Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till ledamot av allmänt kyrkomöte

1963-02-08 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:55, Angående ersättning till ledamot av allmänt kyrkomöte

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1963

1

Nr 55

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning till ledamot

av allmänt kyrkomöte; given Stockholms slott den 8

februari 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven af Geijerstam

Propositionens huvudsakliga innehåll

Grunderna för ersättning till ledamot av allmänt kyrkomöte har alltsedan

kyrkomötets tillkomst varit anpassade till vad som gäller i fråga om ersättning

för riksdagsmannauppdragets fullgörande. Med anledning av de förändringar,

som åren 1959 och 1962 vidtagits i bestämmelserna om ersättning åt riksdagsmän,

föreslås i propositionen vissa ändringar i reglerna om ersättning åt ledamot

av kyrkomöte. De föreslagna reglerna anknyter i sina huvuddrag till de nu

gällande bestämmelserna om ersättning åt riksdagsman.

1 — Biliang till riksdagen* protokoll 1963.

1 samt. Nr 65

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 55 år 196S

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8

februari 1963.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, -Johansson, af

Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Statsrådet af Geijerstam anmäler efter gemensam beredning med cheferna för

finans- och civildepartementen fråga om ersättning till ledamot av allmänt kyrkomöte

samt anför därvid följande.

Enligt 18 § kyrkomötesförordningen den 22 april 1949 (nr 174) skall bl. a.

arvode till kyrkomötets ledamöter så ock övriga kostnader för mötet gäldas av

allmänna medel. De närmare bestämmelserna om arvode m. m. återfinnes i kungörelsen

den 16 maj 1957 (nr 166) om ersättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte.

Ersättningen har allt ifrån kyrkomötets tillkomst avvägts efter i huvudsak

samma grunder som ersättningen till riksdagens ledamöter. Arvodets storlek

samt grunderna för beräkningen av arvode och ersättning för resekostnader

bestämmes av riksdagen. En redogörelse för riksdagens behandling av ersättningsbestämmelserna

vid skilda tillfällen finns dels i bankoutskottets utlåtande

1941:55, dels, avseende tiden 1941—1957, i propositionen 1957:24, till vilka

torde få hänvisas.

Genom propositionen 1957:24 framlades förslag till de nu gällande arvodesoch

kostnadsersättningsreglerna. Föredragande departementschefen framhöll

därvid, att genom beslut av 1954 års riksdag nya bestämmelser antagits om ersättning

för riksdagsmannauppdragets fullgörande, vilka innebar att årsarvodet

höjdes och att arvodet uppdelades i grundarvode och kostnadsersättning. I överensstämmelse

med dessa nya grunder föreslogs i propositionen, att också ersättningen

till ledamot av kyrkomöte skulle uppdelas i ett beskattningsbart arvode

(grundarvode) och en icke skattepliktig ersättning för de med uppdraget förenade

kostnaderna (kostnadsersättning). Biskop borde få endast kostnadsersättning,

eftersom ledamotskap av kyrkomötet ålåg honom i denna hans egenskap.

Grundarvodet föreslogs utgå med ett belopp av 35 kr. för dag. Kostnadsersättningen

ansågs böra bestämmas till 10 kr. för dag till ledamot, som var bosatt på

ort där mötet hölls, och till 30 kr. för dag till annan ledamot. Ledamot av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 55 år 1963

kyrkomöte, vilken samtidigt utövade riksdagsmannauppdrag, ansågs inte böra

få någon kostnadsersättning, och grundarvodet för sådan ledamot föreslogs utgå

med allenast 10 kr. för dag. Detta belopp motsvarade vad som enligt kommittékungörelsen

utgick i ersättning för sammanträdesdag vid kommittéuppdrag. I

de då gällande reglerna om rätt för ledamot, som inte är bosatt på mötesorten,

att få ersättning dels för resa till och från mötet jämte ett dagtraktamente av

30 kr. för vardera resan, dels ersättning för en resa till hemorten under pågående

möte ifrågasattes i propositionen ingen ändring. I två likalydande motioner

(1:217 och 11:260) hemställdes emellertid, att resekostnadsersättning skulle

medges för tre resor till hemorten under pågående kyrkomöte. Bankoutskottet

(uti. 1957:16) hemställde om godkännande av propositionens förslag med det

tillägg som föranleddes av bifall till de av utskottet tillstyrkta motionerna. Riksdagen

biföll utskottets hemställan (rskr 1957: 228), och de nya reglerna utfärdades

genom den tidigare nämnda kungörelsen om ersättning åt ledamot av allmänt

kyrkomöte. Genom ändringar samma år av 32 § 3 mom. och 33 § 1 mom.

kommunalskattelagen infördes bestämmelser bl. a. om att kostnadsersättningen

till kyrkomötesdeltagare inte skulle upptagas såsom intäkt vid inkomstbeskattningen.

Efter 1957 års riksdags beslut rörande ersättning till kyrkomötets ledamöter

har bestämmelserna angående ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande

undergått flera förändringar.

Sedan grundarvodet till riksdagsman år 1957 höjts från 9 000 till 12 000 kr.,

beslöts år 1959 en höjning av arvodet till 24 000 kr. (grundbelopp). I samband

därmed slopades den särskilda kostnadsersättningen och ersattes av traktamente

för fördyrade levnadskostnader. Traktamentet bestämdes till 540 kr. för månad

under tid då riksdagens session pågår. En begränsning av regeln gjordes såtillvida,

att endast riksdagsmän, som var bosatta på längre avstånd än 70 km från

riksdagshuset, blev berättigade till traktamente. Efter särskild prövning kunde

även riksdagsman som bodde närmare riksdagshuset — dock på längre avstånd

än 15 km därifrån — få traktamente. Ett riksdagens organ (kanslideputerade

tillika med talmännen) tillädes befogenhet att besluta om sådana tillägg eller

avdrag på arvode och traktamente, som svarar mot förändringar i löner och

traktamenten till befattningshavare i statens tjänst. År 1962 utgick arvodet

med 28 716 kr. för år och traktamentet med 645 kr. för månad.

1962 års riksdag beslöt på förslag av konstitutionsutskottet (bet. 1962: 20)

höja riksdagsarvodets grundbelopp till 26 000 kr. och traktamentet till 705 kr.

för månad (rskr 414). Med beslutade tillägg utgör arvodet för år 1963 32 198 kr.,

motsvarande 2 683 kr. för månad. Traktamentet utgår utan tillägg.

Föredragande statsrådet. Liksom tidigare torde ersättningen till ledamöterna

av allmänt kyrkomöte böra utgå efter i huvudsak samma grunder som gäller för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 55 år 196S

riksdagens ledamöter. Ersättningen bör alltså i fortsättningen utgå i form av dels

arvode och dels traktamente. Såsom framgått av det anförda kan emellertid

riksdagsmännens arvode och traktamente förändras till storleken genom beslut

av ett riksdagens organ. Med hänsyn härtill torde det vara lämpligt att arvodesoch

traktamentsbeloppen för kyrkomötets ledamöter inte som hittills fixeras

till vissa av riksdagen fastställda belopp. I stället bör fastslås efter vilka grunder

ersättningen skall beräknas.

Vad först gäller arvodet torde anknytningen till riksdagsarvodet böra göras

på så sätt, att kyrkomötesledamot berättigas till arvode med belopp, som motsvarar

vad som vid varje tidpunkt utgår till riksdagsman. Av vissa praktiska

skäl — bl. a. mötets relativt korta sessionstid — bör ersättningen utgå i form av

dagbelopp, varvid som hittills en övre gräns av 35 dagar bör gälla.

Vad härefter angår traktamentet får jag erinra om att traktamente till riksdagsman

utgår såsom ersättning för fördyrade levnadskostnader under tiden

för riksdagens session — omkring 200 dygn årligen — med belopp, som bestämts

med beaktande av vad som enligt allmänna resereglementet i traktamentsklass

A utgår till förrättningsman med eget hushåll från och med sextonde

dygnet. Det högre traktamentet under de första 15 dygnen har således ej tagits

med i beräkningen, uppenbarligen med hänsyn till att riksdagsman i allmänhet

får en tämligen jämn fördelning av kostnaderna under sessionstiden.

På grund av kyrkomötets kortare sessionstid synes det skäligt, att en något

närmare anknytning sker till allmänna resereglementets bestämmelser. Den

synes lämpligen böra ske på så sätt, att traktamente utgår med belopp, som

motsvarar traktamente enligt traktamentsklass A i allmänna resereglementet,

varvid för de 15 första dygnen skall tillämpas helt dygnstraktamente och för tid

därefter reducerat sådant traktamente såsom för förrättningsman med eget

hushåll.

För riksdagsman gäller, att han skall vara bosatt på längre avstånd än 70 km

från riksdagshuset för att kunna åtnjuta traktamente. Efter prövning av kanslideputerade

kan även riksdagsman, som bor på närmare avstånd, dock mera än

15 km från riksdagshuset, bli berättigad till traktamente. Det torde knappast

vara behövligt att för kyrkomötesledamöternas del helt anknyta till vad som i

förevarande avseeende gäller för riksdagsman. En regel att alla mötesdeltagare,

som bor på längre avstånd än 15 km från det hus där kyrkomötet hålles, skall

vara berättigade till traktamente torde vara tillfyllest.

I de nuvarande bestämmelserna om ersättning till ledamot av kyrkomöte

finnes, som framgått av den tidigare redogörelsen, särskilda regler för ersättning

till biskop och ledamot, som är riksdagsman. Biskop är berättigad endast till

kostnadsersättning men inte till arvode, eftersom hans medverkan i kyrkomötet

anses åligga honom i hans egenskap av biskop. Denna principiella ordning synes

böra bestå. Biskop bör således bli berättigad till traktamente enligt de regler

jag nyss förordat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1963

o

Beträffande ersättning till ledamot av kyrkomötet, som är riksdagsman, får

jag erinra om att riksdagsarvodet är konstruerat som ett årsarvode, avsett att

utgöra ersättning för inkomstbortfall inte enbart under riksdagssessionerna utan

även i viss utsträckning däremellan (jämför KU:s uti. 1959:18 s. 6 och 1962: 20

s. 9), samt att ledighet från riksdagsarbetet för fullgörande av uppdrag såsom

ledamot av kyrkomöte (offentligt uppdrag) inte föranleder avdrag å riksdagsarvodet

eller å det traktamente, vartill riksdagsmannen kan vara berättigad.

Med hänsyn härtill torde arvodet till kyr komö tesdeltagare, som är riksdagsman,

böra utformas utan hänsynstagande till huruvida riksdagssession pågår eller

inte under mötet. Det torde böra bestämmas att utgå efter samma grunder som

nu, dvs. med belopp motsvarande dagarvode enligt kommittékungörelsen. Riksdagsmans

rätt till traktamente under kyrkomöte bör, med hänsyn till det nyss

anförda, begränsas till tid, då riksdagen inte håller session. Det bör lämpligen

utgå efter samma grunder som gäller i fråga om traktamente på grund av riksdagsmannauppdraget.

Vid förhinder för ledamot att deltaga i kyrkomötets förhandlingar bör avdrag

ske å arvode och traktamente efter i huvudsak samma grunder som gäller beträffande

riksdagsarvode m. m. Inträder suppleant, blir han givetvis att betrakta

som ledamot och berättigad till ersättning för tid han tjänstgör.

Grunderna för ersättning för resa till och från kyrkomötet jämte dagtraktamente

samt hemresor under sessionstiden torde inte böra undergå annan förändring

än att traktamentet vid resorna till och från kyrkomötet bör utgå enligt

allmänna resereglementet. I klarläggande syfte bör anges på vilket sätt resor

får företagas samt även resa med flyg uttryckligen medges.

Enligt 13 § 1 mom. kyrkomötesförordningen bereder kyrkomötets ekonomiutskott

frågor om arvoden till mötets kansli m. m. samt om mötets övriga ekonomiska

angelägenheter. Det torde ankomma på detta utskott att för varje kyrkomöte

beräkna de belopp vartill mötesdeltagare blir berättigad. Någon erinran

härom i författningstexten synes inte behövlig.

Inom ecklesiastikdepartementet har, i överensstämmelse med vad jag nu förordat,

utarbetats ett utkast till kungörelse om ersättning till ledamot av allmänt

kyrkomöte, avsedd att ersätta 1957 års kungörelse i ämnet. Detta utkast torde

såsom bilaga A få fogas till statsrådsprotokollet.

Nuvarande kostnadsersättning till ledamot av kyrkomöte är skattefri. Bestämmelse

härom finns i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen, som därjämte från

beskattning fritar bl. a. av staten anvisad traktamentsersättning. Om ersättning

till kyrkomötets ledamöter regleras på sätt här föreslagits, blir därför bestämmelsen

om skattefrihet för kostnadsersättningarna överflödig och kan upphävas.

Denna ändring, som är av rent redaktionell natur, torde få beslutas i lämpligt

sammanhang.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1963

a) besluta, att ledamot av kyrkomöte skall åtnjuta ersättning

för deltagandet i mötet enligt av mig förordade grunder,

samt

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser

som föranledes därav.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Sahlin

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 55 år 1963

Bilaga A

Utkast

till

kungörelse om ersättning till ledamot av allmänt kyrkomöte

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Ledamot av allmänt kyrkomöte åtnjuter ersättning av allmänna medel för

uppdragets fullgörande enligt vad som sägs i denna kungörelse.

2 §.

Arvode utgår under den tid kyrkomötet pågår, dock högst trettiofem dagar,

med belopp för dag, som motsvarar vad som vid samma tid utgår i arvode till

riksdagsman på grund av bestämmelserna i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande; dock skall arvode icke utgå till biskop samt

arvode till ledamot, som är riksdagsman, utgå med belopp, som motsvarar dagarvode

enligt kommittékungörelsen.

Vid tillämpning av lagen om allmän försäkring skola de arvodesbelopp ledamot

åtnjuter på grund av bestämmelserna i denna kungörelse anses såsom inkomst

av anställning.

3 §•

Traktamente utgår under tid som sägs i 2 § till ledamot, vilken är bosatt på

längre avstånd än femton kilometer fågelvägen från det hus, där kyrkomötet

hålles, med belopp som motsvarar traktamente enligt traktamentsklass A i allmänna

resereglementet. Härvid skall för de femton första kalenderdygnen tilllämpas

helt dygnstraktamente och för tid därefter reducerat traktamente såsom

för förrättningsman med eget hushåll.

Riksdagsman åtnjuter traktamente på grund av uppdraget såsom kyrkomötesledamot

enligt samma grunder som under tid, då riksdagen håller session,

gälla i fråga om traktamente på grund av riksdagsmannauppdraget. Traktamente

enligt denna kungörelse utgår dock ej för tid, då riksdagen håller session.

4 §.

Ledamot skall för tid, varunder sjukpenning jämlikt 3 kap. lagen om allmän

försäkring utgår, och eljest, om han är förhindrad att deltaga i kyrkomötets förhandlingar,

för tid varmed frånvaron i en följd överstiger femton dagar, vidkännas

avdrag å utgående arvode med två tredjedelar av helt sådant arvode och

å traktamentet med hälften av vad eljest skolat utgå under samma tid.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1963

5 §•

Ledamot, som är bosatt på annan ort än där kyrkomöte hålles, åtnjuter vid

resa till och från kyrkomötet resekostnadsersättning och traktamente enligt

rese- och traktamentsklass A i allmänna resereglementet. Ersättning för resa

som företages med flygplan utgår jämväl i fall då detta ej följer av vad nu sagts.

Besöker ledamot under pågående kyrkomöte efter beviljad ledighet hemorten,

åtnjuter han ersättning för resekostnaden, dock högst för tre resor till hemorten

och åter.

Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 16 maj 1957 (nr 166) om

ersättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte.

Ivar Hseggströms Tryckeri AB • Stockholm 1963

630331

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till civilförsvaret m. m. a1 i texten
  2. BU 1963:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till ledamot av allmänt kyrkomöte. s. 1 i texten