Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 23 november 1956 (nr 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, m. m

1963-03-01 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:73, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 23 november 1956 (nr 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

1

Nr 73

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 23

november 1956 (nr 545) angående omsättningsskatt

å motorfordon i vissa fall, m. m.; given Stockholms

slott den 1 mars 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 23 november

1956 (nr 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall; och

2) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 25 november

1960 (nr 603) om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till vissa tekniska ändringar i författningarna

om skatteförmåner för motorfordon som ägs av invalid. Sålunda

föreslås, att det nuvarande automatiska sambandet mellan befrielse från bilskatt

och frihet från den särskilda omsättningsskatten på motorfordon upphäves.

Härigenom möjliggöres en smidigare anpassning av bedömningen efter

de speciella förhållandena i varje särskilt fall. Vidare föreslås en uppmjukning

av föreskrifterna rörande förfarandet vid ansökan om s. k. bensinskattebidrag.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1963. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 73

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 23 november 1956 (nr 545)

angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 23 november 1956 angående

omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall skall erhålla följande ändrade

lydelse.1

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §• 6 §.

Har motorfordon, för vilket om- Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt

utgått, i samband med sättningsskatt utgått, i samband med

fordonets upptagande första gången fordonets upptagande första gången

i bilregister funnits vara skattefritt i bilregister funnits vara skattefritt

jämlikt 2 § första stycket a), b) el- jämlikt 2 § första stycket a), b) eller

c) förordningen den 2 juni 1922 ler c) förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt, skall (nr 260) om automobilskatt, skall

kontrollstyrelsen, efter ansökan, för- kontrollstyrelsen, efter ansökan, förordna

om återbäring av erlagd om- ordna om återbäring av erlagd omsättningsskatt.

Vad nu sagts skall sättningsskatt. Vad nu sagts skall

ock gälla motorfordon som, när det ock gälla motorfordon som, när det

första gången upptagits i bilregister, första gången upptagits i bilregister,

befriats från skatteplikt jämlikt 2 § befriats från skatteplikt jämlikt 2 §

andra stycket nämnda förordning. andra stycket nämnda förordning,

såframt icke länsstyrelsen i samband

med beslutet om skattebefrielse förordnat

att återbäring av erlagd omsättningsskatt

ej skall äga rum. Sådant

förordnande må meddelas endast

om särskilda skäl äro därtill. De

närmare föreskrifter, som fordras till

ledning för länsstyrelsens prövning i

detta hänseende, meddelas av myndighet,

som Kungl. Maj.t bestämmer.

I fråga om besvär över länsstyrelses

beslut beträffande återbäring av

omsättningsskatt skall i tillämpliga

delar lända till efterrättelse vad i förordningen

den 2 juni 1922 om automobilskatt

är stadgat om besvär mot

beslut i fråga om frihet från sådan

skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963. Förordningens bestämmelser

skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder,

som erfordras för tillämpningen därefter. Äldre bestämmelser skola

alltjämt lända till efterrättelse i fall, då framställning om befrielse från automobilskatt

gjorts före den 1 juli 1963.

1 Senaste lydelse av 6 § se 1959:165.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

3

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 25 november 1960 (nr 603)

om bidrag till vanföra ägare av motorfordon

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 25 november 1960 om bidrag

till vanföra ägare av motorfordon skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

5 §•

Ärenden rörande---av läns
styrelserna.

Ansökning om bidrag skall göras

hos den länsstyrelse, i vars bilregister

sökanden under den tid ansökningen

avser senast varit antecknad

såsom ägare av i 1 § avsett motorfordon.

Ansökning om bidrag skall göras

skriftligen inom tre månader från

bidragsårets utgång och skall innehålla

uppgift om

sökandens fullständiga namn, yrke,

hemvist och postadress;

den tid av bidragsåret sökanden

innehaft i 1 § avsett fordon; samt

fordonsslag och registreringsnummer.

(Föreslagen lydelse)

5 §•

Ärenden rörande---av läns
styrelserna.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Holm qvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tekniska ändringar

i reglerna angående skattebefrielse för invalidfordon m. m. och anför

därvid följande.

I. Inledning

Invalidmotorcyklar med en maximihastighet av högst 30 kilometer i timmen

är automatiskt befriade från bilskatt. För andra motorfordon, som ägs

av invalid, kan länsstyrelse under vissa förutsättningar medge skattefrihet

genom särskilt beslut. Motorfordon, som enligt dessa regler är automatiskt

eller genom länsstyrelsens beslut frikallat från bilskatt, är även befriat från

den särskilda omsättningsskatten på motorfordon, och erlagd omsättningsskatt

skall återbäras till fordonsägaren. Vidare är ägare till sådant bilskattebefriat

motorfordon berättigad till ett s. k. bensinskattebidrag av allmänna

medel, motsvarande skatten på viss mängd bensin eller brännolja. Av hänsyn

till risken för missbruk av omsättningsskattefriheten har i anvisningarna

för tillämpningen av bestämmelserna om befrielse från bilskatt föreskrivits

vissa inskränkningar, när det gäller att medge frihet från sådan skatt

för nya fordon.

I en den 11 mars 1961 dagtecknad skrivelse hemställde länsstyrelsen i

Östergötlands län om sådana ändringar av gällande bestämmelser, att befrielse

från bilskatt kan medges och därmed bensinskattebidrag kan utgå

utan att därav följer frihet från omsättningsskatt.

Med anledning av länsstyrelsens framställning upprättades i oktober 1962

inom finansdepartementets rättsavdelning en promemoria angående vissa

frågor rörande beskattning av invalidfordon m. m. (stencilerad). Enligt i

promemorian framlagt förslag skulle länsstyrelse, där omständigheterna därtill

föranleder, kunna i samband med beslut om befrielse från bilskatt förordna,

att återbäring av erlagd omsättningsskatt ej skall äga rum. Härige
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

5

nom skulle sålunda det nuvarande automatiska sambandet mellan frågorna

om bilskattebefrielse och om omsättningsskattefrihet upphävas. Närmare

föreskrifter till ledning för länsstyrelsernas prövning i fråga om återbäring

av erlagd omsättningsskatt skall enligt promemorian, liksom fallet nu är

med frågan om bilskattefrihet, utfärdas av myndighet, som Kungl. Maj :t

bestämmer.

I departementspromemorian behandlas även frågan, om det tidigare nämnda

bensinskattebidraget som utgår till vanföra ägare av registrerade motorfordon

bör utgå även till vanföra ägare av moped. Frågan aktualiserades

genom en författningsändring, som trädde i kraft den 1 juli 1962 och som

innebar att vissa tunga invalidmotorcyklar överfördes till kategorien mopeder.

Då bensinskattebidrag inte utgår för moped, innebar författningsändringen

en motsvarande inskränkning av tillämpningsområdet för bidragsbestämmelserna.

Enligt vad föredragande departementschefen uttalade i propositionen

med förslag till nämnda författningsändring skulle frågan, om

denna borde föranleda ändrade bidragsbestämmelser, tagas upp till prövning

i ett senare sammanhang. I departementspromemorian uttalas, att någon

vidgning av bidragsrätten till att omfatta mopedägare inte torde böra vidtagas

för närvarande.

Över promemorian har efter remiss yttranden inkommit från kammarrätten,

riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västerbottens,

Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Älvsborgs,

Skaraborgs, Örebro, Västmanlands och Jämtlands län, De vanföras riksförbund,

Svenska vanförevårdens centralkommitté, Svenska cykelfabrikant- &

grossistföreningen, Motorbranschens riksförbund samt Sveriges bilindustrioch

bilgrossistförening. De båda sistnämnda remissinstanserna har avgivit

gemensamt yttrande.

Vid yttrandet från länsstyrelsen i Stockholms län har fogats en promemoria

av föreståndaren för länsstyrelsens bilregister, medan länsstyrelsen i

Malmöhus län bifogat utlåtande av t. f. förste bilinspektören i länet. Vid

yttrandet från Svenska vanförevårdens centralkommitté har fogats utlåtanden

av Riksföreningen mot polio, vanföreanstalterna i Härnösand och i Hälsingborg,

Svensk ortopedisk förening samt Riksföreningen mot reumatism.

Förslaget att upphäva det automatiska sambandet mellan frågorna om

bilskattebefrielse och om omsättningsskattefrihet har tillstyrkts av samtliga

remissinstanser utom en. Den i departementspromemorian uttalade meningen,

att bidragsrätt för vanföra ägare av moped för närvarande ej bör införas,

har likaledes med något undantag godtagits av remissinstanserna.

I detta sammanhang synes lämpligt att taga upp en fråga, som rör förfarandet

vid ansökan om bensinskattebidrag till vanföra ägare av registrerade

motorfordon.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sam/. Nr 73

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1963

II. Sambandet mellan bilskattefrihet, bidragsrätt och omsättningsskattefrihet

Gällande bestämmelser m. m.

Motorcykel, vilken är inrättad som invalidfordon och vars maximihastighet

inte överstiger 30 kilometer i timmen, är enligt 2 § första stycket c) förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt frikallad från skattskyldighet

enligt denna förordning. I fall, då sådan automatisk skattefrihet

inte föreligger, äger länstyrelse enligt 2 § andra stycket samma förordning

medge befrielse från skatteplikt för vissa slag av motorfordon under förutsättning

att ifrågavarande fordon ägs av höggradigt vanför person, som innehar

körkort för förande av fordonet och som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet

eller för sin utbildning är varaktigt beroende av fordonet såsom

fortskaffningsmedel. Fordon, för vilka länsstyrelse kan medge skattefrihet

enligt denna bestämmelse, är personbilar med en tjänstevikt av högst 1 800

kilogram, lastbilar utrustade med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

och med en tjänstevikt av högst 1 800 kilogram samt motorcyklar.

De närmare föreskrifter, som fordras för tillämpningen av de nu återgivna

bestämmelserna om länsstyrelses befogenhet att medge frihet från bilskatt,

meddelas enligt 2 § tredje stycket bilskatteförordningen av myndighet,

som Kungl. Maj :t bestämmer. I kungörelse den 15 maj 1959 (nr 164) uppdrogs

åt pensionsstyrelsen att, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen

och medicinalstyrelsen, meddela sådana föreskrifter. Pensionsstyrelsens

uppgifter har senare övertagits av riksförsäkringsverket.

Enligt 6 § förordningen den 23 november 1956 (nr 545) angående omsättningsskatt

å motorfordon i vissa fall är fordon, vilket enligt bl. a. 2 § första

stycket c) bilskatteförordningen funnits vara frikallat från bilskatteplikt eller

vilket enligt 2 § andra stycket samma förordning av länsstyrelse befriats

från bilskatteplikt, även befriat från omsättningsskatt. Då frågan om befrielse

från bilskatt i flertalet fall prövas i samband med att fordonet första

gången registreras medan skattskyldighet för omsättningsskatt i regel inträder

redan vid leverans från tillverkare eller importör till köpare, sker befrielsen

från omsättningsskatt i form av återbäring av erlagd sådan skatt efter

ansökan hos kontrollstyrelsen.

Sitt nuvarande innehåll fick 2 § andra stycket bilskatteförordningen genom

förordning den 15 maj 1959 (nr 163) om ändrad lydelse av nämnda

paragraf. Denna ändring trädde i kraft den 1 januari 1960. Dessförinnan

gällde som förutsättning för befrielse från skatteplikt i detta hänseende, att

fordonet var en som invalidfordon inrättad personbil. Vidare krävdes, att

fordonet ägdes av en invalid. Vid prövning av ärende om befrielse skulle

hänsyn tagas till invaliditetens art och grad samt till behovet av bil för förvärvsverksamhet

eller utbildning. Samtidigt med att möjligheten till befrielse

från bilskatt enligt 2 § andra stycket bilskatteförordningen sålunda utvidgades

vidtogs motsvarande ändring av bestämmelserna om befrielse från

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1963

omsättningsskatt. Detta skedde genom förordning den 15 maj 1959 (nr 165)

om ändrad lydelse av 6 § förordningen angående sådan skatt. Detta författningsrum

fick därigenom sitt nuvarande innehåll.

De här berörda författningsändringarna grundades på ett av 1956 års invalidfordonsutredning

den 17 januari 1958 avgivet betänkande med förslag

till ändrade bestämmelser om beskattningen av invalidfordon. I betänkandet

påpekades, att utvidgningen av möjligheten till befrielse från omsättningsskatt

i vissa fall kunde leda till missbruk av skattefriheten i detta avseende.

I prop. 1959: 77 med förslag till förordning angående ändrad lydelse

av 2 § bilskatteförordningen tog departementschefen upp denna fråga. Han

anförde därvid (s. 36).

Genom avskaffandet av kravet på invalidaggregat kan emellertid — såsom

utredningen påpekat — risk uppkomma för missbruk av omsättningsskattefriheten.

Det skulle sålunda enligt utredningen kunna tänkas att till skattefrihet

berättigad invalid köper och säljer fabriksnya fordon i rask följd.

När invaliden säljer fordonet utgår nämligen icke omsättningsskatt, enär

fordonet då är begagnat. Å andra sidan kan stundom fullt legitimt behov föreligga

av att kort tid efter förvärvet avyttra skattefritt inköpt fordon. Till

förhindrande av missbruk har utredningen anvisat en lösning av det föreliggande

problemet, vilken även tar hänsyn till de legitima transaktionerna.

Enligt utredningens förslag bör nämligen länsstyrelserna endast då synnerliga

skäl föreligga medgiva befrielse från fordonsskatt för fabriksnytt fordon,

om ett av invaliden tidigare såsom fabriksnytt förvärvat och skattebefriat

fordon försålts av invaliden inom tre år från första registreringsdagen.

Givet är att vid länsstyrelsens prövning av huruvida invaliden har behov av

motorfordon, tiden för tidigare innehav av sådant fordon får betydelse. Utan

att genom uttrycklig författningsbestämmelse binda länsstyrelserna vid viss

tidsgräns härvidlag, bör likväl framhållas att kortare tids innehav av ett

och samma fordon i regel tyder på att behovet är mindre utpräglat. Skattebefrielse

synes därför icke utan särskild prövning i förevarande hänseende

böra ifrågakomma, därest tidigare skattebefriat fordon försålts inom jämförelsevis

kort tid efter förvärvet. Den av utredningen förordade tidsperioden,

tre år, kan anses utgöra en lämplig riktpunkt för avgränsningen av de fall,

där den särskilda prövningen bör sätta in.

I de av pensionsstyrelsen utfärdade anvisningarna för tillämpningen av

2 § andra stycket bilskatteförordningen, vilka fortfarande gäller, uttalas, att

endast i rena undantagsfall behov av fabriksnytt fordon torde anses föreligga

om fordonet ersätter ett annat av invaliden innehaft fordon vilket såsom

fabriksnytt registrerats på invaliden mindre än tre år före förvärvet av

ersältningsfordonet. Enligt anvisningarna skall länsstyrelserna vid tillämpning

av bestämmelserna om frihet från fordonsskatt inte medge ny befrielse

för fabriksnytt fordon, om ett av invaliden tidigare såsom fabriksnytt förvärvat

och skattebefriat fordon sålts av invaliden inom tre år från första registreringsdagen,

såvida inte synnerliga skäl föranleder till ny befrielse.

Ägare av motorfordon, som jämlikt 2 § första stycket c) bilskatteförordningen

är frikallat från skatteplikt eller för vilket befrielse från skatteplikt

medgivits enligt 2 § andra stycket samma förordning, är enligt förordningen

den 25 november 1960 (nr 603) om bidrag till vanföra ägare av motor
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

fordon, vilken trädde i kraft den 1 juli 1961, berättigad till bidrag av allmänna

medel. Detta s. k. bensinskattebidrag är för helt år beräknat till belopp,

som motsvarar skatten för viss i förordningen angiven mängd bensin

eller brännolja, och utgår i efterskott för bidragsår, varmed förstås tiden den

1 juli—den 30 juni. Berättigad till bidrag är den, som under sistförflutna bidragsåret

varit i bilregister antecknad såsom ägare till det från skatteplikt

frikallade fordonet.

Framställningen från länsstyrelsen i Östergötlands län

I sin skrivelse hemställde länsstyrelsen, såsom inledningsvis nämnts, om

sådana ändringar av bestämmelserna rörande befrielse från skatt på invalidfordon,

att befrielse från bilskatt kan medges och därmed bensinskattebidrag

kan utgå utan att därav följer frihet från omsättningsskatt.

Länsstyrelsen erinrar i skrivelsen till en början om det samband, som

enligt nuvarande bestämmelser finns mellan de olika skatteförmånerna, och

anför därvid.

Om en invalid inom treårsperioden köper fabriksnytt fordon utan att synnerliga

skäl föreligger, medför detta ej blott att han måste betala omsättningsskatt

för det nya fordonet utan även att han under en längre eller kortare

tid måste dels betala bilskatt för fordonet dels ock går miste om bidrag

enligt Kungl. Maj :ts förordning den 25 november 1960, nr 603, om bidrag

till vanföra ägare av motorfordon. Sistnämnda påföljd är otillfredsställande

ej minst med hänsyn till att det ofta är en mycket känslig omdömesfråga

att avgöra om tillräckliga skäl föreligga för bilbyte i det enskilda fallet. Då

ärendet kommer till länsstyrelsens prövning, kan det t. ex. vara svårt att

fastställa om den bil invaliden tidigare ägt vid tiden för bilbytet var i sådant

skick, att inköp av ny bil kan anses motiverat. Det har också visat sig, att

invaliderna vid bilbyte ofta ej haft en tanke på att det kunde medföra ovan

angivna konsekvenser. Någon möjlighet för invaliderna att låta köpet gå åter

då de upplysts om konsekvenserna torde ytterst sällan finnas.

Länsstyrelsen ansåg, att de här återgivna bestämmelserna i många fall

medförde obilliga resultat och att handläggningen av ärendena angående omsättningsskatt

för invalidfordon skulle kunna förenklas om de handlades av

länsstyrelserna i samband med frågorna rörande befrielse från bilskatt för

sådana fordon.

Under åberopande av vad länsstyrelsen sålunda anfört hemställdes i skrivelsen

om ändring av bestämmelserna angående skatt för invalidfordon, så

att bilbyte inom den angivna treårsperioden väl kunde medföra att invaliden

ej erhöll befrielse från omsättningsskatt men att han för övrigt erhöll skattebefrielse

och bidrag i enlighet med vad som skulle varit fallet om bilbytet ej

skett. Enligt länsstyrelsen syntes detta kunna ske genom en sådan ändring

av författningsbestämmelserna, att länsstyrelserna i samband med beslut

angående befrielse från bilskatt skulle besluta huruvida vederbörande jämväl

skulle erhålla återbäring av erlagd omsättningsskatt. I författningstexten

borde, menade länsstyrelsen, anges, när rätt till återbäring ej skulle föreligga
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1963

9

Departementspromemorian

I promemorian erinras till en början om att de uttalanden angående nödvändigheten

att hindra missbruk av bestämmelserna rörande skattefrihet

för invaliders motorfordon, som gjordes i samband med tillkomsten av nuvarande

regler i ämnet, tog sikte på risken att omsättningsskattefriheten

skulle missbrukas genom inköp och försäljningar i rask följd av fabriksnya

fordon. Eftersom omsättningsskattefriheten följer av befrielsen från bilskatt,

utformades, heter det vidare, även pensionsstyrelsens anvisningar för

tillämpningen av reglerna om bilskattebefrielse med hänsyn till önskemålet

att förebygga missbruk av omsättningsskattefriheten.

I promemorian framhålles, att missbruk av en möjlighet till befrielse

från enbart bilskatt knappast kan uppkomma genom täta byten av motorfordon

och att sådana fordonsbyten inte heller torde medföra missbruk av

den tidigare omnämnda bidragsrätten. Däremot kan tiden för innehav av

förut ägt fordon, såsom det vidare framhålles, påverka bedömningen i fråga

om invalidens behov av fordonet och därmed frågan om befrielse från bilskatt.

Härefter konstateras i promemorian, att delvis skilda synpunkter sålunda

gör sig gällande vid bedömningen av frågan om frihet från bilskatt och av

samma fråga beträffande omsättningsskatt. Det kan därför, heter det, förefalla

irrationellt att låta länsstyrelsens bedömande i det förra hänseendet

i samtliga fall bli avgörande även i det senare hänseendet, något som ofta

kan leda till obilliga resultat.

På grund av de nu redovisade övervägandena föreslås i promemorian, att

den automatiska sammankopplingen av frågorna om bilskattebefrielse och

om omsättningsskattefrihet upphäves. Därvid bör man dock, framhålles det,

som huvudregel behålla den nuvarande bestämmelsen i 6 § förordningen

angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, enligt vilken återbäring

av erlagd omsättningsskatt skall ske när länsstyrelse vid första registreringen

av motorfordon med stöd av 2 § andra stycket bilskatteförordningen

befriat fordonet från bilskatt. Till denna bestämmelse bör enligt

promemorian fogas en bestämmelse av undantagskaraktär, varigenom länsstyrelsen

bemyndigas att, där omständigheterna det föranleder, i samband

med beslut om befrielse från bilskatt förordna att återbäring av erlagd omsättningsskatt

ej skall äga rum.

I promemorian behandlas därefter frågan om närmare föreskrifter till

ledning för länsstyrelsens prövning, huruvida omsättningsskattefrihet skall

medges eller ej. Sådana föreskrifter bör, heter det, inte lämnas i författningstexten

utan — liksom fallet är beträffande bilskatten — meddelas av

myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer. Viss tvekan uttalas om vilken

myndighet som bör få i uppdrag att utfärda föreskrifterna. Enligt promemorian

är det dock lämpligast att låta riksförsäkringsverket utfärda föreskrifterna.

Därvid bör emellertid samråd äga rum med — utom, såsom

enligt nuvarande regler, arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen —

även kontrollstyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1963

Remissyttrandena

Såsom inledningsvis nämnts, har praktiskt taget samtliga remissinstanser

tillstyrkt det i promemorian framlagda förslaget eller lämnat detta utan

erinran. Endast en remissmyndighet, länsstyrelsen i Södermanlands län,

har avstyrkt förslaget.

Riksförsäkringsverket förklarar, att olägenheter är förenade med den nuvarande

sammankopplingen av frågorna om befrielse från bilskatt och omsättningsskatt.

Det i promemorian framlagda förslaget tillstyrkes därför.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som intar samma ståndpunkt, förklarar, att

de nuvarande reglerna i vissa fall kan leda till obilliga resultat. Länsstyrelsen

i Jämtlands län finner förslaget ändamålsenligt.

Medicinalstyrelsen uttalar tillfredsställelse över att den automatiska sammankopplingen

av frågorna om befrielse från bilskatt och om frihet från

omsättningsskatt upphör genom den föreslagna författningsändringen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att den restriktivitet, som med

hänsyn till risken för missbruk av omsättningsskattefriheten enligt gällande

föreskrifter måste iakttagas vid bedömning av frågan om befrielse från bilskatt

vid byte av invaliders fordon, i vissa fall kan leda till mindre tillfredsställande

resultat. Länsstyrelsen finner därför den i promemorian föreslagna

undantagsregeln väl motiverad.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser likaledes, att den föreslagna

författningsändringen är önskvärd och att den bör genomföras. Länsstyrelsen

anför vidare.

Invalider, som åtnjuta skattebefrielse, torde merendels känna till »3-årsregeln»

och inrätta sig därefter. Många önska dock byta fordon tidigare

utan att kunna anföra tillräckliga skäl för skattebefrielse för det nya fordonet.

Det förekommer icke sällan underhandsförfrågningar om möjligheten

att erhålla skattebefrielse vid fordonsbyte. Som skäl för fordonsbyte före

3-årsperiodens utgång anföres vanligen, att det fordon invaliden innehar är

i behov av en genomgripande och kostsam reparation och att det skulle vara

ekonomiskt fördelaktigt att köpa nytt fordon. Kalkylen grundas merendels

på den förutsättningen, att invaliden skall slippa omsättningsskatt för

det nya fordonet. Det har dock förekommit, att invalid förklarat sig icke påkalla

återbäring av omsättningsskatt. Som skäl för täta fordonsbyten anföres

också, att en invalid med hänsyn till sin hjälplöshet måste ha ett fordon,

som han kan lita på. Invaliden kan icke reda sig, om han skulle råka ut för

motorstopp.

De vanföras riksförbund anser, att ett bilbyte bör kunna anses fullt legitimt

och inte medföra förlust av rätten till bilskattebefrielse eller till bidrag

även om bytet sker inom treårsperioden. Förbundet anför vidare.

Invalidernas årliga körbehov är mycket olika. Bilen är en utpräglad serieprodukt

och konstruktionerna uppvisar i många fall prov på dålig kvalitet,

även när det gäller samma fabrikat. Dyrbara skador kan uppkomma på fordonet,

som tvingar bilägaren att överväga ett bilbyte tidigare än han förutsett.

Det är överhuvud taget en mycket vansklig uppgift att bedöma, när en

bil är i behov av att ersättas med ett annat fabriksnytt fordon. Motorexpertisen

demonstrerar i dessa frågor en divergerande uppfattning. Förhål
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

11

landena är i flertalet fall sådana, att det i praktiken är förenat med stora

svårigheter att med anspråk på teknisk tillförlitlighet avgöra när ett bilbyte

av tekniska orsaker kan motiveras med »synnerliga skäl».

Den föreslagna författningsändringen innebär, framhåller förbundet slutligen,

en välkommen lättnad inom det berörda området.

Länsstyrelsen i Stockholms län tar upp frågan om partiell restitution av

omsättningsskatten och hänvisar i denna del till en promemoria av föreståndaren

för länsstyrelsens bilregister. I fråga om bedömningen av skälen

för skattebefrielse vid fordonsbyte inom treårsperioden heter det i denna

promemoria.

Det kanske här kan vara svårt att kontrollera om den bil invaliden tidigare

ägt vid tiden för bilbytet var i sådant skick, att inköp av ny bil kan

anses motiverat. Intyg från bilfirma eller bilverkstad om bilens beskaffenhet

styrker dock i allmänhet invalidens försäkran om fabrikationsfel eller

andra liknande fel. Sådana fel anses då utgöra tillräckliga skäl för bilbytet

och därmed också för rätten till återbäring av omsättningsskatt. Det är

föga troligt att missbruk av omsättningsskattefriheten överhuvud taget förekommer,

enär de flesta av dessa fordon är försedda med invalidaggregat,

som invaliden själv bekostat, eller på andra sätt är inrättade för invaliden.

I promemorian förklaras, att de nu tillämpade anvisningarna för bedömningen

av frågan om skattebefrielse hindrar invaliden från att utnyttja de

ekonomiska fördelar som ett bilbyte efter ett visst antal körda mil innebär.

En bilägares vinst, heter det, blir förhållandevis större, om bilen avyttras

efter 3 000 mil, än om den avyttras efter 4 000 mil, då bilreparation på grund

av förslitning kan bli aktuell. Vidare heter det.

Då en viss körd sträcka som regel motsvarar det antal år fordonsägaren

brukat bilen från registreringsdagen, drygt 1 000 mil per år, torde det aktuella

milantalet, 3 000 mil, infalla när fordonsägaren brukat bilen under en tid

av 2—3 år. Det är just under denna tid ett bilbyte kan bli aktuellt även för

invaliden.

Ur ren humanitär- och rättvisesynpunkt föreslås därför, att invaliden erhåller

rätt till återbäring av omsättningsskatt även om den stipulerade tiden

för bilbytet, 3 år, ännu ej utgått med exempelvis

1/3 av omsättningsskatten om bilbytet sker mer än sex men högst 18 månader

från registreringsdagen, med

2/3 av omsättningsskatten om bytet sker efter 18 månader men högst

30 månader från registreringsdagen och med

hela omsättningsskatten om bytet sker efter mer än 30 månader från

registreringsdagen samt

att länsstyrelsen härvid i sitt beslut om befrielse från bilskatt upptar registreringsdata

såväl för det nya som det utbytta fordonet.

Det nu framförda förslaget innebär, heter det vidare i promemorian, att

invaliden själv kan avgöra när han från ekonomisk synpunkt vill byta sin

bil och att länsstyrelsen automatiskt befrias från bedömningen, huruvida

tillräckliga skäl föreligger för bilbytet, samt att återbäring av omsättningsskatt

kan ske efter grunder, som främjar ett enkelt och rättvist system. Enligt

promemorian behöver i sådant fall ej införas någon särregel beträffande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

prövning av omsättningsskattebefrielsen, utan kontrollstyrelsen kan liksom

hittills förordna om återbetalning av omsättningsskatt med ledning av uppgifter

om registreringsdata från invalidens exemplar av skattebeslutet. I anvisningarna

bör då, framhålles det slutligen, föreskrivas skyldighet för länsstyrelse

att i beslut om skattebefrielse ange registreringsdata för berörda

fordon.

Rätt att i vissa fall förordna om partiell återbäring föreslås också av länsstyrelsen

i Östergötlands län.

En remissmyndighet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, ifrågasätter,

om inte en invalid bör få möjlighet att hos länsstyrelsen söka förhandsbesked

angående möjligheten till återbäring av omsättningsskatt. Länsstyrelsen

framhåller, att det för den som vill byta fordon måste vara högst angeläget

att innan bytet kommer till stånd få besked huruvida han slipper

omsättningsskatt för det nya fordonet eller ej.

Några remissmyndigheter berör frågan om de föreskrifter, som enligt promemorieförslaget

skall utfärdas till ledning för länsstyrelsens prövning.

Riksförsäkringsverket har inte något att erinra mot att verket får i uppdrag

att utfärda anvisningarna. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner riksförsäkringsverket

mest lämpat att, efter samråd med de i departementspromemorian

föreslagna myndigheterna, utfärda ifrågavarande anvisningar.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser det mest ändamålsenligt, att anvisningar

för länsstyrelsernas prövning av frågan om frihet från omsättningsskatt

utfärdas av samma myndighet som svarar för de riktlinjer efter vilka

länsstyrelserna nu prövar befrielse från bilskatt.

De vanföras riksförbund framhåller, att vid utformandet av föreskrifterna

frågan om vad som skall anses vara »viss kortare tid» i detta sammanhang

är av synnerlig vikt. Förbundet anför vidare.

Enligt förbundets mening torde nödvändigheten av en tidsgräns kunna

ifrågasättas. En enklare administrativ ordning skulle självfallet medföra

kostnadsbesparingar. Om en tidsregel kan anses motiverad, får man sannolikt

samma effekt, om gränsen sättes vid ett år i stället för tre år. Genom en

begränsning av tidsfaktorn till ett år torde antalet prövningsfall bli obetydligt.

Omständigheter, som kan föranleda byte av bil inom en så snävt tilltagen

tidsrymd, bör vara väl kvalificerande, t. ex. omfattande kollisionsskador

och motorhaverier.

Länsstyrelsen i Södermanlands län avstyrker den i promemorian föreslagna

författningsändringen. Enligt länsstyrelsens mening utgör de skäl, som

anförts i promemorian, inte tillräcklig grund för en sådan ändring. De

spörsmål, som har samband med den föreslagna ändringen, bör enligt länsstyrelsens

mening bli föremål för ytterligare utredning. Därvid synes, fortsätter

länsstyrelsen, samtidigt böra övervägas, om inte — i rationaliseringssyfte

— nuvarande system skall helt slopas och ersättas med ett summariskt

bestämt, lika bidrag till alla vanföra av ifrågavarande kategori. I avvaktan

på en sådan utredning synes enligt länsstyrelsens mening någon ändring av

nuvarande bestämmelse ej vara påkallad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij. ts proposition nr 73 år 1963

13

Departementschefen

Enligt gällande bestämmelser medför frikallelse från skyldighet att betala

bilskatt för ett motorfordon, som ägs av invalid, automatiskt befrielse

från den särskilda omsättningsskatten på motorfordon. Med bilskattebefrielsen

följer även rätt till så kallat bensinskattebidrag, som är avsett att

motsvara skatten på förbrukade drivmedel. De båda senare skatteförmånerna

kan ej vinnas utan att frihet från bilskatt föreligger. Såsom framhölls

då möjligheten att vinna befrielse från omsättningsskatt tillkom, kan denna

förmån inbjuda till missbruk genom täta inköp och försäljningar av skattebefriade

fordon. För att hindra sådant missbruk förutsattes som regel en

särskild prövning av invalidens behov av fordon i fall, där ett tidigare skattebefriat

fordon sålts inom jämförelsevis kort tid efter förvärvet. Såsom en

riktpunkt för avgränsningen av de fall, där sådan särskild prövning borde

äga rum, angavs en tid av tre år.

Den automatiska sammankopplingen av bilskattefriheten och befrielsen

från omsättningsskatt har medfört, att den som inte ansetts böra erhålla

befrielse från omsättningsskatt ej heller kunnat bli fri från bilskatt eller erhålla

bensinskattebidrag. Täta fordonsbyten kan emellertid inte innebära

missbruk vare sig av bilskattefriheten eller av rätten till bensinskattebidrag.

Den hittillsvarande ordningen kan, såsom omvittnats från flera håll, i vissa

fall leda till obilliga resultat. För att hindra befarade missbruk av omsättningsskattefriheten

kan nämligen länsstyrelsen av principiella skäl anse

sig tvungen att vid fordonsbyte vägra en i och för sig motiverad befrielse

från bilskatt, som invaliden åtnjutit för det fordon han tidigare ägt. Härigenom

förlorar han även rätten till bensinskattebidrag. Invaliden blir sålunda

efter fordonsbytet skattemässigt sämre ställd än före bytet.

Praktiska svårigheter kan även vara förenade med den avvägning, som

länsstyrelsen har att göra mellan å ena sidan risken för missbruk och å andra

sidan de av fordonsägaren åberopade skälen för fordonsbyte. Resultatet

av denna avvägning i enskilda fall kan te sig stötande för fordonsägaren.

Särskilt kan detta bli fallet, när ägaren vid fordonsbytet inte känt till de

restriktiva förutsättningarna för skattebefrielse efter sådant byte.

De nu anförda omständigheterna motiverar enligt min mening en ändring,

som ger möjlighet att undvika de här berörda konsekvenserna av gällande

regler. I detta syfte bör, såsom föreslagits i promemorian och överlag tillstyrkts

under remissbehandlingen, det automatiska sambandet mellan frågorna

om bilskattebefrielse och om omsättningsskattefrihet upphävas.

Som huvudregel bör fortfarande gälla den nuvarande bestämmelsen i 6 §

förordningen angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, enligt

vilken återbäring av erlagd omsättningsskatt skall ske när länsstyrelsen vid

första registreringen av motorfordon med stöd av 2 § andra stycket bilskatteförordningen

befriat fordonet från bilskatt. Till denna bestämmelse bör

emellertid fogas en regel av undantagskaraktär, varigenom länsstyrelsen bemyndigas

att, när särskilda skäl är därtill, i samband med beslut om befrielse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

från bilskatt förordna att återbäring av erlagd omsättningsskatt ej skall äga

rum. Denna undantagsbestämmelse blir tillämplig i fall, där länsstyrelserna

enligt nuvarande ordning, för att undvika missbruk av omsättningsskattefriheten,

varit hänvisade att vägra befrielse från bilskatt, alltså främst fall

av fordonsbyte inom viss kortare tid efter förvärvet av det utbytta fordonet.

Införande av denna särregel för prövningen av frågan om omsättningsskattefrihet

medför, att frågan om befrielse från bilskatt kan bedömas med hänsyn

enbart till de synpunkter som varit bestämmande för tillkomsten av den

senare skatteförmånen.

Det av ett par remissinstanser framföra förslaget om möjlighet till partiell

återbäring av omsättningsskatt synes innebära en alltför detaljmässig reglering

i förhållande till det praktiska värdet av en sådan möjlighet. Skälig

hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet torde kunna tagas genom

den prövning, som blir möjlig genom de nu föreslagna reglerna. Inte

heller synes tillräckliga skäl finnas att införa ett särskilt förfarande med

bindande förhandsbesked i omsättningsskattefrågor. Erforderliga upplysningar

om länsstyrelsens bedömning av sådana frågor torde vid förfrågan

kunna erhållas under hand.

Såsom påpekats i promemorian, bör närmare föreskrifter till ledning för

länsstyrelsens prövning, huruvida omsättningsskattefrihet bör medges eller

ej, inte lämnas i författningstexten utan meddelas av myndighet, som Kungl.

Maj :t bestämmer. Det torde vara mest ändamålsenligt att lämna detta uppdrag

åt riksförsäkringsverket, som också har att utfärda anvisningar i fråga

om befrielse från bilskatt. Vid utformandet av föreskrifterna bör, såsom föreslagits

i promemorian, samråd äga rum med arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen

och kontrollstyrelsen.

De nu gällande anvisningarna i fråga om bilskattebefrielse torde kunna

tjäna till ledning vid utfärdandet av föreskrifter rörande omsättningsskattefrihet.

Jag vill emellertid framhålla, att den tidsperiod om tre år som angavs

vid tillkomsten av omsättningsskattefriheten, såsom jag tidigare nämnt,

endast var avsedd som en riktpunkt för avgränsningen av de fall där en särskild

prövning av invalidens fordonsbehov bör sätta in. Vid fordonsbyte inom

kortare tid än den sålunda angivna blir alltså frågan om frihet från omsättningsskatt

beroende av de skäl för bytet som fordonsägaren kan förebringa.

I detta hänseende bör självfallet hänsyn tagas till individuella förhållanden,

såsom ägarens körbehov och behov av tillförlitligt fordon. Framhållas

må även, att den särskilda prövningen ej bör hindra en invalid från att på

sedvanliga ekonomiska grunder avgöra om ett fordonsbyte är motiverat eller

ej.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1!)63

15

III. Fråga om bidrag till vanföra ägare av moped

Gällande bestämmelser m. m.

Från skatteplikt enligt bilskatteförordningen frikallas, såsom framgår av

föregående avsnitt, genom bestämmelse i 2 § första stycket c) i samma förordning

motorcykel, vilken är inrättad som invalidfordon och vars maximihastighet

inte överstiger 30 kilometer i timmen. I annat fall kan länsstyrelse

enligt 2 § andra stycket 3 i förordningen, såsom även tidigare nämnts,

medge befrielse från skatteplikt för motorcykel, om denna äges av höggradigt

vanför person som innehar körkort för förande av fordonet och som

för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin utbildning är varaktigt

beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.

Enligt 1 § förordningen den 5 maj 1960 (nr 134) om mopeder i dess före

den 1 juli 1962 gällande lydelse förstods i förordningen med moped sådan

lätt motorcykel, vars motor hade en cylindervolym ej överstigande 50 kubikcentimeter

och vilken var konstruerad för en hastighet av högst 30 kilometer

i timmen. Denna bestämmelse ändrades genom förordning den 6 juni

1962 (nr 265), vilken trädde i kraft den 1 juli 1962. Enligt 1 § mopedförordningen

i dess därefter gällande lydelse skall med moped förstås även tung

motorcykel med tjänstevikt av högst 100 kilogram, om den är inrättad som

invalidfordon och i övrigt uppfyller de tidigare angivna villkoren för moped.

Som lätt motorcykel anses enligt 1 § 3 mom. vägtrafikförordningen den 28

september 1951 (nr 648) motorcykel med tjänstevikt av högst 75 kilogram

och som tung motorcykel sådan motorcykel som har en tjänstevikt överstigande

75 kilogram.

Vägtrafikförordningens bestämmelser gäller i huvudsak ej för moped.

Sålunda föreligger inte registreringsskyldighet för sådant fordon. Bilskatteförordningen

är tillämplig endast på registreringspliktiga motorfordon. På

grund av anknytningen till bilskatteförordningen gäller följaktligen förordningen

om bidrag till vanföra ägare av motorfordon inte för ägare av moped.

Genom den ändring av 1 § mopedförordningen, för vilken nu redogjorts,

kom således vissa motorcyklar, som enligt tidigare bestämmelser varit hänförliga

under 2 § första stycket c) eller andra stycket bilskatteförordningen,

att anses som mopeder. Denna förändring avser invalidmotorcyklar med en

tjänstevikt, som överstiger 75 men ej 100 kilogram och som i övrigt uppfyller

villkoren för moped. Ägare till sådana motorcyklar blir därmed ej berättigade

till de bidrag, som utgår till vanföra ägare av motorfordon. Denna

konsekvens av ändringen i 1 § mopedförordningen redovisades i prop. 1962:

155 (s. 45) med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648), m. m. Enligt vad föredragande departementschefen

därvid anförde skulle frågan, huruvida den i propositionen föreslagna

ändringen av mopedförordningen borde föranleda ändrade bidragsbestämmelser,

upptagas till prövning i ett senare sammanhang.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

Departementspromemorian

I promemorian påpekas till en början, att de gällande reglerna om bidrag

till vanföra ägare av motorfordon är att betrakta som provisoriska i avvaktan

på resultatet av den allmänna översyn av vägtrafikens beskattning, som

ingår i det åt 1953 års trafikutredning lämnade uppdraget.

De motorcyklar, som berörs av den nu genomförda ändringen av mopedförordningen,

torde, heter det vidare i promemorian, så gott som uteslutande

vara sådana, som enligt tidigare bestämmelser varit automatiskt frikallade

från skatteplikt enligt 2 § första stycket c) bilskatteförordningen. Härom

anförs.

Det kan förefalla mindre önskvärt att en författningsändring, som tillkommit

för att i vissa hänseenden öka möjligheterna för invalider att anskaffa

motorfordon, medför att möjligheten till det här ifrågavarande bidraget

försvinner. Skäl för skattelindring torde emellertid kunna åberopas beträffande

ägare av moped i allmänhet och således inte endast i fråga om de

motorcyklar, som genom den berörda författningsändringen nu överförts

till kategorien moped. Trots detta har mopedägare hittills inte ansetts böra

ifrågakomma för de skattelindringsbidrag, som i övrigt utgår till vanföra

ägare av motorfordon.

I promemorian heter det vidare, att det under förarbetet till de nuvarande

bidragsbestämmelserna lär ha övervägts att låta dessa omfatta även mopeder

men att så inte kom att bli fallet. Anledningen härtill torde enligt

promemorian ha varit dels de tekniska svårigheter, som bedömts föreligga

att beträffande icke registrerade fordon få en formell anknytning av bidragsrätten

till ägaren av visst fordon, dels uppfattningen att de bidragsbelopp,

som kunde bli aktuella beträffande mopeder, är alltför små för att motivera

särskilda bestämmelser. Enligt promemorian torde de skäl, som vid

tillkomsten av bidragsförordningen ansågs föreligga mot att låta denna omfatta

även mopeder, alltjämt vara för handen.

Vad först de tekniska svårigheterna angår framhålles i promemorian följande.

Rätten till bidrag är för närvarande enligt 2 § i förordningen knuten till

registreringen och den i samband därmed konstaterade eller medgivna friheten

från skatt enligt automobilskatteförordningen samt till innehavet av

fordonet. Beträffande moped kan sådan anknytning inte ske till någon registrering

eller till myndighets skattebeslut. Man är därför i första hand hänvisad

att anknyta enbart till innehavet. För att ha någon kontrollmöjlighet

torde detta därvid böra styrkas genom intyg eller försäkran. En anknytning

enbart till ett sålunda styrkt innehav skulle dock kunna medföra, att kretsen

av bidragsberättigade utsträcktes även till andra än invalider. Den presumtion

för höggradig invaliditet, som ligger bakom den ovillkorliga rätten

till bidrag för innehavare av sådana motorcyklar som avses i 2 § första

stycket c) automobilskatteförordningen, kan icke anses föreligga i fråga om

motsvarande mopeder. Dessa kan nämligen antagas komma att förvärvas

även av andra än invalider, främst åldringar. Detta skulle medföra, att man

tör att kunna avgränsa kretsen av bidragsberättigade till invalider måste

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1363

17

kräva viss bevisning angående mopedinnehavarens invaliditet. För att bliva

av verkligt värde torde sådan bevisning få lämnas i form av läkarintyg eller

på liknande sätt.

I promemorian antyds även följande tänkbara lösning.

Enligt de regler för bidrag till ortopediska hjälpmedel och hörapparater

m. m. som trätt i kraft den 1 juli 1962 (se prop. 1962: 82 och

juni 1962 till medicinalstyrelsen ang. anslag för budgetåret 1962/63 till bidrag

till ortopediska hjälpmedel och hörapparater m. m.) finns möjlighet

att erhålla statsbidrag för inköp av invalidmoped. En tänkbar utväg vore

att till sådant inköpsbidrag knyta rätten till bidrag enligt förordningen om

bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

Mot en sådan lösning kan dock enligt promemorian invändas, att mopedägare

då kan komma i bättre eller sämre läge än motorcykelägare, beroende

på huruvida inköpsbidrag beviljas efter generösare eller strängare normer

än de regler som gäller för erhållande av bidrag enligt förordningen om

bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

Beträffande de bidragsbelopp, som skulle bli aktuella beträffande mopeder,

tramhålles i promemorian till en början, att utredningen angående bensinskattelättnader

för invalider, vilken ligger till grund för nuvarande förordning

om bidrag till vanföra ägare av motorfordon, beräknat den årliga körsträckan

för såväl bil som motorcykel till 480 mil samt bensinåtgången för

motorcykel till 0,5 liter per mil. Bidragsbeloppet skulle då, med en sammanlagd

bensin- och allmän energiskatt av 42 öre per liter, uppgå till 100 kronor

80 öre för motorcykel. Enligt departementspromemorian torde bränsleåtgången

för moped kunna beräknas till endast 0,1—0,2 liter per mil, varjämte

den årliga körsträckan för moped kan antagas betydligt understiga de

körsträckor som beräknades för bil och motorcykel. Därvid bör enligt promemorian

hänsyn också tagas till att man av praktiska skäl utgått från

samma årliga körsträcka för motorcykel som för bil, ehuru i praktiken körsträckan

för motorcykel visat sig vara kortare. I promemorian framhålles

att, om man tar hänsyn till de nu nämnda omständigheterna, de bidragsbelopp,

som kunde ifrågakomma, skulle uppgå till relativt obetydliga belopp,

troligen endast 15—20 kronor per år.

Beträffande den ändring av mopedförordningen, som närmast aktualiserat

en omprövning av bidragsfrågan i denna del, bör enligt promemorian följande

beaktas.

Genom författningsändringen upphörde visserligen formellt rätten till bidrag

tör invalidmotorcyklar inom en viss viktkategori. I realiteten synes

emellertid ingen försämring ha inträtt. Det torde nämligen tidigare inte ha

funnits några invalidmotorcyklar av den berörda kategorien. Ändringen av

mopedförordningen var föranledd av önskemålet att mopeder, som försetts

med viss specialutrustning för att kunna användas av invalider men därigenom

kommit att överskrida den för mopeder tidigare gällande maximivikten

75 kilogram, likväl skulle få framföras enligt de regler som gäller för moped.

Vid bedömande av frågan vilka sakliga konsekvenser ändringen av mopedförordningen

medfört beträffande bidragsrätten bör därför jämförelse göras

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

med de för moped gällande reglerna och inte med de regler som gällde för

den av ändringen berörda kategorien av motorcyklar. En sådan jämförelse

ger vid handen, att någon saklig förändring i fråga om bidragsrätten för dessa

motorcyklar inte skett.

I promemorian framhålles slutligen, att på grund av vad nu anförts någon

ändring av förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon i syfte

att utvidga bidragsrätten till mopedägare inte för närvarande torde böra

vidtagas.

Remissyttrandena

Såsom jag inledningsvis nämnt, har praktiskt taget samtliga remissinstanser

delat den i promemorian framförda uppfattningen. Blott två remissinstanser,

De vanföras riksförbund samt Svenska cykelfabrikant- & grossistföreningen,

har ansett bidrag böra utgå.

Kammarrätten framhåller, att — särskilt med hänsyn till eventuella bidragsbelopps

ringa storlek och de förhållandevis invecklade bestämmelser

som skulle fordras vid införande av bidragsrätt för vanföra mopedägare —

någon ändring, åtminstone för närvarande, inte bör vidtagas i förordningen

om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar den i promemorian redovisade uppfattningen,

att frågan om befrielse från skatt på bensin eller brännolja för rörelsehindrade,

vilka för färd till och från arbetsplats eller för resor i samband

med yrkesutbildning använder sig av moped eller invalidmotorcykel

med en tjänstevikt som ej överstiger 100 kilogram, inte är av sådan ekonomisk

betydelse för de rörelsehindrade att den kan motivera särskilda bestämmelser.

Sådana bestämmelser skulle för övrigt, enligt styrelsens uppfattning,

med hänsyn till nuvarande lagstiftning bli alltför invecklade i förhållande

till de obetydliga bidragsbelopp, troligen endast 15—20 kronor per

år, som det här är fråga om.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför bl. a., att en utvidgning av

bidragsrätten till att omfatta mopedägare skulle medföra en icke oväsentlig

arbetsökning för länsstyrelserna.

Även medicinalstyrelsen anser, att någon ändring av ifrågavarande bestämmelser

i syfte att utvidga bidragsrätten till mopedägare inte för närvarande

är erforderlig. Styrelsen tar därvid särskild hänsyn till att gällande

regler om bidrag till vanföra ägare av motorfordon är att betrakta som

provisoriska i avvaktan på resultatet av 1953 års trafikutredning.

Av samma uppfattning är överståthållarämbetet och Riksföreningen mot

polio.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför bl. a., att en utvidgning av

bidragsrätten till att omfatta mopedägare skulle medföra en icke oväsentlig

arbetsökning för länsstyrelserna.

Vanföreanstalten i Härnösand framhåller, att mopedägarna redan nu

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

19

står i bättre läge än motorcykelägare då det gäller statsbidrag, eftersom

sådant bidrag till motorcykelägare endast utgår på ortopediska grunder.

De vanföras riksförbund däremot hemställer, att sådan ändring av förordningen

om bidrag till vanföra ägare av motorfordon måtte vidtagas att ifrågavarande

bidrag kan utgå även till innehavare av invalidmoped. Förbundet

framhåller därvid till en början, att spörsmålet gäller en grupp vanföra som

befinner sig i en känslig ekonomisk situation där även relativt små belopp

ger stora utslag. Förbundet anför vidare.

Förbundet är av den meningen, att utvecklingen av invalidmopeden har

medfört att den i allt större utsträckning har övertagit och kommer att ytterligare

övertaga den konventionella invalidmotorcykelns roll. Därmed bortfaller

möjligheterna till erhållande av driftbidrag för den grupp vanföra,

som byter motorcykeln mot invalidmoped. För denna utveckling talar också

bidragsordningen för ortopediska hjälpmedel, från vilket anslag även bidrag

till inköp av invalidmopeder utgår.

Förbundet menar också, att bränsleförbrukningen för invalidmoped är

högre än vad som sägs i promemorian. Förbundet beräknar sålunda förbrukningen

till 0,3—0,4 liter per mil och anser även, att den årliga körsträckan

torde vara densamma för moped som för motorcykel. Enligt förbundet torde

rätten till bidrag kunna knytas till rätten till inköpsbidrag. Att invaliden

innehaft fordonet under fastställd del av bidragsåret kan enligt förbundets

mening anses vara styrkt genom försäkran av sökanden i samband med ansökningens

ingivande till länsstyrelsen.

Enligt Svenska cykelfabrikant- & grossistföreningen borde det vara ett

intresse att få invalider att skaffa moped i stället för motorcykel. Framkomligheten

med moped torde nämligen, menar föreningen, vara ungefär densamma

som med motorcykel, och ungefär samma skydd kan beredas föraren

i båda fallen. Däremot är anskaffnings- och drivmedelskostnaderna för

moped lägre. Enligt föreningens mening bör bensinåtgången beräknas till

0,25 liter per mil. Med en sådan bensinåtgång och med en årlig körsträcka,

som enligt föreningens åsikt ej är kortare än för motorcykel, finner föreningen,

att en återbäring av cirka 50 kronor vore motiverad beträffande

invalidmoped. Rätten till bidrag skulle enligt föreningens uppfattning kunna

styrkas på betryggande sätt genom läkarintyg.

Departementschefen

När de nu gällande reglerna om bidrag till vanföra ägare av motorfordon

infördes, förutsattes, att reglerna skulle vara provisoriska i avvaktan på resultatet

av den allmänna översyn av vägtrafikens beskattning som ingår i

det åt 1953 års trafikutredning lämnade uppdraget. Denna förutsättning är

alltjämt tillämplig.

Vid bidragsbestämmelsernas tillkomst lämnades ägare av moped utanför

kretsen av bidragsberättigade. Såsom uttalats i departementspromemorian

och vidare framkommit under remissbehandlingen, har någon ändring av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

vikt inte inträtt i de förhållanden, som låg till grund för statsmakternas bedömande

i detta hänseende. De bidragsbelopp, som kan ifrågakomma, torde

sålunda inte motivera de förhållandevis invecklade bestämmelser, som skulle

krävas vid införande av bidragsrätt för mopedägare om man ej vill åsidosätta

rimliga anspråk på kontroll. Då någon reell inskränkning i bidragsrätten

inte följt med utvidgningen av begreppet moped, kan inte heller denna

ändring motivera en omprövning av bidragsbestämmelserna. Detta är också

den slutsats, vartill det övervägande antalet remissinstanser kommit.

Någon ändring av förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon

i här berörda hänseende är således enligt min mening inte för närvarande

motiverad.

IV. Förfarandet vid ansökan om bensinskattebidrag

Gällande bestämmelser m. m.

Det s. k. bensinskattebidraget enligt förordningen om bidrag till vanföra

ägare av motorfordon utgår, såsom tidigare sagts, till vanföra ägare av motorfordon,

vilka enligt 2 § första stycket c) eller 2 § andra stycket bilskatteförordningen

är befriade från bilskatt. Bidraget utgår efter ansökan årligen

i efterskott. Bidragsåret omfattar tiden den 1 juli—den 30 juni. Ärenden rörande

bidrag handlägges av länsstyrelserna. Ansökan om bidrag skall enligt

5 § förstnämnda förordning göras skriftligen inom tre månader från bidragsårets

utgång. I det utredningsförslag, som låg till grund för författningsförslaget

i prop. 1960: 165, angavs ansökningstiden till endast en månad.

Bidragen utgick första gången för bidragsåret 1960/61. Ansökan om bidrag

för detta år skulle således ha inkommit till vederbörande länsstyrelse

senast den 30 september 1961. Ansökningar, som kommit in efter tidens utgång,

har länsstyrelserna inte kunnat taga upp till prövning. Flera sådana fall

bar genom besvär eller ansökan kommit under Kungl. Maj :ts prövning, varvid

Kungl. Maj :t författningsenligt varit förhindrad att återställa den försuttna

tiden. Liknande fall har förekommit även i fråga om bidragsåret

1961/62.

Departementschefen

Syftet med bensinskattebidraget —- liksom med bilskattebefriels-en för invalid

— är att bereda närings- och förflyttningshjälp åt höggradigt vanföra.

Under sådana förhållanden och då bedömningen av en bidragsansökan inte

påverkar annans rätt synes det obilligt, att bidragsansökningar, som inkommit

efter ansökningstidens utgång, inte kan tas upp till prövning.

För att nå en smidigare behandling av bidragsärendena vill jag föreslå, att

de bestämmelser rörande förfarandet vid ansökan om bidrag som nu finns i

5 § andra och tredje styckena bidragsförordningen utgår ur denna författning.

I stället bör bestämmelser i detta hänseende utfärdas som tillämpningsföreskrifter

med stöd av 6 § i förordningen. Därvid torde länsstyrelserna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1963

böra få befogenhet att, då skäl är därtill, för särskilt fall medge utsträckning

av ansökningstiden. Det torde få överlämnas åt praxis att avgöra i

vilka fall sådant medgivande bör lämnas. Klart synes dock vara, att utsträckning

av ansökningstiden inte bör medges i uppenbara fall av försummelse.

Avsikten är att besvär över länsstyrelsens beslut skall kunna föras hos Kungl.

Maj :t. Härigenom motverkas eventuell oenhetlighet vid den lokala prövningen.

V. Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 23 november

1956 (nr 5b5) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall; och

2) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 25 november

1960 (nr 603) om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Hummerhielm

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630317

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:151 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1963/6-t\ till Bidrag till svenska a1 i texten