Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 26 § sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530)

1963-11-18 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:201, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 26 § sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1963

1

Nr 201

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 26 § sjömanslagen den 30 juni

1952 (nr 530); given Stockholms slott den 18 november

1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 26 § sjömanslagen

den 30 juni 1952 (nr 530).

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propostionen föreslås vissa ändringar i 26 § sjömanslagen, genom vilka

sjömän erhåller vidgad rätt till fri hemresa. De i lagrummet angivna

kvalifikationstiderna för sådan rätt — två år samt sex månader — förkortas

sålunda enligt förslaget till aderton månader respektive två månader.

Vidare föreslås att rätten till fri hemresa skall gälla även vid semester och

tjänstledighet.

De föreslagna lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari

1964. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 196t. I samt. Nr 201

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 26 § sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530)

Härigenom förordnas, att 26 § sjömanslagen den 30 juni 19521 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

26 §.

Avgår sjöman å fartyg i utrikes

fart från sin tjänst i annat land

än där han är bosatt och vill han

resa till sin hemort, skall av kostnaden

för resan med underhåll

hälften bestridas av statsmedel och

hälften gäldas av redaren, såframt

sjömannen varit i tjänst å fartyget

eller hos redaren två år i följd och

icke haft tillfälle under det senast

förflutna året att lämna tjänsten i

det land där han är bosatt. Beräknas

fartyget inom sex månader uppnå

hamn, från vilken hemresan kan

ordnas med avsevärt mindre kostnad

eller omgång, är sjömannen ej

berättigad till fri hemresa med

mindre han kvarstår i tjänsten tills

fartyget uppnår sådan hamn. Vill

sjöman, som uppsäger tjänsteavtalet

eller begär entledigande, erhålla

fri hemresa, skall han samtidigt göra

framställning därom.

Hemresan skall--

Om förlust----

(Föreslagen lydelse)

26 §.

Avgår sjöman å fartyg i utrikes

fart från sin tjänst i annat land än

där han är bosatt eller lämnar han

i sådant land fartyget för semester

eller tjänstledighet och vill han resa

till sin hemort, skall av kostnaden

för resan med underhåll hälften bestridas

av statsmedel och hälften

gäldas av redaren, såframt sjömannen

varit i tjänst å fartyget eller

hos redaren aderton månader i följd

och icke haft tillfälle under det senast

förflutna året att lämna tjänsten

eller att taga semester eller

tjänstledighet i det land där han är

bosatt. Beräknas fartyget inom två

månader uppnå hamn, från vilken

hemresan kan ordnas med avsevärt

mindre kostnad eller omgång, är

sjömannen ej berättigad till fri hemresa

med mindre han kvarstår i

tjänsten eller uppskjuter semestern

eller tjänstledigheten tills fartyget

uppnår sådan hamn. Vill sjöman,

som uppsäger tjänsteavtalet eller begär

entledigande, semester eller

tjänstledighet erhålla fri hemresa,

skall han samtidigt göra framställning

därom.

--förmånliga villkor.

---i 33 §.

Senaste lydelse se 1962: 571.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1963

3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964. Vad i 26 § i dess nya lydelse

stadgas därom att av kostnad för resa med underhåll hälften skall bestridas

av statsmedel skall även äga tillämpning med avseende på resa som påbörjats

under tiden den 1 juli—den 31 december 1963 och för vilken redaren

utgivit ersättning i överensstämmelse med grunder angivna i kollektivavtal.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1963

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 1 november

1963.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

af Geijerstam, Hermansson, Aspling.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vidgad

rätt för sjöman till fri hemresa och anför därvid följande.

Inledning

Bestämmelser om fri hemresa för sjömän efter längre tids tjänstgöring

infördes genom 1952 års sjömanslag och avsåg ursprungligen endast svenska

sjömän. Genom lag den 23 november 1962 om ändring i sjömanslagen,

vilken ändring trädde i kraft den 1 januari 1963, utvidgades rätten till fri

hemresa att omfatta även de i svenska handelsflottan anställda utländska

sjömännen. Förmånen får i princip åtnjutas av sjöman som — efter två års

tjänst på fartyg utan tillfälle att sista året lämna tjänsten i sitt hemland —

avgår från tjänsten i utrikes hamn. En förutsättning är tillika att hemresan

inte inom sex månader kan ordnas avsevärt enklare och billigare från annan

hamn.

I skrivelse den 23 april 1963, nr 143, har riksdagen, under åberopande av

andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 36, hemställt om

förslag till årets riksdag om sådan ändring av bestämmelserna i 26 § sjömanslagen,

att förmånen av fri hemresa kommer att gälla även då sjöman

lämnar fartyget för att åtnjuta semester eller tjänstledighet, varvid samtidigt

de i lagrummet angivna tidsfristerna två år samt sex månader bör ändras

till aderton månader respektive två månader. Med anledning härav tillkallades,

med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 26 april 1963, kanslichefen

Yngve Ericsson med uppdrag att verkställa utredning med förslag

rörande den i riksdagens skrivelse åsyftade ändringen av sjömanslagen. Utredningsmannen

har sedermera avgivit ett den 4 september 1963 dagteck
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1963

5

nät betänkande (stencilerat) med alternativa förslag till ändring i sådant

hänseende av sjömanslagen. Författningsförslagen torde såsom Bihang få

fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten för västra Sverige, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

riksrevisionsverket, sjöfartsstyrelsen, Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet,

Svenska stewardsföreningen, Landsorganisationen i Sverige och

Tjänstemännens centralorganisation. Vidare har utrikesdepartementets

rättsavdelning överlämnat en promemoria i ämnet.

Jag anhåller att nu få taga upp till behandling frågan om den av riksdagen

begärda ändringen i 26 § sjömanslagen.

Gällande ordning

Enligt 26 § sjömanslagen den 30 juni 1952 skall, om sjöman å fartyg i

utrikes fart avgår från sin tjänst i annat land än där han är bosatt och

han vill resa till sin hemort, av kostnaden för resan med underhåll hälften

bestridas av statsmedel och hälften gäldas av redaren under förutsättning

att sjömannen varit i tjänst å fartyget eller hos redaren två år i följd

och icke haft tillfälle under det senast förflutna året att lämna tjänsten

i det land där han är bosatt. Beräknas fartyget inom sex månader uppnå

hamn, från vilken hemresan kan ordnas med avsevärt mindre kostnad eller

omgång, är sjömannen inte berättigad till fri hemresa om han inte kvarstår

i tjänsten tills fartyget uppnår sådan hamn. I likhet med vad som

gäller beträffande förmånen av fri hemresa för sjuk eller skadad sjöman

stadgas vidare skyldighet för sjömannen att, i stället för erhållandet av fri

hemresa, taga en med hans anställning likvärdig tjänst å hemåtgående fartyg,

om hans hälsotillstånd medger det. Eljest skall hemresan ordnas av

svenske konsuln eller, om svensk konsul inte finns på platsen, av befälhavaren.

Syftet med denna föreskrift är att möjliggöra tillämpning av 34 §

sjölagen och kungörelsen den 15 mars 1957 (nr 92) angående gottgörelse

för sjöfolks hemförande med svenskt fartyg från utrikes ort och därigenom

skapa säkerhet för att resan anordnas på bästa och minst kostsamma sätt.

Ordnas hemresan av konsuln, skall befälhavaren på begäran ställa säkerhet

för redarens andel i koslnaden.

Därest sjöman, som önskar fri hemresa, själv uppsäger tjänsteavtalet eller

begär entledigande, skall framställning om hemresa göras samtidigt.

Sjöman, som avskedas på någon av de grunder som angives i 33 § sjömanslagen,

går i allmänhet miste om rätten till fri hemresa.

På grund av 7 § sjömanslagen äger bestämmelserna om fri hemresa motsvarande

tillämpning beträffande befälhavaren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1963

Den del av hemreseutgiften som bestrides av statsmedel utgår från det

under tredje huvudtiteln upptagna anslaget Gottgörelse av kostnader för

sjöfolk och nödställda svenska medborgare. Under budgetåren 1953/54—

1960/61 har statens utgifter för fria resor enligt 26 § sjömanslagen uppgått

till genomsnittligt 7 300 kronor per budgetår. Det har beräknats att motsvarande

utgifter efter 1962 års lagändring — som gjort lagen tillämplig även

på utländska sjömän och som trätt i kraft den 1 januari 1963 — kommer att

stiga till omkring 20 000 kronor.

Enligt de särskilda fr. o. in. den 1 februari 1962 gällande tvååriga kollektivavtalen

mellan å ena sidan Sveriges redareförening och å andra sidan Sveriges

fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska stewardsföreningen

och Svenska sjöfolksförbundet, vilka avtal i nu förevarande

del är i huvudsak likalydande, äger ombordanställd, som är fast bosatt i

Sverige, Norge, Danmark eller Finland, efter 18 månaders fortlöpande tjänst

avmönstra för åtnjutande av semesterledighet, därvid han har rätt till fri

resa till hemorten. Förutsättningen härför är dock, att vederbörande efter

att ha blivit semesterberättigad inte haft tillfälle att lämna tjänsten i nordisk

hamn under de senast förflutna 12 månaderna. Beräknas fartyget inom

skälig tid uppnå hamn, från vilken hemresan kan ordnas med avsevärt

mindre kostnad eller omgång, är den ombordanställde ej berättigad till fri

hemresa med mindre han kvarstår i tjänsten tills fartyget uppnår sådan

hamn.

Ombordanställd, varom här är fråga, som å utrikes ort avmönstrar för

semester och på rederiets bekostnad hemreser, äger åtnjuta lön under resan.

Semestertiden räknas från och med dagen för ankomsten till hemlandet,

i ett avtal från och med dagen därefter.

Då sådan anställd efter semester återinträder i tjänst, betalas resan från

vistelseorten till påmönstringsorten av redaren, därvid resekostnaden icke

får överstiga, vad som skulle belupit sig på resa från hemorten i Norden

till påmönstringsorten.

Enligt särskilda protokollsanteckningar skall följande iakttagas:

1. Ombordanställd som är svensk men stadigvarande bosatt i utlandet,

äger åberopa de nämnda bestämmelserna för erhållande av fria resor till

och från bosättningsorten.

2. Parterna är överens om att gemensamt verka för att 26 § sjömanslagen

erhåller sådan ändrad lydelse, att fri hemresa tillförsäkras ombordanställd

efter 18 månaders tjänst ävensom att paragrafen skall tolkas på

sådant sätt, att förmånen av den fria hemresan skall åtnjutas jämväl vid

lämnandet av tjänsten i fartyget för erhållande av semester.

3. Uttrycket »skälig tid» skall förstås som avseende två månader.

4. De nya reglerna om utvidgade reseförmåner skall äga giltighet t. o. m.

den 30 juni 1963. Hur man skall förfara för tid därefter skall bli beroende

av om statsmakterna godkänt sådan ändring av sjömanslagen, som om
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1963 7

förmäles i de nya kollektivavtalens bestämmelser beträffande nyssnämnda

reseförmåner.

Enligt vad som inhämtats under det förevarande ärendets beredning i

kommunikationsdepartementet har reglerna om utvidgade reseförmåner tilllämpats

även efter den 30 juni 1963.

Enligt 11 § andra stycket lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester

skall fartygsanställd, som önskar erhålla semester, göra skriftlig ansökan

härom hos arbetsgivaren. Om sådan ansökan ej gjorts, skall arbetsgivaren

i stället för semester utge ersättning till arbetstagaren med belopp motsvarande

vad denne skulle ha uppburit i semesterlön; dock må arbetsgivaren

i stället, om överenskommelse därom träffas med arbetstagaren, uppskjuta

semestern under högst ett år.

Gällande bestämmelser i andra nordiska länder

I utredningsmannens betänkande lämnas en redogörelse för motsvarande

bestämmelser i våra nordiska grannländer. Av redogörelsen framgår följande.

De danska och finska sjömanslagarnas bestämmelser om fri hemresa

motsvarar bestämmelserna i den svenska lagen. En förutsättning för fri

hemresa enligt den danska lagen är dock, att sjömannen, förutom att han

är dansk medborgare, har sin hemort i Danmark.

Enligt 25 § i den norska sjömanslagen förutsättes för åtnjutande av fri

hemresa, att sjömannen är bosatt i Norge; norskt medborgarskap är däremot

inte förutsättning härvidlag. Såsom förutsättning för fri resa efter

längre tids tjänstgöring gäller enligt norska lagen till skillnad från den

svenska, att sjömannen varit i sammanhängande tjänst hos redaren i 18

månader och inte har haft tillfälle att frånträda i norsk hamn under loppet

av de sista 12 månaderna. Sjömannen är pliktig att fortsätta i tjänsten intill

3 månader, om det kan påräknas att fartyget inom denna tid kommer

till en hamn, varifrån det är väsentligt billigare eller lättare att hemsända

honom. Sjömannen är likaledes pliktig att fortsätta i tjänsten intill 2 månader,

om det inte kan skaffas duglig man i hans ställe. Dessa två tidsfrister

får inte läggas samman. Krav på fri hemresa skall vara framställt

senast 1 månad före fränträdet. Skall sjömannen frånträda utan att han

själv bragt tjänsteförhållandet till upphörande, skall dock krav på fri hemresa

framställas senast vid frånträdet. Kostnaden för hemresa efter längre

tids tjänstgöring bestrides enligt den norska lagen helt av redaren, om det

är fråga om befälhavare, maskinist, styrman, steward, radiotelegrafist eller

fackutbildad fartygselektriker. Eljest delas kostnaden mellan redaren och

staten. Att i detta hänseende olika bestämmelser gäller för befäl och andra,

sammanhänger med att, när bestämmelserna tillkom, befälet redan genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1963

avtal skaffat sig mer omfattande förmåner än som vid lagstiftningen åsyftades

för manskapets del; även den närmare anknytningen mellan befälet

och rederierna har inverkat härvidlag.

I motsats till vad som sker i Sverige tillämpas övriga nordiska sjömanslagar

så, att fri hemresa även medgives vid semester.

Riksdagens hemställan

Vid årets riksdag väcktes två likalydande motioner (I: 166 och II: 196),

i vilka yrkades sådan ändring av 26 § sjömanslagen att förmånen av fri

hemresa skulle gälla även vid semester eller tjänstledighet och att de i lagrummet

angivna tidsfristerna två år samt sex månader skulle ändras till

aderton månader respektive två månader. Andra lagutskottet inhämtade yttranden

från sjöfartsstyrelsen, Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet och

Svenska stewardsföreningen. Samtliga remissinstanser tillstyrkte motionerna.

I sitt utlåtande anförde utskottet bl. a. följande.

Redan vid tillkomsten av hemresebestämmelsen intog statsmakterna den

ståndpunkten att det var ett allmänt intresse att svenska sjömän hade fasta

arbetsförhållanden och att de icke helt förlorade kontakten med hemlandet.

Vad som framkommit under ärendets behandling och genom remissyttrandena

om utvecklingen inom den svenska handelsflottan under senare

år talar för att ifrågavarande förmån bör utvidgas. Härtill kommer att motsvarande

bestämmelser — enligt vad som upplysts vid behandlingen av ärendet

— i övriga nordiska länder vunnit en vidsträcktare tillämpning än i Sverige.

Utskottet biträder därför motionerna. Vid den utvidgning av förmånen

som sålunda bör ske, föreligger icke skäl att göra avsteg från den år 1962

antagna principen om likställighet mellan svenska och utländska sjömän.

Tillkomsten av 1952 års sjömanslag har föregåtts av samarbete mellan

de nordiska länderna. Med hänsyn härtill anser utskottet det lämpligast att

hos Kungl. Maj :t hemställa om erforderliga ändringsförslag. Förslagen bör

föreläggas innevarande års riksdag. Med hänsyn till på sjöfartsarbetsmarknaden

gällande överenskommelser om fri hemresa anser utskottet det önskvärt,

att resor, som företages under tiden från och med den 1 juli 1963, berättigar

till ersättning enligt de nya reglerna.

Utredningsmannen

Det är enligt utredningsmannens mening inte förenligt med nuvarande

krav på social standard, att sjömän av hänsyn till kostnaderna för en hemresa

hindras från att utnyttja sin semesterrätt till att tillbringa en ledig

tid tillsammans med familjen. Och i den mån bestämmelsen om fri hemresa

i 26 § sjömanslagen leder till att en sjöman, som vill semestra hemma,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1963

lämnar sin tjänst hos rederi för att komma i åtnjutande av sådan fri resa,

är detta ägnat att motverka en utveckling till mera stadigvarande anställning

för sjömän. En dylik utveckling, varigenom man skulle komma ifrån

de i vårt land betydligt mer än i exempelvis Norge vanliga korta anställningstiderna

för sjömännen, är önskvärd från såväl dessas som rederiernas

synpunkter. En förbättring av sjömännens levnadsförhållanden, i detta

liksom i andra avseenden, skulle överhuvudtaget underlätta rekrytering av

lämplig arbetskraft till sjöfarten.

Utredningsmannen anser att sjömännen bör ha rätt till fri hemresa i samband

med semester. Omfattningen av denna förmån skulle visserligen — såsom

redan nu vid sidan av sjömanslagen sker -— kunna regleras genom kollektivavtalen

mellan respektive parter utan att sjömanslagen ändras. Enligt

utredningsmannen finns emellertid inte tillräcklig anledning att frångå nuvarande

ordning att minimibestämmelser i fråga om sjömans rätt till fri

hemresa slås fast i sjömanslagen. Denna lag, som nu tillämpas så att dylik

rätt ej föreligger i samband med semester, bör således enligt utredningsmannen

ändras i förevarande avseende. I så fall kommer den svenska lagen att i

princip ansluta sig till vad som härvidlag gäller i övriga nordiska länder.

Utredningsmannen fäster uppmärksamheten på att dessa länders sjömanslagar

i motsats till den svenska endast medger rätt till fri hemresa åt landets

egna medborgare respektive för Norges del sjömän med bostad i detta land.

I den svenska sjömanslagen bör enligt utredningsmannens mening utländska

sjömän även i det nu åsyftade hänseendet jämställas med svenska.

I betänkandet uttalas, att en lagbestämmelse om rätt till fri hemresa vid

semester liksom i andra nordiska länder bör avfattas så, att den inte utesluter

att fri hemresa även kan åtnjutas vid tjänstledighet. Något missbruk

på denna punkt synes inte vara att befara med hänsyn till kravet på att

sjöman ej på lång tid skall ha haft tillfälle att lämna tjänsten i hemlandet.

I fråga om kvalifikationstiderna för rätt till fri hemresa anser utredningsmannen

att den tid, under vilken sjöman skall ha varit i tjänst på fartyget

eller hos redaren, bör minskas från två år till 18 månader samt den tid, vilken

sjöman kan behöva kvarstå i tjänst för uppnående av lämpligare hamn

ur hemresesynpunkt, från 6 till 2 månader. Skäl kan finnas för ytterligare

reducering av dessa tidsperioder, men i avvaktan på erfarenheter torde det

enligt utredningsmannens mening t. v. kunna anses tillräckligt att stanna

vid dessa tider, som ju även överensstämmer med vad som överenskommits

i kollektivavtalen.

Vad gäller frågan om vilka kostnader de föreslagna reformerna skulle

medföra och bestridandet av dessa kostnader berör utredningsmannen inledningsvis

de förut nämnda motionerna till 1963 års riksdag. Sålunda anmärkes,

att det i motionerna har förordats, att staten skall svara för hälften

även av den merkostnad, som skulle uppkomma genom att rätten till

| -|- llihang till riksdagens protokoll 1963. i samt. Nr 201

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 201 år 1963

fri hemresa utsträckes till att omfatta jämväl hemresa på grund av semester

och genom att de i lagrummet angivna tidsfristerna förkortas.

För utredningsmannen ter det sig naturligt, att redarna svarar för att de

hos dem anställda tillgodoses med sådana förmåner, som kan motväga

de negativa faktorer, som är förbundna med de särpräglade förhållanden

varunder sjömännen lever och arbetar. Att vissa minimikrav i fråga om

dylika sociala förmåner regleras i lagen, bör uppenbarligen inte i och för

sig föranleda att staten tar på sig kostnader härför. Tillkomsten av en garanti

för sjömännen att få resa hem till sina familjer utan alltför stora

tidsmellanrum bör både för sjömännen — särskilt för gifta sjömän, som

på allvar vill ägna sig åt yrket — och deras familjer kunna neutralisera

en del av vad som talar emot ombordanställningen. På detta sätt kan rederiernas

möjligheter att med andra arbetsgivare konkurrera om goda arbetskrafter

förbättras. I någon mån kan visserligen bemanningsfrågorna

kompliceras genom att antalet hemresor ökas, men delvis torde detta motvägas

av att hemresorna kommer att mera spridas under året med hänsyn

till tiden för intjänad fri hemresa. Det har visat sig att hemreserätten utgjort

en av de punkter, där ett avtal mellan parterna på arbetsmarknaden

tvingat sig fram. I vad mån parterna tänkt sig att på staten överflytta

kostnader för avtalets effektuering, synes knappast böra verka bindande

för staten. Medan statlig medverkan till finansiering av ifrågavarande kostnader

sålunda enligt utredningsmannens mening inte kan tillräckligt motiveras

med hänsyn till vare sig sjömännens skattebetalning, hemreserättens

sociala innebörd, dess rekryteringsfrämjande betydelse eller gjorda

förbehåll mellan parterna på arbetsmarknaden, finner utredningsmannen

däremot andra hänsyn vara värda att beakta i förevarande sammanhang.

Vad utredningsmannen härvid åsyftar är det önskvärda i en utveckling

därhän att sjömännen kommer att vara mer stadigvarande anställda hos rederierna

än hittills. En sådan utveckling motverkas enligt utredningsmannens

mening av att en sjöman, som vill semestra hemma, måste lämna sin

tjänst för att kunna erhålla fri hemresa enligt sjömanslagen. Och även om

fri hemresa vore medgiven i samband med semester, är de krav, som för närvarande

uppställs i fråga om den tid som skall ha förflutit sedan sjömannen

tillträtt tjänsten ombord, alltför hårda för att det skall kunna påräknas

att han kvarstår i tjänst för att tjäna in den fria hemresan. Oavsett att också

rederierna bör ha fördel av en utveckling mot fastare anställningsförhållanden,

anser utredningsmannen det motiverat att staten stödjer en utveckling

i sådan riktning. Åtgärder av denna innebörd synes huvudsakligen vara

önskvärda för manskap, medan redan nu anställningsförhållandena för olika

kategorier av befäl är mera stadigvarande ordnade. Utredningsmannen

erinrar i detta sammanhang om att det enligt norska sjömanslagen åligger

redaren att helt bära kostnaderna för fri hemresa, då det gäller befälhavare,

maskinist, styrman, steward, radiotelegrafist eller fackutbildad fartygselek
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1963

11

triker. Vid bedömandet av skäligheten av att staten bidrager till kostnaderna

för sjömännens fria hemresor bör ihågkommas att redaren även har kostnader

för uttransport av sjömän för avlösning av hemresta sjömän och för

eventuell återresa för dessa vid semesterns slut. Det bör vidare uppmärksammas,

att svenska sjömanslagens bestämmelser om fri hemresa, i motsats

till andra nordiska sjömanslagar, efter 1962 års lagändring äger tilllämpning

också på utländska sjömän oavsett var dessa är bosatta och att

detta innebär en utgiftsbelastning för redarna. Utredningsmannen håller

därför före, att staten även efter ändring av 26 § sjömanslagen i nu åsyftade

hänseenden bör bidraga till finansiering av kostnaderna för fria hemresor

för manskap men att inte lika starka skäl talar för motsvarande bidrag

till hemresor för befäl.

I betänkandet har redovisats en undersökning som Sveriges redareförening

i kontakt med utredningsmannen verkställt i fråga om omfattningen

av och kostnaderna för fria hemresor för semester -— sådana resor för

tjänstledighet bär inte förekommit — under tiden 1 juni 1962—31 maj 1963,

då de förut återgivna kollektivavtalsbestämmelserna gällt. Undersökningen

visar 174 resor för befäl och 53 resor för manskap till en sammanlagd kostnad

av 238 019 respektive 107 392 kronor. Av kostnaderna belöper för befälet

211 625 och för manskapet 103 958 kronor på 85 respektive 42 resor från

utomeuropeisk hamn. Av resorna har 145 företagits med flyg, 57 med järnväg

och 4 med båt, varjämte förekommit vissa kombinationer av olika

färdsätt. Flyg användes praktiskt taget alltid vid resor från utomeuropeisk

hamn.

Antalet ombordanställda på de i handelssjöfart vid slutet av 1961 använda

fartygen om 100 bruttoton och däröver var 25 500, varav 6 950 befäl och

18 550 manskap, allt i runda tal. Ungefär en tredjedel av de ombordanställda

utgöres av utlänningar.

Av det framlagda siffermaterialet konstaterar utredningsmannen, att

antalet hemresor är föga betydande för befäl och helt obetydliga för manskap.

Siffrorna ter sig särskilt låga i jämförelse med tillgängliga siffror för

Norge. Enligt dessa uppgick antalet resor för manskap under 1962 till omkring

4 000 med en sammanlagd hemresekostnad av drygt 5 milj. kronor.

Att de svenska siffrorna endast utgör en bråkdel av de norska är, även bortsett

från att den svenska lagstiftningen och tillämpningen därav är mer

restriktiv, beroende av flera omständigheter. Vid en jämförelse bör först

ihågkommas, att antalet sjömän, befäl liksom manskap, i den norska handelsflottan

är mellan två och tre gånger så stort som i den svenska. Sålunda

utgjorde enligt vissa statistiska uppgifter från Norge för november

1962 antalet befäl på norska handelsfartyg om 100 bruttoton och däröver

omkring 16 800 och antalet manskap omkring 46 300. Den avsevärda skillnaden

mellan antalet ombordanställda i Sverige och i Norge räcker enligt

utredningsmannens mening emellertid inte tillnärmelsevis till förklaring av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1963

den starkt divergerande hemresefrekvensen. Den väsentliga förklaringen

härtill får i stället sökas i det förhållandet att den norska handelsflottan i betydligt

större utsträckning än den svenska går i utomnordisk och särskilt

utomeuropeisk fart, och det är mest här det blir aktuellt att utnyttja fria

hemresor. På hemresefrekvensen inverkar också, att det i den norska handelsflottan

torde vara avsevärt vanligare än i den svenska att sjömän har

tämligen lång anställningstid, så att fri hemresa kommer i fråga. Att det

finns ett relativt mindre antal utlänningar i den norska än i den svenska

handelsflottan, verkar i samma riktning. Härtill kommer slutligen, att den

omständigheten att staten bidrar till hemresekostnaden även utan samband

med avgång ur tjänst i och för sig torde öka rederiernas intresse för att ordna

fri hemresa för anställda.

I betänkandet behandlas därefter spörsmålet om statens kostnader i händelse

26 § sjömanslagen ändras i den riktning utredningen förordar och

nuvarande princip om kostnadsfördelning mellan staten och rederierna bibehålies.

Vad först angår befälet, konstaterar utredningsmannen, att rederierna

skulle få möjlighet att erhålla bidrag av statsmedel till halva kostnaden för

de fria resor, som redan nu förekommer för befäl. För tiden 1 juni 1962—

31 maj 1963 skulle bidraget ha uppgått till omkring 119 000 kronor. Utredningsmannen

förutsätter därvid att alla, som beviljats fri hemresa, uppfyllt

villkoren härför. Sannolikt skulle en ändring av bestämmelsen till att

gälla vid hemresa för semester även resultera i att hemresorna blir vanligare

än hittills, eventuellt också i någon mån leda till att resekostnader kommer

att redovisas i sådana fall då man hittills ordnat hemresa med respektive

rederis eget fartyg eller eljest utan att det befunnits vara anledning att debitera

för hemresan. Då befälet redan nu har relativt långa anställningar,

torde däremot någon större ökning av antalet hemresor inte föranledas av

att kvalifikationstiderna för rätt till hemresa förkortas så som åsyftats. Under

sådana förhållanden, som här är för handen, finner utredningsmannen

det utomordentligt vanskligt att beräkna de kostnader för staten, som skulle

föranledas av att 26 § sjömanslagen även gjordes tillämplig vid semester

och att kvalifikationstiderna förkortades. Såsom ett räkneexempel anför utredningsmannen,

att mellan 500 och 600 befäl får fri hemresa enligt sjömanslagen

och att hemresan i genomsnitt kostar 1 500 kronor. Sammanlagda

kostnaden skulle då bli omkring 800 000 kronor, och på staten skulle vid

lika fördelning mellan denna och redarna falla omkring 400 000 kronor.

Beträffande manskapet torde enligt utredningsmannen visserligen med

hänsyn till de genomgående korta anställningstiderna — inte minst för den

utländska arbetskraften — några mera betydande kostnader ej omedelbart

föranledas av ett genomförande av åsyftade ändringar i 26 § sjömanslagen.

I den mån utvecklingen kommer att gå i den avsedda riktningen mot förlängda

anställningar, kommer emellertid kostnaderna att ökas. För den i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1963

redareföreningens undersökning avsedda tiden skulle statens bidrag ha utgjort

omkring 54 000 kronor. Utredningsmannen uttalar att en resefrekvens

motsvarande den i Norge skulle ge en årlig statlig kostnad för manskapets

del på närmare 1 milj. kronor men anser att det — med hänsyn till nyss redovisade

skillnader mellan svenska och norska förhållanden — ej finns anledning

att inom överskådlig framtid räkna med högre årlig statsutgift än

400 000 kronor.

På grund av den osäkerhet som måste råda beträffande verkningarna

av en utvidgad rätt till fri hemresa, kan det enligt utredningsmannens mening

ifrågasättas om inte giltigheten av bestämmelserna om kostnadernas

finansiering bör begränsas till tiden. I så fall kan, menar utredningsmannen,

vara lämpligt, att dessa bestämmelser utbryts ur 26 § sjömanslagen

och upptas i en särskild författning om statsbidrag till ifrågavarande ändamål.

En dylik författning kan göras retroaktivt tillämplig på resor, som

påbörjats den 1 juli 1963 eller senare, och gälla under förslagsvis fem år.

Tvekan kan enligt utredningsmannen råda om en sådan statsbidragsförfattning

bör stipulera en rätt för redaren att få hälften av sina kostnader

för hemresor enligt 26 § sjömanslagen täckta av statsmedel eller

hänskjuta till Kungl. Maj :t eller myndighet att på ansökan av redare fördela

statsbidrag till ifrågavarande kostnader inom ramen för anvisade anslagsmedel

för ändamålet. Utredningsmannen förordar förstnämnda alternativ.

Med hänsyn till avfattningen av andra lagutskottets av riksdagen godkända

utlåtande har utredningsmannen ansett sig böra framlägga alternativa

författningsförslag. Det ena — alternativ I — utgår från att i 26 § sjömanslagen

bestämmes att nuvarande kostnadsfördelning skall bibehållas

även efter utvidgningen av rätten till fri hemresa. Det andra — alternativ

II — är ett uttryck för att staten endast skall bidraga till hemresekostnaderna

för manskap samt bidragsbestämmelserna upptagas i en särskild

författning vid sidan av sjömanslagen. Utredningsmannen påpekar att

andra kombinationer än de nu nämnda alternativen givetvis kan ifrågakomma.

Avslutningsvis upptages i betänkandet frågan om anslagsbehovet för nästkommande

budgetår för bidrag till fria hemresor efter utvidgning av sjömanslagens

bestämmelser i enlighet med vad utredningsmannen förordat.

I avvaktan på närmare erfarenheter härav torde enligt utredningsmannen

det årliga anslagsbehovet böra beräknas till förslagsvis 500 000 kronor,

om staten även skall bidraga till hemresor för befäl, och 200 000 kronor,

om bidrag endast skall lämnas till hemresor för manskap. Åtminstone

i sistnämnda fall torde utgifterna för ändamålet t. v. kunna bestridas

från det under utrikeshuvudtiteln anvisade förslagsanslaget till »Gottgörelse

av kostnader för sjöfolk och nödställda svenska medborgare», vil
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1963

ket anslag för budgetåret 1963/64 anvisats med 150 000 kronor och varifrån

utgifter för statsbidrag till hemresor enligt 26 § sjömanslagen i dess

nuvarande lydelse bestrides.

Remissyttrandena

Utredningsmannens förslag att rätten till fri hemresa skall

gälla även vid semester och tjänstledighet samt att kvalifikationstiderna

enligt 26 § sjömanslagen skall förkortas har i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga remissinstanser. Arbetsmarknadsstyrelsen

anför, att det sedan länge föreligger vissa svårigheter att rekrytera såväl

behörigt befäl som erfaret manskap. En av orsakerna härtill torde vara den

avskildhet från det övriga samhället och från hem och familj som sjömännen

vid sitt yrkesutövande måste leva i. Sjömännen har ej heller många

gånger samma möjlighet att utnyttja fritiden som de i land anställda. Förbättringar

av de ombordanställdas villkor härutinnan synes styrelsen vara

väl ägnade att göra sjömansyrket mer attraktivt och torde medföra en

önskvärd stabilisering av sjömanskåren för att minska sjömansyrkets karaktär

av genomgångsyrke.

Liknande synpunkter uttalas av fartygsbefälsföreningen, maskinbefälsförbundet,

sjöfolksförbundet, Landsorganisationen och Tjänstemännens

centralorganisation.

Av särskild vikt anser Landsorganisationen det vara, att de ombordanställda

genom den föreslagna lagändringen kommer att i likhet med övriga

arbetstagargrupper kunna tillgodoräkna sig intjänad semestertid som

kvalificerande frånvaro jämlikt 7 § semesterlagen.

När det gäller frågan huruvida hemreserätten även skall gälla då sjöman

lämnar sin tjänst å fartyg för att komma i åtnjutande av intjänad semester

erinrar sjöfartsstyrelsen om att sjömanskommittén, vars förslag

låg till grund för införandet år 1952 i sjömanslagen av det nu ifrågavarande

lagrummet, uttalade, att det enligt kommitténs mening borde eftersträvas

att skapa sådana lagregler, som kan bidraga till att knyta sjömännen

fastare såväl till den redare i vars tjänst han är som till hemlandet. Styrelsen

anför att styrelsen i yttrande till andra lagutskottet i anledning av

motionerna vid 1963 års riksdag om ändring i 26 § sjömanslagen framhöll,

att den hittills tillämpade tolkningen av gällande bestämmelser ytterst

innebär en diskriminering av de sjömän, som efter avmönstring i en

eller annan form kvarstår i redarnas tjänst. Detta står enligt styrelsens

mening inte i överensstämmelse med det angivna syftet med lagstiftningen.

Då det alltjämt är synnerligen angeläget att verka för fastare anställningsförhållanden

för sjömännen, anser styrelsen den föreslagna lagänd
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1963 15

ringen lämplig närmast som en uttrycklig anvisning om bestämmelsernas

innebörd.

I flera yttranden uttalas att skäl finnes för ytterligare reducering av

den föreslagna kvalifikationstiden, 18 månader, för rätt till fri hemresa.

Sjöfartsstyrelsen anser att skäl även finnes för ytterligare reducering av

den tid under vilken sjöman kan behöva kvarstå i tjänst för uppnående

av hamn som från hemresesynpunkt är lämpligare.

Ingen av remissinstanserna har ifrågasatt lämpligheten av att minimibestämmelser

i fråga om sjömans rätt till fri hemresa alltjämt skall återfinnas

i sjömanslagen.

Vad angår frågan i vilken omfattning staten bör bidraga

till finansieringen av hemresor har utredningsmannens

såsom alternativ I upptagna förslag — bidrag för såväl befäl som manskap

— tillstyrkts av Svea hovrätt, sjöfartsstyrelsen, redareföreningen,

fartygsbefälsföreningen, maskinbefälsförbundet, sjöfolksförbundet, stewardsföreningen,

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation.

Alternativ II — bidrag allenast för manskap — förordas av socialstyrelsen

och riksrevisionsverket samt även, med visst tillägg, av utrikesdepartementets

rättsavdelning. Hovrätten för västra Sverige och arbetsmarknadsstyrelsen

har inte tagit ställning till de båda alternativen.

Flertalet av de remissinstanser, som tillstyrker alternativ I, anser att det

skulle strida mot gällande principer inom svensk sociallagstiftning, om bidrag

från det allmänna skulle utgå efter olika grunder för skilda grupper

av arbetstagare.

Sjöfartsstyrelsen framhåller att man är medveten om det trängda ekonomiska

läge vari sjöfartsnäringen befinner sig. Styrelsen finner det dock

skäligt att rederinäringen även i fortsättningen skall vara förpliktad att

betala sin andel av hemresekostnaderna för sjömän även om dessa kostnader

enligt utredningens förslag kan förväntas öka väsentligt. Däremot

finner styrelsen det inte motiverat att, såsom utredningen ifrågasatt, göra

skillnad i förevarande avseende mellan befäl och manskap. Efter utredning

av 1946 års sjömanskommitté fastställde riksdagen år 1952 principen

om hälftendelning mellan stat och redare av kostnaderna för hemresa enligt

26 § sjömanslagen för såväl befäl som manskap. Styrelsen kan inte

finna att utredningsmannen framfört eller att det eljest föreligger någon

omständighet som talar för ett frångående av den av riksdagen för så relativt

kort tid sedan fastställda principen.

Redareföreningen förmodar, all utredningsmannen, då han i sitt alternativ

II föreslår olika behandling av befäl och manskap, utgår från att

dylik särbehandling endast skulle ha betydelse för förhållandet mellan staten

och vederbörande rederi men att den inte skulle inverka ekonomiskt

eller på annat sätt för befälet. I så fall, hävdar föreningen, är detta eu miss
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1963

uppfattning. Vid kollektivavtalsförhandlingarna skulle man givetvis från

redaresidan inte kunna undgå att taga hänsyn till kostnadseffekten härav.

Särskilt är så fallet mot bakgrunden av den i motionerna omnämnda klausulen

i nu gällande kollektivavtal.

Föreningen hänvisar också till diskussionerna vid tillkomsten av 1952

års sjömanslag huruvida statsbidrag för sjöfolks hemresor skulle — såsom

skedde i Norge — begränsas till att avse endast manskap. Från skilda

håll, inte minst av representanter för Svenska sjöfolksförbundet, uttalades

då, att en sådan olikställighet vore från flera synpunkter olämplig. Föreningen

anser sig ha anledning antaga, att organisationerna på arbetslivets

område alltjämt är av denna uppfattning och tillägger, att den i Norge införda

principen för övrigt var motiverad av ett alldeles speciellt skäl. Rederierna

hade där redan åtagit sig hemresekostnaderna för befälet men ej

för manskapet. Något sådant läge har vi inte i vårt land, påpekar föreningen.

Vidare framhåller föreningen, att den nu ifrågavarande bestämmelsen i

26 § sjömanslagen så sent som 1962 varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet

utan att det då ens ifrågasatts, att någon olikhet skulle göras

mellan befäl och manskap.

Även f ar ty g sbefäls f öreningen framhåller, att någon skillnad mellan befäl

och manskap inte ifrågasatts vid tidigare riksdagsbehandling av hithörande

spörsmål. Föreningen tillägger att vid ett antagande av utredningsmannens

förslag alternativ II skulle det märkliga inträffa att samtidigt som

lagstiftningen liberaliserats för utländsk sjöman, man utesluter vissa svenska

medborgare hland de ombordanställda från en hittills lagfäst förmån.

Liksom redareföreningen understryker fartygsbefälsföreningen, att uppfattningen

att befälskategorierna skulle bli oberörda, därest redarens rätt till

bidrag av staten för dessa anställda bortfölle, är orealistisk. En säker följd

härav bleve uppenbarligen alt hemresorna för dessa kategorier därigenom

försvåras och att tjänstgöringsperioderna tänjes ut. I ett mindre gynnsamt

sysselsättningsläge torde sådana tendenser särskilt accentueras. Hittillsvarande

utveckling, att krympa kvalifikationstiden för sjömans rätt

till fri hemresa, skulle genom detta förslag därför helt visst motverkas. Vid

avtalsförhandlingarna skulle ett bortfall av det lagstadgade bidraget från

statens sida till fria hemresor för befäl göra sig starkt påmint och utgöra

ett svårt hinder för överenskommelse mellan parterna om förbättring av

möjligheterna för fria hemresor.

Föreningen påpekar därefter en komplikation som uppstår, därest en

kategoriklyvning införes beträffande statens bidrag till fria hemresor för

sjöfolk. Till följd av bristen på behörigt befäl uppmönslras nämligen ett

icke obetydligt antal av de mest kunniga och erfarna bland däcksbesättningen

till styrmän och de mest kunniga och erfarna bland maskinbesättningen

till maskinister. Vid en kategoriklyvning av de ombordanställda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1963

i bidragsavseende skulle det sålunda inträffa, att ombordanställda i manskaps

grad, som uppmönstras till befäl, därigenom ginge miste om intjänad

kvalifikationstid för fri hemresa. Detta vore enligt föreningens mening

en för vederbörande olycklig följd av befordringen, som kunde få till

följd att besättningsmän komme att vägra att anta tjänst som befäl.

Bristen på befäl inom den svenska handelsflottan visar inga tendenser

att lätta, anför föreningen vidare och fortsätter.

De senaste undersökningarna härom inom sjöfartsstyrelsen har tvärtemot

ådagalagt, att den tidigare bristen på behörigt befäl, som uppgått till cirka

30 procent, numera uppskattas till något över 40 procent. Utvecklingen har

tagit denna vändning, ehuru under de senaste fem åren stora ansträngningar

inom rederinäringen gjorts att genom skol far tygsverksamhet öka

omfattningen av utbildning av befäl. Den svåra bristen på befäl har bland

annat till följd, att ansvaret för den behöriga delen av befälet blir tyngre

vid avsaknad av yrkeskunniga medhjälpare. Pressen av den rationaliserade

driften inom modern sjöfart gör sig också starkare påmind. En naturlig

följd av detta är behov av regelbunden avlösning och hemresa för avkoppling

och samvaro med familj och anförvanter. Läget har medfört allt

starkare krav från det uteseglande befälets sida på ökad semesterledighet

och årliga fria hemresor. Beaktas detta, inses lätt, alt varje åtgärd som

motverkar utvecklingen i riktning att sjöfolk i framtiden skall beredas

möjlighet att åtminstone årligen besöka hemlandet för semestervistelse

betyder ökade svårigheter att behålla arbetskraften inom sjömansyrkena.

Genom en år 1958 utförd undersökning är bestyrkt att orsaken till den

stora avgången från yrket bland farlygsbefälet är främst svårigheterna att

uppehålla personlig kontakt med familj, släkt och vänner. Undersökningen

ådagalade att av elever som avlagt styrmansexamen vid sjöbefälsskolorna

under åren 1946—1955 41 procent lämnat yrket. Av dessa angav 70 procent

orsaken härtill vara familjeförhållanden, d. v. s. svårigheter att uppehålla

kontakt med familjen. Bland de som fortsatt att segla var det dominerande

önskemålet ökad och regelbundet återkommande semesterledighet. När möjligheterna

till familjekontakt och svårigheten att realisera hemresa för semesterledighet

har en så dominerande roll i sjöfolks föreställningar om anställningsförhållandet,

som framgår av dessa antydningar ur utredningen,

är det uppenbart att slopande av hittills lagfäst rätt för arbetsgivaren att

erhålla statligt bidrag för fria hemresor för befälsgrupperna skulle av dessa

uppfattas som en ovänlig handling.

Att avgången av befäl för närvarande är mycket stor och att detta sammanhänger

med den långa bortovaron från hemland och familj understryks

även av Tjänstemännens centralorganisation.

Även sjöfolksförbundet, som finner de i 26 g sjömanslagen intagna bestämmelserna

om fri hemresa efter två års tjänst helt otillräckliga, berör

den stora personalomsättningen inom handelsflottan och anför.

Omsättningen av personal inom den svenska handelsflottan är onekligen

av mycket stor omfattning. Det är eu mängd orsaker, som vållat uppkomsten

av detta förhållande. Inte minst den i flera avseenden ökade fritiden

för anställda i land har ytterligare framhävt nackdelarna, som är

förknippade med anställning till sjöss. Den ofta förekommande långa bor
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1963

tavaron från hemlandet och familjen är utom allt tvivel en av huvudorsakerna

till den stora omsättningen av personal och utgör jämväl ett

markant hinder vid rekrytering av ungdom till sjömansyrket. Handelsflottan

sysselsättes i allt större utsträckning i fart mellan utländska hamnar

utan besök i hemlandet, vilket ytterligare komplicerar och motverkar de

ombordanställdas behov och strävan att komma till sitt hemland och familjer.

Den av utredningsmannen som alternativ II angivna lösningen av finansieringsfrågan

— att staten deltar endast i kostnader för manskapets

hemresor — tillbakavisas kraftigt av sjöfolksförbundet som vidare uttalar.

Den i detta avseende föreslagna olika behandlingen av ombordanställda

synes ur såväl princip- som lagsynpunkt sett vara oförenlig med i lag fastställda

rättigheter. Sjöfolksförbundet kan ej godtaga, att lagliga rättigheter

utgår efter en sådan för svensk lagstiftning främmande princip. Förbundet

motsätter sig även utredningsmannens skrivning beträffande möjligheten

av att i särskild förordning med begränsad giltighetstid reglera

bestämmelserna för statens medverkan vid kostnadsfördelningen av de

ombordanställdas resor, enär hållbara skäl härför ej finnes.

Vad utredningsmannen, som skäl för olika bestämmelser beträffande

befäl och manskap anfört om att anställningsförhållandena för befäl är

mera stadigvarande ordnade, berörs av maskinbefälsförbundet. Det är

självklart, anser förbundet, att befälsgrupperna, som oftast ägnat lång tid

och kostnader åt sin utbildning är fastare knutna till handelsflottan.

Trots detta är emellertid avgången av befäl mycket stor. Det finns inte

någon annan näringsgren med sådan omfattande avgång av arbetsledning

som just handelsflottan, trots att arbetsledningen där är mera specialutbildad

än arbetsledningen inom någon annan industri. Förbundet anser

det ställt utom varje tvivel att maskinbefälets avgång från handelsflottan

främst beror på den långa bortovaron från hemlandet och familjen.

En garanterad årlig ledighet med fri hemresa skulle på ett markant sätt

minska avgången från yrket och skulle bidraga till att nu Iandanställt maskinbefäl

åter skulle söka tjänst till sjöss. Förbundet finner det därför lika

angeläget att staten, på samma sätt som nu sker, medverkar till täckande

av befälets resekostnader som manskapets. Det påpekas även att det yngre

befälet ibland har lägre inkomst än del kvalificerade manskapet. Utredningsmannens

förslag — alternativ II — innebär sålunda, enligt förbundets

mening, inte en generell bedömning av behovet med hänsyn till vederbörandes

inkomster. Skiljelinjen går mellan befäls- och manskapsställning.

Den i betänkandet redovisade undersökningen angående antalet fria hemresor

och kostnaderna för dessa under tiden 1 juni 1962—31 maj 1963

ger, enligt sjöfolksförbundets mening, klart besked om att verkningarna

av de i kollektivavtalet införda bestämmelserna blivit mycket små.

Undersökningen behandlas närmare av stewardsföreningen, som till eu

början anmärker, att utredningsmannen vid sammanställningen av siffer
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1963

materialet som befäl räknat två kategorier vilka enligt vedertagen mening

räknas till manskapsklass. Korrigeras uppställningen i enlighet härmed, anför

föreningen, ökar manskapsgruppens hemresor från 53 till 86 medan befälets

minskar från 174 till 141, en ökning för manskapsgruppen med 62 %

och en minskning för befälet med 19 %. På motsvarande sätt sker en för-skjutning

i de inbördes relationerna mellan hemresekostnaderna för manskap

och befäl. Kostnaden för befälets hemresor är alltså enligt föreningen

mindre än vad utredningsmannen visar under det att kostnaden för manskapets

hemresor är större.

Vidare påpekar töreningen, att utredningsmannen vid insamlandet av

siffermaterialet förutsatt, att samtliga som av rederierna beviljats fri hemresa,

uppfyllt villkoren härför. Föreningen ifrågasätter, om förutsättningen

gäller för samtliga i materialet medtagna. Är dess uppfattning riktig, att

avsteg från förutsättningen förekommer, är totalkostnaden lägre än 238 000

kronor för vad utredningsmannen kallar befälet, och bidraget av statsmedel

till halva resekostnaden är därmed också lägre än 119 000 kronor, vilket

väl torde medföra, att betänkandets uppskattning av de årliga statsutgifterna

till 400 000 kronor för befälets hemresa, bör reduceras.

Därest alternativ I skulle bli gällande synes det Landsorganisationen

inte lämpligt att giltigheten av ifrågavarande bestämmelser begränsas till

tiden. Att en viss ovisshet beträffande de praktiska verkningarna av förslaget

torde råda, utgör enligt organisationens mening inte tillräcklig grund

för fastställande av en begränsad giltighetstid, enär den påstådda ovissheten

i nämnda avseende inte torde vara större än den som normalt vidlåder

ett ändringsförslag inom andra liknande lagstiftningsområden. Därest

alternativ II skulle bliva gällande bör detta däremot tidsbegränsas med

hänsyn till sin otillfredsställande begränsning till enbart kostnadsbidrag

vid hemresa för manskap.

Socialstgrelsen, som tillstyrker alternativ II, framhåller att den omständigheten

att arbetsgivarparten för ett år sedan vid avtalsförhandlingar

accepterat ifrågavarande förmåner för arbetstagaren under förutsättning

av medverkan från statens sida enligt styrelsens mening inte bör tillerkännas

betydelse vid ställningstagandet till lagstiftningsfrågan.

Av andra lagutskottets förut nämnda utlåtande till årets riksdag synes

framgå, menar styrelsen, alt riksdagen i görligaste mån velat beakta möjligheterna

till eu samordnad nordisk lagstiftning i hithörande frågor. Från

denna synpunkt, fortsätter styrelsen, är det av intresse att konstatera att

den norska lagstittningen, som infört i huvudsak samma förmåner som

de här föreslagna, för närvarande inte medger bidrag till redarens kostnader

härför såvitt angår befälets hemresor.

Eu tillämpning enligt vilken staten träder in i arbetsgivarens skyldighet

all svara för kostnader för anställningsförmåner som utgår enligt social

lagstift ni ligen är för svensk arbetsrätt i princip främmande, framhål
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1963

ler styrelsen, som vidare påpekar att, såvitt styrelsen har sig bekant,

svenska staten hittills åtagit sig dylik förpliktelse endast i ett fåtal fall

och då i sjörättsliga sammanhang bl. a. just i den här aktuella bestämmelsen

i 26 § sjömanslagen i dess gällande lydelse. Styrelsen hävdar, att anledningen

till sistnämnda undantag varit de sociala missförhållanden som

tidigare förelegat i fråga om sjöfolkets hemresor och att dessa missförhållanden

huvudsakligen torde kunna hänföras till manskapets hemreseförhållanden.

Att staten härvid åtagit sig att bidra till finansieringen av hemresorna

även för befälet synes enligt styrelsens mening knappast bero på

något mera överlagt ställningstagande. Det påpekas i detta sammanhang,

att de på staten belöpande kostnaderna hittills varit ringa; jämfört med

kostnaderna för befälets resor enligt förslaget torde de endast uppgå till

några få procent.

Enligt styrelsens mening bör synnerligen starka sociala skäl föreligga

för att staten skall åtaga sig förpliktelser av ifrågavarande slag. Kostnadernas

storlek i och för sig bör däremot inte påverka avgörandet. Om någon

näringsgren är i behov av finansiellt statligt stöd bör detta enligt styrelsens

mening lämnas i annan ordning och i annat sammanhang än varom

här är fråga.

I förevarande fall anser styrelsen att starka sociala skäl föreligger för

statligt bidrag såvitt angår kostnader för manskapets resor. Den hittillsvarande

utvecklingen liksom den internationella karaktären hos sjöfartsnäringen

ger vid handen att även ett ekonomiskt stöd av staten är påkallat

för att säkra en tillfredsställande standard åt manskapet. Styrelsen biträder

därför utredningsmannens förslag att staten skall bidraga till redarens

kostnader såvitt angår manskapets resor.

Vad befälet beträffar är skälen för ett statligt engagemang i kostnadsfrågan

betydligt svagare anser styrelsen. Befälet har enligt hittills gällande

avtal erhållit fastare anställningsförhållanden än manskapet. Även om

här en viss skillnad föreligger mellan olika befälsgrupper torde den hittillsvarande

tillämpningen tyda på att möjligheterna att hålla kontakten

med hemlandet och att hävda en socialt godtagbar standard är betydligt

större för befälet än för manskapet. Vad det ledande befälet beträffar synes

det styrelsen uppenbart att deras anställningsstandard inte är sådan

att staten enbart av hänsyn därtill bör bidraga till anställningskostnaderna.

Riksrevisionsverket, som också tillstyrker alternativ II, föreslår med hänsyn

till utgifternas speciella art och till att genomförandet av förslaget

kommer att medföra väsentligt ökade kostnader för statsverket, att framledes

antingen ett särskilt förslagsanslag för sjömännens hemresor uppföres

på driftbudgeten eller att kostnaderna för sjöfolk föreskrives skola redovisas

på särskild delpost under nuvarande anslag.

Utrikesdepartementets rättsavdelning, som närmast vill förorda alternativ

II, hänvisar till den av utrikesdepartementet hävdade uppfattningen,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1963

att med avgång från tjänst bör med avseende å befäl förstås att vederbörande

lämnat sin tjänst i rederiet samt till att sjömanslagen tillämpas så

att staten inte bidrager till hemresekostnad vid semester. Rättsavdelningen

anser visserligen att skäl kan åberopas för förslaget att staten och rederinäringen

bör dela kostnaderna även för befäls hemresa. Befälet har emellertid

redan tidigare genom avtal tillförsäkrats här avsedda förmåner på

redarens bekostnad och utrikesdepartementets tolkning av 26 § berövar

f. n. så gott som helt redaren möjligheter till bidrag från staten i befälsfallen.

Alternativ I skulle därför innebära, att redarna i fråga om befälet

finge statsbidrag för kostnader i en utsträckning, som inte tidigare skett,

och vilka de nu bestrider enligt partsavtal. De skulle därigenom de facto

beviljas en ekonomisk förmån i jämförelse med gällande ordning. Rättsavdelningen

framhåller även att befälet är närmare knutet till arbetsgivaren

än manskapet; deras anställningsförhållanden är sålunda genomgående av

längre varaktighet.

Även om rättsavdelningen från dessa utgångspunkter således närmast

förordar alternativ II, menar rättsavdelningen att det å andra sidan inte

förefaller skäligt, att redaren skulle berövas de möjligheter, som enligt

nu gällande formulering av 26 § kunde finnas till ersättning även för

befälsresor i samband med avgång från tjänst i utrikes ort i annat land än

bosättningslandet.

Hovrätten för västra Sverige anser, att man enligt de kalkyler utredningsmannen

gjort rörande hemresekostnadernas storlek synes kunna räkna

med att sammanlagda kostnaden för envar av befäls- och manskapskategorierna

kommer att bli ungefär lika stor. Hovrätten fortsätter.

Därest dessa beräkningar är någorlunda riktiga — något som visserligen,

enligt vad i utredningen framhålles, är i hög grad osäkert _ medför

alltså förslaget — alternativ II — att redarens andel i sådan kostnad som

avses i 26 § skulle uppgå till ungefär tre fjärdedelar mot för närvarande

hälften, medan statens andel endast komme att utgöra omkring en fjärdedel

av hela beloppet. Härtill kommer, att de ökade kostnader för återresor

efter semester och tjänstledighet, som lagändringen kan väntas medföra,

under alla omständigheter måste bestridas av rederiet — vilket gällande

kollektivavtal föreskriver — eller av sjömannen själv, medan staten går

helt fri i detta avseende. Hovrätten är icke helt övertygad om att tillräckligt

bärkraftiga skäl har anförts för en så långtgående omfördelning av det ekonomiska

ansvaret, helst som under behandlingen av ärendet om fria hemresor

i 1963 års riksdag fråga icke väcktes om någon lagändring i denna

riktning. Med hänsyn särskilt till den oklarhet som råder om de ekonomiska

konsekvenserna av den föreslagna lagstiftningen anser sig hovrätten

emellertid icke kunna taga bestämd ställning till frågan, vilket av de

båda föreslagna alternativen som är att föredraga.

Utredningsmannens förslag att vad som föreskrivits om kostnaderna för

i lagen avsedd hemresa skall tillämpas även med avseende på resa som

påbörjats under t i d e n juli — dccc in ber 1 9 6 3, berörs av

några remissinstanser.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1963

Sjöfartsstyrelsen anser det således inte påkallat att enbart den anledningen

att redarnas åtagande att bekosta hemresor för sjömän med en kvalifikationstid

av allenast 18 månader tidsbegränsats till den 1 juli 1963 skall

föranleda retroaktiv tillämpning av den föreslagna ändrade lagregeln. Ett

sådant arrangemang skulle enligt styrelsens mening för övrigt medföra

vissa administrativa svårigheter.

Svea hovrätt anser, att förslaget att ge bestämmelserna om kostnadernas

bestridande tillbakaverkande kraft inte står i överensstämmelse med

allmänt vedertagna principer och att förslaget kan godtagas endast såvitt

särskilda skäl talar härför. Även om hovrätten hyser allvarliga betänkligheter

mot förslaget i denna del, vill hovrätten dock med hänsyn till frågornas

speciella karaktär av arbetsmarknadsfrågor och till vad som i avseende

därå förekommit vid avtalsförhandlingar mellan berörda parter inte

motsätta sig vad förslaget härutinnan innehåller.

Liknande synpunkter uttalas av utrikesdepartementets rättsavdelning.

Beträffande den föreslagna författningstextens formulering

erinrar hovrätten för västra Sverige att innebörden av orden »lämna

tjänsten», vilka skulle kvarstå från den nuvarande lydelsen av 26 §,

inte är fullt klar. Hovrätten anför vidare.

Stundom använder sjömanslagen uttrycket med syftning på att anställningen

definitivt lämnas. Till stöd för en sådan tolkning i det nu berörda fallet

kan också anföras, att 26 § dessförinnan talat om att sjömannen »lämnar

fartyg» i det fall då han utan att avgå från tjänsten skall åtnjuta semester

eller tjänstledighet. Skillnaden torde ha betydelse särskilt när sjömannen

i sin anställning är knuten till rederiet, ej till fartyget. Såvitt angår

rätten till fri hemresa efter tjänsteavtalets upphörande synes det ligga

närmast till hands, att sjömannens tidigare möjligheter att definitivt avgå

från tjänsten i hemlandet blir avgörande. Då det gäller motsvarande förmån

vid semester eller tjänstledighet, är det däremot möjligen utredningens

mening, att redan ett tillfälle under det senaste året att taga semester

i hemlandet utan att tjänsteavtalet upphör skall utgöra hinder för fri hemresa.

Med hänsyn till den oklarhet som sålunda råder om förutsättningarna

för denna förmån ifrågasätter hovrätten, om inte anledning finns att

förtydliga bestämmelsen. — Samtidigt torde böra övervägas, om den i

första stycket sista punkten givna föreskriften jämväl bör göras tillämplig

på begäran om semester och tjänstledighet.

Även Svea hovrätt ifrågasätter huruvida inte sjöman, som önskar erhålla

fri hemresa i samband med semester och tjänstledighet, skall göra

framställning därom i enlighet med vad som nu stadgas för sjöman som

uppsäger tjänsteavtalet eller begär entledigande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1963

23

Departementschefen

Sjöman å fartyg i utrikes fart är enligt 26 § sjömanslagen i vissa fall berättigad

till fri hemresa när han avgår från sin tjänst i annat land än där

han är bosatt. Som villkor för åtnjutande av förmånen gäller, att sjömannen

skall ha varit i tjänst på fartyget eller hos redaren två år i följd och inte

haft tillfälle under det senast förflutna året att lämna tjänsten, då fartyget

befunnit sig i det land där han är bosatt. Vidare föreskrives att om fartyget

beräknas inom sex månader uppnå hamn, varifrån hemresan kan ordnas

med avsevärt mindre kostnad eller omgång, sjömannen inte är berättigad till

fri hemresa, om han inte kvarstår i tjänsten tills fartyget uppnår sådan

hamn. Kostnaden för hemresa, beträffande vilken nu angivna förutsättningar

är uppfyllda, bestrides av staten och redaren med hälften vardera. Förmånen

tillkommer även utländska sjömän i den svenska handelsflottan. Bestämmelserna

om fri hemresa anses tillämpliga endast i de fall då sjömannen

slutar sin anställning. Denna tolkning har visst stöd dels i lagrummets,

avfattning, dels i uttalanden under förarbetena till sjömanslagen.

I gällande kollektivavtal mellan arbetsmarknadens organisationer på området

har föreskrivits att förmånen av fri hemresa skall gälla även vid semester

samt att som kvalifikationstider skall räknas aderton och två månader

i stället för sjömanslagens två år respektive sex månader. Avtalen gäller

endast för ombordanställd som är fast bosatt i något av de fyra nordiska

länderna.

Riksdagen har hemställt (L2U 1963: 36; rskr 1963: 143) om förslag till

årets riksdag om sådan ändring av bestämmelserna i 26 § sjömanslagen, att

förmånen av fri hemresa kommer att gälla även då sjöman lämnar fartyget

för att åtnjuta semester eller tjänstledighet, varvid samtidigt de i lagrummet

angivna tidsfristerna två år samt sex månader bör ändras till aderton

månader respektive två månader. Riksdagens hemställan innebär att de

nyssnämnda genom kollektivavtal tillförsäkrade förmånerna skall lagfästas

i 26 § sjömanslagen varjämte med semester bör likställas tjänstledighet och

de utvidgade hemreseförmånerna tillkomma alla ombordanställda oavsett

var de är bosatta.

Vid tillkomsten år 1952 av hemresebestämmelsen i 26 § sjömanslagen intog

statsmakterna den ståndpunkten, att det var ett allmänt intresse att

svenska sjömän hade fasta arbetsförhållanden och inte helt förlorade kontakten

med hemlandet. Det förhållandet att hemreseförmånen för närvarande

inte — såsom i övriga nordiska länder — gäller vid semester motverkar

otvivelaktigt en önskvärd utveckling mot mera stadigvarande anställningar

för sjömän. De långa kvalifikationstiderna verkar i samma riktning. Det är

därför även enligt min mening påkallat att vidga sjömännens hemreseförmåner.

En sådan åtgärd skulle säkerligen också vara ägnad att motverka nu

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Ulaj.ts proposition nr 201 år 1963

rådande svårigheter att rekrytera såväl befäl som manskap. Något skäl att

göra avsteg från den år 1962 antagna principen om likställighet mellan

svenska och utländska sjömän anser jag inte föreligga. Jag förordar således

att hemreseförmånerna i 26 § sjömanslagen ges det innehåll varom riksdagen

hemställt och som för övrigt utredningsmannen och remissinstanserna

tillstyrkt.

Utredningsmannen har beträffande finansieringen av hemreseförmånerna

framlagt två alternativa förslag. Enligt det ena skulle kostnaderna, såsom

hittills, delas lika mellan redaren och staten medan enligt det andra redaren

själv skulle stå för befälets hemresekostnader. Det övervägande flertalet remissinstanser

har uttalat sig för att nuvarande hälftendelning av kostnaderna

för såväl manskap som befäl bör bibehållas. Enligt min mening föreligger

inte tillräckliga skäl att på grund av den nu föreslagna utvidgningen av

hemreseförmånerna frångå den princip om hälftendelning varom statsmakterna

enades för elva år sedan och som även följdes så sent som förra året.

Ej heller finner jag påkallat att — såsom utredningsmannen alternativt föreslagit

— tidsbegränsa statens åtagande att bidraga till de ifrågavarande

kostnaderna. Jag förordar således att staten, i likhet med vad som nu gäller,

svarar för hälften av de kostnader som föranledes av sjömäns fria hemresor

enligt sjömanslagen.

Riksdagen har — med hänsyn till gällande överenskommelser på sjöfartsmarknaden

om fri hemresa — ansett det önskvärt att resor som företages

under tiden från och med den 1 juli 1963 berättigar till ersättning enligt de

föreslagna nya reglerna. Vid remissbehandlingen av utredningsmannens betänkande

har från ett par håll uttalats tveksamhet inför en sådan retroaktiv

tillämpning av ersättningsreglerna.

Enligt min mening bör man kunna godtaga en viss retroaktiv tillämpning.

På motsvarande sätt som nu är fallet då sjöman lämnar sin tjänst bör vid

semester krävas, att framställning om fri hemresa skall göras samtidigt med

anhållan om semester. Detta är nämligen en nödvändig förutsättning för att

det på godtagbart sätt skall kunna avgöras om förutsättningar för fri hemresa

föreligger. Vid angivna förhållande kommer en bestämmelse om retroaktivitet

i realiteten endast att innebära, att staten åtar sig att bidraga med

hälften av den ersättning redaren utgivit för hemresan. Och denna bidragsskyldighet

bör dessutom inskränkas till fall där redaren utgivit ersättning

i överensstämmelse med vad kollektivavtalet innehåller, vilket innebär en

viss begränsning i förhållande till den bidragsskyldighet för staten som föreslås

gälla från och med ikraftträdandet av 26 § sjömanslagen i dess föreslagna

nya lydelse. Jag förordar en sådan övergångsanordning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj.ts proposition nr 201 år 1963

I enlighet med vad jag i det föregående förordat har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 26 § sjömanslagen.

Vad särskilt angår frågan, huruvida det förhållandet att någon

inte utnyttjat tillfälle under det senaste året att taga semester i hemlandet

utan att tjänsteavtalet upphör skall utgöra hinder för fri hemresa, anser jag

att så bör vara fallet.

Lagförslaget torde böra träda i kraft den 1 januari 1964.

Statsverkets kostnader för sjömäns fria hemresor kan vid bifall till mina

förslag för innevarande budgetår beräknas till omkring 300 000 kronor, vilket

belopp torde få belasta det under tredje huvudtiteln upptagna förslagsanslaget

Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda svenska medborgare.

För nästkommande budgetår kan kostnaderna uppskattas till omkring

500 000 kronor. Riksrevisionsverket har föreslagit att ifrågavarande

kostnader i fortsättningen bör bestridas från ett särskilt förslagsanslag på

driftbudgeten. Denna fråga torde få tagas upp till prövning i samband med

behandlingen i nästa års statsverksproposition av anslagsmedel för här ifrågavarande

ändamål.

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över förslaget till lag om ändrad

Igdelse au 26 § sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530) — vilket såsom Bilaga1

torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende — måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet i detta ärende.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Bert Holmberg

1 Bilagan, som frånsett jämkning av redaktionell natur är likalydande med det vid propositionen

fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1963

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 november

1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över

kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 1 november 1963, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse

av 26 § sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

rättsavdelningschefen Rertil Holmquist.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1963

27

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 november 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling

Etter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, lagrådets

den 12 november 1963 avgivna utlåtande över det till lagrådet samma dag

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 26 § sjömanslagen den

30 juni 1952 (nr 530), vilket förslag av lagrådet lämnats utan erinran.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t måtte — med en jämkning

av redaktionell natur — jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreslå riksdagen att antaga det av lagrådet granskade lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Fredrik Björkman

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530) Utredningsmannens förslag Bihang

Förslag

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1963

g

fA

co

CM

lO

er.

G

5

^ 3

’3 G

3 «

•Si -fl

O G

W ä

fl CC

^ fl

- fl

§ s

6E so

,3 V

ce

fl coo

SCO 05

CM ^

0)

«• -fl u

c4

:0

M)

•S O ■§

j- v

:©

^ 05

fl "fl

fl

:cö

a

o

b£

ce

o

''ce-o

2 ^

X fl

oce

CO

CM

t/5 fl

J* :C1

1 =

fl ce

£>S

£-4 ce

ce

°ce ce

c

fl :ce

ce •-

t/5

C/5

£ JO, • I

c S.-25 S

33 ^--e <u

öe22 -C

c S5"

<3 § .5

S Å:l w

;e ■C’—

t! ^ 3

t, si «j

-fl q ce

^ C/5

^

2 =S 3 g

* «s
-

o ''

fA

0h ■

05 ,

—H

05 ;

C/5

. ce

fl fl

4-4 -fl

C/5 *G

fl *

^ C Q

• PH

»CE "g

fB

< t!

CE

<4-1

C/5 fl

-A :CÖ

SI

fl ce

CO

CM

:ce -q ^

c °§ .a,*

2 . b «

Sl *"* *4^ C5

i. ~ H-.

:oj c; i; <a

t 3 es;

3= cd

■*-* u

<4-1

"q °ce

c co

.2^

£ ^5

:c a;

*-H fcp

05 0}

^ "Q

K 5

C 3

33 -o

05

£ s

OJ

ac >-

u ^

CE S

=*- „§

t £

g C

:g.S

•pH "Q

£ C ,

Oh fl

ce o .

> £h

H ce

fl "fl

o g 1

fl 2

05 •

"fl

0h

05

"fl

C

fl

:ce

:ce

fl -te

fl ^

fl CO

fl o

:ce -fl

£h

-_i : ce

"ce fl

ce

4-* fA

05

Oh U

°fl :ce

C ^3

-3 C

3 CE

ti ~

=0 «

"CE '' "3

d ^ CE

B. Q d

CL

3«l

£ fl 05

2 ce ^

ce c/5 -o

£ |.g

s i a

»c ^

05 g

* S

i q; 4-4

-^4 sL 05

!« T3 ac

« .S -

pQ r-t fn

._ fl fl

05 ^

fl ^

O S =

c c -w

C » B É

CE Ä 3

S (- C 2

• O 4) 0) <h

•2,33 33

C/5 05

ce 05 1

ce

:0

tJD

*o

O ^

fl fl

°fl

05

Li

ce

t?

05

M S

ce ce

& xj <^J x fl

05 ^

ö c

G -ce

:ce Ä .pH

b

fl ^ 5

afl C/5

tlCcS ^

fl ce

G -t-> >

In ^3

5 3 s

— 0C CE

o ''Z. —

> 2 J3 _

?► — 6JD

C « 33 |5

S w v ■3

fl fl G

ipfl :fl 05 fl

co fl

fl f. fl pH Q

fl o/ fl a i-*

''ö öo.SP 2

afl :ce 4T1 ^ T3

* S,«s ac

3 cL,-a 3 c

°ce o fl pic *fl

c « » B

g-S, .3

C1» O :« CE —

fl C/5 CJD C/5 c/5

ce ^

§ I®.

33 v~

, <35

I I

.& a«

"fl 05 g

05 pfl M

^ r!

C fe

fl .fl

S» C

^ c

lj ce

ce

<4-4 • —

_j -t—*

afl ce

C=S

g.-

=o .S

2 B

:c «>

C/5

C/5

afl C2

°^<4-4

3 "g»

05 fl

—*4 fl

—prf K—>

05 •*—

°fl

ii ^

_H ^4

fl :0

c/5 vfl

o ^,

A fl

:fl "§

pH °fl

G CO

fl r

C—

O)

L4 ''A

:fl fl

T! fl

Il l.

«L -G so

05 ^

^ ce G

^ CO 05

IL ^ "fl

05 ^ ce

1 d c

^ CE afl

5 33 O

Sj 34

” = >

C CE

33 ce

C3 «

3fl

c/5 G

d £

"co

"fl

> <P

G ^

V5 >

g ce

"fl CO

*C ce

"fl

75 "fl

05 :G

fQ ^

G Ö

05 «

:G ;fl

pG Ä

— G3

O

O

=G fl 05

all

C v -3

: CE "O 333

■—, c +*

- B CE

ti 3 33

C CE 01

CE TS 3ai

^ 0) o

in -i-*

s S

CE 2

33

•fc.

« 3

2 :CE

“CE

CE

B a

s 23

S.-3

d

05 t/5

- S

05

fl -fl

oG

fG

fn p-.

« 23

-rj ''D

£S

d 2 o

fl ?-. fl?

fl 05 :0

tO 54-1

''fl5 C5 .PH

«L

■s^

S“e

ii1 c

^ °«

« S

3 ti

so <3

<4-1 "fl

G g

G 05

05 -M

co co

G

■8:2,

''O **

s- 2

<u C

■v B

§1

"fl «

S ^ |

•d C d

5P - S

. g «

£■4 fl ^

G G G

<4-4 G H

co fl

G °G °

G G g

CL £

-■g er ch

:G Ph

Bd

oj ®

^ CO

. "fl

~ 2

G ^

co °G

O fl

Tac’C

G fe

°c5 „ 5

fll-G ^

1* S

tH ^ ^

05 #tp G

’-4-» G

05 -t-4 fl

:CE -d

3) B B

CE B £

C d3

*E__, d

co ly.F
0

^ fl

1 S I

G ce

.ti a g

G fl co

fl :Q 05

fl fn •

S 05 fl

f2 tlO G

.ap

“> O-dS

3 0.23

»CE B *t

E d

B. b <“

d ® ;cE

- “ S3

ä C ^

CE u

t Sii

S S

Ä 2

_h sG

G^

CO g

G -g

co rfl

05 *C0

h "co

i ^

-d £

co

05

•ph -T G

SO

G

PH XJi

:0 05

S

:G Li ^

:G pfl

d ^ g § .S5

ce 5 to ^ +4

d £ d „ s

;fl_ G I— ^ fl

fl *^flj i7"fl S

"fl

-^4

05

"B

C

,c

:B

3B

“ d

^:sa

•d -B

*3 d

3 CE

CE d A

ce 0) 2

« S

d 5 b

2. d

ees 2

AD fl

^ J«44

ph , ( pfl O fl

AD 2

>* 2

—4 S

Sh g

G

<4-4 »PH

COO h->

>G co

G

E :CE

s
=o

d

*> :G

flj ^

p—4

fA _ pG

2 -b >5

O G 05

CO

co

°£n°2

AD

^ t

G

2^

I 2

SI

fA *

ä -fl

05 fl

O G

05 <4-4

-G °fl

05 tO

PH

CO fl

p—4 05

G Si

■fl ce

CO P^J

> 05

G ~

fl V5 CO

05

—4 U

fl *C

05

0h fl

-33

50

O £

pA G

5-

05 05

fl fA

05 O

•FH

Si.-3

sc o

o

t -B

CE •—=

<M ''--,

SO

°G ^

-(-4

CO £h

G °fl

:5,°ce

-+-» F^

05

"fl

.5 °fl

—4 0-4 ,

05

§? fl

£

Li fl

G 2

<4-4 fl

co

G

G

2 °d 75

So

S G

g ce

CD G

"O 2

fl £

C 05

Oh

2< «''

"fl

ce _,

CO °fl

O fl

-A h

Oh ^

;cE «

CO 0h Oh

g g ce

, fl FH fA

. ce fl fl

; fl O >

££ "C

E — j2

»ce _, t2

ac— ce

!v«

°b ä

g" CE ■*

2i <3 fi

ip

CE S eu

B 35 23

"O

co G

^ S

o) d

tn EJ “

Ed"

d d 2

•fl G

s S £

SO 05

0h -i—» Oh

t " S

B B B

co :ce pfl

fl ^ '' fl

S =« ,2PÄ

“ 0.-3 =

u B.2i CE

»CE B *3 33

E d ce

Eg «

2- O .fe «

- s-as

■fl 05 fn

äa,Q S

CE Ch 0)

t 2iiÄ

<2 :® o •-

CO +j£

JA 05

fl fl le ce

d^l|

05 . 05

-i—l _, H—* PH

fl co 05

„ fl

:G G :fl 05

^fG Z?"fl

^ pH

s a

.s

*j3

le

G

G

£-4

<—I

G

0-

sO

AD

4-4

AD

"fl

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1963

29

eo

CO

C/5

§ S5

S *> 0

o; fl

k &°

ttö

C

©

"O

05

F-<

f*

Fn

05

03

:CÖ

Fn

-M

QC

J2

. CD

fl 05

fl i—i

fl

0) ^

Q fl

fl

fl

b£

fl

t»

t
:©
b
-

W> «

CB «

*S A

CD

s 2

é a

fl ©

% - V g

-2 i

§ S

0C8 :o

tC VTI

Ö ®

« .g

©

fl

fl

CD

O

p*

Öl)

Fn

©

F*

:©

fl

©

fc£

fl

s

:©

*3?

000

s©

<N

•O ^3

^ fl

a s

o fl

c/J :0

£

fl

fl ©

03 so

F* ^

O

Fn Fn

SO ©

C4-. -Ö

fl fl

fl C

O -m

fl O

.2P^

‘C —

:fl rfl

K H

^ a ©

© -M ''O

.5? 3 e

■« •£> g

c S 5

© Q >

ttJD Q. C/5

fl OT-4-*

F-H fl O

2^ c

fl C/5 fl

''§ 8- g

ö fl © p

jv S ca

COD-H 93 3

sfl -tj -M

cd fcfl.2 55

-M »5 2

ac > > >

°fl fl fl

’"“4 C/5

fl

©

fl

C/5

C/5

C

© © uc

fl

Fn

Fn

fl A

c/3 03 73

© ° -fl *2

^ .Q fl

©

03

fl fl

© fl:

ofl 05

sa 03

fl 03

A ©

©. s

©

•4^

*E fl

©

« 1

© fA

1° S -

ca "

2 tH f5

| 2- .fl c/3 ££

I S?3

-3 W

CB -< :0

£

3 06

ca ®

jsj os

<u «>

"3

:g XS c

Fn m _

ä*1^ o

.0 CD CO

fl

03 ^

t
O
fl
SO
-

fl

©

fl^

fl F^

A ©

3 s

fl ,2L

g ä

fl ri ©

© O

Q fl ^

©

03 ''-fl

C/5 C/5 l

fl -*-» fl

cl.fl p

• S =0 tc

5 fQ CD

*3j ocö ©5

■M

fl fl 05

© 3 _Q

> o -fl

sfl 5/3 G

• . ^ ©

F^ fl O

© c/5 ©

O © 03

03 ~ I

°fl .fI

* G fl

ö © ©

|S3

.S « „

3 _, «

■H a c

O fl fl

co

co

fl ^ S

fl O —

jo S Fn

Ssi2

5 •? -

© fl

fl O

t©

^ © 05

3 e ”

13 o j

^ g 2

Fn .

05 fl

s« C

a «

S ''o

3 g

:ca —■

-M C/5

C/5 O

© v>

« ^

fl

©

F^

©

03

sfl

©

—I fG «3

©

Fn .JL

>fl "3

05

^ fl

fl ©

© 73

© .fl

iSS 3

rt 2 “

3^«

S 40

fl

fl *2

fl -fl

fl

©

fl

^ f2

c« T3

rrt C

3f2

2 s3

S ^

03 *43

"O .ti

fl

fl £

© ©

tl/D C/5

^ Fn

05 £

03 15

© G

g fl

C/5

c«

fl fl .

fl7»JO

S.O®

;ca -a S:

— »ca ^

c S -2

O O fl

F^ C/3 ©

J ^ ©

.03 fl ©

> s> "fl

co

co

c . S

w o —

V) 2 u

F-.

S *> j3

©fl

fl O

tJD

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631246

der förutsättning att de villkor, som

äro angivna i 26 § sjömanslagen i

dess lydelse enligt lagen den

1963 (nr ), äro uppfyllda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:421 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 26 § sjömanslagen den SO juni 1952 a1 i texten
  2. 2LU 1963:78 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad Igdelse av 26 § sjömanslagen den 30 juni 1952 s. 1 i texten