Sök i Ratio Lex

Angående avlösning av vissa pensionsförpliktelser i Enskilda järnvågarnes pensionskassa^

1963-02-01 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:34, Angående avlösning av vissa pensionsförpliktelser i Enskilda järnvågarnes pensionskassa^

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maf:ts proposition nr 34 dr IMS

1

Nr 34

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avlösning av

vissa pensionsförpliktelser i Enskilda järnvågarnes

pensionskassa^ given Stockholms slott den 1 februari

1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den allmänna pensionsreformen har aktualiserat frågan om avveckling

av pensioneringsverksamheten genom Enskilda järnvägarnes pensionskassa.

I propositionen föreslås, att inbetalningen av pensionsavgifter till

kassan skall under vissa villkor kunna avbrytas och premiereserven överföras

till annat pensioneringsorgan. För därav föranledd kapitalöverföring

äskas för budgetåret 1963/64 ett investeringsanslag av 7 mkr. under statens

järnvägars fond.

1—487» 83 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 1 februari 1963,

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Kling, Skoglund, Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Asp
ling.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

— efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

— fråga om avlösning av vissa pensionsförpliktelser i Enskilda järnvugarnes

pensionskassa samt anför därvid följande.

Inledning

En del av personalen vid de enskilda järnvägarna var före den 1 juli

1945 pensionsförsäkrad i Enskilda järnvägarnes pensionskassa, understödsförening,

i det följande benämnd EJP. I samband med det fortlöpande förstatligandet

av enskilda järnvägar i början av 1940-talet aktualiserades frågan

om en reglering av denna pensionsverksamhet. Efter förslag av 1943

års järnvägspensionsutredning övertogs kassan fr. o. m. den 1 juli 1945

helt av staten genom ett avtal med EJP.'' Därvid bestämdes, att det för kassan

gällande reglementet med vissa undantag skulle äga fortsatt tillämpning

och att järnvägsstyrelsen skulle handha kassaverksamheten efter övertagandet.

Genom den allmänna pensionsreformen har frågan om pensionskassans

fortsatta verksamhet aktualiserats. I första hand har uppkommit frågan

hur pensionsförmånssystemet för de anställda skall anpassas till de nya

förhållanden, som inträtt efter statsmakternas beslut om bl. a. en förbättrad

folkpensionering och införande av allmän tilläggspension.

Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening och Svenska järnvägsmannaförbundet

— dit flertalet trafikföretag är anslutna respektive vid trafikföretagen

anställda delägare i kassan organiserade — hemställde den 10

augusti 1961 att tilläggsbestämmelser skulle utfärdas i syfte att möjliggöra

en anpassning av pensioneringen genom EJP till den allmänna tilläggspensioneringen.

Sedan utlåtanden i ärendet infordrats från järnvägsstyrelsen,

försäkringsinspektionen och statens pensionsanstalt uppdrog Kungl. Maj :t

den 12 januari 1962 åt f. d. byrådirektören O. H. Ivalén att utreda frågan om

1 Prop. 1945: 183, BU 33, Rskr 281.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963

3

pensionering genom EJP efter införandet av den allmänna tilläggspensioneringen.

Utredningsmannen har den 25 oktober 1962 avlämnat en promemoria

med förslag till lösning av pensioneringsfrågan.

Över promemorian har yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen, försäkringsinspektionen,

statens pensionsanstalt, Stockholm—Nynäs järnvägsaktiebolag,

Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening, Svenska järnvägsmannaförbundet,

Svenska järnvägarnas kontorspersonal- och arbetsledareförbund

samt Föreningen enskilda järnvägars förvaltningstjänstemän.

Innan jag går in på utredningsmannens förslag och yttrandena däröver

ämnar jag i korthet redogöra för de gällande bestämmelserna för kassan

samt verksamhetens utveckling och ekonomi.

Gällande bestämmelser för kassan

Verksamheten vid EJP regleras numera genom dels förenämnda kassareglemente,

dels kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 500; ändr. 1946: 27 och

519) angående reglering av pensionsförhållandena för vissa anställningshavare

och pensionärer vid statens järnvägar m. fl.

Tillämpningsområde. Enligt de för kassan grundläggande bestämmelserna

har de enskilda järnvägsförvaltningarna i riket varit berättigade vinna

anslutning till kassan. Därjämte har, då särskilda skäl ansetts föreligga,

även andra trafikföretag kunnat vinna sådan anslutning.

Förmånssystem. Pensionsåldern är 63 år och pensionsförmånerna utgöres

av ålders-, sjuk- och familjepension.

Ålderspensionens belopp utgör 77 % och sjukpensionens lägst 55 och

högst 74,8 % av anmäld lön. Motsvarande relationstal för ensam änka är

36,3 % och för föräldralöst barn 22 %. Genom kollektivavtal har pensionsberäkningen

för huvudparten av anställda fastlåsts vid löner mellan 2 000

och 4 000 kr. för år. Enligt kungörelsen 1946: 519 förbättrades förmånerna

med högst 100 kr. för år i den mån ålderspensionen ej bringades överstiga

1 800 kr. och pensionen för änka 1 200 kr.

Delägare i EJP, som i samband med statens förvärv av till kassan anslutet

företag övergår i statens järnvägars tjänst, erhåller i princip pensionsrätt

enligt de för statens anställningshavare gällande pensionsbestämmelserna.

För beräkning av statspension tillgodoräknas i dessa fall hl. a.

tid, varunder anställningshavare varit pliktig erlägga avgift till kassan.

Avgiftssystem. För delaktigheten i EJP utgår försäkringstekniskt avvägda

månadsavgifter, lägst 15,3 % av månadslön eller löneökning, som anmälts

innan delägaren fyllt 25 år, och högre vid senare inträde eller löneökningar.

Enligt kollektivavtal har arbetsgivarna numera att betala hela avgifterna.

Den, som före pensionsavgång avskedas eller avgår ur tjänst samt icke

inom ett år därefter anmält sig vilja kvarstå i kassan (frivilligt kvarstående),

förlorar sitt delägarskap i kassan. Därvid äger vederbörande återfå etl

1*—1378 03 Uihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 34

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963

belopp lika med vad som för honom erlagts såsom delägareavgift till kassan,

därest avgången står i samband med tjänsteindragning, och 3/4 av

detta belopp för övriga fall.

Verksamhetens utveckling och ekonomi

Redan före år 1945 krympte kassans verksamhet successivt till följd av

det fortskridande förstatligandet av enskilda järnvägar. Nyanslutningen av

personal hos alltjämt befintliga enskilda järnvägar har efter hand fått eu

allt mindre omfattning och har med 1961 års utgång helt upphört.

Antalet i tjänst varande delägare den 1 juli 1945 var 4 595 och antalet

pensionstagare 4 497, fördelade med 1 986 på ålderspension, 743 på invalidpension

och 1 768 på familjepension. Efter hand som olika enskilda järnvägar

förstatligats eller på annan grund utbrutits ur kassan har antalet

nedgått så att den 31 december 1961 återstod 670 i 12 trafikföretag anställda

delägare samt 17 efter avgång från anställning kvarstående delägare, s. k.

fristående delägare. Antalet pensionstagare var vid samma tidpunkt 503

fördelade med 278 på ålderspension, 27 på invalidpension och 198 på familjepension.

Reglementsenliga pensionsförmåner utgjorde den 31 december 1961 ca

944 000 kr. varav ålderspension 660 000 kr., invalidpension 51 000 kr., familjepension

233 000 kr. Tilläggen enligt kungörelsen 1946: 519 utgjorde

sammanlagt ca 26 000 kr.

Enligt balansräkningen den 30 juni 1945 utgjorde kassans tillgångar

sammanlagt omkring 159 mkr. Huvudparten därav utgjordes av obligationer,

bokförda till ca 127 mkr.

Skuldsidan i samma balansräkning upptog ett belopp av omkring 159

mkr. för pensionsfonden, varav ca 75 mkr. hade beräknats motsvara förpliktelser

till pensionärer och personal hos enskilda järnvägar, medan återstoden

eller omkring 84 mkr. var att hänföra till delägare som övergått i

statstjänst. Vid beräkningarna hade såsom försäkringstekniska grunder tilllämpats

räntefoten 3, 5 % och dödlighetstabellen R 32.

Vid förstatligandet av EJP upphävdes dittills gällande bestämmelser rörande

fondbildning, fondförvaltning, kassaupplösning och andra med förpliktelsernas

säkerställande sammanhängande frågor, som plägar vara reglerade

inom en understödsförening. 1 stället övertog staten ansvaret för alla

pensionsförpliktelser på grund av de avgifter, som redan var erlagda eller

kunde komma att erläggas. Någon som helst reglering av avgifter eller förmåner

med hänsyn till förändringar av kassans ekonomiska ställning efter

statsövertagandet har alltså i enlighet med uppgörelsen och kassans förstatligande

inte ägt rum.

De av staten övertagna tillgångarna uppfördes i statens järnvägars balansräkning

per den 1 juli 1945 på konton för värdeportfölj med ca 166

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 dr 1963

5

inkr. nominellt värde, mot på skuldsidan »Enskilda järnvägars pensionsfond»

75 mkr. och »värdeminskningskontots delkonto för pensionsförpliktelser»

91 mkr.

Statens järnvägars fond nedskrevs den 1 juli 1947 med 189 mkr. mot

överföring till riksgäldskontoret från statens järnvägars dåvarande värdeportfölj.

1

»Enskilda Järnvägars pensionsfond» har sedan den 1 juli 1945 belastats

med pensionsutgifter samt gottskrivits inflytande pensionsavgifter och ränta

efter 3,5 % för år å den fondandel som förts på investeringsräkning.

I samband med att EJP åvilande pensionsförpliktelser övertagits av andra

företag2 * än statens järnvägar har kontot nedskrivits med belopp lika med

premiereserven för den av övertagandet berörda personalen.

Nedanstående sammanställning visar utvecklingen av pensionsfonden

under tiden fr. o. in. den 1 juli 1945 t. o. m. den 30 juni 1961.

[Miljoner kronor

[ökning minskning

Av statens järnvägar den 1 juli 1945 övertagna fondmedel* 74,9 —

Nedskrivning för utträdda företag* .............................. — 59,2

Årlig räntegottgörelse4 ................................................ 21,5 —

Erlagda pensionsavgifter4 .......................................... 21,7 —

Utbetalda pensioner4 ................................................. — 30,3

118,1 8<k5

Per den 1 juli 1961 upptog fonden en behållning om ca 28,6 mkr., varav

i runda tal 16 mkr. förts på investeringsräkning och 13 mkr. på drifträkning.

De vid utgången av år 1961 aktuella årsavgifterna till EJP utgjorde sammanlagt

543 000 kr.

Utredningmannen

Med Hänsyn till Svenska järnvägarnas arbetsgivareförenings och Svenska

järnvägsmannaförbundets hemställan den 10 augusti 1961 och järnvägsstyrelsens,

försäkringsinspektionens och statens pensionsanstalts utlåtanden

har utredningsmannen till en början ansett sig kunna sammanfatta

premisserna för utredningen på följande sätt.

Organisationerna är överens om att ett pensionsskydd av nuvarande

EJP-modell inte bör bestå efter ATP:s införande. De är också eniga om bur

1 Prop. 1947:242, SU 165, Rskr. 309.

a Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund utbröts år 1953 och till en för "ändamålet bildad

pensionsstiftelse erlades ca 13 mkr. En liknande utbrytning har skett i fråga om personal

vid GDG Biltrafik Aktiebolag.

* Bokfört på investeringsräkning.

4 Bokfört på drifträkning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963

dt nytt pensionsförmånssystem i stort bör vara konstruerat. Järnvägsstyrelsen,

försäkringsinspektionen och statens pensionsanstalt har understrukit

nödvändigheten av eller tagit för givet att en omläggning av förmånssystemet

nu skall komma till stånd men har inte gått in på den överenskommelse,

som parterna träffat rörande den framtida utformningen av förmånssystemet.

Frågan om pensioneringsverksamheten i fortsättningen skall bedrivas

i EJP:s regi eller inte har parterna lämnat öppen. Både järnvägsstyrelsen

och statens pensionsanstalt har emellertid uttalat sig bestämt emol

att EJP engageras för en nykonstruerad pensionsförsäkring.

För egen del anser utredningsmannen, att de senare årens utveckling pa

pensionsområdet gör det nödvändigt att tillmötesgå yrkandet på en reglering

av verksamheten i EJP.

Utredningsmannen delar järnvägsstyrelsens och pensionsanstaltens uppfattning

att frågan hör lösas genom kassaverksamhetens avveckling, således

inte genom något försök till omkonstruktion av förmånssystemet inom

EJP:s ram. För avvecklingsalternativet kan åberopas inte endast statligt

pensionsadministrativa skäl. Hänsyn bör även tagas till att delaktigheten

i EJP numera — för en del järnvägsförvaltningar sedan rätt länge — inte

gäller nyanställda. Praktiska förhandlings- och avtalssynpunkter talar därför

också för avvecklingsalternativet.

Organisationerna synes ha förutsatt, att en gräns skall dragas mellan

nuvarande pensionärer och nu aktiv personal. EJP skulle sålunda fortsätta

utbetalningen av författningsenlig pension för den förra gruppen, medan

för de i tjänst varande avgiftsbetalningen skulle avbrytas och beräknelig

premiereserv överföras till annat pensionsorgan samtidigt som statens pensionsansvar

för dem skulle upphöra. Utredningsmannen finner en sådan

gränsdragning principiellt sett vara ändamålsenlig.

Beträffande frågan om statens prestationer i anslutning till att avgiftsbetalningen

upphör framhåller utredningsmannen följande.

Med förstatligandet slutade EJP att fungera såsom fristående ekonomisk

institution. Att bestämma statens prestationer med hänsyn till graden av

kassans soliditet — vilken i så fall måste fingeras — kan därför inte bli

aktuellt. Någon diskussion om hur överskott eller underskott skall fördelas

på staten, järnvägsförvaltningarna och delägarna i kassan kommer alltså

inte ifråga. Under sådan förhållanden synes det vara naturligt, att i nu föreliggande

sammanhang värdet av statens prestationer bestäms på grundval

av samma försäkringstekniska antaganden som tillämpats vid kassans förstatligande

och vid de senare tillfällen, då kapitalöverföring ägt rum till

andra pensioneringsorgan. Det finns för övrigt ingenting som tyder på att

utvecklingen av kassaverksamhetens ekonomi efter 1945 — om den kunde

klarläggas — skulle motivera vederlag från staten av väsentligen annan storleksordning

än som följer vid tillämpning av nyssnämnda beräkningsgrunder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963

Utredningsmannen erinrar om åtagandet av staten att vid senare statsförvärv

av enskild järnväg i princip tillgodoräkna vederbörande personal

lelaktiglietstiden i EJP vid bestämmande av statspension, vid vilken tillgodoräkning

det inte beaktas i vad mån de härmed förenade kostnaderna

för statsverket kan anses täckta av vad järnvägsstyrelsen uppburit i pensionsavgifter

för tiden ifråga. Det vid kassans förstatligande etablerade

ekonomiska förhållandet mellan staten, å ena sidan, och till kassan anslutna

företag och delägare, å den andra, bestäms följaktligen inte enbart av

kassans ekonomi den 30 juni 1945 och verksamhetens ekonomiska utveckling

därefter på grund av erlagda avgifter, beräknade räntor och utbetalade

pensioner. Sett mot bakgrunden av att de statsanställdas pensionsförmåner

nominellt vuxit starkt medan avgifter och pensionsförmåner inom EJP

stått på nästan oförändrad nivå sedan 1945, torde statsförvärven av enskilda

järnvägar i pensionshänseende medföra avsevärt större kostnadsbelastning

för staten än som år 1945 kunde förutses. Även om kassans ekonomi hade

varit en mätbar realitet, skulle det knappast vara möjligt att i nu förevarande

sammanhang fixera statens prestationer på grundval av pensionsekonomiska

överväganden i vid mening.

En på det ena eller andra sättet värderad prestation kan i princip lämnas

antingen såsom en pensionsförmån att utbetalas av järnvägsstyrelsen enligt

det för EJP gällande förmånsschemat (närmast i form av fribrev å nedsatta

pensionsbelopp) eller genom kapitalöverföring i anslutning till att avgiftsbetalningen

upphör eller enligt någon amorteringsplan. Då kapitalöverföring

praktiserats både vid statsövertagandet och vid senare utbrytningar

ur EJP torde denna lösning ligga närmast till hands även denna

gång. Vad beträffar metoden med en fortsatt förmånsgivning från EJP

synes den vara olämplig med hänsyn till att den mellan parterna träffade

överenskommelsen om nya pensionsförmåner förutsätter, att nuvarande

EJP-förmåner delvis transformeras till ett nytt utbetalningsschema. Eu

amorteringsplan slutligen vore överhuvudtaget svår att motivera i detta

sammanhang.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår utredningsmannen att eu

väg för kapitalöverföring från EJP till annat pensionsorgan öppnas i principiell

överensstämmelse med parternas önskemål. Situationen är emellertid

eu annan nu än då liknande överföringar av EJP-medel ägt rum tidigare,

något som påkallar särskilda överväganden beträffande såväl villkor som

former för kapitalöverföringen.

Utredningsmannen syftar på att den nu föreliggande frågan gäller samtliga

i tjänst varande delägare, fördelade på 12 olika företag, jämte de s. k.

fristående delägarna. Tre av dessa företag, nämligen Krylbo—Norbergs

järnväg, Stockholm—Nynäs järnväg och Stockholm—Södra Lidingöns järnväg,

tillhör inte Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening och åtskilliga

av delägarna hos företagen är inte organiserade i Svenska järnvägsmanna
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 dr 1963

förbundet. Förhållandena är alltså ganska splittrade, vilket kräver en större

smidighet hos anordningen för kapitalöverföringen jämfört med vad som

var behövligt vid de tillfällen då kapitalöverföring tidigare varit aktuell.

1 samma riktning talar också den omständigheten, att spörsmålet om kapitalmottagande

organ står öppet och att företagen härvidlag möjligen kan

tänkas slå in på olika vägar. Uteslutet är inte heller, att det beträffande

vissa järnvägar kan befinnas vara mest praktiskt att berörda delägare får

stå kvar i EJP.

Vad angår den av staten i bolagsform drivna Stockholm—Nynäs järnväg

torde hänsyn böra tagas till att personalen av bolaget tillförsäkrats pensionsrätt

i princip lika med den som tillkommer statens anställningshavare och

att någon ändring härutinnan inte blivit ifrågasatt. Vid sådant förhållande

och då enligt uppgift en införlivning av banan med statens järnvägar förestår,

synes det inte vara motiverat med någon utbrytning ur EJP — inbegripet

kapitalöverföring — såvitt angår denna järnväg. Utredningsmannen

utgår från att någon utbrytning i denna fullständiga mening inte kommer

till stånd i detta fall.

Däremot kan det knappast vara en rationell anordning under nyssnämnda

förhållanden att bolaget skall betala fortlöpande pensionsavgifter enligt

reglementet för EJP, f. n. ca 50 000 kr. för år. Utredningsmannen har

för sin del ingenting att erinra mot att bolaget får möjlighet upphöra med

avgiftsbetalningen under samma förutsättningar, som i det följande föreslås

i fråga om övriga, icke statsägda järnvägsförvaltningar. Om så sker

har alltså järnvägsstyrelsen att i pensionsfall, som inträffar medan verksamheten

ännu drives i bolagsform, utbetala EJP-pension liksom i nu förekommande

pensionsfall, dock med den skillnaden att hel pension icke utgår

till följd av att avgifter erlagts endast för en del av anställningstiden.

Avvecklingen av EJP-verksamheten bör enligt utredningsmannen anordnas

efter följande huvudlinjer.

Järnvägsstyrelsen bör få möjlighet medgiva EJP-anslutet företag att efter

ansökan upphöra med inbetalning till kassan av pensionsavgifter. Redan

erlagda avgifter torde härvid böra tillgodoräknas vederbörande delägare

för uppskjuten pension till delägaren själv och hans pensionsberättigade

efterlevande, allt enligt försäkringsteknisk beräkning.

Av administrativa skäl bör arbetet med EJP-verksamhetens avveckling

inte utsträckas över mer än 2—3 år, varför en viss tidsgräns bör sättas för

ansökans ingivande. Den 30 juni 1965 torde vara en lämplig tidpunkt, då

ansökan senast bör vara inkommen till järnvägsstyrelsen. En sådan tidsfrist

synes vara tillräcklig med hänsyn till de ytterligare förberedelser för

den fortsatta pensioneringens ordnande, som av de EJP-anslutna företagen

måste vidtagas innan definitiv ställning kan tagas till frågan om utträde ur

EJP.

Järnvägsstyrelsen bör vidare äga att utbetala kapitalvärdet av uppskju
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år t963

ten pension till sådan pensionsanordning, som enligt avtal skall handha

pensioneringen för berörd personal, under förutsättning att styrelsen bedömer

anordningen lämplig härför främst ur soliditetssynpunkt. Sådan

utbetalning bör dock inte förekomma beträffande Stockholm—Nynäs järnväg

eller den eller de andra förvaltningar, som eventuellt kan bli överförda

i statlig ägo innan utbetalningsfrågan aktualiseras.

Parterna har nämnt pensionskassan SPP såsom anordnare av pensionering

och mottagare av EJP-medel. Häremot torde inte vara något att erinra.

Hinder bör emellertid inte föreligga för överföring av medel till annat organ

än SPP, som har pensioneringen ordnad på betryggande sätt, t. ex. pensionsstiftelse

eller understödsförening, överföring förutsättes kunna ske

individuellt eller kollektivt, allt efter avtalets innehåll.

Liksom fallet var med den tidigare berörda personalen hos Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösunds järnvägar, torde vederbörande delägare

böra avkrävas ett godkännande av åtgärderna och en försäkran om att han

fritager statsverket från alla vidare pensionsförpliktelser.

Även s. k. fristående delägare bör efter ansökan kunna avbryta avgiftsbetalningen

till EJP och i stället bli berättigad till en mot redan erlagda

avgifter svarande rätt till uppskjuten pension. Utbetalning i sådant fall av

den uppskjutna pensionens kapitalvärde bör kunna ifrågakomma till pensionsinrättning,

där delägaren på grund av anställning är pensionsförsäkrad

och som är så anordnad att den kan mottaga engångsbelopp.

Rent övergångsvis bör företagen lämnas möjlighet att utträda ur EJP

retroaktivt från 1962 års ingång, i den mån pensionsfall därefter inte inträffat.

Detsamma bör gälla i fråga om fristående delägare.

Avsikten med de föreslagna bestämmelserna är, att järnvägsstyrelsen

skall äga avslå trafikföretags ansökan om avgiftbetalnings upphörande, om

styrelsen finner skäl därtill. Sådant skäl kan t. ex. vara att det föreligger

avtal om statsförvärv och personalens inordnande under statliga anställningsvillkor

från viss näraliggande tidpunkt eller att det eljest kan antagas

att sådant avtal kommer till stånd inom kort tid. Saken, som torde äga

aktualitet främst beträffande Stockholm—Nynäs järnväg, bör emellertid

inte regleras genom bindande föreskrifter, utan det torde få ankomma på

järnvägsstyrelsen att fatta beslut efter omständigheterna från fall till fall.

Utredningsmannen har utarbetat följande förslag till bestämmelser för

reglering av pensioneringsverksamheten i EJP, att lända till efterrättelse

fr. o. in. den 1 juli 1963.

1. Efter ansökan av till kassan anslutet trafikföretag äger järnvägsstyrelsen

besluta, att betalning av avgifter enligt kassans reglemente icke vidare

skall äga rum för personal med anställning hos trafikföretaget. Avgiftsbetalning

må upphöra tidigast fr. o. in. månaden näst efter den då ansökan

härom inkommit till järnvägsstyrelsen.

Här avsedd ansökan skall, för att kunna bifallas, vara inkommen till

järnvägsstyrelsen senast den 30 juni 1965.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 dr 1963

2. Delägare i kassan, för vilken avgiftsbetalning upphör i enlighet med

beslut som ovan nämnts, erhåller för redan erlagda avgifter — delägareavgiftei

och avgifter från trafikföretag — gottgörelse från kassan i form av

uppskjuten pension för sig själv och sina pensionsberättigade efterlevande.

Uppskjuten pension utgör så stor del av reglementsenlig delägare- respektive

änke- och barnpension, som motsvarar kvoten mellan, å ena sidan, kapitalvärdet

av nämnda förmåner minskat med kapitalvärdet av återstående

avgifter och, å andra sidan, förstnämnda kapitalvärde, allt räknat per tidpunkten

för avgiftsbetalningens upphörande. Om vid denna beräkning kvoten

skulle bli negativ eller eljest mindre än det tal, som utgör relationen

mellan summan av redan erlagda avgifter och denna summa ökad med summan

av beräkneliga återstående avgifter, ersätter detta relationstal den

förstnämnda kvoten.

Med reglementsenlig pension förstås pension enligt 7 § kungl. kungörelsen

den 29 juni 1945 angående reglering av pensionsförhållandena för vissa anställningshavare

och pensionärer vid statens järnvägar m. fl. (nr 500) med

däri senare vidtagna ändringar. I fråga om villkor för rätt till uppskjuten

delägarepension före pensionsålderns uppnående beträffande den, som icke

är i järnvägstjänst, skall tillämpas vad i § 6 kassans reglemente är stadgat

för delägare, som avses i § 9 samma reglemente.

3. Efter ansökan av till kassan anslutet trafikföretag, som icke är statsägt,

äger järnvägsstyrelsen i anslutning till att avgiftsbetalning upphör utbetala

kapitalvärdet av uppskjuten pension till sådan pensionsanordning,

som enligt överenskommelse mellan vederbörande avtalsslutande parter avses

skola handha pensioneringsverksamheten i fortsättningen och vars soliditet

eller lämplighet i övrigt järnvägsstyrelsen icke finner skäl att ifrågasätta.

4. För bifall till ansökan om åtgärd enligt 1. eller 1. och 3. erfordras, att

vederbörande delägare avger försäkran — enligt formulär, som järnvägsstyrelsen

fastställer — att han godkänner åtgärden och fritager statsverket

från alla förpliktelser gentemot honom och hans pensionsberättigade efterlevande

utöver vad som betingas av dessa bestämmelser.

Beslut om avgiftsbetalnings upphörande eller om utbetalning av kapitalvärde

skall omfatta alla hos vederbörande trafikföretag anställda delägare

i kassan, dock att förekomst i enstaka fall av delägare, som icke önskar

avge försäkran som nyss nämnts, icke utgör hinder för järnvägsstyrelsen

att upptaga ärendet till avgörande och beslut såvitt angår övriga delägare

med anställning hos trafikföretaget.

5. Kapitalvärdesberäkning enligt dessa bestämmelser sker med tillämpning

av bilagda kapitalvärdestabell.1

6. Har ansökan om åtgärd enligt 1. inkommit till järnvägsstyrelsen före

den 1 oktober 1963, må styrelsen besluta, att avgiftsbetalningens upphörande

skall räknas fr. o. m. den 1 januari 1962 i den mån fråga icke är om

delägare, som avlidit eller som avgått med pension eller med rätt till gottgörelse

enligt § 10 kassans reglemente. Beträffande delägare, som omfattas

av här avsett beslut, må på tid efter 1961 års utgång belöpande, till kassan

erlagda avgifter återbetalas utan räntegottgörelse.

7. Efter ansökan av den, som enligt § 9 reglementet är fristående delägare,

äger järnvägsstyrelsen för sökandens del besluta om upphörande av

avgiftsbetalning och om utbetalning av kapitalvärde. Härvid skall i tilllämpliga

delar gälla vad som föreskrives i 1.—6. här ovan.

1 Beträffande kapitalvärdestabellen torde få hänvisas till handlingarna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963

11

8. Järnvägsstyrelsen bemyndigas vidtaga de åtgärder och lämna de föreskrifter,

som styrelsen finner erforderliga för tillämpningen av dessa bestämmelser.

Vad angår detaljerna i den föreslagna regleringen understryker utredningsmannen,

att utbetalning av kapitalbelopp inte avses kunna äga rum

till enskild delägare. Finns inte godtagbar pensionsinrättning såsom mottagare

bör delägaren erhålla gottgörelse från EJP i form av uppskjuten

pension.

Såsom framgår av 2. i de föreslagna bestämmelserna ersätts under viss

förutsättning den försäkringstekniska beräkningen av uppskjuten pension

med en annan, utgående direkt från erlagda och återstående avgifter. Anordningen,

som i det hela är av ringa ekonomisk betydelse, är påkallad av

att den uppskjutna pensionen eljest i en del individuella fall kunde bli negativ

till följd av avgiftssystemets konstruktion.

Beträffande avgifter, som belöper på tid efter 1961 års utgång och som

ifrågakommer för återbetalning enligt 6. i de föreslagna bestämmelserna,

har inte i bestämmelserna intagits några villkor rörande dispositionen av

desamma. I regel bör återbetalningen ske till samma subjekt som verkställt

avgiftsbetalningen. Är detta subjekt ett trafikföretag, torde frågan om den

vidare dispositionen av avgiftsbeloppen få lösas efter överenskommelse

mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetstagarparter. Där det förekommer

att till kassan icke ansluten huvudman erlägger avgifter för fristående

delägare, bör järnvägsstyrelsen lämpligen ta kontakt med såväl delägaren

som hans arbetsgivare i syfte att nå en lösning, som båda dessa parter förklarar

sig kunna biträda.

Om betalningen av pensionsavgifter till EJP upphör, torde delaktighet i

kassareglementets mening inte längre föreligga. De i det föregående omnämnda

särskilda bestämmelserna i 1945 års kungörelse för personal vid

statsövertagen järnväg torde därför inte bli tillämpliga för det fall järnvägen

tänkes bli övertagen av staten vid någon senare tidpunkt. Enligt utredningsmannens

mening bör saken inte föranleda något särskilt ställningstagande

i detta sammanhang utan, i den mån avtal om statsförvärv av ifrågavarande

järnvägar aktualiseras längre fram, i stället upptagas till prövning

vid senare tillfälle.

Utbetalningen av kapitalvärdet förutsättes ske i direkt anslutning till att

avgiftsbetalningen upphör, varigenom beräkningarna inte kompliceras av

några riskförhållanden under tiden mellan avgiftsbetalningens upphörande

och kapitalbeloppets utbetalning. Det avsteg härifrån, som ligger i den övergångsvis

föreslagna anordningen med återbetalning av erlagda avgifter, belöpande

på lid efter 1961 års utgång, utan gottgörelse för ränta efter sistnämnda

tidpunkt, betingas av praktiska skäl och bör kunna godtagas för

en begränsad övergångstid.

På grundval av de i det föregående förordade grunderna har utrednings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963

mannen företagit en beräkning för varje delägare av honom tillkommande

rätt till uppskjuten pension och däremot svarande kapitalvärde, räknat per

den 31 december 1961. De sammanlagda kapitalvärdena utgjorde då

8 628 000 kr. Till följd av pensionering, övergång till statligt pensionsreglemente

m. in. efter 1962 års ingång torde nämnda belopp vara något för

stort. Fördelningen på de olika företagen och gruppen fristående delägare

framgår av följande sammanställning.

Sammanlagt

Trafikföretag kapitalvärde,

kr.

Byvalla—Långshyttans järnväg .......................................... 147 721

Dala—Ockelbo—Norrsundets järnväg .................................... 748 776

Gruvgården—Fors järnväg................................................... 10 388

Göteborg—Särö järnväg ...................................................... 293 169

Krylbo—Norbergs järnväg ................................................... 11 219

Malmö—Limhamns järnväg ................................................ 171933

Nora Bergslags järnväg ...................................................... 2 639 810

Stockholm—-Nynäs järnväg ................................................ 1 312 055

Busstrafiken Stockholm—Björknäs—Värmdö ........................ 892 408

Stockholm—Saltsjöns järnväg ............................................. 1 156 440

Busstrafiken Stockholm—Södertörn....................................... 216 722

Stockholm—Södra Lidingöns järnväg .................................... 488 371

Fristående delägare ............................................................ 539 042

Summa kr. 8 628 054

Med borträknande av det till Stockholm—Nynäs järnväg hänförliga beloppet

skulle kapitalvärdet utgöra 7 316 000 kr.

Förslaget kan beräknas för statens järnvägar medföra ett inkomstbortfall

av högst 0,5 mkr. för år, vilket belopp motsvarar de reglementsenliga

avgifter, som för närvarande inflyter till järnvägsstyrelsen.

Om möjlighet till utträde ur EJP fr. o. in. 1962 års ingång utnyttjas helt,

behöver järnvägsstyrelsen disponera ca 0,75 mkr. för avgiftsåtcrbetalning.

Enär dessa avgifter är bokförda på drifträkning, förutsätter utredningsmannen

att järnvägsstyrelsen bemyndigas att av driftmedel verkställa erforderliga

återbetalningar.

Förslaget medför dessutom behov av medel för överföring till annan försäkringsgivare

av kapitalvärden av uppskjuten pension. Ifrågavarande medelsbehov

ligger inom 7,5 mkr. Enligt järnvägsstyrelsen kräver detta medelsanvisning

över riksstatens kapitalbudget.

Yttranden

Järnvägsstyrelsen uttalar, att en lösning av frågan i enlighet med utredningsmannens

förslag synes ändamålsenlig och även i övrigt lämplig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs proposition nr 34 är 1963

13

Styrelsen framhåller emellertid, att en anpassning av pensionsförhållandena

till ATP redan ordnats beträffande huvudparten av industriens tjänstemän

genom en omreglering per den 31 december 1959. I förhållande härtill

framträder för de i enskild järnvägstjänst anställda eu eftersläpning på

två år när utredningen anger den 31 december 1961 som det tidigaste datum,

vilket nu kan ifrågakomma som utgångspunkt för den avsedda EJPregleringen.

Det synes därför styrelsen önskvärt att någon onödig försening

i förhållande till detta datum icke måtte ifrågakomma. För denna uppfattning

talar ytterligare dels den omständigheten att ikraftträdandet av

ATP numera fortskridit så långt att själva pensionsutbetalningen börjar

med 1963 års ingång, dels att utredningsmannen redan låtit verkställa alla

behövliga försäkringstekniska beräkningar per den 31 december 1961.

Huvudbestämmelsen för när ansökan om utträde ur EJP skall vara inkommen

till järnvägsstyrelsen måste anses vara den 1 oktober 1963, vilket

datum är avgörande för att utträdet skall räknas retroaktivt. Efter hittills

vidtagna förberedelser bör de vidare åtgärder, som de berörda parterna

(trafikföretag resp. delägare) måste vidtaga för den fortsatta pensioneringens

ordnande, knappast i något fall kunna erfordra en tid av ytterligare

två år räknat från de nya reglernas avsedda ikraftträdande den 1 juli 1963.

Styrelsen föreslår därför att den 30 juni 1965 måtte ersättas med den 30 juni

1964 som sista medgivna datum för här avsedd ansökan (de föreslagna

bestämmelserna, mom. 1, andra stycket). Man skulle genom en sådan ändring

bättre tillgodose det även av administrativa skäl betingade önskemålet

att inom rimlig tid kunna slutföra den avsedda pensionsregleringen.

För säkring sinspekiionen framhåller, att livförsäkringsbolag och understödsföreningar

övergått till ett mera betryggande dödlighetsantagande än

det av EJP ännu tillämpade äldre antagandet R 32. Därtill kommer atl

nämnda försäkringsinrättningar har att räkna med vissa förvaltningskostnader.

Härav följer, att om man vid inköp av en pensionsförsäkring i eu

sådan försäkringsinrättning såsom engångsavgift endast får disponera el t

belopp, som motsvarar fribrevets kapitalvärde beräknat med användande

av de inom EJP tillämpade försäkringstekniska grunderna, kan delägaren

få vidkännas nedsättning av sina pensionsförmåner. Enligt överenskommelsen

om EJP:s förstatligande har staten emellertid åtagit sig ansvaret för

EJP:s pensionsförpliktelser. Detta torde få anses innebära en garanti från

statens sida att delägarna skall erhålla pensionsförmåner av reglementserdig

storlek. Med hänsyn härtill bör delägare, som beröres av kapitalöverföring,

få bibehålla sina fribrevsförmåner utan nedsättning.

Pensionering, som säkerställes genom pensionsstiftelse, kan enligt inspektionens

mening icke anses ordnad på lika betryggande sätt som pensionering

genom försäkringsinrättning. Icke minst med hänsyn till den betryggande

form i vilken pensioneringen hittills varit ordnad i EJP anser inspektionen,

att kapitalöverföring, varom nu är fråga, bör ske till en för

säk ringsinrättning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1963

Inspektionen framhåller vidare, att det av utredningen ej framgår på vad

sätt anpassningen till den allmänna pensionen skall ske. Det antydes dock,

alt överföring till annat pensionsorgan skall kunna ske kollektivt, om parterna

träffat avtal av sådant innehåll. Om en sålunda avtalad kollektiv

pensionsavlösning kommer att innebära, att den enskilde delägaren får

avstå från sin intjänla pensionsrätt till förmån för försäkringskollektivet,

kan avlösningen icke anses ske med iakttagande av principen om den enskildes

rätt till fribrev på den intjänta delen av pensionen. Inspektionen

framhåller i sammanhanget vikten av att delägare, för vilken avlösningsplanen

innebär en nedsättning av hans pensionsförmåner, innan han avger försäkran

att han godkänner pensionsavlösningen erhåller fullständig information

rörande bestämmelsernas innehåll och innebörden av den plan, enligt

vilken pensionsavlösningen skall ske.

Av punkterna 1 och (5 i de föreslagna bestämmelserna framgår att EJP

skall påtaga sig betalningsansvaret för försäkringsfall, som inträffar efter

1961 års utgång men före beslut om avgiftsbetalningens upphörande. Ansökan

om utträde ur EJP skall vara inkommen till järnvägsstyrelsen senast

den 30 juni 1965. Full invalidpension och familjepension kommer i enlighet

härmed att utgå från EJP samtidigt med folkpension och tilläggspension

för sådana fall. Någon anpassning till den allmänna pensionen

kommer sålunda icke till stånd i dessa fall.

Enligt punkt 6 i anförda bestämmelser skall i vissa fall verkställas återbetalning

av avgifter, som efter 1961 års utgång erlagts till EJP. Någon

gottgörelse för ränta efter sistnämnda tidpunkt skall dock icke ifrågakomma.

I gengäld står EJP risken för försäkringsfall, som inträffar före beslut

om avgiftsbetalningens upphörande utan att härför särskilda avgifter uttages.

Inspektionen finner därför ej oskäligt att någon räntegottgörelse

icke lämnas i förevarande fall.

Avslutningsvis framhåller inspektionen, att pensionsavlösningen enligt

inspektionens mening hör ske på sådant sätt att envar delägare får bibehålla

sina inom EJP intjänta fribrevsförmåner utan nedsättning. Inspektionen

yrkar emellertid för sin del icke på någon ändring av de föreslagna

bestämmelserna, om de avtalsslutande parterna är ense om att pensionsfrågan

skall lösas i anslutning till utredningens förslag och delägarna erhåller

erforderlig information innan sådan försäkran, som avses i förslaget,

lämnas.

Statens pensionsanstalt, Stockholm—Nynäs järnvägsaktiebolag, Svenska

järnvägarnas arbetsgivareförening, Svenska järnvägsmannaförbundet,

Svenska järnvägarnas kontorspersonal- och arbetsledareförbund och Föreningen

enskilda järnvägars förvaltningstjänstemän har ej något att erinra

mot utredningsmannens förslag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 är 1963

15

Departementschefen

Pensioneringsverksamheten i Enskilda järnvägarnes pensionskassa

(EJP) övertogs den 1 juli 1945 av järnvägsstyrelsen. Verksamheten liar

sedan dess successivt minskat och omfattar för närvarande ca 500 pensionstagare

samt 650 anställda vid tolv trafikföretag, jämte ett mindre antal

fristående delägare.

I anslutning till ATP-reformen hemställde Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening

och Svenska järnvägsmannaförbundet gemensamt om ändring

av bestämmelserna för EJP i syfte att en pensionssamordning, liknande

den som åstadkommits för de anställda inom den privata arbetsmarknaden

i stort, skulle möjliggöras. Efter remissbehandling av framställningen

tillkallades en särskild utredningsman med uppdrag att lägga

fram förslag i frågan.

Utredningsmannens förslag innebär, att verksamheten inom EJP på sikt

skall avvecklas. Vad angår de nuvarande pensionstagarna föreslås, att järnvägsstyrelsen

även i fortsättningen skall handha pensionsutbetalningarna.

I fråga om delägare, som ännu är i tjänst, skall enligt förslaget öppnas

möjlighet för vederbörande enskilda trafikföretag att upphöra med inbetalningen

av pensionsavgifter, varvid pensionsrätten nedsättes med hänsyn

till bortfallet av återstående avgifter. Järnvägsstyrelsen föreslås erhålla befogenhet

att överföra kapitalvärdet av sålunda nedsatt pensionsrätt till pensioneringsorgan,

som enligt överenskommelse mellan vederbörande parter

skall handha pensioneringen i fortsättningen och vars lämplighet härför

styrelsen inte finner skäl att ifrågasätta. Beträffande personalen vid den

statsägda Stockholm—Nynäs järnväg förutsätts dock, att någon kapitalöverföring

icke skall göras. För kapitalöverföring ifrågakommande värden har

beräknats till sammanlagt 7,3 mkr. vid ingången av år 1962.

Under förutsättning alt ansökan om tillstånd att upphöra med avgiftsbetalningen

inkommit till järnvägsstyrelsen före den 1 oktober 1963, föreslås

utträdet ur EJP få räknas retroaktivt från och med 1962 års ingång.

Såsom sista datum för ansökan om pensionsavlösning föreslår utredningsmannen

den 30 juni 1965. Avvecklingsplanen omfattar i princip även de

fristående delägarna i kassan.

Därest möjligheterna till utträde ur pensionskassan fr. o. m. 1962

års ingång kommer att helt utnyttjas medför enligt utredningsmannens

beräkningar den föreslagna avvecklingen av pensioneringsverksamheten för

järnvägsstyrelsen utgifter om dels ca 0,75 mkr. för restitution av erlagda

avgifter belöpande på halvtannat år efter 1962 års ingång, dels högst 7,5 mkr.

att överföras till andra pensioneringsorgan.

Utredningsmannens förslag har vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen.

Försäkringsinspektionen har visserligen påpekat att en kollektiv

kapitalöverföring ävensom kostnadsförhållandena inom det enskilda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 3''t är 1963

pensionsväsendet kan innebära att de för en enskild beräkneliga fribrevsförmånerna

inom EJP ej kan bibehållas efter avlösningen. Inspektionen

yrkar dock icke på någon ändring i de föreslagna bestämmelserna, om de

avtalsslutande parterna är ense om att pensionsfrågan skall lösas i anslutning

till utredningsmannens förslag samt delägare erhåller erforderlig information

innan han godkänner pensionsavlösningen. Inspektionen har vidare

uttalat, att kapitalöverföring bör ske endast till försäkringsinrättning

och ej till pensionsstiftelse. Järnvägsstyrelsen har förordat, att sista datum

för ansökan om pensionsavlösning skall fastställas till den 30 juni 1964 i

stället för, såsom utredningsmannen föreslagit, den 30 juni 1965.

Enligt min mening bör en avveckling av nämnda pensioneringsverksamhet

nu komma till stånd utan tidsutdräkt. Utredningsmannens förslag till

riktlinjer för en sådan avveckling finner jag mig i allt väsentligt kunna

godtaga. Beträffande försäkringsinspektionens nyssnämnda påpekanden vill

jag framhålla, att de organisationer, som representerar huvuddelen av arbetsgivarna

och de anställda, gemensamt rekommenderat en kollektiv avlösning

och sedermera i sina remissyttranden godtagit utredningsmannens

förslag till frågans lösning. För att en utbrytning ur pensionskassan slutgiltigt

skall kunna ske, erfordras emellertid enligt utredningsmannens förslag

godkännande från de enskilda delägarna. Jag förutsätter liksom försäkringsinspektionen

att delägarna — genom järnvägsstyrelsen och organisationerna

— erhåller information om avlösningsplanens innebörd innan

sådant godkännande lämnas. Det ankommer sedan på respektive parter

att i fråga om den personal, som ännu ej pensionerats träffa överenskommelse

om de framtida pensionsförmånernas storlek efter avlösningen.

Vad gäller den av försäkringsinspektionen berörda frågan huruvida kapitalöverföring

bör kunna ske till pensionsstiftelse vill jag framhålla, att de

berörda företagen har pensioneringen för sin personal ordnad på olika sätt.

Vissa företag kan ha sin personalpensionering i övrigt ordnad genom stiftelse.

Att binda dessa företag att ordna den från EJP avlösta pensioneringen

hos försäkringsinrättning skulle innebära försämrade möjligheter för dem

att få till stånd en enhetlig pensionering för personalen. Jag anser därför

att även annan betryggande pensionsanordning bör kunna ifrågakomma som

mottagare av kapital från EJP.

Vad angår järnvägsstyrelsens förslag att sista datum för ansökan om

pensionsavlösning skall fastställas till den 30 juni 1964 har jag under

hand inhämtat, att varken Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening eller

Svenska järnvägsmannaförbundet har något att erinra mot en sådan ändring

i de av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna. För egen del

tillstyrker jag vad järnvägsstyrelsen sålunda förordat.

I övrigt biträder jag utredningsmannens förslag.

De medel, som erfordras för restitution av erlagda pensionsavgifter, torde

böra bestridas av statens järnvägars driftmedel. Till följd av hittills efter

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 3b år 1963 17

den 31 december 1961 inträffade och under första halvåret 1963 förväntade

avgångar ur tjänst torde det av utredningsmannen beräknade kapitalvärdet

7,3 mkr. vid 1962 års ingång kunna reduceras med omkring 0,7 mkr. till

6,6 mkr. För kapitalöverföring torde alltså ifrågakomma högst 6,6 mkr.

jämte ränta härå med 3,5 % för helt år räknat från 1962 års ingång

till tidpunkten för kapitalöverföringen. Härför erfordras att investeringsmedel

tas i anspråk. Jag förordar att för ändamålet ett särskilt anslag om

7,0 mkr. anvisas för budgetåret 1963/64 under statens järnvägars fond. Anslaget

torde böra rubriceras Avlösning av vissa pensionsförpliktelser. Den

i årets statsverksproposition angivna medelsförbrukningsramen för nästa

budgetår om 315 mkr. för statens järnvägars investeringar bör uppräknas

med sagda 7 mkr.

Frågan om vilka åtgärder som bör vidtagas för att ur statens järnvägars

balansräkning avföra resterande, till EJP hänförliga bokföringsposter torde

efter framställning av järnvägsstyrelsen få upptagas till prövning vid en

framlida tidpunkt, då pensionsbetalningarna till de nuvarande pensionärerna

upphört.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat vidtaga åtgärder

för avlösning av vissa pensionsförpliktelser i Enskilda järnvägarnes

pensionskassa;

II. till Avlösning av vissa pensionsförpliktelser för budgetåret

1963/64 under statens järnvägars fond anvisa ett investeringsanslag

av 7 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Sylvén

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition av vissa äldre omslag, avseende ecklesiastikdepartementets verksa a1 i texten
  2. SU 1963:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avlösning av vissa pensionsförpliktelser i Enskilda järnvägarnes pensionskassa. s. 3 i texten