Sök i Ratio Lex

Angående uppförande av en atomkraftstation i Marviken

1963-02-15 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:72, Angående uppförande av en atomkraftstation i Marviken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963

1

Nr 72

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande

av en atomkraftstation i Marviken; given Stockholms

slott den 15 februari 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den atomreaktor, som enligt principbeslut av 1962 års riksdag skall uppföras

i Marviken inom östra Vikbolandets kommun i Östergötland, föreslås i

propositionen utförd som kokarreaktor med möjlighet till intern nukleär

överhettning samt med dimensionering för ett effektuttag om 200 megawatt.

Anläggningen, som avses bli färdig år 1968 och kommersiellt tagen i drift

år 1969, beräknas kosta ca 372 milj. kr. utöver vissa redan havda utgifter.

Kostnaderna förutsättes bli täckta med anslagsmedel, som ställes till vattenfallsstyrelsens

och Aktiebolaget Atomenergis förfogande. Av beloppet avses

bolaget svara för 150 milj. kr., vilket utgör kostnaden för reaktordelen exkl.

tungt vatten.

För nästa budgetår uppskattas medelsbehovet till 28,5 milj. kr., vilket

motsvarar vad som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 72

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 februari 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om uppförande av en

atomkraftstation i Marviken, och anför därvid följande.

Inledning

Vid 1962 års riksdag fattades — i anslutning till förslag, som förts fram

i samma års statsverksproposition under tionde huvudtiteln — principbeslut

om uppförande av Marvikens atomkraftstation inom östra Vikbolandets

kommun i Östergötland (prop. 1962: 1, bil. 12 s. 128, SU 10 s. 47, Rskr. 10).

Till frågan om den konstruktiva utformningen av anläggningen — vilken

avsågs bli färdig för drift under budgetåret 1967/68 — togs dock icke ställning.

Det förutsattes därvid ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan vissa pågående

utredningar genomförts och nytt yttrande inkommit från delegationen

för atomenergifrågor, slutligt pröva frågan.

Reaktorprojektet sådant det från början redovisades avsåg närmast en

anläggning i tryckvattenutförande med 105 MW (megawatt) eleffekt till en

beräknad total anslagskostnad om 320 milj. kr. Projektet innefattade även

möjligheten att genom viss tillbyggnad till reaktorn prova utvecklingsmöjligheterna

för kokardrift. En under våren 1962 framlagd utredning visade,

att detta kunde ske genom en särskild kokartillsats, vilken lämpligen utformades

för 30 alternativt 53 MW eleffekt. Aktiebolaget Atomenergi (atombolaget)

liksom vattenfallsstyrelsen ansåg den mindre kokartillsatsen ■—- representerande

en ytterligare anslagskostnad om 34 milj. kr. — tillräcklig för

att få erfarenhetsunderlag för att uppföra en fullstor kokarreaktor direkt

efter Marviken-anläggningen.

Under våren 1962 slutfördes även vissa inom atombolaget och industrin

bedrivna utredningar, vilka avsåg dels konstruktionen av större kokarreaktorer

med eller utan intern överhettning, dels turbinutrustningen till dylika

reaktorer. Dessa utredningar gav resultat, vilka betecknades som genom
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963

3

gående gynnsamma. Sannolika skäl redovisades för att man till en förhållandevis

begränsad merkostnad skulle kunna taga ett större utvecklingssteg

genom ett rent kokarutförande av reaktorn. Delegationen för atomenergifrågor

hade i ärendet ingående överläggningar med vattenfallsstyrelsen,

atombolaget och den berörda industrin. Som resultat av sina i anslutning

därtill gjorda överväganden fann delegationen, att en detaljprojektering

även av kokaralternativet för Marviken borde genomföras, innan slutlig

ställning togs i konstruktionsfrågan. Enligt den med nämnda intressenter

överenskomna uppläggningen av projekteringsarbetet borde detta inriktas

på en reaktoranläggning med ett effektuttag — vid intern nukleär överhettning

— om 200 MW samt bedrivas i sådan takt, att en presentation av

resultatet kunde ske vid årsskiftet 1962/63. Delegationen redovisade sina

sålunda gjorda överväganden i en den 30 juni 1962 dagtecknad skrivelse till

chefen för handelsdepartementet.

Ifrågavarande projekteringsarbete har sedan sommaren 1962 bedrivits i

vattenfallsstyrelsens och atombolagets regi i enlighet med de uppdragna

riktlinjerna, och resultatet har redovisats i en den 12 december 1962 dagtecknad

rapport. Styrelsen och bolaget har i skrivelser den 17 och den 18

januari 1963 redovisat sina synpunkter på vissa med ett kokarutförande

av Marviken-anläggningen sammanhängande tekniska, ekonomiska och organisatoriska

frågor. På grundval av det sålunda föreliggande underlaget har

frågan om Marviken-anläggningens konstruktiva utformning slutligt övervägts

av delegationen för atomenergifrågor, som i en den 28 januari 1963

dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj :t föreslagit, att anläggningen skall utföras

som kokarreaktor med möjlighet till intern nukleär överhettning för

en beräknad kostnad av ca 372 milj. kr. utöver vissa redan havda utgifter.

Då en omläggning av Marviken-projektet i här förutsatt riktning innebär

uppförande av en större anläggning till en större totalkostnad, torde frågan

härom genom proposition böra underställas riksdagens prövning. Detta har

också förutskickats i årets statsverksproposition (bil. 12 s. 101).

Vattenfallsstyrelsens och atombolagets rapport och skrivelser

I rapporten lämnas en teknisk beskrivning av den nu föreslagna reaktorn.

Därav framgår i huvudsak följande.

Reaktorn har tungt vatten som moderator och urandioxid som bränsle.

Den är av s. k. kokartyp med naturlig cirkulation och direkt cykel samt

har en trycktankkonstruktion. I reaktortanken finns 150 kokarkanaler var

och en innehållande ett bränsleelement, som består av ett knippe zirkoniumkapslade

urandioxidstavar. Upp genom kanalerna strömmar tungvattnet,

som genom bränsleelementens värmeeffekt till större delen förångas vid

passagen. Vid kanalernas utlopp avskiljes ångan från vattnet och strömmar

upp i ångdomen och därefter ned genom ett trettiotal överhettarkanaler.

Bränsleelementen i dessa kanaler beslår av ett dubbelt så stort antal urandioxidstavar

som i kokarkanalerna. På grund av den större korrosionen är

lf llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sant!. Nr 72

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963

kapslingen utförd i rostfritt stål. Tungvattenångan överhettas till 500° C och

går via rör genom reaktortankens botten till en ånglåda och därefter direkt

till turbinen. Efter passage av denna och kondensering går det tunga vattnet

tillbaka till reaktorn. Genom särskilda tätningsanordningar i turbinen

motverkas läckage av tungvattenånga.

Turbinen kommer att utformas för drift både med mättad och med överhettad

ånga. I det förra fallet blir effekten 140 MW vid den ur ekonomisk

synpunkt lämpligaste anrikningen, 1,15 % U 235. Drift med naturligt uran,

vilket som bekant innehåller 0,72 % U 235, är fullt möjlig men beräknas

trots det lägre bränslepriset ge sämre ekonomi, eftersom effektuttaget därvid

måste sänkas med något tiotal MW för att utbränningen, d. v. s. utnyttjningsgraden

för bränslet, icke skall bli alltför ringa. Utom att den är

mer ekonomisk ger också driften med det svagt anrikade uranet alla de erfarenheter

man behöver för att senare bygga större reaktorer för drift med

naturligt uran.

Vid drift med överhettad ånga blir effekten 200 MW, vilket ger avsevärt

förbättrad driftsekonomi. Visserligen medför den rostfria kapslingens höga

neutronabsorption att överhettarelementen måste anrikas till 1,80 % U 235,

men denna merkostnad uppvägs dock mer än väl av ökningen i verkningsgrad

och totaleffekt. Eftersom utvecklingsarbetet beträffande överhettarelement

icke är avslutat, kan det visa sig nödvändigt att i avvaktan på att tillfredsställande

resultat i detta avseende uppnås driva reaktorn i något eller

några år med mättad ånga eller med en konservativt dimensionerad första

sats överhettarelement, t. ex. med tjockare kapsling och högre nickelhalt i

det rostfria kapslingsstålet. För möjligheterna att genomföra överhettningen

talar icke bara de hittills i vissa hänseenden lovande försöksresultaten,

utan också de stora insatser som f. n. görs och under de närmaste åren kommer

att göras — utom i vårt land, Storbritannien och Kanada — främst i

USA och Sovjetunionen. Fem reaktorer med intern nukleär överhettning

väntas sålunda komma i drift inom de närmaste åren, av vilka fyra i USA

och en i Sovjetunionen.

De för Marviken-reaktorns konstruktion valda värdena på effekt och anrikning

medför en så hög utbränning, att man kan bortse från värdet av

det uran och plutonium, som finns kvar i det begagnade bränslet. En bearbetning

av detta kan med andra ord icke ge reaktorn bättre ekonomi. Däremot

beräknas mängden av plutonium, som kan återvinnas ur det utbrända

bränslet, i och för sig vara tillräcklig för framställning av anrikade bränsleelement

för drift av reaktorn vid fulla prestanda, inklusive överhettning.

Vidareutvecklingen av kokarreaktorer av samma typ som Marviken-reaktorn

till eleffekter av storleksordningen 500 MW erbjuder enligt de tidigare

utförda utredningarna goda möjligheter och kan i fråga om tillverkningsteknik

direkt anknyta till erfarenheterna från Marviken-reaktorn. Kombinationen

av hög specifik effekt, enkel utrustning för energiöverföring till turbinen,

tungvattenmoderatorns goda neutronekonomi samt hög termisk verkningsgrad

beräknas kunna ge denna reaktortyp goda ekonomiska möjligheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963

5

Vattenfallsstyrelsen och atom bolaget framhåller i sina väsentligen

likalydande skrivelser av den 17 och den 18 januari 1963, att man

genom det redovisade projekteringsarbetet på flertalet punkter kunnat stärka

det tekniska underlaget för kokardrift med mättad ånga. De problem som

återstår att lösa anses ligga inom ramen för vad som kan accepteras, då ett

utvecklingsprojekt går in i ett verkställighetsskede. Vad angår den särskilda

frågan om möjligheterna att driva en kokaranläggning med intern nukleär

överhettning, är emellertid de tekniska problemen av särskild svårighetsgrad,

speciellt beträffande konstruktionen av överhettarelementen. Det framhålles

dock, dels att överhettarelementen icke utgör en fast del av reaktorn varför

tekniska förbättringar successivt kan tillgodogöras, dels att anläggningen

kan drivas med mättad ånga utan överhettarelement till dess ifrågavarande

utvecklingsarbete givit resultat. Styrelsen och bolaget förordar därför, att

reaktorarbetet upplägges så att anläggningen utformas som kokarreaktor

med möjlighet till intern nukleär överhettning. Värdet av att så sker dels

ur synpunkten av det fortsatta utvecklingsarbetet på atomenergiområdet, dels

med hänsyn till den tillverkande industrin understryks i sammanhanget

särskilt av bolaget, som framhåller att man därmed tar ett betydande steg

framåt inom atomtekniken i vårt land.

Anslagskostnaden för Marviken-stationen utförd som kokarreaktor med

möjlighet till drift med överhettad ånga samt dimensionerad för ett effektuttag

om 200 MW angives av styrelsen och bolaget till 372 milj. kr., varav

150 milj. kr. hänför sig till reaktordelen, exklusive tungt vatten. Det framhålles,

att man med hänsyn till den tekniska osäkerhet som vidlåder reaktordelen

— närmast då till följd av överhettningsproblemen — i kalkylen

för densamma tagit med ett belopp för oförutsett, vilket bör täcka utgifterna

för sannolika ändringar och kompletteringar. Angivna belopp säges dock

icke vara avsett att täcka kostnaderna för sådana mer omfattande ändringar,

som bedömes mindre sannolika men som likväl kan uppkomma för

ett avancerat projekt av utvecklingskaraktär.

Vattenfallsstyrelsen har i sin skrivelse med utgångspunkt från den angivna

anslagskostnaden och under vissa preciserade förutsättningar i fråga

om avskrivningstid, ränta, utnyttjningsgrad etc. gjort en kostnadsberäkning

för den framtagna energin vid olika projektalternativ. Enligt denna skulle

vid de båda kokaralternativen med och utan intern överhettning — och sålunda

med effektuttag om resp. 200 och 140 MW — energikostnaden bli

resp. 5,2 och 7,1 öre/kWh. Motsvarande siffra vid tryckvattenversionen med

dess effektuttag om 105 MW blir 7,8 öre/kWh. Att kostnadssänkningen vid

kokaralternativet utan överhettning blir så relativt begränsad i jämförelse

med tryckvattenalternativet trots höjningen i effekt förklaras med att det

förra är belastat med investeringar för att möjliggöra drift med överhettad

ånga.

Frågan om kostnadsfördelningen mellan vattenfallsstyrelsen och atombolaget

sammanhänger enligt de båda skrivelserna med spörsmålet om ansvarsfördelningen

vid Marviken-anläggningens uppförande. Härvid erinras

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Knngl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963

om att vid tryckvattenutförandet av reaktorn en utgångspunkt var, att vattenfallsstyrelsen

ensam skulle ha ansvaret för uppförandet, sedan bolaget

utarbetat underlag för upphandlingen. Vid ett kokarutförande med sikte på

intern nukleär överhettning har projektet blivit väsentligt mer avancerat

och i större utsträckning fått karaktären av utvecklingsarbete. Därmed har

ett ökat engagemang från bolagets sida framstått som erforderligt. Enighet

råder sålunda om att bolaget måste ha ansvaret för reaktordelens funktion

och prestanda. Det har under sådana förhållanden tett sig rimligt att låta

bolaget taga del i finansieringen av projektet i en utsträckning, som svarar

mot dess reella inflytande på detta. Det föreslås därför, att bolaget skall ges

finansieringsansvaret för reaktordelen. — I anslutning till frågan om ansvars-

och kostnadsfördelningen lämnas i skrivelserna en redogörelse för de

former, i vilka projektsamarbetet ansetts böra bedrivas. Härvid förordas att

en under bolaget lydande projektledare för reaktordelen placeras hos styrelsen

med rätt att för sina verkställighetsuppgifter utnyttja styrelsens organisation,

som i tillämpliga delar linjemässigt underställes vederbörande.

Styrelsens organisation skall vidare i erforderlig utsträckning temporärt

kunna förstärkas med personal från bolaget.

Beträffande spörsmålet bur stor del av anslagskostnaden för Marvikenanläggningen

som skall föranleda förräntningsskyldighet erinrar vattenfallsstyrelsen

om att den i sin anslagsskrivelse år 1961 avseende tryckvattenversionen

bedömde förräntningsdelen till 100 milj. kr. av den beräknade totala

kostnaden om 320 milj. kr. — Hur det föreslagna ändrade utförandet av

anläggningen kommer att påverka storleken av det förräntningsbara kapitalet

kan enligt styrelsen icke nu angivas. Frågan härom föreslås få anstå

tills anläggningen tages i kommersiell drift. Styrelsen utgår från att till

dess den i nämnda skrivelse gjorda bedömningen preliminärt får vara vägledande.

— Styrelsen och bolaget förutsätter, att styrelsen vid ett framtida

övertagande av reaktordelen skall till bolaget utbetala det belopp, varmed

den förräntningsbara investeringsdelen har visat sig överstiga den av styrelsen

år 1961 angivna förräntningsbara delen för tryckvattenversionen.

Vattenfallsstyrelsen och atombolaget erinrar om att man i årets statsverksproposition

under statens vattenfallsverks fond —• anslaget Kraftstationer

m. m. — i avvaktan på särskild proposition preliminärt beräknat medelsförbrukningen

för Marviken-proj ektet under nästa budgetår till 28,5

milj. kr. Styrelsen och bolaget finner alltjämt beloppet rimligt och konstaterar,

att av detta 11,5 milj. kr. hänför sig till reaktordelen, för vilken bolaget

tänkes ha finansieringsansvaret, medan återstående 17 milj. kr. belöper på

själva stationsanläggningen. I enlighet härmed yrkar bolaget i sin skrivelse,

att det för nästa budgetår — utöver det anslag som redan förordats under

tionde huvudtiteln — måtte få sig anvisat ett reservationsanslag av 11,5 milj.

kr. Styrelsen föreslår i sin skrivelse, att det under vattenfallsverkets fond

upptagna investeringsanslaget Kraftstationer m. m. —- vilket i statsverkspropositionen

är uppfört med 430 milj. kr. — måtte räknas ned med motsvarande

belopp. Härutöver kan en ytterligare nedräkning ske med 2 milj. kr.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963

till följd av en förväntad ökning i medelsbehållningen från innevarande budgetår.

Anslaget kan sålunda för nästa budgetår tagas upp med (430 — 11,5

— 2 =) 416,5 milj. kr. eller med avrundat 415 milj. kr. Vad angår den för

samma budgetår till de med anslaget avsedda ändamålen beräknade investeringsramen

om 412 milj. kr., bör denna enligt de ändrade förutsättningarna

bestämmas till (412 — 11,5 =) 400,5 milj. kr. — Styrelsen föreslår, att dess

medelsförbrukning för Marviken-anläggningen under nästa budgetår i sin

helhet skrivs av, och beräknar det härför erforderliga avskrivningsanslaget.

Den energipolitiska bakgrunden

C D L : s kraft balansstudie. Det svenska kraftsystemets framtida

utbyggnad har under senare år ägnats stor uppmärksamhet. Under år 1962

tiar de problem som sammanhänger med kraftproduktionens utveckling under

1970-talet i Sverige utretts av en kommitté, som tillsatts på initiativ av

Centrala driftledningen (CDL). I denna har ingått representanter för vattenfallsstyrelsen,

enskild kraftindustri och atombolaget. Kommittén avlämnade

sitt utlåtande i november 1962.

Kraftsystemets utveckling blir i första hand beroende av elkonsumtionens

ökning. Kommittén har förutsatt en genomsnittlig ökning under 1960-talet

av ungefär 6 % om året i enlighet med den detaljerade prognos som CDL

utarbetade under år 1961. För 1970-talet har i ett medelalternativ antagits

att ökningstakten i genomsnitt uppgår till 5,5 % om året. Den årliga förbrukningen

blir med dessa antaganden 57 TWh1 år 1970 och 98 TWh år

1980.

Under innevarande decennium är kraftsystemets utbyggnad i stor utsträckning

bunden på grund av pågående arbeten och sådana nybyggnader

för vilka planerna är långt framskridna. Ännu år 1970 kommer kraftproduktionen

att väsentligen vara baserad på vattenkraft, men under innevarande

decennium sker en relativt betydande utbyggnad av såväl mottryckskraft

som kondenskraft. För atomkraftens del förutser man för 1960-talet

endast de prototypstationer som nu är under byggnad eller planering, d. v. s.

Ågesta, Marviken och Siinpevarp.

Mot bakgrunden av den bild av kraftsystemet som sålunda antagits för

år 1970 har kommittén sedan studerat den optimala sammansättningen av

kraftsystemet år 1975 och år 1980. Förutom kraftbalanstekniska synpunkter

är givetvis kostnadsrelationerna mellan olika kraftslag avgörande. För vattenkraften

har man genomfört en grundlig inventering av alla återstående

vattenkraftsobjekt i landet. Allt eftersom dessa resurser tas i anspråk, stiger

kostnaderna för utbyggnaden.

För den konventionella kondenskraften förutses gradvis sänkta anläggningskostnader,

bl. a. genom att allt större enheter kommer till användning.

Avgörande för kraftkostnaderna är dock i detta fall de framtida bränslepriserna.

Kommittén har som huvudalternativ antagit ett bränslepris av 9 kr.

1 TWh = terawattimmc = miljard kWli

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 72 år 1963

per Gcal,1 vilket är ungefär 40 % högre än dagspriset. Detta pris har dock

valts som ett sannolikt värde på längre sikt under beaktande av ett flertal

faktorer, som bedöms påverka den framtida prisutvecklingen på den internationella

bränslemarknaden. Kalkyler har dock för jämförelsens skull utförts

på basis av ett pris av 7 kr. per Gcal.

För atomkraften har man sökt förutsäga kostnadsutvecklingen under

1970-talet mot bakgrunden av de erfarenheter som redan vunnits i samband

med uppförande av atomkraftverk och de anbud som för närvarande kan

erhållas. Under 1970-talet förutses kostnadssänkningar på grund av teknisk

utveckling men främst på grund av övergång till allt större enheter.

Resultatet av beräkningarna redovisas i ett antal alternativ. Enligt huvudalternativet

skulle tillskotten i produktionsapparaten under 1970-talet fördela

sig på följande sätt.

Vattenkraften, som effektmässigt ökar från 10 800 MW till 12 700 MW under

decenniet, ökar sin årliga produktionsförmåga från 54 TWh till 64 TWh.

Denna ökning antas fördelad med 1,2 TWh om året under 1970-talets första

hälft och med 0,8 TWh om året under dess andra. Den årliga energiproduktionen

i mottrycksanläggningar ökas med totalt 2,5 TWh mellan år 1970

och år 1980. Effektmässigt innebär detta en ökning med 600 MW. Någon

ytterligare konventionell kondenskrafteffekt skulle icke tillkomma under

årtiondet. Den årliga energiproduktionen från den år 1970 befintliga kondenskraftinstallationen

om 1 800 MW ökar dock från 0,5 TWh år 1970 till

4,3 TWh år 1975 genom längre årlig utnyttjningstid för att sedan åter sjunka

till 1,5 TWh år 1980. Atomkraftens effekt ökar från omkring 200 MW år

1970 till 3 800 MW år 1980. Härav faller 600 MW på första hälften och

3 000 MW, det vill säga 600 MW om året, på andra hälften av decenniet.

Atomkraftens årliga energiproduktion beräknas för åren 1970, 1975 och

1980 till resp. 1,0, 5,3 och 25,5 TWh.

Den sålunda beräknade optimala utbyggnaden av olika kraftslag påverkas

givetvis av kostnadsrelationerna. Skulle oljepriset på längre sikt stanna

vid 7 kronor per Gcal i stället för i beräkningarna antagna 9 kronor per

Gcal, sjunker sålunda vid i övrigt lika förutsättningar den optimala atomkraltsinstallationen

år 1980 med 500 MW. Största inverkan på atomkraftutbyggnaden

har dock en ändring i efterfrågeutvecklingen. Kommittén har

i två alternativ behandlat de fall som skulle uppstå om olika faktorer skulle

samverka i en för atomkraftutbyggnaden ogynnsam resp. gynnsam riktning.

Den för år 1980 förutsedda atomkraftseffekten blir i dessa båda extrema

fall 2 000 MW resp. 5 000 MW.

Vid sina sålunda gjorda överväganden har kommittén bland annat dragit

följande slutsatser. Under första hälften av 1970-talet kommer atomkraften

att bli kommersiellt konkurrenskraftig och kunna introduceras i kraftsystemet.

Det återstår emellertid så mycket billig vattenkraft att denna

kommer att svara för mer än hälften av utbyggnaderna under denna period.

Under andra hälften av 1970-talet kommer atomkraften att representera det

1 Gcal = gigakalori = miljon kcal

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963

största inslaget av erforderliga krafttillskott. Samtidigt kommer dock vattenkraft

i reducerad omfattning och kanske också kondenskraft att byggas

ut. Även under 1970-talet kommer kondenskraften att tjäna endast som

kompletterande kraftkälla, såvida icke atomkraftens utveckling skulle fördröjas.

Mottryckskraften kommer visserligen att få stor betydelse, men kommer

ändå att representera endast omkring 10 % av nyutbyggd kraft.

Internationella jämförelser. De här berörda frågeställningarna

har även utomlands studerats ingående under den senaste tiden. Sålunda

avlämnade den amerikanska atomenergikommissionen i november

1962 en rapport till president Kennedy rörande det amerikanska atomkraftprogrammets

framtida utveckling. Rapporten baseras på en mycket långsiktig

bedömning av USA:s energiförsörjning. Tillgångarna på ekonomiskt utnyttjningsbara

fossila bränslen beräknas vara uttömda inom 100 å 200 år,

såvida icke nya energikällor tillkommer och kan utnyttjas i stor omfattning.

Det konstateras att atomenergin i stor skala kan användas för åtminstone två

ändamål, nämligen produktion av elkraft och industriell processvärme.

Dessa båda tillämpningar svarar för en betydande och växande andel av

energiförbrukningen.

Den energireserv som inom USA finns av uran och torium blir dock på

längre sikt tillräcklig endast om s. k. breeding kan förverkligas, varigenom

allt uran och torium kan utnyttjas för energialstring. Under ett långt övergångsskede

innan det blir möjligt att sätta in breederreaktorer i tillräcklig

utsträckning måste utbyggnaden huvudsakligen baseras på s. k. konverterreaktorer,

helst sådana som mer effektivt än de nuvarande lättvattenreaktorerna

utnyttjar bränslet.

Elkraftproduktionen i dag är i huvudsak baserad på den rikliga tillgången

på billigt fossilt bränsle. Bränslepriserna inom olika områden av USA varierar

mellan 3 och 8 kr. per Gcal. Enligt rapporten kan en stor lättvattenreaktor

redan i dag beställas, som över reaktorns livslängd beräknas ge elkraft

till en kostnad, vilken är konkurrenskraftig gentemot konventionell

ångkraft baserad på ett bränslepris av drygt 6 kr. per Gcal. Tillsammans

svarar de områden i USA där man har ett bränslepris vid och över denna

nivå för ungefär en tredjedel av landets totala elkraftproduktion.

Mot bakgrunden av den analys som utförts föreslår amerikanska atomenergikommissionen

ett praktiskt handlingsprogram för tiden fram till år

1975, vilket bl. a. innefattar följande. Ett fortsatt statligt stöd lämnas för

utveckling av effektiva konverter- och breederreaktorer. Kommissionen bör

till större delen bekosta byggandet av 7 ä 8 prototypreaktorer av angivna

slag. Dessutom bör hjälp ges åt kraftindustrin att bygga 10 å 12 reaktorer i

full storlek med en efter hand alltmera förbättrad konstruktion. Detta program

bör understödjas av ett allmänt tekniskt utvecklingsprogram, omfattande

bl. a. reaktorteknologi, säkerhets- och förläggningsproblem samt avfallsfrågor.

—- Som nämnts bedömcs atomkraften redan kunna konkurrera

med konventionell ångkraft inom stora områden. Med hänsyn härtill ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963

tryckes en förhoppning, att vid sidan av det statsunderstödda programmet

ett långt större antal reaktorer av beprövad konstruktion skall komma att

byggas på rent kommersiella grunder.

Storbritannien har som bekant för närvarande den största utbyggnaden av

atomkraft. Redan mot slutet av innevarande decennium räknar man med

att atomkraften för bottenbelastning skall vara lönsam i jämförelse med

konventionell ångkraft. Nu pågående och planerade atomkraftutbyggnader

ger år 1969 en installerad kapacitet av omkring 6 000 MW, vilket motsvarar

en årlig elkraftproduktion av minst 40 TWh. För år 1975 har den installerade

kapaciteten beräknats till omkring 15 000 MW.

Inom sexstatsunionen har nyligen offentliggjorts en studie av det långsiktiga

perspektivitet för energiförsörjningen inom unionen. Den har gjorts

gemensamt av kol- och stålmyndigheten samt EEC- och Euratom-kommissionerna.

I studien analyseras behovsutvecklingen inom olika sektorer av

energiförbrukningen fram till år 1975. Särskilt intresse ägnas frågan om

prisutvecklingen för de olika fossila bränslen som förbrukas inom sexstatsområdet.

Kolproduktionen antas komma att utsättas för betydande priskonkurrens

såväl från importerat kol som från olja. Kolgruvornas konkurrensläge

beräknas icke heller förbättras på längre sikt, ty även om produktiviteten

i kolgruvorna kan väntas stiga, kommer sannolikt löneutveclclingen

att medföra en markant kostnadshöjning. Om hjälp icke utgår till

gemenskapens kolgruvor, beräknas den egna kolproduktionen komma att

starkt gå ned. Det bränslepris som man på längre sikt räknar skall bli bestämmande

inom sexstatsområdet är ungefär lika såväl för importerat amerikanskt

kol som för tunga oljor. Detta motsvarar ett bränslepris av drygt

9 kr. per Gcal.

För bedömning av atomkraftens utveckling analyseras kostnadsläget mot

bakgrunden av de offerter som f. n. kan erhållas. De värden som här använts

är lägre än de som utnyttjas i CDL-utredningen, och man räknar med att

atomkraften redan under senare hälften av innevarande decennium kommer

att vara konkurrenskraftig gentemot de bränslepriser som nyss nämnts.

Mot bakgrunden härav förutses för hela sexstatsområdet år 1975 en atomkraftproduktion

av 60—100 TWh om året.

Delegationens för atomenergifrågor överväganden och förslag

De kraftbalansstudier, vilka utförts såväl i vårt land som i de ledande industriländerna,

säges ha styrkt de bedömningar, som delegationen för atomenergifrågor

de senaste åren gjort i fråga om atomenergins roll i den framtida

energiförsörjningen och om den lämpliga utvecklingstakten i det svenska

reaktorprogrammet. En utgångspunkt synes sålunda vara, att man under

senare hälften av 1970-talet måste vara beredd att låta atomkraften svara

för en avsevärd del av det erforderliga krafttillskottet. För att detta skall

bli möjligt framstår det som önskvärt, att redan under första hälften av

1970-talet ha drivit utvecklingsarbetet så långt att underlag för en kommersiellt

gångbar reaktortyp finns att tillgå.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963

Delegationen erinrar om att det svenska atomenergiprogrammet är inriktat

på utveckling av atomreaktorer av tungvattentyp, som är lämpade för

vårt land. Ett steg på vägen representerar härvidlag Ågesta-verket, som tas i

drift under innevarande år och som avses få en värmeeffekt om 65 MW.

Nästa steg utgör Marviken-projektet, som anmäldes i 1962 års statsverksproposition.

Projektet sådant det där redovisades avsåg närmast en anläggning

av tryckvattenutförande med 105 MW eleffekt till en total anslagskostnad

om 320 milj. kr. Det innefattade emellertid även möjlighet att genom

vissa tillbyggnader pröva utvecklingsmöjligheterna för kokardrift. -— Delegationen

erinrar om de under våren 1962 slutförda utredningarna, vilka avsåg

dels utformningen av kokartillsatsen till Marviken-anläggningen, dels

konstruktionen av större kokarreaktorer. Sistnämnda utredningsarbete gav

så pass gynnsamma resultat, att delegationen ansåg, att en detaljprojektering

borde ske även av ett kokaralternativ för Marviken — och då med sikte

på möjligheten till intern nukleär överhettning — innan slutlig ställning togs

till konstruktionsfrågan.

Delegationen konstaterar, att ifrågavarande projektarbete numera slutförts

och att redovisningen ger vid handen bl. a. följande. Undersökningarna har

innefattat kokarutförande av Marviken-anläggningen under olika förutsättningar,

nämligen dels vid drift med mättad ånga, dels vid drift med överhettad

ånga — i båda fallen med svagt anrikat uran som bränsle. Möjlighet

till drift med naturligt uran har också ingått som en förutsättning. Drift

med mättad ånga vid en eleffekt på 140 MW bedömes icke erbjuda några

speciella svårigheter. Förutsättningarna för drift med överhettad ånga

har ägnats särskild uppmärksamhet med hänsyn till dess stora värde ur

utvecklingssynpunkt. I detta fall konstateras en viss osäkerhet alltjämt

föreligga i fråga om konstruktionen närmast i vad gäller överhettarelementen.

Härvidlag göres emellertid betydande utvecklingsinsatser såväl i

vårt land som utomlands, och lösningar kan förväntas i en nära framtid.

Med hänsyn härtill och till att överhettarelementen icke är en fast del av

reaktorn varför successiva förbättringar kan tillgodogöras liksom till att

reaktorn kan drivas med mättad ånga utan överhettarelement, har såväl

vattenfallsstyrelsen som atombolaget förordat en konstruktion som siktar

till drift med intern nukleär överhettning. Anslagskostnaden för detta alternativ

har i 1962 års prisläge angivits till 372 milj. kr., detta utöver de 25

milj. kr. som fram till årsskiftet 1962/63 lagts ned på Marviken-projektet.

Delegationen framhåller i anslutning härtill, att det ingående utredningsarbetet

i fråga om utformningen av Marviken-projektet givetvis betingats av

en önskan att taga ett så stort utvecklingssteg som möjligt. Om det tidigare

nämnda tryckvattenutförandet kan sägas, att det ur denna synpunkt i och för

sig representerar ett betydande värde. Det utgör emellertid närmast en vidareutveckling

av den reaktortyp som ingår i Ågesta-verket, varvid värdet

främst hänför sig till den komponentutveckling som följer med den större

versionen. De i 1962 års statsverksproposition redovisade övervägandena

att kombinera tryckvattenutförandet med ett kokarexperiment genom till^ytSgaad

av en kokartillsats får sos som ett uttryck för en strävan att bredda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963

erfarenhetsutbytet av projektet. Det är mot denna bakgrund och med beaktande

av de positiva resultaten från de i fjol framlagda utredningarna

om konstruktionen av stora kokarreaktorer man har att se det fortsatta

projekteringsarbetet på ett kokarutförande av Marviken-anläggningen.

Resultatet av detta projekteringsarbete och närmast i vad detsamma avser

kokarutförande med möjlighet till intern överhettning har enligt delegationen

styrkt de positiva bedömningarna angående projektets värde ur utvecklingssynpunkt.

Det kan sålunda förväntas ge väsentligt bättre underlag än

en tryckvattenreaktor med kokartillsats för utvecklingen i nästa steg av

fullstora kokarreaktorer med direktcykel och intern överhettning. Det kan

vidare förutsättas möjliggöra bättre driftsekonomi. De med överhettningen

sammanhängande problemen har dock ännu icke i alla hänseenden lösts.

Såsom nämnts bearbetas emellertid ifrågavarande problem f. n. på olika håll.

Möjlighet finns dessutom att under en övergångstid driva reaktorn utan

överhettning, d. v. s. med mättad ånga. Med hänsyn härtill finner delegationen

lika litet som vattenfallsstyrelsen och atombolaget hinder ur teknisk

synpunkt möta för beslut om ett utförande av projektet i dess överhettarversion.

1 fråga om anslagskostnaden vid kokarutförandet har denna i prisläget

hösten 1962 angivits till 372 milj. kr. utöver de ca 25 milj. kr. som lagts

ned fram till årsskiftet 1962/63. Detta belopp bör jämföras med kostnaden

för tryckvattenutförandet, som i prisläget våren 1961 beräknats till 300 milj.

kr. utöver de 20 milj., vilka disponerats t. o. m. budgetåret 1960/61. Den

indexmässiga prishöjningen mellan angivna tidpunkter kan enligt delegationen

beräknas motsvara ca 15 milj. kr. Om man som ett mera realistiskt

alternativ till kokarutförandet tar tryckvattenutförandet kombinerat med

en mindre kokartillsats, minskar skillnaden med de omkring 34 milj. kr.

som tillsatsen kostar. — Jämförelsen måste emellertid —- framhåller delegationen

— utföras mot bakgrunden av vilka indikationer beträffande energikostnaderna

vid fullstora anläggningar, som erhålles från motsvarande kostnadsförhållanden

vid nämnda alternativ för utformning av Marviken-stationen.

Härvidlag har vattenfallsstyrelsen gjort vissa beräkningar, som visar

att kostnaden för framtagen energi per KWh vid kokardrift med överhettning

väsentligt understiger kostnaden vid övriga alternativ. Kokarversionen

med mättad ånga ger även lägre energikostnad än tryckvattenversionen.

Den väsentligt lägre energikostnaden för det tekniskt mer avancerade överhettarutförandet

redan vid det mellansteg, som Marviken representerar, antyder

de ekonomiska fördelar, som kan uppnås vid framtida drift av ifrågavarande

reaktortyp i fullstor skala.

Delegationen anser sig på grundval av det anförda kunna konstatera, att

Marviken-stationens utförande i enlighet med nu redovisade projektunderlag

innebär ett betydande tekniskt-ekonomiskt framsteg. Den vill därför förorda,

att reaktorkonstruktionen inriktas på ett kokarutförande med sikte på

intern nukleär överhettning.

Marviken-reaktorn beräknas nu kunna bli färdig år 1968 och tagas i kom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963

13

snersiell drift år 1969. I jämförelse med tidsplanen för tryckvattenutförandet

innebär detta en senareläggning med omkring ett år. Detta gör det bl. a.

möjligt att i större utsträckning utnyttja erfarenheterna från driften av

Ågesta-reaktorn. Delegationen har tidigare uttalat att den försening som inträffat

är försvarlig med hänsyn till utvecklingsaspekterna. För att Marviken-stationen

skall kunna fylla sin roll i förberedelserna för en utbyggnad

av atomkraften i stor skala under 1970-talet är det dock angeläget att stationen

färdigställes så snabbt som är rimligt ur praktisk och ekonomisk

synpunkt.

I fråga om ansvars- och kostnadsfördelningen mellan vattenfallsstyrelsen

och atombolaget vid uppförandet av Marviken-anläggningen är det enligt

delegationen uppenbart, att projektet med sin föreslagna ändrade inriktning

fått en väsentligt mer avancerad karaktär. En betydande utvecklingsinsats

blir erforderlig i fråga om reaktordelen, vilket gör atombolagets aktiva medverkan

nödvändig. Liksom vattenfallsstyrelsen och atombolaget anser delegationen,

att bolagets ökade reella inflytande på projektet bör åtföljas av ett

motsvarande finansieringsansvar. Den gjorda avvägningen att bolaget svarar

för finansieringen av reaktordelen — vilken kostnadsberäknats till 150 milj.

kr. — föranleder icke någon erinran från delegationens sida. — Vad angår

den mellan styrelsen och bolaget träffade överenskommelsen om de närmare

formerna för projektsamarbetet anser delegationen, att en ordning

åvägabringats, som möjliggör en effektiv samverkan och ett successivt erfarenhetsutbyte.

Frågan hur stor del av den totala anslagskostnaden för Marviken-anläggningen,

som skall föranleda förräntningsskyldighet, bör enligt delegationen

slutligt regleras sedan anläggningen tagits i kommersiell drift. Till dess synes

en successiv årlig bedömning få ske i anslutning till anslagsbestämningen.

För Marviken-projektet har under statens vattenfallsverks fond — anslaget

Kraftstationer m. m. — för nästa budgetår preliminärt beräknats en medelsförbrukning

om 28,5 milj. kr. Mot beloppets storlek har delegationen i

och för sig icke något att erinra. Det torde emellertid på sätt styrelsen och

bolaget föreslagit böra fördelas så, att bolaget får finansieringsansvaret för

11,5 milj. kr., vilket belopp hänför sig till reaktordelen, medan återstoden

eller 17 milj. kr. alltjämt faller på vattenfallsstyrelsen. I enlighet härmed

bör ett reservationsanslag om 11,5 milj. kr. ställas till bolagets förfogande

under tionde huvudtiteln. Å andra sidan torde den i årets statsverksproposition

för Marviken-anläggningen preliminärt beräknade medelsförbrukningen

om 28,5 milj. kr. under styrelsens anslag Kraftstationer m. m. böra minskas

med 11,5 milj. kr. till 17 milj. kr. Investeringsramen för kraftstationer,

som i statsverkspropositionen tagits upp med 412 milj. kr., torde sålunda

kunna räknas ned till (412 — 11,5 =) 400,5 milj. kr.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963

Departementschefen

Avgörande för det svenska atomenergiprogrammets inriktning har varit

de krav, som vårt lands framtida energiförsörjning ställer. Som en utgångspunkt

har härvidlag gällt, att den inhemska vattenkraften, om den bygges

ut i takt med den väntade belastningsökningen, kan beräknas vara väsentligen

utnyttjad för elproduktion någon gång under 1970-talet. Planeringen

har därför fått läggas upp med sikte på att förbereda en betydande insats

av värmekraft, som kan övertaga vattenkraftens roll vid tillgodoseendet av

de fortsatta ökade energibehoven. Vid valet mellan atomkraftverk och konventionella

ångkraftverk har det därvid med hänsyn till våra energipolitiska

förutsättningar och även till den handels- och beredskapspolitiska belastning,

som den vid det senare alternativet väsentligt ökade importen av fossila

bränslen utgör, befunnits riktigt att i största möjliga utsträckning satsa

på atomenergin.

Då det gällt att bestämma det närmare tidsschemat för atomenergiprogrammet

har man under senare år haft vägledning av de s. k. optimalundersökningar,

som utförts i statlig och enskild regi och som siktat till att bestämma

den ekonomiskt fördelaktigaste avvägningen mellan vatten- och

värmekraft vid olika alternativ för de ifrågakommande kraftslagens kostnader.

Den senaste kraftbalansundersökningen av detta slag är den i november

1962 framlagda, inom Centrala driftledningen (CDL) utförda studien om

kraftsystemets utveckling under 1970-talet. Däri dragés som resultat av alternativt

gjorda överväganden — med de utgångspunkter som för dagen står

till buds i fråga om elförbrukning, atomkraftkostnader, oljepriser etc. —

bl. a. följande slutsatser. Vid 1970-talets ingång kommer vattenkraften liksom

hittills att dominera kraftsystemet och atomkraften endast utgöra ett

mindre inslag representerat av prototypanläggningar nödvändiga för att

atomkraften skall kunna byggas ut i stor skala. Under första hälften av

1970-talet bedömes atomkraften bli kommersiellt konkurrenskraftig och

kunna introduceras i kraftsystemet. Under andra hälften av 1970-talet slutligen

kommer enligt studien atomkraften att representera det största inslaget

av erforderliga krafttillskott. — Som redovisats i det föregående har under

den senaste tiden kraftbalansproblemen även utomlands gjorts till föremål

för ingående studier. Om också de resultat man kommit fram till får ses

utifrån respektive länders särskilda energipolitiska förutsättningar, så företer

de en överensstämmelse i bedömningen av atomenergins väsentligt ökade

betydelse i energiförsörjningen under 1970-talet och av dess kommersiella

konkurrenskraft vid decenniets början.

De slutsatser, som CDL-studien utmynnar i, svarar nära mot de bedömningar,

som under de senaste åren legat till grund för mina förslag om medelsanvisning

till reaktorprogrammet. Målsättningen har sålunda angetts

vara att genom successivt utvecklingsarbete skapa förutsättningar för att

i större skala taga i drift kommersiellt gångbara atomreaktorer, då sådana

från och med mitten av 1970-talet i växande omfattning erfordras för vår

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963

15

kraftförsörjning. För att möjliggöra detta har den första fullstora atomkraftanläggningen

ansetts böra vara färdig någon gång under första hälften

av 1970-talet.

Reaktorprogrammet har som bekant inriktats på utveckling av svenska

konstruktioner av atomkraftverk, varvid den reaktortyp som bygger på naturligt

eller lätt anrikat uran som bränsle och tungvatten som moderator

stått i förgrunden. Denna reaktortyp kännetecknas av låga bränslekostnader

och hög utbränning, vilket är av betydelse antingen uranbränslet skall

importeras eller framställas ur de omfattande men låghaltiga svenska urantillgångarna.

Bakom uppläggningen av reaktorprogrammet ligger också en

målmedveten strävan att ge den svenska verkstadsindustrin möjlighet att

liksom vid vattenkraftutbyggnaden svara för den maskinella utrustningen.

Överhuvud framstår det som naturligt att med hänsyn till den svenska mekaniska

och metallurgiska industrins inriktning betrakta atomtekniken som

ett viktigt område för framtida svenska insatser. Avsikten har varit att

genom det successiva utvecklingsarbetet ge svensk industri den tillverkningserfarenhet,

som sådana insatser förutsätter.

För att genomföra atomenergiprogrammet har under senare år betydande

anslag ställts till förfogande. Sålunda har riksdagarna åren 1957—1962 anvisat

sammanlagt ca 679 milj. kr. till atombolaget, som bär huvudansvaret

för utvecklingsarbetet och som byggt upp en betydande forskningsorganisation.

Under samma tid har 114 milj. kr. ställts till vattenfallsstyrelsens förfogande

i samband med projektering och uppförande av reaktoranläggningar.

Bolagets och styrelsens verksamhet på atomenergiområdet har bedrivits

under nära inbördes samarbete samt har kompletterats och understötts av

atomkraftavdelningarna inom berörda industrier.

De tekniska resultat som uppnåtts har utnyttjats i projekt, som varit

steg på vägen mot de fullstora, kommersiellt gångbara reaktorerna. Ett utvecklingssteg

representerar härvidlag Ågesta-verket, som tas i drift under år

1963 och får en termisk effekt om 65 MW. Marviken-projektet avses bli det

sista mellansteget före de fullstora reaktoranläggningarna. Vid min anmälan

av detsamma i 1962 års statsverksproposition åsyftade jag — i anslutning

till det projekteringsunderlag som då förelåg -— närmast en tryckvattenreaktor

med 105 MW eleffekt till en beräknad total anslagskostnad om 320 milj.

kr., vilken även vid behov kunde utrustas med en tillsats för utprovning av

kokardrift (kokartillsats). Riksdagen fattade våren 1962 principbeslut om

att anläggningen skulle uppföras men tog icke ställning till dess tekniska

utformning. Det förutsattes ankomma på Kungl. Maj :t att slutligt pröva frågan

sedan vissa pågående utredningar genomförts och nytt yttrande inkommit

från delegationen för atomenergifrågor. — Dessa utredningar, som gällde

bl. a. konstruktionen av större kokarreaktorer, hade i denna del givit så

positiva resultat, att skäl ansågs föreligga för en detaljprojektering även

av ett rent kokaralternativ för Marviken, innan ställning togs till anläggningens

tekniska utförande. Detta projekteringsarbete, som drivits i vattenfallsstyrelsens

och atombolagets regi, har numera avslutats. Efter övervägande av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963

de resultat som därvid kommit fram har delegationen för atomenergifrågor

föreslagit, att Marviken-anläggningen uppföres såsom kokarreaktor med

möjlighet till intern nukleär överhettning och med dimensionering för ett

effektuttag om ca 200 MW eleffekt. Den totala kostnaden uppskattas till

372 milj. kr. utöver vissa redan havda utgifter. — Då Marviken-anläggningen

i den nya versionen representerar en större totalkostnad än tidigare övervägt

alternativ, bör frågan om projektets utformning ånyo underställas

riksdagens prövning.

Inför ställningstagandet till Marviken-projektet vill jag först framhålla,

att det givetvis med hänsyn till det betydande anslagsbehov som projektet

representerar är av största vikt dels att det fortsatta arbetet får en ur utvecklingssynpunkt

så givande inriktning som möjligt, dels att det utvecklingssteg

som tages blir tillräckligt stort för att ge det erforderliga erfarenhetsunderlaget

för projektering i nästa steg av en fullstor reaktor om 300—500

MW eleffekt. Denna dubbla strävan har varit anledningen till det omfattande

utredningsarbete som utförts i fråga om Marviken-anläggningen. En

tryckvattenreaktor om 105 MW eleffekt kan i och för sig sägas ha ett betydande

värde även om den närmast utgör en vidareutveckling av den

reaktortyp som ingår i Ågesta-verket. Då det ansetts önskvärt att erhålla

ett vidgat erfarenhetsutbyte har emellertid övervägts i första hand att utrusta

reaktorn med en kokartillsats — då närmast dimensionerad för ett

effektuttag om 30 MW till en kostnad av ca 34 milj. kr. — och i andra

hand att utforma reaktorn som en ren kokaranläggning.

Det numera slutförda projekteringsarbetet angående ett rent kokaralternativ

har avsett dels drift med överhettad ånga, dels drift med mättad ånga.

Det förra alternativet har bedömts vara av särskilt intresse. Reaktorn dimensioneras

i detta fall för ett eleffektuttag om 200 MW och får en storlek,

som minskar avståndet till nästa, fullstora reaktorgeneration och medger en

säkrare tillämpning av uppnådda tekniska erfarenheter och kostnadsdata

vid utvecklingen av denna. Kombinationen av hög effekt, enkel utrustning

för energiöverföring till turbinen, god neutronekonomi och hög termisk

verkningsgrad kan vidare beräknas medföra driftekonomiska fördelar. Angivna

förhållanden och vad i övrigt redovisats om överhettarversionen har

styrkt mig i min uppfattning om dess stora värde ur utvecklingssynpunkt.

Som framgått av den föregående redogörelsen föreligger dock ännu viss

osäkerhet i fråga om konstruktionen av överhettarelementen. Betydande insatser

göres emellertid såväl i vårt land som utomlands för att lösa detta

problem, vilket också förväntas kunna ske i en nära framtid. Den optimistiska

bedömningen härvidlag grundar sig bl. a. på att i utlandet icke mindre

än fem reaktorer avsedda för drift med överhettad ånga kommer att tagas

i bruk inom de närmaste åren. Under angivna förhållanden finner jag lika

litet som delegationen för atomenergifrågor och de projekterande instanserna

berörda osäkerhet i underlaget utgöra något hinder för beslut om anläggningens

uppförande i dess överhettarversion. Ett sådant beslut bör så

mycket lättare kunna fattas som möjlighet finnes att under en övergångs
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963

tid driva reaktorn utan överhettning, d. v. s. med mättad ånga. Som nämnts

har kokardrift med mättad ånga även innefattats i projekteringsarbetet.

Härvidlag har kunnat konstateras, att sådan vid ett effektuttag om 140 MW

icke erbjuder några speciella svårigheter.

En kokarreaktor med möjlighet till intern nukleär överhettning beräknas

i prisläget hösten 1962 draga en kostnad om sammanlagt 372 milj. kr. utöver

de ca 25 milj. kr., som fram till årsskiftet 1962/63 lagts ned på projekteringsarbetet.

Detta belopp kan jämföras med kostnaden för reaktorn i

tryckvattenutförande, som i prisläget våren 1961 beräknats till 300 milj. kr.

utöver de 20 milj. kr., vilka tagits i anspråk t. o. m. budgetåret 1960/61. Som

delegationen för atomenergifrågor framhållit kan den indexmässiga prishöjningen

mellan angivna tidpunkter bedömas motsvara omkring 15 milj.

kr. Vid en jämförelse synes det dock riktigast att ställa kokaralternativet

mot ett tryckvattenutförande kombinerat med en kokartillsats. I så fall skulle

skillnaden minska med de ca 34 milj. kr., som tillsatsen beräknats kosta.

Med en sådan utgångspunkt kan sägas, att kokarversionen i runda tal innebär

en fördyring om ca 25 milj. kr. Jag finner denna väl motiverad med

hänsyn till det väsentligt större erfarenhetsutbyte, som kokarutförandet med

överhettning förväntas ge i förhållande till övriga tänkta alternativ och till

det större effektuttag som erhålles. — Det bör framhållas, att projektets

avancerade karaktär nödvändigtvis skapar en viss osäkerhet vid kalkyleringen.

Detta har också beaktats genom att i den nu framlagda kostnadsberäkningen

en förhållandevis bred marginal för oförutsett inrymts. Jämfört

med föregående års kalkyl har denna marginal sålunda ökats med ett belopp,

som nära motsvarar nämnda fördyring om ca 25 milj. kr.

Jag vill i sammanhanget erinra om vad jag föregående år anförde om

önskvärdheten av samverkan mellan staten och näringslivet beträffande

Marviken-projektet liksom om betydelsen av att denna samverkan får sådan

karaktär, att skälig fördelning åstadkommes av kostnader och ansvar. Även

om för dagen några konkreta förslag avseende en sådan samverkan inte kunnat

realiseras bör möjligheten likväl hållas öppen. I anslutning härtill vill

jag understryka vikten av att genom en energiskt driven och förutseende planering

och genom en effektiv beredning av anbudsfrågorna — vilken hör

sikta till fasta anbudspriser — tillses att kostnaderna hålles inom ramen för

gjorda kalkyler. För att detta bör vara möjligt talar de ingående utredningar,

vilka legat till grund för övervägandena om projektet.

Med anledning av vad sålunda anförts tillstyrker jag i likhet med delegationen

för atomenergifrågor, att Marviken-anläggningen förses med kokarreaktor

med möjlighet till intern nukleär överhettning i enlighet med föreliggande

projektunderlag. Detta ställningstagande innebär ett konsekvent

och energiskt fullföljande av det svenska atomenergiprogrammet. Det kommer

också att tillföra svensk industri arbetsuppgifter, som starkt främjar

utvecklingen mot avancerat tekniskt kunnande och skapar underlag för en

betydande framtida tillverknings- och leveranskapacitet på berörda områden.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963

I fråga om tidsschemat beräknas Marviken-reaktorn i sin nu föreslagna

version bli färdig år 1968 och kunna tagas i kommersiell drift år 1969. Detta

innebär en senareläggning med ungefär ett år i förhållande till den tidsplan

som angavs i fjolårets statsverksproposition. Med hänsyn till de utvecklingsmöjligheter

som öppnas torde icke något vara att erinra mot angivna tidsförskjutning,

så mycket mindre som denna synes förenlig med de allmänna

förutsättningar i tidshänseende, som gäller för vårt atomenergiprogram.

Vad delegationen förordat i fråga om ansvars- och kostnadsfördelningen

mellan vattenfallsstyrelsen och atombolaget vid Marviken-anläggningens

uppförande anser jag mig kunna godtaga. Med hänsyn till den utvecklingsinsats

och medverkan överhuvud, som i sammanhanget krävs av atombolaget,

synes det mig riktigt, att detta får ett direkt medinflytande på projektarbetet.

Det framstår också som rimligt, att bolaget pålägges en mot projektinflytandet

svarande finansieringsskyldighet. Den avvägning som härvidlag

gjorts av innebörd att bolagets finansieringsansvar bestämmes till

150 milj. kr. — motsvarande de beräknade kostnaderna för reaktordelen

exkl. tungt vatten — föranleder icke någon erinran från min sida. Genom

de former för projektsamarbetet, som överenskommits mellan vattenfallsstyrelsen

och atombolaget, synes förutsättningar ha skapats för en planering,

som möjliggör ett effektivt och ekonomiskt genomförande av anläggningsarbetena.

Frågan hur stor del av den totala anslagskostnaden, som icke skall föranleda

förräntningsskyldighet och sålunda i princip avskrivas, torde slutligt

böra regleras sedan anläggningen tagits i kommersiell drift. Till dess synes

en successiv årlig bedömning få ske i anslutning till anslagsbestämningen.

För nästa budgetår har till Marviken-projektet under statens vattenfallsverks

fond — anslaget Kraftstationer m. m. — preliminärt beräknats en

medelsförbrukning av 28,5 milj. kr. Mot beloppets storlek har jag i och för

sig icke något att erinra. På sätt delegationen förordat torde emellertid i

princip en uppdelning böra ske på så sätt, att atombolaget får finansieringsansvaret

för 11,5 milj. kr., vilket belopp hänför sig till reaktordelen, medan

vattenfallsstyrelsen svarar för återstående 17 milj. kr. Då utrymme för hela

medelsbehovet reserverats under statens vattenfallsverks fond, vill jag av

praktiska skäl för nästa budgetår föreslå ett arrangemang av innebörd att

vattenfallsstyrelsen från anslaget Kraftstationer m. m. till atombolaget utanordnar

angivna 11,5 milj. kr. Arrangemanget medför att den under berörda

anslag för Marviken-projektet beräknade medelsförbrukningen står

fast. Detsamma gäller den för kraftstationer upptagna investeringsramen

om 412 milj. kr. — Investeringsutgifterna för nästa budgetår synes i sin helhet

böra skrivas av. Då det för innevarande budgetår till styrelsen anvisade

avskrivningsanslaget för atomkraftanläggningar om 15 milj. kr. kan förväntas

stå kvar outnyttjat vid ingången av nästa budgetår, beräknar jag erforderligt

avskrivningsanslag för 1963/64 till (28,5 — 15 =) 13,5 milj. kr.

Chefen för finansdepartementet kommer att i annat sammanhang föreslå,

att ett avskrivningsanslag å detta belopp anvisas på driftbudgeten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963 19

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna vad jag i det föregående förordat i fråga om

den tekniska och finansiella uppläggningen av Marviken-proj

ektet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Rolf Lake

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630207

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:137 Skrivelse till Konungen i anledning av motion om åtgärder mot falskskyltning av motorfordon. a1 i texten
  2. SU 1963:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av en atomkraftstation i Marviken. s. 1 i texten