Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1963

1963-03-01 · 52 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 52 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:54, Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1963

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1963

1

Nr 54

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för en

dgrortsundersökning m. m.; Stockholms slott den 1

mars 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att en ny dyrortsundersökning skall verkställas

för att giva underlag för en revision av den gällande lönegrupperingen. Propositionen

innehåller en redovisning av de principer, efter vilka dyrortsundersökningen

anses böra verkställas. Till bestridande av kostnaderna för

dyrortsundersökningen, som förutsatts bliva färdigställd under 1965, äskas

för budgetåret 1963/64 ett reservationsanslag av 2 500 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Knngl. Maj:ts proposition nr 54 år 1963

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars

1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange,'' Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Holmqvist, Aspling.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om principerna för en

dyrortsundersökning samt anför härvid följande.

Inledning

Vid 1956 års riksdag väcktes motioner om vissa ändringar i dyrortssystemet.

Härvid föreslogs bl. a. en utredning, syftande till eu uppflyttning av

dyrortssystemets dåvarande lägsta ortsgrupp till den näst lägsta. I yttrande

över dessa motioner framhöll dyrortsnämnden bl. a., att stöd fanns för

uppfattningen att en viss sammanpressning av skillnaderna i levnadskostnaderna

mellan olika delar av landet ägt rum sedan år 1951, då den senaste

prisgeografiska undersökningen verkställdes, och att i övrigt vissa spörsmål

inom dyrortsgrupperingsområdet kunde bli aktuella och påkalla utredningar.

Statsutskottet uttalade vid behandlingen av dessa motioner, att behov av

en översyn av dyrortssystemet förelåg. Såväl en omgruppering som en omprövning

av antalet ortsgrupper borde grundas på en ny prisgeografisk undersökning,

varvid borde övervägas, om den skulle baseras på samma principer,

som tillämpades vid 1951 års undersökning. Enligt utskottets mening

borde en utredning i frågan vara allmän och förutsättningslös, utan att man

på förhand band sig vid någon viss linje.

Sedan riksdagen härefter hemställt om en översyn av dyrortssystemet

tillkallade Kungl. Maj :t utredningsmän, vilka antog benämningen ortsgrupperingsutredningen.

I direktiven för den av riksdagen sålunda begärda

översynen angavs, att den borde föregås av vissa principiella överväganden

om sambandet i olika hänseenden mellan lönedifferentiering, differentiering

av de skattefria avdragen och en ortsgruppering, grundad på skillnader i

levnadskostnaderna orterna emellan.

I betänkande angående löne- och skattegrupperingarna (SOU 1957:42)

förordade ortsgrupperingsutredningen ett slopande av såväl den statliga lönegrupperingen

som den statliga skattegrupperingen. Betänkandet blev fö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5i år 1963

3

remål för en omfattande remissbehandling varvid den övervägande delen

av de myndigheter och organisationer, som yttrade sig, avstyrkte avskaffandet

av såväl den ortsmässiga lönedifferentieringen efter dyrhet som skattegrupperingen.

Med anledning av väckta motioner togs dyrortsfrågan ånyo upp vid 1958

års B-riksdag (BevU B 18 och rskr B 131 samt SU B 104 och rskr B 127). Bevillningsutskottet

erinrade vid detta tillfälle om statsutskottets ovannämnda

utlåtande och påpekade vidare, att enligt ortsgrupperingsutredningen berättigad

kritik i flera avseenden kunde riktas mot dyrortssystemet. Utskottet

fann dock, att remissbehandlingen av ortsgrupperingsutredningens betänkande

utvisade, att den rättvisegrund, som var ortsgrupperingssystemets

bas, hade en mycket stor anknytning hos organisationer, som omfattade stora

befolkningsgrupper. Sålunda hade arbetsmarknadens parter enstämmigt

framhållit betydelsen av att det dåvarande systemet bibehölls och samma inställning

redovisade näringsorganisationerna, dyrortsnämnden och olika

centrala skatteorgan. Utskottet konstaterade vidare att den kritik, som riktats

mot ortsgrupperingssystemet i vissa avseenden kunde anses befogad,

varför ortsgrupperingssystemet borde omprövas och Kungl. Maj:t omedelbart

föranstalta om en prisgeografisk undersökning och vidtaga de ytterligare

åtgärder, som erfordrades för att frågan så snart som möjligt skulle

kunna föreläggas riksdagen.

Statsutskottet instämde i sitt utlåtande i vad bevillningsutskottet uttalat

angående föranstaltande om en prisgeografisk undersökning. Riksdagen beslöt

att i skrivelse giva tillkänna vad utskotten framfört. Med stöd av Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 27 februari 1959 tillkallade jag samma dag generaltulldirektören

V. Fahlander att verkställa utredning angående grunderna

för en prisgeografisk undersökning.

I direktiven för denna utredning angavs bl. a., att för de undersökningar

som utredningen kom att föreslå skulle angivas tidsschema och kostnader.

Under den tid ortsgrupperingsfrågan på sätt här ovan angivits varit föremål

för utredning har genom riksdagens beslut skattegrupperingen avskaffats

(proposition 1961: 188 och BevU 79 samt rskr 410).

Den 17 juli 1962 har utredningen angående grunderna för en prisgeogralisk

undersökning avlämnat sitt betänkande (SOU 1962: 39).

Över betänkandet har infordrade utlåtanden avgivits av fångvårdsstyrelsen,

försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

bostadsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens hyresråd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statistiska centralbyrån, 1960 års jordbruksutredning,

delegationen för statistikfrågor, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket,

skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium (som överlämnat

yttranden från handelskamrarna i Borås, Gävle, Jönköping, Karlstad, Luleå,

Norrköping, Stockholm, Sundsvall, Visby och Örebro), statens pris- och kartellnämnd,

statens institut för konsumentfrågor, medicinalstyrelsen, överståthållarämbetct,

samtliga länsstyrelser, statens lönenämnd, statens avtalsnämnd,

dyrortsnämnden, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, försvarets fabriksstyrelse, var
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1963

jämte följande organisationer avgivit yttranden, nämligen Kooperativa förbundet,

Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet landsbygdens folk,

Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen

gemensamt med Sveriges industriförbund, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska landstingsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund och

Tjänstemännens centralorganisation.

Allmänna synpunkter på dyrhetsmätningarna

Utredningen angående grunderna för en prisgeografisk undersökning

framhåller, att den prisgeografiska undersökning, som utredningen enligt sina

direktiv haft att utforma förslag till, skall syfta till att skapa ett underlag

för en ortsgruppering, grundad på skillnaderna i levnadskostnaderna

orterna emellan. Härvid skulle för de olika orterna beräknas inbördes jämförbara

mått på kostnaderna för att upprätthålla en given levnadsnivå. För

att en jämförelse med den angivna innebörden skall kunna genomföras, erfordras

bl. a. att begreppet levnadsnivå närmare preciseras.

Utredningen finner det önskvärt, att levnadsnivåbegreppet ges en mycket

vid innebörd och att levnadsnivån får bestämmas icke endast av den faktiska

storleken och sammansättningen hos konsumtionen av på marknaden

utbjudna varor och tjänster utan även av sådana faktorer som variationer i

sortimentet av dylika förnödenheter, tillgång och kvalitet på av det offentliga

tillhandahållna nyttigheter, olikheter i klimatiska förhållanden och annat,

som bidrar till att ge levnadsmiljön dess prägel. Det blir emellertid ej

möjligt att definiera en sådan »total» levnadsnivå så, att den lämpar sig som

underlag för en prisstatistisk undersökning. Anledningen härtill är, att en

enhetlig värdering av alla de olika faktorer, som bestämmer en sådan levnadsnivå,

ej låter sig göra, varför ett sammanfattande mått på denna ej kan

erhållas; man kan, uttalar utredningen, ej konstruera något objektivt totalt

välfärdsmått. Det levnadsnivåbegrepp, som läggs till grund för en prisstatistisk

jämförelse, måste därför — vare sig det är fråga om en jämförelse

i tiden eller i rummet — inskränkas till prisstatistiskt mätbara faktorer,

d. v. s. faktorer, som kan indelas i pris- och mängdkomponent.

Utredningen har icke funnit det möjligt att göra någon helt klar gränsdragning

mellan prisstatistiskt mätbara och icke mätbara faktorer. Avgränsningen

av vad som skall anses bestämma levnadsnivån blir därför i viss mån

godtycklig. Vid bestämningen av vad som skall ingå i levnadsnivån får beaktas

å ena sidan, att det är önskvärt att innefatta så mycket som möjligt, för

att erhållna indextal skall få en tillfredsställande generell innebörd, och å

andra sidan, att det bör eftersträvas, att utrymmet för skönsmässiga bedömningar

vid indexberäkningarna blir så litet som möjligt. Enligt utredningens

uppfattning är det i tveksamma fall att föredraga, att man ur själva indexberäkningarna

utesluter faktorer, vilkas prisstatistiska mätbarhet kan ifrå
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1963

gasättas, och i stället beaktar dem i särskild ordning, framför att de inkluderas

i beräkningarna. Sådana faktorer, för vilka en prismässig värdering

måste bli helt skönsmässig, bör icke alls beaktas. Genom ett sådant förfarande

erhålles en klarare redovisning av skönsmässiga element i levnadskostnadsjämförelserna,

än vad som annars skulle vara fallet.

Utredningen har därför ansett, att till grund för indexberäkningarna bör

läggas en levnadsnivå, som i huvudsak anknyter enbart till på marknaden

utbjudna varor och tjänster, och att olikheter i behovet av resor på orter av

olika karaktär beaktas i särskild ordning liksom även skatteutgifterna, under

det att andra faktorer, som kan ha betydelse för den totala levnadsnivån,

överhuvudtaget icke beaktas i den prisgeografiska undersökningen.

På detta sätt erhålles enligt utredningens mening indextal, som nära ansluter

sig till den avsedda användningen som underlag för en lönegruppering.

Remissmyndigheterna har, i den män de yttrat sig över de principiella

grunderna för dyrortsundersökningen, i regel tillstyrkt, att den föreslagna

undersökningen kommer till stånd. Definitionen av begreppet »levnadsnivå»

har också mestadels godtagits.

Statistiska centralbyrån framhåller, att efter slopande av differentieringen

av ortsavdragen vid inkomstbeskattningen och slopandet av ortsgrupp 2

i lönegrupperingen behovet av en prisgeografisk undersökning i dagens läge

kan anses vara ett annat än när utredningen tillsattes. Centralbyrån anför

vidare härom.

Detta intryck förstärks ytterligare genom den ökade rörlighet, som numera

kännetecknar befolkningen. Att människor arbetar och även gör inköp

i andra orter än hemorten är ingen ovanlig företeelse. Under sådana omständigheter

är det tveksamt om man erhåller ett meningsfullt mått på en

orts dyrhet genom en undersökning, som i stort sett endast beaktar prisförhållandena

på den undersökta orten.

Centralbyrån har med hänvisning härtill samt med tanke på den sedan

1941 sjunkande spännvidden i ortsgrupperingen framhållit, att tveksamhet

kan råda om värdet ur statistisk synpunkt av en prisgeografisk undersökning,

att undersökningen endast utgör ett bland flera underlag för bedömning

av olikheterna i levnadsnivån orterna emellan samt att beräkningarna

med nödvändighet måste inrymma betydande osäkerhetsmoment på grund

av svårigheten att avgöra en faktors mätbarhet.

Konjunkturinstitutet finner de riktlinjer för en kommande prisgeografisk

undersökning, som utredningen utarbetat, i och för sig metodologiskt

sett synnerligen väl utformade och likaså väl avvägda med hänsyn till vilka

faktorer som här synes vara av väsentlig betydelse samt anför.

Institutet finner det däremot mindre tillfredsställande att betänkandet ej

innehåller en systematisk och så långt möjligt uttömmande diskussion av

de eventuellt förekommande skillnader i levnadskostnader mellan olika orter,

som lämnas obeaktade vid en undersökning av traditionellt snitt, såsom

den nu föreslagna. I avsaknad av en sådan samlad redovisning av obeaktade

faktorer som påverkar välfärden, är det en vansklig uppgift att bedö
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr ok år 1963

ma rimligheten i utredningens uppfattning att dess förslag leder fram till

»indextal, som nära ansluter sig till den avsedda användningen som underlag

för en lönegruppering». Förutom att utredningen sålunda knappast kan

sägas ha tillfyllest löst sin — mycket svåra — uppgift, att »skapa underlag

för en allsidig och förutsättningslös bedömning» av dyrortsskillnaderna, synes

utredningen också i alltför hög grad ha influerats av önskemål om att

utrymmet för skönsmässiga element i beräkningarna blir så litet som möjligt.

I betänkandet anföres exempelvis att »sådana faktorer, där en prismässig

värdering måste bli helt skönsmässig, bör icke alls beaktas». En sådan

princip^ är emellertid ohållbar om det faktiskt föreligger väsentliga skillnader

i sådana levnadskostnader som endast kan mätas på just skönsmässiga

grunder. Enligt institutets mening talar vissa skäl för att inslaget av problem

vid dvrortsundersökningarna på vilka endast grova lösningar kan erhållas,

har vuxit i betydelse under senare tid. Riskerna för att rent fiktiva

dyrortsskillnader konstrueras, då man — såsom utredningen mer eller mindre

direkt föreslår — blundar för svårmätbara faktorer, har i så fall ökat.

Tillspetsat uttryckt kan man säga att grova meningsfulla mått är bättre än

exakta meningslösa. Det är givetvis inget som hindrar att de skönsmässiga

elementen i kalkylen hålls klart isär vid redovisningen från de exakta beräkningarna.

Även kommerskollegium anser att slopandet av ortsgrupperingen i skattehänseende

och slopandet av lönegrupp 2 har medfört, att de praktiska behoven

av en dyrortsundersökning blivit mindre påtagliga. Det finns därför

enligt kommerskollegium anledning att i första hand pröva om det numera

föreligger tillräckligt starka skäl att genomföra en undersökning, som dessutom

ej kommer att beakta olikheter i klimatiska förhållanden och i kommunal

standard och icke heller olikheter i bristsituationen på bostadsmarknaden.

Undersökningen skulle i huvudsak belysa skillnader, som enligt erfarenheterna

tenderar att bli allt mindre, men icke skillnader, som på grund

av denna utveckling kan ha fått större betydelse. Härtill kommer enligt kollegium

att de lokala prisskillnaderna mellan distributionsställen av olika

karaktär kan vara större än de regionala skillnaderna mellan distributionsställen

av samma karaktär. Den föreslagna undersökningen anses icke desto

mindre fortfarande vara av så stort intresse, att dess genomförande är motiverat.

Medicinalstyrelsen anser att utredningens förslag att bortse från faktorer,

där en prismässig värdering måste bli skönsmässig, torde fordra jdterligare

utredning, då dessa faktorer kan vara av största betydelse för en lönegruppering.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser, att de icke-mätbara faktorerna

icke utan vidare kan uteslutas ur undersökningen, då det i så fall blir mycket

svårt att beakta de för Gotland rådande förhållandena. Länsstyrelsen i

Värmlands län ställer sig kritisk till genomförandet av en ny prisgeografisk

undersökning. Länsstyrelsen pekar härvid på sådana faktorer som det ökade

antalet inköps- och arbetsresor, överföringen av allt flera tjänster till

den icke ortsgruppsindelade löneplan B och förekomsten av kollektivavtal

på den allmänna arbetsmarknaden utan dyrortsindelning. Länsstyrelsen ifrågasätter

därför, om icke en prisgeografisk undersökning, som dock lär kom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 5\ år 1963

111a att kosta inemot 2 millioner kronor kan ersättas med ett förhandlingssystem,

såsom ortsgrupperingsutredningen föreslagit. Statens avtalsnämnd

framhåller att en undersökning är påkallad men att den statliga lönesättningen

i framtiden icke i så hög grad bör anpassas efter levnadskostnaderna

som efter lönesättningen på den enskilda arbetsmarknaden. Försvarets

fabriksstijrelse finner det tveksamt, om de kostnader undersökningen beräknas

dra står i rimlig proportion till behovet av dylik undersökning och

den grad av precision, som de föreslagna metoderna för en prisgeografisk

undersökning kan beräknas medtöra.

Svenska arbetsgivareföreningen med instämmande av Sveriges industriförbund

har erinrat om att vid 1962 års löneförhandlingar förslag från arbetsgivareföreningen

väckts om att den ortsvisa lönedifferentieringen skulle

ske på annat sätt än genom anknytning till den statliga lönegrupperingen.

Härefter anföres i yttrandet.

Den statliga dyrortsgrupperingen lämnar inte längre enligt föreningens

mening en rationell grundval för en geografisk lönedifferentiering. Ett fullständigt

frigörande av avtalens lönesatser från den statliga indelningen är

därför önskvärt. Frågan kunde inte föras till en lösning vid årets förhandlingar

men kommer åter att tas upp till behandling mellan parterna. Även

när det gäller den statliga lönepolitiken synes man principiellt böra sträva

efter att frigöra denna från dyrortsgrupperingen och i stället låta den lokala

marknadsbildningen spela den utslagsgivande rollen. De praktiska svårigheterna

vid en övergång till ett marknadsanpassat lönesystem för löneplansplacerade

i offentlig tjänst, torde emellertid vara av sådan storleksordning

att en etappvis förändring är att föredra. Det synes därför vara realistiskt

att räkna med att dyrortsgrupperingen under ytterligare någon tid kommer

att spela en väsentlig roll för lönepolitiken inom den offentliga sektorn. Vid

utredningens tillsättande låg den statliga dyrortsgrupperingen till grund för

ortsavdragen vid den statliga inkomstbeskattningen av fysiska personer.

Från den" 1 januari innevarande år har ortsavdragens differentiering efter

dyrorter slopats och ett av de viktigaste motiven för dyrortsgrupperingen

har därmed bortfallit. Angelägenheten av att en geografisk prisundersökning

kommer till stånd för att ligga till grund för en ändrad dyrortsgruppering

har alltså påtagligt minskats under de senaste åren. Med hänsyn till

det kvarstående lönepolitiska intresset av en dyrortsgruppering och med

tanke på det allmänna värdet av en bättre överblick över prisernas geografiska

spridning vill organisationerna dock inte motsätta sig att en sådan undersökning

kommer till stånd. Dess resultat kan tänkas vara av värde t. ex.

för de marknadsförande producenternas bedömning av regionala och lokala

prisolikheter. Med hänsyn till den minskade direkta betydelsen av dyrortsgrupperingen

förefaller det emellertid naturligt alt man söker inrymma

undersökningen under en snävare kostnadsram än den av utredningen

föreslagna.

Riksförbundet landsbygdens folk framhåller, att förbundet tidigare framfört

erinringar mot dyrortsgrupperingen och den därpå grundade lönc- och

skattegrupperingens siffermässiga underlag och utformning. Ortsgrupperingsutredningens

förslag att hela dyrortssystemet skulle avvecklas tillstyrktes

på sin tid av riksförbundet. Riksförbundet har ej funnit anledning från
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 5A år 1963

gå sin tidigare uppfattning. Sveriges köpmannaförbund ifrågasätter det realistiska

i målsättningen att med rent statistiska metoder komina fram till eu

rättvis dyrortsgruppering och finner det erforderligt att gradera orterna

också med hänsyn till andra faktorer. Förbundet är därför tveksamt om

kostnaderna för undersökningen står i proportion till den användning resultaten

kan få. Sveriges lantbruksförbund framför att den nuvarande ortsgrupperingen

bör försvinna och ersättas med ett rörligare system med enhetliga

grundlöner jämte för olika yrkesgrupper och skilda orter varierande

lönetillägg.

Indexproblematiken

Beträffande indexproblematiken anför utredningen bl. a. följande.

De indextal, i vilka dyrhetsjämförelserna utmynnar, skall ange relationen

mellan kostnaderna på olika orter för att upprätthålla en viss given

levnadsnivå. I och med att dennas innehåll fastlagts, har därför den frågeställning

angivits, till vilken dessa indextal hänför sig. Här skall nu diskuteras,

hur beräkningen av de angivna indextalen bör utföras.

Låter man levnadsnivån bestämmas av en enda vara (eller tjänst) och

har denna exakt samma egenskaper, var respektive när den förekommer,

möter en indexberäkning inga svårigheter. Ett sådant indextal är dock utan

nämnvärt intresse; vad som önskas är i allmänhet ett sammanfattande mått

på prisolikheterna mellan var och en av ett antal jämförelsepunkter och en

baspunkt för en konsumtion, omfattande ett stort antal varor och tjänster,

vilka kan uppvisa mer eller mindre markerade variationer i vässa kvalitetsegenskaper

såväl på samma punkt som mellan olika punkter. För att eu

indexberäkning med denna omfattande innebörd skall kunna genomföras

måste följande tre problem lösas på ett eller annat sätt.

I. Förfarandet vid sainmanvägning av indextalen för de olika varorna och

tjänsterna till ett sammanfattande tal (vägningsproblemet).

II. Förfarandet då sortimentet av för konsumtion tillgängliga förnödenheter

varierar mellan de jämförda punkterna (sortimentsproblemet).

III. Förfarandet då kvalitetsskillnader föreligger mellan förnödenheterna

på de jämförda punkterna (kvalitetsproblemet).

En förutsättning för att dessa frågor skall kunna lösas är, att beräkningarna

anknyts till ett visst subjekt eller en viss grupp subjekt, som utnyttjar

de varor och tjänster, vilkas genomsnittliga prisförändring man önskar mäta.

En lämplig ansats vid indexberäkningar beträffande konsumentpriser är

att arbeta med en indifferensbestämd index. En dylik index kan sägas belysa,

hur mycket det kostar att på jämförelsepunkten (-punkterna) uppnå

en viss behovstillfredsställelse i förhållande till vad detta kostar på baspunkten.

Indexen anger prisolikheterna mellan baspunkt och jämförelsepunkter

vid »lika standard».

Grundvalen för den indifferensbestämda indexen är de så kallade indifferensnivåerna,

som anger hur stor mängd av en vara konsumenten är villig

att avstå ifrån för att vid en ökad konsumtion med en enhet av en annan

vara uppnå samma behovstillfredsställelse, där den »lika standardens» innebörd

bestäms av vilka element i levnadsnivån som beaktas vid fastställandet

av indifferensnivåerna. Emellertid kan icke av teoretiska skäl in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år W6.‘)

9

differensnivåerna för olika individer beaktas i samma indexberäkning annat

än i det fallet, alt fullständig överensstämmelse föreligger mellan respektive

individers preferenser. I praktiken är det ej heller genomförbart

att beräkna en indifferensbestämd index, eftersom det ej är möjligt att inhämta

erforderlig information om indifferensnivåerna.

Beträffande dessa problem anför utredningen bl. a. följande.

Ett vanligt förfarande är, att man ersätter jämförelsen av den lägsta kostnaden

för att nå en viss indifferensnivå på baspunkt och jämförelsepunkt

med en jämförelse mellan kostnaderna för att upprätthålla en viss given,

på baspunkten observerad konsumtion på denna och på jämförelsepunkten;

man beräknar en Laspeyresindex. Fasthållandet vid baspunktens konsumtion

medför, att jämförelsen kommer att hänföra sig till samma indifferensnivå.

Denna är för baspunktens del också den högsta, som konsumenten

kan uppnå vid given konsumtionsutgift, medan det däremot beträffande

jämförelsepunkten praktiskt taget alltid förhåller sig så, att man genom

viss omfördelning av konsumtionen skulle kunna uppnå den aktuella indifferensnivån

till lägre kostnad än den, som erfordras vid oförändrad konsumtionssammansättning.

Detta innebär att Laspeyresindexen kan beräknas

ge ett högre indextal, än vad den indifferensbestämda indexen skulle ge.

En annan standardmetod att approximera den indifferensbestämda indexen

är att grunda kostnadsjämförelsen på respektive jämförelsepunkts

konsumtion; man beräknar en Paascheindex. Denna index kan beräknas

ge ett lägre resultat än den indifferensbestämda indexen. Anledningen härtill

är densamma som till att Laspeyresindexen ger ett högre resultat, ty

Paascheindexen kan uttryckas som det inverterade värdet av en Laspeyresindex

med respektive jämförelsepunkt som bas.

Om indifferensnivåerna vore exakt identiska för bas- och jämförelsepunkter,

skulle tydligen Laspeyres- och Paascheindexen ange gränser, mellan

vilka den indifferensbestämda indexen ligger. I praktiken kan man

emellertid inte räkna med att det förhåller sig på detta sätt. De båda indexerna

kan dock bedömas godtagbart approximera dylika gränser, om indexberäkningarna

avser tidsjämförelser över korta perioder eller interlokala

jämförelser mellan orter med likartade förhållanden.

Utredningen föreslår att indexberäkningarna grundas på en genomsnittlig

budget för den grupp konsumenter, indexberäkningarna skall avse.

Beträffande valet av indexformel, finner utredningen, att Laspeyres- och

Paascheindexen är jämställda ur teoretisk synpunkt. Utredningen uttalar

vidare, att så snart det gäller att genomföra prisjämförelser mellan en baspunkt

och mer än en jämförelsepunkt, är Laspeyresindexen att föredraga av

praktiska skäl, beroende på att en och samma budget då kan användas

för samtliga jämförelser, under det att Paascheindexen fordrar en speciell

budget (den aktuella jämförelsepunktens) för varje prisjämförelse. Utredningen

föreslår därför, att eu Laspeyresindex används vid de interlokala

prisjämförelserna.

Beträffande utnyttjandet av en sådan index anför utredningen.

Till baspunkt i Laspeyresindexen kan i princip vilken som helst av de i

en kommande dyrortsnndersökning ingående orterna väljas. Det är även

möjligt att använda en grupp orter som baspunkt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1963

Vid den senast genomförda dyrortsundersökningen var det primära syftet

att bestämma dyrheten på olika orter i förhållande till Stockholm. Denna

målsättning, som utredningen icke finner anledning att frångå, innebär,

att Stockholm skall väljas som baspunkt vid de interlokala prisjämförelserna.

Utredningen får därför föreslå, att man vid en kommande dyrortsundersökning

väljer Stockholm som baspunkt för indexberäkningarna.

Detta innebär, att vägningstalen för beaktade varor och tjänster skall

grundas på den genomsnittliga stockholmsbudgeten och att prisjämförelserna

skall avse respektive orts priser jämförda med stockholmspriser.

Utredningen har inte funnit det lämpligt att föreslå utnyttjande av flera

budgetar på det sätt som skedde vid 1951 års undersökning på den grund

att eventuella skillnader i utfallet av beräkningen vid utnyttjande av olika

budgetar icke tillåter några bestämda slutsatser.

Utredningen har utförligt behandlat de frågor, som sammanhänger med

sortiments- och kvalitetsproblemen, och finner, att dessa problem är intimt

förknippade med varandra. Indexberäkningarna skall så vitt möjligt renodlas

från förekommande olikheter i varornas kvalitet mellan de olika orterna.

Detta bör enligt utredningen ske genom utnyttjande av kvalitetsklassmetoden

och kvalitetselementmetoden, där den förra estimationsmeloden

innebär att varudefinitionerna görs så trånga, att inga kvalitetsskillnader

föreligger inom ramen för definitionen av en vara eller tjänst och den

senare, att värdet av föreliggande kvalitetsskillnader beräknas exempelvis

med hjälp av uppgifter om skillnader i produktionskostnader.

Remissmyndigheterna har i allmänhet icke yttrat sig i fråga om utredningens

förslag till val av indexformel. Enstaka myndigheter har dock uttryckligen

tillstyrkt utredningens förslag, således tillstyrker såväl statistiska

centralbyrån som konjunkturinstitutet den av utredningen föreslagna

lösningen av vägnings-, sortiments- och kvalitetsproblemen.

Problematiken vid dyrortsområdesindelningen

Beträffande dyrortsområdesindelningen anför utredningen.

Den principiella inställning till levnadsnivåbegreppet, som utvecklats vid

diskussionen av de indexteoretiska problemen, innebär, att målsättningen

för observationsenheternas avgränsning bör vara, att de skall utgöras av

områden, som har egenskapen, att kostnaden för att upprätthålla en viss

levnadsnivå är densamma för en konsument, var inom området han än är bosatt.

Det är i praktiken ej möjligt att strikt fasthålla vid denna målsättning.

Man synes komma närmast den genom att låta observationsenheterna utgöras

av områden, vilkas flesta invånare i allmänhet skaffar sig de element

i levnadsnivån, som kan inköpas, genom anlitande av försäljningsställen

med i stort sett samma prissättning.

Utredningen finner det ej motiverat att dela upp en kommun på flera

observationsenheter, då det av administrativa skäl icke torde bli aktuellt

att hänföra olika delar av en kommun till olika dyrortsområden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 5i år 1963

11

Utredningen finner ej heller skäl att frångå kommunen såsom urvalsenhet

i fall där näringsgeografiska skäl talar för en större urvalsenhet.

Beträffande det allmänna kravet på dyrortsindelningen anför utredningen

härutöver bl. a.

Det grundläggande kravet på en dyrortsgruppering kan allmänt sägas vara,

att orter, där kostnaden för en konsument att upprätthålla en given

levnadsnivå är ungefär densamma, skall föras till samma dyrortsgrupp och

att gränserna mellan grupperna skall läggas på sådant sätt, att så liten del

som möjligt av den totala dyrhetsvariationen skall föreligga inom grupperna

och således så stor del som möjligt mellan dem. Med anledning av den

betydande osäkerhet, som är förknippad med dyrhetsmätningen, har dessutom

— som framgår av utredningens direktiv — kravet uppställts, att

dyrhetsklassificeringen av orterna i stort sett skall utföras så, att geografiskt

sammanhängande dyrortsområden erhålls.

Vid givna dyrhetstal gäller att dessa båda krav harmonierar med varandra

endast under speciella förutsättningar, vilka icke kan beräknas vara

uppfyllda i praktiken. Villkoret att grupperingen skall ge sammanhängande

områden innebär därför, att en större del av variationen i dyrhetstalen kommer

att återfinnas inom respektive dyrortsgrupp än vad som skulle vara

fallet, om grupperingen utfördes utan detta begränsande villkor. Konkret

betyder detta, att det mycket väl kan tänkas, att orter med samma dyrhetstal

föres till olika dyrortsgrupper eller att en ort med högre tal kommer i

lägre dyrortsgrupp än en med ett lägre tal.

Utredningen finner dock att villkoret om sammanhängande dyrortsområden

inte skall åberopas som hinder mot att en markerad avvikelse hos eu

orts dyrhetstal från omgivande orters föranleder, att orten förs till annan

dyrortsgrupp än de övriga.

Rörande tillvägagångssättet vid den slutliga områdesindelningen anför

utredningen.

Områdesindelningen bör ske i etapper. Först får då eu »mekanisk» uppdelning

av orterna i dyrhetsgrupper ske med beaktande endast av deras dyrhetstal

och de gränser mellan grupperna som man fastställt. Härigenom

kan det emellertid inte beräknas, att sammanhängande dyrortsområden erhålls,

utan vissa orter kan förväntas bli hänförda till annan dyrortsgrupp

än kringliggande orter. Vidare kan ett antal utpräglade förorter komma att

hänföras till annan dyrortsgrupp än sin huvudort.

I en andra etapp får omflyttningar av orter mellan dyrortsgrupperna företagas,

för att dels sammanhängande dyrortsområden skall erhållas, dels

näringsgeografiskt intimt sammanhängande orter skall hänföras till samma

dyrortsgrupp. En lämplig tumregel synes vara att sådana orter, som i första

etappen hänförts till annan dyrortsgrupp än kringliggande orter och vilkas

dyrhetstal ligger mindre än halva intervallet mellan två på varandra följande

gränser över eller under närmaste gränsvärde, föres till samma dyrortsgrupp

som de närliggande orterna. Om dyrhetstalet uppvisar en större

avvikelse bör de däremot föras till den dyrortsgrupp, deras dyrhetstal anger,

trots att detta innebär ett avsteg från principen om sammanhängande

dyrortsområden. Utredningen vill dock inte rekommendera, att de anförda

reglerna skall tillämpas ovillkorligt. Även andra faktorer än de, som kunnat

beaktas vid dyrhetsmätningen, bör i det särskilda fallet få påverka en

orts placering i dyrortsgrupp. Speciellt avses här alt olika dyrortsplaccring

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1963

av orter, som ingår i ett och samma näringsgeografiskt starkt integrerade

område, bör undvikas.

Beträffande gränsdragningen mellan de olika dyrortsområdena bör enligt

utredningens åsikt praktiska överväganden bli avgörande och utredningen

förordar därför, att man låter områdesgränserna sammanfalla med

länsgränser utom i det fallet, att särskilda näringsgeografiska skäl eller

markerade dyrhetsskillnader talar för ett avsteg från denna regel.

I fråga om undersökningens omfattning talar enligt utredningen starka

skäl mot att datainsamlingen vid en kommande prisgeografisk undersökning

skulle omfatta alla kommuner i landet. Kostnaderna för undersökningen

skulle nämligen bli mycket stora vartill kommer att det är osäkert,

om någon vinst i tillförlitlighet av undersökningens resultat skulle erhållas.

Utredningen erinrar om att vid 1951 års dyrortsundersökning tillämpades

beträffande praktiskt taget hela konsumtionen ett förfarande, vilket i stora

drag innebar, att man gjorde individuella beräkningar för vissa orter, varvid

förutsattes överensstämmelse i dyrhet mellan orterna i vissa regioner,

avgränsade på något olika sätt för olika delar av konsumtionen.

Om detta förfarande uttalar utredningen att risk föreligger, att indelningen

i dyrortsområden kommer att vara bestämd innan dyrhetsjämförelserna

utförts, eftersom eventuella dyrhetsskillnader inom regioner ej

kommer till uttryck. Utredningen föreslår för att undvika denna bindning

till ett fåtal alternativ beträffande områdesindelningen och ändock kunna

utföra undersökningen på urvalsbasis följande förfarande.

I. Samtliga tätorter med minst 10 000 invånare tas med vid undersökningen.

fl. Landet indelas i regioner, som är någorlunda homogena i fråga om

klimat och näringsliv (med bortseende från de under I angivna tätorterna).

Kommunerna i respektive region delas upp i utpräglade landsbygdskommuner

och övriga, varigenom subregioner erhålls.

III. I varje subregion väljs ett antal kommuner ut för observation och

dyrhetstal beräknas för dem enligt av utredningen föreslagna metoder. Urvalet

bör omfatta minst 10 kommuner i varje subregion.

IV. Med användning av regressionsskattning beräknas dyi’hetstalen för de

kommuner inom varje subregion, vilka inte kommit med vid undersökningen

enligt III.

För att undersökningen ej skall få alltför stor omfattning föreslås att

man arbetar med endast ett fåtal regioner. Undersökningen skulle under

sådana förhållanden omfatta drygt 200 orter. Den ovannämnda regressionsskattningens

definitiva utformning får enligt utredningen bestämmas med

användning av vid den kommande dyrortsundersökningen inhämtade uppgifter

och grundas på en hjälpvariabel, konstruerad under antagandet av

ett positivt samband mellan dyrhetstalen i de tre närmast belägna urvalskommunerna

och en icke utvald kommuns (okända) dyrhetstal med användandet

av (de inverterade) landsvägsavstånden mellan befolkningstyngdpunkterna

som vikter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr oi år 1963

I fråga om storstadsområdena föreslår utredningen särskilda regioner vilka

kan underlätta framtida justeringar av dyrortsgränserna, påkallade av

den fortgående urbaniseringen.

Remissmyndigheterna har vid behandlingen av frågan om områdesindelningen

främst velat fästa uppmärksamheten vid att sammanförande av kommuner

till större kommuner eller kommunblock för närvarande är aktuellt.

Vidare hänvisar åtskilliga myndigheter till den av arbetsmarknadsstyrelsen

som underlag för bedömning av arbetsmarknads- och lokaliseringsfrågor

gjorda tätortsklassificeringen med en indelning av landet i olika regioner.

Ett antal länsstyrelser påvisar för respektive län särskilda förhållanden,

som anses bör beaktas vid områdesindelningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att den av styrelsen som underlag

för bedömning av arbetsmarknads- och lokaliseringsfrågor gjorda tätortsklassificeringen

med en indelning av landet i A- och B-regioner bör beaktas

vid dyrortsområdesindelningen, och att det vore önskvärt, att samtliga Aregioner

medtogs. Vidare påpekas betydelsen av den kommunblocksplanering,

som för närvarande utförs av länsstyrelserna. Statistiska centralbyrån

och skolöverstyrelsen vill inför den förestående kommunreformen ifrågasätta

lämpligheten av att genomföra en prisgeografisk undersökning utan hänsynstagande

till de blivande kommunblocken. Genom att planera undersökningen

med beaktande av kommunreformen skulle bland annat de framtida

problemen med dyrortsklassificering av de sammanslagna kommunerna

kunna undvikas.

Delegationen för statistikfrågor anför bl. a. följande.

Valet av observationsenhet har betydelse för storleken av variationen inom

enheten. Utredningen har föreslagit kommunen som observationsenhet;

kommunerna är geografiskt olika stora och man måste bl. a. därför räkna

med att variationen inom en observationsenhet kan vara olika för olika enheter

och troligen större ju större kommun det är fråga om. Utredningen

synes ha tagit viss hänsyn till att variationen är olika genom att föreslå, att

antalet observationer (butiker) skall ställas i viss relation till invånarantalet

i kommunen. Delegationen vill emellertid framhålla, att utredningen icke

klarlagt vilken precision i uppskattningen av dyrheten inom en enhet som i

princip bör eftersträvas och hur precisionerna för olika enheter skall förhålla

sig till varandra. Icke heller framgår närmare av utredningen vad det

föreslagna valet av »observationsenhet» kommer att innebära i nyss angivna

hänseenden.

Rörande beräkningen av dyrhetstal för de enheter, för vilka regressionsskattning

tillämpas anför delegationen, att den precision, med vilken man

kan beräkna dyrhetstalet för de undersökta kommunerna, troligen blir ganska

växlande, och det är även av denna anledning betydelsefullt med vilken

vikt varje undersökt kommun tillätes påverka dyrhetstalet i den kommun

för vilken den indirekta beräkningen skall göras. Frågan om metoderna för

den indirekta beräkningen av dyrhetstal för de icke undersökta kommunerna

har enligt delegationens mening icke tillräckligt utretts i betänkandet.

Vad beträffar det föreslagna urvalsförfarandet framhåller delegationen,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1963

att metoden skulle kunna leda till geografiska anhopningar av de utvalda

kommunerna på ett sådant sätt, att allvarliga svårigheter skulle uppstå vid

beräkningen av dyrhetstalen för de kommuner för vilka den indirekta beräkningsmetoden

skall tillämpas.

Delegationen framhåller vidare, att det av utredningen uppställda villkoret

för områdesindelningen »att gränserna mellan grupperna skall läggas

på ett sådant sätt, att så liten del som möjligt av den totala dyrhetsvariationen

skall föreligga inom grupperna och således så stor del som möjligt

mellan dem» icke är klart. Delegationen anför härom.

Utredningen uttalar, att det grundläggande kravet på en dyrortsgruppering

allmänt kan sägas vara (i) »att orter, där kostnaden för en konsument

att upprätthålla en given levnadsnivå är ungefär densamma, skall föras till

samma dyrortsgrupp» och (ii) »att gränserna mellan grupperna skall läggas

på sådant sätt, att så liten del som möjligt av den totala dyrhetssvariationen

skall föreligga inom grupperna och således så stor del som möjligt

mellan dem». Utredningen säger vidare (iii), att dyrortsgrupperingen »skall

utföras så, att geografiskt sammanhängande dyrortsområden erhålls».

Utredningen har icke klarlagt innebörden av dessa villkor. Sålunda skulle

det andra villkoret kunna tolkas som om det föreliggande problemet var liktydigt

med uppgiften att konstruera den bästa stratifieringen för uppskattningen

av t. ex. ett riksmedeltal. Detta är emellertid icke ekvivalent med

problemet att indela landet i dyrortsområden. Utredningen har också själv

vid utformningen av undersökningsplanen i stället föreslagit att man genomgående

skall ha samma intervall mellan gränserna för olika dyrortsgrupper,

eftersom »detta förfarande har hävd vid dyrortsgrupperingarna»,

och är förenat med betydande praktiska fördelar. Delegationen anser av anförda

skäl, att det andra villkoret (ii) icke skall tagas i betraktande vid

konstruktionen av dyrortsområden.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att dyrhetsöar inom ett område

stundom förekommer. Länsstyrelsen vill därför understryka nödvändigheten

att dylika företeelser noga beaktas, och att vederbörlig hänsyn tages till

dessa orters särpräglade karaktär. Denna företeelse kan bli ännu mera markant

därest den ifrågasatta sammanslagningen av kommuner till större enheter

kommer till stånd. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller lämpligheten

av att i princip låta gränserna mellan olika dyrortsområden sammanfalla

med kommunblocksgränserna, och att anpassningen till koinnuinblocksindelningen

kan ske dels vid själva utväljandet av observationsenheter,

dels vid den slutliga indelningen i dyrortsområden, om icke särskilda

näringsgeografiska skäl motivera avsteg från denna princip. Länsstyrelserna

i Kronobergs och Kalmar län anser, att nuvarande kommuner icke är

lämpliga som observationsenheter. Länsstyrelserna föreslår i stället, att

lämpligt centrerade näringsgeografiska regioner användes som strata, och

fäster i detta sammanhang uppmärksamheten på den pågående undersökningen

om en kommunreform med kommunblock uppbyggda kring en centralort.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter länsgränsernas godtagbarhet

som områdesgränser. Hänsyn bör i första hand tagas till näringsgeografiskt

enhetliga områden genom att utnyttja metodiken vid utarbetan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 5b år 1963

det av förslag till ny kommunindelning. Länsstyrelsen i Norrbottens län finner

sig icke kunna dela utredningens uppfattning att såsom observationsenhet

välja kommunen. Länsstyrelsen anser, att det förefaller som om utredningen

därvid ej beaktat de förändringar, som kommer att ske genom

de planerade kommunsammanslagningarna. Betydande skiljaktigheter ifråga

om kostnaderna för att upprätthålla en viss levnadsnivå torde nämligen

kunna uppstå mellan skilda delar i en framtida storkommun. Att vid sådant

förhållande binda sig för kommungränsen som observationsenhet synes ej

överensstämma med målsättningen. Vattenfallsstyrelsen anser, att syftet

med den prisgeografiska undersökningen är att åstadkomma rättvisa i förhållande

till levnadskostnaderna, och att detta bör tillmätas den avgörande

betydelsen. Mot denna bakgrund är det enligt styrelsens uppfattning fullt

motiverat, att en kommun uppdelas i två eller flera observationsenheter. De

administrativa skälen för ett likasättande av observationsenhet och kommun

bör sålunda vika.

Landsorganisationen anser, att en dyrortsindelning bör utföras så att geografiskt

sammanhängande områden erhålles, men vill dock framhålla att

detta krav ej får hindra, att enstaka orter hänförs till andra dyrortsgrupper

än kringliggande orter i den mån mera påtagliga avvikelser i dyrhetstalen

föreligger. Statstjänstemännens riksförbund finner ej den föreslagna urvalsmetoden

vid prisinsamlingen tillfredsställande utan föreslår att den bör

omfatta samtliga kommuner. Härigenom skulle den viktiga gränsdragningen

mellan olika dyrortsområden ske med väsentligt större anspråk på objektivitet.

Skulle man ändock av kostnadsskäl stanna för att endast medtaga

ett begränsat antal av de medelstora och smärre kommunerna, bör dessa utväljas

mera slumpmässigt än enligt utredningens förslag. Tjänstemännens

centralorganisation framhåller, att då länsgränserna ej alltid utgör den naturliga

gränsen mellan olika områden, geografiska, näringsekonomiska och

kommunikationsmässiga förhållanden i vissa fall gör, att ett frångående av

länsgränserna vid områdesindelningen kan vara befogad. En alldeles särskild

fråga utgör det så kallade ö-problemet, som i detta sammanhang fordrar

särskilt beaktande, inte minst mot bakgrunden av näringspolitiska och

arbetsmarknadsmässiga synpunkter. Vidare vill organisationen framhålla,

att materialet för dyrhetsundersökningen måste insamlas från ett betydande

antal orter. Kooperativa förbundet anser sig icke kunna dela utredningens

uppfattning beträffande förslag till ortsområdesindelning. Kommunerna

är numera ofta av betydande storlek och kan inrymma områden av mycket

olika karaktär ur levnadskostnadssynpunkt. Om det förhåller sig så, alt

det inom dyrortsområdena förekommer en mera betydande spridning av

levnadskostnaderna exempelvis mellan tätorter av olika slag och landsbygdsområden,

kommer hela dyrortsproblemet i ett nytt läge. Det måste

därför enligt förbundets uppfattning vara en angelägen uppgift för eu prisgeografisk

undersökning att klarlägga huruvida så är fallet. Möjlighet till

ell ur denna synpunkt lämpligt urval av observationsområden torde arbetsmarknadsstyrelsens

regionindelning erbjuda. Sveriges köpmannaförbund fin
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1963

ner det tveksamt, om kommunen är lämplig som observationsenhet; det förefaller

förbundet vara viktigare att innan undersökningen startar definiera

mätområden utifrån andra grunder. Med hänsyn till befolkningens stora

rörlighet vad beträffar inköpsställen kan det vara lämpligt att låta mätenheterna

för undersökningen anpassas efter de naturliga handelsområdena.

Förslagsvis skulle man kunna välja arbetsmarknadsstyrelsens A- och B-regioner

som mätenhet eller de kommunblock, som skall bilda grundvalen för

kommunindelningsreformen.

Varuurval

Utredningen konstaterar, att den bästa uppskattningen av de interlokala

prisskillnaderna erhålles, om urvalet av varor sker slumpmässigt. En rad

problem av teoretisk och praktisk art uppställer sig dock härvid. Utredningen

finner att ett omfattande utredningsarbete i fråga om metoder erfordras

för att lösa de härmed sammanhängande problemen. Vidare skulle erfordras

ett långt bättre statistiskt underlag än nu står till buds. Utredningen föreslår

därför, att representantvaruurvalet »handplockas». Härvid bör dock beaktas

de olika varornas andel av den totala konsumtionen, kostnaderna för

alt erhålla erforderliga prisnoteringar och de interlokala prisskillnaderna.

Härom anför utredningen bland annat.

Ur de fortlöpande prisinsamlingarna för konsumentprisindex kan vidare

vissa upplysningar erhållas om prisspridningen mellan olika orter. Från

branschorganisationer torde också värdefulla uppgifter kunna erhållas beträffande

prisskillnader mellan olika delar av riket.

Utredningen konstaterar emellertid att på grund av de stora kvalitetsskillnader,

som föreligger mellan olika varor, tillhörande vissa varuområden, det

är mycket svårt att få tillförlitliga mått på prisspridningen. I praktiken blir

det därför förenat med stora svårigheter att tillämpa principen om att urvalet

av representantvaror skall utformas med beaktande av olika varugruppers

interlokala prisspridning.

I denna fråga anför utredningen härutöver.

För att få ett korrekt estimat av prisskillnaderna mellan orterna måste

nämligen kvalitetsskillnaderna för varje representantvara noga undersökas.

Om detta av tids- och kostnadsskäl inte är möjligt vid ett större antal representantvaror

tvingas man till schablonmässiga uppskattningar. Därmed

introduceras ett fel i beräkningarna, som kan bli större än det fel, som uppstår,

om endast en eller ett par varor i gruppen utväljs, vilkas kvalitetsolikheter

mera ingående studeras. Den senare metoden kan därför ge en bättre

information vid given kostnad än den förra.

Med hänvisning till det anförda får utredningen föreslå att följande beaktas

vid representantvaruurvalet: a) varor, som är av särskilt stor betydelse

i den totala konsumtionen bör tas med vid undersökningen, t. ex. mjölk, b)

förhållandevis många varor bör tas med, vilkas priser enligt tillgängliga uppgifter

företer stora interlokala prisvariationer för samma kvalitet, och c)

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 b är 11)63

17

relativt få men i kvalitetshänseende väldefinierade varor bör tas med av

dem, för vilka kvalitetsskillnaderna medför särskilt stora problem.

Ytterligare en i praktiken viktig regel vid valet av representantvaror är,

att de observerade varorna skall vara allmänt förekommande, så att det endast

i undantagsfall inträffar, att en vara inte förekommer på alla i undersökningen

ingående orter.

Utformningen av varudefinitionerna kan, enligt utredningen, ske med

hjälp av två metoder. Den ena metoden är att begagna sig av den definitionstyp,

som användes i konsumentprisindex (exempelvis »skjorta, enfärgad,

krympt, helst svensk, bomullspoplin, fast krage, fasta manschetter»).

Den andra metoden är att i instruktionen till ombuden ange, att noteringarna

för en viss vara skall avse bestämda märken eller fabrikat.

Utredningen föreslår, att den sistnämnda metoden kommer till användning

vid prisinsamlingen för varor, som uppvisar mer betydande kvalitetsskillnader,

och att för övriga varor varudefinitionerna utformas på samma

sätt som vid prisinsamlingarna för konsumentprisindex.

Utredningen har icke funnit anledning att lämna ett detaljerat förslag till

representantvaror beroende bl. a. på de snabbt föränderliga konsumtionsvanorna

på olika områden inom detaljhandeln, utan har inskränkt sig till att

ungefärligt ange omfattningen av representantvaruurvalet för olika delar av

konsumtionen.

Statistiska centralbyrån anser, att utredningens förslag beträffande metoderna

för varuurvalet icke är tillfyllest och anför.

För att undvika att prisnoteringarna vid jämförelserna skall komma att

avse olika kvaliteter varigenom kvalitetsbedömningar blir nödvändiga föreslår

utredningen för de flesta huvudgrupper av varor en långt gående specifikation

av representantvarorna. För flertalet livsmedel räknar emellertid

utredningen med att varudefinitionerna utformade på samma sätt som för

konsumentprisindex skall vara tillfyllest. För förädlade livsmedelsvaror torde

man dock med denna metod i många fall få med kvalitetsolikheter i jämförelserna.

Vid en ortsjämförelse synes den mer långtgående definitionsmetoden

därför lika motiverad för stora delar av livsmedelsområdet som för

övriga varuområden.

Enligt den metod för prisjämförelsen som anges av utredningen skall man

jämföra den varuvariant som noterats på en ort med motsvarande i Stockholm.

Vissa problem kan uppkomma vid dylika jämförelser. Finnes ej exakt

samma varuvarianter på jämförelseorten måste kvalitetsbedömningar utföras

för vilket branschsakkunniga bör anlitas. Vidare kan det inträffa att en

varuvariant som är vanlig i Stockholm på jämförelseorten är en sällsynt

varuvariant med obetydlig försäljning. Prissättningen i sådant fall är ofta en

annan än vid försäljning i större omfattning. En prisjämförelse under dylika

förhållanden blir självfallet missvisande, enär man ej beaktar konsumtionens

anpassning efter prisförhållandena. Ett sätt att komma förbi en

sådan svårighet är att inom ramen för eu vidare varudefinition jämföra

mest sålda sorter och om dessa ej är identiska verkställa kvalitetsbedömningar.

Denna metodik blir dock tids- och kostnadskrävande då det är att

förmoda att ett stort antal kvalitetsbedömningar måste utföras.

Vid representantvaruurvalet bör man enligt utredningen bl. a. beakta de

olika varornas andel av den totala konsumtionen samt de interlokala pris
2

Ilihang till riksdagens protokoll /.96.‘f. t sanil. Nr 54

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 år 1963

skillnaderna. Det bör framhållas att de detaljerade uppgifter som behövs i

detta sammanhang för närvarande ej finns tillgängliga. Skall utredningens

metod för varuurval följas, måste tidskrävande bearbetningar göras av tillgängligt

primärmaterial. Kompletteringar av detta måste även utföras i stor

utsträckning.

Delegationen för statistikfrågor anser, att utredningens förslag till varuurval

medför en statistiskt icke mätbar osäkerhet i beräkningarna, vilken

kan leda till en systematisk snedvridning av undersökningens resultat. Delegationen

anför i detta sammanhang vidare följande.

Enligt vad som framgår av de i betänkandet redovisade direktiven för

utredningen bör den prisgeografiska undersökningen skapa underlag fölen

allsidig och förutsättningslös bedömning av dyrortsfrågorna. Mot denna

bakgrund finner delegationen utredningens förslag till lösning av frågan

om urvalet av representantvaror i princip icke tillfredsställande. Det traditionella

tillvägagångssättet, vilket utredningen rekommenderar, kan innebära

att ortsprisindex genom varuurvalet påverkas i olika riktningar för

olika orter. Index kan därigenom komma att för vissa orter eller grupper

av orter bli systematiskt överskattad eller underskattad. Det föreslagna förfarandet

medför en osäkerhet i beräkningarna, vilken icke låter sig mätas

på ett statistiskt meningsfullt sätt. Det av utredningen berörda urvalsproblemet

har under senare år utförligt behandlats i facklitteraturen på området.

Det torde därför böra undersökas om det icke är möjligt att genom

tillämpning av ett i berörda hänseenden mera tillfredsställande metodologiskt

förfarande erhålla en breddning av underlaget för analys.

Statens pris- och kartellnämnd har i sitt yttrande särskilt uppmärksammat

frågan om varuurvalet av livsmedel och anför.

Vad beträffar varuspecifikationen vill nämnden understryka vikten av

att samtliga i gruppen ingående varuslag förses med tydliga specifikationer

i avseende på märke samt förpacknings- eller viktenhet. I den mån butiken

saluför flera varianter av ett visst varuslag bör samtliga dessa ingå i prisinsamlingen.

Det torde därför vara lämpligt att i förväg specificera flertalet

eller helst samtliga förekommande varuvarianter. Vid butiksbesöket bör utöver

prisangivelserna uppgift inhämtas om mest sålda sort av varje varuslag.

Av värde för undersökningens vidare planering torde resultaten av en

nu inom nämnden pågående undersökning angående olika riktprislistor och

tillämpningen av dessa inom handeln vara.

Länsstgrelsen i Kalmar lån anser, att varuurvalet bör omfatta begagnade

bilar. En stor del av levnadskostnaderna utgöres nämligen av inköp av begagnade

bilar. Länsstyrelsen hänvisar härvid till den begränsade marknadsundersökningen

beträffande priserna på såväl nya som begagnade bilar

(inbytesbilar) som av samtliga länsstyrelsers priskontor företogs år

1958.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1963

19

Prisinsamling

I fråga om insamlingen av prisuppgifter för livsmedel anser utredningen

att i huvudsak det för konsumentprisindex utnyttjade urvalet kan utnyttjas

för den prisgeografiska undersökningen. På enstaka punkter kan dock

ändringar i urvalet vara motiverad. I allt skulle enligt utredningen ungefär

60 varuslag inom livsmedelsgruppen ingå i prisinsamlingen. Prisinsamlingen

för livsmedel föreslås ske på samtliga i undersökningen medtagna orter.

Prisinsamling för kläder och skor föreslås ej ske på mindre orter, som ingår

i närliggande större orts detaljhandelsområde. Priser på inventarier och

husgeråd föreslås insamlade endast på inköpsorter i den mån det är vanligt

att inköpen till största delen görs i dessa.

Omfattningen av den av utredningen föreslagna prisinsamlingen för olika

representantvaror framgår av nedanstående tablå.

Huvudgrupp

Prisinsamling

Summa

lokal

central

Livsmedel................

60

60

Alkoholhaltiga drycker och

tobak ..................

5

1

6

Bränsle och lyse..........

8

2

10

Kläder och skor ..........

25

—

25

Inventarier och husgeråd ..

28

2

30

Resor inklusive egna fordon

2

8

10

Diverse varor och tjänster

5

20

25

Summa

133

33

166

Vad särskilt beträffar egna fordon bör även drivmedel samt underhåll och

reparationer medräknas. Med hänsyn till den speciella prisbildning, som är

rådande för begagnade bilar och de svårbemästrade kvalitetsproblemen i

förbindelse härmed, bör dessa icke ingå i representantvarulistan.

Vad prisinsamlingen beträffar, anser utredningen, att fördelningen mellan

lokalt och centralt insamlade priser i stort sett bör ske i enlighet med de

principer, som tillämpas vid prisinsamlingen för konsumentprisindex. Central

prisinsamling bör således lämpligen ske för de varor och tjänster, där

man vid given precision till lägre kostnad än genom lokal prisinsamling kan

erhålla regionala priser genom att fråga organisationer m. fl. I övriga fall

bör, enligt utredningen, lokal prisinsamling ske.

Utredningen uttalar, att prisinsamlingen bör förläggas till en tid, då landets

olika delar kan beräknas befinna sig i ungefär samma fas av säsongcykeln

vad gäller varusortimentets sammansättning och om möjligt också

i fråga om de så kallade säsongvarornas prisnivå. Beträffande bostadsutgifter

inklusive bränslekostnader har detta ansetts kunna uppnås genom att

uppgifterna inhämtas för eu period under eldningssäsongen.

Tillfälliga prisvariationer bör enligt utredningen i princip elimineras vid

2f Ilihang till riksdagens protokoll 196''.''!. 1 samt. Nr !>4

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 5''r år 1!)63

prisinsamlingen. Utredningen har funnit att för de olika orternas dyrhetslal

säsongförhållandena numera spelar en tämligen underordnad roll. Endast

för utpräglade säsongvaror kan det vara befogat att korrigera för säsongvariationerna

i priserna. Utredningen föreslår, att den månatliga prisinsamlingen

för konsumentprisindex användes för mätning av säsongvariationerna

för dylika varor och eventuell erforderlig korrigering härför.

Beträffande rabatter och liknande prisnedsättningar anför utredningen.

Kravet på prisjämförelser vid lika standard vid en prisgeografisk undersökning

medför, att endast sådana rabatter bör beaktas, som innebär avdrag

på priset på kuranta varor utan olägenhet för kunden. Självfallet bör inte

hänsyn tas till dessa rabatter i det fallet, att de lämnas endast till vissa begränsade

grupper av konsumenter.

I konsekvens härmed förordar utredningen, att kassarabatt, prutningar

(om generellt utgående) och realisationspriser bör beaktas, de sistnämnda

dock endast i vad avser felfria och kuranta varor, vilka innefattas i de uppställda

varudefinitionerna.

Statistiska centralbyrån anser, att den av utredningen förordade centrala

prisinsamlingen för vissa varor och tjänster innebär, att den föreslagna undersökningen

endast får karaktär av eu riktprisundersökning, där man ej

fångar upp alla de avvikelser från riktprislistorna, som i verkligheten förekommer.

Centralbyrån anser därför, att det bör undersökas, i vad män det

går att erhålla skattningar på genomsnittliga prutningar under en angiven

tidsperiod, och hänvisar därvid till undersökningar verkställda av statens

pris- och kartellnämnd. Vidare anser centralbyrån, att realisationspriser ej

bör ingå i undersökningen. Under förutsättning att tidsplanen kommer att

hållas, torde vidare säsongkorrigeringen sakna betydelse.

Statens pris- och kartellnämnd har bl. a. uppmärksammat prisdifferentieringsproblemet

och anför.

Utredningen har i diskussion av rabattproblemet framhållit att »det man

skall mäta är det faktiska (uppnådda) priset och inte det åsatta priset».

Nämnden anser att denna princip bör tillämpas på alla former av prisdifferentieringar,

eftersom ingen principiell skillnad kan anses föreligga mellan

rabatter och andra prisdifferentieringar som kan förekomma i handeln, såsom

punktprissänkningar eller prutningar vid försäljning av exempelvis

vissa av kapitalvarorna. Flertalet av de här uppräknade prisdifferentieringarna

torde vara av den art att de mycket väl kan uppvisa interlokala variationer.

Förhållandena är härvidlag dessutom varierande i olika branscher.

Med hänsyn härtill torde det vara olämpligt att innan omständigheterna närmare

utretts fatta beslut om att vissa rabattformer icke skall beaktas vid

prisinsamlingen. Däremot bör enligt nämndens uppfattning priserna på realisationsvaror

icke ingå i undersökningen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län kan ej dela utredningens uppfattning att

realisationspriser hör beaktas vid prisinsamlingen i fall varorna är felfria

och kuranta. Uppgiftsinhämtarens subjektiva uppfattning om en varas kvalitet

och kurans bör ej få påverka primärmaterialets sammanställning. Vi
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1963

21

dare kan en realisation på en ort vara en rent tillfällig prisaktion riktad

mot en ny konkurrent i branschen. Länsstyrelserna i Gävleborgs och Västernorrlands

län anser, att prisundersökningen icke får äventyras genoin en

alltför snävt tilltagen undersökningsperiod.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anmäler något avvikande mening i fråga

om utredningens förslag till prisinsamling.

Med åberopande av tidigare dyrortsundersökningar anser utredningen att

en lokal kontroll av prisinsamlingen bör anordnas på samma sätt som tidigare.

Allmänheten hade då tillfälle att granska insamlade prisuppgifter och

inkomma med anmärkningar. Om avsikten är att på detta sätt för allmänhetens,

pressens och konkurrenters granskning utlämna de olika företagens

prissättning på vissa varor anser priskontoret förfarandet helt olämpligt.

Detta skulle enbart skapa irritation bland affärsmännen. Enligt priskontorets

mening torde avsett resultat av ett sådant förfarande även bliva tämligen

magert, då man får förutsätta att entydiga instruktioner för prisinsamlingen

utfärdas och att densamma utföres av kunnig personal och med

sådan noggrannhet och omsorg att felaktigheter icke skall behöva uppkomma.

Vid den centrala granskningen då uppgifterna ställs mot varandra upptäckes

lätt eventuella felaktigheter av betydelse för undersökningen.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att tillämpning av genomsnittliga

pristal för stora regioner medför, att speciella dyrhetsförhållanden

inom ett område icke blir tillräckligt beaktade.

Butiksurval

Utredningen föreslår, alt prisuppgifter endast insamlas från ett urval av

butikerna på de utvalda orterna. Beträffande urvalet av butiker anför utredningen.

Finns ej ett fullständigt register över detaljhandelsföretagen på de orter,

som blir föremål för observation vid en kommande dyrortsundersökning, tillgängligt,

då denna skall genomföras, blir det nödvändigt att inleda undersökningen

med att fylla denna brist. Registret, som förutsätts komma att

innehålla åtminstone approximativa mått på de ingående företagens inbördes

storlek och vissa uppgifter om deras sortiment, får sedan användas för

dragning av ett slumpmässigt urval av försäljningsställen, från vilka prisuppgifter

skall inhämtas.

En fullständig överblick över försäljningsställen finnes för närvarande

endast inom varuskattekontoren. Varuskattekontorens register omfattar

samtliga rörelseidkare inom länet med fördelning på olika branscher och

vissa geografiska områden (fögderier), där för varje rörelseidkare årsomsättningens

storlek finns angiven. Utredningen har i sammanhanget fäst

uppmärksamheten på det butiksregister, som för närvarande är under utarbetande

inom statistiska centralbyrån och kommer att färdigställas under år

1963. Sedan man genom dylika förteckningar undersökt bransch- och storleksstrukturen

hos butiksbeståndet inom var och eu av de i undersökningen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1963

ingående orterna, utväljes de butiker, vid vilka prisinsamlingen skall äga

rum. Därvid föreslår utredningen, att antalet undersökta butiker inom varje

bransch inom varje kommun anges som kvadratroten ur kommunens

folkmängdstal (i tusental). För Stockholm föreslås en uppdelning av huvudbranscherna

i delbranscher för att säkerställa, att prisnoteringar erhålls

för alla representantvaror. Av samma skäl föreslås antalet butiker i

varje huvudbransch för Stockholms del skola uppgå till 35. I de minsta

kommunerna bör minst en butik i varje bransch undersökas. Den prisgeografiska

undersökningen skulle därmed komma att omfatta ca. 4 500 butiker.

Vidare föreslår utredningen, att för varje kommun och bransch butikerna

tilldelas sannolikheter att ingå i butiksurvalet, som är proportionella

mot omsättningens storlek.

Delegationen för statistikfrågor anför beträffande utredningens förslag till

butiksurval.

Utredningen föreslår, att den lokala prisinsamlingen skall omfatta c:a

4 500 butiker. Det föreslagna urvalsförfarandet innebär, att man inom ett

flertal orter endast erhåller en eller ett par butiker inom varje huvudbransch.

Det saknas i utredningen underlag för bedömning av prisvariationen inom

olika kommuner; det finns emellertid anledning antaga att variationen för

många varuslag är betydande icke endast mellan utan även inom kommunerna.

Det kan därför ifrågasättas om det föreslagna tillvägagångssättet ger

möjlighet att med tillfredsställande säkerhet skatta medelpristal för olika

orter. Frågan om butiksurvalets storlek och principerna för dess fördelning

på olika orter bör därför göras till föremål för vidare utredning. En viss förbättring

torde kunna uppstå redan genom exempelvis en stratifiering på olika

butikstyper med hänsyn till kända prisskillnader mellan de olika typerna.

Statens pris- och kartellnämnd anför beträffande frågan om butiksurvalets

utformning.

De för undersökningen uttagna butikerna bör representeras i ortsmedeltalen

i första hand inom de varuområden, där deras huvudsakliga försäljning

ligger. Det torde härvid vara nödvändigt att låta stora butiksenheter med

brett sortiment, såsom varuhus och kedjeföretag, med säkerhet ingå i butiksurvalet.

Länsstyrelsen i Hallands län anför.

Då det numera icke är ovanligt, att många varor betingar olika pris på

försäljningsställen av olika typ inom samma ort kan en viss osäkerhet komma

att vidlåda de skattningar av ortsmedelvärden som grundar sig på observation

av ett fåtal butiker. Det är därför av stor vikt, att butiksurvalet

för prisinsamlingen sker med nödig omsorg. Varuhus och andra större affärsenheter

med stort sortiment bör i allmänhet ingå i undersökningen. Vid

urvalet torde lämpligen kunna anlitas priskontorens butiksregister för detaljhandeln

och det register av liknande slag hos Statistiska centralbyrån,

som användes vid beräkning av konsumentprisindex. Varuskatteregistret hos

länsstyrelsen, vilket omspänner hela länet, kan också med fördel utnyttjas

för detta ändamål.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1963

23

Budgetval

För bestämmandet av vägningstalen för de olika varuslagen utnyttjades

vid 1946 års dyrortsundersökning den vid beräkningen av levnadskostnadsindexen

använda budgeten, vilken avsåg den genomsnittliga konsumtionen för

en tvåbarnsfamilj tillhörande kategorien arbetare eller lägre tjänstemän boende

i städer eller tätorter. (Enligt direktiven avsåg viktsystemet budgeten

för en tjänstemannafamilj med en lön ungefär svarande mot 11 löneklassen

på löneplan A enligt det då gällande avlöningsreglementet.) Bostadskvantiteten

bestämdes till 3 rumsenheter eller 2 rum och kök och hänsyn togs till regionala

variationer i bränslekonsumtionen genom uppdelning av riket i fyra

temperaturzoner. Vid 1951 års undersökning kom tre budgetar till användning,

nämligen en stockholmsbudget, en landsbygdsbudget samt en tätortsbudget,

den sistnämnda dock endast i kontrollsyfte. Dessa budgetar grundades

emellertid icke på en given familjs konsumtion utan byggde i stället på

genomsnittsbudgetar omfattande i stort sett samtliga löntagare oavsett civilstånd

och inkomstnivå. Stockholmsbudgeten erhölls genom framskrivning av

resultaten från socialstyrelsens budgetundersökning år 1948, där hänsyn

togs till såväl pris- som konsumtionsförändringar i hela riket under åren

1948—51. Landsbygdsbudgeten framräknades på grundval av en särskild

undersökning av landsbygdens konsumtionsvanor, som socialstyrelsen utförde

1952.

Vid 1958 års levnadskostnadsundersökning beräknades ett stort antal budgetar

bland annat en stockholmsbudget, en landsbygdsbudget samt en budget

avseende städer och köpingar. Undersökningen baserade sig huvudsakligen

på genom bokföring lämnade uppgifter från c:a 3 700 hushåll. Urvalet

av hushåll skedde inom ramen för statistiska centralbyråns basurval,

varvid från stockholmsområdet kom att ingå 462 hushåll, från landsbygdsområdet

1 974 hushåll och från tätortsområdet 1 013 hushåll.

Utredningen har icke ansett det motiverat att vid en kommande prisgeografisk

undersökning arbeta med alternativbudgetar. Som utredningen påpekat

under avsnittet om indexproblematiken, skulle vid den tekniska utformning

som föreslagits, nämligen att bestämma dyrheten på olika orter i

förhållande till Stockholm, kompletterande indexberäkningar endast belysa,

i vilken utsträckning indexberäkningarnas resultat påverkas av variationer

hos vägningstalen, och värdet därav i här ifrågavarande sammanhang torde

vara ringa. Utredningen föreslår därför, att 1958 års levnadskostnadsundersöknings

stockholmsbudget kommer till användning vid en kommande dyrortsundersökning

och att korrigeringar av budgeten utföres med hänsyn till

bland annat inträffade konsumtionsförskjutningar genom utnyttjande av

konjunkturinstitutets beräkningar av den totala privata konsumtionen. Detta

innebär att en viss osäkerhet införes i beräkningarna. Utredningen finner

det emellertid ej vara motiverat, att en speciell levnadskostnadsundersökning

för Stockholm verkställs enbart för att tillgodose behovet av vägningstal

vid eu kommande prisgeografisk undersökning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1963

Remissmyndigheterna har gett frågan om budgetvalet ett betydande utrymme.

I allmänhet godtages utredningens förslag till lösning av budgetproblemet,

men ett antal myndigheter ifrågasätter lämpligheten av en stockholmsbudget

som baspunkt vid levnadskostnadsjämförelserna.

Fångvårdsstyrelsen finner det tveksamt, om dyrhetsskillnaderna orterna

emellan skall mätas med utgångspunkt från en stockholmsbudget, och anser,

att ytterligare utredning av denna fråga borde ha föregått utredningens

förslag.

Statistiska centralbyrån anför rörande budgetfrågan.

Centralbyrån anser det icke helt klart att en stockholmsbudget är att föredraga

som utgångspunkt för beräkningarna. Problemet löses dock ej genom

att man väljer en budget från en annan ort. Ej heller en genomsnittsbudget

av den typ, som utredningen skisserat på sid. 20 f. f. och där för varje ort

respektive representantvaras pris vägs i förhållande till stockholmspriset

med vikter som beräknats från de genomsnittliga konsumtionsförhållanden

på ett antal orter, löser de angivna problemen. En dylik budgets viktsystem

anpassar sig dock bättre till den konsumtionsfördelning som råder på dessa

orter. Då emellertid valet av en stockholmsbudget torde innebära en konkretisering

av dyrortsjämförelsen för den enskilda konsumenten, kan av praktiska

skäl detta val vara att föredraga. Man når också härigenom en överensstämmelse

med 1951 års prisgeografiska undersökning.

Lantbruksstyrelsen finner, att om basen i kostnadsjämförelsen blir en genomsnittlig

Stockholmsbudget, speciella problem uppstår med beräkningar

av levnadsstandarden för landsbygdsbefolkningen. Alternativa indexberäkningar

bör därför komma till stånd.

Statens pris- och kartellnämnd ifrågasätter lämpligheten av en stockholmsbudget

som baspunkt i kostnadsjämförelserna och anför.

Utredningen diskuterar möjligheten att tillfredsställande approximera en

indifferensbestämd index och föreslår av praktiska skäl en Laspeyresindex.

Nämnden å sin sida vill ifrågasätta om inte en index i vilken konsumtionen

utgör ett genomsnitt av hushåll på olika orter, är att föredraga.

Om man i likhet med utredningens förslag utgår från Stockholm som baspunkt

och använder stockholmsbudgetens vikter (Laspeyresindex) kommer

dyrhetstalen för t. ex. landsbygdskommunerna — med budgetar som ganska

starkt avviker från Stockholms — att i allmänhet avvika något från det fall

att de beräknas på en budget bättre anpassad efter landsbygdskommunernas

konsumtionsförhållanden. Den budget soin av praktiska skäl närmast kan

komma i fråga synes vara genomsnittsbudgeten för hela riket. Riksbudgeten

torde även anpassa sig bättre till flertalet tätorter än Stockholmsbudgeten.

Visserligen torde de faktiska skillnaderna i indextalen vid olika budgetalternativ

i allmänhet inte bli särskilt stora. Eftersom det ur kalkylsynpunkt

emellertid bör vara lika enkelt att använda en genomsnittsbudget, som den

i detta sammanhang extrema stockholmsbudgeten, finner nämnden övervägande

skäl tala för användning av den budget som ger det mest rättvisande

resultatet av alternativt tillgängliga budgetar.

Utredningen har i bilaga 1 i viss utsträckning behandlat detta problem

och därvid funnit, att för det betraktade fallet skillnaderna vid olika budgetalternativ

blir obetydliga. Nämnden anser dock ytterligare undersökning
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr ,54 år 19C>3

ar av dessa förhållanden vara önskvärda innan det kan anses klarlagt att effekten

av olika budgetars inverkan på dvrhetstalen är negligerbar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län vill betona, att valet av en stockholmsbudget

som baspunkt tyvärr utesluter att en ort jämförs med annan ort än

Stockholm. Skall jämförelse i levnadsnivån för något ändamål ske mellan

två orter, bör man räkna med vägningstal från fall till fall, vilka anknyts till

den ort, som valts till baspunkt vid jämförelsen. Det synes därför vara lämpligt,

att en budget beräknas för t. ex. de större städerna vid sidan av Stockholm

eller för större från t. ex. arbetsmarknadssynpunkt lämpligt utformade

enheter, så att jämförelser av levnadsnivån kan utföras utan alltför stora

extra kostnader.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att en riksbudget bättre stämmer överens

med konsumtionens sammansättning i Sverige och anför.

Om undersökningen grundas på en genomsnittsbudget för hela riket i

stället för en budget för enbart Stockholm torde bättre överensstämmelse

kunna uppnås med landsbygdskommunernas konsumtionsförhållanden. Det

bör därför övervägas, om inte en dylik »riksbudget» bör föredragas som utgångspunkt

vid prisjämförelserna. Detta bör dock gälla endast under förutsättning

att en sådan anordning bedömes medföra en från praktisk synpunkt

icke alltför obetydlig avvikelse från resultatet vid tillämpning av en

stockholmsbudget.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, om det icke vore mer

tillfredsställande att välja en för riket gemensam budget. En utifrån denna

bas beräknad index skulle visserligen icke ge svar på frågan om en orts dyrhet

i förhållande till en viss annan ort, men den skulle ge ett mera tillfredsställande

svar på frågan hur en ort i förhållande till en annan bör inplaceras

i dyrortsskalan eftersom indexen baserats på en konsumtionsinriktning,

som representerar ett genomsnitt för landet. Vidare framhålls, att konsumtionsinriktningen

i Stockholm får anses vara ganska extrem, och att det

med hänsyn härtill torde vara lämpligt med en mera representativ baspunkt

för indexberäkningarna. Statens avtalsnämnd anser, att förslaget, att basera

undersökningen på en budget avseende enbart Stockholm, synes kunna medföra

vissa risker för att levnadskostnadsnivån utanför storstäderna överskattas,

även om dessa risker i viss mån kommer att minskas genom de olika

tekniska åtgärder, utredningen föreslagit. Enligt nämndens mening synes

med hänsyn till de alltjämt relativt olikartade levnadsförhållandena i storstäder

och på landsbygd en rättvisare jämförelse kunna erhållas, om budgeten

kunde baseras på någon form av genomsnitt för levnadsförhållandena i

landet i stort. Statstjänstemannens riksförbund godtar utredningens förslag,

att en stockholmsbudget tas som utgångpunkt för jämförelserna, men föreslår,

att eu ny levnadskostnadsundersökning för Stockholm utförs för att

tillgodose behovet av fullt aktuella vägningstal. Kooperativa förbundet ifrågasätter

lämpligheten av att välja stockholinsbudgeten som utgångspunkt

för beräkningarna. Vägningstalen i denna budget skiljer sig avsevärt från

såväl budgeten för konsumentprisindex som budgeten för samtliga hushåll

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Knngl. Maj:ts proposition nr 54 år 1963

i 1958 års levnadskostnadsundersökning. Dessa skillnader torde mindre ha

sin grund i speciella konsumtionsvanor i Stockholm än i skillnader i inkomstfördelningen

mellan Stockholm och resten av landet. Förbundet finner

det med hänsyn härtill mer motiverat att använda budgeten för konsumentprisindex

som utgångspunkt för beräkningarna. Härigenom avlägsnar man

sig visserligen från utredningens utgångspunkt i en indifferensbestämd index,

men då denna även i utredningens förslag synes vara av ringa praktisk

betydelse, anser förbundet ovannämnda övervägande ha större vikt.

Sveriges lantbruksförbund anser, att en riksbudget bättre motsvarar de

genomsnittliga konsumtionsvanorna i Sverige, och anför.

I en prisgeografisk undersökning bör ej heller ändamålet vara att mäta

och jämföra olika personers behovstillfredsställelse — ändamålet bör vara

att mäta möjligheterna för samma person att uppnå samma behovstillfredsställelse

på olika orter. Eftersom behovstillfredsställelse inte kan mätas och

eftersom substitutionsförhållandena (indifferenskurvornas utseende) inte är

kända är ej heller detta möjligt. Det återstår därför endast att konstruera

en budget och jämföra kostnaderna för denna på olika orter. Utredningen

föreslår därvid, att den prisgeografiska undersökningen grundas på levnadskostnadsundersökningens

budget för enbart Stockholm, eftersom undersökningen

avser att belysa olika orters dyrhet i förhållande till Stockholm

och eftersom utredningen ansett alternativbudgetar ha ringa värde i detta

sammanhang. Det kan här framföras att en »medelbudget» för riket i dess

helhet vore att anse som den riktigare och mera fullständiga budgeten för

ifrågavarande ändamål, eftersom den skulle fånga konsumtionsvanorna i

landet som en helhet. Valet av stockholmsbudgeten som grund för undersökningen

antyder antingen att konsumtionen i Stockholm skulle vara en norm

för hur konsumtionen i landet i övrigt bör inriktas, eller att stockholmsbudgeten

inkluderar allt som konsumeras i landet i övrigt. Ingendera av de två

synpunkterna kan anses riktig. Endast som en grov approximation kan

stockholmsbudgeten möjligen få betydelse.

Särskilda poster i budgeten

Bostadsposten m. m. Vid 1951 års dyrortsundersökning införskaffades uppgifter

om boendekostnaden för hyreslägenheter av likartad standard. Av tekniska

skäl uteslöts egnahemslägenheter från undersökningen. Ej heller utfördes

några fristående beräkningar av boendekostnaderna för bostadsrättslägenheter,

dessa kostnader fick representeras av kostnaderna för hyreslägenheter

av motsvarande kvalitet och storlek. Hyreslägenhetsbeståndet indelades

i fem kvalitetsklasser och i storleksklasser efter antalet rum utöver kök.

Endast lägenhetsstorlekar om ett, två och tre rum och kök blev föremål för

observation. Boendekostnadsjämförelserna, som avsåg hyra inklusive allt

bränsle, genomfördes sedan separat för var och en av de sålunda erhållna

femton lägenhetskategorierna på grundval av framskrivna hyresuppgifter

från 1945 års bostadsräkning. För de större orterna beräknades med användning

av dessa uppgifter bostadskostnadstal, ett för varje observerad lägenhetskategori.

Dessa sammanvägdes sedan till ett genomsnitt för respektive

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1963

27

ort med användning av uppgifter om hyres- och bostadsrättslägenheternas

fördelning på de 15 lägenhetskategorierna inom det område, som den använda

budgeten hänförde sig till. I vissa fall gjordes korrigeringar av boendekostnadsbeloppet

för en lägenhetskategori med hänsyn till förekommande

variationer i lägenhetsbeståndets åldersfördelning och boendekostnadernas

beroende härav. Mindre tätorter och ren landsbygd sammanfördes till större

områden, för vilka gemensamma bostadskostnadstal beräknades efter samma

principer som för de större orterna.

Vid beräkning av konsumentprisindex sammanförs hyreslägenheter och

bostadsrättslägenheter till eu grupp, vars prisutveckling representeras av

boendekostnadernas förändringar för enbart hyreslägenheterna. Gruppen

uppdelas i tio kvalitetsklasser genom en indelning, dels efter ålder i »gamla»

och »nya» lägenheter, dels efter storlek i fem storleksklasser, nämligen ett

rum och kokvrå, ett rum och kök, två rum och kök, tre rum och kök samt

fyra rum och kök. Observationsmaterialet omfattar ett efter kvalitetsklasserna

stratifierat stickprov på ca 1 000 lägenheter, vilket varje år kompletteras

med ett urval bland nybyggda lägenheter och där en viss del av stickprovet

i övrigt förnyas årligen. Den vid undersökningstillfället observerade

boendekostnaden för hyreslägenheter korrigeras klassvis till att avse lägenheter

med lika standard, det vill säga en tidigare beräknad genomsnittsstandard

i fråga om ett antal utrustningsdetaljer.

Även egnahemslägenheter beaktas vid beräkningen av boendekostnaden

till konsumentprisindex, där de bildar en fristående kvalitetskategori vars

prisutveckling följs genom »representantvarumetoden». Innebörden härav

är, att prisutvecklingen för ett antal representantvaror för olika poster i årskostnaden

för egnahem följs och sammanvägs till ett indextal med vikter,

proportionella mot varje posts andel av hela årskostnaden.

Sammanvägningen av indextalen för de sammanlagt elva kvalitetsklasserna

till en total bostadsindex sker i flera etapper. För hyreslägenheternas del

uträknas med kostnadsummorna vägda genomsnittliga lägenhetshvror för

var och en av de fem storleksklasserna, och därefter beräknas på dessa genomsnittshyror

grundade indextal för hyresändringarna. Sedan sammanvägs

de fem indextalen till en genomsnittlig hyresindex med tillämpning av

vägningstal motsvarande bostadskostnaden för respektive storleksklasser.

För den slutliga sammanvägningen till eu total bostadsindex används för

hyres- och bostadsrättslägenhetema de totala vägningstalssummor, som

framkom vid den första bostadskostnadsundersökningen för konsumentprisindex,

framskrivna med de beräknade indextalen, och för egnahem vägningstal,

som hänför sig till den på visst sätt definierade årskostnaden för

egnahem.

Utredningen anser, att det vid 1951 års dyrortsundersökning använda förfarandet

icke kan användas vid en kommande prisgeografisk undersökning

eftersom bl. a. erforderliga hyresdata saknas. Däremot är, enligt utredningen,

metoden vid konsumentprisindex vad beträffar hyres- och bostadsrättslägenheter

ur teoretisk synpunkt lämplig, medan det i konsumentprisindex

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1963

använda förfarandet icke kan utnyttjas vid boendekostnadsberäkning för

egnahemslägenheter. Utredningen föreslår, att en särskild boendekostnadsundersökning

kommer till stånd och lämnar förslag till en sådan undersökning.

För sina överväganden rörande utformningen av bostadskostnadsundersökningen

har utredningen låtit företa en specialbearbetning av den så kallade

snabbstatistiken för 1960 års folk- och bostadsräkning för att erhålla

aktuella data om hur lägenhetsbeståndet fördelar sig på besittningsformer.

Enligt de framräknade uppgifterna fördelade sig lägenhetsbeståndet på besittningsformer

enligt följande:

Egnahemslägenheter på jordbruksfastighet . . 10 %

Egnahemslägenheter på annan fastighet .... 23 %

Bostadsrättslägenheter .................... 9 %

Statliga och kommunala lägenheter ........ 6 %

Övriga besittningsformer.................. 49 %

därav:

a) lägenheter i småhus .......... 10%

b) ägarlägenheter i flerfamiljshus.. 2%

c) övriga lägenheter i flerfamiljshus 37%

Icke bebodda ............................ 3 %

Summa 100 %

Med lägenheter i småhus avses lägenheter i en- och tvåfamilj shus bebodda

av ägaren. Med bostadsrättslägenhet avses lägenhet, som bebos av bostadsrättsinnehavaren,

och med hyreslägenhet avses samtliga bostadslägenheter,

som upplåts mot hyra oavsett om de ligger i en-, två- eller flerfamiljshus.

Utredningen föreslår, att vid boendekostnadsundersökningen ej endast

beaktas hyreslägenheter utan även bostadsrättslägenheter och egnahemslägenheter.

Beträffande hyreslägenheter och bostadsrättslägenheter föreslår

utredningen, att endast lägenheter i flerfamiljshus skall medtagas i undersökningen,

och beträffande egnahemslägenheter föreslås av tekniska skäl,

att undersökningen av egnahemslägenheter inskränks till egnahem på annan

fastighet (än jordbruksfastighet). Vidare finner utredningen det olämpligt,

att bland hyreslägenheter inkludera andra lägenheter än i öppna marknaden

uthyrda lägenheter. För lägenheter uthyrda i annan ordning kan nämligen,

enligt utredningen, den observerbara boendekostnaden i större eller

mindre utsträckning vara betingad av en nedsättning av hyran, som kan utgöra

en löneförmån (arbetsgivarlägenheter) eller vara en form av socialunderstöd

(lägenheter uthyrda i bostadssocialt syfte) eller privat understöd (lägenheter

uthyrda till släktingar).

Beträffande boendekostnadsundersökningens omfattning med avseende på

lägenhetsstorlekar har vid tidigare prisgeografiska undersökningar och i

konsumentprisindex begränsning skett av boendekostnadsmätningen till vissa

storlekar mätt i antal rum. Kostnadsjämförelserna har härvid skett inom

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 b år 1965

varje storleksklass för sig, så att skillnader i standard beträffande det angivna

storlekskriteriet inte skulle påverka boendekostnadsjämförelsernas resultat,

d. v. s. man har tillämpat kvalitetsklassmetoden. Olika stora lägenheter

kan emellertid jämföras efter korrigering av erhållna kostnadsuppgifter

för värdet av skillnader i storlek, d. v. s. man kan tillämpa kvalitetselementmetoden.

Utredningen har funnit det lämpligt att använda samma metod

som nyttjas för kvalitetsklassindelningen vid de löpande indexberäkningarna

i konsumentprisindex med en indelning av lägenheterna efter ålder och

storlek. Utredningen föreslår därför en åldersindelning i lägenheter, färdigställda

1945 eller tidigare (»gamla» lägenheter), och lägenheter, färdigställda

1946 eller senare (»nya» lägenheter).

Det kan emellertid vara lämpligt att begränsa undersökningen till vissa

lägenhetsstorlekar, beroende på att lägenheter av inbördes mycket olika storlek

kan förmodas skilja sig åt väsentligt även i ett antal andra ur kvalitetsvärderingssynpunkt

relevanta avseenden än storleken. Men också av kostnads-

och mättekniska skäl kan en begränsning av undersökningen visa sig

påkallad. Under antagandet, att både de minsta och största lägenhetsstorlekarna

på många orter torde vara sällan förekommande, föreslår utredningen,

att boendekostnadsundersökningen inskränks till »nya» och »gamla» hyresoch

bostadsrättslägenheter om ett rum och kokvrå samt ett, två och tre rum

och kök samt för egnahemslägenheter på annan fastighet till »gamla» sådana

om ett, två, tre och fyra rum och kök och »nya» sådana lägenheter om tre,

fyra och fem rum och kök. Detta innebär, att drygt 4/5 av respektive upplåtelseforms

bostadsbestånd kommer att beaktas vid undersökningen.

Med ledning av materialet till 1960 års bostadsräkning kompletterat med

uppgifter ur nybyggnadsstatistiken för tiden därefter konstrueras ett urval

av lägenheter, för vilka boendekostnaderna undersöks. För urvalsförfarandet

anger utredningen följande riktlinjer.

(i) Urvalet inom bostadsräknings- och nybyggnadsmaterialet skall omfatta

som första steg 10 000 lägenheter, varav ca 600 lägenheter i Stockholm.

Antalet utvalda lägenheter inom var och en av de tidigare nämnda 15 kvalitctsklasserna

får då i Stockholm enhetligt fastställas till ungefär 40. Vid fastställande

av urvalskvoterna för olika orter (utom Stockholm) och kvalitetsklasser

beaktas i princip endast urvalets relativa andel av bostadsbeståndet

i de berörda kvalitetsklasserna och den finita populationskorrektionen.

Även om detta förfarande ej är särskilt tillfredsställande får det godtagas

som eu första approximation, då för ett mer nyanserat förfarande erforderliga

data angående boendekostnader in. in. ej föreligger.

(ii) Med ledning av det erhållna boendekostnadsmaterialet omfattande

10 000 lägenheter beräknas variansen för boendekostnaden på var och en av

de utvalda orterna. Detta material utnyttjas för en bedömning av huruvida

den uppnådda precisionen i boendekostnadsestimatet för respektive ort är

tillräcklig. Skulle den erhållna precisionen på någon av orterna vara sämre

än den eftersträvade kompletteras urvalet så, att önskad precision kan bedömas

bli uppnådd. Vid sådana eventuellt erforderliga kompletteringar kan

eu begränsning av kostnaderna uppnås genom tillämpning av metoderna

för optimal allokering. Utredningen har vid sina kostnadskalkyler förutsatt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj. ts proposition nr Öb år 1963

att eventuellt erforderliga kompletteringar högst skall omfatta 10 000 lägenheter.

Insamlingen av data bör ske från fastighetsägarna och bostadsrättsföreningarna

per post och från lägenhetsinnehavarna (inklusive egnahemsägarna)

genom intervjuer.

I fråga om utformningen av boendekostnadsmätningen har utredningen

diskuterat definitionen av boendekostnaden och metoder att mäta denna

samt metodiken att åvägabringa lika standard vid kostnadsjämförelserna.

I frågan om definitionen av boendekostnaden föreslår utredningen ingen

avvikelse i förhållande till 1951 års dyrortsundersökning, medan utredningen

i frågan om »lika standard» vid kostnadsjämförelserna har strävat efter

att så långt detta är möjligt och lämpligt, tillämpa de lösningar av kvalitetsproblemet,

som användes vid beräkningarna för bostadsposten i konsumentprisindex.

Utredningen har vidare icke funnit det motiverat att göra någon

åtskillnad mellan hyres- och bostadsrättslägenheter vid behandlingen av kvalitetsfrågorna.

Boendekostnaderna för hyreslägenheter bör enligt utredningen omfatta totalhyror,

d. v. s. inklusive värmeavgift för hyreslägenheter med centralvärme.

Vad beträffar hyreslägenheter utan centralvärme bör i konsekvens härmed

en totalhyra beräknas genom att till den observerade kallhyran lägga en

enligt en »bränslepoängmetod» beräknad kostnad för uppvärmningsbränsle.

Vid beräkningen av boendekostnaden för bostadsrättslägenhet föreslår utredningen

att följande kostnader beaktas:

1. Avgifter till föreningen (bolaget) totalt.

2. Egna utlägg för reparationer.

3. Egna utlägg för uppvärmning och varmvatten.

4. Ränta på eget i lägenheten insatt kapital.

5. Ränta på för insats lånat kapital.

6. Avskrivningar.

Däremot bör icke amorteringsdelen av avgifter till föreningen (bolaget)

eller kostnaden för av föreningen (bolaget) utförda kvalitetsförbättringar

medräknas.

Beaktandet av kvalitetsskillnader lägenheterna emellan bör enligt utredningen

ske genom att utnyttja en kombination av kvalitetsklass- och kvali - tetselementmetoden men med en utförligare kvalitetselementlista än som utnyttjas

för konsumentprisindex. När det gäller tillämpningen av kvalitetselementmetoden

har utredningen stannat för att förorda en schablonmetod,

där produktionskostnaderna för de olika elementen beräknas för Stockholm

och omräknas till respektive orts priser med användning av bostadsstyrelsens

ortsindex. Produktionskostnadsberäkningarna får härvid ske efter de

riktlinjer, som tillämpas beträffande de kvalitetselement, som beaktas i den

fortlöpande hyresindexen, och bör liksom dessa kostnadsberäkningar utföras

av bostad sstyrelsen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1963 31

Beträffande tillvägagångssättet vid beräkningen av boendekostnaderna anför

utredningen.

För de observerade stockholmslägenheterna i varje kvalitetsklass inhämtas

uppgifter om boendekostnaden per månad eller kvartal (för bostadsrättslägenheterna

per år) samt om förekomsten av de olika kvalitetselement, som

föreslagits skola beaktas vid undersökningen. Vidare inhämtas upplysningar,

om beloppet inkluderar bränslekostnaderna och om avgifter utöver den

redovisade kostnaden uttas för nyttjandet av vissa av kvalitetselementen

(trappstädning, tvättstuga etc.). I det fallet att särskild avgift, som ej inkluderats

i beloppet, påförts för ett visst kvalitetselement, får detta betraktas

som ej ingående i lägenhetens standard. Boendekostnaden får sedan omräknas

till årskostnad, varefter eventuellt inte ingående kostnader för uppvärmningsbränsle

(beräknade enligt den i det föregående angivna bränslepoängmetoden)

läggs till. De sålunda framräknade totala årskostnaderna

summeras sedan kvalitetsklassvis, och årsmedelkostnaden (det ovägda medeltalet

av de totala årsbeloppen) beräknas för varje kvalitetsklass. För

varje kvalitetsklass beräknas den genomsnittliga utrustningen med de utvalda

kvalitetselementen. Därmed har basortens genomsnittliga pris och

kvalitet på de observerade hyres- och bostadsrättslägenheterna beräknats.

Slutligen inhämtas också uppgifter om priserna på representantvarorna för

reparationsarbeten.

För de på jämförelseorten observerade lägenheterna genomförs de ovan

beskrivna operationerna. För bostadsrättslägenheterna tillkommer, att bostadsrättsinnehavarnas

egna utlägg för reparationer beräknas ur uppgifterna

för Stockholm med representantvarumetod och att avskrivningskostnaderna

omräknas med bostadsstyrelsens ortsindex för flerfamiljshus. Därefter

beräknas differensen i genomsnittlig utrustning med de studerade kvalitetselementen

mellan orten och Stockholm kvalitetsklassvis och värderas

med användning av uppgifterna om »kronor per årshyra» samt det för orten

tillämpliga värdet av bostadsstyrelsens ortsindex. Ortens observerade

årsmedelkostnader för de olika kvalitetsklasserna kan därefter korrigeras

för de genomsnittliga kvalitetskillnaderna i förhållande till basorten, och

indextal för de olika kvalitetsklasserna kan beräknas.

Vid behandlingen av frågan om mätning av boendekostnaden för egnahemslägenheter

anför utredningen

Boendekostnaderna för egnahemslägenheter är uppbyggda på likartat sätt

som för bostadsrättslägenheter; den egentliga skillnaden består i att motsvarigheterna

till delposterna i bostadsrättsinnehavarnas avgifter till föreningen

(bolaget) måste behandlas var för sig. Beträffande såväl de direkta

utgifterna som övriga kostnader (ränta på eget kapital och avskrivning)

gäller sålunda detsamma som för bostadsrättslägenheterna. Boendekostnaderna

för egnahemslägenheter kan beräknas som summan av följande poster:
1.

Ränta på lånat kapital.

2. Beräknad ränta på eget kapital.

3. Tomtarrende.

4. Avskrivning.

5. Fastighetsskatt.

(>. Försäkringspremier.

7. Reparationskostnader.

8. Vatten- och avloppskostnader.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

liungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1963

9. Renhållningsavgifter.

10. Sotningsavgifter.

11. Kostnader för uppvärmning och varmvatten.

Boendekostnadsjämförelserna för egnahem medför samma indexteoretiska

problem som jämförelserna för hyres- och bostadsrättslägenheter, och

utredningen föreslår, att indexberäkningarna sker separat för varje storleksklass

av »gamla» respektive »nya» egnahemslägenheter. Liksom beträffande

hyreslägenheterna föreslås att korrigeringar för kvalitetsskillnader

inom de olika klasserna sker med användning av kvalitetselementmetoden

endast med den skillnaden, att kvalitetselementlistan görs mer omfattande.

Vid beräkningen av posten ränta på eget kapital, erfordras en uppgift om

egnahemsfastighetens nuvärde. Utredningen föreslår, att detta beräknas med

användning av köpeskillingsstatistiken. Avskrivningen föreslås bli beräknad

som viss procent av återanskaffningspriset. Detta pris utgörs av kostnaden

för att nybygga ett hus av samma standard som det befintliga. Återanskaffningspriset

är således ej direkt observerbart annat än för nybyggda

egnahem, och utredningen föreslår därför, att en schablonmetod används

för beräkning av detta pris.

Efter att index för var och en av de i undersökningen observerade kvalitetsklasserna

av egnahemslägenheter beräknats, sammanvägs dessa index

till en egnahemsindex för orten. Genom summering etappvis på olika sätt

kan egnahemsindex för olika kombinationer av kvalitetsklasser av egnahem

framtas, t. ex. för »gamla» och »nya».

För observerade kvalitetsklasser erhålls totala boendeutgiften i Stockholm

genom att den erhållna genomsnittliga boendekostnaden i Stockholm multipliceras

med antalet lägenheter i respektive klass i bostadsbeståndet i Stockholm.

Motsvarande beräkningar föreslås bli utförda för övriga lägenhetsklasser,

varvid den genomsnittliga boendekostnaden föreslås uppskattad med

följande metod.

(1) Hvres- och bostadsrättslägenheter om ett rum, ett rum och kök samt

(vå och flera rum med eller utan kokvrå:

Boendekostnaden sätts för varje »gammal» lägenhet till det vid boendekostnadsundersökningen

erhållna genomsnittet för »gamla» hyres- och bostadsrättslägenheter

om 1 rum och kokvrå. På motsvarande sätt förfares

med de »nya» lägenheterna.

(2) Hyres- och bostadsrättslägenheter om mer än 3 rum och kök:

Boendekostnaden för en lägenhet beräknas till en fjärdedel av den vid

boendekostnadsundersökningen erhållna genomsnittskostnaden för »gamla»

respektive »nya» hyres- och bostadsrättslägenheter om tre rum och kök,

multiplicerad med antalet rum plus ett i den aktuella lägenhetsstorleken.

(3) Egnahemslägenheter om mindre än ett rum och kök:

Dessa beaktas över huvud taget inte.

(4) Egnahemslägenheter om mer än 4 rum och kök i »gamla» egnahem

respektive om 1 och 2 samt mer än 5 rum och kök i »nya» egnahem:

Boendekostnaden uppskattas med tillämpning av i (2) ovan beskriven

metodik. Beträffande de »nya» lägenheterna om ett och två rum och kök

innebär detta, att boendekostnaden sättes till en fjärdedel av genomsnitts
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1963

33

kostnaden för observerade »nya» egnahemslägenheter om tre rum och kök,

multiplicerad med två respektive tre. På motsvarande sätt erhålles boendekostnaden

för »gamla» egnahemslägenheter om mer än fyra rum och kök

som en femtedel av den observerade genomsnittskostnaden för »gamla»

egnahemslägenheter om fyra rum och kök, multiplicerad med antalet rum

plus ett i den aktuella lägenhetsstorleken, och för »nya» egnahemslägenheter

om mer än fem rum och kök som en sjättedel av vid boendekostnadsundersökningen

beräknad genomsnittskostnad för »nya» egnahemslägenheter

om fem rum och kök, multiplicerad med den aktuella lägenhetsstorlekens

antal rum plus ett.

(5) Hyreslägenheter i småhus:

Boendekostnaden uppskattas till genomsnittet för motsvarande egnahemslägenheter.

Med användning av uppgifter ur 1960 års bostadsräkning och den löpande

statistiken över bostadsbeståndets förändringar kan antalet lägenheter i

Stockholm av olika typ, ålder och storlek fastställas. Ur dessa antalsdata

och uppgifterna om den genomsnittliga boendekostnaden för respektive bostadstyp

kan sedan erforderliga vägningstal för sammanvägningen framställas.

Beträffande budgetvikten för bostadsposten samt posten »bränsle och

lyse» föreslår utredningen, att vägningstalet för bostadsposten bestäms på

grundval av summan av de enligt det föregående beräknade vägningstalen

samt att ett särskilt vägningstal beräknas för »bränsle och lyse» genom att

minska ett med ledning av vid boendekostnadsundersökningen erhållna siffror

omräknat totalt budgetbelopp för bostad, bränsle och lyse med summan

av vägningstalen för hyreslägenheter och egnahem.

Liksom utredningen anser även remissmyndigheterna att lösningen av de

med beräkningen av bostadsposten förknippade problemen bör tillmätas

stor betydelse. I allmänhet godtages utredningens förslag. En del myndigheter

anser dock i motsättning till utredningen att egnahemsundersökningen

också bör omfatta egnahem på jordbruksfastigheter och ger i samband härmed

uttryck för farhågor beträffande resultatet av undersökningen för landsortens

befolkning.

Bosiadsstyrelsens uppfattning är att utredningen närmare borde ha underbyggt

sin uppfattning, att boendekostnadernas lokala variationer kan beräknas

få väsentlig betydelse för slutresultatet. Härigenom skulle en bättre

bakgrund ha erhållits för bedömning av utredningens förslag beträffande

mätningen av dessa kostnader. I övrigt behandlar bostadsstyrelsen främst

frågan om mätningen av boendekostnaden, där styrelsen icke har några

principiella invändningar att framföra mot utredningens förslag. Däremot

torde viss tvekan kunna hysas gentemot vissa detaljer i den föreslagna praktiska

utformningen och styrelsen anför.

Utredningen har icke närmare redovisat effekten av alt i varierande omfattning

— genom införandet av det ena eller andra kvalitetselementet —

beakta föreliggande skillnader i standard. En sådan redovisning hade varit

så mycket mer angelägen som man inom eu och samma orl måste vid given

kvalitet räkna med betydande skillnader i boendekostnader, d. v. s. stor

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1963

prisspridning. Sådana skillnader kan ha samband med läget inom orten —

centralt och perifert — och till och med läget inom ett hus — t. ex. i första

våningen och i översta våningen. Innan slutlig ställning tages till beräkningsmetod,

bör man genom praktiska exempel pröva effekten av beaktandet

av olika kvalitetsskillnader.

Vid den närmare prövningen av metoden torde även effekten av följande

konsekvens av utredningens förslag böra belysas. Skillnader i kvalitet skall,

då fråga är om hyres- och bostadsrättslägenheter, omräknas i kronor per

årshyra med utgångspunkt från dagens produktionskostnad. Detta till standardolikheter

hänförliga skillnadsbelopp kommer vid en och samma standardskillnad

att i relativt större grad utjämna olikheterna i boendekostnader

för äldre hus (byggda t. o. m. 1945) med en genomsnittligt lägre byggnads-

och därmed även boendekostnadsnivå än för senare byggda hus med

en genomsnittligt högre sådan nivå.

Bostadsstyrelsen anser därför att ytterligare undersökningar bör komma

till stånd innan planen för en bostadskostnadsundersökning ''fastställs och

anför.

Innan undersökningsplanen fastställes, måste ett grundligt planeringsarbete

utföras och provundersökningar genomföras så att alternativa lösningar

av olika problem kan prövas. Alla möjligheter till förenklingar bör prövas

med avseende på deras inverkan på slutresultatet. Detta gäller speciellt beträffande

de arbetskrävande metoderna att beräkna nuvärdet och återanskaffningspris

för egnahem som underlag för beräkning av ränta på eget

kapital, avskrivning och förräntning.

I sammanhanget bör erinras om att bostadsstyrelsen och statistiska centralbyrån

genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1962 har i uppdrag att

framlägga förslag till riktlinjer för fortlöpande urvalsundersökningar inom

bostadsstatistiken.

Statens hyresråd anför beträffande undersökningens omfattning, att en

total hyresräkning bör genomföras i alla de ca 200 kommuner, som föreslås

omfattade av undersökningen. En total hyresräkning har nämligen icke

företagits sedan 1945, och behovet härav framstår därför som mycket angeläget.

Vidare framföres att det för hyresrådets verksamhet vore mycket

värdefullt om de i boendekostnadsundersökuingen ingående lägenheterna

indelades i lägenheter färdigställda 1940 eller tidigare och lägenheter färdigställda

1941 eller senare. En sådan indelning överensstämmer även med vid

1960 års bostadsräkning tillämpade gränsdragningar.

När det gäller mätningen av boendekostnaderna föreslås att uppgift i vissa

fall skall begäras från hyresnämnd om det saluvärde nämnden skulle åsätta

lägenheten vid en överlåtelse. Hyresrådet finner det olämpligt att hyresnämnd

på detta sätt lämnar förhandsbesked i fråga, som sedermera kan

komma under nämndens prövning.

1960 års jordbruksutredning anser, att egnahem på jordbruksfastighet bör

omfattas av undersökningen, och anför.

Beträffande boendekostnadsundersökningen skall som redan antytts även

egnahemslägenheter medtas med undantag för lägenhet på jordbruksfastighet.

Motivet för detta undantag är att kapitalkostnaden för egnahemsdelen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr öi år 1963

35

på en jordbruksfastighet icke kan skiljas från den totala. Denna olägenhet

är dock icke så stor för de nyare jordbruksegnahem, för vilka anläggningskostnaden

är känd. Statistik häröver insamlas dessutom årligen av statens

forskningsanstalt för lantmannabyggnader.

Det är angeläget att man åtminstone i den del av lägenhetsurvalet, som

skall hämtas ur nybyggnadsmaterial och helst även vad avser nyare lägenheter

enligt bostadsräkningen 1960, medtar egnahem på jordbruksfastighet.

Risken är eljest att uppgifterna om boendekostnaderna i glesbygden blir för

fåtaliga.

Delegationen för statistikfrågor framför beträffande boendekostnadsundersökningen.

Vad gäller frågan om planeringen av bostadsundersökningen vill delegationen

erinra om att en arbetsgrupp tillsatts av statistiska centralbyrån och

bostadsstyrelsen för gemensam utredning av riktlinjerna för vissa urvalsundersökningar

på bostadsstatistikens område; möjligheterna att samordna

den föreslagna prisgeografiska bostadskostnadsundersökningen med de planerade

urvalsundersökningarna på bostadsstatistikens område bör beaktas

i den fortsatta planeringen.

Delegationen framhåller att utredningen icke visat att det är motiverat att

använda en så betydande andel av resurserna på bostadskostnadsundersökningen.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser, att utredningens förslag till lösning av

frågan om »lika standard» vid boendekostnadsmätningen innebär en för

stark schablonisering och anför.

Även i ett annat avseende innebär förslaget en stark schablonisering, nämligen

då fastigheterna efter ålder delas i fastigheter färdigställda intill år

1946 och fastigheter färdigställda under 1946 och senare. Byggnadskostnadsindex

har under tiden 1 januari 1939—1 januari 1946 stigit från 100 till

141,3 och under tiden 1 januari 1946—1 januari 1962 från 141,3 till 261,7

(se bilaga A). En jämförelse mellan hyrorna i ett antal år 1946 producerade

fastigheter i en viss stad med hyrorna i likartade fastigheter i en annan

stad producerade år 1962 torde icke kunna läggas till grund för några hållbara

slutsatser om hyresnivån i de båda städerna.

Länsstyrelsen anser därför att undersökningen i första hand bör omfatta

den nyaste produktionen av fastigheter. Vad beträffar de äldre fastigheterna

som icke är försedda med värmeledning synes dessa böra lämnas helt åsido.

Bostäder i dessa fastigheter kan enligt länsstyrelsens uppfattning numera

knappast anses tillhöra godtagbar standard. Länsstyrelsen i Malmöhus län

finner ej att det av utredningen föreslagna lägenhetsurvalet beträffande äldre

egnahem om ett till fyra rum och kök är lämpligt utan anser att två till

fem rum och kök bättre överensstämmer med lägenhetsurvalet vid nyare lägenheter.

Dyrortsnumnden noterar med tillfredsställelse att undersökningen även

innefattar egnahem. Beträffande de mättekniska svårigheterna vid bestämningen

av boendekostnaderna för egnahem finner nämnden det dock angeläget

understryka, att köpeskillingsstatistiken måste utnyttjas med största

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 5i dr 1963

försiktighet och med iakttagande av en sådan moderation som iakttages vid

de allmänna fastighetstaxeringarna och därvid i görligaste mån samordnas

med resultatet av en ny allmän fastighetstaxering. Landsorganisationen uttrycker

tillfredsställelse över att undersökningen även innefattar egnahem

och bostadsrättslägenheter men ifrågasätter om icke det antydda högre alternativet

om 20 000 lägenheter i stället för 10 000 redan från början borde

genomföras. Förutom den högre tillförlitligheten, som härigenom sannolikt

kunde åstadkommas, skulle även ett värdefullt hyresstatistiskt material erhållas.

Sedan 1945 års bostadsräkning har det icke gjorts någon mer omfattande

hvresräkning i Sverige, varför det föreligger en kännbar brist på hyresstatistiska

uppgifter. Behovet har sedan dess ökat framför allt genom

den successiva avvecklingen av den allmänna hyresregleringen. Statstjänstemannens

riksförbund anser att även garagekostnaderna på lämpligt sätt bör

invägas i boendekostnaderna. Riksförbundet landsbygdens folk förklarar sig

vara medvetet om de svårigheter som möter vid beräkning av boendekostnaderna

för egnahem å jordbruksfastighet, men framhåller att då denna typ

av egnahem utgör en mycket stor grupp, undersökningen av bostadskostnaderna

på landsbygden ger ett mycket osäkert resultat om egnahem å jordbruksfastigheter

uteslutes ur bostadsbeståndet. Sveriges köpmannaförbund

hyser farhågor för att den pågående avvecklingen av hyresregleringen kan

medföra att hyresnivån på många orter kommer att förändras, varigenom

de framräknade dyrhetstalen ej blir aktuella.

Utredningen föreslår att prisjämförelserna för köksbränsle och lyse utformas

på följande sätt.

Tillgängliga uppgifter om fördelningen på olika bränsleslag av utgifterna

för köksbränsle och lyse i Stockholm utnyttjas för beräkning av det antal

bränslepoäng, som budgetbeloppet motsvarar. Med utnyttjande av bränslepoängmetoden

och uppgifter om använda bränsleslag för köksbränsle och

lyse, vilka lämpligen inhämtas vid boendekostnadsundersökningen, beräknas

för varje ort den genomsnittliga mängden bränsle av olika slag, som vid

ortens konsumtionsvanor i fråga om bränslen erfordras för att uppnå den

totalförbrukning, mätt i bränslepoäng, som framräknats för Stockholm.

Från respektive ort införskaffade uppgifter för på denna använda bränsleslag

utnyttjas sedan för beräkning av kostnaden för denna totalförbrukning.

Härvid är att märka, att i de fall, då priset per enhet (t. ex. kilowatt

elström) är beroende av den förbrukade kvantiteten, bör det pris användas

vid beräkningen, som hänför sig till den enligt ovanstående beräknade förbrukningen

på orten. Förfarandet innebär, att den lika standarden i detta

fall knytes till en viss energiförbrukning (ett visst antal bränslepoäng) och

att skillnader mellan orterna i fråga om användningen av olika energikällor

(el, gas, ved etc.) får påverka prisjämförelserna.

Det enligt utredningen föreslagna förfarandet överensstämmer i fråga

om den principiella uppläggningen med det, som tillämpades vid 1951 års

dyrortsundersökning.

Remissmyndighetema har icke framfört några synpunkter på utredningens

förslag till beräkning av budgetposten köksbränsle och lyse.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 5''r år 19C>3

Resekostnader. Vid 1951 års dyrortsundersökning beaktades i princip alla

slag av resekostnader vid budgetberäkningarna. 1951 års undersökning uppdelade

förekommande resor i inköps- och nöjesresor, arbets- och skolresor

samt semesterresor. När det gällde inköps- och nöjesresor arbetade man med

ett fastlagt antal resor för år till närmaste inköpsort enligt en särskild fastställd

förteckning. Vid bedömningen av resebehovet beräknades efter gjorda

undersökningar de kostnader, som förelåg för huvudstadens befolkning samt

vidare de kostnader, som uppstod, för att befolkningen i andra delar av riket

skulle kunna uppnå den levnadsnivå, som stockholmsbefolkningen upprätthöll.

På motsvarande sätt gick man tillväga i fråga om tätorts- och landsbygdsbudgetarna.

Tidsförlusten vid resor beaktades ej vid undersökningen.

Utredningen anser, att föreliggande skillnader i fråga om bredden i varusortimentet

de jämförda orterna emellan även vid en kommande prisgeografisk

undersökning motiverar, att särskilda korrigeringar för förekommande

skillnader i behovet av vissa typer av resor vidtagas, och anför.

Det är emellertid mycket vanskligt att bestämma storleken av dessa korrigeringar,

och beträffande var och en av de aktuella resetyperna måste en

bedömning göras, huruvida ett mer rättvisande resultat erhålls med korrigering

än utan.

Den grundläggande idén vid dessa korrigeringar är att för varje ort den

kvantitativa skillnaden mot Stockholm i fråga om behovet av arbets- respektive

inköpsresor vid i övrigt lika standard beräknas och värderas i ortens

priser, varefter ortens budgetbelopp, framräknat på vanligt sätt med representantvarumetod,

ökas eller minskas med det sålunda erhållna värdet. Enligt

utredningens mening bör dylika beräkningar utföras individuellt för alla

kommuner i riket, således inte enbart för de ungefär 200 kommuner, från

vilka enligt utredningens förslag prisuppgifter skall inhämtas vid en kommande

undersökning. Medtagandet av alla orter kan göras utan större utvidgning

av arbetsprogrammet, ty dels skall enligt utredningens förslag individuella

budgetbelopp beräknas för alla kommuner (antingen direkt eller

genom regressionsskattning), dels kan de för beräkning av korrektionernas

storlek erforderliga prisuppgifterna inhämtas centralt.

Utredningen anser vidare, att resekostnadskorrigeringen i en kommande

prisgeografisk undersökning endast bör omfatta två kategorier av resor,

nämligen arbets- och inköpsresor, och anför.

Beträffande arbetsresorna gäller att 1960 års folk- och bostadsräkning ger

ett jämförelsevis gott material, varpå ett korrigeringsförfarande kan grundas!

Utredningen föreslår i det följande ett korrigeringsförfarande för dylika

arbetsresor, som bygger på detta nya material. I fråga om skolresorna

gäller att något motsvarande material ej står till förfogande. Med hänsyn

till att dessa resor torde utgöra en obetydlig del av den totala privata konsumtionen,

föreslår utredningen, att någon korrektion inte kommer till

stånd för denna typ av resor.

För inköpsresorna möter de största svårigheterna i förevarande sammanhang,

ty å ena sidan kan en korrektion för dessa resor i vissa fall väntas

komma att uppgå till ett inte obetydligt belopp och å andra sidan finns ej

något tillfredsställande material, varpå beräkningar av korrektionens storlek

kan grundas.

it llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 54

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1963

Utredningen har övervägt att föreslå en särskild enkät i anslutning till

den prisstatistiska undersökningen syftande till att ge underlag för bedömning

av skillnaderna mellan olika orter i behovet av inköpsresor för att

upprätthålla en i övrigt lika standard. Det har emellertid befunnits att tillförlitligheten

hos en sådan undersökning även vid en relativt kraftig insats

av resurser på densamma starkt kan ifrågasättas. Med hänsyn härtill finner

utredningen det inte vara motiverat att én dylik undersökning kommer till

stånd. Då även ett grovt approximationsförfarande för bestämning av korrektionerna

för variationer orterna emellan i behovet av inköpsresor torde

vara att föredra framför att inte utföra några korrigeringar får utredningen

beträffande inköpsresorna föreslå ett förfarande i huvudsak analogt med det

vid 1951 års dyrortsundersökning tillämpade.

Utredningen har icke funnit det möjligt att fastställa en hållbar grund

för att värdera den standardsänkning, tidsförlusterna vid inköps- och arbetsresor

utgör.

För kostnadsberäkningarna för inköpsresor hör, enligt utredningen, liksom

tidigare fastställas vissa inköpsorter. För andra orter än inköpsorter

bör beräkningarna baseras på ett visst antal resor per år från kommunens

befolkningscentrum till närmaste inköpsort och ett fastställt antal paketförsändelser

från denna inköpsort till vederbörande kommun. Utredningen har

därvid funnit det lämpligt att fastställa antalet inköpsresor till 24 per år och

antalet paketförsändelser till 52 per år, det vill säga samma antal, som användes

vid 1951 års dyrortsundersökning. I fråga om behovet av inköpsresor

för befolkningen i Stockholm och på större inköpsorter anför utredningen.

I fråga om Stockholm måste beroende på inköpsområdets stora utsträckning

en viss del av kostnaderna för resor anses hänföra sig till inköpsresor

inom staden för anskaffning av huvudsakligen varaktiga konsumtionsvaror.

Tillgänglig statistik ger inte underlag för någon reviderad kalkyl av antalet

sådana resor. För att jämförbarheten med 1951 års undersökning skall bibehållas

föreslås att kostnaden för inköpsresor i Stockholm sätts till det belopp

för dylika resor som erhålls ur 1958 års levnadskostnadsundersökning

frainräknat till undersökningsårets konsumtionsnivå med användning av

konjunkturinstitutets beräkningar över den privata konsumtionen och att

ett basbelopp i stockholmspris för inköpsresorna på övriga inköpsorter sätts

till 5/8 av beloppet för Stockholm. Inköpsorter med mindre än 20 000 invånare

bör dock inte tilldelas något sådant belopp för inköpsresor inom orten.

De sålunda erhållna kostnaderna används sedan för erforderliga korrigeringar

av budgetbeloppen genom att mängden och priset fastställes efter ortens

förhållanden och kostnaden jämföres med utgiftsbeloppet i stockholmsbudgeten

omräknat till ortens pris.

För beräkningen av kostnaderna för arbetsresor förordar utredningen, att

i princip samma beräkningssätt används som för inköpsresor. Dock kommer

1900 års folk- och bostadsräkning att erbjuda ett nytt material, som enligt

utredningen bör användas som underlag för beräkningarna, och utredningen

anför.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1963

För varje yrkesarbetande person finns uppgift om hans eller hennes arbetsplats

under eu fixerad vecka, och dessa uppgifter kommer att av statistiska

centralbyrån läggas till grund för tabeller angående frekvensen av s. k.

pendelvandringar mellan olika kommuner. Vidare blir uppgifterna på kommunalt

initiativ föremål för detaljbearbetningar för ett tjugotal större städer

och förortskommuner med syfte att genom en långt gående distriktsindelning

belysa arbetsresorna även inom dessa städer och kommuner och

dessutom resorna mellan kommunerna mera i detalj.

Genom dessa nya statistiska uppgifter synes det bli möjligt att få tillfredsställande

besked om frekvensen av pendelresor för alla kommuner och för

ett mindre antal viktiga orter av olika storlekskaraktär även om andra aibetsresor.

För alt på grundval därav få fram kostnaderna för alla arbetsresor

måste emellertid särskilda beräkningar utföras. Tänkbart vore att direkt

efter primärmaterialet göra en uppmätning av reseavstånden för samtliga

arbetsresande personer eller för ett statistiskt sett betryggande urval. Detta

skulle emellertid vara en mycket arbetskrävande metod, som likväl inte skulle

eliminera eu avsevärd osäkerhet på grund av att de verkliga resvägarna

inte kunde beaktas. Utredningen finner det därför skäligt att man även i

detta fall tillämpar ett mera schablonmässigt förfarande. Man bör sålunda

kunna bestämma en genomsnittlig resekvantitet och reslängd mellan en kommun

och kringliggande orter. Kommunerna torde därvid kunna uppdelas

efter typ och storlek i lämpligt antal grupper utan att samtliga kommuner

behöver ingå i beräkningarna. Redogörelserna för de omkring tjugo specialbearbetade

städerna och kommunerna bör därvid kunna komma att innehålla

uppgifter av stort värde. Förutom frekvensen av pendelresorna mellan

olika kommuner måste för de större städerna beräknas omfattningen av

arbetsresorna inom respektive orter. 1 rafikräkningar i större städer kan

även i detta fall bli till nytta.

Efter att resefrekvensen och reslängden bestämts för Stockholm och olika

andra orter eller grupper av orter beräknas årskostnaden med hjälp av

lokala taxor för allmänna kommunikationsmedel, varefter de erhållna utgiftsbeloppen

utnyttjas för en korrigering av ortens budgetbelopp.

Statistiska centralbyrån anser att ytterligare undersökningar bör utföras

för afl utröna behovet av eu resekostnadskorrektion och anför.

Före beräkning av resekostnaderna har utredningen föreslagit i stort sett

samma schematiska förfaringssätt som det vid 1951 års dyrortsundersökning

tillämpade. Centralbyrån vill framhålla att vid beräkning av resetilläggen

för olika orter spelar relationen mellan inköpsresor och arbetsresor en

betydande roll. För beräkning av inköpsresor skall enligt utredningens förslag

fastställas vissa inköpsorter. Valet av dessa kommer i hög grad att bestämma

kostnaden för inköpsresorna. Utredningen har framhållit att eu

korrektion för inköpsresor kan väntas uppgå till inte obetydliga belopp och

att det inte finns något tillfredsställande material, varpå korrektionens storlek

kan grundas. Centralbyrån vill föreslå att möjligheten att i samband

med den prisstatistiska undersökningen utföra eu enkät syftande till alt ge

underlag för bedömning av skillnaderna mellan olika orter i behovet av inköpsresor

för all upprätthålla en i övrigt lika standard ytterligare övervägs.

Utredningen har vid beräkning av resekostnadskorrektionerna endast beaktat

de direkta reseutläggen. Enligt centralbyråns uppfattning bör undersökas

i vad mån det är möjligt att vid korrektionsberäkningarna även beakta

skillnader i faktisk restid.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1963

Konjunkturinstitutet fäster uppmärksamheten på problemet med värdering

av tidsförlust vid inköps- och arbetsresor och finner, att tidsförlusten

vid resor är en standardsänkning, som bör beaktas vid levnadskostnadsberäkningar.

Skolöverstyrelsen framhåller i anslutning till det uttalande som

utredningen gjort i fråga om skolresor.

Beräkningstekniska problem med anknytning till skolväsendet tages praktiskt

taget inte alls upp till behandling i betänkandet. Utredningen konstaterar

endast, att något material ej står till förfogande i fråga om skolresornas

omfattning och att dessa resor endast utgör en obetydlig del av den totala

privata konsumtionen, varför någon korrektion inte skulle behöva komma

till stånd för denna typ av resor. I anslutning härtill vill överstyrelsen framhålla,

att detta uttalande i stort sett äger sin riktighet i fråga om den obligatoriska

skolan. När det gäller den högre skolutbildningen torde emellertid

den ekonomiska belastningen för barnfamiljerna vara starkast i fråga om

landsbygden och de mindre tätorterna, där gymnasiala och motsvarande

skolformer saknas. Härvid är det inte endast fråga om resekostnader utan

även om inackorderingskostnader. En fortsatt kraftig ökning av den relativa

tillströmningen till högre utbildning, särskilt i riktning mot gymnasiesektorn,

är att vänta över hela landet. Ur de synpunkter som överstyrelsen

har att företräda framstår det som synnerligen angeläget, att vid den prisgeografiska

undersökningen någon form av korrektion vidtages för de reseoch

inackorderingskostnader som följer av att eleverna ej har tillgång till

önskad utbildning i hemorterna. Det må nämnas, att den statistik rörande

skolelevernas hemorter höstterminen lt>60, som framlagts av statistiska centralbyrån

(Statistisk Tidskrift 1962:5), ger en uppfattning om elevernas

fördelning med hänsyn till hemort och studieort samt om inackorderingsfrekvensen

inom olika län och skolformer.

Lantbruksstyrelsen anser icke att av utredningen föreslaget antal resor

för beräkning av resekostnadskorrektionen är tillräckligt och anför härom.

Beträffande resekostnader har utredningen föreslagit vissa schablonberäkningar.

Erfarenheterna ger vid handen att resekostnaderna är dryga utgiftsposter

för landsbygdsbefolkningen, varför det torde finnas anledning

ifrågasätta om det av utredningen föreslagna kompensationssystemet inte

kan anses vara otillräckligt. Det synes sålunda starkt kunna ifrågasättas huruvida

förändringar i inköpsvanor och resvanor, som inträffat sedan 1951,

inte motiverar ersättning för ett större antal resor än de nu föreslagna 24

resorna, vilket antal även låg till grund vid undersökningen 1951. För befolkningen

i den rena glesbygden är inköpen t. o. m. i den närmaste inköpsorten

förknippade med resor. Det bör i detta sammanhang också påpekas,

att glesbygdsbefolkningens handels- och resvanor visar genomgående, att en

råd tätorter av varierande storlek utgör inköpskällor, varför en enda orl icke

kan anses utgöra inköpsort för samtliga varor. Den av utredningen diskuterade

men ej föreslagna specialundersökningen i detta avseende skulle ge

ett säkrare underlag för bedömning av resekostnaderna. Även beträffande

arbetsresor synes närmare överväganden böra göras rörande glesbygdsbefolkningens

resekostnader.

Överståthållarämbetet finner att utredningens förslag till beräkning av

resekostnadskorrektionen icke ger full rättvisa åt inom Stor-Stockholm bosatta

personer och anför.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1963

Utredningen har beträffande resekostnaderna och då främst posten kostnader

för inköpsresor inom inköpsorten i stor utsträckning byggt de framlagda

förslagen på schabloner. Det är överståthållarämbetets bestämda uppfattning

att det framlagda förslaget i fråga om sistnämnda kostnadspost

icke ger full rättvisa åt inom Stor-Stockholm bosatta personer. Överståthållarämbetet

vill här erinra om de extra kostnader, som uppstå genom att något

fritt bostadsval icke föreligger.

I fråga om inköpsresor till inköpsorter har utredningen räknat med 24

resor om året eller samma antal som vid 1951 års undersökning. Av skäl,

som ovan berörts, har utvecklingen här gått mot ökat antal resor av denna

typ. Överståthållarämbetet vill därför föreslå, att antalet resor upptages till

förnyad prövning. Därvid bör även prövas i vilken utsträckning dylika resor

sker med egna bilar.

Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar bl. a. det för länet specifika, att

en högre boendekostnad uppkommer för en avsevärd del av befolkningen

inom Stor-Stockholmsområdet på grund av att invånarna där har svårigheter

att fritt välja sin bostadsort och därvid åsamkar sig stora kostnader

för resor till och från arbetet. Även långa resor för inköp av livsförnödenheter

och annat förekommer. Enligt länsstyrelsens mening är för StorStockholmsområdet

en specialundersökning av dessa kostnader för inköpsoch

arbetsresor av ett betydande intresse. Vidare ifrågasätter länsstyrelsen

om icke hänsyn bör tas till att egen bil i allt större utsträckning kommer

till användning vid dessa resor. Länsstyrelsen beklagar, att utredningen

icke funnit det möjligt att vid undersökningen taga hänsyn till kostnader

betingade av restiden, då det torde finnas anledning antaga, att de

långa restiderna medför betydande förluster för befolkningen boende utanför

det centrala Stor-Stockholm. Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar, att

resekostnaden under de senaste åren har fått en allt större betydelse för den

inom länet bosatta befolkningen, då åtskilliga invånare numera har sina

arbetsplatser förlagda till Stockholm med omgivningar. Även befolkningen

i den norra länsdelen har långa arbetsresor, eftersom den i stor utsträckning

har sitt arbete förlagt till Gävle. Länsstyrelsen i Gotlands län anser, att även

kostnader för semesterresor bör beaktas vid den prisgeografiska undersökningen.

Enligt länsstyrelsen i Kristianstads län är resekostnadernas inverkan

på levnadsnivån ett av de mer komplicerade problemen vid de avsedda

budget jämförelserna och borde om möjligt ges en utformning i närmare anslutning

till det sätt, varpå resorna i ökande omfattning företages.

Dyrortsnämnden finner att den ständigt ökande frekvensen av arbets- och

inköpsresor gör det orealistiskt att bygga resekostnadskorrektionen vid en

kommande prisgeografisk undersökning på antalet beräknade resor i 1951

års dyrortsundersökning. Nämnden anför vidare härom.

Utredningen bar övervägt men övergivit tanken på att anordna en särskild

enkät i anslutning till den prisstatistiska undersökningen, syftande

till att ge underlag för bedömning av skillnaderna mellan olika orter i behovet

av inköpsresor vid upprätthållande av eu i övrigt lika standard. Sedan

föregående dyrortsundersökning har, bl. a. på grund av den hastigt

växande bilismen, förhållandena väsentligt förändrats, och det framstår enligl

dyrortsnämndens mening som eu brist att man för beräkning av denna

viktiga kostnadspost icke kan hänvisa till annat underlag än 1951 års schablonmässiga

antaganden. Dyrortsnämnden vill för den skull föreslå, att det

skall uppdragas åt statistiska centralbyrån att undersöka möjligheterna att

genomföra eu dylik enkät i anslutning (ill den prisgeografiska undersök
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kiingl. Maj:ts proposition nr .7''/ år 1963

ningen. Måhända kan därvid tillika inhämtas uppgifter för belysning av

kostnaderna även för andra slag av resor än inköpsresor ävensom av problemet

i vad mån värdet av restiderna bör beaktas.

Generalpoststyrelsen anser, att skolresor bör beaktas vid beräkningen av

resekostnadskorrektionen, och anför.

Styrelsen tillstyrker utredningens förslag, att resekostnader och skatteutgifter

beaktas i särskild ordning vid indexberäkningarna. Kostnaderna för

skolresor, vilka utredningen vill utesluta ur dessa beräkningar, torde dock

särskilt i storstadsregioner utgöra en icke obetydlig andel av hushållens utgifter.

Med anledning härav vore det önskvärt, om dessa kostnader kunde på

lämpligt sätt inkluderas i resekostnadsundersökningen, även om det bleve

nödvändigt att använda ett approximationsförfarande.

Statstjänarkartellen framhåller, att då inköpsresorna beräknas få en allt

större betydelse, en särskild enkät för att utröna behovet av dylika resor

borde övervägas.

Statstjänarkartellen har funnit det angeläget att man vid beräkningen av

levnadskostnaderna även beaktar den tidsförlust, som uppstår på sådana

platser där arbetsresor och inköpsresor måste företagas. I levnadsstandarden

anses numera i högre grad än tidigare även ingå det mått av fritid som

vederbörande har. Restiden eller bortovarotiden från hemmet (arbetsplatsen)

borde därför på något sätt värderas för dem som har långa arbetsresor

och/eller långa inköpsresor. Ett ytterligare motiv härför är att sådan tid i

vissa fall även medför en ökad levnadskostnad, vilken inte kommer till uttryck

på annat sätt i budgeten. Statstjänarkartellen vill därför ifrågasätta

om inte sådan tid på något sätt skulle ekonomiskt värderas och vill i detta

sammanhang hänvisa till socialstyrelsens förslag från år 1952.

Även tjänstemännens centralorganisation anser, att frågan om en ny enkät

för att utröna behovet av och kostnaderna för såväl arbets- som inköpsresor

bör omprövas.

Skatteposten. Yid vissa äldre dyrortsundersökningar beräknades skatteposten

med utgångspunkt från ett och samma inkomstbelopp i alla kommuner.

Vid 1946 års undersökning beräknades skatten på ett inkomstbelopp,

som varierade med levnadskostnaderna på de olika orterna. Beräkningen av

de direkta skatterna vid 1951 års dyrorts undersökning skedde liksom vid

1946 års undersökning på inkomstbelopp, som motsvarade de totala levnadskostnaderna

i olika kommuner. Detta inkomstbelopp inklusive skatt och

skattefria inkomster minus kommunal och statlig skatt utgjorde den totala

utgiftssumman vid given standard.

Utredningen föreslår, att man betraktar skatterna, vare sig de är direkta

eller indirekta, som en del av utgiften för att upprätthålla en vass given nivå

hos den privata konsumtionen. Med utgångspunkt från detta betraktelsesätt

föreslås, att beträffande de indirekta skatterna inga särskilda åtgärder

vidtas, eftersom de prisnoteringar, som erhålls vid en prisgeografisk undersökning,

utgörs av marknadspriser, i vilka indirekta skatter ingår. I fråga

om de direkta skatterna föreslår utredningen att separata kalkyler utförs

för alla kommuner, där den bruttoinkomst beräknas, som erfordras, för att

efter skatt ett belopp skall återstå, överensstämmande med det vid den pris
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1903

geografiska undersökningen erhållna budgetbeloppet för orten vid stockholmsstandard.

Remissmyndigheterna har i allmänhet icke kommenterat utredningens

förslag till beräkning av skatteposten.

Statistiska centralbyrån anser, att utredningens förslag till beräkning av

skattens storlek med hänsynstagande till det erhållna budgetbeloppet vid

stockholmsstandard torde leda till för högt beräknad kommunal skatt och

därmed bruttoinkomst för de kommuner, i vilka det faktiska inkomstlaget

är lägre än den till ortens priser omräknade stockholmsbudgeten, och till

för lågt beräknad bruttoinkomst för de kommuner, i vilka det faktiska inkomstläget

är högre än den till ortens priser omräknade stockholmsbudgeten.

Beträffande statsskatten tolkar centralbyrån utredningens förslag sålunda,

att denna skall beräknas enligt den för riket gällande skattesatsen

för gifta personer. Centralbyrån har understrukit det förhållandet att den

kommunala standarden på olika orter kan variera, samt att någon metod,

som gör det möjligt att omvandla skattesatserna på olika orter till att avse

ens grovt approximativt en och samma standard, icke kan uppställas. Centralbyrån

föreslår i anslutning härtill att redovisning av dyrhetstalen sker

såväl exklusive som inklusive skatt.

Konjunkturinstitutet anser det nödvändigt, att nya riktlinjer utarbetas för

hur den offentliga sektorns verksamhet skall beaktas vid en kommande dyrortsundersökning,

och anför.

De problem vid dvrortsundersökningarna, som sammanhänger med att en

del av den totala välfärden tillhandahålles genom samhällets försorg, berör

utredningen endast kortfattat. Det sätt varpå utredningen föreslår att kommunal-

och statsskatterna tas in i dyrortskalkylerna innebär, liksom vid tidigare

undersökningar, implicit ett antagande om att den kommunala, liksom

den statliga, standarden är likvärdig på alla orter. Detta är dyrortsundersökningarnas

akilleshäl. Med hänsyn till att den offentliga konsumtionens andel

av den totala konsumtionen trendmässigt är stigande, är det dessutom risk

för att resultaten av dyrortsundersökningarna från gång till gång blir mer

missvisande.

Summariskt uttryckt föreligger inom detta — tidigare mycket omdebatterade

— område tre delproblem:

a) Vilken kostnad i form av kommunal skatteutdebitering skulle bli följden

av att respektive orter upprätthöll samma kommunala standard (i fråga

om exempelvis biblioteksväsen, barndaghem, ungdomsgårdar, sjukvård

in. in.) som basorten?

b) Vilka skillnader råder mellan basort och jämförelseorter i fråga om

individernas egna kostnader för att komma i åtnjutande av de nyttigheter

stat och kommun tillhandahåller?

c) Vilka skillnader föreligger mellan basort och jämförelseorter i fråga

om nvttjandevärdel av privata konsumtionsnyttigheter till följd av att prestationer

från samhällets sida ej är likvärdiga på basort och jämförelseorler?
Det

är svårt att se varför inte åtminstone partiella undersökningar skulle

kunna genomföras beträffande i vart fall frågorna (a) och (b). Beträffande

fråga (a) skulle exempelvis vederbörande kommunala organ kunna utföra

kostnadskalkyler över sådana normer för den kommunala standarden

inom olika sektorer som fixerats till att grovt överensstämma med basortens

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr ,54 ur 1963

standard. Beträffande fråga (b) torde huvudvikten ligga vid skiljaktigheter

i fråga om individernas egna kostnader för att komma i åtnjutande av sjukoch

hälsovård samt framför allt undervisning och utbildning. Att det bär i

vissa fall rör sig om stora skillnader orterna emellan är uppenbart.

Dilemmat vid en dyrortsgruppering på grundval av en dyrortsundersökning,

som ej tar korrekt hänsyn till den roll den offentliga sektorn spelar för

välfärden, är att den sannolikt ensidigt missgynnar landsbygdsorterna. Dessa

orter torde inom flertalet sektorer ha en förhållandevis låg kommunal

standard samtidigt som de individuella kostnader, som är förknippade med

utnyttjandet av offentliga nyttigheter, genomgående torde vara förhållandevis

höga för samma orters befolkning. Institutet finner det därför befogat

att nya riktlinjer för hur den offentliga sektorns verksamhet skall beaktas,

utarbetas för den kommande dyrortsundersökningen.

Riksrevisionsverket anser det tveksamt, om direkta skatter skall ingå i

dyrortsundersökningen, och anför.

Utredningen har föreslagit att kostnaderna för direkta skatter skall medtagas

vid prisjämförelsen. Visserligen kan, som utredningen framhållit, de

direkta skatterna betraktas som en del av utgiften för att upprätthålla en

viss given nivå hos den privata konsumtionen, men riksrevisionsverket anser

det ändå tveksamt om dessa skatter skall ingå i dyrortsundersökningen.

Enligt den av utredningen föreslagna metoden skulle de direkta skatterna

beräknas med ledning av den utgiftssumma som för olika orter behövdes för

att upprätthålla samma standard som enligt stockholmsbudgeten. Eftersom

de direkta skatternas belopp starkt varierar med inkomsternas storlek kommer

de på detta sätt framräknade dyrortstalen endast att vara tillämpliga

för de inkomstlagen som representeras i undersökningen, d. v. s. ett för varje

kommun. Däremot kan prisjämförelsen för konsumtionen anses ha en

generellare innebörd. I de inkomstlägen som kan väntas bli aktuella för undersökningen

kommer den kommunala utdebiteringens höjd att bli avgörande

för skattekostnaderna. I viss mån sammanhänger dock skillnaderna i

kommunal utdebitering med alt de faktiska medelinkomsterna i kommunerna

inte uppgår till de belopp som kan väntas erhållas ur undersökningen.

Tjänstemännens centralorganisation påpekar, att de av utredningen föreslagna

separata kalkylerna för beräkning av skattekostnaden icke gör det

möjligt att beakta olika kommunal standard. Organisationen anser att denna

fråga borde göras till föremål för ytterligare studier. Kan en tillfredsställande

teknisk lösning icke uppnås bör särskilda hänsyn till skillnader i kommunal

standard tas vid skälighetsprövningen i samband med den slutliga utformningen

av lönegrupperingen.

Kostnader

Utredningen har från statistiska centralbyråns utredningsinstitut erhållit

en preliminär kostnadsberäkning för de undersökningar utredningen föreslagit.

För bostadskostnadsundersökningen har härvid utarbetats alternativa

kostnadskalkyler. Totalt skulle den prisgeografiska undersökningen enligt

dessa beräkningar belöpa sig till 1 340 000 enligt det lägre alternativet

och 1 825 000 kronor enligt det högre. De olika kostnadsposterna framgår av

efterföljande sammanställning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5b år 1963

45

Kostnadsposter

Preliminära kostnader i kronor

Min. alternativ Max. alternativ

A. Planerings- och förberedelsearbete . .

B. Prisundersökning ................

C. Bostadskostnadsundersökning ......

D. Övrigt arbete ....................

155 000

390 000

695 000

100 000

155 000

390 000

1 180 000

100 000

Summa 1 340 000

1 825 000

Bostadsstyrelsen framför rörande kostnadsförslaget att i den män mer

omfattande uppgifter skulle falla på bostadsstyrelsen en förstärkning erfordras

av styrelsens personal, vilket ej räknats med i kostnaderna för undersökningens

genomförande. Statistiska centralbyrån framhåller, att vissa olika

poster i kostnadsberäkningen visat sig vara allt för lågt beräknade. En uppjustering

i beräkningen bör sålunda företagas med ca 170 000 kronor.

Utredningen har räknat med att prisinsamlingen äger rum i november

1963. Det framhålles dock att den tid, som erfordras för undersökningens

genomförande, är avhängig av när detaljplaneringen av undersökningen

kan igångsättas. Utredningen har räknat med att en blivande prisgeografisk

undersökning kan genomföras så, att bearbetning och analys avslutas första

kvartalet 1965.

Remissmyndigheterna lämnar, med få undantag när, den av utredningen

uppställda tidsplanen utan kommentar.

Statistiska centralbyrån finner den av utredningen föreslagna tidsplanen

vara mycket pressad. Tiden för planeringen av undersökningen blir mycket

knapp. Det torde enligt centralbyrån vara mera realistiskt att räkna med att

åtminstone ca ett år behövs för enbart detta arbetsmoment mot beräknade sex

månader. Beträffande urvalsramen för butiksurval anför centralbyrån att

utredningen antytt olika möjligheter. Då dessa möjligheter noggrant måste

utredas, är en viktig förutsättning för tidsplanen att detta arbete icke blir alltför

tidsödande. Även om nyssnämnda förutsättningar blir uppfyllda anser

centralbyrån att en reservation måste göras för att tidsplanen kan visa sig

omöjlig att hålla. En alltför stor brådska vid planeringen kan också enligt

centralbyrån inverka menligt på undersökningens kvalitet. Centralbyrån anser

med hänsyn härtill, att det bör övervägas, huruvida icke fältarbetet för

själva huvudundersökningen bör uppskjutas ett år. I vart fall synes det centralbyrån

icke lämpligt att binda den verkställande myndigheten vid den föreslagna

tidsplanen. Statstjänarkartellen understryker vikten av att undersökningen

kommer igång snarast och alt det även prövas huruvida icke den

slutliga bearbetningen och analysen kan vara avslutad vid tidigare tidpunkt

än den, som angivits i tidsplanen. Enligt Statstjänarkartellens uppfattning

bör utredningens tidsplan kunna ändras så alt ett resultat föreligger redan

Tidsplan

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1963

under 1964. Tjänstemännens centralorganisation betonar det angelägna i att

en prisgeografisk undersökning enligt de nyss diskuterade riktlinjerna snarast

genomföres. Enligt organisationens uppfattning bör tiden för undersökningens

genomförande kunna förkortas bland annat genom att andra poster än

bostadsposten bearbetas och analyseras så snart prismaterialet är komplett.

Även bearbetningen beträffande bostadskostnaden torde kunna slutföras

tidigare än vad tidsplanen säger.

Departementschefen

Dyrortsgrupperingssystemet har varit föremål för två skilda offentliga utredningar

sedan 1957. Den första av dessa utredningar, ortsgrupperingsutredningen,

ansåg att systemet med efter dyrhet graderade löner skulle avskaffas

till förmån för ett system där den ortsmässiga lönedifferentieringen

skulle ske med beaktande av de ortsmässiga skillnaderna i de faktiska lönerna

på den allmänna arbetsmarknaden. Utredningen fann det sålunda väsentligast

att de statsanställda hade ett med övriga anställda likartat löneläge

på olika orter. Denna form av ortsgruppering underkändes dock i huvudsak

av remissmyndigheterna. Utredningen angående grunderna för en

prisgeografisk undersökning, som härefter haft att arbeta med ortsgrupperingssystemet,

har enligt sina direktiv endast utarbetat förslag till en prisgeografisk

undersökning, som skall tjäna som instrument för att avväga

lönen enligt den grunden att en viss befattning skall förknippas med samma

reallön på vilken ort befattningen än är placerad.

Båda de nu antydda aspekterna på rättvisa i lönesättningen har förespråkare

bland arbetstagarna. Löntagare på de lägre ortsgrupperna utgår ofta

från att levnadskostnaderna är i stort sett desamma över hela landet och att

all lönedifferentiering efter orter därför av rättviseskäl bör avskaffas. Löntagarna

på höglöneorterna å sin sida finner att helt bortsett från levnadskostnadsjämförelser

deras arbetsinsats skall betalas enligt de för andra löntagare

på orten gällande lönenivåerna. För de delar av arbetsmarknaden, där

minimilöneavtal gäller eller där lönerna i väsentlig grad blir individuellt

avvägda — och hit hör större delen av arbetsmarknaden — är anknytningen

till ortsgrupperingen icke direkt avgörande för lönesättningen. För grupper

med lönesystem av det slag, som gäller för statstjänstemännen, får däremot

dyrortssystemet direkta och betydelsefulla konsekvenser. Följden av olikheterna

i den faktiska ortsvisa lönespännvidden vid skilda lönesystem blir

att de statliga lönerna har mycket olika konkurrenskraft på olika orter.

Flera remissinstanser har ansett att någon prisgeografisk undersökning

överhuvudtaget ej erfordras, eftersom dyrortsmätningen ej anses vara realistisk,

eller att dyrortssystemet under alla förhållanden bör avskaffas. Några

remissinstanser finner att det främsta motivet för en prisgeografisk undersökning

är att tjäna som instrument vid de överväganden, som måste föregå

det av dem förutsatta avskaffandet av dyrortsgrupperingen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 5''f ur 1963

47

Som framgår av remissyttrandena har diskussioner upptagits på den allmänna

arbetsmarknaden om att lösgöra dess avtal från dyrortsgrupperingen

till förmån för andra typer av ortsmässiga lönedifferentieringar. Frågan

om behovet av en fortsatt dyrortsgruppering för statstjänstemannen samt

behovet i övrigt av generella ortsvisa lönedifferentieringar för att säkra tillgången

på personal i statlig tjänst bör emellertid enligt min mening anstå

till dess en ny prisgeografisk undersökning genomförts.

En sådan undersökning bör nu komma till stånd och utföras av statistiska

centralbyrån, som numera svarar för sådan statistik rörande prisförhållandena

som tidigare handhades av socialstyrelsen. Utredningens förslag

synes väl ägnat att i sina huvuddrag ligga till grund för undersökningen.

I vissa avseenden torde dock förslaget få modifieras.

1951 års prisgeografiska undersökning har starkt kritiserats i skilda avseenden.

Det har sålunda bl. a. framförts att denna undersökning i vissa avseenden

varit alltför schematisk. Det nu framlagda förslaget till prisgeografisk

undersökning har utformats under intryck av den kritik som sålunda

framförts. Detta har resulterat i att förslaget innebär långt mer komplicerade

och omfattande undersökningar än som var aktuella 1951.

Utredningen har föreslagit att den prisgeografiska undersökningen begränsas

till prisstatistiskt mätbara faktorer, varvid man avser sådana faktorer

som kan indelas i pris- och mängdkomponent. Någon klar gränsdragning

mellan prisstatistiskt mätbara och icke mätbara faktorer har utredningen

ej ansett sig kunna prestera. Utredningen har emellertid ansett att

det i tveksamma fall är att föredraga att ur indexberäkningarna utesluta faktorer,

vilkas prisstatistiska mätbarhet kan ifrågasättas. Sådana faktorer bör

beaktas i särskild ordning. Den av utredningen på detta sätt förordade avgränsningen

av undersökningen finner jag väl motiverad trots att detta innebär,

att flera för levnadsnivån väsentliga förhållanden ej härigenom blir

innefattade i dyrhetsmätningarna. Jag återkommer till frågan om de icke

prisstatistiskt mätbara faktorerna i anslutning till mina synpunkter på beräkningen

av skatteposten.

De förslag utredningen framlagt rörande vägnings-, sortiments- och kvalitetsproblemen,

vilka berör för dyrortsundersökningen ytterst betydelsefulla

frågor, har godtagits av remissinstanserna. Utnyttjande på sätt utredningen

föreslagit av kvalitetselementmetoden innebär ett omfattande arbete.

Det förefaller emellertid, som om någon annan metod att erhålla en jämförelse

av priser vid »lika standard» icke står till buds.

Utredningens förslag till urval av orter har kritiserats av ett flertal remissinstanser.

Kritiken har framförallt gällt utredningens förslag att ortsurvalet

skall baseras på nuvarande kommunindelning. Ett antal remissinstanser

har ansett, att som grund för ortsurvalet i stället borde tagas de

kommunblock som kommer att uppstå som eu följd av den beslutade kommunreformen.

För den prisgeografiska undersökningen erfordras, som senare skall redovisas,

ett tidskrävande arbete. Det är att räkna med att när den prisgeogra
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1963

tiska undersökningen färdigställts kommunblocken kommer att ha en sådan

ställning att en redovisning, som väsentligen baseras på de nuvarande

kommunerna, kommer att te sig föråldrad. Jag finner det därför lämpligt

att undersökningen inriktas på de områden, som följer av den kommande

kommunindelningen. Med en sådan utgångspunkt synes övervägande skäl

tala för att alla kommuner eller kommunblock ingår i undersökningen. En

ändring av undersökningens uppläggning på nu nämnt sätt innebär att de

särskilda beräkningarna för ej prisundersökta orter kan utgå. Det oaktat innebär

ändringen i undersökningsplanen en väsentlig kostnadsökning för undersökningen

därigenom att hyresundersökningen behöver utvidgas till fler

lägenheter och antalet utvalda butiker för prisundersökningen måste utökas.

Den sistnämnda utökningen sammanhänger dock, som senare skall

framgå, även med andra faktorer.

Vad utredningen föreslagit beträffande varuurval, prisinsamling och butiksurval

har av några remissinstanser i vissa avseenden icke ansetts tillfredsställande.

Utredningen anger att den bästa uppskattningen av de interlokala

prisskillnaderna erhålles om urvalet av varor sker slumpmässigt. Utredningen

har dock icke ansett ett sådant urval för närvarande vara praktiskt

möjligt att åstadkomma. Den föreslagna metoden att i stort sett basera

prisundersökningen på de varor som omfattas av konsumentprisindex kan

möjligen snedvrida resultaten av en ortsprisindex. Det synes därför angeläget

att de hithörande problemen studeras ytterligare av centralbyrån för att

göra det möjligt att tillämpa metoder med slumpmässigt varuurval. Visar

det sig emellertid vid dessa metodstudier ej möjligt att nu genomföra undersökningen

med ett slumpmässigt varuurval, förordar jag att utredningens

förslag till varuurval med lämpliga jämkningar däri följes. Vad beträffar

metoden att definiera de varor, som skall ingå i indexen, anser jag att

den metod utredningen lanserat, att prisinsamlingen i stor utsträckning skall

avse bestämda märken eller fabrikat, ger en hög grad av noggrannhet i prismätningen.

Det har påpekats av statistiska centralbyrån att metoden med

varudefinitioner på sätt utredningen föreslagit kräver ett omfattande planeringsarbete.

Jag finner emellertid att så starka skäl talar för den av utredningen

föreslagna metoden, att den bör utnyttjas så långt det är möjligt och

lämpligt.

Utredningen har i samband med behandlingen av de problem som sammanhänger

med hur rabatter av skilda slag skall mätas föreslagit att realisationspriser

bör beaktas i vad avser felfria och kuranta varor, som innefattas

i de uppställda varudefinitionerna. Jag anser att med dessa preciseringar

realisationspriserna rimligen bör omfattas av prisinsamlingen.

Utredningens förslag innebär att prisinsamling göres i c:a 4 500 butiker.

Detta urval har i remissyttranden bedömts vara mycket knappt. Delegationen

för statistikfrågor har sålunda ifrågasatt om med det föreslagna urvalet

medelpriserna på olika orter kan skattas med tillfredsställande säkerhet.

Den ändring som jag tidigare aviserat att prisundersökningen bör baseras

på kommunblocken såsom enhet innebär även den att butiksurvalet behöver

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1963

49

vidgas. Beräkningar utförda av statistiska centralbyrån tyder på att en väsentlig

ökning i antalet utvalda butiker erfordras. Jag tillstyrker att prisinsamlingen

sker i den ökade omfattning som sålunda visar sig erforderlig.

I fråga om budgetvalet har utredningen frångått den metod med flera budgetar,

som utnyttjades vid 1951 års prisgeografiska undersökning. Förslaget

innebär att endast en stockholmsbudget utnyttjas. Beträffande budgetvalet

har en rad remissinstanser uttalat sig. Vanligtvis yrkas härvid på att

en budget, som mer anknyter till förhållandena på de mindre orterna, skall

utnyttjas. I andra fall anses att alternativa budgetar bör tillämpas.

Det har i remissbehandlingen också påpekats att t. ex. utnyttjandet av

en »riksbudget» skulle på ett sannare sätt ange prisrelationerna mellan

olika orter. Ett sådant uttalande synes dock ha en relativt begränsad räckvidd.

Alla jämförelser, som man med den angivna tekniken kan göra, gäller

i förhållande till den utnyttjade budgeten. Valet av en stockholmsbudget

ger här en högre grad av konkretisering än valet av någon budget

som utgör ett genomsnitt för ett större geografiskt område. Givetvis får valet

av budget viss betydelse för det reella utfallet av beräkningarna. Sålunda

skulle utnyttjandet av en landsbygdsbudget komma att överskatta t. ex.

levnadskostnaderna i Stockholm och omvänt utnyttjandet av en stockholmsbudget

överskatta levnadskostnaderna på landsbygden. Härvid utgår jag

från att valet av budget skall styra urvalet av varor som omfattas av prisundersökningen.

Eftersom övervägande praktiska synpunkter talar för att

den prisgeografiska undersökningen baseras på en stockholmsbudget, vill

jag inte motsätta mig att utredningens förslag i denna del godtages.

Utredningen har ägnat frågan om bostadskostnadernas behandling stort

utrymme. Förslaget innebär att metoderna för bostadskostnadernas mätning

i hög grad förfinats i förhållande till tidigare undersökningar. En konsekvens

härav är att undersökningen rörande bostadsposten blivit mycket

kostnadskrävande. Tidigare dyrortsundersökningar har ej omfattat bostadskostnaderna

i egnahem. Detta har starkt kritiserats. Det förslag utredningen

framlagt rörande beräknandet av boendekostnaderna i egnahem har

utan väsentliga invändningar accepterats av remissinstanserna. Jag kan på

denna punkt i huvudsak ansluta mig till de av utredningen förordade metoderna.

De förslag, som framkommit om att undersökningen även borde omfatta

egnahem på jordbruksfastighet, vill jag ej förorda bl. a. av den anledningen

att svåra mättekniska problem är förknippade med en sådan utvidgning.

Att utesluta egnahem på jordbruksfastighet torde ej innebära att tillförlitligheten

hos bostadskostnadsundersökningen minskar. Det åvilar statistiska

centralbyrån att tillse alt urvalet av bostäder för undersökningen

göres på sådant sätt att på varje ort ett tillräckligt underlag för mätning

av boendekostnaderna framkommer.

Från vissa håll har påpekats all då någon allmän hyresräkning ej genomförts

sedan 1945 motiv föreligger för att utforma bostadskostnadsundersökningen

på sådant sätt, att bristen på hyresstatistiskt material i viss mån

kompenseras. Givetvis bör alla möjligheter alt få ett vidsträckt använd
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr .ii är 1963

ningsområde för bostadskostnadsuppgifterna tillvaratagas. Det bör ankomma

på statistiska centralbyrån att här svara för möjlig samordning av olika

statistikkonsumenters önskemål. Det förefaller dock inte möjligt att i vidsträcktare

omfattning i samband med den nu aktuella undersökningen få

fram de informationer som eljest erhålles genom en hy res räkning.

Utredningens förslag innebär att antalet i undersökningen ingående bostadslägenheter

utgör tio till tjugo tusen. Den omläggning jag tidigare förordat

att undersökningen bör inriktas på kommunblocken såsom enhet innebär

vissa utvidgningar även av bostadskostnadsundersökningen. Sålunda

synes undersökningen med denna uppläggning böra baseras på ett urval

av högst 25 000 lägenheter.

Utredningens förslag rörande beräkningen av resekostnaderna har uppgjorts

mot bakgrunden av att uppgifter finnes inom 1060 års folkräkning

rörande arbetsresor. I avsaknad av bättre underlag har utredningen baserat

sitt förslag rörande kostnaderna för inköpsresor på den resefrekvens

som tillämpades vid 1951 års prisgeografiska undersökning. Inom utredningen

har övervägts att föreslå en särskild undersökning rörande behovet

av inköpsresor på olika orter. Det har dock av utredningen ansetts att

tillförlitligheten hos en sådan undersökning kunde ifrågasättas. På grund

härav har utredningen ej föreslagit någon särskild undersökning om resefrekvensen.

När det gäller den även vid föregående prisgeografiska undersökning

debatterade frågan om att i beräkningarna även inlägga ett ekonomiskt

värde på tidsförlusterna vid inköps- och arbetsresor har utredningen

uttalat att det ej synts möjligt att fastställa några hållbara värderingsgrunder.

Det har från olika remissinstanser framförts att reseförhållandena starkt

förändrats sedan 1951 och att det därför icke är tillfredsställande att tilllämpa

vid detta tillfälle utnyttjade schablonmässiga antaganden. Även andra

resor än inköps- och arbetsresor, t. ex. skolresor, har ansetts böra bli beaktade

i undersökningen. Från ett flertal remissinstanser har även framhållits

att tidsförlusten vid resor borde beaktas eftersom måttet av fritid

numera allmänt betraktas som en standardfråga.

Ett riktigt bedömande av resekostnadernas betydelse för levnadsstandarden

med hänsyn till de skiftande förhållandena i olika delar av landet är

utan tvekan svårt att göra. Det är även svårt att precisera vilken ytterligare

kunskap om olika förhållanden som erfordras för alt i detta avseende komma

fram till rimliga bedömningar. Det är sålunda i fråga om inköpsresorna

vanskligt att säga vilken resefrekvens som erfordras för att nå en standard,

som svarar mot standarden för den som ej är i behov av att löretaga

resor för att verkställa inköp. En undersökning av resekostnadernas

betydelse kompliceras även av att inköps- och arbetsresor ofta kan kombineras.

En undersökning av resekostnadernas betydelse skulle med hänsyn

till dylika omständigheter få omfatta alla resor oavsett motivet för resorna,

sålunda även olika slag av nöjes- och rekreationsresor samt skolresor. Trots

de svårigheter, som sålunda måste vara förknippade med att genomföra eu

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j:ts proposition nr 5 i år 1963

51

resekostnadsundersökning, förordar jag likväl en utredning om hur resekostnadsundersökningen

bör utformas. Arbetet härmed bör kunna utföras

av centralbyrån jämsides med planeringen av andra avsnitt av den prisgeografiska

undersökningen och utan att medföra några förseningar härav.

Den ifrågavarande utredningen bör även taga sikte på att ange metoder för

att mäta den standardsänkning, som tidsförlusten vid arbets- och inköpsresor

innebär. Kostnaderna för en undersökning av resekostnaderna kan ej

beräknas förrän erforderligt ytterligare utredningsarbete utförts. Det bör ankomma

på statistiska centralbyrån att efter genomförd utredning underställa

frågan Kungl. Maj :ts prövning.

När det gäller skatteposten har i några remissyttranden framförts önskvärdheten

av att erhålla någon form av mått på den kommunala standarden.

I intet fall synes dock ha anvisats någon metod för hur en undersökning

av den kommunala standarden kan genomföras. I överensstämmelse

med vad utredningen utvecklat om att den prisgeografiska undersökningen

bör inriktas på de prisstatistiskt mätbara faktorerna är jag inte beredd att

nu föreslå några särskilda åtgärder för att ge siffermässigt uttryck för olikheterna

i den kommunala standarden på olika orter. I de allmänna bedömningar,

som följer sedan sammanställningarna från den prisgeografiska undersökningen

framkommit, får givetvis ingå även hänsynstagande till de

olika icke prisstatistiskt mätbara skillnader, som föreligger mellan olika

landsdelar. Under arbetet med den prisgeografiska undersökningen kan beräknas

framkomma vissa informationer för belysning av hithörande frågor.

Det bör ankomma på statistiska centralbyrån att i sin slutrapport över undersökningen

på grundval av sådana informationer ange sina allmänna synpunkter

på vilka faktorer som kan kräva hänsynstagande i särskild ordning.

Utredningens tidsplan innebär att huvuddelen av prisuppgifterna skulle

insamlas i november 1963 samt att resultatet av undersökningen skulle föreligga

i början av 1965. Statistiska centralbyrån har bedömt att möjlighet

knappast förefinnes att genomföra undersökningsarbetet enligt en sådan

tidtabell. Centralbyrån har härvid främst anfört att tiden för erforderligt

planeringsarbete blir allt för knapp. Då jag förordat att undersökningen

baseras på de blivande kommunblocken, tillkommer nu arbetet med alt

även vidtaga ändringar i den av utredningen gjorda planeringen. Möjligheterna

minskas härigenom ytterligare att genomföra undersökningen enligt

utredningens tidsprogram. En förskjutning av prisinsamlingen innebär

ej att undersökningens färdigställande behöver förskjutas i motsvarande

grad, eftersom eu längre tid för planeringsarbetet ger utslag i kortare bearbetningstider

av de insamlade uppgifterna. Det bör ankomma på centralbyrån

att, med iakttagande av utredningens allmänna synpunkter på frågan

om lämplig tidpunkt under året för prisinsamling, själv avgöra när

prisinsamlingen bör ske. Valet av tidpunkt bör härvid göras så, att undersökningsresultaten

kan framläggas vid första möjliga tillfälle under 1965.

De insamlade prisuppgifterna bör på lämpligt sätt göras tillgängliga för

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1963

granskning inom berörda orter. Det torde ankomma på statistiska centralbyrån

att närmare ange i vilka former denna granskning bör försiggå. Centralbyrån

bör underställa sina synpunkter på frågan Kungl. Maj :ts prövning.

I skilda detaljer torde vid centralbyråns arbete med planeringen av den

prisgeografiska undersökningen uppkomma behov av jämkningar i förhållande

till utredningens förslag. Vidare kan i vissa fall erfordras kompletterande

riktlinjer för undersökningen, där enligt vad i det föregående sagts

ändringar vidtagits i den av utredningen uppdragna undersökningsplanen.

Det bör ankomma på statistiska centralbyrån att underställa dylika frågor

Kungl. Maj :ts prövning.

Kostnaderna för de av utredningen föreslagna undersökningarna har av

statistiska centralbyrån uppskattats till högst 1 825 000 kronor. I kostnaden

synes ej ha beaktats det arbete med vissa delar av beräknandet av bostadsposten,

som faller på bostadsstyrelsen. Centralbyrån har senare i sitt

yttrande över utredningens betänkande angivit att centralbyråns kostnader

för en undersökning kan beräknas uppgå till 170 000 kronor mer än som

angivits i utredningens betänkande. De omläggningar av den prisgeografiska

undersökningen jag här förordat innebär ökade kostnader. För undersökningen

erfordras under innevarande budgetår personal för att genomföra

olika utrednings- och förberedelsearbeten. Kostnaden härför kan beräknas

till ca 50 000 kronor. Dessa kostnader torde få bestridas genom överskridande

av den i riksstaten för budgetåret 1962/63 under statistiska centralbyråns

anslag till avlöningar till personal för verksamheten i allmänhet uppförda

förslagsvis betecknade anslagsposten Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal. Kostnaderna i övrigt för den prisgeografiska undersökningen

beräknar jag till 2 500 000 kronor. Häri ingår även på bostadsstyrelsen fallande

kostnader samt kostnaderna för fortsatt utredningsarbete om metoden

för beräknande av resekostnadsposten. Medel för dyrortsundersökningen

bör äskas å riksstaten för nästa budgetår i form av ett reservationsanslag

benämnt Kostnader för dyrortsundersökning.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Kostnader för dyrortsundersökning å riksstaten

för budgetåret 1963/64 under tolfte huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 2 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. E. Sahlin

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G30289

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:174 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse av mark för ett internationellt studenthem, m. m. a1 i texten
  2. SU 1963:65 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för en dyrortsundersökning m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten