Sök i Ratio Lex

Angående ändring av viss bestämmelse om Svenska skeppshypotekskassans verksamhet, m. m

1963-02-15 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:78, Angående ändring av viss bestämmelse om Svenska skeppshypotekskassans verksamhet, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1963

I

Nr 78

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring av viss

bestämmelse om Svenska skeppshypotekskassans

verksamhet, m. m.; given Stockholms slott den 15 februari

1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

För Svenska skeppshypotekskassans verksamhet gäller f. n., att kassan

tills vidare icke må bevilja lån från kassan avseende fartyg med en bruttodräktighet

över 3 000 ton utan att Kungl. Maj :t för varje särskilt fall lämnat

tillstånd därtill (prop. 1953: 191; SU 124; Rskr. 257).

I propositionen föreslås, att gränsen för kassans långivning höjes till att

avse fartyg med en bruttodräktighet av högst 7 000 ton.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 78

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1963

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 februari 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om höjning av

gränsen för Svenska skeppshypotekskassans långivning och anför därvid följande.

Inledning

Statlig kreditgivning, avseende fartyg med en bruttodräktighet över 300

ton, äger rum genom Svenska skeppshypotekskassan och statens sekundärlånefond

för rederinäringen. För fartyg med en bruttodräktighet under 500

ton kan därutöver lån utgå från lånefonden för den mindre skeppsfarten.

Utan begränsning till fartygs storlek sker kreditgivning även genom Svensk

fartygskredit aktiebolag, ägt av samtliga affärsbanker utom en.

Svenska skeppshypotekskassan, som inrättades år 1929 (prop. 1929: 160,

B:oU 33; Rskr. 150), driver sin rörelse jämlikt förordning den 6 juni 1929

(nr 129) och enligt reglemente den 22 november 1929 (nr 364). Kassan förvaltas

av en styrelse.

Kassans ändamål är att driva lånerörelse genom att lämna lån mot säkerhet

av inteckning i svenska maskindrivna fartyg. I fråga om kassans lånerörelse

gäller bland annat följande. Vid prövning av låneansökningar skall i

främsta rummet tillgodoses framställningar, som avser byggande av nya

eller modernisering av äldre fartyg eller eljest finansiering av sådana företag.

Frånsett vissa undantagsfall må lån icke beviljas med längre återbetalningstid

än tio år. Lån får icke beviljas till högre belopp än 50 procent av

det värde, till vilket fartyget uppskattas. Inteckningssäkerheten för lån skall

ligga inom 50 procent av fartygets värde. Fartyget skall vara betryggande

försäkrat.

Finansieringen av skeppshypotekskassans verksamhet sker på följande

sätt. Såsom grundfond för kassan ställer staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska statens 41/2 procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp, som år 1952

höjdes från 10 till 15 milj. kr. (prop. 1952: 171; B:oU 24; Rskr. 234). För

anskaffande av medel till lånerörelsen äger kassan utfärda räntebärande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 78 år 1963

3

obligationer. Det sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer

får dock icke uppgå till mera än tio gånger grundfondens belopp. Grundfonden

är avsedd att tjäna såsom säkerhet för kassans obligationslån och får

endast tillfälligtvis anlitas för att täcka kassans löpande utgifter.

Åtgärden år 1952 att höja kassans grundfond vidtogs med anledning av

den kraftiga stegringen av fartygsvärdena, som inträtt sedan kassans bildande,

och vidare med hänsyn till angelägenheten särskilt ur beredskapssynpunkt

av en förnyelse av det medelstora tramptonnaget inom handelsflottan,

d. v. s. fartyg mellan 500—2 000 bruttoton (brt).

Frågan om en förnyelse av det medelstora tonnaget behandlades av riksdagen

jämväl under år 1953. Skälet härtill var närmast de då rådande kreditrestriktionerna.

Dessa hade nämligen haft till följd, att rederinäringen,

som tidigare för finansieringen av det större tonnaget vanligen anlitat andra

lånemöjligheter, i växande omfattning kommit att för detta ändamål vända

sig till skeppshypotekskassan. Samtidigt som denna utveckling ansågs motverka

kreditrestriktionerna befarades den medföra svårigheter för finansiering

av det medelstora och det mindre tonnaget. Därjämte åberopades fortfarande

den störa betydelse, som det medelstora tonnaget ansågs böra tillmätas

särskilt ur beredskapssynpunkt. Vidare påvisades den sämre lönsamhet,

som detta tonnage uppvisade i jämförelse med såväl utländskt tonnage

av motsvarande storlek som med det större svenska tonnaget. På grund av

anförda omständigheter bedömdes det därför angeläget, att den lättnad i

fråga om finansiering, som belåning i kassan innebär, främst skulle komma

det medelstora tonnaget till godo. En sådan begränsning ansågs böra vara

provisorisk. I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1953: 191; SU 124; Rskr.

257) har sålunda Kungl. Maj:t genom beslut den 22 maj 1953 föreskrivit, att

utöver vad i förordningen och reglementet för kassan är stadgat om prövning

av ansökningar om lån skall gälla, att kassan tills vidare icke må bevilja

lån från kassan avseende fartyg över 3 000 brt utan att Kungl. Maj:t för

varje särskilt fall lämnat tillstånd därtill.

I fråga om den lägre fartygsgränsen må framhållas, att sedan år 1958

gäller att lån från skeppshypotekskassan icke må beviljas för fartyg under

300 brt (prop. 1958: 99; B:oU 24; Rskr. 231). Tidigare var gränsen 500 brt.

- Det må här erinras om att i anledning av sistnämnda proposition beslut

meddelats om att upphäva en tidigare bestämmelse att kassan vid prövning

av låneansökningar i allmänhet skall lämna företräde åt fartvg bveeda "i

Sverige.

Kassans obligationsskuld utgjorde den 31 december 1962 45 967 000 kr

Det senaste obligationslånet (nr 28) — lydande å 10 milj. kr. med en ränta

av 5 3/4 procent — emitterades i mars 1961.

De utestående lånen från kassan uppgick den 31 december 1962 till

46 909 250 kr. Rantan å lånen från kassan är i regel 3/4 procent högre än

rantan å det obligationslån, till vilket beviljat lån från kassan hänför sig.

Rcslutet år 1953 om inskränkning i skeppshypotekskassans långivning inverkar

i princip även på den låneverksamhet, vilken kompletterar denna

It Hilumg till riksdagens protokoll I samt. Nr 78

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1963

långivning och som bedrives med anlitande av statens sekundärldnefond för

rederinäringen (prop. 1936: 238; SU 126; Rskr. 303). Denna fond inrättades

år 1936 och dess kapitalbelopp utgör 2,5 milj. kr. Gällande allmänna villkor

och bestämmelser för lån ur fonden återfinns i kungörelsen den 19 maj

1939 (nr 185). Fonden har till ändamål att lämna lån mot säkerhet av inteckning

i fartyg, som är belånat i skeppshypotekskassan. Lån från lånefonden

må beviljas endast för nybyggnad eller modernisering av fartyg och till

belopp, motsvarande högst 20 procent av tartygets värde. Inteckningssäkerheten

skall ligga inom 70 procent av detta värde. Ränta å lån utgår enligt

bestämmelserna om normalränta, f. n. 5 procent (SFS 1962. 374).

Sekundärlånefonden förvaltas av riksgäldskontoret. Lånerörelsen handhas

av nämnden för statens sekundärlånefond för rederinäringen. Nämnden

utgöres av styrelsen för skeppshypotekskassan.

Den 31 december 1962 uppgick de utestående lånen från sekundärlånefonden

till ett belopp av 800 000 kr. Samma dag fanns alltså 1,7 milj. kr. disponibla

för långivning.

I samband med att den förut angivna frågan om begränsningen av skeppshypotekskassans

långivning till att avse fartyg om högst 3 000 brt prövades

av statsmakterna pågick överläggningar mellan riksbanken och representanter

för näringslivet om den fortsatta finansieringen av det större tonnaget.

Vid överläggningarna diskuterades möjligheten att få till stånd en av

affärsbanker bildad kreditinstitution med ändamål att driva utlaningsrörelse

för svenskägda maskindrivna fartyg. På ansökning av ett antal sådana

banker medgav Kungl. Maj:t därefter enligt beslut den 29 maj 19o3, att ifrågavarande

affärsbanker finge inneha aktier i ett institut för fartygsbelåning,

benämnt Svensk fartygskredit aktiebolag. Enligt samma beslut föreskre\

Kungl. Maj :t såsom villkor för medgivandet för affärsbankerna att inneha

aktier i bolaget, att bolagsordningen för bolaget skulle ha viss fastställd

lydelse samtidigt som Kungl. Maj:t förutsatte att bolagets verksamhet skulle

bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vissa närmare angivna riktlinjer.

Därjämte förordnade Kungl. Maj:t, att bolaget skulle stå under tillsyn

av bankinspektionen.

Fartygskreditbolagets aktiekapital är f. n. 20 milj. kr. Aktierna, nominellt

å 1 000 kronor, innehas med olika stora poster av — såsom inledningsvis

antytts — samtliga affärsbanker utom en.

Bolaget har emitterat elva obligationslån å tillhopa 290 milj. kr. De senaste

tre lånen utgavs under år 1962, nämligen ett i mars å 30 milj. kr. med

en ränta av 5 3/4 procent samt två i november å 15 milj. kr. vardera, av vilka

det ena med en amorteringstid av 5 år och en ränta av 5 procent samt det

andra med en amorteringstid av 10 år och en ränta av 5 1/2 procent.

Bolaget har f. n. lånat ut ca 165 milj. kr., varav ca 90 milj. kr. för tankfartyg

och ca 75 milj. kr. för torrlastfartyg. Räntan å lån från bolaget är 1

procent högre än räntan å det obligationslån, till vilket beviljat lån från bolaget

hänför sig.

Det bör framhållas, att — bortsett från att någon inskränkning av långiv
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1963

ningen med hänsyn till fartygens storlek icke föreligger vad angår fartygskreditbolaget

— bolagets verksamhet skiljer sig från skeppshypotekskassans

huvudsakligen i följande avseenden. Kassan saknar förräntningspliktigt kapital

och arbetar i stället med statliga grundfondsobligationer såsom risktäckande

kapital. Bolaget är organiserat såsom ett vanligt aktiebolag med

ett eget kapital, vilket kräver förräntning. Bolaget tvingas därför att hålla

en högre ränta å sina utgående lån än vad kassan behöver göra och att även

i andra avseenden (förfallodag för amortering och för ränta) ge sämre villkor,

jämförda med kassans.

Framställning från Svenska skeppshypotekskassan

I skrivelse den 10 april 1962 har styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan

föreslagit, att — med ändring av Kungl. Maj :ts beslut den 22 maj 1953

— kassan tills vidare icke må bevilja lån från kassan, avseende tankfartygöver

3 000 brt och torrlastfartyg över 15 000 brt.

Styrelsen anför bl. a., att antalet till kassan inkomna låneansökningar

under de senaste åren starkt minskat. Denna minskning tycks icke vara en

följd av ett mindre lånebehov hos det medelstora tonnaget utan fastmer betingad

av den snabba förskjutning mot större fartygsenheter, som skett sedan

riksdagsbeslutet 1953. Från kassan utlämnade lån har under de senaste

åren visat en nedgång i såväl antal som sammanlagd lånesumma. Under de

år, under vilka de begränsande utlåningsbestämmelserna varit gällande, har

en förskjutning skett mot större fartygsenheter, särskilt markant i storleksgruppen

5 000—9 000 brt. Genom denna förskjutning kan kassan icke längre

tillgodose vad som i dagens läge måste anses vara det medelstora tonnaget.

Tonnagegruppen upp till 3 000 brt synes icke längre vara lönsam eller

i övrigt föremål för redarnas investeringar. Enligt styrelsen måste det därför

vara ett vitalt intresse, att kassans lånemöjligheter kan ställas till förfogande

för fartyg byggda för dagens behov och som därmed är konkurrenskraftiga.

Styrelsen är av den uppfattningen, att utvecklingen mot större fartygsenheter

är av bestående natur. Den anser därför, att den nuvarande

gränsen å 3 000 brt måste avsevärt höjas. Då kassan icke bör i onödan konkurrera

med fartygskreditbolaget, borde höjningen begränsas till att avse

endast torrlastfartyg. Styrelsen har funnit, att en höjning av gränsen för

torrlastfartyg till 15 000 brt bör tillgodose den utveckling i handelstonnaget,

som nu kan förutses.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1963

Yttranden

över framställningen har yttranden avgivits av bankinspektionen, riksrevisionsverket,

sjöfartsstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

Sveriges redareförening, Sveriges varvsindustriförening och

styrelsen för Svensk fartygskredit aktiebolag.

Riksrevisionsverket och fullmäktige i riksgäldskontorel föreslår, att en

utredning rörande skeppshvpotekskassan och fartygskreditbolaget kommer

till stånd. Sjöfartsstyrelsen framhåller, att frågan om sjöfartsnäringens kapitalförsörjning

är av sådan betydelse, att den bör göras till föremål för en

särskild utredning, omfattande behovet och utformningen av såväl primärsom

sekundärkrediter.

Vad angår själva framställningen från skeppshypotekskassan framhålles

i några yttranden, att de kreditmarknadsförhållanden, som utgjorde den

omedelbara orsaken till begränsningen av kassans verksamhet, numera förlorat

sin aktualitet. En höjning i och för sig av den övre gränsen för kassans

långivning tillstyrkes eller lämnas utan erinran i samtliga yttranden.

Delade meningar råder dock beträffande frågan var gränsen lämpligen bör

dragas.

Fullmäktige i riksbanken har icke något att erinra mot bifall till kassans

framställning. Riksrevisionsverket vill ej motsätta sig att en ändring av de

nuvarande bestämmelserna om kassans låneverksamhet provisoriskt genomföres

i avvaktan på en sådan utredning, som ämbetsverket föreslagit.

I övriga yttranden upptages till närmare övervägande frågan om en annan

gränsdragning än den som satts ifråga av skeppshypotekskassans styrelse.

Mot framställningen från kassans styrelse står sålunda olika förslag om att

kassans övre lånegräns bör sättas vid en nivå varierande mellan högst

3 000 och högst 10 000 brt vad angår tankfartyg samt mellan högst 5 000

och högst 10 000 brt i fråga om torrlastfartyg.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anser sig i avvaktan på resultatet av dan

av fullmäktige föreslagna utredningen icke böra motsätta sig en höjning av

den övre tonnagegränsen vid utlåning från kassan. Denna höjning synes

dock enligt fullmäktige lämpligen böra begränsas till 10 000 brt. Då enligt

vad som upplysts någon byggnation av tankfartyg i storleksklassen 10 000

brt och därunder icke längre ifrågakommer, torde enligt fullmäktige särskilt

undantag för sådant tonnage härvid icke behöva göras.

Bankinspektionen anför, att en gränsdragning på sätt skeppshypotekskassans

styrelse yrkat i realiteten skulle innebära att den helt övervägande delen

av torrlasttonnaget inbegreps i kretsen av tillåtna låneobjekt. I stort sett

skulle endast det största tanktonnaget falla utanför. En gräns vid 6 000 ä

7 000 brt skulle därför enligt inspektionen måhända bättre svara mot förutsättningen

att kassans långivning anses böra reserveras för endast det tonnage,

som är hårdast trängt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1963 7

Sjöfartsstyrelsen framhåller, att en sådan utredning om sjöfartsnäringens

kapitalförsörjning som styrelsen föreslagit icke hindrar, att redan nu gränserna

för skeppshypotekskassans långivning vidgas samt att storleken av

kassans grundfond ger gott utrymme härför. Enligt styrelsens mening bör

såsom en första etapp utvidgningen av kassans verksamhet utformas så, att

den främst kommer att omfatta de större linjefartygen och då också de i

transocean fart insatta fartygen. Linjeflottans fortsatta rationalisering är

ytterligt angelägen och de störa kostnader, som rationaliseringen medför,

motiverar väl en prioritering i kreditavseende. Att ge uttryck för denna

begränsade utvidgning i en bruttotongräns är emellertid enligt styrelsen

vanskligt. Genom att sänka den av kassan för torrlastfartyg föreslagna övr''e

gränsen från 15 000 till 10 000 brt synes dock syftet tills vidare godtagbart

kunna nås. Under sistnämnda tal ligger i stort de transoceana linjefartygen,

medan nämnda gränsdragning ger viss marginal till de moderna masslastfartygen.

Styrelsen framhåller, att Kungl. Maj :t fortsättningsvis dock bör

kunna ge kassan tillstånd att lämna lån åt större fartyg. Styrelsen föreslår,

att en höjning av gränsen för kassans verksamhet i enlighet med vad ifrågasatts

bör ses såsom ett kortvarigt provisorium samt att en mera definitiv

bestämning av gränserna för kassans verksamhet bör ingå såsom ett led i

den av styrelsen föreslagna utredningen om sjöfartsnäringens kapitalförsörjning.

Sveriges redareförening finner, att det bör övervägas om icke den nuvarande

begränsningen av kassans låneverksamhet till fartyg under 3 000 brt

helt skulle kunna upphävas. Skulle så icke anses vara fallet, bör dock en

utvidgad lånerätt medgivas kassan, för vilket fall föreningen finner den avkassans

styrelse föreslagna gränsdragningen väl lämpad för sitt syfte.

Sveriges varvsindustriförening har icke något att erinra mot framställningen

från skeppshypotekskassan. Möjligen skulle enligt föreningen kunna

invändas, att den föreslagna gränsen 15 000 brt kunde varit högre med tanke

på den utveckling, som ägt rum beträffande bulklastfartygen. Om önskemål

från andra remissinstanser skulle föreligga om en höjning av gränsen

utöver 15 000 brt, är föreningen därför beredd att biträda en sådan höjning.

Styrelsen för Svensk fartygskredit aktiebolag finner det rimligt, att en höjning

av gränsen för skeppshypotekskassans långivning kommer till stånd.

Styrelsen framhåller emellertid, att ökningen av den genomsnittliga fartygs - storleken från år 1953, som i detta sammanhang får anses vara den rimliga

utgångspunkten, stannar vid ungefär 60 procent. Ett accepterande av den

från kassans sida föreslagna gränsen av 15 000 brt skulle innebära, att för

bolaget framdeles såsom låneobjekt i huvudsak skulle återstå blott mycket

stora tankfartyg. Detta skulle på ett avgörande sätt ändra de förutsättningar,

under vilka bolaget bildades, och går väsentligt längre än vad som kan motiveras

av den genomsnittliga ökningen av fartygens storlek. Ett bifall till

framställningen från kassan skulle medföra, att bolaget skulle gå miste

om den riskfördelning på såväl torrlast- som tankfartyg, som är av betydelse

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung}. Maj.ts proposition nr 78 år 1963

vid uppläggande av bolagets obligationslån. Styrelsen hemställer därför, att

gränsen mellan de båda kreditinstitutens verksamhetsfält sättes vid 5 000

brt.

Departementschefen

Den inskränkning av ramen för skeppshypotekskassans långivning, som

vidtogs år 1953, var betingad av kreditmarknadspolitiska överväganden. Beroende

på minskade möjligheter att skaffa kapital från andra håll hade anspråken

på kassan från den större skeppsfartens sida blivit oproportionerligt

stora i förhållande till det snäva utrymme, som vid då rådande kreditrestriktioner

kunde beredas kassans obligationer på emissionsmarknaden.

Den begränsade medelstillgången befanns böra förbehållas det medelstora

tonnaget, i detta sammanhang fartyg mellan 500 och 3 000 brt. Till skillnad

från det större tonnaget befann sig denna fartvgsgrupp i ett trängt läge på

grund av konkurrensen från utländska redare med lägre driftskostnader

och därtill modernare fartyg. En fortsatt minskning av fartygsantalet förutsågs

medföra vådor ur bl. a. beredskapssynpunkt. Primärkreditgivningen

till det större tonnaget överfördes till ett av affärsbankerna på initiativ av

riksbanken tillskapat låneinstitut, Svensk fartygskredit aktiebolag.

Utvecklingen inom sjöfarten har medfört, att den medelstora skeppsfarten

även i fortsättningen fått arbeta under besvärliga förhållanden. Dessa har

under de senaste åren ytterligare förvärrats. Härtill har bidragit vissa förändringar

i sjötransportstrukturen, vilka medfört en uttunning av arbetsuppgifterna

för medelstora fartyg. Följden har blivit fortsatt minskade nvbyggnadstillskott

med åtföljande successiv begränsning av anspråken på

skeppshypotekskassan. De möjligheter att utnyttja kassan för belåning av

iartvg mellan 300 och 500 brt, som tillkom år 1958, synes icke ha begagnats

i nämnvärd omfattning. Redan ett bibehållande av kassans utlåning på nuvarande

nivå — ca 50 milj. kr — ger möjlighet till en vidgning av verksamhetsramen.

Därtill kommer, att det starkt förbättrade läget på kapitalmarknaden

i och för sig skapar förutsättningar för en betydande utökning av

långivningens volym, vilket storleken av kassans grundfond väl tillåter.

En omprövning av skeppshypotekskassans uppgifter är mot bakgrund av

det anförda påkallad. Skäl finns emellertid för att en dylik omprövning bör

ske i samband med en undersökning om rederinäringens framtida kapitalbehov

över huvud taget och om de åtgärder från statens sida, som kan befinnas

påkallade för att dessa behov skall kunna tillgodoses på ett för näringen

ändamålsenligt sätt. Detta är en fråga av betydelse också för de svenska

varven. Rederinäringens möjligheter till självfinansiering har såsom en följd

av de senare årens ogynnsamma fraktmarknadsutveckling starkt beskurits,

vilket — i varje fall på sikt — medför ett ökat behov av finansiering utifrån.

Under alla förhållanden kräver gränsdragningen mellan skeppshypoteks
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1963

kassan och fartygskreditbolaget speciella överväganden. Ett tillmötesgående

av nu föreliggande förslag från kassans styrelse kan i praktiken komma att

för bolaget innebära, att dess utlåning begränsas till det allra största tonnaget

— tankfartyg, malmfartyg och andra masslastfartyg med en lastförmåga

i dödvikt räknat av minst ca 23 000 ton — och att en från kreditsäkerhetssynpunkt

önskvärd differentiering av låneobjekten försvåras. På det för båda

instituten gemensamma arbetsfältet har kassan på grund av avsaknaden

av räntepliktigt kapital ett konkurrensförsprång, som bolaget med sin uppbyggnad

svårligen kan eliminera.

Kungl. Maj :t torde inom den närmaste tiden få taga ställning till frågan

om en undersökning av de åtgärder, som rederinäringens framtida kapitalförsörjning

kan påkalla. Detta behöver dock icke medföra, att i avA aktan på

en sådan undersökning ramen för skeppshypotekskassans verksamhet lämnas

oförändrad. En viss utvidgning synes kunna ske, dock bör denna endast

vara temporär och icke av sådan storlek att den nämnvärt försvårar en mera

definitiv lösning av frågan om rederinäringens kreditförsörjning. Jag vill

därför förorda, att den övre gränsen för kassans långivning försöksvis höjes

från nuvarande 3 000 till 7 000 brt med möjlighet för Kungl. Maj .t att liksom

för närvarande lämna dispens och möjliggöra belåning av större fartyg.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen

att medgiva att utöver vad i förordningen den 6 juni 1929

(nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan och reglementet

den 22 november 1929 (nr 364) för kassan är stadgat

om prövning av ansökningar om lån skall gälla, att kassan

tills vidare icke må bevilja lån från kassan avseende fartyg

med en bruttodräktighet över 7 000 ton utan att Kungl.

Maj :t för varje särskilt fall lämnat tillstånd därtill.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Rolf Lake

Stockholm lDfiX Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630303

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1963:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående ändring av viss bestämmelse om Svenska skeppshypotekskassans verksamhet, m. m. s. 1 i texten