Angående anslag till verkstäder för handikappade
1963-02-22 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1963:53, Angående anslag till verkstäder för handikappade
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963
1
Nr 53
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till verkstäder
för handikappade; given Stockholms slott den
22 februari 1963.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Rune B. Johansson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ökade statsbidrag vid arbetsträning och skyddad
sysselsättning. Enligt förslaget skall statsbidrag utgå med 50 procent av
kostnaderna för klientersättningar vid arbetsträning under högst sex månader.
Som villkor för bidraget föreslås, att ersättningarna uppgår till
samma belopp som de utbildningsbidrag, som utbetalas bl. a. vid omskolning
av arbetslösa och partiellt arbetsföra. Vidare föreslås statsbidrag till driften
av verkstäder för handikappade med 50 procent av verkstädernas redovisade
underskott, dock med högst 2 000 kr. per arbetsplats och år.
Anslag äskas för budgetåret 1963/64 till bidrag till anordnande och
drift av verkstäder för handikappade med 10 resp. 11 milj. kr., vilket innebär
anslagsökningar med tillhopa 10,3 milj. kr.
1—4323 83 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 53
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj-.ts proposition nr 53 är 1963
Utdrag au protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:f Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 februari 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lindström, Lindholm,
Skoglund, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför föredraganden,
statsrådet Johansson.
I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 31 och 32) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1963/64 beräkna dels till Bidrag till anordnande av verkstäder för
handikappade ett reservationsanslag av 7 600 000 kr. och dels till Bidrag
till driften av verkstäder för handikappade ett förslagsanslag av 3 100 000
kr.
Vid anmälan av dessa anslagsfrågor anförde jag, att en promemoria angående
bidrag till arbetsträning och skyddad sysselsättning utarbetats
inom socialdepartementet. Jag anhåller nu att få ta upp hithörande spörsmål
till fortsatt behandling.
A. Departementspromemorian
Nuvarande verkstadsformer och deras finansiering
1 kungörelsen angående statsbidrag till verkstäder inom arbetsvärden
(1960:212; ändr. 1961:124 och 1962:362) definieras arbetsvärdens nuvarande
verkstadsformer sålunda.
Träningsverkstad: av landstingskommun, kommun, stiftelse eller förening
anordnad, för partiellt arbetsföra avsedd institution för uppträning
av arbetsskicklighet eller allmän arbetsförmåga.
Verkstad för skyddad sysselsättning (arbetscentral): av huvudman som
nyss nämnts anordnad institution för bedrivande i icke vinstgivande syfte
av verksamhet, avsedd att bereda sysselsättning åt partiellt arbetsföra,
som icke kunna vinna eller behålla anställning på den öppna arbetsmarknaden.
Verkstad för halvskyddad sysselsättning: för sysselsättning av partiellt
arbetsföra avsedd institution, organiserad såsom särskild avdelning inom
eller i direkt anslutning till ett produktionsföretag i öppna marknaden.
Under de senaste åren har ytterligare en form av skyddad sysselsättning
prövats genom särskilt tillrättalagda utearbeten (parkarbeten m. m.) för
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963
3
handikappade. Administratör för dessa arbeten är vanligtvis något kommunalt
organ. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens praxis utgår även i dessa
fall statsbidrag enligt nyssnämnda kungörelse.
Till arbetsträning eller skyddad sysselsättning i mera vidsträckt bemärkelse
bör också sådana tränings- och sysselsättningsformer som förekommer
i vanföreanstalternas yrkesskolor samt arkivarbete, musikerhjälp och i
viss mån även de allmänna beredskapsarbetena. Dessa behandlas emellertid
inte i promemorian.
Den 31 december 1961 fanns det — vid sidan av statens arbetsklinik i
Stockholm — 86 arbetsvårdsverkstäder med statsbidrag.
Verksamheten vid arbetsvårdsverkstäder kan utgöras av arbetsprövning,
arbetsträning, skyddad sysselsättning, halvskyddad sysselsättning och hemarbete.
Arbetsprövning av kvalificerad art förekommer f. n. endast vid statens
arbetsklinik. Verkstäder med arbetsträning som enda verksamhetsform
finns blott på några få ställen i landet; oftast är landstingen huvudmän
för denna verkstadstyp. Vanligast är verkstäder för skyddad sysselsättning.
De omfattar cirka hälften av alla arbetsvårdsverkstäder och
är ofta lokaliserade till de medelstora och mindre städerna samt till större
orter i övrigt. Huvudman är vanligtvis primärkommun. Även stiftelser
och föreningar driver skyddade verkstäder. I några fall har också landsting
inrättat skyddade verkstäder av oblandad typ i orter utanför residensstäderna.
Institutioner av här berörda slag är med något undantag små; klientplatsernas
antal varierar normalt mellan 10 och 30. I fråga om verkstäder
för både arbetsträning och skyddad sysselsättning (»blandade verkstäder»)
dominerar landstingen som huvudmän. I flera fall är också kommun huvudman,
vilket gäller framför allt beträffande ett antal större städer. Till arbetsvårdsverkstäder
av blandad typ hör några av de allra största enheterna
med ett stort antal klientplatser. Verkstäder för halvskyddad sysselsättning
förekommer vid enskilda industrier antingen som företagsmässigt sett
självständiga enheter eller som särskilda avdelningar inom företagen. Hittills
har denna form för sysselsättning av partiellt arbetsföra inte vunnit
någon större spridning. Det bör dock beaktas, att vissa enskilda företag
bar skyddade verkstäder för egen personal, där statsbidrag inte utgår.
Antalet direkt till verkstad anknutna klientplatser uppgick den 31 december
1961 till 3 294, av vilka 1 275 avsåg arbetsträning, 1 878 skyddad
sysselsättning och 141 halvskyddad sysselsättning. Dessutom fanns 112
platser för utomhusarbeten. Totala antalet klientplatser var sålunda 3 406.
Verkstäderna finansieras genom statsbidrag, inkomster av verksamheten
och anslag från huvudmannen.
För träningsverkstad och verkstad för skyddad sysselsättning kan bidrag
av statsmedel utgå till anordnande eller förhyrande av verkstadslokaler,
anskaffande av första uppsättningen maskiner eller likvärdig utrustning,
avlönande av föreståndare och arbetsledare samt anskaffande av desinfek
-
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1963
tionsanordningar vid institution, som sysselsätter smittoförande tuberkulösa
personer.
Bidrag till anordnande av verkstadslokaler får inte överstiga 325 kr.
per in2 nettogolvyta och utgår för i regel högst 15 m2 per arbetsplats. Hyresbidrag
utgår med 50 procent av hyreskostnaden, dock högst med 15 kr.
per in2 och år samt för i regel högst 15 m2 per arbetsplats. Bidrag till anskaffande
av första uppsättningen maskiner eller likvärdig utrustning utgår med
hälften eller, då särskilda skäl föreligger, högst två tredjedelar av anskaffningskostnaderna.
Bidrag till avlönande av föreståndare och arbetsledare utgår med högst
40 eller i särskilda fall 45 procent av avlöningsförmånerna enligt vissa löneldasser
i statens löneförordning.
För verkstad för halvskyddad sysselsättning utgår statsbidrag till merkostnader,
som förorsakas av att verksamheten bedrives med partiellt arbetsföra,
med högst en krona för varje av sådan arbetstagare fullgjord arbetstimme.
Som villkor för statsbidrag gäller i övrigt, att minst tio personer kontinuerligt
kan beredas plats och sysselsättning i verksamheten, att lokalerna
godkänts av yrkesinspektionen samt brand- och hälsovårdsmyndigheterna,
att läkartillsyn är ordnad, att platserna ställes till arbetsförmedlingens
förfogande och att verksamheten — utom beträffande de halvskvddade
verkstäderna — ledes av föreståndare och arbetsledare, som förklarats
därtill kompetenta av arbetsmarknadsstyrelsen. För de halvskyddade verkstäderna
ställes som särskilt villkor, att arbetstagarna erhåller kontant lön
för utfört arbete enligt gällande kollektivavtal.
De totala driftkostnaderna för arbetsvårdsverkstäderna — utom de halvskyddade
verkstäderna — uppgick 1961 till omkring 28 650 000 kr. Värdet
av försåld produktion var ca 14 630 000 kr. och statsbidraget ca 1 915 000
kr. Då härutöver några nämnvärda inkomster inte förekom, återstod ett
underskott av drygt 12 000 000 kr. som täcktes av huvudmännen själva
samt, efter överenskommelse, av klienternas hemortskommuner.
De olika verkstädernas nettokostnader i kronor per plats och timme under
1961 framgår av följande uppställning. De halvskyddade verkstäderna
har inte medtagits.
Verkstadens art
Lägsta
kostnad
Högsta
kostnad
Medel-
kostnad
Median-
kostnad
Arbetsträningsverkstäder..........
3 005:—
5 844:—
4 195:—
4 051:—
per timme
2:72
5:77
3:89
3:95
Blandade verkstäder
a) med internat...............
1 036:—
5 360:—
2 691:—
2 457:—
per timme
0:99
4:76
2:48
2:23
b) utan internat...............
344:—
6 189:—
3 927:—
2 935:—
per timme
0:74
7:97
4:02
2:28
Skyddade verkstäder.............
408:—
7 926:—
2 073:—
2 076:—
per timme
0:38
6:30
1:80
1:92
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 är 1963
5
Klienternas försörjning
Partiellt arbetsföra, som hänvisas till arbetsprövning vid statens arbetsklinik,
erhåller under tiden vid kliniken bidrag enligt samma regler som
gäller för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsverkets omskolningsverksamhet.
Klienterna vid arbetsvårdsverkstäderna skall i första hand klara
sig på förtjänsten av det arbete de utför där. Någon principiell skillnad
mellan rena arbetsträningsverkstäder och verkstäder av blandad typ föreligger
därvid inte. Vanligtvis är den partiellt arbetsföre dock garanterad
eu minimiförtjänst per tidsenhet. Ytterst kan klienten för sin försörjning
bli beroende av socialvården.
De klientersättningar, som utgår vid de olika verkstäderna, skiljer sig i
detaljerna avsevärt från varandra. Ingen verkstad i landet har samma regler
för klientersättning som någon annan. 1 samband med utarbetandet av
promemorian har uppgifter om arbetsersättningar och förmåner av olika
slag inhämtats från ett representativt urval verkstäder. Det framgick, att
förtjänstnivån i arbetsträningsverkstäderna är lägre än i de skyddade verkstäderna.
Mediantimförtjänsten var år 1961 i träningsverkstäderna 2 kr.
65 öre och i de skyddade verkstäderna 3 kr. 51 öre.
Frågor om försörjning av klienter i arbetsträning och skyddad sysselsättning
har diskuterats i olika sammanhang. 1958 års socialförsäkringskommitté
har i sitt betänkande om förtidspensionering och sjukpenningförsäkring
man. (SOU 1961:29) berört de olika klientersättningar, som
förekommer vid olika former av arbetsvärd. Kommittén anser arbetsträning
som arbetsvårdsåtgärd jämförbar med arbetsprövning och yrkesutbildning
och föreslår, att statliga utbildningsbidrag utgår även vid arbetsträning förmedlad
genom arbetsvårdsorganen. Det bör enligt kommittén i detta fall
införas en tidsbegränsning för att härigenom avgränsa arbetsträningen
från skyddad sysselsättning. Enligt uppgift uppgick den genomsnittliga
träningstiden till 4 å 5 månader. Med hänsyn härtill föreslår kommittén,
att utbildningsbidrag vid arbetsträning, som förmedlats genom arbetsvårdsorgan,
skall kunna utgå under högst 6 månader.
Vid remissbehandlingen tillstyrktes kommitténs förslag i fråga om klienternas
försörjning eller lämnades utan erinran av flertalet remissorgan.
Från några håll framfördes, att sjukförsäkringen i princip borde vara den
socialförsäkringsgren som svarade för stödet under hela rehabiliteringstiden.
I skrivelse den 6 december 1961 har också arbetsmarknadsstyrelsen
föreslagit, att utbildningsbidrag får utgå under tid för arbetsträning. Den
tid, under vilken bidrag kan komma i fråga, bör i regel begränsas till sex
månader. Kostnaderna bör delas lika mellan staten och vederbörande huvudman.
Bidragen skall, liksom nu utgående utbildningsbidrag, beslutas och utbetalas
av länsarbetsnämnd, som efter avslutad arbetsträning har att verkställa
avräkning. Styrelsen utgår från att huvudman i förekommande fall
kompletterar bidragen med mindre stimulanspremier för t. ex. visad flit.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1963
Över arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse har utlåtanden avgivits av
riksförsäkringsverket, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund och Svenska landstingsförbundet. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag
tillstyrkes i huvudsak av remissorganen. Stadsförbundet påminner om
den problematik, som ligger däri att huvudmännen i vissa fall bedriver
arbetsträning och skyddad verksamhet gemensamt. Landstingsförbundet
uttalar stor tveksamhet om det lämpliga i att landsting inkopplas som bidragsgivare
för försörjningsbidrag, vars storlek beslutats av statlig myndighet,
men vill inte motsätta sig förslaget. De båda förbunden för som ett
alternativ fram tanken på en prestationslön i modifierad form för att bl. a.
underlätta klientelets anpassning till den öppna marknadens tempo och
metodik.
A llmänna överväganden
Undersökningen visar, att det är angeläget med en omprövning av bidragsformerna.
Målsättningen för den statliga bidragsgivningen i detta
sammanhang bör vara att skapa möjligheter att — inom rimliga ekonomiska
gränser —- öka arbetsvårdsverkstädernas antal och antalet platser vid
befintliga institutioner och att ge klienterna en skälig ersättning under den
tid de vistas vid verkstäderna.
Det torde stå mer och mer klart, att tydligare gränser i fortsättningen
måste dras mellan arbetsträning och skyddad sysselsättning. Inte så att de
lokaler och den utrustning, som en s. k. blandad verkstad har för sin verksamhet,
nödvändigtvis måste uppdelas efter nämnda två former av arbetsvärd,
men så att metodiken beträffande arbetsträningsklienterna skiljes
från den skyddade sysselsättningens. När en viss tid förflutit, under vilken
en systematisk arbetsträning bedrivits, och resultatet därav bedömts som
tillfredsställande, synes däremot hinder inte böra föreligga för att vid eu
verkstad av blandad typ successivt vänja klienten vid den mera direkt produktionsmässiga
arbetstakt, som förekommer för de i egentlig mening
skyddat sysselsatta, innan han utskrives för att gå över till öppna marknaden
eller t. ex. till vidare utbildning. Det är av vikt, att inte heller under
sådan del av arbetsträningen dess egentliga syfte bortskymmes av mera
näraliggande perspektiv och bedömningar, knutna till verkstadens produktionssida.
Arbetsträningen synes som regel böra syfta till att man — utan
att någon hets får förekomma — så snart som möjligt kan överföra träningsklienten
till den öppna arbetsmarknaden eller till yrkesutbildning
eller också få avgjort, om vederbörande tills vidare skall överföras till skyddad
sysselsättning. För att uppnå ett sådant mål måste en avvägning av
metodiken ske från fall till fall. Ibland är klienten kanske mera betjänt
av att ganska snart efter hänvisningen till verkstaden tränas efter rent
produktionsmässiga linjer, ibland kanske tidpunkten härför bör förskjutas
ganska avsevärt. Under alla omständigheter syns nödvändigt, att arbets
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963
7
träningens integritet i förhållande till den skyddade verksamheten upprätthålles
för att träningens syfte skall kunna uppnås.
Förslag rörande bidrag till klienterna
Den del av verkstadsklientelet, som genomgår arbetsträning, får närmast
anses vara föremål för en form av utbildning. Det måste därför anses inkonsekvent,
att — i de fall ersättning från socialförsäkring inte utgår —
den handikappade och hans familj under denna tid skall vara beroende
av hans ersättning för utfört arbete eller i sista hand av socialvård. Sådana
ekonomiska villkor utgör lätt en påfrestning på den enskilde, som försvårar
arbetsträningen. Klienten bör garanteras en period av individuellt upplagd
arbetsträning, vars mål är att leda till successiv arbetsanpassning. Det bör
ankomma på tillsynsmyndigheten att dra upp riktlinjer för arbetsträningens
innehåll och metodik för att precisera dess rehabiliterande syfte.
Även arbetsvårdsklienterna i skyddad sysselsättning tillhör en kategori,
som i vissa fall kan ha det bekymmersamt med försörjningen. Så är givetvis
främst förhållandet för dem, som just påbörjat denna form av sysselsättning.
Visserligen är denna kategori som regel garanterad viss minimitimpenning,
men denna är ändå ofta så pass låg, att tillskott under första
tiden från annat håll genomgående är nödvändigt för vederbörandes försörjning.
I praktiken torde det också vara så, att verkstäderna ibland hesiterar
inför nyintagning av »skyddade fall» utan tidigare utbildning, då
detta innebär en momentan försämring av verkstadens ekonomiska resultat.
De ganska ovissa framtidsutsikterna för partiellt arbetsföra, som får erbjudande
om skyddad sysselsättning, gör att också de tilltänkta klienterna
själva i många fall från början intar en negativ attityd till förslag om någon
form av skyddat arbete.
Det föreligger starka skäl för att utbildningsbidrag utgår under arbetsträning
och under ett initialskede av skyddad sysselsättning enligt regler
likande dem som gäller vid omskolning av arbetslösa och partiellt arbetslösa
in. fl. Den tid, under vilken utbildningsbidrag skall utgå, bör begränsas
till högst fyra månader. Efter denna period torde i många fall en systematiskt
bedriven arbetsträning vara avslutad, och en person i skyddad sysselsättning
bör då ba uppnått erforderlig anpassning till arbetet.
Vid beräkning av tidsperioden bör i det enskilda fallet hänsyn tas till
tidigare led i arbetsanpassningen, då utbildningsbidrag utgått, t. ex. vid en
omskolning med sikte just på de inom de skyddade verkstäderna förekommande
sysselsättningarna. Vidare bör en klient, som redan tidigare än efter
fyra månader skulle komma upp i bättre inkomst vid tillämpning av verkstadens
löner än genom utbildningsbidraget, övergå till avlönat arbete. Den
som erhållit utbildningsbidrag under arbetsträning bör inte på nytt erhålla
sådant bidrag vid övergång till skyddad sysselsättning.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 är 1963
I fråga om finansieringen av utbildningsbidragen bör beaktas, att dessa
som regel utgår med högre belopp än nuvarande klientersättningar i motsvarande
fall. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit bör därför hälften
av kostnaderna bestridas av statsmedel. Rent administrativt synes det lämpligt,
att bidragen förskotteras av länsarbetsnämnderna, som därefter har
att verkställa avräkning med huvudmännen. Detta bör ej utgöra hinder
för att landsting som huvudman lokalt träffar överenskommelse om ersättning
från primärkommun eller annan.
Utbildningsbidrag bör inte utgå till den som utför hemarbete eller utomhusarbete.
Förslag rörande bidrag till verkstädernas drift
En ökning av driftbidraget kan ske efter olika metoder. Nuvarande system
med bidrag till vissa bestämda kostnader såsom arbetsledarlöner och desinfektionsanordningar
kan vid ytterligare utbyggnad lätt leda till en stelbent
organisation, där huvudmännen hindras att använda driftbidraget på
det sätt som bäst främjar ändamålet från varje verkstads speciella förutsättningar.
En metod vore att garantera huvudmannen ersättning för en
viss procent av verkstadens nettodriftkostnader. Detta torde dock leda till
svåra avvägningsproblem för tillsynsmyndigheten när det gäller att avgöra,
vad som skulle betraktas som skäliga driftkostnader. Det vore även mindre
väl ägnat att ge huvudmannen incitament till en så rationell drift som möjligt.
Bidraget bör i stället utformas så, att det främjar ett ekonomiskt sunt
utnyttjande av verkstadens produktionskapacitet samtidigt som det är administrativt
enkelt, övervägande skäl talar för att anpassa bidraget till antalet
av partiellt arbetsför person fullgjorda arbetstimmar på samma sätt
som fr. o. m. den 1 juli 1962 gäller för verkstäder med lialvskyddad sysselsättning.
I fråga om bidragets storlek synes det ej finnas skäl att frångå det belopp,
som bestämts för de lialvskyddade verkstäderna, nämligen en krona
per fullgjord arbetstimme. Bidraget bör dock inte utgå med större sammanlagt
belopp än vad som motsvarar verkstadens underskott i varje särskilt
fall. Övriga driftbidrag skulle därmed upphöra utom det särskilda hyresbidraget,
som ju avser att ersätta anordnandebidraget i de fall, då huvudmannen
hyr lokaler. Det nya bidraget skulle, utslaget på samtliga verkstäder
för arbetsträning och skyddad sysselsättning, innebära ungefärligen
en fördubbling av nu utgående driftbidrag.
I samband med en sådan omändring av statsbidragsformen bör de särskilda
villkor, som nu gäller i fråga om arbetsledares kompetens och verksamhetens
omfattning, upphävas. Dessa villkor har varit betingade av att
statsbidraget huvudsakligen anknutits till arbetsledarlönerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963
9
Kostnader
Årskostnaden för utbildningsbidrag enligt förslaget är svår att beräkna
eftersom kostnaden i hög grad är beroende av klientelets sammansättning.
Såsom beräkningsgrund antas emellertid, att 40 procent av klienterna är
försörjningspliktiga och att dessa i genomsnitt erhåller 850 kr. per månad.
Till de 60 procenten icke försörj ningspliktiga beräknas det genomsnittliga
bidraget bli 580 kr. per månad. Utifrån dessa förutsättningar och med vissa
antaganden beträffande klientomsättning m.m. beräknas statens kostnader
för utbildningsbidrag till en verksamhet omfattande 3 000 platser komma
att uppgå till drygt 4 milj. kr. per år.
Vad gäller bidraget till verkstädernas drift uppgick detta under budgetåret
1961/62 till ca 1,8 milj. kr. Om man med ledning av genomsnittet för
år 1961 uppskattar antalet fullgjorda arbetstimmar per plats till 1 020,
skulle statsbidragskostnaden enligt förslaget ha uppgått till ca 3,5 milj. kr.
Driftbidraget skulle därigenom ungefär fördubblas.
Reformen — avseende både bidraget till klienterna och det ökade stödet
till verkstadsdriften — skulle vid en verksamhet av samma omfattning som
under budgetåret 1961/62 komma att öka statens kostnader med sammanlagt
ca 6 milj. kr.
B. Remissyttranden
Yttranden över departementspromemorian har avgivits av riksförsäkringsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsutredningen,
centrala rehabiliteringsberedningen (CRB), Svenska landskommunernas
förbund, Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet.
Samtliga remissorgan har i princip tillstyrkt att särskilda bidrag motsvarande
utbildningsbidragen vid omskolning av partiellt arbetsföra utgår
under arbetsträning och att statens bidrag till driften av arbetsvårdsverkstäder
ökas.
I fråga om klienter i skyddad sysselsättning tillstyrkes särskilda bidrag
i flertalet yttranden. Avvikande mening anföres av arbetsmarknadsstyrelsen
som upplyser, att utbildning av handikappade för skyddad verksamhet
redan bedrives inom ramen för gällande bestämmelser rörande yrkesutbildning,
bl. a. genom särskilda s. k. etableringskurser vid nystartade verkstäder.
Dessa kurser omfattar vanligen sex månader. Med hänsyn härtill
saknas anledning att införa särbestämmelser av den art promemorian föreslår.
Även arbetsmarknadsutredningen avstyrker förslaget i vad avser skyddad
sysselsättning. Lön till sysselsatta vid skyddade verkstäder bör enligt
utredningen ha direkt samband med arbetsuppgifternas art och arbetsprestationens
omfattning. Det bör ankomma på huvudmännen att i samråd
med fackliga organisationer bestämma om avlöningssystemets utformning
i likhet med vad som redan skett i fråga om statskommunala beredskaps
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1963
arbeten för svårplacerad arbetskraft. Vid dessa utgår timlön enligt kollektivavtalen
för kommunala beredskapsarbeten reducerad med 15 procent.
En förutsättning för att bidrag under arbetsträning skall utgå bör enligt
utredningen vara, att en omläggning av verksamheten vid träningsverkstäderna
sker. Det bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att utarbeta
träningsplaner samt i övrigt utfärda anvisningar för träningsverkstädernas
verksamhet.
I promemorian har föreslagits, att den tid under vilken utbildningsbidrag
skulle utgå, fastställes till högst fyra månader. Såvitt angår bidrag
till arbetsträning möter detta förslag kritik från samtliga remissorgan utom
arbetsmarknadsutredningen. Det framhålles allmänt, att tiden bör utsträckas
till sex månader. Några remissorgan tillägger, att det bör finnas möjlighet
till förlängning, när särskilda skäl därtill föreligger. Riksförsäkringsverket
erinrar om att enligt lagen om allmän försäkring försäkrad som undergår
arbetsträning ej får placeras i lägre sjukpenningklass än den han tillhörde,
då arbetsvärden började, med mindre arbetsträningen pågått sex
månader. Enligt verkets mening är det inte lämpligt att ha en snävare begränsning
i fråga om utbildningsbidragen. Landstingsförbundet anför, att
en avslutad arbetsträning i många fall åtföljes av en genom träning indicelad
yrkesutbildning, varunder anyo utbildningsbidrag kommer att utgå.
Att i dylika fall en klient skall kunna tvingas anlita socialhjälp som komplement
för sin och sin familjs försörjning under en begränsad tidsperiod
på två månader, synes förbundet mindre tillfredsställande.
I fråga om tidsperioden för bidrag vid skyddad sysselsättning lämnas
promemorians förslag utan erinran av riksförsäkringsverket, som framhaller
att lagen om allmän försäkring förutsätter en markerad gräns mellan
arbetsträning och skyddad sysselsättning, och landstingsförbundet, medan
medicinalstgrelsen, CRB, landskommunernas förbund och stadsförbundet
synes tillstyrka samma längre period, som de förordat vid arbetsträning.
A\en beträttande utbildningsbidragens finansiering möter promemorians
förslag kritik från flera håll. Riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,
arbetsmarknadsutredningen, CRB och stadsförbundet anser, att staten
bör bestrida hela kostnaden för ifrågavarande utbildningsbidrag. Som skäl
härför anföres främst, att arbetsträning i detta avseende bör jämställas med
yrkesutbildning och att arbetsträningen på så sätt även lättare kan frigöras
från produktionsintresset. Arbetsmarknadsstyrelsen anför, alt en tilllämpning
av förslaget med den av promemorian godtagna rätten för huvudman
att ställa återkrav på kommun och därmed i sista hand på den enskilde
skulle innebära, att man på arbetsträningens område återinförde
det finansieringssystem för bidragsgivningen, som ansetts otillfredsställande
för arbetsprövning och yrkesutbildning och fördenskull slopats.
Förslaget att nuvarande driftbidrag till träningsverkstäder och skyddade
verkstäder skulle (utom vad avser bidraget till hyreskostnader) bytas ut
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963
11
mot samma system, med en krona för varje fullgjord arbetstimme, som nu
gäller för de halvskyddade verkstäderna möter flera invändningar. Riksförsäkringsverket
anser, att statens andel bör vara större. Arbetsmarknadsstyrelsen
vidhåller sitt tidigare förslag om statsbidrag med 50 procent avskäliga
nettodriftkostnader och anför i anslutning därtill i huvudsak följande.
Statsbidragssystemet måste utformas på ett sådant sätt, att även de särskilda
kostnader, som motiveras av kvalitetskrav och klienternas sysselsättningsbarhet,
kompenseras. Platskostnaderna vid arbetsträningsverksamheten
t. ex. är väsentligt högre än vid skyddad sysselsättning. Det kan
inte vara rimligt, att en huvudman, som ställer goda personella resurser
och en differentierad utrustning till förfogande för en kvalificerad arbetsträning
och därmed påtager sig betydande kostnader, erhåller samma statsbidrag
som huvudmannen för en skyddad verkstad med motsvarande platsantal,
något som blir effekten av ett bidragssystem, knutet till antalet fullgjorda
arbetstimmar. På samma sätt föreligger risk, att ett system, byggt
på denna premiss, kommer att avsevärt missgynna huvudmän, som bereder
de svårast handikappade skyddad sysselsättning. Styrelsen har beräknat
effekten av systemet tillämpat på verksamheten vid arbetsvårdsverkstäderna
under år 1961 och därvid funnit det behäftat med brister av anförd art.
Det må i sammanhanget anmälas, att det för ett 10-tal huvudmän inte
skulle medfört någon förbättring i förhållande till det statsbidrag, som utgått
enligt hittillsvarande regler, i några fall t. o. m. en försämring.
Metoden att garantera huvudmännen ersättning med viss procent av
verkstädernas nettodriftkostnader förutsätter, att skälighetsbedömningen
grundas på ett siffermässigt underlag. Från de skyddade verkstäderna och
träningsverkstäderna erhålles redan nu i samband med statsbidragsgivningen,
genom huvudmannens redovisning av verkstädernas ekonomiska
situation, tillräckliga data för bedömning av resultatet av verksamheten
vid de olika verkstäderna också i fråga om skäligheten av kostnaderna. Redovisningen
har hittills präglats av en viss oenhetlighet, vilket delvis försvårat
jämförelsen de olika institutionerna emellan i frågan om driftresultat
och kostnader. Arbetsmarknadsstyrelsen har — utan samband med frågan
om statsbidragens utformning — i samarbete med berörda kommunförbund
utarbetat anvisningar för ett enhetligt kalkyl-, bokförings- och redovisningssystem.
Härigenom skapas möjligheter att med större säkerhet bedöma
skäligheten av verkstädernas redovisade kostnader.
Medicinalstyrelsen finner ett bidragssystem knutet till antalet fullgjorda
arbetstimmar från medicinsk synpunkt mindre lämpligt och tillstyrker i
stället att bidrag utgår med 50 procent av godkända nettodriftkostnader.
Även arbetsmarknadsutredningen förordar sistnämnda linje ehuru med en
maximering till 2 000 kr. per arbetsplats och år med möjlighet till jämkning
om särskilda omständigheter föreligger. CRli anser, att staten oavsett bidragets
konstruktion skall ta på sig åtminstone hälften av nettokostnaden.
I princip kan beredningen ansluta sig till förslaget om 50 procent. Skulle den
i promemorian föreslagna bidragsformen väljas, måste dels i timantalet inräknas
vilopauser, läkarkonsultation, fysioterapi o. dyl., dels beloppet säl
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963
tas så, att angiven kostnadsfördelning uppnås. Även stadsförbundet finner
konstruktionen med bidrag efter nettodriftkostnaden vara att föredraga,
enär det eljest föreligger risk för att klienter, vilkas arbetsförmåga ej
sträcker sig över hel arbetsdag, utestänges från verkstäderna. Landstingsförbundet
anser, att bidraget till träningsverkstäder bör fixeras till väsentligt
högre belopp per timme än bidraget till skyddade verkstäder.
Arbetsmarknadsstyrelsen tar upp frågan om särskilda kompetensvillkor
för arbetsledare. Villkoret bör ses som ett uttryck för en gemensam strävan
att erhålla för uppgiften lämplig personal. Såvitt styrelsen kan bedöma, har
erfarenheterna av systemet visat sig gynnsamma. Styrelsen avstyrker promemorians
förslag till ändring av statsbidragsvillkoren i detta avseende.
Medicinalstyrelsen avstyrker såväl detta förslag som att villkoret om verksamhetens
omfattning upphäves.
C. Arbetsmarknadsstyrelsens anslagsframställningar
Arbetsmarknadsstyrelsen har lämnat följande uppgifter rörande verksamhetens
omfattning.
Under år 1961 sysselsattes eller arbetstränades sammanlagt 6 162 personer.
Dessa utförde 3 401 015 timmars arbete och erhöll en sammanlagd
ersättning av 11 693 825 kr. Under år 1960 presterades 3 128 960 arbetstimmar,
för vilka ersättningen uppgick till 9 885 339 kr. Under kalenderåret
1961 har 9 verkstäder tillkommit, nämligen i Huskvarna, Borås, Tranås,
Karlskrona, Hässleholm, Skövde, Bollnäs, Vilhelmina och Torsby ävensom
hemarbetscentraler i Luleå och Västerås. Verkstad för halvskyddad sysselsättning
har startats vid AB Vargens Fabriker i Norrköping. Genom tillskottet
av verkstäder och utbyggnad av i gång varande verksamhet har
antalet platser för arbetsträning och skyddad sysselsättning stigit från
2 973 till 3 406. Genom omorganisation har antalet platser för arbetsträning
hos vissa huvudmän minskat under året, medan de skyddade platsernas
antal ökat i motsvarande grad. Vid årsskiftet 1961/62 var antalet träningsplatser
1 275 och antalet skyddade platser 2 131; härutöver sysselsattes
789 hemarbetare.
Under budgetåret 1961/62 beviljades 15 huvudmän statsbidrag till anordnande
av verkstäder för handikappade med tillhopa 3 105 700 kr. Bidragen
avsåg 552 individuella platser.
Det beräknas tillkomma omkring 800 platser under år 1962. I fråga om
de närmaste åren därefter framhåller styrelsen, att en kraftig utbyggnad
av den skyddade verksamheten samt en effektiviserad träningsverksamhet
är en förutsättning för att intentionerna i lagen om allmän försäkring skall
kunna förverkligas. Styrelsen framhåller, att en omprövning av statsbidragens
ändamål och storlek inte längre kan uppskjutas, om samhällets
insatser på arbetsvärdens område inom rimlig tid skall bli godtagbara.
F. n. utgör de genomsnittliga nettodriftkostnaderna för träningsverkstäder
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963
13
och skyddade verkstäder ca 5 000 resp. 3 000 kr. per plats och år och det
genomsnittliga driftbidraget enligt hittills gällande bestämmelser endast
ca 16 procent av kostnaderna. En hälftendelning av driftkostnaderna mellan
huvudmännen och staten synes styrelsen vara den enda lösning som kan
åstadkomma den erforderliga stimulansen till bestående insatser på detla
område.
Styrelsen föreslår, att statsbidraget till driften av träningsverkstäder,
skyddade verkstäder och hemarbetscentraler från den 1 juli 1963 skall utgå
med 50 procent av huvudmannens nettodriftkostnader, som av arbetsmarknadsverket
kan godkännas såsom skäliga för ifrågavarande verksamhet.
I fråga om halvskyddade verkstäder har det erfarenhetsmässigt visat
sig, att det är svårt att få industriföretag — även större sådana — att organisera
dylika på grund av statsbidragsvillkoret om minst 10 arbetsplatser.
Däremot har de förklarat sig villiga att taga emot mindre arbetsgrupper.
Av denna anledning hemställer styrelsen om bemyndigande att i angelägna
fall medge undantag från villkoret att »minst 10 personer kunna kontinuerligt
beredas plats och sysselsättning i verksamheten».
Styrelsen anger medelsbehovet för budgetåret 1963/64 till 10 000 000 kr.
under vartdera anslaget till Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade
och Bidrag till driften av verkstäder för handikappade.
D. Föredraganden
Under senare år har betydande insatser gjorts för att bereda olika kategorier
av handikappade möjlighet att försörja sig genom eget arbete. Såväl
statliga och kommunala organ som enskilda organisationer och företag
är engagerade i verksamheten. Åtgärderna är rikt differentierade och omfattar
bl. a. yrkesutbildning, näringshjälp, arbetsprövning, arbetsträning
och skyddad sysselsättning. Resurserna svarar dock ännu inte mot de föreliggande
behoven. I årets statsverksproposition har bl. a. föreslagits ökade
anslag till omskolning samt personalförstärkningar för den av arbetsmarknadsverket
bedrivna arbetsvärden.
Verkstäderna för arbetsträning och skyddad sysselsättning är ett viktigt
inslag i hjälpen åt de handikappade. Det statliga stödet åt dessa verkstäder
har under de senaste åren förstärkts betydligt, vilket medverkat till att antalet
platser vid verkstäderna ökat från 2 132 år 1958 till 3 406 år 1961.
Statens kostnader för bidrag till driften vid verkstäderna har samtidigt
stigit från 1 040 000 till 1 980 000 kr., d. v. s. nära nog fördubblats. En ytterligare
utbyggnad är nödvändig. För att stimulera därtill synes ett ökat statligt
stöd vara påkallat. Samtidigt är det angeläget att verksamheten effektiviseras,
särskilt beträffande arbetsträningen.
Klientersättningarna utgör en betydande del av de angivna verkstädernas
utgifter och påverkar därför i hög grad det ekonomiska resultatet av rörelsen
vid verkstäderna. I den föreliggande promemorian har föreslagits, alt
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963
utbildningsbidrag av samma storlek som vid omskolning skall utgå till
verkstädernas klienter under högst fyra månader i stället för nuvarande
klientersättningar. Hälften av kostnaderna för bidraget skulle bestridas av
statsmedel. För övriga driftbidrag till verkstäderna har föreslagits ändrade
grunder, innebärande att bidrag skall utgå med högst en krona för varje
av klient fullgjord arbetstimme, dock inte med högre belopp än som motsvarar
verkstadens underskott.
För att arbetsträning skall ge åsyftat resultat måste den bedrivas metodiskt
med sikte på att hos klienterna uppöva färdigheter, som erfordras för
alt vederbörande såvitt möjligt skall kunna försörja sig och i övrigt reda
sig själv. Flera remissorgan har understrukit att klara gränser bör finnas
mellan arbetsträning och skyddad sysselsättning. Emellertid råder det delade
meningar om på vilket sätt arbetsträningen skall avgränsas från såväl
skyddad sysselsättning som arbetsprövning.
Centrala rehabiliteringsberedningen (CRB) har i en till socialdepartementet
den 28 december 1962 inkommen PM med riktlinjer för den allmänna rehabiliteringsorganisationen
berört gränsdragningen gentemot arbetsprövningen.
Beredningen förordar därvid att arbetsprövningen införlivas med
verksamheten vid rehabiliteringsklinikerna, i första hand vid regionsjukhusen
men även vid centrallasaretten.
Beträffande träningsverkstädernas roll i arbetsprövningen räknar CRB
med att dessa verkstäder bör kunna utnyttjas för den yrkestekniska delen
av arbetsprövningen, under förutsättning att de är belägna så nära sjukhus
med utbyggda rehabiliteringsresurser, att erforderlig samordning och
behövligt samarbete mellan de olika institutionernas personal kan ske.
Under en övergångstid — tills rehabiliteringsorganisationen vid sjukhusen
hunnit utbyggas till erforderlig kapacitet — anser CRB det vara
av värde, att vissa centralt belägna träningsinstitutioner utrustas med sådana
resurser, att en kvalitativt tillfredsställande arbetsprövning där kan
komma till stånd. Härför erfordras bl. a. att medicinsk och annan expertis
i erforderlig utsträckning står till förfogande för verksamheten och att
denna bedrives i intim kontakt med ett närbeläget sjukhus.
CBR finner det angeläget att sjukvårdshuvudmännen, som förutsättes
komma att anordna och driva verksamheten, kan på förhand bilda sig en
klar uppfattning om de insatser som krävs och den omfattning, vari statsbidrag
kan påräknas. Med hänsyn härtill och då i en del fall den övergångstid,
varunder arbetsprövning måste bedrivas i sådan form kan bli
ganska långvarig, rekommenderar CRB att frågan om de resurser som erfordras,
liksom även samarbetsformerna mellan ifrågavarande institutioner
och sjukhusen, blir föremål för närmare diskussion och samråd mellan
arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen och huvudmännen för verksamheten.
Beträffande arbetsträningsinstitutionerna framhåller CRB vidare, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963
15
det även för den egentliga arbetsträningens del är angeläget att verksamheten
såvitt möjligt bedrives i nära samband med den medicinska rehabiliteringen.
Härigenom kan bl. a. vinnas att arbetsträningen kan insättas på
ett tidigare stadium och träningstiden förkortas. För att arbetsträningstiden
skall ge största möjliga utbyte bör träningen noga avpassas efter vars och
ens hälsotillstånd. I verksamheten bör även ingå konditionsträning och
andra åtgärder för psykosomatisk uppträning efter läkares ordination. Arbetsfysiologisk
kontroll och bioteknologiska studier av arbetsställningar och
arbetsredskap m. m. bör även bedrivas under sakkunnig ledning. Vid de
centralt belägna institutionerna för arbetsträning bör enligt CRB:s mening
en starkt differentierad verksamhet eftersträvas, omfattande inte endast
industriell utan även andra former av sysselsättning, såsom kontorsarbete,
hushållsarbete etc.
CRB:s promemoria är föremål för remissbehandling.
Det kan i detta sammanhang nämnas att träningsavdelningarna vid de
norska »attföringsinstitutten» indelar arbetsträningen i två etapper. Första
steget tages under medicinsk ledning och syftar främst till att stärka hela
organismen samt till att observera patienten under realistiska arbetsförhållanden.
Andra steget utgöres av yrkesmässig träning. Det syftar till att
uppöva den allmänna arbetsförmågan. I träningen ingår även produktivt
arbete.
Jag är inte beredd att föreslå bidragsbestämmelser som skulle binda
verksamheten vid arbetsträningsverkstäderna i någon viss form under avsevärd
tid framåt. Man bör tvärtom under ännu en tid ha möjlighet att
pröva olika vägar. Bl. a. bör man undvika att genom dyrbara investeringar
ekonomiskt binda sig vid en avancerad arbetsprövning vid träningsverkstäderna.
Vidare är det angeläget att verksamheten blir mera målmedvetet
inriktad på egentlig träning. Arbetsmarknadsstyrelsen bör medverka till
alt verkstäderna tillgodogör sig vunna erfarenheter och resultat av forskningen
på området.
Enligt gällande bestämmelser utgår inte något statsbidrag till klientersättningar
vare sig vid arbetsträning eller vid skyddad sysselsättning. Vid
arbetsprövning och yrkesutbildning av partiellt arbetsföra m. fl. svarar
däremot staten för hela kostnaden i form av utbildningsbidrag. Arbetsträning
kan i viss mån sägas utgöra en form av både arbetsprövning och yrkesutbildning.
Det synes mig skäligt att staten svarar för åtminstone en del
av klientens ersättning också under arbetsträning. Däremot bör så inte
vara fallet beträffande skyddad sysselsättning. Såsom framhållits i arbetsmarknadsstyrelsens
yttrande sker redan utbildning av handikappade för
skyddad sysselsättning inom ramen för styrelsens omskolningsverksamhet.
Enligt min uppfattning bör staten och verkstädernas huvudmän vardera
svara för hälften av kostnaderna för klienternas försörjning under
arbetsträning. Statens andel bör utgå i form av statsbidrag med 50 procent
16
Kungl. May.ts proposition nr 53 år 1963
av huvudmännens kostnader för klientersättningar. För att åstadkomma enhetliga
klientersättningar bör dessa fastställas till samma belopp som är
föreskrivna i fråga om utbildningsbidrag vid omskolning.
I departementspromemorian har föreslagits, att statsbidrag till klientersättningar
skall utgå under högst fyra månader. Flertalet remissorgan har
föreslagit att bidragsperioden skall fastställas till sex månader. Särskilt med
hänsyn till vad riksförsäkringsverket anfört i detta sammanhang synes ersättning
vid arbetsträning böra kunna utgå upp till sex månader. Klientersättningarna
bör utbetalas av arbetsträningsverkstäderna och ej på sätt
som föreslagits i promemorian förskotteras av länsarbetsnämnderna. Detta
hindrar inte att länsarbetsnämnderna vid behov utnyttjas vid beräkningen
av ersättningsbeloppens storlek. Det bör vidare vara huvudmännen obetaget.
att genom avtal med kommun eller annan bereda sig gottgörelse för den på
huvudmannen vilande delen av klientersättningen.
Mediantimförtjänsten vid arbetsträningsverkstäderna var 2 kr. 65 öre
under 1961. För dem som arbetade 180 timmar per månad uppgick månadsinkomsten
till 477 kr. En stor del av klienterna kunde dock särskilt under
den första tiden av arbetsträningen på grund av sjukdom m. m. inte komma
upp till denna nivå, och följaktligen låg deras inkomst per månad från verkstaden
inte obetydligt lägre.
Genom det här framlagda förslaget, som innebär att ersättningarna anpassas
till vad som gäller vid omskolning av bl. a. partiellt arbetsföra, skulle
klienternas inkomster under arbetsträning avsevärt förbättras. I genomsnitt
torde man kunna räkna med att ersättningen vid utbildning på hemorten
kommer att uppgå till drygt 500 kr. för ensamstående och 750 kr.
för familjeförsörjare med två barn. Det bör nämnas, att skatteplikt inte
torde föreligga för klientersättningarna från kommunal huvudman.
I departementspromemorian har föreslagits, att ett särskilt driftbidrag
skall utgå med en krona för varje av klient fullgjord arbetstimme, dock
högst med ett belopp motsvarande verkstadens underskott. Bidrag skulle
utgå såväl till arbetsträningsverkstäder som till verkstäder för skyddad sysselsättning
och träda i stället för nu utgående driftbidrag till arbetsledarlöner
m. m. Förslaget har mött invändningar från flera remissorgan. Vägande
skäl synes mig ha anförts för att en annan ordning prövas. De modifikationer,
som jag här har föreslagit beträffande promemorians förslag om
statsbidrag till klientersättningarna under arbetsträning, gör också en
annan konstruktion motiverad. Jag föreslår, att — vid sidan av det förordade
bidraget till klientersättningar och nuvarande hyresbidrag — ett
särskilt driftbidrag utgår till verkstäder för arbetsträning och skyddad
sysselsättning motsvarande 50 procent av verkstädernas underskott. Därvid
bör dock såsom arbetsmarknadsutredningen föreslagit bidraget begränsas
till högst 2 000 kr. per år och arbetsplats. Platsantalet bör räknas efter den
faktiska beläggningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 är 1963
17
Som villkor för statsbidrag till ifrågavarande verksamhet bör bl. a. föreskrivas,
att hänvisning till platserna vid verkstaden sker genom arbetsförmedlingen,
vidare att — då sådan hänvisning skett för arbetsträning —
klientersättning under arbetsträning utgår med samma belopp som utbildningsbidrag
vid omskolning och att gällande regler för kompetensförklaring
av föreståndare och arbetsledare iakttages. Arbetsmarknadsstyrelsen skall
utöva tillsyn över verkstäderna och bistå med råd och anvisningar beträffande
verksamheten.
Eftersom statsbidraget till klientersättningar bör utgå oberoende av vederbörande
verkstads ekonomi bör det särskilda driftbidraget till träningsverkstäderna
beräknas på det underskott som återstår, sedan klientersättningarna
frånräknats. Ej heller bör hyreskostnader inräknas i driftkostnaderna,
enär hyresbidrag förutsattes utgå enligt nu gällande grunder.
I enlighet med förslaget i departementspromemorian bör det särskilda
villkoret att minst tio personer kontinuerligt skall kunna sysselsättas i
verksamheten upphävas. Detta bör ske även med avseende på halvskyddade
verkstäder.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser
om statsbidragen.
Kostnaderna för reformen beror på i vilken takt verksamheten kommer
att utbyggas. Platsantalet vid årsskiftet 1962/63 har i arbetsmarknadsstyrelsens
anslagsäskanden uppskattats till ca 4 200 platser. En utbyggnad till
5 500 platser nästa årsskifte lian beräknas medföra driftkostnader enligt
förslaget med ca 11 000 000 kr. Jag föreslår, att medelsbehovet för nästa
budgetår för Bidrag till driften av verkstäder för handikappade beräknas
till detta belopp. Detta innebär en anslagsökning i jämförelse med innevarande
budgetår med 7 900 000 kr.; vid oförändrade bidragsgrunder skulle
någon anslagsökning inte erfordras.
Till Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade bör i enlighet
med arbetsmarknadsstyrelsens förslag beräknas 10 000 000 kr.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna de av mig förordade ändringarna av grunderna
för statsbidrag till verkstäder inom arbetsvärden, att tilllämpas
fr. o. in. den 1 juli 1963;
b) till Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade
för budgetåret 1963/64 under elfte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.;
c) till Bidrag till driften av verkstäder för handikappade
för budgetåret 1963/64 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 11 000 000 kr.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bertil Segerfalk
K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 1969
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:187 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1962/68, i vad p a1 i texten