Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:6, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1963

1

Nr 6

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms

slott den 7 december 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås skattebefrielse för stiftelser och föreningar med

ändamål att främja nordiskt samarbete. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 53 § 1 inom. kommunal skattelagen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives2.

53 §.

1 mom. Skyldighet att---eller rörelse.

Riksskattenämnden må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara,

att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att

främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tilllämpning

av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som

ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna

det föranleda, av riksskattenämnden återkallas. Över beslut, som riksskattenämnden

meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

inkomstskatt3 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives2. 7

7 §•

Från skattskyldighet---hänförlig verksamhet.

Riksskattenämnden må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara,

att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att

främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tilllämpning

av denna förordning skall anses jämställd med stiftelse eller förening,

som ovan i första stycket vid f) angives. Sådant beslut må, när om
1

Senaste lydelse av 53 § 1 mom. se 1962:160.

! Förslaget innebär den ändringen i förhållande till gällande lydelse att det föreslagna andra

stycket infogats i författningstexten.

3 Senaste lydelse av 7 § se 1962: 161.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1963

3

ständigheterna det föranleda, av riksskattenämnden återkallas. Över beslut,

som riksskattenämnden meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Aktiebolag och--—- bolagens verksamhet.

Om aktierna--- — lös egendom.

Riksskattenämnden må, — — — icke föras.

Att personer,---samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

b örslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623)

Härigenom förordnas, att 33 § taxeringsförordningen den 23 november

1956 skall erhålla ändrad lydelse på

(Gällande lydelse)

33 §.

Är stiftelse---till beskatt
ning.

Uppgiftsskyldighet, som i första

stycket sägs, åligger

1) pensionsstiftelse,

2) jämlikt lagen — — — vid

olycksfall,

3) stiftelse som — — — rikets

försvar,

4) stiftelse som har till huvudsakligt

ändamål att, utan begränsning

till viss familj, vissa familjer eller

bestämda personer, främja vård och

uppfostran av barn eller lämna understöd

för beredande av undervisning

eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet

bland behövande eller

främja vetenskaplig forskning, ävensom
5)

förening som, utan att den i sin

verksamhet tillgodoser medlemmarnas

ekonomiska intressen, huvudsakligen

verkar för ändamål av den art, som

angivits vid 3) eller 4).

sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

33 §.

Är stiftelse — — —• till beskattning.

Uppgiftsskyldighet, som i första

stycket sägs, åligger

1) pensionsstiftelse,

2) jämlikt lagen ■—- — — vid

olycksfall,

3) stiftelse som — — — rikets

försvar,

4) stiftelse som har till huvudsakligt

ändamål att, utan begränsning

till viss familj, vissa familjer eller

bestämda personer, främja vård och

uppfostran av barn eller lämna understöd

för beredande av undervisning

eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet

bland behövande eller

främja vetenskaplig forskning,

5) förening som, utan att den i sin

verksamhet tillgodoser medlemmarnas

ekonomiska intressen, huvudsakligen

verkar för ändamål av den art, som

angivits vid 3) eller 4), ävensom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr (i år 1963

(Gällande lydelse)

Uppgift avfattas--— från skatt
skyldighet.

Uppgift avlämnas---nämn
da

skyldighet.

Det åligger — — -— föreningens

skattskyldighet.

(Föreslagen lydelse)

6) stiftelse och förening, som avses

i 53 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen

eller 7 § andra stycket

förordningen om statlig inkomstskatt.

Uppgift avfattas---från skatt
skyldighet.

Uppgift avlämnas —---nämn
da

skyldighet.

Det åligger -— — — föreningens

skattskyldighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1963

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 december

1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om skattefrihet för

stiftelser och föreningar med ändamål att främja nordiskt samarbete samt

anför därvid följande.

1. Inledning

I skrivelse den 20 april 1956, nr 186, hemställde riksdagen, att Kungl.

Maj :t ville låta verkställa utredning om skattefrihet för stiftelser med huvudsakligt

ändamål att främja nordiskt samarbete och för riksdagen framlägga

de förslag, som kunde föranledas av utredningen.

Utredningsuppdraget överlämnades av Kungl. Maj:t till skattelagssakkunniga,

som i december månad 1957 framlade en promemoria (stencilerad)

med förslag till bestämmelser om skattefrihet för stiftelser och föreningar

med ändamål att främja samhörigheten mellan de nordiska folken. Förslaget

var inom skattelagssakkunniga utarbetat av taxeringsintendenten P. B. Sundberg.

över skattelagssakkunnigas promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom

av Föreningen Nordens centralstyrelse.

Frågan om skattefrihet i Sverige för berörda stiftelser och föreningar

diskuterades därefter inom Nordiska rådet vid dess tionde session i Helsingfors

under mars månad 1962. Vid behandlingen av ett medlemsförslag rörande

denna fråga uttalades därvid från den svenska regeringens sida att

regeringen — oaktat sin principiellt restriktiva inställning till spörsmålet om

utvidgande av skattefrihet för stiftelser och föreningar — var beredd att

överväga åtgärder för genomförande av sådana ändringar i reglerna om beskattning

av stiftelser och föreningar att stiftelser och föreningar med ändamål

att främja nordiskt samarbete i möjligaste mån befriades från skattskyldighet.

Under hänvisning till detta uttalande beslöt Nordiska rådet uppfl

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 6

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kurtgl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

skjuta vidare behandling av medlemsförslaget till nästa ordinarie session

(februari 1963).

Skattelagssakkunnigas förslag i ämnet har härefter överarbetats inom finansdepartementets

rättsavdelning av taxeringsintendenten S. V. Villner,

som den 24 september 1962 avlämnade en promemoria (stencilerad) angående

ifrågasatt skattefrihet för stiftelser och föreningar med ändamål att

främja nordiskt samarbete. Till promemorian hörande författningsförslag

torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian inkommit från

de remissinstanser, som enligt vad nyss nämndes tidigare yttrat sig över

1957 års promemoria.

2. Gällande bestämmelser m. m.

53 § 1 mom. kommunalskattelagen innehåller bestämmelser om bl. a.

begränsning av skattskyldigheten för vissa rättssubjekt. Vid e) nämnda

moment föreskrives sålunda bl. a. att stiftelser och föreningar med huvudsakligt

ändamål att stärka rikets försvar eller främja vård och uppfostran

av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning

eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig

forskning under vissa betingelser är skattskyldiga endast för inkomst av

fastighet och av rörelse. Byggnader, som är avsedda för dessa stiftelsers och

föreningars verksamhet, är jämlikt 5 § 1 mom. e) kommunalskattelagen

undantagna från skatteplikt.

Nämnda stiftelser och föreningar är jämlikt 7 § f) förordningen om statlig

inkomstskatt frikallade från skattskyldighet utom för sådan inkomst

som härflutit av rörelse. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger

dessa rättssubjekt jämlikt 6 § 1 mom. b) förordningen om statlig förmögenhetsskatt

i regel endast om och i den mån de är skyldiga att erlägga

skatt för inkomst.

Dessa bestämmelser har tillkommit genom lagstiftning år 1942, som trätt

i kraft den 1 januari 1943. Lagstiftningen grundar sig på ett av 1936 års

skattekommitté avgivet betänkande (SOU 1939: 47).

I propositionen 1942: 134 med förslag till lagstiftning i ämnet framhölls

att en generell skattelindring eller skattebefrielse inte utgjorde det mest

rationella sättet att understödja en allmänt gagnelig verksamhet. Systemet

omöjliggjorde erforderlig kontroll av verksamheten och medförde i tider av

ökat skattetryck ett både relativt och absolut ökat understöd från det allmännas

sida. Någon principiell grund för skattefrihet torde icke kunna åberopas

av någon. Att helt slopa skattefriheten för vissa slags rättssubjekt,

som utövade allmännyttig verksamhet, kunde av rent praktiska skäl dock

icke förordas men urvalet av de rättssubjekt, som skulle erhålla skattefrihet,

borde enligt propositionen ske med ganska stor stränghet. Skattefriheten

borde sålunda icke omfatta andra rättssubjekt än sådana som verkade å

områden, inom vilka positiva insatser från det allmännas sida finge anses

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963 7

ofrånkomliga i den mån de icke tack vare enskildas initiativ befunnes överflödiga.

I sitt betänkande nr 21 anslöt sig 1942 års bevillningsutskott till vad i propositionen

anförts i dessa frågor. Utskottet hade sålunda intet att erinra mot

att skattefriheten bibehölls för sådana rättssubjekt, som bedrev verksamhet

av i hög grad allmännyttig art. Även den i propositionen föreslagna gränsdragningen

för skattefriheten lämnades av utskottet utan erinran. Någon

utvidgning av skattefriheten utöver vad i propositionen föreslagits kunde

utskottet icke förorda. Därest det i särskilda fall skulle befinnas, att beskattningen

av juridiska personer, som främjade exempelvis vissa kulturella

ändamål, kom att verka på sådant sätt, att det allmännas stöd ansågs

påkallat, syntes det utskottet lämpligare att sådant stöd lämnades i form

av anslag till den bedrivna verksamheten. I enlighet med det anförda tillstyrkte

utskottet i princip det framlagda förslaget. Riksdagen biföll utskottets

hemställan.

Av de relativt fåtaliga avgöranden i regeringsrätten, där frågan om skattskyldighet

för föreningar och stiftelser med ändamål att främja nordiskt

samarbete varit föremål för prövning, framgår att ett sådant ändamål icke

i och för sig berättigar till någon begränsning i skattskyldigheten.

I utslag den 8 november 1929 (RÅ 1929 not. Fi 1919) ogillade regeringsrätten

av Clara Lachmans fond för befrämjande av den skandinaviska samkänslan

framställt yrkande om skattefrihet.

Den 11 maj 1943 meddelade regeringsrätten utslag rörande Letterstedtska

föreningens taxering åren 1939 och 1940 (RÅ 1943 not. Fi 516, 517). Föreningen,

som har till ändamål »att befordra gemenskapen emellan de tre

Skandinaviska rikena i afseende på industri, vetenskap och konst, samt att

åt yrkesflitens så väl som åt vetenskapens och konstens utveckling inom

dessa länder bereda uppmuntran och stöd», förklarades oinskränkt skattskyldig

för inkomst och förmögenhet. Detta utslag föranledde föreningen att

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte taga initiativ

till sådan lagstiftning, som medförde befrielse för föreningen från skattskyldighet.

Skrivelsen överlämnades till skattelagssakkunniga.

I fråga om lagstiftningen i de nordiska grannländerna på förevarande

område må följande nämnas.

I Danmark är föreningar och stiftelser skattskyldiga för statlig inkomstskatt

endast om de bedriver förvärvsverksamhet. Välgörande stiftelser o. d.

kan befrias från sådan skatteplikt. Kommunen äger rätt att befria föreningar

och stiftelser med välgörande, vetenskapliga eller eljest allmännyttiga

ändamål från den s. k. personliga skatten till kommunen. Välgörande stiftelser

och ändra allmännyttiga institutioner kan vidare av finansministern

befrias från statlig fastighetsskatt. Motsvarande rätt att befria från kommunal

fastighetsskatt äger kommunens styrelse. Föreningar och stiftelser

är slutligen helt befriade från förmögenhetsskatt.

I Norge är s. k. milda stiftelser, d. v. s. stiftelser med välgörande ända
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1963

mål, ävensom sammanslutningar och inrättningar, som icke har till ändamål

att bedriva förvärvsverksamhet, frikallade från skattskyldighet till

stat och kommun för inkomst och förmögenhet.

I Finland är ideella föreningar och stiftelser, som har till ändamål att främja

folkupplysning, landets försvar eller det inhemska näringslivet eller har

annat allmännyttigt syftemål, frikallade från skatt till staten. Dessa rättssubjekt

är skattskyldiga till kommunal inkomstskatt för inkomst av fastighet

och av rörelse.

3. Skattelagssakkunnigas promemoria

I skattelagssakkunnigas promemoria konstateras inledningsvis, att en

verksamhet som syftar till att främja nordiskt samarbete otvivelaktigt är

att anse som samhällsnyttig. I promemorian redovisas olika vägar, genom

vilka man skulle kunna bereda skattelindring åt organisationer som bedriver

sådan verksamhet.

En möjlighet vore, enligt promemorian, att inom ramen för verksamhetens

allmänna syfte söka avskilja speciella verksamhetsgrenar som skulle

vara mer förtjänta av skattelindring än andra och att bereda dessa verksamhetsgrenar

en särställning i beskattningshänseende. Svårigheterna att

gå fram denna väg bedöms dock som stora i promemorian. Därtill kommer

att de verksamhetsgrenar som enligt den antydda linjen borde betraktas

som speciellt samhällsnyttiga i huvudsak torde omfattas av sådan verksamhet

som redan enligt nuvarande lagstiftning ansetts böra medföra skattelindring

för utövarna.

En annan metod för skattelindring skulle vara att bibehålla den oinskränkta

skattskyldigheten men vid inkomsttaxeringen medgiva vissa avdrag.

Avdragen skulle i princip avse vad stiftelse eller förening under beskattningsåret

utgivit till fullföljande av ifrågavarande ändamål. I taxeringstekniskt

avseende skulle utgivet belopp, såvitt angår rätten att därför

åtnjuta avdrag, likställas med periodiskt understöd och avdragas under

»allmänna avdrag». Den angivna metoden skulle dock medföra skattelättnader

allenast för beskattningsår, under vilket utgifter för det här avsedda

ändamålet faktiskt förekommit. Även andra olägenheter kan enligt promemorian

anföras mot ett avdragssystem.

I promemorian överväges slutligen om inte en begränsning i skattskyldigheten

skulle kunna vinnas genom fullständig befrielse från skattskyldighet

för inkomst av visst eller vissa slag. Härom anföres bl. a. följande.

Den inkomstart som i detta sammanhang företrädesvis torde vara av

intresse är inkomst av kapital. Såvitt framgår av tillgängliga uppgifter

grundar nu förefintliga institutioner av ifrågavarande slag så gott som undantagslöst

sin verksamhet å inkomst av kapital eller å inkomst av icke

skattepliktig natur. Enda undantaget i detta avseende synes vara föreningen

Nordens stiftelse Bohusgården, som i egen fastighet bedriver rörelse (mottagning

av inackorderingar). Inkomst av kapital torde helt eller delvis kunna

anses utgöra grundvalen för den verksamhet som bedrives å förevarande

område. Skattefrihet synes därför i första hand böra ifrågakomma be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 19G3

9

träffande inkomst av nämnda förvärvskälla. Jämväl inkomst av tillfällig

förvärvsverksamhet torde i detta sammanhang böra undantagas från beskattning.

Såsom skäl därför må framhållas, att det synes obilligt att med

skatt belägga realisationsvinster som kan uppkomma i samband med omplacering

av värdepapper o. dyl. Det bör ur allmän synpunkt framstå som

angeläget att högsta möjliga avkastning tillförsäkras kapitaltillgångar, som

ställts till förfogande för ifrågavarande ändamål.

Av övriga inkomstslag beröres i promemorian särskilt blott inkomst av

fastighet. För sådan inkomst åtnjuter de enligt gällande rätt skatteprivilegierade

stiftelserna och föreningarna skattefrihet vid den statliga men

icke vid den kommunala beskattningen. Längre gående skattefrihet bör enligt

promemorian inte ifrågakomma för de nu ifrågavarande institutionerna.

I fråga om skatteplikt för fastighet och skattskyldighet för garantibelopp

för fastighet torde, fortsätter promemorian, denna beskattningsform — åtminstone

för närvarande — sakna större betydelse för institutioner av ifrågavarande

slag. Mest konsekvent torde dock vara alt från skatteplikt undantaga

jämväl fastigheter, avsedda för dessa institutioners verksamhet såsom

sådana. Därmed skulle vid den kommunala inkomstbeskattningen eljest föreliggande

skattskyldighet för inkomst av sådan fastighet genom dess begagnande

för ifrågavarande ändamål bortfalla.

I fråga om skattskyldigheten för förmögenhet erinras om att juridiska

personer är skattskyldiga för förmögenhet endast om och i den mån de

är skyldiga att till staten erlägga skatt för inkomst. Med den ståndpunkt

som intagits i promemorian beträffande inkomstbeskattningen följer, att

ifrågavarande institutioner skulle bli skyldiga att utgöra statlig förmögenhetsskatt

allenast för sådana tillgångar som användes i rörelse.

I fråga om ändamålsbestämningen anföres i skattelagssakkunnigas promemoria

följande.

Vad beträffar ändamålsbestämningen kan givetvis tveksamhet råda om

lämpligheten av att denna ges en så vid avfattning att varje institution,

vars ändamål är att främja ifrågavarande samarbete, skulle komma i åtnjutande

av den föreslagna skattefriheten. Därvid må emellertid erinras om

den tidigare berörda svårigheten att avskilja viss eller vissa verksamhetsgrenar

med hänsyn till graden av allmännyttighet och med ledning därav

bestämma det område, inom vilket skattefrihet skulle få åtnjutas utöver

vad för närvarande gäller. Vidare må erinras om att institutioner av ifrågavarande

slag åtnjuter eller kan komma i åtnjutande av skattefrihet enligt

dansk, norsk och finsk rätt — — —. Med hänsyn till det anförda synes

övervägande skäl tala för en lösning av ifrågavarande spörsmål på det sätt,

att stiftelse eller förening med ändamål att främja nordiskt eller skandinaviskt

samarbete beviljas skattefrihet i angiven omfattning. Skattefriheten

torde emellertid härjämte höra förknippas med det villkoret att stiftelsen

eller föreningen uteslutande skall ha till ändamål att främja nämnda samarbete.

—■ •---Här föreliggande uppgift är att reglera beskattningen för

institutioner av en speciell karaktär. Det för dessa gemensamma ändamålet

är eller bör i varje fall vara att enbart främja det förut angivna syftet,

även om verksamheten kan vara inriktad på ett eller flera specialområden

av nordiskt eller skandinaviskt samarbete. Något annat ändamål bör verk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

samheten ytterst ej främja. Därest en dylik fordran uppställes beträffande

ändamålet med verksamheten, torde även den allmänna avfattningen av

ändamålsbestänmingen kunna lättare accepteras. Den omständigheten att

verksamheten — såsom här föreslagits — uteslutande skall vara inriktad

på ett befrämjande av ifrågavarande samarbete bör icke utgöra hinder för

att en institution av förevarande slag kommer i åtnjutande av skattefrihet

även om den haft att vidkännas vissa — stundom betydande — administrationskostnader

i samband med utövningen av verksamheten. Från sådana

utgifter torde böra bortses vid bedömandet av ändamålet med verksamheten.

Utgifter för fullgörande av pensionsåtaganden gentemot anställda

bör ej heller verka diskvalificerande ur beskattningssynpunkt. Vad sålunda

anförts torde överensstämma med gällande rätt. Den skattefrihet som här

föreslagits bör emellertid självfallet icke tillkomma andra institutioner än

sådana som på ideell grund bedriver verksamhet för främjande av ifrågavarande

ändamål.

Skattelagssakkunnigas förslag innebär, såsom framgår av det förut anförda,

att institutioner, som uteslutande har till ändamål att främja samarbetssträvandena

å förevarande område, skulle komma att i beskattningshänseende

helt likställas med de 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen och

7 § f) förordningen om statlig inkomstskatt avsedda stiftelserna och föreningarna.

Bestämmelserna härom föreslås intagna i en särskild författning.

Vid remissbehandlingen av skattelagssakkunnigas promemoria

har den föreslagna skattefriheten tillstyrkts av de hörda länsstyrelserna och

Föreningen Nordens centralstyrelse men avstyrkts av kammarrätten, riksskattenämnden

och överståthållarämbetet.

Föreningen Nordens centralstyrelse framhåller, att ifrågavarande verksamhet

kan betraktas som ett komplement till den offentliga nordiska aktiviteten

och innebär en betydande avlastning och besparing för staten. Om

verksamheten hos dessa föreningar och stiftelser bortfaller, skulle staten

troligen finna sig nödsakad att i väsentlig grad upprätthålla ett motsvarande

arbete med statliga anslag och i statlig regi. Länsstyrelsen i Malmöhus

län finner skattelagssakkunnigas synpunkter i allt väsentligt väl motiverade

och ägnade att läggas till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län hyser betänkligheter mot att ställa det nordiska samarbetet

i en särställning utan att medtaga andra former av mellanstatlig verksamhet.

Länsstyrelsen vill dock inte avstyrka att frågan löses efter de föreslagna

linjerna.

Kammarrätten erinrar om att nu gällande bestämmelser i 53 § e) kommunalskattelagen

och 7 § f) förordningen om statlig inkomstskatt uppbäres

av tanken, att skattefriheten inte bör omfatta andra rättssubjekt än

sådana, som verkar på områden, inom vilka positiva insatser från det

allmännas sida anses ofrånkomliga i den mån de icke tack vare enskildas

initiativ befinnes överflödiga. Från denna utgångspunkt kan kammarrätten

inte godta, att åt institutioner av förevarande slag beredes en undantagsställning.

Det kan icke anses lämpligt att skattebefrielse medges stiftelser

eller föreningar med en så allmän ändamålsbestämning som be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1963

främjande av nordisk samhörighet. En utsträckning av skattefriheten på

sätt som föreslagits måste också innebära, att man bryter mot de principer,

varpå 1942 års lagstiftning är uppbyggd. En bestämmelse som den

föreslagna torde dessutom ge upphov till att krav på liknande skatteföimåner

kommer att resas av andra skattskyldiga, som i sin verksamhet främjar

likvärdiga ändamål. Eventuell uppmuntran åt verksamhet av ifrågavarande

slag bör inte lämnas genom att införa förmåner på beskattningens område

utan på det sättet att anslag av allmänna medel beviljas till den bedrivna

verksamheten. Kammarrätten erinrar om att bevillningsutskottet

vid upprepade tillfällen givit uttryck åt denna uppfattning.

Även riksskattenämnden konstaterar, att förslaget innebär ett avsteg från

1942 års lagstiftning. Ändamålsbestämningen i förslaget är, fortsätter nämnden,

så allmän att inom densamma ryms åtskilliga av de ändamål, som

1942 icke ansågs nog kvalificerade. Skattefrihet synes nämligen enligt förslaget

komma att åtnjutas av stiftelser eller föreningar, som internordiskt

främjar teater, konst, icke professionell idrott m. m. eller således ändamål

som icke skulle medföra skattefrihet om verksamheten var knuten enbart

till Sverige. Förslaget torde sålunda ur rena beskattningssynpunkter knappast

vara tillräckligt motiverat. Anses förslaget likväl böra genomforas,

kan det motiveras med att man därigenom — till befordrande av den nordiska

samhörighetskänslan — skulle komma något närmare de principer,

som i denna del tillämpas i övriga nordiska länder. Riksskattenämnden tilllägger,

att promemorieförslagets krav alt stiftelsen eller föreningen »uteslutande»

skall verka för angivna ändamål komplicerar bestämmelserna. Det

torde enligt nämnden vara tillfyllest att stiftelsen eller föreningen uppfyller

det i 53 § kommunalskattelagen uppställda kravet, att verksamheten har

till »huvudsakligt ändamål» att främja det syfte varom fråga är. Enligt gällande

lagstiftning skall uttrycket »huvudsakligt ändamål» tolkas så, att

annat ändamål än det, för vilket skattefrihet föreligger, endast får tillgodoses

i ringa omfattning.

4. Frågans behandling vid Nordiska rådets tionde session

I ett niedlemsförslag av herr Birger Lundström och fru Ingrid Segerstedt

Wiberg till Nordiska rådets tionde session i mars månad 1962 hemställdes

att rådet — i syfte att skapa likformiga regler i Norden beträffande beskattningen

av stiftelser och föreningar med huvudsakligt ändamål att främja

nordiskt samarbete — ville rekommendera svenska regeringen att verka för

sådana ändringar av hithörande regler i den svenska skattelagstiftningen,

att denna kommer att överensstämma med vad som gäller i övriga nordiska

länder.

över medlemsförslaget inhämtades yttranden från de remissinstanser som

yttrat sig över skattelagssakkunnigas promemoria. Remissinstanserna åberopade

vad de tidigare anfört. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins län tilläde

följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

Enligt ett mål anhängiggjort hos prövningsnämnden i länet år 1960 har

en stiftelse med ändamål att främja norskt-svenskt samarbete anvisat en

väsentlig del av tillgängliga medel för att möjliggöra medverkan av en ensemble

från Göteboi-gs orkesterförening i »festspillene» i Bergen år 1958

samt ett mindre anslag för gästspel av norsk teatertrupp i Göteborg. Det

kan måhända anses tveksamt, om medelsdisposition av angivet slag låter sig

förena med skatteprivilegier av det slag, förslagsställarna tänkt sig. Det kan

även tänkas, att en förening eller en stiftelse framdeles bildas av huvudsakligen

sällskaplig eller politisk karaktär med angivet syfte att främja nordiskt

samarbete. Institutioner av sistnämnda slag synas i vart fall icke böra

erhålla skatteprivilegier. Det torde knappast heller vara motiverat, att föreningar

med ändamål att främja nordiskt samarbete på idrottens område

erhålla mera gynnad ställning i skattehänseende än dylika föreningar med

verksamhet enbart knuten till Sverige.

Länsstyrelsen ifrågasatte därför, om generell skattefrihet bör införas för

stiftelser och föreningar med ändamål att främja nordiskt samarbete. Eu

omarbetning av våra beskattningsbestämmelser torde dock kunna övervägas

i syfte alt för nu ifrågavarande föreningar och stiftelser bringa bestämmelserna

i bättre harmoni med motsvarande bestämmelser i våra grannländer.

Länsstyrelsen fortsatte.

Vilken metod som här bör väljas, kan diskuteras. En diskretionär prövning

torde här få göras beträffande vederbörande institutioners verksamhetsformer.

Länsstyrelsen vill ifrågasätta, om icke denna prövning lämpligen

skulle kunna anförtros åt riksskattenämnden. Åt riksskattenämnden skulle

sålunda uppdragas att efter undersökning av varje särskilt fall besluta, huruvida

befrielse från skattskyldighet kan medgivas för stiftelser och föreningar

med ändamål att främja nordiskt samarbete. Sådant beslut torde

böra givas tidsbegränsad räckvidd.

Nordiska rådets juridiska niomannakommitté avgav utlåtande över medlemslörslaget

och anförde bl. a. följande.

Gällande svenska regler om skatteprivilegier för stiftelser och föreningar

med uppgift att verka för allmännyttiga ändamål bygger som framhållits i

liera av yttrandena över medlemsförslaget på en sträng sovring av ändamålen.

Endast allmännyttiga ändamål av betydande vikt har ansetts böra

föranleda skattebefrielse. Allmänna kulturella ändamål som sådana har

t. ei. endast i fråga om Nobelstiftelsen ansetts tillräckligt vägande som skäl

lör skattebefrielse. Det är emellertid att märka, att flera av de i lagstiftningen

uppräknade skatteprivilegierade subjekten beskrivits medelst en så

allmän ändamålsbestämning, att utrymme finnes även för kulturell verksamhet

inom ramen för den skatteprivilegierade uppgiften. Intet hinder möter

t. ex. att stiftelser med den skatteprivilegierade uppgiften att främja

barns och ungdoms vård och fostran inom ramen för denna sin uppgift stöder

musik, teater, konst, litteratur, idrott m. m.

Kommittén framhöll därjämte, att gällande svenska regler om beskattning

av stiftelser och föreningar med allmännyttiga ändamål tillkom 1942 och

att sedan dess en radikal omvärdering av det nordiska samarbetets betydelse

skett, som väl torde motivera en ändrad ståndpunkt i fråga om beskattningen

av stiftelser och föreningar med uppgift att främja detta sam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

13

arbete. Det nordiska samarbetet tillmäts numera allmänt en sådan betydelse,

att det bör kunna anses likvärdigt med åtskilliga av de ändamål, som

privilegieras av gällande lagstiftning. Bärande skäl för ändring, som i beskattningshänseende

jämställer stiftelser och föreningar för nordiskt samarbete

med de redan privilegierade stiftelserna och föreningarna, bör alltså

kunna anses vara för handen. Ändamålsbestämningen bör därvid enligt

kommitténs mening icke ges en alltför generell utformning. En lämplig begränsning

synes kunna erhållas, om det angives, att fråga skall vara om främjande

av nordiskt samarbete, som bedrives antingen i samverkan med statlig

eller kommunal myndighet eller ock efter godkännande av någon bestämd

statlig instans, t. ex. den svenska riksskattenämnden. Härigenom

uteslutes de mera perifera samarbetsuppgifter, som icke anses motivera

uppmärksamhet från det allmännas sida. Kommittén föreslog slutligen, att

rådet skulle besluta rekommendera regeringen i Sverige att föranstalta om

sådana ändringar i reglerna om beskattning av stiftelser och föreningar, att

stiftelser och föreningar med ändamål att främja nordiskt samarbete i möjligaste

mån befriades från skattskyldighet.

Nordiska rådets juridiska utskott åberopade bl. a. niomannakommitténs

förslag och återgav ett uttalande i utskottet av den svenske justitieministern.

Enligt detta uttalande var den svenska regeringen — oaktat sin principiellt

restriktiva inställning till spörsmålet om utvidgande av skattefrihet

för stiftelser och föreningar — beredd att överväga åtgärder för ett genomförande

av syftet med det förslag, som framlagts av den juridiska niomannakommittén.

Utskottet hemställde därför, att rådet måtte uppskjuta vidare

behandling av medlemsförslaget till nästa ordinarie ''session.

Utskottets förslag bifölls av Nordiska rådet den 22 mars 1962.

5. Departementspromemorian

I departementspromemorian har övervägts möjligheterna att medge skattebefrielse

för stiftelser och föreningar med ändamål att främja nordiskt

samarbete enligt de riktlinjer som Nordiska rådets niomannakommitté antytt.

Detta innebär, att skattefriheten skulle begränsas till fall av nordiskt

samarbete antingen i samverkan med statlig eller kommunal myndighet

eller ock efter godkännande av statlig instans.

Det framhålles därvid i promemorian att skattefriheten inte bör göras

beroende av att det nordiska samarbetet bedrives i samverkan med statlig

eller kommunal myndighet. Även om härigenom skulle uteslutas stiftelser

och föreningar med perifera samarbetsuppgifter, kan man inte bortse från

att angelägna ändamål skulle uteslutas från skattefrihet enbart av den orsaken

att samverkan med offentlig myndighet inte föreligger. Härtill kommer

att —- även vid en sådan samverkan — beskattningsmyndigheterna

mången gång skulle ställas inför betydande tolkningssvårigheter.

Den av niomannakommittén antydda alternativa lösningen, nämligen att

göra skattefriheten beroende av godkännande av statlig instans, förordas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kiingl. Maj. ts proposition nr 6 år 19(13

däremot i promemorian. En möjlighet, som också anvisats inom Nordiska

rådet och av remissinstanser, är att därvid låta riksskattenämnden träda till.

Härom anföres följande.

Nämnden är icke främmande för dylika uppgifter. Enligt 54 § 4 st. kommunalskattelagen

och 7 § 4 st. förordningen om statlig inkomstskatt kan

nämnden således under vissa förutsättningar besluta om viss skattefrihet

för s. k. familjebolag. Vidare må erinras om vissa dispensbestämmelser i

12 § förordningen den 9 december 1960, nr 658, med provisoriska bestämmelser

om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst

i vissa fall, i 5 § förordningen den 15 maj 1959, nr 168, om särskilda investeringsfonder

för förlorade inventarier och lagertillgångar, i 6 § förordningen

den 19 februari 1954, nr 40, om särskild investeringsfond för avyttrat

fartyg samt i 1 § 2 mom. förordningen den 27 juni 1927, nr 321, om

skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar. Det torde knappast vara att

förvänta att en liknande dispensbestämmelse beträffande nordiska stiftelser

och föreningar skulle leda till någon mera nämnvärd ökning av

nämndens arbetsbörda; sådana skatteärenden torde inte bli alltför vanliga.

I fråga om ändamålsbestämningen föreslogs av skattelagssakkunniga, att

stiftelsen eller föreningen »uteslutande» skulle ha till ändamål att främja

det internordiska samarbetet. I departementspromemorian förordas, på sätt

även föreslagits vid remissbehandlingen av tidigare förslag, den uppmjukningen

alt det »huvudsakliga» ändamålet blir avgörande för skattefrihet.

Härigenom uppnås även överensstämmelse med vad som gäller för redan

skatteprivilegierade stiftelser och föreningar.

Rörande arten av den verksamhet som skall leda till skattefrihet erinras

om att vissa ändamål redan enligt gällande bestämmelser i 35 § 1 mom. e)

kommunalskattelagen m. m. kan medföra skattefrihet för nordiska stiftelser

och föreningar. När det gäller en utvidgning av skattefriheten, förordas

en viss restriktivitet. I första hand bör, enligt departementspromemorian,

reformen begränsas till att avse ändamål som främjar nordiskt samarbete.

Följande redogörelse lämnas i promemorian för några aktuella fall, som kan

komma i fråga till denna skattelindring.

Föreningen Norden, svensk förening för nordiskt samarbete, anger som

sitt syfte att på alla områden stärka och utveckla de nordiska folkens samverkan

inåt och utåt. Den vill sålunda vidga de kulturella förbindelserna

och främja det ekonomiska och sociala samarbetet de nordiska länderna

emellan samt i så vida kretsar som möjligt öka förståelsen för de nordiska

folkens gemensamma intressen. Föreningen lägger stor vikt vid den språkliga

samhörigheten och inriktar sig därvid främst på skolor och ungdom.

Föreningen verkar bl. a. även för ökat varuutbyte mellan de nordiska länderna

och har verksamt bidragit till samordning av lagstiftningen i Norden.

Vidare utger föreningen eller medverkar vid utgivandet av nordiska publikationer.

Letterstedtska föreningen har till ändamål att befordra gemenskapen

mellan de tre skandinaviska rikena med avseende å industri, vetenskap

och konst samt att bereda uppmuntran och stöd åt yrkesflitens så

väl som åt vetenskapens och konstens utveckling inom dessa länder. Politiska

och religiösa ämnen ligger däremot utom området för föreningens

verksamhet. Föreningen utövar sin verksamhet genom att utge cn tidskrift

»Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri» och genom att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

15

utdela understöd, huvudsakligen till vetenskapliga ändamål. Clarn Lachinans

fond för befrämjande av den skandinaviska samkänslan har till uppgift

alt ekonomiskt stödja åtgärder, som är ägnade att främja den skandinaviska

samhörigheten, bl. a. genom att bereda tillfälle åt personer, tillhörande

något av de skandinaviska länderna, att lära känna inrättningar

och förhållanden i något av de andra länderna eller att där idka studier vid

skolox- eller universitet. Stiftelsen vill även sprida upplysningar om de

skandinaviska ländernas och folkens förhållanden samt om betydelsen av

deras sammanhållning.

De nämnda institutionerna har, fortsätter departementspromemorian,

stått i blickpunkten, då frågan om skattelindring aktualiserats. Ändamålsbestämningen

och verksamhetens art torde även i dessa fall vara sådana, att

skattelindring efter ett genomförande av de ifrågasatta författningsbestämmelserna

skulle kunna medges. — I övrigt hör en viss återhållsamhet iakttas

vid utväljande av de ändamål som — utöver de redan skatteprivilegierande

— skulle beredas en förmånsställning i skattehänseende. Varje sådant

ändamål hör inte leda till skattefrihet. Härom anföres följande.

En viss gradering av dessa ändamål kan naturligtvis göras alltefter deras

allmännytta. De kulturella samarbetssträvandena inom konst, teater och

litteratur träder därvid i förgrunden. Härmed närstående är syftet att verka

för språklig förståelse. Även inom de ekonomiska och sociala områdena

torde mången gång kunna urskiljas en ideellt syftande verksamhet av största

betydelse för det nordiska samarbetet. Samma torde vara förhållandet

med institutioner som avser att främja det psykiska eller fysiska uppbyggandet.

Även med angivande av nu anförda eller därmed jämförbara ändamål

torde särskild uppmärksamhet få ägnas åt sådana institutioner, vilkas

verksamhet är inriktad på viss grupp eller vissa grupper av människor. Sålunda

bör knappast politiska eller fackliga organisationer omfattas av skatteförmånen.

Inom ramen för uppgivna, mer eller mindre högt kvalificerande

ändamål kan dölja sig rena sällskapsklubbar. Det är icke avsett att sådana

skall skatteprivilegieras. Idrottsföreningar kan naturligtvis sägas syfta

till fysiskt uppbyggande, men deras verksamhet får anses vara av så

speciell karaktär, att skattefrihet för dem inte bör komma i fråga. Därvid

har även beaktats att idrottsföreningar under gynnsamma förhållanden kan

uppdriva en betydande ekonomisk verksamhet och att under sådana förhållanden

gäller särskilda, för sådana föreningar förmånliga skatteregler.

I territoriellt hänseende torde ändamålet väl vanligen avse samverkan

mellan två eller flera länder inom Norden. En mera lokal begränsning kan

dock inte uteslutas. Här må endast erinras om Öresunds- och Nordkalottenområdena,

vilka i olika sammanhang förekommer som särskilda enheter.

Även i sådana fall hör skattefrihet kunna komma i fråga, därest förutsättningarna

för skattefrihet eljest är uppfyllda.---

Till Norden bör i nu förevarande sammanhang hänföras de länder, som

är representerade i Nordiska rådet, således Danmark, Finland, Island, Norge

och Sverige. Uttrycklig bestämmelse härom synes dock inte erforderlig.

Departementspromemorian föreslår att frågan om skattefrihet i varje

särskilt fall prövas inom ramen för dessa riktlinjer. Prövningen bör enligt

förslaget uppdragas åt riksskattenämnden.

Fråga uppkommer då, om nämndens beslut rörande beviljad eller vägrad

skattefrihet skall få överklagas, exempelvis i den ordning som gäller för be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kiingl. Maj:ls proposition nr 6 år 1063

svär över av nämnden meddelat förhandsbesked i taxeringsfraga. Under

hänvisning till att talan icke får föras mot nämndens beslut i dispensärenden

beträffande familjebolag m. in., förordas att ej heller nu förevarande

beslut av nämnden skall få överklagas.

Om skattefrihet medgivits bör, fortsätter departementspromemorian,

nämnden få återkalla denna förmån, när omständigheterna därtill föranleder,

t. ex. om stiftelsen eller föreningen icke längre fyller kraven enligt

punkt 8 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen, d. v. s. att verksamheten

under längre tid icke bedrivits eller icke kan väntas komma att

bedrivas i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen av tillgångarna

eller dylikt. I promemorian tillägges följande.

Vad angår stiftelse eller förening, som helt eller delvis är Inkallad tran

skattskyldighet, föreligger i 33 § taxeringsförordningen en bestämmelse om

uppgiftsskyldighet för bedömande av stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.

Uppgift skall avlämnas till vederbörande länsstyrelse men taxeringsintendenten

kan dispensera därifrån. Eftersom de nordiska stiftelserna och

föreningarna i skattehänseende skulle övervakas av riksskattenämnden, kan

33 § taxeringsförordningen inte lämpligen göras tillämplig på nu förevarande

fall. 1 stället torde det böra ankomma på riksskattenämnden att i beslut

om skattefrihet även ange i vilken omfattning de nordiska stiftelserna

och föreningarna skall framdeles lämna uppgift om inkomster och utgifter

samt om tillgångar och skulder ävensom upplysning om de omständigheter,

vilka anses böra föranleda frikallelse från skattskyldighet. Riksskattenämnden

bör därvid kunna föreskriva, att lämplig tjänsteman, t. ex. vederbörande

taxeringsintendent, skall följa verksamhetens utveckling och övriga på

skattefriheten inverkande omständigheter samt vid behov till riksskattenämnden

anmäla inträffade förändringar. Självfallet bör nämnden i varje

ärende angående såväl medgivande som återkallelse av skattefrihet få infordra

de upplysningar, som kan erfordras för bedömande av nordisk stiftelses

eller förenings skattskyldighet. Det synes inte erforderligt att nu föreliggande

befogenheter inskrives i författning.

Slutligen framhålles, att beslut om skattebefrielse eller återkallelse — där

riksskattenämnden på grund av särskilda omständigheter inte föreskriver

annat — bör lända till efterrättelse med verkan från och med det beskattningsår,

varunder beslutet meddelats.

Departementspromemorians förslag innebär, att bestämmelser rörande den

åsyftade skattebefrielsen inarbetas i 53 § 1 mom. kommunalskattelagen och

7 § förordningen om statlig inkomstskatt. Enligt författningsförslaget skulle

stiftelserna och föreningarna efter riksskattenämndens beprövande i fråga

om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomstskatt jämställas med sådana stiftelser, som

avses i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen och 7 § första stycket f) förordningen

om statlig inkomstskatt. Därigenom skulle även bl. a. 5 § 1 mom.

första stycket e) kommunalskattelagen ävensom punkt 2 av anvisningarna

till 31 § och punkt 8 av anvisningarna till 53 §, allt samma lag, utan vidare

bli tillämpliga i nu förevarande avseende. Så är även förhållandet med bestämmelsen

i 6 § 1 mom. första stycket b) förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

6. Remissyttrandena över departementspromemorian

I frågan huruvida skattelindring bör tillkomma stiftelser och föreningar

som främjar nordiskt samarbete har remissinstanserna intagit samma ståndpunkt

som i sina tidigare yttranden i ärendet. Sådan skattelindring tillstyrks

sålunda av de hörda länsstyrelserna och Föreningen Nordens centralstyrelse.

Kammarrätten, riksskattenämnden och överståthållarämbetet vidhåller däremot

sina tidigare framförda betänkligheter.

Riksskattenämnden tillägger emellertid, att, därest vid bedömning av frågan

ur mera allmänna synpunkter ett skattemässigt gynnande av nordiskt

samarbete anses böra komma till stånd, nämnden inte har något att erinra

mot att nämnden erhåller de uppgifter som i departementspromemorian förutsatts.

Kammarrätten uttalar sig i samma riktning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, om lagstiftning nu bör ske

med avseende på enbart nordiskt samarbete. Länsstyrelsen erinrar om att

även övrigt internationellt arbete tenderar att öka i omfattning och betydelse.

En generell lagstiftning för beredande av skattelättnader för institutioner

med uppgift att överhuvud främja internationellt samarbete kan bli

aktuell.

I allmänhet har remissinstanserna funnit departementspromemorians förslag

i huvudsak vara ändamålsenligt. Emot förslaget i vad det avser rätt för

riksskattenämnden att efter prövning i varje särskilt fall avgöra om stiftelse

eller förening skall få åtnjuta skattefrihet har blott övcrståthållarämbetet

framfört erinringar. Ämbetet anser att bärande skäl inte föreligger att

just organisationer med ändamål att främja nordiskt samarbete skall vara

underkastade annan instansordning än den vanliga. Ämbetets uppfattning

torde vara den, att det vid en eventuell utvidgning av nuvarande skattefrihetsregler

skall ankomma på beskattningsnämnder och skattedomstolar alt

pröva om förutsättningar för skattefrihet är förhanden. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, som i och för sig tillstyrker att riksskattenämnden

skall äga meddela beslut om skattebefrielse i förevarande fall, anser likväl

att nämndens beslut i sådan fråga bör få överklagas i den ordning som är

stadgad om överklagande av förhandsbesked i taxeringsfråga, d. v. s. direkt

till regeringsrätten.

I fråga om förutsättningarna för skattefrihet framhåller riksskattenämnden,

att de i promemorian uppdragna riktlinjerna för den tilltänkta dispensprövningen

ger erforderlig ledning för bedömande av dispensfallen.

I övrigt har följande synpunkter på dessa riktlinjer framkommit. Överståthållarämbetet

anser, att begränsningen i skattskyldigheten i fråga om

föreningar bör begränsas till sådana föreningar som inte verkar för tillgodoseende

av medlemmarnas ekonomiska intressen. Länsstyrelsen i Stockholms

län förordar att uttrycket »främja nordiskt samarbete» i någon mån närmare

preciseras. Kammarrätten berör samma fråga samt anför därom följande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

I promemorian har redogjorts för de verksamhetsområden (konst, teater,

litteratur etc.), som skall kvalificera för skattefrihet. Däremot har icke angivits

vilka krav på själva samarbetet, som skall ställas. Man frågar sig

exempelvis, om det är tillräckligt, att en stiftelse eller förening på konstlivets

område har sin verksamhet utsträckt att omfatta ej blott Sverige utan

även ett eller flera andra nordiska länder, eller om det skall fordras, att

samarbetet mellan länderna tar sig mera positiva uttryck.

Några remissinstanser berör frågan hur den övervakning bör ordnas som

erfordras för att kontrollera att förening eller stiftelse efter det skattefrihet

beviljats fortfarande fyller kraven för skattefrihet. Länsstyrelsen i Malmöhus

län anser att denna övervakning helt bör åvila riksskattenämndens kontrollbyrå.

Det torde enligt länsstyrelsen erbjuda betydande svårigheter för

annan instans än den som företagit prövningen i dispensfrågan att taga ställning

till om stiftelsens eller föreningens dispositioner kan inverka på den

beviljade skattefriheten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter

om icke riksskattenämnden borde med jämna mellanrum, exempelvis

vart femte år, tillställa vederbörande taxeringsintendent en förteckning å

stiftelser och föreningar inom län, som beröres av besluten om skattefrihet.

Taxeringsintendenten skulle äga befogenhet att, även om skattebefrielse

medgivits, på given anledning infordra erforderliga uppgifter för bedömande

av om verksamheten alltjämt är av den art och inriktning att befrielse bör

åtnjutas. Länsstyrelsen utgår därvid från att taxeringsintendent, när helst

anledning härtill vppas, hos riksskattenämnden skall kunna fora talan om

skattefrihetens återkallande.

Riksskattenämnden erinrar i detta sammanhang om den i 33 § taxeringsförordningen

reglerade uppgiftsskyldigheten för sådana stiftelser och föreningar,

som helt eller delvis är frikallade från skattskyldighet. Intet torde

enligt nämndens mening hindra att delta författningsrum göres tillämpligt

jämväl med avseende å ifrågavarande stiftelser och föreningar. Härigenom

skulle vederbörande taxeringsintendent kunna i mån av behov kontrollera,

att sådan stiftelse eller förening, som erhållit dispens av riksskattenämnden,

alltjämt uppfyller förutsättningarna härför. I förekommande fall skulle

taxeringsintendenten hos riksskattenämnden kunna hemställa om omprövning

av beslutet om dispens. Nämnden förutsätter, att i beslut om dispens

intages förbehåll av innebörd att dispensen gäller under förutsättning att

veiksamheten bedrives på sätt avses i punkt 8 av anvisningarna till 53 §

kommunal skattelagen.

Vissa redaktionella ändringar i den föreslagna författningstexten har

ifrågasatts. Kammarrätten och länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att

det uttryckligen anges, att dispensförfarandet endast gäller stiftelser och

föreningar med »huvudsakligt» ändamål att främja nordiskt samarbete.

Riksskattenämnden föreslår att såsom förutsättning för dispens angives,

att »särskilda skäl därtill äro»; därigenom skulle markeras, att icke alla

stiftelser och föreningar med ändamål att främja nordiskt samarbete kan

ifrågakomma för dispens.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1963

7. Departementschefen

Frågan om i vilken utsträckning institutioner med en verksamhet, som

kan betecknas som ideell, välgörande eller allmännyttig, skall fritas från

skattskyldighet för inkomst och förmögenhet erhöll år 1942 den lösning,

som nuvarande författningsbestämmelser anger. De principer för skattefrihet

som då kom till uttryck var mycket restriktiva. Den för vår skattelagstiftning

i detta hänseende bärande tanken kan, med en viss förenkling,

anges som så, att ideell, välgörande och allmännyttig verksamhet, som är

förtjänt av det allmännas stöd, skall erhålla sådant stöd, icke genom skatteförmåner

utan genom synliga anslag och bidrag. Härigenom kan de medelsbeviljande

instanserna behålla kontroll över förmånernas storlek och

användning.

Från denna allmänt avvisande inställning till skattelättnader för ifrågavarande

slags verksamhet gjordes vid lagstiftningens tillkomst betydande

undantag. Den skattefrihet som då medgavs vissa organisationer hade emellertid

främst historisk bakgrund. Det ansågs naturligen mindre lämpligt att

införa skatteplikt för »fromma stiftelser» och liknande, vilka redan enligt

förut gällande bestämmelser undantagits från skattskyldighet. När fråga

var om utvidgning av kretsen av skatteprivilegierade organisationer iakttogs

dock största restriktivitet.

De principer pa vilka 1942 års lagstiftning sålunda vilar har upprätthållits

alltsedan dess. Återhållsamhet har under de senaste tjugu åren visats

av såväl Kungl. Maj :t som riksdagen när olika förslag om utvidgning av

området för befrielse från skattskyldighet väckts. Den enda verkliga utvidgning

som skett är att fyra särskilt namngivna stiftelser och fonder erhållit

skattefrihet, nämligen Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds

Minnesfond, norrlandsfonden samt malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete.

Mot bakgrunden härav framstår det som naturligt, att de hittills framkomna

förslagen om skattefrihet för stiftelser och föreningar med ändamål

att främja nordiskt samarbete inte lett till lagstiftning. Vid remissbehandlingen

av ett efter framställning från riksdagen tillkommet utredningsförslag

i frågan framfördes även från skilda remissinstanser vägande invändningar

mot förslaget, som icke ansågs stå i överensstämmelse med den

svenska lagstiftningens principer.

Såsom uttalades från den svenska regeringens sida vid Nordiska rådets

session i våras torde emellertid ett avsteg från våra interna principer få

övervägas i denna fråga. Anledningen härtill är närmast att söka i den internordiska

karaktär föreningar och stiftelser av förevarande slag har. Lagstiftningen

i övriga nordiska länder medger i princip skattefrihet för motsvarande

stiftelser och föreningar. De skäl som framförts för att ge stiftelser

och föreningar som verkar för nordiskt samarbete samma skatterättsliga

ställning i alla nordiska länder kan inte frånkännas styrka. Jag

vill därför förorda att, såsom ett bidrag till det nordiska samarbetet, de

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

från svensk sida framförda principiella betänkligheterna får falla och att

skattefrihet ges även åt svenska stiftelser och föreningar med sådan verksamhet.

De stiftelser och föreningar, som bör bli befriade från skattskyldighet,

är sådana som tillgodoser ändamål som främjar nordiskt samarbete. I den

departementspromemoria som upprättats i ärendet har den avsedda ändamålsbestämningen

närmare utvecklats och jag får i detta hänseende hänvisa

till den föregående framställningen. De synpunkter som framförts i

promemorian har i huvudsak godtagits vid remissbehandlingen och synes

kunna accepteras. Det bör dock understrykas att det icke är tillräckligt för

skattefrihet att en stiftelse eller förening bedriver verksamhet i två eller

flera nordiska länder utan avgörande bör vara, att verksamheten direkt syftar

till att främja samarbetet mellan länderna. Det samarbete som här avses

är det nordiska samarbetet. Ett allmänt främjande av internationellt samarbete

berörs däremot inte av de regler som nu är aktuella. Självfallet skall

verksamheten för att kunna leda till skattefrihet för en förening vara av sådan

art att den inte tillgodoser medlemmarnas ekonomiska intressen.

Riksskattenämnden har föreslagit, att såsom ytterligare förutsättning för

skattefrihet skall angivas att »särskilda därtill äro». Detta förslag anser

jag mig böra biträda. Härmed markeras, att endast stiftelser och föreningar

med från allmänna synpunkter mera betydelsefull verksamhet bör ifrågakomrna

för skattefrihet.

Beträffande formen för erhållande av skattefrihet har tidigare olika vägar

beträtts. I regel ankommer det i första hand på vederbörande taxeringsnämnd

att pröva om förutsättningarna för skattefrihet är för handen. Frågan

härom kan sedan i vanlig ordning genom besvär underställas prövningsnämnd,

kammarrätten och regeringsrätten.

I vissa situationer har lagstiftaren dock valt en annan väg. Riksskattenämnden

kan nämligen i speciella fall besluta om dispens från föreliggande

skatteplikt. Nämnden kan således under vissa förutsättningar befria bolag

från eljest uppkommande kedjebeskattning av aktieutdelningar. Vidare

äger nämnden pröva om förutsättningar föreligger för utsträckande av tiden

för återförande till beskattning av medel som avsatts till vissa investeringsfonder.

Slutligen har riksskattenämnden vid fusioner mellan aktiebolag

att pröva om moderbolaget skall få överta utskiftningsskatteskulden.

Gemensamt för dessa dispenser är att nämnden efter ansökan prövar ärendet

i första och sista instans. Klagan över nämndens beslut i sådana ärenden

medges sålunda icke.

I departementspromemorian har föreslagits, att frågan om stiftelse eller

förening, som främjar nordiskt samarbete, uppfyller kraven på befrielse

från skattskyldighet skall prövas av riksskattenämnden i den ordning som

gäller för de nyss nämnda dispensfallen. Fördelen med detta förfarande kan

sägas ligga däri att vederbörande snabbt får ett definitivt besked i skattskyldighetsfrågan

och kan rätta sina medelsdispositioner därefter.

Departementspromemorians förslag i detta hänseende har i regel godta
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

21

gits av remissinstanserna. Även jag vill förorda att prövningen av skattskyldigheten

i dessa fall sker hos riksskattenämnden. I enlighet med de principer

som förut tillämpats för sådan dispensprövning bör nämndens beslut i

dessa frågor icke kunna överklagas.

Av allmänna regler följer att riksskattenämnden över ansökan om skattefrihet

hör taxeringsintendenten i det län där stiftelsen eller föreningen

har säte. Det bör ankomma på denne taxeringsintendent att följa verksamheten

hos stiftelse eller förening, som erhållit skattebefrielse, för att kontrollera

att förutsättningarna för skattefrihet alltjämt föreligger. Om institutionens

verksamhet ändrat karaktär i något väsentligt hänseende har taxeringsintendenten

att hos riksskattenämnden aktualisera frågan om återkallelse

av beslutet om befrielse från skattskyldighet.

För att taxeringsintendenten skall få erforderliga upplysningar för denna

kontrollverksamhet bör den uppgiftsskyldighet som enligt 33 § taxeringsförordningen

åvilar vissa skattefria rättssubjekt utsträckas till att gälla

även stiftelse och förening, som vunnit den nu avsedda skattebefrielsen.

Den reform som av mig sålunda förordas förutsätter tillägg till 53 § 1

mom. kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt

samt ändring i 33 § taxeringsförordningen. På grundval av departementspromemorians

författningsutkast och de vid remissbehandlingen framkomna

synpunkterna har förslag till erforderliga författningsändringar utarbetats

inom finansdepartementet.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft omedelbart. Av riksskattenämnden

meddelade beslut om skattebefrielse torde, såsom föreslagits i departementspromemorian,

få verkan redan från och med det beskattningsår, under

vilket beslutet meddelats. Självfallet bör nämnden, när omständigheterna

det föranleder, kunna bestämma annan tidpunkt för skattefrihetens inträdande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå 1963 års riksdag att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli

19V7 (nr 576) om statlig inkomstskatt; och

3) förordning om ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Tb. Hellström

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr G år 1963

Bihang

Departementspromemorians författningsförslag

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

53 §.

1 mom. Skyldighet att---eller rörelse.

Finner riksskattenämnden, att stiftelse eller förening har till ändamål att

främja nordiskt samarbete, må riksskattenämnden efter ansökan förklara,

att stiftelsen eller föreningen i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tilllämpning

av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening som

ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, om omständigheterna

därtill föranleda, av riksskattenämnden återkallas. Över beslut, som

riksskattenämnden meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Denna lag träder i kraft den

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

7 §•

Från skattskyldighet —--hänförlig verksamhet.

Finner riksskattenämnden, att stiftelse eller förening har till ändamål att

främja nordiskt samarbete, må riksskattenämnden efter ansökan förklara,

att stiftelsen eller föreningen i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tilllämpning

av denna förordning skall anses jämställd med stiftelse eller förening

som ovan i första stycket vid f) angives. Sådant beslut må, om omständigheterna

därtill föranleda, av riksskattenämnden återkallas. Över be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1963 23

slut, som riksskattenämnden meddelat enligt detta stycke, må klagan icke

föras.

Aktiebolag och---bolagens verksamhet.

Om aktierna---lös egendom.

Riksskattenämnden må---icke föras.

Att personer — --samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft den

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621424

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:76 Skrivelse till Konungen i anledning av Kwngl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om, ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1 a1 i texten
  2. BevU 1963:2 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om undrad lydelse av ö3 § 1 mom. kommunalskattelagen den 2S september 1928 s. 1 i texten