisningarna till 8 § se 1953: 400, av punkt 2 av anvisningarna till 10 § se 1932: 291 och av
punkt 5 av anvisningarna till 10 § se 1937: 518.
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963 73
Anvisningar
till 8 §.
3. Understundom är---bilda taxeringsenhet.
Detta är---naturlig enhet (skogsblock).
Därest vid ---- — särskild förmån.
Vidare bör---sig taxeras.
Då kameral enhet eller genom laga förrättning uppkommen del av dylik
enhet utgör del av taxeringsenhet, kan ägare eller arrendator stundom hava
särskilt intresse att få officiellt fastslaget, huru stort värde i taxeringshänseende
tillkommer den kamerala enheten eller delen därav. I följd härav skall
det, om ägaren eller arrendatorn sådant påfordrar, angivas, huru stor del av
taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda särskilda värden som kan anses
belöpa på den kamerala enheten eller delen av densamma. Därvid märkes,
att, i samma mån som bebyggd jordbruksfastighet är mera värd än obebyggd
sådan, ett större värde tillkommer den del av taxeringsenheten, å vilken
åbyggnaderna äro belägna. Påfordran, som nyss är nämnd, må det år,
varunder allmän fastighetstaxering äger rum, ske hos fastighetstaxeringsnämnd
samt eljest hos taxeringsnämnd.
till 9 §.
4. För jordbruksfastighet---— fastighet (skogsvärderingsinstruktion).
Dylik fastighet — — — å skogsmarken.
Såsom skogsmark ----i övrigt.
Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt, servitutsrätt
eller dylikt, skall uppskattas för sig med särskilt belopp, och värdet
av dylik förmån skall sålunda ej inräknas i det skogsmarksvärde, som
enligt 10 § skall särskilt angivas. Vid dylik uppskattning skall alltid iakttagas,
att uppskattning sker till det värde förmånen har för den taxeringsenhet,
varom fråga är. Om rationellt skogsbruk bedrives å skogsmarken, må
betesvärde åsättas endast såframt betet plägar utnyttjas. Därest å skogsmark,
varå rationellt skogsbruk ej bedrives, bete ej plägar utnyttjas, torde
detta i regel visa att betet för ifrågavarande fastighet har så obetydligt värde,
att anledning att särskilt uppskatta detsamma saknas.
Har på---till 10 §.
till 10 §.
2. Vid angivande---jordbrukets binäringar.
Om dylika---såsom jordbruksvärde.
Vid jordbruksvärdes bestämmande skall ur totalvärdet urskiljas och särskilt
angivas dels fastighetens byggnadsvärde dels skogsmarkens avkastningsvärde
för all i taxeringsenheten ingående dylik mark, beräknat enligt
de i punkt 4 av anvisningarna till 9 § angivna grunder. I vederbörande taxeringslängd
skall särskilt antecknas dels värde å bete på skogsmark, beräknat
enligt de i punkt 4 av anvisningarna till 9 § angivna grunder, dels värde
å övriga i jordbruksvärde ingående särskilda förmåner eller naturtillgångar,
vartill särskild hänsyn tagits vid taxeringen, in. in.
5. Vid uppskattning---- angivna förhållanden.
Är å annan fastighet mark och byggnad i samma ägares hand, skall byggnadsvärdet
utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan fastighetens
allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet.
5 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 197
74
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
Enligt lagen---såsom byggnad.
Särskilt maskinvärde---särskilt maskinvärde.
Vanligen skall---särskilt maskinvärde.
Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom., 131 § 1 mom., 133, 134, 137, 138 och
142 §§, 144 § 1 och 3 mom., 145, 146, 147, 148, 149, 150, 151, 152, 153, 154,
158 och 159 §§, 166 § 1 mom. samt 173 § 1 och 3 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 1956 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,
att i taxeringsförordningen skall införas en ny paragraf, benämnd
135 a § av nedan angiven lydelse samt att 132, 155, 156 och 157 §§ samma
förordning skola upphöra att gälla.
2 §•
1 mom. I denna förordning förstås med
inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomstskatt;
förmögenhetstaxering:
taxering till statlig förmögenhetsskatt;
allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 12 §
1 mom. kommunalskattelagen skall verkställas vart tionde år; samt
särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas
de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum.
Inkomsttaxering och---- årlig taxering.
131 §.
1 mom. För allmän fastighetstaxering skola i första instans finnas fastighctstaxeringsnämnder.
Fastighetstaxeringsnämnds verksamhetsområde är fastighctstaxeringsdistrikt.
Fastighetstaxeringsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun.
När särskilda skäl därtill äro, må dock två eller flera kommuner sammanföras
till ett fastighetstaxeringsdistrikt.
Indelning i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 30 april året
näst före taxeringsåret.
133 §.
1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt ytterligare
å landet sex samt i stad fyra eller, i vissa nedan i denna paragraf angivna
fall, sex ledamöter.
Ordföranden och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i samband
med indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt.
Övriga ledamöter väljas av fullmäktige i vederbörande kommun. Består
fastighetstaxeringsdistriktet av mer än en kommun, bestämmer länsstyrelsen
hur många ledamöter som skall väljas från de olika kommunerna. I
samband med valet må en av ledamöterna utses att på kommunens bekostnad
deltaga uti de i 144 § 1 mom. och 145 § omförmälda sammanträden.
Därest med hänsyn till utsträckningen av fastighetstaxeringsdistrikt eller
eljest så finnes påkallat må länsstyrelsen förordna att i stad antalet kommunvalda
ledamöter skall vara fem.
75
Kungl. Maj.ts proposition nr ti)7 år 1963
Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, eu för
varje ledamot, skall förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret.
Om utgången av valet har den som därvid fört ordet att underrätta länsstyrelsen,
ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden och de valda.
2 mom. Besvär över val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd
må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor etter valets förrättande;
och skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla
vad i kommunallagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens
fullmäktige. Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt
val på grund därav att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat
i 172 §, jämförd med 13 § 1 mom., olika grupper av skattskyldiga blivit vederbörligen
företrädda, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, hur många
ledamöter för varje grupp som skola väljas. Överklagas det därefter företagna
valet och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse
ledamöter i nämnden.
över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.
134 §.
Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av de personer, som äro
ledamöter av prövningsnämnden i länet, samt ytterligare nio ledamöter,
vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 augusti året näst före taxeringsåret.
Av sistnämnda ledamöter skola tre utses bland dem, som efter förordnande
av länsstyrelsen äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, tre bland
dem, som efter val av kommun äro ledamöter i sådan nämnd, samt tre bland
personer inom länet, som icke äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om
fastighetsvärdering.
Enligt samma---för dem.
Prövningsnämnden i---i staden.
Vad i---gälla fastighetsprövningsnämnd.
Ordföranden i---fastighetsprövningsnämndens ordförande.
Fastighetsprövningsnämnd biträdes---omförmälda kansliet.
135 a §.
Det åligger lokal skattemyndighet att på landet och i städer, som länsstyrelsen
bestämt,
1) för överläggningar angående den förestående allmänna fastighetstaxeringen
sammankalla ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna inom sitt
tjänstgöringsområde,
2) genom deltagande i sammanträden i fastighetstaxeringsnämnderna
inom sitt tjänstgöringsområde följa taxeringsarbetet, i erforderlig utsträckning
lämna anvisningar för arbetets bedrivande ävensom i övrigt verka för
en jämn och likformig taxering,
3) fortlöpande hålla taxeringsintendenten i länet underrättad om arbetets
fortskridande.
137 §.
Allmän fastighetsdeklaration skall avlämnas senast den 15 september året
näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och ingivas
antingen direkt till vederbörande fastighetstaxeringsnämnds ordförande,
eller till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet eller landsfiskal i det
län där taxeringen skall äga rum.
Ilar på----därmed avlämnas.
76
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
138 §.
Har efter avlämnandet av allmän fastighetsdeklaration men före taxeringsårets
ingång fastighet eller del därav övergått till ny ägare eller därmed
likställd innehavare, äro såväl den förutvarande som den nye ägaren eller
innehavaren skyldiga att inom tio dagar därefter härom göra anmälan till
vederbörande fastighetstaxeringsnämnds ordförande eller till länsstyrelsen;
och bör i fall, då genom överlåtelse fastighet blivit uppdelad, överlåtelsehandlingen
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift företes.
142 g.
Anmaning må utfärdas av fastighetsprövningsnämnd, prövningsnämnd,
taxeringsintendent, ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd samt konsulent
för taxering av vattenfallsfastighet, den sistnämnde dock icke i vad avser avgivande
av allmän fastighetsdeklaration.
Vad i 34 § 4 mom. samt 52 § är stadgat om anmaning skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande anmaning som här avses. Bestämmelserna
i 53—55 §§ skola äga motsvarande tillämpning i fråga om ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
samt beträffande taxeringsintendent, fastighetsprövningsnämnd,
prövningsnämnd och länsstyrelse.
144 §.
1 mom. Senast den 20 augusti året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i
fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd ävensom de fastighetstaxeringsnämndsledamöter,
som därtill utsetts enligt 133 § 1 inom., sammanträda
inför landskamreraren å en eller flera lämpliga orter för förberedande
överläggningar rörande tillämpningen av de allmänna grunderna vid den
förestående allmänna fastighetstaxeringen; och äger länsstyrelsen till dessa
sammanträden kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet
eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena
inom länet eller delar därav eller ock särskilt rörande värdering av skogsmark
och skog.
Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning
av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering
och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärde,
som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för övriga
av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda
värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 143 § 1 mom.
andra stycket upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar ävensom,
i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda anvisningar jämväl
i andra hänseenden, såsom angående redovisningen av olika ägoslag,
värdesättning av övrig mark och bete å skogsmark samt enhetliga grunder
för taxeringen av annan fastighet med mera. Avser sammanträdet överläggning
angående taxering inom allenast viss del av länet, skola redogörelsen
och förslagen därefter lämpas.
För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med avseende
å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade,
böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den redogörelse,
landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, föreslå vissa
värden för skilda storleksgrupper per ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser
och brukningsförhållanden, vilka enhetsvärden må tjäna till led
-
77
Kungl. Mnj.ts proposition nr l''J7 år 11)63
ning vid taxeringen av jordbruksfastigheter. Jämväl i fråga om byggnader
å jordbruksfastighet och å annan fastighet samt beträffande värdesättning
av skogsmark och växande skog skola övervägas enhetliga grunder för taxeringen.
3 mom. Landskamreraren har att upprätta och senast den 25 augusti året
näst före taxeringsåret till riksskattenämnden insända förslag till anvisningar
för fastighetstaxeringen inom länet, däri inbegripet lokala skogstaxeringsanvisningar.
Riksskattenämnden skall senast den 15 september året
näst före taxeringsåret till landskamreraren återställa förslaget jämte de
erinringar mot detsamma, som nämnden funnit anledning framställa.
Landskamreraren har att förelägga fastighetsprövningsnämnden omförmälda
förslag och erinringar. Fastighetsprövningsnämnden skall på grundval av
nämnda handlingar fastställa lokala skogstaxeringsanvisningar och övriga
anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen, vilka senast den 30 september
året näst före taxeringsåret skola tillställas ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna
och samtidigt översändas till riksskattenämnden.
145 §.
Sedan de av fastighetsprövningsnämnden fastställda anvisningarna kommit
ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna tillhanda och innan
nämnderna börja det egentliga arbetet skall den lokala skattemyndigheten,
efter samråd med taxeringsintendenten i länet angående tid och plats, sammankalla
ordförandena och de av länsstyrelsen utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna
inom den lokala skattemyndighetens tjänstgöringsområde
ävensom de ledamöter i fastighetstaxeringsnämnderna, som enligt
133 § 1 mom. utsetts att deltaga i sådant sammanträde, till överläggningar
rörande det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet
ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering samt
åt spörsmål, som kunna förväntas vålla fastighetstaxeringsnämnderna svårigheter.
146 §.
1 mom. Sedan länsstyrelsen ombesörjt, dels att de vid närmast föregående
allmänna fastighetstaxering tillgängliga jordregisterutdragen blivit fullständigade
med de anteckningar, som efter utdragens upprättande tillkommit
i jordregistret, dels att utdrag verkställts av jordregistret i de delar, som
upplagts under samma tidrymd, skall länsstyrelsen senast den 15 september
året näst före taxeringsåret till ordföranden i vederbörande fastighetstaxeringsnämnd
översända omförmälda utdrag ävensom de vid närmast föregående
allmänna fastighetstaxering och därefter avgivna, hos länsstyrelsen
förvarade fastighetsdeklarationer och andra uppgifter rörande fastigheter
inom fastighetstaxeringsdistriktet.
1 den ordning, Kungl. Maj :t bestämmer, skall fastighetstaxeringsnämndens
ordförande därjämte erhålla tillgång till de vid närmast föregående allmänna
fastighetstaxering upprättade fastighetslängderna, såvitt fastighetstaxeringsdistriktet
angår.
2 mom. Länsstyrelsen skall senast den 30 september året näst före taxeringsåret
till ordföranden i vederbörande fastighetstaxeringsnämnd översända
de i 139 § omförmälda uppgifterna.
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1993
147 §.
Fastighetstaxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:
1) att tillhandahålla — ---fullgörande,
2) mottaga, ordna---andra handlingar,
3) vidtaga åtgärder---uppgifters införskaffande,
4) tillse att---i fastighetslängden,
5) kalla nämndens--■ — vara föredragande,
6) ombesörja förandet---art, samt
7) avgiva yttranden i besvärsmål.
Vid fullgörande----kan anvisas.
148 §.
1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens sammanträden hållas å tid och
plats som ordföranden bestämmer. Det åligger honom att i god tid underrätta
länsstyrelsen om utsatt tid och plats för sammanträde. Möter för ledamot
hinder att tillstädeskomma skall han i sitt ställe kalla sin suppleant
och tillika härom underrätta ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.
Vid sammanträdena---utsedda ledamöter.
2 mom. Sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd skall hållas inom
slutna dörrar. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet är dock
berättigad att företräda inför nämnden för att meddela upplysningar till
ledning vid taxering av fastigheten.
3 mom. Taxeringsintendenten i länet eller av honom beordrad tjänsteman
äger närvara vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd till fullgörande
av vad honom åligger enligt 172 §, jämförd med 59 §.
Den lokala skattemyndigheten äger närvara vid sådant sammanträde och
därunder deltaga i överläggningen men ej i besluten.
149 §.
Vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordföranden,
innan taxeringsarbetet tager sin början, avgiva noggrann redogörelse ej
mindre rörande av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden
och övriga värderingsgrunder, såvitt distriktet berör, än även rörande de
köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som förekommit under tiden efter
senaste allmänna fastighetstaxering, samt de slutsatser beträffande fastigheternas
allmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna
dragas av de vid dessa köp tillämpade priser. Finnas inom distriktet fastigheter
med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning rörande det
virkesförråd, som i medeltal per hektar finnes inom länet eller vederbörlig
del därav, och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt,
i förekommande fall, trädslag ävensom rörande innehållet i övrigt av de lokala
skogstaxeringsan visningarna.
150 §.
1 mom. Fastighetstaxeringsnämnden skall preliminärt åsätta fastigheterna
i distriktet taxeringsvärden och sedan ägare eller därmed likställd innehavare
av skattepliktig fastighet beretts tillfälle inkomma med erinringar
slutligt fastställa taxeringsvärdena.
2 mom. Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut till taxering skola
upptagas i taxeringslängd (fastighetslängd). Närmare föreskrifter angående
längdens förande meddelas av Kungl. Maj :t.
79
Kungl. M<ij:ts proposition nr 197 år 1963
3 mom. De av fastighetstaxeringsnämnden följda grunderna för taxeringen,
såvitt angår jordbruksfastighet, skola för varje fastighet upptagas i eu
särskild längd enligt fastställt formulär (kontrollängd).Denna langd skall
med lämpliga mellanrum under arbetet framläggas för nämnden, som i händelse
av ojämnhet i taxeringen har att verkställa erforderlig jämkning.
Längden skall i justerat skick fogas vid protokollet. Senast den 20 februari
under taxeringsåret skall ordföranden översända sammandrag av längden
till landskamreraren i länet.
löt §.
Vad i 62 och 64 §§ är stadgat om jäv och omröstning i taxeringsnämnd
skall äga motsvarande tillämpning beträffande fastighetstaxeringsnämnd.
Beslut må icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd, såvida icke ordföranden
och minst två ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten,
att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering,
icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.
Ordföranden har att i fastighetslängden angiva det värde, han ansett bora
föreslås, i de fall då fastighetstaxeringsnämndens beslut utfallit på annat
sätt. .
Annan ledamot, som deltagit i nämndens beslut, ager anföra reservation
mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt,
om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och avgivas sist vid justeringen
av protokollet. ,
Av nämnden anlitad sakkunnig äger beträffande taxering, vid vars handläggning
han biträtt, anteckna särskild mening till protokollet.
152 §.
Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början senast den 1 oktober
året näst före taxeringsåret, dock att vad nu sagts icke har avseende
å Stockholm. Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 25 mars och i
Stockholm senast den 15 juni under taxeringsåret.
Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut om taxeringsvärden skall
föreligga färdigt senast den 10 februari under taxeringsåret.
Fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall senast den 15 sistnämnda
månad med allmänna posten tillsända ägare eller därmed likställd innehavare
av skattepliktig fastighet underrättelse om det för fastigheten preliminärt
upptagna taxeringsvärdet. Underrättelsen skall även innehålla upplysning,
att ägaren eller innehavaren av fastigheten äger senast den 5 påföljande
mars till fastighetstaxeringsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar
mot förslaget ävensom att — därest det preliminärt beslutade taxeringsvärdet
oförändrat fastställes — särskild underrättelse om det slutliga
beslutet icke kommer alt utsändas. Därjämte skall underrättelsen innehålla
upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär ö\er fastighetstaxeringsnämndens
beslut rörande taxeringen.
Sedan fastighetstaxeringsnämnden preliminärt åsatl fastigheterna i distriktet
taxeringsvärden skall fastighetslängden under tio dagar viss angiven
tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen å kommunalkontoret eller
annan lämplig kommunal expedition med rätt för ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid som
i näst föregående stycke stadgas, avgiva erinringar, åliggande det ordföranden
att sådant i vederbörlig ordning kungöra.
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
153 §.
Sedan tiden för avgivande av erinringar tilländagått, skall fastighetstaxeringsnämnden
sammanträda för att slutligt besluta om taxeringarna. Fastighetslängden
skall därvid genomgås fastighet för fastighet. Därest erinran
avgivits eller känt blivit att beträffande i fastighetslängden uppförd fastighet
inträffat sådan omständighet, som bör föranleda, att fastigheten skall
uppdelas i flera taxeringsenheter eller eljest anledning förekommit att åsätta
annat taxeringsvärde än längden utvisar, skall ordföranden närmare redogöra
härför och nämnden särskilt besluta härom.
Nämndens beslut skola, där de skilja sig från de preliminära besluten, antecknas
i fastighetslängderna.
Fastighetslängden underskrives, sedan taxeringarna slutligt fastställts, av
fastighetstaxeringsnämndens ordförande och de ledamöter, som utsetts att
justera nämndens protokoll.
154 §.
1 inom. Har ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet avgivit
erinringar eller har fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar avgivits,
beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preliminärt upptagits
eller eljest beslutat frångå det preliminära beslutet skall fastighetstaxeringsnämndens
ordförande tillsända ägaren eller innehavaren underrättelse
om det taxeringsvärde, som av fastighetstaxeringsnämnden slutligt beslutats.
Underrättelsen skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas
vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut.
2 mom. Senast den 31 mars eller vad angår Stockholm den 21 juni skall
fastighetstaxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända fastighetsdeklarationerna
och övriga handlingar ävensom fastighetstaxeringsnämndernas
protokoll. Fastighetslängderna skola avlämnas å den tid och
i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver.
3 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola
vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendent "och fastighetsprövningsnämnden
samt i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver, utom vad angår
Stockholm, offentligen framläggas inom vederbörande kommun under
minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret.
158 §.
Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar inkommit till länsstyrelsen,
skola längderna ävensom fastighetstaxeringsnämndernas protokoll
granskas, varvid taxeringsintendent har att hos fastighetsprövningsnämnden
göra framställningar om de åtgärder, som erfordras för åstadkommande
av en med skatteförfattningarna överensstämmande jämn och likformig
fastighetstaxering.
Länsstyrelsen äger,---upplysningars meddelande.
159 §.
Kungl. Maj .t äger förordna, att med ledning av de i 150 § 3 mom. omförmälda
sammandragen undersökning skall verkställas till utrönande, huruvida
vid taxeringen av jordbruksfastigheter jämnhet och likformighet de
olika länen emellan blivit uppnådd. Verkställes sådan undersökning, skall
resultatet därom meddelas Iandskamrerarna och taxeringsintendenterna senast
den 31 maj under taxeringsåret.
Ovannämnda handlingar---under taxeringsåret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
81
166 §.
1 mom. Besvär över---taxerad, samt
4) om underrättelse, som avses i 152 § tredje stycket eller 154 § 1 mom.
haft felaktigt innehåll.
Har taxeringen---hos kammarrätten.
Kammarrätten må,---avsedd prövningsnämnd.
173 §.
1 mom. Bestämmelserna i---- skall iakttagas.
1) Vad i 129 § 1 mom. vid 1) stadgas skall hava avseende å ersättning till
ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna samt de av länsstyrelsen förordnade
ledamöterna i dessa nämnder och konsulenterna för taxering av
vattenfallsfastighet.
2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas skall hava avseende å
de personer, som jämlikt 143 § 2 mom. inkallats av länsstyrelsen för
meddelande av upplysningar,
de personer, som till sammanträde enligt 144 § 1 eller 2 mom. särskilt inkallats
av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 145 § inkallats efter
länsstyrelsens medgivande,
de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt
sig till sådant sammanträde, varom förmäles i 144 § 1 eller 2 mom.
eller 145 §,
de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 158 § andra
stycket.
3) Vad i---i fastighetsprövningsnämnd.
3 mom. Vad i 130 § första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning
å kommunvald ledamot i fastighetstaxeringsnämnd.
Rihang B
Tidsschema för arbetet med allmän fastighetstaxering
enligt gällande bestämmelser
A. Förberedande åtgärder
Året före taxeringsåret
fastställer Kungl. Maj :t tabeller angående
skogsvärde- och markvärdefaktorer
för den kommande allmänna
fastighetstaxeringen (Skogsvärderingsinstruktionen
440/1951 avd.
C).
Senast den 1 maj fastställer statens skogsforsknings
institut
centrala skogstaxeringsanvisningar
(Skvi 440/1951 avd. D
punkt 1);
lämnar skogsstyrelsen varje länsstyrelse
uppgifter om virkespriser in. m.
(Skvi 440/1951 avd. E).
82
Iiiingl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
Före utgången av maj
Senast den 1 augusti
Senast den 20 augusti
Senast den 25 augusti
Senast den 1 september
Senast den 15 september
kallar riksskattenämnden landskamrerarna
och taxeringsintendenterna i
länen in. fl. personer till möte för
överläggningar rörande den förestående
allmänna fastighetstaxeringen
(65 § TK).
lämnar statens skogsforskningsinstitut
varje länsstyrelse uppgifter för
länet eller i skogligt avseende likartade
delar av länet om den ungefärliga
arealen skogsmark och övrig
mark, skogsmarkens genomsnittliga
godhetsgrad samt virkesförrådets genomsnittliga
storlek m. m. (Skvi
440/1951 avd. D punkt 2).
sammanträder efter kallelse av länsstyrelsen
ordförandena i beredningsnämnderna
och fastighetstaxeringsnämnderna
å länets landsbygd m. fl.
personer inför landskamreraren för
förberedande överläggningar rörande
tillämpningen av de allmänna
grunderna vid den förestående allmänna
fastighetstaxeringen (144 §
1 mom. TF).
insänder landskamreraren till riksskattenämnden
förslag till anvisningar,
däri inbegripet lokala skogstaxeringsanvisningar,
för fastighetstaxeringen
inom länet (144 § 3 mom.
TF).
överlämnas vid länsstyrelsen tryckta
stommar till fastighetslängd till lokal
skattemyndighet (68 § 1 mom.
TK).
återställer riksskattenämnden landskamrerarens
förslag jämte eventuella
erinringar (144 § 3 mom. TF);
överlämnas till beredningsnämndsordföranden
respektive ordförande i
fastighetstaxeringsnämnd i stad
a) jordregisterutdrag, vid föregående
allmänna fastighetstaxering och
därefter avgivna fastighetsdeklarationer
in. fl. uppgifter (146 § 1 mom.
TF)
b) avskrift av fastighetslängden från
senaste allmänna fastighetstaxeringen,
blanketter till kontrollängd m. m.
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963
83
Före den 30 september
Senast den 30 september
B. Berednlngsnämndernas verksamhet
Året före taxeringsåret
Innan beredningsnämnderna börjar
det egentliga arbetet
Senast den 10 december
Senast den 15 december
Senast den 20 december
Taxeringsåret
Senast den 20 januari
(67 § 1 mom. TK)
c) ett kompletterat exemplar av
stommen till fastighetslängd (68 § 2
mom. TK).
fastställer fastighetsprövningsnämnden
anvisningar — däri inbegripet
lokala skogstaxeringsanvisningar —
till ledning för fastighetstaxeringen
(144 § 3 mom. TF).
översändes anvisningarna till ordförandena
i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna
samt till riksskattenämnden
(144 § 3 mom. TF);
överlämnas lagfartsförteckningar
och uppgifter om belåningsvärden
från hypoteksföreningar (139 § TF,
67 § 1 mom. TK).
sammankallar ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden
ordförandena
i de till fastighetstaxeringsdistriktet
hörande beredningsnämnderna m. fl.
personer till överläggningar rörande
det förestående taxeringsarbetet
(145 § TF).
skall beredningsnämndens förslag
föreligga färdigt (152 § första stycket
TF).
skall beredningsnämndens ordförande
tillsända ägare och likställd innehavare
av skattepliktig fastighet underrättelse
om det för fastigheten föreslagna
taxeringsvärdet (152 § andra
stycket TF).
översänder ordföranden i beredningsnämnd
sammandrag av den
s. k. kontrollängden till landskamreraren
i länet (150 § 3 mom. TF);
hålles beredningsnämndens förslag
tillgängligt under 10 dagar före den
5 januari taxeringsåret (152 § TF).
hålles sammanträde med beredningsnämnden
för att behandla inkomna
erinringar (152 § fjärde stycket TF).
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963
Senast den 25 januari överlämnar beredningsnämndens
ordförande till ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden
fastighetslängder,
protokoll, deklarationer och
övriga handlingar (152 § femte stycket
TF).
C. Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet
Innan fastighetstaxeringsnämnderna
börjar det egentliga arbetet
Året före taxeringsåret
Senast den 1 oktober
Under taxeringsarbetet
Taxeringsåret
Senast den 5 februari
Senast den 25 mars (i Stockholm
senast den 15 juni)
Senast den 31 mars (i Stockholm
senast den 21 juni)
Före den 15 maj
å landet kallar ordföranden de av
länsstyrelsen och landstinget utsedda
ledamöterna och beredningsnämndsordförandena
i distriktet till
ett förberedande sammanträde; avskrift
av protokollet insändes till
landskamreraren inom tio dagar;
i stad kallar — om staden är indelad
i två eller flera fastighetstaxeringsdistrikt
och förberedande sammanträde
inför landskamreraren inte
hållits — den ordförande, som av
länsstyrelsen därtill utsetts, övriga
ordförande och ledamöter till liknande
sammanträde (154 § 2 mom.
och 155 § 2 mom. TF).
bör fastighetstaxeringsnämnd i stad
(dock ej i Stockholm) börja det
egentliga arbetet (157 § 1 mom. TF).
tillställes ägare av fastighet i stad
preliminära underrättelser om
nämndens beslut (155 § 3 mom.
TF).
bör fastighetstaxeringsnämnd å landet
börja det egentliga arbetet (157 §
1 mom. TF).
skall arbetet vara avslutat (157 g 1
inom. TF).
skall fastighetsdeklarationerna och
övriga handlingar insändas till länsstyrelsen
samt fastighetslängderna
överlämnas till den lokala skattemyndigheten
(157 § 3 mom. TF och
76 § 1 mom. TK).
tillställes ägare eller innehavare av
fastighet underrättelse om fastig
-
Kungl. Mnj:ts proposition nr 197 år 1963 85
hetstaxeringsnämndens beslut enligt
157 § 2 inom. TF;
skall, utom vad angår Stockholm, eu
avskrift av längderna under minst
14 dagar offentligen framläggas
inom vederbörande kommun (157 §
4 mom. TF, 76 § 2 mom. TK).
D. Fastighetsprövningsnämndernas verksamhet
Taxeringsåret
I mitten av februari
Senast den 30 april
Senast den 15 maj (i Stockholm
senast den 10 augusti)
Senast den 30 september (i Stockholm
senast den 31 oktober)
översänder landskamreraren sammandrag
av kontrollängden m. fl.
handlingar till finansdepartementet
(154 § 2 mom. TF).
tillställes landskamrerare och taxeringsintendenter
— om Kungl. Maj :t
förordnat om undersökning av taxeringsutfallet
beträffande jordbruksfastigheter
— resultatet därav (159 §
TF).
skall besvär över fastighetstaxeringsnämnds
beslut vara inkomna till
prövningsnämndens kansli (163 §
TF).
skall fastighetsprövningsnämndens
arbete vara avslutat (160 § 1 mom.
TF).
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631137
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1963:62 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten