Sök i Ratio Lex

Angående anslag till verkstäder för handikappade

1963-02-22 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:53, Angående anslag till verkstäder för handikappade

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

1

Nr 53

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till verkstäder

för handikappade; given Stockholms slott den

22 februari 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ökade statsbidrag vid arbetsträning och skyddad

sysselsättning. Enligt förslaget skall statsbidrag utgå med 50 procent av

kostnaderna för klientersättningar vid arbetsträning under högst sex månader.

Som villkor för bidraget föreslås, att ersättningarna uppgår till

samma belopp som de utbildningsbidrag, som utbetalas bl. a. vid omskolning

av arbetslösa och partiellt arbetsföra. Vidare föreslås statsbidrag till driften

av verkstäder för handikappade med 50 procent av verkstädernas redovisade

underskott, dock med högst 2 000 kr. per arbetsplats och år.

Anslag äskas för budgetåret 1963/64 till bidrag till anordnande och

drift av verkstäder för handikappade med 10 resp. 11 milj. kr., vilket innebär

anslagsökningar med tillhopa 10,3 milj. kr.

1—4323 83 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 53

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 53 är 1963

Utdrag au protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:f Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 februari 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lindström, Lindholm,

Skoglund, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför föredraganden,

statsrådet Johansson.

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 31 och 32) har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1963/64 beräkna dels till Bidrag till anordnande av verkstäder för

handikappade ett reservationsanslag av 7 600 000 kr. och dels till Bidrag

till driften av verkstäder för handikappade ett förslagsanslag av 3 100 000

kr.

Vid anmälan av dessa anslagsfrågor anförde jag, att en promemoria angående

bidrag till arbetsträning och skyddad sysselsättning utarbetats

inom socialdepartementet. Jag anhåller nu att få ta upp hithörande spörsmål

till fortsatt behandling.

A. Departementspromemorian

Nuvarande verkstadsformer och deras finansiering

1 kungörelsen angående statsbidrag till verkstäder inom arbetsvärden

(1960:212; ändr. 1961:124 och 1962:362) definieras arbetsvärdens nuvarande

verkstadsformer sålunda.

Träningsverkstad: av landstingskommun, kommun, stiftelse eller förening

anordnad, för partiellt arbetsföra avsedd institution för uppträning

av arbetsskicklighet eller allmän arbetsförmåga.

Verkstad för skyddad sysselsättning (arbetscentral): av huvudman som

nyss nämnts anordnad institution för bedrivande i icke vinstgivande syfte

av verksamhet, avsedd att bereda sysselsättning åt partiellt arbetsföra,

som icke kunna vinna eller behålla anställning på den öppna arbetsmarknaden.

Verkstad för halvskyddad sysselsättning: för sysselsättning av partiellt

arbetsföra avsedd institution, organiserad såsom särskild avdelning inom

eller i direkt anslutning till ett produktionsföretag i öppna marknaden.

Under de senaste åren har ytterligare en form av skyddad sysselsättning

prövats genom särskilt tillrättalagda utearbeten (parkarbeten m. m.) för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

3

handikappade. Administratör för dessa arbeten är vanligtvis något kommunalt

organ. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens praxis utgår även i dessa

fall statsbidrag enligt nyssnämnda kungörelse.

Till arbetsträning eller skyddad sysselsättning i mera vidsträckt bemärkelse

bör också sådana tränings- och sysselsättningsformer som förekommer

i vanföreanstalternas yrkesskolor samt arkivarbete, musikerhjälp och i

viss mån även de allmänna beredskapsarbetena. Dessa behandlas emellertid

inte i promemorian.

Den 31 december 1961 fanns det — vid sidan av statens arbetsklinik i

Stockholm — 86 arbetsvårdsverkstäder med statsbidrag.

Verksamheten vid arbetsvårdsverkstäder kan utgöras av arbetsprövning,

arbetsträning, skyddad sysselsättning, halvskyddad sysselsättning och hemarbete.

Arbetsprövning av kvalificerad art förekommer f. n. endast vid statens

arbetsklinik. Verkstäder med arbetsträning som enda verksamhetsform

finns blott på några få ställen i landet; oftast är landstingen huvudmän

för denna verkstadstyp. Vanligast är verkstäder för skyddad sysselsättning.

De omfattar cirka hälften av alla arbetsvårdsverkstäder och

är ofta lokaliserade till de medelstora och mindre städerna samt till större

orter i övrigt. Huvudman är vanligtvis primärkommun. Även stiftelser

och föreningar driver skyddade verkstäder. I några fall har också landsting

inrättat skyddade verkstäder av oblandad typ i orter utanför residensstäderna.

Institutioner av här berörda slag är med något undantag små; klientplatsernas

antal varierar normalt mellan 10 och 30. I fråga om verkstäder

för både arbetsträning och skyddad sysselsättning (»blandade verkstäder»)

dominerar landstingen som huvudmän. I flera fall är också kommun huvudman,

vilket gäller framför allt beträffande ett antal större städer. Till arbetsvårdsverkstäder

av blandad typ hör några av de allra största enheterna

med ett stort antal klientplatser. Verkstäder för halvskyddad sysselsättning

förekommer vid enskilda industrier antingen som företagsmässigt sett

självständiga enheter eller som särskilda avdelningar inom företagen. Hittills

har denna form för sysselsättning av partiellt arbetsföra inte vunnit

någon större spridning. Det bör dock beaktas, att vissa enskilda företag

bar skyddade verkstäder för egen personal, där statsbidrag inte utgår.

Antalet direkt till verkstad anknutna klientplatser uppgick den 31 december

1961 till 3 294, av vilka 1 275 avsåg arbetsträning, 1 878 skyddad

sysselsättning och 141 halvskyddad sysselsättning. Dessutom fanns 112

platser för utomhusarbeten. Totala antalet klientplatser var sålunda 3 406.

Verkstäderna finansieras genom statsbidrag, inkomster av verksamheten

och anslag från huvudmannen.

För träningsverkstad och verkstad för skyddad sysselsättning kan bidrag

av statsmedel utgå till anordnande eller förhyrande av verkstadslokaler,

anskaffande av första uppsättningen maskiner eller likvärdig utrustning,

avlönande av föreståndare och arbetsledare samt anskaffande av desinfek
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1963

tionsanordningar vid institution, som sysselsätter smittoförande tuberkulösa

personer.

Bidrag till anordnande av verkstadslokaler får inte överstiga 325 kr.

per in2 nettogolvyta och utgår för i regel högst 15 m2 per arbetsplats. Hyresbidrag

utgår med 50 procent av hyreskostnaden, dock högst med 15 kr.

per in2 och år samt för i regel högst 15 m2 per arbetsplats. Bidrag till anskaffande

av första uppsättningen maskiner eller likvärdig utrustning utgår med

hälften eller, då särskilda skäl föreligger, högst två tredjedelar av anskaffningskostnaderna.

Bidrag till avlönande av föreståndare och arbetsledare utgår med högst

40 eller i särskilda fall 45 procent av avlöningsförmånerna enligt vissa löneldasser

i statens löneförordning.

För verkstad för halvskyddad sysselsättning utgår statsbidrag till merkostnader,

som förorsakas av att verksamheten bedrives med partiellt arbetsföra,

med högst en krona för varje av sådan arbetstagare fullgjord arbetstimme.

Som villkor för statsbidrag gäller i övrigt, att minst tio personer kontinuerligt

kan beredas plats och sysselsättning i verksamheten, att lokalerna

godkänts av yrkesinspektionen samt brand- och hälsovårdsmyndigheterna,

att läkartillsyn är ordnad, att platserna ställes till arbetsförmedlingens

förfogande och att verksamheten — utom beträffande de halvskvddade

verkstäderna — ledes av föreståndare och arbetsledare, som förklarats

därtill kompetenta av arbetsmarknadsstyrelsen. För de halvskyddade verkstäderna

ställes som särskilt villkor, att arbetstagarna erhåller kontant lön

för utfört arbete enligt gällande kollektivavtal.

De totala driftkostnaderna för arbetsvårdsverkstäderna — utom de halvskyddade

verkstäderna — uppgick 1961 till omkring 28 650 000 kr. Värdet

av försåld produktion var ca 14 630 000 kr. och statsbidraget ca 1 915 000

kr. Då härutöver några nämnvärda inkomster inte förekom, återstod ett

underskott av drygt 12 000 000 kr. som täcktes av huvudmännen själva

samt, efter överenskommelse, av klienternas hemortskommuner.

De olika verkstädernas nettokostnader i kronor per plats och timme under

1961 framgår av följande uppställning. De halvskyddade verkstäderna

har inte medtagits.

Verkstadens art

Lägsta

kostnad

Högsta

kostnad

Medel-

kostnad

Median-

kostnad

Arbetsträningsverkstäder..........

3 005:—

5 844:—

4 195:—

4 051:—

per timme

2:72

5:77

3:89

3:95

Blandade verkstäder

a) med internat...............

1 036:—

5 360:—

2 691:—

2 457:—

per timme

0:99

4:76

2:48

2:23

b) utan internat...............

344:—

6 189:—

3 927:—

2 935:—

per timme

0:74

7:97

4:02

2:28

Skyddade verkstäder.............

408:—

7 926:—

2 073:—

2 076:—

per timme

0:38

6:30

1:80

1:92

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 är 1963

5

Klienternas försörjning

Partiellt arbetsföra, som hänvisas till arbetsprövning vid statens arbetsklinik,

erhåller under tiden vid kliniken bidrag enligt samma regler som

gäller för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsverkets omskolningsverksamhet.

Klienterna vid arbetsvårdsverkstäderna skall i första hand klara

sig på förtjänsten av det arbete de utför där. Någon principiell skillnad

mellan rena arbetsträningsverkstäder och verkstäder av blandad typ föreligger

därvid inte. Vanligtvis är den partiellt arbetsföre dock garanterad

eu minimiförtjänst per tidsenhet. Ytterst kan klienten för sin försörjning

bli beroende av socialvården.

De klientersättningar, som utgår vid de olika verkstäderna, skiljer sig i

detaljerna avsevärt från varandra. Ingen verkstad i landet har samma regler

för klientersättning som någon annan. 1 samband med utarbetandet av

promemorian har uppgifter om arbetsersättningar och förmåner av olika

slag inhämtats från ett representativt urval verkstäder. Det framgick, att

förtjänstnivån i arbetsträningsverkstäderna är lägre än i de skyddade verkstäderna.

Mediantimförtjänsten var år 1961 i träningsverkstäderna 2 kr.

65 öre och i de skyddade verkstäderna 3 kr. 51 öre.

Frågor om försörjning av klienter i arbetsträning och skyddad sysselsättning

har diskuterats i olika sammanhang. 1958 års socialförsäkringskommitté

har i sitt betänkande om förtidspensionering och sjukpenningförsäkring

man. (SOU 1961:29) berört de olika klientersättningar, som

förekommer vid olika former av arbetsvärd. Kommittén anser arbetsträning

som arbetsvårdsåtgärd jämförbar med arbetsprövning och yrkesutbildning

och föreslår, att statliga utbildningsbidrag utgår även vid arbetsträning förmedlad

genom arbetsvårdsorganen. Det bör enligt kommittén i detta fall

införas en tidsbegränsning för att härigenom avgränsa arbetsträningen

från skyddad sysselsättning. Enligt uppgift uppgick den genomsnittliga

träningstiden till 4 å 5 månader. Med hänsyn härtill föreslår kommittén,

att utbildningsbidrag vid arbetsträning, som förmedlats genom arbetsvårdsorgan,

skall kunna utgå under högst 6 månader.

Vid remissbehandlingen tillstyrktes kommitténs förslag i fråga om klienternas

försörjning eller lämnades utan erinran av flertalet remissorgan.

Från några håll framfördes, att sjukförsäkringen i princip borde vara den

socialförsäkringsgren som svarade för stödet under hela rehabiliteringstiden.

I skrivelse den 6 december 1961 har också arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagit, att utbildningsbidrag får utgå under tid för arbetsträning. Den

tid, under vilken bidrag kan komma i fråga, bör i regel begränsas till sex

månader. Kostnaderna bör delas lika mellan staten och vederbörande huvudman.

Bidragen skall, liksom nu utgående utbildningsbidrag, beslutas och utbetalas

av länsarbetsnämnd, som efter avslutad arbetsträning har att verkställa

avräkning. Styrelsen utgår från att huvudman i förekommande fall

kompletterar bidragen med mindre stimulanspremier för t. ex. visad flit.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1963

Över arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse har utlåtanden avgivits av

riksförsäkringsverket, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund och Svenska landstingsförbundet. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag

tillstyrkes i huvudsak av remissorganen. Stadsförbundet påminner om

den problematik, som ligger däri att huvudmännen i vissa fall bedriver

arbetsträning och skyddad verksamhet gemensamt. Landstingsförbundet

uttalar stor tveksamhet om det lämpliga i att landsting inkopplas som bidragsgivare

för försörjningsbidrag, vars storlek beslutats av statlig myndighet,

men vill inte motsätta sig förslaget. De båda förbunden för som ett

alternativ fram tanken på en prestationslön i modifierad form för att bl. a.

underlätta klientelets anpassning till den öppna marknadens tempo och

metodik.

A llmänna överväganden

Undersökningen visar, att det är angeläget med en omprövning av bidragsformerna.

Målsättningen för den statliga bidragsgivningen i detta

sammanhang bör vara att skapa möjligheter att — inom rimliga ekonomiska

gränser —- öka arbetsvårdsverkstädernas antal och antalet platser vid

befintliga institutioner och att ge klienterna en skälig ersättning under den

tid de vistas vid verkstäderna.

Det torde stå mer och mer klart, att tydligare gränser i fortsättningen

måste dras mellan arbetsträning och skyddad sysselsättning. Inte så att de

lokaler och den utrustning, som en s. k. blandad verkstad har för sin verksamhet,

nödvändigtvis måste uppdelas efter nämnda två former av arbetsvärd,

men så att metodiken beträffande arbetsträningsklienterna skiljes

från den skyddade sysselsättningens. När en viss tid förflutit, under vilken

en systematisk arbetsträning bedrivits, och resultatet därav bedömts som

tillfredsställande, synes däremot hinder inte böra föreligga för att vid eu

verkstad av blandad typ successivt vänja klienten vid den mera direkt produktionsmässiga

arbetstakt, som förekommer för de i egentlig mening

skyddat sysselsatta, innan han utskrives för att gå över till öppna marknaden

eller t. ex. till vidare utbildning. Det är av vikt, att inte heller under

sådan del av arbetsträningen dess egentliga syfte bortskymmes av mera

näraliggande perspektiv och bedömningar, knutna till verkstadens produktionssida.

Arbetsträningen synes som regel böra syfta till att man — utan

att någon hets får förekomma — så snart som möjligt kan överföra träningsklienten

till den öppna arbetsmarknaden eller till yrkesutbildning

eller också få avgjort, om vederbörande tills vidare skall överföras till skyddad

sysselsättning. För att uppnå ett sådant mål måste en avvägning av

metodiken ske från fall till fall. Ibland är klienten kanske mera betjänt

av att ganska snart efter hänvisningen till verkstaden tränas efter rent

produktionsmässiga linjer, ibland kanske tidpunkten härför bör förskjutas

ganska avsevärt. Under alla omständigheter syns nödvändigt, att arbets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

7

träningens integritet i förhållande till den skyddade verksamheten upprätthålles

för att träningens syfte skall kunna uppnås.

Förslag rörande bidrag till klienterna

Den del av verkstadsklientelet, som genomgår arbetsträning, får närmast

anses vara föremål för en form av utbildning. Det måste därför anses inkonsekvent,

att — i de fall ersättning från socialförsäkring inte utgår —

den handikappade och hans familj under denna tid skall vara beroende

av hans ersättning för utfört arbete eller i sista hand av socialvård. Sådana

ekonomiska villkor utgör lätt en påfrestning på den enskilde, som försvårar

arbetsträningen. Klienten bör garanteras en period av individuellt upplagd

arbetsträning, vars mål är att leda till successiv arbetsanpassning. Det bör

ankomma på tillsynsmyndigheten att dra upp riktlinjer för arbetsträningens

innehåll och metodik för att precisera dess rehabiliterande syfte.

Även arbetsvårdsklienterna i skyddad sysselsättning tillhör en kategori,

som i vissa fall kan ha det bekymmersamt med försörjningen. Så är givetvis

främst förhållandet för dem, som just påbörjat denna form av sysselsättning.

Visserligen är denna kategori som regel garanterad viss minimitimpenning,

men denna är ändå ofta så pass låg, att tillskott under första

tiden från annat håll genomgående är nödvändigt för vederbörandes försörjning.

I praktiken torde det också vara så, att verkstäderna ibland hesiterar

inför nyintagning av »skyddade fall» utan tidigare utbildning, då

detta innebär en momentan försämring av verkstadens ekonomiska resultat.

De ganska ovissa framtidsutsikterna för partiellt arbetsföra, som får erbjudande

om skyddad sysselsättning, gör att också de tilltänkta klienterna

själva i många fall från början intar en negativ attityd till förslag om någon

form av skyddat arbete.

Det föreligger starka skäl för att utbildningsbidrag utgår under arbetsträning

och under ett initialskede av skyddad sysselsättning enligt regler

likande dem som gäller vid omskolning av arbetslösa och partiellt arbetslösa

in. fl. Den tid, under vilken utbildningsbidrag skall utgå, bör begränsas

till högst fyra månader. Efter denna period torde i många fall en systematiskt

bedriven arbetsträning vara avslutad, och en person i skyddad sysselsättning

bör då ba uppnått erforderlig anpassning till arbetet.

Vid beräkning av tidsperioden bör i det enskilda fallet hänsyn tas till

tidigare led i arbetsanpassningen, då utbildningsbidrag utgått, t. ex. vid en

omskolning med sikte just på de inom de skyddade verkstäderna förekommande

sysselsättningarna. Vidare bör en klient, som redan tidigare än efter

fyra månader skulle komma upp i bättre inkomst vid tillämpning av verkstadens

löner än genom utbildningsbidraget, övergå till avlönat arbete. Den

som erhållit utbildningsbidrag under arbetsträning bör inte på nytt erhålla

sådant bidrag vid övergång till skyddad sysselsättning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 är 1963

I fråga om finansieringen av utbildningsbidragen bör beaktas, att dessa

som regel utgår med högre belopp än nuvarande klientersättningar i motsvarande

fall. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit bör därför hälften

av kostnaderna bestridas av statsmedel. Rent administrativt synes det lämpligt,

att bidragen förskotteras av länsarbetsnämnderna, som därefter har

att verkställa avräkning med huvudmännen. Detta bör ej utgöra hinder

för att landsting som huvudman lokalt träffar överenskommelse om ersättning

från primärkommun eller annan.

Utbildningsbidrag bör inte utgå till den som utför hemarbete eller utomhusarbete.

Förslag rörande bidrag till verkstädernas drift

En ökning av driftbidraget kan ske efter olika metoder. Nuvarande system

med bidrag till vissa bestämda kostnader såsom arbetsledarlöner och desinfektionsanordningar

kan vid ytterligare utbyggnad lätt leda till en stelbent

organisation, där huvudmännen hindras att använda driftbidraget på

det sätt som bäst främjar ändamålet från varje verkstads speciella förutsättningar.

En metod vore att garantera huvudmannen ersättning för en

viss procent av verkstadens nettodriftkostnader. Detta torde dock leda till

svåra avvägningsproblem för tillsynsmyndigheten när det gäller att avgöra,

vad som skulle betraktas som skäliga driftkostnader. Det vore även mindre

väl ägnat att ge huvudmannen incitament till en så rationell drift som möjligt.

Bidraget bör i stället utformas så, att det främjar ett ekonomiskt sunt

utnyttjande av verkstadens produktionskapacitet samtidigt som det är administrativt

enkelt, övervägande skäl talar för att anpassa bidraget till antalet

av partiellt arbetsför person fullgjorda arbetstimmar på samma sätt

som fr. o. m. den 1 juli 1962 gäller för verkstäder med lialvskyddad sysselsättning.

I fråga om bidragets storlek synes det ej finnas skäl att frångå det belopp,

som bestämts för de lialvskyddade verkstäderna, nämligen en krona

per fullgjord arbetstimme. Bidraget bör dock inte utgå med större sammanlagt

belopp än vad som motsvarar verkstadens underskott i varje särskilt

fall. Övriga driftbidrag skulle därmed upphöra utom det särskilda hyresbidraget,

som ju avser att ersätta anordnandebidraget i de fall, då huvudmannen

hyr lokaler. Det nya bidraget skulle, utslaget på samtliga verkstäder

för arbetsträning och skyddad sysselsättning, innebära ungefärligen

en fördubbling av nu utgående driftbidrag.

I samband med en sådan omändring av statsbidragsformen bör de särskilda

villkor, som nu gäller i fråga om arbetsledares kompetens och verksamhetens

omfattning, upphävas. Dessa villkor har varit betingade av att

statsbidraget huvudsakligen anknutits till arbetsledarlönerna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

9

Kostnader

Årskostnaden för utbildningsbidrag enligt förslaget är svår att beräkna

eftersom kostnaden i hög grad är beroende av klientelets sammansättning.

Såsom beräkningsgrund antas emellertid, att 40 procent av klienterna är

försörjningspliktiga och att dessa i genomsnitt erhåller 850 kr. per månad.

Till de 60 procenten icke försörj ningspliktiga beräknas det genomsnittliga

bidraget bli 580 kr. per månad. Utifrån dessa förutsättningar och med vissa

antaganden beträffande klientomsättning m.m. beräknas statens kostnader

för utbildningsbidrag till en verksamhet omfattande 3 000 platser komma

att uppgå till drygt 4 milj. kr. per år.

Vad gäller bidraget till verkstädernas drift uppgick detta under budgetåret

1961/62 till ca 1,8 milj. kr. Om man med ledning av genomsnittet för

år 1961 uppskattar antalet fullgjorda arbetstimmar per plats till 1 020,

skulle statsbidragskostnaden enligt förslaget ha uppgått till ca 3,5 milj. kr.

Driftbidraget skulle därigenom ungefär fördubblas.

Reformen — avseende både bidraget till klienterna och det ökade stödet

till verkstadsdriften — skulle vid en verksamhet av samma omfattning som

under budgetåret 1961/62 komma att öka statens kostnader med sammanlagt

ca 6 milj. kr.

B. Remissyttranden

Yttranden över departementspromemorian har avgivits av riksförsäkringsverket,

arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsutredningen,

centrala rehabiliteringsberedningen (CRB), Svenska landskommunernas

förbund, Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet.

Samtliga remissorgan har i princip tillstyrkt att särskilda bidrag motsvarande

utbildningsbidragen vid omskolning av partiellt arbetsföra utgår

under arbetsträning och att statens bidrag till driften av arbetsvårdsverkstäder

ökas.

I fråga om klienter i skyddad sysselsättning tillstyrkes särskilda bidrag

i flertalet yttranden. Avvikande mening anföres av arbetsmarknadsstyrelsen

som upplyser, att utbildning av handikappade för skyddad verksamhet

redan bedrives inom ramen för gällande bestämmelser rörande yrkesutbildning,

bl. a. genom särskilda s. k. etableringskurser vid nystartade verkstäder.

Dessa kurser omfattar vanligen sex månader. Med hänsyn härtill

saknas anledning att införa särbestämmelser av den art promemorian föreslår.

Även arbetsmarknadsutredningen avstyrker förslaget i vad avser skyddad

sysselsättning. Lön till sysselsatta vid skyddade verkstäder bör enligt

utredningen ha direkt samband med arbetsuppgifternas art och arbetsprestationens

omfattning. Det bör ankomma på huvudmännen att i samråd

med fackliga organisationer bestämma om avlöningssystemets utformning

i likhet med vad som redan skett i fråga om statskommunala beredskaps
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1963

arbeten för svårplacerad arbetskraft. Vid dessa utgår timlön enligt kollektivavtalen

för kommunala beredskapsarbeten reducerad med 15 procent.

En förutsättning för att bidrag under arbetsträning skall utgå bör enligt

utredningen vara, att en omläggning av verksamheten vid träningsverkstäderna

sker. Det bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att utarbeta

träningsplaner samt i övrigt utfärda anvisningar för träningsverkstädernas

verksamhet.

I promemorian har föreslagits, att den tid under vilken utbildningsbidrag

skulle utgå, fastställes till högst fyra månader. Såvitt angår bidrag

till arbetsträning möter detta förslag kritik från samtliga remissorgan utom

arbetsmarknadsutredningen. Det framhålles allmänt, att tiden bör utsträckas

till sex månader. Några remissorgan tillägger, att det bör finnas möjlighet

till förlängning, när särskilda skäl därtill föreligger. Riksförsäkringsverket

erinrar om att enligt lagen om allmän försäkring försäkrad som undergår

arbetsträning ej får placeras i lägre sjukpenningklass än den han tillhörde,

då arbetsvärden började, med mindre arbetsträningen pågått sex

månader. Enligt verkets mening är det inte lämpligt att ha en snävare begränsning

i fråga om utbildningsbidragen. Landstingsförbundet anför, att

en avslutad arbetsträning i många fall åtföljes av en genom träning indicelad

yrkesutbildning, varunder anyo utbildningsbidrag kommer att utgå.

Att i dylika fall en klient skall kunna tvingas anlita socialhjälp som komplement

för sin och sin familjs försörjning under en begränsad tidsperiod

på två månader, synes förbundet mindre tillfredsställande.

I fråga om tidsperioden för bidrag vid skyddad sysselsättning lämnas

promemorians förslag utan erinran av riksförsäkringsverket, som framhaller

att lagen om allmän försäkring förutsätter en markerad gräns mellan

arbetsträning och skyddad sysselsättning, och landstingsförbundet, medan

medicinalstgrelsen, CRB, landskommunernas förbund och stadsförbundet

synes tillstyrka samma längre period, som de förordat vid arbetsträning.

A\en beträttande utbildningsbidragens finansiering möter promemorians

förslag kritik från flera håll. Riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,

arbetsmarknadsutredningen, CRB och stadsförbundet anser, att staten

bör bestrida hela kostnaden för ifrågavarande utbildningsbidrag. Som skäl

härför anföres främst, att arbetsträning i detta avseende bör jämställas med

yrkesutbildning och att arbetsträningen på så sätt även lättare kan frigöras

från produktionsintresset. Arbetsmarknadsstyrelsen anför, alt en tilllämpning

av förslaget med den av promemorian godtagna rätten för huvudman

att ställa återkrav på kommun och därmed i sista hand på den enskilde

skulle innebära, att man på arbetsträningens område återinförde

det finansieringssystem för bidragsgivningen, som ansetts otillfredsställande

för arbetsprövning och yrkesutbildning och fördenskull slopats.

Förslaget att nuvarande driftbidrag till träningsverkstäder och skyddade

verkstäder skulle (utom vad avser bidraget till hyreskostnader) bytas ut

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

11

mot samma system, med en krona för varje fullgjord arbetstimme, som nu

gäller för de halvskyddade verkstäderna möter flera invändningar. Riksförsäkringsverket

anser, att statens andel bör vara större. Arbetsmarknadsstyrelsen

vidhåller sitt tidigare förslag om statsbidrag med 50 procent avskäliga

nettodriftkostnader och anför i anslutning därtill i huvudsak följande.

Statsbidragssystemet måste utformas på ett sådant sätt, att även de särskilda

kostnader, som motiveras av kvalitetskrav och klienternas sysselsättningsbarhet,

kompenseras. Platskostnaderna vid arbetsträningsverksamheten

t. ex. är väsentligt högre än vid skyddad sysselsättning. Det kan

inte vara rimligt, att en huvudman, som ställer goda personella resurser

och en differentierad utrustning till förfogande för en kvalificerad arbetsträning

och därmed påtager sig betydande kostnader, erhåller samma statsbidrag

som huvudmannen för en skyddad verkstad med motsvarande platsantal,

något som blir effekten av ett bidragssystem, knutet till antalet fullgjorda

arbetstimmar. På samma sätt föreligger risk, att ett system, byggt

på denna premiss, kommer att avsevärt missgynna huvudmän, som bereder

de svårast handikappade skyddad sysselsättning. Styrelsen har beräknat

effekten av systemet tillämpat på verksamheten vid arbetsvårdsverkstäderna

under år 1961 och därvid funnit det behäftat med brister av anförd art.

Det må i sammanhanget anmälas, att det för ett 10-tal huvudmän inte

skulle medfört någon förbättring i förhållande till det statsbidrag, som utgått

enligt hittillsvarande regler, i några fall t. o. m. en försämring.

Metoden att garantera huvudmännen ersättning med viss procent av

verkstädernas nettodriftkostnader förutsätter, att skälighetsbedömningen

grundas på ett siffermässigt underlag. Från de skyddade verkstäderna och

träningsverkstäderna erhålles redan nu i samband med statsbidragsgivningen,

genom huvudmannens redovisning av verkstädernas ekonomiska

situation, tillräckliga data för bedömning av resultatet av verksamheten

vid de olika verkstäderna också i fråga om skäligheten av kostnaderna. Redovisningen

har hittills präglats av en viss oenhetlighet, vilket delvis försvårat

jämförelsen de olika institutionerna emellan i frågan om driftresultat

och kostnader. Arbetsmarknadsstyrelsen har — utan samband med frågan

om statsbidragens utformning — i samarbete med berörda kommunförbund

utarbetat anvisningar för ett enhetligt kalkyl-, bokförings- och redovisningssystem.

Härigenom skapas möjligheter att med större säkerhet bedöma

skäligheten av verkstädernas redovisade kostnader.

Medicinalstyrelsen finner ett bidragssystem knutet till antalet fullgjorda

arbetstimmar från medicinsk synpunkt mindre lämpligt och tillstyrker i

stället att bidrag utgår med 50 procent av godkända nettodriftkostnader.

Även arbetsmarknadsutredningen förordar sistnämnda linje ehuru med en

maximering till 2 000 kr. per arbetsplats och år med möjlighet till jämkning

om särskilda omständigheter föreligger. CRli anser, att staten oavsett bidragets

konstruktion skall ta på sig åtminstone hälften av nettokostnaden.

I princip kan beredningen ansluta sig till förslaget om 50 procent. Skulle den

i promemorian föreslagna bidragsformen väljas, måste dels i timantalet inräknas

vilopauser, läkarkonsultation, fysioterapi o. dyl., dels beloppet säl
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

tas så, att angiven kostnadsfördelning uppnås. Även stadsförbundet finner

konstruktionen med bidrag efter nettodriftkostnaden vara att föredraga,

enär det eljest föreligger risk för att klienter, vilkas arbetsförmåga ej

sträcker sig över hel arbetsdag, utestänges från verkstäderna. Landstingsförbundet

anser, att bidraget till träningsverkstäder bör fixeras till väsentligt

högre belopp per timme än bidraget till skyddade verkstäder.

Arbetsmarknadsstyrelsen tar upp frågan om särskilda kompetensvillkor

för arbetsledare. Villkoret bör ses som ett uttryck för en gemensam strävan

att erhålla för uppgiften lämplig personal. Såvitt styrelsen kan bedöma, har

erfarenheterna av systemet visat sig gynnsamma. Styrelsen avstyrker promemorians

förslag till ändring av statsbidragsvillkoren i detta avseende.

Medicinalstyrelsen avstyrker såväl detta förslag som att villkoret om verksamhetens

omfattning upphäves.

C. Arbetsmarknadsstyrelsens anslagsframställningar

Arbetsmarknadsstyrelsen har lämnat följande uppgifter rörande verksamhetens

omfattning.

Under år 1961 sysselsattes eller arbetstränades sammanlagt 6 162 personer.

Dessa utförde 3 401 015 timmars arbete och erhöll en sammanlagd

ersättning av 11 693 825 kr. Under år 1960 presterades 3 128 960 arbetstimmar,

för vilka ersättningen uppgick till 9 885 339 kr. Under kalenderåret

1961 har 9 verkstäder tillkommit, nämligen i Huskvarna, Borås, Tranås,

Karlskrona, Hässleholm, Skövde, Bollnäs, Vilhelmina och Torsby ävensom

hemarbetscentraler i Luleå och Västerås. Verkstad för halvskyddad sysselsättning

har startats vid AB Vargens Fabriker i Norrköping. Genom tillskottet

av verkstäder och utbyggnad av i gång varande verksamhet har

antalet platser för arbetsträning och skyddad sysselsättning stigit från

2 973 till 3 406. Genom omorganisation har antalet platser för arbetsträning

hos vissa huvudmän minskat under året, medan de skyddade platsernas

antal ökat i motsvarande grad. Vid årsskiftet 1961/62 var antalet träningsplatser

1 275 och antalet skyddade platser 2 131; härutöver sysselsattes

789 hemarbetare.

Under budgetåret 1961/62 beviljades 15 huvudmän statsbidrag till anordnande

av verkstäder för handikappade med tillhopa 3 105 700 kr. Bidragen

avsåg 552 individuella platser.

Det beräknas tillkomma omkring 800 platser under år 1962. I fråga om

de närmaste åren därefter framhåller styrelsen, att en kraftig utbyggnad

av den skyddade verksamheten samt en effektiviserad träningsverksamhet

är en förutsättning för att intentionerna i lagen om allmän försäkring skall

kunna förverkligas. Styrelsen framhåller, att en omprövning av statsbidragens

ändamål och storlek inte längre kan uppskjutas, om samhällets

insatser på arbetsvärdens område inom rimlig tid skall bli godtagbara.

F. n. utgör de genomsnittliga nettodriftkostnaderna för träningsverkstäder

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

13

och skyddade verkstäder ca 5 000 resp. 3 000 kr. per plats och år och det

genomsnittliga driftbidraget enligt hittills gällande bestämmelser endast

ca 16 procent av kostnaderna. En hälftendelning av driftkostnaderna mellan

huvudmännen och staten synes styrelsen vara den enda lösning som kan

åstadkomma den erforderliga stimulansen till bestående insatser på detla

område.

Styrelsen föreslår, att statsbidraget till driften av träningsverkstäder,

skyddade verkstäder och hemarbetscentraler från den 1 juli 1963 skall utgå

med 50 procent av huvudmannens nettodriftkostnader, som av arbetsmarknadsverket

kan godkännas såsom skäliga för ifrågavarande verksamhet.

I fråga om halvskyddade verkstäder har det erfarenhetsmässigt visat

sig, att det är svårt att få industriföretag — även större sådana — att organisera

dylika på grund av statsbidragsvillkoret om minst 10 arbetsplatser.

Däremot har de förklarat sig villiga att taga emot mindre arbetsgrupper.

Av denna anledning hemställer styrelsen om bemyndigande att i angelägna

fall medge undantag från villkoret att »minst 10 personer kunna kontinuerligt

beredas plats och sysselsättning i verksamheten».

Styrelsen anger medelsbehovet för budgetåret 1963/64 till 10 000 000 kr.

under vartdera anslaget till Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade

och Bidrag till driften av verkstäder för handikappade.

D. Föredraganden

Under senare år har betydande insatser gjorts för att bereda olika kategorier

av handikappade möjlighet att försörja sig genom eget arbete. Såväl

statliga och kommunala organ som enskilda organisationer och företag

är engagerade i verksamheten. Åtgärderna är rikt differentierade och omfattar

bl. a. yrkesutbildning, näringshjälp, arbetsprövning, arbetsträning

och skyddad sysselsättning. Resurserna svarar dock ännu inte mot de föreliggande

behoven. I årets statsverksproposition har bl. a. föreslagits ökade

anslag till omskolning samt personalförstärkningar för den av arbetsmarknadsverket

bedrivna arbetsvärden.

Verkstäderna för arbetsträning och skyddad sysselsättning är ett viktigt

inslag i hjälpen åt de handikappade. Det statliga stödet åt dessa verkstäder

har under de senaste åren förstärkts betydligt, vilket medverkat till att antalet

platser vid verkstäderna ökat från 2 132 år 1958 till 3 406 år 1961.

Statens kostnader för bidrag till driften vid verkstäderna har samtidigt

stigit från 1 040 000 till 1 980 000 kr., d. v. s. nära nog fördubblats. En ytterligare

utbyggnad är nödvändig. För att stimulera därtill synes ett ökat statligt

stöd vara påkallat. Samtidigt är det angeläget att verksamheten effektiviseras,

särskilt beträffande arbetsträningen.

Klientersättningarna utgör en betydande del av de angivna verkstädernas

utgifter och påverkar därför i hög grad det ekonomiska resultatet av rörelsen

vid verkstäderna. I den föreliggande promemorian har föreslagits, alt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

utbildningsbidrag av samma storlek som vid omskolning skall utgå till

verkstädernas klienter under högst fyra månader i stället för nuvarande

klientersättningar. Hälften av kostnaderna för bidraget skulle bestridas av

statsmedel. För övriga driftbidrag till verkstäderna har föreslagits ändrade

grunder, innebärande att bidrag skall utgå med högst en krona för varje

av klient fullgjord arbetstimme, dock inte med högre belopp än som motsvarar

verkstadens underskott.

För att arbetsträning skall ge åsyftat resultat måste den bedrivas metodiskt

med sikte på att hos klienterna uppöva färdigheter, som erfordras för

alt vederbörande såvitt möjligt skall kunna försörja sig och i övrigt reda

sig själv. Flera remissorgan har understrukit att klara gränser bör finnas

mellan arbetsträning och skyddad sysselsättning. Emellertid råder det delade

meningar om på vilket sätt arbetsträningen skall avgränsas från såväl

skyddad sysselsättning som arbetsprövning.

Centrala rehabiliteringsberedningen (CRB) har i en till socialdepartementet

den 28 december 1962 inkommen PM med riktlinjer för den allmänna rehabiliteringsorganisationen

berört gränsdragningen gentemot arbetsprövningen.

Beredningen förordar därvid att arbetsprövningen införlivas med

verksamheten vid rehabiliteringsklinikerna, i första hand vid regionsjukhusen

men även vid centrallasaretten.

Beträffande träningsverkstädernas roll i arbetsprövningen räknar CRB

med att dessa verkstäder bör kunna utnyttjas för den yrkestekniska delen

av arbetsprövningen, under förutsättning att de är belägna så nära sjukhus

med utbyggda rehabiliteringsresurser, att erforderlig samordning och

behövligt samarbete mellan de olika institutionernas personal kan ske.

Under en övergångstid — tills rehabiliteringsorganisationen vid sjukhusen

hunnit utbyggas till erforderlig kapacitet — anser CRB det vara

av värde, att vissa centralt belägna träningsinstitutioner utrustas med sådana

resurser, att en kvalitativt tillfredsställande arbetsprövning där kan

komma till stånd. Härför erfordras bl. a. att medicinsk och annan expertis

i erforderlig utsträckning står till förfogande för verksamheten och att

denna bedrives i intim kontakt med ett närbeläget sjukhus.

CBR finner det angeläget att sjukvårdshuvudmännen, som förutsättes

komma att anordna och driva verksamheten, kan på förhand bilda sig en

klar uppfattning om de insatser som krävs och den omfattning, vari statsbidrag

kan påräknas. Med hänsyn härtill och då i en del fall den övergångstid,

varunder arbetsprövning måste bedrivas i sådan form kan bli

ganska långvarig, rekommenderar CRB att frågan om de resurser som erfordras,

liksom även samarbetsformerna mellan ifrågavarande institutioner

och sjukhusen, blir föremål för närmare diskussion och samråd mellan

arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen och huvudmännen för verksamheten.

Beträffande arbetsträningsinstitutionerna framhåller CRB vidare, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

15

det även för den egentliga arbetsträningens del är angeläget att verksamheten

såvitt möjligt bedrives i nära samband med den medicinska rehabiliteringen.

Härigenom kan bl. a. vinnas att arbetsträningen kan insättas på

ett tidigare stadium och träningstiden förkortas. För att arbetsträningstiden

skall ge största möjliga utbyte bör träningen noga avpassas efter vars och

ens hälsotillstånd. I verksamheten bör även ingå konditionsträning och

andra åtgärder för psykosomatisk uppträning efter läkares ordination. Arbetsfysiologisk

kontroll och bioteknologiska studier av arbetsställningar och

arbetsredskap m. m. bör även bedrivas under sakkunnig ledning. Vid de

centralt belägna institutionerna för arbetsträning bör enligt CRB:s mening

en starkt differentierad verksamhet eftersträvas, omfattande inte endast

industriell utan även andra former av sysselsättning, såsom kontorsarbete,

hushållsarbete etc.

CRB:s promemoria är föremål för remissbehandling.

Det kan i detta sammanhang nämnas att träningsavdelningarna vid de

norska »attföringsinstitutten» indelar arbetsträningen i två etapper. Första

steget tages under medicinsk ledning och syftar främst till att stärka hela

organismen samt till att observera patienten under realistiska arbetsförhållanden.

Andra steget utgöres av yrkesmässig träning. Det syftar till att

uppöva den allmänna arbetsförmågan. I träningen ingår även produktivt

arbete.

Jag är inte beredd att föreslå bidragsbestämmelser som skulle binda

verksamheten vid arbetsträningsverkstäderna i någon viss form under avsevärd

tid framåt. Man bör tvärtom under ännu en tid ha möjlighet att

pröva olika vägar. Bl. a. bör man undvika att genom dyrbara investeringar

ekonomiskt binda sig vid en avancerad arbetsprövning vid träningsverkstäderna.

Vidare är det angeläget att verksamheten blir mera målmedvetet

inriktad på egentlig träning. Arbetsmarknadsstyrelsen bör medverka till

alt verkstäderna tillgodogör sig vunna erfarenheter och resultat av forskningen

på området.

Enligt gällande bestämmelser utgår inte något statsbidrag till klientersättningar

vare sig vid arbetsträning eller vid skyddad sysselsättning. Vid

arbetsprövning och yrkesutbildning av partiellt arbetsföra m. fl. svarar

däremot staten för hela kostnaden i form av utbildningsbidrag. Arbetsträning

kan i viss mån sägas utgöra en form av både arbetsprövning och yrkesutbildning.

Det synes mig skäligt att staten svarar för åtminstone en del

av klientens ersättning också under arbetsträning. Däremot bör så inte

vara fallet beträffande skyddad sysselsättning. Såsom framhållits i arbetsmarknadsstyrelsens

yttrande sker redan utbildning av handikappade för

skyddad sysselsättning inom ramen för styrelsens omskolningsverksamhet.

Enligt min uppfattning bör staten och verkstädernas huvudmän vardera

svara för hälften av kostnaderna för klienternas försörjning under

arbetsträning. Statens andel bör utgå i form av statsbidrag med 50 procent

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 53 år 1963

av huvudmännens kostnader för klientersättningar. För att åstadkomma enhetliga

klientersättningar bör dessa fastställas till samma belopp som är

föreskrivna i fråga om utbildningsbidrag vid omskolning.

I departementspromemorian har föreslagits, att statsbidrag till klientersättningar

skall utgå under högst fyra månader. Flertalet remissorgan har

föreslagit att bidragsperioden skall fastställas till sex månader. Särskilt med

hänsyn till vad riksförsäkringsverket anfört i detta sammanhang synes ersättning

vid arbetsträning böra kunna utgå upp till sex månader. Klientersättningarna

bör utbetalas av arbetsträningsverkstäderna och ej på sätt

som föreslagits i promemorian förskotteras av länsarbetsnämnderna. Detta

hindrar inte att länsarbetsnämnderna vid behov utnyttjas vid beräkningen

av ersättningsbeloppens storlek. Det bör vidare vara huvudmännen obetaget.

att genom avtal med kommun eller annan bereda sig gottgörelse för den på

huvudmannen vilande delen av klientersättningen.

Mediantimförtjänsten vid arbetsträningsverkstäderna var 2 kr. 65 öre

under 1961. För dem som arbetade 180 timmar per månad uppgick månadsinkomsten

till 477 kr. En stor del av klienterna kunde dock särskilt under

den första tiden av arbetsträningen på grund av sjukdom m. m. inte komma

upp till denna nivå, och följaktligen låg deras inkomst per månad från verkstaden

inte obetydligt lägre.

Genom det här framlagda förslaget, som innebär att ersättningarna anpassas

till vad som gäller vid omskolning av bl. a. partiellt arbetsföra, skulle

klienternas inkomster under arbetsträning avsevärt förbättras. I genomsnitt

torde man kunna räkna med att ersättningen vid utbildning på hemorten

kommer att uppgå till drygt 500 kr. för ensamstående och 750 kr.

för familjeförsörjare med två barn. Det bör nämnas, att skatteplikt inte

torde föreligga för klientersättningarna från kommunal huvudman.

I departementspromemorian har föreslagits, att ett särskilt driftbidrag

skall utgå med en krona för varje av klient fullgjord arbetstimme, dock

högst med ett belopp motsvarande verkstadens underskott. Bidrag skulle

utgå såväl till arbetsträningsverkstäder som till verkstäder för skyddad sysselsättning

och träda i stället för nu utgående driftbidrag till arbetsledarlöner

m. m. Förslaget har mött invändningar från flera remissorgan. Vägande

skäl synes mig ha anförts för att en annan ordning prövas. De modifikationer,

som jag här har föreslagit beträffande promemorians förslag om

statsbidrag till klientersättningarna under arbetsträning, gör också en

annan konstruktion motiverad. Jag föreslår, att — vid sidan av det förordade

bidraget till klientersättningar och nuvarande hyresbidrag — ett

särskilt driftbidrag utgår till verkstäder för arbetsträning och skyddad

sysselsättning motsvarande 50 procent av verkstädernas underskott. Därvid

bör dock såsom arbetsmarknadsutredningen föreslagit bidraget begränsas

till högst 2 000 kr. per år och arbetsplats. Platsantalet bör räknas efter den

faktiska beläggningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 är 1963

17

Som villkor för statsbidrag till ifrågavarande verksamhet bör bl. a. föreskrivas,

att hänvisning till platserna vid verkstaden sker genom arbetsförmedlingen,

vidare att — då sådan hänvisning skett för arbetsträning —

klientersättning under arbetsträning utgår med samma belopp som utbildningsbidrag

vid omskolning och att gällande regler för kompetensförklaring

av föreståndare och arbetsledare iakttages. Arbetsmarknadsstyrelsen skall

utöva tillsyn över verkstäderna och bistå med råd och anvisningar beträffande

verksamheten.

Eftersom statsbidraget till klientersättningar bör utgå oberoende av vederbörande

verkstads ekonomi bör det särskilda driftbidraget till träningsverkstäderna

beräknas på det underskott som återstår, sedan klientersättningarna

frånräknats. Ej heller bör hyreskostnader inräknas i driftkostnaderna,

enär hyresbidrag förutsattes utgå enligt nu gällande grunder.

I enlighet med förslaget i departementspromemorian bör det särskilda

villkoret att minst tio personer kontinuerligt skall kunna sysselsättas i

verksamheten upphävas. Detta bör ske även med avseende på halvskyddade

verkstäder.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser

om statsbidragen.

Kostnaderna för reformen beror på i vilken takt verksamheten kommer

att utbyggas. Platsantalet vid årsskiftet 1962/63 har i arbetsmarknadsstyrelsens

anslagsäskanden uppskattats till ca 4 200 platser. En utbyggnad till

5 500 platser nästa årsskifte lian beräknas medföra driftkostnader enligt

förslaget med ca 11 000 000 kr. Jag föreslår, att medelsbehovet för nästa

budgetår för Bidrag till driften av verkstäder för handikappade beräknas

till detta belopp. Detta innebär en anslagsökning i jämförelse med innevarande

budgetår med 7 900 000 kr.; vid oförändrade bidragsgrunder skulle

någon anslagsökning inte erfordras.

Till Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade bör i enlighet

med arbetsmarknadsstyrelsens förslag beräknas 10 000 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade ändringarna av grunderna

för statsbidrag till verkstäder inom arbetsvärden, att tilllämpas

fr. o. in. den 1 juli 1963;

b) till Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade

för budgetåret 1963/64 under elfte huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.;

c) till Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

för budgetåret 1963/64 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 11 000 000 kr.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Segerfalk

K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:187 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1962/68, i vad p a1 i texten