Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tijskland träffad överenskommelse rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön m. m

11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:7, Angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tijskland träffad överenskommelse rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1963

1

Nr 7

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av en mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken

Tijskland träffad överenskommelse rörande skydd

för beståndet av lax i Östersjön m. m.; given Stockholms

slott den 21 december 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagd a utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden och utrikesdepartementsärenden för

den 16 november 1962 och över jordbruksärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen måtte godkänna en överenskommelse

mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland rörande

skydd för beståndet av lax i Östersjön, överenskommelsen, som gäller tills

vidare, innebär att endast större lax får fångas och att de vid fisket använda

redskapen måste vara beskaffade på visst sätt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1963

Överenskommelse rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön

Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket

Sverige, vilka önska träffa överenskommelse om åtgärder till skydd för beståndet

av lax (Salmo salar) i Östersjön, ha överenskommit om följande:

Artikel 1

Det område, på vilket denna överenskommelse äger tillämpning, omfattar

Östersjön, vari inbegripes Bottniska Viken och Finska Viken. Detta område

begränsas mot Öresund samt Stora och Lilla Bålt av följande linjer:

a) Falsterbo fyr—Stevns fyr;

b) Jungshoved—Bpgensessand;

c) Hestehoved fyr—Måddes Klint;

d) Skelby kyrka—Flinthorne Odde;

e) Kappel kyrka—Gulstav;

f) Ristingehale—TErphale;

g) Skjoldnaes—Ppls Huk;

h) Christian X:s bro i Spnderborg.

Artikel 2

Ingen bestämmelse i denna överenskommelse skall anses inkräkta på den

uteslutande rätt, som tillkommer fördragsslutande parts fartyg att bedriva

fiske på vatten, varöver denna fördragsslutande part har uteslutande jurisdiktion

med avseende å fisket.

Artikel 3

Ingen bestämmelse i denna överenskommelse skall anses inkräkta på någon

fördragsslutande parts anspråk i fråga om gränserna för territorialvattnet.

Artikel 4

Bestämmelserna i denna överenskommelse äga tillämpning på de fördragsslutande

parternas samtliga fartyg, vilka befinna sig på eller utanför vatten,

där den fördragsslutande parten har uteslutande jurisdiktion med avseende

å fisket.

Artikel 5

De fördragsslutande parterna skola icke tillåta att vid fiske efter lax

med nät eller krok användas redskap med andra mått än som nedan angivas:

Laxdrivnäten skola vara så beskaffade, att en flat mätsticka av 2 millimeters

tjocklek lätt kan föras genom maskorna, när dessa äro sträckta diagonalt

i nätets längdriktning och detta är vått. Bredden på detta mätinstrument

skall för drivnät av naturfiber uppgå till 165 millimeter och för drivnät

av syntetiska fiber 157 millimeter.

Drivnät, som redan äro i bruk och vars maskstorlek är mindre än 170

millimeter om näten äro av naturfiber respektive 160 millimeter om näten

äro av syntetiska fiber, få användas fortsättningsvis till dess de äro ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1963 3

nötta, dock icke längre än fem år efter dagen för denna överenskommelses

ikraftträdande.

Gapet på krok (kortaste avståndet mellan krokens spets och skaft) på

drivlinor och fasta linor, som användas vid fiske efter lax, skall uppgå till

minst 19 millimeter. Krokar, som redan äro i bruk och vars gap är mindre

än 19 millimeter, få användas fortsättningsvis, dock icke längre än tre år

efter dagen för denna överenskommelses ikraftträdande.

Artikel 6

Inget fartyg må behålla ombord inom det i artikel 1 angivna vattenområdet

fångad lax, vilken är mindre än 60 centimeter (mätt från nosspetsen till

stjärtfenans yttersta spets). Sådan lax skall omedelbart utsättas i havet.

Artikel 7

Varje fördragsslutande part skall utfärda föreskrifter med förbud att

ilandföra, utbjuda, för försäljningsändamål hålla i lager, saluhålla, sälja, på

annat sätt föra i handeln eller i återförsäljningssyfte köpa lax, som understiger

det i artikel 6 föreskrivna minimimåttet. Detta förbud gäller endast

lax, som fångats i det i artikel 1 av denna överenskommelse angivna vattenområdet.

Artikel 8

Bestämmelserna i denna överenskommelse skola icke äga tillämpning på

fiske, som bedrives för fiskevårdande eller vetenskapliga ändamål, eller på

lax, som fångas vid sådant fiske. Sålunda fångad lax må för vetenskapliga

ändamål ilandföras; i övrigt äger artikel 7 tillämpning.

Artikel 9

Varje fördragsslutande part skall utfärda för denna överenskommelses

efterlevnad erforderliga föreskrifter. Dessa föreskrifter skola även inbegripa

fiske efter lax å vatten, varöver den fördragsslutande parten har uteslutande

jurisdiktion med avseende å fisket.

De fördragsslutande parterna skola tillställa varandra texterna till de föreskrifter,

som utfärdas för denna överenskommelses efterlevnad.

Artikel 10

Ett ständigt utskott skall upprättas, i vilket varje fördragsslutande part

skall representeras av ett röstberättigat ombud. Varje fördragsslutande part

kan härutöver utse sakkunniga och rådgivare. Utskottet fattar sina beslut

enhälligt.

Utskottet har till uppgift att för främjandet av beståndet av lax i Östersjön,

reproduktionsmetoderna och det rationella utnyttjandet av laxbeståndet

utveckla och samordna tekniska kontakter med internationella organisationer,

forskningsinstitut tillhörande de fördragsslutande parterna och

vetenskapsman. Vidare skall utskottet på grundval av till förfogande stående

material överväga, om det finnes skäl att företaga ändringar eller tillägg

“j1 JJestaynmclsema i denna överenskommelse och om så erfordras avgiva

förslag härom till de fördragsslutande parterna.

Utskottet skall utarbeta sin egen arbetsordning.

Utskottet skall sammanträda på framställning av någon av de fördragsslutande

parterna, dock minst en gång inom loppet av tre år.

Konungariket Sveriges regering skall så snart som möjligt efter denna

lf Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 7

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1963

överenskommelses ikraftträdande kalla utskottet till dess första sammanträde.

Varje fördragsslutande part skall svara för kostnaderna för sitt ombud

samt sina sakkunniga och rådgivare.

Artikel 11

Denna överenskommelse skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skola

deponeras hos Konungariket Sveriges regering.

Överenskommelsen träder i kraft två månader efter det att samtliga ratifikationsinstrument

deponerats. Konungariket Sveriges regering skall underrätta

de övriga fördragsslutande parterna om deponering av ratifikationsinstrumenten

och om överenskommelsens ikraftträdande.

Artikel 12

De fördragsslutande parterna kunna gemensamt besluta att inbjuda andra

stater att ansluta sig till denna överenskommelse. Anslutningen av en på

detta sätt inbjuden stat sker genom deponering av anslutningsdokument

hos Konungariket Sveriges regering.

Konungariket Sveriges regering skall underrätta de stater, som undertecknat

eller anslutit sig till denna överenskommelse, om tidpunkten för deponeringen

av anslutningsdokumenten.

Artikel 13

Denna överenskommelse kan, sedan tre år förflutit efter det den trätt i

kraft, uppsägas genom skriftligt meddelande till Konungariket Sveriges regering.

Uppsägningen blir giltig tolv månader efter det den mottagits av Konungariket

Sveriges regering. Denna skall underrätta de övriga fördragsslutande

parterna om uppsägningen.

Till bekräftelse härav hava undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat

denna överenskommelse och därpå anbragt sina sigill.

Som skedde i Stockholm den på danska, tyska och svenska

språken, vilka texter äga lika vitsord, i ett exemplar som skall deponeras

hos Konungariket Sveriges regering. Denna skall sända bestyrkta avskrifter

därav till Konungariket Danmarks och Förbundsrepubliken Tysklands regeringar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1963

5

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 november 1962.

Närvarande:

Statsminister Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Länge,

Lindholm, Kling, Edenman, Johansson, ae Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist, Aspling,

Inledning

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, följande.

Efter förhandlingar i Stockholm paraferades den 6 november 1962 en

överenskommelse mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland

rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön.

Medan i äldre tider laxbeståndet i landets älvar och i Östersjön i varje fall

periodvis varit mycket gott blev det under förra delen av 1900-talet betydligt

sämre. Kring mitten av 1940-talet sk ed de emellertid en kraftig återhämtning

av beståndet. Detta gav upphov till ett omfattande fiske efter lax, varvid

större båtar och ett nytt fångstredskap, de s. k. drivlinorna, kom till användning.

I fisket, som i viss utsträckning kom att koncentreras till södra Östersjön,

deltog samtliga östersjöstater.

Samtidigt som fisket intensifierades försämrades laxens naturliga reproduktionsmöjligheter

på grund av den fortskridande utbyggnaden av de laxförande

älvarna i östersjöområdet. För att neutralisera de oförmånliga verkningarna

av utbyggnaden vidtogs i Sverige liksom i Finland speciella anordningar.

Sålunda anlades fiskodlingsanstalter, varifrån årligen ett stort antal

utvandringsfärdiga laxungar utsattes.

Fisket utvecklade sig efter hand därhän att laxen alltmer fångades såsom

sinålax. Vid sidan av att beståndet härigenom sattes i fara framstod det som

ekonomiskt mindre välbetänkt att tillåta fiske efter smålax. Detta aktualiserade

frågan om åtgärder till skydd för laxbeståndet i Östersjön. Eftersom

laxfisket gav bärgning åt ett inte obetydligt antal svenska östersjöfiskare och

Sverige dessutom svarade för huvuddelen av vidtagna reproduktionsåtgärder,

var intresset för en reglering för vår del betydande. På svenskt initiativ upptogs

också frågan i Internationella havsforskningsrådet, som i oktober 1953

antog en resolution, i vilken föreslogs att regeringarna i Danmark, Finland,

Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland skulle överväga vissa åtgärder till

skydd för östersj öl axen. Vid fortsatta överläggningar visade det sig, att

Polen och Sovjetunionen i princip var intresserade av att likartade bestäm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1963

melser till skydd för laxbeståndet genomfördes av samtliga strandägare i

Östersjön.

Skyddsfrågan väcktes också i Nordiska rådet, som vid möte i Helsingfors

i februari 1957 antog en rekommendation till regeringarna av innebörd alt

förhandlingarna angående skyddet av laxbeståndet i Östersjön skulle föras

vidare, om möjligt i ökat tempo, och att förhandlingarna för de nordiska ländernas

vidkommande skulle skötas av Sveriges regering.

I anslutning till rekommendationen ägde i augusti 1957 förhandlingar

ruin i Stockholm mellan svenska, danska och finska expertdelegationer och

i november samma år mellan svenska, danska och västtyska delegationer. I

februari 1958 sammanträdde även experter från Sverige, Polen och Sovjetunionen

för överläggningar i samma ämne. Efter dessa olika överläggningar

på expertplanet undertecknades tre protokoll innehållande förslag till åtgärder

för skydd av laxbeståndel i Östersjön. De föreslagna skyddsbestämmelserna,

som i huvudsak överensstämde, avsåg att fastställa minimimått

på fangad lax, på nätmaskor och krok samt att införa en viss fredningstid

för laxen.

Sedan sålunda i stort sett enighet uppnåtts om själva skyddsbestämmelserna

sökte man från svensk sida klarlägga de formella förutsättningarna

för att ingå en överenskommelse i ämnet. Det visade sig därvid inte möjligt

att finna en form för uppgörelse varigenom samtliga berörda stater blev

bundna av bestämmelserna.

Under våren 1961 framfördes från svensk sida tanken att träffa en partiell

överenskommelse mellan de nordiska östersjöstaterna och Förbundsrepubliken

Tyskland. På dansk sida gav man sin anslutning till förslaget

men uttalade samtidigt, att man inte längre var beredd att låta en föreskrift

om viss fredningstid ingå i en uppgörelse.

Under de fortsatta övervägandena i avtalsfrågan framfördes från dansk

sida föi slaget att en ständig rådgivande kommission, som man avsåg upprätta

inom ramen för en överenskommelse om skyddet av laxbeståndet, bl. a.

skulle få till uppgift att undersöka behovet av viss fredningstid. På svensk

sida vidhöll man till en början ståndpunkten att en klausul om fredningstid

borde ingå i avtalet men fann slutligen för gott godta det danska förslaget.

Sedan även representanter för Förbundsrepubliken Tysklands regering förklarat

sig kunna acceptera den föreslagna uppläggningen, utarbetades på

svensk sida ett förslag till avtal. Förhandlingar ägde därefter som nämnts

rum i Stockholm i början av november 1962; Finland deltog inte i denna

förhandlingsomgång.

Under förhandlingarna framfördes av den danska delegationen starka

önskemål om att skyddsåtgärder efter hand skulle vidtas även av de stater

kring Östersjön, som inte deltagit i utarbetandet av överenskommelsen.

I anledning härav förklarade man sig på svensk sida beredd att informera

Finlands, Polens och Sovjetunionens regeringar om överenskommelsen och

de möjligheter till anslutning, som föreligger enligt artikel 12.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1963

7

Överenskommelsens innehåll

Av ingressen till överenskommelsen framgår att densamma avser åtgärder

till skydd för beståndet av lax med det latinska artnamnet Salmo salar. Därmed

utesluts alltså havslaxöring av olika typer.

Överenskommelsens geografiska tillämpningsområde framgår av artikel

1. Enligt densamma gäller överenskommelsen hela Östersjön, vari inbegrips

Bottniska viken och Finska viken. Av artikeln framgår vidare områdets avgränsning

i förhållande till Öresund samt Stora och Lilla Bålt. Avgränsningen

gentemot sötvattensområdena har däremot inte berörts. Det torde sålunda

få ankomma på de enskilda staterna att i mån av behov reglera denna

fråga.

Av artiklarna 2—4 framgår att överenskommelsen är tillämplig på de fördragsslutande

parternas fartyg vare sig de befinner sig på eller utanför vatten,

som förbehållits det egna landets fiskare. Artiklarna ger också vid handen,

att överenskommelsens bestämmelser inte berör frågan om territorialvattnets

resp. fiskevattnets utsträckning.

De överenskomna skyddsåtgärderna har intagits i artiklarna 5—6. Enligt

artikel 5 får maskorna i laxdrivnät inte understiga en viss storlek. Nät med

mindre maskor, som redan är i bruk, får dock användas tills de är utnötta,

dock inte längre än fem år. I artikeln föreskrivs vidare minimimått för krok

på drivlinor och fasta linor. Liksom i fråga om laxdrivnät får i bruk tagna

redskap, som inte uppfyller kraven, användas under en övergångsperiod.

Denna har i fråga om krok fixerats till tre år. Med den utformning artikeln

erhållit gäller inte några särskilda villkor för fiske efter lax med andra redskap

såsom bottengarn och storryssjor.

Artikel 6 innehåller bestämmelser om minimimått för fångad lax. Enligt

artikeln måste storleken uppgå till 60 centimeter eller därutöver. Om lax

fångas, som inte håller föreskrivet mått, skall den omedelbart utsättas i havet.

Jämlikt artiklarna 7 och 9 skall de fördragsslutande parterna utfärda de

föreskrifter som erfordras för överenskommelsens efterlevnad. Detta gäller

såväl själva fisket som den efterföljande hanteringen av fisken. Sålunda föreskrivs

förbud att ilandföra, saluhålla, utbjuda, sälja eller i återförsäljningssyfte

köpa fisk, som inte håller föreskrivet minimimått. Lax, som fångats i

annat vatten än Östersjön, berörs dock inte av detta förbud. Eftersom annat

inte anges, är avsikten att kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad i varje

stat skall ankomma på landets egna myndigheter.

Ett generellt undantag för fiske, som bedrivs i fiskevårdande eller vetenskapligt

syfte, har medgetts i artikel 8. Sålunda fångad lax får även ilandföras

men får däremot inte säljas e. d.

I artikel 10 föreskrivs att ett ständigt utskott skall upprättas. Detta, som

utgörs av ombud för de deltagande staterna, skall bl. a. överväga och i mån

av behov föreslå ändringar av eller tillägg till överenskommelsens bestäm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1963

melser. Det ankommer på Sverige att kalla utskottet till dess första sammanträde.

Av artiklarna 11 och 13 framgår att överenskommelsen skall ratificeras

och att den träder i kraft två månader efter det att samtliga ratifikationsinstrument

kommit den svenska regeringen till handa. Överenskommelsen

gäller tills vidare men kan uppsägas tre år efter det den trätt i kraft. Något

särskilt stadgande om rätt för staterna att i händelse av uppsägning från

någon av parterna själva uppsäga överenskommelsen med verkan från samma

tid har inte medtagits. Några större praktiska olägenheter härav torde

dock inte vara att förutse.

För att möjliggöra en vidare tillämpning av överenskommelsen har i artikel

12 utsagts att de fördragsslutande parterna kan inbjuda andra stater

att ansluta sig till överenskommelsen. Ett sådant beslut, som kräver enhällighet,

kan givetvis inte fattas förrän överenskommelsen trätt i tillämpning.

Enligt överenskommelsens slutbestämmelser skall de svenska, danska och

tyska avtalstexterna äga lika vitsord.

Departementschefen

För att undvika en alltför kraftig beskattning av fiskbeståndet i vatten,

där flera nationer bedriver fiske, har ett antal internationella överenskommelser

ingåtts. Sverige har för sin del biträtt exempelvis 1946 års konvention

avseende fisket i Nordsjön. Såsom framgått av den lämnade redogörelsen föreligger

även behov av att reglera laxfisket i Östersjön. Med hänsyn till omfattningen

av det svenska fisket och de på svensk sida vidtagna reproduktionsåtgärderna

har det varit naturligt att vårt land tagit en aktiv del i strävandena

att tillgodose detta behov. Strävandena inriktades till en början på

att i ett sammanhang åstadkomma en reglering, som omfattades av samtliga

stater kring Östersjön. Detta visade sig emellertid inte vara någon framkomlig

väg, varför en överenskommelse i stället träffats mellan Sverige,

Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland. Även om härigenom större delen

av det i Östersjön bedrivna laxfisket berörs, är det alltjämt av intresse

att även det fiske, som utövas av andra länder kring Östersjön, blir föremål

för reglering. Försöken att åstadkomma en mer allmän uppslutning

kring åtgärder till skydd för laxbeståndet i Östersjön bör därför fortsätta.

Den nu träffade uppgörelsen motsvarar till sitt innehåll i stort sett de

svenska önskemålen. Dock hade det ur svensk synpunkt varit att föredra,

om överenskommelsen även innefattat ett uttryckligt stadgande om en särskild

fredningstid för laxen. Som framgått av det föregående har de svenska

önskemålen på denna punkt inte kunnat tillgodoses. Avsikten är emellertid

att det särskilda utskott, som enligt överenskommelsen skall upprättas, skall

ta sig an bl. a. frågan om fredningstid. I Sverige föreligger redan till belysning

av problemet ett betydande material, som kan ställas till utskottets förfogande.

Frågan bör därför genom svensk försorg upptas till diskussion inom

utskottet snarast efter det avtalet trätt i kraft.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1963

9

För överenskommelsens efterlevnad skall varje land utfärda erforderliga

föreskrifter. Dessa torde för Sveriges del bli av i stort sett enahanda slag som

de, som utfärdats i anledning av Sveriges anslutning till 1946 års konvention.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att närmare utforma de svenska

bestämmelserna.

Sedan avtalet undertecknats, torde detsamma böra underställas riksdagens

prövning. Ändringar av och tillägg till överenskommelsen, exempelvis beträffande

viss fredningstid, kan emellertid efter hand visa sig önskvärda.

Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att vidta de ändringar, som sålunda

kan aktualiseras.

Kostnaderna för Sveriges medverkan i avtalet kan inte för närvarande preciseras.

Det torde emellertid kunna antas, att dessa, som i första hand sammanhänger

med svenskt deltagande i det särskilda utskottets arbete, kommer

att röra sig om förhållandevis begränsade belopp. Kostnaderna syns

därför tills vidare kunna bestridas från det å riksstaten under nionde huvudtiteln

upptagna förslagsanslaget Bidrag till vissa internationella organisationer

m. m.

Under åberopande av det anförda hemställer jag •— under erinran att det

torde ankomma på ministern för utrikes ärendena att göra framställning rörande

undertecknandet — att Kungl. Maj :t måtte godkänna överenskommelsen

mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland rörande

skydd för beståndet av lax i Östersjön.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj :t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Stig Johansson

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 19C>3

Utdrag av protokollet över ntrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 november 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Länge,

Lindholm, Kling, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist, Aspling.

Genom beslut förut denna dag har Kungl. Maj :t på föredragning av chefen

för jordbruksdepartementet beslutat godkänna förslag till överenskommelse

mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland om skyddet av

laxbeståndet i Östersjön. Enligt artikel 11 skall överenskommelsen ratificeras.

Kungl. Maj :t finner gott bemyndiga chefen för utrikesdepartementet att

med förbehåll för riksdagens bifall underteckna överenskommelsen.

Ur protokollet:

L.-O. Brilioth

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1963

]]

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 december 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Kungl. Maj :t har den 16 november 1962 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet

att med förbehåll för riksdagens bifall underteckna en överenskommelse

mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland

rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön. Med stöd härav har avtalet

undertecknats den 20 december 1962.

Jag hemställer nu, under åberopande av vad den 16 november 1962 anförts

vid anmälan inför Kungl. Maj :t av ifrågavarande överenskommelse,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå 1963 års riksdag

att godkänna överenskommelsen mellan Sverige, Danmark

och Förbundsrepubliken Tyskland rörande skydd för

beståndet av lax i Östersjön.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

G. Liizell

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621366

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:77 Skrivelse till Konungen i anledning av Kwngl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om, ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1 a1 i texten
  2. UU 1963:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland träffad överenskommelse rö s. 1 i texten