Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 6b8)

1963-10-18 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:200, Med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 6b8)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200 år 1963

1

Nr 200

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september

1951 (nr 6b8) ; given Stockholms slott den 18

oktober 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, anhålla om riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Regentens beslut:

WILHELM

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen överväges olika möjligheter till kontroll över handeln

med begagnade bilar i syfte att förhindra försäljning av trafikfarliga fordon.

Förslag framlägges till en ny bestämmelse i vägtrafikförordningen om

rätt för besiktningsman att företaga inspektion av begagnat motordrivet

fordon eller släpfordon som förvaras i lager eller hålles till salu hos bilhandlare.

Vid inspektionerna skall, liksom vid flygande inspektion, körförbud

kunna meddelas. Bestämmelsen jämte därav föranledda ändringar i

övrigt i vägtrafikförordningen avses skola träda i kraft den 1 januari 1964. 1

1 Dihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 200

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 200 år 1963

Förslag

till

förordning om ändring i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, att i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

skall, på sätt nedan angives, införas en ny paragraf, betecknad 23 a § jämte

därtill hörande rubrik, att 24 § 1 och 2 mom. samt 65 § 2 mom. nämnda

förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att till

sistnämnda paragraf skall fogas ett nytt moment, betecknat 7 mom., av

nedan angiven lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Inspektion hos försäljare

23 a §.

Besiktningsman äger företaga inspektion

hos den, som driver handel

med fordon, för kontroll av beskaffenhet

och utrustning hos begagnade

motordrivna fordon och släpfordon,

som förvaras i lager eller hållas

till salu i rörelsen (inspektion

hos försäljare).

För sådan inspektion skall besiktningsman

jämte av honom anlitat

biträde äga tillträde till lokaler och

områden, där fordon, som sägs i

första stycket, finnas uppställda.

Besiktningsmannen må i den utsträckning

han finner påkallat provköra

fordon, som inspektionen avser.

Det åligger rörelsens innehavare

att tillhandagå i den utsträckning

som erfordras för förrättningens behöriga

genomförande.

Vid förrättningen skola bestämmelserna

i 23 § andra stycket äga

motsvarande tillämpning.

Vad besiktningsman eller biträde

till denne erfarit i samband med

inspektion hos försäljare må ej yppas

i vidare mån än som erfordras

för vinnande av det med inspektionen

avsedda ändamålet.

1 Senaste lydelse av 65

2 mom. se 1961: 297.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

3

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Registrerat motorfordon

Om skyldighet att för kontrollbesiktning

inställa motordrivet fordon

eller släpfordon i anledning av körförbud

eller föreläggande stadgas i

22 och 23 §§.

Angående skyldighet

2 mom. Vid anmälan

a) i fråga

b) i fråga om fordon, för vilket

meddelats körförbud eller föreläggande

om kontrollbesiktning enligt

vad i 22 och 23 §§ stadgas, handling

som utfärdats över förbudet eller

föreläggandet.

sådant gasverk.

Om skyldighet att för kontrollbesiktning

inställa motordrivet fordon

eller släpfordon i anledning av körförbud

eller föreläggande stadgas i

22, 23 och 23 a §§.

särskilt stadgas,

skall företes:

intyget; och

b) i fråga om fordon, för vilket

meddelats körförbud eller föreläggande

om kontrollbesiktning enligt

vad i 22, 23 och 23 a §§ stadgas,

handling som utfärdats över förbudet

eller föreläggandet.

24 §.

65 §.

2 mom. Brukas motordrivet fordon

eller släpfordon i strid mot 11 §,

12 § 1 mom., 13 § 1 mom. eller

24 a § första stycket eller mot bestämmelse,

som meddelats med

stöd av 27 § 1 mom., eller mot 27 §

2 eller 3 mom., eller brukas fordonet

i strid mot förbud, som meddelats

enligt 22 eller 23 §, vare ägaren förfallen

till dagsböter.

2 mom. Brukas motordrivet fordon

eller släpfordon i strid mot 11 §,

12 § 1 mom., 13 § 1 mom. eller

24 a § första stycket eller mot bestämmelse,

som meddelats med

stöd av 27 § 1 mom., eller mot 27 §

2 eller 3 mom., eller brukas fordonet

i strid mot förbud, som meddelats

enligt 22, 23 eller 23 a §, vare ägaren

förfallen till dagsböter.

7 mom. Vägrar rörelseinnehavare

att tillhandagå besiktningsman på

sätt stadgas i 23 a § dömes till dagsböter.

Bryter någon mot bestämmelsen i

23 a § fjärde stycket, dömes till

dagsböter eller fängelse i högst ett

år. Sådan förseelse må av allmän

åklagare åtalas endast efter angivelse

av målsäganden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 200 år 1963

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 18 oktober 1963.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund anmäler

— efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga

om kontroll över handeln med begagnade bilar m. m. och anför därvid följande.

Inledning

I den proposition (1963:91) angående säkerhetsinspektion av motorfordon

m. m. som antagits av årets riksdag anförde jag att en allmän periodisk

fordonsinspektion med den utformning som angavs i propositionen

säkerligen skulle leda till att bristfälliga, trafikfarliga bilar i betydande

omfattning utrangerades ur fordonsbeståndet. Dock ansåg jag ytterligare

rätt ingripande åtgärder erforderliga för att undanröja de speciella trafiksäkerhetsproblem

som kan ledas tillbaka till den mindre ansvarsmedvetna

företagsamhet som förekommer på vissa håll inom handeln med begagnade

bilar. Jag anmälde i detta sammanhang att jag tillsatt en särskild arbetsgrupp

inom kommunikationsdepartementet med uppgift att undersöka och

överväga här avsedda spörsmål och förutskickade att jag så snart undersökningen

slutförts skulle ånyo för Kungl. Maj :t anmäla här berörda fråga. Åt

ifrågavarande arbetsgrupp har jag jämväl uppdragit att utreda frågan i vad

mån särskilda åtgärder erfordras för att hindra försäljning av bilar till

personer under körkortsåldern.

Arbetsgruppen har efter utfört uppdrag upprättat en den 30 juli 1963

dagtecknad stencilerad promemoria. I denna föreslås införande av bestämmelser

om rätt för besiktningsman att på försäljningsställe inspektera

begagnade motorfordon och släpfordon. Särskilda åtgärder emot under - årigas förvärv av motorfordon finner arbetsgruppen däremot ej erforderliga

f. n. Författningsförslag har bilagts promemorian.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,

hovrätten för nedre Norrland, försvarets fabriksstyrelse, socialstyrelsen,

statspolisintendenten, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

statens biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd, statskontoret,

kommerskollegium, näringsfrihetsrådet, näringsfrihetsombudsmannen, statens

pris- och kartelinämnd, polisberedningen, statens konsumentråd, statens

institut för konsumentfrågor, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs,

Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

Stockholms rådhusrätt, Stockholms stads barnavårdsnämnd, barnavårdsnämnden

i Malmö, varudeklarationsnämnden, Sveriges advokatsamfund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riksförbund,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Automobilbesiktningsmännens

förening, Cykel- och mopedfrämjandet, Föreningen

Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen

Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges

stadsfiskaler, Handelsanställdas förbund, Kungl. automobil klubben

(KAK), Motormännens riksförbund (M), Motorförarnas helnykterhetsförbund

(MHF), Sveriges trafikbilägares riksorganisation, Trafikförsäkringsföreningen,

Motorbranschens riksförbund (MRF), Åkeriföretagarnas centralförening,

Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska bilförsäkringsföreningen,

Svenska företagares riksförbund, Svenska metallindustriarbetareförbundet,

Svenska polisförbundet, Svenska transportarbetareförbundet,

Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening

samt Sveriges husmodersföreningars riksförbund. Riksåklagarämbetet

har bifogat yttranden från statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och

Malmö, kommerskollegium yttranden från samtliga handelskammare, samt

flera länsstyrelser yttranden från olika myndigheter och organisationer

inom länet. Lantbruksförbundet, arbetsgivareföreningen, grossistförbundet

och köpmannaförbundet har som eget yttrande åberopat ett av Näringslivets

trafikdelegation upprättat förslag till yttrande.

Jag anhåller att nu få taga upp frågan om kontroll över handeln med

begagnade bilar och vissa därmed sammanhängande spörsmål till behandling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

Gällande bestämmelser

Kontrollen över bilbeståndet

Kontrollen från det allmännas sida över att fordonsbeståndet från teknisk

synpunkt är i trafiksäkert skick sker beträffande nya fordon genom

registrerings- och typbesiktning. Genom olika former av löpande kontroll

säkrar sig det allmänna en viss tillsyn över att fordonen under den tid

de brukas i trafik bibehålies i ett med hänsyn till trafiksäkerheten tillfredsställande

skick. Ett ändamålsenligt system för registrering av fordonen

och uppgifter om dessa är en förutsättning för att en effektiv

kontroll skall kunna upprätthållas. De grundläggande bestämmelserna

om besiktningar och om registreringssystemet återfinnes i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648) — VTF — och i vägtrafikkungörelsen

den 7 december 1951 (nr 743) —- VT K.

Den löpande kontrollen äger rum dels vid undersökning av polisman

jämlikt 9 § VTF eller i samband med flygande inspektion jämlikt 23 §

VTF, dels i form av en mera fullständig kontroll av beskaffenhet och utrustning

genom kontrollbesiktning som sägs i 24 § VTF och dels, beträffande

kopplingsanordningar, genom i 24 a § VTF föreskriven särskild

kopplingsbesiktning. För den aktuella frågan om möjligheterna att kontrollera

beskaffenheten av begagnade saluförda bilar är närmast av intresse

institutet flygande inspektion ävensom den befogenhet att förordna

om kontrollbesiktning, som tillkommer länsstyrelse jämlikt 22 §

VTF.

Sistnämnda stadgande ger länsstyrelse rätt att, när så finnes påkallat,

förelägga ägare av motordrivet fordon eller släpfordon att inom viss tid

inställa fordonet för kontrollbesiktning. Föranleder besiktningen därtill

eller efterkommes ej föreläggandet kan länsstyrelsen meddela körförbud

för fordonet, vilket innebär att det ej får brukas förrän det blivit godkänt

vid kontrollbesiktning.

Flygande inspektion innebär att besiktningsman eller därtill särskilt

förordnad polisman företar undersökning och provkörning av motorfordon

eller släpfordon för kontroll av dess beskaffenhet och utrustning.

Sådan inspektion får ske allenast av fordon som »anträffas på väg». Med

väg avses, enligt definition given i 1 § 1 mom. VTF, »allmän väg, gata

eller annan allmän plats, som är upplåten för allmän samfärdsel, samt enskild

väg, som nyttjas till farväg, däri inbegripet för samfärdsel allenast

vintertid avsedd körled».

Där vid flygande inspektion fel upptäckes på fordonet leder detta, beroende

på felens svårighetsgrad, till att körförbud meddelas, föreläggande

ges om felens avhjälpande eller påpekande befinnes vara tillfyllest. I

föreläggande anges tillika att fordonet inom viss tid skall inställas för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 200 år 1963

kontrollbesiktning eller att inom viss tid genom intyg av polisman eller

reparatör eller på annat tillförlitligt sätt skall styrkas att bristfälligheterna

avhjälpts. Meddelat körförbud kan hävas av vederbörande länsstyrelse.

Överträdelse av körförbud och underlåtenhet att efterkomma föreläggande

enligt 22 eller 23 § VTF straffbelägges i 65 § 2 mom. och 6 mom.

första stycket VTF.

Kontrollen genom registrering innebär i princip följande. Hos länsstyrelserna

föres bilregister och bilreservregister. En förutsättning för tordons

upptagande i bilregister är att fordonet inom viss tid före registreringsansökan

godkänts vid registreringsbesiktning eller vederbörligen upptagits i

typintyg. Delta villkor gäller ej vid omregistrering till annat län (10 § VTF)

och ej heller i fråga om vissa fordon som varit upptagna i bilreservregister

en kortare tid (KF den 25 mars 1955, nr 98).

Motorfordon, vissa traktorer och släpfordon i vissa fall må ej tagas i

bruk med mindre de registrerats och försetts med registreringsskylt (11 §

VTF). Fordon tilldelas registreringsnummer av vederbörande länsstyrelse.

Det ankommer på ägaren själv att i den allmänna handeln förskaffa sig

registreringsskyltar. Enligt 16 § VTF skall fordon registreras i det län

där det har sin hemort. Byter fordonet hemort skall ny registreringsansökan

ske. Sker detta till följd av överlåtelse åligger ansökningsskyldigheten

den nye ägaren (17 § VTF). Övergår eljest äganderätten till registrerat

fordon är nye ägaren skyldig att anmäla detta till registreringsmyndigheten

(18 § VTF). Fordon som ej skall brukas under viss tid kan på anmälan

överföras från bilregistret till bilreservregistret (19 § VTF). För

reservregistrerat fordon gäller ej någon skatte- eller försäkringsskyldighet.

Fordon kan definitivt avföras ur registren bl. a. av den anledningen att

det varit reservregistrerat under tre år i följd (20 § VTF). I registren skall

föras anteckningar angående körförbud och förelägganden om kontrollbesiktning

på sätt framgår av 33 § VTIv jämförd med 53 och 55 §§ VTK.

Några föreskrifter om att sådana förbud eller förelägganden skall utmärkas

på vederbörande fordon eller antecknas i besiktningsinstrument

innehålles ej i lagstiftningen.

Om underårigas rätt att träffa avtal m. m.

Den som är under 21 år må i princip inte själv råda över sin egendom

eller åtaga sig förbindelser. Såsom närmare framgår av bestämmelserna

i 9 kap. föräldrabalken, däri underårigs omyndighet regleras, ges dock

flera undantag från denna princip. Således äger underårig i allmänhet

råda över medel som han förvärvat genom eget arbete efter det han fyllt

sexton år eller som han erhållit genom gåva eller testamente med villkor

att han må råda däröver. Han äger vidare med vissa undantag ingå rättshandlingar

som faller inom området för rörelse som han bedriver. Om det

anses erforderligt med hänsyn till myndlingens uppfostran eller välfärd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

kan förmyndaren under vissa förutsättningar omhändertaga egendom,

var över den omyndige eljest äger råda. Det må även erinras om stadgandet

i 27 § barnavårdslagen, enligt vilket barnavårdsnämnd äger meddela

föreskrifter om inskränkning i underårigs förfogande över arbetsförtjänst

eller andra tillgångar. Ingår omyndig avtal utan erforderligt samtycke

innebär detta inte i och för sig att avtalet blir ogiltigt utan medför allenast

en rätt för den med vilken avtalet slöts att under vissa förutsättningar

frånträda detsamma.

Frågans tidigare behandling

Handeln med begagnade bilar

Vid återkommande tillfällen har i olika sammanhang framförts förslag

som direkt eller indirekt åsyftat en sanering av handeln med begagnade

bilar. Förslagen har i huvudsak tagit sikte på en allmän periodisk efterbesiktning

av motorfordon, obligatorisk besiktning i samband med överlåtelse

av motorfordon, auktorisation för rätt att driva handel med begagnade

bilar samt åtgärder via bilregistret för en bättre kontroll rörande ägarbyten,

skrotning m. m. I det följande nämnes några under senare tid framlagda

sådana förslag.

1953 års trafiksäkerhetsutredning fann i sitt betänkande »Trafiksäkerhet

It» (SOU 1957: 18) periodisk kontrollbesiktning av samtliga motorfordon i

och för sig befogad men ansåg sig ej kunna framlägga förslag härom med

hänsyn till bristande resurser hos besiktningsorganisationen. I stället föreslog

utredningen regler innebärande att, därest motorfordon, som är äldre än fem

år, byter ägare till följd av köp, byte eller gåva, till den anmälan eller ansökan

som ingives till bilregistret skall fogas ett tre månader före förvärvet utfärdat

intyg att fordonet vid kontrollbesiktning befunnits vara i föreskrivet

skick. Statsmakterna fann förslaget välbetänkt men ej möjligt att genomföra

med hänsyn till för det dåvarande otillräckliga resurser (1958 års Ariksdag:

prop. 69; L2U 20; rskr 233).

Införande av skyldighet att vid bilförsäljning förete protokoll över fordonstest

övervägdes av 1959 års riksdag i anledning av motioner. Riksdagen

lämnade med bifall till andra lagutskottets utlåtande (L2U 5) motionerna

utan åtgärd med hänvisning till bl. a. att förslag angående obligatorisk återkommande

kontrollbesiktning av begagnade bilar kunde förväntas. Förslag

i sistnämnda hänseende — varom också varit fråga vid 1958 års B-riksdag

(L2U B 18) och vid ytterligare ett tillfälle under 1959 års riksdag (L2U 44;

rskr 339) — har förelagts och antagits av riksdagen innevarande år (prop.

91; L3U 22; SU 83; rskr 184, 198). Statsmakterna har härigenom i princip

beslutat om införande av periodisk fordonskontroll i fråga om samtliga

registrerade motorfordon och släpvagnar äldre än tre år. Verksamheten

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kangl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

skall emellertid enligt beslutet byggas ut successivt och till en början, från

och med den 1 januari 1965, omfatta allenast minst fem år gamla fordon.

Registrering och auktorisering av personer och firmor, som idkar yrkesmässig

bilförsäljning, ifrågasattes i motioner till 1962 års riksdag. Andra

lagutskottet återgav i sitt utlåtande i ärendet (L2U 35) bl. a. ett uttalande i

remissyttrande från kommerskollegium, innebärande att ett auktorisationsförfarande

i praktiken skulle leda till konkurrensbegränsningar, vartill statsmakterna

ej borde medverka med mindre starka skäl av allmän räckvidd

kunde åberopas härför. Utskottet fann att man för att komma till rätta

med missförhållandena inom bilhandeln får söka sig andra vägar. På utskottets

hemställan lämnades motionerna utan åtgärd av riksdagen. Frågan

beröres även i den för årets riksdag framlagda ännu ej behandlade

propositionen nr 166 med förslag till ändring i 1949 års förordning angående

handel med skrot, lump och begagnat gods. Spörsmålet huruvida

begagnade motorfordon bör hänföras under förordningen har, såsom närmare

framgår av propositionen, övervägts i en departementspromemoria

i ärendet och föranlett skilda uttalanden vid promemorians remissbehandling.

I propositionen avvisas emellertid helt denna tanke.

I underdånig skrivelse den 15 januari 1962 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framlagt förslag, som bl. a. syftar till en bättre kontroll över handeln

med begagnade bilar. Styrelsen föreslår vissa ändringar och kompletteringar

i det nu gällande registreringssystemet. Enligt förslaget bör rätten

att reservregistrera fordon maximeras eller fordonsskatt utgå även för reservregistrerat

fordon. Vidare bör i författning uppställas bestämda krav

rörande de åtgärder som skall vidtagas för att ett fordon skall anses »skrotat»

och avföras ur bilregistret eller bilreservregistret. Skyldighet att anmäla

övergång av äganderätt till bil bör enligt styrelsen åvila såväl köparen

som säljaren. Dessa reformer skulle, menar styrelsen, öppna större möjligheter

till kontroll över »skrotbilarna» och deras omhändertagande och

därmed över handeln med uttjänta bilar. Det föreslås också ett nytt system

i fråga om registreringsskyltar, så att dessa skall kunna utfås endast från

myndighet och återkrävas av denna så snart ett fordons brukande är otilllåtet

på grund av körförbud eller eljest. En förbättrad ägareregistrering såsom

i viss mån ägnad att verka hämmande på de ej önskvärda tendenserna

inom handeln med begagnade bilar framhäves också i det utskottsutlåtande

över en motion om översyn av bestämmelserna om äganderättsanmälan

beträffande bil, vars innehåll 1962 års riksdag givit Kungl. Maj:t till känna

(L3U 12; rskr 128).

Vid den inventering av förslag till åtgärder för ökad trafiksäkerhet, som

under år 1962 företogs inom kommunikationsdepartementet i samarbete

med ett 70-tal myndigheter och organisationer, framhölls allmänt behovet

av en årlig kontroll av äldre fordon. Som alternativ eller komplettering till

detta framfördes även olika förslag om obligatorisk besiktning av alla moll

Bihang till riksdagens protokoll 1063. 1 samt. Nr 200

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

torfordon eller vissa äldre sådana i samband med ägarbyte. Vissa förslagsställare

underströk behovet av en effektiv kontroll över handeln med begagnade

bilar genom lagstiftning på området. Bl. a. ifrågasattes om den

flygande inspektion som enligt 23 § VTF kan företas av besiktningsmän

och vissa polismän beträffande fordon som anträffas på väg, skulle kunna

tänkas utvidgad att omfatta även begagnade fordon, som försäljare av bilar

tillhandahåller i försäljningslokal. Även tanken på en auktorisation av bilhandelsföretag

och bilverkstäder samt på obligatorisk besiktning av till

försäkringsbolag skadeanmälda motorfordon aktualiserades vid inventeringen.

Flera förslagsställare underströk behovet av effektiva regler om

bilregistrering — särskilt beträffande bilreservregistret — samt av ett nytt

system för registreringsskyltar. Därvid förordades även att körförbud skulle

tydligt utmärkas på fordonet.

Bilförsäljning till ungdom under 18 år

Frågan om försäljning av bilar till personer under körkortsåldern har

vid ett par tillfällen under senare år varit aktuell i riksdagen. 1959 års

riksdag behandlade ämnet i anledning av en motion med begäran om utredning

»rörande behovet av lagstiftning innebärande förbud för ungdomar

att förvärva motorfordon förrän de uppnått den ålder då de är behöriga

att föra fordonet i fråga». På hemställan av allmänna beredningsutskottet

(ABU 10) lämnade riksdagen motionen utan åtgärd. I utskottsutlåtandet

anföres bl. a. att krav på legitimation vid registrering av bil skulle medföra

avsevärda praktiska svårigheter och att förbud för underåriga att förvärva

bil skulle kunna upprätthållas endast genom en mycket omfattande

kontrollapparat. Vidare påpekas att under alla omständigheter möjligheterna

att kringgå förbudet exempelvis genom bulvanköp eller inregistrering

på anhörig eller kamrat som fyller åldersvillkoret skulle vara stora.

I svar den 11 april 1961 på en interpellation angående förbud för person

under 18 år att inköpa bil uttalade statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Kling att praktiska skäl talade mot en förbudsregel och att han

delade allmänna beredningsutskottets i nyssnämnda utlåtande angivna uppfattning

att dessa skäl är så vägande att en sådan regel ej bör införas.

Departementspromemorian

Handeln med begagnade bilar

Handelns omfattning och struktur

Arbetsgruppen har sökt kartlägga omfattningen och strukturen av den

handel med begagnade bilar som f. n. förekommer. Vissa av MRF publicerade

siffror framlägges. Siffermaterialet vilar delvis på antaganden och

det framhålles i promemorian att detsamma bör tagas med en viss reserva
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

tion. Materialet utvisar bl. a. att av den totala personbilsförsälj ningen under

senare år omkring 65 procent utgjorts av begagnade personbilar. För

1962 angives antalet sålda begagnade personbilar till 350 000, antalet nyregistrerade

personbilar till nära 200 000 och antalet utrangerade sådana bilar

till 75 000. Det beräknas att av det totala antalet försålda personbilar 70 procent

försäljes genom företag, anslutna till MRF, 20 procent går genom andra

företag och 10 procent överlåtes direkt konsumenterna emellan. En ökning

av försäljningen kan enligt MRF:s beräkningar påräknas så att år 1970

siffran för försålda begagnade personbilar uppgår till ca 475 000. Vid de

anförda beräkningarna har ej medtagits försäljningar till återförsäljare och

skrothandlare. Arbetsgruppen beräknar att det f. n. finnes sammanlagt över

1 200 företag med fast försäljningsorganisation, som försäljer begagnade

bilar, vartill kommer ett stort antal personer som utan fast organisation

mer eller mindre tillfälligt bedriver sådan handel. Av företagen är omkring

800 anslutna till MRF. Slutligen påpekas att 2 000—3 000 fordon per år försäljes

genom olika statliga myndigheter och att viss försäljning av krockskadade

fordon sker i försäkringsbolagens regi.

En av Industriens utredningsinstitut år 1958 gjord kalkyl utvisar enligt

promemorian en för svenska förhållanden beräknad medianlivslängd för

personbil av 11,5 år, medan senare beräkningar tyder på en viss nedgång

i denna siffra. För att söka vinna siffermässigt stöd för den allmänna

uppfattningen att frekvensen ägarbyten ökar ju äldre en bil blir har arbetsgruppen

genom statens trafiksäkerhetsråds arbetsgrupp TRAG låtit

i detta avseende undersöka ett antal personbilar registrerade i Stockholm.

Undersökningen har omfattat 916 fordon och avsett tiden 1/1 1961—15/10

1962. Bilhandlares förvärv av s. k. inbytesbilar har uteslutits vid bearbetningen.

Resultatet av undersökningen åskådliggöres i följande tabell.

Första inreg. år

Antal

Antal ägar-

Medelantal

fordon

byten

ägarbyten

per fordon

1960 .............

..... 164

64

0,39

1959 .............

..... 90

53

0,59

1958 .............

..... 119

76

0,64

1957 .............

..... 78

61

0,78

1956 .............

..... 89

61

0,69

1955 .............

..... 64

56

0,88

1954 .............

..... 48

48

1,00

1953 .............

..... 41

47

1,15

före 1953 .........

..... 44

30

0,68

Resultatet av denna undersökning har således i stort sett bekräftat antagandet

att frekvensen ägarbyten ökar med tilltagande fordonsålder. Nedgången

för bilar inregistrerade före 1953 anses bero på att de är helt omo
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 200 år 1963

derna och nära skrotningsstadiet, medan nedgången för bilar registrerade

första gången år 1956 antas vara slumpmässigt betingad.

Reformbehovet

En väsentlig orsak till den med fordonets ålder ökande bytesfrekvensen

är enligt arbetsgruppen att fordonets kvalitet och därmed dess trafiksäkerhet

normalt undergår en fortlöpande försämring till följd av förslitning,

korrosion in. m. I promemorian refereras följande uttalande härom

av 1953 års trafiksäkerhetsutredning (SOU 1957: 18 s. 378).

Av erfarenhet vet man, att en vanlig orsak till att en person vill sälja

sitt fordon, är att det blivit så förslitet eller utsatt för sådana skador eller

behäftat med så allvarliga brister och fel, att det varken ur säkerhetssynpunkt

eller ur ekonomisk synpunkt längre är lämpligt för honom att ha

fordonet kvar. Man vet också, att en person, som har för avsikt att inom

en snar framtid sälja sitt fordon, ofta antingen helt underlåter att reparera

de brister, som föreligga eller också endast hjälpligt sätter fordonet i

sådant skick, att det kan säljas. Understundom ske dessa s. k. reparationer

på ett sätt som måste betecknas såsom rent bedrägligt emot en blivande

köpare. — Vid själva försäljningen av det begagnade fordonet är

säljaren av naturliga skäl benägen att lämna köparen en så fördelaktig

beskrivning som möjligt av fordonet och dess egenskaper och att förtiga

eller t. o. m. förneka förekomsten av fel och brister. Köparen får därför

ofta en mer eller mindre oriktig uppfattning om fordonets tillstånd. Saknar

köparen möjlighet att själv bilda sig en uppfattning om det skick, i

vilket fordonet verkligen befinner sig, kan han alltså bli ägare till ett synnerligen

trafikfarligt fordon. Den risk, som detta innebär ur säkerhetssynpunkt,

blir särskilt framträdande, därför att föraren icke känner till

vilka brister och fel, som vidlåda fordonet.

Eftersom ca 90 procent av all försäljning av begagnade bilar numera sker

via bilhandlare borde enligt arbetsgruppens mening åtskilliga av de av utredningen

påtalade riskerna elimineras. De som ägnar sig åt bilhandel bör

rimligen ha bättre förutsättningar än den enskilde konsumenten att bedöma

trafikdugligheten hos ett fordon och bär ofta tillgång till egna verkstäder

för erforderliga reparationer. Passagen över bilhandeln borde därför

medföra en utrensning av dåliga bilar och en översyn och reparation av

dem, som på nytt skall ut i trafik. Emellertid föreligger även här stora

risker för att bristfälliga fordon på nytt kommer ut i trafiken. Anledningen

till att konsumenten vill köpa en ny bil eller en bättre, begagnad bil

är såsom utredningen framhållit vanligen att den tidigare bilen börjar förete

allvarliga brister. Den ersättning som lämnas för inbytesbilen betraktas

ofta av båda parter mer som en prutning på den bil, som skall förvärvas

än som en ersättning för värdet på den gamla bilen. Man kan därför räkna

med att väsentligt större belopp tillgodoräknas för inbytesbilen än som

motsvarar egentliga saluvärdet och detta kommer i sin tur att influera på

bedömningen, huruvida bilen skall utrangeras eller om man skall göra ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

försök att på nytt sälja den i marknaden. Om en bilhandlare tillgodoräknat

en kund ett relativt högt belopp för en inbytesbil ligger det nära till hands

att han söker få tillbaka så mycket som möjligt vid en ny försäljning i

stället för att låta skrota bilen, även om han finner den vara behäftad med

åtskilliga brister.

Redan detta visar att det helt allmänt föreligger stora risker för att trafikfarliga

fordon på nytt försälj es i marknaden, även från företag som i

övrigt söker tillämpa en god affärsmoral och tar hänsyn till trafiksäkerhetens

krav. Åtskilliga företag är emellertid mer eller mindre likgiltiga för

såväl anständiga affärsprinciper som för trafiksäkerheten. Därtill kommer

att vissa företag är verksamma med direkt inriktning på att köpa mer

eller mindre skrotningsfärdiga fordon och på nytt sälja dem i marknaden.

Av rapporter som polismyndigheterna ställt till arbetsgruppens förfogande

framgår också att det vid flygande inspektioner i flera fall förekommit

att nyligen från bilhandeln inköpta, begagnade bilar visat sig vara behäftade

med så allvarliga brister på bromsar, styrinrättning in. m. att körförbud

påkallats. Inköpspriserna kan ha legat på femtio å hundra kronor

men också på flera tusen kronor.

Att åtskilliga helt undermåliga bilar är föremål för handel framgick

även vid de razzior, som trafikpolisen i Stockholm företog under mars—- april i år i fråga om den bilhandel, som pågår på gatorna i vissa stadsdelar.

Av de ca 150 fordon som kunde granskas fick 44 beläggas med körförbud

och i fråga om 88 fordon gavs föreläggande om kontrollbesiktning. Arbetsgruppen

framhåller att denna, relativt begränsade, gatuhandel ej är symptomatisk

för handeln med begagnade bilar som helhet. En mer omfattande

handel av här angivet slag förekommer dock även inom många affärslokaler

och andra försäljningsställen.

Om man skall få ut den gynnsamma effekt som i och för sig borde kunna

följa av att begagnade bilar vid ägarbyten i stor utsträckning passerar

bilhandeln, erfordras en genomgripande sanering. Arbetsgruppen erinrar

om att MRF för några år sedan rekommenderade medlemmarna att endast

sälja trafiksäkra fordon. Denna rekommendation synes icke ha fått önskad

effekt, även om en viss förbättring anses ha skett under senare år. Vid

förbundets årskongress hösten 1962 beslöts vissa riktlinjer för medlemmarnas

handel med begagnade bilar. Även om det kan läggas kritiska synpunkter

på innehållet i beslutet betraktar arbetsgruppen detsamma som ett

steg i riktning mot en sanering av handeln med begagnade bilar. Arbetsgruppen

understryker bl. a. behovet av eu mer realistisk värdering av inbytesbilarna

och framhåller vidare att trafiksäkerhetsmässiga principer

måste tillämpas för avregistrering och skrotning av bristfälliga fordon samt

att en grundlig översyn och renovering bör ske av de fordon som på nytt

skall försäljas i marknaden. I promemorian redovisas även vissa andra

riktlinjer för saneringen inom branschen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

Enligt arbetsgruppens mening bör det i första hand ankomma på bilbranschen

att själv genomföra en sanering av handeln med begagnade bilar.

Arbetet bör följas och stimuleras från det allmännas sida men egentliga

ingrepp bör enligt arbetsgruppens mening inte ske annat än om detta

befinnes nödvändigt från trafiksäkerhetssynpunkt.

Den uppmärksamhet som från flera håll ägnats dessa frågor i förening

med att den allmänna upplysningsverksamheten inpräntar riskerna med

brister hos fordonen borde vara ägnade att stimulera till fortsatta, energiska

insatser från branschens sida för en självsanering. Man torde emellertid

få räkna med att denna självsanering kommer att ta en icke obetydlig

tid i anspråk. Dessutom torde ett stort antal av de företag och enskilda

handlare som är verksamma inom handeln med begagnade bilar

knappast vara intresserade av att själva genomföra en sanering. Även om

det borde vara ett starkt intresse för branschen i dess helhet att själv genomföra

en sanering är därmed ingalunda sagt att den enskilde företagaren

alla gånger finner dylika åtgärder förenliga med sina intressen. Med

hänsyn till bl. a. vad här anförts är det från trafiksäkerhetssynpunkt nödvändigt

att öppna en möjlighet för myndigheterna att företa vissa kontrollåtgärder.

En lagstiftning på detta område är f. ö. — oavsett de missförhållanden

som f. n. råder inom handeln med begagnade bilar — motiverad

med hänsyn till de risker från trafiksäkerhetssynpunkt som är förenade

med försäljning av bristfälliga motorfordon. Arbetsgruppen anser att man

i många stycken kan dra paralleller med kontrollen över livsmedelshandeln

samt arbetarskyddslagstiftningen.

Enligt arbetsgruppens mening är behovet av dylika åtgärder särskilt

framträdande intill dess den årliga säkerhetsinspektionen av vissa äldre motorfordon

och släpfordon får full effekt på fordonsbeståndet men även därefter

kommer behov att föreligga av en möjlighet för myndigheterna att företa

vissa kontrollåtgärder beträffande handeln med begagnade bilar.

Även efter det att säkerhetsinspektionen fått sin fulla omfattning, torde

det komma att finnas ett antal motorfordon i trafik, vilka är behäftade

med allvarliga brister. Det kan röra sig om motorfordon som krockskadats

eller på annat sätt snabbt försämrats. Sådana bristfälliga fordon kan troligen

ändå säljas; i första hand givetvis då till dem, som ej är i stånd att

före köpet konstatera vilka defekter fordonet har. Det är dock möjligt

att även sådana köpare uppträder, vilka är medvetna om att de utbjudna

fordonen inte kommer att godkännas vid nästa inspektionstillfälle men som

kanske ändå finner priset förmånligt. Dessutom får man inte bortse från

riskerna för ett starkt ökat utbud av bristfälliga fordon till låga priser mot

slutet av inställelseterminer för säkerhetsinspektion.

Även om den beslutade årliga säkerhetsinspektionen sålunda inte eliminerar

behovet av särskilda åtgärder i fråga om handeln med begagnade

bilar — vilket också framhölls i propositionen om säkerhetsinspektion —

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963 15

har beslutet härom medfört ett annat utgångsläge för bedömningen av vilka

åtgärder som bör komma i fråga.

Alternativa former för kontroll

Sedan beslut nu fattats om årlig säkerhetsinspektion av vissa äldre bilar

är det enligt arbetsgruppens mening inte motiverat att — såsom 1953 års

trafiksäkerhetsutredning föreslog och som ånyo aktualiserats vid remissbehandlingen

av betänkandet om säkerhetsinspektion och vid trafiksäkerhetsinventeringen

— utöver detta även införa obligatorisk kontrollbesiktning

i samband med varje ägarbyte beträffande fordon över fem år eller

att införa lagstadgad skyldighet att vid försäljning förete testprotokoll, utfärdat

av objektiv anstalt. Även frågan om auktorisation av bilhandeln

har i viss mån kommit i annat läge genom säkerhetsinspektionen men det

avgörande skälet mot detta förslag är alltjämt de olägenheter i form av

konkurrensbegränsningar m. m. som skulle bli följden av att auktorisation

infördes. Därtill kommer att såväl förslaget om auktorisation som törslaget

om lagstadgad skyldighet att förete testprotokoll står i strid mot arbetsgruppens

uppfattning om att den erforderliga saneringen huvudsakligen

bör ske genom åtgärder inom branschen.

Väg- och vattenbyggnadstyrelsens förslag om reformering av systemet

för reservregistrering och om ny form av registreringsskyltar har gruppen

ansett sig ej böra överväga med hänsyn till att tillsättande av en utredning

angående fordonsregistreringen synes förestå. Däremot har övervägts

om inte en obligatorisk anmälningsskyldighet för den som överlåter

fordon redan nu borde genomföras. Arbetsgruppen har emellertid

stannat för att även spörsmål om en förbättrad registrering av äganderätten

till fordon bör överlämnas till den aviserade utredningen och där

lösas i ett större sammanhang. Härvid har beaktats bl. a. att en obligatorisk

dubblering av anmälningsskyldigheten måste medföra ett ej obetydligt

merarbete för registreringsmyndigheterna. I promemorian anmäles också

en viss tveksamhet från principiell synpunkt huruvida den som överlåter

ett fordon skäligen kan åläggas att vid straffansvar lämna alla de uppgifter

om förvärvarens person som måste erfordras för att anmälningsskyldigheten

skall tjäna sitt syfte. Det anmärkes emellertid att en motsvarande

skyldighet redan är i viss omfattning genomförd genom stadgandet

i 18 § 1 mom. andra stycket VTF.

Efter att dessa tidigare framförda förslag således avvisats diskuteras

i promemorian huruvida behovet av kontroll kan tillgodoses genom något

redan befintligt institut.

De för den allmänna fordonskontrollen införda instituten övervakning

genom länsstyrelse enligt 22 § VTF samt flygande inspektion enligt 23 §

VTF i dess nuvarande utformning finner arbetsgruppen nästan helt utan

värde för kontrollen över handeln med begagnade bilar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

Länsstyrelsens rätt enligt 22 § VTF att förelägga inställelse till kontrollbesiktning

kommer enligt vad arbetsgruppen erfarit över huvud taget sällan

till användning och förfarandet konstateras vara alltför omständligt och

opraktiskt för att användas för kontroll av fordon inom försäljningsområden.

Då flygande inspektion i viss mån redan kommit till användning för

undersökning av saluförda begagnade fordon vid den relativt begränsade

försäljning på gata som äger rum i vissa stadsdelar i Stockholm och några

andra städer samt i fråga om fordon, som förts ut i trafik från enskilda

försäljningsområden, ligger det enligt arbetsgruppen nära till hands att

ifrågasätta en utvidgning av tillämpningsområdet för flygande inspektion

så att även fordon på enskilt område skulle kunna undersökas. Bestämmelserna

om flygande inspektion har emellertid utformats med tanke på fordon

som är i trafik medan de fordon, varom här skulle bli fråga, inte befinner

sig i trafik vid inspektionstillfället. Vidare är bl. a. stadgandet i 23 §

tredje stycket VTF om föreläggande att inom viss tid avhjälpa konstaterade

brister m. m. ej lämpat för de här avsedda fallen. Mot bakgrunden härav

föreslås i promemorian i stället en helt ny bestämmelse om löpande kontroll

av fordon på försäljningsställe.

Arbetsgruppens förslag

Förslaget ger besiktningsman rätt att företa inspektion hos den som bedriver

handel med begagnade fordon för kontroll av beskaffenhet och utrustning

av motorfordon och släpfordon, som förvaras i lager eller hålles

till salu i rörelsen. Bestämmelserna föreslås införda i VTF under beteckningen

23 a § och eventuellt med rubriken »Inspektion på försäljningsställe».

Kontrollen bör enligt förslaget ske vid inspektion på platsen och företagas

i huvudsak såsom vid flygande inspektion. Enligt arbetsgruppens mening

måste det vara tillräckligt om från trafiksäkerhetssynpunkt mera allvarliga

brister kan upptäckas, varför förrättningen ej bör kunna leda till annan

åtgärd än att i förekommande fall körförbud meddelas för inspekterat

fordon. Liksom vid flygande inspektion skall undersökning av ett fordon

kunna avbrytas, sedan en så allvarlig brist upptäckts att körförbud för fordonet

kan meddelas. Härigenom besparas arbete och kostnader utan att

det avsedda syftet förfelas. Sedan sådant förbud givits får nämligen, framhåller

gruppen, fordonet ej tagas i bruk förrän det godkänts vid kontrollbesiktning,

då fullständig genomgång av fordonet sker.

Enligt arbetsgruppens mening bör förrättningarna tillgripas dels när enligt

uppgift viss namngiven bilförsäljare säljer trafikfarliga fordon dels

för att stickprovsvis kontrollera handeln med begagnade bilar. Enbart förekomsten

av sådana stickprov torde, framhålles det, verka tillbakahållande

på de försäljningar som här är avsikten att i möjligaste mån förhindra.

Frågan huruvida inspektionerna bör kunna verkställas förutom av be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

siktningsmän även av polismän som sägs i 23 § första stycket VTF har

behandlats vid sammanträde mellan arbetsgruppen och företrädare för polisberedningen.

Därvid framkom att användning av polispersonal för kontrolluppgifter

av detta slag inte skulle stå i överensstämmelse med den

princip, varifrån polisberedningen utgår i sitt arbete, nämligen att från

polisen bör avlastas uppgifter som ej är av polisiär natur. Därtill kommer,

anför arbetsgruppen, att besiktningsmännen genom sin utbildning och verksamhet

bör besitta större teknisk sakkunskap samt att det är lämpligare

med civil personal för uppgifter av detta slag. Det föreslås därför att inspektionerna

skall handhas av allenast besiktningsmän. Dock framhålles

vikten av att besiktningsmännen har fortlöpande kontakt i dessa frågor

med såväl statspolis som lokal polis eftersom dessa ofta har god kännedom

om företag som bedriver handel med begagnade fordon av mindre

god beskaffenhet från trafiksäkerhetssynpunkt.

I fråga om den personalförstärkning som må bliva erforderlig i samband

med ett genomförande av förslaget har arbetsgruppen haft överläggningar

med representanter för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt automobilbesiktningsmännens

förening. Det har därvid befunnits att bilinspektionen

under år 1964 torde ha tillgång till viss personal som utbildas för uppgifter

inom den nya säkerhetsinspektionen och att man genom att sätta in dessa

på vissa andra uppgifter i samband med fordonskontrollen skulle kunna i

viss utsträckning frigöra besiktningsmän för inspektion på försäljningsställen.

Frågan om personal för verkställande av dessa inspektioner efter den 1

januari 1965, då säkerhetsinspektionen införes, bör enligt promemorian

lösas av den arbetsgrupp som tillkallats för att undersöka och överväga de

detalj spörsmål som återstår att lösa för genomförande av denna reform.

Statens bilinspektion kommer därvid att förutom uppgifter i samband med

förarutbildning m. in. även ha kvar vissa uppgifter i fråga om fordonskontrollen,

nämligen typbesiktningarna samt tillsynen över säkerhetsinspektionsanstalterna.

Arbetsgruppen finner det naturligt att även uppgiften att

företa inspektioner på försäljningsställen skall ligga kvar hos statens bilinspektion

och endera ingå bland besiktningsmännens normala uppgifter

eller också omhänderhas av för ändamålet avdelade särskilda besiktningsmän.

Vid de tidigare berörda överläggningarna om personalbehovet har beräknats

att om det senare alternativet väljes för kontrolluppgifterna skulle

erfordras tio å femton besiktningsmän.

Till närmare motivering av de promemorian bilagda, föreslagna nya

stadgandena i VTF anför arbetsgruppen följande.

Då de försäljningar som skall kunna kontrolleras genom bestämmelserna

enligt förslaget ofta torde bedrivas i sådana former, att yrkesmässig

handel i den mening detta uttryck eljest har i VTF ej kan anses föreligga,

har i förslaget använts en vidare lokution.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 200 år 1963

Ehuru förslaget närmast tar sikte på kontroll av handeln med begagnade

bilar, har den möjligheten ansetts inte böra uteslutas att undersökning

skall kunna ske även av andra begagnade motorfordon och släpfordon.

För att möjliggöra förrättningarna erfordras bestämmelser om rätt

för den eller de besiktningsmän, som skall utföra inspektion, att erhålla

tillträde till lokaler och områden, vilka rörelsens innehavare eljest skulle

äga avstänga. Någon särskild straffbestämmelse för den som vägrar sådant

tillträde torde ej vara erforderlig, eftersom i 10 kaj). 12 § strafflagen

stadgas straff för den, som vägrar inträde som förrättningsman äger

fordra.

Det bör överlämnas åt vederbörande besiktningsman att vid själva förrättningen

avgöra vilka fordon i rörelsen som skall undersökas och hur

fullständig undersökningen i varje särskilt fall skall göras. Inspektion

av samtliga de fordon som förvaras i lager eller hålles till salu torde i de

flesta fall inte erfordras. Med sin erfarenhet har besiktningsmannen säkerligen

nödiga förutsättningar för att bedöma, vilka fordon som kan misstänkas

vara så bristfälliga att en undersökning är påkallad. Såsom berörts

i den allmänna motiveringen torde det vidare i fråga om varje inspekterat

fordon ej erfordras, att undersökningen drives vidare, sedan en

så allvarlig brist konstaterats, att körförbud för fordonet bör meddelas.

Den omständigheten att ett fordon vid en inspektion av förevarande slag

inte belägges med körförbud, innebär självfallet inte att det skulle av besiktningsmannen

ha godkänts för trafik och det kan inte bli aktuellt att

■— såsom förekommer vid vissa andra förrättningar — lämna någon form

av skriftligt besked att fordonet lämnats utan anmärkning. Kontrollen bör

liksom flygande inspektion vara avgiftsfri.

I den tidigare motiveringen har anförts, att inspektion enligt förevarande

stadgande ej bör kunna föranleda annan åtgärd än utfärdande av körförbud.

Detta förhållande medför, att inspektion av ett fordon ej bör underlåtas

med anledning av ett påstående att fordonet ej skall försäljas annat

än för skrotning. Hinder mot att belägga även sådant fordon med körförbud

kan ej anses föreligga.

För att inspektionen ej skall försvåras eller omöjliggöras genom att exempelvis

utlämnande av nycklar till fordonen vägras eller åtgärder vidtages

för att hindra provkörning av fordon, har i stadgandet ansetts böra

inskrivas en skyldighet för rörelsens innehavare att tillhandagå i den omfattning

som erfordras för genomförande av förrättningen.

Efter mönster från andra områden, där offentlig kontroll inom enskilda

lokaler eller områden genom förrättningsman förekommer, har tillagts

en bestämmelse innebärande förbud mot att röja yrkeshemlighet. Att förrättningen,

som brukar föreskrivas för jämförliga fall, skall företagas på

sådant sätt att minsta möjliga olägenhet vållas, framgår av 56 § VTK.

Givetvis avses ej att med de nya bestämmelserna göra någon inskränkning

i hittillsvarande tillämpningsområde för 23 § VTF. De tidigare anförda

exemplen visar att det från trafiksäkerhetssynpunkt är angeläget

att gatuhandeln med bilar i ökad utsträckning blir föremål för flygande

insj)ektion.

Arbetsgruppen, som anser att uppföljningen av meddelade körförbud

f. n. är otillfredsställande, föreslår slutligen införande av ett system, där

körförbud kan konstateras direkt på fordonet. Härvid förordas att den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 200 år 1963

19

som meddelar sådant förbud samtidigt förser fordonet med ett av vederbörande

myndighet fastställt plomberat märke om förbudet.

Bilförsäljning till ungdom under 18 år

Arbetsgruppen upplyser att Svenska socialvårdsförbundet hösten 1962

vänt sig till ett tjugotal barnavårdsnämnder med förfrågan om dessa i sin

verksamhet mött problemet med underårigas förvärv av motorfordon. Vidare

önskade förbundet få veta vilken uppfattning nämnderna hade om

behovet av särskilda åtgärder i denna fråga samt vilka åtgärder som härvidlag

i så fall kunde vara lämpliga och ändamålsenliga. Om resultatet av

förfrågningen anför arbetsgruppen att av de femton barnavårdsnämnder

som inkom med svar fyra förordade en lagändring i den riktningen att

försäljning av motorfordon till personer under 18 år skulle förbjudas, ytterligare

ett par ansåg att dylika lagstiftningsåtgärder kunde övervägas,

medan det i övrigt var en ganska allmän uppfattning att ett införande av

den föreslagna årliga säkerhetsinspektionen även kunde väntas medföra

en förbättring i fråga om den här diskuterade företeelsen. Flera nämnder

ansåg att bilhandelns medverkan vore önskvärd för att få slut på de underårigas

bilköp.

Om olycksfallsstatistiken i den mån den berör förevarande fråga anföres

i promemorian följande. Enligt den preliminära statistiken över vägtrafikolyckor

under år 1962 dödades fyra underåriga bilförare medan 13 skadades

svårt. Dessutom har ett antal underåriga bilförare varit delaktiga

i motortrafikolyckor utan att själva komma till skada. Med olycksfallsstatistikens

nuvarande uppläggning kan man dock ej ange antalet sådana

förare. Anledningen till att dessa olyckor inträffat torde i åtskilliga fall

vara att söka i bristande rutin hos den underårige föraren men även defekter

hos fordonet kan ha medverkat. Det är ej heller bekant i vilken utsträckning

de förare som varit delaktiga i här angivna olyckor framfört

egna bilar eller om de fått låna bilarna av exempelvis föräldrar eller kamrater.

I promemorian framhålles vissa under senare tid vidtagna åtgärder ägnade

att inskränka de bilköp varom nu är fråga. Det påpekas att ungdomliga

förare ofta torde sakna medel till inköp av bilar i de högre prisklasserna

och i stället är hänvisade till de billigare kanske skrotmässiga

fordonen. Om, såsom förväntas, bilbeståndet rensas på sin sämsta och

billigaste del genom det nya säkerhetsinspektionsförfarandet och genom de

inspektioner inom bilhandeln som kommer till stånd, därest arbetsgruppens

förslag genomföres, kommer av den anledningen möjligheterna till

inköp av bilar att minska för de yngre köparna. I sammanhanget erinras

även om att MRF vid förbundets årsmöte i oktober 1962 beslutat att dess

medlemmar icke skall sälja bilar till personer under 18 år. Slutligen framhålles

att en successiv förstärkning av ordningsstatspolisens numerär har

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

skett under senare år, varför polisen kan antagas ha möjlighet att utöka

körkortskontrollen. Arbetsgruppen ifrågasätter om ej all uniformerad polispersonal

i yttre bevakningstjänst skulle i mån av tid kunna i ökad utsträckning

medverka vid trafikövervakningen bl. a. genom alt företa körkortskontroller.

Om olovlig körning på så sätt kan beivras bättre, finner

arbetsgruppen troligt att också detta kan medverka till en minskning av

de underårigas bilköp.

Ett förbud för den som ej uppnått körkortsåldern att överhuvudtaget

köpa bil anges i promemorian kunna framstå som i och för sig befogat.

En önskad utveckling i frågan kan emellertid enligt arbetsgruppens mening

bättre tillgodoses genom de nyss angivna åtgärderna än genom ett

förbud som det uppenbarligen föreligger stora möjligheter att kringgå.

Arbetsgruppen anser således några åtgärder utöver de förut nämnda ej erforderliga

f. n.

Remissyttrandena

Handeln med begagnade bilar

1 samtliga yttranden har behovet av en sanering av handeln med begagnade

bilar vitsordats. Arbetsgruppens uttalande att saneringen väsentligen

bör genomföras genom åtgärder inom branschen har i allmänhet rönt

instämmanden men samtidigt är remissinstanserna — med hänsyn till

bl. a. att sådan sanering kan befaras ta tämligen lång tid i anspråk — genomgående

införstådda med att möjligheterna till kontroll från samhällets

sida måste utökas. Statspolisintendenten betecknar det som ett starkt trafiksäkerhetskrav

att handeln underkastas kontroll från samhällets sida även

om huvudansvaret för saneringen bör ligga på branschen. Även i en rad

andra yttranden betonas kraftigt behovet av särskilda åtgärder från det

allmännas sida.

Vad beträffar formen för kontroll har remissinstanserna med

få undantag tillstyrkt eller lämnat utan erinran arbetsgruppens förslag.

Näringsfrihetsrådet säger sig helt dela den principiella uppfattning i fråga

om avvägningen mellan trafiksäkerhetskrav och handelns intressen som

kommer till uttryck i promemorian och näringsfrihetsombudsmannen intager

samma ståndpunkt. I bl. a. yttrandet från Sveriges advokatsamfund

understrykes att arbetsgruppen här funnit en lösning som kan förväntas

bidraga till ökad trafiksäkerhet utan att mer än nödvändigt rubba näringsfrihetens

princip eller kringgärda handeln med begagnade bilar med alltför

betungande restriktioner. Statens trafiksäkerhetsråd betecknar de föreslagna

bestämmelserna som ett effektivt vapen mot avarterna inom handeln

med begagnade bilar.

Den av arbetsgruppen avvisade tanken på obligatorisk besiktning vid över
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

läteise av fordon har upptagits allenast i ett par yttranden. LO anser det

böra övervägas att införa en obligatorisk säkerhetsinspektion för alla begagnade

fordon som säljs yrkesmässigt. Därjämte skulle stickprovskontroller

kunna företas av polisen vid flygande besiktning. Liknande förslag

bar framlagts av Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska transsportarbetareförbundet

tillstyrker arbetsgruppens förslag men framhåller

samtidigt att en obligatorisk besiktning vid ägarbyte skulle vara den bästa

lösningen av frågan. NTF har framhållit att en regel om obligatorisk besiktning

vid ägarbyte skulle innebära ett effektivt medel för kontroll av de

begagnade fordonens beskaffenhet men samtidigt vara förenad med stora

olägenheter. Föreningen har dock förordat att frågan om införande av en

sådan ordning överväges sedan den allmänna säkerhetsinspektionen börjat

tillämpas.

Alternativet att införa ett auktorisationssystem inom bilhandeln har också

förordats endast på något håll. Riksåklagarämbetet har framhållit att

de fördelar i form av en sanering av bilbranschen och ytterst en ökad trafiksäkerhet

som står att vinna med ett sådant system väl torde uppväga de

därmed förenade olägenheterna i form av konkurrensbegränsningar. Ämbetet

har erinrat om att konkurrenshänsyn i flera fall ej ansetts utgöra

avgörande hinder mot auktorisation av handel med varor av beskaffenhet

att kunna utgöra en allmänfara, exempelvis vapen och explosiva varor.

Om ej ett auktorisationssystem införes synes det enligt ämbetets mening

böra övervägas att kriminalisera yrkesmässigt saluförande av trafikfarliga

fordon. Liknande synpunkter har anförts av Föreningen Sveriges stadsfiskaler.

Enligt Föreningen Sveriges häradshövdingar föreligger goda skäl för

undersökning huruvida inte straffbestämmelse borde införas för den som

uppsätligen eller av grov oaktsamhet säljer trafikfarliga motorfordon. Enligt

föreningens mening torde stickprovsvis förekommande inspektioner

inte vara tillfyllest för att avskräcka mindre nogräknade försäljare från

att sälja trafikfarliga fordon.

Arbetsgruppens uppfattning att frågan om åtgärder för en bättre registrering

av ägarbyten bör lösas vid en utredning om fordonsregistreringen

överhuvud delas av remissinstanserna med undantag för LO, Svenska polisförbundet

och Svenska transportarbetareförbundet, vilka anser en anmälningsskyldighet

för den som överlåter motorfordon böra införas redan

nu.

MRF har, ehuru förbundet ej motsatt sig förslaget, anmält viss tvekan

beträffande lämpligheten av den föreslagna kontrollmöjligheten och ansett

det kunna diskuteras om det ej är möjligt att utveckla systemet med föreläggande

från länsstyrelse om inställelse av fordon för kontrollbesiktning.

I några yttranden, bl. a. från statspolisintendentcn, väg- och vattcnbyggnadsslgrelsen

och länsstyrelsen i Örebro län, bar man — antingen som al
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

ternativ till eller som komplettering av arbetsgruppens förslag — förordat

en utvidgning av institutet flygande inspektion, därvid föreslagits att uttrycket

»som av honom anträffas på väg» uteslutes ur 23 § VTF.

Några remissinstanser, bland dem TCO, MHF och de organisationer som

åberopat yttrandet från Näringslivets trafikdelegation, ifrågasätter om inte

de nya bestämmelserna bör få provisorisk karaktär med tanke

på den förestående allmänna säkerhetsinspektionen. MRF uttalar sig mera

bestämt i sådan riktning, medan kommerskollegium anser frågan böra omprövas

sedan tillräcklig erfarenhet av säkerhetsinspektionen vunnits.

Vad därefter angår detaljerna i utredningsförslaget har

dessa genomgående godtagits i ett stort antal yttranden. I andra ställer man

sig kritisk eller tveksam på en eller annan punkt. I detaljfrågorna har bl. a.

följande synpunkter framkommit.

I frågan om vilka fordon inspektionerna bör avse har till en början

länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbottens län föreslagit att inspektion

hos försäljare i likhet med inspektion på väg skall kunna avse alla

motordrivna fordon -— ej enbart motorfordon — och släpfordon. Flera

remissinstanser har anfört, att kontrollen ej bör begränsas till vad som

utåt framträder som reguljär handel med begagnade bilar. NTF har härvid

påpekat att bilhandlare i vissa fall ombesörjer försäljning av fordon

för annans räkning utan att fordonet befinner sig i bilhandlarens besittning

och ifrågasatt sådant förtydligande av lagtexten att även dylika

fordon kan bli besiktigade. Automobilbesiktningsmännens förening har å

sin sida ställt sig tveksam till frågan om besiktningsman bör kunna tilltvinga

sig tillträde till fordonet i en sådan situation. Överståthållarämbetet

har framhållit att det beträffande vissa kategorier av bilförsäljare som

driver sin rörelse under mindre ordnade förhållanden kan vara svart att

få någon överblick av vilka fordon som omfattas av rörelsen, eftersom

dessa fordon kan vara uppställda på olika platser. Enligt de erfarenheter

man bär i Stockholm av flygande inspektioner av gatuförsäljares bilar vill

försäljarna inte sällan vidkännas endast sådana fordon som enligt vad de

räknar med inte kommer att beläggas med körförbud. För att i någon

mån komma till rätta med detta problem har ämbetet föreslagit införande

av en straff sanktionerad skyldighet för bilförsäljaren att ange vilka fordon

som är avsedda för försäljning. Liknande synpunkter har anförts av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt Automobilbesiktningsmännens förening.

De flesta remissinstanserna har anslutit sig till tanken att den nya verksamheten

skall handhas uteslutande av besiktningsmän. Polisberedningen

konstaterar med tillfredsställelse att rätten att företaga inspektion på försäljningsställe

enligt förslaget skall förbehållas besiktningsmännen. Polisens

insatser i trafiksäkerhetsarbetet bör enligt beredningens mening i största

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 200 år 1963

möjliga utsträckning inriktas på övervakning av den löpande trafiken. Den

allmänna polisiära utbildningen ger inte heller det tekniska kunnande,

som krävs för fordonskontroll, utan kunskaper i detta hänseende måste

meddelas i särskild ordning. Det måste under sådana förhållanden vara

mer ändamålsenligt att inspektionerna ombesörjes av tekniskt utbildad

personal inom bilinspektionen, som har den allmänna fordonskontrollen

till sin huvuduppgift, än att polismän, som fått en omfattande och dyrbar

polisutbildning, specialutbildas för inspektionsverksamheten där polisutbildningen

knappast alls är till nytta. Det möter också enligt beredningen

allvarliga betänkligheter om polisens personella resurser för trafikövervakningen

skulle reduceras genom att polismän avdelas för denna inspektionsverksamhet,

som kan förutsättas bli mycket omfattande. — Arbetsgruppens

ställningstagande i denna del har emellertid också mött en hel del invändningar.

Statskontoret har uttalat att eftersom den föreslagna kontrollen synes

utgöra ett komplement till den av polisen bedrivna flygande inspektionen

jämväl denna kontroll bör utövas av polispersonal eventuellt i samarbete

med besiktningspersonal. Riksåklagarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands,

Östergötlands, Blekinge, Kristianstads, Örebro, Västmanlands

och Kopparbergs län, Stockholms rådhusrätt, Föreningen Sveriges häradshövdingar,

Föreningen Sveriges stadsfiskaler och Svenska transportarbetareförbundet

har förordat att även sådan polisman som avses i 23 § första

stycket vägtratiktörordningen ges befogenhet att verkställa inspektion på

försäljningsställe. Som skäl härför har bl. a. anförts att statens bilinspektion

inte torde ha eller kunna beräknas få tillräckliga resurser för att kunna

bedriva verksamheten effektivt samt att polisen i allmänhet har bättre

kännedom om de lokala förhållandena och större möjligheter att företa

snabba ingripanden. Mot den i promemorian uttalade åsikten att kontrollen

ej är en uppgift av polisiär natur har bl. a. invänts att kontrollen kan betraktas

som ett led i brottsförhindrande verksamhet och att den inte skiljer

sig från den verksamhet som polisen f. n. bedriver i form av flygande inspektion.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har framhållit att det med hänsyn

till risken för att erforderlig besiktningspersonal ej kommer att stå till förfogande

kan visa sig nödvändigt att även låta polismän förrätta inspektionerna.

Enligt Föreningen Sveriges polismästare innefattar inte påståendena

om att inspektionsverksamheten ej är av polisiär natur och alt besiktningsmännen

besitter större teknisk sakkunskap än polismän bärande skäl för

att ej använda polispersonal för verksamheten. Emellertid vill föreningen

inte motsätta sig arbetsgruppens förslag, eftersom det får anses mindre

önskvärt alt polisen anlitas för uppgifter som innebär ingripande i en på enskilt

område bedriven affärsverksamhet, där ej alltid i det aktuella fallet

anledning till ingripande föreligger och där inte heller eu akut trafiksäkerhetsrisk

är för handen. En förutsättning för alt gruppen förrättningsmän

skall kunna begränsas på sätt arbetsgruppen föreslagit är emellertid enligt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

föreningens mening att bilinspektionens personal kommer att räcka till

för att göra verksamheten verkligt effektiv. Inte heller Svenska polisförbundet

har velat motsätta sig arbetsgruppens förslag men har som sin

uppfattning uttalat att kontroll av motorfordon ur säkerhetssynpunkt är

en fråga av polisiär natur. Överståthållarämbetet, som delar arbetsgruppens

åsikt att kontrollen i princip bör utövas av besiktningsmän, har

framhållit att polisman alltjämt bör kunna verkställa kontroll av saluhållna

fordon som uppställts på väg och att denna kontroll av polismannen

bör kunna utsträckas att gälla även sådana fordon, avsedda att saluföras,

vilka av samma försäljare uppställts på annan plats.

Den föreslagna bestämmelsen om tystnadsplikt bör enligt riksåklagarämbetets

mening gälla även den som biträtt vid förrättningen. Regler om

straff för brytande av tystnadsplikt erfordras enligt ämbetet ej för den

som är underkastad ämbetsansvar, enär för sådant fall bestämmelsen i

25 kap. 3 § strafflagen synes vara tillfyllest. Liknande synpunkter har

anförts av Föreningen Sveriges landsfogdar. Enligt länsstyrelsen i Jönköpings

län bör förrättningsmannen trots tystnadsplikten vara skyldig att till

polismyndighet eller åklagare anmäla misstanke om brott som uppkommit

i samband med besiktning. LO har förklarat sig inte vilja godta den föreslagna

regeln om tystnadsplikt om därmed avses att testprotokollet ej skall

vara offentligt. Liknande ståndpunkt har intagits av Svenska metallindustriarbetareförbundet.

Svenska transportarbetareförbundet har förklarat sig

bestämt avstyrka den föreslagna bestämmelsen.

Bland i yttrandena berörda detalj spörsmål i övrigt kan nämnas följande.

Mot promemorians förslag att förrättningen ej skall kunna medföra

annan åtgärd än meddelande av kör förbud har invändningar gjorts av

länsstyrelsen i Gotlands län som förordat att förrättningsmannen, då

brister av mindre allvarlig art iakttagits, skall kunna förelägga ägaren

att inställa fordonet för kontrollbesiktning på sätt stadgas i 23 § tredje

stycket vägtrafikförordningen. Den omständigheten att ett fordon inte vid

besiktning belagts med kör förbud kunde eljest framstå som ett godkännande

av fordonet för trafik. Liknande synpunkter har anförts av länsstyrelsen

i Östergötlands län och Föreningen Sveriges polismästare. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen har uppmärksammat detta problem men framhåller

att man genom effektiv upplysning bör kunna motverka missförstånd

av antydd art. Hovrätten för nedre Norrland har påpekat att vägran att

tillhandagå förrättningsman på annat sätt än genom att lämna tillträde

inte kan bestraffas enligt 10 kap. 12 § strafflagen och föreslagit införande

av en särskild straffbestämmelse för detta fall. Samma förslag har framförts

av riksåklagarämbetet, som tillagt att straffet bör bestämmas till dagsböter,

länsstyrelserna i Blekinge och Norrbottens län samt Föreningen Sveriges

landsfogdar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 200 år 1963

Vad beträffar personalbehovet för verksamheten har i några yttranden

understrukits betydelsen av att bilinspektionen ges erforderliga resurser

för att kunna bedriva inspektionsverksamheten med önskvärd effektivitet.

I vissa yttranden har å andra sidan påpekats att organisationen i

avvaktan på ytterligare erfarenheter ej bör få alltför stor omfattning. Vad

beträffar frågan om inspektionerna bör ingå bland besiktningsmännens normala

arbetsuppgifter eller utföras av särskilda besiktningsmän har vägoch

vattenbgggnadsstyrelsen förklarat sig i likhet med flertalet förste bilinspektörer

vilja förorda det förstnämnda alternativet. Samma ståndpunkt

har intagits av Automobilbesiktningsmännens förening. Härvid har påpekats

betydelsen av lokalkännedom och risken för att en resande inspektionsgrupp

föregås av ryktet om sin ankomst. Svenska polisförbundet har

däremot ansett att större effektivitet skulle uppnås om särskilda besiktningsmän

avdelades för uppgiften. Statens trafiksäkerhetsråd har ifrågasatt

om inte 10 å 15 särskilda besiktningsmän för verksamheten i hela landet

är tilltaget i underkant.

Beträffande slutligen förslaget att i avvaktan på närmare utredning rörande

registreringssystemet föreskrifter utfärdas angående utmärkande

av kör förbud genom ett särskilt märke har detta tillstyrkts i ett

stort antal yttranden och flerstädes har framhållits att en sådan föreskrift

bör införas snarast möjligt bl. a. som ett viktigt komplement till de föreslagna

reglerna om kontroll över handeln med begagnade fordon. Motormännens

riksförbund har emellertid ifrågasatt lämpligheten av en tillfällig

lösning i avvaktan på utredningen om registreringssystemet. Statens prisoch

kartellnämnd har ansett det kunna från konsumentupplysningssynpunkt

ifrågasättas om inte anteckning om meddelat körförbud samt därav

föranledd kontrollinspektion borde införas i besiktningsinstrument.

Bilförsäljning till ungdom under 18 år

Flertalet remissinstanser har anslutit sig till arbetsgruppens uttalande

att några speciella åtgärder mot försäljning av bilar till personer under

18 år ej erfordras f. n. I flera yttranden har påpekats att förhållandena

ej är tillfredsställande och att föreskrifter riktade mot underårigas förvärv

av motorfordon i och för sig skulle vara önskvärda men att sådana

föreskrifter med hänsyn till vad arbetsgruppen anfört framstår som

mindre lämpliga. I flera yttranden har också i anslutning till arbetsgruppens

uttalanden därom understrukits vikten av att körkortskontrollen intensifieras

och alt all uniformerad polispersonal medverkar därtill. Socialstyrelsen

har förklarat sig inte vilja motsätta sig att man tills vidare ställer

sig avvaktande till frågan om lagstiftning på området. Bl. a. från väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen har påpekats att saken bör upptas till förnyad

prövning om förhållandena inte blivit väsentligt förbättrade sedan de i pro
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

memorian angivna reformerna hunnit verka. Fem remissinstanser har förklarat

sig vara tveksamma till frågan om förbud bör införas.

Införande av en bestämmelse om förbud att överlåta bil till den som ej

fyllt 18 år har däremot föreslagits av riksåklagarämbetet. Enligt ämbetets

mening är de av arbetsgruppen angivna åtgärderna ej tillräckliga för att

förhindra att minderåriga förvärvar trafikfarliga fordon och ämbetet finner

det över huvud taget föga tillfredsställande att bilar skall få överlåtas till

personer som gör sig skyldiga till olovlig körning genom att bruka dem.

Ämbetet föreslår att straff för överlåtaren skall inträda såväl då denne

handlat med uppsåt i fråga om förvärvarens ålder som då han haft skälig

anledning anta att förvärvaren inte fyllt 18 år. I syfte att förhindra de av

arbetsgruppen antydda möjligheterna att kringgå ett sådant förbud föreslås

att detta kompletteras med en bestämmelse om straff för person vilken

såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt tillhandagår den som ej

fyllt 18 år med anskaffande av bil. Även NTF, Trafikförsäkringsföreningen

och Sveriges husmodersföreningars riksförbund har förordat införande av

ett förbud av åsyftad art. Malmö stads barnavårdsnämnd framför samma

förslag men vill göra ansvarsfrågan beroende av huruvida säljaren förvissat

sig om att medgivande till förvärvet lämnats av förmyndaren.

Departementschefen

Det totala antalet försäljningar per år av begagnade fordon är högst betydande.

Att döma av siffror som angivits i promemorian och som grundar

sig på uppgifter från MRF har försäljningen av begagnade personbilar

under senare år hållit sig i stort sett konstant kring 65 procent av den totala

personbilsförsäljningen. År 1962 försåldes enligt MRF:s beräkningar

— frånsett försäljningar till återförsäljare och skrothandlare — 350 000

begagnade personbilar. Med hänsyn till den fortlöpande ökningen av

fordonsparken förväntas siffran för år 1965 ha stigit till ca 400 000.

Det ligger nära till hands att anta att en avsevärd del av försäljningarna

kommer till stånd därför att vederbörande säljare befarar eller redan konstaterat

allvarlig förslitning av fordonet. Man måste också räkna med att

säljarna i större eller mindre utsträckning håller inne upplysningar om

förefintliga brister med hänsyn till den menliga inverkan härav på fordonens

saluvärde.

i promemorian anges att beräkningsvis 90 procent av all försäljning av

begagnade bilar från privatägare till konsument går via bilhandlare. Denna

siffra måste i och för sig anses glädjande eftersom härigenom i många fall

möjliggöres en sakkunnig granskning och bedömning av fordonet just vid

en tidpunkt då detta är särskilt önskvärt. Att ett allt större antal ansvarsmedvetna

företag också utför eller låter utföra en objektiv granskning och

överlämnar protokoll häröver till vederbörande kund eller i förekomman
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 200 år t963

de fall låter utrangera fordonen måste anses vara av mycket stor betydelse

för trafiksäkerheten. Som jag utförligt redogjort för i propositionen 1963:

91 ang. säkerhetsinspektion av motorfordon är nämligen de bristfälliga

fordonens roll som olycksfaktor betydligt större än man tidigare föreställt

sig.

Försäljningar av bristfälliga fordon förekommer emellertid f. n. så ofta

inom bilhandeln att man kan tala om allvarliga missförhållanden. Nödvändigheten

av en sanering på området har allmänt omvittnats vid remissbehandlingen

av departementspromemorian. Såsom arbetsgruppen framhållit

bör en sådan sanering i allt väsentligt genomföras genom åtgärder inom

branschen. Även om vissa initiativ tagits härför får man räkna med att det

kommer att ta rätt lång tid innan man lyckas genomföra fullt tillfredsställande

förhållanden. Härtill kommer att saneringen säkerligen inte kommer

att nå den kategori av bilförsäljare som torde vara den egentliga orsaken

till att frågan om särskilda åtgärder aktualiserats, nämligen den där man

med markant likgiltighet för annat än ekonomisk vinning avyttrar bristfälliga

och ofta helt undermåliga fordon med fördöljande eller förtigande av

bristerna. Enligt min mening är det därför med hänsyn till den roll brister

hos fordonen har som olycksfaktor nödvändigt att öppna en möjlighet för

myndigheterna att företa inspektioner av begagnade motorfordon som

saluförs inom bilhandeln. Tillsynen bör begränsas till åtgärder som motiveras

av trafiksäkerhetsskäl. Den utökade fordonskon troll som förestår

i anledning av den beslutade reformen om säkerhetsinspektion kommer säkerligen

att betydligt minska men såvitt jag kan bedöma inte att eliminera

behovet av en sådan tillsyn från det allmännas sida. Jag anser därför inte

som vissa remissinstanser alt endast provisoriska bestämmelser bör införas.

Däremot beaktar jag givetvis den beslutade reformen vid övervägande

av vilka åtgärder som nu bör tillgripas.

Med hänsyn till vad jag anfört om verkan av säkerlietsinspektionsreformen

synes mig en så långt gående åtgärd som införande av besiktningstvång

vid överlåtelse av fordon inte böra tillgripas. Om frågan kan vinna en

acceptabel lösning på annat sätt anser jag mig vidare inte kunna förorda

ett så avsevärt ingrepp i näringsfriheten som ett system med offentlig

auktorisation inom bilhandeln skulle innebära. Jag anser mig inte heller

kunna tillstyrka att — såsom några remissinstanser föreslagit — yrkesmässig

försäljning av trafikfarliga fordon kriminaliseras.

Arbetsgruppens förslag, som innebär att inspektion skall kunna ske av

begagnade fordon inom varje företag där sådana fordon saluföres, har fått

ett gott mottagande av det stora antal remissinstanser som yttrat sig över

promemorian. Jag anser förslaget vara väl anpassat till den föreliggande

situationen och ansluter mig i princip därtill.

Jag delar arbetsgruppens uppfattning alt inspektionerna i princip bör

företagas stickprovsvis. Om den förutsättningen för inspektion uppställ
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

des att misstanke om osund handel måste föreligga skulle detta innebära

vissa krav på utredning som av allt att döma skulle onödigt komplicera

förfarandet och nedsätta dess effektivitet. Då jag således utgår från att

inspektion i många fall kommer att ske utan att någon som helst anledning

givits att befara försäljning av undermåliga fordon synes mig förrättningarna

ej böra utföras av polismän.

Till detaljerna i arbetsgruppens förslag och till den närmare motivering

som i promemorian anförts till bestämmelserna kan jag — liksom det övervägande

antalet remissinstanser — i allt väsentligt ansluta mig.

På ett par punkter vill jag föreslå modifikationer i arbetsgruppens förslag.

En besiktningsman bör inte vara betagen möjligheten att, om han

anser det påkallat, vid förrättning hos en bilhandlare inspektera också

eventuella begagnade traktorer, som saluhålles i rörelsen. Den krets av

fordon förrättningarna skall kunna omfatta bör därför — som ett par länsstyrelser

anfört — lämpligen bestämmas på samma sätt som skett i fråga

om flygande inspektion och således innefatta även andra motordrivna

fordon än motorfordon. Vad angår tystnadsplikten bör denna givetvis som

riksåklagarämbetet anfört omfatta såväl förrättningsmännen som av dem

anlitade biträden. Tystnadsplikten bör bl. a. i fråga om målsägarangivelse

gälla likformigt för båda dessa kategorier och således helt regleras i författningen.

Med anledning av vissa uttalanden i remissyttrandena vill jag

framhålla att, såsom torde framgå av stadgandets formulering, tystnadsplikten

inte gäller uppgifter som direkt har samband med förrättningens

syfte. Slutligen bör beaktas vad bland andra hovrätten för nedre Norrland

anfört om behovet av en straffbestämmelse rörande den som vägrar

tillhandagå förrättningsmännen på föreskrivet sätt.

Frågan om besiktningsmannens möjligheter att vinna kunskap om vilka

fordon en viss företagare disponerar för försäljning har väckt särskild uppmärksamhet

hos ett antal remissinstanser, därvid påpekats att fordon kan

innehas i kommission och förvaras hos ägaren samt även i andra fall förvaras

annorstädes än på det egentliga försäljningsstället. En straffsanktionerad

skyldighet för vederbörande rörelseinnehavare att uttömmande uppge

fordonsinnehavet som på något håll ifrågasatts anser jag inte lämplig.

Bl. a. skulle respekten för en sådan bestämmelse knappast kunna upprätthållas

med hänsyn till att bevissvårigheter säkerligen skulle avsevärt förringa

dess effekt. Genom kontakter med polisen och andra förhandsundersökningar

i det speciella fallet torde besiktningsmännen få söka lösa det

problem som här otvivelaktigt kan bli aktuellt i vissa fall. Förrättningsmännens

rätt att fordra tillträde till enskilda lokaler och områden är oberoende

av var desamma är belägna i förhållande till den egentliga rörelsen

och gäller varje plats där av omständigheterna framgår att fordon förvaras

som vederbörande handlare disponerar för försäljning i kommission

eller eljest.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

Enligt 23 § VTF är en förutsättning för att polisman, som där sägs, eller

besiktningsman skall ha rätt att företaga flygande inspektion av ett fordon

att fordonet »av honom anträffas på väg». Denna förutsättning tillkom

med införandet av nu gällande vägtrafikförordning. Uttrycket torde anknyta

till det förhållandet att föreskrifterna om fordons utrustning gäller

blott för fordon som brukas på väg och bör inte, som några remissinstanser

ifrågasatt, utgå ur författningstexten. En sådan ändring skulle för övrigt

inte, som på några håll förutsatts, berättiga polisman, utöver den befogenhet

som följer av allmänna polisinstruktionen, och än mindre besiktningsman

att bereda sig tillträde till garage eller annan enskild uppställningsplats

för fordon.

I tredje lagutskottets utlåtande 1962: 12, som godkänts av riksdagen och

åberopats i dess skrivelse 1962: 128, har hemställts om åtgärder för en

bättre uppföljning via bilregistret av varje enskilt fordon beträffande ägarregistreringen.

Sådana åtgärder, vilka övervägts av arbetsgruppen, skulle

säkerligen liksom vissa andra förslag berörande registreringssystemet vara

av betydelse jämväl för att minska förekomsten av handel med undermåliga

fordon. Direktiv för en utredning med uppgift bl. a. att överarbeta systemet

för fordonsregistrering såsom helhet är nu under utarbetande inom

kommunikationsdepartementet. Någon tillfredsställande omedelbar lösning

av frågan om registrering av fordonsöverlåtelser synes med hänsyn till

vad arbetsgruppen anfört inte stå till buds men bör kunna påräknas genom

att en utredning som den jag nyss antytt kommer till stånd.

I promemorian har anmärkts att övervakningen över att meddelade körförbud

inte överträdes är bristfällig. Även bland remissinstanserna har en

sådan uppfattning framförts och man tillstyrker på många håll det av arbetsgruppen

förordade systemet att — i avbidan på att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag angående årligt utbyte av registreringsskyltar

prövas — körförbud utmärkes på fordonet medelst plombering eller på annat

sätt. Jag delar uppfattningen alt körförbudens antecknande i bilregistren

är en helt otillräcklig åtgärd för möjligheterna att effektivt kontrollera

förbudens efterlevnad. Jag avser att överväga denna fråga i ett

större sammanhang i samband med utformningen av förslagen till de författningsändringar

som nödvändiggöres av reformen om säkerhetsinspektion.

Något hinder att redan dessförinnan i fråga om körförbud som förrättningsman

meddelar föreskriva att förbudet på lämpligt sätt skall utmärkas

på vederbörande fordon anser jag emellertid inte föreligga. Jag

torde senare för Kungl. Maj :t få framlägga förslag till bestämmelse härom i

vägtrafikkungörelsen. Någon särskild bestämmelse om straff för den som

skadar eller borttager märke som här avses torde inte erfordras med hänsyn

till de regler allmänna strafflagen innehåller för motsvarande fall.

Vad slutligen beträffar frågan om åtgärder för att hindra försäljning av

motorfordon till ungdomar under 18 år anser jag mig på goda skäl kunna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1963

förvänta att genom den beslutade säkerhetsinspektionen och den kontroll

över handeln med begagnade bilar som jag här föreslagit bilar av helt undermålig

kvalitet inom en ej alltför avlägsen framtid kommer att praktiskt

taget helt försvinna ur marknaden. Som arbetsgruppen påpekat är det

oftast just sådana fordon ungdomarna har ekonomisk möjlighet att förvärva.

De problem som varit förknippade med ungdomars förvärv av motorfordon

kommer därför att i motsvarande mån minska. På grund härav

och med beaktande också av vad som i övrigt anförts i promemorian

om möjligheterna att komma till rätta med nämnda problem anser jag i

likhet med arbetsgruppen något förslag i detta ämne inte påkallat.

I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648).

Föredraganden hemställer

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition anhålla om

riksdagens yttrande över förenämnda författningsförslag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bert Holmberg

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631244

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:422 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 26 § sjömanslagen den SO juni 1952 a1 i texten
  2. 3LU 1963:43 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 s. 1 i texten